LÄRA Stockholm 5 2011

LÄRA STOCKHOLMINSPIRATION OCH INFORMATION FRÅN UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN I STOCKHOLMS STAD • NR 5 2011

Jenny Kallstenius:

Alla vill integreras!

vinn

ARe

Av SvenSKA

PubLiSHingPRiSeT 2011

Spikrakt uppåt på Södermalm

ny meritering för skickliga lärare

Krönikör Härdin vill adda allihop

vaktmästare för elevernas skull

Vi vill inleda detta nummer med att tacka dig som arbetar inom utbildnings-förvaltningen i Stockholm.

Den 18 oktober fick vi det glädjande beskedet att LÄRA Stockholm har vunnit Svenska Publishing-priset 2011 för bästa personaltidning inom offent-lig sektor. Det hade inte varit möjligt utan alla er som arbetar i verksamheten. Det är ert goda arbete som vi har förmånen att spegla. Det är ert engagemang i eleverna, i pedagogiska metoder och verksamheten i stort som gör att vi kan skriva läsvärda artiklar.

Detta är andra gången som LÄRA Stockholm får Svenska Publishing-priset, tidningen fick samma utmärkelse 2009. Tidigare i år fick vi även pri-set i kategorin Bästa bildjournalistik i föreningen Redaktörer Interna Mediers tävling Sveriges bästa personaltidning.

Det är roligt att få bekräftelse på att vi lyckas skildra verksamheten på ett bra och intresseväckande sätt, även för personer som inte jobbar inom skol-världen. Men viktigast är ändå de positiva omdömen vi fick i den senaste läsarundersökningen, som sammanställdes under förra året. Vi skriver inte bara om och med hjälp av alla er som arbetar i organisationen. Vi skriver för er. Det är ni som ska läsa och ha nytta av LÄRA Stockholm i er yrkesmäs-siga vardag och det är era intressen som väger tyngst när vi arbetar med tid-ningen.

De fina utmärkelserna och de positiva omdömena ger oss extra motivation att fortsätta producera en inspirerande tidning. Vi tackar och bockar och ser fram emot att träffa fler av er, att få förmedla fler berättelser från verksamhe-ten och att få ytterligare tips på ämnen att skiva om. Du är alltid välkommen att höra av dig till oss på redaktionen med idéer och synpunkter. n

AgnethA Styrwoldt-Alfheim

chefredAktör och kommunikAtionSchef

Tack för hur du bidrar till LÄRA Stockholm

lÄrA Stockholm utsågs till vinnare i kategorin ”Personaltidningar – offentlig sektor” då Svenska Publishing-priset 2011 delades ut vid en gala på münchenbryggeriet den 18 oktober. motiveringen löd: ”för fortbildande artiklar, pigg framsida, vågade uppslag, härliga illustrationer samt god hantering av bilder och bildbeskärningar – en tidning som går nära.”

Svenska Publishing-priset arrangeras av kunskapsmagasinet Populär kommunikation och delades i år ut för nittonde gången.

ntA fyller tio år – och bara växer 10

unik forskningsöversikt av John hattie 12

Alice härdin: Adda eller inte adda? 13

de höll lärarworkshop i kambodja 14

enkät: Addar du dina elever på facebook? 15

”Valfriheten en gyllene chans” 16

rapport från skolseminarier på Bokmässan 21

disametoden hjälper unga tjejer 26

en dag på jobbet med Bo Andersson 28

nämnd & nytt 35

Serie: ”livets hårda skola” 38

Sista ordet 39

Dessutom ...

följ med till Södermalmsskolan – en av stadens mest välskötta skolor – där studiero, trygghet och trivsel står högt i kurs. Skolan grundades 1881 som högre läroanstalt för flickor på Södermalm. dagens byggnad uppfördes 1935–36 i stram funkisstil .................... 4

de olika möjligheterna för lärare att utvecklas i sitt yrke och göra karriär löper numera som ett pärlband genom hela yrkeslivet .............................9

med nya läroplanen flyttar fritids-hemmet in i klassrummen på allvar. På herr ängens skola arbetar man integrerat sedan flera år .....................22

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

caroline köling vill göra matematiken roligare och mer begriplig. nu har hon givit ut boken ”Våra klurigaste räknesagor” .............................................32

illU

st

ra

tio

n:

ha

ns

vo

n c

or

sw

an

t

Fo

to

: M

ar

c F

eM

en

ia

Fo

to

: r

ob

er

t b

loM

bä

ck

LÄRA Stockholm ges ut av

utbildnings förvaltningen i Stock-

holms stad och utkommer med

sex nummer per år.

Adress: lÄrA Stockholm, utbildnings-förvaltningen, Box 22049, 104 22 Stock-holm. Besöksadress: hantverkargatan 2f.

Chefredaktör: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, [email protected].

Redaktör, projektledare: tomas Bannerhed, 08-508 33 899, [email protected]

Medverkande skribenter: Annelie drewsen, Agneta Berghamre heins, Alice härdin, margreth larsen, helene lumholdt, Pernilla rönnlid, marianne hühne von Seth, monika Sidén och ingela ösgård.

Ansvarig utgivare: thomas Persson.

Grafisk form: b-e-r-g.se

Tryck: intellecta tryckindustri, Stockholm, 2011.

ISSN 1654-7330.

Upplaga: 18 000 exemplar.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på [email protected].

I Detta nummer ➤

Omslag: Jenny kallstenius, som skrivit en avhandling om de mångkulturella innerstadsskolorna, fotograferad av ulrica Zwenger.

inspiration och information

från utbildningsförvaltningen

nummer 5, november 2011

LÄRA STOCKHOLM

3

VÄLsKÖtt sKoLa ➤

spikrakt uppåt

Södermalmsskolan är en av de grundskolor i staden där utvecklingen de senaste åren gått spikrakt uppåt. kvalitets-redovisningen 2011 talar sitt tydliga språk. inget område har undgått rektor nina Jonsson och hennes skolledar-team. hela skolan har genomlysts och resultaten har följts av tydliga åtgärdsplaner, som kontinuerligt följs upp.

6

Vi är en väl fungerande skola, men för den skull slår vi oss inte till ro. Vårt mål är 100 procent på alla våra målområden. Med hjälp av stadens verktyg för välskötta skolor ska vi nå upp till

fyra på alla nivåer. Det som är bra kan bli ännu bättre, sä-ger Nina Jonsson.

Eleverna samlas vant i små klungor inne i Södermalms-skolans stora öppna hall. Runt om ligger klassrummen och på andra våningen och i taket pågår ett intensivt re-noveringsarbete.

Nina Jonsson är nyss hemkommen från en konferens om inkludering i Boston i USA. Fortfarande aningen jet-

laggad konstaterar hon engagerat att det var oerhört in-spirerande och att det gav än bättre skärpa på ”inklude-ringsbrillorna”.

Södermalmsskolan är en grundskola och grundsärskola med 750 elever (F–9) och 100 medarbetare. Skolledningen består av rektor, tre biträdande rektorer och en intendent. Grundsärskolan är inkluderad i hela organisationen.

– ett systematiserat kvalitetsarbete, så sammanfattar Nina Jonsson, rektor sedan två och ett halvt år, det arbete hon drivit i nära samarbete med personalen, och som lett fram till positiva resultat inom de flesta områden.

text: AgnetA BerghAmre heinS

foto: roBert BlomBÄck


7

När hon ombeds vikta några utvecklingsområden så kommer svaret blixtsnabbt: studiero, engagemang, trygg-het och trivsel står högst. Här är tydligt att det finns en skolledning som satt målen högt, inte räds förändringar och obekväma beslut. Men som samtidigt betonar att skolan i alla delar ska genomsyras av ett positivt för-hållningssätt där alla tar ansvar och verkar för ett gott arbetsklimat.

– Trivsel och samarbete är A och O för att nå positiva förändringar. På vår skola ska alla trivas, känna sig trygga och tycka det är roligt att gå till skolan. Vi vill ge de ab-solut bästa verktygen för att lära och utvecklas. Det är

övergripande mål som gäller för eleverna såväl som för anställda på skolan, säger Nina Jonsson.

– I första hand handlar det om att verkligen få alla del-aktiga på alla nivåer, att alla känner att deras insats gör skillnad. Samtidigt måste skolledningen se till att få sa-ker att hänga ihop. Ställer vi väldigt höga krav på lärar-na måste vi också ge goda förutsättningar för att de ska kunna motsvara förväntningarna. Det i sin tur handlar om att ge bra redskap: kompetensutveckling, bra teknik och personalvård.

Därför uppmanas medarbetarna att gå på givande före-läsningar, temadagar eller olika utbildningsinsatser. Likaså har all personal egna bärbara datorer och erbjuds frisk-vård, fruktkorgar med mera som kan stärka både hälsan och trivseln.

– På samma sätt måste vi skapa bra utgångspunkter för eleverna, poängterar Nina Jonsson. Med höga krav från oss följer att vi ska leverera bra undervisning, studiero och motivation.

För att skapa utvecklingsmöjligheter i de enskilda de-larna har Nina Jonsson delvis byggt en ny organisation, i första hand för att kunna arbeta med ett tydligt och nära ledarskap. Sedan en tid tillbaka ingår en skolledare i varje arbetslag.

– Ska skolan kunna utvecklas måste vi ha full koll på hur det verkligen är inom alla områden. Genom att ha en närvarande skolledning, som rent faktiskt också befin-

På Södermalmsskolan är det viktigt att alla trivs, känner sig trygga och tycker att det är roligt att gå till skolan – något som stämmer in på Adam Fogelberg och Alva Jakobsson. På lilla bilden: Simona Fredriksson Mustafa och Xenia Carlsson.

FaKta/sKoLans prIorIteraDe områDen

inkludering.

individuella utveck-lingsplaner.

Studiero.

digital utveckling.

Jämställdhet.

föräldrasamverkan.

internationellt sam-arbete.


8

ner sig ute i klassrummen och dagligen har kontakt med arbetslagen, blir allt transparent, informationskanalerna snabba och beslutsvägarna korta.

Och biträdande rektor Viktor Engström, som har en kort stund över mellan ett par arbetslagsmöten, intygar att det fungerar väldigt bra.

– Vi har en effektiv arbetsorganisation och finns alltid närvarande för personalen. Den här organisationen har skapat ett behov hos lärarna att få arbeta i nära samverkan med oss skolledare, säger Viktor Engström.

En annan förändring i organisationen är att Söder-malmsskolan utökade elevantalet med en ytterligare års-kurs 4, för att från hösten 2012 kunna ha en treparallellig grundskola. Dessutom gick skolan från att ha ålders-homogena F–3-klasser till åldersintegrerade klasser med 20 elever i stället för 30.

– Vi har utrymme för att kunna växa storleksmässigt. Självfallet ska vi utnyttja det, säger Nina Jonsson och kommer osökt in på ekonomi.

Även här har Södermalmsskolan visat framfötterna. Med en budget i balans och dessutom en fond, är det lättare att planera och sätta in stödåtgärder där det behövs.

– Skolans förbättrade ekonomi beror på väl genom-tänkta åtgärder. Vi är oerhört tydliga med att förmedla till all personal att vi faktiskt jobbar i en ekonomiskt styrd verksamhet. Alla anställda ska tänka på att förvalta re-surserna så att elevens bästa alltid är i fokus, säger Nina Jonsson.

Med det menar hon inte att spara sig fram till resultat utan snarare att med hjälp av det som hon har trummat in som ett mantra på skolan – analysera, göra en handlings-plan, åtgärda och följa upp – nå ökad effektivitet med sko-lans resurser.

– En annan åtgärd vi genomfört är att omfördela tjäns-ter. Vi genomlyste alla anställningar på skolan utifrån be-hörighet och vilken tjänst var och en hade. Till en början kan jag milt konstatera att det inte var någon populär åt-gärd, säger Nina Jonsson och poängterar:

– Utbildningsinventeringen är helt enkelt ett måste för att vi ska hinna möta de ökade kompetenskraven och ha rätt behörighet bland lärarna år 2015.

– Allt utvecklingsarbete syftar till att skapa bra läran-demiljöer så att varje enskild elev kan nå bästa möjliga re-sultat. All personal på skolan ska ha ett helhetsperspektiv på varje elev. Tack vare att vi ständigt sätter upp nya mål och följer upp hur vi lyckas, kan vi förbättra och nå lite längre allteftersom. Det är själva basen för en framgångs-rik skola, säger Nina Jonsson och visar upp resultat efter resultat för i år:

• Genomsnittligt meritvärde: 248.• Andel behöriga elever till nationella program: 97 pro-

cent.• Andel elever med betyg i alla ämnen: 92 procent.

Vid en brukarundersökning för något år sedan visade det sig att studieron låg klart under skolans satta mål.

– Studiero har direkt koppling till studieresultaten. Där-för initierade och ledde jag själv vårt projekt ”Arbetsro”. Det gick ut på att utforma åtgärder i klassrummen, till-sammans med lärare och elever, för att förbättra studieron för eleverna. Nu anser 65 procent av eleverna i årskurs 8 att de har lugn och ro, att jämföra med 28 procent när vi började. Arbetet med detta har fortsatt hög prioritet även i år, nu främst i årskurs 2 och 5 där vi fått signaler om att studieron behöver förbättras.

Så här måste man angripa punkt efter punkt, hela tiden återkopplat till elevernas resultat, menar Nina Jonsson och fortsätter:

– Alla på skolan ska ha vår fokusfråga i bakhuvudet: vad kan jag göra för att höja resultaten och öka målupp-fyllelsen? Vi har kommit en god bit på väg men har fort-farande många steg att ta. På vägen ska vi också hinna ha roligt, det är inte minst skolledningens uppgift att gå före vad gäller att entusiasmera, berömma och ställa till med olika typer av festligheter där vi kan mötas, glädjas åt framgångarna och känna oss stolta över vår skola. n

Rektor nina Jonsson – vill nå 100 procent på samt-liga målområden.

Ambitionen är att alla elever ska ta ansvar och verka för ett gott arbets-klimat. Från vänster Hanna Zakrisson, Joar urban och Astrid gandini.

vi kan stötta både de nya lärarna och mento-rerna. Även rektorerna som ska bedöma behö-ver stöd. Direktiv för exakt hur det ska gå till väntas komma under hösten, säger Katarina Arkehag.

För de lärare som redan är verksamma finns andra vägar att gå. Sedan tidigare kan lärare kombinera undervisning med forskning. Ge-nom att skriva utvecklingsartiklar eller skapa inspirationsplatser kan lärare dela med sig av erfarenheter och lära av varandra. De ämnes-didaktiska nätverken ska kunna bidra till erfa-renhetsutbyte och pedagogisk reflektion. I nät-verken träffas lärare som undervisar i samma ämne för att lära av och diskutera med andra.

– Det är meningen att man ska kunna dra nytta av det i sitt arbete. Lärarna får tid att se på sig själva, sin undervisning och andra. De behöver inte vara ensamma. Det blir ett stöd i det egna lärandet. Sådant ingår redan i lärar-uppdraget, och nätverken är tänkta att vara ett verktyg för den nödvändiga reflektionen.

Lärare kan också ha särskilda uppdrag, som att handleda kolleger som lärarcoach, eller att driva utveckling inom ett särskilt område på den egna skolan.

– Som utvecklingslärare har man ett speci-fikt uppdrag att utveckla den didaktiska miljön på skolan. Uppdra-get är tidsbegrän-sat men ska utgöra minst 20 procent av tjänsten. Vissa av tjänsterna utlyses, men rektor kan ock-så besluta om det, berättar Katarina Arkehag.

De lärare som ar-betat länge och är särskilt skickliga kommer snart att kunna få papper på det. Just nu på-går en pilotomgång av ett meriteringsprogram för lärare. Utifrån en rad kriterier ska lärarna kunna visa upp en bred kompetens, både i sina ämnen och i andra delar av yrket, som forsk-ningsanknytning och interaktion med elever och föräldrar.

– Man ska visa att man är bra på hela lärar-uppdraget. Det är en del i skolutvecklingen. På sikt kan det vara ett verktyg för rektorerna att se vilka lärare som ska ha de högsta lönerna, men också att visa på vilken kompetens som finns i den egna skolan, förklarar Katarina Ar-kehag. n

Annelie drewSen

läs mer om olika karriärvägar för lärare på www.pedagogstockholm.se/utveckling.

Fo

to

: e

va

-li

lit

to

rin

9

KarrIÄrVÄGar FÖr LÄrare ➤

ny meritering för skickliga lärareLärare ska kunna utvecklas i sin profession och göra karriär. Inom stockholms stad finns olika vägar att gå – från att handleda lärarstudenter till att bli lektor eller utvecklingslärare. snart lanseras även två nyheter: introduktionsprogram för nyexaminerade lärare och meriteringsprogram för skickliga lärare.

Katarina Arkehag är chef för utbildningsför-valtningens FoU-enhet. Hon berättar att alla insatser i grund och botten handlar om att se till att eleverna får den bästa tänkbara skolan.

– Vi försöker skapa olika möjligheter för lä-rare att utvecklas i sin profession. Vi vill tillva-rata och synliggöra duktiga lärare och även få dem att lyfta andra. Det finns också en paragraf i skollagen om att skolan ska vila på vetenskap-

lig grund. Vi ska veta varför vi gör som vi gör. Ytterligare ett perspektiv handlar om att göra läraryrket mer attraktivt genom att visa vilka möjligheter som finns.

De olika möjligheterna för lärare att utveck-las eller göra karriär löper som ett pärlband genom yrkeslivet – från verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och introduktionsprogram till meritering och utvecklingsläraruppdrag. Nyligen infördes regler om att nya lärare ska ha ett introduktionsår under vilket en erfaren lärare fungerar som mentor. I Stockholms stad pågår arbetet med att skapa ett särskilt intro-duktionsprogram.

– Vi försöker göra ett introduktionspro-gram som är lite mer omfattande än det stat-liga mentorskapet. Vi håller på och ser på hur

Katarina Arkehag.

illU

st

ra

tio

n:

ha

ns

vo

n c

or

sw

an

t

nå målen med nTA– Det känns som kramsnö, säger adam närhi och nyper med fingrarna i en liten hög med torkad äggvita. Klass 6a i Bandhagens skola har sin andra lektion i nta:s tema ”matens kemi”. nyss har eleverna fått hämta en plastpåse som innehåller förstoringsglas, pincetter och sju genomskinliga numrerade burkar.

Några har också fått läsa högt ur elevhandled-ningen för sina klasskamrater om vad som ska ske under lektionen och vilka olika livsmed-el som plastburkarna innehåller: risgryn, ve-

temjöl, torkat äpple, torkad äggvita, weetabix havre, friterad lök och kokosflingor.

Tillsammans med sin lärare Jesper Dahl-ström har de också enats om vilka regler som gäller under lektionen. På tavlan står:

• Inte smaka på ett ämne.• Jag rör mig lugnt i klassrummet.• Jag städar alltid bort spill efter mig.– Den första regeln gäller inte just i dag.

Här finns inget ämne som är farligt eller al-lergiframkallande, försäkrar Jesper Dahlström.

Under tolv lektioner på vardera 80 minuter i ”Matens kemi” kommer eleverna att få lära sig

sådant som vad maten består av, vilka ämnen vi behöver och vad de olika ämnena har för uppgift i kroppen.

– samtidigt kommer vi också in på andra skolämnen, påpekar Jesper Dahlström. Som svenska förstås när eleverna läser, skriver och diskuterar. Men också historia: hur konserve-rade man maten förr? Och samhällskunskap: varifrån kommer maten?

Men tillbaka till dagens lektion. Den hand-lar om att undersöka de olika livsmedlen ge-nom att titta, känna, lukta och smaka på dem.

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

Julia bergman och eyerusalem Alemeselassie på bandhagens skola klämmer, luktar och smakar på de olika livsmedlen. Sedan skriver de ner sina observationer på var sitt A4-blad.

10

naturVetensKap oCH teKnIK ➤

Eleverna jobbar två och två. Till sin hjälp har de också var sitt arbetsblad där de ska skriva ner sina observationer om res-pektive livsmedel.

Jesper Dahlström ger klarsignal. Med ivriga fingrar öppnar eleverna burkarna och häller upp livs-medlen var för sig i groparna på en test-bricka. Sedan är un-dersökningen i full gång.

– Mjölet ser ut som pulver. Det har jag aldrig smakat, säger Belall Alwan.

– Har du ätit kebab, undrar Jesper Dahl-ström och Belall Alwan nickar. I så fall har du ätit mjöl, för kebabbrödet innehåller mjöl.

Eyerusalem Alemeselassie och Julia Bergman doppar fingrarna i de olika livs-medlen. De luktar, smakar och observerar.

– Det känns som sågspån, säger Julia om weetabixen.

– Vad är sågspån? undrar Eyerusalem Ale-meselassie som är ganska ny i Sverige och passar på att lära sig fler ord.

tillsammans tittar de med hjälp av för-storingsglas och pincett på den friterade löken.

– Det ser frasigt ut, säger Julia Bergman, och Eyerusalem Alemeselassie för den frite-rade lökbiten till näsan.

– Och det luktar gott, säger hon.Alla observationer skriver de metodiskt

ner på papperet.”Hårt och genomskinligt”, har Mathias

Åkersten skrivit om riset. Han luktar för-siktigt på äppelklyftorna och hela ansiktet skrynklas till en ful grimasch; de små tor-kade bitarna ger honom kväljningar.

– Man behöver inte smaka om man inte vill. Men skriv ner vad det luktar och hur det ser ut, uppmanar Jesper Dahlström när han ser Mathias Åkerstens miner.

När några av eleverna tar en liten muns-bit av den torkade äggvitan blir det litet svårt att hålla sig till regeln om att röra sig lugnt i klassrummet. Det blir rusning ut till handfatet i korridoren där flera av pojkarna spottar och

fräser innan de omsorgsfullt sköljer ur mun-nen med vatten.

Jesper Dahlström avslöjar för eleverna att han inte smakade på äggvitan när han själv som lärare fick utbildning om ”Matens kemi” på NTA i Spånga.

Lektionen är snart slut och klassen har inte hunnit med allt de hade planerat.

– Nästa vecka får vi gå igenom vad ni har skrivit i era observationer, säger Jesper Dahl-ström och samlar in elevernas anteckningar.

Eleverna sätter lock på burkarna med livsmedlen som blivit kvar och lägger dem i plastpåsen tillsammans med pincett och för-storingsglas. Plastpåsarna lägger de tillbaka i den blå NTA-lådan eftersom materialet ska användas igen.

Sedan går det snabbt för eleverna att också torka bort smulor och matrester från bänkarna.

– Löken var godast och äggvitan äckli-gast, svarar eleverna när Jesper Dahlström frågar.

När eleverna har lämnat klassrummet är det bara doften av friterad lök som skvall-rar om att här har varit en lektion utöver det vanliga. n

ingelA öSgård

30 000 använder nTA

Läraren Jesper Dahlström har själv först fått utbildning i ”Matens kemi” hos nTA Stockholm.

skolutvecklingsprogrammet naturvetenskap och teknik för alla (nta) firar tioårsjubileum i stockholm i år. under den perioden har verksamheten vuxit enormt. I dag berörs över 30 000 stockholmselever av nta som ursprungligen kom till sverige på initiativ av Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

NTA Stockholm drivs av utbildningsförvalt-ningen och erbjuder stadens skolor kompetens-utveckling, materielsatser, lärarhandledningar och elevhandledningar i naturvetenskap och teknik för årskurserna F–9.

– Varje termin kommer 600 lärare till våra ut-bildningslokaler i Spånga för en halv- eller hel-dagsutbildning inom något av de 16 teman som för närvarande står på programmet, och varje termin körs 700 blå lådor med laborationsma-teriel ut till stadens grundskolor, säger Annika Larsson, samordnare för NTA Stockholm.

Tanken med NTA är att stödja skolor i under-visningen i naturvetenskap och teknik i grund-skolan. Men en utvärdering gjord av professor Per-Olof Wickman för dåvarande Lärarhögsko-lan i Stockholm visar att NTA också stödjer elevernas begrepps- och språkutveckling. Wick-man har också presenterat en utvärdering som visar att elever som arbetat med NTA-teman har lättare att nå målen i NO i årskurs 5.

Men Annika Larsson berättar att det är först nu som grunddata har börjat samlas in på na-tionell nivå från lärare och elever som arbetat med NTA. Materialet ska kopplas till Statis-tiska centralbyråns databaser och användas till ett forskningsprojekt kring NTA.

– Det är den första kvantitativa studien som görs. Syftet är att studera om NTA-arbetet har påverkat elevernas betyg och deras intresse av att söka till högre utbildning i de här ämnena. Forskarna kommer också att undersöka om lä-rarens utbildningsnivå påverkar elevernas re-sultat. Eleverna kommer att jämföras med an-dra elever i kommuner som inte arbetat med NTA.

Forskningsresultaten lär låta vänta på sig. Men redan nu i höst firar NTA Stockholm sitt tioårsjubileum, bland annat med öppet hus den 8 december klockan 14–17 i utbildningsloka-lerna i Spånga. n

ingelA öSgård

Mer om nta stockholm finns att läsa på www.nta-stockholm.se.

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

Med hjälp av förstoringsglas och pincett granskar Terno borg noggrant en bit friterad lök.

11

elevernas målbild viktigastLärarnas återkoppling till eleverna har stor betydelse för skolresultaten. Det är en av slutsatserna av världens största studie om vad som påverkar elevernas studieresultat. allra viktigast är dock att eleverna kan bedöma sin egen prestationsförmåga i förhållande till målen.

Rapporten ”Synligt lärande”, som Sveriges Kommuner och landsting (SKL) gav ut för några veckor sedan, sammanfattar den nyzee-ländske professorn John Hatties unika forsk-ningsöversikt. Studien är en så kallad metasyn-tes baserad på över 50 000 studier som i sin tur omfattar omkring 80 miljoner elever.

I rapporten analyseras och rangordnas 138 faktorer efter hur stor effekt de har på elevernas studieresultat. Bland de faktorer som bedöms ha störst effekt märks:

• Elevernas kännedom om uppsatta mål.• Resultatmässig återkoppling till eleven.• Lärarens pedagogiska förmåga.• Stöd och uppmuntran från hemmet.– Lärare gör skillnad, men all undervisning

är inte effektiv. Ett avgörande inslag är att lä-rare också söker återkoppling från eleverna om

vad dessa vet, kan, förstår och inte behärskar. Tydliga mål och kontinuerliga avstämningar mellan lärare och elev behöver finnas på alla lektioner, alla skoldagar, hela skoltiden, säger Jan Håkansson, universitetslektor i pedagogik vid Linnéuniversitet i Växjö och den som har tagit fram rapporten i samarbete med SKL.

Den enskilda faktor som har klart störst be-tydelse för elevernas resultat är ”självskattning av betyg”, det vill säga att eleverna kan bedöma sin prestationsförmåga i förhållande till målen.

andra viktiga faktorer är möjligheten till snabbare studiegång för särskilt begåvade elever, lärares tydlighet i undervisningen och att relationen mellan lärare och elev är ”förtro-endefull”. Att som lärare analysera den egna undervisningen tillsammans med kolleger, till exempel i form av videoinspelningar, har också mycket goda effekter.

Även satsningar på uppförande i klassrum-met och på att uppnå studiero för eleverna har enligt analyserna klart positiva effekter på stu-dieresultaten.

När det gäller själva undervisningssituatio-nen betonas vikten av formativ – det vill säga

framåtsyftande – bedömning av elevernas pre-stationer, liksom av en kommunikativ under-visning och mångsidiga insatser för elever som behöver särskilt stöd. Webbaserat lärande och problembaserat lärande hör däremot till de faktorer som har ”försumbara” effekter, enligt Hatties studie.

Även hemmiljön har betydelse för skol-resultaten – till exempel när det gäller föräld-rarnas engagemang och socioekonomiska sta-tus – men effekterna är inte lika stora som när det gäller faktorer kopplade till läraren och un-dervisningen.

– Studien visar att vi återigen måste sätta klassrumsfrågor och undervisningsstrategier högt på agendan, säger Jan Håkansson. Det finns en lång tradition i Sverige av att förlita sig på statliga initiativ på skolområdet – som om det automatiskt skulle leda till en bättre skola. Det stora arbetet måste alltid göras på golvet, av de professionella i samverkan med elever och föräldrar.

professor John Hattie, som alltså ligger bak-om studien, säger själv att vi behöver bli bättre på att hjälpa lärarna att se sin kontinuerliga på-

12

KVaLItetsutVeCKLInG ➤

KrÖnIKa: aLICe HÄrDIn ➤

av de vänförfrågningar på Facebook som jag inte svarat på är det en över-vägande majoritet som har ett gulligt djur som profilbild. Kattunge med oproportio-nerligt stora ögon – hide request, hamster med tomteluva – hide request, två föl som pussas – hide request. Det är inte så att jag försöker bygga upp en machoversion av mig själv på nätet eller har någonting emot djurkramare. Jag har bara ingen aning om hur jag ska ställa mig till att adda elever som vänner.

När jag gick på högstadiet hade jag en lärare som i mina ögon var mer lik Mr Hyde än någon annan. En dag hade hon med sig sina två barn till skolan efter-som deras förskola var stängd. Plötsligt satt monsterläraren och lekte klappram-sor, torkade näsor och lät en sked med barnmat köra som en racerbil ackompan-jerad av hennes brummande. Det vände upp och ner på allt. Det blev väldigt svårt att likna henne vid Mr Hyde när hon satt och gjorde lustiga ljud med munnen. Jag minns att jag efter det vågade fråga henne om vad jag skulle göra åt mina knappa betyg i hennes ämnen. Vi kunde för första gången mötas på min nivå.

När jag tänker på det vill jag adda hela bunten med elever. Det är klart att jag ska bjuda lite på mig själv! Bli mänsklig och vara på deras nivå. Om jag är rädd att en mer vänskaplig relation skulle undergräva min auktoritet så behöver jag antagligen se över vad denna består av. Är den en illusion gjord av luft så stämmer det, då kommer allt att försvinna om eleverna kommer för nära. Bygger den på mer sta-digt material som kunskap och respekt så kommer den att tåla det.

jag närmar mig addknappen, men se-dan tänker jag på när jag gick i gymnasiet. Då hade vi en lärare som när man kom sent inte såg arg ut, inte ignorerade en, inte rynkade på ögonbrynen – han såg be-

sviken ut. Kom man för sent så skämdes man. Förutom en tjej. När hon stövlade in efter halva lektionen så tittade han på henne, låtsassuckade och skrattade lite. Vi andra undrade alltid vad det var för ett internskämt vi missade.

Så är jag tillbaka till att jag inte vill adda eleverna. Relationen mellan lärare och elever måste vara helt rättvis, och det blir den inte om jag lägger till några av eleverna på Facebook. Men kan man verk-ligen behandla alla elever lika? Jag som alltid besvarar frågan ”gillar du barn?” med ”gillar du medelålders?”, barn och elever är ju människor vi känner på olika sätt som alla andra. Men det måste väl ändå anses oprofessionellt att låta det lysa igenom? Samtidigt pratas det om hur vik-tigt det är att relationen mellan lärare och elever är genuin, och det blir den knappast om jag ska ha samma relation till allihop.

när jag gick i sexårsverksamheten fick jag i smyg en grön sten av en pedagog som såg att jag var ledsen. Jag kände mig speciell, hon hade bara gett en sten till mig, ingen annan. Det betydde mycket. Min bästa vän Elin blev otroligt avundsjuk när jag visade henne stenen. Hon skötte sig alltid och kunde räkna jättelångt, men inte fick hon någon sten för det.

Lika mycket rätt som fel. Jag googlar ”elever + Facebook” i flera timmar, alla verkar vara lika konfunderade. Så kollar min lillasyster över axeln på mig: de där kan du ju inte adda, de får inte vara på Face book om de är under tolv. Tack sys-ter! Då var det bara real life-eleverna kvar.

Jag vill adda hela bunten!

Alice hÄrdin Är lÄrArVikArie och StuderAr På PoliticeS kAndidAtProgrAmmet i uPPSAlA

verkan på lärandet – vem de har inflytande på, om vad och när.

– Det bedömningsverktyg som jag har varit med och skapat baseras på detta och används nu i nyzeeländska grundskolor med goda re-sultat. Verktyget är frivilligt och ungefär 80 procent av skolorna arbetar med det. Lärarna är intresserade av att få veta mer om det här. Alltför många system utgår från att bedömning och tester handlar om eleverna eller skolorna. Vi behöver vända på det tänkesättet och i stäl-let se bedömning som återkoppling till lärarna.

– Förkärleken för nationella prov är en styg-gelse. De snävar in debatten, säger egentligen mer om vilka värderingar som styr och leder till att lärares tolkningar försvinner ur ekva-tionen. Min rekommendation till den nyzee-ländska regeringen har varit att betona lärares samlade bedömningar. Detta har revolutionerat våra högstadieskolor men motarbetas fortfa-rande av högljudda kritiker från de lägre års-kurserna, säger John Hattie. n

tomAS BAnnerhed

ladda ner rapporten ”synligt lärande” via www.skl.se/publikationer.

illU

st

ra

tio

n: w

oo

/ M

ia n

ils

so

n

Att analysera den egna undervisningen tillsam-mans med kolleger ger mycket goda resultat, visar studien.

13

Lärare utan gränserGenom föreningen teachers across Borders kan lärare stötta varandra i den pedagogiska utvecklingen. Jenny Kimming och Janna scheele från Grimstaskolan i Vällingby har hållit workshop för lärare i Kambodja. – Vi blir aldrig mer desamma, säger de.

De två språklärarna Jenny Kimming och Jan-na Scheele stod på en gräsmatta i den nord-kambodjanska staden Siem Reap och skrat-tade. Lika glada var de 20 kambodjanska lärare som deltog i deras workshop ”Learning by laughing”. Workshoppen var, precis som elva andra, organiserad av TAB – Teachers Across Borders. Ett 20-tal lärare, knappt hälf-ten svenskar, hade kommit till Siem Reap för att stötta sina kambodjanska kolleger i det pe-dagogiska arbetet.

Grundtanken är att ”lärare lär lärare”, och de senaste åren har Jenny Kimming och Jan-na Scheele tillbringat två av sina sommarlovs-

veckor i Siem Reap, där de undervisat både studenter och aktiva lärare.

– I vår senaste grupp fanns till exempel en 18-årig kvinna som studerade till lärare, en ak-tiv lärare som helt saknade utbildning och en 54-årig läkare som bytt yrke och nu var lärare, berättar Jenny Kimming.

Förhållandena i Kambodja skiljer sig totalt från de svenska. Röda khmerernas långa skräck-välde, som kulminerade i slutet av 1970-talet, innebar bland mycket annat att de allra flesta akademiker försvann, flydde ur landet eller mör-dades. När khmererna förlorade sitt järngrepp fick landet i det närmaste börja om från noll. Det fanns inga skolor, inga läroböcker, inga pennor, inget papper och framför allt inga lärare.

– nu har de kommit en bra bit på väg, men att bygga upp ett lands utbildningssystem tar tid. Särskilt när många av dem som borde ha un-dervisat på lärarhögskolan inte är i livet, säger Janna Scheele.

TAB står för alla omkostnader under de två workshopveckorna, betalar för lokaler, el och tolkar.

– Dessutom får de kambodjanska lärarna som deltar i våra workshoppar ersättning för förlorad arbetsinkomst – två och en halv dollar om dagen. Om de inte fick det skulle de inte ha råd att delta, konstaterar Janna Scheele.

De kambodjanska lärarna kan välja mellan ett tiotal olika workshoppar. Det har till exem-pel funnits matte för yngre elever, NO för äldre elever, drama, bild och ”Teaching democracy by storytelling”.

Jenny Kimmings och Janna Scheeles om-råde är språkutveckling, men för dem liksom för alla andra står pedagogiken i fokus.

– Vi talar om pedagogik och om metoder för lärande. Trots att våra förhållanden skil-jer sig mycket från de kambodjanska, är vissa pedagogiska dilemman desamma. Oavsett kul-tur och samhälle konfronteras man som lärare med frågor som hur man kan hantera elever-

Den kambodjanska skolan skiljer sig mycket från den svenska, bland annat när det gäller klassernas storlek. i Kambodja är skolan också väldigt centralstyrd med detal-jerade instruktioner för lärarna.

Fo

to

: je

nn

y k

iMM

ing

14

InternatIoneLLt utByte ➤

aDDar Du DIna eLeVer på FaCeBooK?

Anders Byström, teaterlärare, Scengymnasiet i Skärholmen

– nej, jag vill inte blanda ihop mitt privatliv och mitt lärarliv. däremot före detta elever som har slutat på skolan tycker jag är helt okej att ha som vänner på facebook.

Christel Dahl, lärare i engelska och idrott och hälsa, S:t Eriks gymnasium och gymnasiesär-skolan

– lustigt att du frågar. Just i dag bestämde jag mig på väg till skolan för att inte adda mina elever. det känns för privat. däremot vill jag ha ett annat konto, som inte är mitt privata, där eleverna kan

ha kontakt med mig och varandra via facebook.

Britt Lundin, lärare i engelska och franska, års-kurs 7–9, Adolf Fredriks musikklasser

– nej, det är inget för mig. Jag har väldigt bra kontakt med mina elever ändå. inga av mina elever har heller efterfrågat det. Jag är inte född in i dataåldern så jag upplever inte att jag har

något behov av facebook.

Jonna Rangsten, lärare i matematik och NO, årskurs 4–9, Fruängens skola

– nej, inte just för tillfället. Jag hade en klassida på facebook tidigare, men intresset var inte speciellt stort. det blev mest dubbeljobb då allt ändå måste delas ut pappers-

vägen. men jag är inte främmande för att göra ett nytt försök.

Pär Svensson, lärare i idrott och hälsa samt hem- och konsumentkunskap, Adolf Fredriks musikklasser

– nej, inte på min privata sida. där vill jag inte att min roll som lärare ska blandas in. däremot kan jag tänka mig ett facebookkonto som jag bara har i egenskap av lärare. där kan jag se fördelar för

både mig och eleverna att ha möjlighet till kontakt.

text och foto: AgnetA BerghAmre heinS

nas olika nivåer och hur man tar hand om de maktstrider som uppstår i klassen. Alla har behov av de här pedagogiska diskussio-nerna, säger Jenny Kimming.

I Kambodja är skolan väldigt centralstyrd. Kursplanen innehåller detaljerade instruktio-ner för vilka böcker som ska läsas och hur.

– Mycket av lärandet består därför av att lärarna läser högt och eleverna säger efter, gång på gång. Vi vill visa att det går fortare och att eleverna kan lära sig mer med andra pedagogiska metoder.

till exempel genom att skratta och ha kul. – Vi vill lära ut metoder som gör inlär-

ning roligt. Att använda alla sinnen stimu-lerar inlärning och när vi skrattar skapas nya synapser i hjärnan som gör att vi lär oss snabbare, berättar Jenny Kimming.

Janna Scheele beskriver också att de le-ver som de lär i sin undervisning.

– Vi står inte bara och pratar. Vi gör alla saker som vi pratar om. Därför tog vi ut alla lärare på gräsmattan utanför skolan, lekte lekar och skrattade den där dagen. Vi ville delge dem upplevelsen.

Att komma som lärare från Sverige, ett land som jämförelsevis badar i böcker, pen-nor, datorer, interaktiva skrivtavlor och an-dra hjälpmedel, till ett land som saknar det mesta, som har 70 elever i varje klass, som har bänkar som sitter fastskruvade i golvet, som har värme bölja utan luftkonditionering men en klädkod som förespråkar kostym för lärarna, kräver en viss anpasslighet.

– Man måste ha med sig en jättestor öd-mjukhet. Vi kommer för att lära ut men också för att dela, ha ett utbyte, säger Janna Scheele.

Efter varje övning följer en genomgång.– Vi diskuterar hur ”just jag” kan använda

det här i min undervisning och hur ”just jag” kan anpassa metoden till min situation. Vi lär

oss otroligt mycket. Att byta perspektiv gör att man ser helt nya saker, säger Jenny Kimming.

Bara att komma till Kambodja har varit en upplevelse i sig.

– Vi träffar de här människorna varje dag och trots att vi lever våra liv under helt oli-ka omständigheter, så har vi samma grund-mänsklighet. Man får perspektiv på sig själv och i sin tillvaro, säger Jenny Kimming och Janna Scheele fyller i:

– Jag kan gå hemma och vara ledsen för att jackan jag ville köpa var slut i affären, eller för att busskortet har blivit hundra kro-nor dyrare. Samtidigt som människorna vi möter i Kambodja är så glada, inspirerande och hoppfulla, trots att de kanske sett sin släkting släpas iväg av Röda khmererna el-ler kanske tvärtom har en släkting som till-hört Röda khmererna. Livsperspektivet blir helt annorlunda. Jag blir aldrig mer samma person igen, säger hon.

För både Jenny Kimming och Janna Scheele är workshopparna och TAB-engagemanget självklara ingredienser i deras liv för lång tid framöver.

– Men vi skulle gärna vilja knyta oss mer till någon speciell skola. Dels för att kunna se lärarnas idéer omsatta i prakti-ken, dels för att mer fortlöpande kunna coacha dem i deras egen vardag, säger Janna Scheele.

Det finns också flera andra platser de båda drömmer om att åka till.

– Jag skulle gärna åka till Afghanistan. Men man måste vara realistisk också. Vi måste ha myndigheterna med oss. I Kam-bodja är utbildningsministern väldigt po-sitiv till vår verksamhet. Det är viktigt att förankra det vi gör på hög nivå – annars går det inte, säger Jenny Kimming. n

helene lumholdt

FaKta/ teaCHers aCross BorDers (taB)

Samlar lärare från flera håll i världen. föreningen arbetar med pedagogiskt stöd i utvecklingsländer.

TAB Sweden är en ganska ny systerorganisa-tion som samarbetar med och hämtar stöd från tAB.

Föreningen är helt ideell och drivs genom privata bidrag, medlemsavgifter, loppisar och medlemmarnas egna medel.

För 200 kronor om året blir man medlem i tAB Sweden och kan därmed delta i och stödja föreningens arbete.

Läs mer på www.teachersacrossborders.se.

15

enKÄt ➤

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

”Att byta perspektiv gör att man ser helt nya saker”, säger Jenny Kimming, lärare på grimsta-skolan.

samtaLet ➤

” Valfriheten en gyllene chans”

Avhandlingen heter ”De mångkulturella inner-stadsskolorna – om skolval, segregation och ut-bildningsstrategier i Stockholm” och lades fram vid Stockholms universitet. I fokus står tre kom-

munala grundskolor som tar emot många elever från ut-satta förorter men i gengäld väljs bort av elever som bor i närheten.

– Många frågar mig: har valfrihets- och friskolereformen resulterat i att det svenska samhället blivit mer segregerat? Min studie pekar på att verkligheten inte är så svartvit. Val-friheten är väldigt komplex. Många föräldrar – och elever – ser det här som en gyllene chans att få lära sig språket och lära känna svenskar. Utan det fria skolvalet hade den möj-ligheten kanske inte funnits. De menar att eleverna lär sig mer i den tillvalda skolan, att de upplever skolmiljön som lugnare och kan inrikta sig mer på studierna, att det är okej att plugga hur mycket de vill och få höga betyg.

– Problemet är att de som inte är förtrogna med hur det svenska skolsystemet fungerar inte väljer skola i lika hög grad och riskerar att missgynnas av systemet. Men för individen kan det fria skolvalet vara ett sätt att kringgå de problem som boendesegregationen medför. Den som vill backa bandet och skrota det fria skolvalet måste inse att det inte skulle lösa de problem som finns med dagens skolsegregation. Boendesegregationen finns där ändå och är så stark. Vad hade till exempel blivit bättre om alla som bor i Rinkeby gick i skolan där?

Sociologin är Jenny Kallstenius akademiska hemvist, men när hon fick möjlighet att forska om skolan tvekade hon aldrig.

– Skolan är väldigt intressant för en sociolog, säger hon. Tillståndet i skolan berättar mycket om vårt samhälle.

Vilka är de övergripande för- respektive nackdelarna med det fria skolvalet?

text: tomAS BAnnerhed

foto: ulricA Zwenger

– Fördelen är att vi får en ökad mångfald. Skolor kan se olika ut, ha olika inriktning och upplägg, arbeta efter olika pedagogiska modeller, och ingen skola passar alla. Därför är det bra att det finns olika skolor så att var och en kan hitta den som passar bäst utifrån de egna preferenserna.

– Nackdelen är den segregation som uppstår till följd av vilka som verkligen utnyttjar valfriheten. Det är väldigt mycket högutbildade föräldrar som söker sig till frisko-lorna. Enligt de föräldrar jag har intervjuat handlar det mycket om att friskolorna är mindre, att det finns större möjlighet påverka, att samarbetet mellan skola och för-äldrar är bättre. Ibland har föräldrarna även egna negativa erfarenheter av den kommunala skolan och vill då inte att deras barn ska drabbas av samma sak.

– Sedan finns det också mycket rykten och föreställ-ningar om att friskolorna har högre kvalitet på utbildning-en. De hamnar ofta högt på de rankningslistor som pekar ut Stockholms bästa skolor.

Varför väljer de resursstarka i så mycket högre grad? Alla vill väl ha sina barn i de bästa skolorna?

– Mycket handlar om kunskap och tillgång till informa-tion om vilka möjligheter som finns. Sedan är det också vanligare att de resurssvaga inte behärskar svenska språket, vilket försvårar när det gäller att göra egna val. Man måste också ställa sig i kö lång tid i förväg till de mest populära skolorna. De resurssvaga har inte den kunskapen och ingår inte heller i sociala nätverk där sådan information sprids. Alla föräldrar känner helt enkelt inte till att deras barn kan gå i någon annan skola än den som ligger där de bor. Den här informations- och kunskapsklyftan blir tydlig om man jämför socialt utsatta förorter med innerstaden.

Du talar i avhandlingen om att olika grupper i sam-hället utvecklar olika strategier för att optimera sina sociala positioner?

– Vi kan inte backa bandet. Skolmarknaden är här för att stanna, men det ligger en fara i att främst de resursstarka utnyttjar möj-ligheten att välja skola. det säger Jenny kallstenius, som i våras disputerade på en avhandling om skolval och elevströmmar i Stockholm.

17

samtaLet ➤

De som inte är förtrogna med hur det svenska skolsystemet fungerar väl-jer inte skola i lika hög grad och riskerar att missgynnas av systemet.

– Det allra tydligaste resultatet av mina intervjuer med föräldrar i ytterstaden är att de vill att barnen ska gå ”i en svensk skola” där de lär sig tala svenska och där det går svenska elever. Det är det främsta skälet till att välja en innerstadsskola.

De vill alltså helst av allt integreras?– Absolut! Boendesegregationen ses som ett extremt

stort problem av de här föräldrarna. De säger att deras barn lär sig prata en svenska som inte låter som den de hör på teve, de har inga svenska kompisar och det bor inga svenskar i deras område. Det finns en väldigt stark upplevelse av utanförskap. Dessutom har de väldigt sällan ekonomiska möjligheter att flytta – men däremot möjlig-het att välja en annan skola. Och då gör de det.

– Skolvalet handlar i själva verket väldigt mycket om andra saker än om skolans pedagogiska verksamhet och resultat. Föräldrarna är mest intresserade av hur stor an-del svenska elever en skola har. De är inte intresserade av lärarnas behörighet, elevernas genomsnittsbetyg eller hur stor andel som går vidare till gymnasiet.

Kan en skola medvetet skapa vissa symbolvärden för att bli mer attraktiv?

– Visst, och det tror jag att alla skolor funderar på med tanke på den konkurrens som råder på skolmarknaden. Ryktet som omger en skola är många gånger helt avgö-rande för elevrekryteringen. Jag har mött skolledare som har jobbat i flera år med att stärka skolans varumärke – och så kommer det en negativ artikel som raserar allting. Det här är otroligt känsligt. Det är också därför jag har valt att anonymisera skolorna i min avhandling.

– Samtidigt är det inte lätt för en skola att marknadsföra och positionera sig på rätt sätt. Satsar man för mycket på att bygga upp varumärket kan det signalera en viss despe-ration, men att ha ett solkigt varumärke kan å andra sidan betyda att man inte anstränger sig. Den där balansgången kämpar skolorna jättemycket med hela tiden. Tyvärr ver-kar inte lärarnas kompetens eller behörighet ha så stor betydelse i det här sammanhanget, utan det är andra saker som påverkar varumärket.

– Det har ju blivit en väldigt stark konkurrens om elev-erna, inte minst under perioder med små elevkullar, och det finns en risk att för mycket resurser läggs på att visa upp skolan i olika skrytbroschyrer och att det går ut över kunskapsproduktionen. Här har jag mött en oro bland för-äldrar att det kan urholka kvaliteten, vilket i så fall går på tvärs mot syftena med friskolereformen. Den skulle ju framför allt leda till ökad effektivitet och ökad mångfald.

Varför har friskolorna generellt sett högre resultat?– Det är svårt att ge ett enkelt svar på den frågan, men

ofta har de färre elever i klasserna och många elever har högutbildade och mer engagerade föräldrar.

Vad låg egentligen bakom friskolereformen som ge-nomfördes för snart 20 år sedan?

– Dels ville man ge föräldrar ökade möjligheter att vara delaktiga och engagerade i sina barns skolgång, dels ville man få till stånd en ökad mångfald på skolans område. Friskolorna var länge ett slags pedagogiska experiment-verkstäder, och om de lyckades med något skulle man kunna överföra det till de kommunala skolorna. Ytterli-

gare en viktig orsak var den ökade boendesegregationen och hur den återspeglades i skolan. Friskolereformen var ett sätt att säga: oavsett var du bor ska du kunna gå i skola i ett annat område om du vill, och därigenom skulle bo-endesegregationens negativa återverkan på skolan brytas.

Men man borde väl ha insett att elever från Öster-malm inte skulle söka sig till Rinkeby?

– Jag har också ställt mig den frågan och fått känslan av att man inte riktigt hade klart för sig vilket genomslag reformen skulle få. Många av de problem som vi kan se i dag – att vissa skolor har kö medan andra måste stänga och att vissa elever byter skola väldigt många gånger under sin grundskoletid – borde inte ha varit så svåra att förutse, men kanske tyckte man ändå att fördelarna övervägde.

För 30 år sedan gick de flesta elever i den skola de ”tillhörde”. Då var Sverige också bäst i världen i olika kunskapsmätningar. Har du någon idé om hur dessa båda faktum samspelar?

– Det där är ju tiotusenkronorsfrågan! I samband med den senaste Pisaundersökningen började man, tycker jag, peka på att det kan finnas ett samband i form av att den ökade segregationen leder till mer homogena klasser. De resurssvaga drar så att säga ner varandra resultatmässigt. Men jag tror också att det handlar om lärarnas status, att det numera är svårare att rekrytera de riktigt duktiga till

18

Deras barn lär sig prata en svenska som inte låter som den de hör på teve, de har inga svenska kompisar och det bor inga svenskar i deras område.

läraryrket, kanske på grund av att lönerna släpar efter. Samtidigt har väldigt mycket hänt under de här 30 åren: kommunaliseringen, decentraliseringen, friskolerefor-men, det fria skolvalet, ökad invandring, lågkonjunktur och allmän ekonomisk kris – det finns jättemycket som kan förklara att de svenska eleverna halkar efter inter-nationellt.

– Bland föräldrarna verkar det finnas en generell upp-fattning om att friskolorna är bättre. Många av de inter-vjuade säger att det är på friskolor och internat som man får den bästa utbildningen men att det ändå kan finnas skäl för dem att välja en kommunal skola. Till exempel finns alltid risken att en friskola lägger ner verksamheten, medan kommunen har ett helt annat långsiktigt åtagande. Däremot tror jag att de flesta har börjat tröttna på frisko-lornas lockbeten. De flesta väljer helt enkelt den skola där de kan få en så bra utbildning som möjligt.

I dag pendlar 21 procent av Stockholmseleverna till en annan stadsdel för att gå i skolan. Dessutom reser 28 procent till en skola inom den egna stadsdelen. Hur påverkar sådana här elevströmmar de skolor som du har undersökt?

– Väldigt mycket. De tre skolorna i min studie var tidi-gare ganska homogena när det gäller både social och et-nisk sammansättning, men kring millennieskiftet började de märka ett större elevinflöde, främst från socialt utsatta förorter. Ungefär samtidigt noterade de också att eleverna i det egna upptagningsområdet inte kom, de sökte sig till andra skolor.

– Skolledningarna frågade sig hur det hängde ihop. Är det så att när det kommer många elever från utsatta för-orter så flyttar de ”egna” eleverna på sig – eller väljer de ”egna” eleverna andra skolor och lämnar därmed utrymme för elever från andra delar av staden? Det finns egentli-gen inget entydigt svar på den frågan. Elevströmmarna är många och stora och ger en komplex bild.

Sågs det ökande antalet förortselever på de här sko-lorna som ett problem eller en tillgång?

– Både och skulle jag säga. Skolorna fick ju alltfler tomma stolar i klassrummen, och i och med att ekonomin bygger mycket på skolpengen så får det allvarliga eko-nomiska konsekvenser om man inte kan fylla alla plat-ser. Däremot medförde inflödet en hel del utmaningar för dem. Helt plötsligt kunde de ha flera olika modersmål i klassrummet och elever som behövde läsa svenska som andraspråk, och lärarna var inte vana vid att arbeta i en flerspråkig eller mångkulturell pedagogisk miljö. Hur gör man då? Hur anpassar man undervisningen? Hur får man med sig alla elever? Hur skapar man samhörighet när elev-erna är spridda över hela Stockholm?

– Här var det ganska många lärare som stod handfall-na. På ett teoretiskt plan ses mångfald som berikande och positivt, men i praktiken kan det vara svårt att få det att fungera. I vardagen handlar det ju om att alla ska komma i tid, hålla sams, förstå undervisningen, kunna göra läx-orna, få hjälp hemifrån och så vidare. Många lärare visste helt enkelt inte hur de skulle göra. Deras invanda rutiner och beprövade metoder fungerade inte längre när eleverna hade andra förutsättningar och behov.

Hur gjorde de för att hantera den nya situationen?– En del var oerhört ambitiösa och försökte sätta sig

in i och förstå de ”nya” kulturerna och elevernas synsätt – vilket många gånger inte är så enkelt, till exempel om eleverna har politiskt engagerade föräldrar och tar med sig dessa meningsskiljaktigheter in i klassrummet. Redan på lågstadiet kunde elever hamna i konflikter som bottnar i föräldrarnas politiska engagemang i hemlandet. Att som lärare hantera det är oerhört svårt.

Hur påverkades skolorna när det gäller sådant som planering, ekonomi och personalbehov?

– Väldigt mycket! Någon beskrev det så här: om man trodde att det skulle komma 80 sexåringar till hösten så kunde det komma 25 eller 30 – men man måste vara be-redd på att ta emot alla 80. Det är naturligtvis jättesvårt att

19

samtaLet ➤

planera verksamheten utifrån sådana förutsättningar, men det var så verkligheten såg ut. Föräldrar hade många gånger ställt sig i kö till fyra fem olika skolor. Det blev en väldig turbulens och också en massa avhopp efter terminsstarten.

– Ett annat problem när det gällde inflödet av elever var att överlämningsinformationen ofta var för dålig. Det kunde dröja lång tid innan den nya skolan fick någon som helst information om eleven från den förra skolan, vilket gjorde att många pedagoger hade dålig koll på elevernas kunskaper och behov.

En viktig del av elevernas vardag är ju också um-gänget med klasskompisarna vid sidan av skolan. Hur fungerar det för skolpendlarna?

– Inte alls, naturligtvis. Många av de här eleverna ham-nar i vad jag kallar ett mellanförskap. De hör inte hemma någonstans. Där de bor får de höra att de är svikare eller ”wannabesvennar” eller ”du tror att du är bättre än vi”, och på innerstadsskolan passar de inte in och träffar aldrig heller sina klasskompisar efter skolan. För många elever är det naturligtvis kämpigt att hela tiden röra sig mellan de här olika världarna.

Men föräldrarna tycker ändå att det är värt det?– Många av dem tycker att det är det bästa de någonsin

har gjort, trots att det kanske innebär att de måste pendla med sin sex- eller sjuåring varje dag till skolan i innersta-den. Det ser det fria skolvalet som deras barns enda chans att lyckas i det svenska samhället.

– Sedan sätter skolpendlingen också tydliga spår när det gäller relationerna mellan olika elevgrupper. I de sex olika klasser som jag studerade såg jag väldigt tydliga grupperingar där elever från förorten umgicks för sig och elever från innerstaden för sig. Det var intressant att se vad som hände med de elever som hade utländsk bakgrund men bodde i innerstaden. I många fall gled de över till ”förortsgruppen” och anpassade sig till den för att smälta in. Från att ha talat brytningsfri svenska och av sina lä-rare ha betraktats som ”vilken elev som helst”, började de plötsligt bryta och bete sig annorlunda.

Du ägnade dig ju åt deltagande observation under avhandlingsarbetet – fick du några aha-upplevelser när det gäller tillståndet i den svenska skolan?

– Jag var ju på plats under ett helt läsår och slogs av att undervisningen i dag många gånger är mer kreativ och drivs framåt av elevernas egna intressen mer än när jag själv gick i skolan. Eleverna får skriva egna böcker, genomföra enk-lare forskningsprojekt om sådant de själva är intresserade av, och musik och bild är mer integrerade i verksamheten i stort. Det verkar roligare att gå i skolan i dag!

Du har också forskat om nyanlända elevers skolsitua-tion. Hur skulle du beskriva den?

– Det är en extremt utsatt elevgrupp. Många gånger har de traumatiska erfarenheter bakom sig, och så hamnar de här i Sverige ofta i en socialt utsatt kontext där deras föräldrar har det väldigt kämpigt både socialt, språkligt och ekonomiskt. Eleverna kan ha väldigt varierande skol-bakgrund – och så sitter de plötsligt i ett klassrum och vet knappt vilket land de befinner sig i. Där ska de försöka få koll både på språket, det nya landet och den svenska skolan. Jag blev alldeles mållös när jag var med i klass-

rummet och insåg vad de här eleverna har varit med om. Samtidigt var det också imponerande att se hur lärarna ändå försökte nå fram till dem så gott det gick – men hur kommunicerar man i en undervisningssituation utan ett gemensamt språk?

– En annan sida av det här är att många nyanlända elev-er gör en otrolig resa. De var kanske analfabeter när de kom till Sverige och har lärt sig att både läsa, skriva och räkna här, men vid betygssättningen blir de ändå ”nol-lade”. Statistiskt sett är värdet av deras skolgång noll, vil-ket ju är oerhört … svårt. Det finns liksom inget bra sätt att fånga upp de här elevernas studieproduktion. Det är en utmaning som både eleverna och skolväsendet i stort står inför.

Hur tror du att läget kommer att se ut på den fria skolmarknaden om fem eller tio år?

– Den här väldigt expansiva fasen för friskolorna kom-mer att ha mattats av, eftersom marknaden har mättats. Val-frihetsprincipen kommer att ha börjat regleras mer, man kommer att behöva någon form av regelverk som stadgar upp elevrörligheten. I dag byter elever skola ofta, vilket gör det svårt för skolorna att planera, och det påverkar också eleverna och deras resultat negativt. Frågan har varit på tapeten väldigt länge, men det kommer att behövas ett mer samlat grepp i den här frågan – ett politiskt, block-överskridande beslut helt enkelt.

Vad utmärker en bra lärare år 2011? – Dagens lärare behöver inte bara ha pedagogisk ut-

bildning utan även en mångkulturell kompetens som gör det möjligt att tillvarata alla elevers erfarenheter. Det finns många nationaliteter i skolan, och för att kunna bedriva en bra undervisning och ha ett bra socialt klimat kräver det att läraren kan arbeta med mångkulturella elevgrupper. Sedan behöver så klart varje bra lärare vara engagerad i sina ämnen och kunna entusiasmera eleverna.

Vilken är den största utmaningen för 10-talets svens-ka skola?

– Den mångkulturella verkligheten. Väldigt många skolor har i dag inte någon plan eller genomtänkt idé för hur de ska arbeta med mångfalds- och integrationsfrågor. Man måste våga ta i de här frågorna för att inte hamna fel.

Du har också påtalat vikten av att lärare på olika skolor utbyter erfarenheter med varandra?

– Vissa skolor har väldigt mycket erfarenhet på det här området, och en utökad samverkan eller ett större erfaren-hetsutbyte skulle kunna vara väldigt värdefullt för många. Problemet är att när skolorna konkurrerar om varandras elever så kan viljan att samarbeta minska. En del skolor i socialt utsatta förorter upplever till exempel att inner-stadsskolorna ”tar” elever från förorten: ”Ni tar våra bästa elever. Varför ska vi då komma till er och hjälpa er att ta hand om dem?” Det finns en risk att det blir konkurrens i stället för samverkan, men det är otroligt viktigt att hitta lösningar på det här området.

– Jag tror att det är viktigt med en ökad förståelse för de olika förutsättningar som präglar olika skolor och hur olika man arbetar. Det finns mycket att lära av varandra! Samverkan och erfarenhetsutbyten är viktiga nycklar till en framtida skola i världsklass. n

På ett teore-tiskt plan ses mångfald som berikande och positivt, men i praktiken kan det vara svårt att få det att fungera.

20

” Kronisk stress största hotet”på Bokmässan i Göteborg möttes läsare, lärare, bibliotekarier och författare på mässgolvet och i seminariehallarna under fyra intensiva dagar. LÄra stockholm besökte två seminarier som handlade om skolan.

Jeff Duncan-Andrade är high school-lärare och lektor från East Oakland, Kalifornien. Med självklar pondus och amerikansk karisma in-tog han scenen för att tala om ”hoppets bety-delse när man odlar rosor i betongen”. Han bor och undervisar i ett av Oaklands mest utsatta områden och vet vad han talar om. Under de senaste 16 åren har han begravt en elev varje år.

– Ungdomarna är omgivna av våld. De ser sina kompisar dödas, är med på deras begrav-ningar och kommer till skolan nästa dag. Och vad pratar skolan om? Provresultat!

Det är här hoppet kommer in. Enligt Dun-can-Andrade är skolans uppgift att läka elev-ernas trauman.

– Hiphopartisten Tupac Shakur talade om rosor som växer i betongen. Det är en bra me-tafor. I all betong finns sprickor. Ungdomarna är rosor. Ska vi då hänga upp oss på deras ska-dade kronblad eller beundra deras växtkraft?

Jeff Duncanandrade visade statistik och fakta om den verklighet som är många ung-domars, där ekonomisk, social och emotionell stress är ständigt närvarande.

– Kronisk stress är det största hotet mot häl-san. Men varje lärare kan skapa ett minieko-system av hopp mitt i det negativa. Det är ett hårt arbete, men vår undervisning är en fråga om liv och död.

Jeff Duncan-Andrade talar om läraryrket som ett livslångt åtagande som inte upphör för att arbetsdagen är över.

– Lärarna är den viktigaste faktorn. De bäs-ta lärarna ska till de skolor som har störst be-hov.

Hur det rent praktiskt ska gå till kan variera – från att hålla ihop samma grupp i flera år till att ge eleverna budskapet att de kan lyckas.

– Allt ser prydligt ut på en Powerpoint, men ni är alla välkomna att se hur det fungerar i praktiken. Det är lite mer kaotiskt när det är 15-åringar inblandade.

På fredagen vändes blickarna mot svenska ungdomar och deras läsförmåga. Camilla Batal från Centrum för lättläst presenterade en un-dersökning som gjorts i samarbete med Lärar-

förbundet. Den visar att var tredje skola sak-nar ett bemannat skolbibliotek. Samtidigt läser svenska 15-årigar allt sämre.

– Hur ska vi bli bäst igen? undrade Camilla Batal.

Mats Myrberg, professor emeritus i special-pedagogik, efterlyste en läskampanj riktad till småbarnsfamiljer. Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet, höll med om att tidiga insatser är viktiga.

Den nya skollagen slår fast att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek. Att biblioteken spelar en stor roll för elever som behöver stöd i läsningen var alla överens om. Särskilt viktiga är bibliotekarierna.

– Skolbiblioteken är inte utlåningscentraler. De ska utveckla läsförmågan. Det är skolans skyldighet, menade Mats Myrberg.

– Det räcker inte med tillgång till böcker. En pedagogisk handledning betyder mycket för de elever som har det tuffast, sa Eva-Lis Sirén.

Gunilla Hammar Säfström, lärare och före-läsare, framhöll att läsning inte bara är svensk-lärarnas ansvar utan ingår i alla ämnen. Mats Myrberg höll med:

– Läs- och skrivpedagogiken måste följa med upp i de högre årskurserna. Mellan års-

kurs 3 och 4 upphör den nästan. Den måste fortsätta och etableras i olika ämnen.

Deltagarna diskuterade hur man kan få unga killar att läsa mer.

– Läsning ska vara relevant för dem som läser. Skolbibliotekarien måste bygga lust för läsning! sa Eva-Lis Sirén.

– Prestation driver motivation. Det är ren självbevarelsedrift att undvika det man är då-lig på. Läsning ska kunna handla om vad som helst. Killar läser oftast sådant som inte upp-märksammas i skolan, sa Mats Myrberg.

Gunilla Hammar Säfström berättade hur hon fått de mest otippade ungdomarna att göra hen-ne sällskap i litteraturens värld. Ibland börjar det med något så enkelt som att skicka runt en vacker glasskål och be dem spotta ut sitt snus.

När seminariet närmade sig sitt slut fanns fortfarande mycket att säga. Camilla Batal av-slutade med att citera ur rapporten.

– Vi har inte råd att slarva bort en enda läs-upplevelse! n

Annelie drewSen

en längre föreläsning av jeff Duncan-andrade finns på youtube. rapporten

”läsförmåga – en demokratifråga. betydelsen av bemannade skolbibliotek” finns på www.lattlast.se.

Årstalärare drog fullt husPå Bokmässan medverkade även 2010 års Guldäpplevinnare Martin Fernström och Jo-sef Sahlin, båda lärare på Årstaskolan i Stock-holm. På ett fullsatt seminarium berättade de hur de använder bloggar, wikier och annat klu-rigt gratismaterial på nätet för att berika elev-ernas lärande.

Bland annat visade de på positiva erfarenhe-ter av att låta eleverna ge återkoppling på var-andras arbeten i bloggform. Martin Fernström och Josef Sahlin berättade också hur involverade föräldrarna blir när man digitaliserar och synlig-gör elevernas arbeten och vardag i skolan. För-äldrarna har möjlighet att följa och kommentera inläggen, vilket också ofta sker. Trots öppenhe-ten har bloggarna varit fria från nätmobbning, fördomar och nedsättande kommentarer.

Du hittar bloggarna via www.arstaskolan.se. n

21

VI Var DÄr ➤

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

22

FrItIDsHem oCH sKoLa ➤

Fritids hemmet en självklar delmed nya läroplanen flyttar fritidshemmet in i klassrummen på allvar. på Herrängens skola jobbar man integrerat sedan flera år. – när vi är jämbördiga känns det naturligt att jobba tillsammans med lärarna. Det är inte ”vi och dom” utan en stark vikänsla, säger peter emas.

Det är fredag eftermiddag i fritidshemmet Cas-tor 3:s lokaler på Herrängens skola. Fem elever har samlats för det första fritisrådet på skolan någonsin. Från sina klasser har de med olika förslag på vad eleverna vill göra på fritis. I en gul brevlåda kan de som vill vara lite hemliga lägga sitt förslag.

Åsa Haglund, fritidspedagog och arbets-lagsledare på Castor 3, läser listan med förslag från klass 3C. Leksaksdag, elektrisk dag, gå till en park, skaffa en kolsyremaskin. Önskelistan är lång. Till slut kommer man överens om en leksaksdag fredagen därpå. Eleverna diskute-rar vad man ska få ta med sig på leksaksdagen – gosedjur är okej men inga vapen eller elek-troniska prylar – och hur många leksaker.

– Det är bäst med en, så man inte tappar bort den, tycker Isabella Kennerhed i klass 3B.

Fabian Almgren i 3C håller inte med. – Det är bättre med två för då behöver man

inte välja.

eleverna får i uppdrag att ta med sig informatio-nen om leksaksdagen till klassråden nästa vecka. Till slut är det dags att öppna paketet i brevlådan. Omsorgsfullt inslaget i papper med ett snöre om ligger ett suddgummi, ett litet gipshjärta och ett meddelande om att ”det är kul att vara på fritis”.

Arbetet med fritisråd på Herrängens skola är ett steg i skolans arbete med nya läroplanen. Genom rådet får eleverna vara med och pla-nera sin verksamhet och utöva elevmedverkan. Rådet är också med på fritidshemmens plane-ringsmöten varannan vecka.

Herrängens skola har lagt ner mycket arbete på att implementera nya läroplanen, både bland skolans och fritidshemmens personal. När det gäller att integrera förskola och skola med fri-tidshemmet ligger de långt framme. Sedan om-byggnaden 2006 finns skola och fritidshem i

samma lokaler. Innan fanns fritisverksamheten i villor ute på byn.

– På den tiden sågs skola och fritidshem som två skilda verksamheter, och att fritis skul-le in i skolan väckte känslor. Fritispersonalen var orolig för att bli utnyttjad på ett felaktigt sätt, och lärarna var osäkra på hur de skulle samarbeta med fritis, berättar Peter Emas, som jobbar i arbetslaget Castor 3 och också är musik lärare på skolan.

För rektor Berith Öhrn var det en självklar-het att jobba så här.

– På mina tidigare skolor har jag alltid arbe-tat helintegrerat med skola och fritidshem och med elevens hela dag som fokus.

Herrängens skola har provat sig fram för att hitta vägar att integrera skola och fritis. En del i arbetet har varit att möblera om i arbetslagen inför varje nytt läsår, för att all personal ska lära känna varandra.

– Vi har jobbat hårt för att alla ska känna sig lika mycket värda. Det är vi tillsammans som

➤➤

”nu skriver vi lokala pedagogiska plane-ringar där vi tar fram vad eleverna ska lära sig och vad de ska träna på genom aktiviteterna”, säger fritidspedagog emma Adrian på Herrängens skola.

23

Fo

to

: M

ar

c F

eM

en

ia

Fritidspedagogerna Cecilia berggren (till vänster) och Åsa Haglund tillsammans med tredjeklassarna isabella Kennerhed, Agnes Wistedt, Fabian Almgren, Suzanna Lindberg och Linus viberg.

driver skolan. Det är hela skolan som gäller, säger Berith Öhrn.

Omstruktureringen gör att all personal kän-ner varandra väl och man ser hela skolans be-hov. Det har skapat bättre förutsättningar att jobba integrerat. Här finns inte längre någon hierarki bland personalen.

– Idéerna och åsikterna är viktiga, inte vem som uttalar dem. Fritispersonalen har ett vär-de och det känner vi, säger Peter Emas. När vi är jämbördiga känns det naturligt att jobba tillsammans med lärarna. Det är inte ”vi och dom” utan en stark vi-känsla.

Varje vecka träffas fritidshemmens personal och klasslärare för att planera lektionerna.

– Vi går igenom lektionerna tillsammans och bollar idéer om hur vi vill och kan jobba med eleverna, säger Peter Emas. Klasslärar-na gör upp lokala pedagogiska planeringar, men jag blir delaktig i dem när vi gör vår planering.

Fritispersonalen är med under lektionstid, antingen i helklass eller så har de halvklass där aktiviteterna kopplas till ämnet.

I nya läroplanen har lärandeuppdraget för fritidshemmen förstärkts. Det gör att man kan höja kunskapsnivån i skolan, tror Peter Emas.

– Vi är ju en otroligt stor resurs och blir vårt uppdrag tydligare så tror jag att skolan kommer att börja klättra på Pisalistan så små-ningom.

Även om det sedan tidigare finns en pedago-gisk idé med fritidshemmen på Herrängens sko-

Fo

to

: M

ar

c F

eM

en

ia

Fo

to

: M

ar

c F

eM

en

ia

24

FrItIDsHem oCH sKoLa ➤

la, så har den inte alltid varit uttalad. Lärande-uppdraget gör att fritispersonalen blir mer tydlig mot eleverna om varför man gör som man gör, menar Emma Adrian, fritidspedagog i arbets-laget Corona.

– Nu skriver vi lokala pedagogiska plane-ringar där vi tar fram vad eleverna ska lära sig och vad de ska träna på genom aktiviteterna. Det är inte bara flumflum utan vi har en tanke bak-om, säger Emma Adrian. Det blir ett lärande att gå till skogen, gå till parken, ha fri lek eller skapande verksamhet och vi kan visa eleverna varför vi gör det.

Lärandet kan flyttas ut mer ur klassrummet när fritidshemspersonalen får större ansvar för lärandet.

– Man kommer bort ännu mer från att matte bara handlar om att räkna i boken, i klassrum-met, säger Emma Adrian. Är det matte att baka, när man står och måttar? Jo, det är det faktiskt, och det är väldigt viktigt att eleverna praktiskt får tillämpa den kunskap de får under lektio-nerna. Man förstår att lärandet faktiskt är allt, till och med att baka muffins.

När fritidshemmen integreras med skolan kan övergången mellan de båda bli otydlig. Eleverna vet inte alltid när skoldagen är slut.

– Gränsen för vad som är skola suddas ut och många elever kommer och frågar: ”Är det fritis nu?”. Eftersom vi är med hela ti-den, från morgon till kväll och även har un-dervisning med dem, så blir det inte någon större skillnad när väl skoldagen är slut, sä-ger Emma Adrian.

Men personalen på Herrängens skola ser bara fördelar för eleverna med integreringen mellan skola och fritidshem. En fördel är att värdegrundsarbetet kan förstärkas.

– Har man arbetat tillsammans i klassen så känner man eleverna och har samma förhåll-ningssätt under hela dagen. Samma regler gäl-ler hela skoldagen, säger Per Hansson som är biträdande rektor.

För eleverna blir fritidshemspersonalen den röda tråden genom dagen. De möts av samma ansikten och vistas i samma lokaler. Föräld-rarna kan fråga all personal om läxor och vad som hänt under dagen och det är en trygghet för eleverna att ha samma personer runt sig hela dagarna.

– Vi vet vad som hände på svensklektionen och att det kanske påverkar det som händer på rasten, säger Emma Adrian. Från det att de kommer till att de hämtas så har vi i stort sett varit med dem hela tiden. Före skolan, under skolan, på lunchen, på mellis, i parken. Vi är ju överallt. n

PernillA rönnlid

➤➤

i nya läroplanen har lärandeuppdra-get för fritidshemmen förstärkts. På bilden elvira Hammarlind i klass 2A på Herrängens skola.

25

anne strandh, husmor/kökschef, åsö grundskola– När jag gick på Rin-kebyskolan hade jag en SO-lärare som kunde berätta oerhört levan-de så att alla satt som ljus och lyssnade. Man fångades av hans sto-ra kunskaper i ämnet. Ämnet blev intressant. Jag tyckte att SO var kul och blev duktig i äm-net tack vare att läraren var så inspirerande. n

stefan Lindfors, vaktmästare, Kungsholmens gymnasium– Tibor Mahi på data-tekniklinjen på Bromma gymnasi-um. Han skapade en härlig stämning på sina lektioner. Dessutom var han inspirerande och en god pedagog. Jag blev väldigt intresserad av hans ämnen tack vare att han var en så bra lärare. n

uppskattad satsning på fritidshemmenFör att inspirera fritidshemmens personal i arbetet med att införa den nya läroplanen erbjuder utbildningsförvaltningen under hösten en föreläsningsserie om fritidshemmets uppdrag. – Den här personalgruppen har inte fått så mycket input tidigare, säger elisabeth Forsberg uvemo, ansvarig för implementeringen av Lgr 11 på utbildningsförvaltningen.

Önskemålet kom från rektorer som hörde av sig till utbildningsförvaltningen. Kunde man inte ordna en utbildning som riktade sig till fritidshemmets personal, så att de skulle känna sig inspirerade att delta i utvecklings-arbetet utifrån den nya läroplanen?

I den nya skollagen har lärandeuppdraget för fritidshemmet förstärkts, och sedan tidi-gare har fritidshemmet uppdraget att stödja elevens identitetsutveckling och att möjlig-göra en meningsfull fritid. Under fem före-läsningar får deltagarna lära mer om hur man kan tänka och relatera till uppdragen.

– Här får de inspiration att diskutera utifrån sina lokala förutsättningar och ut-veckla verksamheten utifrån styrdokumen-

ten. En av föreläsarna sa att den kompetens-utveckling som fritidspedagoger ofta får är tips och idéer, men den här utbildningen handlar mer om det övergripande uppdra-get, inte exakt vad man ska göra.

Med föreläsningsserien vill utbildnings-förvaltningen bidra till att fritidshemmens verksamhet får en både tydligare och bättre koppling till styrdokumenten och att de får träffa personal från andra skolor, vilket ger förutsättningar för erfarenhetsutbyte.

Intresset har varit stort, berättar Elisabeth Forsberg Uvemo.

– Jag tror att man uppskattar att vi gör en sådan här satsning. Den utmanar på ett positivt sätt och det är också meningen. Vi presenterar inte svar, utan man ska kunna använda det som tas upp för vidare reflek-tion och diskussion på hemmaplan och fun-dera vidare. n

PernillA rönnlid

För mer information kontakta din rektor eller elisabeth Forsberg Uvemo,

08-508 33 010. lästips: boken ”Fritidshemmet” av ann Pihlgren (redaktör) som behandlar fritispersonalens uppdrag på fritidshemmet och i skolan.

vem var din bästa lärare?

Disa hjälper unga tjejertonårsflickor på högstadiet mår ofta sämre än pojkarna och har svårare att hantera sina känslor. skolor över hela landet använder i dag Disametoden för att förebygga stress och depression. på enbacksskolan i tensta får alla i årskurs 8 chansen att i gruppsamtal lära sig mer om sig själva och andra.

– Den psykiska hälsan hos oss är hygglig men vi ville hitta ett sätt att fånga upp eleverna re-dan innan de får problem, säger Malla Taipale, rektor på Enbacksskolan.

Enbacksskolan är en mångkulturell F–9- skola med 390 elever, där högstadiet är en-parallelligt med upp till 30 elever i varje klass.

Disa står för ”Depression in Swedish Adol-escents” och innebär gruppsamtal med drag

av kognitiv beteendeterapi enligt en utarbetad mall. Gruppledaren, ofta skolkuratorn, arbe-tar med ett fast material under tio träffar med främst flickorna i årskurs 8.

Malla Taipale ser stora fördelar efter förra årets Disaomgång. Hon noterar att eleverna får verktyg att hantera sina känslor i de vardags-situationer som är en del av livet, både i skolan och hemma.

– En del elever kan känna krav att prestera. Alla kan hamna i konflikt med både kamra-ter, familj och lärare utan att förstå vad som hänt. Genom att lära sig känna igen signaler och hantera sina känslor mår man bättre, säger Malla Taipale.

Skolkuratorn informerar alla föräldrar i för-väg och gör tydligt att Disa inte handlar om

självutlämnande bekännelser utan om att öka den egna självkänslan genom nya insikter i hur vi själva och andra fungerar.

Eleverna Rebecka Widell och Moira Niia deltog i förra årets Disaprogram på Enbacks-skolan. De är 15 år och kompisar sedan många år men gick i olika Disagrupper.

rebecka Widell berättar att hennes grupp var blandad och alltså inkluderade pojkar.

– Vi var 10–12 personer, både killar och tje-jer. Det var helt okej att killarna också var med, för samtalen var inte så personliga att det blev jobbigt. Gruppledaren hade olika program var-je gång och vi fick hjälpmedel att arbeta med.

En gång hade gruppledaren exempelvis en kortlek med nallebjörnsmotiv, där varje kort

26

eLeVHÄLsa ➤

FaKta/DIsa

Förkortning för ”depression in Swedish Adole-scents”. kan också uttydas ”din inre styrka aktiveras”.

Elevhälsan och lärare på högstadieskolor utbil-das till disagruppledare under tre dagar och får sedan handledning.

Disagruppledaren genomför tio gruppsamtal à en timme med flickor i grupp.

Samtalen syftar till att förändra negativa tanke-mönster, träna kommunikationsförmåga och problemlösning, stärka den sociala förmågan och öka antalet hälsofrämjande aktiviteter.

Läs mer på www.disa-metoden.com och www.folkhalsoguiden.se.

illustrerade en känsla. Deltagarna fick ta tre kort vardera och relatera till dem i diskussionen inom gruppen.

– De hade inte sagt från början vad det skul-le handla om så allt var nytt. Det som lockade var att man skulle lära sig att aktivera sin inre styrka.

Rebecka Widell tycker att de tio Disatill-fällena verkligen har gjort skillnad. Särskilt de konkreta övningarna gav mycket. Som att lära sig andningsteknik.

– Jag har blivit mycket bättre på att tänka efter innan jag handlar, om jag exempelvis blir arg. Vi pratade också mycket om olika tjejbråk och hur man kan prata med varandra i stället för att frysa ut med blickar.

I Moira Niias grupp fanns bara flickor och hon tycker att de lärde sig mycket.

– Folk är mycket lugnare nu. Man fick lära sig att planera sin tid.

Disametoden har sin upprinnelse i ett upp-drag från Stockholms läns landsting till nuva-rande Institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet (KI) att utveckla ett före-byggande program för flickor. Anledningen var att den psykiska ohälsan ökade bland flickorna och att depression är mer än dubbelt så vanligt hos flickor som hos pojkar.

Docent Lene Lindberg är forskare vid KI och var handledare för en uppföljning av program-met 2006 som genomfördes tolv månader efter avslutad Disagrupp. Studien visade att flickor-na som deltagit i Disa inte utvecklade symptom i samma omfattning som flickorna i kontroll-gruppen.

Den kritik som har riktats mot metoden gäl-ler främst att Disa bara vänder sig till flickor. Några skolor i Stockholm har utarbetat egna varianter som ska passa båda könen. Andra, som Enbacksskolan, låter även pojkarna delta eftersom känslor och tankar om den egna per-sonen är allmängiltiga.

Lene Lindberg påpekar också att pojkar inte på något sätt är utestängda från Disagrup-perna, men att utvärderingarna har gjorts på flickgrupper och resultaten är baserade på dem. Men en modell för pojkar är på väg, den kallas ”Ta chansen”.

KI samarbetar sedan länge med Eva-Mari Thomas, som utbildar gruppledare i Disa-metoden över hela landet. Hon var tidigare skolkurator på Trollbodaskolan i Hässelby, som var en av de första att etablera Disa.

evamari thomas betonar vikten av att för-ankra Disa hos föräldrar och elever så att alla inblandade känner till syftet med metoden och varför skolan har valt att arbeta med just denna.

– Några gruppledare skickar även ut brev till föräldrarna efter varje träff och berättar vad man jobbat med den dagen.

Från början var Eva-Mari Thomas lite skep-tisk till att upplägget var så detaljstyrt, men ef-ter att ha sett att det fungerade ändrade hon uppfattning.

– Vi lärde tjejerna känna igen sig själva, hur de tänker och känner. Det är lätt att gå till plug-get och vara social när man mår bra. Men hur bär man sig åt när man mår dåligt och inte vill kliva ur sängen på morgonen?

– Är det vettigt att jag är sur länge för att Lisa har tittat snett på mig? Vilka blir konse-kvenserna? Hur kan jag göra i stället? frågar Eva-Mari Thomas retoriskt.

Flickorna deltog efter sina egna förutsätt-ningar och ingen pressas till att berätta om sig själv.

– Man får lov att säga ”pass”, det ingår i reglerna. Gruppledarens roll är att få dem att förstå att känslor, tankar och handlingar hör ihop.

Eva-Mari Thomas sticker inte under stol med att metoden inte passar alla.

– Man måste vara mottaglig. Men det värsta som kan hända är trots allt bara att man inte tar till sig det Disa vill förmedla. Det händer ock-så att några signalerar att de mår sämre efter att ha fått verktyg att reflektera. Disametoden medvetandegör ofta det eleverna redan går och funderar på.

– Det kan också vara positivt såtillvida att skolkuratorn kan fortsätta med individuella samtal. Man får som Disaledare ett brett kon-taktnät och lär känna långt fler elever än dem som normalt söker sig till kuratorn. n

mAriAnne hühne Von Seth

”Det som lockade var att man skulle lära sig att aktivera sin inre styrka”, säger Rebecka Widell (till vänster), som tillsammans med Moira niia deltog i förra årets Disaprogram på enbacksskolan.

Fo

to

: M

ar

c F

eM

en

ia

27

en DaG på JoBBet ➤

För elevernas skulllärare och rektorer står ofta i fokus i lÄrA Stockholm, men många yrkesgrupper bidrar till att göra våra skolor till så bra lärmiljöer som möjligt. Vi har följt vaktmäs-taren Bo Andersson på rödabergsskolan under en dag på jobbet.

text: ingelA öSgård

foto: roBert BlomBÄck

07.21 Kaffe, mjölkpulver och choklad. i dag behö-ver allt fyllas på i kaffeautomaten.

07.18 en genomgång av kaffeautomaten i perso-nalrummet säkerställer att hela till- och frånsyste-met fungerar. varje morgon krävs en genomgång.

07.15 bo Andersson spolar igenom kranarna i personalrummet. Kallt, rent vatten uppskattas av lärarna som kommer senare.

Strax före sju kommer Bo Andersson ut från Röda-bergsskolans entré med en trasig gammal trästol under armen. Raskt hivar han stolen i sopcontai-nern på skolgården och återvänder till vaktmästar-

rummet. Där inleder han dagen med att kolla sin e-post.– Det är bra om jag får veta i förväg via mejl om någon

behöver hjälp med något, då kan jag planera bättre. Men oftast blir det telefonsamtal, besök eller lappar på skriv-bordet om jag inte är här, berättar han.

Bo Andersson blir glad när han på intranätet hittar ett yogatips som är bra för ryggen. Det tänker han pröva vid ett senare tillfälle.

Nu gäller det att hinna med rutinronden innan lärare och elever strömmar till. Vi tar oss tvärs över den stora ljushal-len till expeditionen där han kollar den fysiska posten. Men i dag finns varken brev eller paket att leverera till lärare. På väg mot personalrummet i andra änden av byggnaden tän-der han upp i trapphallen. Det är av omsorg om eleverna.

28

09.12 eleverna i klass 3A läser lugnt vidare medan bo Andersson mäter hyllplanen. nya hyllor ska in i klassrummet.

För elevernas skull– Många yngre barn tycker att det är otäckt att gå in

när det är mörkt här.Kaffemaskinen i det än så länge folktomma personal-

rummet är nästa dagliga kontrollåtgärd. Han låter vattnet pumpa och rensa maskinens inre och fyller på både kaffe, pulvermjölk och choklad.

sedan blir det en snabb repa genom matsalen med på-fyllning av pappershanddukar på några ställen, en vända upp till kopieringsapparaten på andra våningen för att kolla om det finns tillräckligt med toner och slutligen en kontrollrunda i omklädningsrummen vid gymnastik-hallen.

– Den är ofta uthyrd på kvällstid och ibland hittar jag kvarglömda saker här.

När ljushallen börjar fyllas av elever är han tillbaka i vaktmästarrummet. Kring dörrposten hänger teckningar som Bo Andersson har fått av elever.

”Till vaktmästaren Bosse som ficksar våra fönsteruter” står det på en med ritade verktyg och nycklar som har för-setts med tomteluva, stjärnstrut och ljus.

”Hugos pengamaskin” har Hugo, sex år, kallat sin teck-ning som visar en finurlig uppfinning där Bosse i den ena änden av en apparat kan stoppa in burkar och metallskrot. Med pilar förklaras hur apparaten efter lite tryckningar och vridningar på knappar och rattar spottar ut pengar ur en slang i den andra änden.

Pengamaskinen är ett resultat av att han brukar prata med barnen om sopsortering. Han berättar att de yngsta ofta kommer in till honom med burkar och annat som de hittat.

08.23 bo Andersson kollar ett trasigt fönster i gymnastiksalen och hinner växla några ord med gymnastikläraren.

10.15 Modellen av Rödabergsskolan som eleverna byggt tillsammans måste slaktas. Först åker plexi-glasskivan.

29

en DaG på JoBBet ➤

– Det lönar sig i längden att barnen redan i förskoleklas-sen får lära sig var man ska slänga olika saker som trasiga batterier, lysrör och burkar.

I tio år har Bo Andersson varit vaktmästare på Röda-bergsskolan. Han har också tidigare erfarenheter av att arbeta med barn och ungdomar genom extrajobb på en ungdomsgård.

– Det är roligt att jobba i skolan, både för kontakten med eleverna och för att det är ett fritt och omväxlande arbete där man får röra sig och kan vara ute.

Han berättar att yngre elever ibland kommer in till ho-nom och bara vill prata.

– Framför allt händer det att flickorna kommer hit när de är ledsna. Om jag känner att jag kan hjälpa till försöker jag vända samtalet till något positivt.

I några fall har han också pratat med lärare om elever som han uppfattar inte mår så bra.

– Det är ju för elevernas skull vi är på skolan, då vill man gärna hjälpa till om man kan. Jag försöker vara så pedagogisk som möjligt.

FaKta/Bo anDersson

Gör: Vaktmästare på rödabergsskolan.

Bakgrund: gick fordons- och verkstadsteknisk linje på gym-nasiet. har arbetat länge inom Stockholms stad, bland annat på dåvarande tekniska kontoret.

Bor: i egenbyggt hus utanför norrtälje. trots avståndet till jobbet ångrar han inte flytten från lägenheten i Solna för fem år sedan.

Familj: fru, två döttrar och tre barnbarn, varav två bonus-barnbarn.

Fritid: Sjunger i kör i norrtälje och gillar att fiska och vara i naturen.

Bästa vaktmästarminnet: ”en pajas som en flicka gjorde åt mig i slöjden. Jag fick den som present när jag hade varit sjuk och kom tillbaka till jobbet.”

11.43 Modellen av Rödabergsskolan står mitt i trapphallen, så det blir en del mellansnack. Här med en av skolans fritidspedagoger.

11.22 Fortsatt demolering av modellen. ”Måste den verkligen slängas?” undrar många som passerar förbi.

11.03 Läckage på en toalett kräver brandkårsut-ryckning. Den här gången kan bo Andersson själv lösa problemet.

En pojke sticker in huvudet i rummet med en basket-boll som han vill ha pumpad. Bo Andersson lovar att ordna det med hjälp av kompressorpumpen, men det får vänta ett tag. Först ska han sätta upp en hylla i klass 3A och be-höver mäta utrymmet.

I annexet Röde orm håller de svenskspråkiga klasserna F–3 till. Eleverna tycks vara vana vid att vaktmästaren rör sig i klassrummen, de är upptagna av att skriva och läsa om olika växter och höjer knappt blicken när han kommer in.

På vägen tillbaka på skolgården hejar han på basketspe-lande ungdomar och några tjejer som sitter och knappar på sina mobiltelefoner.

Ett och annat småbus har han varit med om på skol-gården men aldrig något allvarligare. Han berättar att det händer att en boll råkar träffa en lampa. Nyligen kom en elev själv och talade om vad som hänt.

– Det var väldigt bra. Jag brukar säga till dem att de måste tänka på konsekvenserna när de håller på med bol-lar. Jag tycker att det är bra att eleverna på något sätt får betala vad de förstört. En kille fick jobba av på sommaren, sådana erfarenheter tror jag att ungdomar lär sig av. Det är bättre än att vi vuxna hela tiden tjatar och förmanar.

Att sopcontainern står på skolgården just i dag har sina speciella skäl. Han har fått i uppdrag att montera ner och slänga en modell av Rödabergsskolan som länge har stått i trapphuset. I takt med att elevantalet ökar har det blivit brist på utrymme och nu har modellen fått ge plats åt en mys-hörna med fasta bord och stolar för de lite äldre eleverna.

– Ett perfekt läge och mycket uppskattat av ungdomar-na. Här kan de vara lite avskilda och samtidigt går det inte att gömma sig helt, eftersom vuxna passerar hela tiden.

Han börjar skruva loss plexiglasskivorna runt modellen. Invändigt visar den både ljushall och balkonger och från sidorna går det att kika in i klassrummen. Den tillverkades som ett kollektivt arbete, varje klass fick ta hand om inred-ningen i sitt klassrum och göra små modeller av bänkar, stolar och utrustning.

Bo Anderssons arbete med att slakta modellen väcker uppseende. Elever tittar nyfiket in i modellen och pekar och kommenterar. Förbipasserande lärare blir lite nostalgiska.

30

15.15 Liten paus i personalrummet. Snart blir det mingel med rummet fyllt av lärare.

– Titta, där är mitt gamla klassrum, det var länge sedan de eleverna slutade.

– Måste den slängas, vad tråkigt!Halvvägs in i arbetet ringer mobilen: en vattenläcka

på en av toaletterna på Röde orm. Ilfart över skolgården. Det visar sig att läckan lätt kan åtgärdas genom att en kran vrids åt litet bättre.

– Det är inte så ovanligt att jag får avbryta det jag håller på med. Någon kommer och vill prata, en annan kanske vill ha hjälp med något och ibland kan det bli akut utryck-ning, som nu.

På den punkten tycks vaktmästarens arbete inte vara helt olikt rektors; de ständiga avbrotten gör det svårt att planera dagen. Efter matrasten blir det i alla fall tid att plocka isär modellen och bära delarna till sopcontainern. När han är tillbaka i vaktmästarrummet sticker en lärare in huvudet:

– Bosse, har mina larver kommit? Hon berättar att larverna, som är beställda från Eng-

land, ska växa upp inne på fritis så att eleverna får se hur

de utvecklas. Men än har inte paketet med det levande innehållet anlänt.

Skoldagen närmar sig sitt slut. I ljushallen spelar någ-ra pingis. Det händer att han är med och slår några slag, men i dag har han inte tid. Rödabergsskolan ska ha sis-ta Olweusträffen för terminen. Olweus är ett antimobb-ningsprogram som alla medarbetare deltar i. Målet är att minska mobbningen och öka trivseln och arbetsron på skolan.

I personalrummet serveras snittar som är gjorda i sko-lans kök. Han hjälper till att bära upp dem och deltar sedan själv i minglet med skolledning, lärare och övrig personal.

Klockan fyra är arbetsdagen slut. Bo Andersson tar bilen och hämtar upp sin fru, som jobbar på Karolinska institutet, och kör den dryga timmen till huset i Norrtälje.

Redan klockan tio är det sängdags för att han ska orka upp strax efter fem på morgonen.

– Men att få koppla av med att bo mitt i naturen är värt den restiden, intygar Bo Andersson. n

14.22 Det blir många vändor över skolgården. i bakgrunden annexet Röde Orm, där de svensksprå-kiga F–3-klasserna håller till.

13.45 en sopcontainer är för dagen placerad på skolgården. bit för bit försvinner delarna av model-len ner i containerns gap.

15.35 Snittarna, som är gjorda i skolans kök, är uppdukade. Det blir en glad mingelstund inför kvällens lärarträff om skolans antimobbnings-program.

FaKta/rÖDaBerGssKoLan

Tvåparallellig F–9- skola med cirka 580 elever. elevantalet ökar och skolan ska byggas till med ytter-ligare en paviljong.

Skolan har både svensk- och engelsk-talande elever. cirka 80 nationaliteter finns representerade.

31

Roligare mattemed kluriga sagorCaroline Köling vill göra matematiken roligare och mer begriplig för eleverna. tillsammans med dem har hon skrivit boken ”Våra klurigaste räknesagor”.

– Om man ska mäta ett högt träd, mäter man då i millimeter, centimeter eller meter?

För klass 2 gul på Hedvig Eleonora skola är det sista lektionen för dagen, matematik med räk-nesagor. Klassföreståndare Caroline Köling har dragit in en bild på ett stort träd, 13 meter högt, på smartboarden. Nu drar hon in ett litet träd.

– Vi ska ta reda på hur stort det här lilla trä-det är, det är det som är mattekluringen. Vi vet hur stora träden är tillsammans.

Lova Forssén går fram till smartboarden och visar hur hon har tänkt. Caroline Köling visar på alternativ, vänder och vrider på talen, förkla-rar hur man kan tänka.

Så får eleverna göra sina egna räknesagor. Berättelsen först, sen uträkningen och svaret och sist en bild. Caroline Köling går runt i klassen, uppmuntrar eleverna att komma vidare – ”Strå-lande”, ”Det här går ju hur bra som helst”. En klapp på axeln när det behövs. Carl Bergman har lite svårt att komma i gång med sin saga. Han får ett tal att starta med och får själv välja nästa.

Bredvid honom sitter Lovisa Ivarsson och job-bar med en saga om en gåsmamma och hen-nes barn.

– Vad ska det stå där? Det är det du klurar på, hjälper Caroline Köling henne.

Längst bak i klassrummet sitter Ebba Eneroth.– Vet du! Min saga är helknäpp! Den hand-

lar om ett hundra meter högt stearinljus. Mot lektionens slut får eleverna läsa sina

räknesagor för varandra och några får också läsa högt för klassen.

I tio år har Caroline Köling varit lärare. Efter några år med IT-utbildning för vuxna hamnade hon inom grundskolan och på Hedvig Eleonora

FaKta/CaroLIne KÖLInG

Aktuell: Som lärare i klass 2 gul på hedvig eleonora skola och med boken ”Våra klurigaste räknesagor”.

Gör: undervisar i alla ämnen utom musik och idrott, skriver på en bok om att börja skolan.

Bor: På östermalm.

Familj: tre barn och pojkvän.

Gillar: Vara i naturen, segla.

Ogillar: Stress, människor som dömer andra för fort, när man inte tar hand om sina barn.

På lediga stunder: läser, skriver, är med familjen.

Läser: Just nu mycket facklitteratur om skolan men gillar också avkopplande, enkla romaner.

Lyssnar på: Älskar all musik som skapar lugn och har ofta den på i klassrummet när eleverna jobbar själva.

Bästa lärarminne: när elever som inte tror att de kan inser: ”Jag kan faktiskt!”

skola har hon varit sedan 2003. Tidigare hade hon utbildat sig till och arbetat som dansare.

Räknesagor har hon använt i undervisning-en ända sedan hon började. När eleverna får träna sig i att formulera olika matematiska pro-blem och sedan lösa dem blir matematiken mer begriplig.

– De behöver se att de har användning för matematik och då måste man ju göra det så nära deras verklighet som det går. Om du inte förstår att du har användning för subtraktions-tal när du betalar en glass som kostar 25 kronor med en hundralapp och får tillbaka pengar, har du inte användning för det.

I våras kom boken ”Våra klurigaste räknesa-gor”, skriven av Caroline Kölings förra klass och henne själv. Idén om en bok med räkne-sagor hade hon haft i flera år. Hon berättade om sina tankar för en mamma i klassen och elevernas julklapp blev att de skulle göra en bok tillsammans. I boken har alla elever skrivit och ritat var sin räknesaga. Föräldrar i klassen hjälpte till med foto, texter och formgivning.

Tryckningen av boken bekostade föräld-rarna och Caroline Köling själva. Att lära sig hela processen bakom en bok blev en bonus i arbetet. När boken var klar fick de dispens från Kungliga bibliotekets 18-årsgräns så att hela klassen kunde komma dit och överlämna ett pliktexemplar av boken.

Boken är också ett sätt att visa vad eleverna gör i skolan.

– Det ska synas även utanför skolan, inte bara när man kommer hit. Det skulle vara fantastiskt om boken fanns att köpa i bokhandeln. Jag skulle ha köpt den till mina barn. Man kan ligga i sängen på kvällen och klura på såna här grejer och prata med varandra om hur man tänker.

Att hitta nya vägar inom matematiken är viktigt. Genom att eleverna får tänka, diskute-ra och reflektera kan ämnet bli mer spännande.

– Vi behöver väcka intresse, nyfikenhet, göra matematiken kul. Då blir eleverna motive-rade. Jättemånga elever har det här drivet, men det är de som inte har det som är utmaningen.

Att hitta flera sätt att räkna på kan leda till större förståelse för matematik.

– Varför bara lära sig ett sätt när det finns tre? Du kanske kommer på ett, kompisen bred-vid ett annat och jag som lärare ett tredje, då

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

32

proFILen ➤

som hon hoppas ska kunna delas ut till alla med barn som ska börja i förskoleklass.

Caroline Köling vet att hon sticker ut hakan när hon säger att målet är att hennes elever ska gå på universitetet i framtiden. Att hon som lärare tycker att det är viktigt att vara duktig i skolan och få lyckas ser hon som en fördel. Hennes uppgift är att hjälpa varje elev att ut-veckla sig själv och sina förmågor på bästa sätt.

– Jag vill att alla ska kunna fortsätta sina studier så långt det går. Sedan kanske man inte pluggar till läkare, men de allra flesta klarar av att studera vidare om de tycker att det är kul.

när hon själv gick i skolan var det aldrig nå-gon som frågade henne om hon skulle plugga vidare. Varken hennes föräldrar eller lärare.

– Jag tycker att det är en uppgift för skolan att prata om att man kan. I dag, när vi pratade om kretsloppet, tog vi till exempel upp att man kan bli geolog.

Hon planerar fler böcker: en mattebok för föräldrar (”så att de bättre kan hjälpa sina barn att räkna”) och sagoböcker om de fyra räkne-sätten för barn som inte börjat skolan. Och så vill hon sätta upp en pjäs för lågstadieelever om matematik. Kanske en svår subtraktions-händelse, en problemlösning som slutar med att eleverna löst problemet.

I framtiden vill hon forska om hur barns matematiska språk utvecklas och arbeta med skolfrågor utanför klassrummet, tillsammans med andra som har idéer om hur skolan kan utvecklas. När hon en gång valde läraryrket var det för att kunna förbättra skolan.

– Jag ville vara med och påverka så att det blir roligt. Det vill jag fortfarande. Undervisningen ska vara så intressant och spännande att eleverna tycker att det är roligt att gå i skolan. Barnen är det viktigaste vi har i samhället och därför är det viktigt att de får det bästa som går att få. n

PernillA rönnlid

kan man jämföra de olika tillvägagångssätten och känna om det finns något som är lättare eller krångligare.

att många tycker att matematik är svårt tror hon kan förklaras med att många vuxna överför en negativ attityd till barnen. Det fälls kom-mentarer som ”jag har inget mattehuvud”, ”jag var också dålig i matte när jag gick i skolan”, ”vad konstigt ni räknar nu för tiden”.

– Man menar inget illa men ens barn kan ta det som en ursäkt. ”Jag behöver inte kunna, det gör ingenting, för mamma kan inte heller.”

Caroline Köling försöker få föräldrarna mer engagerade i skolan. Hon är övertygad om att det kan förbättra dialogen mellan skola och för-äldrar, vilket i sin tur kan leda till att eleverna lyckas ännu bättre i skolan.

– Föräldrarna behöver få veta mer om vad vi arbetar med på lektionerna, hur vi arbetar och varför vi gör det vi gör. Då får de en större förståelse för hur viktigt det är att finnas där för barnet, förhöra läxor, fråga, uppmuntra.

Under höstterminen är Caroline Köling tjänstledig en dag i veckan för att skriva en bok om att börja skolan, en handbok för föräldrar

Fo

to

: U

lric

a Z

we

ng

er

33

Tuff målsättning. Caroline Köling vill att hennes elever ska gå på universitetet framöver.

Per-Olof Wickman har utvärderat skolutvecklingsprogrammet Naturvetenskap och teknik för alla (NTA). Vad visar hans utvärdering?

1. elever som arbetat med ntA har lättare att nå målen i no i årskurs 5.

x. elever som arbetat med ntA har lättare att nå målen i matematik i årskurs 9.

2. det finns inga påvisbara effekter av ntA.

Vad arbetar föreningen Teachers Across Borders med?

1. Att tillvarata lärares intressen i länder där yttrandefriheten är hotad.

x. Pedagogiskt stöd i utvecklings-länder.

2. förmedling av lärarpraktikplatser över hela världen.

Vad efterlyste Mats Myrberg, professor i specialpedagogik, på Bokmässan?

1. tidigare lästräning för alla elever.

x. Bättre läsutvecklingsscheman.

2. en läskampanj riktad till små-barnsfamiljer.

Vad är enligt rektor Nina Jonsson A och O för att nå positiva förändringar?

1. trivsel och samarbete.

x. en budget i balans och behöriga lärare.

2. trygghet och studiero.

Läraren Caroline Köling arbetar just nu med en ny bok. Vad handlar den om?

1. Barns matematiska språk.

x. Att börja skolan.

2. Skolfrågor utanför klassrummet.

vinn biobiljetter!Läs tidningen och var med och tävla! Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

Skicka din tipsrad senast den 22 november till tomas.

[email protected] eller till LÄRA Stockholm,

Utbildnings förval t ningen, Box 22049, 104 22 Stockholm.

Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka

biobiljetterna om du vinner.

Vinnare i förra numret blev Claes Björnbom, uppdrags-avdelningen, Veronica Jakobsson, Enskede Gårds gym-nasium, och Monica Werner, Adolf Fredriks musikklasser. Rätt tipsrad var X, X, X, X, X.

utbildningsförvaltningen i stockholms stad satsar på ledarutveckling för rektorer, biträdande rektorer och övriga chefer. Huvudmålet är att stärka elevernas lärande.

– Genom en bred satsning på chefsutveckling säkrar vi att målen uppfylls och ger cheferna redskap att stimulera och inspirera medarbe-tarna. Detta är också ett led i vårt arbete med att vara en attraktiv arbetsgivare, säger Birgitta Elm, chef för chefsenheten.

Utbildningsförvaltningen har ett vasst chefs-program för samtliga 650 chefer. Programmet är i ständig utveckling och följs regelbundet upp. På schemat finns bland annat juridik och engelska för skolledare, gruppledarutbildning, rekryteringsutbildning och forskningscirklar. Utvecklingsinsatserna är både lokala, natio-nella och internationella.

Just nu går 85 rektorer och biträdande rekto-rer det statliga rektorsprogrammet som är obli-gatoriskt för nyanställda rektorer.

– Vi ligger i framkant då även våra biträ-dande rektorer erbjuds att gå rektorsprogram-met som en förberedelse för ett framtida rek-torskap, säger Birgitta Elm.

Stockholms skolor har också flera rektorer som deltar i programmet för seniora rektorer och i Skolverkets fortbildningsinsats Rektors-lyftet. Fokus ligger på det aktiva pedagogiska ledarskapet för att förbättra elevernas möjlig-het att nå de nationella målen. n

monikA Sidén

vasst chefsprogram för skolledare

Chefsdag om lärarskicklighet Lärares pedagogiska skicklighet var temat för utbildningsförvaltningens Chefsdag den 10 ok-tober. Aktuell forskning visar att elever med högpresterande lärare når betydligt högre stu-dieresultat. Under dagen behandlades även den nya lärarutbildningen och introduktionsår för nyexaminerade lärare.

Du hittar referat från föredragen och panel-diskussionen på intranätet (under Chefspro-grammet) och på Pedagog Stockholm. n

Lärarstipendium

Förintelsens minnesdagNominera senast den 15 november.

Michael A. Frieds Stiftelse, Nyboda ringen 97, 117 62 Stockholm.

Ytterligare information: [email protected]

34

vem var din bästa lärare?naziri mehrafagh, lärare i årskurs 1–3, oxhagsskolan i akalla– En lärare i geo-metri under min gymnasietid i Te-heran. Han hade humor, var en kunnig och bra pedagog som ingav stor respekt. Vi var en flickklass och vågade inte oppo-nera oss öppet. En dag gav vi honom en apelsin där vi skrev att vi ville ha färre prov. Han kunde ta sådant och det upp-skattade jag. n

anders Klöverbäck, lärare i årskurs 5, oxhagsskolan i akalla– Jag gick i skolan i Söderort och på högstadiet hade vi en vikarie på idrotten som vågade lite mer än andra idrottslärare jag haft. Vi fick träna fäktning med riktiga värjor och allt. Det imponerade oerhört på mig! Att han utmanade oss och gjorde något utöver det vanliga blev en stark upplevelse. n

birgitta elm.

birgitta elm.

Fo

to

: h

elé

ne

gr

yn

Far

b

NÄMND & NYTT Redaktörer: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, [email protected] ullén, 08-508 33 835, [email protected]

notIser

alla matematiklärare fortbildas

Skolverket föreslår en storsatsning för att förbättra matematikundervisning-en. över 40 000 lärare i landet kom-mer att omfattas av satsningen som ska pågå fram till 2015.

– utmaningen för lärarna är att bry-ta det vikande intresset för matema-tik och erbjuda en undervisning som känns relevant, spännande och ange-lägen för eleverna, säger Anders Palm, projektledare på Skolverket.

Skolverkets förslag innehåller bland annat ett modulbaserat digitalt stöd och utbildning av 1 000 resurspersoner. fortbildningen kommer att ingå i lärar-nas tjänst. resurspersonernas roll blir att ge stöd åt de lärgrupper som ska bildas. tanken är att lärarna prövar sig fram i klassrummet utifrån teorierna, diskuterar med gruppen och justerar upplägget av sin undervisning.

Ledarkonvent om rektorn som drivkraft

Skolans ledarkonvent i Stockholm 2011 har undertiteln ”rektor som drivkraft i morgondagens skola”. med-verkar gör bland andra lars Svedberg, docent i pedagogik vid uppsala univer-sitet och Pasi Sahlberg, filosofie dok-tor och chef för organisationen cimo i helsingfors. deltagarna väljer mellan ett flertal parallella pass på temat le-darskap och rektorsrollen. konventet äger rum den 28–29 november på münchenbryggeriet. läs mer på www.skolansledarkonvent.se.

Fler söker till högskoleförberedande program

åtta av tio elever i Stockholms stad valde inför höstterminen 2011 ett högskoleförberedande program, jäm-fört med sju av tio förra året. natur-vetenskapsprogrammet är populärast, följt av samhällsvetenskapsprogram-met. endast var femte valde ett yr-kesförberedande program. det visar statistik från gymnasieantagningen Stockholms län för de elever som i för-sta hand valde ett nationellt program.

Vanligt att elever byter gymnasieprogram

enligt Skolverkets rapport ”gymnasie-elevers byten av program och skolor” byter mer än var tionde elev program under gymnasietiden. Var tredje elev som har bytt program eller skola be-höver mer än tre år på sig för att slut-föra gymnasieutbildningen. många får räkna med både fyra och fem år på

Höstens första seminarium arrangerat av utbildningsförvaltningens ”The Global Citizen Programme” har ägt rum. Indiens Sverigeambassadör, Ashok Sajjanhar, var på plats på Piperska Muren.

– Relationen mellan Indien och Sverige är dynamisk och vilar på fast grund. Det är inte förvånansvärt då det är så mycket som binder oss samman, till exempel demokrati, frihet och mångfald, sa han.

Sedan 2007 har elever från tolv gymna-sieskolor deltagit i internationella projekt inom ”The Global Citizen Programme” där de bland annat rest till Kina och Indien som en del av sin undervisning. Programmet är ett samarbete mellan Stockholms stads gymnasieskolor, universitet och företag.

– Syftet med ”The Global Citizen Pro-gramme” är att sprida kunskap och förstå-else om att leva i en global värld. Men också att öppna ögonen för vilket ansvar och vilka möjligheter det innebär, sa projektledaren Lennart Kågestam.

Seminariets huvudpunkt var Mikolaj No-rek från Stockholm School of Entrepreneur-ship och hans berättelse om workshoppen ”Trendspotting in India”. Svenska studen-ter möter utbytesstudenter från bland annat

KTH, Stockholms universitet och studenter på Natio-nal Institute of Design i Ahmedabad i Indien för att spana och dra slutsatser om framtida trender. I januari är det dags för nästa trendspaning under två veckor i Ahmedabad. n

Seminarium inom global Citizen

gymnasiet. det faktiska antalet byten är dock fler än studien visar, eftersom de byten som sker under första hälf-ten av terminen inte ingår. Skolverkets slutsats är att eleverna behöver mer stöd och studie- och yrkesvägledning för att hitta rätt program från början.

Kvaliteten varierar mellan förskolor

Skolinspektionens granskning av de kommunala förskolorna i Stockholm visar på en generellt sett god pedago-gisk verksamhet. en brist som inspek-tionen pekar på är den låga andelen personal med pedagogisk högskole-utbildning (41 procent) jämfört med riksgenomsnittet (54 procent).

Vissa förskolor bedriver verksamhet som liknar omsorg mer än planerad pe-dagogisk verksamhet. en del förskolor behöver också förbättra sin uppföljning. en majoritet av förskolorna arbetar med värdegrunden, men på några förskolor behöver det förebyggande arbetet för-bättras. modersmålsstödet bör utveck-las på förskolor i flera stadsdelar. för-skolorna har också kommit olika långt i arbetet kring könsroller och mönster.

inspektionen är gjord genom inter-vjuer med personal och föräldrar.

Skolborgarrådet lotta edholm (fP) menar att det behövs 1000 nya för-skollärare i Stockholm för att möta tillväxten med 2 000 förskolebarn per år. hon hoppas att den nya, kortare förskollärarutbildningen ska locka fler till yrket. dessutom utbildar sig just nu 100 av Stockholms stads barnskötare till förskollärare.

– det är alltid positivt att få andras bild av den egna verksamheten. då kan man få syn både på det som är bra och det som behöver förbättras, säger ut-bildningsdirektör thomas Persson i en kommentar.

Hässelbygårdsskolan byggs om

utbildningsnämnden har godkänt för-valtningens förslag på om- och till-byggnad av d-huset på hässelbygårds-skolan. Ventilationen ska förbättras för att motsvara dagens krav. dessutom antas elevantalet öka relativt kraftigt fram till 2019. i bästa fall kan ombygg-naden påbörjas under sommaren 2012 och vara klar till årsskiftet 2012/13. under ombyggnaden kommer loka-lerna att behöva evakueras.

Fler skolor byggs när eleverna blir fler

om tio år kommer det att vara cirka 27 000 fler elever som går i grundskolan i Stockholm. det visar stadsledningskon-torets slutrapport om skolplanering för ett växande Stockholm. tillväxten sker i nästan hela staden och främst i häger-sten-liljeholmen och Älvsjö. rapporten innehåller en plan för hur den kommu-nala grundskolan ska byggas ut och hur skollokaler ska kunna användas på ett flexibelt sätt. nio nya skolor byggs och kapaciteten utökas på ett tjugotal be-fintliga skolor. under hösten presenterar utbildningsförvaltningen förslag till ut-bildningsnämnden om de första stegen. en mer samlad bild av arbetet kommer i nästa års verksamhetsplan.

nätverk för lärare som undervisar nyanlända

Språkforskningsinstitutet vid utbild-ningsförvaltningens fou-enhet har under hösten startat ett nätverk för er-farna lärare som undervisar nyanlända elever i Stockholms stad.

nätverket ska vara ett forum för erfarenhetsutbyte mellan lärare i olika skolor där man dokumenterar goda

exempel från undervisningen och låter deltagarna ta del av aktuell forskning.

nätverket träffas två gånger per termin. nästa tillfälle är preliminärt onsdagen den 30 november klockan 14 –16. Är du intresserad av att delta? Skriv några rader om dina erfarenhe-ter av undervisning av nyanlända och varför du är intresserad av nätverket till [email protected].

Lgr 11 i eget format med röd tråd

utbildningsförvaltningen presenterar den nya läroplanen i ett eget format på Pedagog Stockholm. tanken är att man visuellt ska kunna se helheten och den röda tråden i det centrala innehål-let och i kunskapskraven från årskurs 1 till 9.

På Pedagog Stockholm finns hela läroplanen – den övergripande ge-mensamma delen och kursplaner för samtliga ämnen. du kan bläddra i hela läroplanen digitalt eller ladda ner pdf för de enskilda kursplanerna i samt-liga ämnen. Adressen är www.peda-gogstockholm.se/reformer/lgr11.

skolor testar nya webbplatser

under hösten utvecklas en gemensam plattform för skolornas webbplat-ser. ett tiotal skolor är med i utveck-lingsarbetet. dessa skolor kommer runt årsskiftet att ha byggt sina nya webbplatser som blir exempel på hur webbplatser kan se ut och fungera. i slutet av hösten kommer en plan för när alla skolor kan bygga upp sina nya webbplatser i den gemensamma platt-formen. Skolorna kommer att erbjudas utbildningar för arbetet med webb-platserna.

Mikolaj Norek

35

NÄMND & NYTT Redaktörer: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, [email protected]

Annebritt Ullén, 08-508 33 835, [email protected]

1 uLrIKa KoCKenPsykologenheten, uppdragsavdelningen.

Gjort tidigare: Började som skolpsykolog i Stock-holms stad 1975. rekryterades efter några år till täby kommun. Blev alltmer intresserad av skolut-vecklingsfrågor, deltog i flera projekt kring utvärde-ring, kvalitetsarbete samt utbildningar för rektorer och ledningsgrupper. till psykologenheten 2001 som utvecklingsansvarig psykolog.

Utmaning: tolkningen av den nya skollagen – alla elever ska ha tillgång till skolpsykolog och vårt upp-drag är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande.

2 CHrIster BLomKVIstuppföljningsenheten, tillhandahållaravdelningen.

Gjort tidigare: mellanstadielärare, högstadielärare i svenska och So, grundskolerektor, gymnasierektor och därefter gymnasieinspektör.

Utmaning: Att skapa en organisation med mycket god kunskap om stadens alla fristående pedago-giska verksamheter, inkluderande en utbyggd och effektiv tillsyn av fristående förskolor och pedagogisk omsorg, och väl fungerande samverkan med alla fristående pedagogiska verksamheter.

3 BIrGItta eLmchefsenheten, personalavdelningen.

Gjort tidigare: Personalchef i utbildningsförvalt-ningen.

Utmaning: chefsförsörjning och att få ihop en enhet med målsättningen att ge chefer stöd och inspiration för att kunna ge alla elever en utbildning i världs-klass!

4 eWa LaurItzenSkolstöd, uppdragsavdelningen.

Gjort tidigare: Är socionom, började arbeta i Stock-holms stad som socialsekreterare 1995, därefter skolkurator, utvecklingsansvarig och senare även chef för skolkurator i Stockholm. enhetschef sedan 2005.

Utmaning: Vill att skolstöd blir den resurs som Stockholms skolor använder för tillgång till moderna lärverktyg och utveckling av lärmiljön som gagnar alla elever.

5 GunILLa axenBoekonomienheten, administrativa avdelningen.

Gjort tidigare: har arbetat som redovisningsekonom, controller, redovisningsansvarig på förvaltningen för hamnen, gatukontoret, socialtjänsten och i stadsdel.

Utmaning: Att kunna fördela resurserna på ett så rättvist sätt som möjligt och att ha en god prognos-säkerhet.

6 Hans FernstrÖmmedioteket, uppdragsavdelningen.

Gjort tidigare: grundskolelärare i 23 år. Särskilt intresse för it i undervisningen sedan 1985.

Utmaning: utmaningen är att vara bäst på det vi gör. Vi ska ge det bästa stödet till skolorna. Vi ska förstå skolornas behov tidigt och utveckla våra tjänster så att vi blir det naturliga valet för dem. Vi ska stå på skolornas sida och vara i framkant – för deras skull.

7 InGrID CarLssonFLorIngymnasieenheten, gymnasieavdelningen.

Gjort tidigare: lärare i svenska och engelska på högstadiet och gymnasiet i åkersberga, inspektör av kommunal vuxenutbildning, undervisningsråd på Skolverket/myndigheten för skolutveckling, gymna-siesamordnare och sedan rektor vid iVik-gymnasiet/gymnasieslussen.

Utmaning: Att nå den målgrupp som inte vet vad som finns att få – satsar på samverkan med arbets-marknadsförvaltningen och stadsdelsförvaltningarna. Att få ihop hantverkargatan 2f och hornsgatan till en enda enhet.

8 JoaCHIm GÖtzSpråkcentrum, uppdragsavdelningen.

Gjort tidigare: So-lärare i många år, därefter rektor f–6. tillhör resandefolket – pendlar från Västerås.

på nya JoBB

mellan avdelnings-cheferna och handläg-garna finns enhets-cheferna. Vilka är de, vad har de gjort tidi-gare och vilka är deras största utmaningar i jobbet?

enhetschefer

2 12 6 1 4 3

saKnas på BILDenSaknas på bilden gör Anna Lidvall, enhetschef för lokalenheten, administrativa avdelningen, och Ann Hellenius, enhetschef ikt (telefoni och it), tillhandahållar-avdelningen.

36

NÄMND & NYTT

Va, jobbar jag i en myndighet? på nya JoBB

Utmaning: hur ger vi våra flerspråkiga elever samma möjligheter att lyckas i skolan? Jag vet att jag är omodern nu – men jag oroar mig lite extra för pojkarna i skolan. På lång sikt bidrar vårt arbete till ökad förståelse mellan olika kulturer och därmed en fredligare värld. Värt att arbeta för. ”Såsom varje våg är en del av oceanen – är varje människa en del av mänskligheten.”

9 aGnetHa styrWoLDtaLFHeImkommunikationschef, chef för kommunikationsfunk-tionen, ledningsstaben.

Gjort tidigare: ombudsman inom Sktf, kommunika-tionschef i Polismyndigheten i Stockholms län, en-hetschef för enheten för information och intagning, därefter avdelningschef, tillika kommunikationschef, administrativa avdelningen vid utbildningsförvalt-ningen.

Utmaning: Att utbildningsförvaltningen inklusive alla våra skolor blir en framgångsrik kommunikativ orga-nisation – genom varumärkesbyggande, utveckling av den interna kommunikationen och proaktivt arbete gentemot medierna.

10 KatarIna arKeHaGforsknings- och utvecklingsenheten, tillhandahål-laravdelningen.

Gjort tidigare: 4–9-lärare i So, arbetslagsledare, projektledare.

Utmaning: Att medverka till att skapa en förändrad och mer positiv bild av läraryrket och skolan. Skapa förutsättningar för lärare att på olika sätt delta i forsknings- och utvecklingsarbete så att de själva kan vara deltaktiga i och påverka utvecklingen av under-visning, skolans organisation och forskning.

11 DanIeL BÄCKmanenheten för planering och resursfördelning, tillhandahållaravdelningen.

Gjort tidigare: ekonomichef på barn- och utbildnings-kontoret i Sollentuna.

Utmaning: Största utmaningen på kort sikt (ett år) är att skapa en bred förståelse för hur Stockholm stad fördelar resurser till utbildningsverksamhet och att säkerställa att det sker på lika villkor oavsett huvudman.

12 LInDa erIKssonArkiv, registratur och nämndsekretariat (Arn), personalavdelningen.

Gjort tidigare: Jobbat som arkivarie i bland annat Stockholms läns landsting och nacka kommun.

Utmaning: har inget svar i dagsläget. Jag har nyligen varit föräldraledig i nästan elva månader.

Del 5: DiarieföringVarför ska allmänna handlingar diarieföras? Det är en rättssäkerhetsfråga och en prak-tisk fråga. Den lagstadgade rätten för var och en att ta del av allmänna handlingar medför att varje myndighet måste organi-sera handlingarna så att de lätt kan hittas.

Alla handlingar som kommit in till, upp-rättats inom eller förvaras hos myndigheten räknas som allmänna. Det betyder att de tillhör ”det allmänna” men inte att de ska vara obegränsat och allmänt tillgängliga. En del handlingar kan ju vara sekretessbelagda.

Allmänna handlingar ska diarieföras utan dröjsmål. Det innebär, enligt ett utlå-tande från JO, att handlingar ska registreras inom 24 timmar.

Sekretessbelagda handlingar ska alltid diarieföras. Tänk på att inkommande e-post kan vara allmän handling som ska diarie-föras. Handlingar som inte omfattas av sek-retess behöver inte diarieföras om de hålls ordnade så att det utan svårighet går att fastställa om de inkommit eller upprättats.

Om det är uppenbart att en handling är av ringa betydelse för myndighetens verk-samhet behöver den varken diarieföras el-ler hållas ordnad. Exempel på sådant som inte ska diarieföras är kursinbjudningar och reklam.

Diarieföringen ska i första hand omfatta datum då handlingen kom in eller upprätta-des samt diarienummer eller annan beteck-ning som handlingen har fått vid registre-ringen. Diarieföringen kan också omfatta uppgifter om handlingens avsändare eller mottagare samt i korthet vad handlingen gäller. n

mArgreth lArSen

Fo

to

gr

aF

le

nn

ar

t a

F P

et

er

se

ns

, (1

91

3–

20

04

) b

ilD

en

til

lhö

r s

to

ck

ho

lMs

sta

Ds

MU

se

UM

Då och nuSkrivning i Ängby läroverk 1949. Spännande skolmiljö, men vad gör egentligen de unga männen högst upp i trappan?

7 9 5 11 10 8

Fo

to

: M

ar

c F

eM

en

ia

37

NÄMND & NYTT Redaktörer: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, [email protected]

Annebritt Ullén, 08-508 33 835, [email protected]

motiveringen till linn-linn thuns fi-nalplats lyder:

”målinriktad, initierad och ständigt steget före. hon kan konsten att göra livsmedelshygien och certifieringsmo-deller till något lustfyllt och välsma-kande, och får matlagare och besluts-fattare att dra åt samma håll.”

Louise Hulander till final i tapas tävling i spanien

louise hulander, som går sista året på Stockholms hotell & restaurangskola är finalist i international culinary Schools tapas competition 2011. fi-nalen i Valladolid i Spanien avgörs på teknik, presentation och originalitet. tävlingen är till för elever från hela världen och ska stimulera kreativitet, kulinariska kunskaper och internatio-nellt utbyte.

Ditt tävlingsbidrag?– katrinplommon fylld med grisk-

ind, panerad i paltbrödssmulor och pinjenötter. Serveras med torkade lingon och inlagd gurka.

Hur förbereder du dig?– tar tid och tränar på de olika mo-

menten.Din favoriträtt?– ingen. tycker om allt, bara det är

vällagat och smakerna är där.Karriärplaner?– Vill jobba där jag kan utvecklas,

och kanske om tio år ”årets kock”.

Livets hårda skola av Linus Wallin

LÄstIps

Läraren viktig för elever från utsatta hem

läraren är viktigare för ekonomiskt ut-satta elever än för elever som kommer från välbärgade hem. Samtidigt är ofta relationen svagare till både lärare och föräldrar hos just barn från ekonomiskt svagare hem.

om detta kan man läsa i elin ols-sons avhandling ”Social relations in youth: determinants and consequen-ces of relations to Parents, teachers, and Peers” som hon lade fram vid Stockholms universitet.

Övergång från utbildning till arbetsliv

Avhandlingen ”lost in transition? A Study of newly graduated teachers’ experiences during the initial Period of employment” som daniel hultell lagt fram vid karolinska institutet, visar att de flesta nyutexaminerade lärare klarar den första tiden i yrket bra – ett överraskande resultat sett utifrån tidigare forskning, enligt för-fattaren. få blir utbrända och lärarna är engagerade i sitt arbete under de tre första åren.

de främsta riskfaktorerna för att bli utbränd är om ens förväntningar på arbetslivet inte infrias, om man upplever att man saknar tillräcklig kompetens för sitt arbete eller om man har dålig balans mellan arbetsliv och privatliv. många i studien upplever att de inte har fått alla grundläggande kunskaper på utbildningen, exempel-

vis när det kommer till att göra prov, sätta betyg eller att ha kontakt med föräldrar.

egna lästips?

har du egna lästips inom området skola, utbildning och pedagogik, som du vill dela med dig av till kolleger i staden? mejla till [email protected].

VI GratuLerar

LÄra:s redaktör nominerad till augustpriset

tomas Bannerhed som är lÄrA:s re-daktör har blivit nominerad till August-priset 2011 i kategorin årets svenska skönlitterära bok för sin debutroman ”korparna”. Prisutdelningen äger rum den 21 november. Vi håller tummarna!

Goetheinstitutet diplomerade elever på Östra real

förra året accepterades östra real som så kallad partnerskola och ingår i ett nätverk av över 100 skolor, varav nio i Sverige. i augusti var gerhard Austrup

från goetheinstitutet i tyskland på plats på östra real för att lämna över plaketten till rektor rolf ödén.

Skolorna tillhandahåller prov för att uppnå deutsches Sprach-diplom utan kostnad för eleverna. elva av de femton elever på östra real som ge-nomförde proven i våras klarade de fyra delprov som krävs för att få dip-lomet. eleverna som nu går i årskurs 3 belönades med deutsches Sprachdi-plom vid en ceremoni i aulan som av-slutades med tårta för samtliga elever som läser tyska.

– Jag är förstås lite stolt över att vi blev accepterade som partnerskola och att så många som elva elever fick diplomet, säger huvudläraren i tyska, lennart weiss, som hoppas att fler elever ska våga satsa på att få dip-lomet.

deutsches Sprachdiplom är gång-bart internationellt för den som söker tyskrelaterade utbildningar eller jobb. nivån motsvarar ungefär steg 4+.

LinnLinn thun finalist till årets kostprofil

Linn-Linn Thun

linn-linn thun, en av utbildningsför-valtningens kost-chefer, är finalist till branschtid-ningen restau-rangvärldens he-dersutmärkelse ”årets kostprofil”. titeln tillfaller nå-

gon som arbetar målmedvetet och ut-åtriktat inom offentlig måltidsverk-samhet och som visar tydliga resultat.

på nya JoBB

Grundskoleavdelningen:

Mari Johansson, verksamhetssekrete-rare för område 2.Lillemor Samuelsson, verksamhetsse-kreterare för område 3. Ingela Brimberg, verksamhetssekrete-rare för område 4.Patrik Sätterberg, verksamhetssekrete-rare för område 5.Annika Risel, verksamhetssekreterare för område 6.Tobias Lundberg, verksamhetssekrete-rare för område 7.Anahitta Shaghoie, handläggare. Decirée Jokinen, handläggare.

personalavdelningen:

Johannes Fahlström, arkivarie. Anna-Karin Östlund, handläggare på chefsenheten.

uppdragsavdelningen:

nya skolläkare på skolhälsan är Anja Berg, Tove Cedervall, Gun-Marie Fall-ström, Anna Gutniak, Pär Lindström och Maria Serenius.

Tomas Bannerhed

38

Fo

to

: s

ar

a M

ac

ke

y

det är lätt att tycka att skolor ska bli bättre, att skolor inte ska vara dåliga. Men hur gör man för att alla skolor ska fungera bra? Vad bör förvaltningen göra? Skolan? Medarbetarna tillsammans och var för sig?

Att alla behöver bidra är nog de flesta av oss överens om. Liksom att den som möter och undervisar eleverna är viktigast för elevens lärande och utveckling och att skolledningen har starkt inflytande över vilka prestationer skolan utför.

Men det räcker inte med att lärare och skolledningar är bra var för sig. En organisations samlade förmåga kan vara mycket större än summan av de enskilda medarbetarnas. Detta är ett känt faktum i många organisationer och är extra tydligt i till exempel lagsporter. En viktig utgångs-punkt för förvaltningsledningens arbete är att detta även gäller skolor.

Det måste därför finnas en miljö och en struktur som stödjer och förstärker varje medarbetares insats. En viktig del i det är medarbetarnas samspel för att åstadkomma en bra arbetsmiljö och en bra verksamhet. Det kan handla om hur skolan gemensamt främjar trygghet och motverkar mobbning eller hur undervisningen utvecklas.

Det är därför vi samlar verksam-heten i skolor – organisationer som ska underlätta och stödja medarbe-

tarnas dagliga arbete med att nå de mål och resultat som kommunfullmäktige har beslu-tat om. Vi tillsätter en chef för skolenheten, rektor, vars viktigaste uppgift är att organi-sera skolenhetens arbete så att den samlade effekten blir mycket större än summan av de enskilda medarbetarnas insats.

därför har vi i förvaltningsledningen valt att inrikta en stor del av vårt arbete på hur skolor fungerar. Vi följer skolornas ar-bete. Vi erbjuder stöd och stimulans för att de ska fungera så bra som möjligt, vilket kan handla om att förändra ledningsorga-nisation eller stödfunktioner. Vi försöker bidra till att arbetsorganisationen utvecklas utifrån uppdrag och tillgängliga resurser. Vi justerar resursfördelningen. Vi ger alla che-fer tydliga, skriftliga uppdrag. Vi utvecklar lönesättningen. Vi försöker bidra till ett mer

vetenskapligt förhållningssätt i undervis-ningen. Vi tar fram utvärderingar så att det ska finnas fakta att diskutera utifrån. Vi be-tonar dialoger om mål, resultat och förbätt-ringsarbete och erbjuder kompetensutveck-ling. Vi försöker mer och mer att rikta stöd och stimulans utifrån analyser av skolornas måluppfyllelse.

De flesta skolenheter fungerar alldeles utmärkt. Några enheter gör det inte men har en insikt om att de måste förbättra sig. Ibland saknas dock den självinsikten. Det innebär att verksamheten inte kan bli till-räckligt bra. I sådana fall behöver förvalt-ningsledningen agera, i första hand för att uppmärksamma skolenheten på det allvar-liga läget och på att enheten måste samla sina egna resurser. Om det inte fungerar behöver grund- och gymnasiechefer in-gripa för att säkerställa att varje elev får gå i en bra skola.

Vi är alla till för att ge eleverna de bäs-ta förutsättningarna. Förvaltningsledning-en är också skyldig att se till att arbets-miljön för chefer och medarbetare är god. Alla ska kunna förvänta sig att tillhöra en välskött skola.

thomAS PerSSon Är utBildningS-

direktör i StockholmS StAd

Vi är alla till för eleverna

• Kommer alla att få plats i skolan när Stockholm bara växer?

• Arne Tragetons metod ”Att skriva sig till läsning” blir alltmer populär.

• Skollagen ställer nya krav på en tillgänglig elevhälsa.

• Vi går på Pedagogiskt café med författaren Beate Grimsrud.

… och naturligtvis mycket mer. ute hos dig 12 januari.

i nästa nummer ...

Fo

to

: b

jör

n t

es

ch

LÄRA STOCKHOLM

sIsta orDet ➤

Ena foten i nuet och andra i framtiden. Hela tiden på väg. När Stockholms invånare blir allt fler och staden växer är det ett kvitto på en framgångsrik stad. Den här utvecklingen gör stadens vision levande i alla våra verksamheter, varje dag.

Som du säkert redan sett har du fått e-post med filmen ”Stockholm växer”. Den ger dig en inblick i några av de mest intressanta stadsutvecklingsprojekt som någonsin genomförts.

Ta en titt in i framtiden redan nu: http://intranat.stockholm.se/tillsammans

Filmpremiär

Framtidens stadtar form– på väg mot ett Stockholm i världsklass

Documents

LÄRA Stockholm 5 2011