Stjärna på bedömning

#3/2013STOCKHOLMLÄRA

Pernilla Lundgren

Med Elis når eleverna sin potential | Pedagogisk fest på Årstaskolan

230 nya karriärtjänster för lärare | ”Jag tänker, alltså har jag frågor”

Mycket av allt spännande som händer inom utbildningsförvaltningen sparas i rapporter och broschyrer. Nu finns ett enkelt sätt att beställa det som intresserar just dig – helt kostnadsfritt. På Trycksaksportalen hittar du skriftseriens alla publikationer samt verksamhetsplanen med mera.

Läs mer på intranat.stockholm.se/tryck

Dina intressen har många sidor.Hos oss hittar du flera av dem.

UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN

Rågsvedsskolans extra läslektio-ner har gett resultat. Nutshara Thaem-Ngern lär sig att sticka efter en instruerande text.

Den 1 juli införs två nya karriär-tjänster inom skolan — förste-lärare och lektor — som ska göra läraryrket mer attraktivt.

Rektorerna Madeleine Heiman och Johan Klintberg på Bromma gymnasium vill försöka stärka elevernas självkänsla.

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

ill

us

TR

aT

ioN

: wo

o /

gu

sTa

v D

eJe

RT

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

INSPIRATION OCH INFORMATION FRÅN UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN I STOCKHOLMS STAD

DeSSutom ...

så når eleven sin potential 4

Rapporter från Teachmeet och Bibmeet 12

Krönika: ”Jag tänker, alltså har jag frågor” 13

Han forskar om elever som har det tufft 14

”Pisachock” vände utvecklingen i Norge 19

skolnörd och stjärna på bedömning 20

Rättvis bedömning i idrott och hälsa 24

enkät: Dokumenterar lärare för mycket? 27

Flerspråkighet i fokus 27

Prio — hjälp till självhjälp 34

Hallå där, eva-li littorin 36

Nämnd & Nytt 36

serie: ”livets hårda skola” 37

sista ordet 39

Patricia Kazadi lusau och Fatima Houssein är två av Hjulsta grundskolas nyanlända elever. lärarna har mer än 30 års erfarenhet av att arbeta med just nyanlända elever — en verksamhet som nu ska lyftas fram och bli skolans flaggskepp.

omslag: Forsknings- och utveck-lingssamordnaren Pernilla lund-gren fotograferad av Marc Femenia.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings förvaltningen i stock-holms stad och utkommer med sex nummer per år.

Adress: läRa stockholm, utbild-ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F.

Chefredaktör: agnetha styrwoldt-alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@stockholm.se.

Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se.

medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, annelie Drewsen, agneta Berghamre Heins, Helene lumholdt, Filippa Mannerheim, Pernilla Rönnlid, Katarina lycken Rüter, Marianne Hühne von seth, annebritt ullén, Heléne wallerstedt och ingela Ösgård.

Ansvarig utgivare: Thomas Persson.

Grafisk form: b-e-r-g.se

tryck: Östertälje Tryckeri aB, stockholm, 2013.

issN 1654-7330.

upplaga: 15 000 exemplar.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

8 11 28

30

STOCKHOLM #3/2013

3LÄRA #3/2013

Så når eleven sin potentialTeXT: MaRiaNNe HüHNe voN seTH

FoTo: MaRc FeMeNia

Flamor Haziri och Sheraz Mohammed Sendi är djupt koncentrerade inför uppgiften att söka information om klimatförändringarna i världen.

4 LÄRA #3/2013

ENTREPRENÖRIELLT LÄRANDE

Så når eleven sin potentialentreprenöriellt lärande är ett sätt att utveckla elevernas nyfikenhet och sjävförtroende. vi har besökt smedshagsskolan i Hässelby som ingår i projektet elis.

5LÄRA #3/2013

ENTREPRENÖRIELLT LÄRANDE

Det är geografilektion i klass 8A på Smedshagsskolan i Häs-selby. Eleverna funderar just på hur koldioxidutsläppen från bilar ska kunna minska i Sverige. Deras lärare Malin

Bergdahl arbetar med entreprenöriellt läran-de i klassrummet.

– Entreprenöriellt lärande är att skapa glädje hos eleverna. Jag tycker om att förädla undervis-ningen och anpassa den efter vars och ens behov och förutsättningar, säger Malin Bergdahl.

Den här fredagsförmiddagen innebär det att väcka elevernas intresse för det tema som de ska arbeta med den närmaste veckan, näm-ligen klimatförändringar.

Smedshagsskolan är en av de 17 grundsko-lor i Stockholm som ingår i utbildningsförvalt-ningens projekt Elis (Entreprenöriellt lärande i Stockholm) med uppgift att utbilda lärare i ett entreprenöriellt förhållningssätt. Malin Bergdahl är ett av skolans språkrör som ska föra kunskaperna vidare och se till att de får fäste också i vardagen på skolan och inte bara i de särskilda projekt som är inriktade på en-treprenöriellt lärande.

Vad är då entreprenöriellt lärande? När be-greppet introducerades uppstod ibland miss-förstånd genom att ordet oftast förknippas med företagande och företag. Men det är snarare de

specifika egenskaper som utmärker en entre-prenör som skolan vill locka fram och förstärka: nyfikenhet, förmåga att ta initiativ och genom-föra dem, att våga misslyckas och ta nya tag.

Mycket i den traditionella undervisningen har inneburit kunskapsförmedling på lärarens villkor. I det entreprenöriella lärandet får elev-erna ta större ansvar för sin inlärning.

I klassrummet på Smedshagsskolan presente-rar därför Malin Bergdahl klimattemat som en utmaning.

– Koldioxidutsläppen från bilar måste mins-ka i Sverige. Vilket av följande fyra alternativ tycker ni är bäst och varför?

Malin Bergdahl ger alternativen: högre skatt på bensin, statlig subventionering av miljö bilar, fler bussar och tåg i Norrland eller en lagstiftad högsta hastighet på 100 kilome-ter i timmen på alla vägar.

Intensiva diskussioner tar fart och efter en stund redovisar grupperna sina ståndpunkter. Det visar sig att en överväldigande majoritet anser att statlig subventionering av miljöbilar är bäst:

– Då köper ju fler miljöbilar och utsläppen börjar minska direkt, argumenterar en grupp.

Malin Bergdahl sammanfattar snabbt och ger beröm för de goda argumenten som kom fram.

6 LÄRA #3/2013

ENTREPRENÖRIELLT LÄRANDE

Datorn är ett viktigt hjälpmedel för Osman Mohammed Eltayeb, Adam Kozlowski och Jama Mohammed.

Liza Adderi, Nejla K, Nancy Tarik och Gessy Halawji är vana vid att samarbeta, något som är centralt i det entreprenöriella lärandet.

Efter mjukstarten kommer så den egentliga uppgiften. Att skaffa kunskaper om orsakerna till klimatförändringar och vilka konsekven-ser de kan få. För att kunna ringa in centrala fakta vidtar nu en stunds intensiv sökning på Internet på de bärbara datorer som klassen disponerar.

Huda Ali och Sara Onval sitter med huvude-na tätt ihop och koncentrerar sig på uppgiften. De vet sedan tidigare att de ska vara noga med att välja källor. Nationalencyklopedin är den vanligaste källan som eleverna använder den här dagen.

— Det är bra att samarbeta för man lär sig av varandra. Man lär sig också att ta reda på fakta. De fastnar också om man sedan får re-dovisa i en text, säger flickorna.

Detta ingår mycket riktigt också i uppgiften att redovisa fakta och källor i en text. Men den stora redovisningen sker först om en vecka i en debatt med SVT-programmet Debatt som förebild. Den ska sändas från en tillfällig stu-dio i klassrummet.

– Nu ska ni tänka ut vilken roll ni vill ha i debatten, manar Malin Bergdahl och ger ex-empel som expert, politiker, kameraman eller programledare.

Hon är noga med att påpeka att all undervis-ning inte kan ske lika fritt som klimat avsnittet. Andra delar sker genom vanlig inlärning och redovisning i form av prov, det är viktigt att inte fakta och förståelse kommer i kläm när elev-ernas kreativitet ska uppmuntras. Men Malin Bergdahl menar att också i traditionell under-

visning går det att undvika envägskommunika-tion och i stället öppna för interaktivitet.

Senare i vår genomför Smedshagsskolan för andra året i följd ett renodlat entreprenö-riellt projekt där alla elever deltar. I år lutar det åt att temat för årskurs 6–9 blir ”Hässelbys framtid”. Skolan kommer att samarbeta med Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning och kanske också arrangera en mässa.

Elisprojektets ambition är att utbilda 450 anställda i Stockholms skolor. Med handled-ning av konsulterna från föreningen Fram-tidsfrön får skolorna hjälp att genomföra och organisera sina entreprenöriella projekt. Det är också Framtidsfrön som genomför process-utbildningarna som består av tre halvdagar med cirka en månads mellanrum.

Ulrika Nimstrand är projektledare för entrepre-nöriellt lärande vid utbildningsförvaltningen. Hon är själv lärare och var med och drog i gång det entreprenöriella lärandet på sin egen skola, Aspuddens skola i södra Stockholm.

– Att entreprenöriellt lärande ska lyftas fram och genomsyra undervisningen finns stipulerat i Lgr 11. Min uppgift är att se till att skolorna kan genomföra detta i praktiken. Det är viktigt att lära av de goda exemplen och få inspiration, säger Ulrika Nimstrand.

Nu i vår avslutas satsningen med en re-dan fullbokad konferens i Stockholm där de nybakade företrädarna för entreprenöriellt lärande tillsammans med rektorer och ut-bildningschefer får inspiration av internatio-nellt kända entreprenörer som Karl-Henrik Robèrt (miljöorganisationen Det naturliga steget) och Richard Gerver, britten som vände en nedläggnings hotad och nergången skola i Leeds till succé.

Det gjorde han med hjälp av just en ny syn på undervisningen, från traditionellt lärande till tillvaratagande av elevernas egna inne-boende krafter. n

elis (entreprenöriellt lärande i stockholm) startade i augusti 2012 i samverkan med den ideella föreningen Framtids-frön och med finansiering av skolverket. elis är ett stöd i arbetet med lgr 11 och målet att alla elever ska få använda sin fulla potential.

Entreprenöriellt lärande är att skapa glädje hos eleverna.

LÄRA #3/2013 7

ENTREPRENÖRIELLT LÄRANDE

Läraren Malin Bergdahl finns hela tiden till hands. Ömer Güler funderar över hur man kan veta att en källa är tillförlitlig.

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

LÄRA #3/20138

ELEVHÄLSA

Stress och press kan i värsta fall leda till att elever tar livet av sig. På

Bromma gymnasium satsar man på att bygga upp respektfulla relationer

mellan vuxna och elever.

” Har varit tabu att prata om självmord”Förra året tog ovanligt många ungdo­mar i Västerort livet av sig. Trygghet, gemenskap och närhet till vuxna kan förebygga psykisk ohälsa bland unga. På Bromma gymnasium får eleverna hopp och framtidstro.

”Kan jag – kan du!”. Budskapet på affi-schen som pryder dörrarna in till Brom-ma gymnasium vänder sig till eleverna i årskurs 2 och 3. Sju förebilder, bland dem programledaren Adam Alsing och journalisten Alexander Norén, ska be-rätta om sin gymnasietid och karriären fram till i dag.

– Vägarna in i yrkeslivet kan se otro-ligt olika ut. Det kanske inte går bra för alla i gymnasiet, men man får inte ge upp hoppet för det, säger Madeleine Hei-man, rektor på ekonomiprogrammet.

I somras tog en av skolans elever livet av sig. Under hösten har eleverna kun-nat delta i en sorgegrupp som letts av skolsköterska och kurator. Som ett led i att prata mer om psykisk ohälsa och självmord med elever ska all personal gå en tvådagarsutbildning om psykisk hälsa under våren.

– Det har länge varit tabu att prata om självmord och om att må dåligt, men ungdomar har många frågor kring livet och döden och vi måste stötta dem i att finna svar och reflektera över sådant i vardagen, säger Johan Klintberg, rektor på samhällsprogrammet och ansvarig för elevhälsan på skolan.

Att vuxna pratar om att livet kan vara jobbigt är en viktig del i det förebyggan-de arbetet.

– Jag tror att elever kan bli överrump-lade av att livet gör ont ibland. Det går upp och ner och det finns svarta dagar,

men det kommer dagar då det gör min-dre ont och orkar man inte vänta måste man säga till. Vi vuxna ska fungera som ställföreträdande hopp för ungdomar, säger Madeleine Heiman.

Genom att stärka självkänsla och självförtroende hos eleverna, i undervis-ningen och med gemensamhetsskapande aktiviteter, skapas framtidstro. Skolans värdeord är ”kunskap och gemenskap”.

– Det går ofta inte bra i skolan om man inte känner att man är en viktig del av den större gemenskapen. Elever måste känna sig hemma här även om det inte är roligt varje dag, säger Madeleine Heiman.

För tio år sedan började Bromma gym-nasium arbeta för en tryggare skola med större kontakt mellan elever och perso-nal. Många elever kände sig otrygga på skolan, och skolledningen och persona-len satsade på att göra den stora skolan mindre. Arbetslag bildades, elevernas skåp placerades nära personalrummen och dörrarna till vuxna lämnades öppna.

– Vuxna och elever ska inte ha långa sträckor mellan sig. Vi vuxna ska vara tillgängliga för eleverna vad det än rör sig om – skolarbete eller mående. All personal har en nära kontakt med elev-erna och är lyhörda för dem. Trygghet, gemenskap och närhet till vuxna är före-byggande.

Stämningen på skolan har också för-ändrats.

– Man hälsar alltid, tittar varandra i ögonen och man syns på skolan, säger Madeleine Heiman som har jobbat på skolan sedan 1998, först som lärare och sedan 2008 som skolledare.

I dag känner sig 97 procent av elev-erna trygga på skolan.

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

>>

– Det finns inga otrygga zoner längre, det finns alltid vuxna i närheten som kan lyssna och vid behov slussa vidare. Job-biga saker kan komma upp i ett vanligt samtal och oavsett vem man är så tar man sig tid, säger Johan Klintberg.

Eleverna Andreas Wassenius, Sanna Wilgodt och Andrea Berlin känner alla tre till någon som har tagit livet av sig. Förra året, på tunnelbanan, såg Andreas Wassenius i E2A en tjej som sprang på spåret. Fem minuter senare hördes i hög-talaren att det skett en olycka.

— Då kopplar man ju direkt. Det är en jätte obehaglig känsla när man sett den här personen springa förbi fem minuter tidigare och man vet att hon förmod-ligen ligger framför tåget.

Alla tre tror att stress och press är or-saker till att ungdomar tar livet av sig.

– Det är väldigt tufft periodvis. Stres-sen ligger och nöter. Jag sätter stor press på mig själv, jag vill gärna lyckas. När

9LÄRA #3/2013

ELEVHÄLSA

Marcelo Garcia och Sofia Doyle, lärare på Bromma gymnasium, tillsammans med elev­erna Andreas Wassenius, Andrea Berlin och Sanna Wilgodt.

HALLÅ DÄR ...

… Ulrika Kocken, chef för utbild­ningsförvalt ningens psykolog­enhet.

Hur kan man skydda elever från psykisk ohälsa?

– Goda skolresultat är en skydds-faktor och alla elever behöver få det stöd som krävs för att klara skolan. Närvaro i skolan skyddar också, och skolan behöver jobba inkluderande för att alla elever ska ha en plats. Bra kamratrelationer är en väldigt bra medicin.Vilka signaler bör vuxna i skolan vara uppmärksamma på?

– Förändringar i beteenden. Elever kan visa att de inte mår bra genom att vara ledsna, utåtage-rande, aggressiva, skada sig själva eller dra sig undan. En del elever visar tydligt att de behöver stöd, men alla gör inte det.Är tjejer särskilt utsatta för press?

– Tjejer tar på sig mycket och dri-ver sig själva. Kanske handlar det om mediebilden att tjejer ska vara vackra, duktiga och göra karriär. I dag finns en transparens i samhället, man vet mycket om hur andra har det och jämför sig då med varandra. Vilka insatser gör utbildningsför­valtningen för att förebygga psykisk ohälsa?

– Skolhälsovården har ett upp-drag att arbeta mot psykisk ohälsa. Vilka områden som ska prioriteras avgörs av rektor och skolhälsovår-den på skolorna. Utbildningsför-valtningen har också inlett ett sam-arbete med Nationellt centrum för suicidprevention.

– På den enskilda skolan är det viktigt att skapa en organisation där alla elever blir sedda, hörda och bekräftade. n

PeRNilla RÖNNliD

jag pluggat och det går bra är den sköna känslan en bekräftelse och jag strävar efter den känslan. Men vägen dit är väl-digt jobbig, säger Sanna Wilgodt i N3A.

De märker att tjejer ofta sätter större press på sig själva än vad killar gör. Tje-jerna ältar om de misslyckas på prov, killar släpper det snabbare och ser mer möjligheter.

– Det känns som att tjejer tror att de måste prestera på topp hela tiden, att de har fått en bild av att de måste göra det, säger Andreas Wassenius.

Han tror att sociala medier bidrar till att ungdomar upplever att de måste vara

På www.klaralivet.se — en mobilanpassad sajt från uR — finns filmer om psykisk hälsa och övningar för att må bättre i vardagen.

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

Fo

To

: Ma

gN

us

Mä

Hl

Kv

isT

tillgängliga hela tiden och ha en viss image.

– Man ska vara en rolig person och många lägger upp bilder på sig själva för att få bekräftelse, tror Andrea Berlin i N3A.

Elin Santell är diakon i Bromma försam-ling. Vid kriser stöttar hon elever och personal på skolor. Förra året tog nio unga människor i församlingen, i åldern 13 till 19 år, livet av sig. Aldrig tidigare har församlingen hanterat så många fall av självmord bland unga på så kort tid.

I kyrkans ungdomsarbete har Elin Santell märkt att det finns en utbredd reinkarnationstanke, som inte är reli-giös. I tevespelens fantasivärldar har karaktärerna flera liv och i många spel måste man dö för att komma vidare till en ny nivå – man ”levlar”. På begrav-ningar kan elever säga om den som har dött att nu har hon eller han ”levlat”.

– Det kan vara svårt att motivera för ungdomarna att just det liv de lever nu är absolut viktigast. ”Jag har flera liv om jag misslyckas med det här”, kan de säga, berättar Elin Santell. Då behövs det vuxna omkring dem som tolkar. n

PeRNilla RÖNNliD

>>

10 LÄRA #3/2013

ELEVHÄLSA

Andrea Berlin, Andreas Wassenius och Sanna Wilgodt tror att pressen är en av orsakerna till att ungdomar tar livet av sig.

”Vi vuxna får inte vara rädda för att prata om att livet kan kännas jobbigt ibland”, säger rektor Madeleine Heiman.

230 förstelärare och lektorerRegeringen inför två nya karriärtjäns­ter inom skolan den 1 juli 2013 — förste­lärare och lektor. Karriärtjänsterna ska göra läraryrket mer attraktivt och säkra kvaliteten på elevernas under­visning. Reformen gäller alla skolfor­mer utom förskola.

Forskning visar att skickliga lärare är en viktig faktor för att eleverna ska nå goda studieresultat genom bra undervisning, och tanken är också att lärare med kar-riärtjänster i huvudsak ska ägna sig åt undervisning.

Skolverket tilldelar kommunerna en bidragspott efter elevantal. Därefter bestämmer huvudmännen, däribland utbildningsförvaltningen, hur många tjänster som ska inrättas.

– Staden kommer att ansöka om fullt antal, så många tjänster som möjligt ut-ifrån tilldelningen från Skolverket, säger Katarina Arkehag, chef för utbildnings-förvaltningens forsknings- och utveck-lingsenhet.

Det innebär totalt cirka 230 tjänster för Stockholmslärarna: 160 i grund skolan, 50 i gymnasieskolan och 20 inom vuxen-

utbildningen. Hur tjänsterna ska för-delas på de enskilda skolorna bestäms av grundskole- respektive gymnasiechefer-na i samråd med rektorerna.

Samtidigt som reformen är till för att trygga hög kvalitet på undervisningen, är tanken att ge skickliga lärare en möjlighet att avancera utan att nödvändigtvis bli chef. Utbildningsförvaltningen har i dag ett tydligt utformat program för lärare som vill bli chefer. Men det pågår också sedan tidigare ett arbete med att skapa karriärvägar för lärare som vill utvecklas professionellt i en pedagogisk karriär som alternativ till chefskarriären.

Ett förslag om riktlinjer som beskriver karriärvägar och kvalifikationskrav för olika karriärtjänster inom Stockholms stad behandlas av utbildningsnämnden i april.

Där tas bland annat upp urval, anställ-ningsvillkor, uppdragsbeskrivningar och kvalifikationskrav som ska vara gemen-samma för alla skolor. Riktlinjerna och uppdragsbeskrivningarna anpassas till de statliga riktlinjerna för förstelärare och lektorer, och till förvaltningens löne-kriterier.

– Vi håller på att ta fram en gemensam struktur och ett system för lärares karriär-vägar i Stockholm som ska överensstäm-ma med statens karriärvägar för förste-lärare och lektor, säger Katarina Arkehag.

Andra syften med de nya karriär-vägarna för lärare i Stockholm är att höja attraktiviteten och statusen på läraryrket och att öka rörligheten mellan skolor. n

aNNeBRiTT ulléN

NYA KARRIÄRTJÄNSTER

Förstelärare■n Krav på lärarlegitimation från och

med 2014. ■n Minst fyra års väl vitsordad under-

visning. ■n särskilt god förmåga att förbättra

elevernas studieresultat och starkt in-tresse för att utveckla undervisningen.

Lektor■n Krav på lärarlegitimation från och

med 2014. ■n examen på forskarnivå med inriktning

mot ämnesdidaktik eller skolämne. ■n Minst fyra års påvisad pedagogisk

skicklighet (undantag för lärare som har undervisat på universitet eller högskola).

11LÄRA #3/2013

KARRIÄRVÄGAR FÖR LÄRARE

ill

us

TR

aT

ioN

: wo

o /

gu

sTa

v D

eJe

RT

Pedagogisk fest på ÅrstaskolanDen 6 mars förvandlades Årstasko­lans matsal till festlokal när lärare från olika skolor delade sina bästa idéer på ett Teachmeet. Discokula i taket, egen dj och läraren Martin Fernström som uppsluppen värd bidrog till att göra kvällen till en uppvisning i pedagogisk påhittighet.

Under eftermiddagen har skolans egna pedagoger föreläst om sitt arbete för omkring 150 besökare utifrån, på Årstaskolans egen konferens om IT i skolan. Efter en välsmakande buffé av-slutas kvällen med ett Teachmeet, ett öppet forum för lärare att dela med sig av goda idéer. De som vill vara med har på förhand anmält sig för att hålla ett anförande på två eller sju minuter. Ett webbaserat verktyg slumpar sedan fram talarordningen.

Först ut är Ingeborg Hull, biträdande rektor på Alviksskolan. Hon berättar hur en kurs i den genrepedagogiska metoden Reading to learn fick henne att börja ar-

beta med språket i sin matematikunder-visning. Arbetssättet har visat sig minska glappet mellan hög- och lågpresterande elever och Ingeborg Hull redogör för olika sätt att stötta elever när de ska läsa och skriva texter.

— Det handlar om att bygga broar mellan skriftligt och muntligt språk.

Efter varma applåder dras ett nytt namn. Det blir Gunilla Ordell, rektor på Råbergsskolan i Sigtuna, som får kliva fram. Hon berättar att Sigtuna kommun gör en stor satsning på lärarfortbildning med hjälp av Itunes U, Apples verktyg för att skapa och publicera kursmaterial.

– Vi satsar på bedömning för lärande, IT och språkutveckling i något vi kallar Sigtunaboxen. Några lärare på varje sko-la ska utbildas för att tillsammans med rektor ansvara för utvecklingen på den egna skolan.

Kursmaterialet finns på Itunes U och innehåller planeringar, e-böcker, filmer och appar.

– Att skapa kurser är gratis för grup-per upp till 50, berättar Gunilla Ordell.

Kavalkaden av goda idéer fortsätter. Läraren Camilla Askebäck Diaz från Vittra Telefonplan berättar hur man kan använ-da sin surfplatta trådlöst i klassrummet. Med programmet Airserver installerat på datorn slipper man använda sladd för att koppla surfplattan till projektorn.

– Jag kan då gå runt bland eleverna, fotografera mattetal och elevlösningar, visa webbsidor, eller låta eleverna an-vända olika appar, vilket blir utgångs-punkt för en helklassdiskussion, berättar Camilla Askebäck Diaz.

På Pedagog Stockholms gästblogg har hon skrivit mer om Airserver.

Ytterligare några entusiastiska lärare berättar om allt från att göra musikvideor om matematiska begrepp till verktyg för att rita snygga grafer. Kvällens sista talare blir Karin Nygårds från Sjöstadsskolan, som låter sina elever i årskurs 4 program-mera.

Tempot var högt när vårens första Bib­meet gick av stapeln på Medioteket i mars. — Ett väldigt bra tillfälle att få ny inspiration för oss skolbibliotekarier i staden, tyckte Lotta Metcalfe från Mariaskolan som var en av de över 50 deltagare som mött upp.

Under tre intensiva kvällstimmar delade 14 skolbibliotekarier och skolbiblioteks-användare med sig av olika satsningar inom skolbiblioteksvärlden, alla med syfte att stödja elevernas lärande.

Deltagarna fick se och höra på både videoinspelningar, poddradiosändningar, bildvisningar och helt vanliga föredrag. Föreläsarna hade högst tio minuter på sig, vilket innebar komprimerade föredrag-ningar och en ovanligt fokuserad publik. Frågor och fördjupningar fick anstå till pausen. Samtidigt gick det att följa ett

jämnt flöde av kommentarer på Twitter som visades på storskärm i lokalen.

Först ut var Sofie Nilsson, skolbibliote-karie vid Blackebergs gymnasium, som tillsammans med eleven Axel Bergström berättade om skolans satsning på podd-radio. Ett bra alternativ om man exem-pelvis tycker att det känns obehagligt att redovisa inför klassen, ansåg Axel Bergström.

– Det är ett alternativt sätt att använ-da skolbiblioteket och kanske ett bra sätt för lite skoltrötta elever att hitta ny inspi-ration, sa Sofie Nilsson.

Elisabeth Ljungdahl berättade om Fack-boksprojektet i årskurs 5 på Snösätrasko-lan i Rågsved – ett ovanligt lyckat läspro-jekt som fått många elever att hitta till böckernas värld. Genom högläsning av fackboken ”Tysklands bleka barn”, och fördjupning i en av personerna i boken,

fångades elevernas intresse och engage-mang upp.

– Det här läsprojektet genomfördes i samarbete med en svensklärare på sko-lan, och vi fick även möjlighet att bjuda in författaren till skolan, vilket självfallet var extra roligt och lärorikt för eleverna, sa Elisabeth Ljungdahl.

Per Johansson, skolbibliotekarie vid Spånga grundskola och Spånga gym-nasium, redogjorde för sitt årligen åter-kommande projekt ”Stadsvandring i Gamla stan”.

– Stockholms stadsmiljö erbjuder så mycket lärorikt! För mig som jobbar i förorten är det extra roligt att ta med eleverna till Gamla stan. Vissa elever har faktiskt inte varit där tidigare. Vi går runt och tittar och jag berättar om Stockholms historia på plats. Eleverna blir till och med intresserade av historis-ka böcker om Stockholm, berättade han.

ovanligt lyckat läsprojekt

12 LÄRA #3/2013

VI VAR DÄR

KRÖNIKA

Jag tänker, alltså har jag frågor

SiGneRAt: HELÉNE WALLERSTEDT

Efter att ha läst en DN-arti-kel av litteraturdocenten Krzysztof Bak för ett par veckor sedan – om skillna-derna mellan svenska och kontinentala studenter –

funderar jag över om vi inte längre lär våra elever att kunskap inte bara ska ge svar på frågor. Kunskap kan ge möjlig-het att ställa nya frågor, frågor man inte visste fanns.

Numera verkar svenska elever kunna ge svar, men de har inte förmåga att ställa frågor. Deras kunskap om histo-rien och omvärlden är färdig. Deras bild av sig själva är att de utgör historiens slutprodukt och att de enkelt uttryckt är skapelsens krona. Deras motto är inte så blygsamt: ”Jag tänker, alltså har jag rätt”.

Det är mycket oroväckande om man inte kan sätta in historiska händelser och personer, åsikter och ismer i rätt kontext. Anakronismer kan vara lustiga men inte mer. Tror man att Bellman tänkte på Waxholmsbolagets båtar när han lät Charon tuta i luren så är det möj-ligen lite roligt, men det ger framför allt en tydlig signal om usla historiekunska-per. Försöker man analysera och tolka historiska händelser och inte har dem i rätt sammanhang, blir slutsatserna fel-aktiga och av ringa värde.

Blir vår strävan att stödja och stötta alla till goda resultat kontraproduktiv? Våra elever lär sig det vi vill att de ska lära sig, men vi lär dem inte att ifråga-sätta, testa eller protestera mot det vi lär ut? Är det så att när anything goes så går det åt skogen?

Vi kan inte bara lära eleverna om hur de lär sig. Man behöver lära sig mycket

om hur det har varit, hur det är och hur det fungerar för att kunna förstå och för att kunna ställa följdfrågor. Kunskap är kul.

Vi behöver tid för lärandets processer. Att springa genom grundskolan eller gymnasiet på rekordtid får inte bli ett självändamål. Samtal mellan elev och lärare, där eleven får utrymme att pröva sina egna slutsatser, tar tid. I tystnad sker reflektion som kan leda till nya in-sikter och nya frågor. Tid ger möjlighet.

Elever i alla åldrar behöver engage-rat motstånd. Alla svar är inte rätt och alla prestationer är inte av den kvalite-ten att de kan godkännas. Om läraren väljer att bli ett rundningsmärke som det krävs minimal insats för att komma förbi, blir han eller hon inte respekterad av sina elever – tvärtom. Det motsatta förhållandet, en lärare som kräver det omöjliga av sina elever, skapar inte hel-ler några goda förutsättningar för aktivt lärande. I ett gott förhållande mellan lärare och elev finns en öppenhet som skapar förutsättningar för ifrågasättan-de dialog från båda håll. Motstånd ger mersmak.

Duktiga lärare kan och vet det här. De ger eleverna tid, de förmedlar kunskap och kontext och ställer krav. Inget av detta kräver extra resurser, det ökar inte arbetsbelastningen utan handlar om starkt engagemang, hög kompetens och ett positivt och nyfiket förhållningssätt.

HeléNe walleRsTeDT äR ReKToR

PÅ eRiKsDalssKolaN

– Vi använder ett verktyg som heter Kojo. Det är översatt till svenska och går ut på att ge uppdrag till en sköldpadda, berättar Karin Nygårds och demonstre-rar.

Att lösa uppgifterna kan vara riktigt klurigt och Karin Nygårds berättar att hon lär sig mycket tillsammans med eleverna.

– Det är fantastiskt kul att kunna koda. Koder är vad datorer är uppbygg-da av. Det är lika viktigt att känna till som atomer och molekyler.

Efter kvällen haglar lovorden över ar-rangemanget. På Twitter skriver Lena Gällhagen:

– Det här är den bästa Teachmeet jag bevistat.

Förutom besökarna på plats sågs pro-grammet av ungefär 600 personer via livesändningar på nätet. Inspelningen finns att se på fett2013.se. n

aNNelie DRewseN

Några andra inspiratörer var Janna Borg från Södermalmsskolan, som redo-gjorde för ett filmprojekt med elever som recenserade böcker, och Agneta Arevik, skolbibliotekarie vid S:t Eriks gymnasium, som involverats i skolans satsning på radioproduktion.

Summerade kvällen gjorde bland andra Anette Holmqvist från Skolverkets ut-vecklingsavdelning:

– Skolbibliotekarien är som ett enda stort Bibnet. Allt detta som vi sett och lyssnat till i kväll är ett fantastiskt paket av skolutveckling, konstaterade hon och tackade för en lärorik kväll. n

agNeTa BeRgHaMRe HeiNs

Mer information om kvällens presentatio-ner hittar du på bibmeet.wikispaces.com/Medioteket+vT+2013.

13LÄRA #3/2013

Vårsolen slår in genom fönst-ren på SNS kontor högt över Stockholms citys shopping-kvarter. Det är måndagsmor-gon och Camilo von Greiff, föräldraledig fyra dagar av

fem, tar sats inför veckans enda arbetsdag. Ef-ter sin avhandling om utbildningsval 2007 har han arbetat på Globaliseringsrådet, Expert-gruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) och Finansdepartementet. I dag är han forsk-ningsledare på SNS men, betonar han, fri att uttrycka sina egna uppfattningar.

På uppdrag av ESO har Camilo von Greiff skrivit två rapporter om skolan, ”Lika skola med olika resurser” och ”En god start – om ti-digt stöd i skolan” (tillsammans med Anna Sjö-gren och Ing-Marie Wieselgren). De rapporter-na, och mycket annat som han intresserar sig för, kretsar kring barn som har det tufft – barn som är sena i utvecklingen eller lever under svåra socioekonomiska förhållanden. Vad finns det för gemensam nämnare i det du fördjupar dig i?

– Jag är intresserad av frågor som rör utjäm-nande av livschanser. Att alla barn och ungdo-mar ska få lika möjligheter, oavsett hemförhål-landen. Och som ekonom är jag intresserad av att studera vilken roll resursfördelning spelar. För rätt använda spelar resurser stor roll. I rapporten om tidigt stöd visar ni hur lite svensk forskning faktiskt vet om vilka insatser som har effekt och även hur lite som görs, särskilt för yngre barn. Vilket är mest problematiskt, att man inte vet tillräckligt eller att man inte gör tillräckligt?

– Det är svårt att ställa de problemen mot varandra. Det man kan säga är att det alltid är

viktigt att förbättra den generella kvaliteten, för om den är god så blir det färre som behöver särskilt stöd. Men samtidigt ska man nog inte vara så rädd för riktade insatser som man är i Sverige. För att ta Finland som exempel, som vi ju gärna gör i svensk skoldebatt, så har man mycket fler och tidigare insatser. När elever-na går ut skolan där så har mer än 50 procent någon gång under skoltiden fått specialpeda-gogiskt stöd. Och det i ett land där kvaliteten på den generella undervisningen bedöms som bland de högsta i världen. Hur stor andel är det i Sverige?

– Det finns det ingen som vet, mig veterli-gen, och det är en del av den här stora bristen på kunskap. Men det är med all sannolikhet en avsevärt mindre andel än i Finland. Vilka kunskaper saknas när det gäller dessa tidiga insatser?

– Det finns nästan inget område där den reella kunskapen är stor. De studier som har gjorts visar oftast bara på samband men inte mer precist på vad som leder till vad. Eller så är studierna så små att inga generella slutsat-ser kan dras.

– Ett av få områden som numera faktiskt är väl beforskade är klasstorlekens betydelse. Länge saknades studier som visade på orsaks-samband. Man såg till exempel att elever som gick i mindre klasser presterade sämre i sko-lan, och då kunde man felaktigt tro att små klasser inte var bra. Men i själva verket ser ju sambandet ut så att elever som tidigt uppvisar problem oftare placeras i mindre klasser. Ame-rikanska studier visar att en liten klasstorlek framför allt för yngre elever kan få betydande positiva effekter även långt senare i livet. Och i dag finns det faktiskt liknande studier just

” Vi vet för lite om barns behov”

elever som behöver särskilt stöd får sällan

hjälp i tid. en förkla-ring är att vi vet för

lite om vilka insatser som verkligen fung-erar, säger national-

ekonomen camilo von greiff på studie-förbundet näringsliv och samhälle (sNs). — Det pågår mäng-der av experiment som vi inte lär oss

något av.

TeXT: KaTaRiNa BJäRvall

FoTo: ulRica ZweNgeR

>>

14 LÄRA #3/2013

SAMTALET

När eleverna går ut skolan i Finland så har mer än 50 procent någon gång under skoltiden fått specialpedagogiskt stöd.

15LÄRA #3/2013

SAMTALET

när det gäller klasstorlek även i Sverige – IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbild-ningspolitisk utvärdering) har sett samma po-sitiva effekter utifrån svenska data.

– Vi måste i större utsträckning undersöka vad som gynnar elever och vad som inte gör det. Annars finns risken att en pedagogisk mode fluga får fäste, som till exempel ålders-integrerade klasser. Det var tidigare väldigt i ropet men den enda empiriskt trovärdiga studie som jag har sett inom området tyder på att effekten sannolikt är negativ. Och det omvända problemet finns också, att bra saker införs men sedan tas bort eftersom man inte har belägg för att de fungerar. Varför vet man så lite?

– Pedagogiska avhandlingar handlar ofta om annat än vad som fungerar och inte fun-gerar. Det behövs mer kvantitativ forskning, och resultaten från de trovärdiga studier som trots allt finns behöver spridas bättre. Lärar-nas kunskaper måste också systematiseras och komma andra till del. Det finns mängder av lärare som är superskickliga och som vet en hel del om till exempel vilka insatser som fungerar för elever med behov av särskilt stöd. Genom att vi har så olika insatser på olika sko-lor och i olika kommuner kan man säga att det pågår mängder av experiment som inte utvär-deras och som vi därför inte lär vi oss något av.

– Exakt hur det ska kunna förändras kan inte jag föreslå konkret, men det vi har sagt i vår ESO-rapport är att det behövs någon form av statlig funktion – en myndighet, kan man nog säga – som samlar in och sprider kunskap från barnavårdscentraler, förskola, skola, soci-altjänst, sjukvård och alla liknande instanser som möter barn. Ta till exempel treårskontrol-len på BVC som når mer än 95 procent av alla barn. De resultaten samlas inte in centralt och förs inte heller över till förskolan för peda-gogerna där att ta del av. Med rätt tekniska system skulle det vara enkelt gjort och gene-rera en massa användbar kunskap åt alla som jobbar med barnen och åt forskningen. Sedan behövs det ett gemensamt mål för alla dessa instanser. Det skulle kunna vara att alla elever ska ges möjlighet att klara skolan eller till och

Man jobbar redan så på flera håll. I Haninge använder man LUS på femåringar.

>>

16 LÄRA #3/2013

SAMTALET

med att alla elever ska klara skolan – det låter som en rimlig målsättning.Finns det inte ett sekretessproblem? Många för­äldrar vill kanske inte att förskolan eller skolan ska känna till de problem som ett barn har haft som mycket litet?

– Många önskar nog också att lärarna visste mer om deras barn när de börjar skolan, för att snabbt kunna ta itu med deras särskilda behov. För att öka kunskapen och möjligheterna till tidiga insatser vill du bland annat se fler och tidi­gare kunskapstester, redan inom förskolan?

– Ordet ”tester” har ofta en negativ klang. Vi menar snarare olika former av diagnostiska bedömningar. Om man vill kan man införa det redan i förskolan, och det görs på många håll, men vi förordar att det sätts i system i försko-leklassen. Det är inte så att alla som går i för-skoleklass ska sitta och skriva nationella prov. I stället kan det handla om att pedagogerna systematiskt kollar av barnens läs- och skriv-utveckling, till exempel om de vet från vilket håll de ska läsa sitt eget namn. Det är något som man kan dokumentera i den vanliga verk-samheten. Man jobbar redan så på flera håll, till exempel i Haninge där man använder LUS (läsutvecklingsschema) på femåringar.

– I dag är det otydligt för förskolan om de får göra sådana bedömningar eller inte. Det står i läroplanen att de ska följa, dokumentera och analysera det barnen gör, men frågan är hur det ska tolkas – det står ju ingenting om att värdera eller bedöma. Samtidigt står det i skollagen att alla barn som behöver det har rätt till särskilt stöd, och det vållar bekymmer. Det är väldigt svårt att leva upp till lagen om man inte får göra systematiska bedömningar.

– Det är också en fördel för lärare att få resul-tat svart på vitt. Om bedömningen visar att en viss klass, eller en viss skola eller ett visst om-råde, har stora problem med till exempel läs- och skrivutveckling så kan lärarna använda det i dialogen om resurser med beslutsfattarna. Riskerar inte sådana här bedömningar att även­tyra förskolans och förskoleklassens inriktning på lek?

– Mycket av det som ska bedömas är ju så-dant som kommer till uttryck i leken, som till exempel barnets förmåga att fungera i grupp. Så leken ska fortsätta. Barn utvecklas ju i väldigt olika takt. Finns det inte en risk att tidiga bedömningar stigmatise­rar barn som kanske bara lär sig saker i lite an­nan ordning än sina jämnåriga?

– Man ska ha stor respekt för risken för stig-matiseringseffekter. Man får inte sätta in ett

Där har de tio sökande till varje studieplats, medan vi knappt fyller våra platser.

>>

batteri av åtgärder efter bara en enskild indika-tion. Men risken för stigmatisering minskar om fler barn kommer i åtnjutande av olika insatser. Och den där vänta-och-se-mentaliteten kan också vara skadlig, särskilt inom skolan där den förekommer även högt upp i åldrarna – ”vi vän-tar och ser, han lär sig nog läsa nästa år”.

– Man ska inte heller bortse från stigmatise-ringseffekten av att inte göra något. Det är ett stort stigma för en elev att inte hänga med och inte få någon hjälp – stigmatiseringseffekten av att gå ut nian utan fullständiga betyg är an-tagligen enorm.Många pedagoger upplever redan i dag att de­ras frihet har beskurits, att de har alltför knappt om tid och att de är överkontrollerade. Blir inte fler tester, mer dokumentation och rapporte­ring ytterligare en börda?

– Det är viktigt att ge stor frihet till profes-sionen att utforma sin verksamhet. Den nya dokumentationen ska fylla en stödjande funk-tion, på så vis att den ska ge lärarna återkopp-ling i form av systematiserade resultat och forskning som de kan ta del av. Och den totala rapporteringsbördan ska snarare minska ge-nom att det blir mer av ett helhetstänkande där alla berörda instanser samverkar. Dess-utom måste inte all kunskapsinhämtning göras på alla barn, en hel del kan göras genom stickprov och små subgrupper.Vad kan vi lära av andra länder? Ni skriver bland annat om mycket ambitiösa insatser i några ut­satta områden i USA där man satsar mycket på att stärka elevernas familjer och till exempel ge dem en meningsfull fritid.

– Det där är visserligen småskaliga expe-riment på några hundra elever, men de är empiriskt trovärdiga och man har kunnat se mycket positiva effekter i form av till exempel förbättrade skolprestationer, ökad sannolikhet att avsluta high school och minskad kriminali-tet och rökning i vuxen ålder. Borde Sverige satsa mer systematiskt på såda­na riktade insatser?

LÄRA #3/2013 17

SAMTALET

– Ja, egentligen är det redan lagstadgat genom att skollagen slår fast att alla ska ges möjlighet att klara skolans mål. Men det för-utsätter bland annat att mer resurser förs över till socioekonomiskt utsatta områden. Och det borde vara möjligt, kanske mer här än i USA, eftersom vi har en hög acceptans i Sverige för att utjämna barns och ungdomars livsvillkor. Ni lyfter också fram Finland?

– Jag var på studiebesök där och det var väldigt inspirerande. En hel del handlar om rekryteringen till läraryrket. Där har de tio sökande till varje studieplats, medan vi knappt fyller våra platser. Vad ska vi göra åt det?

– Lönen är viktig. Man kan inte förlita sig på eldsjälar. Vi måste premiera skickliga lärare. Bland läkare har det högst status att jobba med de svåraste fallen, varför är det inte likadant bland lärare — att de bästa lockas till de tuffaste skolorna?

– Det där är en tänkvärd parallell, men en skillnad är att läkare som jobbar med de svåraste sjukdomarna fortfarande kan ha en bra och rofylld arbetsmiljö. Att jobba på en socialt utsatt skola är ett mycket mer slitsamt uppdrag.

– För något år sedan besökte jag en föräldra-förening i Rinkeby där man hade den be-stämda uppfattningen att många lärare sökte sig dit bara för att få med det i sitt cv, som en merit när de sedan sökte jobb på inner-stadsskolorna. Så för att både rekrytera och behålla lärare på skolorna i utsatta områden måste lönerna höjas. Sedan måste man se över övriga arbetsvillkor och skapa en rimlig ar-betsbelastning. Det kan handla om färre lek-tioner per vecka och mer tid för förberedelser

och efterarbete. Eller att en lärare kanske inte tar alla lektioner i den tuffaste klassen. Stockholms stad gör det möjligt för de skolor som presterar bäst, bland annat utifrån socio­ekonomiska förutsättningar, att lägga på 0,5 procentenheter extra på lärarlönerna, medan andra skolor får ett minskat lönepåslag. Kan det vara en bra modell?

– Som jag har förstått det baseras det delvis på elevernas prestationer och då bygger man upp incitament för skolorna att locka till sig duktiga elever. Dessutom riskerar lärarna att bli alltför inriktade på att bara lära ut det som mäts, alltså teach to the test. Det är bättre att rektor får möjlighet att erbjuda skickliga lä-rare en mycket högre lön. Att headhunta lärare alltså?

– Javisst, som man gör inom alla andra sektorer. Om resursfördelningen differentie-ras tillräckligt så kan inte innerstadsskolorna konkurrera om de skickligaste lärarna. Vad består den där skickligheten i? Vilka egen­skaper hos en lärare är viktigast i dag?

– När jag läser forskning om det tolkar jag det som att man vet väldigt lite om det. Det tycks inte finnas någon tydlig mätbar egen-skap som de där skickligaste lärarna har gemensam. IQ och egna skolbetyg förklarar till exempel en väldigt liten del av skillnaden mellan lärare. Vad som har betydelse är kan-ske snarare fallenhet, talang och förmåga att möta eleverna – sådant som en rektor kan bilda sig en uppfattning om i den dagliga verksamheten och, om det gäller rekrytering-ar, kanske snappa upp genom hörsägen eller genom att lägga märke till lärare som belönas med priser. Du är också forskningsledare för SNS utbild­ningskommission. Kan du berätta om ert ar­bete?

– Kommissionen är SNS bidrag till den ut-bildningsvetenskapliga debatten. Inte så att vi vill driva debatten i någon särskild riktning utan vi vill fördjupa kunskapen; lyfta fram kunskap som redan finns och ta fram helt ny kunskap. Av de fem rapporter som kommissio-nen ska producera är en faktiskt ren grund-forskning. Det handlar om vilken roll skolan spelar för vuxnas färdigheter och kunskaper. Bakgrunden är att i mitten av 1990-talet gjor-des en studie som visade att vuxna i Sverige presterade på internationell toppnivå när det gällde färdigheter och kunskaper. Nu ska forskarna ta reda på hur läget är i dag. Om det visar sig att vuxna svenskar fortfarande pre-sterar bra så kanske en slutsats blir att vi fäster alltför stor vikt vid mätningar som Pisa och

Kommunaliseringen och införandet av fristående skolor har genomförts utan goda möjligheter att analysera effekterna.

>>

18 LÄRA #3/2013

SAMTALET

” så mycket kompetens, så lite samtal”— En Pisachock! Anne­Berit Kavli från norska Utdan­ningsdirektoratet blickar bestämt ut över åhörarna. Reaktionen i Norge 2001, efter en dramatisk nedgång för norska elever i internationella mät­ningar av läsförmåga, matematik­ och NO­kunskaper, var stark. Den under­förstådda frågan ”känner ni igen er?” tar skruv i publiken.

Kavli, en av talarna vid SNS semina-rium ”Hur bryter vi trenden för svensk skola?”, förevisade verkligt dystra norska mätresultat från det tidiga 2000-talet. Hon fortsatte med en hopp-ingivande, men uppfordrande, beskriv-ning av det arbete som de dåliga mät-resultaten blev startskott till – ett arbete som i de senaste mätningarna visat god effekt. En omfattande skoldebatt har lett fram till tydligare kunskapsmål, större frihet i metodvalen, omfattande kompetensutvecklingsprogram för både lärare och skolledare samt en rejäl sats-ning på bedömning. Och det har fått ta tid. ”Tiltak tar tid for å virke”, som Kavli kärvt konstaterade.

– Jag tror på chocken, sa Anne-Marie Körling när hon som representant för svensklärarkåren knöt an till Kavlis presentation. Chocken får en att stanna upp, och sedan handla. Det vi ser i de internationella mätningarna, där svenska elevers resultat stadigt sjunker, är alarmerande. Vi måste reagera på vi-kande kunskaper och färdigheter!

Men den svenska skolan har genomgått stora förändringar under kort tid.

– Vi behöver andrum, fortsatte Kör-ling.

Mats Myrberg, professor emeritus vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, spetsade till det ytterligare:

– Vi behöver inte fler reformer, vi be-höver tid att genomföra de reformer vi har. Reformer måste vara långsiktiga, uthålliga och byggda på en analys av

det vi vill förändra. Och det tar tid, både att fundera ut vad man vill göra – och att se till att detta verkligen blir gjort.

En ljuspunkt i det svenska mät-mörkret är ändå att nedgången har bromsats när det gäller den skönlitterä-ra läsförmågan.

– Här börjar vi se resultat av de re-former vi genomfört, hävdade Caroline Liberg, professor med inriktning mot läs- och lärprocesser vid Uppsala universitet.

Men Liberg framhöll att det fortfa-rande återstår mycket att göra. För-mågan att läsa facktexter fortsätter att sjunka, och där måste mycket större insatser till. Att läsa och skriva måste bli en del av alla ämnen och språket en självklar del i allt lärande.

Under seminariet framhölls att lärare måste få tid, möjlighet och kanske mod att arbeta mer tillsammans, inte minst av Andreas Hernvald, lärare i matematik.

— Det finns så mycket kompetens i den svenska skolan, men så lite samtal om undervisningen. Skolan måste bli en lärande organisation också för lärarna, menade han.

Men det krävs ett visst mått av mod för att öppna klassrumsdörren och släp-pa in andra.

– Det kan vara tufft att öppna sin dörr mot en anklagande värld, som Anne-Marie Körling uttryckte det.

Tufft, men den tydligaste vägen fram-åt enligt alla konferensens talare.

Kanske borde vi vända blicken oftare mot vårt broderland i väster? Där finns uppenbart erfarenhet av ett framgångs-rikt förändringsarbete – och perspektiv på den svenska debatten. Anne-Berit Kavlis avslutande inlägg på SNS semi-narium stämmer till eftertanke:

– Varför talar ni inte mer om de ökan-de skillnaderna mellan skolorna i Sveri-ge? Forskning visar på tydliga samband mellan generellt vikande resultat och ökande skillnader mellan skolor. Hur ser ni på det? n

KaTaRiNa lycKeN RüTeR

Timms som visar att svenska elever halkar efter. Vad har egentligen ekonomer att lära pedagoger? Finns det inte en risk att det ekonomiska perspektivet fokuse­rar alltför mycket på att producera lön­samma vuxna i framtiden, som i Peter Tillbergs berömda målning, i stället för glada barn i dag?

– Jag tror att vi kan tillföra väldigt lite kring vad som sker i klassrummet. Det vi kan ge har att göra med metod-utveckling när det gäller kvantitativ analys, mot bakgrund av de framsteg som gjorts inom nationalekonomisk forskningsmetodik. Men i skolan är det ju så många mjuka värden i omlopp som inte är mätbara?

– Många mjuka värden är mätbara. Det där du säger om att barn ska vara glada kan man mycket väl ringa in ge-nom självskattning av hur bra eleverna trivs i skolan. Och det är viktigt att göra, eftersom det finns en samvaria-tion mellan till exempel psykisk ohälsa och skolresultat. Det finns skäl att tro att orsaksriktningen går åt båda håll, att goda skolresultat kan påverka den psykiska hälsan positivt. Så man gör det enkelt för sig om man säger att mätningar inte hör hemma i skolan.

– Eller ta det här exemplet som var aktuellt nyligen, med forskningen som visar att det är bra för barn att vistas i en högkvalitativ förskola. Det är norska studier som har varit möj-liga att genomföra tack vare att man i Norge har infört allmän förskola vid olika tidpunkter i olika kommuner. Om du blev utbildningsminister efter nästa val, vad är det första du skulle ta itu med?

– Det är ju en väldigt hypotetisk frå-ga, men för det första skulle jag se till att i möjligaste mån utforma alla re-former så att de går att utvärdera. Så avgörande förändringar som kommu-naliseringen och införandet av fristå-ende skolor har genomförts utan goda möjligheter att analysera effekterna. Sedan skulle jag se till att förankra de reformer som genomförs hos väldigt breda politiska majoriteter för att säk-ra en kontinuitet. Då krävs det en stor politisk ödmjukhet och en strävan att lägga de ideologiska motsättningarna åt sidan. n

19LÄRA #3/2013

VI VAR DÄR

Fo

To

: Ma

Rc

Fe

Me

Nia

”Det viktiga är att veta och synliggöra vad som ska bedö­mas”, säger FoU­samordna­ren Pernilla Lundgren.

20 LÄRA #3/2013

PROFILEN

algdoktor och skolnörd

Hennes blogg är uppskattad av skol­folk över hela landet. Läroplanssam­manfattningen hon varit med och tagit fram är läst över 100 000 gånger. Forsknings­ och utvecklingssam­ordnaren Pernilla Lundgren beskrivs som en stjärna på området bedöm­ning. Själv liknar hon sig vid fantasi­djuret skvadern — med ena benet i forskningen och det andra i lärar­verkligheten.

”Skolnörd med fokus på bedömning. Algdoktor med rätt att dyka. Frappuc-cino fantast.”

– Men var i hela friden har du läst det där? Skrev jag så om mig själv på Twit-ter? Det måste vara länge sedan.

Pernilla Lundgren skrattar. Men algdoktor är hon ju. Skolnörd också. Efter år av inre motstånd föll hon som 20-åring till föga när hon såg annonsen om platser kvar vid lärarutbildningen.

– Jag har alltid velat bli lärare samti-digt som jag förnekade det för mig själv. Så läste jag lärarprogrammet för årskurs 4–9 och efter en kurs i växtfysiologi fick jag möjlighet att göra mitt examensar-bete på Zanzibar i Tanzania. När jag kom hem igen sökte man doktorander och …

ja, då reste jag runt på de sju haven i fem år, forskade på tropiska, blågröna alger och disputerade.

Hennes resor har inte bara gått till Zanzibar, utan också Hawaii, Nya Zee-land, Fiji och Barbados. Så hur hamnade hon egentligen i ett klassrum på Östra Reals gymnasium 2003? Jag är inte den enda som ställt frågan. Hennes elever undrade ofta varför hon lämnade forsk-ningen bakom sig för att bli deras NO- lärare – ett arbete hon hade i sex år innan hon började som expertlärare centralt på utbildningsförvaltningen.

— Det är svårt att förklara för den som aldrig varit lärare, säger Pernilla Lund-gren. Som forskare får du kanske några ”wow-moments” per år, när du får dina artiklar publicerade. Som lärare får du det betydligt oftare.

Berättelserna från klassrummet är många. Som när hennes elever gjorde sitt projektarbete i trean, en sagobok om miljöfrågor med yngre elever som referensgrupp.

– Upprymt berättade de för mig om känslan när de lyckats få de yngre elev-erna att förstå. De var lyriska! Och så plötsligt insåg de hur jag som deras lä-

rare upplever det när samma sak händer i vårt klassrum. Det var stort.

Kunskaperna från forskarutbildning-en bär hon med sig, säger hon. Inte bara de om kvävefixering och molekylärbiolo-gi utan också ett analytiskt förhållnings-sätt till de områden hon arbetar med – bedömning och betyg.

– Att ta del av forskning och disku-tera bedömning med tusentals lärare är lärande, säger hon leende och berät-tar om en vanlig arbetsdag med möten, lärarworkshoppar, inläsning, planering med kreativa kolleger och skrivande.

”Sharing is caring” gäller för allt mate-rial de skapar och genom webben delar med sig till skolor, även utanför Stock-holms stad.

Snart är det dags för knytkonferensen Edcamp Stockholm med bedömning i fokus, och hon ser fram emot givande diskussioner om digitala bedömnings-verktyg, uppgiftskonstruktion och hur bedömning kommuniceras.

Pernilla Lundgren bläddrar i ”Att följa lärande: formativ bedömning i prakti-ken” av Dylan Wiliam, en av de interna-tionella auktoriteterna på området. En bok som är nyutkommen på svenska, >>

21LÄRA #3/2013

PROFILEN

betonar hon med märkbar entusiasm och berättar om den formativa bedöm-ningens två ben: att stötta och synlig-göra elevernas lärande och att förändra den egna undervisningen så att den bättre svarar mot elevernas behov.

Kärnan i bedömningen är att veta och synliggöra vad som ska bedömas. Det är gemensamt för alla ämnen även om det givetvis anpassas till det specifika ämnesinnehållet. Främjar då formativ bedömning elevernas lärande?

– Det finns ett starkt forskningsstöd för det, säger Pernilla Lundgren. Men vilken effekt bedömningen har handlar

om hur den görs, inte att den görs, tilläg-ger hon och beskriver bedömningsarbe-tet som ett ramverk med en mängd olika beståndsdelar som feedback, motivation och lärandefrågor.

– Vilket resultat du får av feedback beror på när du ger den, hur du ger den men också hur eleverna bearbetar den. Bedömningsmatriser kan gynna elevers lärande – eller inte. Också här handlar det om hur du jobbar med dem.

Bedömningens fokus har länge legat på att utveckla elevernas kunskaper genom feedback och genom att tydlig-göra vad som ska läras men lika viktigt är det att använda den för att utveckla

den egna undervisningen, menar Per-nilla Lundgren. Hon exemplifierar med läraren som frågade eleverna varför diagnosen ställdes och eleverna unisont svarade: ”För att du ska veta vad du ska undervisa om!”

I takt med att bedömningsfrågor hamnat i fokus möter hon en del lärare som känner sig osäkra. Inte så konstigt kanske.

— I en undersökning från 2005 av lärar-studerande i slutet av sin utbildning, uppgav hälften att de inte hade fått någon undervisning alls i bedömning. Det är bekymmersamt, säger hon.

>>

22 LÄRA #3/2013

PROFILEN

Och så nyligen Jan Björklunds förslag om att skrota skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner i årskurs 6–9? Vad anser hon om det?

– Jag skrev ett blogginlägg om det som jag kallade ”En god idé – IUP!”, sä-ger hon och skrattar. Jo, för det är ju en god idé att sammanfatta elevernas kun-nande och vad som kan utvecklas. Men genomförandet var inte forskningsför-ankrat. Vi vet mycket litet om vilken effekt skriftliga omdömen ger och de få studier som finns visar på problem i utförandet.

Och så lätt var det sedan att skrota hela idén! Frågan är då hur genomtänkt det hela var från början? Pernilla Lund-gren suckar.

– Någon sensmoral finns det väl i det, säger hon krasst. Men jag är kluven. Även om IUP skrotas måste lärarna fortfarande dokumentera elevernas kunskapsutveckling, den arbetsbördan försvinner ju inte.

Återkoppling med stor formativ poten-tial anser hon ska ske på daglig basis och med eleverna som en del i processen. Vissa skolor har jobbat upp utmärkta metoder för skriftliga omdömen och IUP. Andra inte. Att skillnaden mellan klass-rum och skolor ökar bekymrar henne.

Ändå händer mycket inom skolans värld som är positivt.

– Jag möter så många utvecklings-intresserade lärare! Det kan vara frus-trerande också, jag kan bli otålig när saker går för långsamt och bland kan jag känna: har vi inte tänkt färdigt nu? Men jag kanske är fartblind.

Att den pedagogiska forskningen blir alltmer tillgänglig gör att vi också måste ifrågasätta hur den används, me-nar Pernilla Lundgren. Något hon själv gjorde i ett blogginlägg där hon gran-skade Moderaternas förslag till en ny skol politik som skulle bygga på ”en bred genomgång av forskning ”.

Pernilla Lundgren ler lite. Jo, det in-lägget blev ju verkligen uppmärksam-mat. Men att problematisera det som sägs om bedömning ser hon som en del i sitt uppdrag. Uttrycket ”forskningen säger”, som ibland används utan vidare hänvisningar, gör att hon drar öronen åt sig. Måhända är det så att många fort-farande trevar efter att förstå det i skol-

sammanhang nya begreppet ”vetenskap-lig grund”?

– Ja, å ena sidan finns det de som me-nar att forskningen inte är relevant för den egna undervisningen, å andra sidan är det riskabelt om vi börjar betrakta forskning som en obestridlig sanning, säger hon. Vi måste vara mer nyanserade än så och lärare måste också se på sig själva som skapare av ny kunskap, inte bara som forskningskonsumenter.

Dessutom frågar hon sig om skolan verkligen bör vara ett sådant hett ämne i den politiska debatten. Snarare borde diskussionerna röra sig på en nivå där samsyn kan nås. Värdegrundsfrågor har politikerna en skyldighet att lägga sig i, menar hon, medan det övriga borde vara upp till experterna och professionen. Dagens lärande är långt mer komplext än tidigare:

– Alla lärare är läroplansbyggare. De måste lägga ned mycket tid på lärandets

”vad” och ”varför” i de ämnen de under-visar i, vilket resulterar i att de kanske får mindre tid för lärandets ”hur”.

Även skolan som organisation borde ses över mer, inte bara för elever utan också för lärare. Nya kreativa mötes-former inom skolans värld intresserar henne – varför inte ”flippade” tisdags-konferenser?

Så vad krävs för en inkluderande och kunskapsutvecklande skolvärld? Pernilla Lundgren funderar. Men bara en kort stund.

– Frihet, tillit och förutsättningar. Det önskar jag skolan och lärarna i fram-tiden. n

FiliPPa MaNNeRHeiM

För läraren blir det fler ”wow­moments” än för forskaren, menar Pernilla Lundgren.

Fo

To

: Ma

Rc

Fe

Me

Nia

Fo

To

: Ma

Rc

Fe

Me

Nia

Följ Pernilla lundgren på Pedagog stockholms blogg lärande & bedöm-ning.

PERNILLA LUNDGREN

Aktuell: som ”förband” till den internationellt kände professorn och forskaren John Hattie på Folkets hus i stockholm den 19 april.

Gör: Forsknings- och utvecklings-samordnare inom bedömning och No vid utbildningsförvaltningen.

Bor: Årsta.

Gillar: skittles, kjolar och hav.

Ogillar: När människor klagar utan att ha försökt förändra.

På lediga stunder: Tränar, läser, umgås och reser (med dåligt miljö-samvete).

Läser: ”little Bee” av chris cleave.

Lyssnar på: Rodriguez.

Bästa lärarminne: Min gymnasie-lärare i kemi, inger Taesler. Hon utmanade mig att tänka efter nio år i grundskolan.

23LÄRA #3/2013

PROFILEN

Idrottslig didaktik

ingen elev ska behö-va lämna skolan utan

att känna att hon eller han har fått en rättvis

bedömning i ämnet idrott och hälsa. Det är utgångspunkten

för andreas Jacobs-sons och Michael

laurells arbete med bedömning och be-

tyg på sturebyskolan.

Dessutom är det bra att höra kollegers resone-mang kring arbetsprocessen, som är ganska likartad i alla ämnen.

En stor del av lärarnas tid går åt till att dis-kutera hur de ska omformulera och konkre-tisera de nationella kunskapskraven så att elever – och föräldrar – förstår dem.

I idrott och hälsa ska eleverna bedömas inom kunskapsområdena Rörelse, Hälsa och livsstil samt Friluftsliv och utevistelse. För varje kunskapsområde har Skolverket fast-ställt vilka kunskapskrav som ska gälla för de olika betygsstegen.

Ett exempel: inom kunskapsområdet Rörelse krävs att eleven för att få betyget E i dans och rörelse till musik ”till viss del” anpas-sar sina rörelser till takt, rytm och samman-hang. Motsvarande krav för betyget C är att eleven anpassar sina rörelser ”relativt väl” och för betyget A ”väl”.

Skolverket ger alltså ett visst tolkningsutrym-me i sina bedömningsanvisningar och den fri-heten är viktig, menar de båda lärarna.

De har brutit ner och konkretiserat anvis-ningarna till de olika betygsnivåerna så att de går från enklare till mer komplexa rörelser; från att eleven härmar till att rörelsen blir mer automatiserad, och från att eleven bara står på

Det började redan för fyra år se-dan, med den gamla läroplanen Lpo -94, då lärarna kände att de ville ha en bättre dokumentation av elevernas arbete och kun-skaper inför betygssättningen.

Bland annat utarbetade de ett arbetshäfte i idrott och hälsa med uppgifter där eleverna i årskurs 7 också fick skriva ner sina upplevel-ser av olika moment i undervisningen.

– Det kändes viktigt att få elevernas egna reflektioner så att det inte bara är vi lärare som förmedlar ett ”rätt” sätt att se på till ex-empel hälsa i samband med rörelse, säger An-dreas Jacobsson.

När sedan den nya läroplanen och de nya kursplanerna kom, fanns redan ett stort in-tresse för bedömning och betyg, inte bara bland idrottslärarna, betonar Andreas Jacobs-son.

– Alla lärare har jobbat med nya kursplaner och det känns inspirerande att vara på en sko-la där man tycker att det är viktigt att eleverna får en rättssäker bedömning.

Andreas Jacobsson och Michael Laurell är lärare i både idrott och matematik; en inte helt tokig kombination, menar de.

– Från matematiken har vi ju en vana att jobba med matriser och med bedömning.

24 LÄRA #3/2013

MÅNADENS INSPIRATIONSPLATS

Te

XT:

iNg

el

a Ö

sg

ÅR

D

Fo

To

: ul

Ric

a Z

we

Ng

eR

ett ställe i rummet till att eleven kan röra sig i rummets tre dimensioner.

När eleverna sedan ska bli bedömda för sin koreografi och sina rörelser till musik behöver de inte uppträda inför varandra. I stället får de filma sig själva, ofta med mobilkamera, tills de är nöjda.

– Takt är överlägset svårast att lära sig och att förstå, konstaterar Michael Laurell, som ibland sitter med usb-minnen från 90 elever som lämnat in sitt filmade material för bedöm-ning.

Att få ihop en arbetsmodell med konkretio-ner som fungerar är det svåraste jobbet, tycker de båda lärarna. Men samtidigt är det väldigt viktigt, betonar Andreas Jacobsson, som tror att många lärare fortfarande nöjer sig med att presentera Skolverkets nationella kunskaps-krav för elever och föräldrar.

– Men om vi lärare ibland inte förstår de bakomliggande tankarna, hur ska vi då kunna begära det av elever och föräldrar?

Och varje skola behöver göra sina egna kon-kretioner, betonar de båda.

– Tänk dig en skola i Hälsingland där det är vinter från oktober till maj; de har helt andra förutsättningar när de ska konkretisera kun-skapskraven, säger Michael Laurell.

STUREBY LÄRARNAS RåD

■n utmana eleverna och motivera varför de inte får spela bollspel hela tiden. ■n Presentera konkreta mål

för eleverna i stället för svårförståeliga nationella kunskapskrav. ■n Tro på vad ni gör och

våga stå för era idéer.■n våga misslyckas. Det går

alltid att utnyttja det man gjorde fel.

Det blir lättare att diskutera betygssätt­ning om det finns en konkret bedöm­ningsmatris, tycker Michael Laurell (till vänster) och Andreas Jacobsson.

>>

Att ha en konkret bedömningsmatris ger också utrymme för formativ bedömning, på-pekar Andreas Jacobsson och ger ett exempel:

– Hälsan går ju som en röd tråd genom hela utbildningen. Om en elev har avslutat en pe-riod med rörelse och bollspel med en skriftlig reflektion och jag ser att hon eller han kanske inte resonerat så mycket kring det psykiska välmåendet har jag nytta av matrisen. Jag kan peka på att eleven har möjligheter att öka sina kunskaper, och därmed få högre betyg, genom att i momenten framöver även försöka föra in resonemang om hälsa och psykiskt välmå-ende.

Konkretionerna och bedömningsmatrisen gör också att det numera sällan blir diskus-sioner eller oenighet runt betygen, berättar Michael Laurell.

– Både elever och föräldrar har lättare att acceptera att eleven inte får mer än betyget C när jag kan motivera mitt beslut med hjälp av matrisen och våra konkretioner av kunskaps-kraven.

Fjärran är den tid när en elev som bara är duktig i fotboll eller friidrott kan få högsta betyget. Enligt kursplanen ska bedömningen heller inte inkludera idrottsresultat i form av hur fort eleven springer eller hur långt hon eller han hoppar.

LÄRA #3/2013 25

MÅNADENS INSPIRATIONSPLATS

I stället syftar undervisningen i idrott och hälsa till att eleverna ska utveckla allsidig rörelseförmåga och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen.

– Fysisk aktivitet i vår tolkning handlar om att må bra. ”Vad får dig att må bra?” är en sådan fråga som eleverna får utvärdera efter alla aktiviteter, både individuellt och i grupp, säger Andreas Jacobsson.

— Vår ambition är att ge eleverna en bank av kunskaper som gör att de kan ta hand om sig själva både psykiskt och fysiskt under lång tid framöver, fyller Michael Laurell i och berät-tar om en lång skridskotur han nyligen gjorde med eleverna.

– Efteråt fick de skriva vad utflykten hade gett dem och resonera om vad de eventuellt skulle kunna göra annorlunda nästa gång, till exempel vad gäller packning och utrustning.

– Det är bra för självkänslan att ha lite koll på läget också när man har slutat skolan, och jag tror inte att så många av eleverna kommer att fortsätta spela spökboll och fotboll också i vuxen ålder, fortsätter Michael Laurell och ger

ett annat exempel på vad idrottsämnet kan innehålla.

I stället för att tävla i orientering och leta sig fram till kluriga kontroller i skogen kan det vara viktigare att eleverna lär sig hitta till Rival på Mariatorget med hjälp av gps och en stadskarta i mobilen.

– Eller varför inte ta fram en karta över de svenska fjällen där eleverna kan se höjdskill-naderna och fundera på vilket som är den säkraste vägen mellan punkt A och B. En del av dem kommer säkerligen att vandra i fjällen i vuxen ålder.

Andreas Jacobsson och Michael Laurell är stolta över att Sturebyskolan har lyckats med att få in didaktiken i idrottsämnet.

– Vi är inte något komplement till de övriga ämnena dit man kan skicka eleverna så att de får springa av sig. Vårt arbetssätt visar att äm-net inte bara handlar om görande, utan lika mycket om att reflektera och resonera kring vad man gör.

– Så vi är med på samma villkor som andra lärare, det känns bra. n

Även i gymnastiksalen finns en skrivtavla för kortare genom­

gångar. Här för lärarna ett samtal om droger med klass 9D.

>>

Det kändes viktigt att få elevernas egna reflektioner.

26 LÄRA #3/2013

MÅNADENS INSPIRATIONSPLATS

”struktur är kul”Den 14—15 mars hölls den årliga konferensen Flerspråkighet i fokus i Stockholm. 700 lärare och skolleda­re från hela landet kom till Folkets hus för att knyta kontakter och lyss­na till föreläsningar om grammatik, lässtrategier och rapp som fortbild­ningsverktyg.

Inledningstalare var Tomas Riad, pro-fessor i nordiska språk vid Stockholms universitet och ledamot i Svenska Aka-demien, som menade att elever i svensk skola i högre grad borde få träna på att arbeta som ”språkforskare”. Med enkla tekniker kan eleverna undersöka språ-ket och få syn på dess struktur.

– Alla barn tycker att struktur är kul och genom grammatikstudier övas de kognitiva färdigheterna och den grammatiska intuitionen utvecklas, sa Tomas Riad.

Under konferensens hölls ett 15-tal föreläsningar om flerspråkighet på för-skola, grundskola och sfi. Linda Castell och Svjetlana Cvijetic från Linköpings kommun presenterade ett kartlägg-ningsmaterial för nyanlända elever i grundskolan.

– Kartläggning är att ta reda på vad eleverna kan. Vi måste bli bättre på att ta vara på elevernas styrkor och förmå-gor och använda oss av det i undervis-ningen, menade Linda Castell, lärare i svenska som andraspråk och utveck-lingsledare.

Materialet består av två pärmar och går att beställa från Linköpings kom-mun.

Dyslexi är lika vanligt hos ensprå-kiga som flerspråkiga elever men kan vara svårare att upptäcka hos flersprå-kiga. Från Norge kommer ett material som syftar till att kartlägga avkodning hos flerspråkiga elever. Till hösten kommer det på svenska och Elisabeth Lindén och Gunilla Salo från Special-pedagogiska skolmyndigheten (SPSM) visade delar av det.

– Det kommer att finnas på elva olika språk och kartläggningen görs av

moders målsläraren, berättade Gunilla Salo.

Redan nu anordnar SPSM kurser för specialpedagoger och modersmåls-lärare.

En mycket uppskattad föreläsning handlade om hur lärare kan undervisa explicit om strategier för läsförståelse. Josefin Nilsson, lärare från Örebro, be-rättade om hur hon upplevde att glap-pet mellan eleverna och undervisning-en ökade. Eleverna klarade allt sämre av att läsa på egen hand.

– Jag minns en elev som hade vant sig vid att inte förstå. Hon saknade redskap att ta till om hon inte förstod och jag som lärare saknade redskap att hjälpa henne.

Goda lässtrategier utvecklas inte auto-matiskt och numera undervisar Jose-fin Nilssons explicit om fyra olika läs-strategier. Hon har skapat fyra roller som eleverna får träna sig i att ta när de möter en text: den upptäcktsresan-de som förutspår vad som kommer att hända, reportern som ställer frågor, detektiven som reder ut oklarheter och nyhetsuppläsaren som samman-fattar det viktigaste.

– En skicklig läsare gör allt detta på en gång och den här undervisningen är nödvändig i alla ämnen. Om alla lärare arbetar med detta har vi hur många timmars övning som helst på en skol-dag, konstaterade Josefin Nilsson.

Artisten och pedagogen Behrang Miri avslutade konferensen genom att tala om hur språklig kreativitet och delaktighet kan främjas i förskola och skola.

– Utgå från elevernas intressen och koppla all inlärning till det. Då kom-mer de att förstå att de behöver teore-tisk kunskap. Rapp är ett inkluderande och språkutvecklande verktyg som låter alla vara med, sa Behrang Miri och visade upp sin språkliga skicklig-het i en improviserad rapp. n

aNNelie DRewseN

27LÄRA #3/2013

VI VAR DÄR

TvINGAS LÄRARE DOKUMENTERA föR MYcKET?

Lena Edlund, speciallärare, Kärrtorps gymnasium

— Det viktiga vid all form av dokumentation, exem pel vis skriftliga omdömen, är att man börjar med att ställa sig frågan varför vi ska dokumentera. För mig är det viktigaste att få tid att jobba

med eleverna, inte att vara något slags administra-tör i skolan.

Robert Edström, lärare, Kärrtorps gymnasium

— Jag har inte varit speciellt tyngd av dokumentationen, det finns annat som stjäl mer tid, till exempel dålig möteskultur. Det är viktigt att eleverna får veta hur de ligger till i förhållande till

kunskapskraven och målen. i de sammanhang-en är dokumentationen viktig.

Joachim Hansson, lärare, Bandhagens skola

— Åtgärdsprogrammen, de skriftliga omdömena och kartläggningen av elevernas kunskaper borde förenklas. Då skulle dokumentationen användas på ett bättre sätt.

ofta känns det som att vi dokumenterar utan att det når sitt syfte.

Siyabend Kaya, bildlärare, Slättgårdsskolan

— De individuella utveck-lingsplanerna är bra, men dokumentationen konkurrerar med annat som kräver vår tid. Jag jobbar hårt för att alla elever ska få möjlighet att arbeta utifrån

sin specifika förmåga. Det vill jag använda min tid till.

Helena Lund, språklärare, Mälarhöjdens skola

— vid utvecklingssamtal med eleverna är det bra att skriva ner det som bestäms. Men jag tror inte att eleverna uppfattar det på samma sätt. De skriftliga omdömena är för

omfattande och borde förenklas. Det gäller i stort sett all annan dokumentation också.

TeXT ocH FoTo: agNeTa BeRgHaMRe HeiNs

enKÄt

läsförmågan är a och oPå Rågsvedsskolan går knappt 300 elever och de allra flesta talar fler språk än svenska. I de högre årskurserna är var fjärde elev nyanländ. Trots många års arbete med språket i fokus är resul­taten fortfarande låga. Hösten 2012 bestämde skolledning­en att det var dags att satsa extra på läsningen.

Ingalill Hägglund har varit rektor på skolan i drygt två år. Hon menar att en stor del av de låga resultaten går att här-leda till läsförmågan. En undersökning i början av läsåret visade att elevernas läshastighet och ordförståelse behövde förbättras avsevärt.

– För att ta till sig en text behövs en viss hastighet. Det är som att cykla: går det för långsamt vinglar man.

Ledningsgruppen beslutade att om-vandla Skolans val till en extra timme läsning i veckan. I fokus står gemensam och strukturerad läsning.

– Vi läser tillsammans för att kunna tala om det vi läser, om allt från etiska dilem-man till enstaka ords betydelse eller bild-språk, berättar Sara Lehmann Larson.

Hon är lärare i svenska och svenska som andraspråk och leder lässatsningen. Hon poängterar att det inte är fråga om en isolerad insats, utan att lässatsningen är ett led i ett långsiktigt arbete.

– I flera år har vi arbetat med ”Den röda tråden”, ett slags utvidgade ämneskonfe-renser för lärare från förskoleklass till års-kurs 9. Syftet är att få en röd tråd i under-visningen. Det har gett oerhört mycket.

Svensklärarna har bland annat tagit fram en litteraturstege, en lokal kanon med böcker som eleverna förväntas läsa un-der de olika stadierna. I varje klassrum och i biblioteket finns bilder av böckerna uppsatta.

– Litteraturstegen är ett sätt att få eleverna att utvecklas i sin läsning och inte fastna vid en viss typ av böcker.

Sara Lehmann Larson brukar arbeta med Per Nilssons bok ”Hjärtans fröjd” i högstadiet.

– Den har an avancerad berättarstruk-tur som jag brukar koppla till Strindbergs novell ”Ett halvt ark papper”. Trots att många kan ha svårigheter att förstå gam-maldags svenska går det bra när vi tillsam-mans bearbetar texten. Eleverna brukar bli stolta när de knäcker koden och ser lik-heterna, säger Sara Lehmann Larson.

Utöver det lägger skolan hela sin svenskbudget för högstadiet på skön-litteratur, Röda tråden-gruppen ordnar en årlig novelltävling för samtliga elever och det finns språkliga mål i alla ämnens pedagogiska planeringar. Hela perso-nalen är utbildad i språk- och kunskaps-utvecklande arbetssätt.

– Allt detta har vi gjort, ändå är resul-taten låga. Vi måste göra något drastiskt

och det var så lässatsningen kom till, konstaterar Sara Lehmann Larson.

Under den extra lektionen arbetar men-torer från årskurs 4 till 9 med struktu-rerad läsning, oavsett vilket ämne de undervisar i. Dessutom ägnas en stor del av den dagliga mentorstiden åt att läsa och samtala om texter. Svensklärarna fungerar som gruppledare och stöttar mentorerna i hur de kan arbeta.

Det är onsdagseftermiddag och dags för veckans läslektion. Eleverna är trötta och en smula ofokuserade när de kom-mer.

– Vi hoppas kunna flytta den nästa år, förklarar Sara Lehmann Larson som har kommit till slöjdsalen för att

Läraren Sara Lehmann Larson i samspråk med Glody Batuafe Munde. I bakgruden syns Hoang Pham och Lex Breti Varodell.

28 LÄRA #3/2013

SPRÅKUTVECKLING

hålla lektion tillsammans med Katarina Jävermyr, lärare i textilslöjd.

– I dag ska vi arbeta med instruerande texter.

Sara Lehmann Larson visar en in-struktion för hur man stickar lovikka-vantar på projektorn. Hon ber eleverna förklara vad en instruerande text är.

– En text som förklarar hur man ska göra, säger en elev.

– Som en byggare som ska montera eller installera något, fyller en annan i.

Dagens uppgift är att tillsammans skiva en instruktion för hur man trär en symaskin.

– Men jag är dålig på att sy, så ni får hjälpa mig, säger Sara Lehmann Larson och tar plats vid tangentbordet.

Eleverna ger förslag på hur hon ska börja. Det blir en lista över vad som be-hövs: en symaskin, en trådrulle, nål och …

– Vad heter den här? Katarina Jävermyr håller upp ett litet

metallföremål. Efter en stund kommer någon på svaret: spolkapsel.

När materielen är uppräknad är det dags att börja instruera. Sara Lehmann Larson går fram till symaskinen och frå-gar vad hon ska göra. En elev vill komma fram och visa.

– Nej, förklara med ord. Det visar sig vara svårt. – Sätt trådrullen på … vad heter det

här? – Pinnen?

Medan en elev tar över vid tangentbor-det fortsätter klassen att förklara hur man ska göra. Det är uppenbart att alla vet, men att formulera kunskapen i ord är svårare. Gång på gång blir det diskussion om vad symaskinens olika delar kallas. En elev hittar en instruk-tionsbok.

– Spolspännare, läser han. Instruktionerna växer fram steg

för steg med hjälp av ord som tråd-spänningsratt och trådkanal.

Det är inte bara de många ämnes-orden som skapar svårigheter. Sara Lehmann Larson pekar på verben.

– Sätt, dra, fäst. Det kallas uppma-ningar och det använder man alltid i instruktioner.

Efter en stund skiftar hon fokus till tidsorden.

– Kan ni hitta några synonymer för sedan?

Förslagen haglar. – Därefter! Efteråt! Därnäst!De mest engagerade är killarna i klas-

sen. Efter en stund står en liten klunga kring symaskinen. Tjejerna sitter kvar vid sina bänkar, några av dem stickar. Efter 60 minuter är texten så gott som klar, efter ett dussintal elevers och två lärares samarbete. Nästa vecka står nå-got annat på schemat, kanske högläs-ning med boksamtal efteråt. Utgångs-

punkten är att läsning och skrivande går hand i hand.

– Genom att vi går in och håller i un-dervisningen tillsammans med ordina-rie lärare får de konkreta exempel på hur man kan inrikta sig på läsningen i just deras ämne, säger Sara Lehmann Larson.

Ännu är det för tidigt att se några mät-bara resultat av lässatsningen. Susanne Danielsson är lärare i svenska som andra-språk och fungerar som grupp ledare. Hon tycker sig se att kollegerna blir medvetna om hur viktigt det är att arbeta med tex-ter och läsning i alla ämnen.

– Förhoppningsvis påverkar det även den ordinarie undervisningen i de olika ämnena.

Den extra tiden ger möjlighet att om-sätta genrepedagogiska modeller, vilket annars kan upplevas uppta för mycket tid. Ändå återstår mycket arbete.

– För mig är det som om väckarklock-an precis har ringt och folk börjar vakna, säger Susanne Danielsson.

Skolans rektor Ingalill Hägglund tror att satsningen kommer att ge resultat.

– Vi förväntar oss att resultaten kom-mer att öka generellt i alla ämnen och att elevernas läsutveckling förbättras. För att följa resultaten använder vi data från nationella prov, betyg, LUS, klass-konferenser och screeningar.

Om det skulle visa sig att resultaten uteblir, blir det till att återvända till forskning och se på hur andra skolor gör.

– Lyckas vi med satsningen kommer vi givetvis att arbeta vidare, bli ännu skick-ligare på att arbeta språk- och kunskaps-utvecklande. Jag skulle gärna uppmuntra någon lärare här på skolan att beforska området, säger Ingalill Hägglund.

Hennes vision är att alla på skolan ska vara engagerade i ett språk- och kunskaps utvecklande arbetssätt.

– Jag vill att eleverna ska säga att Rågsvedsskolan är en skola man kom-mer till och lyckas, för vi jobbar mycket med språket. n

aNNelie DRewseN

29LÄRA #3/2013

SPRÅKUTVECKLING

Fo

To

: Ro

Be

RT

Bl

oM

Bä

cK

Många av de nyanlända eleverna gillar att gå i skolan. Så även Sahra Bile.

30 LÄRA #3/2013

NYANLÄNDA ELEVER

” Skolan är deras fasta punkt”

Hjulsta grundskola är en av de skolor i stockholm som har längst och bredast erfarenhet av att ta emot och arbeta med nyanlända elever. ändå är det inget skolan har använt i sin marknads föring — än. Men nu stundar nya tider.

TeXT: HeleNe luMHolDT

FoTo: RoBeRT BloMBäcK

Vad har Jotunheimen med nyan-lända ungdomar från Kongo och Syrien att göra? Jo, i förberedelse-klassen för elever i årskurs 7–9 på Hjulsta grundskola pågår geogra-filektion. Det norska fjällmassivet

är en av de punkter på kartan som Patricia Ka-zadi Lusau och Anton Malki pekar ut under sin redovisning av grannlandet i väster.

Specialläraren Inga-Lill Ramström leder sina elever genom kartbilden och förklarar krångliga ord som glaciärer och världshav. När redovisningen är över får eleverna fort-sätta med uppgifterna i sina arbetshäften.

– Det viktigaste är inte att de lär sig namnen på de norska städerna och floderna, utan det här

är framför allt en träning i att läsa kartan och att skriva lite grann, säger Inga-Lill Ramström.

Men alla elever jobbar inte med Norge. Ett par sitter med matteboken och en annan med svensk meningsbyggnad.

– Det är den stora utmaningen i mitt jobb, att alla befinner sig på olika nivåer och att gruppkonstellationerna alltid ser helt olika ut.

Av de elva elever som just nu går i klassen har några funnits med sedan i augusti, medan ett par kom så sent som i förra veckan.

– Allt kan ändra sig från ena dagen till den andra. Jag kan få reda på i dag att vi ska få en ny elev i morgon och samtidigt kan någon annan vara försvunnen då, berättar Inga-Lill Ramström. >>

LÄRA #3/2013 31

NYANLÄNDA ELEVER

Ändå andas hennes lektion ro. Eleverna arbetar koncentrerat med att hitta såväl Oslo som Glommaälven på sina kartor.

– Eleverna är verkligen beundransvärda. De ska inte bara lära sig ett nytt språk och en ny kultur. De ska dessutom klara målen för den vanliga undervisningen, konstaterar hon.

Samtidigt lever en del av dem under pres-sade förhållanden. Vissa har kommit helt en-samma och en del vet inte vart övriga familje-medlemmar har tagit vägen. Några har flytt från krig och har traumatiska upplevelser bakom sig. Väl i Sverige tvingas de flytta mel-lan olika platser. Många är riktigt trångbodda.

– Skolan är ofta deras fasta punkt. Många fortsätter att komma hit fast de har flyttat till helt andra områden i Stockholm. Och de gillar att gå i skolan. När det är lov säger de: ”Åh, lov i en hel vecka – vad tråkigt!” berättar Inga-Lill Ramström.

I hennes klass går just nu elever från Turki-et, Mongoliet, Syrien, Kuwait, Tjeckien och Afghanistan. Svenskan är ny för dem alla. Gemensamt för dem är också att alla kan läsa, även om nivån skiftar.

Elever med ingen eller mycket liten skolbak-grund placeras i stället i specialläraren Morit Malms grupp. De allra flesta av hennes elever kommer från Somalia och några har inte gått i skolan alls tidigare. I den här klassen arbetar de

Det här är ett jätteviktigt område som vi verkligen ska satsa på.

Inga­Lill Ramström har arbetat med nyanlända elever under större delen av sitt yrkesliv och är helt övertygad om att hon har världens bästa jobb. Här tillsammans med (från vänster) Kobiljon Abdurakhmanov, Patricia Kazadi Lusau, Huda Abdul­Samad och Nomuun Tsogbadrakh.

Lärarna beskriver sina elever som ambitiösa, engagerade, intresserade och artiga. En av de beundransvärda eleverna är Naima Hassan.

mycket muntligt. De pekar, använder kropps-språk och bilder och så hjälper eleverna varan-dra. De som ännu inte kan läsa arbetar med läs- och skrivinlärning.

– Vi arbetar med alfabetisering och det gör vi på somaliska. Det är vi ensamma om, men läsinlärning blir mest effektiv om man utgår ifrån modersmålet, säger Morit Malm.

Somaliska, berättar hon, blev skriftspråk så sent som 1972. Det har inneburit att det är väldigt ljudenligt stavat. Språket har latinska bokstäver och läsriktningen är densamma som vår. Det förenklar onekligen processen.

— Man behöver inte kunna somaliska för att hjälpa eleverna med läsinlärningen. Den sker enligt samma principer som all annan läs-inlärning. Det handlar om att ljuda, binda samman, ta hjälp av bilder och så vidare, säger hon.

Morit Malm och hennes elever har också stor hjälp av modersmålslärarna.

– Eleverna har studiehandledning, oftast en timme i veckan, med sin modersmålslärare. Då kan vi prata utifrån en helt annan nivå. Elev-erna kan berätta om sina erfarenheter och blir utmanade på ett annat sätt. Modersmålslärar-na är guld värda, säger hon och får medhåll av både Inga-Lill Ramström och Annika Renberg.

Annika Renberg är den tredje specialläraren på Hjulsta grundskola som arbetar med nyan-

>>

LÄRA #3/201332

NYANLÄNDA ELEVER

språkforskningsinstitutet har ett nätverk för lärare som arbetar med nyanlända elever. se www.pedagogstockholm.se för mer information.

lända elever. Hon arbetar i fortsättningsgrup-pen.

– Det är en sorts mellanstation för de elever som gått hos Inga-Lill men fortfarande kan för lite för att klara sig helt och hållet i en vanlig klass.

En del elever har engelska och matematik i vanliga klasser, liksom de praktisk-estetiska ämnena, medan andra har många fler ämnen i vanlig klass. Eleverna kommer och går och gruppens utseende skiftar från dag till dag och från timme till timme.

– Det är synd. De blir lite rotlösa i fortsätt-ningsgruppen, och det under en tid när de ska hitta en förankring och erövra den här staden. Kanske borde eleverna ha de praktisk-estetis-ka ämnena tillsammans i vår grupp i stället. De ämnena är så oerhört viktiga för våra elev-er. Genom dem får de chansen att uttrycka sig på annat sätt än genom språket, säger Annika Renberg.

Ändå är både hon och hennes kolleger glada över fortsättningsgruppen, som är tillbaka igen efter att ha dragits in under tidigare år.

Hjulsta grundskola hade tidigare ett välut-byggt system med fyra nivåer för att ta emot nyanlända elever. Nedskärningar drabbade sedan verksamheten, som krympte till att som minst bestå av två förberedelseklasser.

– Den tidigare skolledningen behövde spara pengar, anammade idéerna om inkludering och lät dem omfatta också de nyanlända elev-erna, berättar Morit Malm.

Alla tre beskriver inkluderingens konse-kvenser som förfärliga.

– Vi lider fortfarande av sviterna. Det förstår väl varenda en som vet det allra minsta om språkutveckling att det inte fungerar. Tänk dig själv vad som händer en elev som sitter på lektion efter lektion och bara förstår en bråk-del av det som sägs. Det är klart att det är lätt att få myror i brallan då och att eleven känner sig misslyckad, säger Annika Renberg.

Den nya skolledningen har en helt annan inställning till nyanlända elevers behov.

– Det här är ett jätteviktigt område som vi verkligen ska satsa på. Vi ska marknadsföra oss med det. Satsningen på nyanlända ska bli vårt flaggskepp, säger Malla Taipale, skolans rektor sedan årsskiftet. n

Elevernas skiftande språk­ och kunskapsnivåer ställer stora krav på individuellt anpassad undervisning. På bilden Huseiyn Mustafa Tuyuz.

33LÄRA #3/2013

NYANLÄNDA ELEVER

Hjälp till självhjälp— Vi möter lärare och skolledning, stäl­ler frågor och hjälper till att sortera de svar vi får. Vi har inte några enkla lös­ningar, men vi får vara ”möjliggörare” och kan hjälpa till att sprida det bästa på skolan. Det vinner alla på — särskilt eleverna.

Det säger Lars Brandt, utbildningsförvalt-ningens projektledare för Prio Stockholm, som började som ett samarbete mellan Sveriges Kommuner och landsting (SKL), Stockholms stad och organisationskonsul-ter från McKinsey. Prio står för planering, resultat, initiativ och organisation.

Genom att utgå från aktuell forskning om vad som påverkar elevers studie-resultat, i kombination med slutsat-serna från McKinseys två rapporter om framgångsrika skolsystem från 2007 och 2009, ska skolor i hela Sverige höja elevers kunskapsresultat. Stockholm var först ut i Prioarbetet med två skolor våren 2012. Nu är tio Stockholmsskolor i gång.

SKL har fortsatt arbetet också i 19 an-dra kommuner under den här terminen.

Allt startar med en kartläggning av skolans förutsättningar. Intervjuer med lärare, genomgång av kvalitets- och re-sultatredovisningar och observationer

av skolans dagliga arbete sammanställs till en beskrivning av skolans nuläge. Denna beskrivning jämförs med skolled-ningens självskattning, och ur resultatet lyfts ett antal områden fram där skolan behöver utveckla sitt arbete.

— Men vi kommer inte med några svar, inga färdiga lösningar. Även om vi hit-tills sett att de skolor som varit med haft mycket gemensamt, har också varje skola sin egen kultur, sin egen historia. Varje skola måste äga sin egen föränd-ring – annars blir den inte hållbar, säger Lars Brandt.

34 LÄRA #3/2013

SKOLUTVECKLING

– Framför allt handlar vårt arbete om att stärka det kollegiala samarbetet, säger förändringsledaren Ann Goliath-Pillóla.

Hon beskriver hur de skolor som hit-tills deltagit i projektet till exempel för-ändrat mötesorganisationen så att det blivit färre stora personal möten med informationshantering och i stället fler pedagogiska metoddiskussioner i min-dre grupper. Kollegial handledning, en systematiserad lärar coachning kolleger emellan, är ett annat sätt att utveckla och sprida goda praktiker.

– Tid att arbeta tillsammans med hur, inte bara med vad och när, är en förut-sättning, säger hon.

Och efter att ha arbetat fram lektioner och metoder får man möjlighet att se re-sultatet i praktiken, hos varandra.

– När kolleger börjar delta i varandras lektioner kan man på ett nytt sätt utvär-dera vad som faktiskt fungerade.

Det tar drygt ett år för en skola att gå igenom hela Prioprocessen – första gången.

– Vi är som en bilservice – vi försö-ker optimera funktionerna, säger Lars Brandt. Man får en riktigt vass bil. Och sedan får man hålla efter den så att den fungerar som den ska.

I Prio Stockholm deltar Maltesholms-skolan, Aspuddens skola, Björngårds-skolan/Storkyrkoskolan, Mälarhöjdens skola, Rågsvedsskolan, Spånga grund-skola, Eiraskolan, Rödabergsskolan, Nya Elementar och från och med maj även Husbygårdsskolan. n

KaTaRiNa lycKeN RüTeR

ill

us

TR

aT

ioN

: wo

o /

De

NN

is e

RiK

ss

oN

35LÄRA #3/2013

TÄVLING

Skicka din tipsrad senast den 2 maj till tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka biobiljet-terna om du vinner.

Vinnare i förra numret blev Lotta Frid, Gymnasie slussen, René Wiltoft Möller, Höga-lidsskolan, och Ruby Rosén, Enskede Gårds gymnasium. Rätt tipsrad var 1, X, 1, X, 1.

Läs tidningen och var med och täv-la. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

1. När startade projektet Elis (Entre-prenöriellt lärande i Stockholm)?

1. augusti 2010.X. augusti 2011.2. augusti 2012.

2. vad berättade Per Johansson om på vårens första Bibmeet?

1. stadsvandringar i gamla stan.X. ett ovanligt lyckat läsprojekt. 2. skolbibliotekens betydelse för

lärandet.

3. var är camilo von Greiff forsknings ledare?

1. globaliseringsrådet.X. Finansdepartementet.2. studieförbundet näringsliv

och samhälle.

4. vem var inledningstalare på kon-ferensen flerspråkighet i fokus?

1. Tomas Riad. X. Behrang Miri. 2. Tobias Billström.

5. När startade webbplatsen Pedagog Stockholm?

1. våren 2008. X. våren 2009. 2. våren 2010.

vinn biobiLjetteR

36 LÄRA #3/2013

… Eva­Li Littorin, projekt­ledare och huvudredaktör för Pedagog Stockholm.

Ni lanserade er nya webb­plats i mars. Varför har ni byggt om den?

– Vi ville göra det lätt-are att hitta material och information, och så har vi lyssnat på lärarna som gärna vill ha ämnessidor. Sajten har växt snabbt de första åren och nu kan du få mycket bättre koll på de ämnen som du är intres-serad av. Allt om ett ämne samlas på en sida: kalen-dariet, filmer, artiklar, inspirationsplatser, länkar och blogginlägg. Det gör att hela sajten blir mer levande och uppdaterad. Hur bidrar ni till att förbättra elevernas lärande?

– Pedagog Stockholm berättar goda och lärande exempel från förskolor och skolor. Vi är en stor och lärande organisation. Kanske finns det som du behöver för att utveckla din undervisning bara två tun-nelbanestationer bort? Pe-dagog Stockholm synliggör och knyter samman lärare så att de kan få kunskap och inspiration av varan-dras sätt att undervisa. Hur skulle du summera åren som har gått sedan Pedagog Stockholm startade våren 2010?

– Intensivt och vansin-nigt roligt. Och massor av

möten med inspirerande lärare och förskollärare. Jag tycker på riktigt att mitt jobb är roligt varje dag. Jag är djupt imponerad av alla kreativa, kompetenta och engagerade pedagoger som jag möter genom mitt arbete. Vi på redaktionen är väldigt stolta över alla lä-rare som bidrar till utveck-ling och diskussion genom Pedagog Stockholm.

– Den bästa responsen vi fått är att andra kommuner och regioner också startar pedagogsajter. Pedagog Malmö har funnits i över ett år, Pedagog Värmland lanseras i år och många an-dra kommuner har varit här på studiebesök för att starta liknande webbplatser. Och så vill ni ha fler blog­gare?

– Ja, vi söker fler med-producenter till Pedagog Stockholm. På sajten adop-terar vi nu bort ett antal bloggämnen. Vår blogg-plattform har blivit en succé. Vi har väldigt många läsare och får fin respons för inlägg och diskussio-ner. n

ToMas BaNNeRHeD

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

tade om bloggar, ”att skriva sig till läsning”, samarbeten över gränser och om sitt förhållande till Hattie och Puente dura. Konferensen följ-des på nätet av omkring 500 per-soner över hela landet.

Trivsel och trygghet på gymnasietgymnasieeleverna i stadens kommu-nala skolor trivs i stort sett bra och känner sig trygga i sina skolor. De har högre betyg än sina jämn åriga i riket i övrigt och väljer oftare program som förbereder till högre utbildning. Det konstaterar skol inspektionen i sin granskning av gymnasieskolorna i stockholms stad.

— Det är glädjande att våra gym-nasieelever trivs och är nöjda med sin utbildning. våra rektorer uppfat-tas som närvarande och engagera-de. Det visar att den omorganisa-tion som vi genomfört för att stärka det pedagogiska ledarskapet har haft effekt, säger utbildningsdirek-tör Thomas Persson.

Årets kock på Eriksdalsskolan i samband med 30-årsjubileet av tävlingen Årets kock samlades

HALLÅ DÄR ...

Fo

To

: ul

Ric

a Z

we

Ng

eR

Du hittar Pedagog stock- holm på www.pedagog- stockholm.se. De finns även på Facebook, Twitter och youtube.

NOTISER

Anvisningar om skyddade personuppgifter utbildningsnämnden har beslutat om anvisningar för hantering av elever med skyddade personupp-gifter. anvisningarna kompletterar den stadsövergripande policyn och riktar sig till alla som arbetar inom stadens skolor. Bland annat ska samtliga grundskolor ha dokumen-terade rutiner för hur man hanterar de skyddade personuppgifterna. Personal som kommer i kontakt med de sekretessbelagda uppgif-terna ska informeras om vilka ruti-ner som gäller och hur de ska agera. anvisningarna finns på intranätet.

Fett på ÅrstaskolanÅrstaskolan skapade den egna iT-konferensen Fett (som svar på brittiska Bett och svenska sett). skolan ville visa upp hur deras iT-pedagoger jobbar och tänker. in-tresset var stort och konferensen blev snabbt fullbokad. lärare och iT-pedagoger från Årstaskolan fö-reläste om surfplattor, Bibblis och Kunskapshubben i livesändningar från alla föreläsningssalar. De berät-

Thomas Persson slutar som utbildningsdirektörI samband med att Thomas Perssons för-ordnande går ut i sommar slutar han som utbildningsdirektör på utbildningsför-valtningen. Efter semestern börjar han arbeta hos stadsdirektör Irene Svenonius på stadsledningskontoret med en uppda-tering av stadens vision om ett Stockholm i världsklass och inriktningen mot en tillväxt region med starkt fokus på utbild-nings- och forskningsfrågor.

– Jag har varit utbildningsdirektör i Stockholms stad i tio år. Det är en lång tid för den typen av uppdrag. Jag är tacksam över att ha fått förtroendet att leda utbildningsförvaltningen under olika politiska majoriteter. Det är dags att låta andra ta över! säger Thomas Persson.

Stadsdirektören föreslår Anders Carstorp, nu förvaltnings-chef för Södermalms stadsdelsförvaltning, som ny förvaltnings-chef. Efter samverkan med de fackliga organisationerna fattar kommunstyrelsen beslut om tillsättning av den nye utbildnings-direktören.

– Nu ska jag fokusera på att förbereda för en ny förvaltnings-chef och det utredningsarbete som jag utför åt regeringen om lärares administration. Sedan får jag under en tid ägna mig åt stadens viktiga visionsarbete, innan det blir dags att ta nästa steg, säger Thomas Persson. n aNNeBRiTT ulléN

LinuS wALLin: LIVETS HÅRDA SKOLA

37LÄRA #3/2013

kökspersonal från stadens grund-skolor för en eftermiddag tillsam-mans på eriksdalsskolan. De kunde lyssna på en inspirationsföreläs-ning och möta en tidigare Årets kock, christian Hellberg. samma dag fick de skolor som ville laga en specialmeny till skollunch, delvis skapad av Hellberg.

— vi har många kockar i vår or-ganisation och vill gärna lyfta fram kockyrket och göra en liten satsning i skolrestaurangerna, säger linn-linn Thun, kostchef på utbildnings-förvaltningen. cirka 550 personer arbetar med skolmåltider i stock-holms stads skolor.

Nomineringar i White Guide JuniorBagarmossens skola är nominerad i kategorin Årets skolrestaurang i white guide Junior, en systerguide

till restaurangguiden white guide. Bagarmossens skola kommer att bli en av de 20 bästa av de uppemot 300 skolor som granskats. Dess-utom är utbildningsförvaltningens kostchef linn-linn Thun nominerad till titeln Årets kostchef. Tävlingen avgörs på white guide Junior-galan i stockholm den 27 maj.

Gymnasieområdena blir färreantalet gymnasieområden kom-mer att minskas från tio till fem den 1 juli 2013.

— Färre och större gymnasie-områden bidrar till en tydligare led-ning och styrning av skolorna. För-ändringen är också mycket viktig för att utveckla det administrativa stödet till rektor, säger gymnasie direktör Marie-louise Hammer Åberg.

Mattecentrum får bidragDen ideella föreningen Mattecen-trum, som ger gratis läxhjälp i mate-matik till högstadie- och gymnasie-elever, får 370 000 kronor i bidrag från stockholms stad för år 2013.

Mattecentrum anordnar räkne-stugor på sex gymnasieskolor i stockholm. Drygt 600 stockholms-

elever får varje vecka hjälp med sina matematikstudier. Mattecentrum bedriver även gratis läxhjälp via nä-tet. i och med bidraget från staden planerar föreningen att starta verk-samhet på fler platser, i första hand på högstadieskolor i ytterstaden.

i anslutning till de nationella pro-ven i matematik under våren anord-nar Mattecentrum sveriges största räknestuga, ett konvent där eleverna tränas inför proven. alla elever, oav-sett skola, ursprung eller kunskaps-nivå, är välkomna. verksamhetens mål är att stimulera intresset för mate matik och höja kunskapsnivån hos ungdomar. De volontärer som bidrar med läxhjälp är studerande, yrkesverksamma och seniora civil-ingenjörer, matematiker och natur-vetare.

Beställ trycksaker i Trycksaksportalenstaden har tecknat avtal om tryckeri-tjänst med möjlighet till print on demand, lager och distribution. i ”Trycksaksportalen” kan alla medar-betare beställa trycksaker som för-valtningarna publicerat. adressen är intranat.stockholm.se/tryck.

Gratis läxhjälp med Mattecoach på nätetMattecoach på nätet erbjuder alla elever i stockholm från årskurs 6 och uppåt möjligheten att chatta matematik med matematiklärar-studenter på KTH. coachningen sker måndag till torsdag klockan 17—20. som elev kan man vara ano-nym. Mattecoach på nätet vill inte vara en ”facitmaskin” utan hjälper istället eleverna att förstå hur mat-ten fungerar. Förutom i stockholm finns Mattecoach på nätet vid lin-köpings och Karlstads universitet.

Mer information finns på www.mattecoach.se.

Linn­Linn Thun.

NOTISER

Yngre lärare läser få romanerlärare läser sällan romaner. särskilt ovanligt är det bland de yngre lärar-na. Det visar en studie som är gjord av opinionsinstitutet skop på upp-drag av lärarnas tidning.

en av åtta lärare under 40 år har inte läst skönlitteratur alls under det senaste året. en av tre i den här gruppen läser högst två skönlitterä-ra böcker per år. Mest läser lärarna över 55 år. 30 procent av dem läser fler än femton skönlitterära böcker per år.

samtidigt visar den internationella studien Pirls att det har blivit mindre vanligt att svenska lärare använ-der skönlitteratur i undervisningen. Dessutom är andelen svenska lärare som läser barnböcker som en del av sin kompetensutveckling betydligt mindre än genomsnittet.

Pirls visar också att svenska elev-er läser allt sämre. svenska fjärde-klassares läsförmåga har försäm-rats vid varje mättillfälle sedan starten 2001. Bland de 49 länder som deltar i Pirls undersökning har sverige tillsammans med Bulgarien den överlägset största försämring-en av elevernas läsförståelse.

”Barn och böcker” för lusten att läsa Den 21—23 maj är det dags för de årliga aktiviteterna i samband med ”Barn och böcker” på skansen. syf-tet med evenemanget är att sti-mulera barns läslust och språkut-veckling och att locka till läsning av barnboksförfattare från andra delar av världen än den västerländ-ska. under dagarna kan alla stock-holms skolor gratis ta del av aktivi-teterna. eleverna kan till exempel lyssna på engagerande berättelser, gå spännande vandringar, skapa sagor, byta böcker och delta i lekar från förr.

under invigningsdagen den 21 maj får vinnarna i tävlingen ”en bok i världsklass” sina pris. i år tävlar över 200 klasser om priserna. Mer

information om årets aktiviteter hit-tar du på Pedagog stockholm.

”Barn och böcker” är ett samar-bete mellan stockholms stads ut-bildningsförvaltning, stockholms stadsbibliotek, stiftelsen skansen och litteraturpriset till astrid lind-grens minne (alma), som delas ut under programdagarna.

Storstadsmöte om rektors uppdragi mars samlades grundskolechefer från stockholm, göteborg och Mal-mö i stockholm. värd denna gång var grundskoledirektör Håkan ed-man och stockholms stads utbild-ningsförvaltning.

ett 40-tal deltagare från de tre städernas grundskoleverksamhet diskuterade rektors uppdrag och förutsättningar för att klara sitt uppdrag. ämnen som avhandlades var bland annat skolors storlek, eko-nomi, övergripande organisation, elevresultat, ledningsorganisation och ledarskap.

Kraftigt minskad byråkrati för lärare Regeringen vill minska lärarnas ad-ministrativa börda. Kraven på in-dividuella utvecklingsplaner (iuP) avskaffas helt i årskurs 6—9 och reduceras från en gång per termin till en gång per läsår i årskurs 1—5. Regeringen anser att kunskapsupp-följningen är central för skolan men att informationen till föräldrarna har förbättrats på andra sätt de senas-te åren genom fler nationella prov, fler steg i betygsskalan och betyg från och med årskurs 6. Regeringen före slår därför att skollagens krav på skriftlig information förändras.

Regeringens utredare, utbild-ningsdirektör Thomas Persson, kommer efter sin översyn av lärar-nas administrativa börda att föreslå hur förändringarna av skollagens krav på iuP ska utformas. Proposi-tionen läggs fram i höst.

Mejla dina lästips till info.utbildning@stockholm.se

Fo

To

: ul

Ric

a Z

we

Ng

eR

Fo

To

: BJÖ

RN

Te

sc

H

Håkan Edman.

Dags för en ny upplaga av tävlingen "En bok i världsklass".

38

Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Nämnd & Nytt

LÄRA #3/2013

Fritidshemmen ska utvecklasett nätverk av personer från skolor och central förvaltning ska arbeta med genomförandet av ”Plan för utveckling av fritidshem” ute i verk-samheten. Representanterna från skolorna ska initiera diskussioner på sin skola som ett led i genomför-andet av planen.

avsikten med planen är att syn-liggöra fritidshemmets pedagogis-ka uppdrag för att höja kvaliteten. genom att komplettera skolan, sti-mulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda en menings-full fritid ska fritidshemmet bidra till elevernas måluppfyllelse.

av stockholms elever är 96 pro-cent i förskoleklass och årskurs 1—3 inskrivna på fritidshem.

LÄ STIP S

Pedagog Stockholm med ny strukturPedagogog stockholm är webb-platsen som presenterar goda och lärande exempel från skolor i stock-holms stad. På ett och samma ställe samlas verktyg, material, idéer och tips för undervisningen som ett stöd till stadens lärarkår.

Nu har allt innehåll på webbplat-sen delats in efter ämnen. artiklar, kalendariehändelser och filmer finns på alla ämnesingångar där de är relevanta. Blogginläggen får ta större plats och dyker upp på si-dorna med det innehåll som blogg-inlägget handlar om.

Bloggen ”Lärande & bedömning” vägledning inför bedömning och betygsättning får lärare på Peda-gog stockholms blogg som skrivs av Pernilla lundgren och erika isaksson, Fou-enheten.

Bloggen ”Fritidshemmets verklighet” På Pedagog stockholm tecknar Ma-ria Jernberg sin vardag som fritids-pedagog på långbrodalsskolan i

älvsjö. alltsedan gymnasietiden har hon ritat serier. se och läs hennes tecknade blogg på pedagogstock-holmblogg.se/fritidshemmets-verk-lighet.

”Ett par bloss på en joint kan väl inte skada” av Berit Aakula (Idus förlag)Boken handlar om snart 15-årige gabriel som börjar röka hasch och vilka konsekvenser det får för ho-nom och för hans familj. Berättel-sen om gabriel tar bland annat upp tecken som kan tyda på att någon använder droger. Författaren Berit aakulas son dog av en överdos vid 20 års ålder. Boken kan beställas från förlaget.

På NY TT JOBB

åsa Algott, förskoleinspektör, uppföljningsenheten.åsa Persson Blom, Pa-konsult, HR-enheten. Stefan Larsson Lindmark, enhets chef, enheten för förskole-samordning.Michaela Navratil, etablerare, lokal enheten.Maria Nilsson, fastighetsjurist, lokal enheten.Katarina Willstedt, gymnasie-utvärderare, uppföljningsenheten.

vI GRATULERAR ...

... vinstaskolan, som bär titeln länets bästa vi i femman-klass år 2013.

• Utförlig rapport från den populära Settmässan i Kista.

• Hur kan Facing History-metodiken användas i undervisningen?

• Vi tittar närmare på pedagogiska appar till surfplattan.

• Lång intervju med Maciej Zaremba om tillståndet i skolan.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 10 juni.

i nästa nummer ...

STOCKHOLM#4/2013

Bättre arbetsmiljö för våra lärare

SiStA oRDet: THOMAS PERSSON

dessa arbetsuppgifter som nu kommer att intensifieras. Vi kommer att ge kon-kreta förslag på vad som kan tas bort eller förenklas i lärarrollen. Dessutom kommer vi att fortsätta att erbjuda olika former av stöd så att inte alla lärare be-höver ”uppfinna hjulet” för sådant som görs bättre gemensamt i staden. Vad kan tas bort eller förenklas i ett första steg?

– Vi planerar för ett konkret förslag i maj. Sedan ska vi redovisa till arbets-miljö verket i augusti. Vi tar detta på stort allvar. Hur involveras våra lärare i arbetet?

– På central nivå sker det genom lärar-nas fackliga företrädare. På skolnivån involveras lärarna i den egna skolans arbete. Alla inte kan göra allt, utan vi måste låta några representera hela lärar-kåren. Annars tar själva åtgärdsarbetet ytterligare tid och kraft från undervis-ning och lärande.

THoMas PeRssoN äR

uTBilDNiNgsDiReKTÖR i sTocKHolMs sTaD

Lärarnas arbetssituation är en aktuell fråga, både nationellt och i Stockholms stad. — Att kartlägga och förbättra lärar­nas arbetsmiljö har högsta prioritet. Våra lärare är skolans viktigaste resurs och att de har en bra arbetsmiljö är nödvändigt, säger utbildningsdirektör Thomas Persson.

På vilket sätt har lärarnas arbetssituation förändrats?

– Lärarrollen är under ständig utveck-ling beroende på omvärldsfaktorer, ny kunskap om undervisning och lärande samt ett förändrat regelverk. Nya arbets-uppgifter har tillkommit, bland annat genom att staten ökat kraven på doku-mentation av elevernas kunskapsutveck-ling. Ofta har dessa förändringar haft ett brett stöd och de många inblandade har inte förutsett storleken på den arbets-insats som behöver utföras. Nu har detta uppmärksammats och det pågår arbete för att förbättra arbetsmiljön både på nationell nivå och i staden. Du har ett uppdrag från regeringen att se över lärarnas administrativa arbets­situation och föreslå förändringar i regel­verket. Kan du berätta mer?

– Regeringen har aviserat att den vill minska lärarnas administrativa arbete och därigenom skapa mer utrymme för undervisningen. Det vi vet i dag är att re-geringen vill minska kraven på individu-ella utvecklingsplaner (IUP) och skrift-liga omdömen. Skarpa förslag kommer redan före sommaren. Finns det risk att elevernas kunskapsupp­följning försämras i och med detta?

– Utredningens uppgift är att före-slå förenklingar samtidigt som andra perspektiv inte åsidosätts. Det gäller till exempel rättssäkerheten och kom-munikationen mellan skola och hem. Informationen till föräldrarna har också förbättrats på andra sätt de senaste åren – bland annat genom fler nationella prov, fler steg i betygsskalan och betyg från och med årskurs 6. Många huvud-män har även utvecklat IT-plattformar riktade till elever och föräldrar. Arbetsmiljöverket har beslutat att Stock­holms stad ska se över vilka arbetsupp­gifter som ska ingå i lärarnas reglerade arbetstid. Hur gör vi det?

– Vi hade redan det uppdraget från utbildningsnämnden innan verkets före-läggande kom. Vi har, i samarbete med skyddsombuden och de lärarfack-liga organisatio-nerna, påbörjat en översyn av

39LÄRA #3/2013

UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN

Nu kan du säga din mening om våra pedagogiska IT-stöd. Dela med dig av både ris och ros från ditt digitala klassrum. Det är enkelt: tagga bara

dina inlägg på Twitter och Instagram med #sthlmisit