Pris 20 kr

ÄrkebiskopWallinsmedaljskrin

Teaterkonsortietspremie-obligationslån1889 och 1893

MARS 2 • 2005

26 SNT 2 • 2005

27SNT 2 • 2005

ges ut av

SVENSKANUMISMATISKA

FÖRENINGENi samarbete med

KUNGL.MYNTKABINETTET

Föreningen:Banérgatan 17 nb

115 22 StockholmTel 08-667 55 98

onsdag – torsdag kl 10.00 – 13.00Fax 08-667 07 71

E-post: info@numismatik.se

Postgiro 15 00 07-3Bankgiro 219-0502

Svenska Handelsbanken

Redaktionen:Kungl. Myntkabinettet

Box 5428114 84 StockholmTel 08-5195 5300Fax 08-411 22 14

E-post: info@myntkabinettet.se

Ansvarig utgivare:Ian Wiséhn

Huvudredaktör och layout:Monica Golabiewski Lannby

Auktionskalender:Dan Carlberg 073-310 48 91Rolf Sandström 031-99 24 54

Prenumerationer:Pris 200 kr/år (8 nr)

Medlemmar erhåller tidningen automatiskt

SNT trycks med bidrag frånGunnar Ekströms stiftelse

samt Sven Svenssons stiftelse

För insänt, ej beställt, material ansvarasej. SNT:s texter och bilder lagras

elektroniskt och publiceras i pdf-formatpå SNF:s och KMK:s hemsidor

(www.numismatik.se samtwww.myntkabinettet.se). Den som

sänder material till SNT anses medgeelektronisk lagring/publicering.

Tryck:Masterprint Sätteri & Tryckeri AB

ISSN 0283-071X

Svenska Numismatiska FöreningenAdress: Banérgatan 17 n.b. Buss 4, 44; T-bana Karlaplan.Kansli: Besökstid 10.30 -13.00 onsdag – torsdag.Stängt: Midsommar – 1 september; jul- och nyårshelgerna.Hemsida: www.numismatik.se

Kungl. MyntkabinettetAdress: Slottsbacken 6, Buss 2, 43, 55, 59, 76; T-bana Gamla stan.Utställningar: Måndag – söndag kl. 10.00 -16.00.Numismatiska boksamlingen: Torsdagar kl. 13.00 -16.00.Hemsida: www.myntkabinettet.se

MARS

19 Myntmässa i GöteborgPlats Ullevi Tennishall, Smålandsgatan 2 (mitt emot Stureplatsen)

10.00-16.00 SNF är på plats med bokbord och möjlighet till diskussion omföreningen och dess verksamhet. Åtta mynthandlare ställer ut.

APRIL

9 -10 SNF:s årsmöte i KalmarLördag 9Plats Kalmar Läns Museum, Skeppsbrogatan 51

11.00 Marinarkeolog Lars Einarsson visar Kronanutställningen.12.30-13.15 Visning av auktionsmaterialet vid Kalmar Läns Museums hörsal

samt lunch på eget initiativ för dem som så önskar.13.30 SNF:s årsmöte, eftermiddagskaffe.15.00 Auktion 149 med material ur Sven Svenssons samling.20.00 Gemensam middag.

Söndag 10Plats Kalmar slott, Kungsgatan 1

10.00 Visning av Kalmar slott.12.00 Gemensam lunch.

Samtliga visningar samt eftermiddagsfika är kostnadsfria. Anmälan om deltagandei middagen samt lunchen måste göras till Dan Carlberg, tel. 0476-102 25alt. 0733-10 48 91, eller Rolf Sandström, tel. 031-99 24 54, senast 1 april 2005.Beträffande övernattningsmöjligheter i Kalmar, se: www.kalmar.se

16 -17 FRIMYNTPlats Idrottens Hus, Helsingborg

Lördag 16 11.00 -17.00 samt söndag 17 11.00 -15.00SNF finns med även på årets upplaga av FRIMYNT. Kom hit och diskutera före-ningen och numismatiken eller köp litteratur!

Föreningsaktiviteter

28 SNT 2 • 2005

Innehåll SNT 2 • 2005 SidArtiklar och notiserEtt skrin med medaljer m.m. som tillhört ärkebiskopen Johan Olof Wallin – ”Davidsharpan i Norden” . . . . . . . . . . . . 29Kort presentation av vissa större utländska myntfynd från 1970-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31Några kompletterande anteckningar till en myntauktionskatalog från 1834 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32En märkes- och medaljannons från 1889 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33Teaterkonsortiets premieobligationslån 1889 och 1893 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34Papperspolletter för velocipedövning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Pollett från Bohuslän för insamling av linnelumpor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Bremerholms kyrka för fattiga i Köpenhamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Pollettsamlandet på uppåtgående? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Ett par kortbrev från Henryk Bukowski till apotekaren Gustaf Cavalli . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40Ett sedelförslag från mitten av 1800-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40Gjorde falska bankosedlar i fängelset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41Årsberättelse för år 2004 avgiven av styrelsen för Svenska Numismatiska Föreningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Brev från den finländske medaljsamlaren J. J. Huldén till Axel Wahlstedt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45Braås hembygdsmuseum och dess myntsamling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48Succéartad mynthelg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49Drömtydningar för penningsamlare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Stående rubrikerUtställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37Nytt om böcker – recensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46Föreningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47Pressklipp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

OmslagKonung Karl XIII (1809-1818) på sin tron som stormästare över den svenska grenen av Frimurarorden, ifördsin skrud för denna värdighet. Observera den magnifika huvudbonaden till vänster på oljemålningen. Utfördav Carl Fredric von Breda men färdigställd efter kungens död av Johan Henric Sjöholm 1826. Göta Provin-sial Loge, Göteborg. Foto: Ateljé Jonason, Göteborg. Till vänster ovanför kungen ses det här inlagda briljan-terade halskorset till Carl XIII:s orden, som han instiftat 1811. Det förvaras och kan beses i Kungl Skatt-kammaren på Stockholms slott. Se vidare i Lars O. Lagerqvists anmälan av Tom Bergroths bok KungligaCarl XIII:s Orden på sidorna 46-47. Reprofoto och montage Gabriel Hildebrand.

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFTpresenteras sedan september 2003 även på Svenska Numismatiska Föreningens och Kungl. Myntkabinettets hemsidor iwww.numismatik.se respektive www.myntkabinettet.se. På nätet kan man läsa SNT i lågupplöst pdf-format. Den tryckta tid-skriften är därför fortfarande oumbärlig och ges ut som tidigare den första veckan i februari – maj, september – december.

Målsättningen är förstås att nå en större läsekrets. Den utvidgade spridningen av såväl artiklar som annonser till all-mänheten kan leda till att fler intresserar sig för ämnet och till nya medlemmar i föreningen. Att annonsera bör också bliattraktivare. Annonspriserna från 2004 ser ut som följer.

1/12 sida (47 x 50 mm) 250 kr1/8 sida (72 x 47 mm) 350 kr1/6 sida (47 x 105 mm) 400 kr¼ sida (72 x 105 mm) 600 kr½ sida (151 x 105 mm) 1.200 kr1/1 sida (151 x 214 mm) 2.000 kr2:a omslagssidan 1/1 sida 2.500 kr4:e omslagssidan 1/1 sida 3.000 kr4:e omslagssidan ½ sida 2.000 kr

Annonser på årsbasis får 20% rabatt. För annonsering kontakta Carin Hirsch Lundborg på föreningens kansli,e-post carin@numismatik.se. Allt material måste vara kansliet tillhanda senast den 1:a i månaden före utgivning. EnskildaSNF-medlemmar erbjuds gratis annons att köpa, sälja eller byta samlarobjekt med högst tre rader.Kontakta mgl@myntkabinettet.se. Annonser som inte är förenliga med SNF:s, FIDEM:s och AINP:s etik avböjs.

29SNT 2 • 2005

För omkring tio år sedan fickKungl. Myntkabinettet ett be-sök av en dam som hade med

sig ett spännande skrin med medalj-innehåll. I samband med besöketpassade vi på att fotografera inne-hållet – självfallet med damens till-stånd. Dessa fotografier har sedanlegat hos oss på KMK i väntan påeventuell publicering. Att bildernaskulle få en bredare spridning kändesnämligen angeläget, eftersom inne-hållet i skrinet en gång tillhört är-kebiskopen J. O. Wallin.

Johan Olof WallinJohan Olof Wallin (1779 -1839) varson till en fattig fältväbel från StoraTuna i Dalarna. Trots sitt enkla ur-sprung hade den unge Wallin am-bitioner och dessutom ett stort måttav intelligens. När han 1799 reste tillUppsala för att studera, stod det ibetyget att Västerås gymnasium ald-rig tidigare sänt eller skulle få sändaWallins like till Uppsala universitet.Hans latinkunskaper var imponeran-de, han skrev en formellt oklanderligoch välklingande vers, och inom femår vann han sex gånger pris frånSvenska akademiens tävlingar. Wal-lin promoverades till doktor och val-des in i Svenska akademien 1810.Fyra år tidigare (1806) hade han låtitprästviga sig. Redan 1809 blev Wal-lin kyrkoherde i Solna. Vid sidan avdet kyrkliga var Wallin ledamot avbankofullmäktige under åren 1813-1832, och från 1815 var han dess-utom riksdagsman. Den kyrkligakarriären gick spikrakt och till slut,år 1837, utnämndes J. O. Wallin tillSveriges ärkebiskop. Samtidigt meddenna utnämning blev han ledamotav Serafimerorden. Hans upphöjdaposition varade inte länge. Redanden 30 juni 1839 avled han i Uppsala– endast femtio år gammal.

Wallin bearbetade pietetsfullt enstor mängd äldre psalmer och skrevsjälv närmare 150 egna psalmer, somt.ex. ”Var hälsad, sköna morgon-stund” och ”Din klara sol går återupp”. Trots all sin framgång var J. O.Wallin missbelåten över sina egnaprestationer. Han ville mer med livet.Många under samtiden ställde sigkritiska och betraktade Wallin somen opålitlig karriärist.

Wallin ligger begravd på Solna kyr-

kogård. Solna var en församling somhan under en tid verkade i. Det ärockså med Solna och Solna hem-bygdsförening som skrinet är kopp-lat. Av någon anledning övergickskrinet, efter Wallins död 1839, tillSolna församling och här har det bli-vit kvar.

SkrinetSkrinet är klätt med sidentyg och hardekorerats med kors, blommor m.m.Inuti ligger två Serafimerordens kra-schaner i broderad form. Dessa mås-te någon ha sprättat bort från ärkebis-kopens vardagstalar (d.v.s. en fotsidämbetsdräkt/mantel för präster) ochfrån någon annan dräkt. Wallin ut-nämndes till ledamot i det andligaståndet av Kungliga Serafimerorden.Utnämningen skedde på Stockholmsslott den 14 april 1837. Wallin för-klarades vara antagen den 11 maj1838 i Slottskyrkan. Till sitt val-språk antog han texten: IN OMNI-POTENTI VINCES (Med den all-smäktiges hjälp skall du segra).

I skrinet ligger två medaljer överWallin som präglades 1835 genommedaljgravören Carl Magnus Mell-grens (1806-1886) försorg. Mellgrenflyttade 1838 till Helsingfors för attfå bättre utkomster än i Sverige.Under de sju åren innan han lämna-

Ett skrin med medaljer m.m. som tillhört ärkebiskopenJohan Olof Wallin – ”Davidsharpan i Norden”Av Ian Wiséhn

3. Johan Olof Wallin. Oljemålning avJohan Gustaf Sandberg.

Gripsholmssamlingen. Reprofoto.

1. Ärkebiskopen J. O. Wallins ordens-och medaljskrin. Utsidan klädd med

sidentyg.

2. T.h. Skrinet öppnat och innehålletsynligt.

▲

30 SNT 2 • 2005

de landet, utförde Mellgren ca tjugominnesmedaljer. De märkligaste avdessa utgörs av en tämligen enhetligthållen serie medaljer över samtidensmest berömda svenskar, såsom Teg-nér, Berzelius, Geijer, Franzén, Järtaoch Wallin.

Den medalj som Mellgren utförtöver Wallin visar biskopens huvud ihöger profil samt texten: JOH. OL.WALLIN och efter nedre kanten:NAT. D. XV. OCT. MDCCLXXIX.Frånsidan visar en uppstående harpaoch där ovanför stjärnbilden StoraBjörn (Karlavagnen). Frånsidan syf-tar på den av Wallin omarbetadesvenska psalmboken och på Wallinsbenämning ”Davidsharpan i Norden”.De två medaljerna är slagna i brons.Den ena ligger i en fin samtida ask,medan den andra ligger i en pappaskfrån slutet av 1800-talet. Den senaremedaljen är illa hanterad och uppvi-sar många skador.

Sedan finns det fyra föremål i skri-net som närmast kan kopplas till säll-skapsordnar eller frimureri. Nu är detfortfarande så att vi har svårt att när-mare bestämma denna typ av före-mål. Dels har uppgifterna ofta för-svunnit eller glömts bort och dels –främst när det gäller föremål från fri-murarna – är många uppgifter hem-liga. Bland de sällskap som verka-de under början av 1800-talet kan vit.ex. räkna Coldinu-orden (denna or-den lämnade understöd åt fattiga ochsedan 1807 sammanträdde man påPiperska Muren på Kungsholmen),Par Bricol (en orden som startade1778 och som mest sysslade mednöjen i olika former, bl.a. firar manminnet av Bellman som självfalletvarit medlem i sällskapet), RedligeSvenskar (ett sällskap som stiftades21 augusti 1810 med anledning avtronföljarvalet på riksdagen i Öre-bro – deras glada möten omfattadeäven baler) och Sällskapet (en sam-manslutning som stiftats 1 december

1800 och som från början träffadesi det s.k. Bergstrahlska huset vidMunkbron).

Det första av dessa föremål är enmedalj i silver som utgörs av ett mal-teserkors mot en fyrkantig platta somhar ingraverade streck liksom sol-skimmer. Mitt på medaljen finns ensvartemaljerad liggande oval med tvåomålade händer slutna i ett handslag.

Medaljen har ögla och ring. Fästadvid ringen finns en knuten rosett ide svenska färgerna. Medaljen skullemycket väl kunna höra till ett säll-skap som sysslar med välgörenhet,främst på grund av de sammanslag-na händerna som ofta symboliserarhjälpsamhet.

Det andra föremålet är ett ljusblåttsidenband som burits snett över brös-

7. Tecken från okänt välgörande säll-skap. De hälsande händerna symbolise-

rar hjälpsamhet.

6. Samma medalj som nr 5, men skadad.Frånsidan visar Davidsharpan och

Karlavagnen. Skala 1:1.5. Bronsmedalj över J. O. Wallin somgraverats av Carl Magnus Mellgren

1835. Medaljen ligger i en samtida ask.

8. Sidenband med broderad silverstjär-na. Okänt sällskap.

4. Den ena av två broderade kraschanerfrån Kungliga Serafimerorden.

31SNT 2 • 2005

tet. Bandet är prytt med en broderadsilverstjärna. Det tredje föremålet ärockså ett sidenband med guldkanter(tyvärr saknas anteckningar om ban-dets färg). Vid bandets ände finns enrosett samt en målad åttkantig stjär-na. Halva stjärnan är målad i rött ochden andra halvan i vitt. Det fjärdeföremålet är en bronsspade med ettsidenband fästat i en ring.

Skrinets innehåll ger oss en godbild av biskopens sociala liv, menockså något om de nöjen som stodtill buds för en lärd person i Stock-holm under Karl XIV Johans rege-ringstid.

Foto: Samtliga föremål fotograferadeav Gabriel Hildebrand, RAÄ.

LitteraturBerg, P. G.: Svenska ordnar, sällskaperoch föreningar m.m. Stockholm 1873.Hyckert, B. E.: Minnespenningar öfverenskilda svenska män och kvinnor. Nu-mismatiska Meddelanden XVII, del 2,häft. 1-2. Stockholm 1905, s. 102f.Hörnström, E.: Wallin, Johan Olof. Sven-ska män och kvinnor. Biografisk upp-slagsbok. Del 8, Stockholm 1955, s. 199-200.Nordenvall, P.: Kungliga Serafimerorden1748 -1998. Stockholm 1998.

Kort presentation avvissa större utländskamyntfynd från 1970-taletNär större myntfynd kommer i dageni Sverige, brukar dessa bli omtaladei våra numismatiska tidskrifter. Detär däremot inte lika självklart attsamma sak gäller när mynten hittatsi andra länder. Av den anledningenkan det vara av intresse att kortfattatnotera en del sådana fynd och jaghar valt ett årtionde, nämligen 1970-talet. Det var ju också en period somgav oss flera stora myntfynd frånde nordiska länderna. Ett flertal avde här presenterade myntskatternahade hittats i det forna Sovjetunio-nen. I artikeln gäller fortfarande degamla gränserna.

• Kopparmynt för basarhandel.En grävmaskinist vid järnvägsbyggetTermez-Javan i sovjetiska Central-asien påträffade 1970 ca 1.880 kop-parmynt, som fanns i en nästan me-terlång vattenkruka av lera. Myntenvägde tillsammans drygt 15 kg. De ärpräglade i Buchara och andra cent-ralasiatiska städer under 1500-talet.Texten på mynten är på arabiska.Fyndplatsen ligger inte långt från enplats, där det en gång funnits en ba-sar. Till basaren hade köpmän frånmånga platser kommit för att bådeköpa och sälja varor.

• Näverinslagna dirhemer. Två el-vaåriga skolpojkar, Sasja Drozdovoch Misja Baranov, var 1973 ute ochgick på en nyplöjd åker i närheten avden vitryska byn Kazjanka, när defick syn på silvermynt i jorden. Närde började undersöka platsen, hittadede en skatt på ca 20 kg med 8.000dirhemer präglade på 700- och 800-talen i Bagdad, Samarkand, Bucharaoch Merv. Mynten var inslagna inäver.

• Trettioåriga kriget. Ett lerkärl fylltmed mynt från Trettioåriga krigetupptäcktes i juni 1973 av några bön-der som höll på med utdikningsarbe-ten i Cottbus-distriktet i östra Tysk-land, d.v.s. där den lilla västslavis-ka folkgruppen sorberna är bosatta.Antikvarisk personal som kallats tillfyndplatsen kunde konstatera attman fått fram ca 850 mynt som bl.a.präglats till den saxiske kurfurstenJohann Georg. I lerkärlet fanns ocksågroschenmynt som präglats i Pragoch talermynt från Nürnberg ochBrabant.

• Svenska och polska mynt. Vidnedläggning av en vattenledning år1973 påträffades i staden Kisjinev,som ligger i den f.d. moldaviska sov-jetrepubliken, ca 4.000 svenska och3.000 polska mynt. Mynten är präg-lade på 1600-talet, och de låg i ettlerrör som nedgrävts under en gam-mal marknadsplats. De lokala tid-ningarna började omedelbart att spe-kulera om skatten kunde kopplassamman med den svenske kungenKarl XII och hans soldater, som juvar förlagda i Bender, ca fem milsydöst om Kisjinev. Märkligt noginnehöll skatten, förutom de polskamynten, endast svenska mynt präg-lade för Karl XI.

• Tjugo hinkar kopparmynt. Skör-den av kopparmynt var mycket rik iUralområdet 1976. Först var det enman vid namn Marudin som stötte på12.000 femkopekmynt från 1700-talet när han plöjde upp sitt grön-saksland. Marudin bodde i den lillaorten Tugulym. Han hade även tidi-gare hittat mynt bland sina grödor,men då var det vid varje tillfällehögst en hink fylld med mynt. Nublev det hela tjugo hinkar! En månadvar det A. Vasiljevas tur. Hon hittadeett kärl med 3,5 kg kopparmynt i sittgrönsaksland på orten Verch-Potam.Sedan var det några arbetare som iBotjkari upptäckt 600 kopparmyntsom präglats mellan åren 1759-1809.

• Arabiska 1100-talsmynt. I ett sten-brott nära den gamla staden Tlemçeni Algeriet gjordes 1977 en fantastiskupptäckt. Där hittades nämligen ca10.000 arabiska silvermynt från1100-talet.

• Romerska legionens kassa? Enbonde i det franska departementetLandes (sydvästra Frankrike) hittade1977 en mycket stor myntskatt. Detsom bonden funnit var tiotusentalsbronsmynt från 200-talet e.Kr. Det▲

10. Tecken från okänt sällskap – enbronsspade med sidenband som sitter

fästat i en ring.

9. Åttkantig målad (rött och vitt)stjärna som är fastsatt på sidenband.

Okänt sällskap.

32 SNT 2 • 2005

spekulerades omedelbart i den lokalapressen om det kunde vara en kassasom tillhört en romersk legion.

• Rubelsedlar i zinklåda. År 1977hittade Nikolai Nagorskij en zink-låda som var fylld med två miljonerrubel i sedlar. Fyndet gjordes när hangrävde i sitt trädgårdsland i den uk-rainska staden Vladimir-Volynskij.Samtliga sedlar var tryckta i slutet av1800-talet. Upphittaren satt hemmaunder flera kvällar och räknade pen-garna. När han till slut konstateradeatt sedlarna var ogiltiga, lämnade hanin dem till ett lokalt museum.

• Guldgömma från sjuårskriget.Vid reparation av ett gammalt hus inärheten av Prag år 1977 hittadeselva lådor som mycket omsorgsfulltgömts på en vind. I lådorna fanns8.500 guldmynt! Mynten var präg-lade på 1700-talet och det antogs ipressen att de undangömts under dets.k. sjuårskriget.

• Snåla bröder blev rånmördade.Vid Nosovgatan i Nizjnij Tagil i Uralhittade tre arbetare 1978 en nedgrävdnäverask som innehöll drygt 1.000silvermynt från 1800-talet. Äldre

Några kompletterandeanteckningar till enmyntauktionskatalogfrån 1834Den numismatiska delen av Vitter-hetsakademiens bibliotek finns upp-ställd i Kungl. Myntkabinettets tjän-stelokaler. Så har det varit sedan1700-talet. Bland alla vetenskapligaböcker finns också en hel del auk-tionskataloger. Dessa kataloger kanofta ge oss kompletterande informa-tion om enskilda mynt eller medal-jer. I en del finns anteckningar omköparna på auktionerna. På en deltitelsidor finns tryckt uppgifter omden som en gång ägt samlingarna.

Så är emellertid inte fallet med enenkel auktionskatalog på 18 sidorfrån 1834. Den har titeln Förteck-ning på en Större Samling Utländskaoch Svenska Medaljer och Mynt.Samlingen såldes på Bokauktions-kammaren den 19 mars 1834. Densom sammanställt katalogen var den28-årige amanuensen vid Kungl. Vit-terhets Historie och Antikvitets Aka-demien – Bror Emil Hildebrand.

Det exemplar av katalogen som

stadsbor berättade för tidningarna attdet tidigare på fyndplatsen funnits etttvåvåningshus, där två gammaltro-ende bröder bott före revolutionen1917. De var kända för sin snålhet.Deras rikedom blev också deras dödeftersom de båda blev rånmördade.På olika ställen i huset hittade gran-narna sedan näveraskar fyllda medmynt. Tydligen hade rånarna miss-lyckats med att hitta allt som brö-derna gömt. De tre arbetarna ficken hittelön som motsvarade 25% avmyntens värde.

• Myntfyllt segelfartyg. En gruppdykare från Museum of Western Au-stralia undersökte 1978 vraket eftersegelfartyget ”Zuytdorp” som till-hört det Nederländska OstindiskaKompaniet. Under en enda dag kun-de dykarna bärga 8.000 silvermynt.Sammanlagt hittades 12.000 mynt –alla från 1700-talet.

• Sextio spanska guldmynt. När27-årige Christian Guillaume 1978grävde i sin trädgård nära La Roch-elle, Frankrike, klingade det till mothans spade. Han hade hittat ett skrinsom innehöll sextio guldmynt från1500-talet. Alla var spanska och vi-sade Filip II:s porträtt.

• Romersk legionärssold i gammallerkruka. En murare och en mekani-ker, som tillsammans under semes-tern år 1979 ägnade sig åt ”skattsö-keri”, lyckades över all förväntan närde med en metalldetektor sökte eftermetallföremål på ett fält som tillhör-de Stitchcombe Farm. Denna platsligger i närheten av Marlborough iWiltshire. På endast en halv metersdjup fann de en gömd skatt beståendeav otroliga 56.500 romerska denarerfrån perioden 249-270 e.Kr.! Myntenlåg i en romersk lerkruka, som till sintyp var ca 200 år äldre än mynten.Det var det dittills största samlademyntfyndet som gjorts i England.Experter ansåg att fyndplatsen kundekopplas till den romerska staden Cu-netio. Man sade sig ha funnit delar avstadsmuren och även resterna efteren stenbro. Mynten, som motsvaradesolden för flera hundra legionärer,ansågs ha blivit nedgrävda av rom-arna på grund av fruktan för fientligtöverfall. Kanske fanns det fog fördenna fruktan eftersom mynten lågkvar på gömstället. Detta enormafynd är numera publicerat av EdwardBesly och Roger Bland (The Cune-tio Treasure. Roman Coinage of theThird Century A. D., London 1983).

Ian Wiséhn

Titelsidan på den katalog från 1834 som Bror Emil Hildebrand sammanställt.Till vänster finns en kort gåvotext

till Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

forts. från föregående sida

33SNT 2 • 2005

finns hos Kungl. Myntkabinettet harinterfolierats med något större sidor.Katalogen har också försetts med ettenkelt marmorerat pappband. På ban-dets insida finns skrivet med bläck:Lemnad till Kongl. Witterhets Histo-rie och Antiqvitets Akademien d. 8April 1834, af Bror Em. Hildebrand.

De interfolierade sidorna inledsmed en text som Hildebrand skrivitmed bläck:

Denna Samling har tillhört Rec-torn vid Skara Skola, Mag. Sande-berg, efter hvars död den köptes afCapitainen vid Westg. Dals Rege-mente Charles Emil d’Orchimont,som föranstaltat denna katalogstryckning, hufvudsakligen efter defelaktiga och ofullständiga förteck-ningar, som åtföljde sjelfva sam-lingen.

De mynt och medaljer, för hvilkalodtalet står utsatt, voro af silfveroch väl conserverade. De öfriga afbronze eller tenn, till större delengjutna och fernissade. Guldmyntfans blott ett enda, (N 298 blandutländska).

De åtföljande tryckta beskrifning-arne voro utklippta, till en stor del urnågon Dansk Försäljnings Katalog.

För Kongl. Myntkabinettet inro-pades bland den utländska samling-en N:o 220, 221, 231, 234; blandsvenska N. 6 och 106, tillsammansför 13 Rd 12 sk 8 rst. – Det numis-matiska värdet af dessa utgjordeungefär 150 Rd Bco.

Vad var det då som Hildebrandropade in till Kungl. Myntkabinettet?Jo, nr 220 var 8 Gamla sällsyntaDanska Mynt. Nr 221 var 9 Gamlasällsynta Danska Mynt. Nr 231 var26 Äldsta engelska och SkottskaMynt på 900, 1000- och 1100-årta-let, (alla högst rara) beskrifningaråtfölja dem till en del. Nr 234 var 2Mynt af Franska Philip den Sköne(högst rara). Bland de svenska myn-ten inköptes nr 6, d.v.s. 8 DiverseBracteater och nr 106, d.v.s. 9 Ko-nung Gustaf II Adolphs, DrottningChristinas och Konung Carl X:smynt.

År 1834 var Hildebrand nyligeninflyttad till Stockholm och han hadeen tjänst som amanuens hos riksan-tikvarien Johan Gustaf Liljegren påKungl. Myntkabinettet. Lönen räcktedock inte till alla utgifter utan Hil-debrand tvingades, liksom så mångaandra unga män, att utföra ävenandra arbeten. Ett sådant var att för-fatta auktionskataloger. Det står dockhelt klart att han inte hade tillräckligakunskaper för att bestämma allt kor-rekt.

Mannen bakom samlingen varkonrektorn vid Skara skola, GustafAdolf Sandeberg (1795-1832). Detvar Sandebergs efterlevande somsålde samlingen till Charles Emild’Orchimont och det var denne sombetalade Hildebrand för att skrivakatalogen och ombesörja att det bleven auktion.

Charles Emil d’Orchimont varfödd i Strömstad 5 december 1795.Han valde den militära karriären. År1814 blev han sergeant vid arménsflotta och året därpå hade han hunnitbli underlöjtnant. Han bytte va-penslag och blev löjtnant vid Väst-götadals regemente år 1819. Dennagrad behöll d’Orchimont till 1828 dåhan blev kapten. Han blev riddare avSvärdsorden 1841 och major 1844.År 1846 begärde han avsked ur ar-mén och 26 januari 1850 avled hanpå sin egendom, Levene Storegårdeni Skaraborgs län. Han efterlämnadesin änka Elisabeth Charlotta Fo-gelqvist (1805-1884) och sonen un-derlöjtnanten Carl Ferdinand Johand'Orchimont (1830-1894).

Ian Wiséhn

LitteraturElgenstierna, G., Den introducerade sven-ska adelns ättartavlor. Vol. II, Stockholm1926, s. 281f.Wiséhn, I., Bror Emil Hildebrands arbetemed myntauktioner under 1830-talet.Nordisk Numismatisk Årsskrift 1994-96,Skjern 2000, s. 256-67.

Vem idag vet något om C. A. Nord-ström och dennes firma i Jönköping?I en stockholmstidning år 1889 fannsinförd en spännande annons som rik-tar sig till medlemmar i I.O.G.T. –Independent Order of Good Temp-lars. IOGT bildades som ett ordens-sällskap i USA 1851, kom till Sve-rige 1879 och blev sedermera en avvåra större nykterhetsrörelser. An-nonsen avbildar ett antal nålmärkenoch medaljer som nykterhetsförenin-gar kunde köpa. Av praktiska skälfinns det en prisangivelse vid varje”produkt”.

Tyvärr vet undertecknad inget omfirman C. A. Nordström i Jönköping.Möjligen kan det finnas en kopplingtill den Nordströmska bokhandeln isamma stad. Denna firma grundladesredan 1815 av Jakob Henrik Nord-ström. Vid sidan av böcker och pre-numerationer kunde man där beställaallt slags mindre tryck, såsom visit-och adresskort, firmatryck på papperoch kuvert, fakturor, räkningar m.m.

Den som önskade beställa märkenoch medaljer kunde självfallet ävengå till andra företag i landet. Ett så-dant företag var Sporrongs. Petter-sons Knappmakeri var också fram-gångsrikt. Detta senare företag hadebildats av fabrikören Mathias Petter-son (1824-1896). Företaget etable-rades på 1850-talet med en mindrefabrik för tillverkning av byxknap-par. Redan efter några år övergickman till tillverkning av uniforms-knappar, märken, mindre jetongeretc. IW

En i katalogen interfolierad text som gerbakgrunden till auktionen hos Bok-

auktionskammaren den 19 mars 1834.Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

En märkes- och medalj-annons från 1889

34 SNT 2 • 2005

Vid årsskiftet 1888/89 befannsig Kungl. Teatern – numerakallad Kungliga Operan – i

Stockholm i djup finansiell kris. Detav Gustav III byggda operahuset,som var en pendang till det ännubevarade Arvfurstens palats, hadeförfallit och blivit omodernt. Dådessutom riksdagen beslöt att dra instatsanslagen blev situationen akut.Knut Agathon Wallenberg (1853-1938), äldste son till StockholmsEnskilda Banks grundare, tog då ini-tiativet till bildandet av ett konsor-tium, vilket skulle lösa frågan omoperahusets framtid.1

I januari 1889 inlämnade Wallen-berg ett förslag till finansministervon Essen, vilket gick ut på att H. M.Konungen och staten vardera skulleåta sig att lämna ett årligt anslag om60.000 kronor. Staten skulle dess-utom ge sitt tillstånd till utgivandetav ett premieobligationslån om 10miljoner kronor (fördelat på 500.000obligationer) att säljas ”inom ochutom landet eller endast utomlandsberoende på Kungl. Maj:ts beslut”.Stockholms stad skulle garantera lå-net, sköta dess administration samtge ett årligt anslag om 30 000 kro-nor till Operan, alternativt ett en-gångsanslag om 600.000 kronor.

Återbetalningen av premielånetskulle ske under 55 år genom lott-ningsvis amortering vid varje drag-ning, varvid obligationerna skulle in-lösas med ett successivt höjt belopp.Därutöver skulle vinster utlottas;Wallenberg kalkylerade med att obli-gationsinnehavarnas avkastning övertiden sålunda inte skulle överstiga2%. Icke desto mindre räknade manmed att obligationerna skulle kunnaemitteras till överkurs. Vinstmargi-nalen, som skulle finansiera byggna-tionen av det nya operahuset, bestodsåledes av två element. Dels ränte-marginalen mellan vad lottköparnanöjde sig med och vad Stockholmsstad var villig att betala för ett lång-fristigt lån, dels överkursen som deinblandade bankerna var beredda atterlägga.

TheaterbyggnadskonsortietWallenberg spelade högt för att fåigenom sitt projekt; den 15/2 1889fick han sin banks styrelse med på atti fast räkning överta premielånet.2

Det nybildade Theaterbyggnadskon-sortiet, vari förutom Wallenberg självett antal prominenta personer ingick,skulle därav erhålla 3 miljoner kro-nor. Till Stockholms stad skulle inbe-talas det belopp som förräntat efter3¼% skulle täcka såväl vinster sominlösen av obligationerna.3

Det var självfallet inte Wallen-bergs vilja att Stockholms EnskildaBank (SEB) skulle behålla hela låneti egen portfölj. Han hade för avsiktatt, ”med hänsyn till sakens natio-nella betydelse”, inbjuda praktiskttaget alla svenska banker som äg-nade sig åt obligationsaffärer, att försig själva och kunders räkning teck-na andelar i lånet. För att förbättra sinförhandlingsposition hade Wallen-berg, vad han påstod, träffat avtal

med ett antal utländska banker om attmot provision garantera lånet. ”Upp-gift härom har ej någonstädes på-träffats, men den utländska garantinvar av betydelse då det gällde att fåsvenska banker med på lånet”, skri-ver SEB:s officielle krönikör, OlleGasslander.4

Efter hand åtog sig i stort settsamtliga svenska banker att tecknadelar av premielånet. I såväl riksda-gen som i medierna blev dock pro-jektet utsatt för skarp kritik. ”Led-samt är att [operabygget] fått ennågot obehaglig bismak derigenom,att det af statsmakterna för öfrigt såsträngt utdömda lotterivinstbegärettagits med som lockfågel för det all-männa intresset”, skrev exempelvisFrans Hedberg i sin historik om detgamla operahuset.5

Det kungliga nummerlotteriet ha-de ju mycket riktigt avskaffats år1841 av skäl som Hedberg anför. Detvar troligen därför som den på konti-nenten redan existerande kombina-tionen av skuldebrev och lottsedel,d.v.s. premieobligationen, trots sinauppenbara ekonomiska fördelar förlåntagaren inte på allvar introduce-rats i Sverige.6 Trots detta gick för-säljningen till allmänheten över för-väntan, Den leddes av SEB, där manenligt Wallenberg blev ”alldeles ned-trampade av teatervänner”. Redanefter tre dagar var lånet således prak-tiskt taget slutsålt.7 (Fig. 1.)

Genom det framgångsrikt place-rade premielånet hade Kungl. Tea-terns byggnadsfråga lösts, finansielltoch politiskt, och K. A. Wallenbergsprestige som bankman och politiskaktör stärkts. När operabyggnationennågra år senare krävde nya kapi-taltillskott hade således Wallenberginga som helst problem med att ge-nomdriva sitt förslag till ett nytt pre-mielån, uppgående till 3 miljoner

Teaterkonsortiets premieobligationslån 1889 och 1893Av Bengt Hemmingsson

Bland de svenska historiska vär-depapperen utgör obligationernaett tämligen outforskat område.Här skall därför tillkomsten av deförsta i Sverige utgivna premieob-ligationerna behandlas. Genom enav upphovsmännens ovanligt fri-språkiga minnesanteckningar fårvi dessutom en sällsynt inblick ihur det kunde gå till bakom kulis-serna under den svenska kapita-lismens gryningstid.

Annonser i Ny Illustrerad Tidning år 1890.

35SNT 2 • 2005

kronor fördelat på 300.000 obliga-tioner. Genom nådig resolution den10/3 1893 gavs tillstånd till ett dyliktlån, som beräknades vara slutamorte-rat först år 1967. (Fig. 2.) Konsortiettillfördes ett garanterat belopp om850.000 kronor samt hälften av denvinst som skulle uppstå vid banker-nas vidareförsäljning av lånet.8 Er-sättningen var således delvis rörlig,till skillnad mot den som erlades vid1889 års lån.

Den 29/6 1898 överlämnades detnya operahuset av konsortiet tillKungl. Maj:t och staten. I sambanddärmed avvecklades Theaterbygg-nadskonsortiet, och ett bolag – Kongl.Teaterns AB – bildades som skulleansvara för Operans fortsatta verk-samhet.9 År 1975 bildades Nya

Kungl. Teaterns AB, vilket övertogdet gamla bolagets verksamhet. Nu-mera drivs det under namnet Kung-liga Operan AB och ägs till 100% avstaten.10

KonstmecenatenErnest Thiels versionSå långt den officiella historieskriv-ningen. Det visar sig dock att K. A.Wallenberg med all sannolikhet intevar ensam upphovsman till 1889 årspremielån. I sina postumt publice-rade minnesanteckningar berättarnämligen bankiren och konstmece-naten Ernest Thiel (1859 -1947) sinversion av lånets tillblivelse.11

Thiel var sedan 1884 direktör förHärnösands Enskilda banks stock-

holmskontor men öppnade 1891 enegen bankirfirma, Stockholms Kre-dit- och Diskontoförening. Thiel ha-de följt debatten i pressen om Ope-rans undergrävda ekonomi. ”Då rannden tanken upp i min hjärna, att manborde försöka rädda situationen ge-nom en metod som med framgånglanserats utomlands: nämligen ge-nom att lägga upp ett premieobliga-tionslån,” skriver Thiel.

Han utarbetade genast ett förslagi ärendet, på basis av kalkyler somhans gamle matematiklärare upp-gjort. Med dessa i handen sökte se-dan Thiel upp den 31-årige chefenför SEB, Knut Wallenberg, vilkenhan lärt känna då Thiel några år ti-digare varit SEB:s korrespondent.Thiel utlovades en provision om idénskulle förverkligas, men förslagetrönte till en början ingen anslutning.”Oviljan mot alla sorters lotterier varpå goda grunder allmänt utbredd”,skriver Thiel. I takt med att Ope-rans ekonomi ytterligare försämrades,skedde en omsvängning i opinionen.

SEB utfäste sig som nämnts hosstadsfullmäktige att svara för helalånet; när avgörandet närmade sighade dock nyheten sipprat ut ochblivit känd i bankkretsar. Följdenblev att de övriga stockholmsban-kerna framträdde med anspråk på attfå delta i den förestående emissio-nen; de ansåg nämligen att lånet varStockholms stads angelägenhet ochatt SEB inte utan vidare skulle hanågon ensamrätt till det. Detta var jukrav och synpunkter som stadsfull-mäktige svårligen kunde bortse ifrån.

”Men för Wallenberg och migutgjorde det sakernas nya läge ettoväntat streck i räkningen,” skriverThiel. ”Vi blev ju därigenom full-ständigt berövade vår handlingsfri-het, och samtliga med emissionenförenade enskildheter ställdes undersamtliga deltagande bankers kontroll--- Vad skulle vi göra? Vi måste döljavår förargelse och visa god min ielakt spel.”

Lösningen på problematiken blevatt Thiel och Wallenberg författadeett avtal mellan å ena sidan SEB, åandra sidan ett fingerat syndikat avicke namngivna utländska banker.”Jag översatte detta unika dokumenttill, som jag fortfarande hoppas, oklan-derlig tyska”, kommenterar Thiel.

Därefter inbjöds de övriga sven-ska bankerna till ett sammanträde iSEB:s dåvarande lokaler vid LillaNygatan i Stockholm. Vid mötet,som bevistades av ett flertal framstå-ende bankchefer såsom Davidson,Heckscher, Palme, Gihl och Moll,12

▲

Fig. 1 - 2. Premieobligationer ur 1889 respektive 1893 års lån, utgivna avTheaterbyggnads-konsortiet. Obligationerna har välvilligt ställts till förfogande

av Aktiesamlaren AB, Stockholm. Foto: Gabriel Hildebrand.

36 SNT 2 • 2005

redogjorde Knut Wallenberg för si-tuationen. Han framhöll att stadsfull-mäktige avfordrat honom en bin-dande offert, innan ärendet föredrogsinför dem. Till följd därav hade han,för att inte riskexponera sin bank förmycket, nödgats att bilda ett konsor-tium av utländska banker, vilka såle-des övertagit ansvaret för nittio pro-cent av lånesumman. På så sätt hadeju i realiteten hela lånet varit pla-cerat, då SEB:s offert lämnades tillstadsfullmäktige.

När Wallenberg hade fått klart försig att övriga stockholmsbanker in-sisterat på att få delta i emissionen,hade han förhört sig hos de utländskabankerna om möjligheten att få dematt avstå från deltagande, och på vil-ka villkor de kunde tänka sig att göradetta. Han hade glädjande nog justfått beskedet, att man var beredd attavstå från sin teckningsrätt mot enersättning av 270.000 kronor. På an-modan läste därefter Thiel upp dentyska avskriften av det ”kontrakt”som han och Wallenberg dagen in-nan skrivit ihop. ”Och nu utspann sigett minst sagt lärorikt meningsutbyteom vem som borde betala kalaset”,skriver Thiel.

Resultatet blev, att Palme föreslogden nära till hands liggande lös-ningen, att man borde höja obliga-tionernas emissionspris gentemot all-mänheten med erforderligt belopp.13

”Denna lösning rönte lika rörandesom enhällig anslutning, varefter sam-manträdet upplöstes, och alla her-rarna i bästa stämning gick på DuNord för att äta middag”, kommen-terar Thiel.

Då Thiel senare under kvällenskildes från Wallenberg, utspann sigföljande samtal: – ”Nu har du mitthuvud i dina händer”, sade Wallen-berg allvarligt under det att hantryckte Thiels hand. ”Det är i gottförvar”, blev svaret.

På lördagsförmiddagen den 3/61889 uppsökte Thiel sin affärspart-ner på SEB:s kontor och bad att fåtala med honom. De gick in i gam-le A. O. Wallenbergs lilla privatrumoch Knut ställde sig mot kakelugnenmedan Thiel blev sittande i en stol.”Han förstod alltför väl vad sakengällde. Jag ville ha min provision ochjag hade flera gånger utan resultatfått påminna honom därom”, berättarThiel. Efter en viss diskussion gavWallenberg med sig, gick ut till kas-san och kom efter en stund tillbakamed etthundra av SEB:s tusenkro-norssedlar, ombundna med ett snöre.

Efter emissionen ”fastnade” dockett antal obligationer hos dels SEB,dels hos Thiels egen firma. Det inne-

bar dock inte någon större förlust,eftersom dessa kontrahenter – enligtThiel – inhöstade samtliga störrevinster vid lånets första dragning.”Vi såväl som andra behövde ju tjä-na pengar”, konstaterar han torrt.

Det ingick dessutom i deras planatt efter emissionen driva upp kur-sen, vilket också lyckades genom ensamarbetspartners – den ”knipsluge”mäklaren John Håkanson – manöv-rer. Det kostade mycken möda ochstort besvär innan Thiel och Wallen-berg lyckades sälja slut på lagret avobligationer. Den sista posten ham-nade hos deras farligaste konkurrent,Louis Fraenkel.14 ”Och där frös denfast”, konstaterar Thiel nöjt.15

Den provision som Thiel upp-bar från obligationsaffären utgjordegrundplåten till hans så småningommycket betydande förmögenhet.16

Från 1890-talets mitt trappades dockav olika orsaker det nära och up-penbarligen mycket förtroendefullasamarbetet mellan Thiel och Wallen-berg ned.17 Brytningen i deras rela-tion och Thiels förlust av sin förmö-genhet under 1910-talets senare delhar uppenbarligen motiverat honomtill att vara ganska frispråkig i sinaminnesanteckningar.

Flera omständigheter kring Thielsberättelse underbygger dess trovär-dighet. Det fingerade tyska avtalethar inte påträffats av SEB:s histori-ker i bankens arkiv, och vid en tidi-gare överläggning om lånet med endansk bankman hade Knut Wallen-berg på en direkt förfrågan vägratuppge vilka de tyska participanternavar. När Knuts yngre bror Marcus isenare minnesanteckningar kritise-rade honom för hans deltagande iotillbörliga affärer, ingick 1889 årspremielån bland dessa. Marcus kallaräven Thiel för ”Knuts onda genius” isina anteckningar.18

*

Premieobligationslånen som finan-sieringsform hade kommit för attstanna, även om de under sin guld-ålder under 1970- och 1980-talenåter blev kontroversiella. Diskussio-nen om etik och moral rörde sigemellertid då inte längre om spel-momentet, utan om deras roll såsomskatteplaneringsinstrument.

Noter1 Den officiella redogörelsen för projek-

tet utgörs av: Operabyggnaden i Stock-holm. Festskrift i anledning af dessinvigning den 19 september 1898, ut-gifven af Teaterbyggnadskonsortium

(red. O. A. Busch, Stockholm 1898)s. 9 -16.

2 O. Gasslander: Bank och industrielltgenombrott. Stockholms Enskilda bankkring sekelskiftet 1900, del 1 (Stock-holm 1956) s. 109.

3 I litteraturen synes uppfattningen intevara alldeles klar om hur finansierin-gen var konstruerad; jfr Gasslander1956 s. 108 och M. Fritz : Ernest Thiel.Finansman i genombrottstid (Medde-landen från ekonomisk-historiska in-stitutionen vid Göteborgs universitet33, Gbg 1974) s. 13f. Det står dock heltklart, att principen var den att Teater-konsortiet endast skulle komma i åt-njutande av räntemarginalen samt deli överkursen på obligationerna.

4 Gasslander 1956 s. 109.5 F. Hedberg: Gustaf III:s operahus och

dess minnen (Stockholm 1891) s. 132.6 C. G. Cervins Förteckning å svenska

obligationer jemte uppgift om obliga-tionernas valör, utgifningstid, räntefot,utlottnings- och inlösningsterminersamt stället hvarest förfallna obliga-tioner och räntekuponger infrias (2:auppl., Stockholm 1884) förtecknar en-dast endast ett premielån, arrangeratför svenska statens räkning år 1860av tyska firmor, till ett belopp av2.400.000 preussiska taler courant (ses. 5). Troligen var hela lånet avsett förden tyska marknaden.

7 Gasslander 1956 s. 111.8 Festskriften 1898 s. 15.9 Se bl.a. Jubelboken Operan 200 år.

(Red. K. Ralf, Stockholm 1973) s. 31f;228ff.

10 Uppgifter från Patent- och Registrer-ingsverket, rörande org.nr: 556190-3294.

11 E. Thiel: Vara eller synes vara, Min-nen och minnesanteckningar (2:a uppl.Malmö 1990) s. 33 ff.

12 Henrik Davidson, chef för Skandina-viska banken i Stockholm; EduardHeckscher, Industribanken; J. HenrikPalme, Stockholms Intecknings Ga-ranti AB (SIGAB); Götrik Gihl, chefför Sundsvalls Enskilda bank i Stock-holm; Victor Moll, kamrerare i Hypo-teksbanken.

Strandbergs Mynt&

Aktiesamlaren ABköper och säljer

Mynt, sedlar, ordnar, medaljer, aktiebreväldre handlingar m.m.

charta sigillata, fornsaker m.m.

Se vår hemsidawww.aktiesamlaren-bjb.se

Arsenalsgatan 6, Box 7377, 103 91 StockholmTel: 08-611 01 10, Fax: 08-611 32 95

37SNT 2 • 2005

13 Gasslander (1956 s. 110) redogör förmötet, som ägde rum 10/4 1889, påbasis av det protokoll som bevarats iSEB:s arkiv. Vid mötet deltog repre-sentanter för inte mindre än elva olikabanker, och Wallenberg meddelade attavtalet mellan SEB och det icke namn-givna utländska bankhuset annulleratsmot en gottgörelse av 3%, vilken handock hoppades kunna pressa ned till2½ %, d.v.s. 250 000 kr för hela låne-summan eller 50 öre per obligation.Bankkonsortiet höjde mycket riktigtemissionspriset från 22 kr till 22:50kr per obligation, varvid man ju blevkompenserad för kostnaden för att lösaut det ”tyska” bankkonsortiet. Thiel(s. 35) har här fel uppgifter om den kal-kylerade ersättningen per obligation,men den av honom uppgivna totalsum-man (300 000 kronor) stämmer medvad som anges i SEB:s protokoll.

14 Thiel ansåg att det vid sekelskiftetendast fanns tre finansmän av konti-nentala mått i Sverige; han själv, KnutWallenberg och Fraenckel. Betr. densistnämnde, se S. Fritz: Louis Fraen-ckel 1851-1911. Bankman och finans-man (Stockholm Studies in EconomicHistory 20, 1994). Fraenckel bedrevegen bankirfirma intill 1893, då hanövertog chefskapet för StockholmsHandelsbank.

15 Det är ej helt klart om Thiel i detta ochföregående avsnitt talar om 1889 årslån. Av redogörelsen att döma är dettroligare att det rör sig om 1893 års,speciellt som Thiel verkar tala om sinegen firmas operationer, som ju star-tade först 1891.

16 För Thiels verksamhet i övrigt, se Fritz1974 och T. Gårdlund: Misslyckandetsgenier (Smedjebacken 1993), där del 1handlar om Thiel.

17 Fritz 1974 s. 15.18 Gårdlund 1993 s. 32f.

4:e Internationellamedaljbiennalen i Seixal19 november 2005 –22 januari 2006En internationell medaljbiennal, denfjärde i raden, kommer att hållas iSeixal, Portugal, mellan 19 novem-ber 2005 och 22 januari 2006. Föl-jande information har kommit tillKungl. Myntkabinettet: varje medalj-konstnär får lämna in högst tre me-daljer producerade under eller efterår 2004. Man måste skicka in verkensenast den 29 juli 2005. Observeraatt föremålen skall skickas in di-rekt till Portugal, inget kommeratt gå via Kungl. Myntkabinettet.All information finns i broschyrensom medföljer anmälningsblanket-ten, vilka kan erhållas på adress:

IV International Biennial of Contem-porary Medal-SeixalCâmara Municipal do SeixalDivisão de Acção Cultural – Sectorde ExposiçõesFórum Cultural do SeixalQuinta dos FrancesesPO-2840-499 Seixal PortugalTel.: 21 227 48 10Fax: 21 227 48 11E-post: dac.exposicoes@cm-seixal.ptHemsida: www.cm-seixal.pt

Kungl. Myntkabinettet kommer inteatt hantera vare sig anmälningar ellerförmedling av medaljer. Allting tasom hand av organisatörerna i Seixal.

Marie-Astrid Voisin

Ny konstutställningpåKungl. Myntkabinettetvåren 2005F. I. D. E. M.– de svenska bidragenDen internationella medaljkongres-sen, F. I. D. E. M., hölls i oktober2004 i Seixal i Portugal. Värd fördenna kongress var staden Seixal ochnågra portugisiska medaljkonstnärer.Seixal ligger omedelbart söder omLissabon och var tidigare en fabriks-stad, där man producerade olika fö-remål i kork. Nu är korkfabriken ner-lagd och i stället har man byggt omvissa delar och gjort lokalen till enutställningshall. I samband med me-daljkongressen i oktober ställde manhär ut de medaljer som 490 konstnä-rer från 32 länder bidragit med. Kra-vet för att ställa ut var att medaljernainte var äldre än fem år och inte hadevarit utställda vid andra F. I.D.E.M.-kongresser. Nu som tidigare variera-de medaljernas tema, form och ma-terial.

Normalt hålls medaljkongressernavartannat år men nästa blir av först2007 och då i Colorado Springs. Det-ta beror dels på att den AmerikanskaNumismatiska Föreningen (ANS),som är nästa värd, försöker att fåbidragsgivare så att kongressavgiftenkan subventioneras, dels på att or-ganisationen F. I. D. E. M. firar 70-årsjubileum 2007.

Under denna kongress kommerman att rösta in en ny styrelse ochändringar i organisationens stadgarkommer att ske. Man vill förnyaorganisationen så att den blir intres-sant för såväl gamla som nya medalj-konstnärer. De senaste åren har manförlorat många deltagare bland annatpå grund av för höga avgifter och attmånga känt att organisationen intevarit givande.

Den 16 april 2005 kommer Kungl.Myntkabinettet att öppna utställnin-gen F. I. D. E. M. – de svenska bidra-gen med de medaljer som de svenskakonstnärerna ställde ut i Seixal. Detär elva konstnärer och 26 medaljersom visas. Utställningen varar framtill den 29 maj 2005. Varmt välkom-na!

Marie-Astrid Voisin

Utställningar

38 SNT 2 • 2005

Papperspolletterför velocipedövningHjulsporten, som man sade på slutetav 1800-talet, hade i och med luft-ringarnas införande på 1890-taletblivit omåttligt populär. Vid sekel-skiftet fanns det över 40 000 inre-gistrerade velocipeder i Stockholm.Till och med de statliga ämbetsver-ken och armén hade lagt sig till meddenna nymodighet. Det dröjde intelänge förrän en svensk cykeltillverk-ning kom i gång med ledande tillver-kare som Per From och Anton Wik-lund.

Idag lär sig alla barn att cykla ge-nom att någon vuxen springer bred-

vid och parerar svängningarna. Un-der 1890-talet var det betydligt all-varligare. Det fanns till och med sär-skilda skolor som under en längre tidlärde ut cykelåkningens alla myste-rier.

I Kungl. Myntkabinettets samling-ar finns några papperspolletter /bil-jetter som har anknytning till dessaskolor. I det ena fallet rör det sig omett biljettblock från Adolf Östbergsvelocipedskola på Regeringsgatan 72i Stockholm. Varje biljett/pollett gäll-de för en timmes övning och prisetvar 1 krona 50 öre – då en myckethög avgift. Innanför ramen på biljet-ten/polletten finns också en avbild-ning av en äldre typ av höghjuling,

d.v.s. en cykel som i Storbritannienofta kallades ”penny – farthing”, därmyntens storlek motsvarade cykelnstvå olikformade hjul.

Den andra polletten går undernamnet ”Rabatt-kort” och har utgi-vits av A.B. Amerikansk Cycleim-port. Ägarna var Eli Pettersson ochAugust Lindblad. Rabattkortet fickden som köpt en velociped. Mankunde använda kortet, som var värt10 kronor, hos Östbergs velociped-skola. Kortet gällde under säsongenår 1898.

Både biljettblocket och rabattkor-tet har ursprungligen tillhört SvenSvenssons samling.

IW

Cathrinedahls Pappersbruk anladesomkring 1835 vid Bäveåns övre loppi Uddevalla. Bruket är uppkallat efterfru Catharina Strömdal, gift med fab-rikör Jonas Strömdal, som ägde bru-ket och som dog där 1842.

Bruket använde polletter för in-samling av linnelump, det senare en

skyldighet som upphörde omkring1860. Efter diverse ägarbyten köp-tes bruket 1902 av ingenjör HenryThorburn. Driften lades då om frånpapperstillverkning till enbart papp.Pappersbruket upphörde 1940.

Hans Lundberg

LitteraturKristiansson, S.: Det gamla Uddevalladel 2 s. 146. 1936. Olsson, H.: Uddevalla Förr – en bildbok,s. 140. 1983.

Pollett från Bohuslän för insamling av linnelumpor

Ovan Lumppollett från Cathrinedahls Pappersbruk från 1851.Underskrift: C. G. Lundqvist. Foto förf.

T.h. Katrinedals Pappersbruk. Foto Maria Lundbäck.

1. Biljettblock från Adolf Östbergs velocipedskola. Den somhade en biljett/pollett kunde under en timmes tid öva sig i

velocipedåkning. Med tanke på att man körde på s.k. höghju-lingar behövdes säkert övning både en och två timmar.

Av någon oförklarlig orsak fick man inte överlåta biljetternapå någon annan person.

Foto: Gabriel Hildebrand, KMK. Skala 1:1.

2. Rabattkort som kunde användas år 1898 av den som inköpt envelociped hos A. B. Amerikansk Cycleimport. Rabatten var på

tio kronor. Den som just köpt sig en höghjuling var säkert i stortbehov av undervisning.

Foto: Gabriel Hildebrand, KMK. Skala 1:1.

39SNT 2 • 2005

Bremerholms kyrka författiga i KöpenhamnVid sidan av överflödet har alltid fat-tigdomen funnits. De fattiga var hårtutsatta i ett samhälle där lagar ochförordningar förbjöd tiggeri. Att tig-ga likställdes med lättja och var straff-bart. Straffen varierade men kunderesultera i ett par dagar i fängelseeller straffarbete.

Myndigheterna försökte reglera tig-geriet genom att göra särskilt behö-vande personer till officiellt aukto-riserade tiggare. De förseddes medmärken så att allmänheten skulle för-stå att de borde ge dem en allmosa.Det krävdes ett intyg – tiggarpass –som utfärdats av t.ex. kyrkoherden ihemsocknen och dessutom tillståndfrån stadens borgmästare. Ett krång-ligt förfarande som snart ersattes avsärskilda märken som kunde bärassynliga på bröstet.

Redan 1548 ålades borgmästare idanska köpstäder att ge fattiga ett”Tegen paa Brystet”. Tecknet skul-le vara försett med sockenkyrkansnamn. Dessutom skulle de vara num-rerade. I Sverige fungerade det pålikartat sätt.

I en liten skrift utgiven av Mor-ten Eske Mortensen och Jørgen Sø-mod finns ett stort antal fattigteckenupptagna från Bremerholms kyrka.Bland annat nämns det att i Kungl.Myntkabinettets samling finns entiggarbricka med nr 179 från Bre-merholms kyrka. I listan anges attbrickan är förkommen. Så är dockinte fallet.

”Fattigbrickan” – som mest liknarett mynt – är präglad 1701 och visarpå åtsidan Fredrik IV:s monogramsamt årtalet. Frånsidan visar textenBREMER/HOLMS/KIRCKIS/FAT-TIGE/N° 179. Frågan är hur ”bric-kan” fungerat. Möjligen kan kyrkan

ha delat ut den som en sorts pollett,som berättigade till mat eller för an-nat nödtorft. I kyrkans arkiv bordedet kunna framgå hur ”brickan” vartänkt att fungera. Kanske vet någonav tidningens läsare mer om hur deanvändes.

Kyrkan, som idag kallas HolmensKirke, är Köpenhamns enda renäs-sanskyrka. Den ligger mitt emotChristiansborgs Slott mellan Slots-holmen och ”fastlandet” på det somen gång var Bremerholm. Kyrkan äridag mycket populär, bl.a. var det i

denna kyrka som drottning Marg-rethe II gifte sig 1967. Eva Wiséhn

LitteraturMortensen, M. Eske & Sømod, J.: Bre-merholms Kirckis fattige. Köpenhamn1979.Levander, L.: Fattigt folk och tiggare.Stockholm 1934.

Internethttp: //www.numis.dk/nyhedsarkiv_2000.asphttp://www.musikhistoriskmuseum.dk/reg/kbh_holmens_forside.htm

Pollettsamlandetpå uppgående?Numismatiken har många grenar påsitt träd – allt från annorlunda betal-ningsmedel, mynt från antiken tillvåra dagar, sedlar, moderna konto-kort, medaljer, ordenstecken, spel-och räknepenningar samt polletter.

Samlarna av de sistnämnda fick envitamininjektion, när den kände pol-lettsamlaren Dan Carlberg besökteGöteborgs Numismatiska Förening inovember. Han berättade då framförallt om de relativt sällsynta pollet-terna från 1600-talet, men han gaväven en allmän bakgrund till bruketav polletter i vårt land. Åhörarna fickockså njuta av vackra fotografier avpolletter från Kungl. Myntkabinet-tets samling. Intresset från de mångasamlarnas sida var påtagligt, vilketframgick av frågestunden. Föredra-get var ett uppskattat samarrange-mang mellan SNF och GNF.

Vårt land har en rik flora av pollet-ter, vilka använts i de mest skiftandesammanhang. De gamla brukspollet-terna är nog de som attraherar deerfarna samlarna mest. Tillgången pådessa är dock ganska begränsad, var-för nybörjarna i stället rekommende-ras börja samla på t.ex. polletter somanvänts på färjor, bussar och spår-vagnar eller i nöjesparker och matin-rättningar. Moderna polletter är me-ra lättåtkomliga och man kan ännuförvärva dem till rimliga priser. Pol-lettsamlandet rymmer mycket lokal-och kulturhistoria.

Många samlare har gjort betydan-de insatser för att systematisera pol-

letterna och för att sätta in dem i sinahistoriska sammanhang. Själv tänkerjag på Karl Skårman, Folke Tuf-vesson och Hans Lundberg, som på1970-talet fördjupade sig i polletterfrån ångslupar och färjor i Göteborg.Det arbetet resulterade i tre småskrif-ter utgivna av Göteborgs Numisma-tiska Förening. Dessa är ännu efter-frågade av pollettsamlare. Kanskekan Dan Carlbergs insats på nyttväcka intresse för detta samlarom-råde i Västsverige? Tidpunkten kannog vara den rätta, eftersom maninom en snar framtid kan förvänta sigett stort utbud av polletter från SvenSvenssons rikhaltiga samling. Denförsäljs ju som bekant via auktioneri SNF:s regi.

Rolf Sandström

Holmens kirke, Köpenhamn.Foto hämtat från Internet.

Fattigbrickan från Bremerholms kyrka. Foto Gabriel Hildebrand.

Foto Dan Carlberg.

40 SNT 2 • 2005

Ett sedelförslag frånmitten av 1800-taletUnder början av 1800-talet pågick endiskussion om de svenska sedlarnasutseende. Det fanns t.ex. kritik motdet dåliga sedelpapperet, trycket,motivval och att sedlarna var tämli-gen lätta att förfalska. KanslirådetGustaf Adolf Bruncrona, som självsatt med i Bankoutskottet, ansåg attman i Sverige skulle tillverka sedlarefter rysk modell. Av den anledning-en försökte den svenska beskick-ningen i S:t Petersburg få fram upp-gifter om tillverkningen, men miss-lyckades. Bankofullmäktige valde istället att be två resande svenska ve-tenskapsmän, professorerne N. Alm-roth och G. E. Pasch, att i London,Berlin och Paris få fram nyttiga upp-lysningar om moderna sedlar.

Nils Wilhelm Almroth (1797-1852)avlade hovrättsexamen i Uppsala år1814 och bergsexamen 1815. Hanblev amanuens vid Bergskollegietsmyntkabinett 1815. Därmed fick hani sig en del numismatiska kunskaper.Myntproberare blev han 1817. Till-sammans med den store kemistenJöns Jacob Berzelius reste Almrothpå en studieresa 1819 för att besökafranska och tyska myntverk. Mellanåren 1822-1830 ingick Almroth i dens.k. myntkommittén. År 1835 hadehan hunnit bli professor och överdi-rektör för Mynt- och kontrollverken.Myntet och Kontrollverket förenadestill ett enda ämbetsverk, som förststod under Bergs- kollegiets överinse-ende men fr.o.m. 1838 frigjordes föratt få en självständigare ställning.Almroth införde nya maskiner i till-verkningen av både mynt och sedlar.

Gustaf Erik Pasch (1788-1862)utbildade sig till läkare, men drogstidigt till studier i ämnet kemi. Hanhade Berzelius som lärare. År 1829utnämndes han till adjunkt i kemi vidKarolinska institutet. Mest känd blevPasch för sin insats på tändsticksfab-rikationens område. År 1844 fick hanpatent på strykstickor med tändsatsav kaliumklorat och antimonsulfid,vilka tändes mot ett plån, innehål-lande röd fosfor. Åren 1824-1825reste Pasch och Almroth ut i Europaoch då studerade de beredningen avsedelpapper och ledde efter hem-komsten till framställningen av prov-blad på nytt papper. Det nya sedel-papperet var sedan i bruk under fleraårtionden.

Dessa förbättringar räckte dock intei längden. Sedeltryckaren Carl Abra-ham Broling (1798-1851) skyndadepå utvecklingen. År 1829 fick han

Ett par kortbrevfrån Henryk Bukowskitill apotekarenGustaf CavalliDen 11 mars 1900 avled Henryk Bu-kowski, född i Polen 1839 och denledande konst- och antikvitetshand-laren i Stockholm under slutet av1800-talet.

År 1870 grundade Henryk Bukowskien egen antikvitetsaffär vid Jakobstorg 3 i Stockholm, där han ävensålde ”vad som till skrivbordet hö-rer”, musikalier, vin och konjak. Från1873 höll han offentliga konstauk-tioner. Den första i den långa radenav auktioner ägnades en del av KarlXV:s samlingar. Dessa auktioner,som kom att kraftigt stimulera intres-set för gammal konst i Sverige, höllssenare i Hotell Rydberg. År 1882flyttade Bukowski till Arsenalsgatan2, där företagets konst-, mynt- ochbokauktioner sedan dess ägt rum.Samma år blev han medlem iSvenska Numismatiska Föreningen.

Det var självfallet viktigt för Bu-kowski att ha en krets med goda stam-kunder, särskilt sådana som kundeköpa för större summor. En sådankund var apotekaren i Skövde, Gus-taf Cavalli (1849 -1926), mannensom med tiden ihopsamlat närmare3.000 plåtmynt.

Det var inte alltid som apotekarensjälv kunde bevista auktionerna i hu-vudstaden, och då var det bra om Bu-kowski kunde hjälpa till med inro-pen. Ett sådant tillfälle var när Bu-kowski avhöll sin auktion nr 125 (15november och följande dagar 1899),som sålde framlidne kommissarienCarl Johan Nordqvists fina mynt-samling. Denna samling innehöll ock-så ett nittiotal plåtmynt, varav fyrasom präglats av koppar från Gustafs-bergsbolaget (1 daler sm 1748, ½ da-ler sm 1748, 1 daler sm 1752 och ½daler sm 1752). Gustafsbergsbolagetgrundades 1746 och uppkallades ef-ter prins Gustaf (sedermera GustavIII), som fötts detta år. Bolaget ut-nyttjade kopparfyndigheter i Jämt-land för framställning av plåtmynt.Bland Nordqvists plåtmynt fanns äv-en ovanligheter som 1 daler sm 1656,3 daler sm 1676 och 1678 samt ½daler sm 1685.

Bukowski ville snabbt rapporteratill sin uppdragsgivare hur inköpengått för dennes del. Därför skriverhan ett par brevkort som han kundelägga i brevlådan direkt efter auktio-

nen, två dagar i följd. Det första kor-tet är daterat 17 november 1899:

Heders Broder!Härmed får i största hast underrättaDig att utom 3 nummer af mindre viktinropade jag samtliga de nummer Duönskade som hittills äro sålda. Auk-tionen fortsätter på lördag med nr2387 och skall jag om möjligt för-söka afsända dem på lördag eller omsöndag. Alla samlarna voro rasandepå mig att de inte fick någon koppar,och de tror att inropen gjordes för ensvensk-amerikanare från Djursholm.

Som jag slog ihop flera nummertillsammans gingo de gemförelsevisbilligt, men en del af de rarare fickjag betala. Får se hur det går i mor-gon tecknar i hast gamle vännen.

H. Bukowski

Följande dag (18 november 1899)skickar Bukowski nästa kortbrev:

Min Heders Broder!Härmed får underrätta Dig att auk-tionen är slut och inropade jag förDin räkning alla plåtar, samt med fåundantag all koppar. Hela beloppetgick till omkring 6,777 kronor, eftermin uträkning före auktionen troddejag att summan skulle blifva minst8,000 kronor. Men tror jag att Dittvisa råd att slå ihop så mycket sommöjligt har gjort sitt till för det lyck-liga resultatet. –

Auktionen slutade ej förr än efterkl. 8, derför var det omöjligt afsändai dag men packar det i morgon ochafsänder på måndag morgon tecknari hast gamle vännen mycket trött.

H. Bukowski

Den ”gamle vännen” Henryk Bu-kowski skulle endast leva i ytterli-gare drygt tre månader. Han avled iStockholm den 11 mars året därpå.Kvar finns dessa två kortbrev somberättar om lojalt arbete för en godkund samtidigt som man förstår attBukowski var utarbetad.

Ian Wiséhn

Lästips!I SNT 1994:4 presenterar Ulf NordlindSNF:s minnesmedalj över Henryk Bu-kowski. Här kan man läsa mer om den-ne samlare och donator samt litteratur-referenser.

I SNT 1989:3 och 1991:9-10 finnsartiklar över myntsamlaren GustafCavalli författade av Ian Wiséhn resp.T. G. Appelgren.

41SNT 2 • 2005

möjlighet att resa till England föratt studera mynt- och sedeltillverk-ningen. Han inhämtade många godaidéer för bättre svenska sedlar. Ef-ter hemkomsten blev Broling år 1830gravör och tryckeriföreståndare vidRiksbankens sedeltryckeri (då place-rat i Norra Bankohuset intill Järntor-get i Stockholm). Denna tjänst inne-hade han fram till sin död, 21 årsenare.

Broling specialiserade sig på värde-papperstryck och införde den eng-elska konstgraveringsmetoden vidtillverkningen av svenska sedlar. Haninförde en av honom själv uppfunnenmetod för sedelpapperets färgning iolika nyanser. De svenska sedlarnafick genom Broling år 1836 ett heltnytt utseende. Han uppfann också ennumreringsmaskin. Därmed var detslut med att för hand skriva ut num-mer på sedlarna. År 1851 var hanpå gång igen för att i Frankrike lärasig mer om det senaste inom tryck-konsten, men allt avbröts plötsligt avdöden. Han avled i Paris 9 augusti1851.

Det kan ofta vara svårt att avgöravilka som ritat olika sedelförslag.Helt klart var Broling mycket pro-duktiv på detta område, men tjänstenkrävde alltmer administrativa insat-ser. Av den anledningen, men ocksåav dateringsskäl, är det knepigt attutreda konstnären bakom ett spän-nande sedelförslag från mitten av1800-talet.

Förslaget gäller en sedel med valö-ren 100 riksdaler banko eller 150 riks-

daler riksgälds. Den centralt place-rade texten lyder: SVERIGES RIKES/ Ständers Bank / Inlöser vid anford-ran denna Sedel å / ETT HUNDRARiksdr Banco / med 37 _ RiksdalerSilfver Specie, enligt 1830 års Mynt-fot. / Stockholm, den… 18…. Påsidorna finns valören 150 riksdalerriksgälds med sedvanlig förkortning,Rdr Rgd, innanför rikt dekoreradekvadrater. Nederst finns en oval medden gällande straffsatsen för den somförfalskar sedlar. Överst på förslagetsitter moder Svea med en svensksköld. Bakom henne ligger ett lejon.Vid Sveas fötter syns ett lokomotivmed fyra vagnar. Järnvägslinjen ärdragen längs en kuststräcka och ihorisonten syns en stad med kyrk-torn. Merkurius med sitt ymnig-hetshorn flyger över Svea och land-skapet på marken.

En tidsangivelse för sedelförsla-gets tillblivelse markeras av att valö-rerna banko och riksgälds upphörde1855. En annan datering gäller loko-motivet som stilla tuffar fram. Järn-vägsfrågan var aktuell på 1853 /54års riksdag. De första järnvägarnaför offentlig trafik hade öppnats iStorbritannien på 1820-talet. Sverigelåg emellertid långt efter. Det skulledröja till mars 1856 då sträckan Öre-bro-Ervalla öppnades för trafik. Det-ta var Sveriges första för lokomotivbyggda järnväg. Med hänsyn till va-lörangivelsen och förekomsten avjärnväg på sedelförslaget, borde till-komsten läggas till ca 1854.

Ian Wiséhn

”I morgon företages vid Slotts-Rättransakning öfver den för sina mångaillbragder och täta rymningar namn-kunnige lifstidsarrestanten Lars Abra-hamson, som kommer att ställas un-der tilltal för falska Bancosedlarsförfärdigande uti häktet.

Sedan man förmärkt, att dylikasedlar af 2 och 3 Rdrs valeur voro utiomlopp i staden, upptäcktes, genomStadsfiscalens nitfulla efterspaning-ar, att de utprånglades af en Smedge-säll från Krono-Warfvet, vid namnCarl Ohlsson, hvilken derföre häkta-des och uppgaf, att han, som underarbetet uti Ankarsmedjan träffat fle-re der anställde arrestanter, mottagitsedlarne af en Lifstidsarrestant vidnamn Rydberg. Visitationer anställ-des derefter hos alla Lifstidsarrestan-terne och uti deras häkten, men utanden ringaste upptäckts.

Lars Abrahamson, som förvaradesi enskilt rum, misstänktes likväl förförfalskningen och ledd af dennamisstanka, hade Fångvaktmästarenanställt en ytterligare noggrann visi-tation uti dess rum, dervid han lyck-ades att finna 2:ne runda blystämp-lar, sådane som hvita stämpeln åBancosedlarne, åtskillige verktyg, enriktig Bancosedel på 3 Rdr, som tje-nat till efterapning, 2:ne halffärdigefalska sedlar samt åtskilligt papper,alltsammans inpassadt uti utholknin-gar, som med glödgade spikar blifvitgjorde, dels i stolpen till sänglafven,dels i bräderne af sängbotten.

Man måste beundra brottslingenssynnerliga fintlighet i omsorgen attdölja sitt företag, likasom att beredasig tillfälle till dess utöfning.”

MGL

Gjorde falskabankosedlar i fängelset

Under rubriken ”Nidingar och Miss-dådare” i Erik Lindorms bokfilm NySvensk Historia (tryckt 1942), perioden1810-1872, finns nedanstående notisfrån december 1825 om en sedelför-falskare i Karlskrona. Den handlar omen redan livstidsdömd man, som påolika finurliga ställen i isoleringscellenssäng gömt undan blystämplar, verktygoch papper avsedda för förfalskningav bankosedlar i valörerna 2 och 3riksdaler. Även då kunde man uppen-barligen bedriva brottslig verksamhetinifrån fängelserna. För vad han vardömd till livstids fängelse framgår inte.Men en välkänd brottsling var han tyd-ligen och hade flera kumpaner.

Sedelförslag på 100 riksdaler banko från 1800-talets mitt. Foto KMK.

42 SNT 2 • 2005

StiftelserSven Svenssons stiftelseför numismatikFöreningens representanter har varit:Ordinarie: Suppleanter:Julius Hagander Sven-Erik OlssonJan-Olof Björk Rolf SandströmGunnel Engwall Dan Carlberg

Gunnar Ekströms stiftelse förnumismatisk forskningFöreningens representanter har varit:Ordinarie: Suppleant:Ulf Nordlind Björn Tarras-Wahlberg

Sven Svenssons samlingarKontrollant för samlingarna har un-der året varit Frédéric Elfver.

Svensk Numismatisk Tidskrift(SNT)SNT har under året haft Ian Wiséhnsom ansvarig utgivare. Redaktions-sekreterare har varit Monica Golabi-ewski Lannby, och annonsansvarigCarin Hirsch Lundborg. SNT harutkommit med åtta nummer. Sedanhösten 2003 finns SNT även till-gänglig i elektronisk form på före-ningens samt Kungl. Myntkabinet-tets hemsidor.

Tryckta skrifterUnder det gångna året har föreningenutgivit Smärre Skrifter nr 10, CarlSnoilsky. Skalden som samlade myntoch böcker av Julius Hagander, IanWiséhn, Göran Wahlquist, Jan-OlofBjörk samt Anders Larsson. Dennaskrift är tryckt med bidrag från C. W.Burmesters förlagsfond och JuliusHagander, Basel. Vidare har före-ningen utgivit Numismatiska Med-delanden XLII, Svensk numismatiskbibliografi intill 1903 av Björn-OttoHesse. Avslutningsvis har förening-en utgivit Svensk Numismatisk Tid-skrift. Register 1993-2002 av DanielGolabiewski. Till tryckningen avdessa skrifter har Gunnar Ekströmsstiftelse för numismatisk forskningsamt Sven Svenssons stiftelse förnumismatik lämnat bidrag.

MedaljFöreningen har utgivit en medalj isilver till minne över Ulla S. LinderWelin (1909 -1983). C. W. Burmes-ters medaljfond lämnade bidrag tilltillverkningen. Den slutliga upplaganblev 19 exemplar.

AuktionsverksamhetenAuktionsverksamheten har under åretskötts av Göran Wahlquist med bi-

Årsberättelse för år2004 avgiven av styrel-sen för Svenska Numis-matiska FöreningenÅrsmötetÅrsmötet ägde rum den 25 april 2004på Kungl. Myntkabinettet i Stock-holm. Ordföranden, Julius Hagander,öppnade mötet och hälsade de när-varande varmt välkomna. Minnet avde sedan föregående årsmöte avlidnamedlemmarna hedrades med en tystminut. Julius Hagander valdes tillordförande och Frédéric Elfver val-des till sekreterare att leda årsmötes-förhandlingarna. Styrelsens årsberät-telse och revisorernas rapport pre-senterades och styrelsen beviljadesansvarsfrihet för det gångna årets(2003) förvaltning.

Valberedningens sammankallan-de, Björn Tarras-Walhberg, läste uppförslaget med omval av Frédéric Elf-ver, Stockholm (3 år) och GunnelEngwall, Stockholm (3 år) samt ny-val av Jan-Olof Björk, Växjö (3 år).Förslaget bifölls av årsmötet. Tillsuppleanter för 1 år valdes: BerntThelin, Lund (omval), Sven-Erik Ols-son, Storvreta (omval), Dennis Pet-tersson, Stockholm (nyval) samt LeifJansson, Täby (nyval).

Till valberedning valdes Björn Tar-ras -Wahlberg, Stockholm (omval,sammankallande); Ulla Silvegren,Lund (omval) samt Teodor Hassel,Göteborg (nyval). Till ordinarie revi-sorer valdes Christer Skaring, Stock-holm (omval), Roger Bringhed, Växjö(nyval). Till revisorssuppleant val-des Max Mitteregger, Bromma (om-val).

Årsavgiften Årsavgiften för 2005 beslutades varaoförändrad, d.v.s. 250 kronor (125för juniorer och 375 för utrikes bo-ende).

BelöningarVid föreningens årsmöte den 12 aprildelade ordföranden ut föreningensmedlemsnål i förgyllt silver för 40-årigt hedersamt medlemskap till föl-jande medlemmar: Bengt Anders-son, Hedemora; Sven Engström, Fi-lipstad; Olof Henningsson, Växjö;Leif Larsson, Norrtälje; Jan Ljung-gren, Halmstad; Olle Lövgren, Gö-tene; Johan Wihlander, Farsta; Rag-nar Wallman, Nacka samt Olle Sand-borg, Västerås. De mottagare sominte var närvarande fick sina guldnå-lar samt diplom hemskickade.

Björn-Otto Hesse tilldelades EliasBrenner-medaljen i silver för sinainsatser beträffande den nyutkomnavolymen i Numismatiska Meddelan-den, Svensk Numismatisk Bibliografiintill år 1903. Avslutningsvis tillde-lades Margareta Klasén en resa värd10.000 kronor till valfritt resmål förlång och trogen tjänst som SNF:skanslist mellan åren 1974 och 2003.

ÖvrigtEn av punkterna på dagordningenvid årsmötet gällde förslag till stad-geändring. I nuläget regleras inte valav valberedning i SNF:s stadgar. För-slaget gällde att under §4 Årsmöte iSNF:s stadgar, infoga följande: Valav högst tre ledamöter, varav en sam-mankallande, till föreningens valbe-redning. Årsmötet biföll förslaget.För att stadgeändringen skall bli gil-tig skall ärendet, enligt stadgarna, tasupp vid två på varandra följande års-möten. I och med att förslaget ävenbifölls vid årsmötet 2003, träder så-ledes stadgeändringen i kraft fr.o.m.årsmötet 2004.

StyrelsenVid det konstituerande sammanträ-det den 25 april i Stockholm förde-lades uppdragen enligt följande:

Ordförande Julius Hagander Vice ordförande, programsekreterare

Dan CarlbergSekreterare, medaljvårdare

Frédéric Elfver Kassaförvaltare Jan-Olof Björk Ledamot, ansvarig utgivare SNT

Ian Wiséhn Ledamot Gunnel Engwall Ledamot, programsekreterare

Rolf Sandström Suppleant, arkivarie och biblioteka-rie Sven-Erik OlssonSuppleant, ansvarig för hemsidan

Dennis PetterssonSuppleant Bernt Thelin Suppleant Leif Jansson

Styrelsen har under året hållit femprotokollförda sammanträden. För-utom i styrelsen har arbete pågått ikommittéerna för programverksam-het och för föreningens auktions-verksamhet.

SVENSKA NUMISMATISKAFÖRENINGENS

MEDLEMSNÅLkan rekvireras från kansliet!

Pris: 35 kr + porto

43SNT 2 • 2005

▲

stånd av föreningens styrelsemed-lemmar. Under året har två auktioner(nr 146 & 147) hållits med materialut Sven Svenssons samling (25 /4respektive 20/11).

ProjektProjektet Sveriges Mynthistoria på-börjades under 2001 vid Kungl. Mynt-kabinettet med föreningens stöd ochbidrag. Föreningen har under året re-

serverat ett belopp på 100 000 kronorför ändamålet.

Föreningsmöten och aktiviteter9/2 höll ordföranden Julius Hagan-der ett föredrag i Göteborg om attsamla mynt. Samarrangemang medGöteborgs Numismatiska Förening.

13-14/3 var det polletthelg medföredrag av Börje Rådström, auktionsamt gemensam middag. Aktiviteter-

na avhölls i föreningslokalen samt påKungl. Myntkabinettet.

16/3 höll Paul Levin ett föredragi föreningslokalen. Ämnet var: Min-nen från min tid som samlare ochmynthandlare.

26/3 hölls det föredrag med påföl-jande middag på Möckelsnäs herr-gård i Småland. Ordföranden JuliusHagander talade om Mynt och män-niskor jag mött som samlare. Där-

2004-01-01 2003-01-01Resultaträkning Not – 2004-12-31 – 2003-12-31

RörelseintäkterMedlemsavgifter 192 880 166 944Försäljningsresultat 69 608 396 934Övriga rörelseintäkter 2 500 0Rörelseintäkter 264 988 563 878

Rörelsens kostnaderÖvriga externa kostnader 1 - 533 415 - 447 904Personalkostnader - 87 594 - 115 239Avskrivningar av materiella anläggningstillgångar - 285 0

- 621 294 - 563 143Rörelseresultat - 356 306 735

Resultat från finansiella investeringarRänteintäkter och liknande intäkter 2 272 862 113 043Resultat efter finansiella poster - 83 444 113 778

Årets resultat - 83 444 113 778

Balansräkning Not 2004-12-31 2003-12-31

TillgångarAnläggningstillgångarMateriella anläggningstillgångarMaskiner etc. 14 216 1Inventarier 2 2

14 218 3Summa anläggningstillgångar 14 218 3

OmsättningstillgångarVarulager m.m.Lager samlarmedaljer 7 882 7 882Lager litteratur 7 118 14 000

15 000 21 882FordringarÖvriga fordringar 62 231 62 500Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter 2 088 0

64 319 62 500Kortfristiga placeringarÖvriga kortfristiga placeringar 3 2 092 200 2 011 512

Kassa och bank 712 861 852 776Summa omsättningstillgångar 2 884 380 2 948 670

Summa tillgångar 2 898 598 2 948 673

44 SNT 2 • 2005

Eget kapital och skulderEget kapitalEget kapital vid årets början 1 743 055 1 629 276Årets resultat - 83 444 113 778

1 659 611 1 743 054FonderDonationsfonder och andra fonder samt reserverade medel 4 1 058 704 1 056 601

Kortfristiga skulderLeverantörsskulder 66 348 0Övriga skulder 9 907 13 725Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter 104 028 135 293Summa kortfristiga skulder 180 283 149 018

Summa eget kapital och skulder 2 898 598 2 948 673

Tilläggsupplysningar

A. Allmänna upplysningarRedovisnings- och värderingsprinciperDe redovisningsprinciper som tillämpas överensstämmer med årsredovisningslagen samt god redo-visningssed. Periodisering av inkomster och utgifter har skett enligt god redovisningssed.

B. Upplysningar till resultaträkningen 1 Övriga externa kostnaderKostnad NM 42 55 134SNT 235 678NNUM 3 515Projektet Sveriges Mynthistoria 100 000Hyra 4 800Försäkring 6 378Resekostnader 50 410Möten, gåvor m.m. 10 377Trycksaker, foto 12 483Bibliotek, inköp, bindning 11 221Kontorsmaterial 4 062Telefon, internet, hemsida 11 329Porto 6 448Föreningsavgifter 4 363Revisionsarvode 15 000Övriga kostnader 2 217

533 4152 Ränteintäkter och liknande intäkterÖkningen jämfört med ifjol är av engångskaraktär och beror på vinster vid avyttring av obligationslån.

C. Upplysningar till balansräkningen

3 Övriga kortfristiga placeringarNamn Antal Bokfört Marknads-

värde värdeStadshyp Bank Privatobl. 5514 051003 107 958 113 359Gambro B 1 500 55 967 139 875Investor B 1 200 43 631 101 400Handelsbanken AIO 634S 051129 252 500 251 750Handelsbanken AIO 633F 080908 204 000 206 400Handelsbanken aktiefond Sverige/Värld 19 385,2 1 428 144 2 472 585

2 092 200 3 285 369

4 Donationsfonder, andra fonder och reserverade medel 2004-12-31 2003-12-31Burmesters medaljfond 170 742 191 194Burmesters förlagsfond 206 713 285 972Rasmussons stipendiefond 68 204 70 568Lagerqvists medaljfond 213 045 208 867Projektet Sveriges Mynthistoria 400 000 300 000

1 058 704 1 056 601

45SNT 2 • 2005

Jag ska vid första resa till Helsing-fors söka skaffa Dig medaljerna överLinder och Brahe liksom över Ca-réns apotek. I dagarna har en nymedalj över Porthan utgivits. Den ärmodellerad av Gerda Qvist, beställdav Österbottniska studentnationenoch präglad i Tavastehus. Ocksådenna medalj torde intressera Dig.

Idag fick jag från Sporrongs prov-exemplar av medaljen över SophieMannerheim; ganska vacker, ehuruomskriften har störande tomrum ochfrisyren skjuter upp för nära texten.

Gelbgjutare Viktor Fong är en avmina mest trofasta vänner i Sverige.Han skickar mig regelbundet foto-grafier av sin konstindustriella pro-duktion. Han kommer hit till Akade-miens 300-årsjubileum nästa år, omvi då existera. Hans Per Brahe ha vialla samlare i Åbo, tack vare dinmedaljbok, genom vilken den upp-täcktes.

Jag undrar om Du ännu har iminne ditt löfte av den 25/5 d. å. omatt till mig överlåta ett exemplarav belöningsmedaljen över af Klint,Kongl. Nautisk-Meteorologiska by-råns. Mycket intressant skall det bliatt få se medaljen över kära Bror. Jaghar dock modellen i vackrare minneän åtsidans avbildning i Medlems-bladet. – Var hjärtligen hälsad avdin tillgivne. J. J. Huldén.

Ja, kriget kom och medaljkonstentvingades åt sidan. Det blev också idet närmaste omöjligt att skicka nu-mismatiska föremål per post mellanSverige och Finland. Den hårt pres-sade posttrafiken över Bottenvikenförmedlade mest brev eller varor somvar viktiga för kriget eller försörj-ningen.

Brevet till Axel Wahlstedt sägerockså något om Wahlstedts mycketomfattande kontaktnät som han hadeför att främja sina medaljstudier.

IW

Brev från denfinländske medaljsam-laren J. J. Huldén tillAxel WahlstedtI det arkiv som förvaras i Kungl.Myntkabinettet finns rika möjlighe-ter att hitta spännande numismatiskauppgifter från olika områden.

Ett brev som skickades från Åboi Finland den 14 november 1939ger oss medaljhistoria, men ocksåvärldshistorisk dramatik och tragik.Brevet är skrivet av den finländskemedaljsamlaren J. J. Huldén och hanger oss en bild av de stämningar sområdde i Finland ett par veckor in-nan krigets utbrott den 30 november1939. Brevets mottagare var fältläka-ren Axel Wahlstedt i Stockholm, somvar ordförande i Svenska Numisma-tiska Föreningen och samtidigt enstor kännare av medaljkonsten.

Gode broder Axel!Tack för ditt vänliga brev och dittdeltagande intresse för vårt pressadeland. Det var kloka ord Du skrev omatt man inte borde ge Stalin tillfälleatt göra upp med en stat i sänder.Men det är alltför klokt och sant föratt bli en grundsats i nutidens för-virrade politiska handlande. Jag lä-ser samtidigt i en av Folkpartietstidningar i Norrland: Ingen svenskmenar på allvar, att Sverige skall”försvaras vid Systerbäck och attnågon fara hotar oss”. Jag fruktaratt Stalin kommer att bryta en käpp isänder.

Också det numismatiska intressetkväves genom det nu rådande till-ståndet i Finland. Någon valuta förköp i utlandet står inte att få. Medtanke på den frestande auktionen iSv. N. F. den 24 ds grämer mig dettarätt mycket.

Svenska och skandinaviska myntoch sedlar.

Stor sortering av utländskajubileumsmynt, årsset samt småmynt.Euro-utgåvor, polletter och medaljer.

Prislistor gratis.�

NORRTÄLJE MYNTHANDELBox 4, 761 21 Norrtälje

Tel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

INTERNETADRESS:http://www.nmh-mynt.a.se

efter talade Kungl. Myntkabinettetschef Ian Wiséhn om Kungl. Myntka-binettet – ett museum i tiden.

17-18/4 deltog föreningen som ut-ställare på FriMynt i Helsingborg.

25/4 hölls föreningens årsmöte iStockholm. I samband därmed höllsen auktion med material ur SvenSvenssons samlingar. Efter auktio-nen följde en gemensam lunch.

28/4 höll Johan Wihlander ett fö-redrag i föreningslokalen. Ämnet var:Något om romerska mynt.

17/7 medverkade föreningen somutställare på myntmässan i Olof-ström.

28/7 hölls en ”medeltidsträff” i fö-reningslokalen. Såväl svenska somutländska medeltidsmynt visades uppoch diskuterades. Kjell Holmberg vi-sade diabilder.

15/10 höll Paul Levin ett föredragi Kristianstad om falska sedlar. Sam-arrangemang med Kristiandstadsor-tens Numismatiska Förening.

8/11 höll Dan Carlberg ett fö-redrag i Göteborg om brukspollet-ter från 1600-talet. Samarrangemangmed Göteborgs Numismatiska Före-ning.

20/11 var det Myntets dag påKungl. Myntkabinettet med mynt-mässa samt auktion med materialur Sven Svenssons samlingar. Vidauktionen såldes även Bertel Ting-ströms numismatiska bibliotek. Där-efter hölls en gemensam middag påMyntkrogen.

11/12 var det litteraturdag påKungl. Myntkabinettet med bokför-säljning och nyheter ur föreningensoch Kungl. Myntkabinettets bokpro-duktion 2004. Björn-Otto Hesse höllett föredrag med titeln: Att samlanumismatisk litteratur. På Myntkro-gen bjöds det på glögg med tillbehörsamtidigt som den traditionella frå-gesporten ägde rum.

MedlemsutvecklingenMedlemsutvecklingen framgår av föl-jande sammanställning:

31/12 2003 2004Beskyddare 1 1Hedersledamöter 4 3Korresponderande

ledamöter 18 18Ständiga medlemmar 28 29Årligen betalande

äldre medlemmar 756 745Årligen betalande

yngre medlemmar 6 5Utländska medlemmar 34 36Anslutna föreningar

och klubbar 25 23872 860

Under år 2004 har följande med-lemmar avlidit: Stig H. Arvidson,Ann-Marie Olrog samt Bertel Ting-ström.

Föreningens ekonomi Föreningens ekonomi framgår av re-sultat- och balansräkning.

Julius Hagander, ordförandeDan Carlberg, vice ordförandeFrédéric Elfver, sekreterareJan-Olof Björk, kassaförvaltareGunnel Engwall, Ian Wiséhn, RolfSandström, ledamöter

Frédéric Elfver

46 SNT 2 • 2005

DET ÄR NOG INGEN överdrift om mankonstaterar, att få människor i dag kännertill Carl XIII:s Orden, instiftad 1811 ochfortfarande utdelad till svenskar; vi kansom bekant sedan 1975 annars inte mottasvenska ordnar (de är reserverade förkungahuset och för utländska medborga-re), bara främmande länders ordensdeko-rationer.

Den har också en del andra, märkligadrag. Det är den femte och sista i raden avvåra kungliga ordnar (Serafimer-, Svärds-och Nordstjärneordnarna 1748, Vasaor-den 1772), men till skillnad från dessaär den unik i sitt förenande av två egen-skaper: den är en kunglig orden medkonungen som Herre och Mästare men påsamma gång en högsta värdighet inomden Svenska Frimurare Orden. Den stäl-ler också vissa andra krav på den belö-nade. Denne måste vara protestant ochha fyllt 36 år (gäller ej medlemmar avkungahuset). Antalet riddare är begrän-sat – först till 27 svenskar av ”världsligtstånd” och tre av andliga ståndet; först-nämnda kategori höjdes 1932 till trettio.Ej heller här är medlemmar av kungahu-set inräknade. För denna orden har manockså bibehållit dubbningsceremonienoch den visserligen numera sällan bru-kade ordensdräkten. Det finns ett särskiltbårtäcke att använda vid riddares begrav-ning, vilket fortfarande sker.

Konung Karl XIII är väl knappast hel-ler en av de mera kända svenska kung-arna. Yngre bror till Gustav III och stor-amiral redan i vaggan, blev han av bro-dern försedd med titeln hertig av Söder-manland. (Sedan dess är det som bekantbrukligt att svenska prinsar redan i vag-gan blir titulärhertigar av ett svenskt land-skap, numera även prinsessor.) Efter sed-vanlig militär utbildning och en utlands-resa till bl.a. Paris giftes han bort med sin

kusin Hedvig Elisabeth Charlotta av denHolstein-Gottorpska ätten. De fick baraen son, som dog efter några dagar. Tidigtvar Carl mycket intresserad av andeskåd-ning, skattsökande* m.m. men också me-ra seriöst av ordensväsendet och gjordesin största insats inom Frimurarorden. Viskall återkomma till detta. Efter mordetpå brodern 1792 blev Carl regent underbrorsonens minderårighet (1792 -1796).Utan egentligt intresse för regeringsbe-styren överlämnade han mödorna meddessa åt en vän och frimurarbroder, Gus-taf Adolf Reuterholm.

Sedan brorsonen blivit myndig drog sigCarl och gemålen tillbaka till Rosersbergmen var också utomlands under en längretid. Bo Vahlne har lärt oss hur mycket fri-mureriskt som finns kvar i inredningarnapå Rosersbergs slott. År 1808 föll rys-sarna in i Finland. Gustav IV Adolf varinte mannen att leda Sverige i krig ochsnart var Finland förlorat. Högre ämbets-män och officerare gick den 13 mars 1809upp på slottet och grep kungen, som snartabdikerade, först satt på Gripsholms slottoch i slutet av året landsförvisades medhela sin familj.

Carl blev nu riksföreståndare och sedanden nya regeringsformen utarbetats avden snabbt inkallade riksdagen och god-tagits den 6 juni 1809, utropades Carl tillkung och kröntes med sin gemål den 29juni i Storkyrkan. Om hans regering skall

vi fatta oss kort, eftersom han ganskasnart drabbades av ett par slaganfall ochsedan inte orkade med så mycket. Som-maren 1810 valde riksdagen i Örebro denfranske marskalken Jean Baptiste Berna-dotte till svensk tronföljare; hösten sam-ma år kom han till Stockholm, antog nam-net Carl Johan och adopterades av KarlXIII. Förhållandet mellan den i förtid åld-rade kungen och adoptivsonen var alltiddet bästa. Att det var den senare som re-gerade i Carls namn behöver knappastsägas. Carl avled i början av februari1818. Efter att ha erinrat om dessa histo-riska fakta skall vi återgå till bokensegentliga ämne, Frimurarorden och CarlXIII:s orden.

Som författaren konstaterar finns det ettvisst samband mellan de medeltida rid-darordnarna och frimureriet. De förra ha-de förlorat mycket eller det mesta av sinbetydelse på 1700-talet. Det var nu somsällskapsordnar och andra samfund togupp ordensformen men vanligen med heltandra syften, litterära, välgörande m.m.De stod ofta adeln och hovet nära. TillSverige kom Frimurarorden 1735 ochnågot senare Timmermans- och Coldi-nuorden. Gemensamt för dessa mera se-riösa ordnar var det hemliga ceremonie-let, dräkterna och indelningen i grader förmedlemmarna. Inriktningen var foster-ländsk och religiös och omfattade ocksåvälgörenhet. Även om de första medlem-marna tillhörde högadeln och kung AdolfFredrik 1753 blev antagen som frimura-re och stormästare, bestämdes det ganskasnart att medlemmarna inom orden skullevara jämlika, även om de kom från andrastånd än det adliga.

Vi kan inte här referera hela frimurar-historien, så långt den inte är hemlig. Iprincip går det hela ut på den enskildebroderns inre utveckling enligt upplys-ningens lära om det egna förnuftet. Mansträvar till broderskap, tolerans, humani-tet. Hertig Carl och hans bror FredricAdolf intogs 1770 i orden, Gustav IIInästa år. Den sistnämnde hade ett visstintresse för mystiken och den åldriga ri-tualen men blev aldrig någon ivrig fri-murare. Det blev däremot Carl, som över-tog stormästarskapet 1774. Under hansledning blev det rätt mycket riddarroman-tik och mysticism och tal om Tempelher-reorden – anknytningar i rekvisita, dräk-ter m.m. men med ganska fiktiv anknyt-ning till den medeltida förebilden.

Den svenska orden blev självständig1780 genom upprättande av Den IX Fri-murarprovinsen (sedan 1937 Svenska Fri-murare Orden). Det finns ett antal kapiteli Sverige, som vi inte heller skall gå in på,och de är ”lydande under det Stora Cap. iStockholm”. Enligt lagarna av 1800 be-stod provinsens Stora Landsloge av ettantal bröder, som var riddare och kom-mendörer med Röda korset, däriblandDen Visaste Salomons Vicarius, d.v.s.

Nytt om böcker – recensioner

Tom C. Bergroth: Kungliga CarlXIII:s Orden ”til upmuntran ochbelöning för medborgerliga och väl-görande bemödanden til nödlidan-des och allmänt gagn” 1811 – . Påuppdrag av Svenska Frimurare Ordenutgiven av Tom C. Bergroth. [Registeröver ordensriddarna påbörjat av LeifPåhlsson och därefter sammanställt avGöran Åstrand.] Åbo 2002, 343 s., riktill. i färg, inbunden. Formgivning: LarsHedman. Reprografi och bildbehand-ling: Repromestarit Oy, Helsingfors.Tryck och bindning Koteva Oy, Åbo.ISBN 91-974123-3-3.

Boken kostar 60 aa (600 SEK) och kanerhållas i Sverige genom att beloppetinsättes på (svenskt) postgiro 424 0787-4 (Tom Bergroth), i Finland genomatt 60 aa insättes på brukskonto Sampo800027- 05250800 (Tom Bergroth).Ange avsändare och adress!

Kung Karl XIII iförd stormästardräkt;benkläder och stövlar hör till ordens-

dräkten. Den plymprydda hatten bredvidär stormästarens. Oljemålning av

C. F. von Breda 1814, färdigställd efterkungens död av J. H. Sjöholm.Foto Ateljé Jonason, Göteborg.

Repro G. Hildebrand.Se även omslagsbilden i färg.

47SNT 2 • 2005

Carl själv, de nio högsta ämbetsmännen,två bröder av andliga ståndet, tolv storof-ficianter samt riddare och kommendörer,som är ordförande mästare i provinsiallo-ger. Det Röda rubinkorset är Svenska Fri-murare Ordens huvudemblem och åter-finns också i dess vapen. Särskilda uni-former infördes 1797. Hertig Carls, se-dermera Karl XIII:s fantastiska stormäs-tardräkt är bevarad och utställd i ordens-palatset på Blasieholmen i Stockholm.

Och så blev stormästaren kung, som visett. Tidigt hade han tankar om att instiftaen orden med anknytning till Frimuraror-den. I boken kan vi få veta allt som gått attfå fram om projektet; äldst är ett utkastfrån juni 1809. Instiftandet skedde i Or-denskapitel i Kungl. Maj:ts orden i Stock-holm den 27 maj 1811. Det blev den sistai raden av svenska Riddarordnar, Konge-lige Carl den Trettondes orden. Den skul-le vara en belöning för samhällsinsatsermen kunde bara tilldelas medlemmar avett före instiftandet redan existerande,slutet ordenssamfund. Man måste dessu-tom ha uppnått högsta graden. Men of-fentlig är den och ordenstecknet bärs eftersamma principer som de andra kungligaordnarna. Kronprins Carl Johan hade

upptagits redan den 24 maj i riddare- ochkommendörsgraden och erhöll Röda kor-set. Sedan denna tid och fram t.o.m. Gus-tav VI Adolf har kungen varit ordens stor-mästare, sist bland de kungliga prins Ber-til. Utnämning av riddare av Carl XIII:sorden måste dock alltid godkännas avkungen och han undertecknar ordensbre-vet.

Ett särskilt ordenstecken tillkom 1811,med Röda korset som förebild. Det är ettgeorgskors av rubinfärgat glas i guldin-fattning; i mitten finns en vitemaljeradglob med på åtsidan två sammanflätade Crunt siffran XIII, på frånsidan en liksidig,guldkantad svart triangel med ett B in-skrivet. Korset är krönt med kunglig kro-na och orden bärs i rött band. Vissa för-ändringar i utseende har skett, framför alltpå 1860-talet. Till ordenstecknet hör ock-så ett bröstkors, ursprungligen fastsytt påordensdräkten, senare utfört i metall. Ettsärskilt kapitel, rikt illustrerat, är ägnatordenstecknet och bröstkorset. Det bril-janterade tecknet, numera i Skattkamma-ren på slottet, får sin historia klarlagd all-tifrån Karl XIII:s dagar. Ordensdräktenhar också ett eget kapitel. Den bärs ännuen gång om året, den 22 mars på Stora

Landslogens högtidsdag. Givetvis finnsockså mycket för den heraldiskt intresse-rade under kapitlet Vapensköldar. I likhetmed serafimerriddarna har alltså alla rid-dare av Carl XIII:s orden fått en vapen-sköld, men också andra ordensmedlem-mar sedan 1778.

Till det gedigna arbetet hör också enriddarlängd med de kungliga först, delvisillustrerad. Dessutom finns en förteck-ning över Riddare och kommendörer medRöda korset 1777-2002, varav många se-dan fått Carl XIII:s orden. En del ut-ländska innehavare av dessa två frimure-riska värdigheter finns också och är med-tagna i arbetet, som avslutas med ett prak-tiskt personregister i bokstavsordning.

Det är ett beundransvärt arbete somTom Bergroth utgivit på uppdrag av Fri-murarorden (där han f.ö. är medlem ochansvarig för museet). Innehållsrikt ochvälillustrerat måste det sägas tillfreds-ställa de högsta anspråk en ordensfors-kare – fackman eller amatör – kan ställa.

LLt

* Läs om hans misslyckade skattgräv-ningar i källaren på Österlånggatan/Bag-gensgatan i SNT 2003:3 s. 66-67.

Kampmann, Ursula: Die Münzender römischen Kaiserzeit. Batten-berg Gietl Verlag 2004. 544 sidor. Ill.ISBN 3-924861-77-3. Pris 39.90 A iTyskland.

VISSERLIGEN ÄR INTE tyska det van-ligaste främmande språket bland mynt-samlare och kanske inte ens bland fors-kare, men det kan ändå vara på sin platsatt lyfta fram en bok som många börkunna ha glädje av. Det rör sig om en nyoch i hög grad förbättrad version av engammal välkänd katalog, som fått enansiktslyftning och nu bör kunna tilltalaännu fler.

Ursula Kampmann, som bidragit i SNTmed flera artiklar, disputerade i Saar-brücken 1991 på en avhandling om Ho-monoia-mynten i Pergamon. Hon är där-med specialist på de mynt som man förrkallade Greek imperials, men som nu-mera oftare kallas Roman provincials,d.v.s. de mynt som slogs av de gamlagrekiska (mynt)städerna under romerskkejsartid. Detta är ett område som vuxitfram som ett viktigt forskningsområdeunder slutet av 1900-talet och som kanskefrämst attraherat tyska forskare som Kon-rad Kraft, Peter Franke och WolfgangLeschhorn, för att nu bara nämna någrafå. Speciellt Mindre Asiens myntstäderhar givit upphov till spännande forskningoch nya resultat. Framöver kommer des-sa resultat att presenteras i serien RomanProvincial Coinage som utkommit medtvå volymer hittills.

Till sina gedigna kunskaper inom dettafält har författarinnan lagt en erfarenhetsom mynthandlare hos Münzen und Me-daillen i Basel med antika mynt i allmän-het som specialitet. Hon är numera ord-förande i den internationella kommitténmot myntförfalskningar. Dessutom är hon

flitigt anlitad som författare till dramati-serade berättelser i radio (Bayern) medantika motiv, ofta riktade till en ungdom-lig publik. Sedan 2002 är hon redaktör förMünzenRevue.

Denna erfarenhet av att på ett lättill-gängligt sätt presentera även svåra ämnenhar hon utnyttjat i den nu (för ett år sedan)utkomna ersättaren till Kankelfitz, Römi-sche Münzen. I princip är det samma upp-ställning med en genomgång av myntensom utgivits av olika kejsare från Caesartill Romulus Augustulus. Nytt är att ävenutvecklingen i Östrom följs fram t.o.m.Leontius 484 - 488.

För varje kejsare redovisas en nyskri-ven historisk översikt (’Zur Geschichte’),en kort information om speciella myntunder respektive kejsare (’Zur Münzge-schichte’) samt vad samlare av just den-na kejsare bör tänka på (’Hinweise fürSammler’). Översikterna baseras på nyforskning och utelämnar vissa gamla teo-rier som blivit överspelade. För varje kej-sare presenteras myntens inskrifter tyd-ligt separerade och med guldmynt, silver-mynt och koppar-/bronsmynt för sig, vil-ket ger en betydligt klarare bild än i denförra upplagan.

Ett lysande pedagogiskt grepp somövertagits från den äldre versionen (medsmärre förbättringar) är sammanställnin-gen av tecknade figurer som illustrerarde gudabilder eller personifikationer somförekommer på myntens frånsidor. Dettaär till stor hjälp, vilket var och en somsysslat med bestämning av romerska myntkan intyga. Nytt inslag är serien avkejsar- och kejsarinneporträtt med fo-ton tagna från synnerligen välbevarademynt. Där kan man lätt hitta den kejsareman söker även om legenden är svårtol-kad eller bortnött.

Ett bra grepp i dessa data(bas)tider äratt varje kejsare/kejsarinna har fått ett

eget nummer. De olika mynttyperna harockså försetts med nummer så att t.ex.den sista typen under Gallienus har num-mer 91.381.

Priser anges i tre grader och författar-innans stora erfarenhet från mynthandelnlyser igenom i kommentarerna, t.ex. närhon förklarar de höga priserna på PON-TIF MAXIM-mynten under Tiberius medatt just denna variant marknadsförs i USAsom de mynt som ingick i de trettio sil-verpenningarna som Judas fick.

Boken rekommenderas – alltså även tillicke tysktalande. Den tydliga uppställ-ningen och det klara arrangemanget göratt man kan finna sitt mynt och sätta in deti ett historiskt sammanhang utan att hatillgång till de stora, dyra och svåråtkom-liga referensverken.

Harald Nilsson

Föreningar

Program för GöteborgsNumismatiska FöreningsmedaljcirkelLokal: GNF:s klubblokal, Jungmansgatan 57.Måndagsträff en gång per månad. Start 18:30.

7 marsAnders Falk: Architectura numismatica.Kaffe. Karl-Axel Eriksson: Svenskamilitärmedaljer.

4 aprilBritta Ekre: Vad är typiskt rokoko?Birgit Hahne Eriksson: Norska medaljerefter 1919. Kaffe eller frukt.

2 majBo Gustavsson: David d'Anger 1788-1856.

Reserv: Fil. dr. Lennart Limberg:Westfaliska freden.

48 SNT 2 • 2005

Braås hembygdsmuseumoch dess myntsamlingEn dag i början av augusti 2004befann jag mig i Braås, beläget vidsjön Örken vid pass två mil norr omVäxjö i Kronobergs län. Under inta-gande av en kopp kaffe i den vackertbelägna hembygdsparken, råkade jagmin samlar- och styrelseledamots-kollega Carl-Axel Svensson. Svens-son är kännare och samlare av sedlar,ledamot av styrelsen för Kristian-stadsortens Numismatiska Föreningoch har varit ordförande i numeraavsomnade Värends NumismatiskaFörening.

Vi kom förstås att tala om myntoch småningom även om huruvidaBraås hembygdsmuseum ägde någonsådan samling. FöreningsmänniskanSvensson tog snart erforderliga kon-takter och det dröjde inte länge in-nan vi fick möjlighet att under sak-kunnig ledning av hembygdsförenin-gens f.d. ordförande Erik Petterssonbese såväl mynten som andra delarav samlingarna.

Braås hembygdsförening grunda-des 1925 på initiativ av nykterhetsiv-raren m.m. J. A. Göth och firar såle-des i år sin åttioåriga tillvaro. Nu-varande ordförande är Torsten Vardepå Lidboholm. Ställt i ljus av före-ningens ålder, är det en närmast im-ponerande samling av byggnader ochföremål som hopbringats.

Hembygdsmuseers numismatiskasamlingar är sällan anmärkningsvär-da och den i Braås utgör härvidlagintet undantag. Några omständighe-ter kring och objekt ur densammaförtjänar dock att omnämnas. Detförsta som slår en besökare är de när-mast rigorösa säkerhetsarrangemangmed vilka samlingen omslutes. I ettmed allehanda lås förseglat gammaltmagasin står ett väldigt säkerhets-skåp, speciellt tillverkat för sitt än-damål. Det är svårt nog att ta sig in iäven med nycklar! I ett i detta place-rat plåtskåp med utdragbara hyllplan

förvaras mynten jämte en del antikavapen. En mera omsorgsfullt förva-rad samling av mynt tror jag inte ståratt finna på landsbygden, sällan ilandsorten över huvud taget. Tjyvargöre sig icke besvär!

MyntsamlingenMyntsamlingens äldre delar – enligthembygdsföreningens annaler nogaräknat de mellan åren 1571 och 1844– har hopbragts av furir G. H. Sche-lin från Viås. Schelin avled 1937 ochsamlingen övertogs av en G. Bohlan-der, vilken någon gång under 1940-talet donerade den till museet. Alltef-tersom har sedan modernare myntlagts till kollektionen.

Den svenska delen börjar med ettpar mynt från tiden runt en av JohanIII:s svåra inflationsperioder. Åttamynt är från 1500-talet, ett knapptfyrtiotal är daterade till 1600-tal.Från 1700-talet finns det nära ett

hundratal mynt och av de två närmastföljande seklerna vidare något hund-ratal. Utöver dessa mynt – huvudsak-ligen i koppar och med en riksdalerfrån Gustav III som högsta nominal– finns det en del utländska mynt ochnågra polletter.

Samlingens största och mest in-tressanta mynt är ett tvådalers plåt-mynt från 1670-talet. Det rör sig omett fyndexemplar och av den lågakonserveringsgraden att döma hardet under en längre tid före upptäck-ten legat på ett fuktigt ställe. Tyvärrhar varken fyndomständigheterna el-ler det sätt på vilket det kommit attinförlivas med samlingarna gått attutröna, men myntets höga värde iförhållande till de övriga objekten isamlingen gör att undertecknad intehåller det för otroligt att fyndorten ärBraås med omnejd.

TiggareklubbaTill avdelningen numismatica vill jagäven räkna ett annat föremål i sam-lingarna och det får väl, för att kunnaräknas dit, närmast sägas ha karaktä-ren av pollett. Det rör sig om en litensvarvad och skuren klubba i trä, syn-barligen från 1700-talet. Denna s.k.tiggareklubba lämnades av byns ål-derman till tiggare och överlämnadestill bevis åt den av åldermannen an-visade gård, som skulle härbärgeraden behövande.

När man ser dagens avfolkade små-ländska landsbygd, kan man svårli-gen föreställa sig hur bruket av endylik klubba skulle kunna motiverasinom en och samma by. Den tidenvar emellertid befolkningen liksomnöden så mycket större. Klubban isädesmagasinet har den upplysandepå tre sidor angivna texten TEG-GARE / KLOBBA / PILÅS BY.Byn Pilås är högt och vackert belä-gen några kilometer norr om Braåsoch ger liksom hembygdsmuseet iBraås goda exempel på småländsklandsbygd och byggnadskultur i sinblomstring. Dan Carlberg

HB MYNT & MEDALJERSveavägen 96

Box 19507S-104 32 Stockholm 19

T - Rådmansgatan (uppgång Handelshögskolan)

☎☎ + fax 08-673 34 23Svenska och utländska mynt, sedlar och ordnar,

militaria och nålmärken, medaljerÖppet: vard. 11-17, fred. 11-15, lörd. 11-14

MYNT- &FRIMÄRKSTILLBEHÖR

till lågpris

HF FRIMÄRKENTrålvägen 6, 434 92 Vallda

Tel. 0300-281 25. Fax 0300-282 25www.hffrimarken.com ° info@hffrimarken.com

Carl-Axel Svensson och Erik Petterssonmed en tvådaler från Karl XI:s tid.

Foto Dan Carlberg.

49SNT 2 • 2005

Succéartad mynthelgHelgen kring den 19 - 21 november2004 höll såväl firma AhlströmsMyntauktioner som Svenska Numis-matiska Föreningen numismatiskaauktioner. Dessutom arrangerade SNFtillsammans med Sveriges Mynthand-lares Förening en myntmässa påKungl. Myntkabinettet. Detta sam-mantaget gjorde helgen till ett ovan-ligt bra tillfälle för den numismatisktintresserade.

Fredagen den 19 november höllBjarne Ahlström auktion på en av-delning bestående huvudsakligen avnumismatisk litteratur. Trevligt noghade en särskild katalog framställtsför denna dags objekt. Vid endast etttidigare tillfälle har Ahlströms sepa-rerat kataloger för böcker från mynt;i april 1977 avhölls auktion 13 någradagar före den sedvanliga myntauk-tionen.

Lördagen inleddes med myntmäs-sa på Kungl. Myntkabinettet. Elvamynthandlare från hela landet förevi-sade sina uppenbarligen intressantalager. Inte mindre än 168 betalandemässbesökare noterades. Underteck-nad, med erfarenhet från de senasteårens mässor, kunde konstatera attmässlokalen inte tidigare varit såtrång eller begåvats med en sådanlivaktig och långvarig kommers. Avsamtal med mynthandlarföreningensordförande Elver Duvelius samt ut-ställande handlare att döma, var ock-så försäljningsresultatet mycket bra.Det är uppenbart, att intresset förmyntsamlande nu är mycket stort.

Samtidigt som mässan pågick, vi-sades auktionsobjekten till SNF:sauktion på två olika håll i barockpa-latset. Lovisa Ulrikas bibliotek varplatsen för den som ville se mynt,sedlar, medaljer och polletter ur SvenSvenssons samling. Fil. dr BertelTingströms numismatiska bibliotekfanns till beskådan i Hörsalen.

Kl. 16.00 började auktionen. In-tresset var verkligen rekordstort. In-te vid någon tidigare auktion har lo-kalen varit så till bredden fylld medpresumtiva köpare. Se bilden. Den-na omständighet får väl tillskrivasden stora variationen vad objekt av-ser samt det denna helg ovanligt go-da tillfället för långväga tillresande.

Före kvällens avslutande middagpå Myntkrogen bjöds lite vin ochgavs tillfälle till samkväm över in-köpta objekt. Ett trettiotal medlem-mar i SNF avnjöt sedan i vanlig ord-ning den trevliga meny som sattssamman av Myntkrogen. Här kan va-ra platsen att framhålla föreningenstacksamhet över det fördelaktiga prissom likaledes traditionsenligt åsättsmenyn av krogens ägare Leif Siger-tun.

På söndagen var det så dags förfirma Ahlströms sjuttioförsta auk-tion, också denna mycket välbesökt.Även om Bjarne Ahlström flaggatför att höstens båda auktioner skullekunna vara de sista i den anrika fir-mans regi, är det i skrivande stundkänt, att åtminstone en auktion tillkommer att arrangeras under 2005.För intresset för myntsamlandet och iviss mån även numismatiken är till-gången till en väl fungerande och re-gelbundet återkommande auktions-verksamhet med seriösa aktörer avmycket stor betydelse.

Dan Carlberg

NotKatalogen över SNF:s auktion 147 finnspå föreningens hemsida: www.numisma-tik.se

LUNDS MYNTHANDELKÖPER och SÄLJER

BYTER och VÄRDERAR

MYNT och SEDLARTILLBEHÖR och LITTERATUR

GRATIS LAGERLISTA(uppge samlarområde)

Klostergatan 5, 222 22 LUNDTel och fax 046-14 43 69

e-post: siv-gunnar@swipnet.se

ULF NORDLINDSMYNTHANDEL AB

Karlavägen 46Box 5132 102 43 Stockholm

Tel 08/662 62 61 - Fax 08/661 62 13

KÖPER • SÄLJER • VÄRDERARMYNT • SEDLAR • MEDALJER

ORDNARLagerlista över svenska person-

medaljer och numismatisk litteraturwww.nordlindsmynt.se

Pressklipp

Stämningsbild från SNF:s auktioni hörsalen på Kungl. Myntkabinettet den 20 november 2004.

Foto: Frédéric Elfver.

PressklippIngen läkare kan förklara hur världs-artisten Stevie Starr kan identifieraföremål i magen. Han kan svälja tiomynt med olika årtal och stöta uppdem i önskad ordning. Det har hanGuinness världsrekord på. – Dethandlar om 100 procent muskelkon-troll, säger Stevie Starr, som igår gäs-tade Borlänge.

Ur Dalademokraten.

50 SNT 2 • 2005

Drömtydningarför penningsamlareSvenska Visförlaget i Stockholm gavår 1951 ut en liten skrift med titelnDrömtydaren. På titelsidan står attden är utarbetad efter äldre berömdadrömtydares anvisningar och efterprofessor Sigmund Freuds principer(Drömtydning, 1900). Han menadeatt drömmarna ger information omundermedvetna konflikter och önsk-ningar. I skriften finns drömtydningaratt ta del av även för penningsamlareav olika slag.

Sanndrömmar har vi väl alla hörttalas om, och drömmens förmåga attavslöja framtiden hör till gammalfolktro. Många av drömtydningarnai den lilla skriften känns igen frånfolktrons tolkningar. Drömmen skahelst komma spontant, men det finnsföreställningar om att t.ex. se sin till-kommande i midsommarnattsdröm-men – om man har plockat rätt antalblomsorter vill säga. Men enligtdenna bok väntar motsatta öden. Sådrömmer du om rikedom kan duvänta dig fattigdom i verkligheten.Se här:

Drömmer du om hårt arbete blirmödans lön rikedom. Om arbetet idrömmen är lättsamt så måste du istället vara beredd på att göra enutbetalning. Ser du en sparv kommerdu att bli rik, men bara om du sparar.Skulle du drömma om störtregn såfår du pengar utan att behöva arbetaför dem. Blir du bestulen i drömmenså kommer penningar oväntat till dig.Boskap i drömmen gör dig rik. Serdu ett tomt fågelrede kommer du attförlora pengar. Går du i landsflykt idrömmen kommer du snart att för-värva en stor rikedom.

Drömmer du att du har diarré såhar du förmodligen ätit något olämp-ligt, men enligt drömboken väntardig en kommande penningförlust.Men handlar drömmen om mera fas-ta exkrementer få du stora pengar.Ser du gödsel eller en åker som göds-las får du också snart stora pengar,åtminstone väntar dig ett visst väl-stånd. (Påminner om talesättet ”Detär med pengar som med gödsel, degör bäst nytta när de sprids” av SirFrancis Bacon, 1561-1626.) Ser du idrömmen någon som diar så väntardig rikedom och lycka. Klipper dunaglarna när du sover blir du bedra-gen på pengar.

Har du i drömmen eksem kommerdu snart att få ett penningbrev. Ettsådant får du också om du i drömmenser eller talar med en kung eller

drottning eller ser en nyckel. Ser duen fordringsägare betyder inte detskulder utan att du får pengar påposten.

Men drömmer du om en antikvitetbetyder det att du kommer att förloraen vän. Hittar du ett fornfynd så var-nar drömtydaren att du inte skall för-söka göra dig för ungdomlig. Gör duett annat fynd så söker du förgäves entrogen vän. Men finner du en skattblir dagen tyvärr tråkig. Ser du enmedaljong har du goda kamrater ochtrogna grannar. Hittar du vrakgodskommer din dåliga ekonomi att för-bättras. Skulle du se en ättehög för-ändras din livsåskådning.

Ser du mynt och penningar kom-mer du att råka i förlägenhet, hittardu pengar däremot får du tur i spel.En full plånbok eller portmonnätyder på kommande förargelse ellerförlust, en tom sådan förtjänst. Hittardu en fylld börs kommer du att få ontom pengar, hittar du en tom sådan såhägrar en lotterivinst. Ser du guld-

mynt i drömmen tyder det på kom-mande rikedom. Ser du eller får kop-parpengar så väntar dig lyckan, menendast om du är sparsam. Bläddrardu i sedlar tyder det på att du kom-mer att förlora pengar. Drömmer duom en stängd kista vankar dig väl-stånd, en öppen sådan bäddar förförlust.

Löv är en gammal benämning påpengar och har sin grund i folk-sägnerna om trollen som förvandlarguldmynt till gula löv eller tvärtom.Ser du i drömmen friska löv har dugott hopp, ser du vissna löv väntardig en penningvinst.

Ser du ett sillstim väntar dig äraoch stor rikedom. Strömmingar germånga goda silverslantar. Drömmerdu att du agnar har du en tom port-monnä, letar du däremot mask tillmetning väntar dig en penningvinst.Har du i drömmen tunt hår går dusnart miste om ett arv, är du heltskallig riskerar du att förlora väldigtmycket pengar.

MGL

HÅKAN WESTERLUNDMYNTHANDEL

KÖPER • SÄLJER • BYTER

MYNT • SEDLAR • MEDALJER

Olympiska föremålVasagatan 42

111 20 STOCKHOLM

TEL 08 - 411 08 07

SELINS MYNTHANDEL ABMynt sedlar medaljer

ordnar nålmärken

ÖppettiderVardagar 10.00 – 18.00Lördagar 10.00 – 14.00Regeringsgatan 6111 53 StockholmTel. 08-411 50 81 Fax. 08-411 52 23

Illustration av Emmelie Golabiewski Lannby, 2004.

51SNT 2 • 2005

J. Melin MyntKoltrastvägen 23, 370 24 NÄTTRABYTel. 0455-155 99

Myntinvest CoronaÖstra Storgatan 20, 611 34 NYKÖPINGTel./ fax 0155-28 63 25

Mynt & MedaljerSveavägen 96Box 195 07, 104 32 STOCKHOLMTel./ fax 08-673 34 23

Myntsamlarnas PostorderHyhult 6, 340 10 LIDHULTTel. 035-801 04, Mobil 070-536 05 38

Ulf Nordlinds Mynthandel ABKarlavägen 46Box 5132, 102 43 STOCKHOLMTel. 08-662 62 61, Fax 08-661 62 13

Norrtälje Mynt ABNils Ferlins gränd 1Box 4, 761 21 NORRTÄLJETel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

Pecunia HBFarinvägen 8, 245 33 STAFFANSTORPTel. 046-25 21 19

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGär en sedan 1973 etablerad sammanslutning av mynthandlare, hitintills 22 företag inio olika städer i landet. Föreningen är ensam i sitt slag i Sverige.Genom samarbete med de övriga medlemmarna vill varje mynthandlare förbättra ochutöka sina tjänster.

B. Ahlström Mynthandel ABRådmansgatan 21Box 26033, 100 41 STOCKHOLMTel. 08-10 10 10, Fax 08-678 77 77

AntikbodenKyrkogatan 2, 222 22 LUNDTel. 046-12 99 00

Karlskrona MynthandelHantverkaregatan 11, 371 35 KARLSKRONATel. 0455-813 73

Kronans MyntVästra Hamngatan 6, 411 17 GÖTEBORGTel. 031-13 55 81

Rune Larssons MynthandelStora Brogatan 14, Box 98, 503 06 BORÅSTel. 033-41 03 15

Lunds MynthandelKlostergatan 5, 222 22 LUNDTel./ fax 046-14 43 69

AB Malmö Mynthandel &VykortsantikvariatSven Gunnar SandbergKalendegatan 9, 211 35 MALMÖTel. 040-611 65 44

J. Pedersen MynthandelNorra Strandgatan 30Box 1320, 251 13 HELSINGBORGTel./ fax 042-12 25 28

J. Pedersen MynthandelSkolgatan 24, 503 33 BORÅSTel. 033-41 24 96, Fax 033-41 87 55

Selins MynthandelRegeringsgatan 6, 103 27 STOCKHOLMTel. 08-411 50 81, Fax 08-411 52 23

Strandbergs MynthandelArsenalsgatan 6Box 7377, 103 91 STOCKHOLMTel. 08-611 01 10, Fax 08-611 32 95

Tamco NumismaticsBox 6235, 102 35 STOCKHOLMTel./ fax 08-650 0342

Ticalen MynthandelStureplatsen 3, 411 39 GÖTEBORGTel./ fax 031-20 81 11

J. Walldén Mynthandel ABNybrogatan 36Box 5381, 102 49 STOCKHOLMTel. 08-662 50 60, 070-607 65 34

Håkan Westerlund MynthandelVasagatan 42, 111 20 STOCKHOLMTel. 08-411 08 07, Fax 08-21 21 96

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGBox 19 507, 104 32 Stockholm, Tel. 08-673 34 23, Fax 08-673 34 23

Göteborgs Numismatiska Förening inbjuder till

MYNTMÄSSALördagen den 19 mars kl. 10 – 16

i Ullevi Tennishall, Smålandsgatan 2 (mitt emot Stureplatsen), Göteborg.Ca 8 st. mynthandlare ur Sveriges Mynthandlares Förening samt Svenska Numismatiska Föreningen kommer att delta.