Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i …...med samt den fokusgrupp med ungdomar som är en del av bakgrunden till materialet. Tillgänglig kunskap är som tur är föränderligt

Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i boende för ensamkommande barn

Ett dialogmaterial för boendepersonal

Detta dialogmaterial innehåller:

1. En bakgrundsbeskrivning kring hur materialet kommit till.

2. Uppslag kring förberedelser, tillvägagångssätt och metoder.

3. Teman att jobba med i dialoggruppen.

Materialet är utformat för att kunna genomföras på boenden för ensamkommande barn.

Dialogledare kan vara enhetschef, samordnare eller någon i personalgruppen som är

intresserad och lämplig.

Tanken är att dialoggruppen pågår regelbundet under en termin. Förutom innehållet är

processen i gruppen viktig för att nå resultat i form av ökad kunskap och reflektions-

förmåga. Lämpligt antal deltagare är 6-10 personer.

Lycka till med ert genomförande!

Skövde I april 2015

Monica Johansson och Ann-Kristin Böge Sjödell

Skaraborgs Kommunalförbund

2

Bakgrund

Under hösten 2014 genomförde Skaraborgs Kommunalförbund en FoU-cirkel riktad till

enhetschefer på boenden för ensamkommande barn i Skaraborg.

I en FoU-cirklel förenas den vetenskapliga och den erfarenhetsbaserade kunskapen

genom att deltagarna med ”Det forskande ögat” fördjupar sig i såväl forskning som i de

egna praktiska erfarenheterna. Utgångspunkten är att samtal och reflektion skapar ny

kunskap och nya perspektiv.

Inför planeringen av FoU-cirkeln genomlystes den befintliga kunskapen så väl inom

forskningen som inom lagstiftning och andra nationella styrdokument. Vi genomförde

också en fokusgrupp med ungdomar och personal under temat ”Hur ska vi kunna bli

bättre i mottagandet av dig/er?”, där de tillsammans fick arbeta med olika

frågeställningar.

Omhändertagandet på boendet

Synen på familjen och återförening

Flykten och situationen i hemlandet

Upplägget i FoU-cirkeln kom således att präglas av brukarnas uppfattning, personalens

reflektioner och tillgänglig forskning.

Förutom syftet att fördjupa deltagarnas kunskaper genom fördjupning, dialog och

reflektion hade arbetet i FoU-cirkeln ytterligare ett syfte och det var att generera ett

dialogmaterial att kunna arbeta vidare med direkt på boenden. Föreliggande material är

resultatet av det arbetet.

FoU-cirkeln träffades var tredje vecka under höstterminen 2014 och ytterligare ett

tillfälle i februari 2015. Under den första träffen introducerades begreppet KASAM och

dess delar; begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Vidare arbetade deltagarna

med förväntningar kring teman som för dem kändes relevanta utifrån det verksam-

hetsnära perspektivet.

Deltagarna arbetade med en brainstorming kring frågeställningen;

”Vilka teman/aspekter kring boende för ensamkommande barn och unga

upplevs som intressanta att fördjupa din kunskap kring.”

Följande tillfällen ägnades åt teman likartade med de i detta dialogmaterial. Vid två

tillfällen medverkade forskare som återgav sina resultat och deltog i dialogen med

deltagarna. Det sista tillfället handlade om tillbakablick och färdigställande av

dialogmaterialet.

3

Förberedelser av ett dialogarbete i personalgruppen

Syftet med dialogarbetet i personalgruppen är att mötas och samtala kring målgruppen

och den specifika situation som det innebär att vara boende på ett boende under sin

ungdomstid. I dialogen kan såväl kunskap fördjupas som samsynen i arbetet runt

målgruppen skapas.

Du som chef, samordnare eller liknande behöver förbereda dialogen genom att

fundera på:

Vilka av personalen ska delta?

Ska deltagande gälla hela personalgruppen eller ska personalen få anmäla

intresse?

Ska dialoggruppen vara sluten eller öppen för nya deltagare?

Vilken tid ska finnas tillgänglig?

Hur ska dialoggruppen presenteras för personalen?

Ska dialoggruppen innehålla inläsning av material? Finns tid till det?

Hur behöver det praktiska arrangemanget vara som fika, lokal, veckodag mm.

Säkerställ att dialoggruppen inte äts upp av APT-frågor eller angelägna

verksamhetsfrågor, om möjligt, låt de i personalgruppen som deltar vara ostörda

under de timmar som gruppen pågår.

Du som dialoggruppsledare bör ha väl integrerade kunskap om målgruppen och

grundläggande kunskaper om grupprocesser samt känna dig trygg med att leda en grupp

på ett lugnt och stabilt sätt.

Det är en fördel som dialoggruppledare att föra lite anteckningar inför, under och efter

varje tillfälle för att underlätta planering av påföljande tillfälle samt att ha som underlag

vid tillbakablick och uppföljning.

4

Tillvägagångssätt

FoU-cirkeln som ligger till grund för detta material var 3 timmar per tillfälle. Då det kan

vara svårt att avsätta tid för personal utanför verksamheten är ramen för detta material

satt till ca 2 timmar. Självklart blir möjligheterna att fördjupa dialog och reflektion

större om ni har mer tid till ert förfogande.

Det är lämpligt att genomföra dialoggruppen under en termin och låta tillfället

återkomma, varannan eller var tredje vecka. Det ger tillfälle till reflektion mellan

tillfällena och möjlighet till att läsa in material om så önskas.

Vi föreslår att upplägget för varje tillfälle följer ett ungefärligt schema enligt följande:

Inledning (ca 15 min)

Inledningen kan ses som en kort sammanhangsmarkering. Vilka deltagare är här, har

någon meddelat förhinder, är någon med för första gången? Vid första tillfället är denna

tid avsatt för introduktion, medan det vid kommande tillfällen är tänkt som en

reflektionspunkt utifrån förra tillfället.

Temadel (ca 15 min)

Temadelen introduceras av dig som dialogledare. Föreslagna teman presenteras mer

ingående under nästa avsnitt. Känn dig fri att inkludera även andra ämnen som

uppkommer i just din dialoggrupp eller som är relevanta utifrån er situation på

arbetsplatsen. Tanken med temadelen är att”sätta ämnet”.

Fika (ca 15 min)

Avbrott för att ta fika. Väl förberett och gott fika kan ses som en del av metoden. Likaså

en inredning som ger en välkomnande atmosfär och som ger utrymme för kreativitet.

Reflektion och dialog (ca 1 timma)

Den mer öppna samtalsdelen i dialoggruppen ges mest utrymme och är också viktigast

för att uppnå syftet med gruppen. Det är bra att som dialogledare vara väl förberedd

kring reflektionsfrågor och metodval, men det är nog så viktigt att ge utrymme för

flexibilitet och inspel från deltagarna.

5

Avslut – runda (ca 10 min)

Avslut är återigen en markering av sammanhanget och innebär en uppsummering av

dagens dialog. Som dialogledare kan du alternera med att göra en snabb runda utifrån

frågor som ”vad tar du med dig hem idag”, ”vad i dagens samtal påverkar ditt

arbete”, ”säg ett ord som sammanfattar dagens samtal”, ”vad är ditt nästa steg kring

det vi pratat om idag”, ”vilken känsla sitter du med just nu” osv.

Förberedelse inför nästa gång (mindre än 5 min)

Finns det något som bör sägas inför nästa gång? Material att dela ut. Reflektionsfrågor

att börja fundera över. I så fall benämns det mycket kort innan gruppen skiljs åt.

6

Metoder

Dialogmaterialet består av en kombination av kunskapsförmedling och reflektion, där

den kunskapsförmedlande delen är mindre och endast syftar till introduktion för det

kommande samtalet. Dialogledarens egen kunskap, kompetens, bakgrund och

personliga stil är relevant i val av metoder för att genomföra dialoggruppen. Gruppens

sammansättning kräver vidare olika förhållningssätt. Ibland blir gränssättning mer

viktigt, medan andra typer av grupper kräver igångsättning och aktivitetstekniker.

Nedanstående utgör bara exempel på vad som kan göras inom ramen för arbetet.

Kunskapsförmedling sker genom materialet i temadelen och annan kunskap som

dialogledaren besitter eller inhämtar. Det är bra att använda sig av förklaringsmodeller

och tillgänglig kunskap inom respektive temaområde. Inläsning av material är en

kompletterande form av kunskapsförmedling.

Externalisering handlar om att synliggöra det som kommer inifrån – att få tankar,

idéer, reflektioner ”inifrån och ut”. Ett vanligt sätt att externalisera är att genomföra

brainstorming på whiteboard eller blädderblock.

Fördjupande frågor riktade dels mot enskilda deltagare och dels mot gruppen. Det är

en uppgift för dialogledaren att få fart och djup i samtalen.

Interaktion mellan gruppdeltagarna är en viktig del i grupprocessen och för

stämningen i gruppen. Du som dialogledare behöver ibland bjuda in till reflektion kring

enskilda deltagares berättelser. Exempelvis ”Känner ni andra igen er i Ulrikas

funderingar?” ”Vad behöver Tomas för att kunna förstå situationen på ett annat

sätt”, ”Vad säger ni andra – finns det andra sätt att göra i just den här situationen?”

Bikupa och varianter på den. Vi fungerar alla som människor på olika sätt när vi

tänker och agerar. Vissa tänker bäst själva i lugn och ro medan andra blir kreativa i en

mer kaotisk samtalsmiljö. För att stimulera så att alla kommer till tals kan du som

dialogledare förbereda dig för att erbjuda alternativ. En bikupa är normalt sett en

mindre grupp med två till tre personer som samtalar kring ett tema. En variant på

bikupa är att först börja med”egna omedelbara tankar” vilket innebär att var och en

tänker tyst kring frågeställningen och antecknar på en lapp vad man kommer fram till.

Nästa steg är”parets tankar” det vill säga att man två och två delar med sig av vad man

funderat på. Slutligen lyfter du som dialogledare samtalet till gruppnivå och för ett

samtal i hela gruppen.

7

Runda, är en oslagbar metod för att få alla i en grupp att komma till tals. Den går att

använda inledningsvis, som avslutning eller som redskap i reflektionsövningar. Kort sagt

handlar en runda där varje person, en i taget säger något om det, som du som

dialogledare initierar. I rundan bör övriga deltagare inte avbryta eller kommentera.

Reflektionsfrågor knyter an till aktuellt tema och representerar relevanta

frågeställningar.

Dilemman. Kan vara fiktiva och förberedda i förväg, komma upp spontant eller på

uppmaning av dig som dialogledare. Kännetecknande för dilemman är att de utgör

konkreta, verksamhetsnära situationer som har olika handlingsalternativ och där alla

har sina brister på något vis.

Stimulimaterial, finns i mängd på marknaden. Användningsområden är också

omfattande. Det finns till exempel känslokort, vägmärken, sagokort, vykort, knappar

m.m. En bärande idé med stimulimaterial i form av bilder är att väcka fantasi och hoppa

över vårt intellekt som ibland är begränsande för kreativiteten. En annan aspekt är att

det stimulerar känsloaspekten hos oss, vilket är särskilt viktigt för personer som arbetar

nära andra människor med relation och omsorg. Exempel på företag där stimulimaterial

finns att beställa är: www.mareld.se, www.kreativinsikt.se, www.sama.se.

Metainslag, Handlar om reflektion över reflektionen. ”Varför uppkommer det här

temat?” ”Hur kommer det sig att just den här aspekten blir viktig för oss i gruppen?”

Varje dialog och samtal styrs åt olika håll, Ibland kan det vara bra att du som

dialogledare tillsammans med gruppdeltagarna funderar och analysera över detta.

http://www.mareld.se/

http://www.kreativinsikt.se/

http://www.sama.se/

8

Väsentligheter

Ramarna

Vad gör en bra grupp?

Aktivitetsnivån

Felsökningsinstrument. Ibland kan grupper kännas tröga, jobbiga, utmanande,

omotiverade, tysta, högljudda… ja helt enkelt problematiska. Ofta lägger man mycket

skuld och ansvar på sig själv som dialogledare, vilket i och för sig kan vara bra utifrån en

självförståelseaspekt. Nedanstående triangel kan vara hjälpsam för att hitta problem-

området i just din grupp och ge dig kraft och inspiration att arbeta vidare med gruppen.

För att en grupp skall kunna fungera är dessa tre byggstenar centrala.

Ramarna. Faktorer som att deltagarna kommer i tid, följer instruktionerna, praktiska

arrangemang som lokal, tid och fika, kontinuitet mm. Dessa relativt enkla saker kan

väcka frustration i en grupp. Vad du som dialogledare bör göra är att ägna lite tid åt att

komma tillrätta med det som”skaver”.

Väsentligheter, handlar om själva innehållet i gruppsamtalen. Glider man över och

pratar om enskilda ungdomar, scheman, sin egen fritid? När gruppen sällan håller kvar i

ämnet är det i denna del du som dialogledare har ditt problem.

Aktivitetsnivån i gruppen kan vara såväl hög, låg som ojämn. Om någon dominerar

väldigt kan det bli hämmande för övriga deltagare. Om gruppen endast interagerar med

dig som dialogledare blir dialogen väl enkelspårig och utan djupare innehåll. Du som

dialogledare behöver använda dig av tekniker för att inkludera deltagare och ibland

också begränsa utan att förolämpa.

9

Teman

De teman som valts ut till dialogmaterialet har relevans utifrån den tillgängliga kunskap

som finns kring målgruppen, de erfarenheter som deltagarna i FoU-cirkeln har bidragit

med samt den fokusgrupp med ungdomar som är en del av bakgrunden till materialet.

Tillgänglig kunskap är som tur är föränderligt över tid. Behovet i just din verksamhet

kan också vara specifikt utifrån något annat fokus.

Känn dig trygg med att använda de föreslagna temana, men också fri att komplettera

med andra teman som uppkommer i just din planering för din arbetsgrupp.

Följande teman hanteras under kommande sidor i materialet:

Tillfälle 1 KASAM – känslan av sammanhang.

Tillfälle 2 I vems hem arbetar jag? – om alternativa förhållningssätt i boendemiljön.

Tillfälle 3 Villkorad tillhörighet – om ensamkommande barns möjligheter att få höra

till.

Tillfälle 4 Vuxenblivande – om att bli vuxen på ett boende för ensamkommande

barn.

Tillfälle 5 Transnationella familjer – om att ha sin familj över hela världen.

Tillfälle 6 Tillbakablick.

10

Tillfälle 1 - KASAM – Känslan av sammanhang


Introducera bakgrunden kring dialoggruppen och det planerade upplägget för varje

tillfälle och för hela terminen.

Gå igenom förutsättningar för just den här dialoggruppen. Du behöver rama in gruppens

struktur utifrån de beslut som är fattade för just din grupp.

I inledningen bör du också förmedla en önskan om att det i gruppen ska kunna finnas

utrymme för olika åsikter, att deltagarna ska vilja lyssna på varandra och reflektera

tillsammans och att ni tillsammans ska skapa ett öppet samtalsklimat.

Du som dialogledare måste ta på dig en roll att fördela ordet och att föra processen

framåt inom ramen för upplägget. Det är viktigt att det också blir uttalat. Du är inte

deltagare utan ledare i gruppen. Att uttala det skapar nödvändig struktur och trygghet.

Om det är personer i gruppen som inte känner varandra behöver du ta initiativ till en

presentationsrunda. Det kan även vara på sin plats för personer som känner varandra,

då kan man presentera sig på något alternativt sätt.

I inledningsdelen behöver du hinna med en kortare brainstorming kring

frågeställningen:



Brainstormingen kan göras genom externalisering på whiteboard, som en runda eller

som ett gruppsamtal. De teman som kommer fram dokumenterar du som dialogledare

och försöker få med som innehåll under terminens gång om de har relevans för

målgruppen.

11

Temadel (ca 15 min)

För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med

komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din

egen kunskap och andra kunskapskällor.

Anton Antonovsky myntade redan 1979 begreppet KASAM – Känsla av Sammanhang, i

sin bok ”Health, Stress and Coping”. (på engelska Sense of Coherence – SoC) Antonovsky kom att

intressera sig för människor som trots stora psykologiska påfrestningar i livet hade en

god upplevd hälsa, bland annat studerade han överlevande från andra världskrigets

koncentrationsläger.

Salutogenes är ett centralt begrepp och kommer från latinets ”salus” som betyder

hälsa och från det grekiska ordet ”genesis” som betyder ursprung eller uppkomst.

I dagligt tal skulle man kunna översätta det med ”Utveckling mot hälsa”.

Teoribildningen runt KASAM består av tre ingredienser som står i samband med

varandra.

Meningsfullhet, Begriplighet och Hanterbarhet

Meningsfullhet är den komponent som hänvisar till vikten av att vara delaktig. Att

livet har en känslomässig värdefull innebörd som det är värt att investera energi och

engagemang i, även när det gäller problemlösning. Detta är

KASAM;s ”motivationskomponent”, vilket är ett nödvändigt villkor för genuin och

bestående begriplighet och hög hanterbarhet.

Nyckelord kring meningsfullhet är; mål, delaktighet, empowerment, intresse, lust,

positiva upplevelser, nätverk, relationer, framtidstro, livsåskådning

Begriplighet syftar på i vilken utsträckning inre och yttre stimuli är gripbara.

Informationen som kommer till dig, upplever du den som ordnad och tydlig snarare än

kaotisk och oförklarlig. När informationen inte är förutsägbar utan kommer som en

överraskning så krävs det att den i alla fall ska gå att ordna och förklara för att du ska

kunna uppnå begriplighet i din livssituation.

Nyckelord kring begriplighet är; förutsägbarhet, information, förståelse, struktur,

självkännedom

12

Hanterbarhet handlar om att kunna möta utmaningar, att ha vissa resurser under

kontroll vare sig det är egna eller andras som man kan lita på. Om man har en hög

känsla av hanterbarhet riskerar man inte att känna sig som ett offer för

omständigheterna.

Nyckelord kring hanterbarhet är; resurser, kontroll, bemästra, belastningsbalans,

coping, kunskap, påverka

Risk och skyddsfaktorer

Inom KASAM talar man om salutogena faktorer, friskfaktorer, skyddande faktorer eller

protektiva faktorer, som varianter på samma sak. Det är faktorer som reducerar

påverkan av olika risker och minskar risken för negativa kedjereaktioner. Faktorerna

främjar självförtroende och prestationsförmåga och öppnar för nya möjligheter. Som

motpol till dessa skyddande faktorer finns såväl personliga som sammanhangsberoende

riskfaktorer. Ju större och fler sårbarhetsfaktorer en person är föremål för i sitt liv desto

större behov har den av skyddande faktorer som kan reducera riskerna.

Resilience är ett i sammanhanget vanligt förekommande begrepp och är svåröversatt i

svenska termer. Man kan säga motståndskraft, återhämtningsförmåga, förmåga att

komma igen. När det gäller barn brukar begreppet ”maskrosbarn” användas, då menas

ett barn som trots ogynnsamma uppväxtvillkor växer upp till trygga, välmående vuxna.

Ett ”maskrosbarn” har god förmåga till resilience.

Hög eller låg KASAM – redan tidigt utarbetades olika instrument för att mäta

KASAM, den mest vedertagna nu är ett frågeformulär om 29 frågor som berör olika

områden i livet. KASAM-29, finns i ”Hälsans Mysterium”. Det resultat som ges handlar

om en total ”KASAM-poäng”, men även sorterat utifrån meningsfullhet, begriplighet och

hanterbarhet. Om du som dialogledare finner det givande kan deltagarna ges tillfälle att

göra ett eget KASAM-test och senare få reflektera över frågorna och resultatet.

Högt KASAM kännetecknas av upplevelse av delaktighet i det som sker (meningsfullhet),

upplevelse av ordning, konsistens, struktur och klarhet (begriplighet) samt upplevelse av att

ha tillräckliga resurser för att kunna möta olika situationer i livet (hanterbarhet)

Lågt KASAM kännetecknas av upplevelse av att se sig själv som utanförstående

betraktare i det som sker (meningsfullhet), upplevelse av kaos, oordning, slumpmässighet

(begriplighet)samt upplevelse av att sakna tillräckliga resurser för att kunna möta olika

situationer i livet (hanterbarhet).

13

Den viktigaste åtgärden för att höja sin känsla av sammanhang, sitt KASAM, är att

försöka förenkla sin tillvaro och få det mer som man själv vill. Genom att rikta

uppmärksamhet mer på välbefinnade och söka sig till situationer och människor som

man tycker om och mår bra tillsammans med kan man på ganska kort tid förändra sin

upplevda situation.

Fika – är viktigt för alla kreativa processer


Använd metoden externalisera på whiteboard. Fokusera på ett begrepp i taget. Lägg

med fördel fram definitionen tillsammans med nyckelord på begreppet, i A3 format, mitt

på bordet när gruppen funderar. Lämpligtvis skriver du begreppet i mitten på tavlan och

fyller på runt om med de reflektioner som kommer upp i gruppen. Låt gruppen tänka

efter var och en för sig innan brainstormingen på tavlan sätter fart.

Vad betyder…

Meningsfullhet

Begriplighet

Hanterbarhet

… för dig som personal på boende

… för de ensamkommande barnen på ditt boende

Under övningen kommer du behöva använda dig av tekniker för interaktion, fördjupning

och metaanalys. Tänk på att dialogen kan innehålla olika åsikter och olika nivåer, vid

behov kan du som dialogledare försöka sammanfatta och leda vidare eller sammanfatta

och fördjupa. För en senare tillbakablick fotografera gärna av brainstormningen med din

smartphone.

14

Avslutsrunda (ca 10 min)

Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som

du känner dig trygg med.

Inför nästa gång (ca 5 min)

Introducera kort följande tillfälles teman och om det finns litteratur eller

reflektionsfrågor att förbereda sig kring.

Kunskapsunderlag för att förbereda aktuellt tema och för möjlig

fördjupning för den som vill.

www.salutogenes.com är en informativ hemsida som hänvisar vidare till lättillgängliga

artiklar och litteratur. Här finns också bra power-point-presentationer som

sammanfattar skyddsfaktorer och sårbarhetsfaktorer på ett pedagogiskt sätt.

Antonovsky, Aaron, ”Hälsans mysterium”,1987, nytryck 2005, Natur och Kultur är

grundboken kring Aaron Antonovskys syn på KASAM och dess beståndsdelar

Cederblad, Marianne och Hansson, Kjell har i flertal forskningsprojekt inkluderat tankar

kring KASAM, risk- och skyddsfaktorer när det gäller arbetet med barn och familjer.

För att få fram sammanfattande bilder kring KASAM och dess grunder går det utmärkt

att googla.

http://www.salutogenes.com/

15

Tillfälle 2 - I vems hem arbetar jag?

-om alternativa förhållningssätt i boendemiljön


Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan

förra tillfället.

Markera kort sammanhanget.

När gruppen har möts vid ett tillfälle och ska mötas sin andra gång är det lämpligt att

ägna en viss tid åt vilka förväntningar som finns på dialoggruppen. Använd

stimulimaterial i form av sagokort, vykort eller liknande.

Sprid ut korten på bordet och be deltagarna att fundera på vilka ”förväntningar”

och ”farhågor” man har inför dialoggruppen. Varje deltagare tar kort som symboliserar

en förväntan och en farhåga. Deltagarna delar sedan med sig av sin berättelse för

gruppen i en ”runda”. Dessa bilder kan du som dialogledare med fördel kopiera eller

fotografera av med din smartphone. Spara dokumentationen för att använda vid

återkoppling vid det avslutande tillfället.

Temadel (ca 15 min)




Hem som begrepp. Det finns många perspektiv på just begreppet hem som är relevant

när det gäller boenden för ensamkommande barn. Frågor som öppnar upp utan att ge

några konkreta svar kan vara: Vad är ett hem? Är det där man har sina saker? Hur är

det att känna sig hemma? Kan man ha hem på flera ställen? Kan man åka hem åt flera

håll? Hem till Norrland? Hem till Somalia? Stretmo och Melander fokuserar i sin studie

på hem och relationer och på vilka relationer som kan möjliggöras för ensamkommande

barn i det svenska mottagningssystemet.

16

Nära relationer och professionella kontakter brukar särskiljas enligt kommande

modell. På boenden för ensamkommand barn uppkommer ett gränsöverskridande

mellan de nära relationerna och de professionella kontakterna. Ungdomarna har ett

offentligt nätverk som representeras av socialsekreterare, lärare med flera och ett privat

nätverk med familj, vänner och släktingar. Däremellan finns såväl ett ”halvprivat” som

ett ”halvoffentligt” nätverk. Där finns bland andra god man, kontaktfamilj, släktinghem

och boendepersonal.

Nära relationer beskriv genom: Professionella kontakter beskrivs genom:

Att vara spontana, parterna definierar själva sin relation

Att vara planerade, det finns en avsikt med relationen som i sista hand går ut på att få den att upphöra

Att vara tillitsfulla, relationen är buren av ömsesidig tillit

Att vara distanserade, relationen präglas av professionell kunskapsdistans

Att vara intima, relationen är präglad av känslomässig involvering

Att vara regelstyrda, relationen är styrd av fackliga och administrativa regler som skapas utanför relationen själv

Att vara specifika, relationen är något särskilt som just de involverade parterna har med varandra

Att bäras upp av olika roller/professioner, den professionella aktören ingår i relationen i kraft av sin yrkesroll och inte som person

Att vara personliga, relationen är utformad av individer och inte genom att en part innehar en specifik roll eller professionell position

Att vara sakorienterade, det är saken som står i centrum – inte personerna. Samvaron är ett medel för lösningen av en specifik uppgift.

Fostran eller omsorg. Stretmo&Melander beskriver två olika dominerande

förhållningssätt hos personal eller personalgrupper i mottagandet av de

ensamkommande barnen:

Kontroll och fostran – att skapa och upprätthålla fasta regler och ramar för de

ensamkommande barnen. Ensamkommande barn betraktas som annorlunda.

Omsorg, relationer och integration – att vårda och stödja ensamkommande barn

som vilket barn som helst.

Båda perspektiven innehåller förtjänster och problem. Vad samhället bör och ska göra

när det kommer till relationer och regler står inte heller klart. De studier som finns

påvisar att praktiska omsorgsbehov ofta tillgodoses på boenden, men sällan de

känslomässiga. Boendepersonal och andra har en viktig funktion att fylla

som ”brobyggare” och samhällsinformatörer.

17



Arbeta med en reflektionsfråga i taget. Använd metoden ”Bikupa och varianter på den”,

där olika former av reflektion får plats. Börja med ”egna omedelbara tankar”, vidare

till ”parets tankar” för att slutligen lyfta upp diskussionsfrågan till en gruppdiskussion.

Varje fråga kommer få ca 20 minuter till sitt förfogande. Planera tiden utifrån det.

Vilka relationer utvecklas mellan ungdomar och boendepersonal på ert

boende? Hur kan vi medverka till att skapa varaktiga och mer

ovillkorade relationer mellan ensamkommande barn och vuxna?

Vad innebär omsorg och fostran för er i arbetet med de

ensamkommande barn ni arbetar med?

Finns det en samsyn i personalgruppen? Vad skiljer sig åt? Vad får det

för konsekvenser?







18

Kunskapsunderlag för att förbereda aktuellt tema och för möjlig

fördjupning för den som vill.

Melander, Charlotte och Stretmo, Live, ”Får jag vara med? Ensamkommande barn och

ungdomar”, Rapport 2:2013 FoUiVäst (framförallt kap 3;4 och del 4)

Ravi Kohli är en internationell forskare som svenska forskare ofta hänvisar till. Han har

publicerad en rad artiklar och böcker. Bla:

Kohli, RKS. ”Social Work with Unaccompained Asylumseeking Children”. Palgrave

Macmillam. 2006

Akademikerförbundet SSR har tillsammans med etikforskare Erik Blennberger mfl

utarbetat en etisk kod för socialarbetare som finns nedladdningsbar. Det är ett begripligt

och användbart material att komplettera temat med

”Etik i socialt arbete – etisk kod för socialarbetare”.

19

Tillfälle 3 - Villkorad tillhörighet -om ensamkommande barns möjligheter att få höra till



förra tillfället.


Dagens tema handlar om tillhörighet. Ett introducerande sätt att få igång deltagarnas

tankar kring deras egen tillhörighet är att be dem presentera sig med tre olika

epitet/titlar som ger information om den tillhörighet de tillskriver sig själva. Ex:

Anna, forskare, svensk och familjeförsörjare

Fatima, invandrare, student, handbollsspelare

Tobias, vänsterpartist, företagsledare, missbrukare

Vanja, småföretagare, konstnär, farmor

Ali, homosexuell, villaägare, hunduppfödare… osv

I gruppen kan ni gemensamt reflektera kring tillhörigheter som varierar och som är

konstanta. Om tillhörigheten är en inifrånkommande känsla eller utifrånkommande

tillskrivning. Vad krävs för att upprätthålla din identitet – och vad kan skaka om den?

Temadel (ca 15 min)




20

Tillhörighet ses i det här sammanhanget inte som något statiskt och stabilt.

Tillhörigheten förhandlas, processas och är föränderlig över tid. Vår identitet och

tillhörighet skapas i mötet med andra människor. Den geografiska platsen man kommer

ifrån och som man befinner sig på är också relevant för känslan av tillhörighet. Att

känna tillhörighet till sitt sammanhang, till landet man bor i, till personerna man

tillbringar mycket tid med, till jämnåriga i ens närområde osv betraktas som väsentligt

för en persons välmående. För att kunna investera känslomässigt och praktiskt i sitt

sammanhang behöver det uppfattas som viktigt för personen.

Frågor om tillhörighet aktualiseras för såväl enskilda människor som för grupper när

tillhörigheten utmanas eller hotas. Jmf, åldrande, byte av yrke, upplevelse av flytt, kris,

krig osv.

Identitet och integration. Tillhörighet handlar utifrån ett individperspektiv om

identitet och utifrån ett samhällsperspektiv om integration. Dessa båda samvarierar på

så vis att en identitetsutveckling där man känner tillhörighet möjliggör integration i det

sammanhang man befinner sig.

Ulrika Wernesjö vid Mälardalens Högskola har ägnat sin avhandling åt det har

perspektivet. Hon som sociolog har viss invändning kring den forskningstradition som

lyfter upp ensamkommande barn som ”utsatta” och menar att det tar fokus från såväl

varje barns unika berättelse som från mottagarlandets agerande.

När människors sammanhang förändras aktualiseras frågan om att positionera sig i

förhållande till såväl det gamla som det nya sammanhanget. Beträffande de

ensamkommande barnen så behöver de förhandla med sig själva kring sin identitet som

svensk/invandrare och som tillhörande den nationalitet hen kommer ifrån. Motsvarande

process sker i integrationen i samhället, begrepp som inkludering och exkludering blir

relevanta. ”Vem får vara med i vårt svenska samhälle?” ”Hur ska man vara för att få

tillhöra?”

Erkännandeteorin menar att individer är beroende av att få olika former av

erkännande för att kunna utveckla en positiv identitet och självbild. Den positiva

identiteten och självbilden bidrar i sin tur till välmående och skapar förutsättningar för

inkludering i samhällslivet och förverkligande av egna livsplaner. För att uppnå detta

förutsätter det ett tredimensionellt erkännande, vilket endast kan erhållas i samspel med

andra människor. (sammanfattning av Axel Honneths teoribildning kring erkännande)

21

Personlig identitet

Individuellt självförtroende

Den första dimensionen handlar om att mötas av kärlek och omsorg i sina nära relationer. Detta omfattar den grundläggande tryggheten rörande värdet av ens egna behov. Om man möts av denna form av kärlek så utvecklas ett grundläggande självförtroende hos individen. Den andra dimensionen handlar om att uppnå ett rättsligt erkännande, dvs. att bemötas med en grundläggande respekt och erkännas som en fullvärdig rättsperson och medborgare, vilket sammankopplas med självaktning. Självaktning innebär att individen är medveten om att hen räknas som en fullvärdig deltagare i samhällslivet. Den tredje formen av erkännande innebär att få social uppskattning att uppleva solidaritet vilket innebär att individen bejakas och blir erkänd i sin individualitet, för den man är eller vad man gör, vilket i sin tur kopplas samman med individens självuppskattning. Självuppskattning innebär att man är medveten om att man har egenskaper som erkänns som värdefulla av andra. Om detta tredimensionella erkännande tillfredsställs så möjliggör detta för en identitet

grundad i en positiv självrelation. Om man istället för erkännande möts med

missaktning så kan den positiva självrelationen skadas. Ett ickeerkännande skadar

individens självbild, vilket i förlängningen påverkar hens möjligheter att delta i

samhället.

Tre dimensioner av erkännande

Kärlek

Självförtroende

Rättigheter

Självaktning

Solidaritet

Självuppskattning

22



Dela upp reflektionstiden i två delar. Börja med en diskussion i hela gruppen kring

erkännandeteorin.

Erkännandeteorins tre olika delar – hur används dessa i arbetet på ert

boende? Är något perspektiv dominant? Är något perspektiv mer viktigt än

de andra?

Använd den senare delen åt att i par eller mindre grupper delar erfarenheter och idéer

kring:

Hur kan ni som boendepersonal och andra aktörer i mottagandet av

ensamkommande barn medverka till social integration mellan barn och

människor i sociala gemenskaper utanför boendet? Hur arbetar ni med

social integration idag?

Om det finns tid över kan ni återvända till inledningens självpresentationer.

23


Vid något tillfälle kan du göra en alternativ avslutning. Här är en enkel metod:

Dela ut tre lappar vardera till deltagarna och be dem skriva ett ord på varje utifrån vad

de tar med sig från dagens dialoggrupp. Lapparna viks sedan ihop och läggs i en skål.

Skålen går därefter runt bordet och deltagarna tar en lapp i taget, läser upp och lägger

lappen med texten uppåt på mitten av bordet. När alla lappar är slut ligger det massa ord

som kännetecknar dagens samtal synliga framför deltagarna och det avslutar dagens

dialog.




Kunskapsunderlag för att förbereda tillfället och för möjlig fördjupning för

den som vill.

Wernesjö, U. ”Landing in a rural village: Home and belonging from the perspectives of

unaccompained young refugees”, Mälardalens Högskola, 2014

Wernesjö, U. “Unaccompained asylum-seeking children: Whose perspective?”,

Childhood. 2012

Melander, Charlotte och Stretmo, Live, ”Får jag vara med? Ensamkommande barn och

ungdomar”, Rapport 2:2013 FoUiVäst Stretmo (framförallt kap 2;2 och del 4)

Eastmond, Maria & Åkesson, Lisa; ”Globala familjer – Transnationell migration och

släktskap”; Riga 2007. (kapitel om Familjens välfärdsprojekt; Att återskapa hem och

vardagsliv på flera platser)

Bak, Maren & von Brömssen, Kerstin; Barndom & Migration; Finland, 2013

Heidegren, Carl-Göran. 2009. Erkännande. 1. uppl. Malmö: Liber Honneth, Axel. 1995. Struggle for recognition: the moral grammar of social conflicts. Cambridge: Polity Press

24

Tillfälle 4 - Vuxenblivande -om att bli vuxen på ett boende för

ensamkommande barn.



förra tillfället.


Syftet med dagens tema är att tillsammans reflektera över likheter och olikheter kring

vuxenblivandet för ungdomarna på boendet. En lämplig övning inledningsvis är att göra

en ”Tidsresa” tillbaka till sin egen ungdomstid och dela med sig av den berättelsen till

gruppen. För ändamålet kan du som dialogledare använda dig av något stimulimaterial.

Uppmana deltagarna att välja kort/symbol/föremål som kännetecknar det som var

viktigt för dem under deras tonårstid.

”Hur skulle deltagarna vilja sammanfatta sin ungdomstid, hur tänker de

tillbaka på den idag, hur var det egentligen?”

Temadel(ca 15 min)




Ungdomstiden blir allt längre, det är en trend som pågått sedan efterkrigstiden och

som fortfarande pågår. Ungdomstiden är en omvälvande tid för alla människor. Det skall

fattas beslut om utbildning och yrke, relationer och familjebildning och vidare ska varje

person självständigt hantera sin ekonomi och sitt boende. Det finns uppgifter om att

ungdomar inte blir etablerade på arbetsmarknaden förrän i genomsnitt vid 28 års ålder.

Även om det är svårt att mäta exakt så är det ändå värt att reflektera över att det är en

ungefärlig 10-års-period mellan den officiella myndighetsdagen och den genomsnittliga

självständigheten när det kommer till försörjning genom arbete.

25

Utvecklingspsykologiskt handlar ungdomstiden om frigörelse, identitetssökning och

konstitution av den egna personen.

Föräldrar spelar en stor roll en längre tid såväl ekonomiskt, praktiskt som socialt.

Det formella och juridiska ansvaret för ungdomen finns emellertid inte.

Begreppet ”unga vuxna” vittnar om ett fram- och tillbakaliv där man i perioder är

vuxen, men i andra perioder går tillbaka och blir ungdom igen. Ett slags

”Jo-jo-beteende” där man som ungdom prövar sina vingar och sedan återvänder till

föräldrahemmet.

Det finns en hel del kunskap kring ungdomar som är placerade i samhällsvård och deras

övergång till vuxenlivet. När det gäller målgruppen ensamkommande barn så finns det

inte lika mycket att tillgå. En del saker är likt när det gäller de placerade barnen – men

en del skiljer sig också åt. (se Höjer&Sjöblom och Hessle)Placerade ungdomar har i regel inte

någon förälder eller föräldrarepresentant att ”studsa tillbaka till”.

De har också ofta sämre förutsättningar att klara den här övergången samtidigt får de

göra den tidigare och på kortare tid. Personer som ägnat tid åt forskning kring den här

frågan (bla Bo Vinnerljung) anser att vi skulle behöva utveckla det samhälleliga stödet i den

här övergångsfasen.

Den generella välfärden. Sveriges välfärdssystem är till stor del uppbyggd kring en

generell välfärd. För att få tillgång till välfärden förutsätts en tillhörighet till en familj

och/eller till arbetsmarknaden. Ungdomar i stort riskerar att hamna i ett mellanläge.

För de marginaliserade ungdomsgrupperna är risken överhängande att de missar de

samhälliga resurserna som finns till buds. När man lämnar vården tillhör man

normalpopulationen och omfattas av det stöd som normalpopulationen har att tillgå.

Bryggan till stödet ges idag bara genom idealitet och välvilja vilket kan öka risken för

olika former av marginalisering. Vårt system förutsätter en hjälpande hand som de

placerade barnen ofta saknar.

Överrisker. Registerstudier påvisar klart en hel rad överrisker när det gäller placerade

barn. Placerade barn har stora överrisker bland annat för framtida psykisk och fysisk

ohälsa, låg utbildning, långvarig försörjningsproblematik, missbruk, kriminalitet, tidigt

föräldraskap mm. Överriskerna kvarstår även vid jämförelse med barn som växer upp i

fattigdom eller socialt belastade familjer. Man kan reflektera över om överriskerna beror

på själva orsaken till placeringen, av placeringen i sig eller frånvaro av kompensatoriska

faktorer?

26

De uppgifter som avser barn placerade i samhällsvård kan inte direkt översättas till

målgruppen ensamkommande barn. Målgruppen är inte så väl beforskad, den

långtidsstudie som finns att tillgå visar att de ensamkommande barnen har…

…som unga vuxna tillgång till ett skyddande nätverk av kontakter

…under sin ungdomstid fått ett starkt stöd i sin socialisation av

personer i det formella systemet

…som unga vuxna resurser och har etablerat sig i Sverige

De nu unga vuxna, tidigare ensamkommande, beskriver en oro för ekonomi, bostad,

arbete och bristen på stöd i förhållande till jämnåriga. Det stöd som avses är både

praktiskt och emotionellt. Det visar sig att de transnationella relationerna är viktiga,

såväl nya relationer i Sverige som återknutna kontakter runt om i världen. Vad beträffar

det formella nätverket, där boendepersonal är en tydlig del, så har det visat sig viktigt att

på ett personligt sätt vara ”dörröppnare” till det svenska samhället. Skolan är en central

framgångsfaktor.

KASAM. Under temat kan det vara relevant att återvända till begreppen inom KASAM.

Meningsfullhet, begriplighet, hanterbarhet, risk- och skyddsfaktorer samt resilience.

Kompensatoriska skyddsfaktorer för ensamkommande ungdomar enligt Hessle:

God, stabil relation till signifikanta vuxna

Kontinuitet och förtroendefull relation till socialsekreterare

Fungerande socialt nätverk

Återupptagande av relation med biologisk familj

Relation till partner


27


Arbeta i hela gruppen kring reflektionsfrågor, använd nedanstående, eller konstruera

egna.

Hur ser Du på de ensamkommande barnens vuxenblivande?

Reflektera över vad som är ”vanlig tonår” och vad som är specifikt för

målgruppen?

Finns kunskap kring vuxenblivande och tonårstid bland er i

personalen?

Finns det utrymme i verksamheten för ”vanlig tonårstid”?

Avrunda reflektionen i helgrupp och låt deltagarna arbeta i par eller mindre grupper kring

dilemman – välj egna eller ta någon av följande:

Hur kan ni förstå följande situationer utifrån utvecklingspsykologiska

teorier och/eller era tankar kring tonårstid?

David (personal) har bett Mustafa (boende) att sluta upp med att leka med TV-kontrollen.

Mustafa tittar trotsigt på David och säger:

- Jag vet minsann hur den här fungerar!

Mustafa avser fortsätta använda TV-kontrollen på samma sätt och David tänker:

-Han trotsar mig konstant.

Anna (personal) trodde att hon var snäll när hon erbjöd Isak (boende) hjälp med att göra ett

gratulationskort till en kompis till Isak. Istället för ett tack blev Isak arg och sa att han inte

behövde hennes hjälp, han sa att han med lätthet kunde göra detta själv.

Anna tycker att eftersom Isak är så otacksam så var detta sista gången hon erbjöd sig att

hjälpa honom.

Ibland känner Hugo (personal) att han skulle vilja sparka ut flera av ungdomarna på boendet.

De sover för mycket, städar inte efter sig, kan vara jätteglada ena dagen och jättenere nästa.

De tjafsar emot om hur samhället fungerar, politik och religiösa frågeställningar.

Hugo tänker vissa stunder att… nu får det vara nog! De här ungdomarna uppskattar inte

någonting som jag gör, de har boendet som ett hotell.

28



du känner dig trygg med. Det här tillfället får rundan göras lite kortare till förmån för

introduktionen inför nästa gång.

Inför nästa gång (ca 10-15 min)

Introducera uppgiften “intervju med stöd av nätverkskarta”.

Inför kommande tillfälle krävs att deltagarna genomför en intervju med en ungdom

utifrån nedanstående instruktioner. Det är en fördel om man väljer att göra arbetet

tillsammans med en ungdom som man sedan tidigare har en etablerad relation till. Det

möjliggör dels ett gott samtal och dels att samtalet kommer till vidare användning.

Temat Transnationella relationer behandlar på vilket sätt en individ samspelar med

familj och släkt på andra platser, samt vad dessa relationer innehåller och hur de

påverkar identitet, tillhörighet och relationernas utveckling.

Att göra en nätverkskarta med en ungdom har flera syften. I första hand kan en

nätverkskarta underlätta ungdomens eget KASAM - känsla av sammanhang kring vad

som händer och sker i ungdomens eget liv. Detta genom att synliggöra och samtala

kring vilka viktiga personer som finns i nätverket, vilka som eventuellt har funnits och

hur framtiden behöver se ut. Att göra en nätverkskarta kan också ha ett

kontaktskapande syfte för personalen då personalen ges inblick och får en större

förståelse för ungdomens situation och relationer till sitt nätverk. Det är viktigt att tänka

på att det är själva samtalet kring kartan som är viktigast och inte hur kartan ser ut.

Det finns olika slags nätverkskartor, använd förslagsvis en s k flerfältskarta, se

hänvisning nedan. Kopiera gärna kartan i A3-format för att underlätta arbetet.

Introducera nätverkskarta för ungdomen. För stöd i detta se Hult och Waad ”Att arbeta

med nätverkskartor i ett salutogent perspektiv”. Bestäm tillsammans med ungdomen

vem av er som ska förvara kartan efter samtalet. Kartan kan med fördel följas upp efter

en tid för att gemensamt samtala om förändringar i de sociala nätverket.

29

Kunskapsunderlag för att förbereda inför temat och för möjlig fördjupning

för den som vill.

Höjer, Ingrid&Sjöblom, Yvonne. ”Att stå på egna ben – om övergången från

samhällsvård till vuxenliv”, Socialvetenskaplig tidskrift nr 1 2011

Hessle, Marie,”Ensamkommande men inte ensamma – tioårsuppföljning av

ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som vuxna i

Sverige”. Stockholms Universitet. 2009

Westberg, Monica&Tilander, Kristian.”Att lära av fosterbarn – åtta års arbete med

intervjuer med före detta fosterbarn”. Allmänna Barnhuset. 2010

Inför träffen är det lämpligt att läsa på något kring utvecklingspsykologi. Grunderna hos

antingen Erik H Eriksson eller Margret Mahler ger begriplighet. En av flera grundböcker

är:

Jerlang, Espen (red),”Utvecklingspsykologiska teorier”. Liber. 2008

Bo Vinnerljung har ägnat stor del av sin forskargärning åt registerstudier kring barn i

samhällsvård. Artiklar av honom kan ha visst intresse för temat. Det finns publicerat

material i mängd.

Hult, Stefan, Waad, Stefan, Att arbeta med sociala nätverkskartor i ett salutogent

perspektiv (www. Salutogenes.se)

Nätverkskartan som vi använde finns att hitta på www.lansstyrelsen.se/gavleborg

Det går även utmärk att google på nätverkskartor i google bilder.

http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg

30

Tillfälle 5 - Transnationella familjer -om att ha sin familj över hela världen



förra tillfället.


Dagens tema handlar om nätverk, relationer och hur vi alla hänger ihop i familjesystem.

Ett sätt att fördjupa inledningen är att använda sig av stimulimaterial i form av sagokort,

vykort eller motsvarande. Sprid ut korten och be varje deltagare välja ett kort utifrån hur

de tänker kring en viktig person i deras nätverk två generationer tillbaka. Det vill säga en

mor- eller farförälder. När varje person ger sin berättelse kan du som dialogledare

använda dig av fördjupande frågor kring exempelvis:

”Vad har din mormor betytt för dig?”

”På vilket vis har din farfar påverkat dina livsval?”

”Är du lik din farmor?”

”Vad är det viktigaste du lärt dig av din morfar?”

Temadel (ca 15 min)




Transnationella familjerelationer

Transnationalism är ett begrepp som beskriver hur människor utvecklar och underhåller

relationer och aktiviteter över landsgränser. Sedan 90-talet har de transnationella

familjerelationerna uppmärksammats inom internationell forskning.

31

Tidigare hade forskning om migration präglats av att se migration som en envägsprocess

där en person flyttar till ett nytt land för att gradvis distanserar sig från sitt ursprung för

att till slut bli helt svensk. Att hålla kvar vid sitt hemland sågs som försvårande för

integrationen och etableringen i det nya landet. Den nyare forskningen visar att

människor både kan vara delaktiga i det nya och det gamla landet på samma gång och

att de transnationella familjerelationerna kan bidra till att underlätta etablering och att

tillhörighet kan skapas i relation till flera länder och sammanhang.

Många av de ensamkommande barn och unga som kommer till Sverige har lämnat nära

relationer kvar i hemlandet vid flykten till Sverige. Ungdomarna kommer under många

år och kanske för resten av livet att leva på långt fysiskt avstånd från familj och

släktingar.

Att ha sin familj på andra sidan jorden underlättas idag av de stora möjligheter att via

internet, telefon och utvidgade resmöjligheter ändå ha en tät kontakt med familj och

släkt vilket gör att relationerna kan bibehållas och utvecklas.

Forskaren Marie Hessle som gjort en uppföljningsstudie på ensamkommande barn och

unga konstaterar att möjligheten för de ensamkommande barnen att återknyta

familjerelationer hade ett positivt samband med upplevd livskvalité i vardagen. Hessle

såg även att detta kan ha påverkat en gynnsam etablering i Sverige med jobb, försörjning

och god hälsa.

Från fattigdom till den rikare delen i världen – både positivt och kravfyllt.

När människor migrerar från fattigare till rikare delar av världen som ofta är fallet med

de ensamkommande barnen kommer relationer till familj och släkt att påverkas av de

globala ekonomiska orättvisorna. Att leva på olika villkor i vardagen påverkar innehållet

i de nära relationerna. I många länder i världen utgör familjen och de ekonomiska

överföringar som sker inom familjen det sociala trygghetssystem som finns. Det bygger

på en solidaritet där de som är friska och jobbar försörjer de som går i skolan eller är

gamla och sjuka. Den ekonomiska solidariteten inom familjen försvinner inte för att en

individ migrerar snarare kan den individ som migrerar förväntas bidra i utökad

omfattning. Ibland är detta också själva syftet och planen med migrationen.

Eastmond och Åkesson som studerat vad som avhandlas i de transnationella

relationerna visar att viktigt stöd och uppbackning i vardagen möjliggörs genom

relationerna men att det är vanligt att migranter känner stor press av att bidra

ekonomiskt till familj och släkt i hemlandet. Ibland har familj och släktingar också

orealistiska förväntningar på möjligheten att bidra.

32

Detta gör att många tvingas till ständiga avvägningar för egen del och gör att de själva

får leva på mycket små ekonomiska marginaler. Forskning visar att förväntningarna på

att kunna bidra till familjen har positiva effekter för individen. Möjligheten att bidra till

familj och släkt kan bidra till en känsla av meningsfullhet i förhållande till migrationen

och vistelsen i det nya landet. Bidragen som skickas till släkten kan också ge en högre

status i förhållande till familj och släkt i hemlandet. Den positiva identiteten som detta

medför kan kompensera för eventuella känslor av utanförskap och diskriminering i det

nya landet.



Börja reflektionsdelen med att hålla ett gruppsamtal kring frågeställningen:

Vad har det transnationella perspektivet för betydelse för arbetet på

boendet i praktiken?

Fortsätt med att låta gruppen arbeta i par eller mindre grupper kring den nätverkskarta

de arbetat med sedan förra tillfället. Uppmana till att reflektera över vad man upptäckt i

arbetet runt nätverkskartan. Skicka med frågeställningarna:

Hur var det att arbeta med nätverkskartan tillsammans med

ungdomen?

Tror ni det är en representativ karta som kan gälla andra ungdomar

också?

Är det något i nätverkskartan som förvånar?

Vad missar vi när vi inte pratar med ungdomarna om deras nätverk?

Hur kan vi jobba med familj och nätverk på vårt boende?

33

Samla slutligen ihop gruppen och be om korta reflektioner från paren/smågrupperna. I

din roll som dialogledare kan du med fördel koppla tillbaka diskussionen till

inledningens övning kring deltagarnas egen kontakt med tidigare generationer.







Kunskapsunderlag för att förbereda tillfället och för möjlig fördjupning för

den som vill.

Eastmond, Maria & Åkesson, Lisa; ”Globala familjer – Transnationell migration och

släktskap” Riga 2007.

Bak, Maren & von Brömssen, Kerstin; Barndom & Migration; Finland, 2013

Hult, Stefan, Waad, Stefan, Att arbeta med sociala nätverkskartor i ett salutogent

perspektiv (www. Salutogenes.se)

Hessle, Marie, ”Ensamkommande men inte ensamma – tioårsuppföljning av

ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som vuxna i

Sverige”. Stockholms Universitet. 2009

34

Tillfälle 6 Tillbakablick



förra tillfället.


Det avslutande tillfället används för att sammanfatta och utvärdera arbetet i

dialoggruppen. Tänk på att inkludera såväl innehållsaspekten som processaspekten i ert

gemensamma arbete.

Det kan vara så att någon frågeställning återkommit under terminen eller att någon

aspekt framkommit i den inledande brainstormingen utan att kunna inkluderas tidigare.

Då är detta tillfället lämpligt att få till stånd en fokusering på detta i syfte att samla

ihop ”lösa trådar”.

Temadel (ca 15 min)

Temadelen används av dig som dialogledare för att föra tillbaka gruppen till de teman

som arbetats med under terminen. Du kommer ha nytta av den dokumentation du gjort

och de anteckningar du fört inför, under och efter varje tillfälle.

Du bör föra tillbaka till första tillfällets brainstorming utifrån frågeställningen:



Om det finns kvarliggande teman behöver de självklart också introduceras, vilken

kommer göra att följande planering inte kommer fungera. Reflektions och dialogdelen

behöver i så fall anpassas till de tema du inkluderar för tillfället.

35


– särskilt viktigt är gott fika när det är avslutning!


Gör en tillbakablick på INNEHÅLLET i de tidigare träffarna.

Vad var intressant? Vad var mindre intressant?

Gör en tillbakablick på METODERNA i de tidigare träffarna.

Vad var roligt, intressant, givande? Vad fungerade mindre bra?

Gör en tillbakablick på PROCESSEN I GRUPPEN i de tidigare träffarna.

Hur har gruppen utvecklats? Har vi haft givande utbyte av varandra? Finns det något

som komplicerade gruppens funktion?


Du som dialogledare bör föra tillbaka deltagarnas farhågor och förväntningar och låta

dem reflektera över det inför den avslutande rundan. Du kan också som dialogledare

dela med dig av dina reflektioner kring den termins arbete ni genomfört tillsammans.


du känner dig trygg med. Lägg fokus i din frågeställning kring något framåtskridande

som exv:

- Vilket är ditt nästa steg för att utvecklas i ditt arbete på boendet?

- Vad är det viktigaste du tar med dig från cirkeln in i ditt arbete?

Om du och verksamheten finner det lämpligt kan ett intyg på genomförd dialoggrupp

delas ut.

Documents

Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i …...med samt den fokusgrupp med ungdomar som är en del av bakgrunden till materialet. Tillgänglig kunskap är som tur är föränderligt