Nöjesguiden Nr 3 Stockholm

Nöjesguiden ! Östermalmsgatan 87d ! 114 59 Stockholm Foto: Johannes Helje

6 Nöjesguiden ! Nr 3 ! 2010

StockholmNöjesguidenÖstermalmsgatan 87d114 59 Stockholmtel 08-456 45 [email protected]

GöteborgViktoriagatan 3411 25 Göteborgtel 0708-28 13 71

MalmöBaltzarsgatan 25211 36 Malmötel 0736-438860

Chefredaktör och ansvarig utgivareMargret Atladottir, [email protected] Levin, [email protected] DirectorMartin Petersson, [email protected] Eriksson, [email protected]ör GöteborgCarl Reinholdtzon Belfrage, [email protected]ör Malmö/LundIsabelle Ståhl, [email protected]

ModeredaktörMichaela Forni, [email protected]örPatrik Forshage, [email protected]örNiklas Eriksson, [email protected]örJohan Hallstan, [email protected]

Medverkande skribenter Kristofer Ahlström, Parisa Amiri, Maina Arvas, Lisa Corneliusson, Tomas Hemstad, Anders Karnell, Amat Levin, Sandra Nelson, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Kristo"er Viita, Elina Wessman

Fotografer och illustratörerCarsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje

FörsäljningschefFaje Gani, [email protected] Lundgren, [email protected]äljare StockholmFelipe Muñoz, [email protected] Suberu, [email protected]äljare GöteborgHenning Wideberg, [email protected]äljare Malmö/LundChristo"er Hansen, christo"[email protected] Stjerna, [email protected] Majer, [email protected] Djurdjevic, [email protected]

Utgivare: Nöjesguiden Holding ABTryckeri: MittMedia PrintDistrubition: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading ABPeriodicitet 12 nr/årRS-kontrollerad distribution 57 500 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks, ISSN 0284-236XRedaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Kristofer Ahlström undrar vad som har hänt med männen.

Tror du att ditt nya träningskort och din nya hårfärg är oskyldiga? Tänk om.

Parisa Amiri infiltrerar vuxenvärlden – blir hon upptäckt?

Nöjesguidens patenterade matematiska formel räknar ut vem av du och dina vänner som är äldst.

Vilken politiker är den största mansgrisen? Vem på högersidan skulle hon kunna hänga med en hel dag? Gudrun berättar allt!

Du har, när detta nummer går till tryck, 1 365 vänner på Facebook. Hur många av dessa skulle du kunna åka i en hiss med utan att det skulle bli en pinsam tystnad?

–Det blir tyvärr sällan pinsam tystnad med mig då jag har en förmåga att prata hål i huvudet på folk. Risken för att jag i drygt 1 300 av fallen skulle kväka ur mig någon groda är bra mycket större. I egenskap av speltillverkare är det snudd på tjänstefel att du är den sista människan på jorden som inte vet vad ”FTW” betyder. När ska du surfa in på Urban Dictionary och ta reda på definitionen?

–Jag har alltid läst det som "what the fuck" och tänker nog fortsätta med det.Alla som åker till Ryssland fler än en gång per år måste betraktas med en viss skepsis. Vad är det för shady business du håller på med där?

–Jag hälsar på min kompis Daria som har

flyttat hit, firar min födelsedag och skriver ett resereportage. Mina mindre rumsrena ärenden kan jag berätta för er men då måste jag skicka Baltic Terminators på er strax därefter. Moskva överraskade för övrigt med en snöstorm lagom till vår ankomst. Känns fräscht såhär i slutet av mars.Slutligen, hur ska du fira att du har blivit månadens medarbetare?

–Klippa mig i björnpuppefrisyr. Så man tror att jag har en mössa på mig fast jag egentligen inte har det.

Läs Pelles artikel om vuxenkriser på sidan 16. Kolla även in Pelles blogg på nojesguiden.se/pelle.

Spel håller på att bli mer accepterat som kulturform, men det finns alltid vissa som inte hänger med i utvecklingen. Blir du någonsin, av dina nöjesskribentkollegor, retad när du skriver om tv-spel i Afton-bladet?

–Retad, nej. Å andra sidan är tv-spel bara en fraktion av vad jag skriver om. Den här månaden har jag bland annat skrivit om självmord, krisande mansroller, Nationalmu-seums relevans på 2010-talet, fågelskådaren Lars Sund, nya Robin Hood-filmen och inter-vjuat Malena Ivarsson och Olle Waller om de bästa resmålen för romantik och sex. Att inte Bonnier har kastat pengar efter mig för att skapa tidningen K - med mig på varje omslag i en powerdressad pose - är under-ligt, med tanke på att jag täcker in tillräck-ligt många områden för att vara ett vand-rande livsstilsmagasin.

Berätta lite om din bok!–Min bok kan väl bäst sammanfattas

som Hamlet förlagd till Fårö, om Hamlet började brandbomba lyxbungalows och sabotera stadsjeepar för att ventilera sitt hämndbegär.Hur kommer ditt liv att förändras nu när du har blivit månadens medarbetare i Nöjesguiden?

–Jag tänker spendera arvodet för krönikan på ett Happy Meal och en resa till Kolmården. Annat än det, inte så mycket.

Läs Kristofers krönika på sida 11.

Vad pysslade du med i Örebro? Vi har hört att du kallades för ”r’n’b-drottningen” och att du döpte staden till ”Örebronx”.

–Jag växte upp i Örebro! Jag började hobby-dj:a när jag fyllde 18 och blev snabbt kallad ”r ’n’ b-drottningen” för att det var musiken som fick mina dansgolv fullpacka-de! Örebronx är mest på skämt, för att det är mina "hoods" liksom.Det går rykten om att du pluggar när du inte spelar skivor och bloggar. Är det sant?

–Okej, jag erkänner! Nämen vadå, det står ju i min infotext bredvid bloggen, så det är ingen hemlighet. Jag pluggar marknads-kommunikation och IT på Stockholms Universitet.Berätta om Douchy Divas!

–Douchy Divas är ett artistnamn som min lillskit Parisa (Amiri, duh) kom på åt

oss. Jag vet inte riktigt när vi ska använda oss av det men it's funny ’cause it’s true!

Läs Kristins blogg på nojesguiden.se/kristin.

Krogredaktör i Stockholm, karaokekonnässör, speltillverkare och sångare i bandet The Sunshine

Frilansskribent och snart publicerad författare

Dj och bloggare på nojesguiden.se

FOTO

: EMILY N

ILSSON

FOTO

: JOH

AN

NES H

ELJE

OmslagFoto: Johannes Heljewww.johannespescatore.comHår & smink: Kristina PetterssonFotoassistenter: Daniel Kaplan, Sophie LundhStyling: Michaela Forni, Camilla ÅstrandKläder: Kavaj Filippa K/NK, halsband Lara Bohnic/NK, linne Whyred/NK.


... indiekillar har börjat använda mössa inomhus på hiphop-manér, vilket verkligen inte känns okej...

...Stureplansgruppen öppnar en gigantisk uteservering på Norra Latins skolgård i sommar. Med tanke på tidigare sommarsatsningar gissar vi på att den åtminstone i folkmun får benämningen "Gården"…

… stans kreddigaste manliga journalist sågs ramla på Kungsgatan mitt på ljusa dagen. Ingen erbjöd sin hjälp, men han hördes ändå säga ”äh, det är lugnt, det gjorde inge’ ont.”…

... This just in: Vi råkar veta att det pågår en hel del girl-on-girl på småtimmarna bland

några av Stockholms piffigaste stureplansblondiner. Hur mysigt som helst ju...

... hörde ni om "media-SM" i tennis som branschpressen på fullaste allvar valde att bevaka? Inte? Vi kan bara gratulera...

... Lina Thomsgårds projekt Rättviseförmedlingen

inledde starkt med att lista över hundra kvinnliga dj:s som lathund för trötta bokare som uteslutande väljer män. Vad som är tråkigt att höra är att initiativet inte togs emot med öppna armar i klubbstockholm utan att flera bokare till och med känner sig upprörda och kränkta. Really? Fy fan vad pinsamt...

Glöm inte att kolla in nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Calle Schulman, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Dasha Girine, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund, Amat Levin och Systra min systra bloggar hos oss. Välkommen in!

Tack för en jävligt skön reseskildring från New York. Skivkillen jag blev påprackad en skiva av läspade sig igenom 14 låtar men hans superhit är fortfarande temalåt på många resor; We Came to Partay!

Mac Brodowicz

Tack! Kul att du gillade den. Men nu blir det ju uppenbart att man i New York ska skita i servitör- och bartenderjobb och istället kränga amatörinspelade rapskivor när pengarna sinar.

Hälsningar, Amat Levin

Till Niklas Eriksson och Sandra Nelson, angående er artikel Sympativalet 2010. Slå upp ”ethos”, ”pathos” och ”logos” och se om ni inte tycker att ”helt vanlig empati och omsorg” har mer med pathos än ethos att göra. Har ni inga retorik-bevandrade korrekturläsare? Skäms.

Emelie

Kära Emelie, Vad skönt att din A-kurs i retorik kan ge dig glädje i dessa bistra tider. Men varför så arg?

Vänligen, Sandra Nelson

Hej Niklas/Sandra, Sympativalet 2010 var en oväntat uppfriskande höjdpunkt till min frukost. Trä" säkert, begåvat och egenartat. Tack. ”En artikel som, hur många läsare den än når, aldrig kommer att läsas av tillräckligt många.”

Ulf Kjell Gür

Oh käre teaterman! Vi tackar och bockar och sträcker på oss lite extra. Du är en god människa Ulf Kjell Gür! Det ser vi direkt.

Niklas & Sandra

Hej Carl, när abdikerar du från ng? när släpps crb:s samlade verk? nybliven 18-åring, vad göra? vad ser du egentli-gen hos Arthur Schopenhauer? var nu lite Fredrik Strage och svara, tack! jag avgudar dig. hoppas det framgått.

Viktor Johansson

Viktor, så ung och du är redan som jag. Det enda du nu behöver göra för att fullända din CRB-förvandling är att tatuera in "the hills are alive with celibate cries" över ditt bröst, införska! a en komplett uppsättning

Riedel-glas och inse att du bara har fem vänner i den här lilla världen:

Cohen, Albert Belle du Seigneur (1968) – Ett livsverk i klass med Proust och Musil om en tjänsteman vid FN i Gèneve och hans kvinnoaf-färer. Fantastisk scen tidigt i boken där han förnöjt betraktar sin nyinköpta Patek Philippe och tänker att han har lyckats, eller i varje fall har lyckats lite mer än de närmsta kollegorna. Tror inte den är översatt till svenska, vilket är en stor synd. Broch, Hermann Sömngångartrilogin (Die Schlafwandler, 1932) – Av samma dignitet. Dialogen med Bertrand till häst är lika utsökt som en liten Mozart-kula. Johnson, Eyvind Krilontrilogin Det enda i närheten från Sverige. Mann, Thomas Bergtagen (Der Zauberberg, 1924) – En intellektuell resa på ort och ställe. Strindberg, August Fröken Julie Klass, kön. Fullbordat hos Bergman.

Med utmärkt högaktning Eder förbundne, Carl Reinholdtzon Belfrage

Tja. Fan vad jag var trött på att ni inte kunde sluta skriva om Jersey Shore. Var nästan pinsamt där ett tag. Men nu måste jag erkänna att jag förstår vad ni ser i serien. Den är ju genialisk! I mitt nästa liv vill jag vara Pauly D.

Johnny

Hej på dig, JohnnySe där, vi har alltid rätt. Valda delar av Nöjesguidens redaktion planerar även en resa till New Jersey i sommar där vi kommer att smörja in oss med sololja, ska! a tribaltatu-eringar, äta ravioli och slåss.

Amat Levin

oerhört oseriöst att skriva ”kissvarning” på r. kellys konsertips i förra numret! fattar inte allas hur ni tänker ibland.

arg

Hej Arg!Vi erkänner att vi inte riktigt vet vad

som fl ög i oss. Vi tar även på oss skulden för att Kellz ställde in sin konsert på Arenan.

Redaktionen

Hej Sandra, Jag läser din tv-sida slaviskt och tackar ödmjukast för dina tips. Många av mina favoritserier har jag funnit tack vare dig. Nu till min fråga: vad anser du om nya trenden ”blogg-tv”. Tänker på Schulman Show, Glamorurama och nu senast något som kallas för BellaTyraShow.

Hälsningar, Jesper

Hej Jesper! Vad glad jag blir för de vackra orden om min tv-sida! Jag är en smula gammalmodig och föredrar fjärrkontrollen och so" ans passiva miljö framför så kallad interaktivitet när jag vill glo på något. Blogg-tv är ett komplement möjligtvis, men än så länge är kvaliteten alldeles för låg för att intressera mig det minsta.

Lev väl! Sandra Nelson

nån recensent behöver ligga... istället för att sitta hopkrupen med sin Gram Parsons-box & dra i den slaka gubbrockbatongen... vem fan kräver ”seriositet” och dylikt av teddybears? de är ett skönt party-band, det räcker. man lyssnar ju på dem för att det är gött, punkt slut. idiotpunk med lite blipblop, stört-skönt. GO teddybears!

Anonym

Musik behöver absolut inte vara seriös. Det finns hur många exempel som helst, från Jimmy Souls If You Wanna Be Happy till Souljaboy Tellems Turn My Swag On, på att musik kan vara euforiskt maxad och samtidigt allt annat än allvarlig. Men när artister gör "dum" musik på ett självmedvetet och självgott sätt, så som Teddybe-ars gör, blir resultatet helt me-ningslöst. De borde skriva låtar om att gå omkring med barnvagnar på söder, inte sukta efter biroller i Entourage. Kvasicool grabbighet är bara så fruktansvärt tröttsamt.

Med vänliga hälsningar, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Läs Nicholas recension av Teddybears Devil’s Music på sida 57.

LEDARE

#$ %&'( )*#++#, med alarmerande SMS från en kompis en eftermiddag där hon ber mig att ringa upp fort som fan. SOS. Det är akut. När jag ringer

upp berättar hon att vår vän P är med barn. ”Men gud”, säger vi till varandra. Sedan fortsätter konversationen och vi blir lite irriterade på att vi inte har fått veta att P tagit ut sin spiral, men vi landar i att det ändå är ganska kul. Hade vi inlett vår konversation på samma sätt för några år sedan hade det utan tvekan varit ett negativt samtal. Vilken tragik, vilket misstag, det är dags för abort. Men inte nu. Vi är ju vuxna. När vi fi kar och pratar handlar det mer och mer om barn, räntor (alltid denna jävla ränta, har aldrig fattat den) och karriär. Innan handlade det om precis allt annat. Jag har ingen aning om varför det är så, det bara hände någon gång det senaste året. Jag är en vuxen människa i samhällets ögon. Jag klarar mig utmärkt utan stöd från vårdnads-havare och fyller snart 25, vilket är ungefär den ålder vi i Sverige anser vara en lagom myndighetsålder. Däremot har jag aldrig gjort en matlåda, diskar inte min tallrik direkt efter bruk och festar till 05 minst en gång i veckan. Men det där är totalt oviktiga grejer ändå. Ingen av mina manliga vänner (nu snackar vi upp till 35 års ålder) beter sig vuxet i sådana fall.

När vi på Nöjesguiden satt och diskuterade vad som gör en vuxen på riktigt kom vi fram till att övergången

från tonåren är den mest kritiska perioden. Det är då man slutar gymnasiet och förvän-tas ta tag i sitt liv på ett eller annat sätt. Det ska pluggas eller jobbas, fl yttas hemifrån och man ska helst hitta någon fi n person att bli ihop med. Problemet är bara att dessa saker verkar vara få förun-nade i Sverige. Om du inte har kapital vill säga. Men vem fan har det egentligen? För att verkligen ta reda på hur övergången till vuxenlivet funkar i dagens Sverige skickade vi ut vår yngsta medarbetare

Parisa Amiri (19 år) att under två veckor göra denna metamorfos. Vi bad henne ska" a sig ett jobb, lägenhet och styra upp livet lite. Det visade sig inte vara helt okomplicerat. Parisa förväntas rösta fram våra maktha-vare och betala skatt, men hon får inte köpa en fl aska vin på Systembolaget till en parmiddag. Hon förväntas ta livsavgörande beslut gällande hennes framtid, medan hennes hjärna inte är färdigutvecklad förrän vid 23 års ålder (25 om hon hade varit man). Läs hennes skakande dokument på sida 18.

Är du osäker på huruvida du faktiskt är vuxen eller inte har vi gjort ett spel där du får det svart på vitt. Du hittar det på sida 26. Enjoy.

C-./(.,#012(

[email protected]

BREV

Vi får in ett stort berg av läsarbrev varje månad, men bli inte avskräckt – det fi nns en chans att vi väljer att svara på just ditt. Vill du få samma kick som när man vinner ett par miljoner på Triss? Ta chansen och skicka ett brev till…Nöjesguidens redaktionÖstermalmsgatan 87d114 59 Stockholm…eller mejla: [email protected]

Sveriges coolaste kvinna frontar Nöjesguidens omslag. Läs

intervjun med Gudrun Schyman på sida 62!

Prästen i Bjästa. Spyr. Googla om du inte redan är insatt.


KLUBB: Snart kan vi höra fåglarna kvittra när vi går hem. Inget annat vårtecken frammanar lika delar ångest och glädjetjut.

KONSERT: Väldigt många svenska snubbar fyller stans scener denna månad. Är det din grej kan du gott unna dig ett hurrarop.

FILM: Det är nu alla Oscarsbelönade filmer kommer till Sverige. Och det här är sista gången du kan gå på bio innan det soliga vädret ger dig dåligt samvete. Så passa på att bjuda dig själv på lite kvalitetsnöje.

MUSIK: Testa att göra någonting annorlunda denna månad. Testa att köpa en skiva. Skicka sedan ett mejl till oss på [email protected] och berätta hur det kändes.

KROG: Har du råd att gå på Frantzén/Lindeberg, som nyligen fick sin andra Michelinstjärna, är din lycka gjord. Annars rekommenderar vi att du stannar hemma, äter makaroner och tycker synd om dig själv.

SPEL: God of War III gör det till en stabil spelmånad om du är född på åttio- eller nittiotalet och är immun mot tv-spelsvåld.

TV: How to Make it in America är som en hipster-version av Entourage. Ge det en chans!

Soldyrkan 50 %

Fylla under bar himmel 15 %

Vårdepression 0 %

R. Kelly-hat 15 %

Halvhjärtade försök att börja med Beach 2010-träningen 30 %

Om du lutar dig tillbaka och bara observerar människorna runtomkring dig kommer du att upptäcka desperata försök till solning och promenader i linne och bara ben. Men låtsas inte, du vet att den svenska våren fortfarande innebär kyla och krossade förhoppningar, så sök istället skydd i den fuktiga värmen på platserna nedan.

HYPEVARNING PÅ GÖTA KÄLLARESist Mos Def var här var han skyhög och mer intresserad av att sjunga falskt än att rappa. Han har förhopp-ningsvis lämnat gräset hemma den här gången och vi förlåter honom för gott om han, som det ryktas om, dessutom tar med sig Jay Electronica, årets mest hypade rappare. Du vill inte missa spektaklet på Göta källare den 9 april.

LEGEND PÅ FASCHINGFunk-, jazz- och fusionlegen-daren George Duke har spelat tillsammans med Frank Zappa, producerat åt Miles Davies och blivit samplad av Kanye West. Den 8 och 9 april tar han med sig en sångerska och ett par musiker och intar Fasching. Ett perfekt tillfälle att bocka av ännu en artist på måste-se-listan, alltså.

SOULKVÄLL MED TINGSEKMagnus Tingsek är mannen som producerar sina egna album och mer eller mindre spelar alla instrument på

dem. Den 3 april tar Sveriges kanske bästa soulartist plats på Faschings scen och med tanke på att han är en turnéveteran vågar vi lova att du inte blir besviken.

LÄPPSTIFT OCH LÄDERMoto Boy gillar smink och läderjackor, men förutom det är likheterna med Michael Jackson få. Sångaren från Hudiksvall som gör melankolisk pop har precis släppt sitt tredje album och har redan gett sig ut på turné. Den 10 april gör han ett stopp på Debaser Medis och vill du se honom med elgitarren i högsta hugg gör du rätt i att vara där.

JOEL ALME!LEDD TRIO PÅ DEBASER MEDIS”Göteborgs nya pophopp”. Så har Joel Alme beskrivits tusentals gånger. Stämp-lingen lär avtända lika många som den lockar, så vi nöjer oss med att säga att han är en fantastisk låtskrivare som du gör ett stort misstag om du missar live. Den 17 april har Send in the Clowns bjudit honom till Debaser Medis tillsammans med Birgit Bidder och The Guilty Ones.

POP PÅ HÖG NIVÅMarkus Krunegård är sångaren som efter att han vann Stockholmspriset 2008 fick mersmak och släppte två album på samma dag.

Självklart ska han då också ha två spelningar på Hornstull Strand. Dock inte på samma dag. I sommar spelar han säkert på en rad festivaler, men redan nu värmer han upp med två konserter, den 23 och 24 april.

VISSLINGSFÖRBUDMedan Dave Chappelle får höra ”I’m Rick James, bitch!” vart han än går och folk antagligen ropar B-filmscitat efter Dolph Lundgren, misstänker vi att folk börjar vissla i Peter Moréns närhet. På Debaser Medis den 24 april står dock Peter Bjorn and John-Peter på egna ben och uppträder med låtar från sitt första soloalbum I spåren av tåren. Det blir souligt och ett perfekt firande av våren.

FRANSK JAZZMelody Gardot var rätt tråkig på Skavlan fram till att hon började bonda med Jay-Z och berätta om gången hon blev påkörd av en jeep och nästan dog. Då blev vi plötsligt väldigt intresserade av att köpa hennes skivor. Den 25 och 26 april kommer den 25-åriga jazzsångerskan,

som också råkar vara buddhist, till Chinateatern. I egenskap av självutnämnda kärleksexperter föreslår vi att du bjuder med en dejt och går dit!

KULTURNATTSe till att ta det lugnt på fredag för lördag den 24 april blir en väldigt speciell kväll. Stockholms kulturliv samlas under parollen Kulturnatt och mellan klockan 18 och 00 håller museer, biografer och gallerier öppet och vi kommer att få uppleva musik, mat, dans och dryck under en och samma kväll. Var redo för en stor fest!

NITTIOTAL IGENPå deras senaste album som släpptes i slutet av förra året har nittiotalsgruppen Boyz II Men gjort covers på Cyndi Lauper, Take That och Journey. Vi vet inte riktigt vad vi ska tycka om det. Men albumet heter Love, vilket bådar gott, och den 26 april står världens bäst säljande r ’n’ b-grupp på Göta källares scen. De må vara sådär lagom avdan-kande, men de måste ändå ses som en kandidat för årets guilty pleasure.

FEST MED TIMOTimo Räisänen överraskade nog många när han gjorde ett grymt jobb som program-ledare för P3 Guld och fick säkert en och annan ny beundrare. Är du en av dem? Vill du se honom i sitt rätta element? Den 28 april klockan 19 är tiden och Debaser Medis är platsen.


Läs våra bloggar!

AMAT LEVIN

KRISTIN ZETTERLUND

PELLE TAMLEHT

MARGRET ATLADOTTIR

PARISA AMIRI

SYSTRA MIN SYSTRA

SARA BOURKE

DASHA GIRINECAMILLA ÅSTRAND

CALLE SCHULMAN

Text Kristofer AhlströmIllustration Carsten Oliver Bieräugel

"#$% #"%# &'%( mitten av 500-talet före Kristus ville Kung Kyros av det persiska riket förinta en särdeles

oförskämd stad och alla dess invånare för att de vågade trotsa honom. Men han fick ett annat råd av sin svåger, Kung Krösus: ”Se istället till att de börjar bära tunikor under sina ytterplagg och sandaler på fötterna, att de tränar sina söner att spela lyra och harpa och att bli detaljhandlare; och snart ska du se att de blir kvinnor istället för män.”

Hoppa nu fram 2 500 år till en värld där Aftonbladet skriver trendrapporter för ”spa-året 2010” och förtjusas över tendensen att ”männen är de nya kvinnorna”; en tid när ingen längre nämner epitetet ”metrosexuell” eftersom manlig grooming har blivit norm; en tid när din lokala H&M-butik säljer kjolar för män; en tid när unga män får skönhets-operationer i direktsända TV4-underhåll-ningsprogram.

Exakt vad som ska definieras som manligt år 2010 är med andra ord en väldigt bra fråga när inte ens männen själva vet det. De lägger sina Biotherm Homme High-Recharge-behandlade pannor i veck över denna samhällsutveckling. Av samma

anledning har det heller aldrig varit mer populärt att skriva om det maskulina sönderfallet.

När Mattias Ronges debutroman Tittaren, om en framgångsrik ung mans upplösning, recenserades i Dagens Nyheter konstaterade skribenten Jonas Thente att boken var ”en produkt som uppfyller alla de kriterier som

för tillfället gäller en svensk samtidsroman: den moderna mansrollen, ifrågasättande och psykoser”.

Den nya litteraturvågen av masochistiska mansförfattare är en backlash till American Psychos emotionellt avstängda karaktärer. Det handlar om böcker där den nya EQ-kalibrerade manligheten i noppade ögonbryn och kjol tvingas möta yuppie-erans ”greed is good”-devis. Skillnaden är att den moderna mannen nu är så i kontakt med sitt känsloliv att han blir krockskadad i själen av att försöka omfamna både sin feminina sida och karriärshetsen. Det är böcker som Johan Klings Människor helt utan betydelse, Hans Koppels Vi i villa eller Danny Wattins Vi ses i öknen.

För att parafrasera Strindberg: ”Det är synd om männen”.

Det har skett en könsrollspolarisering. Sofi Fahrman knullar och shottar sorglöst

mellan pärmarna av Elsas mode och Quetzala Blanco har berättat att hennes bok Gör vad du vill så länge du inte dödar mig handlar om kvinnor som knullar hänsynslöst. På andra sidan spektrat ängslas samtidigt manliga litterära protagonister över om de räcker till ens om de ger allt de har, som i Emma Ångströms Stockholmsprisetnominerade debut Och allt är förvridet. Det är en boktitel som sammanfattar något så mycket större än vad som förmodligen var tanken.

KRÖNIKA

Kristofer Ahlström ser en ny våg av litteratur om krisande manlighet skölja över oss. Och konstaterar att allt är förvridet.


–S"##$ %&'( )&$*+,$* sjukt mycket fans…… för att ni var snygga?Jag fikar och diskuterar med Oskar Linnros om huruvida han som soloartist kommer att få med sig alla de som älskade Snooks stureplansdänga Mister Cool för sex år sedan.

–Vissa kommer såklart att hata det jag gör nu men jag tror i och för sig att de som lyssnade på Snook var jävligt unga då och vi led ju skitmycket av att ha unga lyssnare.Det du gör nu är ju faktiskt väldigt annorlunda musikaliskt.

–Ja, det är också mer inne att ha bra musiksmak nu, det har varit det i några år. Det är mindre roligt nu när alla ska ha bra musiksmak på ett sätt.Ja, kidsen gillar bara Tokio Hotel nu.

–Va? Så det är det nya. De är skitdåliga, tycker jag. Det låter dåligt i öronen.

Du har förmodligen hört Oskar Linnros

singel Ack, Sundbyberg någon gång den senaste tiden. En fin somrig liten nostal-gisk bit om uppväxten i Sumpan, och om du inte har hört den bör du kolla upp den snarast. Det märks influensmässigt att Oskar Linnros, som många andra populära popartister just nu, sällan lyssnar på någonting som är gjort efter 1975.Du har ju en hel del konkurrens därute bland manliga solosångare. Din musik påminner ganska mycket om Jens Lekman, Fibes, oh, Fibes!, och lite Håkan Hellström. Hur motiverar du din existens? Varför behöver vi ännu en ung manlig popartist som sjunger på svenska?

–För att jag fokuserar på att göra hela skivor och för att jag inte imponerar på mig själv så lätt. Många går på myten om sin musikaliska förmåga så fort de fått en hit eller två. Jag är min egen kritiska A&R. Och

det tycker inte jag att så många är. Är jag den bästa sångaren? Absolut inte. Är jag den bästa gitarristen? Nej. Jag är inte orolig över att jag inte skulle lyckas med det här, för om jag inte lyckas kommer jag att veta det innan, då kommer jag att känna ”fan, det här kommer inte att flyga.” Jag skulle inte lägga ner två år på någonting annars.Vem gör du musik för?

–Svår fråga.Gör du musik för alla? Vill du bli sommarens mest populära artist? Eller gör du musik för medvetna människor?

–Ja, jag skulle vilja påstå att jag gör musik för medvetna människor. Men med det sagt behöver inte en medveten person vara den som sitter och har koll på allt nytt och har ballast kläder, det kan vara folk som egentligen lever ett annat liv än jag i en liten stad men som bryr sig om vad de lyssnar på. Men det är klart, jag ska inte hyckla med att jag har varit sjukt okreddig under hela min karriär. Alla vet att det finns två sorters artister. Det finns skitartister som är stora och sedan finns det kreddiga artister som inte får några gager. Anledningen till att jag ändå sträcker ut en hand mot att vara häftig är för att man får roligare gig. Jenny Wilson spelar på Dramaten liksom. Det är roligare än att åka till någon deprimerande pizzeria där man får 40 000 svart. Det är anledning-en till att man vill vara ball i Sverige.

Oskar Linnros soloalbum släpps senare i vår och han låter hälsa att det kommer att bestå av mycket snabba låtar. Några sorgliga långsamma också. Och det blir mycket skits och mellanspel.

Text MARGRET ATLADOTTIR Foto JOHANNES HELJE


Jag vet inte var jag ska börja. Måste ringa min mamma och fråga var man hittar lägenheter. Hon skrattar alldeles för länge innan HON berättar för mig, jag som ska vara en del av internetgenerationen, att googla det.

Jag frågar mina jämnåriga vänner med lägenhet minus välbetalt jobb hur de har gått tillväga. Deras föräldrar har köpt lägenheter åt dem. Orkar inte ens vara missunnsam, vi har i alla fall någonstans att förfesta.

Jag bestämmer mig för att det är bäst att börja med att söka ett jobb och går från kontoret på Östermalm ner mot City. Beläget i en gränd till en av Stockholms största gator hittar jag ett av Arbetsförmed-lingens kontor. Det ska vara lätt att hitta, men det ska inte vara uppenbart att man är på väg dit. Jag kanske styr stegen mot den libanesiska restaurangen längre ner på gatan eller ska vidare in i gångtunneln där fl er har blivit våldtagna än i alla säsonger av fängelseserien Oz, vem vet? Men jag svänger tvärt in till höger när jag är i jämn-höjd med entrén och misstänker att de fl esta försöker dölja vart de egentligen är på väg. Jag ser mig om i lokalen för arbetslösa och arbetsförmedlare. Träslaget björk har aldrig tett sig mer hotfullt.

För, och det här kan vara svårt att tro, inte alltför länge sedan hade människorna här inne framtidsdrömmar och en, av välmenande intet ont anande föräldrar, inplanterad tro på att besitta egen förmåga.

Vuxna kvinnor och män sitter ihopkrupna framför en märklig möbel i björk (alltid björk) med blå detaljer. Jag hinner inte få en bra titt på den förrän en äldre kvinna frågar om hon kan hjälpa mig.

– Kan och kan, du kan försöka, skojar jag och hon bemöter det dåliga skämtet med tystnad och en trött blick.

Jag inser att jag måste verka mer uppgiven för att smälta in och svarar entonigt att jag vill skriva in mig som arbetssökande. Det går hem, hon följer mig till möbeln jag tittade på tidigare och visar med en 60-årings datorvana hur jag ska göra. När hon har gått iväg kan jag inte låta bli att skratta. En man mittemot mig tittar åt mitt håll, men han verkar tänka att jag är en förlorad själ för han tappar snabbt intresset för mig och återgår till sin möbel som ska ta honom ur utanförskapet. Möbeln är en dator. En inbyggd skärm, ett inbyggt tangentbord och en liten styrkula med en vänsterknapp. Högerknapp? Finns inget utrymme i budgeten! Jag gör tio

hjärndöda steg in i arbetslösheten där jag bara konstaterar ännu en gång att jag inte har någon erfarenhet, men klarar ”tunga lyft”. Jag tackar fysiken, ungdomens enda fördel, för min starka rygg och får sedan vänta på mitt möte med en ungdomshandledare.

Jag föreställer mig en kuratorliknande fi gur som nickar åt allt jag säger med ett påklistrat leende och huvudet på sned för tillfällig uppmuntran. Nästan rätt, en man med galen skjorta presenterar sig.

– Vad ska vi göra åt dig, då? frågar han. När jag säger att jag inte har jobbat

sedan studenten, för nästan ett år sedan, skrattar han förmildrande och säger att det

inte alls är ovanligt och att det är bra att jag har vilat ut mig. Ja, för nu blir det tunga lyft! Han leder mig till vad han antagligen kallar för sitt kontor men som egentligen utgörs av ett skrivbord intill en mobil vägg som når mig till midjan.

Är förvånad över blandningen av människor. Det fi nns faktiskt svenskar här. Då menar jag inte ”nysvenskar” utan etniskt svenska personer med blont hår och blå ögon, födda i en trygg förort utan grå miljonprojektshus i horisonten, där de spelade hockey eller dansade jazzdans i tonåren. Tio minuter utanför stadskärnan är antagligen bilden annorlunda.

Min handledare, som heter Urban, frågar om mitt CV.

– Jag har inget, svarar jag. Han tittar på mig en sekund för länge och

tipsar om att besöka en jobbcoach för att få hjälp, men vi vet båda två att jag inte kommer att leta upp en jobbcoach på egen hand.

”Är du redo för generationsväxlingen?” står det på en skylt. Är det ett hot eller en tröst? Om jag skulle stoppa fi ngret i munnen och sätta upp det i luften för att känna av hur vinden blåser skulle jag känna att vinden inte har vänt. I luften här fi nns bara skam. En man sitter lutad framåt med armbågarna på sina knän och vilar huvudet i händerna. Så har han suttit sedan jag kom hit. De avdankade karriäristerna kanske avundas och till och med hatar mig, i deras ögon är jag lammkött på arbetsmarknaden. I arbets-marknadens ögon är jag en oerfaren belastning.

Urban skriver ut ett papper till mig. En handlingsplan.

– Snart är du back in business ska du se! säger han med ett leende som inte ens lurar en blind och när jag svarar att jag aldrig har varit in business kommer det. Leendet med huvudet på sned. My work here is done, tänker jag och går ut till civilisationen. Glömmer att jag borde skämmas och en

Text PARISA AMIRI Foto JOHANNES HELJE

!

Nöjesguiden ! Nr 3 ! 2010 17


kvinna ser mig när jag går ut. Hon ger mig samma leende och jag vill skrika att jag bara låtsas vara arbetslös.

Jag hittar en mall för hur man skriver ett CV på internet. Skriver ihop det och tänker att jag aldrig vill behöva visa upp det här dokumentet för någon. Av samma anledning som att jag aldrig kommer att berätta vad jag hette på Lunarstorm.

Tar med mig en kasse hemifrån när jag ska handla på ICA. Det är tydligen så man ska göra när man är vuxen. För pengarnas skull. Och miljön. Men jag gör aldrig om det. Skammen över att ta upp en skrynklig papperspåse ur jackfi ckan där jag lägger min nudelmiddag och den där litern mjölk jag, i en tillfällig set back, sveper framför Jersey Shore är alldeles för stor.

För fem minuter sedan satt jag vid datorn och letade upp närmaste bankkontor. Nu drar jag på mig jackan och promenerar nerför gatan. Väl framme öppnar jag glas-dörren och känner mig omedelbart iakttagen. Mycket riktigt, ett par ifrågasättande ögon möter mina och innan jag hinner säga ”Hej, jag är en arbetslös ungdom” frågar en ung kvinna i svarta kläder om jag har bokat tid.

– Tid? Nej, jag ska bara snacka med någon, svarar jag och börjar gå in i rummet. Hon tar ett steg mot mig för att markera ”hit, men inte längre” och jag stannar upp. Hon förklarar att de bara har på förhand bokade möten. Jag väntar på att hon ska säga vad jag ska göra men det är bara tystnad.

– Okej, ska jag gå härifrån? säger jag till slut för att jag inte har känt mig så oönskad sedan jag var den enda tjejen på träslöjden i sjuan på högstadiet.

– Det är nog bäst om du bokar en tid på internet och återkommer.

– Men vadå, du och jag kan väl prata? säger jag för att poängtera att jag helst inte kommer tillbaka en annan tid. Hon ser sig om efter en klocka att bli räddad av men verkar inte hitta någon.

– Vad vill du prata om? – Jag vill fråga om bolån, säger jag utan

att riktigt veta vad det innebär och när hon frågar om jag har fast jobb får hon svaret ”Nej, men det är på G”.

Hon förklarar att de har en speciell deal som går ut på att föräldrarna betalar och äger större delen av lägenheten. Antagligen den deal alla mina jämnåriga vänner har tagit del av.

– Nej, det känns ganska lökigt, säger jag och ser hur hon reagerar över mitt ordval och tvivlar på att det här verkligen händer.

– Då fi nns det nog inte så mycket mer att säga, svarar hon, ler mot mig på samma sätt som alla andra har gjort och jag har börjat fatta vinken. Jag ska gå. Jag skrattar nervöst, och backar mot dörren innan jag ropar ”Vi ses då!” för att det är osannolikt stelt. Hon svarar inte ens och vi ses inte alls ”då”.

När jag vaknar halv elva, trots att jag bara har sovit fem timmar, tar jag mig en riktig funderare på om jag inte ska bruncha med en vän. Så blir icke fallet och jag sover istället till fyra på eftermiddagen. Går till slut bara upp för att hungern vinner över lättjan. Ingenting blir gjort, jag duschar, tar på mig någonting småslampigt och gör fredagen i repris.

Hur festar man som vuxen? Man festar mer sällan men tar ut sig varje gång. Jag är ute tre-fyra gånger i veckan och tar det därför ganska lugnt. Har med mig ett par platta skor att byta till när mina " ortoncentimeters-klackar tar ut sin rätt på tårna. En vuxen person ”passar på” för att det är den enda utgången den månaden.

Över en lunch umgås jag med släkten. Efter en halvtimme minns jag varför jag rymde hemifrån som elvaåring och gömde mig i en bouleförenings källare tvärs över gatan från mitt hem. Är fl era gånger instinktivt på väg upp ur min stol för att istället åka och fi ka med mina vänner i timmar men känner en social plikt. Sitter kvar och klistrar på ett artigt leende till allas stora förvåning.

På väg till jobbet står en pubertal kille och röker inne i tunnelbanestationen. Hans lillebror, som inte kan vara äldre än tolv år, röker ovant. Jag skäller ut den äldre av dem och får dem att ställa sig utomhus istället. Sedan fånler jag i 20 minuter på tun-nelbanan åt att jag just har räddat någons liv. Kanske.

Jag gör en walk of shame tillbaka till Arbetsförmedlingens kontor för en rekryteringsträ# , vilket innebär att man har snabba möten med rekryterare som sparar ens CV för att högläsa det till gapskratt på kontoret.

Ingen av de pliktskyldigt köande till de höga borden där det står en eventuell (med otroligt marginell chans) arbetsgivare tror sig ha en chans att få ett lågavlönat, själs-dödande arbete. Det ser man i deras ögon, hur de redan har läst på schemat att dagen bjuder på avfärdande och förnedring. Man skulle kunna tro att de står på randen till en massgrav och väntar på det slutgiltiga nackskottet och inte inför en snabb intervju med en potentiell arbetsgivare. Vissa har en mapp, andra ett par ihophäftade papper och de fl esta står med ett slitet A4 i handen. Det ska sammanfatta deras person, deras erfarenheter och deras kriterier. Det kallas ett CV och jag har själv vikt ihop tre kopior av lögner.

Jag ser hur en kille längst fram i kön till ett restaurangjobb avlöser någon som har fått höra ”vi söker någon med mer erfarenhet”. Precis som en kille som på fyllan har tagit mod till sig och ska gå fram till en snygg tjej på krogen, vet den här unga mannen att han förväntas göra det han är på väg att göra. Han vet också, om han mot förmodan skulle lyckas med sitt uppdrag, att han har gjort något värt att berätta för andra om. Killen längst fram i kön ler inte, tar slappt i hand och verkar bara vilja gå därifrån. Han räcker över pappret, svarar på några frågor och jag hade också helt glömt bort, ja, kanske medvetet förträngt, hans existens om jag trä# ade hundra arbetssökande personer.

Jag småpratar med någon i kön över ett pennlån och det blir min tur. Precis som tjejen på krogen som blir raggad på är allt på mina villkor. Om jag är lika tafatt som den tidigare killen är det ganska självklart att jag inte får jobbet. Jag har ingen erfarenhet, det enda de kan vilja ha mig för är min personlighet. Så jag lägger på charmen. Skrattar, ställer relevanta frågor och gör det socialt begåvade personer lyckas med så bra. Jag gör ett varaktigt intryck. Rekryteraren gillar mig, gör noteringar och säger att han ska höra av sig vilket han faktiskt gör ett par dagar senare. ”Det fi nns hur mycket jobb som helst! Folk vet bara inte hur man gör”, tänker jag och bröstar upp mig lite extra.

Fylld av hybris går jag spontant över till den manliga rekryteraren vid bordet intill. De vill också ha serveringspersonal. Vi avklarar tidigt min lista över meriter som består av ett par sommarjobb när jag var 16 men jag är övertygad om min egen förträ$ ighet, så jag försöker övertyga även honom om att jag är rätt.

”Vi hör av oss”, sa rekryteraren igår och idag läser jag ett mail i min inbox som raserar min världsbild. Jag har sökt ett jobb och inte fått det. En olustig känsla och jag förstår plötsligt de hjärndöda uttrycken på rekryteringsträ# en.

Numera frågar folk om jag har en pojkvän och blir förundrade när jag svarar ”nej, det har jag inte”. Att få följdfrågan ”varför?” är absolut smickrande, men första gången det hände blev jag helt ställd. Vad är det de frågar efter, om jag har en svans eller om jag är så vidrig att umgås med att ingen har blivit snärjd? Det är snarare ett undan-tag än regel när någon är i ett förhållande. Jag ser inte heller någon anledning att vara det, mitt kött är ungt och Stockholm är stort nog för att hålla sig sysselsatt i.

För ett par dagar sedan berättade jag för min Nöjesguidenkollega Pelle Tamleht att

mig en riktig funderare på om jag inte ska bruncha med en vän. Så blir icke fallet och jag sover istället till fyra på eftermiddagen. Går till slut bara upp för att hungern vinner över lättjan. Ingenting blir gjort, jag duschar, tar på mig någonting småslampigt och gör

Hur festar man som vuxen? Man festar mer sällan men tar ut sig varje gång. Jag är ute tre-fyra gånger i veckan och tar det därför ganska lugnt. Har med mig ett par platta skor att byta till när mina " ortoncentimeters-

person ”passar på” för att det är den enda

varför jag rymde hemifrån som elvaåring och gömde mig i en bouleförenings källare

gånger instinktivt på väg upp ur min stol för att istället åka och fi ka med mina vänner i timmar men känner en social plikt. Sitter kvar och klistrar på ett artigt leende till allas

På väg till jobbet står en pubertal kille och röker inne i tunnelbanestationen. Hans lillebror, som inte kan vara äldre än tolv år, röker ovant. Jag skäller ut den äldre av dem och får dem att ställa sig utomhus istället. Sedan fånler jag i 20 minuter på tun-nelbanan åt att jag just har räddat någons

!

Höstterminen 2010 erbjuder vi utbildningar inom bland annat

folkhälsovetenskap, idrottsvetenskap, kriminologi, medicinsk

vetenskap, omvårdnad och rehabiliteringsvetenskap.

Läs mer på www.miun.se/ihv

Vi kan hälsa!sy

re.se

fot

ogra

ftina

.se

Härnösand • Sundsvall • Östersund


jag provade på vuxenlivet. Han och hans fl ickvän Pauline bjöd hem mig på parmiddag och jag tackade ja direkt. Hemlagad mat till skillnad från en portion pommes från grillen som brukar utgöra min middag. För att lösa ”par”-delen i ordet parmiddag bad jag en vän bjuda dit en kille från sitt jobb och jag trodde att jag var redo.

Att hamna på samma fest och dela fulspritssjuttisen tidigare inköpt ur en baklucka vid pendeln var idén av en dejt när vi utan falskleg var förpassade till hemma-festerna. Min bild av en date är fortfarande likartad i de sena tonåren bortsett från att so" an på hemmafesten har bytts ut mot so" an på Spy Bar och fulspritssjuttisen har bytts ut mot onödigt dyr öl. I bästa fall kan det handla om en förfest med surt, vitt vin som någon har varit storsint nog att köpa ut till en 19-åring. Exakt, jag är för ung för att handla min egen alkohol. Om jag skulle gå in på Systemet, ta ett par Xider och räcka fram pengar i kassan skulle personen iförd kartongfärgad piké som har fått jobbet via Arbetsförmedlingen säga ”Your money’s no good here”. Obegripligt. Jag förväntas vara vuxen nog för att rösta fram våra makthavare men får inte köpa min fylla över disk. Om det inte är en bardisk, förstås. Då har jag fritt fram att supa mig full och bli utslängd, innan jag på vingliga ben passerar en mörk park eller gränd på väg till nattbussen.

Inför parmiddagen gör jag grundlig research bland mina äldre, socialt belevade vänner och förstår att man måste ta med sig en fl aska vin. Inte vilket vin som helst, heller. Vilket vin man tar med sig säger exakt lika mycket om en som klädvalet gör. Synd då att mina vinkunskaper sträcker sig till en egen uträkning på hur många alkoholprocent man får per krona. Min klädstil kan defi nieras som ”rent eller närapå” och kompenserar därför inte att jag tror att rosévin är rött och vitt vin blandat 50/50. Blanda rött och vitt

och det blir rosa, logiskt ju. Jag går ner till Systembolaget men håller

mig på välbehövligt avstånd. Jag närmar mig försiktigt en förbipasserande.

– Kan du köpa ut en fl aska vin till mig? När jag får ett svar är det ett nej. Till slut

nappar en man som ändå är väg in. Som om det var en påse heroin lämnar jag nervöst över en ihopknycklad hundralapp. Jag specifierar aldrig vilket vin jag vill ha. Den timmen jag tidigare tillbringade på Systembolagets hemsida var totalt onödig. Till min förvåning snor han inte min dyrbara hundralapp utan lämnar över den lila påsen. Först på tunnelbanan öppnar jag påsen och kikar in. Jag vill dö. Mitt försök att göra ett gott första intryck på parmiddagen har plötsligt förvandlats till ett omöjligt uppdrag.

Ett par timmar senare har jag ingen tid att förlora utan är redan sen. Möter upp Johan från min väns jobb, vi har aldrig trä" ats förut och jag är en kvart försenad. Står i oborstat hår, fl äckad klänning och med revor i strumpbyxorna när dörren hem till Pelle öppnas.

Vi umgås som par, jag och Johan låtsas så bra vi kan. Pelle berättar om vad som händer på sitt jobb och jag äter mig lite för mätt. Johan skrattar hånfullt när jag fyller på min tallrik och jag blir generad. Om det inte vore fysiskt omöjligt tack vare mitt etniska arv skulle jag rodna.

Efterrätten åker fram och medan jag ägnar mig åt den ställer Pelle fram miniatyrglas med genomskinlig vätska. ”Grappa”, svarar han att det är när jag inte vet. ”Lite väl stor shot”, tänker jag och ska precis sluka innehållet när jag ser att de andra smuttar på glaset. Dricka sprit långsamt? Jag provar och gör en avancerad grimas och lägger ifrån mig glaset. Förstår inte poängen. Man känner ju smaken?

Jag ser att Pelle har karaokespelet Lips i !

Nu vet ju du att Parisa bara är 19 år. Men om du inte visste det, hur gammal hade du gissat att hon var, enbart baserat på er parmiddag?

–Jag skulle ha placerat henne någonstans mellan 20-25. Jag försökte dessutom bortse från det faktum att hon fotograferade. Det bör man vanligtvis inte göra.Vad ska hon tänka på att göra annorlunda till nästa parmiddag?

–Hon gnabbades ganska mycket med sin respektive men det tycker jag att hon kan fortsätta med. Det hör till. En sak som avslöjade hennes ringa ålder var att hon inte drack upp Grappan. Man lämnar inte fi nsprit.

Vad tycke du om vinet hon hade med sig?

–Jag tror inte att vi ens, fy skäms, öppnade det. Korkade istället upp fl askan med rött som hennes Johan hade med sig. Men fl askan var i alla fall fi n och ungdomlig. Den hette Comic Strip och var inte helt oväntat prydd med en serieremsa.Pratade ni om räntan?

–OM vi pratade om räntan. Vi kan även ha pratat bolån, förmånskonton och samboförhållanden.

Enligt rapporter var ni lite ”osyn-kade”, bland annat kom ni sent och hade varsin fl aska vin med er (vitt och rött!), hur kommer detta sig?

–Jag var i tid. Hon var över 20 minuter sen. Vad skulle jag ha gjort, knackat på hos värdparet själv? Aldrig, det hade blivit väldigt stelt. Knacka på hos två främlingar liksom. Sådant gör man inte om man har mörkbrunt hår… Stod därför ute i kylan och frös, i väntan på att fröken Amiri skulle anlända. Inte blev det bättre av att hennes telefon är i uselt skick. Man hörde knappt vad hon sa när hon ringde och ursäktade sig. Angående vinet – härligt va! Personligen är jag inte ett stort fan av vin. Men tänkte att vuxna oftast föredrar rött framför vitt. Vet inte riktigt hur Parisa resonerade när hon valde det vita. Troligen ett rookie mistake. Vilken mental ålder skulle du placera Parisa i?

–16 år, två år yngre än min. Vi är ganska egocentriska båda två. Vill bara prata om oss själva och lyssnar inte på när den andra talar. Sedan tycker hon att det här med ”kändisar” fortfarande är häftigt. Oj, vad hon namedroppade. Sådant höll jag på med för två år sedan. Vad var det mest vuxna med upplevelsen?

–Värdparet och deras val att spela Alfapet. De tog det på blodigt allvar. Blev aggressiva och suckade högt när man funderade för länge. Jag tyckte synd om Parisa, hon hade det svårt nämligen. Hon segade ut spelet och tänkte högt. Stackaren måste ha känt en stor press av alla suckar. Ingen blev förvånad när hon slutade sist.

Torsdagen den 22/4 kl 18.00 presenterar Berghshöstens heltidsutbildningar. Om du drömmer om en framtid inom webb,marknadsföring, kommunikation, pr, reklam ellerdesign, då bör du komma. Våra lärare berättarom årets arbetsprover och utmanar din kreativ-itet. Samtidigt möter du studenterna som lyckats,de som redan pluggar på Berghs och som gerdig alla tips du behöver. Vi berättar också ombachelorprogrammet, som innebär en terminpå Berghs och fem eller sex terminer i Austra-lien eller USA. För mer info och anmälan besökberghs.se

Nu fortsätterBerghs jaktenpå framtidenskommunikations-stjärnor.


blir fem steg in i rummet och tillbaka. Det står ett kylskåp bredvid ytterdörren och jag lutar mig mot det när jag frågar om hur budgivningen brukar gå till.

– Dina föräldrar hjälper dig med att köpa lägenhet, eller? frågar hon och när jag svarar med ett enkelt nej ser hon förvirrad ut. Hon ger slutligen upp och ber mig ta en titt på gården på min väg ut fastän jag inte sagt att jag ska gå.

Jag avslutar två veckors avbrott i mitt sorglösa liv och är många lärdomar rikare. Har du 20.0 i betyg, pengar i pappas fi cka och känner rätt folk? Då kan jag inget annat än att gratulera dig. Du kanske slipper fl ytta runt i tredje hand, gråta för att du innehar plats 159 i kön till en sliten etta i Rågsved, får ett schysst jobb av en bekant och slipper fi nansiera hyran med ett par lågavlönade jobb samtidigt som du pluggar. Vuxenlivet kanske välkomnar dig med öppna armar. Kul för dig! Verkligen!

Andra kan behöva kasta sig ut i ett fritt fall för att inse att livet inte alltid är så lätt och som en av dagens ungdomar i Sverige kan den första kollisionen med vuxenlivet bli chockartad. Visst förväntar sig många av oss att bli hållna i handen genom livet och det kan, i rätt ljus, betraktas som något fi nt. Att det svenska samhället agerar Michael Bolton, att vi alltid har någon att luta oss mot. Men i det långa loppet kan det vara stjälpande. Framåtandan och de egna ambitionerna ska inte behöva förgås bara för att det sociala skyddsnätet är omfattande och i mångt och mycket är pålitligt. När man märker att den där ledsagande handen håller en tillbaka måste man kunna släppa den och självmant ta sig an de utmaningar framtiden har att erbjuda.

bokhyllan och jag skriker rakt ut att det, det måste vi spela ikväll!

– Nej, jag hade tänkt mig lite Alfapet, säger Pelle och jag spelar det för första gången. Efter att ha lagt ordet ”Tutte” och fnissat över det ger jag snabbt upp. Gliringar kommer fl ygandes från Johans håll varje gång det är min tur och jag bestämmer mig tidigt för att det inte blir en happy ending. När alla bokstäver är lagda reser jag mig upp och lider överdrivet mycket av det för att visa exakt hur trött och nöjd jag är. Jag tackar för middagen och kvällen och åker hem.

Jag skickar ett ”Tack för igår!”-sms till Pelle och hälsar till hans tjej också. Jag kanske börjar skicka julpost i år om det fortsätter i samma stil. Hur det gick med min dejt? Johans nummer raderades redan på vägen hem igår.

Jag springer nerför gatan och har hunnit ett par kvarter innan jag märker att jag springer åt fel håll. Vänder, skyndar mig tvärs över gatan och svär högt för mig själv. På dörren hänger en mäklarskylt som hindrar dörren från att slå igen, jag antar att det är dit jag ska och tar mig upp ett par våningar. En lägenhetsdörr står öppen i trapphuset utan hiss. En fot åker över golvet, in i hallen och jag lutar in huvudet, med en fot tryggt kvar i trapphuset.

– Hallå? ropar jag som att det är en lägenhet av samma storlek som Ernst Billgrens våning på Östermalm fastän det är en av alla ettor med kokvrå. En liten kvinna med mappar i handen dyker upp från ett av rummets fyra hörn, inte alls besviken över att någon valde att dyka upp ett par minuter innan visningen skulle vara slut. En ung man blir generad när jag möter hans blick, ler och säger ”Så det är du som är konkur-rensen?”. Okej, lärdom nummer ett, låtsas inte om de andra spekulanterna.

Jag återhämtar mig snabbt från det sociala snedsteget, vänder mig mot mäklarkvinnan igen och räcker fram handen. Hon tar den samtidigt som hon lutar huvudet åt vänster för att försöka se vilka som fi nns bakom mig ute i trapphuset. När hon ser att det inte fi nns någon pengastark pappa där vänder hon sig till mig med ett tandlöst leende, trött efter att ha smörat för spekulanter med faktiskt kapital. Jag får en röd folder i handen, öppnar den och ser en planlösning. 20 kvadratmeter i Stockholms innerstad hamnar strax under två miljoner, innan budgivning. Jag försöker se neutral ut när jag läser de många si" rorna och tittar ut över det, tydligen, väldigt värdefulla rummet. Jag ser att hon väntar sig att jag ska fråga någonting.

– Strömuttagen. Är de… nya, eller? säger jag och klär ansiktet i en allvarlig min. Om det inte märktes att jag aldrig har varit på visning när jag försökte bli bästis med en annan spekulant, märks det antagligen nu.

Jag pekar fortfarande på det vita uttaget på väggen i knähöjd, hon följer min hand med blicken dit jag pekar och vänder sig mot mig igen.

– Ja, de ska hålla några år till. Jag nickar, tittar storögt på de två hålen i

väggen som ger el och säger ”det var som fan” med all entusiasm jag lyckas uppbåda.

– Jag tar mig en rundtur, då, klämmer jag fram i brist på fl er frågor att ställa. Rundturen

Du har alltid mjölk hemma.

Du har på dig bekväma skor.

Du diskuterar bostadspriser med vänner.

Du diskuterar köttkvalitet med vänner.

Du diskuterar bänkskivor med vänner.

Du fi kar med vänner som har barnvagn med sig.

Du besiktar bilen.

Du går till tandläkaren en gång om året.

Du går ut och äter middag och går sedan raka vägen hem.

Du tycker att alla som går på klubb är barnungar trots att det är du som

är gammal.

Du köper varma vinterjackor istället för fi na.

Du skickar vykort.

Du slutar göra kullerbyttor på fyllan.

Du har en a" är vid sidan av ditt slentrianmässiga äktenskap.

Du går ned till videobutiken och frågar om de har något nyinkommet

på VHS.

Du kollar bäst-före-datumet i matbutiken.

Du bunkrar upp med Blossas årgångsglögg så fort den anländer till

butiken för att den tar slut så fort.

Du får inte längre ångest över att dina skor inte matchar resten av

dina kläder.

Du är inte rädd för unga killgäng, men tänker ”oj, vad de kommer att frysa” när du ser lättklädda tjejer.

Du blir tagen på allvar av andra vuxna människor.

Du använder köttermometer.

Du blir tillsammans och gör inte slut.

Du lagar alltid en portion extra så att du kan ha en matlåda i frysen.

Du sparar dina kvitton.

Du åker till Arlanda så att du kan checka in två timmar innan avgång.

Du köper 70-procentig choklad.

Du jublar när du blir leggad på Systembolaget.

Du använder kondom.

Du ringer dina vänner ”då och då”.

Hej! Jag var på en rekryteringsträ! och pratade med dig för några veckor sedan. Jag jobbar egentligen för Nöjesguiden, man kan säga att jag var där undercover för att se hur ungdomar blir bemötta på arbetsmarknaden. Minns du mig, Parisa Amiri?

– … Nej. Jag fi ck över femtio ansökningar i hand, det är svårt att komma ihåg alla. Men har du kvar mitt CV?

–Nej, tyvärr. Okej, men varför tror du att inte ville anställa mig?

–Du hade väl inte kompetensen. Om jag skriver att jag vill ha någon med tre års erfarenhet så är det det jag vill ha. Ibland fi nns det ju russin i kakan, va. Men jag tycker att man ska kunna se direkt om någon är servitris.

Men kan man väga upp bristen på erfarenhet med att ha rätt personlighet?

–När det kommer till att ha rätt personlighet och vara framåt ser jag bara det som en bonus.

DROTTNINGHOLMSV. 14 • GAMLABROGATAN 15 • ODENGATAN 43 • TUMBA CENTRUM • SÖDERTÄLJE (LUNA GALLERIAN) 08-650 95 07

Annonsen gäller så långt lagret räcker.


"#$%&%'$ ()# vuxenåldern blir allt högre kryper tanken på åldrande och fruktan inför detta allt längre ner. Vad gör man om man snart är 30 och inser att man inte vill jobba med något? Man kanske har haft sitt drömjobb och

det var kul men man vill egentligen bara löka? Precis samma ångest kan drabba 20-åringen som ett par år efter gymnasiet fortfarande bor hemma hos mamma i Hägersten och inser att livet har börjat ställa till synes orimliga krav på ambitioner. Att kastas ut i ett samhälle där arbetsmarknaden är allt annat än stabil gör inte saken bättre. Istället för att som 40-årskrisaren gräma sig för det förfl utna oroar sig unga friska människor över framtiden i allt större utsträckning. Men är detta ett nytt fenomen?

– Det kan man nog säga, säger Renate Leijon, kognitiv samtalsterapeut på Team Leijon som arbetar med psykologi och beteendeterapi. Tidigare generationer hade förutsättningar och begränsningar som inte gav lika mycket val som idag. Det är valen som skapar oro och stress. Förr pratade man om 30-årskrisen medan vi nu pratar om kvartalskrisen som inträ* ar ungefär i 25-årsåldern. Och frågan är om det inte är på väg ännu längre ner i åldrarna.Hur hanterar man en ålderskris?

– En bra början är att bokföra sina resurser. Ofta vet man vad man är bra på, vilka talanger man har begåvats med och vilka intressen man har. Därefter får man ställa sig frågan om dessa passar ens nuvarande jobb eller livssituation.

En stark vilja att byta utseende genom att klippa ny frisyr, bleka tänderna eller ska* a sig en ny garderob kan vara tecken på en annalkande ålderskris. Även en ny bil eller andra dyra vuxenleksaker kan vara försök till självbehandling. Mer extrema reaktioner som plastikkirurgi, att bli frälst eller ett sabbatsår på transibiriska järnvägen Text PELLE TAMLEHT Illustration CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL


iklädd kaftan förekommer också. Det är heller inte ovanligt att man vill rädda situationen genom att reproducera sig. Men frågan är om man inte bara fördjupar sin ålderskris genom att plötsligt sitta där som ensamstående småbarnsförälder och upptäcka att det där med att ska" a barn inte alls var ett steg mot självförverkligande?

–Att ska" a barn ger en snarare mer jobb än mindre och kräver att man är förberedd på det, säger Leijon. Barn är inget botemedel mot tristess. Man ska vara medveten om att barn snarare utsätter föräldrar för större påfrestning. Andra olämpliga sätt att möta en ålderskris kan vara att hänge sig till självdestruktivitet för att döva oron och ångesten.

Även till synes positiva handlingar som att ska" a träningskort kan vara ett tecken på ålderskris. Gränsen mellan vad man ska kategorisera som krissymptom respektive hälsosamt gynnande förbättringar är luddig.

– Det fi nns absolut positiva aspekter på livskriser. De är en förutsättning för mänsklig utveckling och det är så vi mognar. Ungefär som en hummer som måste ömsa skal och är väldigt sårbar innan det nya skalet växer ut.Blir vi mogna fortare nuförtiden?

– Både ja och nej. Ungdomar tvingas mer att ta eget ansvar än tidigare men samtidigt har aktuell forskning visat att kvinnans hjärna är färdigutvecklad i 23-årsåldern och mannens först två år senare. Man kanske helt enkelt inte är riktigt redo att ta livsavgörande beslut redan i gymnasie-åldern.Hur stöttar man en vän eller partner som krisar?

– Ofta är det en traumatisk upplevelse som utlöser krisen och då är det lite lättare. Men överlag är det svårt. Man kan försöka ställa hjälpfrågor om någon tidigare svårighet och hur personen tog sig ur denna. Förr lämnade man personer som hade drabbats av något svårt i fred. Numera

vet man att så många tillfällen som möjligt för personen att få vädra sina bekymmer är det bästa. Det kan bli mycket ältande för omgivningen men det är det enda som läker.

En ålderskris uppstår när man känner att ens nuvarande livssituation inte fungerar längre, men ingen alternativ framtid heller fi nns i sikte och en känsla av hopplöshet infi nner sig. Den kan utlösas av ett trauma, men kan även smyga sig på långsamt. Du smånojar över att de fl esta OS-medaljörer är fl era år yngre än du eller att din lillasyster har fått börja handla på Systemet och plötsligt blir minsta lilla egentligen oviktiga händelse den tändande gnistan. Du befi nner dig i vad som är tänkt att vara dina bästa år, men det enda du kan tänka på är den där snorvalpen på ekonomiavdelningen som lyfter fem lax mer än du i månaden och har jordens snyggaste tjej.Hur hanterar man det här med att jobba med folk som är yngre än en själv, utan att bete sig illa eller bli avundsjuk?

– Det handlar ganska ofta om att arbeta med sin självkänsla, vilket man kan få hjälp med. Det låter klyschigt men självkänsla är en färskvara som måste fyllas på, bland annat genom tankeexperiment. Ta oss som exempel. Jag ser dig som är ung och har ett roligt jobb. Medan jag själv har en väg framför mig som inte leder uppåt. Men om vi vänder på det sitter jag här och svarar på den här trevlige unge mannens frågor. Mina svar kanske rentav kan göra någon klokare och få den att må bättre. Hur gör man för att slippa ålderskriser?

– Undvik att ta förhastade och livsavgö-rande beslut. Låt det dröja lite med val av utbildning och arbete. Det vore ju trist att välja en femårig utbildning för att som vuxen upptäcka att man varken har fallenhet eller intresse för det yrke den leder till. Vi kan aldrig helt undvika svårigheter, men varje gång vi hanterar dem bra bygger vi upp vårt immunförsvar.

... helt plötsligt äger en cowboyhatt.

... läser Naiv.Super för tionde gången samtidigt som du hamrar på en bultbräda.

... får en axelknackning av vakten på Baba Sonic som

undrar om det inte är dags att skjutsa hem din dotter.

... byter ut din tjejs p-piller mot fl uortabletter.

... inte skulle banga på att gänga dig med grannen, eller killen före dig i kassan eller han på omslaget i senaste

People. Och du har redan valt ut klänningen.

... börjar röka, trots att du är minst tio år för gammal för att

tycka att det är tu" t.

... funderar över hur din kollega ska reagera på att du dejtar

hans son.

... inser att den anledningen till att du känner igen alla på

singelminglet är att de har varit dina elever.

... sparar allt hår som lossnar när du kammar dig och fäster

tillbaka det på skallen med limstift.

... köper en supersnabb motorcykel och tänker att det

här med körkort borde du kunna lagom till sommaren.

... säger upp dig från jobbet för att kunna satsa heltid på

Calle Flygare.

... svälter dig själv framför Blossom Taintons senaste

yoga-dvd.

... beställer alla självhjälpsböcker du kan hitta och skiter i om

du råkar få dubletter.


Av SANDRA NELSON, PELLE TAMLEHT, AMAT LEVIN

18 – Äntligen! Du har tagit studenten! Nu kan du välja mellan att fortsätta plugga, ta ett skitjobb eller upptäcka dig själv i Asien, vilket kommer att visa sig vara detsamma som att skaffa en misslyckad tatuering, supa och få en könssjukdom på en strand i Thailand.

28 – Slå tärningen:

30 – Har du koll på politiken? Ett vuxenpoäng för varje ministerfru du kan nämna!

31 – Du tror att man kan leva av Big Mac och en pava vitt av sämre sort utan att figuren påverkas. Dra av fyra vuxenpoäng medan vi hånskrattar!

33 – När du senast hade en kvart för dig själv tog du en kopp kaffe och grät stilla över att ha tid att tänka på hur bra du har det, ändå. Tre vuxenpoäng.

1–3 = Du kan sova till fyra på eftermiddagen utan att få ångest och huvudvärk. Stå över ett kast eftersom du ändå inte betyder något för någon.

4–6 = Du har gjort dig av med din väckarklocka eftersom du ändå vaknar vid halv sex. Ett vuxenpoäng!

21 – Du slutar att färga håret i färger som heter som frukter eller blommor. Ett vuxenpoäng!

23 – Du tror att studenten var ditt livs bästa dag. Fuck skolan ba yeah! Stå över ett kast och ta av dig mössan.

26 – Du pensionssparar och jämför innehållet i det orangea kuvertet år för år. Tre vuxenpoäng närmare utbetalning!

Samla ihop dina vänner och avgör en gång för alla vem av er som är mest vuxen.

Det enda ni behöver är en tärning och lite läskunnighet. Ett vuxenpoäng gör att du får gå fram ett steg, men se upp

– visa upp ett barnsligt tecken och dina poäng ryker och du tvingas hoppa tillbaka. Först till pensionsåldern

”vinner”!

19 – Du äger tydligen en tärning. Ett vuxenpoäng!

– Du äger tydligen en – Du äger tydligen en – Du äger tydligen en – Du äger tydligen en

24 – Du har en akademisk titel. Fyra vuxenpoäng om det inte är inom teaterve-tenskap eller matematik för filosofer!

25 – Dina föräldrar betalar dina frisörbesök samt sticker till dig en tia till snacks ibland. Dra av fem vuxenpoäng!

– Dina föräldrar betalar

snacks ibland. Dra av fem

Du kan sova till fyra Du kan sova till fyra Du kan sova till fyra


37 – Du har skrivit ett förlossningsbrev. Fyra vuxenpoäng! Är du man? Du får ytterligare ett poäng!

1–3 = Argyle. Dra upp dem så högt det bara går och du får ett vuxenpoäng!

4–6 = Eh, strumptyg elle??? Haha, färsking. Dra av fem vuxenpoäng!

40 – Din son har ändrat gränssnittet på datorn och du fattar inte hur man ändrar tillbaka. Två vuxenpoäng!

43 – Du presenterar dina vänner med fullständigt namn, yrke och vem de är gifta med. Två vuxenpoäng!

1–3 = Du läser DN På stan utan att sucka över att det minsann var bättre på Viggo Cavlings tid. Dra av fem vuxenpoäng.

4–6 = Du läser DN På stan för att få reda på vilka roligheter som hände i helgen. Ett vuxenpoäng!

48 – Du har allt mer börjat känna att Rickard Sjöberg är en hyvens man. Ett vuxenpoäng!

60 – När någon säger ”barn” får du inte svettpanik utan langar glatt upp din Nokia och visar bilder på din egen barnaskara. Gå tre steg fram! (Om du heter Andreas Kleerup får du stå över ett kast.)

61 – Du ringer in till tittarombudsmannen och klagar på att bakgrundsmusiken är på tok för hög. Väl rutet och två nya vuxenpoäng i fickan!

62 – Du har med dig en plastfemma att stoppa i kundvagnen när du handlar på Shop ’n’ Go som förresten är så himla smidigt och tidseffektivt. Ett vuxenpoäng!

64 – Du har en åsikt om Sandra Beijer. Dra av sju vuxenpoäng!

65 – Wow, du har överlevt livets alla fallgropar och nått pensionsåldern. Det är först nu du har all tid i världen att supa, punda Glamou-rama och spela tv-spel. Självklart kan du också tvinga dig kvar i arbetslivet och på så sätt hindra en ung förmåga att börja sitt vuxenliv – valet är ditt!

51 – Du går till frisören och ber om en Tiina Rosenberg. Slå ett extra slag.

54 – Du har lagt upp en bild från ditt cupcake-bak på Twitter. Du ska både skämmas och gå tillbaka till start!

55 – Du har bara en krets av vänner och alla i den är en stor fin familj av buksvågrar- och svägerskor. Dra av fyra vuxenpoäng!

56 – Du äger en byxgördel. Och skäms inte för det. Gå genast till mål!

58 – Ditt senaste skickade sms innehöll ”lol”, ”;<>” och ”epic fail”. Dra av nio vuxenpoäng!

50 – Du ritar kukar på din kollegas anslagstavla, byter ut knapparna på tangent-bordet och skrattar/gäspar när din kollega kommer med en synpunkt. Ja, du är en vuxenmobbare – knuffa fram valfri motspelare två steg.

44 – Du gnäller över att man inte kan betala tillbaka sitt annuitetslån direkt. Tre vuxenpoäng!

46 – Slå tärningen:

38 – Slå tärningen. Dina strumpor är tillverkade i:

35 – Du åker till Arvika-festivalen men har varken med dig Peltor-kids, våtservetter eller egen kombi. Stå över ett kast och ta en förebyggande dusch, snorunge.

1–3 =utan att sucka över att det minsann var bättre på Viggo Cavlings tid. Dra av fem vuxenpoäng.

dusch, snorunge.

35 – Du åker till Arvika-

vuxenpoäng!

Eh, strumptyg elle??? Eh, strumptyg elle??? Haha, färsking. Dra av fem

Eh, strumptyg elle??? Haha, färsking. Dra av fem

utan langar glatt upp din Nokia och visar bilder på din


DET VI TALAR MEST OM JUST NU!

MÄSTERLIGT MYCKET BRA BRA GODKÄNT UNDERKÄNT KATTMAT

CHATROULETTEDet är här du ska hänga om du vill a) chatta med

medelålders, överviktiga män utan ansiktsuttryck som skriver ”You look hot”/”You look sex”, b) chatta med tjejer som sitter i klungor, eller c) chatta med en (liten) kuk.

RÄTTVISEFÖRMEDLINGENBortförklaringar och ursäkter är djävulens påfund.

Därför blir vi extra glada när någon hjälper till att eliminera dem. Nu när nystartade Rättviseförmedlingen är i farten har vi inte längre någon anledning till att förvandla klubbkvällar, branschträ" ar och expert-utlåtanden till penisfester.

LARS VILKSOavsett var ni står i publicerings-

debatten, kan vi väl komma överrens om två saker? Att Jihad Jane är världens bästa namn och att Lars Vilks är rätt läskig. Varför denna galna blick? Varför denna fascination för hundar? Tro oss, han är ingen du vill stöta på i en mörk gränd när du är ute och går med hunden.

BYGGARBETAREVad är anledningen till att byggarbetare börjar

borra klockan sju på morgonen istället för vid nio när normala människor går till jobbet och slipper höra skiten? Annat än jävlas med oss, alltså?

DEN PERFEKTA TÄCKMANTELNPressmeddelanden om Negern och hundarnas kamp

och Porslingsnegrer trillade ned i inboxen. ”Men det är fult att säga neger’”, tänker vi innan vi inser att det handlar om teaterpjäser, andas ut och det på samma gång går upp för oss att konst och teater är den bästa täckmanteln för kontroversiella ämnen. Blir någon sur om Nöjesguiden sätter upp Giriga judar, smutsiga turkar och tjuvaktiga romer på Dramaten?

VÄRLDENS UNDERGÅNGDet måste vara något slags tecken på att apokalypsen

är nära när Fadde tillåts ha en stand up-show. Hans uppträdande hos Aschberg går till historien som en av tv:s mest bisarra stunder. Och vi förstår att han var nervös, men varför var han sjukt blank?

FRAMÅTANDAStockholm har fått grönt ljus för utbyggnaden av

Norra stationsområdet. Det betyder bland annat att vi får två nya skyskrapor med det underbart hedniska namnet Tors torn.

”VEM VAR’E SOM GJORDE LOGGAN!?”Alliansen debuterade sin nya logga och blev

genast totalsågade. Längst gick art director-legenda-ren Lars Hall: ”Alliansen kommer att förlora valet på den här logotypen”. Kul att någon tar sitt jobb seriöst.

SJÄLVRESPEKTOkej att sälja sina bröllopsbilder som Laila Bagge

och Niclas Wahlström gjorde. Men att bjuda med fotograferna på smekmånaden så att de kan plåta lite när det nygifta paret äter romantiska middagar på stranden? Haha!

PLURAS KOKAINSKANDALNågon gång önskar vi att en känd person som

åker fast med knark inte spelar som att bruket var en engångsföreteelse. Testa ”vad kan jag säga? I like to party” nästa gång. Det kan funka!

Bubblare: Vå" elbrunch på Strand, kreddbio, trash-tv, personer med nydiagnostiserad ADHD.

bästa namn och att Lars Vilks är rätt läskig.

J#$ %&' () *+) sätter oss i en taxi.– Var vill ni åka?– Där det inte fi nns människor, tack.– Vad menar ni?– Jag vet inte, kör oss till… ja jag vet

inte. Men först till Riche.– Va’ fan ska vi göra där, säger min

vän.– Jag glömde min halsduk där igår.– Var du där igår?– Åt tidig middag med pappa. Han

ville… prata.– Om vadå?– Om döden. Jag vet inte. Bara prata.– Älskar fäder. Bara prat är lysande.

Enkelt. Totalt utan komplikationer. Neurotiska mödrar däremot. Herregud, det krävs årgångschampagne för att klara att lyssna av ett telefonmeddelande.

–Men du, en jävla halsduk, jag köper en ny till dig av en tant i Tokyo.

– Det är inte så mycket det som det är att jag inte vill se en jävla Riche-servitör gå med min sjal kring sin hals. Jag står inte ut med den tanken, jag är ledsen. Perfekt herr taxichau" ör, in här blir utmärkt.

Riche. Ett honungsnäste för infl yttade storstadsbor. Det fi nns en tacksamhet och glädje i gästernas ögon som jag bara har sett i ansikten hos barn i U-länder då de hittar en färgglad plastbit. Jag kan glädjas med dem, men förstår inte upprinnelsen till all eufori.

Jag får tillbaka min halsduk och slänger det beige kashmirtyget i en papperskorg utanför och vänder mig om efter ett ställe att dricka på.

– Vad är den här hangupen med att ingen får röra dina kläder? Om jag lånade en kavaj av dig, skulle du behandla den på samma sätt?

– Självklart inte. Men jag skulle kräkas.

J#$ '#, -.+)/0$. haft ett komplicerat förhållningssätt till kläder. Jag vill tro att det säger någonting om mig själv. Har ni hört dessa ord yttras tidigare? Det har ni naturligtvis. Men betyder det någonting? Svara ni på den frågan.

I Sverige är förhållandet till kläder okomplicerat; modebevakningen är fortfarande på en pubertal nivå. Jag läste igenom ett par modetidningar och modebloggar i veckan. I Sverige skriver man inte modekritik av någon anledning. Man skriver om mode-nyheter. Man informerar.

Att modeskribenter som vill ”ta mode på allvar” i hög grad underställer sig den kommersiella annonsmarknaden och klädes- och skoföretags medie-inköpare och pr-agenter är förvånande; relationerna mellan modeskribenter och företrädare för butiker, modekedjor och gymnastikskoföretag är tät.

Skribenterna använder samma källor (pr-människor, stora klädkedjor, Style.com, Antwerpen-bladet och Self Service). Artiklar skickas ut till en icke initierad läsekrets som tror sig får ta del av en objektiv, oberoende utvald selektion. Det får de inte.

Läsare intresserad av mode blir förledda av svensk modepress. Det sker varje dag. Kritiken och det oberoende urvalet är obefi ntligt.

Tidningar har blivit ett kommersiellt paradis för modeföretagen som tillåts marknadsföra vad som helst utan negativ kritik eller mothugg. Den e" ektivaste pr-agenten är H&M.

Så. Vilka lyckas H&M lura egentligen? Skribenterna och bloggarna som får gratisresor till en Sonia Rykiel-release i Paris eller en visning i New York? Modecheferna på de stora modetid-ningarna? Sofi , Frida och Märta Fahrman (skoja, det fi nns ingen Märta Fahrman)?

Nej. Svaret på den frågan är människor som för ett par månader sedan sågs köa utanför Hennes & Mauritz samtliga butiker för att, än en gång, gäckas av modevärldens motsvarighet till McDonalds. Det var dags för ännu ett försök av att låta en känd designer strö sin magi över H&M:s

billiga barntyger. Denna gång Sonia Rykiel.

Men att handla på Hennes & Mauritz är naturligtvis som att kissa på sig, det är till en början varmt och mysigt, men väldigt snart förvandlas upplevelsen till något obehagligt och generande.

Och kära människa, jag vet, priserna kan till en början ses som förmånliga, men sanningen är att man, i vanlig ordning, får vad man betalar för. Vid en närmare anblick ser kläderna billiga ut. Och jag har aldrig sett någon bära upp ett H&M-plagg utan att helt tappa värdigheten. Inte ens en modebloggare i gratis turistklass med Paris som slutlig destination.

Modehusen har förvandlats till resebyråer och modeskribenterna till modeturister.

Det är år 2010 och fortfarande tar ingen mode på allvar.

För övrigt är det glädjande att det har påbörjats en utrensning på kultursidorna. Lata tanter med bronsålderssmycken och män i illasittande kavajer som inte kan skriva är ingenting som vi kommer att sakna. Samtliga kultursidor i det här lilla landet behöver vändas upp och ner. Ingen nu anställd skulle klara en dags konkurrens i Frankrike eller England.

KRÖNIKA

Carl Reinholdtzon Belfrages första snuttefi lt var hans pappas deodorantskadade Pierre Cardin-skjorta. Samtidigt påbörjar han ett komplext förhållande till Demeulemeesters underkläder för att senare, i puberteten, börja brevväxla med en tant i Antwerpen som än i dag skickar honom handstickade tröjor på bemärkelsedagar. Men han hittar ingen modeskribent med samma a! ektion. Det gör honom illa till mods.

Text Carl Reinholdtzon Belfrage

Foto Luca Deasti, Erika Adamsson, Nova Nilsdotter, Johannes Helje

Emil Klang

Patrik Forshage & Tom Pyl

Paula Magyar

Daniel NyhlénPelle Tamleht

Anna Hibbs & Mikael Dahl

Färjan-Håkan

Har du nåt med Orup?

Johan Mattsson & Kerold Klang

Linnea Carlgren & Petra ThomsKatarina Hylander & Hanna ”Name the Pet” Brandén

Elsa Billgren & Pontus De Wolfe

Andreas Leander-Engström

Festa med killar


Sara Sadeghifrilansstylist

Vill du imponera med ditt drinkval när du beställer i baren?– Nej, det enda jag beställer är Vodka Tonic. Det är ett säkert kort. Är det okej att beställa ambitiösa drinkar långt in på småtimmarna?– Inte direkt tio mojitos på Köket. Herregud, jag menar Hell’s Kitchen. Fram till tre borde man kunna beställa vad man vill. Egentligen borde man kunna beställa precis vad man vill, det är det bartendern får betalt för, men folk är så hetsiga och jag vill bara att det ska gå snabbt. När jag blir packad glömmer jag ändå bort vad alla drinkar heter. Säg inte att jag sa ”Köket”, jag känner mig redan gammal.

Diana Orvingdesigner

Om du fick komponera en drink helt själv, vad skulle den bestå av?– Jag är en enkel tjej, jag dricker bara rödvin och whiskey. Inte blandat, haha! Utan var för sig. Vilken bar går du till för en god drink?– Jag har faktiskt aldrig beställt en drink i Stockholm, här har det bara blivit gratisdrinkar. Annars gillar jag Riches Negroni.

Eric Bromsfilm- och modefotograf (bland annat Lady Gaga och Beyonces Telephone)

Om du har en första dejt i en bättre bar, vad beställer du? – Champagne. Första dejten vet man inte och med champagne går det aldrig fel. Vilken drink skulle vara ett fail?– Det finns inga dåliga drinkar. De ska innehålla alkohol, kyla, sötma och färg.

Per Nunstedtsportchef på Viasat

Vad händer med dig efter tio drinkar?– Jag vågar ta kontakt med tjejer. Beskriv en typisk tjejdrink?– Den är gul och den smakar skit. Vågar du beställa den?– Nej, jag beställer ren vodka om det är till mig själv. Den gula drinken ger jag till Daniel Lindström (Cafés moderedaktör, reds. anm.) eller Brad Koenig (manlig supermodell).

Tänker folk bortom den där magiska substansen som gör oss lyckliga och kallas alkohol när de beställer drinkar? En undersökning satt på sin plats och Cocktailbarens invigning passade perfekt.

Text PARISA AMIRI Foto JOHANNES HELJE

CHINATEATERN CHINATEATERNS BILJETTKASSA OCH TICNET.SE

A P R I L

40 kr*

www.konserthuset.se


"" #$% &$' (%" i dagar efter att ha halkat runt i klackar på den isiga sträckan mellan Berns och Spy Bar tre nätter i rad, att alla är solidariskt fula i

Berns nya rums UV-ljus, att man inte får jobb om man ber om det halv fem på Hell’s Kitchen och att man blir 20 kronor fattigare och inte får ligga bara för att man erbjuder sig att betala någons garderob är alla exempel på obestridliga faktum. Ett annat är att april är en svinbra månad för att gå ut.

STYLE OF EYE ! TONY SENGHORE Berns 2.35:1, Berzelii Park, den 23 april, 23.00–04.30

Berns källare ger oss två dj-giganter under en och samma kväll. Framförallt lider Style of Eye inte bara av prestationsångest inför Gud, han har även mina förväntningar över sig som han måste leva upp till. Det fi nns inget annat alternativ, total tillfredställelse är det enda godtagbara.

STHLM "# HRS: AZARI ! III Marie Laveau, Hornsgatan 66, den 3 april, 22–03

PÄRLA! Skynda er dit, ni vill inte missa de här genierna från Toronto. Grattis till gamla goda Marie Laveau som var först på bol… pärlan.

KONICHIWA BITCHES Hornstull Strand, Hornstull Strand 4, den 16 april, 22–03

Som väntat fortsätter Robyn och Lojsan att förnya sig, i mars bjöd de på afro-tema och bjöd in självaste Stay Gold som debuterade som klubb-dj. Vad hittar på de på nästa gång? Man måste vara där för att inget missa.

TWO DOOR CINEMA CLUB Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1, den 13 april, 19–01

Debaser Slussen väcker sig själva ur koman genom att bjuda in pojkarna i Two Door Cinema Club från Nordirland. Deras support, Nottee med den under-sköna poprösten och tjejerna från klubben Youth blir ändå kvällens behållning.

FIST Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, den 8 april, 00–05

Som väntat fi ck den blygsamma dj:n Erik Lindell alla uppmärksamhetstörstande hipsters att trängas i dj-båset och till nästa fi stande har han och Luca Deasti planerat ett tourettestema. Om jag kommer att vara där?

SEND IN THE CLOWNSDebaser Medis, Medborgarplatsen, den 17 april, 19–03

Just den här kvällen ger Sandra Bergman och Erik Dellgren oss självaste Joel Alme live mellan sina resident-spelningar.

FRANCOFILLES Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, månadsklubb, 00–05

Anna Korsgren och Karin Mobergs frankofi lklubb kan bäst beskrivas med dj-utstyrseln. Klassisk randig tröja, i paljettupplaga. Same old, men med ny fi nish.

CLOSER Pet Sounds Bar, en onsdag i månaden, 19–01

Efter att ha varit ett fan av Hemma hos Fanny (ordvits ej intended) ser jag fram emot Closer på det vänligaste stället i stan. Vänlighet, sjukt underskattat ändå. Killarna bakom Closer hintar om att få spela förhands-släpp av kommande artister. Kontakter is king!

LIFE’S A BEACH Debaser Medis, Medborgarplatsen, den 10 april, 19–03

Ingen strand i sikte just nu men Moto Boy och kompani slänger ihop en vårfest inför sommaren.

SOUNDZYSTEM TIGER STRIPESBerns 2.35:1, Berzelii Park, den 30 april, 23.00–04.30

Berns drar ner Mikael Nordgren (Tiger Stripes) i källaren från hans studio för ett femtimmarsset med hans speciella dunkla beats.

Berns drar ner Mikael Nordgren (Tiger Stripes) i källaren från hans studio för ett femtimmarsset med hans speciella dunkla beats.

[email protected]

Inte fullt så brudig.

$ Precis alla mail som nämner svennefenomenet löningshelg kan raderas på förhand. Du gör dig själv en tjänst. Nudelhelg faller in under samma kategori. $ Ställen som försöker styra över sina gästers klädval lämnar vi i det exkluderande nollnolltalet. Om de behöver påpeka att det krävs ”medveten klädsel” är de inte värda vårt besök.

Nadja Chatti är 22 år ung, med en förkärlek för Formel 1 och Berlin. Hon vill bara jobba med musik och människor, annars får det vara.

BOR: I en kaptenshytt på Skeppshol-men

SYSSELSÄTTNING: Jobbar, spelar musik, reser runt, äter mycket och ofta HÄR KLUBBAR JAG: Berns källare, Kruthuset, Fukt, The O) ce, utomlands FAVORITDRYCK: Ka* e med lite mjölk BRA MED STOCKHOLMS KLUBBLIV: Det finns en härlig mångfald bland klubbar och människor här. Nittiotal, tango, techno. Gammal, ung. Vi mixar glatt. Att vi dessutom växer snabbt och att vi har så bra koll på musik. Jag älskar Stockholms klubbliv, det är väldigt gulligt och fi nt. DÅLIGT MED STOCKHOLMS KLUBBLIV: Jag har verkligen svårt för den här frågan. Om jag måste säga något blir det öppettiderna, men så fi nns de ju också till en anledning. Vi klarar inte av att hålla i gång så länge ändå.

BÄSTA FÖRKRÖKET: Hemma. Mina tjejkompisar är så fruktansvärt brudiga och behöver timmar på sig att göra sig i ordning. Så det blir oftast en typisk förfest i köket med vin, Spotifylistor och en massa tjatter. BÄSTA EFTERFESTEN: En solig sommar-dag (kanske en söndag), en park, högtalarsystem. Jag har någon grej för fester som håller igång under de mest otippade tiderna. Efterlyser mer sånt! Annars ute på mitt soldäck. Oslagsbart när solen stiger! DRÖMBOKNING: Chinawoman i någon mysig lokal. På en nattklubb: Delano Smith eller John Daly live. Helst båda samtidigt.

BÄSTA KLUBBMINNE: Någon av alla de legendariska kvällarna hos Kruthuset. Åk dit för bövelen! En annan oförglöm-lig klubbhändelse var första gången min bästa vän tog med mig till klubbarna, människorna och dekaden-sen i Tyskland. Herregud, jag började nästan gråta. Så stort var det.

SÄMSTA KLUBBMINNE: Jag kan faktiskt inte komma på en enda urusel kväll i Stockholm. En mindre rolig händelse var när jag blev av med mitt falskleg som 16-åring. Tänker på alla kvällarna på Mettan (Metropolis, reds. anm.) som jag missade, haha!

–P!"#$! A%#"# Du hittar Nadja som resident-dj på Kruthuset och the occasional Berns 2.35:1-gästandet.

MÅNADENS KLUBBPROFIL

K(%+,''-%.-% /' &0'1 och alla gör sitt bästa för att sticka ut från massmejlyran som råder på Facebook. Till de som en gång för länge sedan, fortfarande ovetandes om vilka konsekvenser ett "join group" eller "become

fan" skulle innebära, gav ifrån sig ett klick. De mejl som handlar om gratis öl blir mystiskt nog alltid lästa men i övrigt är inboxen på Facebook som Hötorget – du är en ung, helt okej looking tjej och klubbarna är högljud-

da ståndsförsäljare som vill få dig att tro att de har det bästa för dig. När det blev svårt att urskilja kärleks-förklaringarna i inboxen gick jag igenom alla de promotionmail Facebook har att bjuda på.

Snurra på dig dansskorna/snöra på er dansskorna!

Ta med ditt bästa humör!

Spontandans!

Euforisk stämning på dansgolvet!

Förgyll din kväll!

Vi går all in!

Dansa som om det inte fi nns någon morgondag!

På hur många sätt kan man beskriva electro, vecka efter vecka? Och går det att avslöja att det känns som en enda lång låt på ett tydligare sätt? Grattis klubbisar till era innovativt sammansatta ord. Jag har två favoriter, kidsen på Upplandsgatan 7 och Berns 2.35:1’s Payman Dehdezi och Martin Klings utskick. Para ihop själva!

$ Hornstull Strands Conny Lindström har den attityden man antagligen måste ha när man har stadens mest aktiva klubb. Att be om ursäkt för utskicken. Måndagar och tisdagar fylls eventkvoten snabbt upp och framåt eftermiddagen börjar ett meddelande dyka upp. "Ledsen, det här är det sista för idag!"...och en timme senare visar det sig att han ljög.

DJUP HOUSE

SKEV TECHNO

PUMPIG DISCO

SJUKT BR A TECHHOUSE

SVÄNGIG DEEP

FIN TECHNO NI ÄNNU INTE VISSTE ATT NI ÄLSK ADE

UPPLYFTANDE ZIGENARBEATS

DÖDSELEKTRO

MOTORSÅGSELEKTRO

DISKELEKTRO

SHORELINE

GALET DANSANT INDIE

SVÄNGIGT SKR AMMEL

Text Parisa Amiri

Foto Luca Deasti, Erika Adamsson, Nova Nilsdotter, Johannes Helje


"#$%&'" ()" *)" sova med öppet fönster, åka med lokaltrafi ken och ta sig till andra städer. Varför man nu skulle vilja det. Det blir heller inte sämre

av att fastan äntligen är över för denna gång. Även den mest bokstavstrogne kan proppa i sig som om det inte fanns någon morgondag, eller beach 2010 för den delen. Framför allt börjar vårens och sommarens nya restau-ranger blomma ut. Bland nykomlingarna på listan denna gång hittar vi fondue, ett hjärta och inte minst en lekplats för vuxna.

MATHIAS DAHLGREN Södra Blasieholmshamnen 6, tel 679 35 84, mathiasdahlgren.com

Mathias fi ck välförtjänt ta emot White Guides svenska gastronomiska hyllning nyligen. Det fi rar vi med ett besök på Matbaren.Öppet: Matbaren mån–fre 12–14, 18–00 lör 18–00. Matsalen tis–lör 19–00

HJERTASlupskjulsvägen 28b, tel 611 41 00, restauranghjerta.se

I hjärtat av Skeppsholmen ligger den nostalgiska restaurangen Hjerta och lurar. Öppet: mån–fre lunch 11.15–14.00 middag 17–22, lör 12–22, sön 12–21

HORNSTULLS STRANDHornstull Strand 4, tel 658 63 50, hornstullstrand.se

2009 års nöjesförbättrare aspirerar på titeln som 2010 års vå+ elförbättrare. Varje helg dukar de upp brunch- och vå+ elbu+ é till ett löjligt bra pris. Öppet: tis–lör 17–23, lör 11–15, sön 11–17

ZINK GRILLBiblioteksgatan 5, tel 611 42 22, zinkgrill.se

En kalvrygg, ett örtmarinerat marulksspett och en rejäl bar av zink känns helt rätt våren 2010. Öppet: mån–fre 08.30–01.00, lör 10–01, sön 13–23

RESTAURANG !"##Regeringsgatan 66, tel 20 60 10, r1900.se

Mat-Niklas har skapat ett helt imperium. Restaurangen, Baren, Kåken och Terrassen. Allt inom ramen av fyra väggarÖppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–tis 17–23, ons–fre 17–02, lör 18–02

NOSTRANOTimmermansgatan 13, tel 644 10 15, nostrano.se

Vinerians gamla lokaler har bytt ägare och blivit ett alldeles utomordentligt hål i väggen för rödsöders italofi ler. Öppet: mån–sön 17–23

SIMPLY PAM’S Verkstadsgatan 3, tel 658 40 87, simplypams.se

Pam har öppnat en indier i Hornstull med infl uenser från Iran och Nordafrika. Jag hälsar henne välkommen till kvarteret.Öppet: lunch 11–14, tis–tor 17–22, fre 17–3, lör 13–23, sön 13–21

FÄRGFABRIKENS KAFÉ Lövholmsbrinken 1, tel 645 33 07, fargfabrikenskafe.se

Färgfabrikens kafé är äntligen tillbaka efter renoveringen. Pannkakorna likaså.Öppet: ons–sön 11–16

HONEYHONEY Regeringsgatan 113, tel 10 58 11, honeyhoney.se

Sprillans ny restaurang, nattklubb och mötesplats för vuxna. Öppet: mån–ons 16–00, tor–lör 16–03

NYAGATAN FONDUEHögbergsgatan 64, tel: 644 40 30, nyagatan.se

Skånegatans trevliga kvarterskrog har ynglat av sig och fått en fondue till lillasyster. Än så länge bara öppet för lunch.Öppet: lunch 10.30–14.00

[email protected]

FOTO: JOHANNES HELJE


RESTAURANG HJERTASlupskjulsvägen 28b, tel 611 41 00, restauranghjerta.se

Långt ute på Skeppsholmen i en rustik före detta varvs-miljö ligger ett nykläckt

Hjerta. Krogen drivs av samma trio som ligger bakom restaurangerna i såväl Moderna Museet som Arkitektur-museet. Färgen har knappt torkat i den smakfullt renoverade lokalen som hyser restaurangen. Att kalla läget för idylliskt skulle vara som att påpeka det faktum att påven har en rolig mössa. Vågklucket utanför de stora fönstren gör Hjerta till ett perfekt ställe för en första dejt. Romantiskt utan att vara ostigt. Och avsaknaden av bekväma transportmedel kan även ses som en ypperlig möjlighet till en promenad

BORGMÄSTARENStora Nygatan 35, tel 411 31 30, borgmastarn.blogg.se

Den som beger sig till Café Edenborgs gamla lokaler för att återigen uppleva känslan

av intim gemenskap får bereda sig på att bli besviken. Lokalen i Gamla Stan är än idag en kal tillställning i rött och brunt där gardinerna lyser med sin frånvaro. Fläktsystemet brummar på. I högtalarna skummar årsgammal hitmusik. Vissa saker kan förklaras med att servisen inte är varma i kläderna ännu. Som att klyftpotatisen vi frågat om inte serveras. Eller att vi på en fråga om vinet får en uppmunt-rande nick som bekräftelse på att vi nu har valt detta. Men att ingen frågar hur vi vill ha köttet tillagat, det är en ovanligt låg ambitionsnivå. Dagens specialiteter ser vi på vägen ut och trots att vi är få gäster i lokalen känner vi oss långa stunder ouppmärksam-made. Köket har mer fl yt. Den cognacsfl amberade pepparsteken är

på tu man hand. Vi värmer upp med getostgratinerade betor och tar på rekommendation av vår glasögon-prydde servitör även in ett skepps-bröd med torsk och chorizo. Det senare är Hjertas specialitet men påminner misstänkt mycket om en stenugns-bakad mozarellapizza. Må så vara en förträ, ig sådan. Sältan biter tag i smaklökarna som om torsken vore levande. Boeuf Skeppholmen, som är restaurangens variant på Boeuf Bourgogne, är däremot snarare småtrist än smakrik. Trots smäcker servering i en personlig liten gjutjärnspanna och för fräschörens skull separerade beståndsdelar lämnar den sin ägare med ett rungande ”Jaha?”. Den stora lyckträ+ en på menyn visar sig till slut

perfekt tillagad. Även lammytterfi len är en smakskräll med rosmarinsky (symptomatisk extra sås vid sidan av) och gräddinkokt zucchini. Det är förlåtande. Och trots att förrättsmenyn består av oinspirerade val som Toast Skagen och kycklingsallad, är carpac-cion ändå delikat under sitt kamoufl e-rande lager senapsdressing och balsamvinäger. Men vi beställde inte rått kött för att det är läskigt. Borgmäs-

vara ankkorven som serveras i en delikat rödvinssås med perfekt sötma. Dagtid serveras det lunch i samma lokaler och denna är av samma kvalitet som kvällsmenyn. Möjligen är det därför ett mer prisvärt alternativ, även om kostnaden för ett tvåmannabesök kvällstid knappast heller är av den astronomiska arten. Ungefär en tusenlapp landar du på efter en tvårätters måltid med alkoholhaltiga drycker. Må så vara att personalen inte är helt intrimmad och någon beställning glöms bort. Men ambitionen och intresset för gästens välbefi nnande fi nns tydligt där och misstagen kompenseras på lämpligt sätt. Öppet: mån–fre lunch 11.15-14.00, middag 17-22, lör 12-22, sön 12-21.

taren ligger i Sveriges mesta turist-stråk. Att gå på minsta gemensamma nämnare kan tyckas vara ett klokt val. Men att för den sakens skull avstå identitet är bara tråkigt. Kanske kan Borgmästaren vara något mer än en plats för att lyssna på Coldplay. Och då inte bara för dem som står bakom, utan även för de turister som råkar trilla in. Öppet: mån–sön 15–01. $


0152-18680

[email protected]

www.ulvhall.se

PåskpaketMed boende på Ulvhälls Herrgård

från 1/4 -5/4. Under påskhelgen byter

vi ut eftermiddagsfikat mot en

härlig påskbuffé.

För 1395:-pp får du ett dygns

avkoppling, påskbuffé, trerätters

middag med fördrink, samt fukost

och logi.

Lyxa till det lite extra! För alla vuxna

har vi specialpriser på behandlingar i

vår trevliga Salong Aurum Aqua.

För barnen så har vi pysselhörna.

Vi bjuder även på fri entré till Parken

Zoo och Vattenpalatset i Eskilstuna.

Barn under sex år bor och äter gratis.

Barn mellan sex och tolv år betalar 350:-.

Då ingår logi, middag och frukost.

Välkommen till Ulvhälls Herrgård Konferens, Hotell och RestaurangVälkommen till Ulvhälls Herrgård Konferens, Hotell och Restaurang


V"# $"#%& '( sportframgångar och musiktävlande har en stor del av medie-utrymmet den gångna veckan getts till något som vi förmodligen inte vill ska hamna på allas läppar – köttklister. Men vad är det egentligen?

Fibrimex, vilket är det kemiska ämne som bland annat Sverige har röstat ja till i Bryssel, har den egenskapen att den utan synliga fogar kan klistra ihop köttdelar så att lapptäcket förefaller vara exempelvis en filé. Klistret består av enzymet trombin och proteinet fibrinogen som utvinns ur blod från grisar och nötkreatur. Sammansatt kött

av liknande slag finns redan idag ute i handeln. Detta har antingen satts ihop med hjälp av stärkelse eller tumlats så att frigjort köttprotein sammanbundit delarna. Ett vanligt exempel på det senare är så kallad smörgåsskinka. Fibrimex har dock fortfarande en lång byråkratisk väg att färdas innan det får tillträde till våra köttdiskar, och när det väl gör det så måste det tydligt märkas ut att köttet är hoplimmat av mindre delar. Så det lär dröja innan vi som konsumenter erbjuds läckerheter såsom Klisterband, Bi) à la Limström och Joxfilé Provençale.

–P!""! T#$"!%&

AXELAGötgatan 73, tel 643 19 21, axela.se

Axela på Götgatan är en sådan där dussinrestaurang man som söderbo passerar flera gånger i

veckan men sällan eller aldrig har besökt. Då och då finner man guldkorn bland dessa anspråkslösa kvarterskrogar. Ibland mynnar det ut i en livslång förälskelse som inte kan sluta på annat sätt än ett giftermål mellan krogen och dennes stammis. Tyvärr blev guldet i detta fall till sand. Trots att lokalen är fullsatt, förväntansfulla på musikalen de ska se något senare under kvällen, känns den identitetslös och inte alls inbjudande. Det tonåriga paret som dejtar vid bordet bredvid gör dock sitt och när serranoskin-kan kommer in för att agera förrätt börjar vi känna oss lite varma i kläderna. Tyvärr gör varken denna eller strutsfilén som följer strax efter något större intryck. Den senare befinner sig ungefär på samma ände av

smakskalan som den fläskfilé mormor brukade koka i tomat och ost. Axelas verkar till och med köpa sina potatiskroketter på samma närbutik som hon. Förutom strutsen beställer vi även en entrecôte, vilket gör att personalens ordval vid serveringen av denna skapar en viss förvirring.

–Varsågod, en bi). –Ursäkta, är inte det här en entrecôte?–Vadå, du beställde ju det. Var det inte

det du ville ha? Du sa ju det. Va?Den defensiva ställningen hos servitrisen

i vårt samtal antyder att det inte är första gången något liknande händer, vilket naturligtvis kan förlåtas. Men att angripa sin gäst verbalt på detta sätt är aldrig någonsin acceptabelt. Om vi fick entrecôten som vi beställde? Tyvärr var det en aning svårt att avgöra när det mesta smakade likadant. Öppet: mån 10–23, tis–tor 10–00, fre 10–01, lör 12–01, sön 13–23.

Gör en ko. Samla ihop diverse köttdelar, en tub Fibrimex och pyssla loss.

STYCKNINGSSCHEMA: SVENSKKOTTINFORMATION.SE


Vad kan man som konsument göra för att få tillbaka sina pengar?

–Det fi nns ingen central inlämningssta-tion eller liknande utan man får prata med butiksägaren eller gå till en annan butik. Något annat sätt fi nns inte.

Vi frågar Peter Wahlstedt på ICA Hornstull vars pantautomat tydligt informerar om att pantkvitton endast kan bytas mot varor, och inte kontanter. Att uteliggare skulle utgöra något problem känner han inte till. Däremot fi nns det andra kundgrupper som bidragit till detta.

–I vårt fall beror detta på alla restauranger som ligger i området, förklarar Peter. Vi har helt enkelt inte kapacitet att ta emot den mängd pant som kommer från dessa. En annan sak som vi märkte av när vi lämnade ut kontanter var att även stulna tombackar letade sig hit. Vårt backband rymmer fyra backar på rad vilket gör det ohållbart när någon kommer med ett tjugotal på en och samma gång.

Vem spelar den före detta brittiske premiärministern?

1. George Clooney 2. Pierce Brosnan 3. Brad Pitt

Maila ditt svar, namn och adress till [email protected]:a Robert Harris bokpaket (Spökskrivaren, Imperium och nya Konspiration) och 2 biobiljetter till fi lmen. 2-3:e 2 biobiljetter till fi lmen samt boken ”Spökskrivaren” (som fi lmen baseras på).4-10:e 2 biobiljetter till fi lmen

EN FRAMGÅNGSRIK SPÖKSKRIVARE blirombedd att avsluta den brittiske före detta premiär-ministern Adam Langs memoarer, efter att den tidigare spökskrivaren omkommit i en tragisk olycka. Under arbetets gång tycker han se sig se tecken på att Lang är kopplad till CIA. Kan Lang ha samarbetat med USA under sin tid som premiärminister? Och blev företrädaren mördad på grund av vad han fi ck reda på?

Roman Polanski som regisserat THE GHOST WRITER belönades med Silverbjörnen för Bästa regi vid Berlin Film Festival 2010.

V"#$% &# '())$% och pengar behövs till att fräscha upp garderoben. Man fi nner råd i panten och samlar ihop tomburkar från alla vinterns fester. Men väl nere i butiken blir det stopp. På automaten informerar en ilsket röd lapp om att butiken minsann inte ger ut några kontanter. Får det verkligen vara så?

–Ja, pantsystemet bygger på frivillighet från butikernas sida, säger Katarina Lundell på Returpack. De behöver inte ens ha en pantmaskin men många väljer att ha det som en service mot kunderna. Vår rekom-mendation till butikerna är dock att betala ut pengar.

Returpacks uppgift är att informera om pantsystemet, administrera ekonomin och samordna återtagningen av pantförpack-ningar. Regeringskravet är att återvinna 90 procent av burkarna och PET-fl askorna, men visionen är att alla burkar och fl askor som säljs ska återvinnas. Panten på burkar chockhöjs från 50 öre till en krona i samband med att 50-öringen utgår som betalningsmedel i september. Är det inte lite kontraproduktivt då att man hindras från att bli belönad?

–Visst är det så, även om vår erfarenhet är att de fl esta butiker betalar ut kontanter, säger Lundell. Att andra ändå väljer att inte göra det kan bero på olika saker. Till exempel att det blir stressigt vid kontant hanteringen eller att butiken drar till sig vissa typer av kunder som till exempel uteliggare. Även om vi anser att dessa gör en hjälteinsats.

Peter menar emellertid att man i hans butik inte följer begränsningen slaviskt utan har en viss fi ngertoppskänsla när det gäller kontantutlämning.

–Är det bara några kronor det handlar om ska det inte vara några problem att få ut kontanter. Man behöver heller inte handla upp hela summan utan vi ger givetvis tillbaka växeln kontant.

Nöjesguidens pantpatrull besökte totalt 20 butiker. Hälften av dessa hade antingen begränsat eller helt strypt utlämnandet av kontanter mot pant. Bland butikerna som hade sådana skyltar uppsatta var söder-malmsbutikerna klart överrepresenterade. Det fanns däremot inte någon signifi kant skillnad de olika butikskedjorna emellan.

! 1984 startade pantsystemet för burkar medan motsvarande för PET-flaskor infördes 1994. Idag återvinns cirka 88 procent av alla burkar och flaskor vilket gör Sverige till världsledande inom detta återvinningsområde. I samband med att 50-öringen försvinner som betalningsmedel höjs panten på burkar till en krona från den 15 september. På returpack.se kan man som konsument med hjälp av EAN-koden ta reda på om en förpackning ingår i pantsystemet.

pantamera.nu

Text Pelle Tamleht

betalningsmedel i september. Är det inte lite

Räkna inte alltid med pengar tillbaka när du pantar. FOTO RETURPACK.SE


KRÖNIKA

"# $% $&'($)%$ funnit er ligga sömnlösa och oroa er över vad som hände med åttiotalets yuppies? Jag har. Vid oräkneliga tillfällen. Men nu vet jag.

De har pensionerat sig. Kommit till kapitalismens version av det kristna paradiset om man så vill. De är i Montreux.

Pengastaden Montreux är en delad stad. Det fi nns två klasser. De som kör BMW och de som kör Aston Martin. De delar stadens trottoarer och syre, ibland möts även deras blickar, men deras barn hittas aldrig leka tillsammans.

Kanske nyttjar de samma privatskola, men ett BMW-barn får aldrig leka med ett Aston Martin-barn. Det är omöjligt. ”Kanske om tio år”, säger en represen-tant för Montreux lokala människorättsorganisation. ”Kanske om tio år kommer alla barn att leka med varandra, men som det är nu kan ett BMW-barn inte äta på samma trestjärniga restaurang som ett Aston Martin-barn. Det skulle inte vara möjligt.”

Historien påminner mig om att apartheid fi nns överallt. Kampen får aldrig vila.

Jag promenerar en dag från mitt hotell vid foten av sjön mot den centralt belägna lilla stationen. Jag bär en stålpenna, ett par beckhornade glasögon och ett pojkaktigt leende. Utsikten över sjön har fått så vitt skilda poeter som Deep Purple och Rimbaud att skapa odödliga mästerverk. Smoke on the Water skrevs här på grund av… dimma på sjön och en av mina absoluta verk, Illuminationer, skrevs här av Rimbaud då han ville få distans till skottet han satt i Verlaines ben.

Jag tillbringade också tid i vingårdarna i Lavaux och i grannstäderna Vevey, Lausanne, Villars Gryon och Genève och det är som balsam för själen. Vi stannar i Verbier i ett par dagar. Vi kör in till Genéve en kväll. Och det är möjligt att du har ätit pizza på Spago eller juicesötad tofu, örtteer, fryst yoghurt och en fruktsallad hos ett helgligg, men vill du bädda in och kväva giftet som rinner i dina vener fi nns bara en restaurang – Café de Paris. Originalrestaurang-en vad gäller den klassiska Café de Paris-såsen. Receptet förvaras här på plats, fortfarande inlåst i ett bankvalv.

Jag äter också på den trestjärniga Michelinrestau-rangen Rochat, belägen utanför Montreux i byn Crissier, på min födelsedag och diskuterar viner med Phillipe Rochat. Phillipe Rochat är en av de sista i sitt slag. Ingen lagar klassisk fransk mat som Rochat. Jag äter en niorätters avsmakningsmeny med trancherad anka, kaviar, gåslever och tunt, tunt skurna tomatfi léer och nås av insikten att det fi nns ingenting i närheten som kan mäta sig med detta i Sverige. Vi saknar den klassiska traditionen är jag rädd. Ännu ett skäl att besöka Montreux. Maten. Den spänner från trestjärniga restauranger till underbara bistros som Harrys Bar mitt i Montreux. Längs med Genèvesjön hittar du turistfällor, men Harrys Bar i centrala delen av Montreux är en klassisk bistro med den bästa råbi* en och Eggs Benedicte jag någonsin har avnjutit. Harrys har öppet till fyra på morgonen och står också bakom de bästa drinkarna i staden.

Bara det en anledning att besöka Montreux.

!""# GRÜNER VELTLINER HENGSTBERGÖsterrike är hett just nu med mycket eleganta Grüners och Rieslings men även ett och annat rött vin på Spät-burgunder eller St-Laurent kan slinka in i Sverige. Detta vin på Österrikes nationaldruva Grüner Veltliner är från en biodynamisk odlare – Weingut Soellner som håller till i Wagram, nordöstra delen av landet. Beställningssortiment 74682, 119 kr

!""$ GRÜNER VELTLINER FUMBERGEn lite kraftigare Grüner från Wagram i nordöstra Österrike, rostade toner av ekfat fi nns i vinet med en fräsch syra som balanserar frukten. Vingården sköts helt biodynamiskt vilket kan samman-fattas kort såsom att man tar den ekologiska vinodlingen ett snäpp längre. Beställningssortiment 74660, 159 kr !""% KB DE KUENTZ&BASVinerna hos producenten Kuentz-Bas odlas helt biodynamiskt vilket är en utökning av begreppet ekologisk vinodling. Fler och fl er producenter av världsklassviner ansluter sig till denna odlingsform. Vinet är en blend av

druvorna Sylvaner, Chasselass, Pinot Blanc och Muscat vilka är vanliga druvor att göra vin på i Alsace, Frankrike. Beställningssortiment 82059, 99 kr

!""% AMALAYA DE COLOMÉBodegas Colomé har de högst belägna vingårdarna i världen, med en högsta altitud på 3 015 meter över havet. Klimatet på dessa höjder är extremt torrt, det faller cirka fem till tolv centimeter regn per år vilket gör att skadedjur hålls borta och det blir lättare att sköta biodynamisk odling för producenten. Vinet är en blend av druvor; Malbec, Cabernet Sauvignon Syrah, Tannat, Bonarda. Vingården ligger i området Salta i norra Argentina. Beställningssortiment 85416, 82 kr !""% COLOMÉ MALBECAtt producenten Bodegas Colomé besitter de högst belägna vingårdarna i världen kan jämföras med Europas högsta som fi nns i Schweiz på cirka 1 200 meter över havet. Detta vin blev utav Winespectator utvalt att platsa på Topp 100-listan av de mest spännande vinerna som släpptes år 2009. 100 procent Malbec från Salta i Argentina.

C"#+ R,%$-(+./0($ B,+1#"',—

Comme chez Soi restaurang i Bryssel, 23 place Rouppe, två

Michelin-stjärnor

Besökte Bryssel under ett par dagar och åt på Comme chez Soi. Bästa krogen i Belgien. Rekommenderar

gåslevern med tryffel.

Bon-Bonrestaurang i Bryssel, Rue des Carmélites 93,

en Michelin-stjärna

Näst bästa restaurangen i Belgien. Lite yngre publik, lite hippare.

Naturliga viner, Vin Natureimport

När ni har smakat er första LaPierre kommer ni aldrig att gå tillbaka till

Systembolaget.

Nomarestaurang i Köpenhamn, Strandgade 93,

två Michelin-stjärnor

Åt en 18-rätterslunch i början av februari.

Vin nature Vinets naturliga framtid.

Fäviken Sveriges bästa restaurang.

Granges des Pères Min favoritproducent just nu.

El Poblet Världens bästa restaurang nu när

El Bulli har tagit en paus.

Systembolaget Basutbudet har samma värdighet som

familjen Wahlgren.

Rosé Konsten att förstöra ett vin.

[email protected]

P-%++%2, R(3-"/ 4# min favorit när det kommer till den klassiska franska matlagningen. Ingen erbjuder råvaror som Rochat. Han har lika många kockar anställda som SKF har kullager-människor. En ekvation som naturligtvis skulle vara ekonomiskt omöjlig i vår del av världen.

–C!"# R$%&'(#)*+(& B$#,"!-$

Philippe Rochat, Outside Montreux, tel +41 21 634 05 05.

Text Carl Reinholdtzon Belfrage

CRB och Rochat.


[email protected]

TA PLATS!Bli din egen svävande planet, lek dig vilse bland sidenband och möt en skrattande skulptur!

Tio konstverk dyker upp på oväntade platser i Kulturhuset. Här möts alla i samtidskonsten oavsett funktionsförmåga.

19/3–13/6 Fri entré

INFO & BILJETT www.kulturhuset.stockholm.se, 08-508 315 08Jacob Dahlgren: The Wonderful World of Abstraction

Maria Friberg, Alongside Us 2007.

"# $%&&'( ")) *+, större än Picasso!”, säger konstnären med klotrunt huvud. ”Jaså?”, svarar jag. ”Promise, jag har

sagt till min gallerist att fi xa en utställning i New York. Borde inte vara något problem. Ska du hålla koll på någon, är det mig!”.

Han ler stort och skrattar lite avmätt. Jag skrattar istället högljutt. Inombords. För det här är ändå rätt så ovanligt, tycker jag. De fl esta konstnärer brukar vara ödmjuka (åtminstone inför andra, speciellt konst-redaktörer). Men inte den här killen. Han har bestämt sig för att n-ä-t-v-e-r-k-a och visa sig framgångsrik, för när andra inte säger att man är fantastisk får man göra det själv! Som tur är dyker en ung curator upp, som är viktigare att prata med. Han spänner ögonen i henne och kör på i 180. Som grädde på moset dyker en annan känslo-mässig analfabet upp, en konstteoretiker med knasiga haremsbyxor som är lika smidig som en östgöte med tribaltatueringar på Slow Blow. Där står vi alla fyra, en pratar bara om sig själv, en pratar artigt tillbaka, jag bara lyssnar och så en konstkommisarie som har tagit fram A4-blocket och antecknar allt som sägs (samtidigt som hon säger ”så intressant” mellan penndragen). Hon står cirka 15 centimeter ifrån den stackars curatorn. Nämen, vad fan. Efter tio minuter med herr och fru Asperger, säger jag att jag måste på toaletten och lämnar dem. När jag vänder mig om, ser jag hur curatorn blickar lite lidande mot mig. En stund senare har hon frigjort sig och kommer fram till mig. ”Blir han större än Picasso, tror du?” frågar jag. Hon ler och svarar, ”Du vet ju att konstnärer blir stora efter sin död. Låt oss hoppas att han gör en snabb karriär.”

MATTI KALLIOINENDansens Hus foajé, till och med 31 april

Jag har alltid tyckt att Matti Kallioinen varit lite för nördig. Lite för mycket Star Trek för min smak. Men den här gången kommer min åsikt på skam. Dansesns Hus tråkiga foajé har fått nytt liv och rörelse av en gigan-tisk, svart space alien som andas och växer. Take me to your leader. Genast.

SKANSTULLS TUNNELBANE!STATION

Jag vet att SL inte har varit särskilt populära i vinter. Men du kanske mjuknar lite när du får se de otroligt schyssta konstfi lmerna som visas på Skanstulls tunnelbanestation. Eller ännu bättre, ta med någon du gillar, köp lite bubbel och ha ett eget vernissage på stationen. Hörde jag skål?

MIWA YANAGI Kulturhuset den 14 april–23 maj

Fairy Tales är fotografi er av kända sagor. Men det var inte riktigt så här sagorna lät när jag sist hörde dem… Det är mer som att någon japansk skräckmästare har fått sätta tänderna i bröderna Grimm och HC Andersen. Småfl ickor med ansikten som gamla häxor, uppsprättade magar, kanniba-lism och död. Kan det bli bättre?

ANNA BJERGERALP/Peter Bergman, Torsgatan 41, den 8 april–8 maj

Tänk dina gamla, gamla familjebilder från förra århundradet. De som har blivit lite lilaröda med tiden. Tänk dig att de har restaurerats. I olja. Och fått tillbaka sin forna glans och färg, men det var någon som hade bråttom, så färgen har runnit. Molnen, vattnet och sanden blöder liksom. Fast det är inte läskigt utan fi nt.

MARIA FRIBERG Galleri Charlotte Lund, Kungstensgatan 23,

den 25 mars–8 maj

Det borde ha varit Maria Friberg som skrev Alfahanen om manliga genier som får göra som de vill. Eller ännu bättre skulle det vara om hon fi ck göra ett verk till Dramaten. Hur fi nt skulle det inte vara att se Mikael Persbrandt lite utsatt, rädd och övergreppbar i foajén? Jag hejar på Maria Friberg och hoppas att hon får göra det! Till dess håller jag till godo med hennes senaste utställning.


[email protected]

PREMIÄR

23 APRIL!

20 MARS MALMÖ DEBASER MALMÖ (EJ HANDEN PÅ HJÄRTAT)

8 APRIL GÖTEBORG PUSTERVIKSBAREN 9 APRIL JÖNKÖPING BONGO BAR 15 APRIL STOCKHOLM DEBASER SLUSSEN 17 APRIL LULEÅ KULTURENS HUS 17 APRIL PITEÅ ACUSTICUM 21 APRIL MALMÖ BABEL 22 APRIL LINKÖPING L�’ORIENT 23 APRIL ESKILSTUNA RAW 24 APRIL UPPSALA V-DALA NATION 11 JUNI SUNDSVALL STADSHUSET (EJ HANDEN PÅ HJÄRTAT)

PRESENTERAR

ALBUMET2010UTE NU!

FOTO: SÖREN VILKS Citizenship av Mark Ravenhill, Unga Dramaten 2010.

" #$% &%'(($!” ropar en tjej några rader bakom. Leendena spricker upp på scenen. I nyss hårda tomma

ansikten, under sotmålade ögon och hudfärgskladdigt bortsminkade ögonbryn (för någon sorts scenstiliserad look av generisk tonårshomogenitet). Föreställningen är slut och de sargat arga chavsen från den brittiska ungdomspjäsen upphör att juckdansa, apvråla, supa och slåss och blir snälla svenska skådespelare som lufsar till utgången för att dela ut program när vi passerar och liksom bara fi nnas där ifall någon ”vill snacka”. Jag ler också, andas ut. På sistone har jag börjat knarka skolföre-ställningar av ungdomspjäser. För om man går i gång på den där kittlingen med teater – risken att utsätta sig för att det kan bli så oerhört pinsamt, påfrestande, för nära – så är det här man kan söka de riktigt stora nervkittlande kickarna. På dagtid, bland motvilliga elever, mobilblippandet, inom-husmössorna, luften som kan bli tjock av genans… eller glasklar av direktkontakt. Testa Uppsala stadsteaters Den blomstertid som kommer (spelas till den 25 maj), efter verklighetens ungdomsmord i Stureby. Eller ovan nämnda Citizenship på Unga Drama-ten (till den 16 maj) där Mark Ravenhill, känd för sex- och knarkiga nittiotalshymnen Shopping and Fucking, bjuder på samma koncept fast för kids. Turteatern är oftast värd resan till Kärrtorp också, själv ska jag försöka se Aniara före den 24 april. Och för dig som inte klarar trycket av tonårsteatern fi nns några bra vuxenpjäser och lite mogendans nedan.

KVART I FEM!EKOTTeater Brunnsgatan Fyra, till och med den 25 april

I stunder av ”emotionell solförmörkelse” låtsas regissören Martina Montelius att hon är en människa i en pjäs av Sta) an Göthe.Bra tips! Jag kan bara inte välja vem. Kalle Westerdahls heteroslampa som dricker stöl blandat med Jacob’s Creek? Jesper Feldtsbortkommet opålitliga Christian, en talanglös Mr. Ripley från Verveln? Gunnel Lindbloms gammelglammiga Sigyn van den Kierp? Vet de ens själva vilka de är? Det enda man vet är att det är barnslig skrattfest för vuxna intellektuella.

FREDRIK " EN HELKVÄLL I ARBETSLINJENS TJÄNST

Tribunalen, till och med den 19 aprilUtslagsteater! Peppa inför valet, rösta på vem som ska spela chef respektive anställd i Mike Bartletts Kontraktet under just din föreställningskväll. Jag valde Ellen Nyman, borde jag ha tagit Anna Lyons? Stans rödaste och skränigaste teater driver vidare med ekonomismen, tävlingssamhället, lyckodefi nitionen. Lite slickare än vanligt.

SCENER UR ETT ÄKTENSKAPDramaten, nypremiär den 13 april

I Tidningen Vi nummer två ritade Jonas Karlsson en kurva över energi och kvalitet under en lång spelperiod: ”Efter tio föreställningar kommer dippen.” Efter andra dippen (50:e föreställningen) kan det barabli bättre. Hmm, 60 slutsålda och nu extrainsatta kvällar… det kanske är dags för mig (som gillade den redan på premiären) att göra ett jämförande stickprov.

SOMMARNATTENS LEENDEStadsteatern, till och med den 30 april

När nu Stadsteatern envisas med att sjunga hela tiden får man väl konstatera att det ändå är ett stort vackert leende som brer ut sig på stora scenen. I Stephen Sondheims musikalversion av Ingmar Bergmans fi lm böljar de Shakespeareska kärlekspiruetterna behagligt, precis som Pia Johanssons vitfl u* ga + ädernedstigning från en röd sammets-himmel. (Men att den enda mörkhyade i ensemblen har fått rollen som… betjänt?).

OUT OF CONTEXTLes Ballets C de la B, Dansens Hus, den 27–29 april

Och så mogendansen. Belgiska Les Ballets C de la B, har inte de varit här varje år sedan 2004, tänker du. Jo, med undantag för 2008.Vi tröttnar visst inte på deras allkonst-cocktails.

Ange k

od ”N

öjesgu

iden”

i Ur&

Penn

-butik

så får

du 15

% raba

tt

på kl

ocka

n!


KRÖNIKA

"# $%& '(#)*+# ,+- ."# krönikan är vi mitt inne i det värsta vinterkaoset sedan 1800-talet (vilket jag fi ck höra från någons bekant bekant, men jag

väljer att tro på denna person och därmed ha en anledning att klaga ännu mer). Mina followers på Twitter tävlar om att slå varandra i vem som står i värsta kaoset. Twitpics på hundratals människor som hoppackade sillar på Gullmarsplan, tidtabeller som på Odenplan visar 57 minuter till nästa tunnelbana och förbannade människor som hytte med näven i Liljeholmen. Mina lungor gör ont när jag kliver ut ur porten och tar ett första andetag av frisk luft. Det gör ont att andas. Jag försöker ta upp mobilen för att svara men måste lägga på snart, fi ngrarna tappar känseln inom en minut. Alla mina skor som är hyfsat anpassade för vintern är förstörda. Jag har fått slänga fl era par efter att ha besökt skomakaren som bara skakade på huvudet. ”Det är svåra tider för våra skor nu”, sa han. Varje morgon när jag ska lämna lägenheten står jag i hallen och tittar på mina vackra jackor. Jag vet att det inte ens är någon idé att överväga min nya vinterkappa, ingenting annat än den tjockaste dunjackan duger. Mössa, halsduk som blir fuktig av andetag och stora vantar som är i vägen när man ska ta upp saker ur fi ckan. När jag skriver det här befi nner vi oss mitt i det värsta helvetet.

Men när ni läser det här. Då är det april. Förhoppningsvis sitter ni utomhus nu. Med en god kopp ka/ e och er favorittidning i handen. Med solglasögon på nästippen och det kanske är tillräckligt varmt för att bara ha en stickad tröja på sig. Buti-kerna runt om i landet blomstrar och sommar-kläderna har börjat komma in. Blommiga klänningar och bara ben känns plötsligt inte utom räckhåll. Jag hoppas att ni passar på att njuta. Att ni minns hur det var för bara en månad sedan när vi stod utomhus i 20 minusgra-der och väntade på en buss. Njut så jävla mycket ni kan, för precis som varje år hinner vi knappt blinka innan vintern är tillbaka igen. Varje vinter säger vi

samma sak, nu är det nog, nu lämnar jag det här landet. Men sedan kommer april och då blir vi förälskade på nytt, ingenting är så vackert som ett blomstrande Sverige.

Våren är modets tid. Det är tiden då vädret är precis perfekt för att kunna bära i stort sett vad som helst. Det är tiden då vårkollektionerna har fyllt upp butikerna och du kan börja experimentera med din garderob. Våren är årstiden då man kan våga mer än vanligt och framför allt vill våga mer än vanligt. Aldrig är mode så roligt som under våren. Så passa på att njuta. Inte bara av att du kan gå i stilettklackar utan att förstöra dem, utan även av att du faktiskt kan sitta på en balkong och känna hur solen värmer ansiktet när du tittar upp mot himlen.

Hoppet är det sista som överger oss. I detta nummer har jag haft lyxen att intervjua två fantastiska personer, Lovisa Burfi tt om hennes universum och r ’n’ b-stjärnan Jason Derülo om mode och vad som är sexigt hos en kvinna.

S%0%#1+2+- ,+-)0- och mode-aktörer emellan presenteras på löpande band och slutar konstigt nog aldrig att förvåna. Det har inte funnits tid att samla sig sedan nyheten om franska modehuset Lanvin och Acnes denim-kollektion läckte för två år sedan. Ann-Sofi e Backs nya jobb, att vässa ”allt utom jeansen” på Cheap Monday, var en av 3 olårets mest uppmärk-sammade modenyheter i Sverige. Blickar vi utåt får vi bara i höst samarbeten mellan amerikanska Proenza Schouler och jeansmärket J Brand samt brittiska Vivienne Westwood och Lee.

Och så kommer Sophia Kokosalakis första kollektion för Diesel.

Om Diesel byggt upp ett imperium det senaste decenniet genom att sälja sexiga jeans har Sophia Kokosalaki hyllats för sin alldeles egna eleganta estetik. Den Saint Martins-skolade modeskaparens design är romantisk men avancerad och gärna hård, ofta med en bas i stickningar och draperingar som skvallrar om ett grekiskt arv och ett intresse för historien. Hon gör gudinneklänningar som passar en nutida kvinna.

Så vad tycker hon är tjusningen med ett sådant här samarbete? Jag tar med mig frågan till New York och trä/ ar Sophia Kokosalaki dagen efter att hennes premiärkollektion för Diesel Black Gold har visats upp för modebranschens makthavare och några dussin it-girls.

–Jag bryr mig inte om att folk är förvånade. Ju mer man kan som designer desto bättre. Jag vill lära mig om denim för att det kommer att vara användbart oavsett vad jag gör i framtiden. Och vem kan lära mig om denim bättre än Renzo Rosso? Nu är det i alla fall dagen efter visningen. Vad tror du om recen-sionerna?

–Jag hoppas att folk ska tycka att jag har gjort ett ärligt jobb. Jag ville

P4 H52+66 S(+77'.560+- trä/ ar jag Jason Derülo, som trots sina 20 år redan har skrivit låtar till Diddy och Lil Wayne och hunnit med att öppna för Lady Gaga. Han tittar på mig och bränner av ett leende och jag ställer mina fem frågor innan jag smälter.Vilket plagg i din garderob är mest värdefullt för dig?

–Jag tror att det är mina självlysande handskar. De är väldigt coola, jag har gjort dem själv… Jag tror att de är de coolaste handskarna i stan!Vad gör en kvinna sexig?

–Vad som gör en kvinna sexig?

inte göra något för konceptuellt eller avantgarde som kunderna inte skulle känna igen sig i. Jag ville ha rätt dos av innovation och sex appeal. Diesel är big business. Har du fått strikta direktiv om hur kläderna får se ut?

–Nej nej, Diesel har en tydlig företagsstruktur men är ganska tillåtande. Fast det fi nns ju många kommersiella intressen att ha i åtanke, kläderna du skapar bärs av tusentals och kanske miljontals människor, så det är rätt intensivt att skapa något för dem. Är det läskigt?

–Nej, men det är ett stort ansvar. Du måste veta vad du håller på med. Hur vet du vad du håller på med?

–När jag gick in i detta bestämde jag mig för att lära mig om Diesel: det ska vara streetwear, kläder som är lätta att bära, som passar ungdomen, som har en rock ’n’ roll-själ… Diesel handlar alltid om rock. Och för att lära mig denim från grunden, från garn till behandlad yta.

Storleken på en kvinnas hjärta är vad som gör henne sexig. Vilket perfekt svar. Var shoppar du helst?

–Jag shoppar inte så mycket längre, jag har en stylist som shoppar åt mig, sedan väljer jag ut mina favoritplagg.Om du och jag skulle gå ut på en dejt, vad skulle du ha på dig?

–En button down-skjorta. Ingen slips, det blir nog lite för dressat. Sedan en väst över skjortan, jeans och ett par boots.När det kommer till kvinnor, föredrar du en sann fashionista eller jeans och en vit t-shirt?

Vet du något om svenska denim-märken?

–Jag gillar Acne. De begränsar sig inte till jeans utan har en ordentlig kollektion och står för en livsstil. Precis som Diesel Black Gold! Vilka är likheterna mellan ditt eget klädmärke och Diesel Black Gold?

–Det skulle vara kärleken till läder, men annars existerar de i vitt skilda världar. Vad tycker du om fl örten mellan jeans- och modeskapare?

–Så länge det är fördelaktigt för båda parter funkar det. För mig är det bra att Diesel Black Gold inte har samma kundkrets, återförsäljare, prisnivå och annonsbudget som min egen linje. När jag jobbade med (franska återupplivande modehuset) Vionnet var det mer komplicerat för att deras estetik låg för nära mina egna kläder. Det är bra att vara del av något annat, som får en att lära sig nya sidor av det hantverk man älskar.

–L!"# C$%&'(!)""$&

[email protected]

har jag haft lyxen att intervjua två fantastiska personer, Lovisa Burfi tt om hennes universum och r ’n’ b-stjärnan Jason Derülo om mode och vad som är sexigt hos en

[email protected]

–Det fi nns en tid och plats för allt. Vissa stunder är det fi nast med t-shirt och jeans medan andra stunder kräver att man klär upp sig lite och pi/ ar till sig. Det är kul att klä upp sig, man vill inte gå runt i t-shirt och jeans hela tiden.

–M!*+#'(# F$%&!


D"# $% &"'%()%* och vintern känns mer än någonsin i Sverige. Jag hoppar ut ur en taxi och kön

ringlar lång utanför Berns i Stockholm. Det är modevecka. Höga klackar som sjunker ner i snön och alldeles för tunna lammskinnsjackor står på rad i Berzelii Park. Det är tisdag kväll, det är modeveckans andra dag, det är dags för Lovisa Burfi tts visning. I salen är det högljutt och välfyllt. Trots kalla händer och många timmar i 13-centimetersklackar är det en förvän-tansfull och glad stämning. Alla vill veta vad Burfi tt har att erbjuda denna gång. Så tänds strålkastarna, lokalen fylls upp i lokalen och modellerna äntrar catwalken. Deras hår är prydda med + ädrar och musiken för tankarna till ett Paris under tjugotalet. Kläderna som kommer gåendes på rad sticker ut ur mängden, det är korsetter i vackra material och klänningar med noggrant detaljarbete. Det är en lekfull kollektion och när sista modellen har gjort sitt fylls salen med varma applåder. Jag är fascinerad och längtar till nästa morgon.

Onsdag morgon i Stockholm och snön glittrar på taken, när jag återigen anländer

till Berns lyser solen. Jag kommer in i ett rum på sjätte våningen och hälsar på en leende Lovisa Burfi tt. Vi slår oss ner i en liten so, a och tittar ut på Stockholm. Jag måste börja med att säga grattis till visningen igår! Den var hur vacker som helst!

–Åh, tusen tack!Hur viktigt känns det att få visa upp din kommande kollektion på Stockholms modevecka?

–Det känns väldigt viktigt. Jag tror att många tror att jag bara gör t-shirts, så det känns roligt att få visa allt det andra också. Att jag kan göra korsetter, hattar och glamourösa plagg. Jag säljer inte mina plagg i så många butiker i Sverige vilket gör det lite svårtillgängligt, och därför känns det viktigt att göra en visning för då kan jag visa upp hela mitt universum.Dina plagg som visades upp, kommer de att fi nnas tillgängliga i butik eller måste de specialbeställas?

–Det där är mycket upp till inköparna faktiskt, ifall de vågar beställa det. De har ju ganska mycket makt. Men mycket kan du specialbeställa, det mesta är handgjort i vår ateljé i Paris.

Din kollektion förde mig till tjugotalets Paris. Vad var din tanke när du skapade den?

–Jag hade tittat mycket på den surrealis-tiska konströrelsen. Jag låter mig inspireras av mitt undermedvetna och mitt medvetna i en kombination. Det blir ofta ett väldigt fl ummigt resultat, när man dyker djupt ner i sina drömmar. Därför är det på ett sätt svårt att förklara. Ofta vill man sätta en etikett och många vill alltid ha en förklaring men det går inte alltid att förklara. Men tjugotalet var intressant för kvinnor. Jag var väldigt inspirerad av tjugo- och trettiotalet, det hände mycket för kvinnorna då. De började frigöra sig.Har korsetterna som återkom i kollektionen någonting med de tankarna att göra?

–Ja, det kan man väl säga. Antingen att man valde att kasta korsetten för att man inte ville vara fången i sin egen kropp, men också att man valde att bära den för att framhäva sin kvinnlighet. Friheten i att kunna välja. Att man har kontroll över sin sexualitet. Om man tittar på gamla fotografi er från den tiden ser man att det var ganska vågat.Aldrig mer designa eller aldrig mer illustrera?

–Om jag måste välja? Är du galen?Vissa av dina t-shirts kommer med budskap, vad vill du säga med det du skapar?

– Det är mycket med glimten i ögat. Jag snor faktiskt texterna från människor

jag beundrar, Rolling Stones, Anthony and the Johnsons och The Cure till exempel. Men det är inte alla som förstår varje budskap, ”Why can’t I be you?” kanske man inte förstår vid första anblicken. Du började din bana som designer med att studera på Beckmans. Hur gör man om man vill in i din bransch?

–Ett tips är att vara begåvad, haha. Jag tror på att jobba hårt och inte hoppa över några steg. Ett bra tips är att försöka få chansen att assistera. Då får man se mycket, trä, a många människor och uppleva branschen på nära håll.Hur gör man för att hålla sig kvar i en bransch som är väldigt hård?

–Det är bra att vara ödmjuk. Det är bra att ha lite humor och inte ta det på så stort allvar. Men även att lita på sitt formspråk och ha en stark, tydlig stil. Sådant brukar även mogna fram genom ens arbete.Du är idag bosatt i Paris. Varför?

–Det var väl någon romantisk dröm som jag var tvungen att uppfylla. Jag hade skrivit upp den på min lista, min to do-list med saker att göra innan jag fyller 30 år. Så jag var tvungen. Men jag önskar att jag hade gjort det lite tidigare.Vad är skillnaden mellan Stockholm och Paris?

–I Sverige fi nns inte ett enda Ei, eltorn. Men modemässigt har Frankrike sina anrika modehus. Frankrike är känt för att älska sin lyx. Det är champagne, ostron och Chanel. I Stockholm är det mer köttbullar och blodpudding.Hur kommer Burfi tt som märke att utvecklas i framtiden?

–Nu är jag mer inne på det skräddade och det är kanske en bra riktning att gå i. Det fi nns ingen anledning att bara göra casual för det fi nns det så gott om i alla fall. Men jag tar det lite som det kommer, jag är inte den som planerar allt inför framtiden.Om du bara fi ck rita en illustration till i ditt liv, vad hade du ritat då?

–Den perfekta. Den enkla. Kanske hade den fått vara i Vogue Italia. Eller vänta nej, på ett museum i New York skulle den vara och den skulle föreställa en elegant kvinna.Vad drömmer du om?

–Jag drömmer om att man kan leva ett enkelt liv. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det utan att det låter fl ummigt, men att kunna leva enkelt och nära naturen. Jag drömmer om att bo på landet!

Text MICHAELA FORNI

FOTO: ANNIKAL LUNDVALL

Chinos399.–

jc.se


KRÖNIKA

"# $%&'$&#() *+ sakteliga började klämta för 1999 var framtiden fortfarande oviss och en hel värld av teknofi ler höll andan. Månaderna innan

hade föregåtts av oro och frågan om millenniebuggen skulle stävjas hade stötts och blötts i allsköns media. Nu var det slutligen upp till bevis. Visst var man förberedd, men ingen visste ju heller säkert hur det skulle gå.

Så här i efterhand kan vi förstås konstatera att harmageddon uteblev. Några brittiska konservburkar tolkades förvisso av ett snabbköpssystem som att ha bäst-före-datum 1902 istället för 2002, men det var nog också allt. Y2K blev med andra ord ett apokalyptiskt fi asko och något vi valde att glömma.

Således blev Y2K+10-problemet inte alls lika omtalat inför årsskiftet 2009/2010. Domedags-entusiasterna hade sedan länge valt att prenumerera på den säkrare mayakalenderns 2012-scenario, och inte hjälpte det att man kallade buggen för bökiga Y2K+10. Dessutom lyckades 2010 komma igång utan knussel. Men lugnet visade sig – förstås – vara bedrägligt, i alla fall för spelentusiasten. Och den 1 mars stod Sony oavsiktligt värd för vad som i folkmun nu har kommit att kallas "APOKALYPS3N". Händelsen som fi ck äldre Playstation 3-modeller världen över att plötsligt börja skylta med den kryptiska felkoden "8001050F",

och gjorde maskinerna obrukbara. Felet spårades snart till den interna klocka, som hade fått för sig att det skulle vara skottår – och då inte kunde begripa varför den 29 februari inte följde den 28. Det blev helt enkelt för mycket.

Alltmedan det värsta Terminator-scenariot, om självmedveten AI, åter tycktes vara på betryggande avstånd var internets vrede över att gå en spelfri dag till mötes desto mer påtaglig. Något hundhuvud kom aldrig att bäras, kompensation uteblev och den 2 mars var allt som vanligt igen. Nästa fel spås äga rum 2038 – i trakterna kring PlayStation 5, om det fortsätter så här. Hur det blir med den saken återstår att se – förutsatt att vi klarar livhanken under 2012 vill säga.

Hämnden är ljuv för Kratos.

Pojkbandsfrisyrer i spikraka korridorer.

GOD OF WAR !PS3/Sony Santa Monica

Efter den femåriga hämnd- och våldsoddyssé, som i spelvärlden saknar motstycke,

står Olympen slutligen redo att falla. Den som har spelat God of War

tidigare vet att knutpunkten för hela serien är vedergällning. Den skitför-bannade spartanen och bråkmakaren Kratos har, ända sedan han dräpte sin första gud, hamnat i onåd hos Olympen, som nu ska störtas till varje pris. Resan hit har varit både lång och blodig. God of War-spelen har inte bara vunnit mark genom sina excesser i mer än bara kravmärkt underhållningsvåld, utan också för att vara relativt

FINAL FANTASY XIIIPS3, X360/Square Enix

Det har på förhand talats om hur Square Enix med Final Fantasy XIII bär den

krisdrabbade japanska rollspelsgenrens öde på sina axlar. Så här med facit i hand kan vi konstatera att det inte stämmer – och för alla inblandades bästa måste det fi nnas en annan väg än den här.

Ändå beundrar jag den japanska drömfabriken för dess envetenhet. Det har gått nästan tio år sedan fl oppen med den animerade fi lmen The Spirits Within. Trots det vägrar man att släppa Hollywood-ambitionerna. Formatet är nu förvisso ett annat, men det bestående intrycket av Final

återhållsam när det kommer till att yngla av sig. Sånär som på avstickare i ett mobilspel och Chains of Olympus, som grävde i Kratos ställning som familjefar, har spelserien hållits nära visionen om ett utstuderat slaktepos i trilogiformat. Och mycket av det som gör att Kratos behåller sin badass-image kan tillskrivas det faktum att han aldrig har satt sig i en gokart.

God of War III inleds lika besin-ningslöst pampigt som sina föregång-are. Tjeckiska manskörer donar myndigt just som Kratos är i färd med att renovera käkpartiet på en leviatan, någonstans i trakterna kring överar-men på en väldig titan, som saktmo-digt klättrar upp mot Olympens topp.

Fantasy XIII är att Square Enix har skapat sig en fi lm med tillhörande stridssystem. Förvisso ett av seriens bästa stridssystem, men när lejonpar-ten består av spikraka korridorer och onlineshopping, istället för att botanisera i diverse städer, kvävs upptäckarglädjen. Det blir också läge att vända bort blicken när de dubbade karaktärerna börjar föra sig med typiskt japanskdramaturgisk manér, som att stöna lite lojt i var och varannan bisats.

Precis som Avatar är det lätt att bländas av skamligt höga produktions-värden. Samtidigt intalar jag mig att rollspelen alltid har strävat efter att vara mer än simpel popcornunderhållning. Som det ser ut nu är Final Fantasy XIII inte det. –JH

Det är galet episkt och en sådan scen som befäster att Dante’s Inferno aldrig kommer att ses som mer än plagiat. Tyvärr är tempoväxlingen innan den omtumlande sista akten oundviklig. I mittpartiet saktas den ursinniga reduceringen av den grekiska mytologins fauna betänkligt. Därtill har Sonys Santa Monica-studio knåpat ihop en väl lång och ointressant hommage till Vincenzo Natalias kulttrulle Cube. Ändå ska gudarna veta – om det nu fi nns några kvar efter God of War III – att det här är en galet välproducerad och fullkomligt testosteronsprutande fi nal. –JH

[email protected]

Nintendo DSiXLNintendoLite större, lite lyxigare, lite mer pensionärsanpassad. Battlefi eld: Bad Company 2PC, PS3, X360/DICEStorslaget. Frenetiskt. Omtumlande.

The Misadventures of P.B. WinterbottomX360/The Odd GentlemenEtt Braid för 2010.

J&,)( H)%%*-)(

Spelvåren har som bekant blivit den nya spelhösten. Det tycker vi är

förbannat skoj. Här är det vi spelar i april.

Fullblodsfi ghtingCapcom raffinerar Street Fighter IV med hjälp av epitetet "Super". Det innebär fi ! ga onlinemöjligheter och

utökat persongalleri. Bland annat med en illröd turkisk oljebrottare.

Japanturism

Melodrama som speglar den japanska samtidens maffia är vi inte

direkt bortskämda med. Därför behövs Yakuza 3.

Postapolypsturism

Östblockets programmerare kan det här med nervtrasande framtidsscena-rion. I Metro 2033, som bäst upplevs

på ryska, är tillvaron förjävlig och ammunition ses som valuta.

Gubbspionage

Den fårade ärkespionen Sam Fischer gör comeback i Splinter Cell:

Conviction.


KRÖNIKA

"#$%&'() H*+",-.-+%(' har förhoppningsvis klingat ut snart men hon lämnar scenen med ett gäng anklagelser om åldersrasism och kvalitetsfobi

från TV4:s sida. Även fyrans grand old lady Malou har talat ut om hur kämpigt hon har haft det på kanalen som en gång i tiden skapade vild debatt med sina vackra hallåor. Hon gråter väl hela vägen till sitt tvåtimmars-program… Nåväl, trots sårade känslor och en generande öppenhjärtlighet har de rätt i sak – äldre kvinnor är det inte särskilt gott om i några tv-kanaler. Gubbar däremot kryllar i korridorerna, i alla möjliga sammanhang. Men. Det största problemet med Förkväll är inte rätten för enskilda journalister att få tv-tid, utan kanalens inställning till äldre kvinnor och vad de skulle vilja titta på. ”Äh men hörrni, vi slänger in lite klimakterietjafs mellan någon / ant som lagar quinoa och så lite dans på det!”.

Förkväll är feltänkt från början, det är knappast Elisabeth Höglunds fel. Och defi nitivt inget gapdrottningen Carolina Gynning kommer att kunna ändra på. För det kan ju bara inte vara så att tv-cheferna tror att kvinnors förmåga att

tänka försvinner samtidigt med mensen, eller? Å andra sidan kan jag inte påstå att kvalitetstänkandet

är särskilt närvarande i något program som riktar sig till kvinnor, unga som gamla. De som verkligen borde rasa i media är ju de unga kvinnor som ständigt slängs in som köttben för att locka ännu yngre tjejer att glo på skit. Kräv mer, tjejer! Själv är jag så förbannat trött på talanglösa ungdomar som med studentmössan i ena handen och cue cards i den andra fl amsar runt och dricker shots och visar upp sitt ”glamourösa” liv. Jag skiter även i vem Jackie Ferm ligger med i tv. Alla unga människor tror att de är så fucking intressanta, det hör ungdomen till. Men i tv krävs det lite mer än ett gott självförtroende för att vara intressant för andra. När jag var ung fanns det inga program som riktade sig till unga kvinnor som var intelligenta eller ens i närheten av acceptabelt bra. Och inte har det blivit bättre. Situationen idag är så deprimerande att jag med rungande gammeltantsspänst beklagar en hel generations tv-landskap.

Om du hamnar hos Dr. Drew kan du vara säker på två saker: Din kändiskarriär är på väg utför. Och du är beroende av heroin!

I den tredje och senaste säsongen har de cyniska producenterna låst in det gamla kärleksparet Tom Sizemore och Heidi Fleiss på samma klinik, Mackenzie Phillips håller präktiga monologer som om hon inte har gjort annat än att gå i tolvstegsprogram och en vidrig liten skönhetsdrottning med ett illa meth-beteende sprider skräck bland personal och intagna. Det är med andra ord lika fängslande som genomrutten tv-underhållning. Men precis när man sitter och undrar varför man har glott på en tv-serie om människor som kräks och har döds-ångest bränner det till. Den tredje

DUDES PÅ UPPTÅGHOW TO MAKE IT IN AMERICA Skapare: Ian EdelmanI rollerna: Bryan Greenberg, Victor Rasuk, Kid Cudi

HBO:s senaste killkompis-komedi fungerar som en mindre självgod lillebror till

Entourage. Borta är Maybachs i födelsedagspresent, horor på postorder och fi lmjobb för fantasipengar. Kvar fi nns livet som det är för en lillebror: motigt och otacksamt. Ben och Cam bor i New York och aspirerar på att sälja skateboards, starta ett jeansmärke och kanske ligga runt/bli tillsammans med sina ex. Busgrabbigheten (namnen!) med de osunda planerna är dock intakta och backas upp av en hotfull och mexikansk Ari Gold-karaktär. En lånehaj som trixar med en svajig business i New Yorks version av Aris kontor. Typ morsans garage? HBO verkar ha släppt sina tankar på samhällskritik (och satsar istället helhjärtat på Harlequin-vampyrer). Titeln och förhandssnacket antydde ju viss kritik mot äckelskap som livsstilar byggda på otryggt ”entreprenörskap”. Men, hoppas inte på för mycket analys – alfaspolingen Mark Wahlberg ligger

säsongens typecastade rockstjärna (förra säsongens var första Guns’n’Roses-trummisen Steven Adler, den första säsongens var någon lök från Crazy Town), Mike Starr, en gång i tiden gitarrist i Alice In Chains, nu mest av

bakom även den här produktionen. Det är bara att nöja sig med soft bromcom där radikalismen börjar och slutar med frasen ”fuck The Man, right?” –KV Canal+, premiär den 2 april.

allt ett metadonvrak, plågas av skuldkänslor över att han var den sista att se Layne Staley i livet. I sjätte avsnittet kommer anhöriga på besök och en av Starrs gäster är Staleys mor Nancy. När hon pratar om sin sons död och av misstag säger ”when you lose your addict” istället för ”son” och med tårar i halsen berättar hur Layne Staley dött tre gånger innan han verkligen lämnade jordelivet, då försvinner all antydan till galghumor och det blir genuint sorgligt och gripande. Det blir som en epilog till nittiotalets nihilism och dödsromantik. Bara några minuter senare stormar Madame Fleiss ut från kliniken för att åka hem till sina äckliga fåglar och vi är tillbaka på ruta ett. Men för ett ögonblick är Celebrity Rehab större än någonsin. Visas nu på VH1.

[email protected]

Jersey ShoreJag undrade i många år hur ”Klimax” i Tre Kronor kunde ha fått sitt smeknamn. Men liksom, ”The Situation”? Fascinerande. MTV, söndagar 20.50

Sissela och dödssyndernaSissela Kyle är faktiskt något så fint som ett geni. SVT2, tisdagar 21.30 och på svt.play

GleeNi har väl inte missat gleeken Mirzas blogg? Läs på glee.webblogg.se så fattar ni varför jag älskar honom.TV4, säsongspremiär den 14 april

JAVISST, HERR MINISTERPARTY ANIMALSMedverkande: Patrick Baladi, Matt Smith, Raquel CassidySkapare: Ben Richards, Robert Jones, Fintan Ryan

Lite BBC-mys är naturligtvis precis vad denna vår behöver mellan den ena fl äskiga

HBO-premiären efter den andra. Eller mys kanske inte är just det rätta uttrycket för en serie som liknats vid en blandning av Vita Huset och This Life (världens bästa tv-serie). Vi får följa de yngre medarbetarna i det brittiska parlamentet, deras maktkam-per, missnöje och uppfuckade privatliv. Det är ra0 ande såklart. Betyget dras dock ner av att BBC inte vågade satsa på en andra säsong. –SN SVT 2, premiär den 9 april 22.45.

Text Tomas Hemstad

CELEBRITY REHAB är något av dokusåpornas efterfest. Här möts avdankade IDOL-fi nalister med cokehabits, alkade TOP MODEL-tjejer, skådespelare och sportstjärnor.

BIOPREMIÄR 16 APRIL

En framgångsrik spökskrivare blir ombedd att avsluta den brittiske före detta premiärministern Adam Langs memoarer, efter att den tidigare spökskrivaren omkommiti en tragisk olycka. Under arbetets gång tycker han sig se tecken på att Lang är kopplad till CIA.

Kan Lang ha samarbetat med USA under sin tid som premiärminister? Och blev företrädaren mördad på grund av vad han fick reda på?

Filmen är baserad på Robert Harris succéroman och belönades med Silverbjörnen för Bästa regi vid filmfestivalen i Berlin.

”...det bästa Roman Polanski gjort på många, många år” - Jens Peterson, Aftonbladet

”...det bästa Roman Polanski gjort på många, många år”- Jens Peterson, Aftonbladet

EN FILM AV


Av FILMREDAKTIONEN

Svara

Niklas Eriksson 06.59

Vidarebefordra

skickat Svara

Sofia Coppola, Woody Allen, Ricky Gervais, Zach Galifianakis, Meryl Streep och Maria Bamford? Dock: nästa år tror jag de tar någon skitseriös. Det bara känns så. Typ Sean Penn eller någon annan oflabbig person. Vad tror ni?

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Ska vi prata om hur viktigt Oscarsgalan är för oss personligen och för amerikansk populärkultur?

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Svara

Caroline Ringskog Ferrada-Noli 05.39

Vidarebefordra

skickat Svara

James Camerons exfruga Kathryn Bigelow blev den första kvinnan någonsin som vinner en Oscar för bästa regi. Fjärde nomineringen gillt efter Lina Wertmuller med Seven Beauties 1976, Jane Campion med The Piano 1993 och Sofia Coppola med Lost in Translation 2003. Hur känner vi inför det här?

Symboliskt, och på tiden. Men det bästa är att om det är någon som inte könskvoterar är det Hollywood. Med lite matematik kan man då snabbt dra slutsatsen att vi lever i en värld där det är möjligt för en kvinna att landa årets bästa film. Och det är ju fantastiskt.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

För mig är det viktigt med eskapismen. Jag älskar att titta på klänningarna och drömma om ett USA och att existera på ett ställe proppat med screwballs, fyrtiotalet och film noir. Själens mat. Jag tror att det sker en revival inom film- och populärkultur. Det finns inget indiekrav på att det ska vara intressant och bra längre. Det känns extremt omodernt att till exempel avfärda en film som dålig med frasen "en jävla blockbuster". Det känns som, ibland och i den bästa av världar, att vision och pengar har börjat närma sig varandra. Eller, yrar jag här? Vad säger ni?

Svara

Amat Levin 05.46

Vidarebefordra

skickat Svara

Den första kvinnan? Det är ju onekligen bisarrt. Ingen svart man eller kvinna har vunnit heller. Kategorin borde heta Best Director Who is Also a Middle-Aged White Man.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Eller så kanske vi har att se fram mot en gedigen könsutredning av typen Caster Semenya?

Svara

Amat Levin 05.57

Vidarebefordra

skickat Svara

Jag vet inte vad som är konstigast med Semanya. Att han/hon är en han/hon eller att han/hon påstås vara född 1991. Han/hon är mer rippad än Dolph Lundgren i Rocky IV.

Svara

Amat Levin 06.01

Vidarebefordra

skickat Svara

Förresten är det nästan värre att bara fyra kvinnor har nominerats för bästa regi i Oscarsgalans 80-åriga historia. Om vi bortser från allt innan typ 1970 när världen ändå var ett ända stort Mad Men- avsnitt – vad beror det på?

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

I en studie från 2008 från Annenberg School of Communication på USC (ingår i ett forskningsprogram sponsrat av Geena Davis!) har man analyserat nominerade filmer mellan 1977–2006 och kollat fördelningen mellan män och kvinnor som har talande roller. Alltså det spelar ingen roll vad de säger, bara de öppnar käften. Av 6 833 karaktärer är bara 27,3 procent kvinnor. Och det har inte skett någon ökning över tid.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Jag tror att det handlar om undermedvetna val. Och gör man inte ett aktivt val att faktiskt tänka på att det finns en könsordning uppstår sådant här. Alla älskar jämställdhet. Men av någon vag anledning tar Dramatiska Institutet inte in så många kvinnor, filminstitutet ger inte stöd och jurys väljer grabbar. Om alla gör på samma sätt skapas en trend. Vissa refererar till den här trenden som patriarkatet. Så för enkelheten skull gör jag också det.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Jag vet inte om det här har något alls att göra med att Thorsten Flinck och Christer Sjögren har blivit bästisar, att Luuk & Lindström leder På spåret och att Mauro gör matprogram. I alla fall – om någon år 2010 till exempel skulle säga att de gillar "american independent" skulle man väl ringa en ambulans direkt? Okej, om vi sänker blicken lite – favoritögonblick på galan?

Svara

Amat Levin 06.46

Vidarebefordra

skickat Svara

Öppningsmonologen när Alec Baldwin och Steve Martin drev med folk i publiken. Och de kom till George Clooney och han, till skillnad från alla andra, såg riktigt förbannad ut när skämten haglade. Dagen efter sa Clooneys folk att han var "in on the joke". Är inte det den bästa bortförklaringen någonsin? Den funkar i alla samman-hang. "Jag fick en utskällning på jobbet idag framför alla. Äh, jag var in on the joke". De skötte sig annars helt okej, med tanke på förutsättningarna. Två gubbar liksom som gillar internskämt, det hade kunnat bli outhärdligt. 1977 års Oscars var, i alla fall på pappret, en jävligt bra en – Warren Beatty, Jane Fonda och Richard Pryor som värdar och Rocky vann för bästa film. Till nästa år skulle jag vilja se Dave Chappelle som programledare, det skulle bli historiskt bra.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Woody Allen! Vilken dröm! Annars Tina Fey och lite kompisar till henne. Amy Poelher? Amy Adams? Chevy Chase? Alec Baldwin? Julia Louis-Dreyfus? Julianne Moore? Lindsey Lohan?

Svara

Amat Levin 07.11

Vidarebefordra

skickat Svara

Haha, Sean Penn hade varit rätt kul. Det skulle också vara roligt om de tog någon stel otippad jävel – typ Keanu Reeves. Det som slår en mest med Oscarsgalan är ju annars den oöverträffade stjärnglansen. När kameran filmar folket i publiken är det ju bara typ Clooney, Quentin Tarantino och Meryl Streep. Golden Globe och Emmy visst, men att se Don Draper glida ned på röda mattan är inte samma som att se typ Will Smith.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Nej, det är sant. Don Draper är, till skillnad från Will Smith, uthärdlig.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Draper är härlig! Alltså jag älskar Emmygalan. Den känns östkust medan Oscarsgalan känns västkust. Man är lite torr, inte så full, och lite ful. Men tv-världen i sig är ju långt mer romantisk än filmvärlden. Tv-världen håller ju på att få samma status som snutvärlden. Dålig mat, dåligt kaffe och hard work. Älskar den skiten. Att HBO finns, det är rörande.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Warren Beatty? Jane Fonda? Låter underbart. Jag pallar bara inte med Whoopie Goldberg. Hon är så kastrerad. Det är bara sorgligt.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Okej, sista frågan. Hur kommer 2010 att se ut? Anger det liksom tonen att det var en kvinna som vann Best Director-kategorin eller är det en engångsföreteelse? Vilka titlar eller personer ser ni fram emot i största allmänhet?

Svara

Amat Levin 07.32

Vidarebefordra

skickat Svara

Det är svårt att sia om. Några av de (i övrigt) mest politiskt medvetna människorna är del av nöjesbranschen, men den är konstigt nog en av de trögaste att ändra på när det gäller etnisk och könsmässig jämställdhet. En annan trend jag hoppas håller i sig är att mindre otippade filmer har chans på en Oscar. District 9 är en fantastisk debutfilm som definitivt förtjänade en nominering. 2010 verkar bli ett grymt filmår, trots att det nästan bara består av remakes och uppföljare. Vi har A-Team, Predators, The Green Hornet (Seth Rogen som superhjälte!) och The Expendables (där vi kan hämnas på våra flickvänner för att vi var tvungna att se Twilight) att se fram emot på våra hjärndöda dagar. När det gäller storfilmerna har vi Ridley Scotts Robin Hood, Wall Street 2, Tron Legacy med Jeff Bridges och Iron Man 2 med Scarlett Johansson och Mickey Rourke utöver Robert Downey Jr. Och när vi ska skratta har vi Arrested Development och Sex and the City 2 (vänta, sa jag det högt?).Svara

Amat Levin 06.53

Vidarebefordra

skickat Svara

Så vilket programledarteam borde leda nästa års gala?

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Exakt! Sjuttiotalets tradition med multivärdskap var ju magiskt.

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara



Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 05.46

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 05.57

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 06.01

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 06.46

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 07.11

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 07.32

Vidarebefordra

skickat Svara


Amat Levin 06.53

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara

Svara


Vidarebefordra

skickat Svara



Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 05.46

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 05.57

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 06.01

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 06.46

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 07.11

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara


Svara

Amat Levin 07.32

Vidarebefordra

skickat Svara


Amat Levin 06.53

Vidarebefordra

skickat Svara


Svara


Vidarebefordra

skickat Svara



UPPLÄSNINGAN EDUCATIONRegi: Lone ScherfigManus: Nick Hornby efter Lynn Barbers memoarerI rollerna: Emma Thompson, Carey Mulligan, Alfred Molina

Det är fi nt när en produktion lyckas klara av kriterierna

för en bra fi lm utifrån och in. Ni förstår vad jag menar, många fi lmer fastnar bara på det ena eller andra: Flickan uppfyller de yttre kraven, och Mammut, som är bra som idé, är estetiskt haltande och har för lite yta. Formmässigt rör sig An Education i tidigt sextiotal. Säkert ingen slump att tidsperioden sammanfaller estetiskt med hyllade tv-serien Mad Men, den perioden måste göras upp med. Carey Mulligan spelar Jenny, en 16-åring med studiebegåvning. Det här är innan islossningen i världen har skett, både för feminismens andra våg och den revolterande populär-kulturen. Men allt ligger och ruvar, på väg att kläckas och sprängas. Mulligans gestaltning av en ung kvinnas utveckling är fantastisk. Sedan kommer en dude in i bilden och det hela utvecklas till en dov skräckfi lm, utan ett enda monster. Skräcken ligger istället i det psykologiska spel av härkartekniker och vem som får rollen som subjekt eller objekt. Gissa vem. –CRFN

SVETTIG KONSPIRATION THE GHOST WRITER Regi: Roman Polanski Manus: Robert Harris och Roman Polanski I rollerna: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall

Vad som börjar som en banal berättelse om en författare som får i uppdrag att skriva en före detta

premiärministers biografi , förvandlas snabbt till en politisk, konspirationsfylld thriller. Säga vad man vill om Roman Polanski som människa men att göra fi lm, det kan han. The Ghost Writer är tät och avskalad och på klassiskt Hitchcock-manér saknar fi lmen en enda onödig scen. Storyn, som ser till att din röv är fastklistrad i biostolen, står på sina egna ben, men när den dessutom lyfts av en helt makalös skådespelarensemble är det omöjligt att inte kapitulera. Pierce Brosnan, som den förre premiärministern Adam Lang, numera anklagad för att ha varit USA:s nickerdocka och att ha godkänt tortyr av terrormisstänkta (en inte så diskret blinkning till Tony Blair), är lysande och det fi nns inget spår av James Bond i honom. Ewan McGregor gör här sin bästa prestation på fl era år, Olivia Winters är perfekt som

REN KONSTKVINNOR UTAN MÄNRegi: Shirin NeshatManus: Shoja AzariI rollerna: Mina Azarian, Navíd Akhavan, Bijan Daneshmand

Det märks att Shirin Neshat har ett förfl utet som konstnär. Hon vann Silverlejonet i Venedig för

sitt enastående poetiska, realistiska drama Kvinnor utan män. Konstnärliga paradigmskiften sker ofta i det dolda. Jag skulle säga att Neshat står i början av ett sådant nytt skifte. Hon har en utsökt

LOS ANGELES!ROMANTIKEN ENDA MANRegi: Tom Ford Manus: Tom Ford efter Christopher Isherwoods romanI rollerna: Colin Firth, Julianne Moore

Spoiler Alert: är det någon gång det faktiskt inte är

bättre att vara pretto och läsa boken innan fi lmen är det inför Tom Fords fi lmatisering av A Single Man. Tom Fords manus är lika lojalt mot romanen som bokens och fi lmens författare George (Colin Firth) är sin förlorade kärlek Jim. Man vet exakt allt som händer. Men så fort det inte handlar om ordens höga status gentemot bilden, som Ford verkar hysa ett meningslöst komplex gentemot, då bilderna frigör sig och gestaltandet övergår i en självständig form av berättande, blir det fantas-tiskt. Tom Ford har övat ett helt liv på att materialisera känslor och stämningar, han optimerar dem och konkretiserar dem genom tredimensionell skönhet. Det är som att han utvinner en fysisk form av varenda mening. När han till slut ibland vågar överge orden helt är vi mitt i något otroligt allvarligt och vackert. Hans få metaforer

neurotisk och misstänksam premiärminis-terfru och Sex and the City-Samantha (Kim Catrall) är trovärdig som kylig och lojal assistent. Till och med birollerna skänker en tyngd som andra produktioner bara kan drömma om. The Ghost Writer är ingen popcornfi lm, den arbetar metodiskt för att fånga ditt intresse och du kommer att tappa andan åtminstone en gång. Men även om du inte gillar teet i Polanskis kopp, kan du alltid ha kul åt fi lmens skrattretande amatörmässigt photoshoppade bilder på en ung Brosnan. –AL

bildsäkerhet, synkroniserad med en stabil story. Det handlar om Teheran på femtiota-let som hon berättar om både på ytplanet, men också vibrerande genom karaktärerna. De spelar försiktigt mot Irans skönhet och förfall, valsar mellan maktstrukturerna privat och o" entligt. Infl ätat går den ytnivåns berättelse in i bildspråket – palmerna i natten. Ofeliareferenser och drömliknade verklig-het, så som den är när den är som verkli-gast, förlöst i fiktionen. Jag faller ner i vördnad. 2010 års bästa fi lm hittills. –CRFN

för historien är mycket bättre än själva historien. En scen i det sensomriga sextiotalet, i ett ännu inte helt utfl ippat hett Los Angeles, utspelar sig på en parkering mellan en ung manlig prostituerad och George. George säger nej. Är äldre. Solnedgången är svulstig och samtalet stapplar. Mötet är perfekt, det suckar till i bröstet av skönhet och sorg. Scenen fi nns inte med i boken annat än i några bisatser, men det är den stämningen hela boken handlar om. Det kommer att bli en slags Christopher Isherwood-våg nu. Kanske är det detta som krävs som inkörsport för tyngre böcker. För övrigt är Julianne Moores Charley lysande, men när är hon inte det å andra sida? Och scenen hemma hos henne är fenomenal. Dödsångesten och livets förgänglighet är behandlade med så fi na instrument att man som publik bara kan beundra, titta noga och tacka. –CRFN

FLYGDRAMAUP IN THE AIRRegi: Jason ReitmanManus: Jason Reitman, Shaldon TurnerI rollerna: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick

En som vanligt överdrivet smooth Clooney spelar

Ryan Bingham, en konsult som hyrs in när företag varslar. Han har en omöblerad etta i Omaha, tillbringar 300 dagar om året med att fl yga till olika orter och sparka folk, och hans relationer består av alkoholdränkta one night stands med fl ygplats-ragg. Gymnasiets Psykologi A säger oss att han fl yr något, och när en snärtig kollega genom en dator med

webbkamera e" ektiviserar varslandet är Binghams luftburna dagar över.

Moralkakan, om familjeliv kontra avskildhet må vara svårtuggad, men Up in the Air är en berättelse som, med sin förankring i lågkonjunkturen, känns obehagligt äkta. Det är en berättelse som lyckas vara rolig trots att den handlar om alienering, förlegade tjänster och taskig ekonomi. Och det är en fi lm där vi för en gångs skull får se Clooney vara sårbar. Att Vera Farmiga är fenomenal som kvinnlig player får ses som en ren bonus. !AL

GUBBFANTASI CRAZY HEART Regi: Scott Cooper Manus: Scott Cooper, Thomas Cobb I rollerna: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, Colin Farrell

Crazy Heart är en från-toppen-till-botten-till-mitten-

historia inte helt olik The Wrestler. Den här gången är det Je" Bridges tur att spela

passé och i rollen som den avdankade countrystjärnan Bad Blake är han minst sagt övertygande. Filmen vinner pluspoäng på att den är otroligt snygg och har ett fantastiskt soundtrack, men förlorar på att den följer alla musikfi lmsregler och känns som en gubbfantasi. Vem skulle våga satsa pengar på att Maggie Gyllenhaals unga journalist inte blev störtföräskad i den visserli-gen charmiga, men groteskt ofräscha Bridges? För testa att vända på steken. Visst, det är inte omöjligt att vi skulle se en fi lm om en ung, snygg manlig reporter som hoppar i säng med en cougar som, via jävligt bra DNA eller med hjälp av kirurgen, har lyckats hålla sig fräsch. Men skulle vi se samma unga, snygga reporter jaga en överviktig, rynklig kvinna med torkad spya på läpparna? Nej, det vet både du och jag att vi inte skulle. Så nej, Crazy Heart är inte helt fräsch, men den håller dig engage-rad från början till slut, låter dig veta att country som musikgenre faktiskt har något att erbjuda och ger dig en utmärkt Bridges i huvudrollen. Genusglasö-gonen gör den svårare att uppskatta, men du kan alltid ta av dig dem ett par timmar. –AL

KÄRLEKSTRIANGELIT’S COMPLICATEDRegi och manus: Nancy MyersI rollerna: Meryl Streep, Alec Baldwin, Steve Martin

I början frammanar It's Complicated samma känslor

som jag kan tänka mig att tonåringar får när de kommer på sina föräldrar med att ha sex. Men ganska snart inser man charmen i att Alec Baldwin förmodligen är en av fi lmhistoriens tjockaste romantiska leads, och att det ligger något nyskapande över trekanter som inte involverar silikonbröst och svanktatueringar. Kemin mellan Streep och Baldwin, som spelar ett frånskilt par som återigen fått upp ögonen

Shirin Neshat Filmen, kortfilmerna,

konstverken.

Lauren Bacalls tweets ”Grace Kelly would have died if she saw what I did at the red

carpet (a tattooed gum chewing woman with too

much cleavage and a man in sneakers).”

Oscarsgalan Raffinerad form av eskapism

som nu även innefattar kvinnliga pristagande

regissörer.

C#$%&'() R'(*+,%* F)$$#-#-N%&'

[email protected]

Amat Levin om Remember Me


UTMATTNINGSKOMEDI THE BOUNTY HUNTER Regi: Andy Tennant Manus: Sarah Thorp I rollerna: Jennifer Aniston, Gerard Butler, Gio Perez

Jag tillhör dem som inte riktigt kan se Jennifer Anistons påstådda uselhet som skådespelerska.

Medioker är hennes bottennotering och i rätt sammanhang är hon en av få naturliga arvtagerskor till Goldie Hawn. Det samman-hanget är emellertid inte det här. The Bounty Hunter, om en statligt kontrakterad prisjägare (Butler) som har fått i uppdrag att lämna över sin egen kriminalreporter-exfru (Aniston), låter kanske på pappret som en naturlig visit i just Goldie Hawn-land. Men utförandet är kärlekslöst. Forcerat. Tondövt. Fyllt till bredden med de tröttaste av trötta actionkomediklichéer. Det fi nns faktiskt inga försonande drag. The Bounty Hunter är som en jättestressad person just innan denne får diagnosen utmattningssyn-drom. Man ska bara dra nästa gag, spelar ingen roll hur, fort ska det gå, man svarar i strykjärnet och lägger smutsvätten i frysen, bara man kommer framåt, framåt, framåt. Nu är jag inte det minsta förvånad, ska sägas. Manusförfattarinnan Sarah Thorp har jag för all del aldrig hört talas om. Däremot

har Andy Tennant en framskjuten position på listan över Hollywood-regissörer jag gladeligen skulle skicka till arbetsläger i Gulag vid ett eventuellt återöppnande. Will Smith-fi askot Hitch, präktiga Sweet Home Alabama och surfrelationsdramat Fool’s Gold är en nästan fascinerande usel fi lmografi – och då ska man komma ihåg att de är Andy Tennant bästa fi lmer! Nej, nu vi glömmer vi det här och tittar framåt. –NE

för varandra, är oklanderlig och Steve Martin är bra som alldeles för snäll nördkompis.

Förutom att fi lmen segar ihop i mitten och inte räddas förrän en joint kommer in i bilden, är It's Complicated genomgående underhållande och relationerna känns förvånansvärt äkta. Ja, förutom när de tre överdrivet präktiga och läskigt positiva barnen är med. Eller barn, de är typ tjugo. Scenen där de ligger ihopkurade under ett täcke och gråter för att föräldrarna har strulat fi ck mig att spy lite i min mun. !AL

JOHN LENNON!MYTOLOGINOWHERE BOYRegi: Sam Taylor-WoodManus: Matt Greenhalgh efter Julia Bairds biografiI rollerna: Aaron Johnson, Anne-Marie Du" , Kristin Scott Thomas

Hur mycket jag än älskar när Terence Davies spankule-

rar omkring i sina uppväxt-kvarter i Liverpool, inser jag att det inte är det vi behöver mest. Vi behöver sådant som Nowhere Boy. Med manus av Controls Matt Greenhalgh sjunger Sam Taylor-Woods memoarfi lm en konstfl ummig call and response mellan två av den unge John Lennons världar. Den ena är dynamiken mellan John, deprimerade modern Julian och den på gränsen till parodiskt kedjerökande aunt Mimi. Den andra skildrar mötet med Paul McCartney.

Det fi nns ingen anled-ning att avslöja för mycket om vad Sam Taylor-Wood är på jakt efter här, men låt oss säga att fl ashbacks, briljant foto och färgen röd är viktiga ingredienser. Jag gillar att brittisk fi lm på sistone har vågat titta allt djupare ner i sin narcissis-tiska brunn av nationalkle-noder (drottning Elizabeth, Ian Curtis, nu detta). Det har ju varit lite förbjudet och någon meningsfull Beatles-skildring har vi väl inte sett sedan Backbeat på mitten av åttiotalet.

På något sätt är det som att de här fi lmerna smyger sig in köksvägen. Control är gjord av en holländsk fotograf. Sam Taylor-Woods är född i London och hon är fortfarande mest känd som konstnär och då kanske

främst för att ha ställt ut en sovande David Beckham. Det låter kort sagt som att nytt blod håller på att rinna till. –NE

BARN#GOTH ALICE I UNDERLANDET Regi Tim BurtonManus: Linda Woolverton efter Lewis Carolls bok I rollerna: Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Mia Wasikowska

På pappret ser det vattentätt ut. Surrealisten och

1800-talsbritten Lewis Caroll och den anglofi la, barnsliga gothälskande Tim Burton slår sina påsar ihop. Det måste bli lyckligt, eller? Nej. Alice i Underlandet är ju redan en bra historia, solid och färgsprakande, en stolt fanbärare av allt vad eskapism heter. Men fan ta mig om inte Burton lyckas förstöra den. Han går in i en vanlig konstnärsfälla – han kapar ett verk och får det att handla om saker som passar hans intressen och skiter i både publiken och verket. Det är inget fel med intertextualitet och tolkningar. Men att för gängets skull skriva in Johnny Depps hattmakare i en nyckelroll och ge Helena Bonham Carters onda drottning ett spelrum som gör att man börjar syna karaktärernas trovärdighet är bara slappt. Det är för hög budget för att göra det för after work-ölen. Ännu värre är hur han skriver ut själva huvudrollen Alice ur manuset. Istället för att ta en av litteraturens mest potenta berättelser, en guldgruva för att skapa ett enormt dynamiskt fl ick-psyke eller gå vägen med symbolvärdena, gör han Alice kär i helt fel karaktär. Really? Filmen börjar med att hon överger sin förlov-ning, och det är att ramla ner i ett kaninhål. Härligt! Det börjar alltså bra. Men sedan skiter han i henne. Och som Helena Bonham Carter sa i en intervju: ”Johnny och Tim pratar bara med varandra, vi får inte vara med.” Anne Hathaway spelar ironiskt en god drottning med underbar humor. Annars är Alice-karaktären väldigt fint gestaltad, henne skulle man vilja se mer av, förslagsvis i fi lmen om henne... –CRFN

FÖRVIRRAD DRAMAKOMEDI PIPPA LEES HEMLIGA LIV Regi: Rebecca Miller Manus: Rebecca Miller I rollerna: Robin Wright Penn, Alan Arkin, Keanu Reeves

Det fi nns en scen där Pippa Lee, fi lmens förvirrade

huvudrollsinnehavare, tittar på den fl era decennier äldre Herb (Alan Arkin) och säger typ: ”jag älskar att höra dig prata”. Det är talande för hela produktionen. För är det någonting regissör och manusskrivare Rebecca Miller bjuder på är det väl utarbetade karaktärer som känns äkta och välspelade. Både Arkin och Robin Wright Penn (som spelar Pippa), ja till och med Keanu Reeves, som här får användning för sitt smått puckade ansiktsuttryck, är en fröjd för alla sinnen. Filmen handlar om Pippa Lee, en medelålders kvinna som har gift sig med en äldre man som nu, efter ett par hjärtattacker, har fl yttat till ett seniorboende. Utåt sett är Lee nöjd med att ta hand om sin man, men via tillbakablickar (där Gossip Girls Blake Lively spelar den yngre versionen) får vi en inblick i Lees rebelliska sida som allt mer gör sig påmind. Visuellt är övergångarna från då- till nutid felfria, men Pippa Lees hemliga liv

skulle behöva ett berättar-mässigt rött rep snarare än en tråd för att hålla ihop allt. Det saknas och resultatet är en samling småroliga, anekdotiska scener från en intressant karaktärs liv. –AL

TWILIGHT!PAUSREMEMBER MERegi: Allen Coulter Manus: Will Fetters I rollerna: Robert Pattinson, Emilie de Ravin, Pierce Brosnan

Visst verkar Remember Me, på förhand, vara ett

sätt för Robert Pattinson att distansera sig från Twilight-yran och alla galna tonårs-brudar. Han må sakna huggtänder här, men hans emo-badboy med skägg-stubb och mörk uppsyn går

The Ghost Writer Regi: Roman Polanski

Det är så här jag tänker mig att det skulle bli om det

amerikanska energideparte-mentets väldiga superdator Roadrunner fick ett decen-

nium eller två på sig att konstruera en optimalt kodad

politisk thriller. Rolig? Nej. Man sitter kvar? Ja.

Youth in Revolt Regi: Miguel Arteta

Den stökiga och genialt pubertala serieromanen från nittiotalets mitt har hamnat i helt rätt händer. Ty den här

terrängen bemästrar Miguel Arteta i sömnen – och det blir inte direkt svårare när han får hjälp av lektorer som Michael Cera och Zach Galifianakis.

En enda man Regi: Tom Ford

Det korta svaret på frågan: ”Varför älskar alla Julianne

Moore?”

Pierce Brosnan aktuell skådis

Nej, kentaurrollen i Percy Jackson blev inte så lyckad.

Men att spela arg gubbe, som han gör i Remember Me och

The Ghost Writer, är han förvånansvärt bra på.

Lena Olin aktuell i Remember Me

Varför gör inte vår bästa Hollywoodexport fler roller?

Jag kräver ett svar nu!

Christoph Waltz oscarsbelönad

Galans mest välförtjänta vinnare för sin roll som

judejagaren Hans Landa i Inglourious Basterds. Hans

nästa film? The Green Hornet mot Seth Rogen och Edward Furlong, en rulle som blir mer och mer oberäknelig för varje dag. Komedi med weed-inslag?

Mörk action? Ingen vet.

N"#$%& E'"#&&()[email protected]

%*%+ $,-")[email protected]

säkert fortfarande hem hos 14-åringarna. Här spelar han en 22-årig universitetsstu-dent som klandrar sin far (en underbart dryg och sur Pierce Brosnan) för sin brors självmord, och det är också på universitetet han trä. ar Ally (Emelie de Ravin från Lost) som också har en familjetragedi i garderoben. Gissa om de blir kära? Det är faktiskt inget fel på skådespelarinsatserna, fi lmen faller istället på att den är för spretig, för lång och alldeles för förutsägbar. Förutom slutet då, som är ofantligt vackert på ett hjärtkrossande sätt. Synd bara att denna fi nal, för ingen regissör lär vilja härma den, slösades bort på en så här trivial rulle. –AL

Amat Levin om Crazy Heart

Niklas Eriksson om The Bounty Hunter


"#$%&'( $'( 16 %)&)#*" 1977 satt som vanligt den måttligt framgångs-rike melodifestivalkompositören Eddy Ouwens i sin holländska studio och drömde framgångsdrömmar, när

han nåddes av nyheten att Elvis Presley hade dött. I god entreprenörsanda skrev och spelade han prompt in I Remember Elvis Presley, och släppte den på singel inom någon vecka under pseudonymen Danny Mirror. Med sin utstuderat sentimentala gråtmildhet tog den sig upp på listorna i hela västvärlden, och därmed var hyllnings-skivan etablerad som ett snabbt och e+ ektivt sätt att rida på andras framgång.

Idag är hyllningslåtar inte på minsta sätt förbehållet avlidna artister. Tvärtom kan man knappast kalla sig etablerad som artist om man inte har fått en låt uppkallad efter sig, och på samma sätt har det blivit en del av grundkravet i skivbolagens standardkontrakt att man måste redovisa sina infl uenser i minst en låt med en annan artist namngiven i titeln. Men att förstå de djupare psykologiska orsakerna till varför någon hyllas, av vem och på vilket sätt kräver mer systematiska analyser. Sådana avslöjar att de kortsiktiga och krasst fi nansiella intressen som ligger bakom Danny Mirror och efterföljande gamars tributer till än Bob Marley, än Tupac och än Michael Jackson bara är ett av fl era egoistiska skäl att ge ut en hyllningslåt.

Det kan verka paradoxalt, men den i särklass vanligaste orsaken till att sjunga om andra artister är att det är ett e+ ektivt sätt att etablera en egen identitet. Det kan man göra genom att haka på andra artisters kredd och ogenerat fl örta med deras publik i låtar som Let's Make Love and Listen to Death From Above, Daft Punk Is Playing at

My House och Let's Dance to Joy Division. Särskilt pinsamt blir sådant när äldre artister likt parasiter hakar sig fast vid repre-sentanter för yngre generationer och nya trender, som när den avdankade svenska sjuttiotalspopstjärnan Harpo (Moviestar) bytte Marx-namn till Zeppo & The Zepp Zepps för sin enda punksingel Ode to Johnny Rotten 1977 eller när glamveteranen Brian Eno samma år försökte slå in på en ny bana genom att lite konstnärligt peka ut sitt favoritpunkband med anagrammet King's Lead Hat.

Motsatsförhållandet, att yngre artister åker snålskjuts på sina legendariska

förebilder, är vanligare. Det är också mera vanskligt, eftersom det

omedelbart leder till jämförelser med just dessa förebilder – jämförelser som väldigt sällan gynnar hyllningssångaren. På åttiotalet ansåg sig till exempel

en drös britter med soulambitio-ner vara på förnamnsbasis med

legender som Smokey (ABC), Otis (Paul Young) och Aretha (Scritti Politti),

men inget hos förebilderna smittade av sig. Hästpojken tål inte en jämförelse med Shane MacGowan ens när det gäller alkoholkonsumtion, och Thåström våda-skjuter sig allvarligt i foten med Ingen sjunger blues som Je! rey Lee Pierce.

Även de uppenbart ironiska hyllningarna och rent hånfulla sångerna, som BMX Bandits Kylie’s Got a Crush on Us eller Adam Greens Jessica Simpson, är artistens försök att positionera sig i jämförelse med någon annan. Begripligt, men sällan särskilt njutbart.

Bland hyllare med själviska intressen måste vi också räkna in de rättrådiga antikvarierna som biter huvudet av skammen och skyndar sig att redovisa sina förebilder innan de blir påkomna. Till den

gruppen hör framför allt akademiker som Nas (U.B.R. - Uno" cial Biography of Rakim) och The Hellacopters (Paul Stanley).

Den andra grundkategorin – hyllningar utan egoistiska baktankar – är avsevärt mindre, men går ändå att sortera i två under-grupper. Den första befolkas av musiker som Fatboy Slim, som äter för mycket svamp i studion och som i efterhand storögt konstaterar att deras fl ummiga jam låter exakt som Michael Jackson. De har alltid fel, och överträ+ as i tristess enbart av artister som likt Bingolotto-tävlande passar på att hälsa till nära och kära i en låttitel, nu när de

ändå har kommit fram. The Flaming Lips får ur sig ett Thank You Jack White, Final Fantasy lyfter fram sina Arcade Fire-upp-dragsgivare i This Is the Dream of Win & Regine och The Game ber sin gamla producent Dr. Dre om ursäkt på Doctor's Advocate. Allra längst i pinsamma privata avslöjandet gick pappa Loudon Wainwright III, men att Rufus is a Tit Man får defi nitivt anses vara något som hörde sonens spädbarnsår till.

Ärliga rättframma hyllningar utan baktankar till artister som har gjort sig förtjänta av dem? Yeah, sure.

Text PATRIK FORSHAGE

Paul SimonThe Late Great Johnny Ace

Replacements Alex Chilton

Joe Tex You're Right, Ray Charles

Antony & The Johnsons Divine

Television Personalities I Know Where Syd Barrett Lives

Grandaddy Alan Parsons in a Winter Wonderland

Gyllene Tider Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly

Robbie Williams We're the Pet Shop Boys

The Freshies I Can't Get 'Bouncing Babies' by Teardrop

Explodes

They Might Be GiantsWe're The Replacements

I


En av låtarna på ert kommande album är en hyllning till Television Personalities minst sagt humörsvängande ledare, Song for Dan Treacy. Berätta!

–Han stod i kulissen när vi spelade på en festival där de också uppträdde, och han älskade vår hyllning. Vi är ganska tajta sedan dess. Det som är så coolt med honom är att han aldrig använder metaforer utan är helt och hållet öppen och rättfram i sin lyrik. Det ville vi efterlikna. Du tänker till exempel på I Know Where Syd Barrett Lives, hans hyllning till Pink Floyds grundare?

–Just precis. Han gillar Syd Barrett – det gör vi också, för den delen – och då skriver han det istället för att hålla på med omskriv-ningar. Han får det vardagliga att kännas exalterande. Så gjorde vi också, i vår hyllning till Dan Treacy. Ni hedrar Brian Eno också, i fyndigt namngivna Brian Eno.

–Den är mer ironisk. Vi har en sådan där kortlek som han använder, Oblique Strategies, och lät den styra över oss en hel del i inspelningarna. Den blev som ett löpande skämt. Texten handlar om att vi besöker en katedral i Transylvanien, och där möter vi Eno som är någon sorts syntmagiker. Han tar emot oss och gör oss till sina lärljungar under en tid, men sedan vänder han sig emot oss.Eh… Så fi nt. Och så lyckas ni med konst-stycket att sjunga hela hans fullständiga namn, och dessutom korrekt. Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Eno.

–Visst är det grymt? Vi googlade fram det på Wikipedia. Det var för coolt för att inte ha med.Vad säger Brian Eno? Har han hört låten?

– Nej, han har inte hört den. Inte ännu. Vi tänker skicka den till honom. Ett tag var vi faktiskt inne på att fråga honom om att producera

The Story of Bo DiddleyDiddley Daddy

Bo Diddley is LooseBo Diddley is A Gunslinger

Bo's a LumberjackBo Diddley is A LoverBo Meets the Monster

Bo Diddley Is CrazyBo Diddley Is An Outlaw

Rockin' Bo

På nojesguiden.se finns 300 hyllningslåtar listade. De flesta är dessutom samlade på månadens

Spotifylista, på samma ställe.

Cherry Poppin' Daddies Flower Fight with Morrissey

Mr. Floppy 100 000 Morrisseys

Sandie Shaw Steven You Don't Eat Meat

Ween I Hate The Smiths

The Organ Steven Smith

Sparks Lighten Up Morrissey

Toby Keith I'll Never Smoke Weed with Willie Again

(det är Willie Nelson, det)

Mojo Nixon Don Henley Must Die

Pussy Galore Eric Clapton Must Die

Robert Johnson and Punchdrunks Tired of Thurston (och det är Moore, det)

Det japanska bandet Shonen Knife och deras amerikanska kollegor

Redd Kross hyllade varandra med låtarna Redd Kross respektive – jepp – Shonen Knife. Kärlek kan ha funnits

med i bilden.

Carole King skrev Oh Neil (”Oh! Neil! I’ve loved you for so long. I never

dreamed you’d put me in a song”) som ett svar på före detta pojkvännen Neil Sedakas kärleksförklaring

Oh Carol. Ironi kan ha funnits med i bilden.

Nick Lowe släppte EP:n Bowi som ett svar på David Bowies album Low.

Missförstånd kan ha funnits med i bilden.

skivan, men vi glömde bort det. Han kanske kan göra en remix av Brian Eno i alla fall.Instrumentala Lady Dada's Nightmare slutligen, är det tänkt som en hyllning till Lady GaGa?

–Inte direkt. Det var en melodiidé som jag hade haft i huvudet ett tag, som vi bestämde oss för att pröva att göra instru-mentalt och så cheesy vi kunde. Vi skrattade gott hela vägen under inspelningen. Att den fi ck det namnet kom sig av att vi höll på att kasta ordassociationer fram och tillbaka under mixningen, och Lady Dada lät kul.

Congratulations (Columbia/Sony) släpps den 13 april. På nojesguiden.se finns hela intervjun med MGMT:s Ben

Goldwasser. Där hinner han prata om Sonic Boom, Jennifer Herrema från Royal Trux, Julian Cope,

Syd Barrett, The Mamas and the Papas.och kanske The Beatles också. Och om varför även en tolvminuterslåt kan ha tillstymmelser till hits i sig.

Text PATRIK FORSHAGE

Vad säger Brian Eno? Har han hört låten? Jennifer Herrema från Royal Trux, Julian Cope, Syd Barrett, The Mamas and the Papas.och kanske

The Beatles också. Och om varför även en tolvminuterslåt kan ha tillstymmelser till hits i sig.


KRÖNIKA

"# $% &'()*"'+,-% i konsertvärlden. Mahler fyller 150 år, Chopin och Schumann fyller 200, och överallt kan man höra maratonkonserter med

symfonier, pianoverk och kammarmusik. Inget konstigt med det – så där brukar de odödliga tonsättarna behandlas, ingen kunde väl missa Mozarts 250-årsdag häromåret.

Men allt det där gäller ju bara för den klassiska konstmusiken. Kommer någon att ägna en festival till minnet av Elvis, John Lennon eller Bob Dylan när de fyller 100? Kanske. Men för vem? År 2041 kommer både Dylan och de som ”var där” på sextiotalet att vara döda och begravda. Rockmusikens genesis kommer att vara en svunnen epok, liksom romantiken eller modernismen är för oss idag. Skillnaden är att popmusik är antiodödlig musik. Den är levande – och dödlig.

Popmusik handlar inte bara om ungdom. Men ungdomskultur är en beståndsdel som inte går att ta bort från pop. De som inte var födda när Beatles fanns kan ändå upptäcka gruppen och gilla det de hör, eftersom det fi nns en länk till de band som tillhör samtiden. Men ju längre tiden går, desto svagare blir ekot av sextiotalet. På nittiotalet lät världens största band – Oasis – mer eller mindre exakt som Beatles och Rolling Stones. 15 år senare är den typen av musik bara en av de ingredienser som används när den mest populära popmusiken kokas ihop.

Visst fi nns John Lennons arv någonstans i det som Lady Gaga gör när hon skriver låtar. Men också otroligt mycket som har tillkommit i musikvärlden under de tre decennier då Lennon har varit död. Nostalgi, och budordet att hedra din fader och din moder, är inte en lika stark kraft i popmusik som i klassisk musik. Och det är en av anledningarna till att vi älskar popmusik.

[email protected]

PSYKPOPMGMTCongratulationsColumbia/Sony

Hoppsan! MGMT siktar uppenbarli-gen inte på att

blidka publiken när de följer upp 2007 års sönderhajpade Oracular Spectacular. Congratulations är så olik debuten att jag aldrig hade gissat att MGMT var avsändaren om jag inte haft det svart på vitt. Skenande surfpop, mariachivibbar, ren och skär psykpop. Först. Sedan stillsammare, körtätare. Det är fullkomligt nytt. Jag tror att jag älskar det. –EW

SPRÖD SOLSKENSPOPSHE ! HIMVolume TwoDouble Six/Playground

Egentligen fi nns det ju ingen anledning att häpna.

Jag menar, att M Ward är ett geni är oomtvistat, och att Zooey Deschanel inte är fy skam vare sig som sånger-ska eller som låtskrivare visade hon tydligt på parets volym ett. Men den här gången har de slipat och förädlat sitt softpoputtryck intill fulländning, och ”tidlöst” är numera ett mer trä. ande ord än ”retro” och ”pastisch”. Covers av NRBQ och Skeeter Davis är i sig ett genidrag, men de överträf-fas av den snälla egna popen i Lingerin’ Still, och solskenspopsingeln In the Sun är förmodligen den enskilt viktigaste faktorn för betving-andet av årets vinter. –PF

ODDBALL!RETRODR. DOGShame, ShameAnti/Bonnier Amigo

Som om stäm-sången och den sextiotalsdoftande

skrammelpoppen inte alltid har varit bedårande beyond belief hos philadelpiabandet Dr. Dog. Nu går de och bräcker sig själva med en lite souligare, men också gitarrtyngre, variant av sin sedvanliga lo-fi -oddball-pop. Det är förstås fullkomligt ljuvligt. –EW

HIPHOPCARLITOGuldburenRedline

Hiphopkollektivet Ayla är Sveriges Wu-Tang Clan.

Och om Mohammed Alis Processen var Only Built 4 Cuban Linx... och Stors Nya skolans ledare var Tical så är de med Carlitos debut framme vid Ironman. Soulstråkar från sjuttiotalet, trummor från nittiotalet och rim fulla av energi, ilska och politiskt patos. Strålande. –NRFN

GENPOOL!POPHARPER SIMONHarper SimonPIAS/Border

I sånger som Wishes and Stars är det nästan

otäckt. I vokalharmonier, i melodistrukturer, i självsä-kerhet, och viktigast i frasering och överhuvud-taget röstmässigt är Harper Simon en kopia av sin far. Att han dessutom verkar ha baserat stora delar av sitt uttryck på Simon & Garfunkel gör det nästan spökligt. Men värre öden än att låta exakt som Paul Simon kan drabba en människa, och bara några Nashville-inspelningar med Sounds of Silence-producenten Bob Johnston faller ur ramen. Pappa Paul själv? Jodå, han fi nns med på ett hörn. Tillsammans med den yngste i klanen Lennon. Och så Lowell Georges och Charlie Hadens döttrar. Och… –PF

SOULSHARON JONES ! THE DAP"KINGSI Learned the Hard WayDaptone/Border

Egentligen är det bara en enda sak som skiljer Sharon

Jones och hennes The Dap-Kings / ärde album från de Muscle Shoals-inspel-ningar och Stax-klassiker skivan så uppenbart måste jämföras med. Det sena sextiotalet var så fokuserat på singlar att även de viktigaste albumen innehöll en hel del utfyllnad, något som The Dap-Kings undviker. Här är varenda låt mäktig gospel- och bluesinfl uerad södernsoul, med missionerande körer, förförande stråkar och exorcistiskt blås, och hade inte Sharon Jones varit 53 år fyllda hade det varit hon

snarare än den där Amy Winehouse, som det här bandet ibland extraknäcker bakom, som hade varit en superstjärna. –PF

SOULJAHEIMAnother RoundAtlantic/Warner

Manliga r ’n’ b- vokalister har i allmänhet kortare

karriärer än sina kvinnliga kollegor. Kvinnorna brukar luta sig mot traditionen från Aretha Franklin till Mary J. Blige, medan männen mer satsar på en image som coola popsångare och sjungande rappare. Jaheim är ett undantag. Snart tio år efter debuten blir han bara bättre och bättre, just för att han har ett organiskt förhållande till traditionen och åldras med värdighet. Rent hjärta, noll nostalgi. Fint. –NRFN

FOLKTRONICATUNNG... And Then We Saw LandFull Time Hobby/Border

Jippie! De psykedeliska folkrockskäggen i

Tunng har bestämt sig för att öppna dörren, släppa in våren och göra partymusik som alla skogens djur kan klappa i takt och nynna till. Stämningen slås an på första låten Hustle och fortsätter hela skivan igenom. Även de melanko-liska låtarna genomsyras av en vilja att kommunicera och en musikantisk glädje. Om folkrock är folkmusik behandlad av samtidens popverktyg är detta äkta folkrock. –NRFN

SOULRAHEEM DEVAUGHNThe Love & War MasterPeaceJive/Sony

Raheem DeVaughn har svårt att bestämma sig för

om han ska vara en arvtagare till Curtis Mayfi eld, och

sjunga honungslent om krig och orättvisor över varmt funkiga arrangemang, eller tävla med R. Kelly om att vara kåtast i stan. Han är utan tvekan begåvad, så varför slösar han tid på fånigheter som falloslåten Microphone? Men det är samtidigt ambivalensen och hybrisen som gör Raheem DeVaughn intressant. Bra brukssoul. –NRFN

SYDSTATSROCKDRIVE"BY TRUCKERSThe Big To-DoPIAS/Border

När Drive-By Truckers ramlar in i rutinmässigt

sydstatsrockande fi nns där ändå fi ness som de fl esta konkurrenter skulle vara beredda att trampa på konfederationens fl agga för att komma i närheten av. När de ovanpå det lägger in en överväxel, till exempel i The Fourth Night of My Drinking, som ger samma obekymrade välbefi nnande som den tredje ölen efter en vit månad, är de än mäkti-gare. På toppen av sin förmåga påminner Drive-By Truckers om en rockigare variant av The Jayhawks i sina absoluta glansdagar, och om bara lite mer än en tredjedel av The Big To-Do hade befunnit sig på den nivån hade inget annat än högsta betyg kunnat komma ifråga. –PF

KRED!KRAUTTHIS IS HEAD0001Adrian/Border

Jag vet egentligen inte varför jag har så svårt för

malmöhajpen This Is Head. 0001 har det mesta man kan begära av ett debutalbum: det är mörkt, monotont, melodiöst, smart, kompetent och infallsrikt. Troligtvis är de fantastiska live. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan att musiken är ett utstuderat hopkok av saker

Beach HouseWalk in the Parkfrån Teen Dream, Bella Union/Bonnier AmigoBästa låten på årets hittills bästa skiva.

Roc MarcianoThugs Prayersingel, Fat BeatsTysta trummor, körer, jazzfunkiga basgångar – om det är så här gangstarappens framtid ser ut välkomnar jag den med öppna armar!

Dem Get-A-Way Boyz feat. Roscoe DashShe’s So Finemp3Världens partyhit! Har hiphopen någonsin varit så färgglad, euforisk och pampig som den är nu?

SadeIn Another Timefrån Soldier of Love, RCA/SonySades nya skiva är inte fullt så bra som den borde vara, efter tio års väntan, men den här soulhymnen är i en klass för sig. Den tinar upp alla frusna hjärtan.

Party Boyz feat. T-Pain & Waka Flocka FlamesFlex (remix)mp3Äkta dekadens. Gucci Manes kompis Waka Flocka Flames är överallt just nu, och han är faktiskt lika bra som har sitt fantastiska artistnamn.

SOUL

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli om Teddybears Devil’s Music


som borde gå hem 2010 - som ett krautigare Moun-tain of One, fast med erbarmligt tjatig sång. –EW

R’N’BJASON DERÜLOJason DerüloWarner

Jag gillar verkligen Whatcha Say,

Jason Derülos hitlåt som nog får räknas till årets bästa singlar. Resten av skivan är inte lika upphets-ande. Den Haiti-födde sångaren gör en extremt radiovänlig typ av r ’n’ b, ofta i det hurtiga tempo som Black Eyed Peas har vridit upp musiken till. Han är nog en förebild för några miljoner haitier. Han har blivit helt amerikansk. –NRFN

NY!TRIPHOPHIGH PLACESHigh Places vs. MankindThrill Jockey/Border

High Places var nog tvungna att ta ett steg framåt.

Frågan är om det här var rätt steg. Brooklynduon har tonat ner sin charmiga men också begränsande reverbfrossa och fyllt ut ljudbilden med ett mörkare, lite triphoppigare sound. I de souligare låtarna funkar det utmärkt, liksom på de mer atmosfäriskt episka. Tyvärr är ändå det övergripande intrycket mer opersonligt än tidigare, och betydligt mer ospännande. –EW

AVATAR!FOLKTRONICAJÓNSIGoParlophone/EMI

En av anledning-arna till att jag älskade Jónsi och

Alex " olårsalbum Riceboy Sleeps var att Jónsi där hade vett att hålla munnen stängd. På sitt nya soloalbum låter han tyvärr de falsett-

fastnade stämbanden vibrera hejvilt, och gnäller sönder varenda enskilt spår. Melodierna är sockersöta, och det folktroniska upplägget ekar lite väl mycket naturkraftsvurm för min smak. Lite som om millennieskiftes-Björk hade gjort soundtracket till Avatar. –EW

COVERPOPDI LEVALovestarUniversal

Ni vet det där autokompet man kunde ställa in på

sin synt när man var barn? Det är Tomas Di Leva uppenbarligen väldigt förtjust i, för han låter det utgöra den musikaliska grunden i många av den här skivans låtar. Vi får i alla fall hoppas att det är det han har gjort, då det vore smärtsamt illa tillbringad tid att återskapa detta sound så minutiöst som han i annat fall har gjort. Hur det än ligger till är det synd att Di Leva har valt den ljuddräkt han har. Han sjunger nämligen bättre än någonsin - mjukt, vackert, voluminöst. I vissa fall räddar det nästan det dravel till hitkavalkad han har valt att tolka. Lovestar kunde inte bli mer förutsäg-bar i sitt låtval om den så åkte på inspirationsresa till Sälens afterski.

Kanske skulle min tolerans vara större om inte så många redan hade misshandlat Boys Don’t Cry och Let’s Dance. Fast troligen inte. Titlar som Another Day In Paradise och Neverending Story kräver att man tillför något utöver det vanliga, och det gör inte Di Leva. Han tillför sig själv och sitt sedvanliga kärleksbudskap och ingår således en sliskig symbios med ursprungsverket. Det enda försonande i Di Levas fortsatt envisa utforskande av kosmos godhet är hans

val att tolka Personal Jesus – ett tecken på humor och självdistans. Men det räcker långt ifrån hela vägen. Däremot lyssnar jag gärna på de stillsammaste spåren The Miracle of Life och avslutande The Winner Takes It All, och funderar på om det inte är balladkung Di Leva borde bli. Eller jazz- och soulman. Då lovar jag att se fram emot nästa coveralbum. –EW

DAGBOKSPOPMITT PIANOAllt ljus på migRamneko/Universal

Är vi verkligen så svältfödda på svenskspråkig

Annika Norlin att vi är beredda att acceptera vilka substitut som helst? Alexandra Ramnewall försöker snärja oss med öppenhjärtiga vardags-betraktelser, up tempo och en oklanderlig popproduktion, och i alla delarna är det Säkert! som är hennes förebild och måttstock. Men till skillnad från Säkert! är Mitt Pianos lyrik banal och poänglös, ibland riktigt svåruthärdlig, och krånglas obekvämt ovanpå låtar som inte rymmer något minnesvärt alls bakom fernissan. –PF

DISCOROCKGROOVE ARMADABlack LightCooking Vinyl/Bonnier Amigo

Elektronisk instrumental dansmusik är

idealistisk musik. Den bär på ett löfte: det här räcker, man behöver inte vokalister och refränger för att skapa popmusik som går in i folks hjärtan och får dem att dansa och le. Det är sorgligt när musiker överger denna idealism. För elva år sedan gjorde Groove Armada instrumental dansmusik. Nu gör de elektronisk pubrock. –NRFN

SCOCCO!RETROMONTY2010Hybris/Border

Jag förstår liksom inte varför jag ska lyssna på Monty

när jag kan slå på en Mauro Scocco-skiva. Forne Montt Mardié-mannen David Pagmars första släpp under nya namnet Monty bär fl er likheter med Scocco än låttitlar och fl u# g åttio- och nittiotalstypisk produktion – soulpopambitionerna och den förkylningsgrötiga rösten påminner om, men når aldrig upp till, dennes största stunder. Det är för tjatigt, för krystat naivt. För försökt charmigt. –EW

PRETTO!OPERETTRUFUS WAINWRIGHTAll Days Are Nights: Songs for Lulu Decca/Universal

Det var en gång en hyperbegåvad artist som inte

bara sjöng fantastiskt och skrev bedårande pop-ope-retter utan som dessutom snyggt balanserade sina pretentioner mot lekfullhet och humor. Länge klarade han av att hantera alla ryggdunkare och under-dåniga hantlangare, men till slut steg deras lismande beröm honom åt huvudet och han började tro på deras utsagor om hans gudalika förträ$ ighet. Och med

lekfullheten och humorn försvunna återstod bara överlastade och ointressanta Shakespearebaserade musikalverk som det här kvar. –PF

SVT!POPTIMO RÄISÄNENThe Anatomy of Timo RäisänenRazzia/Sony

Mitt i tv-fram-gångarna som underhållare i

Körslaget, i Melodifestiva-len, i P3 Guld, i Allsång på Skansen, i Godmorgon Sverige, i På spåret, i Dansbandskampen, i CSI Göteborg och säkert i några ytterligare folkkära program har Timo Räisänen tagit sig tid att spela in ny musik. Det applåderar vi. Om han dessutom hade tagit sig tid att skriva åtminstone någon minnesvärd melodi till sina euforipop- och pianoballad-kulisser hade vi applåderat ännu mer. –PF

POPTEDDYBEARSDevil ’s MusicEpic/Sony

Solglasögon är snyggt på tjejer. Det är inte lika

snyggt på killar. Och allra minst klädsamt är det på rockband. Teddybears gör musik med solglasögon på. Självmedveten kvasimodern pop (ooh, vi gör rock fast med trummaskiner och knorrande syntar!) som hela tiden anstränger sig för att vara cool och just därför misslyckas. Är man tolv år och köper sin första skiva är Devil’s Music nog en uppenbarelse. För alla andra är den meningslös. –NRFN

E%&'( W)**+('[email protected]

P(,-&. F/-*0(1)[email protected]

På nojesguiden.se hittar du fler och längre intervjuer (bland

annat med Galaxie 500 och med Peter Morén) och många, många fler skivrecensioner. Minst en ny varje dag, året runt, faktiskt. Och

mer än tio års recensionsarkiv. Allt som oftast kan du dessutom som grädde på moset vinna en

eller annan skiva. Det du!

G-Side i SkandinavienVisserligen bara Oslo och

Köpenhamn. Men om berget inte kommer till Muhammed får Muhammed komma till

berget.

Way Out West-bokningarna

Mysiga nollnolltalsveteraner som M.I.A. och LCD

Soundsystem och pigga ungdomar som The XX och Real Estate. Det blir episkt.

Reeperbahn2009 var Skriets år. 2010 är

originalets.

GaffaVi gillar att Sverige får en ny musiktidning. Men hoppas

verkligen att den blir roligare än sajten.

Bestämd form singular Invasionen, Parken, Avtalet,

Hästpojken, Nordpolen, Makthaverskan, Maskinen,

Familjen, Bruket. Bara Hajen förstår att det räcker nu.

SkivbolagsslöseriDamon Albarn får en

mångmiljonbudget för, Gorillaz-video, och bränner

dem på… Bruce Willis. Var är finanskrisen när man

behöver den?

CaribouSwimkommande album, City Slang/Bonnier AmigoCaribou blir bara mer och mer dansanta, och jag mer och mer frälst.

Damien JuradoArkansasfrån kommande albumet St Bartlett, Secretly CanadianVem hade anat att vårens finaste släpiga lo-fi-soul skulle komma från Seattle?

Most Valuable PlayersSome NerveLookOj. MVP:s återkomst präglas av en rejäl musikalisk makeover, där den slipade klipp-och-klistra-popen får stå tillbaka för mjukt vågkantad västkustsoul.

The New PornographersTogetherkommande album, Matador/PlaygroundNästa månads bästa album, i hård konkurrens med The National.

Ludwig BellStockholm Bluesförmodligen på kommande soloalbum, Razzia/SonyDreamboys forna sångare drar en lans för huvudstaden.

Galaxie 500This Is Our Musicåterutgåva, Domino/Playground“Mycket av den bästa konsten görs under spända förhållan-den, snarare än harmoniska.” Naomi Yang, nojesguiden.se

Elina Wessman om Tomas Di Levas Lovestar


Hur jämställda är vi i Sverige, EGENTLIGEN?

–Om man går till forskning och fakta får vi konstatera att vi inte är ett jämställt land. Det finns det inget annat land som är heller. Det är viktigt att förstå att när vi har fått pris tidigare för världens mest jämställda land säger inte det något om hur vi förhåller oss till målet, utan bara om hur vi förhåller oss till andra länder. Vi ska ha lika stora möjligheter att forma våra liv, oavsett om vi är män eller kvinnor, och så är det inte idag.

Hur orkar du kämpa? Vad är din drivkraft?

–Jag vill nå målet. Patriarkatet är pinsamt. Det är inte värdigt oss som människor. Jag är alldeles för frustrerad för att finna mig i det här, så då är det bara att ösa på. Någon gång kommer det att bli en förändring och då kan den lika gärna ske nu.

Så du håller dig inte kvar i politiken bara för att jävlas med dina mot-

ståndare?–Nej, det finns inget självändamål i det här. Jag vill gärna vidga demokratin och tycker inte att det är kul med poster och positioner i sig. Jag har ju lämnat Vänsterpartiet och partiledarrollen.

Har du någon gång tänkt ”äh, nu pallar jag inte mer, jag har gjort mitt”?

–Tvärtom! Jag började som aktivist på gator och torg och nu är jag tillbaka i den rollen, så jag har gått hela cirkeln runt. Jag tycker att det här är skitkul och spännande. Det kanske är sjukt?

Hur känns det att vara hatad?–Jag tror inte att jag är hatad av så

många. En del hatar mig naturligtvis och det är för att många blir väldigt provocerade när man pratar om kön och makt. Och jag kan förstå det, för det sitter i den egna identiteten. Det är jobbigt att tänka att man ska ändra på sig om man har klamrat sig fast i stereotyper. Och då förvandlas de känslorna till hat mot mig, man skjuter budbäraren.

Hur många hatmejl får du per dag och hur många procent av dem

kommer ifrån män?–Det är ju absolut fler män än kvinnor. Men jag får inte så många. Det blir däremot hat när jag har skrivit något på nätet. Och då är det män.

Anonyma?–Ja, precis. I skydd av anonymitet

kräks väldigt många så fort jag visar mig. Tycker du att du har förtjänat någon av den kritik du har fått?

–Nej, det kan jag inte påstå. Jag ångrar inte

något jag har gjort. Jag har inte något emot saklig kritik, men jag får saklig kritik så sällan. Men jag gillar att ta debatt, så jag välkomnar människor med andra utgångs-punkter.

När är feminism allra viktigast?–Det finns en föreställning om att det

här är någonting som bara handlar om kvinnor och inte om män. Könsmaktsord-ningen bygger ju på att det är både kvinnor och män som befinner sig i en relation som maktmässigt ser ut på ett visst sätt. Det som är svårast att stå ut med är mäns våld mot kvinnor i nära relationer och att det inte erkänns som det stora säkerhetspolitiska problem det är. Det är jävligt konstigt att mäns våld mot kvinnor betraktas som en kvinnofråga. Sedan är arbetsmarknaden en viktig fråga – att det arbete som kvinnor gör inte värderas lika högt som mäns. En gymnasieutbildning på en verkstadslinje ger en ingångslön är 4 300 kronor högre än vårdlinjen. Och det ökar! När vi startade F! var det 3 596 kronor i skillnad. Och det är inte bara låglönejobb, det här finns i alla skikt. Och så fort kvinnor går in i nya yrken…

… som läraryrket.–Ja, läraryrket är ett jättebra exempel.

Lönerna sjunker och tjo", så har det blivit ett kvinnojobb. Nu står prästyrket på tur. De där uppe är oroliga för att så många kvinnor läser teologi och att statusen kommer att sjunka och löneutvecklingen stanna av. Sedan kan Jan Björklund härja och peka med hela handen som en jävla militär, men det spelar ingen roll.

När är feminism oviktigt?–Feminism som utgångspunkt för att

tolka samhället är aldrig oviktigt. Men det är klart att man kan ta ledigt från politiken och sätta sig i skogen någonstans.

Vad tycker du om föräldrar som ger sina döttrar ljusrosa bebiskläder och

sina söner blåa? Spelar det någon roll egentligen i det långa loppet?–Absolut, det ingår i hur vi gör kön. Redan på BB när vi möter den nya, lilla människan, möter vi ett kön. Vi tolkar skriken olika. Frågar man varför en liten flicka gråter

svarar de flesta ”hon är ledsen”, medan man, om en pojke gråter, svarar ”han är arg”. Det är viktigt att vi istället försöker möta individen och öppna så många dörrar som möjligt så att det här lilla barnet får utvecklas utifrån sin egen kapacitet. Det är också därför förskolelärare borde ha utbildning i genuspedagogik.

Varför är Alliansen så pinsam?–För att de för en antifeministisk

politik! Jag tar på mig genusglasögonen och analyserar, vad är konsekvenserna med deras politik? Jo, det har blivit mer lönsamt att vara man, den ekonomiska politiken har inneburit stora skattesänkningar för de som har mest och man har gjort förändringar i A-kassan som slår mot deltidsarbetande kvinnor som inte får stämpla upp till deltid utan tvingas bli arbetslösa på heltid. Vilken jävla idé! Helt åt helvete och det är bara tre exempel.

Har du sett deras nya logga?–Nej.Här, titta i tidningen.–Ja, den ser väldigt reklamig ut. Den

säger ingenting om vad det är. Färgen har de tagit för att de vill fånga upp den här orangea revolutionen i öst, som har visat sig vara väldigt västfinansierad. Den här loggan är väldigt ointressant, det ser ut som en reklam för Viking Line eller vad fan som helst.

Avfärda en aktuell svensk politiker.–Min utgångspunkt är att alla gör så

gott de kan, och sedan kan en del inte bättre.Som vilka då?–Den borgerliga regeringen är som

någon sorts förvaltare, allihop. Det finns inget blod, inget kött, inget liv. Den som är värst är migrationsministern Tobias Billström. Han har ett stenansikte och talar och talar och förklarar och förklarar. Men det finns ingen passion, inget uttryck.

Har du märkt av några rasistiska tendenser i något parti, förutom

Sverigedemokraterna?–Ja, det tycker jag. Nyamko Sabuni har kommit med förslag man fullständigt häpnar över. Som det där om gynekologs-

undersökningarna. Hela Folkpartiet är fullt av en massa fördomar, verkar det som. Att man pratar väldigt svepande om di"usa ”muslimska grupper” till exempel. Allt sådant spär på Sverigedemokraternas popularitet.

Vilken politiker är den största mansgrisen?

–Haha, jag undrar det alltså.Finns det så många?–Nja, jag kommer inte på någon nu. I

och med att jag är så tydlig med dessa frågor tror jag att folk skärper till sig kring mig. Jag har en liten vaccine"ekt. ”Nu kommer den där jävla bitchen, det är dags att skärpa till sig”.

Vilken högerpolitiker skulle du kunna tänka dig att hänga med en

hel dag?–Jag och Carl Bildt är gamla polare. Vi gillade att debattera med varandra och han har en intellektuell hederlighet. Det var en ömsesidig uppskattning som också gjorde att vi kom att trä"as privat.

Mansskatten kan du inte vara stolt över. Har du planer på någon ny

generaliseringsskatt som feminister kommer att behöva skämmas över?–Det var inget förslag om en mansskatt. Det var en motion jag skrev som handlade om att regeringen skulle utreda den totala kostnaden av mäns våld mot kvinnor. För den är enorm. Det handlar inte bara om individuella tragedier utan om inkomst- och skattebortfall och sjuk- och psyk-vårdskostnader. När man väl har fått fram prislappen på våldet ställde jag frågan – vem ska betala? Idag betalar kvinnor, inte med pengar, utan med en kollektiv rädsla. Det vore rimligt att alla vore med och betalade. Det var detta som media vred ett varv och döpte till mansskatt.

Hur töntigt på en skala från ett till tio är det att vara för jämställdhet,

men inte våga kalla sig för feminist?–Det är väldigt töntigt. Men det handlar om okunskap, folk tror att det är en åsikt och inte ett samhällspolitiskt mål. Det är sorgligt att det finns ett sådant kunskapsförakt på dessa områden.

I trygga Sverige, där vi inte behöver oroa oss över krig eller att inte ha

mat på bordet – vilken är den viktigaste politiska frågan?–Arbetsmarknaden. Lönediskrimineringen. Att kvinnor inte får ordenligt betalt och att vi inte tar itu med arbetstidsfrågan.

Så ponera att Feministiskt initiativ skulle vinna valet 2010. Vad är det

första ni skulle göra?


–Att politisera arbetsmarknadsfrågan. Arbetsmarknadens parter klarar inte det här, och den frågan måste lyftas upp och tas itu med på en högre nivå.

Hur hade världen sett ut om den hade styrts av kvinnor?

–Det hade inte gjort någon skillnad i sig. Det ska vara en jämn könsrepresentation. Alla kvinnor är inte feminister, medan det finns män som är det.

Vad säger man till en kvinna som inte är feminist? Hur omvänder man

henne?–Det beror ju på var hon är. Man kan inte tala om rätt eller fel. Det är lika besvärligt när män inte är feminister. Ännu mer besvärligt, för den som har mest makt har störst möjligheter att förändra.

Hur mycket sämre har Vänster-partiet blivit sedan du lämnade det?

–Jag kan ju bara se utifrån numera och jag kan bara se att opinionsstödet har sjunkit. Vilket är synd.

Vad beror det på?–Jag är inte inne i det arbetet så jag

kan inte säga det. När jag var partiledare jobbade jag extremt utåtriktat, och det betydde en del då, men alla måste hitta sin egen väg.

Är inte hela vänsterprojektet bara en dålig ursäkt för att man är fattig?

–Nej, det låter osedvanligt korkat. Det är en fruktansvärd människosyn som går ut på att folk får skylla sig själva och att fattiga är lata. Det vittnar om att man inte vet hur det är att inte ha några pengar. Att vara fattig handlar fanimej inte om lathet!

Vem är den skarpaste politikern du har mött?

–Jag blev mycket imponerad över Inga Thorssons oförtröttliga arbete för fred och nedrustning, i Sverige och i världen. Hon gjorde en plan för total omställning av krigsindustrin till civil produktion till exempel. Tyvärr uppskattade inte den socialdemo-kratiska regeringen hennes arbete.

Vad tycker du om den svenska monarkin?

–Jag vill att vi i Sverige ska ha ett modernt statsskick. Jag vill att statschefen ska väljas av folket. Kungahuset kan med fördel privatiseras. De har ett starkt varumärke, Victoria kan bli bra VD och tröttnar hon kan hon ställa upp i presidentvalet.

Varför vet du alltid bäst?–Åh, jag vet inte alltid bäst. Men jag

har klara uppfattningar, ofta baserade på fakta och forskning. Kommer någon med konstruktiv kritik är det guld värt.

Vad säger man till folk som hävdar att sin bransch är ojämställd på

grund av att det ”inte finns bra kvinnor”? –De har inte letat på rätt sätt, på rätt ställe. Näringslivet är fullt med gubbar som hävdar just detta men det är för att de bara letar i sina egna nätverk och definierar ”kompetens” som att det innebär att personen ska ha samma egenskaper som de själva. Pinsamt trångsynt!

Vilken bransch, om du bara fick välja en, skulle du vilja skicka till

jämställdhetsläger?–Skolan! Det är i skolan som kunskaperna om hur det ser ut måste komma in och det är de unga som ska öka sin medvetenhet tidigt.

Varför ställde du upp i Let's Dance?–Jag tycker att det är roligt att dansa,

jag trodde att jag kunde göra det bra, vilket jag tycker att jag gjorde, och det sammanföll med valåret, vilket var ett plus. F! har varken pengar eller personal så det var väldigt bra att kunna börja valåret med att dansa in i folks vardagsrum. Nu övergår Let’s Dance i Let’s Vote!

Varför fick vi inte se några rejv-moves från din Docklandstid?

–Programmet bygger på idrotten tiodans och det är särskilda regler och krav som gäller. Det är i finalen man får dansa fritt och dit kom jag inte.

Vi läste att du vägrade inlednings-numret i programmet som gick ut på

att kvinnorna skulle falla på knä i slutet. Hur många av dina andra krav fick producenterna rätta sig efter?–Haha jo, jag tyckte att det var väldigt konventionellt att alla kvinnor skulle falla ner och luta sig mot männens ben. Lösning-en blev i stället att alla ”amatörer” stod upp och pro"sen fick falla på knä. Jag frågade inte alltid om lov för det jag gjorde. Till exempel kuppade jag ett glittrande kvinno-kampsmärke på rumpan i valsen. Jag slet av

mig kjolen helt enkelt. Väldigt lyckat. Hade du bra betyg i skolan?–Jag gick nio år i skolan och slutade

med medelmåttiga betyg. Jag hade faktiskt C i matte och inte så bra ordningsbetyg heller… När jag läste in behörighetsämnena som lite mer vuxen gick det mycket bättre.

Om vi bara ser till det yttre och tillåter oss att vara lite generaliserande

– föredrar du karlakarlar eller mjukisar?–Jag vill ha människor! Inga stereotyper!

Vart gillar Gudrun Schyman att gå ut och rulla hatt?

–Jag är en o"entlig person och går aldrig ut och rullar hatt. Jag dricker sedan mer än tio år tillbaka ingen alkohol så jag blir inte i hatten heller.

Män är djur, eller hur?–Det där är ett citat lösryckt ur sitt

sammanhang, som förföljer feminismen. Det är trist. Det handlade om en recension av Valerie Solanas bok, där hon berättar utifrån sina egna erfarenheter av misshandel och våldtäkter och där hon skriver att ”män är djur” och massa annat. Hon som var ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer blev i en film provocerad att ställa sig bakom påståendet.

Du är väldigt välbevarad. Vad är din hemlighet?

–Jag håller på med det jag brinner för.Blir det någon uppföljare på förlossningsfilmen?

–Ni menar hur gick det sedan för barnet? Nej, det tror jag inte. Det finns inga planer på det i alla fall. Men det är väldigt roligt att den fortfarande används i föräldrautbild-ningen. Den står sig, som god kvalitet gör.

Brukar du använda ”fitta” som skällsord?

–Nej, och jag tycker det är väldigt tråkigt när någon gör det.


STYLING: MICHAELA FORNI OCH CAMILLA ÅSTRANDKLÄDER: SVART KLÄNNING FILIPPA K!NK, GRÖN KLÄNNING FILIPPA K!NK, SKOR ACNE!NK, ARMBAND GOLD DIGGER!NK, RING LUCAS JACK LONDON!NK,KOSTYM FILIPPA K!NK

HANDLA DIREKT PÅ WWW.NILSONSHOES.COM

adidas bobbie burnscaterpi l lar c larks c lou conversedepeche dockers f red perrygant g-star hummel hush puppieskeds lacoste merre l l n ikenorberto costa oscar ia paul smithplayboy puma replay r iekerrockport sneaky steve tamar ist iger vagabond

VAGABOND 499:-

NILSON 650:-

Documents

Nöjesguiden Nr 3 Stockholm