24 25

Reportage

Pernilla har hittat hem bland rosor och dagg Att drömma om en trädgård full med rosor, rinnande vatten och en staty gör säkert många. Att göra det när man är barn är nog ovanligare. Bilden av en trädgård dök upp allt oftare i Pernilla Kopparheds sinne och har sedan dess funnits närvarande. I dag har hon skapat sin trädgård efter en minnesbild nedtecknad från sitt undermedvetna.

Text: Ehva Löpp Foto: Freja Löpp

Plötsligt försvinner jag in en an-nan värld, in i en annan dimen-sion. Jag står i Pernilla Koppar-

heds hemlighetsfulla trädgård.

gångar och vrår och mängder av ljuvliga rosor. Mitt i den vackra trädgården ligger en liten röd stuga där hon ger regressioner. Vi ska också göra en resa till mina hemliga rum. Till mina tidigare liv – mitt i den hemlighetsfulla trädgården fylld av rosor. – Nosa på den här så får du se, säger Pernilla Kopparhed uppmanande. Jag böjer mig ner och luktar på en ljuvlig ros i en skimrande rosa toner. Trädgården på Ingarö strax utanför Stockholm nästan svämmar över av rosor i alla tänkbara nyanser, från mildaste champagne, blekaste rosa till eldigt plommonrött. Pernilla är just fyllda 60 år och har en sprudlande energi. Det går inte att ta miste på att hon är stjärntecknet tvilling.

– Redan som liten, när jag var i 12-årsål-dern, drömde jag om en trädgård, berättar Pernilla. Det var som en minnesbild av en trädgårdsgång som jag har strosat omkring i för länge sedan i mitt undermedvetna. Det är ingen svensk trädgård, jag förmodar att det är en engelsk. Den har färgat min bild hur jag vill att en trädgård ska vara, från mitt huvud. Kanske är den från ett tidigare liv? Bilden har i alla fall funnits i mitt huvud så länge som jag kan minnas. Jag har bara ett sceneri, och nu fattas det bara en

titta fram ur buskarna, lite nött och skavd. Den ska liksom tränga sig fram, mellan små rum av stora rosenbuskar och skugga, säger Pernilla.

Porten till hemligheternaDet är spännande att följa med i Pernillas trädgård, det känns nästan som en saga. Plötsligt sätter det sig en rödhake på en

– Åh, utropar Pernilla lyckligt! Efter att ha sett rödhaken som visar den gömda dörren

-fulla trädgården” av Agnieszka Holland från 1993 har alltid rödhakar haft en mycket speciell plats i mitt hjärta. Filmen har

som jag har sett många gånger med mina

och bo hos en släkting. En dag ser hon en liten rödhake i parken som visar henne en mur bakom buskarna, och en port, till en hemlig rosenträdgård.– Min minnesbild av min trädgård där jag

att jag har skapat min egen trädgård. Jag njuter av att tänka ut hur jag vill ha den. Men jag vill ha för mycket! Jag brukar börja med skisser men sedan svämmar det lätt över!

Drömmen från det undermedvetna har blivit verklighet

26 27

Personlig utveckling Personlig utveckling

Det samsas cirka 200-250 olika rosensorter i den cirka 5500 kvm stora trädgården, rosorna blir som små bebisar för Pernilla. När vi går runt och tittar på dem, pratar hon med dem. Ibland medlidsamt eftersom de drabbats av löss och ibland med lycka i rösten när hon ser en ros i knopp.

UppstickareIbland tycker rosen att det passar bättre att sticka upp på en annan plats än vad Pernilla tänkt och hon ser med spänning på hur det förändras i trädgården. Varma dagar står doften som en sky. Att Pernilla älskar sina rosor går inte att ta miste på, hon blir nästan olycklig när jag ber henne göra en tio i topp-lista på sina favoriter. – Det går bara inte att välja tio stycken, alla är så underbara och ligger mig så varmt om hjärtat, säger hon med stor inlevelse. Albarosornas vita eller blekt rosa rosor eller

Honungsrosen, det går bara inte att välja! Många rosor har franska namn och har gett essanser till olika rosenparfymer. Apotekar-rosen är vanlig i klosterträdgårdar i Europa för att man gjorde rosenvatten. Men det har varit det värsta trädgårdsåret någonsin med allt regn i år, klagar hon.– Det här är “England”, berättar Pernilla och visar in mig i ett nytt “rum” av rosor. Jag samlar på engelska rosor som David Austin har korsat fram. Han är en rosföräd-lare och har ett paradis utanför London som jag drömmer om att få att besöka. Min samling är rena småpotatisen, jag har bara cirka 20 olika sorter. Austinroser doftar helt fantastiskt, nästan som smörkola blandat med citron, söt och syrlig.

– Jag tror att jag var en av de första i Sverige som gav mig på en engelsk samling för cirka 10 år sedan, säger Pernilla ödm-jukt. Men jag är lite otrogen, fortsätter hon

Pernillas motvilliga tio i topplista

1. Rosa alba “Amelia”har stora ljusrosa, lätt fyllda blommor som är vidöppna med de gula ståndarna väl synliga. Rosen är skapad av Vibert 1823.

2. Rosa alba “Mme Plantier” är små tätt fyllda blommor med en härlig doft. Knopparna är små, det är ingen typisk albaros då den den troligen har “blod” från “Rosa Moschata” i sig. Rosen skapades av Plantier 1835.

3. Rosa alba “Dronningen av Danmark” har fyllda blommor i en vacker mellanrosa färg och en härlig doft. Börjar blomma lite senare än andra rosor och skapades av Booth 1816.

4. Rosa gallica “Adéle Prévost” har stora fyllda blommor i en fantastisk mörk röd färg som skiftar i olika toner av rött och karmin. Härlig doft men av okänd härkomst.

5. Rosa gallica “Charles de Mills” är en fantastisk ros som skiftar i färgerna karmin-purpur, kastanj och mörklila och är lätt fylld med en härlig doft. Okänd härkomst.

6. Rosa gallica “Jenny Duval” har stora lätt fyllda blommor som skiftar i körsbärsrött, violett, grått och brunt. Den är helt underbar men av okänd härkomst.

7. Rosa borbonica “Great Western” är en högväxt ros med stora bolliga mörkt karmin-röda blommor med rödbruna skuggningar i

1840.

8. Rosa moschata hybrida “Ghislaine de Feligonde” har massor av klasar med små halvfyllda blommor med aprikosfärgade knoppar som sedan blir helt vita rosor. Underbar fruktig doft och framställd av Turbat 1916.

9. Rosa moschata hybrida “Prosperity” har massor av halvstora rena vita rosor med en helt ljuvlig fruktig doft. Rosen är framställd av Pemberton 1918.

10. Engelsk Austin “Gertrude Jekyll” har stora mörkrosa, fyllda blommor med fan-tastisk doft. Framställd av David Austin.

och skrattar, jag blandar lite engelskt med franska rosor. Det blir kanske fem nya sorter per år, svarar Pernilla och skruvar på sig. Utan att hon säger det misstänker jag

Regression ger inspiration– Jag har inspirerats av min mammas stora rosintresse. Mina favorittoner går helst i champagne, laxrosa, aprikos till violett och mörkröd sammet. “Vacker utan smicker” är ett av namnen på de ljuvliga rosorna och jag kan inte att annat än att hålla med.Pernilla berättar också om sina inre bilder från en regression som ger henne trädgård-sinspiration än i dag. – Jag vet att jag haft ett tidigare liv i England, kanske på 1800-talet där jag var hushållerska. Jag tror att jag var ledsen och gick ut i rosenträdgården som tröst. Jag har gjort många regressioner, både vägledda och med band hemma när jag varit själv.

Man kan prova att fråga en speciell fråga som till ett exempel “engelska trädgårdar”, men det är inte säkert att det kommer upp, att det är viktigt för mitt undermed-vetna just nu. Det handlar om att lösa upp negativa knutar när man gör en regression. Jag har olika nycklar att ringa in proble-men med och det har alltid funkat. En del har mycket stora knutar., säger Pernilla Kopparhed och fortsätter:

Kosmiska allvetandet– Det kommer tankar till mig som jag får hjälp av och jag har haft många över-naturliga upplevelser. Jag kallar det “för det Kosmiska allvetandet”! Jag är inte så särskilt intresserad av det kyrkan säger och det kan ha att göra med gamla minnen från mina tidigare liv av vad kyrkan har gjort. Jag läste aldrig bibeln som liten, trots det har jag fått besök av Jesus många gånger i mitt liv .

– Meditationerna har verkligen berikat mitt liv, de är helt underbart sätt att utvecklas, säger Pernilla och fortsätter, att meditera i grupp är det bästa, speciellt när jag har fokuserat på ärkeänglarna. Vissa av meditationerna har varit en otrolig up-plevelse i färg, det är som att gå “Kungsvä-gen” för att utveckla det mediala när man mediterar.

Tidigare liv i EnglandPernilla har levt ett av sina tidigare liv i England, där hon var hushållerska. När hon var ledsen gick hon ut i den ljuvliga rosenträdgården som gav tröst, trädgården kom att betyda lika mycket för henne då som nu. Den skänker henne sann lycka i njutning av doft och färg, med en rödhake som symboliserar att hon har hittat hem till sin egen hemliga rosenträdgård.

Vänd blad och följ med på en resa genom sinnets labyrinter. I en liten röd stuga mitt bland alla doftande rosor. Vi ska göra en regression!

28

Regressionsterapi

Mötet med det förflutnaLugnet sänker sig över rummet. En svag rosdoft bäddar in våra sinnen och avslapp-nat hörs Pernillas röst någonstans långt borta. Vardagen sjunker undan och ger plats

som ska göra det lättare att leva idag.Text: Ehva Löpp Foto: Freja Löpp

Vi lämnar den vackra trädgården och går in i hennes lilla röda stuga där hon tar emot klienter

som vill spå sig i Tarotkort, få sitt astrolo-giska horoskop uträknat eller vill gå in i en regression. Det är det senare, en regression som jag ska göra.– Allt har ett samband, menar Pernilla. Du kan genom olika sätt gå vidare i ditt nuvarande liv om du förstår vad du har med i bagaget från dina tidigare liv.

Vi gör oss redo för att gå in i mina hem-liga rum, mina tidigare liv. För att se vad de kan hjälpa mig med i det här livet.Pernilla stoppar tryggt in mig under en

mig att slappna av.

Djupa andetag

duggar behagligt på rutan. Jag uppmanas att ta ett djupt andetag och

fylla lungorna med luft och mycket sakta andas ut. En gång till. Ett djupt andetag in och mjukt ut. Pernilla börjar sakta och metodiskt prata.– Känn, hur dina fotsulor känns varma och tunga. Jag följer med i hennes mjuka ton, från smalbenen, upp till magen och vidare till huvudet för att avsluta med

mycket trygg när hon steg för steg för mig ner till mitt undermedvetna.

Jag ville till varje pris stanna kvar. Motsträvigt vaknade jag till liv igen.”

En resa i sinnets dolda rum

Foto & bearbetning Maria Äxter

Regressionsterapi

forts. nästa sida

En resa i sinnets dolda rum med regression:

Ascalas reporter Ehva Löpp bäd-dades ner och i djup avslappning guidades hon av Pernilla Kkop-perhed under en regression.

30 31

RegressionsterapiRegressionsterapi

Efter den här upplevelsen började jag att fundera på döden. Vad händer där på an-dra sidan? Vad är döden? Jag är övertygad att man lever ett antal liv, att man har olika livsuppgifter i varje liv för att lära sig att utvecklas som människa. Jag tror någon-stans att döden bara är ett mellanläge där själen i form energier väntar på att gå ner till nästa kropp, nästa fas av mänskligt leverne. Jag tror också att när man själv är redo att födas på nytt så bestämmer man sig för det.

Slitna tofflorEn gammal arbetskollega till mig skulle skriva en artikel om en regression, hon var mycket skeptisk till ämnet. Döm om hennes förvåning när hon “vaknade” upp i hypnosen och tittade ner på sina fötter

att hon vinglade till och förstod att hon var berusad, hon var en alkoholiserad hemma-fru som hade ihop det med granngubben. Alla är alltså inte kända indianhövdingar, Cleopatra eller kungligheter. Utan just

Det som gjorde den här historien så speci-ell var att i praktiken kunde min kollega googla för att leta upp sina barn i sitt tidi-gare liv. De skulle vara i 70-årsåldern nu. Tanken är svindlande! Hon valde att avstå.

Fiskarhustru i GlasgowEtt annat av mina tidigare liv utspelade sig i Glasgow. Jag har aldrig varit där tidigare, men jag visste direkt var jag befann mig. Jag vandrade ner för en backe, såg kyrkan och kom fram till hamnen där jag “visste”

stannade till för titta på båtarna och ham-nen som var fylld av gråa trätunnor och grova skottkärror i trä. Jag fortsatte upp till vänster till huset där vi bodde, det var byggt av mörk sten och höga smala trappor ledde upp till vår bostad. Rummet där vi bodde hade stampat jordgolv och bestod av en lång träbrits där mina tre barn satt och väntade på mat framför ett grovt bort. Jag stod vid den öppna spisen och rörde om i grytan samtidigt som jag vaggade min

bebis som hängde i en trävagga från taket i grov kätting. Det var en surrealistisk känsla som samtidigt kändes så enormt välbekant. Pernilla bad mig gå vidare in livet, till mitt dödsögonblick.Jag kände hur min kropp hade åldrats,

jag kände tydligt mina bröst som hängde utan behå innanför min klänning och min böjda rygg. Men jag var lycklig! Jag var lycklig för att min son och hans familj hade tagit hand om mig och jag satt tryggt och gungade i en gungstol. Nu hände det otroliga, jag dog.

Det är svårt att beskriva denna ljuvliga lyckokänsla av harmoni. Det var en känsla av total lycka och tillfredställelse. Som att äta den ljuvligaste chokladtårtan i solen när man har en hel lång semester framför sig, en så obeskrivbart behaglig känsla som jag inte ville släppa taget om. Jag blev nästan arg på Pernilla när hon ville väcka mig. Jag ville till varje pris stanna kvar i “döden”. Motsträvigt vaknade jag till liv igen.

Vi gör oss redo för att gå in i mina hemliga rum, mina tidigare liv. För att se vad de kan hjälpa mig med i det här livet.

FaktaPernilla Kopparhed

– Fem, fyra, tre, två och ett! Nu kan du titta ner på dina fötter, vad ser du där?Jag tittar ner och ser ett par grova kän-gor och en vandringskäpp i höger hand. Jag stannar upp och njuter av de vackra

dalen likt ett vykort.

”Jag är cirka 55 år gammal och går med stolta steg på marken. Jag är på väg hem och jag är en man. Sjön ligger lite till höger nere i dalen. Pernilla har bett mig att säga det första som kommer upp i huvudet och inte tveka. Det känns som jag är i norra Norge och året är 1817. Jag är på väg mot den lilla träkyrkan som har nio rader av bänkar. Det är en mycket enkel kyrka, men byn är liten. Jag är präst. Predikstolen är enkel utan utsmyckning och det är sex trappsteg upp till den. Det är lustigt, men jag vet så exakt.

Tydliga bilder Bilderna i mitt inre kommer tydligt upp och jag kan verkligen känna känslor.Jag går in i det bakre rummet där mina prästkåpor hänger. Sedan fortsätter jag till huset där jag bor med min familj, min hustru och mina döttrar. Det ståndas bröllop och det är en riktig feststämning, alla är glada, det är mycket folk i vårt kök som pratar och skrattar.

De sitter och gör kransar av prästkragar och blåklint som ska smycka kyrkan, runt det stora träbordet . Jag är stolt över min dotter, hon har mörkt hår och ser ut som en älva. Hon är lycklig och vill inte stå still. Getterna kommer plötsligt in och hon sjasar skrattande ut dem. Min fru är god mot mig, hon är kort och rund med mörkbruna ögon. Mitt hem är rent och prydligt med spetsgardiner och ett blått skåp med målning på. Det är min andra dotter som syr, hon har sytt prästkåpan och nu syr hon något i spets som ska vara till bröllopet.

Präst i norra NorgeNästa sekvens är själva bröllopet. Det är så

Gud och ljuset när jag viger dem och jag

mycket mat.– Hur känns det att vara präst, frågar Pernilla. – Det är mycket död och begravningar, svarar jag allvarligt. Ovanligt många nu, det har varit många tårar. Jag håller dem

alla, även på andra sidan. Men det är svårt när barn dör, jag brukar berätta att Gud skickar strålar och tar med sig själarna upp. Tvivla aldrig på Gud, det har hänt speci-ella saker i kyrkan. Jag har fått se Guds ljus i kyrkan.

trösta med ljuset!Sedan manar Pernilla mig mjukt längre fram i livet. Hon berättar efteråt att man automatiskt kommer till viktiga händelser i livet som man har blivit påverkad av. Mycket riktigt! Nu såg jag en ny kyrka för mitt inre. I byn där jag bodde hade vi byggt en ny kyrka, den var i trä med vit rappning och var byggd nära sjön. Kyrkan hade nu16 bänkrader och jag var mycket glad. Men glädjen var kort, jag drabbades av en muskelsjukdom som började i mina händer och hade svåra problem med att vända sidor i Bibeln. Jag såg för mitt inre att de har hjälpt mig med trästavar i psalmboken för att jag ska kunna vända sidor.

Det oundvikligaMen det oundvikliga händer, det kommer en ny präst till församlingen och det är en stor sorg för mig. Mina tårar strilar när jag ligger i den lilla röda stugan på Ingarö med Pernilla vid min sida. Jag kan verkligen känna sorgen, här och nu. Nästa sekvens hade jag gått in i döden. Det var mycket behagligt, både smärta och tårar försvann. Det är svårt att riktigt förklara vad som händer när man går in i en regression, man har kontakt med sitt allra innersta och det är mycket viktigt att ha fullt förtroende för den som sitter bredvid.

” Här är råden till mig från mig själv! Regressionsterapeut Pernilla Kopparhed frågade mig vad jag ville ge mig själv för råd från besöken i sinnets tidigare liv.

“Ta hand om dina barn när de behöver det, så tar de hand om dig på ålderns höst”

Mycket enkelt men fullständigt sant!

med ljuset” Mitt råd till mig själv som präst i Norge.

Det här var en bekräftelse av något som jag gärna vill tro på! De råden tar jag med mig ut i vardagen igen. //Ehva Löpp