REHABILITERING AV PERSONER MED GRAV … · rehabilitering och/eller bilaterala hjälpmedel, vilket i sin tur bland annat påverkas av grad av hörselnedsättning (Hjaldahl, Widén,

2016-10-20 REFERENSGRUPPEN FÖR KVALITETSREGISTER FÖR GRAV HÖRSELNEDSÄTTNING VUXNA

NATIONELL REKOMMENDATION FÖR

REHABILITERING AV PERSONER MED GRAV HÖRSELNEDSÄTTNING

Bakgrund En grav hörselnedsättning försvårar möjligheterna att delta i auditiv kommunikation. För en

vuxen person med grav hörselnedsättning är ofta behoven stora och de individuella lösningarna

komplexa. En grav hörselnedsättning kan försämra den kommunikativa förmågan och orsaka en

ökad grad av isolering. Det kan ge negativ påverkan på upplevd livskvalitet och psykosocial hälsa

(Abrams, Chisolm, & McArdle, 2002; Arlinger, 2003; Carlsson et al., 2015; Turunen-Taheri,

Skagerstrand, Hellström, & Carlsson, 2016). I rehabiliteringsarbetet har hörselvården en viktig

roll för att underlätta möjligheterna för en person med grav hörselnedsättning att delta i

önskade situationer och aktiviteter. En viktig del för personen kan vara att få del av utvidgad

rehabilitering och/eller bilaterala hjälpmedel, vilket i sin tur bland annat påverkas av grad av

hörselnedsättning (Hjaldahl, Widén, & Carlsson, 2016).

För att underlätta rehabiliteringsarbetet av personer med grav hörselnedsättning har denna

rekommendation tagits fram för omhändertagande och kunskapsutbyte. Arbetet har sin grund i

det nationella kvalitetsregistret för grav hörselnedsättning.

Begreppet grav hörselnedsättning

I Sverige används framför allt två begrepp för samma patientgrupp, grav hörselnedsättning eller uttalad

hörselnedsättning. I engelsk litteratur används severe eller profound hearing loss, men man använder

också begreppet deaf och deafness. Hörselnedsättningen delas in i olika grader, utifrån uppmätt

hörtröskel, vilket syftar till att illustrera möjligheten eller svårigheten att höra ljud i olika situationer. Men

ett tonaudiogram beskriver inte fullt ut de problem en person med hörselnedsättning möter i olika

kommunikationssituationer i olika sammanhang (WHO).

I Europa har HEAR definierat följande grader:

Svensk benämning Engelsk benämning Hörtröskel

Lätt hörselnedsättning Mild hearing loss 25 – 40 dB HL

Måttlig hörselnedsättning Moderate hearing loss 40 – 70 dB HL

Grav hörselnedsättning Severe hearing loss 70 – 95 dB HL

Döv Profound hearing loss > 95 dB HL

(Adapted from: European Group on genetics of hearing impairment. Martini A (Ed.), European Commission Directorate, Biomedical and Health Research Programme (HEAR) Infoletter 2, November 1996, 8.)

WHO har en något annorlunda gradering av hörselnedsättning, se tabell nedan.

Svensk benämning Engelsk benämning Hörtröskel

Lätt hörselnedsättning Slight/Mild hearing loss 26 – 40 dB HL

Måttlig hörselnedsättning Moderate hearing loss 41 – 60 dB HL

Grav hörselnedsättning Severe hearing loss 61 – 80 dB HL

Döv Profound hearing loss ≥ 81 dB HL

Hämtad 161005 från: http://www.who.int/pbd/deafness/hearing_impairment_grades/en/

http://www.who.int/pbd/deafness/hearing_impairment_grades/en/


I Sverige beräknas finnas drygt 20 000 personer som har en grav HNS (Se Kvalitetsregistrets årsrapport

2015, tillgänglig via https://orl.registercentrum.se/).

Barndoms-/vuxendöva ingår i gruppen grav hörselnedsättning.

Mål med rekommendationen

Målet med denna rekommendation är att bidra till att personer med grav hörselnedsättning får en god vård. Denna rekommendation kan även användas som underlag till lokala/regionala vårdprogram. Rekommendationen är framtagen utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet och bygger på kunskapsläget då rekommendationen tagits fram och kommer regelbundet att revideras och finns tillgänglig via hemsidan för Nationellt kvalitetsregister för öron- näs- och halssjukvård, delregistret för grav hörselnedsättning hos vuxna (https://hnsv.registercentrum.se/).

Kvalitetsregister

I Sverige finns för hälso- och sjukvården Nationella Kvalitetsregister för att möjliggöra förbättringsarbete

inom vården, se mer information via

http://skl.se/halsasjukvard/kunskapsstodvardochbehandling/kvalitetsregisternationella.1431.html och

http://www.kvalitetsregister.se.

Kvalitetsregistret - Grav hörselnedsättning vuxna - är ett av de 9 nationella kvalitetsregistren som finns

inom Öron-, Näs- och Halssjukvård i Sverige.

Syftet med kvalitetsregistret för grav hörselnedsättning vuxna, är att göra en kartläggning och uppföljning

av patientgruppen i landet avseende demografiska data, rehabilitering och livskvalitet samt att studera

effekten av givna vårdåtgärder. Genom öppna nationella jämförelser syftar registret till att säkra

tillgången till jämlik vård och rehabilitering i landet. Registret utgör också en bas för ett fortlöpande

förbättringsarbete inom hörselrehabilitering för gruppen.

Kvalitetsregistret ger möjlighet till att studera ett stort antal variabler, där fyra av de viktigaste är;

1. nytta av hörselvårdens insatser

2. andel som deltagit i utvidgad rehabilitering

3. PIRS (Problems Impact Rating Scale), en skattningsskala som anger hur mycket

hörselnedsättningen påverkar det dagliga livet

4. andel personer som använder CI

Målet bör vara att de personer vi möter har nytta av våra insatser (>80% av personerna), att minst 80%

har fått tagit del av utvidgad rehabilitering samt att värdet i PIRS ligger lägre än 70.

I kvalitetsregistret definieras utvidgad rehabilitering genom att man i rehabiliteringsprocessen blivit

omhändertagen av flera yrkeskategorier (minst 3) alternativt deltagit i grupprehabilitering. Vår

Definition:

Grav hörselnedsättning (HNS) hos vuxna definieras utifrån ett hörseltest,

tonaudiogram, där tonmedelvärdet (TMV4) är 70 dB eller sämre på bästa örat

eller att maximal taluppfattning (SAME) är sämre än 50% på bästa örat.

https://orl.registercentrum.se/

https://hnsv.registercentrum.se/

http://skl.se/halsasjukvard/kunskapsstodvardochbehandling/kvalitetsregisternationella.1431.html

http://www.kvalitetsregister.se/


rekommendation är att Kvalitetsregistret utgör en grund i rehabiliteringsarbetet med gruppen vuxna med

grav hörselnedsättning. Läs mer om Kvalitetsregistret på https://orl.registercentrum.se/!

Evidensbaserat omhändertagande

Den vård som erbjuds till personer med grav hörselnedsättning bör grunda sig i evidens för att säkerställa att personen får bästa möjliga omhändertagande. Detta kan illustreras med figur 1. Den professionelle är den sammanhållande länken mellan de olika ingående delarna och bedömer tillsammans med personen lämpligaste rehabiliteringsåtgärd. Beslutet om rehabilitering grundas både på individuella och kontextuella faktorer samt utifrån vetenskap och klinisk kunskap. ”Att tillämpa evidensbaserad vård och omvårdnad innebär att bygga sina beslut på bästa tillgängliga vetenskapliga resultat från välgjorda undersökningar – som ett komplement till annan kunskap, och i samråd mellan patient och vårdpersonal.” (SBU)

ICF – International Classification of Functioning, Disability and Health

ICF (på svenska Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) är framtaget av WHO, och har två olika funktioner. Dels att vara en teoretisk modell för att studera hälsa och hälsorelaterade tillstånd, dels att fungera som ett klassifikationssystem. Båda utgår från en biopsykosocial modell, där man önskar skapa en helhetsbild av personens livssituation. Med denna modell studeras vilka möjligheter och hinder som ökar respektive minskar personens förmåga att klara sin situation. Det kan handla hörselfunktion men exempelvis också om ljudmiljön eller attityder hos personen själv eller hos personer i omgivningen. Modellen består av sex komponenter som alla bidrar till en persons funktion; kroppsfunktion, kroppsstruktur, aktivitet, delaktighet, omgivningsfaktorer och personfaktorer (se figur 2). Denna modell är väl lämpad att använda i rehabiliteringsarbetet med personer med grav hörselnedsättning. Läs gärna mer på Socialstyrelsens hemsida om ICF (www.socialstyrelsen.se) och på WHO´s hemsida (www.who.int).

Kontextuella

faktorer, t.ex.

lagar och riktlinjer

Personens situation,

erfarenhet, önskemål

Bästa tillgängliga

kunskap

Den

professionelles

expertis

Figur 1. Delarna i den evidensbaserade beslutsprocessen. (Socialstyrelsen, 2012)

https://orl.registercentrum.se/

http://www.socialstyrelsen.se/

http://www.who.int/


Figur 2. ICF – biopsykosocial modell. Interaktioner mellan ICF-komponenter (Socialstyrelsen, 2016)

Personcentrerad audiologisk rehabilitering – PCAR

Personcentrerad vård rekommenderas för personer med kroniska sjukdomar och/eller funktionstillstånd.

Det innebär att personen ska uppmuntras till att vara aktiv i sin egen rehabilitering och inte enbart

vårdtagare (Mead & Bower, 2000). Att arbeta med personcentrerad rehabilitering stämmer väl överens

med att följa ICF, då fokus naturligt läggs mer på vad en person klarar och de underlättande och

hindrande faktorer som finns, snarare än att fokusera på den skadade/nedsatta kroppsfunktionen.

Fördelarna med att arbeta personcentrerat är många, främst nämns nyttan och nöjdheten med

rehabilitering (Grenness, Hickson, Laplante-Levesque, & Davidson, 2014). En annan viktig fördel är att

man genom patientcentrerat arbete på ett bättre sätt kan bemöta varje individs behov och också bredda

de åtgärder man genomför. Viktigt i samband med detta arbete är att se över sitt eget arbete och sin

egen organisation. Organisationen på arbetsplatsen kan många gånger vara uppbyggd för ett

vårdgivarcentrerat arbete snarare än att patientcentrerat arbete (Taylor, 20150616 Hearing views blog).

Rehabiliteringsprocessen

För personer med förvärvad eller medfödd grav

hörselnedsättning är arbetet utifrån evidensbaserad

praxis av stor vikt för att underlätta och förbättra

personens möjligheter till en god hörselsituation.

SKL (Sveriges Kommuner och landsting) publicerade

2008 rapporten Hörselrehabilitering för vuxna där en

lämplig rehabiliteringsprocess presenterades som bygger

på ett arbete från HRF, se figur 3. I texten nedan

presenteras vad som, utifrån vår patientgrupp,

kan vara lämpliga insatser och åtgärder. För att bemöta

personens behov är det av stor vikt att genomföra

en behovsanalys/behovsbedömning som sedan leder

fram till en individuell åtgärdsplan. Behovsanalysen

kan med stor fördel genomföras utifrån den teoretiska Figur 3. Rehabiliteringsprocessen (HRF, 2009)


modellen i ICF och kvalitetsregistret. Om en rehabiliteringsåtgärd är framgångsrik, exempelvis genom ett

hörhjälpmedel som gör ljud hörbara, så underlättas även aktivitet och delaktighet i kommunikativa

situationer och livskvaliteten kan förbättras (AAA guidelines, 2015).

Diagnostik bör genomföras med regelbundenhet, så fullständigt som möjligt. Det innebär ton och tal-

audiogram, både med respektive utan hjälpmedel.

Tonaudiogram bör om möjligt testas med både luft och ben samt obehagsnivåmätning.

Talaudiogram, antingen tal i tyst eller tal i brus, utifrån patientens förutsättningar.

Debut av hörselnedsättning/grav hörselnedsättning samt möjlig ärftlighet bör efterfrågas i samband med

audiometriska mätningar. Orsak till hörselnedsättningen kan vara av varierande art och medför variation i

progress och omhändertagande. Diagnostik bör genomföras regelbundet då även mindre förändringar i

ton- och taltrösklar kan medföra konsekvenser för hörförmåga och hörapparatinställningar. Denna grupp

av personer uppfyller kriteriet för cochlea-implantat och diagnostiken ligger till grund för att tillhandahålla

insikt i personens hörselfunktion, vilket ger vårdgivaren bättre möjlighet att vid rätt tillfälle remittera till

CI-team för eventuell utredning. Mätningar med och utan hjälpmedel ligger som underlag. Följande

punkter finns som indikation för CI i de nationella indikationerna:

- Att tonmedelvärdet vid tonaudiometri är sämre än 70 dB HL på det bästa örat och att resultatet

vid talaudiometri med fonemiskt balanserade enstaviga ord är sämre än 50 procent på det bästa

örat.

- Att tonaudiometri i ljudfält med optimalt anpassade hörapparater, vid 4 kHz, är lika med eller

sämre än 50 dB HL eller att resultatet vid talaudiometri med optimalt anpassade hörapparater är

sämre än 50 procent med fonemiskt balanserade enstaviga ord.

Läs vidare på https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-

unilateralt-kokleaimplantat-vuxna.pdf

Behovsanalys är en förutsättning för en god rehabilitering (NZAS, 2008). Behovsanalysen bör innehålla

kartläggning av personens bakgrundsinformation, inklusive eventuell progression av hörselnedsättning,

samt nuvarande situation vad gäller kommunikationsform, sysselsättning, familjesituation, fritidsintressen

etc. Använd gärna Kvalitetsregistrets checklista (se bilaga 1) som underlag för samtalet. Här kan även ICF

med fördel användas, att föra ett samtal utifrån modellen (se figur 2) men även utifrån de

klassificeringskoder som ingår i ICF core set och som har betydelse för personen med grav

hörselnedsättning. Dessutom bör behoven i de olika situationerna kartläggas noggrant, vad som har högst

prioritet för att öka personens möjligheter till delaktighet och aktivitet.

Viktigt att vara observant på eventuella ytterligare funktionsnedsättningar, som ex.vis synproblem,

motoriska svårigheter, kognitiva problem, eller andra sjukdomar/funktionshinder. Men också att se vilka

möjligheter och underlättande faktorer som finns hos personen själv eller i omgivningen och som kan

underlätta situationen.

Viktigt att kontrollera att personen med grav hörselnedsättning har de ersättningar de har rätt till, som

handikappersättning (läs mer på www.forsakringskassan.se), att de har hjälpmedel både individuella och

hörseltekniska hjälpmedel till hem och arbete som dörr/telefon, brandlarm, och även

kommunikationshjälpmedel, som ex.vis text/bildtelefon.

Tänk på att denna grupp uppfyller de nationella hörselkriterierna för cochleaimplantat (CI)!

(Socialstyrelsen, 2011)

https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-unilateralt-kokleaimplantat-vuxna.pdf

https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-unilateralt-kokleaimplantat-vuxna.pdf

http://www.forsakringskassan.se/


Tolkanvändning kan vara avgörande för att en person med grav hörselnedsättning ska kunna delta i

samtal oavsett om det gäller språk, tecken eller skrivtolk. Genom tolkanvändning säkras

kommunikationen mellan vårdgivare och patient, där tolken är ett verktyg i mötet. För att hålla hög

kvalitet på kommunikationen är det viktigt att använda professionella tolkar, vilket bättre leder till en

trygghet i situationen för både patient och vårdgivare. Inför samtalet bör patienten tillfrågas om hur

tolken ska användas. Personer behöver olika stöd, allt från att hela samtalet tolkas till att endast delar av

samtalet tolkas, som exempelvis olika begrepp eller de beslut man tar om rehabiliteringen. Det är också

viktigt att säkerställa att rätt tolk bokas av vårdgivaren, att det blir det personens starkaste språk.

Om hörselnedsättningen är progredierande kan det vara svårt för personen att hantera de förändrade

möjligheterna att klara sina samtalssituationer. Ett behov av att använda tolk kan uppstå för att

underlätta samtalssituationen. Här har du som vårdgivare ett ansvar att visa på vilka möjligheter som

erbjuds för att underlätta samtal genom att exempelvis använda skrivtolk.

Individuell rehabiliteringsplan

I enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen och HRF´s rehabiliteringsprocess ska varje patient erbjudas att

en rehabiliterings- eller åtgärdsplan upprättas. Denna plan bör ta

sin utgångspunkt i den genomförda behovsanalysen och det bör ske vid varje ny rehabiliteringsinsats. Vid

varje ny rehabiliteringsinsats fylls även Kvalitetsregistrets Baseline-enkät i och denna ligger till grund för

uppföljning som sker ett år senare. Se separat instruktion på Kvalitetsregistrets hemsida.

Rehabiliteringsplanen ska belysa vilka insatser/åtgärder som är tänkta att underlätta måluppfyllelse i

enlighet med behovsanalysen. Planen ska upprättas i samarbete mellan den professionelle och personen

med hörselnedsättning och ta hänsyn till medicinska, tekniska, pedagogiska och psykosociala åtgärder. På

detta sätt ökar förutsättningarna för förståelse, motivation och delaktighet i rehabiliteringen (SKL, 2008).

Ett exempel på en rehabiliteringsplan finns i bilaga 2.

Läkarbesök bör erbjudas personen för att fastställa specifik diagnos och prognos. Medicinska

rehabiliteringsbehovet ska identifieras likaså personens allmänna medicinska status. Sjukskrivningsbehov

identifieras, där Försäkringskassans rehabiliteringskedja beaktas. Personen bör erbjudas läkarbesök med

regelbundenhet. Tidsintervallet kan variera beroende på personens önskemål och klinikens

förutsättningar.

Rehabilitering som genomförts tidigare bör kartläggas tillsammans med pågående/planerad

rehabilitering. Utgå gärna ifrån Kvalitetsregistrets checklista (se bilaga 1). Andra formulär lämpliga att

använda i kartläggningen av en patients situation kan exempelvis vara COSI, HHIA/HHIE.

Vår rekommendation är att personer med grav hörselnedsättning ska rehabiliteras inom teamverksamhet

för utvidgad rehabilitering. Utvidgad hörselrehabilitering arbetar tvärprofessionellt och utifrån personens

behov. Rekommendationen är att personen ges möjlighet att utifrån sina specifika behov träffa lämpliga

yrkeskategorier såsom t.ex. audionom, fysioterapeut, ingenjör, kurator, läkare, psykolog, pedagog,

tekniker eller tinnitusterapeut.

Hörselrehabilitering för personer med grav hörselnedsättning kan bestå av olika typer av åtgärder som

erbjuds utifrån bedömning av patientens individuella behov. (Se även Rehabiliteringshjulet i HRF´s

årsrapport från 2009.)


Nedan listas exempel på olika rehabiliteringsåtgärder. Vilka åtgärder som sätts in ska utgå från den

behovsanalys man genomfört och de kombineras utifrån varje enskild persons behov, men också utifrån

de resurser som finns hos respektive vårdgivare. Vid behov remitteras personen vidare till annan

vårdgivare.

Individuell rehabilitering

Tekniska åtgärder:

- Hörapparatanpassning; konventionell hörapparat, benförankrad hörapparat,

kokleaimpantat (CI).

- Övriga tekniska hjälpmedel, exempelvis varseblivningssystem, text-/bildtelefon, trådlös

kommunikation, FM-system mm.

- Information om funktioner/användning av hjälpmedel

Medicinska åtgärder:

- Medicinsk rehabilitering

- Sjukskrivningsärenden

Pedagogiska åtgärder:

- Information om t.ex. hörsel, kommunikationsstrategier, tekniska hjälpmedel, CI, mm.

- Hörträning

- Kommunikationsformer som t.ex. tal, teckenspråk, tecken som AKK (tidigare TSS)

- Tolkmetoder som t.ex. skrivtolk, teckentolk

Psykologiska åtgärder:

- Samtal t.ex. kris-, stödjande-, motiverande samtal.

- Copingstrategier

- Kognitiv beteende terapi (KBT)

- Mindfulness

Sociala åtgärder:

- Handikappersättning

- Anhöriginformation

- Social information och rådgivning t.ex. försäkringsfrågor/ sjukskrivningsfrågor

- Sociala stödåtgärder t.ex. intyg, ansökningar, överklagan

- Konsekvenser av ev. ytterligare funktionsnedsättningar/sjukdomar

Arbetslivsinriktade åtgärder:

- Arbetstekniska hjälpmedel: anpassning och information

- Information och samråd med arbetsplats/kollegor/försäkringskassa/ arbetsförmedling m.fl.

Övriga åtgärder:

- Avspänningsövningar – kroppskännedom

- Samverkan med andra kliniker, myndigheter och aktörer

- Information om egenvård

Grupprehabilitering:

- Gruppverksamhet, kan exempelvis handla om hörselnedsättning, arbetshjälpmedel,

kommunikation etc. Kan t.ex. utgå från en specifik patientgrupp eller en specifik

åtgärd.

- Tecken som alternativ kompletterande kommunikation (TAKK, tidigare TSS)

- Teckenspråkskurs


- Aktiv Kommunikation (AK) (Hickson, Worrall, & Scarinci, 2007; Oberg, Bohn, Larsson,

& Hickson, 2014).

Uppföljning

Individuell rehabilitering

Tekniska åtgärder med hörapparatanpassning bör utvärderas både objektivt och subjektivt. För den

objektiva utvärderingen rekommenderas REM/IF-mätning och/eller FF-mätning. För den subjektiva

utvärderingen rekommenderas att ta hjälp av utvärderingsformulär, ex.vis IOI-HA/E eller COSI. Båda

metoderna rekommenderas att ske i kombination tillsammans med utvärdering i samtalsform.

Uppföljning kan ske i anslutning till avslutande av rehabilitering eller som ett fristående besök vid senare

tillfälle, exempelvis efter 6-12 månader.

För personer med grav hörselnedsättning är det av stor vikt att följa upp situationen vid förändringar i

livssituationen som exempelvis förändrad familje- eller arbetssituation.

Kvalitetsregister

Utvärderingsenkät från Nationellt kvalitetsregister för hörselrehabilitering, 3 -6 månader efter avslutad

hörapparatanpassning, om verksamheten deltar i detta.

Uppföljningsenkät från Kvalitetsregistret för grav hörselnedsättning, 12 månader efter ifyllande av

Baseline-enkät. Uppföljningsenkät skickas ut från klinik, se separat information på kvalitetsregistrets

hemsida.

Grupprehabilitering

Utvärderingsenkät sänds ut efter varje avslutad kurs.


Referenser: Abrams, H., Chisolm, T. H., & McArdle, R. (2002). A cost-utility analysis of adult group

audiologic rehabilitation: are the benefits worth the cost? Journal of Rehabilitation

Research and Development, 39(5), 549-558.

Arlinger, S. (2003). Negative consequences of uncorrected hearing loss - a review.

International Journal of Audiology, 42, S17-S20.

Carlsson, P. I., Hjaldahl, J., Magnuson, A., Ternevall, E., Eden, M., Skagerstrand, A., &

Jonsson, R. (2015). Severe to profound hearing impairment: quality of life,

psychosocial consequences and audiological rehabilitation. Disability and

Rehabilitation, 37(20), 1849-1856. doi: 10.3109/09638288.2014.982833

Grenness, C., Hickson, L., Laplante-Levesque, A., & Davidson, B. (2014). Patient-centred

care: A review for rehabilitative audiologists. International Journal of Audiology, 53,

S60-S67. doi: 10.3109/14992027.2013.847286

Hickson, L., Worrall, L., & Scarinci, N. (2007). A randomized controlled trial evaluating the

Active Communication Education program for older people with hearing impairment.

Ear and Hearing, 28(2), 212-230. doi: 10.1097/AUD.0b013e31803126c8

Hjaldahl, J., Widén, S., & Carlsson, P.-I. (2016). Severe to profound hearing impairment:

factors associated with the use of hearing aids and cochlear implants and participation

in extended audiological rehabilitation. Hearing, Balance and Communication, 1-10.

doi: 10.1080/21695717.2016.1242250

HRF. (2009). John Wayne bor inte här: om hörselskadade och hörselvården i Sverige.

Stockholm: Hörselskadades Riksförbund (HRF).

Mead, N., & Bower, P. (2000). Patient-centredness: a conceptual framework and review of

the empirical literature. Social Science and Medicine, 51(7), 1087-1110. doi:

http://dx.doi.org/10.1016/S0277-9536(00)00098-8

NZAS. (2008). User guide to hearing needs assessment: (NZ Audiological Society).

Oberg, M., Bohn, T., Larsson, U., & Hickson, L. (2014). A Preliminary Evaluation of the

Active Communication Education Program in a Sample of 87-Year-Old Hearing

Impaired Individuals. Journal of the American Academy of Audiology, 25(2), 219-228.

doi: 10.3766/jaaa.25.2.10

SBU. Vad innebär evidensbaserad vård. Retrieved 2014-04-14

SKL. (2008). Hörselrehabilitering till vuxna. www.tillgangligvard.nu: Sveriges Kommuner

och Landsting (SKL).

Turunen-Taheri, S., Skagerstrand, Å., Hellström, S., & Carlsson, P.-I. (2016). Patients with

severe-to-profound hearing impairment and simultaneous severe vision impairment: a

quality-of-life study. Acta Oto-Laryngologica, 1-7. doi:

10.1080/00016489.2016.1229025

http://dx.doi.org/10.1016/S0277-9536(00)00098-8

http://www.tillgangligvard.nu/



Bilaga 1


Bilaga 2

Mall för övergripande rehabiliteringsplan inklusive målformuleringar.

PERSONUPPGIFTER ________________________________________

MÅLOMRÅDEN INKL SPECIFIKA MÅL OMRÅDE 1 OMRÅDE 2 OMRÅDE 3 _____________________________________________________________________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________

PLANERADE _______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ KOMMENTARER _________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ (Efter NLA (nordisk lärobok i audiologi) 2007.)