Säkerhet

1

Säkerhet på laboratoriet

1. Inledning Laboratoriearbete medför alltid risker. Dessa kan vara förknippade med den utrustning som används, till exempel glas, gastuber, vakuumutrustning och elektrisk utrustning. Kemikalier som hanteras i arbetet utgör också ett riskmoment. Dessa kan förorsaka brand, explosioner, frätskador, allergiska reaktioner, akut förgiftning och mutagena effekter. Trots förutseende och omtanke finns det fara för förgiftningar, explosioner och eldsvådor. Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS1997:10 - Laboratoriearbete med kemikalier som gäller forskning, undervisning (även grund- och gymnasieskola) hälso- och sjukvård samt industri säger att allt laboratoriearbete ska riskbedömas. Vid riskbedömningen ska de aktuella ämnenas inneboende farlighet vägas samman med riskerna för att utföra de olika delarna av laborationen. Därefter ska slutsatser dras om vilka åtgärder som behövs för att arbetet ska kunna utföras säkert. För att kunna arbeta så säkert som möjligt på laboratoriet måste du sätta dig in i vilka risker som finns och hur du skyddar dig mot dem. Detta gör du dels genom att inför varje laboration göra en riskbedömning enligt AFS1997:10 och dels genom att läsa och lära dig säkerhetsinformation på de följande sidorna. Förutom dessa föreskrifter skall du också läsa Kemicentrums generella säkerhetsföreskrifter. I texten återfinns en hel del exempel från verkligheten – tillbud som inträffat under årens lopp vid laborerande i organisk kemi. Vi vill inte avskräcka dig från att laborera – men vi vill få dig att visa den respekt som laboratoriearbete förtjänar. Det är inte helt trivialt att arbeta riskfritt men det är dock sällan några allvarligare tillbud händer. Det beror kanske på att alla läst och funderat över följande sidor.

2. Generella säkerhetsregler Detta avsnitt innehåller kortfattade regler för hur arbetet i kurslaboratorierna skall utföras och vilken skyddsutrustning som kan komma till användning om en olycka skett. Flera av punkterna kommer att beröras utförligare i senare avsnitt.

2.1 Säkerhetsregler på laboratoriet • Skyddsglasögon måste alltid bäras på laboratoriet. • Laboratorierock måste också alltid bäras på laboratoriet. Den skall vara av bomull

eftersom laboratorierockar i syntetmaterial kan ge mycket allvarliga skador vid en brand. Tvätta rocken ofta!

• Handskar används endast då det är nödvändigt. • Dragskåp är platsen där allt arbete med kemikalier skall utföras. Luckan skall vara

nerdragen så mycket som möjligt. • Kemikalieavfall till exempel lösningsmedel placeras i speciella kärl som finns på

laboratoriet. • Munpipettering är förbjuden enligt svensk lag! Använd peleusboll. • Värmeskåp används för att torka glas. Glas med lösningsmedelsrester (till exempel

aceton) eller kemikalier får aldrig placeras i värmeskåp. • Öppen låga får ej användas utan assistentens godkännande.

Säkerhet

2

• Kontaktlinser bör ej användas på laboratoriet. Dels kan de grumlas av lösningsmedelsångor, och dels kan en eventuell ögonskada på grund av stänk förvärras betydligt av linser.

• Ringar /smycken bör ej användas på laboratoriet eftersom kemikalier kan rinna in mellan smycke och hud och ge lokala skador.

• Mat och dryck är bannlyst på laboratoriet. Vidare måste det alltid finnas en ansvarig assistent närvarande för att du skall få laborera. Ensamarbete är således förbjudet. Det är naturligtvis viktigt att du själv är medveten om vad du håller på med, och att du följer angivna mängder och metoder. De flesta tillbud beror nämligen ofta på rena tankevurpor, förväxlingar eller ouppmärksamhet på vad som händer.

Tänk själv, man kan inte föreskriva allt!

2.2 Om olyckan händer... • Brandfilt finns på varje laboratorium. • Brandsläckare finns på varje laboratorium. • Första förband finns på varje laboratorium. • Kemikaliespill till exempel i samband med vägning, torkas upp med papper eller

absorberas med Celite. Absorbenten och pappret slängs behållaren för fast material. • Nöddusch finns i korridoren utanför kurslaboratorierna. • Sand för släckning av små bränder, finns på varje laboratorium. • Nödtelefon använd mobiltelefon • Utrymningsvägar för respektive laboratorium visas av assistenten. • Ögondusch finns på varje laboratorium.

Bekanta dig med laboratoriet så du vet var säkerhetsutrustningen finns. Tänk också på att olika människor hanterar krissituationer på olika sätt. Alltifrån handlingskraftiga insatser som räddar situationen till handlingsförlamning som kräver hjälp av laborationskamraterna. Det är alltså inte bara olyckor i ditt eget arbete som kräver att du ingriper.

2.3 Handskar eller inte? Arbeta alltid i dragskåp med kemikalier och gör detta snyggt så att allt spill undvikes. Det skall inte synas på händer eller bänk att man laborerar! Handskar bör endast användas när de verkligen är befogade. De har nämligen både för och nackdelar: + De skyddar händerna tillfälligt mot de flesta kemikalier. – De släpper dock igenom en hel del kemikalier efter kortare eller längre tids exponering – Spridning / kontaminering av kemikalier till ytor runt laborationsuppställningen – Man blir ovanligt fumlig med gummihandskar, vilket ofta medför att man spiller och tappar saker i onödan. – Gummikemikalier i handskarna ger ofta upphov till hudbesvär/allergier. – Handskarna gör också att huden blir fuktig och därmed mer mottaglig för kemikalier som kan tränga igenom handsken.

Säkerhet

3

Även om nackdelarna tycks vara många ger dock gummihandskar ett bra skydd vid hantering av större mängder kemikalier. För kortvarig hantering av mindre aggressiva kemikalier kan eventuellt engångshandskar av användas. Vissa studenter tror sig helgardera genom att använda handskar i timtal. Under tiden hinner de ta i samtliga dörrhandtag, dragskåpsluckor, lösningsmedelsflaskor och glasutrustning. Med andra ord blir allt nerkladdat av farliga kemikalier. Håll efter dessa säkerhetsrisker och föregå med gott exempel själv!

Avdelningens glasförrådsman Åke gick runt på kurslaboratorierna och servade trasig utrustning. När han tog i ett dörrhandtag blev han kladdig i handen och kände att det sved. Någon hade haft brom (Br2) på sina gummihandskar och tagit i dörrhandtaget med handskar på. Åke fick svåra skador på handen och var sjukskriven en längre tid.

En god regel är att ha handske på bara den ena handen. Då är man fri att öppna dörrar och dra ut lådor med den andra handen, utan att behöva riskera att kontaminera samtliga handtag och utrustning. Tvätta alltid händerna efter att ha använt handskar och efter avslutat laboratoriearbete.

3. Faror på laboratoriet

3.1 Glas Använd aldrig spräckt glas, avslagna mätcylindrar, bägare eller kolvar. Titta noga på en rundkolv så att den inte har en "stjärna" (se figur). Då är glaset skadat och om du evakuerar den vid en indunstning med rullindunstaren kan den implodera. Kolvar som imploderar är lika farligt som kolvar som exploderar. Försök aldrig med våld trä ett glasrör genom en borrad kork. Det slutar alltför ofta med att glaset med stor kraft tränger in i handen med sjukhusfärd som följd. Var istället försiktig och smörj gärna glaset med litekranfett eller oljebadsolja om du står och lirkar med någon glasdetalj som inte vill passa in där du tänkt dig. Använd ett par grova handskar eller linda in glaset i ett tygstycke (exempelvis en handduk eller laboratorierock). Skulle glaset gå sönder så skyddar tyget mot glassplitter i handen. Lika farligt kan det vara att försöka trä på en kylslang på en kylare med våld. Detta resulterar ofta i mer eller mindre allvarliga skador:

Under en laboration i organisk kemi försökte en student montera ett glasrör på en gummislang, varvid glasröret bröts av och trängde in i vänster hand.

Ett bra sätt att få på slangar på glasanslutningar är att först värma slangen med en hårtork eller ett oljebad, och sedan fukta glaset (ytterst lite!) med saliv eller oljebadsolja innan slangen träds på. Säkra alltid kylslangarna med ståltråd eller slangklämmor. Slangar som inte lossnar frivilligt skärs av med en kniv. Lägg snittet längs med slangen så går den dels lätt att få av, och dels blir det ingen slangstump kvar på glaset. Glasproppar som inte släpper från en kolv eller flaska kan vara besvärliga att få upp. Det finns emellertid flera bra metoder att tillgripa:

Säkerhet

4

• Knacka på slipen försiktigt med ett verktygsträskaft, ett par knackningar – vrid kolven – ett par knackningar – vrid kolven – osv.

• Sätt en träkloss mot undersidan av proppens hatt. Ge sedan träklossen ett par slag med en hammare. Riktningen på slaget skall vara uppåt (så att proppen lossnar) enligt figuren. Metoden lämpar sig väl för flaskor med igensatta proppar och brukar fungera bra.

• Värm honslipningen försiktigt en kort stund med värmepistol (eller mjuk gaslåga). Honslipning, men ej hanslipningen, utvidgas då av värmen. Vrid eller knacka (första punkten ovan) i sär. OBS! Metoden får endast utförs av handledaren.

Problem med igensatta proppar uppstår ofta med flaskor innehållande lut eller andra starka baser. Det är bättre att använda plastpropp till sådana flaskor. Plastproppar fastnar nämligen inte lika lätt som glasproppar, men är å andra sidan inte lika täta. Givetvis kan man råka ut för skador på grund av trasigt glas på andra sätt:

Vid disk av en större glasfiltertratt under en laboration i organisk kemi sprack pipen och trycktes in i vänster hand med stor kraft. En kraftig blödning uppstod och en sena till ena tummen skars av – en svår skada!

3.2 Vakuum Kemicentrum har ett centralt vakuumsystem med flera uttag på laboratorierna, bland annat i varje dragskåp. För att undvika baksug och att ingen lösning ska sugas ut i det centrala vakuumsystemet ska alltid säkerhetsflaska användas. Använd endast runda, felfria kärl (utan sprickor och stjärnor) av tillräckligt tjockt glas. Den slipade glasutrustningen som används under kursen uppfyller normalt dessa krav. När det gäller flatbottnade kärl får de bara evakueras om de är specialgjorda för vakuum, vilket sugkolvar och exsickatorer är. Vanliga E-kolvar är inte evakueringssäkra! Stora kärl (≥ 3 liter) kan man, trots att de är tillverkade för vakuum, inte lita på. Därför sätter man alltid en stålnätsbur över en evakuerad exsickator. Om den skulle implodera hindrar buren glassplittret från att stänka omkring som en kreverande granat. Alla slipade ytor skall hållas rena, fina (känn med fingret) och lätt fettade. Även mycket små fasta partiklar (dammkorn, korn av torkmedel etc.) mellan två slipade ytor kan vid evakuering orsaka spänningar med påföljd att kärlet sprängs. Vissa kolvar och proppar har en helt blank slip, s k Clearfit. En sådan slip skall inte fettas.

3.3 Tryck Under senare kurser i organisk kemi kommer en del synteser att utföras under övertryck. Grundkurserna i kemi innehåller nästan inga sådana moment. I princip gäller samma regler om krav på glasutrustning som vid vakuumarbete. Dock bör man hålla i åtanke att explosioner på grund av övertryck ofta är våldsammare och farligare än implosioner på grund av undertryck. En situation där man kan få oväntat (?) övertryck är köldbad. För att kunna kyla en reaktionsblandning till –78°C använder man ett köldbad bestående av etanol eller aceton samt kolsyreis. När man har använt det färdigt och vill ta vara på etanolen eller

Säkerhet

5

acetonen slår man förslagsvis över den på en flaska. Eftersom lösningen är mättad med CO2 är det livsfarligt att skruva på korken på flaskan, då gasen är mindre löslig när lösningen antar rumstemperatur. Det bildas naturligtvis ett kraftigt övertryck i flaskan som kan resultera i att flaskan exploderar som en granat eller att den som öppnar flaskan blir nerduschad av flaskans innehåll. Detta hände på vårt kurslaboratorium för några år sedan:

Under en laboration i organisk kemi hade en 2,5 liters glasflaska fyllts till hälften med ett kallt köldbad varefter korken skruvats på. Flaskan sattes på en hylla och alla gick hem. Nästa morgon gick avdelningens glasförrådsman Åke runt på kurslaboratorierna och fyllde på lösningsmedel. Plötsligt small det och Åke slogs omkull av tryckvågen. Köldbadsflaskan hade exploderat i andra änden av laboratoriet (där Åke nyss hade stått!). Bortsett från en skadad armbåge p g a fallet klarade sig Åke oskadd. Det fanns inga rester efter köldbadsflaskan där den stått. Över hela laboratoriet hittades däremot glassplitter och i betongväggarna satt glasbitar flera centimeter in. Åke hade änglavakt!

Vid uppvärmning av en reaktionsblandning utan fri passage ut i luften kan till exempel en propp eller en dropptratt hoppa iväg på grund av det bildade övertrycket. Varje år inträffar sådana händelser och nedan följer några exempel:

Ett torkrör packades hårt med alltför finfördelad kalciumklorid så att luften hade svårt att passera. När sedan den exoterma reaktionen startade blev det övertryck i kolven, varvid en dropptratt med brom hoppade loss och krossades mot bänken i dragskåpet. Laboranten stod med huvudet inne i dragskåpet!!! Skadan blev dock lindrig och han kunde lämna Universitetssjukhuset efter några timmar. En student som återloppskokade sin reaktionsblandning hade satt en glaspropp längst upp i återloppskylaren vilket man aldrig får göra!. Ett kraftigt övertryck bildades efter ett tag varefter kylaren lyfte en aning och kokande, starkt frätande triklorättiksyra sprutade ut över studentens armar och händer. Studenten sköljde sig omedelbart under rinnande vatten och klarade sig i stort sett oskadd, inte minst p g a den snabba sköljningen och på att dragskåpsluckan var föredömligt nerdragen. En reaktionsanläggning genomblåstes med kvävgas för att ge inert atmosfär. Laboranten hade dock glömt att gas som går in också måste komma ut någonstans. Termometern hoppade upp och gick i bitar mot dragskåpets botten. Efter att ha startat en återloppskokning kom studenten på att han glömt att tillsätta sur jonbytare som katalysator. Studenten gjorde detta genom kylaren, varvid den exoterma reaktionen startade och reaktionsblandningen kokande sprutade ur kylaren som en fontän. Studenten klarade sig utan skador då han hann dra ner dragskåpsluckan innan det började spruta. Han fick dock byta olja i oljebadet och sanera dragskåpet.

Säkerhet

6

Vid en PCC-oxidation av allylalkohol under 1993 blev den exoterma reaktionen alltför häftig, varvid reaktionsblandningen sprutade ur kolven. Lyckligtvis hann den laborerande studenten slita ner dragskåpsluckan i tid och undgick på så sätt stänk och skador. En av studenterna som var med om olyckan skildrar upplevelsen med vidstående bild.

Vid en nitreringsreaktion i 0,5 gramskala tyckte en laborant att reaktionen gick trögt och böjde sig fram för att titta ner i kolven. I samma ögonblick startade reaktionen våldsamt och sprutade rätt upp i ansiktet på honom. Tack vare skyddsglasögon undgick laboranten ödet att få en blandning av konc salpetersyra och konc svavelsyra i ögonen. Skadorna inskränkte sig till lättare frätskador i ansiktet.

3.4 El All elektrisk apparatur skall vara effektivt jordad. Ta aldrig med fuktiga händer i ansluten elektrisk apparatur då den kan vara strömförande på grund av något isoleringsfel. Blöta händer ger god kontakt varvid spänningen är livsfarlig! Undvik alla möjligheter till kortslutning genom att se till att:

• isoleringen på sladdar och kontakter är hel. • vatten inte kan droppa på kontakter och motorer, till exempel magnetomrörare.

Har det kommit vatten eller oljebadsolja på elektrisk apparatur få den ej användas utan skall omedelbart lämnas till assistenten. Detta händer faktiskt nästan varje dag på varje laboratorium. Ett vanligt fall är att en kylvattenslang lossnar och duschar ner såväl student som dragskåp och oljebad. Ett annat fall är när man flyttat ett oljebad och satt ner det, varvid oljan gärna skvimpar över och ner över underredet som innehåller all elektronik.

4. Brand- och explosionsfara

4.1 Brandrisk Praktiskt taget alla organiska ämnen är brännbara och många måste betraktas som brandfarliga. Den största faran står dock lösningsmedlen för eftersom de oftast är flyktiga och hanteras i relativt stora volymer. Själva hanteringen av lösningsmedel är ofta mycket mer nonchalant än det sätt man hanterar reagens. Naturligtvis är det förbjudet att värma lösningsmedel med öppen låga. I stället använder vi oljebad, vattenbad, hårtork, värmepistol eller värmeplatta. De sista tre metoderna innebär dock en risk eftersom ångorna kan antändas. Använd därför kylare för att undvika antändningsbar lösningsmedelsånga. Bland de speciellt brandfarliga lösningsmedlen som hanteras under laborationskurser kan eter, toluen, etylacetat, aceton, heptan, etanol och metanol nämnas. Tänk på att flera av dessa ämnen har hög avdunstningshastighet och att ångorna, som är tyngre än luft, kan rinna längs bordsytor och antändas på flera meters håll. Luft (syre) kan för övrigt ge explosiva blandningar med ångor av många lättflyktiga lösningsmedel. Principen utnyttjas ju i förbränningsmotorn där bensinen måste blandas med luft i förgasaren för att ge en explosiv blandning i cylindern.

Säkerhet

7

En kylare som torkats i värmeskåpet (120°C) togs ut ur detsamma och sattes omedelbart i hop med en kolv som bland annat innehöll koldisulfid. En liten puff hördes och en blå låga slog upp ur kylaren. Koldisulfiden tog alltså eld, men slocknade efter någon sekund.

På samma sätt kan till exempel eter och heptan tända oväntat lätt mot en värmeplatta eller annan varm yta. Värmeskåpet används för torkning av glas, och det är givetvis viktigt att glaset är helt fritt från lösningsmedel, exempelvis aceton. I bland utmanar emellertid vissa studenter ödet:

Vid flera tillfällen har studenter ertappats med eterkolvar på väg in i värmeskåpet (120°C). De trodde att man kunde torka etern i värmeskåpet! I receptet stod nämligen "torr eter", vilket betyder att allt eventuellt vatten i eterns torkats bort på kemisk väg. Att torka eter i värmeskåp är ungefär lika korkat som att torka den med frottéhandduk, men mycket, mycket farligare! Hela laboratoriet kunde ha exploderat.

Andra exempel på explosiva blandningar är organiskt material blandat med koncentrerad salpetersyra, perklorsyra, klorater eller perklorater. Givetvis blandar man aldrig medvetet sådana blandningar utan att ha ett dokumenterat recept man litar på. Däremot kan man ju råka ta fel kemikalieflaska, till exempel att man tar salpetersyra i stället för saltsyra. Detta hände 1993 under fortsättningskursen i organisk kemi. Läs och begrunda:

Vid en klorering av en alkohol skulle saltsyra användas. Av misstag tog studenterna salpetersyra i stället och satte till reaktionsblandningen. När reaktionen var klar skulle produkten destilleras av varför reaktionsblandningen upphettades. Plötsligt exploderade kolvinnehållet nere i oljebadet varvid varm olja, glassplitter och kemikalier for ut ur oljebadet. Tack vare att dragskåpsluckan i det dragskåp tillbudet inträffade var nästan nerdragen skadades ingen av den utsprutande reaktionsblandningen. Om luckan hade varit uppe (vilket den oftast är, dessvärre) och kolven dessutom inte varit nere i oljebadet hade följderna blivit förödande. En av studenterna som var med om olyckan skildrar upplevelsen med följande bild.

Alkalimetallerna Na, Li och K reagerar häftigt med vatten, alkoholer och syror varvid vätgas bildas. Luft ger sedan högexplosiv knallgas tillsammans med den lättantändliga vätgasen. Alkalimetallerna reagerar för övrigt häftigt med såväl halogener som halogenkolväten. Alkalimetallerna förvaras under ett skyddskolväte – det vill säga i en burk fylld med till exempel heptan som är inert mot alkalimetaller. Fukt gör att metallen reagerar, och då det är ofrånkomligt med luftfuktighet som löser sig lite i skyddskolvätet blir metallytan täckt av oxider/hydroxider. Innan man kan använda och väga in Na måste denna skäras ren från oxider och hydroxider med en vanlig morakniv i en bägare fylld med heptan. Den fräscha och blanka

Säkerhet

8

Na-biten flyttas snabbt över till en annan heptanbägare på vågen. Man skär små bitar i taget så att det inte blir så svårt att pricka in den exakta vikten man behöver. Notera för övrigt att K är ytterst farligt att skära på grund av peroxidbildning i ytskiktet. Skulle man fumla och olyckan dessutom är framme kan man tappa Na-bitar i vasken eller i en vattenpöl någonstans. En brand uppstår då direkt och måste omedelbart släckas genom kvävning med sand. Ha därför alltid sandhinken framme intill där du laborerar så att du kan släcka omedelbart.

En student vid Universitetet i Bonn laborerade i organisk kemi. Studenten tappade greppet om en flaska Na-torkad toluen varvid flaskan hamnade i vasken. Flaskan gick i bitar, och när Na-tråden i flaskans botten kom i kontakt med vatten i vasken antändes toluenen. Laboratorierocken fattade eld och det tog ett tag innan kamraterna lyckades släcka. Dessvärre var laboratorierocken av syntetmaterial och smälte fast i huden. Brännskadorna blev därför så svåra att studenten avled.

Småbitar av Na som blivit över vid skärningen läggs aldrig tillbaka i Na-burken från kemikalieskåpet. I stället destrueras de försiktigt i etanol eller isopropanol. Det som händer vid destruktionen är att Na reagerar med alkoholen (precis som med vatten, fast mycket lugnare) i en redox-reaktion, varvid natriumalkoxid och vätgas bildas. Li kan oskadliggöras på samma sätt, medan K destrueras i isopropanol eller tert-butanol.

Stora, oxid- och hydroxidtäckta bitar av Na destruerades med etanol i samband med en storstädning av kemikalieförrådet. Efter ett tag återstod en sörja av NaOH och etanol. Doktoranden antog att all Na destruerats och tillsatte vatten varefter lösningen hälldes i vasken. Det fanns dock kvar rester av Na som inte destruerats på grund av oxid- och hydroxidinkapslingen. Dessa rester frigjordes i vasken varvid brand uppstod i vasken och vattenlåset. Branden släcktes genom kvävning med pulversläckare.

4.2 Åtgärder vid brand

4.2.1 Brinnande kemikalier Avlägsna allt brännbart runtomkring. Enklast släcker man brinnande lösningsmedel genom kvävning. Aromatiska lösningsmedel, till exempel toluen, brinner våldsamt med stor rökutveckling. Detta kan göra en släckning besvärlig. Man väljer emellertid släckmetod efter situation:

• En brinnande pöl på en bänkyta släckes lämpligen med sand (i nödfall kolsyrasläckare), eller får brinna upp under bevakning om omgivningen är fri från brännbart material.

• En bägare med brinnande lösningsmedel kväves lämpligast med ett urglas eller ett burklock. Fungerar ej detta är sand eller kolsyrasläckare lämpligt. Att försöka blåsa ut en brand är förenad med stor risk att håret tar eld, och i de flesta fall brinner det bara ännu bättre på grund av den ökade syretillförseln. Försök att låta bli att hälla ut den brinnande substansen. Det är enklare att släcka den i bägaren.

• Större bränder släcks med kolsyrasläckare. Använd gärna sand, men vatten endast med eftertanke.

Säkerhet

9

4.2.2 Brinnande laboratorium Om den uppkomna branden är för omfattande eller för farlig att släcka måste laborationssalen omedelbart utrymmas. Se till att folk på kurslaboratorierna intill också evakueras, och varsko all annan personal som finns i den delen av Kemicentrum. Rädda skadade som finns kvar i den brinnande lokalen. Använd helst skyddsmask eller håll andan. Finns det gastuber kvar på det brinnande laboratoriet bör dessa också släpas ut om det inte är förenat med livsfara. Stäng dörren till laboratoriet och larma därefter brandkåren - enklast med egen mobiltelefon. Alla skall bege sig till återsamlingsplatsen utomhus. Efter ett utrymningslarm får ingen ge sig tillbaka in i laboratorielokalerna förrän ansvarig personal gett klartecken.

4.2.3 Brinnande kläder Se till att få omkull personen som brinner – våld är tillåtet då den brinnande oftast är panikslagen och mot allt förnuft kan protestera vilt. Släck genom kvävning av elden med en laboratorierock/brandfilt eller under nöddusch. Börja svepa in kroppen i huvudänden och arbeta ner mot fotänden – aldrig tvärtom! På detta sätt räddar man huvudet först och pressar lågorna neråt. Om möjligt är förstås nöddusch både enklast och bäst. Lär dig var i laboratoriet den är placerad! Kolsyrasläckare får däremot aldrig användas vid släckning av brinnande personer. Det är sedan viktigt att kyla ner de brännskadade kroppsdelarna genom duschning. Kyl så länge som möjligt. Detta kan minska skadorna betydligt. Under tiden tillkallar assistent eller kamrater ambulans.

5. Skador

5.1 Brännskador

5.1.1 Av värme Kyl skadan med kallt vatten (inte is) så snabbt och så länge som möjligt. Skadan blir mindre ju längre tid man kyler. Det rör sig om 15–20 minuter eller längre, inte sekunder eller någon minut. Om smärtan försvinner efter en minuts kylning beror det på att nerverna tillfälligt domnat, inte på att skadan är läkt. Om skadan är omfattande skall Universitetssjukhuset larmas. Förebygg chock (värme, vila, vätska) och avdela någon att stanna hos den skadade. Fortsätt att kyla och ta bort klädesplagg från det skadade området utan att kontaminera det. Rör dock inte kläderna om dessa bränt fast i huden. Försök inte göra rent såret! Täck bara med rent förband, helst sterilt.

5.1.2 Av kyla Värm skadan med fingerljummet vatten (ej varmare) så snabbt och så länge som möjligt. I övrigt se ovan: av värme.

5.1.3 Av kemikalier Spola skadan med stora mängder vatten för att få bort kemikalien. Detta gäller oavsett kemikaliens vattenlöslighet. Ta av förorenade klädesplagg; tänk på att kemikalier kan samlas i skorna. Använd inte neutraliserande eller buffrande lösningar. I övrigt behandlas skadan som brännskada av värme.

Säkerhet

10

5.2 Ögonskador

5.2.1 Främmande partiklar i ögat Ta bara bort lösa partiklar med en fuktad, ren tygbit. Om man försöker plocka bort partiklar som sitter fast kan skadan förvärras. Därefter måste den skadade föras till Universitetssjukhuset.

5.2.2 Kemikalier i ögat Spola snabbt med vatten medan ögonlocken hålls isär. Det finns dels ögonsköljflaskor och dels fasta ögonduschar.

En doktorand på kemicentrum tömde 1991 en hink KOH/EtOH (kraftfull tvättlösning för svårdiskade kolvar) i en dunk för förvaring. När hinken var i stort sett tom kom en kvarglömd glasfiltertratt rullande från botten av hinken. Den hamnade med ett plask i tratten till dunken, varvid den starkt alkaliska etanolen stänkte upp i ansiktet på doktoranden. Doktoranden greppade omedelbart handduschen vid vasken och duschade ansiktet. Eftersom doktoranden bar skyddsglasögon och började duscha ansiktet snabbt blev skadorna inte allvarligare än lite röda prickar (frätskador) i ansiktet. Ansiktsskärm borde ha använts!

Notera att det är ganska svårt att skölja sina ögon utan hjälp. Ögonlocken vill gå ihop varför en person får hålla isär dem medan en annan sköter sköljningen. Skölj i minst 15 minuter. Använd inte några neutraliserande lösningar. Därefter måste den skadade omedelbart föras till Universitetssjukhuset. Meddela läkaren vilka kemikalier som den skadade fått i ögonen. En del föreningar orsakar nämligen bara en liten omedelbar skada, som förvärras efter några timmar eller dagar exempelvis NaOH, som heller inte orsakar samma smärta som syror.

En doktorand fick stänk av silvernitratlösning i ögat. Doktoranden lyckades efter många om och men stoppa den stundande sköljningen med fysiologisk koksaltlösning på Universitetssjukhuset och få dem att använda vanligt vatten. Som bekant bildar silverjoner och kloridjoner det svårlösta saltet silverklorid, och en sådan fällning hade kunnat förvärra skadan betydligt! Med andra ord är det nog så viktigt att veta vad man fick i ögat.

Förutom starka syror och baser kan anhydrider, syraklorider och aminer ge ögonskador.

5.3 Förgiftningar

5.3.1 Genom inandning Utrym laborationssalen om det är ett stort utsläpp. Flytta snabbt men skonsamt skadade bort från den farliga exponeringen. Använd helst skyddsmask eller håll andan. Larma Universitetssjukhuset omedelbart, om skadan verkar allvarlig, och meddela om möjligt vilka kemikalier som har orsakat förgiftningen. Håll den skadade varm och liggande. Ge konstgjord andning (mun-mot-mun) vid svag andhämtning. Vid medvetslöshet lägges den skadade i framstupa-sidoläge så att han/hon inte kvävs av eventuella kräkningar. Lossa åtsittande kläder. Vanlig svimning brukar lätt gå över om han/hon lägges med huvudet lågt och med höjda ben. Ge aldrig en medvetslös person något via munnen och försök inte

Säkerhet

11

neutralisera en skada genom inandning av någon kemikalie. Tänk på att ett eventuellt lungödem har en latensperiod.

5.3.2 Genom hudkontakt Kemikalieskadad hud behandlas som hud som brännskadats av kemikalier (se ovan). Använd gärna tvål för att bättre tvätta bort icke vattenlösliga kemikalier. Använd inga neutraliserande kemikalier utan överlåt detta till en läkare om skadan är allvarlig. Tänk på att farligt stora mängder av vissa kemikalier kan tas upp genom huden utan någon märkbar hudirritation och att handskar bara skyddar under en kort tid.

Under en laboration i organisk kemi 1991 skulle en student fylla på diklormetan i en kolv via en tratt. Studenten höll i tratten med vänster hand och i flaskan med höger hand. Efter ett tag blev plötsligt tratten överfull varvid diklormetan rann längs handen ner i laboratorierockens ärm. Vänster underarm blev helt plaskblöt av diklormetan. Laboratorierocken togs av och huden torkades av, men efter ett tag började studenten må illa. Assistenten hjälpte studenten ut i frisk luft, och någon timme senare var studenten OK igen. Diklormetanen hade alltså tagits upp av huden blixtsnabbt och transporterats runt i kroppen på bara någon minut. Detta visar hudens genomsläpplighet för lipofila kemikalier.

5.3.3 Genom nedsväljning Med undantag för gifter ska man aldrig framkalla kräkning om man fått kemikalier i sig! Späd istället ut kemikalien genom att dricka stora mängder ljummet vatten eller mjölk. Larma Universitetssjukhuset om skadan är allvarlig och meddela om möjligt vilka kemikalier som svalts. Håll den skadade varm och liggande. Förebygg chock och kontrollera andningen. Använd inga neutraliserande kemikalier utan överlåt detta till en läkare. Var noggrann och renlig vid allt laboratoriearbete. Torka upp och oskadliggör alla utspillda kemikalier och håll din laboratorierock någorlunda ren och nytvättad. De grisigaste ställena på kurslaboratoriet brukar vara dragskåpen och bänkytan kring vågen. Den sistnämnda är det allvarligaste då det är ett oventilerat utrymme mitt bland folk. Ofta är det småspill som inte torkats upp. Håll ordning och disciplin så får alla i sig mycket mindre kemikalier under kursen. Inga ordningsvaktfasoner är onödiga när det gäller din hälsa! Spill i dragskåpet är lättare att hantera. Dels är dragskåpet ventilerat – dra ner luckan om det är farliga grejor! – och dels är det en begränsad yta som är lättsanerad. Torka upp med papper eller absorbera med celite och släng i behållaren för fast avfall.

6. Sanering Som laborant kommer man förr eller senare att spilla ut någon mer eller mindre giftig kemikalie oavsett hur noggrant kemikalierna hanteras. För att undvika att kemikalien sprids och att eventuella förgiftningar eller andra skador uppstår är det mycket viktigt att allt spill omedelbart åtgärdas. Nedan ges några exempel på hur några olika typer av kemikalier saneras.

6.1 Organiska lösningsmedel Lösningsmedelsspill är mycket vanligt eftersom dessa används vid många moment under en laboration. Eftersom allt arbete utförs i dragskåp underlättas sanering. Små volymer som några mL brukar vanligtvis dunsta så snabbt att några speciella åtgärder inte behöver vidtas.

Säkerhet

12

Större volymer kan torkas upp med papper eller absorberas med celite som därefter får torka i dragskåpet. Om större volymer spills utanför dragskåpet, till exempel om en flaska tappas i golvet måste oftast laboratoriet utrymmas. Därefter kan lösningsmedlet absorberas med celite som sedan får torka i dragskåp. Eftersom luften innehåller lösningsmedelsångor måste skyddsmask användas och det är mycket viktigt att alla möjligheter till antändning undviks.

6.2 Vatten Vattenspill är något som de flesta laboranter överser med trots att detta ställer till med problem. Golvet blir mycket halt vilket gör att man lätt halkar vilket är ödesdigert om man till exempel har en lösningsmedelsflaska i handen. Blöta laborationsbänkar gör att all utrustning såsom torrt glas och laborationshandledningen inte håller sig torra särskilt länge. Var därför noggrann med att torka upp vattenspill även om vattnet i sig är ofarligt.

6.3 Fast material Kring vågen och i dragskåpet är det vanligt med spill av fast material. Vågen står oventilerad ute i laboratoriet vilket gör spillet särskilt allvarligt. Många kristallina material har ett relativt högt ångtryck vilket gör att ångor kan spridas i hela laboratoriet. Torka alltid upp utspillda kemikalier direkt med papper som eventuellt fuktats med aceton eller etanol. Placera sedan pappret i behållaren för fast avfall.

7. Kemiskt avfall Allt kemiskt laboratoriearbete genererar alltid någon form av kemiskt avfall. När en syntes avslutats, den önskade föreningen isolerats och karaktäriserats återstår en hel del arbete med att ta vara på alla restprodukter. Nedan tas de vanligaste avfallstyperna upp och var du placerar dem för att undvika att de sprids.

7.1 Ickeklorerade organiska lösningsmedel Detta är den vanligaste formen av kemiskt avfall som genereras vid laborerande i organisk kemi, till exempel efter kromatografering, indunstning och kristallisation. Lösningsmedlet hälls i dunkar som efter eventuell neutralisation transporteras till en förbränningsanläggning. Slasken får inte innehålla fast material eller stora mängder vatten. Om du har ett tvåfassystem bestående av vatten och organiskt lösningsmedel måste du separera dessa.

7.2 Klorerade organiska lösningsmedel Lösningsmedel som t ex diklormetan är inte lika vanliga som ickeklorerade men du kommer trots detta att generera mindre volymer som måste tas omhand. De hälls i en slaskdunk för klorerade lösningsmedel eftersom förbränning av dessa lösningsmedel måste ske på ett speciellt sätt för att undvika dioxinbildning. I övrigt gäller samma regler som för de ickeklorerade lösningsmedlen.

7.3 Etrar Eftersom etrar kan bilda explosionsbenägna peroxider måste dessa hållas separerade ifrån andra lösningsmedel. Etrar hälls i en slaskdunk enbart avsedd för etrar för att sedan transporteras till förbränning. I övrigt gäller samma regler som för de ickeklorerade lösningsmedlen.

Säkerhet

13

7.4 Vatten Vatten som finns kvar efter exempelvis en extraktion får hällas i vasken om det inte innehåller hälsovådliga kemikalier. Om vattnet däremot innehåller något hälsovådligt hälls det i en dunk avsedd enbart för vatten. Detta förbränns sedan med hjälp av stödbränsle. Vattnet får inte innehålla fast material eller stora mängder organiskt lösningsmedel som inte är blandbart med vatten.

7.5 Fast avfall Med fast avfall avses allt fast material som innehåller kemikalier, till exempel papper och celite som använts för att torka upp/absorbera utspillda kemikalier och natriumsulfat som använts för att torka organiska lösningsmedel. Avfallet placeras i en behållare som skall stå i ditt dragskåp. Då eventuella lösningsmedel dunstat slängs materialet i papperskorgen. Om avfallet skulle innehålla mycket hälsovådliga kemikalier placeras detta i en speciell behållare som tas omhand av assistenten. Avfall innehållande tungmetaller skall alltid hållas skilt ifrån övrigt avfall och placeras i behållare avsedda enbart för tungmetallavfall.

8. Toxikologi och risker vid kemikaliehantering Flertalet kemikalier har giftverkan på människokroppen. I princip är alla kemikalier giftiga. Det är bara den skadliga dosen som utgör skillnaden från substans till substans. Därför skall alla kemikalier behandlas som om de vore gifter. Hantering av kemikalier är alltid förknippad med risker och det är därför mycket viktigt att du som laborant i kemi är väl insatt i olika kemikaliegruppers giftighet och de problem som kan uppstå vid användning av dem. För att förstå grundbegrepp och definitioner bör du läsa följande introduktion. Vill du fördjupa dig kan vi rekommendera boken Förgiftningar och miljöhot, Studentlitteratur, 2010 (ISBN 9789144047492).

8.1 Hygieniska gränsvärden – grundbegrepp och definitioner En uppfattning om ett ämnes relativa giftighet (toxicitet) kan fås genom djurförsök. Dessa mått på toxicitet är mycket grova och tar inte hänsyn till vare sig långtidsexponering, allergiska effekter eller förmågan att framkalla cancer. Dessutom avser siffran en engångsdos för en sorts försöksdjur. Ett något mera adekvat och användbart mått på toxicitet tycks så kallade hygieniska gränsvärden vara. Det är den högsta godtagbara genomsnittshalten av en luftförorening i inandningsluften. Gränsvärdena baseras på erfarenheter från arbetslivet, försök med frivilliga personer, jämförelser med mer väldokumenterade ämnen med samma kemiska egenskaper samt på djurförsök. Ett hygieniskt gränsvärde är antingen ett nivågränsvärde eller ett takgränsvärde. NGV = Nivågränsvärde Ett hygieniskt gränsvärde för exponering under en hel arbetsdag kallas nivågränsvärde. TGV = Takgränsvärde Ett hygieniskt gränsvärde för exponering under en period av 15 minuter (eller annan period) kallas takgränsvärde. KTV = Korttidsvärde Ett korttidsvärde är inget hygieniskt gränsvärde, utan en rekommendation av en högsta genomsnittshalt under en 15-minuters period De hygieniska gränsvärdena kan hittas via arbetsmiljöverkets hemsida (www.av.se/dokument/afs/afs2005_17.pdf). Kemisk industri använder hygieniska gränsvärden

Säkerhet

14

för att upprätthålla en godkänd arbetsmiljö. Gränsvärdena tar inte hänsyn till eventuell samverkanseffekt av flera ämnen som samtidigt förekommer i luften. Approximativt kan effekterna antas vara additiva.

8.2 Märkning av kemikalier För tillfället används minst fyra olika system i Sverige för att märka kemikalier. Det “gamla” systemet med brandgula etiketter är en del av KIFS 2005:7. Detta system använder Farosymboler (de brandgula etiketterna) och Risk- och Säkerhetsfraser (R- och S-fraser) som ger mer information. Med start den 20:e januari 2009 introducerades ett nytt system: CLP = classification, labeling and packaging. CLP använder det så kallade Globalt Harmoniserade Systemet (GHS) för märkning av kemikalier. KIFS 2005:7 kommer att vara helt utbytt 2015. Under tiden kommer båda systemen att användas. GHS använder vita romber med röd ram och svarta symboler. De flesta symboler överensstämmer med KIFS 2005:7. Tre nya symboler kommer dock att användas. Ett utropstecken kommer i många fall att ersätta Andreaskorset och en gastub kommer att användas för gaser under tryck. Dessutom introduceras en ny symbol för hälsofara. GHS använder två signalord: Fara är den mer allvarliga medan Varning är mindre allvarlig. I GHS finns även märkning för transport. Denna märkning ses oftast utanpå kartonger med kemikalier. Därtill finns speciella gula skyltar (oftast med information på svenska) för märkning av skåp och kemikalieförråd. För mer information om GHS hänvisas till United Nations Economic Commission for Europe (UNECE) på: http://www.unece.org/trans/danger/publi/ghs/ghs_welcome_e.html En sammanfattning av symbolerna ges på nästa sida. För en fullständig förklaring av alla symboler finns en poster tillgänglig (Studentlitteratur 2010, ISBN 9789144068350). Om en kemikalie förs över till ett annat kärl måste detta också märkas på samma sätt som ursprungsförpackningen. Alltför ofta stöter man på burkar och flaskor med ofullständig märkning och ibland kan det vara så illa att det inte ens går att uttyda innehållet. Gör till en god vana att även märka burkar med datum och tillverkare.

Säkerhet

15

CLP Faroklass KIFS 2005:7 Farobeteckning

•Explosiva ämnen •Självreaktiva ämnen •Organiska peroxider

Explosivt, E

•Brandfarliga gaser, aerosoler, vätskor och fasta ämnen

Extremt brandfarligt (F+) eller Mycket brandfarligt (F)

•Oxiderande gaser, vätskor och fasta ämnen

Oxiderande (O)

•Gasbehållare Ingen klassificering

•Korrosivt för metaller •Frätande på huden •Allvarlig ögonskada

Frätande (C)

•Akut toxicitet

Mycket giftigt (T+) eller Giftigt (T)

•Akut toxicitet •Hudirritation •Ögonirritation •Hudsensibilisering •Specifik organtoxicitet

Hälsoskadlig (Xn) eller Irriterande (Xi)

•Luftvägssensibilisering •Cancerogenitet •Specifik organtoxicitet •Reproduktionstoxicitet •Fara vid aspiration

eller

Giftig (T) Hälsoskadlig/Irriterande (X) Cancerframkallande (Xn)

•Miljöfarligt

Miljöfarlig (N)

Säkerhet

16

8.3 Risk- och skyddsfraser Då kemikalier levereras medföljer ett säkerhetsdatablad med information om kemikalien och upplysningar för all hantering av kemikalien. Säkerhetsdatablad (Material Safety Data Sheets, MSDS) kan också sökas på kemikaliefirmornas hemsidor (till exempel www.sigmaaldrich.com, www.acros.be). Kemikalieföretagen använder också så kallade Risk (R) - och Skydds (S) -fraser som ger en relativt detaljerad beskrivning av hur kemikalierna skall hanteras. R- och S-fraserna återfinns på säkerhetsdatabladen och i databasen Kemiska ämnen.

8.3.1 Enkla riskfraser Kursiverad stil avser brandfarliga och explosiva egenskaper. R 1 Explosivt i torrt tillstånd R 2 Explosivt vid stöt, friktion, eld eller annan antändningsorsak R 3 Mycket explosivt vid stöt, friktion, eld eller annan antändningsorsak R 4 Bildar mycket känsliga explosiva metallföreningar R 5 Explosivt vid uppvärmning R 6 Explosivt vid kontakt och utan kontakt med luft R 7 Kan orsaka brand R 8 Kontakt med brännbart material kan orsaka brand R 9 Explosivt vid blandning med brännbart material R 10 Brandfarligt R 11 Mycket brandfarligt R 12 Extremt brandfarligt R 14 Reagerar häftigt med vatten R 15 Vid kontakt med vatten bildas extremt brandfarliga gaser R 16 Explosivt vid blandning med oxiderande ämnen R 17 Självantänder i luft R 18 Vid användning kan brännbara/explosiva ångluftblandningar bildas R 19 Kan bilda explosiva peroxider R 20 Farligt vid inandning R 21 Farligt vid hudkontakt R 22 Farligt vid förtäring R 23 Giftigt vid inandning R 24 Giftigt vid hudkontakt R 25 Giftigt vid förtäring R 26 Mycket giftigt vid inandning R 27 Mycket giftigt vid hudkontakt R 28 Mycket giftigt vid förtäring R 29 Utvecklar giftig gas vid kontakt med vatten R 30 Kan bli mycket brandfarligt vid användning R 31 Utvecklar giftig gas vid kontakt med syra R 32 Utvecklar mycket giftig gas vid kontakt med syra R 33 Kan ansamlas i kroppen och ge skador R 34 Frätande

R 35 Starkt frätande R 36 Irriterar ögonen R 37 Irriterar andningsorganen R 38 Irriterar huden R 39 Risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador R 40 Misstänks kunna ge cancer R 41 Risk för allvarliga ögonskador R 42 Kan ge allergi vid inandning R 43 Kan ge allergi vid hudkontakt R 44 Explosionsrisk vid uppvärmning i sluten behållare R 45 Kan ge cancer R 46 Kan ge ärftliga genetiska skador R 48 Risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering R 49 Kan ge cancer vid inandning R 50 Mycket giftigt för vattenlevande organismer R 51 Giftigt för vattenlevande organismer R 52 Skadligt för vattenlevande organismer R 53 Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön R 54 Giftigt för växter R 55 Giftigt för djur R 56 Giftigt för marklevande organismer R 57 Giftigt för bin R 58 Kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön R 59 Farligt för ozonskiktet R 60 Kan ge nedsatt fortplantningsförmåga R 61 Kan ge fosterskador R 62 Möjlig risk för nedsatt fortplantningsförmåga R 63 Möjlig risk för fosterskador R 64 Kan skada spädbarn under amningsperioden R 65 Farligt: kan ge lungskador vid förtäring R 66 Upprepad kontakt kan ge torr hud eller hudsprickor R 67 Ångor kan göra att man blir dåsig och omtöcknad R 68 Möjlig risk för bestående hälsoskador

Säkerhet

17

8.3.2 Enkla skyddsfraser. Kursiverad stil avser brandfarliga och explosiva egenskaper. S 1 Förvaras i låst utrymme S 2 Förvaras oåtkomligt för barn S 3 Förvaras svalt S 4 Förvaras avskilt från bostadsutrymmen S 5 Förvara innehållet i... (lämplig vätska anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 6 Förvaras i ... (inert gas som anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 7 Förpackningen förvaras väl tillsluten S 8 Förpackningen förvaras torrt S 9 Förpackningen förvaras på väl ventilerad plats S 12 Förpackningen får inte tillslutas lufttätt S 13 Förvaras åtskilt från livsmedel och djurfoder S 14 Förvaras åtskilt från ... (oförenliga ämnen anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 15 Får inte utsättas för värme S 16 Förvaras åtskilt från antändningskällor - Rökning förbjuden S 17 Förvaras åtskilt från brandfarliga ämnen S 18 Förpackningen hanteras och öppnas försiktigt S 20 Ät inte eller drick inte under hanteringen S 21 Rök inte under hanteringen S 22 Undvik inandning av damm S 23 Undvik inandning av gas/rök/ånga/dimma S 24 Undvik kontakt med huden S 25 Undvik kontakt med ögonen S 26 Vid kontakt med ögonen, spola genast med mycket vatten och kontakta läkare S 27 Tag genast av alla nedstänkta kläder S 28 Vid kontakt med huden tvätta genast med mycket ... (anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 29 Töm ej i avloppet S 30 Häll aldrig vatten på eller i produkten S 33 Vidtag åtgärder mot statisk elektricitet S 35 Produkt och förpackning skall oskadliggöras på säkert sätt S 36 Använd lämpliga skyddskläder S 37 Använd lämpliga skyddshandskar S 38 Använd lämpligt andningsskydd vid otillräcklig ventilation S 39 Använd skyddsglasögon eller ansiktsskydd

S 40 Golv och förorenade föremål tvättas med ... (anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 41 Undvik inandning av rök vid brand eller explosion S 42 Använd lämpligt andningsskydd vid gasning/sprutning (specificeras av den som släpper ut produkten på marknaden) S 43 Vid brandsläckning använd... (ange lämplig metod. Om vatten ökar riskerna, lägg till: Använd aldrig vatten) S 45 Vid olycksfall, illamående eller annan påverkan, kontakta omedelbart läkare. Visa om möjligt etiketten S 46 Vid förtäring kontakta genast läkare och visa denna förpackning eller etiketten S 47 Förvaras vid en temperatur som inte överstiger ... oC (anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 48 Innehållet skall hållas fuktigt med ... (lämpligt material anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 49 Förvaras endast i originalförpackningen S 50 Blanda inte med ... (anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 51 Sörj för god ventilation S 52 Olämpligt för användning inomhus vid behandling av stora ytor S 53 Undvik exponering - Begär specialinstruktioner före användning S 56 Lämna detta material och dess behållare till insamlingsställe för farligt avfall S 57 Förvaras på lämpligt sätt för att undvika miljöförorening S 59 Rådfråga tillverkare/leverantör om återvinning/återanvändning S 60 Detta material och dess behållare skall tas om hand som farligt avfall S 61 Undvik utsläpp till miljön. Läs särskilda instruktioner/varuinformationsblad S 62 Vid förtäring, framkalla ej kräkning. Kontakta genast läkare och visa denna förpackning eller etiketten S 63 Vid olycksfall via inandning, flytta den drabbade till frisk luft och låt vila S 64 Vid förtäring, skölj munnen med vatten (endast om personen är vid medvetande)

Säkerhet

18

8.3.3 Sammansatta risk- och skyddsfraser Följande sammansatta risk- och skyddsfraser skall anges i märkningen istället för enkla fraser i nedan angivna kombinationer. Kursiverad stil avser brandfarliga och explosiva egenskaper. Riskfraser R 14/15 Reagerar häftigt med vatten varvid extrem brandfarliga gaser bildas R 15/29 Utvecklar giftig och extremt brandfarlig gas vid kontakt med vatten R 20/21 Farligt vid inandning och hudkontakt R 20/22 Farligt vid inandning och förtäring R 20/21/22 Farligt vid inandning, hudkontakt och förtäring R 21/22 Farligt vid hudkontakt och förtäring R 23/24 Giftigt vid inandning och hudkontakt R 23/25 Giftigt vid inandning och förtäring R 23/24/25 Giftigt vid inandning, hudkontakt och förtäring R 24/25 Giftigt vid hudkontakt och förtäring R 26/27 Mycket giftigt vid inandning och hudkontakt R 26/28 Mycket giftigt vid inandning och förtäring R 26/27/28 Mycket giftigt vid inandning, hudkontakt och förtäring R 27/28 Mycket giftigt vid hudkontakt och förtäring R 36/37 Irriterar ögonen och andningsorganen R 36/38 Irriterar ögonen och huden R 36/37/38 Irriterar ögonen, andningsorganen och huden R 37/38 Irriterar andningsorganen och huden R 39/23 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning R 39/24 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid hudkontakt R 39/25 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid förtäring R 39/23/24 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning och hudkontakt R 39/23/25 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning och förtäring R 39/24/25 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid hudkontakt och förtäring R 39/23/24/25 Giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning, hudkontakt och förtäring R 39/26 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning R 39/27 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid hudkontakt R 39/28 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid förtäring R 39/26/27 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning och hudkontakt R 39/26/28 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning och förtäring R 39/27/28 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid hudkontakt och förtäring R 39/26/27/28 Mycket giftigt: risk för mycket allvarliga bestående hälsoskador vid inandning, hudkontakt och förtäring R 42/43 Kan ge allergi vid inandning och hudkontakt R 48/20 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning R 48/21 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom hudkontakt R 48/22 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom förtäring R 48/20/21 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning och hudkontakt R 48/20/22 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning och förtäring R 48/21/22 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom hudkontakt och förtäring R 48/20/21/22 Farligt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning, hudkontakt och förtäring R 48/23 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning R 48/24 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom hudkontakt R 48/25 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom förtäring R 48/23/24 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning och hudkontakt

Säkerhet

19

R 48/23/25 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning och förtäring R 48/24/25 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom hudkontakt och förtäring R 48/23/24/25 Giftigt: risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning, hudkontakt och förtäring R 50/53 Mycket giftigt för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön R 51/53 Giftigt för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön R 52/53 Skadligt för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön R 68/20 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid inandning R68/21 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid hudkontakt R 68/22 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid förtäring R 68/20/21 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid inandning och hudkontakt R 68/20/22 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid inandning och förtäring R 68/21/22 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid hudkontakt och förtäring R 68/20/21/22 Farligt: möjlig risk för bestående hälsoskador vid inandning, hudkontakt och förtäring Skyddsfraser S 1/2 Förvaras i låst utrymme och oåtkomligt för barn S 3/7 Förpackningen förvaras väl tillsluten och svalt S 3/9/14 Förvaras svalt på väl ventilerad plats åtskilt från... (oförenliga ämnen anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 3/9/14/49 Förvaras endast i originalförpackningen på sval, väl ventilerad plats åtskilt från... (oförenliga ämnen anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 3/9/49 Förvaras endast i originalförpackningen på sval, väl ventilerad plats S 3/14 Förvaras svalt och åtskilt från... (oförenliga ämnen anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 7/8 Förpackningen förvaras väl tillsluten och torrt S 7/9 Förpackningen förvaras väl tillsluten på väl ventilerad plats S 7/47 Förpackningen förvaras väl tillsluten vid en temperatur som inte överstiger... oC (anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 20/21 Ät inte, drick inte eller rök inte under hanteringen S 24/25 Undvik kontakt med huden och ögonen S 27/28 Vid kontakt med huden, tag genast av alla nedstänkta kläder och tvätta genast med mycket...... (anges av den som släpper ut produkten på marknaden) S 29/35 Töm ej i avloppet, oskadliggör produkt och förpackning på säkert sätt S 29/56 Töm ej i avloppet, lämna detta material och dess behållare till insamlingsställe för farligt avfall S 36/37 Använd lämpliga skyddskläder och skyddshandskar S 36/37/39 Använd lämpliga skyddskläder, skyddshandskar samt skyddsglasögon eller ansiktsskydd S 36/39 Använd lämpliga skyddskläder samt skyddsglasögon eller ansiktsskydd S 37/39 Använd lämpliga skyddshandskar samt skyddsglasögon eller ansiktsskydd S 47/49 Förvaras endast i originalförpackningen vid entemperatur som inte överstiger...°C (anges av den som släpper ut produkten på marknaden)

8.4 Ämnen som inte kan hittas i risklitteraturen Trots att toxikologiböcker, andra referensverk och databaser innehåller uppgifter om tusentals ämnen kommer man som kemist förr eller senare i kontakt med en produkt eller biprodukt som är toxikologiskt outredd. Då måste man själv med utgång ifrån molekylens funktionella grupper göra mer eller mindre intelligenta gissningar om substansens toxikologi. Det vanligaste är att man i litteraturen läser om snarlika föreningar med samma funktionaliteter.

Säkerhet

20

8.5 Specifika ämnen och ämnesklasser I detta avsnitt ges en kort beskrivning av säkerhetsaspekter knutna till specifika föreningar och ämnesklasser. Texten gör inga anspråk på att vara en fullständig beskrivning av kemikalierna utan strävar efter att ge en bakgrundskunskap som skall underlätta ditt laborerande.

8.5.1 Starka syror Starka koncentrerade syror såsom svavelsyra och salpetersyra ger vid stänk och spill upphov till så uppenbara och påtagliga frätskador på hud, kläder och annat organiskt material, att den primitiva självbevarelsedriften bör mana till stor försiktighet vid arbete med dessa. På biologisk vävnad verkar de kraftigt förstörande och denna effekt förstärks av oxidation och det värme som då utvecklas. Saltsyra är en gasformig syra som under laborationskursen dock bara hanteras i lösning. Ångor som verkar kraftigt irriterande på andningsvägarna vid låga koncentrationer kan avgå från lösningar. Saltsyra bildas ofta vid hydrolys av ett flertal ämnen till exempel syraklorider och oorganiska reagens som till exempel aluminiumtriklorid (AlCl3) då de kommer i kontakt med t ex normalfuktig luft eller med kroppsvätskor som handsvett och andningsvägarnas slem. Under denna rubrik kan de nitrösa gaserna (NOx) också nämnas. Dessa kan bildas vid arbete med koncentrerad salpetersyra vid till exempel nitreringsreaktioner. De nitrösa gaserna är lömska eftersom låga koncentrationer bara verkar lätt irriterande på andningsvägarna vilket innebär att farliga mängder kan inandas utan större obehag. Dessutom förvinner de initiala symptomen som näs- och halsirritation vid inandning av frisk luft för att 5–25 timmar senare återkomma med mycket allvarliga följdreaktioner som lungödem (lungorna fylls med vätska).

8.5.2 Starka baser Koncentrerade alkalilösningar som koncentrerad natriumhydroxid verkar irriterande och frätande på huden, ögonen och i magsäcken. En stor skillnad mellan verkan av stark syra och stark bas på ögonen är möjligheten att uppskatta långtidseffekterna på ögonen. Syraskador kan uppskattas redan efter ett par timmar, medan stark bas kan ge skador som i första skedet kan tyckas vara lindriga men som efter flera dygn kan omvandlas till mycket allvarliga men. En enda droppe stark alkali i ögat kan leda till blindhet! Alkalimetallerna, till exempel natrium, ger upphov till både termiska brännskador och kemiska frätskador genom exoterm reaktion med till exempel hudens fuktighet varvid motsvarande alkalimetallhydroxid bildas.

8.5.3 Organiska lösningsmedel De organiska lösningsmedel du kommer att hantera under grundkurserna i kemi är i huvudsak heptan, petroleumeter, toluen, etylacetat, dietyleter, aceton, diklormetan, etanol och metanol. Heptan är ett renframställt alifatiskt kolväte medan petroleumeter utgörs av blandningar av alifatiska kolväten med olika kokpunktsintervall. Toluen är ett aromatiskt kolväte som allt mer har ersatt bensen som tidigare flitigt användes inom organisk kemi. Bensen har visat sig vara ett kraftigt benmärgsgift och där¬för undviks bensenhantering in i det längsta. Etylacetat, dietyleter, aceton och diklormetan representerar estrar, etrar, ketoner och klorerade lösningsmedel som är fyra andra vanligt förekommande lösningsmedelsklasser. Diklormetan används idag ofta som alternativ till kloroform som är betydligt mer hälsovådligt och betecknas som cancerframkallande.

Säkerhet

21

Etanol och metanol är vanliga alkoholer. Etanol är relativt ofarligt medan metanol i kroppen oxideras till formaldehyd som påverkar synnerven, och därefter till myrsyra som kan orsaka acidos. Ett stort intag av metanol kan leda till blindhet och i extrema fall döden. Med undantag av diklormetan är samtliga dessa lösningsmedel mycket brandfarliga. Det är därför av största vikt att alla möjligheter till antändning elimineras. Lösningsmedlen verkar irriterande på huden och eftersom de är fettlösande orsakar de uttorkning och sprickbildning. Dessa effekter gör huden mer mottaglig för andra kemikalier. Vissa av dem har också förmåga att tränga igenom oskadad hud vilket innebär att upptaget blir effektivt vid till exempel spill på händerna. Lösningsmedlen är dessutom flyktiga och i vissa fall är avdunstningshastigheten mycket hög. De bildade ångorna verkar irriterande på ögon och andningsvägar. Efter upptag genom huden eller via andningsvägarna verkar lösningsmedlen förslöande och orsakar ofta yrsel och illamående på grund av sin effekt på centrala nervsystemet. Vid långvarig exponering kan allvarliga skador uppstå. Det är därför viktigt att allt arbete med organiska lösningsmedel utförs i dragskåp, och vid hantering av större mängder används skyddshandskar. Etrar kan vid längre tids lagring (månader–år) oxideras av luftens syre till peroxider. Svåra explosionsolyckor har inträffat när peroxider anrikats och uppvärmts vid t ex destillation och indrivning som är två vanliga arbetsmoment inom organisk synteskemi. Om man misstänker att peroxider kan ha bildats skall man genomföra något av de test som beskrivs i nästa stycke.

8.5.4 Peroxider Organiska peroxider, som är ytterst explosiva, kan bildas i en radikalreaktion (autooxidation) av föreningar som lätt oxideras med luftens syre. Oxidations-processen gynnas av ljus. Exempel på sådana föreningar är etrar (dietyleter, THF, dioxan), aldehyder och ketoner, samt vissa omättade kolväten. Oxidationsprocessen är för övrigt analog med till exempel härskning av fett och självantändning av linoljemättade trasselsuddar! Substanser som lätt bildar peroxider förvaras mörkt och ibland med en inhibitor som hindrar radikalreaktioner. Om peroxidhaltiga blandningar skall destilleras eller indunstas kan återstoden plötsligt detonera på grund av hög halt peroxider. Man bör därför alltid peroxidtesta eter och THF, i synnerhet om de ska destilleras. Den eter som finns ute i dragskåpen är dock helt färsk och behöver ej peroxidtestas dagligen. Peroxidtest görs med teststickor som ser ut som ser ungefär ut som urinprovsstickor. En droppe substans sätts på stickans testspets. Flyktiga ämnen tillåts dunsta, varefter spetsen fuktas med vatten och färgen avläses och jämförs mot en färgskala.

8.5.5 Alkylerande substanser Alkyleringsreagens, exempelvis alkylhalider som metyljodid, används flitigt inom organisk synteskemi för att modifiera och utöka kolskelettet som slutligen skall ge målmolekylen. Reaktionen går i huvudsak till så att en nukleofil attackerar en elektrofil kolatom. Det finns ett antal olika elektrofila reagens och dessa substanser kan även reagera med de nukleofiler som finns i kroppens proteiner och arvsmassa (DNA). DNA innehåller de fyra baserna adenin, tymin, guanin och cytosin och alkyleras dessa kan mutationer uppstå som kan leda till cancer. Det är alltså nödvändigt att iaktta största möjliga försiktighet vid arbete med alkylerande substanser.

explosiv peroxid bildad från eter

OO O

O

Säkerhet

22

Giftigheten kan i viss mån kopplas samman med reaktiviteten. Aktiverade alkylhalider som allyl- och bensylhalider och α-halokarbonylföreningar är så reaktiva att de direkt hydrolyseras av hudens fuktighet och vätska i ögon och andningsvägar. Den kraftigt tårretande effekten har gjort att α-halokarbonylföreningar används i tårgas. De medel-reaktiva reagensen kan däremot tränga in i cellerna och där ge upphov till alkyleringar. Att allt arbete med dessa kemikalier måste ske i dragskåp är naturligtvis självklart.

Under en grundkurslaboration skulle brombensen destilleras för att sedan användas i en Grignardreaktion. På grund av ett tryckfel togs istället bensylbromid. Trots att arbetet utfördes i dragskåp kom bensylbromidångor ut i laboratoriet. Alla i laboratoriet fick kraftig sveda och tårar i ögonen vilket gjorde att laboratoriet fick utrymmas. Efter några timmars vädring kunde arbetet återupptas.

Nedan följer en kort uppräkning av andra elektrofila strukturelement som kan ge upphov till alkyleringar. Spända ringar som epoxider, aziridiner och fyrringslaktoner fungerar som elektrofiler. α-Halonitriler reagerar analogt med α-halokarbonylföreningar. Estrar av starka syror till exempel dimetylsulfat är kraftfulla alkyleringsreagens. Michaelacceptorer, det vill säga alkener som är substituerade med en elektrondragande grupp t ex en karbonylgrupp, kan reagera med nukleofiler i en så kallad Michaeladdition.

Man bör också ha klart för sig att att de reaktioner som kroppen använder för avgiftning, exempelvis oxidation som ökar vattenlösligheten och därmed möjliggör utsöndring med urinen, kan ge upphov till substanser som är alkylerande. Till exempel leder epoxidering av alkener och aromater till reaktiva elektrofiler. Det enda universella motmedlet vid direkt kontakt med dessa kemikalier är sköljning med stora mängder rinnande vatten!

8.5.6 Allergiframkallande kemikalier Till de vanligaste yrkesjukdomarna hör allergier orsakade av kemikalier i arbetsmiljön. Allergier uppträder vid upprepad kontakt med ämnet i fråga, och beror på överkänslighetsreaktioner i immunförsvaret. Vanliga allergiframkallande kemikalier är nickel, krom, olika aromatiska föreningar och gummikemikalier i gummihandskar. I sitt sexvärda tillstånd (Cr6+) är krom ett mycket kraftigt oxidationsmedel. Krom är allergiframkallande i sin sexvärda form men däremot inte i sin trevärda form. Det bör också nämnas att dessa kromföreningar kan ge frätskador och kemiska brännskador på grund av sin oxidationsförmåga. Vid arbete med aromatiska föreningar bör man alltid misstänka att de kan vara allergiframkallande och konsultera tillgänglig litteratur för att få en uppfattning om riskerna.

XX

O

X

bensylhalogenid allylhalogenid α-halokarbonylförening

O

O

HN CNX

OO

epoxid aziridin lakton α-halonitril Michael-acceptor

Säkerhet

23

8.6 Absorptionsvägar Gifter tillföres kroppen genom huden, andningsorganen, matsmältningsorganen eller en kombination av dessa. Direkt intag genom munnen är ganska ovanligt på laboratoriet då det råder ätförbud. Huden erbjuder i princip en yta på ca 1,8 m2 genom vilken substanser skulle kunna absorberas in i kroppen. Oftast blir det dock händerna och ansiktet som utsatts för påverkan av kemikalier, och i det sammanhanget är det organiska lösningsmedel som utgör den största faran. Många lösningsmedel är avfettande och uttorkande för huden, vilket gör den mera mottaglig för angrepp från andra ämnen. Kolväten, fetter och estrar passerar relativt lätt genom huden då de är fettlösliga. Däremot utgör huden en effektiv barriär mot till exempel lägre alkoholer, glykoler och joniserade molekyler såsom vattenlösliga salter. Lungorna, med en effektiv yta på 50–100 m2, utgör en nästan direkt inkörsport till blodsystemet för ett mycket stort antal toxiska gaser, ångor och andra luftburna föroreningar. Det har uppskattats att åtminstone 90 % av alla industriella förgiftningar kan tillskrivas giftabsorption via lungorna. Inandningsluften i laboratoriet stinker ofta kemikalier eftersom studenterna dessvärre ofta slarvar och visar dålig disciplin vid kemikaliehanteringen.

8.7 Avgiftningsmekanismer

8.7.1 Utandning Många toxiska substanser som får inträde till kroppen via andningsvägarna kan ta samma väg ut. Gaser som ej metaboliseras i kroppen utsöndras nästan enbart via lungorna. En allmän regel är att varje substans som kan inandas som gas eller ånga till exempel lösningsmedel även kan utandas, åtminstone till en viss del. Andas gärna många djupa andetag frisk luft på vägen hem från laborationerna!

8.7.2 Levern Kroppens viktigaste ”avgiftningscentral” är utan tvekan levern, där främmande substanser metaboliseras genom oxidation, reduktion, hydrolys eller bindning, konjugering, till en av kroppens egna molekyler som ökar vattenlösligheten. Oftast kombineras de olika metaboliska vägarna. Resultatet av leverns arbete är oftast en förening som lättare kan utsöndras via njurarna eller gallan. Det finns emellertid en viss risk, att produkten är ännu mera toxisk än den ursprungliga substansen. Exempelvis oxideras anilin till para-aminofenol som kraftigt aktiverar produktionen av methemoglobin, en inaktiv form av blodets syrebärande protein. Ytterligare exempel är omvandlingen av metanol till formaldehyd (vilken ger upphov till skador på synnerven med eventuell blindhet som följd) och omvandlingen av etanol till acetaldehyd (vilken ger upphov till bakfylla).

8.7.3 Njurarna och tarmen För de flesta toxiska substanser i blodet är utsöndring via njurarna eller tarmen (via gallan) allra viktigast, men små mängder kan också lämna kroppen genom tårarna, svetten, saliven eller modersmjölken. Filtreringsproceduren i njurarna fungerar effektivast om molekylen i fråga har en molvikt som understiger ca 70 000, varför substanser som starkt binds till exempelvis plasmaproteiner ofta blir för stora att bortfiltreras.

Säkerhet

24

9. Kontrollfrågor 1. Vilka för- och nackdelar finns med användning av skyddshandskar? 2. Beskriv när och hur du använder handskar under en laboration. 3. Hur får man av respektive på gummislangar på ett glasrör? 4. Vilka vettiga sätt kan man värma lösningsmedel på? Vilka risker är förenade med dessa sätt? 5. Vilka risker finns det när du hanterar koncentrerad salpetersyra i blandning med organiska föreningar? 6. Vad händer kemiskt (reaktionsformel!) och rent fysiskt när en bit natrium hamnar i vatten? Varför är detta farligt? 7. Du behöver 1 g natrium till en syntes. I kemikalieförrådet hittar du en burk med natriumstavar om 30 g. Hur bär du dig åt och vilka risker måste du ta i beaktande? 8. Hur destruerar man natriumrester och vilka är riskerna? 9. Nämn olika sätt att släcka brinnande kemikalier? 10. Vad gör du när laboratoriet brinner ? 11. Din kamrat brinner – vad gör du? 12. Hur behandlas en akut brännskada? 13. Hur behandlas en akut köldskada? 14. Hur behandlas en akut ögonskada? 15. Diskutera risker med inandning av kemikalier och akuta åtgärder? 16. Diskutera risker med kemikalier på huden och akuta åtgärder? 17. Hur sanerar du spill av fasta respektive flytande kemikalier? 18. Kemiskt avfall skall så klart tas om hand på något sätt. Vilka kategorier av avfall finns under grundkursen? Ge något exempel ur varje kategori. 19. Följande symboler förekommer ofta på kemikalieförpackningar. Vad betyder de och hur handhar du dessa kemikalier?

20. Var kan du hitta nödvändig riskinformation inför dina laborationer? 21. Hur gör man om man inte hittar nödvändig riskinformation för den eftersökta kemikalien? 22. Ge exempel på starka syror och starka baser samt riskerna med dem. 23. Ge exempel på ämnen som kan bilda syror i ögon och andningsvägar. 24. Räkna upp fem vanliga lösningsmedlen och diskutera vilka risker det finns med respektive lösningsmedel. 25. Vad händer när du andas in lösningsmedelsångor? 26. Vad kan hända om du får lösningsmedel på huden? 27. Diskutera peroxider - hur de kan bildas, riskerna med dem, sätt att testa peroxidhalt på samt hur man kan förhindra peroxidbildning. 28. Ge exempel på alkylerande kemikalier! Vad menas med alkylerande? 29. Ge exempel på allergiframkallande kemikalier. 30. Vilka absorptionsvägar för kemikalier finns i kroppen? Beskriv kort mekanismerna bakom absorptionsvägarna. Bedöm riskerna. 31. En glaspropp har fastnat. Hur gör du för att få upp den? 32. Hur kontrollerar du glasutrustningen före vakuumarbete? 33. Vilka risker finns vid uppvärmning av reaktionsblandning i en igenproppad kolv