5
SPRÅKRÖRET NR 2, 2013 Medlemsblad för SFSS Södra Finlands svenska Språklärare r.f. Ordförandens spalt november 2013 Sällan har så många förändringar varit i görningen för en liten gymnasielärare i Helsingfors som just nu. Skolor fusioneras, ny läroplan på kommande, studentexamen ska skrivas på dator, eCampus ska skapa ämnesöverskridande fenomenbaserade kurser som kan avläggas på distans, e‐post systemet förnyas, ePortfolion för eleverna ska tas i bruk… Ja, man kan bli lite yr i huvudet för mindre. Förändringar är inte min grej. Eller, kanske det inte är så illa, men jag är lite långsam; jag behöver tid att smälta och anpassa mig. När man jobbat en tid så har man också sett trender komma och gå och man vill kanske inte hoppa på tåget genast. Det betyder inte nödvändigtvis att man har något emot tåget… Just nu tycks den teknologiska trenden ha fått upp farten. Läste nyss en artikel i New York Times ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många är stor. Plattan tycks vara lösningen på många olika problem. Och, det kanske den är, jag vet inte. Jag har ingen ännu, men den dagen kommer. Men visst finns det även kritik. När det gäller USA ifrågasätter man hur det kommer sig att det finns pengar för dylika investeringar, medan lärartjänster dras in och man sparar på personal. Vad är konsekvenserna fysiskt och psykiskt om vi får ännu mer ”skärmtid” i skolan? Hur blir det med den personliga interaktionen och socialiseringen? Jag tror ändå lite som Peppi Taalas sade på en kurs i Tammerfors nyligen att: ”IT är inte längre ett verktyg utan en viktig del av våra liv.” Den finns där, om inte läraren använder den så gör definitivt eleverna det, på våra lektioner när de tror att vi inte ser. Ibland känner jag mig osäker eftersom jag vet att eleverna behärskar den senaste teknologin mycket bättre än jag gör, men de är inte pedagoger och använder sig inte nödvändigtvis av teknologin för inlärning. IT kan göra nytta när den används som ett medel, men jag tror inte att det är någon större risk att läraren ersätts av datorn. Tvärtom, den pedagogisk kunskap och erfarenhet vi har behövs i ännu större utsträckning för att öka den individuella inlärningen. Det kommer naturligtvis att ta tid för oss ovana att lära oss, men det är som med all inlärning: ett litet steg i taget och mycket repetition. Ett faktum har i alla fall blivit tydligt för mig: eleverna är inte som förr. Jag menar inte nödvändigtvis bättre eller sämre, men annorlunda. Jag kan inte undervisa dem på samma sätt som för 10 år sedan och förvänta mig samma resultat. Som jag ser det har jag två val: att fortsätta min undervisning i oförändrad form och längta tillbaka till hur det var förr eller pröva nya sätt att nå de elever som nu sitter i mitt klassrum. Det betyder inte att jag kastar ut allt jag gjort hittills, men jag behöver ompröva vissa saker. Bara att få och behålla deras uppmärksamhet kan vara en utmaning. I New York Times artikeln läser jag: “Rosen’s own studies of attention and multitasking show that pre‐ teenagers and young adults focus for no more than five minutes before becoming distracted.Fem minuter har jag alltså på mig att fånga deras uppmärksamhet förrän de växlar om. Tala om utmaning! Vad säger då eleverna? På svenska Yle finns artiklar skrivna av elever inom projektet ”Skolor i Svenskfinland skriver nyheter”, och där stötte jag nyss på artikeln ”Finns det någon ’point’ med PowerPoint?” Intressant att läsa något ur elevperspektiv.

Språkröret 2 2013 - ÖSSF - Österbottens Svenska ... Times – ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många

  • Upload
    ledung

  • View
    215

  • Download
    0

Embed Size (px)

Citation preview

Page 1: Språkröret 2 2013 - ÖSSF - Österbottens Svenska ... Times – ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många

SPRÅKRÖRETNR 2, 2013

Medlemsblad för SFSS Södra Finlands svenska Språklärare r.f.

Ordförandens spalt november 2013

Sällan  har  så  många  förändringar  varit  i  görningen  för  en  liten  gymnasielärare  i Helsingfors  som  just nu.  Skolor  fusioneras,  ny  läroplan på kommande,  studentexamen ska skrivas på dator, eCampus ska skapa ämnesöverskridande fenomenbaserade kurser som kan avläggas på distans, e‐post systemet förnyas, ePortfolion för eleverna ska tas i bruk… Ja, man kan bli lite yr i huvudet för mindre. Förändringar är inte min grej. Eller, kanske det inte är så illa, men jag är lite långsam; jag behöver  tid  att  smälta  och  anpassa mig. När man  jobbat  en  tid  så  har man också  sett trender komma och gå och man vill kanske inte hoppa på tåget genast. Det betyder inte nödvändigtvis att man har något emot tåget…      Just nu tycks den teknologiska trenden ha fått upp farten. Läste nyss en artikel i New York  Times  –  ”No  Child  Left  Untableted”,  om  hur  man  introducerar  läsplattorna  i många skolor i USA. Entusiasmen bland många är stor. Plattan tycks vara lösningen på många olika problem. Och, det kanske den är, jag vet inte. Jag har ingen ännu, men den dagen kommer.       Men visst finns det även kritik. När det gäller USA ifrågasätter man hur det kommer sig  att  det  finns  pengar  för  dylika  investeringar, medan  lärartjänster  dras  in  och man sparar  på  personal.  Vad  är  konsekvenserna  fysiskt  och  psykiskt  om  vi  får  ännu  mer ”skärmtid” i skolan? Hur blir det med den personliga interaktionen och socialiseringen?      Jag tror ändå lite som Peppi Taalas sade på en kurs i Tammerfors nyligen att: ”IT är inte längre ett verktyg utan en viktig del av våra liv.” Den finns där, om inte läraren använder den så gör definitivt eleverna det, på våra lektioner när de tror att vi inte ser. Ibland  känner  jag  mig  osäker  eftersom  jag  vet  att  eleverna  behärskar  den  senaste teknologin mycket  bättre  än  jag  gör, men  de  är  inte  pedagoger  och  använder  sig  inte nödvändigtvis  av  teknologin  för  inlärning.  IT  kan  göra nytta när den  används  som ett medel,  men  jag  tror  inte  att  det  är  någon  större  risk  att  läraren  ersätts  av  datorn. Tvärtom,  den  pedagogisk  kunskap  och  erfarenhet  vi  har  behövs  i  ännu  större utsträckning för att öka den individuella inlärningen. Det kommer naturligtvis att ta tid för  oss  ovana  att  lära  oss, men  det  är  som med  all  inlärning:  ett  litet  steg  i  taget  och mycket repetition.      Ett faktum har i alla fall blivit tydligt för mig: eleverna är inte som förr. Jag menar inte nödvändigtvis  bättre  eller  sämre,  men  annorlunda.  Jag  kan  inte  undervisa  dem  på samma sätt som för 10 år sedan och förvänta mig samma resultat. Som jag ser det har jag två val: att fortsätta min undervisning i oförändrad form och längta tillbaka till hur det  var  förr  eller  pröva  nya  sätt  att  nå  de  elever  som  nu  sitter  i  mitt  klassrum.  Det betyder inte att jag kastar ut allt jag gjort hittills, men jag behöver ompröva vissa saker. Bara att få och behålla deras uppmärksamhet kan vara en utmaning. I New York Times artikeln  läser  jag:  “Rosen’s  own  studies  of  attention  and  multitasking  show  that  pre‐teenagers  and  young  adults  focus  for  no  more  than  five  minutes  before  becoming distracted.” Fem minuter har jag alltså på mig att fånga deras uppmärksamhet förrän de växlar om. Tala om utmaning!       Vad säger då eleverna? På svenska Yle finns artiklar skrivna av elever inom projektet ”Skolor i Svenskfinland skriver nyheter”, och där stötte jag nyss på artikeln ”Finns det någon ’point’ med PowerPoint?” Intressant att läsa något ur elevperspektiv.  

Page 2: Språkröret 2 2013 - ÖSSF - Österbottens Svenska ... Times – ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många

      I Tempus nr. 5 ingick även en artikel på svenska om ”Pekplattor i Pedersöre”. Så det händer och sker i vårt land!  

 Länk till artikeln i New York Times:   http://www.nytimes.com/2013/09/15/magazine/no‐child‐left‐untableted.html?pagewanted=all&_r=1&  

Länk till Yle artikeln:  

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/10/29/finns‐det‐nagon‐point‐med‐powerpoint?fb_action_ids=424336311025127&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582 

         Ann‐Lois i sitt rätta element. Together with Mr. Shakespeare and Mr. Dickens at Madame Tussauds in London. Ahhh, those were the days!  Ann‐Lois Edström, ordförande    

 Finns det teaterintresserade? National Theatre LIVE på Bio Maxim i Helsingfors Kluuvikatu 1, 00100 Helsinki Biljetter 25€ Macbeth National Theatre Live will broadcast Manchester International Festival’s electrifying production of Macbeth, with Kenneth Branagh as the Scottish king and Alex Kingston as Lady Macbeth, directed by Rob Ashford and Kenneth Branagh. Må 18.11.2013 kl 18:00 Macbeth, 2 h 30 min (ingen paus) Hamlet National Theatre Live’s 2010 broadcast of Hamlet, with Rory Kinnear in the title role, returns to cinemas as part of the National Theatre's 50th anniversary celebrations. Må 02.12.2013 kl 18:00 Hamlet, 4 h (en 20 min. paus)  Läs mer:  http://ntlive.nationaltheatre.org.uk/venues/2004132979‐maxim  Om ni är intresserade, hör av er till: [email protected] senast 11.11.        

Page 3: Språkröret 2 2013 - ÖSSF - Österbottens Svenska ... Times – ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många

 

Språklärare utan gränser  ‐ På kurs i Aix‐en‐Provence  

En vecka i maj 2013 hade tio fransklärare en unik möjlighet att delta i en veckas fortbild‐  ning i södra Frankrike, en kurs som, sällsynt nog, gick av stapeln under skolåret . 

Kursen utgjorde en av modulerna i språklärarfortbildningen Språklärare utan gränser som arrangerades och understöddes av IS (Internationella skolorna), Utbildningsstyrel‐ sen och Bildningsforum. 

Staden  Aix‐en‐Provence,  sydfrankrikes  hjärta  från  romartiden  vid  foten  av  det imponerande berget Saint‐Victoire, är förstås redan i sig värt ett besök. Staden kryllar av minnesmärken, vackra hus, gamla fontäner och den pittoreska gamla stan där man sägs vandra  i  konstnären  Paul  Cézannes  (1839‐1906)  fotspår.  Cézanne  levde  hela  sitt  liv  i staden och arbetade i en underbar liten ateljé som numera är ett attraktivt museum med en hemtrevlig trädgård i stadens utkant.  

Skolan  ISS  där  vår  fortbildning  ordnades  ligger  centralt  i  en  gammal,  fin  byggnad,  ett stenkast  från  gamla  stan.  Här  samlades  vi,  tio  fransklärare,  de  flesta  okända  för varandra,  måndagen  den  18  maj.    Den  privata  skolan  som  ordnar  vuxenutbildning  i franska på olika nivåer för personer från hela världen har proffsiga lärare. Programmet för  skoldagen  var  digert  och  omväxlande.  Vi  satt  på  skolbänken  från  kl.  9  till  17 med lunchpaus och korta kaffepauser. Ute var det full sommar med rosor och fyllig grönska även  om  det  var  aningen  svalare  än  normalt  den  tiden  på  året.  Undervisningen  var omväxlande. Vi behandlade bl.a. franska dagsaktualiteter, det franska skolsystemet samt  utvärdering. Med intressanta artiklar som vi delvis själva fick välja, var det motiverande att diskutera och jämföra olika fenomen och bygga på sitt ordförråd. Skratten klingade och pennorna glödde.  Men vi satt inte endast på skolbänken. En eftermiddag var avsedd för skolbesök, delvis  i skolan där kursen ordnades då vi  fick iaktta undervisningen där men  också  i  närbelägna  etablissemang. Min  grupp  besökte  bl.a.  ett  gymnasium  där  vi följde  med  en  historielektion  om  franska  revolutionen  och  en  modersmålslektion (franska)  där  eleverna  höll  föredrag  om olika  dikter  de  analyserat. Mycket  intressant. Det  mest  frapperande  i  gymnasiet  var  kanske  ändå  förhållandet  mellan  lärare  och elever.  I  Frankrike  är  läraren  en  absolut  auktoritet  och  disciplinen  därefter. Klassrummen var kala och eleverna många. Samtidigt  fanns det något sympatiskt över de hela, något från en tid som flytt…Hm… 

Eftersom Aix ändå är en stad med en gedigen och intressant historia var en eftermiddag ägnad åt sightseening I form av vandring på stan och därefter besök på Cézannes ateljé. Vi hade en duktig guide som även studerat konsthistoria. 

På kvällarna var det roligt att  ta en matbit eller en kopp kaffe på ett av de otaliga och trevliga  serveringarna.    Ett  besök  på  anrika  Café  Les  Deux  Garçons  på  Rue Mirabeau  kunde  knappast  någon  av  oss  missa.    De  flesta  av  kursdeltagare  var  inkvarterade  i privata familjer och där fortsatte nog diskussionerna säkert för de allra flesta. Det var i alla  fall  för mig  en  av  de  största  behållningarna  från  kursen,  utom  alla  intryck,  att  få prata, prata, prata franska. 

 Och  visst  är  det  just  detta:  motivationen,  viljan  och  glädjen  att  kommunicera  på målspråket  som  vi  vill  ge  våra  elever  även  här  hemma,  eller  hur?  Denna  kurs  gav motivation och inspiration inför det nya skolåret. 

Lotta Särkkä 

  

Page 4: Språkröret 2 2013 - ÖSSF - Österbottens Svenska ... Times – ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många

                       Språklärare utan gränser  – Düsseldorf  Senaste  höst  inleddes  kursen  Språklärare  utan  gränser,  med  träffar  för  lärare  både  i Österbotten och södra Finland.      Under höstens samlingar fick vi  lyssna till  föreläsningar om t.ex. hur man kan arbeta praktiskt med språkportfolio i undervisningen (Moa Thors), gruppmentorskap (Camilla Forsberg),  Tandemprojekt  –  undervisningssamarbete  över  språkgränserna  (Katri Karjalainen), muntliga  test  och utvärdering  (Sari Ohranen). Vi  fick  också möjlighet  att träffas och samtala för att utbyta erfarenheter från våra olika undervisningsvardagar. Som  en  del  av  kursen  erbjöds  möjligheten  till  en  utlandsvistelse,  antingen  i  Aix‐en‐Provence  i Frankrike  (se Lottas artikel) eller  i Düsseldorf  i Tyskland.  Jag valde att åka med till Düsseldorf en vecka i april. Det var mycket hälsosamt för mig som lärare i tyska eftersom  det  är  en  tid  sedan  jag  kunnat  tillbringa  en  lite  längre  tid  i  landet  och  bo  i familj.  Dvs.  min  personliga  erfarenhet  av  Tyskland  är  baserad  på  tiden  före  och  runt murens fall, och det är ju mycket länge sedan (om man frågar mina elever). Det som slog mig  mest  var  hur  internationellt  Tyskland  har  blivit,  något  som  också  märks  i skolvardagen för lärarna.       Det  jag fick mest ut av min resa var samvaron och samtalen med mina kolleger från Finland.  Vi  märkte  att  vi,  trots  våra  tvivel  ibland,  är  bra  lärare!  Vi  är  kreativa, inspirerande och  försöker ständigt hitta nya vägar att undervisa  just de elever vi har  i våra  grupper.  Detta  gör  vi  trots  varierande  resurser  (tid,  pengar, undervisningsmaterial…).       Jag valde även att bo i en familj (ett gift par) vilket innebar att jag fick öva mitt språk intensivt på kvällarna.  I början kände  jag mig precis som en elev; osäker,  långsam och klumpig. Men, efter någon dag så började flytet komma!      Det andra som gjorde intryck var vår lärare Peter Klein som vanligen undervisade i en Hauptschule i Köln, men gärna höll kurser för en lite annan, och kanske mer motiverad, målgrupp. Hans  skolvardag  skiljde  sig  en  hel  del  från min.  Han  har  stora  grupper,  de flesta har inte tyska som modersmål och många är tredje generationens invandrare som har det ganska bra ställt ekonomiskt, men inte riktigt ser nyttan av utbildning. Att där kunna vara kreativ och motivera eleverna samtidigt som ens frihet som lärare är ganska 

                                          DEN STORA SPRÅKLÄRARTRÄFFEN 2014. Lördagen 5  april i Tammerfors händer det. Vaddå? Den omtalade träffen mellan  Finlands  alla  svenskspråkiga  språklärarföreningar.  Om  allt  går  vägen  så har  vi ÖSSF, SFFS, modersmålslärarföreningen och finsklärarföreningen på plats, samtidigt! Vem som blir huvudtalare är  i skrivande stund ännu oklart, men vi  informerar mer så fort det klarnar.  En idé för en del av dagen är att dela in oss i olika workhops kring olika praktiska teman som berör språklärarvardagen. Där  har  vi  möjligheten  vi  ofta  saknar  att  kunna  dela  med  oss  av  konkreta  idéer  och erfarenheter. Här vänder vi oss  till er. Har ni  förslag på teman som ni vill  ta upp? Och förslag på eventuella talare? Kontakta oss  i  styrelsen,  vi  tar  tacksamt emot förslag och fräscha idéer!   

Page 5: Språkröret 2 2013 - ÖSSF - Österbottens Svenska ... Times – ”No Child Left Untableted”, om hur man introducerar läsplattorna i många skolor i USA. Entusiasmen bland många

begränsad var en utmaning. Så, ja, jag insåg hur bra jag har det. Oss lärare lyckades han i alla fall inspirera. Tack vare honom fick vi många tips på filmer, musik, och vad som är på gång bland ungdomar  i Tyskland idag. Några besök bland bokhandlarnas hyllor var också inspirerande. Tänk att det finns så mycket material!       Mellan  skolbesök  och  föreläsningar  försökte  vi  få  in  minst  ett  cafébesök  per  dag. ”Kaffee und Kuchen” ni vet.      När  jag  tänker  tillbaka  på  kursen  och  resan  är  det  lite  svårt  att  direkt  säga  vad ”nyttan” var. Det är många olika saker som tillsammans har gjort mig  lite klokare som lärare, lärt mig lite mer om mig själv i min yrkesroll, lärt mig mer om dagens tyska språk. När  jag  går  igenom  mina  anteckningar  hittar  jag  hastigt  nedtecknade  tips  och reflektioner/tankar som jag vet att jag kommer att återkomma till.                                                                                   Ann‐Lois Edström    Styrelsens kontaktuppgifter 2013:  Ordförande   Ann‐Lois Edström     ann‐[email protected]  Viceordförande Therese Almén     [email protected]    Sekreterare   Lotta Särkkä      [email protected]  Kassör   Petra Jaakola      [email protected]   Värdinna Hillevi Lasén      [email protected]   Språkrörsansvariga:    Isabelle Silin       [email protected]  Maj‐Len Vigård‐Stocks  maj‐len.vigard‐[email protected]