sv_craig

Craig KielburgerCanada

66

NOMINERAD • Sidorna 66–91

VARFÖR NOMINERAS CRAIG?Craig Kielburger nomineras till WCPRC 2006 för att han i tio år har kämpat för att barn ska befrias från fattigdom, övergrepp och andra kränkningar av barnets rättigheter. Men han vill även få barn att känna att de har makt att påverka, och att de kan bidra till en bättre värld för barnen. 1995, när han var 12 år, startade Craig Free The Children (FTC). FTC har sedan dess byggt mer än 400 skolor för 35 000 elever i 21 länder, skickat 200 000 paket med hälso- och skolmaterial samt medicinsk utrustning för 70 miljoner kronor. FTC har givit 20 000 kvinnor kor, getter, symaskiner eller mark, så att de kan tjäna pengar och att deras barn slipper arbeta. FTC har även försett 123 000 personer med rent vatten. Barnen har själva betalat för det mesta av detta. Över 500 000 barn och ungdomar i 23 länder har genom FTC lärt sig att hjälpa andra barn, och att de har rätt och makt att kräva respekt för barnets rättigheter.

Kanada

SierraLeone

Indien Ecuador

OTTAWAToronto

FREETOWN

Moyamba

guinea

liberia

usa

colombia

peru

QUITO

San Pablo de PulungiChimborazo

NEW DELHI

Tiruchirappalli

kina

pakistan

66-72 Kanada.indd 6666-72 Kanada.indd 66 05-11-20 20.11.0405-11-20 20.11.04

Craig Kielburger, 22

➼

67

På kvällen 16 april 1995 kommer den pakistanske pojken Iqbal Masih, som kämpar mot barn-arbete, åkande på samma cykel som två släktingar. Iqbal sitter längst fram. Plötsligt ett skott. Och ett till. Iqbal ligger död på marken. Budet om den lille före detta skuld-slavens död sprids över världen …

… I Toronto i Kanada sträcker sig 12-årige Craig Kielburger efter tidningen vid frukost-bordet. Han anar inte att dagens tidning innehåller något som för alltid ska förändra hans liv …

Först tänkte jag som vanligt bläddra till den tecknade serien, men

så råkade jag få syn på rubri-ken på framsidan om en 12-årig barnarbetare som mördats, berättar Craig, som idag är 22 år.

Skeden blev kvar orörd i mjölken och fl ingorna med-an Craig läste hela artikeln.

– Först verkade allt som hänt Iqbal overkligt för mig. Jag hade aldrig hört talas om barnarbete eller skuldslaveri och blev verkligen upprörd.

– Jag frågade mina föräld-rar om det var så här. ”Leta i

böcker-na”, sva-rade dom. Jag gick på bibliote-ket och kontak-tade olika organi-sationer

som arbetar för mänsk-liga rättigheter och snart visste jag mer.

Free The Children– Efter en vecka frågade jag min lärare om jag inte kunde få berätta något för klassen. ”Kör igång”, svarade han. Då berättade jag om barnar-bete och om Iqbal.

– Efter skolan ringde jag mina klasskompisar. Tjugo av oss samlades hemma hos

–

Fri ur slaveriCraig tillsammans med ett mattarbetarbarn i Indien, som han var med och befriade ur slaveri.

mig. Vi gjorde en utställning och bestämde oss för att starta Free The Children. Vi sålde saft och annat i ett garage för att samla in peng-ar mot barnarbete. Det var så det hela började.

– En av dom som jag tagit kontakt med för att få veta mer, sa att om jag verkligen ville veta mer om dom här barnens liv måste jag besöka dom.

Tanken på en resa lämna-de inte Craig. Men hans mamma sa:

– Nej, det kommer aldrig på frågan.

Men när en 25-åring lova-

de att ta hand om Craig under en sju veckors resa till Indien, Pakistan, Nepal och Thailand, och Craigs föräld-rarna såg att resplanen var väl förberedd, gav de till slut med sig. Han skulle få resa!

– Sedan dess delar jag in mitt liv i ”före Asien” och ”efter Asien”, säger Craig.

Befriade mattbarnUnder sin resa träffade Craig en pojke som skadats svårt vid en explosion i fyrverkeri-fabriken, där han utförde farligt arbete utan skydd. Han träffade också en liten fl icka som utan skydd arbe-tade med att bryta sönder gamla sprutor. Hon klev barfota över dem.

– Hon hade ingen aning om aids eller att sprutorna kunde sprida smittor.

I ett tegelbruk skrattade de arbetande barnen gott när Craig försökte tillverka tegel av leran utan att lyckas.

Iqbals röst nådde till världens alla hörnCraigs förebild Iqbal fi ck postumt (efter sin död) det första World’s Children’s Prize år 2000. Sedan dess bär juryns pris ett extra namn till minne av honom. Iqbal hade varit skuldslav i matt fabriken och kämpade för barns rättigheter. Läs mer om Iqbal på www.childrensworld.org

Började kämpa för barn: När jag var 12 år.Startade: Free The Children 1995.Vill: Befria barn från fattig-dom och kränkningar av barnets rättigheter.Vill också: Befria barn från känslan att sakna makt och från att bara tänka på sig själv.Gillar: Historier där barns styrka gör att vuxna måste lyssna.Bästa present: Gatubarnet Joaos trasiga fotbollströja.Är säker på: Att barn har makt, speciellt tillsammans!

��

68

➼ Själva tillhörde de skuldslav-familjer och tvingades arbe-te från tidig morgon.

I Indien fi ck Craig också följa med och befria barn som var skuldslavar hos en mycket grym ägare.

– Jag glömmer dom aldrig. 12-åriga Nageshwer berät-tade för mig att brännsåren på hans ben var straffet för att han försökt hjälpa sin bror att rymma. Och Mohan, 9, berättade att han och de 20 andra barnen i mattfabriken såg på när två barn mördades med bambu-käppar och knivar efter att ha gripits när de försökte fl y från fabriken. Ägaren sa till pojkarnas föräldrar att dom rymt.

Premiärminister på knäUngefär samtidigt som Craig gav sig iväg på sin resa, reste Kanadas dåvarande premi-ärminister tillsammans med kanadensiska företagsledare till Asien. Målet var att göra goda affärer.

– Jag fi ck ett fax i Indien om att premiärministern var på väg dit. Jag undrade om han tänkte ta upp frågan om barnarbete och skickade ett fax och frågade om han ville träffa mig.

Svaret var ”Nej!” Något barnarbete hade premiärmi-nistern inte tänkt tala om i

de länder han besökte, trots att de hör till de länder där det fi nns fl est barnarbetare. Och någon tid för en pojke hade han inte.

Premiärministern kom att ångra sig. Craig kallade till en presskonferens. Vid sin sida hade han Nageshwer och Mohan, som han hade varit med om att befria. De bådas berättelser och Craig själv blev stora nyheter hem-ma i Kanada.

– Det är premiärminis-terns moraliska ansvar att ta upp frågan om barnarbete när han träffar Indiens pre-miärminister, sa Craig.

Premiärministerns medar-betare insåg nu att de inte kunde fortsätta att strunta i den här pojken och plötsligt hade premiärministern fått tid för Craig. Det hela sluta-de med att han tog upp frå-gan om barnarbete med alla premiärministrar som han träffade under sin resa.

När så beslutet kom om att Kanada ska ta större hänsyn till barns rättigheter i sina affärer med andra län-der, var det en seger för Craig och Free The Children.

Käraste presentenCraig har besökt många län-der för att träffa barn som behandlas illa och politiker. I Brasilien träffade han

bland annat Joao, ett av de många barn som lever på gatan. Han berättade för Craig om att hans föräldrar slog honom och att han all-tid var rädd för polisen, som förföljde och även dödade gatubarnen. Han sov med kartonger som madrass och täcke. När Craig sa att han måste åka hem till Kanada sa Joao:

– Då vandrar jag dit och hälsar på dig!

När han insåg att det var omöjligt att gå dit ville han ge sin vän en avskedspre-sent. Han tog av sig det fi naste han hade, en trasig och utnött fotbollströja i favoritlagets färger, och räckte den till Craig.

– Det var den bästa pre-sent jag någonsin fått. Först tänkte jag: Han behöver ju sin tröja för att inte frysa på nätterna. Men så insåg jag att det betydde mycket för honom, som inget hade, att kunna ge mig en present.

Craig tog av sig sin egen tröja och de båda pojkarna bytte tröjor, som efter en fotbollsmatch.

Misstänksamma Många vuxna trodde inte att det var Craigs egen vilja som fi ck honom att kämpa för barnets rättigheter. De kunde inte tänka sig att ett barn har en sådan kraft.

– Vuxna frågade mig ofta: Vem står bakom dig? Vem

Craig och premiärministernNär tidningarna i Kanada skrev om Craigs kamp mot barnarbete gick dåvarande kanadensiske premiär-ministern Jean Chretien med på att träffa honom.

Demonstration i IndienCraig med indiska barnarbetare i demonstration mot skadligt barnarbete.

��

➼

69

driver på dig? Men varför är vuxna så förvånade när barn bryr sig om sånt som händer i samhället? Dom underskattar barns förmå-ga, säger Craig.

– Barn kan bara inte fatta att världens vuxna klarar att sända en människa till månen och att skapa kärn-vapen, men inte klarar att ge alla världens barn tillräck-ligt att äta.

Det fanns vuxna som ville försöka komma åt Craig. En dag kom ett telefonsamtal från en tidning i Tyskland och hans mamma svarade:

– Stämmer det att han egentligen är 19 år, och inte 12, var frågan.

– Självklart är han 12. Det borde väl jag veta, som är hans mamma!

En kanadensisk tidning påstod att Craig och hans familj lagt beslag på en stor summa pengar, trots att Craig överlämnade dem till en indisk organisation som käm-par för barnarbetare medan 2000 personer såg på!

Barn har makt!Craig och Free The Children vill att barn ska inse att de kan göra sin röst hörd och att vuxna måste lyssna.

– Barn har makt, bara dom inser det, och kan verkligen få saker att förändras, säger Craig övertygat. Och dom är

Craigs bästa historia om barns makt 1

En 12-årig pojke i USA tit-tade på en Green peace-

fi lm. Den visade hur delfi ner, som följde med när tonfi sk fångades, dog. Pojken tog reda på hema-dressen till alla direktörerna i bolagets styrelse och skaffa-de en massa vykort med del-fi ner på. Sen berättade han först för sin klass och sen för hela skolan om vad han lärt sig. Alla eleverna enades om att minst en gång i veckan sända ett vykort till en av direktörerna. De skrev:

”Varför dödar du delfi ner?”, ”Delfi ner är gulliga!”, ”Delfi ner är smartare än du!”.

Pojken reste från skola till skola med samma budskap och bolagets direktörer fi ck fl er och fl er vykort i sina postlådor. Till slut bjöd de in pojken till ett styrelsemöte och frågade honom vad han ville. Pojken svarade att han ville ha ett löfte om att bola-get inte skulle döda en enda delfi n till för att kunna fånga tonfi sk.

Direktörerna lovade och idag sitter det ett märke på de fl esta tonfi skburkar där det står: “Delfi nsäkert fång-ad tonfi sk”!

Pojken som gjorde tonfi sken ”Delfi n-fri”

Lyssna på barnen!Craig berättar om barn och ungdomar som kräver att man lyssnar på dem:

– I Sierra Leone ska pade barn sitt eget radio-program för fred. I Kenya spelar unga teater för att utbilda om aids. I Senegal består det största fackförbundet av barn. I Brasilien har gatu-barnen sin organisation. I USA skickade ungdo-mar tilbaka sina Nike skor till företagets VD i protest mot för hållan-dena för dom som till-verkat skorna.

I BrasilienI Brasilien träffade Craig bland annat barn som levde på gatan och arbetade på sisalplantager.

��

70

mycket starkare tillsammans än ensamma.

När Craig besökte skolor sa han alltid till eleverna som lyssnade på honom: Alla av er som är intressera-de av barnets rättigheter, ställ er upp! Alla ställde sig upp. Sen sa han: Alla av er som är intresserade av mil-jön, ställ er upp! Alla ställde sig upp. Då frågade Craig: Har ni någon förening för barnets rättigheter eller mil-jön i er skola? Nästan över-allt var svaret han fi ck: ”Nej!” Då valde Craig ut en tjej och en kille och sa: Eftersom ni alla är intresse-rade av dom här frågorna kan ni anmäla er till dom här två och starta en förening.

– Det viktigaste när du hit-tat något som du bryr dig om är att först skaffa mycket kunskap om det. Då kan du berätta för fl er om det och dom vuxna kan inte bara vifta bort dig.

10 år senare10 år har nu gått sedan Craig fi ck syn på Iqbal i mor-gontidningen.

– Att hjälpa andra stärker barn oerhört. Jag och min storebror Marc har skrivit boken Me to We (Mig blir Vi). Bli glad genom att hjälpa andra. Det är inte en fråga om välgörenhet där vi bara skänker pengar, såna är inte vi. Vi vill ändra på hur män-niskor tänker och att dom tar ansvar för hur dom lever sina liv. Och att dom istället för att tänka på Mig tänker på Vi, förklarar Craig.

Om Free The Children från början mer betydde att befria barn från barnarbete och fattigdom betyder det för Craig idag också att be fria barn i Kanada och andra

rika länder från att alltid behöva tänka på sig själv.

– Det gör vi genom att ge dom chansen att hjälpa till att göra skillnad. Vi hjälper dom att inse hur dom kan tänka på andra i sitt dagliga liv, att välja varor som till-verkats rättvist och hur dom när de får rösta kan bidra till att öka Kanadas bistånd

till 0.7 procent av landets BNP*, ett mål som sattes upp av FN redan för 35 år sedan. Kanadas bistånd uppgår idag bara till 0.27 procent av BNP.

Varje år lär sig tiotusentals elever i Torontoområdet genom Free the Children om arbete för andras bästa och om ledarskap.

FTC i världenMålet med FTC är givetvis också att hjälpa till och förändra livet för utsatta barn i världen.

– Att förebygga är nyckeln till förändring, säger Craig. Vi har valt att satsa på skolor och hälsokliniker.

Det är barn som samlar in pengarna, men FTC har

Craigs bästa historia om barns makt 2

En 12-årig fl icka i USA gjorde ett miljöarbete i

skolan om hur ozonlagret påverkades. Hon upptäck-te att frigolit bidrog till mil-jöförstöringen. Hon fi ck ett bra betyg för sitt arbete, men blev mycket upprörd när hon insåg att lunchbox-arna i skolans matsal var av frigolit. Hon ställde sig upp på ett bord i matsalen och lyckades få med sig sina skolkamrater på en bojkott av skolmaten tills dess att

man slutat använda frigo-litboxar.

Flickan tog reda på vilket företag som levererade lunchboxarna med mat till skolan. Företagets chefer bjöd in fl ickan. Hon sa då att eleverna i hennes skola inte skulle äta i skolmatsa-len förrän maten där serve-rades på porslinstallrikar eller tallrikar av återvunnet papper. Företaget gav med sig.

Flickan gjorde skollunchen miljövänligare

Craig tillsammans med FTC-kompisar.

� T

EX

T: M

AG

NU

S B

ER

GM

AR

F

OT

O: F

TC

, TO

M H

AN

SO

N/C

AN

AP

RE

SS

, J.M

. CA

RIS

SE

& A

ND

ER

S K

RIS

TE

NS

SO

N I

LL

. JA

N-Å

KE

WIN

QV

IST

��

71

också bl a fått hjälp av Oprah Winfreys Angel Network, som betalar 50 FTC-skolor på olika håll i världen. Man samlar in pengar på alla möjliga sätt, som med ”fulaste slipsen-tävling” och ”gissa åldern på din lärare-tävling”. Man har ”tegel för tegel-kampan-jer” för att samla in 6 000 dollar och kunna bygga en

skola i något av 21 länder i Asien, Afrika och Sydamerika. För varje 100 dollar som en skola samlar in sätter de upp en målad tegelsten i en ”murad” vägg tills väggen är klar. Ofta kan de utmana företag och andra att betala lika mycket som de själva samlar in.

Längre fram i tidningen kan du läsa om barn i Indien,

Sierra Leone och Equador som kunnat börja skolan och få ett bättre liv tack vare Free The Children. �

CRAIGS

RÅD

–Free The Children vill få barn jorden runt att inse att:

• De har rätt att göra sin röst hörd!• De har rättigheter!• De kan åstadkomma förändringar!• De kan påverka andra barns liv!• Deras åsikter har betydelse!

Craig tillsammans med elever från en Toronto-skola, som bidrog till att Free The Children kunde skicka medicinsk utrustning för mer än sju miljoner kronor ( USD 1 miljon) till länder som drabbats av den stora tsunami-vågen.

*BNP, Bruttonational produkten = värdet av de varor och tjänster som produceras i ett land.

Lerkrig för skolaCraig och andra kanaden-siska ungdomar var i Nicaragua för att bygga en skola tillsammans med byborna. Det var ett lerigt arbete även utan lerkrig…

��

72

Unga FTC-röster

”Jag brukade se reklamen på TV om lidande barn, men kände mig för ung för att kunna göra något åt det. När jag läste Craigs bok insåg jag för första gången att unga människor kan för-ändra världen.

Jag förstod att jag själv var beredd på att arbeta för för-ändring. Nu har jag i fl era år hjälpt till på FTC:s kontor och hjälpt till att bygga skolor i Nicaragua och Ecuador. För två år sedan träffade jag barnarbetare, barnsoldater och barn på bordell i Sri Lanka. Jag träffade också dom vuxna som skulle kunna åstadkomma förändring för dom barnen. Varje dag var en kamp för att få dessa vuxna att ta mig på allvar.” Cheryl Perera, 19, Kanada

”Craigs bok ändrade mitt liv”

”Jag minns när jag kom till mitt första FTC-möte och insåg att jag inte är det enda barnet på planeten som läser tidningen och bryr sig! Jag hade alltid trott att jag måste bli politi-ker för att förändra världen. Men jag lärde mig att jag kan göra något nu och att jag kan göra det på mitt sätt.” Madeleine Northcote, 16, Kanada

Jag kan!

Titta bort!

”Jag växte upp i Mexiko. Jag minns när jag var 8 år och såg en pojke sova på trottoaren. Chauffören sa att jag skulle titta bort. Vi talade aldrig om fattigdom. Jag tittade bara bort, för det var vad folk sa till mig att göra. Jag minns inte att någon sa att vi kunde ändra på det.

När jag var 11 fl yttade vi till Toronto i Kanada. När jag mötte barnen på FTC insåg jag att fattigdom inte måste fi nnas, och att inte bara politikerna utan även vi barn kan ändra på det.”Ale Romo, 18, Kanada

”Jag kom med i FTC när jag var nio år. Dom äldre bar-nen lärde mig om barnets rättigheter, barnarbete och fattigdom. Ju mer jag för-stod, desto mer ville jag vara med och förändra.

När jag var tretton hade jag min Baht Mitzvah, en judisk ceremoni. Jag bad om pengar istället för pre-senter, till en skola i Ecuador. När jag vände mig till FTC fi ck jag veta om en familj som hade förlorat en dotter, som var i min ålder. Hennes dröm hade varit att bygga en skola. Vid hennes begravning bad familjen om pengar till en skola istället för blommor. Vi la ihop våra pengar och det räckte till att bygga Emma Johnson School i bergen i Ecuador. Att få se skolan var fantastiskt. Jag var så stolt!”Jordana Weiss, 15, Kanada

Två fl ickors skola

Lärt att göra”När jag växte upp verkade folk omkring mig leva i en liten värld. FTC har visat mig att världen är större än så. Jag har lärt mig att tycka om och acceptera alla, och att göra det bästa jag kan för att hjälpa andra.”Sharon Ng, 16, Kanada

Mitt projekt!

“Att arbeta med FTC är inte något som påtvingats mig eller är en del av skol-arbetet. Det är mitt projekt och min passion. Det är något som jag alltid kommer att bära med mig.” Jason Apostol,17, Kanada

� T

EX

T A

ND

PH

OT

O: L

AU

RA

HA

NN

AN

T

��

Nandini Ponnusany, 13

➼

Nandini

73

N andini måste ta ledigt från skolan två dagar i veckan för att sköta

om sin sjuka mamma. Hon vet att familjen är mycket fattig och att pappa, som är lantarbetare, bara tjänar 250 rupier (40 kronor) i månaden. Nu har han lånat 5 300 rupier av en rik man i byn. Hur ska de någonsin kunna betala tillbaka?

En dag kommer den rike mannen hem till familjen. Han är mycket arg och skri-ker att han vill ha sina pengar.

– Annars får ni skicka er dotter för att arbeta av skul-den i min verkstad.

blev skuldslavTolvåriga Nandini bor i Thiruvanrangapatty i Indien. När hennes mamma och farmor blev sjuka lånade pappan pengar för att köpa medicin. Nu är Nandini orolig för vad som ska hända om familjen inte kan betala tillbaka lånet.

Älskar: Min familj.Tycker om: Att cykla och springa snabbt.Vill inte: Arbeta.Ser upp till: Min mamma.Vill bli: Rättvis och bra polis.

På kvällen förklarar föräld-rarna att Nandini måste sluta skolan och börja jobba redan nästa dag. Först blir hon arg, sedan börjar hon gråta. Mamma och pappa gråter också och ber om förlåtelse.

Stryk med käppenI ett litet mörkt rum sitter 20 arbetare böjda över sina

slipmaskiner. Nandini är yngst och de vuxna tycker synd om henne. De visar hur jobbet går till. Stenslips-maskinen har en metallskiva som snurrar mycket snabbt. På den polerar Nandini pytte-små stenar. Ibland gör hon fel, slinter och gör illa han-den. Förstörda stenar måste kastas och det gör ägaren

Så här arbetade Nandini.

��

74

➼arg. Han slår Nandini varje dag, med knytnävarna eller en träkäpp.

Nandini slipar 50 stenar om dagen, sju dagar i veck-an, från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Ögonen värker, hon har ont i huvudet och ben och fötter svullnar. Syran som används för att polera stenarna droppar på huden ibland och bränner

hål. Ibland drömmer Nandini om att rymma, men vad skulle då hända hennes familj?

Nandini tjänar 25 rupier om dagen. Ägaren tar dem som avbetalning på lånet. Men efter ett år har skulden inte minskat, tvärtom. Skulden växer eftersom räntan är så hög. Nandini inser att hon kommer att vara skuldslav under resten av sitt liv.

Räddas av koEn dag kommer Free The Children på besök och får höra talas om familjens pro-blem. De frågar Nandinis mamma vilken hjälp hon behöver.

– Jag vill gärna ha en ko, svarar hon. Hon vet att

andra kvinnor i byn har fått kor av Free The Children. Kon ger både mjölk och kal-var som kan säljas och öka familjens inkomster.

På bara två månader lyck-as Nandinis mamma sälja så mycket mjölk från sin nya ko att hon kan betala familjens skuld till verkstadsägaren. Nandini blir fri och kan börja skolan igen.

– Det var den lyckligaste

dagen i mitt liv, säger Nandini.

Istället för en tallrik ris om dagen kan familjen nu äta tre ordentliga mål mat varje dag. Mamman blir frisk och hennes självförtro-ende växer. Till allas förvå-ning ställer hon upp i val till byrådet och vinner! Pappan blir assistent till en annan kvinnlig politiker. Plötsligt har båda föräldrarna bra lön.

Flickan som arbetar vid stenslipen gör samma sak som Nandini gjorde som skuldslav.

Tiotusentals barn arbe-tar med stenslipning i Indien. Av dem är fl era tusen skuldslavar. De slipar syntetiska ädelste-nar, alltså imitationer av till exempel diamanter och rubiner. Stenarna används till smycken som säljs i Indien, USA och Europa.

Slavslipade stenar

I södra Indien har fl ickorna nästan alltid blommor i håret och Nandinis by är särskilt berömd för sina vackra jasminblommor.

Jasmin i håret

��

75

➼

Nandinis mamma bildar också en självhjälpsgrupp med andra kvinnor i byn. De undervisar i byns Free The Children-skola och hjäl-per varandra att starta egna företag.

– Jag är väldigt stolt över min mamma, säger Nandini. Förut var hon sjuk och gick aldrig ut. Nu är hon lärare, företagare och politiker!

Nandini är inte arg på sina föräldrar längre.

– Jag vet att det inte var deras fel. Jag skyller på den

rike mannen, men också på jordägarna som inte betala-de pappa en lön som gick att leva på.

Förstörda ögon Nandinis ögon gör fortfa-rande ont i starkt solljus. De kanske aldrig kommer att bli riktigt bra igen. Med hjälp av Free The Children har hon och barn i byn bil-dat en klubb som kämpar mot barnarbete.

– Vi barn får ingen hjälp, varken av regeringen eller av

Free The Children anser att utbildning är det bästa sättet att bekämpa fattig-dom och barnarbete. I Nandinis by har man öppnat en skola för de yngre bar-nen. De äldre barnen åker buss till en statlig skola i närmaste stad, men på kvällarna får de extraundervisning och läxhjälp i byskolan.

Kunskap är makt!

”Jag är stolt över mamma!”

På väg till skolan igen, efter ett år som skuldslav.

Nandini är bra på att springa och har vunnit många löptävlingar i byn! Huset är fullt av hennes priser – köksredskap och serviser. Men Nandini kan inte vara med i sin skolas friidrottslag.– Då måste man köpa gympaskor, säger hon. Jag springer barfota. Det känns orättvist.

Snabbast i byn!

polisen. Därför måste vi hjälpa varandra, säger Nandini, som själv tänker bli en rättvis och bra polis när hon blir stor.

– Jag ska se till att alla följer lagen och att det inte fi nns några barnslavar eller barnarbetare. Alla barn ska få en utbildning. �

Kon som hjälper Nandini.

Nandinis priser.

� T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

��

76

Kossan förändrade På ett år har en ko från Free The Children förändrat Nandinis liv. Idag kan familjen tacka sin snälla kossa för allt det här:

Kon ger sju liter mjölk om dagen. Hälften säljs till en man som köper upp mjölk, resten används av familjen.

MjölkMjölk

Getter Med pengarna från mjölk- och kalvförsälj-ning har familjen köpt getter som ger mjölk och getbajs till bränsle och gödsel.

Komockorna torkas och används till att elda med och som gödsel.

Kobajs!

Bättre matNu äter familjen god och hälsosam mat med mycket grön- saker, tre gånger om dagen!

Djur ger pengarMånga barn i världen tvingas arbeta och får inte gå i skolan för att familjen är fattig. Free The Children ger fattiga familjer en ko, get eller gris, bättre jord-

bruksredskap eller en symaskin. När familjerna får det bättre slipper bar-nen arbeta och kan gå i skolan. Hittills har över 20 000 människor i Asien, Latin amerika och Afrika fått sådan hjälp av Free

The Children.

��

77

livet!

Free The Children hjälper barnen att starta barnklubbar, där de både har roligt tillsam-mans och kämpar mot barnarbete. Ofta går medlemmarna runt där de bor och försöker övertala föräldrar att skicka sina barn till skolan istället för att låta dem arbeta. Här har en barnklubb möte på ett tak.

Klubb mot barnarbete

KalvarHittills har kon fått två kalvar, som båda sålts.

Utbildning– Nu kan jag koncentrera mig på skolan och får bra betyg, säger Nandini. Jag har också två skoluniformer så att jag slipper tvätta jämt.

Kläder– Förut hade jag bara slitna och trasiga kläder, säger Nandini. Nu har jag mer att välja på, och fi nkläder för hög-tidliga tillfällen.

Tak och väggarFörr regnade det in under regnperioden, men nu har familjen lagt nytt tak, tätat sprickor i väggarna och målat om.

ELEKTR ICI TETNågot av det första familjen gjorde med ko-pengarna var att dra in elektricitet. Det kan bli över 50 grader varmt i södra Indien, så en takfl äkt är bra att ha! Dessutom drivs både TV:n och stenslipmaskin av el.

TV Nandini tittar helst på en dramaserie om en kvinnlig sångerska.– Den är rolig och spännande. Kvinnan det handlar om är modig och stark och lyckas lösa alla problem i familjen och i karriären.

StenslipmaskinKöptes för pengar från kalvförsäljningen. Nu kan Nandinis mamma som egen företagare arbeta hemma, slipa stenar och sälja dem. Hon tjänar pengar direkt istället för att arbeta för låg lön i en verkstad.

� T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

��

78

Naushath Babu, 13

Slavägaren slog Naushath

D et börjar med att pap-pan lånar pengar av en rik man för att betala

medicin till Naushaths far-mor. Familjen är mycket fat-tig och kan inte betala till-baka lånet i tid. Då säger den rike mannen att Naushath måste fl ytta in i guldverksta-den och jobba av skulden.

– Kan han inte få komma hem på kvällarna, ber mam-man. Hon är gråtfärdig men verkstadsägaren vägrar.

– Skyll er själva som inte betalar, säger han.

Det är sista gången Naushath ser sina föräldrar på över ett år.

2.50 kr om dagenNaushath lär sig behandla guldsmycken så att de blir blanka och får sin guldgula färg. Hela dagarna doppar han smycken i starka kemi-kalier, som svavelsyra och cyanid och polerar dem med vassa instrument. Han tappar känseln i fi ngertop-parna och får ofta skärsår. Naushath jobbar 16 timmar om dagen, sju dagar i veck-an. Lönen, ungefär 105 rupier (17 kronor) i veckan, tar ägaren som avbetalning på skulden. Men eftersom räntan på lånet är så hög ökar föräldrarnas skuld

När Naushath var 11 år måste han sluta skolan och börja arbeta i en guldverkstad. Ägaren vägrade låta honom träffa sina föräldrar och misshandlade honom varje dag i ett helt år.

Bor i: Tiruchirappalli, Indien.Tycker om: Skolan, spela kricket och tv-spel.Idoler: Kricketstjärnan Sachin.Vill bli: Byggnadsingenjör och kricketproffs.Ser upp till: Mamma.

� T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

Guldsmycken är mer popu-lärt i Indien än någon annan-stans i världen. En femtedel av världens guld köps och bärs av indier.

I en sådan här verkstad arbetade Naushath när han var 11 år.

��

79

www.childrensworld.org

Vill bli kricketproffsNaushath vill bli kricket-proffs och tjäna mycket pengar. Då får han råd att utbilda sig till ingenjör.

istället för att minska.Ägaren dricker sprit på

kvällarna och det gör honom våldsam. Han slår Naushath varje kväll, med bälten, skor, stolar och fl as-kor. Han använder Naushath som en fotboll och sparkar in honom i väggarna. Naushath gråter ofta på nat-ten, när han försöker somna på golvet. Verkstaden känns som ett fängelse. Men en natt drömmer han att han äter frukost med sin familj och går till skolan. Drömmen ger honom nytt hopp om att bli fri en dag.

Olaglig inlåsning!Till slut kontaktar en släk-ting till Naushath Free The Children. När de får veta att Naushath hållits fången i ett år startar de, och den indis-ka organisation som de sam-arbetar med, en kampanj för att få honom fri. En advokat kontaktar lokala politiker och verkstadsägaren kallas till domstol. Han får order om att släppa ut Naushath. Äntligen är han fri!

Föräldrarna känner knappt igen sin son. Han är fruktansvärt mager och smutsig och har sår och ärr över hela kroppen. Free The Children hjälper Naushath att komma över sina upple-

velser och börja skolan igen. Naushaths mamma får en symaskin och ekonomi- och sömmerskeutbildning. Hon startar ett eget skrädderi och skaffar dessutom jobb på ett tryckeri. På kort tid ökar familjens inkomster från 250 rupier i månaden till 3 000.

– Jag beundrar verkligen min mamma, säger Naushath. Hon är som en ny människa och har hjälpt mig mycket. Vi har fl yttat till ett nytt hus och äter mycket bättre nu. Men utan Free The Childrens hjälp skulle jag fått vara skuldslav i res-ten av mitt liv. �

När det blir för trångt hemma läser Naushath läxorna på hustaket.

Naushath bor med 13 personer i ett enda rum och hans mamma försörjer dem alla! Här har familjen samlats för att se på TV.

– Fick jag bestämma skulle jag bygga toaletter i varje hus, plantera träd och ordna renare luft, säger Naushath.

Barn som arbetar i guld-verk städerna blir sjuka av de starka kemi-kalierna.

Lyssna på Naushath på

��

80

MaryMary

Det är en het eftermid-dag och Mary röjer undan grenar i kassava-

fältet med sin machetekniv. Sedan böjer hon sig ner och gräver efter kassava i jorden. Hon lägger en efter en i sin bruna tygsäck.

Mary har varit i skolan hela dagen, och hon har inte ätit sedan tidigt imorse. Då och då ser hon sig oroligt om -kring. Hon tycker inte om att vara här ute i skogen. Under kriget gömde sig Mary ofta just här för att komma undan rebellerna. När hon är i skogen kommer alla hemska minnen tillbaka.

– Det känns som om

När Mary var nio år dödades hennes pappa, storebror och lillasyster i Sierra Leones inbördes-krig. Hon gömde sig för rebellerna ute i skogen, och kunde inte gå i skolan på över fyra år. När kriget var över, hade rebellerna förstört hen-nes skola.

– Men en dag började Free The Children bygga upp skolan igen. Änt li gen får jag lära mig saker. Jag älskar skolan och vill bli läkare eller advo-kat och kämpa för barns rättigheter när jag blir stor, säger Mary.

någon tittar på mig hela tiden. Som om rebellerna ska komma fram ur buskar-na och döda mig när som helst. Jag tänker också mycket på hur dom dödade pappa. Ibland tycker jag till och med att jag hör min bror

ropa på hjälp, precis som han gjorde den där natten när rebellerna rövade bort honom …

Syskonen mördadesDen natten vaknade Mary av skrik och gevärsskott.

Rebellerna attackerade byn.– När vi kom ut ur huset

var det kaos och folk sprang omkring i panik. Vi sprang allt vad vi orkade rakt ut i skogen och gömde oss. Först trodde jag att alla var med, men så hörde jag min bror

gömde sig i skogen

��

81

Mary Smart, 14

➼

Bor: I Moyamba, Sierra Leone.Älskar: Att vara med kom-pisarna i skolan.Hatar: Krig och bråk.Värsta som hänt: När pappa, storebror och lillasyster dödades.Bästa som hänt: När jag fi ck ett par blåa sandaler av en kompis.Vill bli: Läkare eller advokat.Dröm: Att det aldrig mer blir krig i Sierra Leone och att alla barn kan gå i skolan.

ropa: ”Mary hjälp mig, hjälp mig! Dom tar mig!”. Han hade kommit efter och jag kunde inte hjälpa honom. Jag såg honom aldrig igen. Senare hörde vi att alla barn som hade kidnappats den natten mördades. Efter attacken gömde vi oss ute i skogen, men redan nästa natt hittade rebellerna oss. Min lillasyster blev kvar när alla fl ydde i panik. Dom dödade henne också. Hon var bara sex år.

– Jag mår fortfarande dåligt av att jag inte kunde rädda mina syskon. Men det fanns ingenting jag kunde göra. Jag var ju bara nio år.

Dödstyst i skogenGång på gång tvingades Mary fl y ut i skogen. Som längst var hon där i två och en halv månad.

– Det var regnperiod och många blev sjuka i malaria. Vi sökte skydd mot regnet

under stora träd. Jag tänkte hela tiden på min bror och min syster, och jag grät myck-et. På nätterna letade vi efter kassava. Vi åt den rå så att rebellerna inte skulle se mat-lagningseldarna och hitta vårt gömställe. Även om vi var hungriga och sjuka, var rädslan och tystnaden det allra värsta. Alla var knäpp-tysta. Mammor ammade sina spädbarn hela tiden, så att dom inte skulle gråta. En del hade kycklingar med sig, men om dom började kackla blev dom avlivade direkt. Det var till och med som om fåglarna i skogen slutade att sjunga. Det blev dödstyst.

Skola efter fyra årEfter en timme har Mary samlat ihop tillräckligt med kassava. Hon lyfter upp den tunga säcken på huvudet och skyndar sig hemåt. Hon vill ut ur skogen så snabbt som möjligt.

Mary röjer för att …… komma åt kassavan.

��

82

➼ Efter middagen går Mary in och tänder fotogen lam-pan och börjar göra läxorna. Efter som hon först går i skolan och sedan arbetar ute i kassavafältet, hinner hon aldrig plugga förrän sent på kvällen. Ofta sitter hon uppe till ett på natten.

– Jag älskar skolan. När det var krig kunde jag inte

gå i skolan på över fyra år. Jag ville så gärna tillbaka, men jag trodde inte att det skulle gå. Nu satsar jag allt. Jag vill bli läkare eller advo-kat och kämpa för barns rättigheter när jag blir stor, så jag måste plugga hårt.

Free The Children– När kriget var slut var vår skola helt förstörd. Taket var borta och det fanns inte ett enda fönster kvar. Alla bänkar och böcker var antingen stulna eller upp-brända. Det kändes som om hela vår framtid var förstörd. Men en dag började Free The Children bygga upp skolan igen. Det kändes helt

overkligt! Jag är så tack-sam för det. Äntligen kan jag lära mig saker igen, och det känns som om jag kan få en bra framtid, säger Mary.

– Ibland pratar vi med varandra på rasterna om det hemska som har hänt, och vi försöker stötta var-andra. Alla förstår efter-som vi var med om samma saker. Men ofta pratar vi om kompisar, musik och framtiden. Och vi berättar skämt och historier för var-andra. Oftast skrattar vi och mår bra. Det är nog därför jag älskar skolan så mycket! �

Massor med ormar

Barn vet bäst

Krig mot barnInbördeskriget i Sierra Leone pågick mellan 1991 och 2002, och var mycket brutalt. Kriget utkämpades i första hand mellan rebell-rörelsen RUF och Sierra Leones regering och armé. 200 000 människor döda-des och mer än två miljoner förlorade sina hem. 10 000 barn rövades bort. De tving-ades att bli soldater och att döda, ibland sina egna sys-

kon och föräldrar. Flickor utnyttjades som ”fruar” av soldaterna. Alla sidor i kriget utnyttjade barn som soldater och bröt mot barnets rättig-heter. Barn kunde inte gå i skolan eftersom de och deras lärare fl ydde ut i sko-garna. När kriget var över hade nästan alla skolor i landet förstörts, och allt skolmaterial blivit stulet.

Ny frisyr varje vecka– På söndagseftermiddagarna brukar jag och mina kusiner fl äta håret på varandra. Det tar två timmar att göra en fri-syr. Jag brukar byta stil varje vecka, och det fi nns hur många kombinationer som helst. I Sierra Leone är det nästan bara tjejer som fl ätar håret. En del killar som har sett amerikanska fi lmer har också fl ätor, men jag tycker det är snyggare när killar rakar av håret, säger Mary.

Förutom alla otäcka minnen, fi nns det många farliga ormar i skogarna där Mary bor.

– Det fi nns kobror och pytonormar. Jag har huggit ihjäl över tjugo småormar när jag har jobbat ute i skogen. Men när dom riktigt stora kommer springer jag för livet. Får dom tag på dig har du inte en chans! Förra veckan krälade en stor orm in i ett hus i grannbyn och dödade ett litet barn, berättar Mary.

– Jag vet att barn i Kanada har samlat in pengar till Free The Children så att dom kunde bygga upp vår skola igen. Dom har också skänkt hopprep, bollar och annat till oss. Jag tycker att det är viktigt att barn hjälper andra barn. Jag tror att barn ibland kan hjälpa barn bättre än vuxna, eftersom barn vet vad barn behöver, säger Mary.

Mary leker med sina kusiner.

� T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO

: MA

RK

VU

OR

I

��

83

➼

1

2

3

4

1

2 3 4

– I Sierra Leone är det många som säger att skolan bara är något för pojkar, inte för fl ickor. Att fl ickor ska vara hemma och laga mat och passa småsyskon. Det är helt fel! Vi har samma rätt att gå i skolan

som killarna! På min skola går det bara tjejer, och genom att bygga upp den igen, har Free The Children hjälpt oss att få en bättre chans i livet, säger Mary.

Free The Children satsar på fl ickorna

Coola frisyrer på Marys skola!

Adama Kallon, 12

Fatmata Bolima, 12

Jenneh Cole, 12

Mariama Kallon, 12

��

84

5 6

5 6➼

DiamantkrigetSierra Leone är det land som kanske har mest diamanter i hela världen, och det var diamanterna som gjorde att inbördeskriget kunde hålla på så länge. RUF-rebellerna kunde köpa vapen och strida i över tio år med hjälp av pengar som de tjänade på diamants-muggling. Rebellerna kidnappade barn och tvingade dem att utföra det farliga arbetet nere i gruvorna. Man tror att Sierra Leone förlorade 200 miljoner dollar i inkomster varje år under nästan hela kriget på grund av dia-mantsmugglingen. Från år 2000 till 2003 för-bjöd FN all handel med diamanter från Sierra Leone om man inte kunde bevisa att de var lagliga. FN ville hindra rebellerna från att kunna fortsätta kriga med hjälp av pengar från ”blodsdiamanterna”.

Skola för tjejer– Barnen drabbades allra värst i kriget, och vi gör vad vi kan för att dom ska få en bra framtid.

Vi tror att utbildning är det bästa sättet för barnen att kunna få ett bra liv. Free The Children reparerar skolor som förstördes under kriget, och ibland bygger vi helt nya skolor. När vi kan betalar vi skol-avgifter, uniformer och skolmaterial. Just nu hjälper vi tusen barn så att dom kan gå i skolan. Vi satsar speciellt på fl ickor eftersom dom alltid har haft det svårast att få utbildning här. Många familjer har valt, och väljer fortfarande, att bara skicka sina pojkar till skolan, medan fl ickorna får stanna hemma och hjälpa till. Så ska det inte vara! Flickor ska ha samma chans som pojkar att få en bra framtid, säger syster Clare Stanley, Free The Children i Sierra Leone.

Mary vill ha en diamantring– Jag har aldrig sett en diamant på riktigt, men på bild. Dom är vackra och jag skulle gärna ha en diamantring! Jag gör mina egna smycken av pärlor. Midjebandet tog en dag att göra. Pärlorna köpte jag på marknaden för 1000 leones (3 kronor). Pengarna fi ck jag ihop genom att sälja ved som jag hade samlat i skogen, säger Mary.

Nyallo Amara, 13 Magdaline Goba, 13

Getter för skolaFree The Children har ett program för mammor som låter sina barn gå i skolan. Mammorna får två getter så att de kan börja föda upp getter och tjäna pengar. Familjerna behöver inte längre skicka sina barn att arbeta, utan kan låta dem gå i skolan istället.

��

Juliana Pyne, 15

85

Jag var soldat

Varje morgon innan solen hade gått upp, och innan vi hade fått

något att äta, började trä-ningen. Jag tvingades lära mig skjuta och hur man dödar med olika sorters kni-var. Eftersom vi fi ck sova så lite och nästan inte fi ck någon mat, var jag alltid trött och hungrig. Men det vågade jag aldrig säga. Om man visade att man var trött, hungrig eller ledsen kunde man bli dödad direkt.

Nästan varje natt brände rebellerna ner hus och döda-de människor. Dom tvinga-de pojkarna att ta droger och sedan döda människor. Jag bar vapen och ammu-nition, men som tur var behövde jag aldrig döda

någon. En natt träffadades jag av granatsplitter i magen. Jag var ledsen, men för att inte bli dödad vågade jag inte visa det. När jag hade varit bortrövad i två måna-der fi ck jag nog. Jag skulle hämta vatten när jag märkte att vakten inte såg åt mitt håll. Jag sprang allt vad jag orkade och gömde mig bland buskarna. Vakten blev vansinnig och började skjuta mot buskar och träd och skrek att han skulle döda mig.

När jag är ensam tänker jag mycket på det som har hänt och jag har mar-drömmar. Men när jag är i skolan glömmer jag allt det hemska.” �

”Tillsammans med många andra barn blev jag bortrövad av rebellerna. Dom tog oss till ett läger långt in i skogen. Jag var bara tio år då.

Älskar: Att få gå i skolan.Hatar: När vuxna behandlar barn illa.Värsta som hänt: Att mamma mördades i kriget, och att jag blev utnyttjad av vuxna män.Bästa som hänt: När jag kunde börja skolan igen.Vill bli: Läkare.Dröm: Att få resa och se andra länder.

Juliana arbetar efter skolan och på helgerna för att få pengar till mat och skolavgifter. Här hjälper hon en grannkvinna med att rensa och stöta ris. Hon får 2 000 leones

(6 kronor) när hon är klar med en 50 kilos rissäck. Ibland tvättar hon kläder eller säljer fi sk på marknaden.

� T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO

: MA

RK

VU

OR

I

��

86

I byn har man i långa tider odlat potatis och grönsaker, både i dalen

och på de branta bergsslutt-ningarna. Indianerna har haft grisar, marsvin, får och några kor som betat det magra gräset. Det var ett hårt liv och många fl yttade härifrån för att söka jobb i den närmaste staden.

Någon skola fanns inte heller. Trots att det är lag på att alla barn i Ecuador ska gå minst sex år i skolan är det en omöjlighet för många barn.

Barnen viktigastMen så för några år sedan kom två män på besök för

att ta reda på hur indianerna i bergen hade det. De ville veta vad människorna be -hövde och vilka miljöproblem som trakten drabbats av.

– Nog blåser jorden iväg och det är svårt att få bra skördar och allt mindre vat-ten kommer från glaciären. Men det viktigaste är barnen, sa byns invånare. Vi måste göra något för barnens framtid. Man kom överens om att försöka skaffa peng-ar för att bygga en skola.

Och så blev det. En av männen kom från Kanada och kände till Free The Children, som gärna stöder projekt för att barn ska få gå

Alla skolans barn, lärare och föräldrar.

Skolan byns hjärta

Långt upp bland bergen, alldeles söder om ekvatorn mitt i Ecuador, ligger den lilla byn San Pablo de Pulungí. Den ligger nedanför den gamla snöklädda vulkanen Chimborazo. Här bor puruhaeindianer. Med Free The Childrens hjälp har byborna byggt en skola åt sina barn.

i skolan. Byggmaterial kom till byn och alla hjälptes åt att bygga skolan. Sedan dess har Free The Children byggt mer än 20 skolor i olika puruhae-byar kring Chimborazo.

Läraren slår inteNu har folk börjar fl ytta till-baka till San Pablo. Alla vill ha sina barn i just den här skolan! För här får barnen lära sig vad demokrati och barnets rättigheter är och välja ett elevråd. De får lära sig quichua, spanska och engelska. De får lära sig att bygga traditionella instru-ment och sjunga sitt folks

sånger. De får lära sig att odla organiskt och plantera träd. De får lära sig att använda en dator. Och inte minst: Ingen lärare slår eleverna!

Ecuador är annars ett land där indianerna sällan får några fördelar. Deras barn slutar ofta skolan där-för att föräldrarna inte har råd att låta dem studera. Böcker, skoluniform och kanske transport till skolan kostar för mycket. Men i San Pablo-skolan och de andra skolorna som Free The Children byggt är allt gratis, även lunchmaten och mellanmål. �

� T

EX

T: G

UN

ILL

A H

AM

NE

FO

TO

: KIM

NA

YL

OR

��

87

➼

Medardo Jaya, 11

Det är kallt på nätterna i byn San Pablo i Ecuador. Medardo sover med kläderna på för att inte frysa och behöver därför ingen tid för att klä på sig på morgonen. Innan han ger sig iväg till skolan, som han älskar, hjälper han varje morgon mamma med fåren och grisarna.

Favoritdjur: Ko, för mjölken.Favoritmat: Kyckling.Favoritgodis: Sockerrör och ananas.Önskar sig: En ny tröja.Längtar efter: Pappa och storebror Ramiro.Vill bli: Bergsbestigare eller läkare.

Så fort Medardo öpp-nar dörren ser han ber-get Chimborazo. Han

bor med sin mamma Maria Rosa och deras två hundar, Nena och Brando. Medardos storebror Ramiro jobbar i stan och hans pappa lämnade familjen för ett par månader sedan.

– Det gjorde ont i hjärtat när jag hörde pappa och mamma gräla. Jag ville bara blunda och hålla för öronen och låtsas som om det var en mardröm. Men det var det inte. Jag saknar pappa och tänker på honom varje dag.

Det går bäst att inte tänka på pappa när han gör något. Han gillar att kasta sin boll, den enda leksak han har, och

få hundarna att springa efter den. Men Medardo måste också hjälpa sin mamma.

Och så går han ju i skolan. Det är det viktigaste av allt, tycker han.

Kalla nätterInnan solen stigit över bergs-kanten vaknar Medardo när hans mamma Maria Rosa halvhögt ropar: ”Medardo, Medardito (lilla Medardo)!”. Det är kallt i huset. Medardos by ligger 4 000 meter över havet. När det är 30 grader varmt (celsius) nere vid kusten kan det vara fruset

på marken hemma hos Medardo. Men när mamma får fart på elden stiger vär-men i huset.

Mamma Maria Rosa behöver egentligen inte säga till Medardo vad han ska göra, för han gör samma

Medardo vallar släktens får tidigt på morgonen.

Mamma Maria Rosa och Medardo framför familjens hus.

vill bestiga Chimborazo

� T

EX

T: G

UN

ILL

A H

AM

NE

FO

TO

: KIM

NA

YL

OR

��

88

35

➼ sak varje morgon. Men hon säger det ändå.

– Ge dig iväg nu och låt fåren beta nedanför Juanas potatisfält Grisarna kan du binda fast bredvid.

Medardo sätter på sig sin varma röda poncho och öppnar dörren. Hundarna följer efter honom. De går runt huset till inhägnaden på baksidan. Medardo och hans mamma har tre får, två grisar, två getter och en bur med tio marsvin. Resten av fåren har de tillsammans med sina släktingar. Alla delar på det som fi nns.

Träden behövsMedardo leder fåren högre och högre upp. Han passe-rar längs med grannarnas potatisodlingar. Fastän det är så brant lyckas de odla på sluttningen. Men när det regnar rinner mycket jord ner i dalen och när det blå-ser blir det ofta sandjords-virvlar. Det var mycket bätt-re när det växte träd här som höll fast jorden. Det vet Medardo för det har lärarna i skolan pratat om. Därför får de lära sig att plantera träd. Träd med tjocka blad som klarar det torra klimatet.

Medardo tittar bort mot berget, som är en gammal vulkan.

– Åh, Chimborazo, du är det vackraste jag vet, säger han och sträcker ut armar-na. Jag bor nog på den mest

fantastiska platsen i hela världen. Jag älskar att titta på Chimborazo. Jag skulle vilja bli bergsbestigare och ta med turister dit upp.

Just då ropar Medardos mamma. Han måste skynda sig ner och äta frukost för att inte komma för sent till skolan. Mamma Maria Rosa har redan gjort i ord-ning gröt och kokat varsitt ägg. De sätter sig på golvet mitt emot varandra.

– Mamma jag längtar så efter min bror. Hur mår han tror du? Tror du att han kommer och hälsar på snart, frågar Medardo. Pappan vågar han inte fråga om.

– Jag vet inte Medardo lille. Ät nu och skynda dig iväg till skolan. Glöm inte din skrivbok.

Gillar matte och datornPå eftermiddagen har Medardo datorkunskap. Det är det roligaste i skolan, näst

Volleyboll och fotboll på den nya skolgården.

Näst matte är datakunskap roligast i skolan, tycker Medardo.

��

89

matte tycker han. Att titta på video och läsa tidningar är också roligt. Han har ing-en TV eller några tidningar hemma.

– Om ni vill kan ni skriva ett brev till någon ni tycker om, säger läraren.

– Jag ska skriva ett brev till min bror, tänker Medardo och börjar skriva: ”Kära Ramiro, hoppas du har det bra. När kommer du hem? Jag längtar efter dig och det gör mamma också…”

Medardo får ut en kopia av brevet från skrivaren. Men han har ingen adress till sin bror så brevet får vänta tills Ramiro kommer på besök nästa gång.

När Medardo ligger i sängen på kvällen tänker han på vad han skulle kunna bli om han kan fortsätta skolan.

– Om jag inte blir bergs-bestigare skulle jag vilja bli läkare, så att jag kan bota mamma om hon blir sjuk, och andra människor också förstås. Det händer ju så mycket olyckor med bussar och bilar. Det står i tidning-

en. Jag vill aldrig åka buss och bil. Jag ska stanna här vid Chimborazo där det är så fi nt. Fast någon gång kanske jag åker till Riobamba. �

Eleverna får lära sig att odla grönsaker. Odling fi nns med på schemat varje dag. Grönsakerna blir sedan lunch till eleverna.

��

90

Maribel Toaza, 10

Vill bli de fattigas lärare

Favoritmat: Kycklingsoppa.Favoritdjur: Kon, för mjölken, kalvar och kalvdans.Drömmer om: Starta en skola för de allra fattigaste.Vill inte: Gifta mig.Tycker mest om: Skratt. Hitta på gåtor. När mamma är glad.

José Guzmám, 11, visar sin stolta mamma diplo-met som betyder att han klarat sex år i skolan.

”Jag har fått stipendium så nu får jag börja högstadiet nere i stan. Jag har varit där några gånger förut när jag hjälpt min mamma och pap-pa att sälja grönsaker på marknaden. Det ska bli spän-nande att börja där även om jag tycker mycket om min skola här i San Pablo. Många säger att vi har den bästa skolan.

Och det tycker jag också. Jag tror jag ska bli språklära-re. Det är så bra när man kan prata med nästan vem som helst. Vi har varit på resor med skolan också. Vi fi ck se havet! Och bada i en pool. Skolan är som ett äventyr.”

José får stipendium

Jag tycker om mitt liv och min skola. Jätte-mycket. Lärarna är så

snälla. Inte som i andra sko-lor där dom slår eleverna. Våra lärare pratar istället för att slå. Alla vill gå här. Vi får lära oss så mycket, som engelska och musik. Vi bygger egna instrument, xylofoner och panfl öjter, och sjunger sånger på vårt eget språk quichua. Och vi behö-ver inte, som i andra skolor, betala för att lära oss använ-

da datorerna. Vi får mat i skolan, tre gånger varje dag.

Måndagar bästMåndagar gillar jag bäst för då samlas vi på skolgården. Vi sjunger Ecuadors natio-nalsång och pratar om hur man är en schysst människa. På eftermiddagen får vi lära oss att göra quichua-hant-verk, halsband och att sticka halsdukar. Och så tycker jag om när vi jobbar med odlingarna. När grönsaker-

na är färdiga används dom till skollunchen.

I min by, några kilometer häri-från, fi nns det många fattiga barn som jobbar

och hjälper sina föräldrar istället för att gå i skolan. Det är inte rättvist. Vi har lärt oss om barnets rättig-heter i skolan. Barn har rätt att få gå i skolan och att inte bli illa behandlade. Jag berättar för dom fatti-ga barnen i byn om vad vi lär oss i skolan och lär dom hur man räknar, skriver och läser. Om dom inte kan räkna kan dom bli lurade när de säljer grönsa-ker nere i stan. När jag blir stor tänker jag bli lärare och starta en skola för de allra fattigaste barnen.

”Kära mamma!”Mest av allt tycker jag om när min mamma är glad. Jag hjälper henne när jag kommer hem från skolan. Då tar jag åsnan och rider och hämtar hem våra får från betet. Sedan skalar jag potatis och lök, hämtar vatten och skär gräs till marsvinen. När vi fi ck göra presenter till våra mammor i skolan gjorde jag ett kort

När Maribel kommer hem till byn lär hon de fattiga barnen, som inte kan gå i skolan, att läsa, skriva och räkna.– När jag blir stor vill jag bli lärare och starta en skola för de allra fattigaste barnen, säger hon.

”

med ett stort hjärta på. Jag skrev: ”Kära mamma – jag vill ge dig mina hjärtli-gaste önskningar för idag är det din dag”. Hon blev jät-teglad. Jag tycker om histo-rier och gåtor också. Som den här:– Vem går alltid på huvudet?”

Svaret på Maribels gåta fi nns längst ner på sidan! �

Maribel spelar med sina vänner.

Måndag morgon på skolgården.

Gåtans svar: Spikarna som man sätter fast skosu-lorna med.

Vicuña

� T

EX

T: G

UN

ILL

A H

AM

NE

FO

TO

: KIM

NA

YL

OR

��

Chimborazo

91

närmast solen

Alpacka, lama och vicuñaBergen i Ecuador är en del av bergskedjan Anderna som sträcker sig ända ner till Sydamerikas sydspets, genom Peru, Bolivia och Chile. Här lever djur som inte fi nns någon annanstans. Alpacka och lama är viktiga djur för indianerna. Alpackan för ullen och laman som packdjur. Tröjor och ponchos av alpacka är myck-et varma. Vicuna är smalare och snabbare, lever vilt och är inte alls lika lätt att tämja som lama och alpacka. Runt Chimborazo har man låtit plantera in vicunas för att så småningom kunna fånga in dem och klippa ullen en gång om året. Vicuñans ull är fi nare, mjukare och varmare.

Om du står högst upp på Chimborazo är du så långt från jordens mitt du någonsin kan komma! Och närmare solen än någon annanstans på jordklotet. Orsaken är att Chimborazo, som är en gammal vulkan, ligger vid ekvatorn, där jorden putar ut som en tjock mage. Och längst upp på berget bor det ett monster…

Trots att till exempel Mount Everest, med sina 8 848 meter, är

högre än Chimborazo, som ”bara” är 6 310 meter, är det ändå här du kommer närmast solen utan att fl yga.

Många har varit uppe på toppen av Chimborazo. Men fl era har dött när de ramlat ner i glaciärsprickor, andra när de drabbats av höjdsjuka. Byn San Pablo där Medardo, Maribel och de andra bor ligger på 4 000 meters höjd. Om man inte är van att vara på hög höjd kan man lätt känna sig sjuk här. Luften innehåller mindre syre och därför känns allt mycket jobbigare att göra. Men

indianerna som bor här blir inte höjdsjuka.

Högst upp på Chimbo -ra zo är en glaciär, tjock is som inte smälter ens på sommaren fastän Chimborazo ligger alldeles intill ekvatorn. Jo, lite smäl-ter hela tiden och rinner ner som bäckar längs sluttning-en. Härifrån får puruhae-indianerna allt sitt vatten.

Men de senaste åren har Chimborazos glaciär krympt. Den tjocka isen har blivit tunnare och den vita snömössan blir allt mindre. Förmodligen beror det på att klimatet i världen blir varmare, på grund av det som man kallar växt-huseffekten. Fast det beror

också på att vulkanen Tungu Rahua pyser ut svart aska som lägger sig som ett täcke ovanpå Chimborazos glaciär. Askan drar till sig värme från solen och värmer upp isen så att den smälter.

FågelmonsterDet sägs att det bor ett mons-ter som heter Chuzalongo uppe på Chimborazo. Namnet betyder ” Monster med fågelform”. Det är väl-digt få som sett monstret, kanske ingen alls. Däremot ser Chuzalongo allt som händer runt berget och vet vilka som kommer i närheten.

Chimborazo är viktig för alla som bor runt berget. Tidigare offrade indianerna gåvor till det mäktiga berget för att få bra skördar, många barn och bra väder. �

Alpacka

� T

EX

T: G

UN

ILL

A H

AM

NE

FO

TO

: KIM

NA

YL

OR

��

th

e ju

ry

f

or

t

he

w

or

ld

’s c

hil

dr

en

’s p

riz

e 2

00

6

LE J

URY

POUR

LE

PRIX

DES

ENF

ANTS

DU

MON

DE 2

006

EL J

URAD

O DE

L PR

EMIO

DE

LOS

NIÑO

S DE

L M

UNDO

200

6 O

JÚRI

DO

PRËM

IO C

RIAN

ÇAS

DO M

UNDO

200

6

the world’s children’s prize for the rights of the child 2006

GLOBAL

FR I E N D I d a l m i nS a n t a n a

U S A

GLOBAL

FR I E N D T h a i T h i N g a

V I E T N A M G

LOBAL

FR I E N D T h o m a sO p i o

U G A N D A G

LOBAL

FR I E N D O m a rB a n d a k

PA L E S T I N A

GLOBAL

FR I E N D M a n g aRam Mehajar

PA K I S TA N

GLOBAL

FR I E N D Svet lana Krosténova

T J E C K I E N

GLOBAL

FR I E N D X o l aD u b u l a

S Y D A F R I K A

GLOBAL

FR I E N D SukumayaM a g a r

N E PA L

GLOBAL

FR I E N D Railander PabloFreitas de Souza

B R A S I L I E N G

LOBAL

FR I E N D Veron icaL i b e r z o nI S R A E L

GLOBAL

FR I E N D I s a b e lM a t h e

MOÇAMBIQUE G

LOBAL

FR I E N D Laury CristinaHernandez Petano

C O L O M B I A

GLOBAL

FR I E N D H a s s a nHamid Hafed

V Ä S T S A H A R A G

LOBAL

FR I E N D S K A L LU T S E S !

Jurybarnen som bestämmer vem som tilldelas World´s Children´s Prize (Jordens barns pris) är genom sina egna erfarenheter experter på barnets rättigheter. De har bland annat varit barn-soldater, slavar, gatubarn, flyk-tingar och barnrättskämpar.

De representerar alla världens barn med liknande erfarenheter.

ˇ

GLOBAL

FR I E N D MaïmounaD i o u f

SENEGAL

92 jurybarn baksida.indd 192 jurybarn baksida.indd 1 05-11-20 20.09.4805-11-20 20.09.48

Documents

sv_craig