Be varje dagSid 7

Ge det du kanSid 8

Skriv en radSid 9

Sid 4

Tvingade att fly

I tjänst för världens förföljda kristna

September 2011

ÖgonvittnenSid 10

ERITREA

Open Doors är en internationell missions-organisation, politiskt oberoende och inte bunden till något samfund eller förening. Vi arbetar ekumeniskt med ett omfattande arbete världen över.

Open Doors målsättning är:

• Att stärka och uppmuntra den förföljda kyrkan.

• Att förbereda och utrusta den hotade kyrkan.

• Att upplysa och motivera den fria kyrkan.

Open DoorsGrundare: Broder Andrew Internationell ledare: Jeff Taylor

Open Doors SverigePostadress: Box 48, 701 40 ÖrebroBesöksadress: Drottninggatan 11, ÖrebroTelefon: 019-31 05 00Fax: 019-31 05 02E-mail: sweden@od.orgHemsida: www.open-doors.seBankgiro: 5951-8464Plusgiro: 524234-2

Generalsekreterare: Peter PaulssonInformationssekreterare:Ulrica GrafePresentatörer:Andreas Eklund, Markus Sand, Robert Södertun, Per Arenander

Ansvarig utgivare: Peter Paulsson

Prenumeration:Kostnadsfri12 nummer per år019-31 05 00

Nästa tidning utkommer ca 1.10. 2010

ISSN 2000-5962

”VAR InTE RäDD, JAG äR MED DIG.

änGSlAS InTE, JAG äR DIn GUD.

JAG GER DIG STyRKA Och hJälPER DIG,

STÖDER Och RäDDAR DIG MED MIn hAnD. ”

Jes 41:10

En dyrköpt förvandling Isaac är 26 år gammal och från Eritrea. Nästan ingen utanför fängelset vet vem han är, men där är han en legend och en hängiven evangelist.

Isaac var en blodtörstig soldat och en vild mördare. Smart och modig. Han respekterade inte sina officerare, men de ville att han skulle slåss så de brydde sig inte.

Isaacs förband bestod av 500 män. Vid en strid dog 450 och de flesta av de överlevande skadades allvarligt. Men Isaac var oskadd. Två kristna soldater från ett annat förband kom till honom och sa: ”Du har räddats av en anled-ning. Gud måste ha en plan för dig. Annars skulle du också varit död.” I det ögonblicket öppnade Isaac sitt hjärta och tog beslutet att följa Jesus. Från den dagen kunde alla se att någonting hänt med Isaac.

Hans befälhavare såg också förändringen och blev rasande: ”Du har förlorat mördarinstinkten!” Han befallde Isaac att hålla sig från de kristna, men Isaac blev avslöjad. De band honom och höll honom i helikopterpositionen i sju hela dagar i den stekande solen, men Isaac vägrade att sluta läsa bibeln.

Befälhavaren slängde in honom i en mörk container som var så packad av medfångar att de var tvungna att sitta och sova i tur och ordning. Under dagen var det outhärdligt varmt. Och under natten darrade de av köld.Befälhavaren sa att han skulle släppas om han slutade vara kristen, men under nio långa månader vägrade Isaac. År 2004 gav befälhavaren upp och Isaac skickades till fängelset i huvudstaden Asmara. Där är han än idag.

Eritrea är en av de tuffaste och mest brutala platserna i världen för kristna att leva på. Läs om deras tillvaro i detta nummer, och gör vad du kan för att hjälpa dem!

Open Doors 3

Jag vet inte om jag skulle överleva nio månder i en container. Jag vet inte om jag skulle orka härda ut under sådana omständigheter. Och jag hoppas att jag ska slippa ta reda på det. Smärta och lidande skrämmer mig. Och ibland ger det mig dåligt samvete. Är jag en svag kristen på grund av det? Brister jag i tillit och tro? Jag vill inte tro det. Jag vill tro att Gud behöver oss alla - både starka och svaga, både modiga och rädda. Ulrica Grafe

Eritrea

4 Open Doors

Tvingade att fly

”Jag vet inte hur jag överlevde.” Patrick blev kristen på universitetet. Genom sin kristne vän började han läsa Bibeln. Han fann sanningen och blev som han säger: ”en riktig kristen - en person som lever för Kristus”.

I Eritrea måste alla - man eller kvinna - göra mili-tärtjänst. I den militära miljön är friheten kraftigt begränsad och alla aktiviteter övervakas. Patrick brukade träffa andra kristna i hemlighet, för att läsa bibeln och be. Men så en dag avslöjades gruppen och alla arresterades. De ombads att skriva på ett papper där de godkände ”att om jag misstänks eller avslöjas igen för att ha utö-vat den kristna tron, kommer jag att få döds-straff.” De vägrade och blev misshandlade.

Till slut skickades Patrick till fronten, men han vägrade att slåss. Då band de hans händer

och fötter bakom ryggen (den så kallade helikopterpo-sitionen) under flera dagar. Han blev slagen och fick ingen mat. Men för de andra var det ännu värre: de var bundna så här i flera veckor eller månader, vissa hängdes

från träd. ”Armén vill att vi ska dö ”, berättar han. ”Men de är rädda för att skjuta oss, så istället skapar de förutsättningar för en långsam död.”

Patrick lyckades så småningom att fly. Han lider fortfarande av mardrömmar och vaknar av sitt skrikande, även om det successivt blivit lite bättre. ”Guds ord håller mig levande. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan det.

För vissa blir straffet instängning. Bokstavligen. När Simon visade sig vara en kris-ten, fängslades han - inte i en fängelsecell - utan i en container på 5 m x 2m. Han var en av cirka 50 - 80 män som hölls inspärrade i den, utan fönster. De visste inte om det var dag eller natt. Deras enda klocka var temperaturen - under dagen var det aldrig mindre än 45 grader. Varje

Open Doors 5

Eritrea är en av de tuffaste och mest brutala platserna i världen för kristna att leva på. Under 2002 förbjöd den eritreanska regeringen alla minoritets-kyrkor utanför de ortodoxa, katolska, muslimska och lutherska samfunden.Religiös verksamhet utanför de etablerade samfunden är förbjuden och straffas med fängelsestraff och ibland döden. Att hålla i en bibel eller säga ”Tack Gud” kan få dig arresterad - och då finns det ingen väg ut.

«Frihet -lätt att säga,

men mycket svårt att få.”

dag räknade han med att dö, men han och de andra kristna tackade och bad till Gud som gav dem styrka. ”Med så många människor på en sådan liten yta kan du inte göra något annat än stå. Sitta och ligga fick vi göra i

omgångar”, säger han säger. ”Men vi kunde be och sjunga.”

Efter fem månader lyckades han fly. Hans familj mutade en fängelsevakt som gav honom chansen. Men han fick lova att aldrig återvända till Eritrea. Hans frihet kostade honom allt. ”Jag har inte något hopp om att få återvända tillbaka hem. Jag är född i Eritrea, men jag hör inte längre dit.”

För de kristna i Eritrea finns bara en fred att få: den på insidan, genom att lita på Gud.”De eritreanska kristna är inte levande, de bara andas”, säger Andrew. Han flydde till Storbritannien via Sudan. ”Jag tackar Gud. Jag varken trodde eller förväntade det, men jag lever!” Trots den frihet som finns där känner han sig inte säker. ”Du kanske tror att Storbritannien är ett säkert land. Det är det nog också, för dig - men inte för oss.”

Och han har svårt att koppla av i sitt nya land. Svårt att veta att så många är kvar där hemma, att de lider. En vän till honom blev nyligen arresterad. Hon har tre barn - den yngsta bara 5 månader gammal. ”Hur kan jag vara glad medan deras mamma sitter i fängelse? Hur kommer hennes barn att kunna över-leva? Vem kommer att ta hand om dem? Jag kan inte slappna av. Inte förrän jag vet att dessa barn och alla andra kristna kan leva i fred i sitt land.”

6 Open Doors

”De eritreanska kristna är inte

levande, de bara andas.”

Brev från ett fängelseVi har fått en översättning av ett brev som smugglats ut från ett fängelse. Det är en pastor i den eritreanska kyrkan som skrivit till sin fru och vi har fått tillåtelse att dela detta brev med dig.

Min kära fru,

Gud har genom sin heliga vilja, förlängt mitt fängelsestraff. Jag längtar till den dagen jag kan återförenas med dig min kära fru, våra barn och Guds folk i kyrkan.

Min kära, lyssna på mig - inte bara som en hustru, utan också som en kristen kvinna som har kommit att förstå vem Gud är och hur djup och mystisk Hans vägar är. Ja! Jag äls-kar dig, jag älskar våra barn, och jag skulle älska att vara fri för att tjäna Gud. Men här upplever jag kärlek och omsorg från vår Herre varje dag.

När de först tog mig till detta fängelse, hade jag tankar som var tvärt emot vad Bibeln säger. Jag trodde att djävulen segrat över kyrkan och över mig. Jag tänkte att evangeliear-betet i Eritrea var över. Men det går inte ens en dag utan att Herren visar mig att han är en suverän Gud och att Han har kontroll över allt - även här i fängelset.

I samma ögonblick som jag kom in min cell, ropade en av fångarna till mig: ”Pastor, kom hit. Alla i denna cell är ofrälsta. Du behövs verkligen här.” Så, samma dag som jag sattes i fängelse inledde jag mitt and-liga arbete.

Min kära, ju längre jag stannar här, desto mer älskar jag min Frälsare och kan berätta för människorna här om Hans godhet. Hans nåd gör att jag kan övervinna kylan och den längtan som jag känner för dig och för våra barn. Ibland frågar jag mig, ”Är jag galen? Är jag en idiot?” Tja, är det inte vad aposteln sa: ”om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst.” [1]

Min mest respekterade fru, jag älskar dig mer än jag kan säga. Hjälp barnen att förstå att jag är här som Kristi fånge för evang-eliets skull. Be att Gud ska trösta dem som är i sorg. Be att Gud ska skapa fred i Eritrea.

Din man och pastor

[1] 2 Kor 5:13

"Be att Gud ska trösta dem som är i sorg.

Be att Gud ska skapa fred

i Eritrea!"

Open Doors 7

Be varje dag...

8 Open Doors

Ge det du kan...

Evangelikala kristna står inför den värsta förföljelsen i landets historia just nu. De lever i ständig rädsla för regeringen och dess spioner. Mer än 2 000 kristna sitter i eritreanska fängelser på grund av sin tro - de flesta av dem under fruktansvärda förhållanden.

Under de senaste två-tre åren har nog den evangelikanska kyrkans största utmaning varit fängslandet av deras ledare. Den som identifieras som en viktig ledare för en underjordisk kyrka arresteras av säkerhetstjänsten. Oftast finns redan en ersättare redo att ta över, men det dröjer inte länge förrän även ersättaren identifierats och arresterats. Detta beror på att regeringen har informatörer i hela landet som rapporterar alla olagliga kristna möten till säkerhetsavdelningen.

Ett stort antal kristna är kallade till den obligatoriska militärtjänsten och tvingas där utöva sin tro i hemlighet. Om de blir upptäckta, får det allvarliga konsekvenser.

Trots den förföljelse som kyrkan möter, vittnar ledarna om att de ser Guds nåd i arbetet och att många väljer att följa Jesus Kristus.

Det är oerhört riskabelt för kyrkan att ta emot litteratur och annan hjälp, men arbetet fortsätter under oerhörd press och med fara för liv.

Stötta dina kristna syskon i Eritrea!Varje krona är livsviktig.

på grund av säkerhetsrisken kan vi ej berätta om vårt arbete.

Sätt in din gåva på bankgiro 5951-8464eller plusgiro 524234-2Glöm inte att uppge namn och adress.

Om ett önskat bidragsprojekt blivit fyllt, används insamlade medel där behovet är störst.

Värsta förföljelsen i landets historia

Irene NamukubaloUganda

Open Doors 9

Vägledning för brevskrivning

• Skrivenkelt,tydligt,ochskrivhelstpåengelska.

• Skrivenkortochuppmuntrandehälsning,

ochgärnaenbibelvers.

• Skrivaldrignåtnegativtomislamellermuslimer.

• Skickaintepengar.

• Skrivgärnadittnamn,ochvilketlanddubori,men

skrivinteadressen.

• NämnaldrigOpenDoorsvidnamn

Irene namukubalo

c/o Open DoorsBox 48701 40 Örebro

I november förra året mördades den kristne Francis namukubalo brutalt. Som ensam-stående mamma till fyra små barn (varav en nyfödd) är det tufft för Francis änka Irene att klara av livet. hon säger att hon har svårt att anpassa sig till ett liv utan Francis och hon är fortfarande djupt traumatiserad av sin mans plötsliga död. lyckligtvis har hennes mamma flyttat in hos henne.

En annan hård verklighet är det faktum att två av makens vänner var bland de tjugo angripare som satte punkt för hans liv. De erkände att de lurat honom i bakhåll och dödat honom. Mordet var planlagt av inflytelserika muslimska ledare.

Polisens undersökningar ledde till att sju miss-tänkta greps och åtalades. Men efter påtryck-ningar av muslimska ledare, har två av de ankla-gade släppts utan anledning. De återstående fem ska, för närvarande, ställas inför rätta.Tyvärr så tvekar vittnen att vittna mot de ankla-

gade i domstolen - av rädsla för sina liv. Tyd-ligen har de tagit emot dödshot från muslimska ex-tremister. Detfinns alltså en stark möjlighet att domstolen kanavvisa målet på grund av brist på bevis.

Ändå kan vi med glädje meddela att mor och barn är omgivna av en kärleksfull och stödjande familj. Irenes berörda svärföräldrar, som delar förlust och smärta, stöttar henne och barnen. Men Irene vet att hon måste bli självförsörjande igen och Open Doors har lovat att hjälpa henne med det.

Skriv gärna till Irene och berätta att du ber för dem!

Irene och tre av hennes barn

Skriv en rad...

Ögon vittnen ...

Jag fick möjlighet att möta Tabitha, John, Peter och Paul [1]. Fyra kristna som flytt från Eritrea. Jag insåg att jag inte hade någon aning om hur det är att vara i deras skor. Jag bor tryggt där hemma, jag är fri att be och har varken flykting- eller fängelseerfarenheter, några ord av tröst skulle ha låtit ihåligt. Jag vågade inte säga att jag förstod, så jag lyssnade.

Tabitha pekade på en av herrarna och förklarade: ”Detta är John. Han växte upp i huvudstaden Asmara. Han gav sitt liv till Herren vid nio års ålder - ledd av sin äldre syster. John gick till söndagskolan och tillsammans med sin syster deltog de i bibel-studier och anslöt sig till kyrkokören.”

när John gjorde den obligatoriska värnplikten på Sawa [2], hade regeringen infört förbud mot alla religiösa grupper (andra än ortodoxa, katol-ska, lutherska eller islamiska). Förföljelse inled-des och biblar konfiskerades för att stoppa denna ”illegala verksamhet”. Så småningom förbjöds all kristen gemenskap och evangelisation i lägret. Men

de troende fortsatte att träffas i hemlighet.

John fördes till ett annat militärläger och där mötte han Paul. Deras vänskap stärktes genom deras gemensamma tro på Jesus och de svåra förhållan-dena fick dem att komma närmare Gud. I hemlig-het besökte de kristna möten. Men en söndag stor-made den militära polisen ett möte och arresterade alla. De hölls inspärrade i två år och flyttades sen till ett annat fängelse där de låstes in i en container [3] i över ett år. Därifrån flyttades de till ännu ett fäng-else. De var fängslade utan åtal i nästan nio år!

Jag bad dem beskriva vad de gjorde på fängel-serna. ”Det var hårt,” berättar Paul. ”Vi fick arbeta - alltid i solen. Ingen skugga och med en tem-peratur som de flesta dagar ligger över 40 ° C. Vi arbetade varje dag. Ingen vila! Och alla dessa år utan åtal. Utan anklagelser. Och våra familjer fick inte träffa oss. Våra föräldrar visste inte ens om vi levde. Många fångar dog och begravdes utan att deras familjer ens fick veta det. Vid alla fängelser är det så för de kristna. Inga åtal, inga kontakter med omvärlden, bara fängelse över en lång tid! Vi ombads flera gånger att ta tillbaka vår kristna tro. Men vi vägrade. Och när vi vägrade straffades

”Gud är värd allt!”

10 Open Doors

Sawa Försvarsutbildningscenter

vi. Ibland fick vi varken mat eller vatten. Ibland blev vi bundna i en helikopter-position [4] i solen i många timmar. Det var mycket smärtsamt. Polisen hotade också att gripa våra övriga familjemed-lemmar om vi vägrade att ta tillbaka vår tro och underteckna dokumentet [5]. Men hela tiden vägrade vi efter-som vi inte ville lämna Jesus.”

Peter som suttit tyst och lyssnat, greps på Sawa två år senare.

Under nästan sex år var han fängslad utan åtal och flyttades mellan olika fängelser. Han träf-fade John och Paul i det sista.

En gång var Peter inlåst i en cell så var så liten att han bara kunde ligga ner. ”I fem måna-der hölls jag där. Jag kunde inte röra mig på grund av att utrymmet var för litet. Jag kunde inte se eftersom det var mörkt. De höll mig där ända tills jag var nästan förlamad! Sedan tog de ut mig. Jag kunde inte stå eller se. De flyttade mig till en underjordisk cell där det också var helt mörkt! I ytterligare sex månader var jag i totalt mörker. När de tog mig därifrån var jag nästan blind.”

Peter släpptes utan någon förklaring en dag. Men efter bara fyra dagar arresterades han på nytt. Återigen bad polisen honom att underteckna ett dokument där han avsa-de sig sin tro. Men Peter vägrade och talade om för dem att han inte skulle förneka sin tro, för om han gjorde det skulle det betyda att han hade slösat bort dessa sex år och lidit i fängelse för ingenting! De låste in honom igen.

”Fängelserna är mycket smutsiga. Och maten består av bröd - om man får något. Detta gör att många fångar blir sjuka. Dessutom slog de oss mycket, utan anled-ning. Några hade brutit händer, ben, revben och ingen tog hand om skadorna. Vi fick inte träffa läkare. Det är väldigt sorgligt. Många dog. Några dog av sina ska-dor. Men jag tror att vissa också dog därför att de förlorade hoppet. Deras hjär-tan gav bara upp! Men vi uppmuntrade varandra att inte ge upp. Speciellt på det sista fängelset som är ett av de värsta i landet. Vakterna var väldigt grymma och misshandeln var hemsk. Här dog många.”

Det var här som de tre hölls i ytterligare två år innan de beslutade att fly. En kväll lyckades de ta sig över staketet och flydde ut i mörkret.

”Staketet bestod av växter med stora taggar. Vi hoppade över dem och sprang. När fängelsevakter började skjuta sprang vi i zig-zag åt olika håll. Vi hörde kulorna vina runt våra huvuden men ingen träffade oss.”

Peter berättade att han sprang tills han inte kunde höra vakterna eller

Open Doors 11

12 Open Doors

gevärsskotten mer. Men inte ens då vågade han stanna.

hela natten sprang och gick han. Och han visste inte om de andra över-levt eller blivit ihjälskjutna. När morgonen kom var han utmattad. Han såg en äldre man som satt under ett träd. Han gick fram och berättade att han flytt från fängelset. Den gamle uttryckte sympati för hans svåra situation och välkomnade Peter in i hans hus och uppmanade honom att vila en kort stund. Han gav honom också mat att äta. ”Det här var den första riktig mat jag ätit på många år,” inflikade Peter med ett leende. ”Han gav mig kläder, så att jag såg ut som en herde så att folk inte skulle ställa frågor när de träffade mig och så berättade han hur jag skulle ta mig över gränsen oupptäckt och ta mig till ett flyktingläger”.

Johannes hade varit först med att nå lägret efter att han vandrat i två dagar. Han hade inte gått vilse som Peter och Paul. Paul hade gått i fyra dagar innan han nått det. Och Peter kom efter sex dagar. Men de kunde inte stanna vid flyktinglägret eftersom de fortfarande kunde gripas. Med hjälp av kristna bröder flyttades de till en säkrare plats där de nu väntar på att kunna flytta till en säkrare plats - och under tiden är deras ständiga bön att Gud ska gripa in och återställa friheten för sin kyrka i Eritrea.

Peter avslutar: ”När jag kom hit och såg tillbaka, kände jag att jag inte bara förlorat min frihet. Jag har också förlorat tid. Jag missade skolan, jag har ingen utbildning. Jag vet inte hur man utför kontorsarbete. Jag kan inte ens se mig själv som gift och ha en egen familj. Jag är nästan 40 år nu och jag måste börja om från ingenting.” Sen ler han och säger: ”Men jag har fortfarande Jesus. Och han är värd allt.”

Eva (1), en medarbetare inom Open Doors

[1] Pseudonymer används för att skydda identiteten på våra källor.

[2] Sawa Försvarsutbildningscenter är beläget 35 km från huvudstaden och nära den sudanesiska gränsen. Det är det största militärlägret i Eritrea. Utbildningen är obligato-risk och både manliga och kvinnliga studenter är skyldiga att delta för att slutföra det sista året av sin grundutbildning, som är integrerad med militärtjänstgöringen. Efter utbildningen krävs en militär tjänstgöringsperiod på 1½ år. Därefter har man rätt att läsa vidare på universitet.

[3] En metallcontainer utan vare sig ventilation eller fönster, som förstärker den tryck-ande hettan på dagen och den extrema kylan på natten.

[4] En metod för tortyr, där offrets händer och fötter binds samman bakom ryggen och hängs upp i ett träd, eller placeras i solen under flera timmar, ibland dygn.

[5] Dokument som regeringen tagit fram, där fångar ombeds att underteckna en över-enskommelse om att avsäga sig sin tro och därmed släppas.

Ögon vittnen ...

ERITREA

ledare: President Isaias Afewerki

Befolkning: 5 miljoner, (2,4 milj kristna)

huvudreligion:Islam/Ortodox

Styrelsesätt:Republik med enpartisystem

Alla evangeliska kyrkor hålls stängda efter att ett förbud mot alla religiösa grupper (andra än ortodoxa, katolska, lutherska eller islamiska) infördes år 2002. Minst 2 200 hålls i fängelse för sin tro, och minst 18 har dött där på grund av de svåra förhål-landena. Eritreanska flyktingar i Sudan och Etiopien hotas ständigt.

”Jag är så glad för allt ni gör och det är en glädje för mig att stå med i arbetet även till andra länder...:) Guds frid och välsignelse!/Hanna”

Open Doors 13

Hemma fronten...

TACKför sommarens alla uppmuntrande hälsningar: samtal, möten, mejl, brev, kort, kramar och sms!

Hemsidan: Kontakta osssweden@od.org

Meddelande När jag bläddrade igenom er tidning som kom idag insåg jag vilken oerhört viktig uppgift ni har, och hur glad jag är att ni satsar i Sverige. Det kan nog vara tufft att få utrymme i media som ny organisation i Sverige, och svårt att få den uppmärksam- het man tycker de förföljda förtjänar, men ge inte upp! Bara att ni finns, att ni sprider info och att ni gör vad ni kan, det har ett värde i sig. Lämna resultaten till Gud, och glöm inte att ni gör något fantastiskt, ni alla som jobbar med Open Doors!

Med önskan om Guds välsignelse /Henrik

”Hej kära OD-vänner!

Tänkte bara tack

a för den

fantastiska insats ni gör f

ör

våra kristna systr

ar och

bröder ute i värld

en.

Tack för en bra ti

dning och

ett mycket bra bön

everktyg.

Allt gott och Guds nåd och

frid/Isak”

Kraft och styrka över er och ert arbete.../Mikael

Nytt om förföljda kristna...

EGyPTEn Framtiden ser dyster ut för de egyp-tiska kristna. President Hosni Mubarak avgick den 11 februari 2011 och en civil regering tog ansvar för landet - övervakat av det högsta militära rådet under ledning av Marchal Husain Tantawi. I mars beslutades genom folkomröstning ett parla-mentsval i oktober-november 2011 samt ett pre-sidentval i början av 2012. För närvarande verkar regeringen för svag för att kunna återställa nöd-vändig lag och ordning. Muslimska fundamenta-listiska grupper manifesterar sig i det offentliga rummet. Efter årtionden av förtryck är nu dessa grupper beredda att bilda politiska partier till det kommande valet och påverka den framtida utvecklingen i landet.

Muslimer med sekulära, liberala och moderata tendenser samt kristna, fruktar resultatet av det kommande riksdagsvalet. Hur stor andel kommer de fundamentalistiska muslimerna att få i parla-mentet och hur kommer de att påverka utveck-lingen i samhället? Redan nu sker detta:

• Utnämningen av en kristen guvernör till Qena-provinsen avbröts efter elva dagar av protester från tusentals Salafimuslimer och andra som kräv-de en muslimsk kandidat.

• Salafimuslimer kräver att kyrkans byggnader ska flyttas utanför samhällen och skrämmer lokala kristna och blockerar ingångarna till kyrkan.

• I staden Qena åberopade Salafimuslimer sharia-sanktioner för att anklaga kristna.

• Ett ökande antal koptiska flickor förs bort och tvingas in i islamiska äktenskap.

• 9 000 kopter i två byar i Minaprovinsen har terro-riserats sedan 25 januari. Cirka 200 män som leds av Ali Hussein, dödar, kidnappar och utpressar de

koptiska byborna. Tydligen blundar säkerhetsstyr-korna för det som pågår! (Egypten - plats 19 på World Watch List*)

nORRA nIGERIA Kristna och muslimer döda-des i våldsamheterna efter presidentvalet i norra Nigeria den 16 april 2011. Valet som bevittnades av internationella observatörer, anses vara det mest rättvisa någonsin i Nigerias historia, men det blev också ett av de blodigaste när det visade sig att Jonathan Goodluck hade vunnit. Muslimska anhängare till Muhammadu Buhari, demonstre-rade under tre dagar på gatorna i tolv shariado-minerade stater där Buharis parti vunnit, för att protestera mot valresultatet. Över 800 människor dödades, många skadades svårt och uppskatt-ningsvis 65 000 människor är på flykt.Det våld som bröt ut i norra Nigeria var inte begränsat till politiska mål, utan riktades också mot de kristna. Cirka 280 kyrkor förstördes och 257 kristna dödades. Över 400 muslimer dödades i det kristna dominerade söder som vedergäll-ning. (Norra Nigeria - plats 23 på WWL)

SyRIEn Antikristna känslor är på uppgång i Syrien. Som en av minoritetsreligionerna, stöder de flesta kristna Alawi*-regimen i Syrien. Stödet försätter dem i ett farligt läge mitt i den pågående omvälvningen i landet. Sedan mars har mestadels sunnitiska och Salafimuslimer demonstrerat mot regeringen. För närvarande har de anti-kristna spänningarna varit begränsade till hot: under flera demonstrationerna har de kristna tvingats delta eller uppmanats att utvandra till Libanon medan Alawiterna hotas med döden.

Så länge Alawiterna är enade, behåller al-Assad klanen makten och fortsätter att kontrollera den

Viktiga händelser under 2:a kvartalet

*Alawi är en gren av Shiaislam som av Sunni- och Salafimuslimer inte anses vara muslimsk.

*World Watch List är en årlig rapport över 50 länder där förföljelsen av kristna är som störst.

14 Open Doors

Nytt om förföljda kristna...

militära underrättelsetjänsten och Baathpartiet fortsätter att hålla monopol på det politiska sys-temet. Men det sägs att de tryggar sin makt genom att sprida rykten om förestående attacker riktade på särskilda grupper i ett försök att hetsa sekterism - ett fenomen man alltid strävat efter att förhindra med alla krafter. Trots den nuvarande beklagliga situationen för de mänskliga rättighe-terna i landet, är en fortsättning av den nuvarande ordningen att föredra för de kristna. Även om det är svårt att förutsäga hur händelserna kommer att utvecklas, skulle nog ett regeringsskifte leda till en situation med anarki och maktkamp. Detta skulle sannolikt leda till att islamistiska extremister tar över - en situation som vore den värsta tänkbara för de kristna. Skulle det ske, kommer de kristna antingen att isoleras eller fördrivas från landet - en situation jämförbar med den i Irak. (Syrien - plats 38 på WWL)

BAnGlADESh Den 20 juni 2011 beslutade reger-ingen i Bangladesh att behålla islam som statsre-ligion i ändringsförslaget till landets nya författ-ning. De flesta människor ser det som ett försök av regimen att bemöta oppositionens beskyllningar om att deras regering är anti-islamisk. Medlemmar av religiösa minoriteter reagerade med besvikelse på beslutet. »Att behålla islam som statsreligion är ju ett sätt att se ner på andra religioner. Ett land behöver inte en statsreligion,” sade biskop Bejoy D’Cruze, chef den episkopala kommissionen för kristen enhet och interreligiös dialog.

Inledningsvis stödde de mest radikala muslimer-na regeringen. Men den 10 juli startade isla-miska grupper en landsomfattande strejk efter bittra sammandrabbningar mellan polis och demonstranter där många människor skadades. Tvistefrågan i detta fall var en önskan om ett löfte om att ”absolut tro på Allah” skulle återinföras som en pelare i konstitutionen. Det är uppenbart att muslimska radikaler i Bangladesh är missnöjda med regeringen och detta oroar de kristna som utgör mindre än 1% av den muslimska befolk-ningen och de är oroliga för vad som ska hända

härnäst.(Bangladesh, plats 47 på WWL)

InDOnESIEn Under detta kvartal har ett antal rapporter om ökad aktivitet av islamisk radikalism i Indonesien inkommit. Den 29 april 2011 skrev tidningen Straits Times att många av Indonesiens extremistgrupper har sina rötter i en 60-årig orga-nisation som kallas Darul Islam (DI). Det började som en rörelse i Västra Java 1948 av en karismatisk islamisk lärd och radikal politisk aktivist som heter Sekarmadji Maridjan Kartosoewirjo. Han utmana-de myndigheterna under åren före självständig-heten och kämpade för att upprätta en islamisk stat i Indonesien. Rörelsen blomstrade på 1950-talet på grund av den svaga regeringen, men den krossades i mitten av 1960-talet efter flera militära kampanjer mot det. De gamla näten kvarstår dock, och genom åren har DI-radikaler varit inblandade i olika attacker, t ex bombningen av den austra-liska ambassaden 2004, Balibombningarna, samt inrättandet av Aceh-träningslägret.

I april 2011 publicerade den välkända International Crisis Group (ICG) två rapporter om den isla-miska fundamentalismens ökande verksamheten i Indonesien. I dem beskriver ICG inte bara utveck-lingen, utan betonar också att det är nödvändigt att myndigheterna på alla nivåer tar en aktiv roll i att spåra dessa radikala och neutralisera dem.

Islamisk radikalism tycks ha gynnats av den poli-tiska utvecklingen i Indonesien. Den centrala regeringen anser sig inte längre ha skyldighet att skydda sina medborgare mot sekterism och konflikter - detta har lagts på lokala myndigheter. Och de lokala myndigheterna samarbetar ofta med islamiska radikalister för att behålla makten. Rapporterna från International Crisis Group hör-sammas inte. Vad detta kommer att betyda för framtiden kan vi gissa: eftersom myndigheterna inte tar aktiv roll för att spåra och neutralisera radikalister, kommer deras inflytande att fortsätta att växa. Låt kyrkan bli varnad! (Indonesien, plats 48 på WWL)

Open Doors 15

Den

Farliga

Boken

Den Farliga Boken Filmen Den farliga boken är en sann historia om en ung eritreiansk soldat, Isaac, som får betala ett högt pris för sin nyfunna tro.

Filmen utmanar med ett radikalt budskap och låter oss förstå att Bibeln är en underbar - och farlig - bok.

Open DoorsBox 48701 40 Örebro

Open Doors International en contexture produktion “Den farliga boken” © Open Doors International 2007 (22 minuter) Svensk text Från 14 år

2007 Bronze Telly Award

Open Doors International

Den farliga boken

Jag vill beställa ____ ex av Den farliga boken

Namn _________________________________________________

Adress _________________________________________________

Postnr_________________Ort _____________________________

Tel___________________Mobil ____________________________

E-post _________________________________________________

Open Doors__________________Svarspost20522071708 00 Örebro

Beställ: sweden@od.org, 019-31 05 00 eller talong!

+ porto50:-