Skriv en radSid 9

Ge det du kanSid 10

MELLANÖSTERN Sid 4

Gud ar alltid med oss

Be varje dag Sid 8

I tjänst för världens förföljda kristna

Oktober 2011

ÖgonvittnenSid 12

”[Jesus] var i världen, och världen hade blivit till genom honom,

men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.”

Joh 1:10

Open Doors är en internationell missions-organisation, politiskt oberoende och inte bunden till något samfund eller förening. Vi arbetar ekumeniskt med ett omfattande arbete världen över.

Open Doors målsättning är:

• Att stärka och uppmuntra den förföljda kyrkan.

• Att förbereda och utrusta den hotade kyrkan.

• Att upplysa och motivera den fria kyrkan.

Open DoorsGrundare: Broder Andrew Internationell ledare: Jeff Taylor

Open Doors SverigePostadress: Box 48, 701 40 ÖrebroBesöksadress: Drottninggatan 11, ÖrebroTelefon: 019-31 05 00Fax: 019-31 05 02E-mail: sweden@od.orgHemsida: www.open-doors.seBankgiro: 5951-8464Plusgiro: 524234-2

Generalsekreterare: Peter PaulssonInformationssekreterare:Ulrica GrafePresentatörer:Andreas Eklund, Markus Sand, Robert Södertun,Per Arenander

Ansvarig utgivare: Peter Paulsson

Prenumeration:Kostnadsfri12 nummer per år019-31 05 00

Nästa tidning utkommer ca 1.11. 2011

ISSN 2000-5962

Open Doors 3

Inga Open Doors-skyltar Extremism av alla slag är på uppgång världen över vilket ger smärtsamma konsekvenser även för kyrkan. Dr Adjith Fernando, en världsberömd bibel-lärare från Sri Lanka, talade vid Lausannerörelsens senaste evangelisations-kongress i Sydafrika och sa då att extremism hotar kyrkans evangelisation. Inför de 4 200 missionsledarna från hela världen sa han att: ”Extremister lever av misstro; när t.ex. de kristna bygger sjukhus i Indien, säger hindu-iska extremister att man gör det för att köpa konvertiter. Även om detta inte är sant skapar det en defensiv reaktion hos kyrkan.” Fernando menar att reaktionen leder till att kyrkor separerar sina sociala och humanitära aktiviteter från den evangeliska verksamheten. Den olyckliga följden blir att sociala projekt har god finansiering, eftersom dessa kan redovisas öppet, medan evangelisationen blir farligt underfinansierat, då man inte längre kan tala öppet om detta utan att extremister vrider på anspråken och ökar förföljelsen. Fernando beklagade sig även över sitt eget land, Sri Lanka: ”Församlingsarbetet har tappat mark sedan tsunamin 2004. Pastorerna är mer upptagna med att distribuera bistånd än att undervisa Guds ord till sina församlingar.”

Open Doors brinner för uppgiften att stärka och utrusta den del av Kristi kropp som lider för sin tro på Jesus Kristus. Vi vill vara ett stöd till den lokala församlingen samt uppmuntra deras medverkan i världens evangelisering, trots alla besvärliga omständigheter. Vid sidan om all bibelspridning och bibelträning inkluderar vårt arbete i år 276 olika biståndsprojekt, vars syfte är att stärka kyrkans närvaro och vittnesbörd. Eftersom kopplingen är så stark till den lokala församlingen är flertalet av dessa projekt alltför riskabla att presentera öppet. Man ser heller inga Open Doors-skyltar där projekten bedrivs. Detta är både vår styrka och vår belastning. Men styrkan att finnas på plats överväger.

Paradoxalt nog har den ökade förföljelsen av kristna både positiva och negativa effekter. Pastorn i en husförsamling i Peking säger att: ”Kyrkan blir alltid förföljd när den gör något rätt ... när den pekar på Kristus i en värld som förkastar Honom”. Förföljelse är en nutida uppspelning av Johannes 1:10: ”[Jesus] var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.” Peter Paulsson

Våra medarbetare har mött Ruth*, en hemligt kristen som trotsat alla vågor av förtvivlan som sköljt över henne och varit trogen sin frälsare, samt Yasir* och Malek* som attack-erats på grund av sin tro.

Vid vårt första möte är Ruth osäker på om hon vill berätta sin historia. ”Jag måste be först”, säger hon och går iväg. Prästen som stöttar henne uppmuntrar henne att prata med mig och efter tjugo minuter kommer hon tillbaka. Motvilligt och för-siktigt börjar hon berätta, på bruten engelska. Ibland avbry-ter hon sig själv eller gör tvära kast i sin historia. De ögonblick som väcker alltför smärtsamma minnen, utelämnar hon.

Det blir snabbt klart för mig att kvinnan som sitter mitt emot mig är en symbol för de hemligt kristna. Hon berättar om hur hon kom till tro efter att hon hittat en bibel i familje-biblioteket. Hur hon i hemlighet läste boken och började gå i kyrkan. Hur hon döptes och att hon var gift med en kristen man - i hemlighet, eftersom muslimska flickor inte får gifta

sig med kristna. I sex år höll hon sitt äktenskapet hemligt för sina föräldrar. Då bad familjen att hon skulle gifta sig med en kusin. När hon vägrade, försökte han döda henne. Eftersom hennes liv var hotat blev hon tvungen att fly från sin familj och utan sin man. ”Tror du att du kan be de kristna i ditt land att be att jag ska återförenas med min man?” frågar hon blygt. ”Jag ska berätta din berättel-se och be andra att be för dig”, säger jag. ”Och jag vill dessutom be tillsammans med dig.” Vi kommer överens om att träffas igen, samma eftermiddag, i en kyrka, och be tillsammans. Klockan två hittar jag en plats i den stora kyrkan, och Ruth kommer och sätter sig bredvid mig. Hon brukar alltid sitta längst bak i kyrkan, säger hon till mig, för att inte märkas. Hon måste vara osynlig, även i detta land.

Mellanöstern

4 Open Doors

Gud ar alltid med oss!

Under de tre år som följde efter mitt första möte med Ruth, ringde jag henne regelbundet. Hon berättade vad som hände och jag kunde be för henne. Jag skickade bilder till henne på min dotter Michaela, som då var ungefär två år och pratade mycket med min dotter om Ruth. Ett speciellt band utvecklades mellan Ruth och henne och Michaela kunde ibland säga: ”Pjata med Jut”.När jag ringde Ruth mådde hon ofta dåligt och hade det svårt. En gång besökte jag Ruth i ett av Open Doors ”säkra hus” tillsammans med en kvinnlig kollega. I början sa hon nästan ingenting. ”De tar mycket väl hand om mig här, men jag har inte så mycket sällskap. Vanligtvis går jag mina prome-nader på egen hand, så det är svårt att ha kontakt med människor.”

Ruth bryr sig inte vart vi går eller vad vi äter. All drivkraft är borta. Det finns bara en sak i hennes huvud: uppehållstillstånd. Men även om hon får det, så är det osäkert om hennes man Leo kom-mer att tillåtas att förenas med henne. Ruths telefon ringer. Det ringer bara en gång och sedan blir det tyst. Det är Leo. Med den enda ringsignalen säger han: ”Jag tänker på dig och jag äls-kar dig.” Det är för dyrt att prata för ofta. Ruth är på väg att misströsta. I ett senare samtal säger hon till mig: ”Ibland har jag tittat ut genom fönstret och känt en stor frestelse att hoppa.”

Varför blir hon inte bara muslim igen? Tanken har slagit mig. Om Ruth skulle bestämma sig för att bli muslim igen, kunde hon vända tillbaka till sin familj och till sitt ”prinsessliv”, med tjänare och rikedom. Hon behöver bara välja att följa Allah och gifta sig med en muslimsk man.

”Känner du någonsin glädje?” frågar jag henne. ”Ja”, svarar hon. ”Innerst inne känner jag mig som Petrus som går på vattnet mot Jesus. Överallt omkring mig finns det mörker och rasande vågor. Bakom mig är båten som jag lämnat, och jag kan inte vända tillbaka. Men så länge jag ser på Jesus Kristus så kommer jag inte att sjunka. Och om det händer, så hjälper mig Herren upp igen”.

”Så länge jag ser på Jesus Kristus

så kommer jag inte att sjunka.”

Open Doors 5

För några månader sedan kunde Ruth och hennes man Leo äntligen återförenas. Tillsammans ska de nu försöka bygga ett nytt liv i ett nytt land, men det är svårt. Och jag inser att Ruth är en symbol för de hemligt kristna OCH en symbol för Romarbrevet 8, där Paulus skriver om hoppet vi har i Gud: ”I hoppet är vi räddade - ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. ”(Rom 8:24-25)

Men livet är inte lätt för Ruth. För första gången efter nio års äktenskap, bor hon och Leo under samma tak. De kämpar med sin hälsa efter år av stress och omänskligt tryck som påverkat deras liv. ”Jag är så trött. Snälla, be för oss.” Och hon avslutar: ”Gud är god. Vi har en mirakulöst stor Gud och han är alltid med oss.” (Janis*, Open Doors)

Yasir* åkte buss en dag i juni 2011. Han är en modig nordafrikansk kristen som är ivrig att få dela evangeliet med sina landsmän och även denna dag kände han sig tvungen att berätta för sina medresenärer att bibeln inte är förfalskad, utan Guds sanna ord. När Yasir pratat färdigt blev flera muslimer arga och till och med aggressiva, men Yasir hann fly innan de blev för våldsamma.

Men två av resenärerna ville inte bara låta honom gå utan följde efter honom hem. Nära Yasirs hus finns en moské och de två medresenärerna gick dit för att förklara och klaga på denna kristne man som bodde i grannskapet. Imamen i moskén kom överrens med resenärerna om att straffa Yasir.

Nästa natt attackerades hans hus. En snäll granne kom till und-sättning och räddade honom från fysisk skada. Nästa morgon

gick de två angriparna till polisstationen och lämnade in ett klagomål mot Yasir där de anklagade honom för att ha förolämpat islam och profeten.

Yasir som bara sagt att bibeln är Guds Ord, greps av polis och fängslades under en vecka. Han sat-tes i en liten och fruktansvärt varm cell och blev misshandlad av polisen. Efter en vecka släpptes han och Open Doors kunde hjälpa honom fly till en säkrare plats.

Malak*, en annan kristen från Nordafrika, blev vittne till när ett bibelsemi-narium lett av Open Doors (Stå stark i stormen) blev attackerat av en grupp muslimska män och deras imam.

En av de kristna bröderna hade övervakats och förföljts av en utsänd medhjälpare till imamen, som blivit misstänksam över alla hans resor med sin åsna. På så sätt upptäckte den plats där 120 biblar göm-des och också mötesplatsen för utbildningen.

6 Open Doors

” Jag lämnade huvudstaden på kvällen, eftersom utbildningen skulle börja nästa morgon”, berättar Malak. ”Två bröder som anlänt till platsen dagen innan. De hade slagit upp tält, plockat fram material och ordnat med mat till kamelerna. När alla deltagarna kommit, så kunde utbildningen starta, men vi blev snart avbrutna”, fortsätter han. ”Tre män kom och frågade efter ledaren i gruppen. Medan de andra försökte gömma materialet så bra som möjligt, följde jag med männen och fick höra att de sökte efter vatten och ville låna en av våra kameler. Längre kom vi inte örrän jag fick ett hårt slag i huvudet och förlorade medvetandet.”

Malak vaknade upp på ett sjukhus, med svår smärta i huvudet och vänster axel. ”Två av deltagarna låg i sängarna bredvid mig och de förklarade vad som hänt . När jag slagits medvetslös kom ytterligare sex män och en imam till plats och ropade: ´Allah Akbar! Döda de kristna! De vill ändra vår religion och Allah ber oss att lära dem en läxa!´ och så började de misshandla deltagarna.”

Polisen informerades och arresterade alla deltagarna, men också två av angriparna och imamen. ”Det är första gången jag hör talas om att en imam har gripits”, säger Malak. ”Polisen beordrade imamen att betala böter och skriva under ett dokument där han lovande att aldrig medverka i sådana situationer igen, utan direktiv från polisen. När de kristna deltagarna drog tillbaka sina anmälningar och förlät angriparna, släpptes de två angriparna och imamen.

Alla deltagare dömdes till böter och beordrades att inte träffas igen. Malak säger: ”Våra bröder fick skriva under ett papper om att inte komma tillbaka och fick betala extra böter för innehav av kristet material.” Vid sidan om böterna, så drabbades de kristna av materiella förluster: två kameler dödades av angriparna och allt kristet material förstördes - samt en bärbar dator.

När han ser tillbaka på händelsen så känner Malak att situationen kunde ha blivit mycket värre, och säger:”Jag tackar Gud för hans beskydd!”

De hemligt kristna behöver vårt stöd. Oron är stor i den muslimska världen och deras situation verkar försämras. Tillsammans med dig fortsätter vi att stå starka tillsammans med dem. DU gör vårt arbete möjligt. Vi kan regelbundet leverera biblar, tillhan-dahålla utbildning, bidra ekonomiskt etc, eftersom du stöttar oss. På så sätt får tiotusentals människor hjälp, och deras tro stärks. Vi glömmer dem inte!

* namnen är ändrade av säkerhetsskäl.

Open Doors 7

Snälla, be för oss!”Genom Guds nåd och tack vare era böner lever vi fortfarande”, säger en av pastorerna i en kyrka i den libyska huvudstaden Tripoli. Några dagar efter att oppositionen tog över Tripoli, fick en av våra medarbetare kontakt med denne pastor via telefon.

Mitt i allt tumult kring Tripoli, omfattades kyrkor och deras med-lemmar av böner från hela världen. ”Fortsätt att be”, upprepar pastorn flera gånger under samtalet. ”Livet är svårt. Allt i staden är oerhört dyrt. Det är brist på mat och dricksvatten. Sjukvården fungerar knappt. Och alla verkar ha vapen - de delas ut som godis.”

”Vi behöver mycket förbön i denna avgörande tid, men vi litar på Herren som är i kontroll”, säger han full av tillförsikt. Han citerar en bibel-vers som kommit till honom de sista dagarna: ”Gud, du som räddar oss, du tillflykt för hela jorden och de fjärran haven, du som reste bergen med din styrka,rustad med kraft, du som stillade havets brus, vågornas brus och folkens larm!.” (Ps 65:6-8).

Pastorn säger att många av kyrkans medlemmar lämnat staden eller landet. ”De senaste gudtjänsterna besöktes bara av ett tiotal människor istället för de hundratals vi är vana vid. Gudstjänsten på arabiska var helt tom. Jag hoppas att många av dem kommer tillbaka.”

Enligt Open Doors uppskattningar, är antalet inhemska libyska kristna runt 150.

Be för de troende i huvudstaden Tripoli, huvud-staden. De är under en stor press men försöker att leva ett normalt liv.

Be för de kristna i hela världen som responderar på den humanitära krisen i landet och gör vad de kan för att hjälpa.

Be för det internationella samfundet, att kloka beslut ska fattas om hur man hanterar situationen i det här landet.

Be varje dag...

8 Open Doors

”Snälla, be om frihet i detta land.

Be om vishet för de nya ledarna.

Och tack för alla era böner!”

En pastor i TripoliPI

CTu

RES

OF

THE

DAY

: 7 M

ARC

H 2

011

- TEL

EGRA

PH)

Aida, Vanessa, Juliana, David

Colombia

Vägledning för brevskrivning

• Skrivenkelt,tydligt,ochskrivhelstpåengelska.

• Skrivenkortochuppmuntrandehälsning,

ochgärnaenbibelvers.

• Skrivaldrignåtnegativtomislamellermuslimer.

• Skickaintepengar.

• Skrivgärnadittnamn,ochvilketlanddubori,men

skrivinteadressen.

• NämnaldrigOpenDoorsvidnamn

Aida, Vanessa, Juliana & Davidc/o Open DoorsBox 48701 40 Örebro

Pastor Maximo Suárez (37) och hans dotter Nubien (9) sköts ihjäl den 12 februari 2011 av två beväpnade män som kom till deras hem. Pastor Suárez ledde en liten kristen gemenskap i La Guajira-regionen i Colombia. Dagen för attacken var medlemmarna samlade i hans hem för en tid av

fasta, när två män knackade på dörren och bad att få träffa pastorn. Minuterna senare öppnade

de eld. Pastor Suárez och Nubien fördes till sjukhus men avled senare av sina skador.

Den beväpnade männen, som flydde från platsen efter skottlossningen, var enligt uppgift ute

för att samla in pengar till en revolutionär grupp. Pastor Suárez hade flera gånger vägrat att ge

några pengar till gruppen.Pastor Suárez lämnar efter sig sin fru Aida Sanchez (32), och de tre små barnen - Vannesa, Juliana

och David. Förutom att han var den enda familjeförsörjaren, tog pastor Suárez också hand om

sina gamla föräldrar. Aida kämpar nu för att ta hand om sin mans föräldrar och hennes tre barn,

samtidigt som hon sörjer förlusten av sin man och dotter.

Skriv gärna till Aida och hennes barn och berätta att du tänker på och ber för dem!

David och Vanessa

Skriv en rad...

Open Doors 9

Ända sedan 1950-talet, då Broder Andrew började smuggla biblar bakom järnridån, brinner vi på Open Doors för att ge våra förföljda syskon biblar.

Idag har vi en fantastisk möjlighet att leverera mer biblar och nödhjälp till våra bröder och systrar som lider för sin tro. Många gränser är öppna, och det kaos som just nu råder i Nordafrika gör att kontrollen brister och våra lastbilar kan passera fritt.

En kollega som nyligen återvänt från Mellanöstern berättade att tusentals muslimer blir frälsta. Han berättade också hur viktigt vårt arbete är -att stärka alla nya kristna som blir förföljda. Att få ge en bibel till en ny kristen är som att ge dem den största skatten:

”Dimyana, en sjuksköterska med muslimsk bakgrund, var nyfiken på den kristna tron. Hon ville desperat få veta sanningen och fick ett Nya Testamente. Den lilla fickformatsboken var lätt att dölja. Hon läste och läste och bad att Herren skulle uppenbara sig för henne. Gud svarade hennes böner och hon öppnade sitt hjärta för Jesus. Nu lever hon som en hemligt kristen i sin familj och ber att de också ska få möta Jesus.”

Det är för troende som Dimyana, som vi vill handla snabbt - medan möjligheterna finns. På Open Doors vet vi att en sådan möjlighet är absolut nödvändig att reagera på - men naturligtvis är det också kostsamt. Genom att ge en gåva idag, kan du hjälpa oss att använda denna unika möjlighet till att ge uppmuntran i form av Guds ord till dem som betalar ett så högt pris för sin tro.

Ge det du kan...

Tusentals muslimer blir frälsta

10 Open Doors

Open Doors 11

Dagligen kör lastbilar packade med biblar och humanitär hjälp över gränserna och just nu kan vi ta in massor med biblar och kristen litteratur och DU gör vårt arbete möjligt. Vi kan fortsätta leverera eftersom du stöttar oss. På så sätt får tiotusentals människor hjälp,

och deras tro stärks.

De behöver din hjälp!60 kr ger en nykristen sin första bibel.

200 kr ger en MP3-bibel.

350 kr hjälper en troende i Mellanöstern att lära sig läsa och skriva.

500 kr ger lärjungaträning via radio till kristna som är isolerade och avskurna från varje normal form av undervisning och stöd.

1 500 kr kostar det per dag att tillhandahålla ett säkert hus, ett gömställe. Open Doors säkra hus är skyddade platser för kristna som är i fara.

6 000 kr ger en kristen familj en ny start på en säker plats.

8500 kr ger en familj läkarvård under ett år. Ett av de sätt på vilka kristna diskrimineras är genom att neka dem medicinsk vård.

Sätt in din gåva på bankgiro 5951-8464 eller plusgiro 524234-2

Glöm inte att skriva ditt namn och din adress. Om ett önskat bidragsprojekt blivit fyllt, används insamlade medel där behovet är som störst.

Intervju med Maryam och MarziehDe älskade och följde Jesus Kristus och straffa-des för det. De kämpade mot rädslan för livs-tidsfängelse och avrättning. De fick tillbringa veckor i isoleringscell, och utstå ändlösa tim-mar av förhör med iranska tjänstemän och religiösa ledare. De led under svåra levnads-förhållanden och försvagades av sjukdom. I sin första intervju sedan frigivningen efter 259 dagar i Teherans ökända Evinfängelse 2009, berättar Maryam Rostampour (29) och Marzieh Amirizadeh (32) för Sam Yeghnazar hur livet var i fängelset och hur de överlevde.

Vad var det värsta för er?

Marzieh: Något av de värsta var avrättningen av två av mina medfångar. Jag hade aldrig upplevt något sånt. En av de som dödades var min rums-kamrat. Vi hade tillbringat mycket tid tillsam-mans. Och en dag fördes hon till avrättning. Jag var i ett chocktillstånd under en vecka. Tänk att det var så lätt att döda en människa. Hon bodde bland oss, en medmänniska, jag såg henne varje dag, och vi sa, ”Hej”. Och nästa dag var hon inte där. Efter dessa avrättningar låg sorg och död över fängelset. Det blev tyst överallt. Vi kände alla detta. Det fanns ingenting vi kunde göra. Alla var under press. Sorgen var överväldigande. Vi stir-rade på varandra men hade ingen makt att tala. Detta var den värsta upplevelsen. Det var fruk-tansvärt och påtagligt.

Maryam: Det värsta för mig var avrättningen av Shireen som blivit en nära vän i fängelset.

Var ni någonsin rädda för avrättning?

Maryam: Jag tänkte inte på avrättning, utan jag trodde att vi skulle dömas till livstids fängelse eftersom det är straffet kvinnor får vid dessa fall.

Marzieh: Innan vi fängslades hade vi pratat om avrättning, men när vi kom till fängelset och fick uppleva den verkliga rädslan - ändrades vårt sätt att tala. Den allra första natten efter att vi gripits, då de hotade oss, vi var verkligen rädda. Vi trodde aldrig att vi skulle bli så rädda. Vi hade ju pratat om dessa saker förut. Men stämningen där och det som hände med oss skrämde oss bortom våra förväntningar. Vi sattes i ett mörkt och smutsigt rum och var förlamade av skräck. Vi kunde se rädslan i varandras ansikten. Vi bad och det lugnade oss. Gud var närvarande och det gav oss frid.

Det är så lätt att säga att man ger sitt liv för Herren, och att man gör allt för honom, till och med dör. Jag har alltid trott att det skulle vara ett privilegium att ge mitt liv för Herren. Man säger ju dessa saker. Jag trodde att om det skulle hända oss så skulle vi jubla. Men rädslan grep oss. Där och då vann rädslan. Men Herren gav oss hjälp att övervinna denna rädsla. Gud förvisade vår rädsla och gav oss styrka.

Hur behandlade vakterna er?

Maryam: När vi arresterades behandlade de flesta av vakterna oss illa, särskilt när de fick veta att vi varit inblandade i evangelisation. Men det förändrades med tiden och till slut bad de oss att be för dem.

Hur behandlade de andra fångarna er?

Marzieh: Vissa kallade oss för avfällingar, men deras åsikt förändrades och de bad om förlåtelse. Vi blev en förebild för dem och på slutet stod de på vår sida.

Maryam: Vid Evinfängelset kallade de oss för smutsiga avfällingar. Men när de lärde känna oss

Ögon vittnen...

12 Open Doors

blev de nyfikna på vår tro. De respekterade oss och bad oss medla när det blev bråk.

Har några andra fångar kommit till tro?

Maryam: Ja. Några fångar tog emot Kristus. När vi var i Vozara (det första fängelset kvinnorna för-des till) bad vi syndarens bön med många av de prostituerade. De bad själva och vi bad för dem. En del var för rädda för att bekänna sin tro. Men många var påverkade.

Vad vill ni säga till de tusentals människor som bad för er när ni var i fängelset?

Marzieh: Jag vill tacka dem för deras böner och stöd, och alla brev som de sänt oss. Detta var en stor uppmuntran för oss. Vi kände deras närvaro vid vår sida. Så snälla, fortsätt be för dem som är fängslade för sin tro. Dina böner är viktiga.

Vad hände med de tusentals brev ni fick?

Marzieh: Vi hörde att folk skickat brev till oss i fängelset, men vi fick inte några av dem: men

bara det att få höra att folk skickat brev, var en stor uppmuntran för oss. Och det intressanta är att vakterna som öppnade våra brev, fick läsa bibelverser och böner, och blev påverkade. Vi vet detta eftersom de berättade för oss. De berättade vad som stod i breven, och återgav bibeltexter. Jag kan inte nog tacka de som skickade brev. Jag kan säga ”tack” från djupet av mitt hjärta, men det räcker inte.

Maryam: Det är sant att vi inte fick se de brev som skickades, men vi fick höra om dom och för-stod att det fanns en stor grupp som stöttade oss. Detta var en stor uppmuntran för oss och hjälpte oss att stå fasta. Vi hörde av våra vakter att det kom 40-50 brev varje dag. De berättade vad de skrev. De såg hur de kristna stod tillsammans för att stödja sina egna. Detta var något som gav oss hopp. Tack! Breven betydde mycket för oss, men spred Guds kärlek vidare även till vakterna.

Open Doors 13

Denna bild togs innan de fängslades.

14 Open Doors

Nytt om förföljda kristna...

”Efter att ha suttit fängslad i 359 dagar är Vahik Abrahamian nu släppt från fängelset i Hamedan”, berättar en Open Doors-kontakt i regionen. ”Måndag morgon den 29 augusti släpptes han och han har nu återvänt till sin familj.”

I början av 2010 fängslades Vahik och hans hustru Sonia i 60 dagar när regeringen fått reda på deras sociala engagemang bland narkoma-ner och prostituerade i Iran. Paret släpptes efter att borgen betalats av en holländsk församling och deras familj och vänner. Både Vahik och Sonia har en armeniska - traditionellt kristen - bakgrund, så inga anklagelser för konvertering kunde ställas mot dem.

Senare samma år, den 4 september, greps paret för andra gången. under en räd greps nio kristna. Vahik, Sonia, samt två andra kristna hölls i iso-leringscell i nästan 50 dagar och behandlades illa, förhördes inten-sivt och utsattes för psykologisk tortyr utan möjlighet att kontakta familj eller vänner.

De fyra kristna överfördes till ett fängelse i sin hemstad Hamedan, ca 350 kilometer väster om Teheran, där de tillbringade ytter-ligare 8 månader i fängelse. Sonia, Arash och Arezou släpptes den 30 april men Vahik hölls kvar i nästan ett år.

Vahik kom till tro i Nederländerna när de besöker en iransk försam-ling. Hans liv förändrades, han

lämnade sitt narkotikamissbruk och efter några år valde han att åka tillbaka till Iran för att stödja de utstötta i det iranska samhället.

Nyhetsbyrån FCNN rapporterar att ”hela famil-jen är glada och uttryckte sin tacksamhet i första hand till Gud, för hans nåd och beskydd, men även till den världsvida kristna familj som inte upphört att be och kämpa för deras räkning. Förbönen gav tröst, styrka och uppmuntran. Vahik och Sonia har avstått från att tala med någon utanför den närmaste familjen, så det har varit omöjligt att fastställa deras fysiska och emotionella välbefinnande.”

Be att Vahik och Sonia ska återhämta sig. 359 dagar i iranska fängelser har påverkat deras liv djupt. Och fortsätt att be för kyrkan i Iran, för mod, uthållighet och visdom.

Vahik Abrahamian släppt

Open Doors 15

Nytt om förföljda kristna...

Vart han än kommer, är han alltid väldigt öppen med sin kristna tro. För cirka 25 år sedan blev Boutros från Mellanöstern kristen. Sedan dess har han haft ett brinnande hjärta för evangelisation.

För ett par år sedan när han greps och förhör-des av polisen, frågade de honom om han hade döpt människor. "Jag sa till dem att jag hade döpt cirka 1 000 personer - den verkliga siffran var då bara 700, men jag överdrev eftersom jag visste att jag snart skulle nå det antalet." Han säger det med ett stort leende på läpparna. Boutros är en av alla dessa hemligt troende som inte håller sin tro hemlig. Och han har mött Stanley, en av våra medarbetare.

För Stanley är det en stor glädje att träffa Boutros. "På sin arbetsplats har han ett kors häng-ande, så alla som kommer dit ser det", berättar han efter ett besök på den plats där Boutros arbetar. "Nyligen frågade hans arbetsgivare om han kunde börja jobba någon annanstans. Familjemedlemmarna, som arbetar för myndig-heterna, hade sagt att vissa personer ville ha Boutros dödad. Jag frågade honom om han var rädd. Han funderade en sekund och nickade och sade: Lite, nu."

Boutros möter många människor som vill veta mer om hans kristna tro. De frågar honom efter-som han är en kristen. "Jag har inte tillräckligt med tid att prata med dem alla dagar. Jag måste arbeta hårt för att få tillräckligt med pengar för att överleva", ursäktar han sig. "Jag tjänar precis tillräckligt för att kunna köpa mat för dagen." Men trots att han måste arbeta hårt, kan han ibland både arbeta och samtala samtidigt. "Då kan det bli långa samtal om den kristna tron."

Boutros berättar för Stanley om en vision han haft veckan innan. "Jag låg i en underbar pool i en vacker trädgård och alla omkring mig var människor som jag känt, men som hade lämnat mitt land och bodde i andra länder. Alla bad för mig. Genom detta kände jag att Gud försäkrade mig om att många människor runt om i världen bad för mig."

Stanley är imponerad och uppmuntrad av Boutros. "Vilket starkt vittnesbörd om hur Gud använder våra böner för de förföljda kristna. Bönerna är verkligen en tröst och ett stöd för de hemligt kristna", konstaterar han.

Boutros och Stanley ber en bön innan de skiljs. De söker upp en säker plats där ingen kan höra vad de ber om. "Det verkade viktigt för Boutros att ha någon form av fysisk kontakt, så vi höll varandra i händerna och bad bara för ett kort ögonblick innan han visade mig vägen tillbaka", minns Stanley. "Även om han medgav att han var lite rädd just nu, verkade han på gott humör, och mycket uppmuntrad av drömmen om att män-niskor ber för honom. Men han tillade ändå: `Jag behöver verkligen era böner’. "

En öppet kristen i ett stängt land

Open DoorsBox 48701 40 Örebro

Be för deutsatta barnen13 november - 24 december

En gång om dagen. Sju dagar i veckan.

under sex veckor. Med start 13 november.

13 novINTERNATIONELLBÖNEDAG...för den förföljda kyrkan

Beställ bönekalender på:

www.open-doors.se 019 31 05 00