Tour de France direkt på Eurosport och Eurosport HD

4 – 26 juli 2015

Tour de France 2015 Det har äntligen blivit dags för cykelårets absoluta höjdpunkt. Tour de France avgörs i år den 4-26 juli. Starten sker i nederländska Utrecht och slutlig målgång blir det traditionsenligt på Champs-Elysées i Paris. Jakten på den gula ledartröjan kommer att vara sedvanligt stenhård när nya legender och legendarer skapas längs den drygt 330 mil långa bansträckningen. Årets Tour de France, som är det 102:a sedan starten 1903, består av 21 etapper. Nio är platta och passar spurtarna. Tre är medelhöga bergsetapper och sju hårda bergsetapper (varav fem med målgång uppför). Det blir en individuell tempoetapp, ett lagtempo och två vilodagar. Nytt för i år är att bonussekunder återinförs och att poängsystemet modifierats. Regerande mästare är italienaren Vincenzo Nibali. De andra storfavoriterna 2014: Chris Froome och Alberto Contador kraschade ut sig ur loppet på etapp 5 och 10. Tvåa och trea slutade fransmännen Jean-Christophe Péraud och Thiabut Pinot som var distanserade med 7,37 respektive 8,15 minuter. Senast en hemmacyklist vann Tour de France var 1985 när legendaren Bernad Hinault tog hem loppet för femte gången. Första gången touren startade utanför Frankrike var 1954 då starten hölls i Amsterdam i Nederländerna. Numer är det snarare regel än undantag med start utanför den franska gränsen och årets start i Utrecht är den sjätte nederländska genom tiderna (Belgien är tvåa på listan över flest utländska starter med fyra). Sammanlagt blir det 21:a gången som starten sker utanför Frankrike. Eurosports kanaler bevakar självklart Tour de France utförligt. Det blir över 75 timmar direktsändning på Eurosport och dessutom magasinprogram och sammandrag. På TV följs Tour de France förstås i allra bästa kvalitet via Eurosport HD. För den som vill följa loppet via smartphone, surfplatta eller dator är Eurosport Player lösningen. Touren börjar som sagt i Nederländerna men från fjärde etappen är det Frankrike som gäller då det blir målgång i Cambrai efter start i belgiska Seraing. Årets lopp är tydligt uppdelat i en nord- och en sydfransk del. Efter en dryg veckas cykling längs norra Atlantkusten och Engelska kanalen blir det flyg söderut till Pyrenéerna för stenhårda bergsetapper med till exempel målgång på 1 610 meters höjd i La Pierre Saint-Martin på nationaldagen 14 juli. Cyklisterna undviker i år Medelhavskusten och tar sig istället till Alperna en bit in i landet. Om loppet inte avgjorts förr lär det definitivt ske näst sista dagen, då Tour de Frances kanske allra mest klassiska berg ska bestigas. Alpe d’Huez var första gången med i touren 1952 då italienska legendaren Fausto Coppi vann etappen uppför berget. Det var första gången det var bergsmålgång i Touren och första året TV-kamerorna följde cyklisterna via motorcyklar. Mycket har hänt sedan dess med Alpe d’Huez är fortfarande ett lika imponerande berg. Målgången sker i år på 1 850 meters höjd och då har cyklisterna inte bara 19 etapper i benen utan också loppets andra klättring uppför Col de la Croix de Fer som passeras på 2 067 meters höjd. Efter den pärsen flyger cyklisterna till Sévres för en traditionsenlig sista etapp med målgång och förmodad klungspurt på Champs-Elysées i Paris.

Kampen om den gula tröjan lär bli stenhård 2015 och av allt att döma kommer det att handla allra mest om en kvartett från Italien, Colombia, Storbritannien och Spanien. Bland de största favoriterna till slutsegern hittar vi nämligen förra årets suverän Vincenzo Nibali samt Nairo Quintana (vann Giro d’Italia 2014), Chris Froome (vann Touren 2013) och nyblivne giromästaren Alberto Contador (vann Touren 2007 och 2009). Stora cykellopp handlar ju dock inte bara om slutsegrare. Det blir fantastiska vyer, kulturhistoria, klungspurter, kamp om de olika ledartröjorna (gul för totalledning, grön för ledaren i poängtävlingen, rödprickig för ledaren av bergstävlingen och den vita för ledaren i ungdomstävlingen) och förstås Roberto Vacchi och Anders Adamson med sitt oefterhärmliga kommenterande. Roberto Vacchi valdes nyligen till Sveriges bäste sportkommentator i Svenska Fans årliga omröstning Guldskölden. Dessutom ger Eurosports internationelle expert, trefaldige Tour de France-vinnaren, Greg Lemond oss unika inblickar i sitt direktsända program Lemond On Tour före och efter etapperna. För mer information om Eurosport, Tour de France och våra sändningar kontakta Eurosports pressavdelning: Martin Alarik: 08-50 66 10 10 / 0708 21 10 51 malarik@eurosport.com Christopher Lembke: 08-50 66 10 12 / 0708 61 04 29 clembke@eurosport.com

Tour de France 2015 – snabba fakta Upplaga: 102 Totallängd: 3 360 km Antal etapper: 21 Fördelning av etapper: 9 platta, 3 kuperade etapper, 7 bergsetapper (5 målgångar uppför), 1 lagtempo, 1 individuellt tempolopp Längsta linjeetapp: 223, 5 km (etapp 4) Kortaste linjeetapp: 109,5 km (etapp 21) Högsta punkt: Col d’Allos (2 250 m ö h), etapp 17 Slutställning 2014 1. Vincenzo Nibali (ITA), Astana: 85 timmar, 29 min, 33 sek 2. Thibaut Pinout (FRA), FDJ.FR: + 07,10 3. Jean-Christophe Péraud (FRA), AG2R La Mondiale: +07,23 4. Alejandro Valverde (ESP), Movistar: +07,25 5. Romain Bardet (FRA), AG2R La Mondiale: +09,27 Vad man tävlar om i Tour de France Den allra största äran i Tour de France är naturligtvis att få bära den gula ledartröjan men det finns prispengar att hämta också. Lyckas man med bedriften att vinna hela loppet får man 450 000 Euro för besväret. En etappseger är värd 22 500 Euro.

Gul tröja (maillot jaune) – totalledaren på tid Bärs av den cyklist som leder Tour de France med minst sammanlagd tid. 2014: Vincenzo Nibali (ITA), Astana

Vit tröja med röda prickar (maillot à pois rouges) – ledaren av bergstävlingen Bärs av den cyklist som tagit flest poäng vid de olika bergsprisen under etapperna. 2014: Rafal Majka (RUS), Tinkoff-Saxo

Grön tröja (maillot vert) – ledaren av poängtävlingen Bärs av den cyklist som tagit flest poäng vid spurtpriserna. 2014: Peter Sagan (SVK), Cannondale (Numera i Tinkoff-Saxo)

Vit tröja (maillot blanc) – ledaren av ungdomstävlingen Bärs av den cyklist under 25 år som har bäst placering i sammandraget. 2014: Thibaut Pinout (FRA), FDJ.FR Det finns ytterligare två officiella tävlingar i Tour de France där ingen ledartröja delas ut: lagtävlingen och mest offensiva cyklist. Lagen i Tour de France 2015 - 22 lag med 9 cyklister vardera (totalt 198 cyklister) Ag2r-La Mondiale, Astana, BMC Racing Team, Cannondale-Garmin, Etixx-Quick Step, FDJ, Giant-Alpecin, IAM Cycling, Team Katusha, Lampre-Merida, LottoNL-Jumbo, Lotto-Soudal, Movistar Team, Orica-GreenEDGE, Team Sky, Tinkoff-Saxo, Trek Factory Racing, Bora-Argon 18, Bretagne-Séché Environnement, Cofidis, Team Europcar, MTN-Qhubeka.

Etapperna i Tour de France 2015

Torsdag 2 juli

Lagpresentation Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 18.30-20.00

Lördag 4 juli Etapp 1: Utrecht – Utrecht (individuellt tempolopp, 13,8 km) Nederländernas fjärde största stad är värd för den första etappen i årets Tour de France. Staden har gamla anor och har varit biskopssäte sedan 600-talet. Bland de kända byggnaderna cyklisterna kan hinna kasta en blick på under tempot märks domkyrkan från 1300-talet. Ett annat utmärkande drag för staden är kanalerna som genomkorsar gatunätet. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.00-17.45

Söndag 5 juli Etapp 2: Utrecht – Zélande (166 km) Redan dag två kan vi få se någon av favoriterna köra i gult men frågan är hur stort försprång denne i så fall lyckats skaffa? Dagens etapp är i stort sett platt som en pannkaka så räkna med klungspurt i avslutningen. Halvvägs genom etappen passeras Rotterdam där årets första poängpris är beläget. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 13.15-17.45

Måndag 6 juli Etapp 3: Antwerpen - Huy (159,5 km) I dag kan vi mycket väl få se en utbrytning som håller. Start blir det i Belgiens största stad och målgången är klassisk i cykelsammanhang då cyklisterna ska ta sig an tuffa Mur de Huy som traditionellt avslutar vårklassikern Flèche Wallonne (Vallonska Pilen). Vid årets upplaga av den tävlingen vann spanjoren Alejandro Valverde här. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 13.15-17.45

Tisdag 7 juli Etapp 4: Seraing - Cambrai (223,5 km) I dag passerar cyklisterna gränsen in till Frankrike och där kommer de att hålla sig för återstoden av loppet. Med undantag för några stigningar är det relativt platt så det mesta talar för klungspurt i Cambrai. Även dagens etapp har kopplingar till vårklassikerna då ett flertal av pavéavsnitten från Paris-Roubaix ska passeras. En punktering på de tuffa gatstenarna här kan sabotera återstoden av Tour de France även för de stora favoriterna. Etappen är årets längsta. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.45

Onsdag 8 juli Etapp 5: Arras Communauté Urbaine – Amiens Métropole (189,5 km) Inga stora höjdskillnader i dag heller men kullarna är desto fler så om inte spurtlagen passar sig kan en utbrytning kanske nå hela vägen i dag. Målstaden Amiens är känd för sin gotiska katedral från 1200-talet och som skådeplatsen för tre historiska slag. Ett mellan Frankrike och Spanien (1597), ett mellan Frankrike och Preussen (1870) och ett under första världskriget (1918). Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.45

Torsdag 9 juli Etapp 6: Abbeville – Le Havre (191,5 km) Dagens etapp lovar att bli fantastiskt vacker där den följer Normandiets kustlinje. Cyklister som är skickliga på kantvindsåkning har klar fördel och Chris Froome kanske får hemlängtan av att kasta blickar över Engelska kanalen. Målstaden Le Havre ligger vid Seines mynning och den historiska betydelsen som kuststad för Paris genomsyrar förstås fortfarande livet här. Hamnen är Frankrikes näst största efter Marseilles. Etappen innehåller en hel del stigningar varav tre är fjärdekategoriare. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.45

Fredag 10 juli Etapp 7: Livarot – Fougères (190,5 km) En ny chans för spurtarna att dominera när cyklisterna passerar genom vackra Bretagne på väg till målstaden som är belägen i Calvados i Nedre Normandiet. Chansen att cyklisterna ska få njuta stark äppeldryck är dock liten då det här gäller att hela tiden vara på topp för att fånga in utbrytningsförsök. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.45

Lördag 11 juli Etapp 8: Rennes – Mûr-de-Bretagne (181,5 km) Rennes har anor som sträcker sig över 2000 år tillbaka men är i någorlunda modern tid kanske mest känd för att rättegången mot Alfred Dreyfus (Dreyfusaffären) hölls här 1899. Knappast något cyklisterna tänker på när de kämpar med att bli först till Mûr-de-Bretagne där avslutning på dagens etapp lovar att bli riktigt tuff. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.45

Söndag 12 juli Etapp 9: Vannes - Plumelec (lagtempo, 28 km) Lagtempo nästan mitt i Touren. 28 kilometer kan förstås tyckas kort men för lag som redan hunnit tappa en eller ett par cyklister kan den här etappen bli väldigt utslagsgivande. Och det gäller även för de stora favoriterna. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 15.00-17.45

Måndag 13 juli

Vilodag

Tisdag 14 juli Etapp 10: Tarbes – La Pierre-Saint Martin (167 km) Vilodagen ägnades åt transport till Pyrenéerna och nu bär det av uppför. Dagens målgång kommer efter en HC-kategoriklättring till La Pierre-Saint-Martin beläget på en höjd av 1 610 meter. Den stora frågan är förstås om någon av favoriterna kommer att sätta in en attack redan här på den första bergsetappen eller om de nöjer sig med att bevaka varandra så att en fransman har chansen att vinna nationaldagsetappen. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.00

Onsdag 15 juli Etapp 11: Pau – Cauterets - Vallée de Saint-Savin (188 km) I dag blir det tufft. Gårdagen i benen och nya jätteklättringar som väntar. Startstaden Pau är den tredje mest besökta i Tourens historia med över 60 starter eller målgångar (bara Paris och Bordeaux har fler). Målgång uppför i Cauteres på 916 meters höjd låter kanske inte så blodigt men då har redan Col d’Aspin (1 490 m) och enormt mäktiga Col Du Tourmalet (2 115 m) bestigits. Tourmalet var med i Touren för första gången 1910 och cyklisterna har sedan dess återvänt hit ett 80-tal gånger. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30

Torsdag 16 juli Etapp 12: Lannemezan – Plateau de Beille (195 km) Ny tuff etapp med två kategori 1 berg, Cole de la Core (1 395 m) och Port de Lers (1 517 m), och en HC-avslutning upp till Plateau de Beille på 1780 meters höjd. Det kommer att bli väldigt spännande att se hur de fyra stora ska hantera utmaningar i bergen. Hur långt vågar någon släppa utbrytare från andra lag innan jakten tas upp? Blir det rävspel och smygande med den egna formen så långt det går eller dammar någon av dem på allt vad det går i Pyrenéerna i hopp om att skaffa ett förhoppningsvis ointagligt försprång inför alpetapperna? Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 11.15-17.15

Fredag 17 juli Etapp 13: Muret - Rodez (198,5 km) Nu vänder vi inåt landet och norrut och det blir betydligt beskedligare stigningar. Kanske kan en utbrytargrupp med åkare som inte har något med sammandraget att göra komma att kämpa om segern i dag? Startstaden Muret får besök av Tour de France för första gången medan Rodez är med igen då staden höll i starten för den trettonde etappen 2010. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30

Lördag 18 juli Etapp 14: Rodez - Mende (178,5 km) I dag är det läge för en utbrytning som håller hela vägen så attackstarka cyklister som ännu inte lyckats i årets Tour lär ladda. Frågan är vid vilken av de tre avslutande stigningarna det är bäst att sätta in stöten? Målgång blir det i Mende på 1 030 meter höjd. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30

Söndag 19 juli Etapp 15: Mende - Valence (183 km) De sista sex milen på dagens etapp är utför eller på platten så nu har spurtspecialisterna en ny chans att vara först till målet. Valance har bara fått besök at Tour de France en gång tidigare, 1996, då vann colombianen Chepe González här. Staden som kallas porten till Sydfrankrike ligger vid floden Rhône. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30

Måndag 20 juli Etapp 16: Bourg-de-Péage – Gap (201 km) 20 sega mil som stretar uppåt och med två kategori 2 berg som extra motstånd för trötta ben. Den avslutande dryga milen från Col de Manse (1 268 m) bär det brant utför till målet i Gap. Kan spurtlagen hinna återformera sig i utförskörningen eller får vi se en utbrytning vinna? 2011 vann normannen Thor Hushovd en etapp här med landsmannen Edvald Boasson Hagen på andra plats. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30 Tisdag 21 juli Vilodag i Gap

Onsdag 22 juli Etapp 17: Digne-les-Bains – Pra Loup (161 km) Fem etapper kvar och målgång uppför i Alperna. Det drar ihop sig. Vem har mest krafter kvar inför avslutningen av årets Tour? Vem värderar bäst ögonblicket? Vem har kylan som krävs för att vinna? Om några dagar vet vi. Målgång på 1 620 meters höjd i Pra Loup men först ska Col d’Allos, 2 250 meter över havet, bestigas. Helst före huvudkonkurrenterna. 1975 blev femfaldige Tour de France-vinnaren Eddy Merckxs av med den gula ledartröjan på vägen till Pra Loup. Fransmannen Bernard Thévenet tog över ledningen och vann till slut loppet totalt. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30

Torsdag 23 juli Etapp 18: Gap – Saint-Jean-de-Maurienne (186,5 km) Gap får vara startstad också i årets Tour och det för en etapp med stigningar, stigningar och stigningar. Den värsta är ett HC-kategoriberg med toppen Col du Glandon (1 924 m). Saint-Jean-de-Maurienne har varit målstad än gång tidigare, 2010 då Sandy Casar vann här. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 14.15-17.30

Fredag 24 juli Etapp 19: Saint-Jean-de-Maurienne – La Toussuire - Les Sybelles (138 km) En av årets kortaste etapper men också en av de värsta. Målgång uppför i La Toussuire 1 705 meter över havet. Men då har redan ett annat förstakategoriberg, Col du Chaussy (1 533 m), och ett HC, Col de la Croix de Fer (2 067 m) klarats av. Tour de France 2015 kan mycket väl komma att avgöras här. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 13.30-17.45 Lördag 25 juli Etapp 20: Modande Valfréjus – Alpe d’Huez (110,5 km) Årets kortaste etapp kan mycket väl bli både den hårdaste och mest avgörande. Anledningen stavas bland annat Alpe d’Huez. Tourens kanske mest mytomspunna berg har aldrig tidigare kommit så nära avslutningen på hela loppet. Men det är inte bara klättringen till 1 850 meter över havet i de 21 serpentinsvängarna som gör det här till en monsteretapp. Innan dess ska cyklisterna nämligen åter ta sig över Col de la Croix de Fer (2 067 m) fast en annan väg än i går. Oavsett hur många av favoriterna som fortfarande är med i kampen om den gula ledartröjan kommer det här att bli en exceptionell etapp. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 13.15-17.00

Söndag 26 juli Etapp 21: Sèvres - Grand Paris Seine Ouest – Paris Champs-Élysées (109,5 km) Den sista etappen av Tour de France är normalt tudelad – först en hyllningstur i makligt tempo, en kröningsceremoni till cykel där vinnaren skålar i champagne med sina stallkamrater på vägen in mot Paris stadskärna och Champs Élysées. Men väl där upphör firandet för en stund då tempot dras upp inför de nio rundorna på varvbana som bland annat passerar Place de la Concorde, Tuilierierna och Louvren. Utbrytningarna är många och våldsamma men etappen brukar ändå avslutas med en stor klungspurt, vid de två senaste upplagorna har tyske Marcel Kittel gått segrande ur den kampen. Direkt på Eurosport och Eurosport HD: 16.15-19.30 Bergsetapper 2015 Sju etapper i årets lopp klassas som hårda bergsetapper, nummer 10, 11, 12, 17, 18, 19 och 20. Fem av dessa har målgång uppför. Etapp 10: Tarbes – La Pierre-Saint Martin (167 km) La Pierre-Saint-Martin (1 610 m) - 15,3 km med snittlutning på 7,4% - Kategori HC (målgång uppför) Etapp 11: Pau – Cauterets - Vallée de Saint-Savin (188 km) Col d'Aspin (1 490 m) - 12 km med snittlutning på 6,5% - Kategori 1 Col du Tourmalet (2 115 m) - 17,1 km med snittlutning på 7,3% - Kategori HC Etapp 12: Lannemezan – Plateau de Beille (195 km) Col de Portet-d'Aspet (1 069 m) - 4,3 km med snittlutning på 9,7% - Kategori 2 Col de la Core (1 389 m) - 14,1 km med snittlutning på 5,7% - Kategori 1 Port de Lers (1 517 m) - 12,9 km med snittlutning på 6% - Kategori 1 Plateau de Beille (1 780 m) - 15,8 km med snittlutning på 7,9% - Kategori HC (målgång uppför) Etapp 17: Digne-les-Bains – Pra Loup (161 km) Col de la Colle-Saint-Michel (1 431 m) - 11 km med snittlutning på 5,2% - Kategori 2 Col d'Allos ( 2 250 m) - 14 km med snittlutning på 5,5% - Kategori 1 Pra Loup (1 620 m) - 6,2 km med snittlutning på 6,5% - Kategori 2 (målgång uppför) Etapp 18: Gap – Saint-Jean-de-Maurienne (186,5 km) Col Bayard (1 264 m) - 6,3 km med snittlutning på 7% - Kategori 2 Col de la Morte (1 368 m) - 3,1 km med snittlutning på 8,4% - Kategori 2 Col du Glandon (1 924 m) - 21,7 km med snittlutning på 5,1% - Kategori HC Lacets de Montvernier (782 m) - 3,4 km med snittlutning på 8,2% - Kategori 2 Etapp 19: Saint-Jean-de-Maurienne – La Toussuire - Les Sybelles (138 km) Col du Chaussy (1 533 m) - 15,4 km med snittlutning på 6,3% - Kategori 1 Col de la Croix de Fer (2 067 m) - 22,4 km med snittlutning på 6,9% - Kategori HC Col du Mollard (1 638 m) - 5,7 km med snittlutning på 6,8% - Kategori 2 La Toussuire (1 705 m) - 18 km med snittlutning på 6,1% - Kategori 1 (målgång uppför) Etapp 20: Modande Valfréjus – Alpe d’Huez (110,5 km) Col de la Croix de Fer (2 067 m) - 29 km med snittlutning på 5,2% - Kategori HC Alpe d'Huez (1 850 m) - 13,8 km med snittlutning på 8,1% - Kategori HC (målgång uppför) Stigningarna klassas från kategori 4 upp till HC (hors catégorie – ”utanför kategorisering”), där HC är tuffast. Kategorin bestäms utifrån höjdskillnad, när på etappen berget kommer, hur pass bra och bred vägen är, snittlutning, längd och maxlutning. I sammanställningen ovan har endast kategori 2, 1 och HC tagits med.

Tour de France – historia 1903 - starten Precis som i fallet med Giro d’Italia finner man upprinnelsen till Tour de France i konkurrensen mellan två tidningar. 1903 var den franska sporttidningen L’Auto illa ute. Konkurrenten Le Velo hade vunnit en varumärkestvist mot tidningen som var tvungen att korta sitt namn från L’Auto-velo till L’Auto. För att motverka effekterna av namnbytet kom L’Autos redaktör Henri Desgrange fram till att ett stort cykellopp skulle skapa uppmärksamhet och höja upplagorna. Den 19 januari 1903 tillkännagavs planerna på ”Det största cykelloppet i hela världen”. Ett lopp mer än en månad långt: Paris till Lyon till Marseille till Toulouse till Bordeaux till Nantes till Paris. Anmälningsavgiften låg på 20 franc. En summa som tydligen var lite för saftig, en vecka innan den planerade starten 21 maj hade endast 15 cyklister anmält sig. Loppet sköts då upp till den 1 juli och den totala prissumman höjdes till 20 000 franc. Tydligen var mer pengar den rätta melodin för snart hade ytterligare 60 cyklister anmält sig. Starten sköts upp ytterligare en gång till den 19 juli, men när den förste vinnaren Maurice Garin hade gått i mål kunde man konstatera att den allra första upplagan av Tour de France hade blivit en stor succé. Grundidén med loppet – att det skulle gå etappvis genom hela landet och att den totala tiden skulle räknas – har genomsyrat Tour de France från starten fram till nu. För att hålla uppe intresset kom Henri Desgrange även på idén att varje år ändra loppets rutt. Det tog förstås några år för Tour de France att finna sitt rätta format. 1905 dök de första bergsetapperna upp medan längden på loppet successivt ökade, från premiärårets 2 428 km till över 4 000 och sedan över 5 000 kilometer.

10-talet: maillot jaune och Col du Tourmalet 1910 kördes för första gången en etapp i Pyrenéerna och året därpå korsade man Alperna – ett Tour de France utan dessa två beståndsdelar är otänkbart idag. Vid utbrottet av 1:a världskriget var Tour de France väletablerat som världens förnämsta cykellopp, något som det fyraåriga uppehållet (1915-1918) inte kunde rubba. Vid återkomsten 1919 presenterades den nyhet som snabbt kom att bli starkt förknippad med Tour de France: mitt under loppet infördes den gula ledartröjan – ”le maillot jaune” – för att publiken lättare skulle kunna se vilken cyklist som hade den totala ledningen. 20-talet: en svacka Under 1920-talet fick Touren en liten kris. Loppet blir allt längre och 1927 är den totala distansen hela 5 745 km. Oftast lyckades endast runt en femtedel av de startande slutföra loppet. Dessutom hade franska cyklister svårt att vinna, i stället dominerade belgarna vilket påverkade intresset på hemmaplan. 30-talet: media gör intåg 1930 infördes nya regler som bland annat innebar att endast nationslag får delta, istället för lag kontrollerade av cykelfabrikanter som tidigare. Den totala distansen kortades och låg på runt 4 500 km. En mediakaravan som följde loppet på vägarna för att skapa intresse skapades och 1930 började de första radiosändningarna. 1934 kördes det första officiella tempoloppet.

40-talet: krigsuppehåll 1940 dog Tour de Frances skapare Henri Desrange. Den tyska ockupationsmakten försökte övertala hans efterträdare Jacques Goddet att genomföra loppet även under pågående världskrig men denne vägrade. Först 1947 återupptogs tävlingen. 1949 vann Gino Bartali Tour de France – 10 år efter hans första totalseger 1938, ett rekord som står sig än i dag. 1949 debuterade italienaren Fausto Coppi, en av de största cyklisterna genom tiderna, och vann direkt. Efter detta koncentrerade sig Coppi dock på det lopp som låg honom varmast om hjärtat som italienare: Giro d’Italia, och kom endast att vinna Tour de France ytterligare en gång, 1952. 50-talet: TV och L’Alpe d’Huez 1952 var det tv-premiär för Tour de France, och samma år ingick det kanske mest mytomspunna berget, L’Alpe d’Huez, för första gången. Mellan 1953 och 1955 blev fransmannen Lousion Bobet den förste att vinna Tour de France tre gånger i rad. Två år senare, 1957, segrar en annan fransman – Jacques Anquetil – i loppet för första gången. Anquetils storhetstid skulle dock komma under nästa decennium. 60-talet: Anquetil dominerar Jacques Anquetil hade sin storhetstid i början av 1960-talet. Mellan 1961 och 1964 vann han Tour de France fyra gånger i rad och blev även den förste någonsin att nå fem totalsegrar. Anquetils stora styrka var tempoloppen och fram till en viss Miguel Indurain gjorde entré på 90-talet var fransmannen ohotad som den bäste tempocyklisten i loppets historia. Under 60-talet drabbades Touren av en av dess största tragedier, då britten Tom Simpson dog av överansträngning på Mont Ventoux, detta efter att ha tagit amfetamin. Dödsfallet medförde att dopningstester infördes året därpå. Vid decenniets slut presenterade sig nästa stora cyklist i Tour de France, då Eddy Merckx 1969 vann för första gången. 1960 deltog även en svensk cyklist för första gången, Göran ”Ökenkungen” Karlsson.

70-talet: Kannibalen äter upp allt motstånd Om 60-talet tillhörde Anquetil så blev belgaren Eddy ”kannibalen” Merckx kungen av 70-talet. Efter segern 1969 hann Merckx med tre till (70-72) innan Luis Ocana (ESP) bröt dynastin med en vinst. Merckx hade därmed tangerat rekordet på fyra segrar i rad och när han återigen vann 1974 blev han jämbördig med Anquetil på totalt fem segrar. Ytterligare en stor mästare slog igenom under 70-talet. Bernard Hinault (FRA) vann Tour de France två år i rad 1978-79 och mer skulle komma senare. Andra viktiga händelser under decenniet var införandet av bergstävlingen (med den rödprickiga bergströjan) och tävlingen för bästa unga cyklist (med den vita ledartröjan) 1975. Dessutom hölls den första prologen i form av ett tempolopp 1976.

80-talet: De sista franska hjältarna Hinault avslutade 70-talet starkt med två raka segrar. 1980 tvingades han avbryta loppet på grund av skada. Därmed missade han chansen att bli historisk som den förste med fem segrar i rad och den ende med totalt sex segrar. Hinault gick nämligen vidare till att vinna både 1981-1982 och 1985. I luckan mellan segrarna 82 och 85 fick fransmännen en ny hjälte då Laurent Fignon vann två år i rad. I och med segern 1985 blev Bernard Hinault den siste fransmannen att vinna Tour de France fram till idag. För svensk del svarade Sven-Åke Nilsson för fina insatser då han 1980 blev sjua och året därpå åtta. Nilsson var för övrigt den förste svensk att cykla i en av de prestigefyllda ledartröjorna; den rödprickiga bergatröjan som han höll i två dagar. 90-talet: Indurain skapar historia Spanjoren Miguel Indurain inledde 1990-talet med en 10:e plats men hans tid skulle komma. Från 1991 till 1995 dominerade Indurain Tour de France totalt och blev den förste att vinna fem år i rad. Indurain var suverän på tempoåkning och kunde därefter kontrollera fältet i bergen. 1996 väntade sig alla att Indurain skulle bli förste man till sex segrar men en dansk vid namn Bjarne Riis snuvade honom på segern och en besviken Indurain drog sig tillbaka senare samma år efter att först ha vunnit OS-guld i Atlanta (2007 fråntogs Riis segern efter att ha erkänt EPO-dopning). Loppet drabbades av en stor tragedi 1995 då italienaren Fabio Casartelli kraschar på en utförslöpa i Pyrenéerna och senare dör av skadorna. 1998 skrevs svensk cykelhistoria då Magnus Bäckstedt blir den förste och hittills ende blågula cyklisten att vinna en etapp. 1999-2005: Tour de Lance - Den segrarlösa eran 1999 inleddes en vad som skulle visa sig mörk era i Tour de France, då amerikanen Lance Armstrong tog sin första seger. Detta följde amerikanen upp med ytterligare sex raka segrar, och passerade med råge Jacques Anquetils, Eddy Merckxs, Bernard Hinaults och Miguel Indurains tidigare rekord på fem totalsegrar. Men efter att Armstrong i januari 2013 erkände att han hade varit dopad – detta efter att under hela karriären förnekat alla dopingrykten – är han numer helt struken ur historieböckerna. Inga andra cyklister har tilldelats förstaplatserna i Tour de France, då de flesta närmast Armstrong i resultatlistorna också har ertappats med att ha dopat sig. 2006 - 2014: Fula favoriter, spansk och brittisk dominans Tour de France har varit turbulent under de senaste tio åren. Favoriter har stängts av innan de ens kommit till start – Ivan Basso och Jan Ullrich – eller kastats ut under pågående lopp – Alexander Vinokourov, Michael Rasmussen och Riccardo Riccò. Mellan 2006 och 2009 kom samtliga segrare från Spanien, varav Alberto Contador vann 2007 och 2009. 2012-2013 dominerade brittiska Sky-stallet klungan totalt. 2012 vann Bradley Wiggins som förste britt någonsin Tour de France, med stallkamraten och landsmannen Chris Froome som tvåa. 2013 var det Froome som körde som kapten för Sky och motsvarade alla förväntningar – den gula ledartröjan erövrades efter den åttonde etappen och bars hela vägen till Paris. Förra året gick dock britterna bet på ett tredje år i gult då Chris Froome kraschade ut sig ur Touren på etapp 5. Ett öde han delade med en annan favorit till slutsegern, Alberto Contador som föll ifrån på etapp 10. Med storkonkurrenterna borta blev det istället italienaren Vincenzo Nibali som tog hem Tour de France, han körde faktiskt nästan hela loppet i gult. Segrade gjorde han med en imponerande marginal på över sju minuter till tvåan.

Vinnare i Tour de France 1903 – 2013

1903 Maurice Garin (FRA) 1965 Felice Gimondi (ITA) 1904 Henri Cornet (FRA) 1966 Lucien Aimar (FRA) 1905 Louis Trousselier (FRA) 1967 Roger Pingeon (FRA) 1906 René Pottier (FRA) 1968 Jan Janssen (NED) 1907 Lucien Petit-Breton (FRA) 1969 Eddy Merckx (BEL) 1908 Lucien Petit-Breton (FRA) 1970 Eddy Merckx (BEL) 1909 Francois Faber (LUX) 1971 Eddy Merckx (BEL) 1910 Octave Lapize (FRA) 1972 Eddy Merckx (BEL) 1911 Gustave Garrigou (FRA) 1973 Luis Ocana (ESP) 1912 Odile Defraye (BEL) 1974 Eddy Merckx (BEL) 1913 Philippe Thys (BEL) 1975 Bernard Thevenet (FRA) 1914 Philippe Thys (BEL) 1976 Lucien van Impe (BEL) 1919 Frimin Lambot (BEL) 1977 Bernard Hinault (FRA) 1920 Philippe Thys (BEL) 1978 Bernard Thevenet (FRA) 1921 Léon Scieur (BEL) 1979 Bernard Hinault (FRA) 1922 Frimin Lambot (BEL) 1980 Joop Zoetemelk (NED) 1923 Henri Pelissier (FRA) 1981 Bernard Hinault (FRA) 1924 Ottavio Bottecchia (ITA) 1982 Bernard Hinault (FRA) 1925 Ottavio Bottecchia (ITA) 1983 Laurent Fignon (FRA) 1926 Lucien Buysse (BEL) 1984 Laurent Fignon (FRA) 1927 Nicolas Frantz (LUX) 1985 Bernard Hinault (FRA) 1928 Nicolas Frantz (LUX) 1986 Greg Lemond (USA) 1929 Maurice de Waele (BEL) 1987 Stephen Roche (IRL) 1930 André Leducq (FRA) 1988 Pedro Delgado (ESP) 1931 Antonin Magne (FRA) 1989 Greg Lemond (USA) 1932 André Leducq (FRA) 1990 Greg Lemond (USA) 1933 Georges Speicher (FRA) 1991 Miguel Indurain (ESP) 1934 Antonin Magne (FRA) 1992 Miguel Indurain (ESP) 1935 Romain Maes (BEL)) 1993 Miguel Indurain (ESP) 1936 Sylvere Maes (BEL) 1994 Miguel Indurain (ESP) 1937 Roger Laperbie (FRA) 1995 Miguel Indurain (ESP) 1938 Gino Bartali (ITA) 1996 Bjarne Riis (DEN) 1939 Sylvere Maes (BEL) 1997 Jan Ullrich (GER) 1947 Jean Robic (FRA) 1998 Marco Pantani (ITA) 1948 Gino Bartali (ITA) 1999 - 1949 Fausto Coppi (ITA) 2000 - 1950 Ferdi Kubler (SWI) 2001 - 1951 Hugo Koblet (SWI) 2002 - 1952 Fausto Coppi (ITA) 2003 - 1953 Louison Bobet (FRA) 2004 - 1954 Louison Bobet (FRA) 2005 - 1955 Louison Bobet (FRA) 2006 Oscar Perreiro (ESP) 1956 Roger Walkowiak (FRA) 2007 Alberto Contador (ESP) 1957 Jacques Anquetil (FRA) 2008 Carlos Sastre (ESP) 1958 Charly Gaul (LUX) 2009 Alberto Contador (ESP) 1959 Federico Bahamontes (ESP) 2010 Andy Schleck (LUX) 1960 Gastone Nencini (ITA) 2011 Cadel Evans (AUS) 1961 Jacques Anquetil (FRA) 2012 Bradley Wiggins (GBR) 1962 Jacques Anquetil (FRA) 2013 Christopher Froome (GBR) 1963 Jacques Anquetil (FRA) 2014 Vincenzo Nibali (ITA) 1964 Jacques Anquetil (FRA) 2015 Not: Inget Tour de France genomfördes 1915-1918 samt 1940-1946 p g a de båda världskrigen.

Flest antal slutsegrar i Tour de France Segrar Namn År 5 Jacques Anquetil (FRA) 1957, 1961, 1962, 1963, 1964 5 Eddy Merckx (BEL) 1969, 1970, 1971, 1972, 1974 5 Bernard Hinault (FRA) 1978, 1979, 1981, 1983, 1985 5 Miguel Indurain (ESP) 1991, 1992, 1993, 1994, 1995 3 Phillipe Thys (BEL) 1913, 1914, 1920 3 Louison Bobet (FRA) 1953, 1954, 1955 3 Greg Lemond (USA) 1986, 1989, 1990

Flest etappsegrar totalt År Namn Antal etappsegrar 1969-1975 Eddy Merckx (BEL) 34 1978-1986 Bernard Hinault (FRA) 28 2008- Mark Cavendish (GBR) 25 1927-1935 André Leducq (FRA) 25 1953-1964 André Darrigade (FRA) 22 1924-1929 Nicolas Frantz (LUX) 20 1908-1914 Francois Faber (LUX) 19 1957-1964 Jacques Anquetil (FRA) 16 1976-1981 Freddy Maertens (BEL) 15 1937-1948 Gino Bartali (ITA) 12 1989-1995 Miguel Indurain (ESP) 12 1993-1999 Mario Cipollini (ITA) 12 1995-2002 Erik Zabel (GER) 12 1948-1955 Luison Bobet (FRA) 11 1955-1961 Charly Gaul (LUX) 11 Not: Om annat ej anges inkluderar detta även prologer och tempon.

Antal slutsegrar per land Antal Land 36 Frankrike 18 Belgien 12 Spanien 10 Italien 4 Luxemburg 3 USA 2 Schweiz, Holland, Storbritannien 1 Irland, Tyskland, Luxemburg, Australien

Bergspriset, ungdomstävlingen och poängtävlingen

Bergspriset (vit tröja med röda prickar) 1980 Raymond Martin (FRA) 1998 Christophe Rinero (FRA) 1981 Lucien van Impe (BEL) 1999 Richard Virenque (FRA) 1982 Bernard Vallet (FRA) 2000 Santiago Botero (COL) 1983 Lucien van Impe (BEL) 2001 Laurent Jalabert (FRA) 1984 Robert Millar (GBR) 2002 Laurent Jalabert (FRA) 1985 Luis Herrera (COL) 2003 Richard Virenque (FRA) 1986 Bernard Hinault (FRA) 2004 Richard Virenque (FRA) 1987 Luis Herrera (COL) 2005 Michael Rasmussen (DEN) 1988 Steven Rooks (NED) 2006 Michael Rasmussen (DEN) 1989 Gert-Jan Theunisse (NED) 2007 Mauricio Soler (COL) 1990 Daniel Claveyrolat (FRA) 2008 Carlos Sastre (ESP) 1991 Claudio Chiapucci (ITA) 2009 Franco Pellizotti (ITA) 1992 Claudio Chiapucci (ITA) 2010 Anthony Charteau (FRA) 1993 Tony Rominger (SUI) 2011 Samuel Sanchez (ESP) 1994 Richard Virenque (FRA) 2012 Thomas Voeckler (FRA) 1995 Richard Virenque (FRA) 2013 Nairo Quintana (COL) 1996 Richard Virenque (FRA) 2014 Rafal Majka (POL) 1997 Richard Virenque (FRA) 2015 Ungdomstävlingen (vita ungdomströjan återinfördes 2000) 2000 Francisco Mancebo (ESP) 2008 Andy Schleck (LUX) 2001 Oscar Sevilla (ESP) 2009 Andy Schleck (LUX) 2002 Ivan Basso (ITA) 2010 Andy Schleck (LUX) 2003 Denis Mentjov (RUS) 2011 Pierre Rolland (FRA) 2004 Vladimir Karpets (RUS) 2012 Tejay van Garderen (USA) 2005 Jaroslav Popovitj (RUS) 2013 Nairo Quintana (COL) 2006 Damiano Cunego (ITA) 2014 Thibaut Pinot (FRA) 2007 Alberto Contador (ESP) 2015 Poängtävlingen (grön tröja) 1980 Rudy Pevenage (BEL) 1998 Erik Zabel (GER) 1981 Freddy Maertens (BEL) 1999 Erik Zabel (GER) 1982 Sean Kelly (IRL) 2000 Erik Zabel (GER) 1983 Sean Kelly (IRL) 2001 Erik Zabel (GER) 1984 Frank Hoste (BEL) 2002 Robbie McEwen (AUS) 1985 Sean Kelly (IRL) 2003 Baden Cooke (AUS) 1986 Eric Vanderaerden (BEL) 2004 Robbie McEwen (AUS) 1987 Jean-Paul van Poppel (NED) 2005 Thor Hushovd (NOR) 1988 Eddy Planckaert (BEL) 2006 Robbie McEwen (AUS) 1989 Sean Kelly (IRL) 2007 Tom Boonen (BEL) 1990 Olaf Ludwig (GER) 2008 Oscar Freire (ESP) 1991 Djamolidine Abdoujaparov (UZB) 2009 Thor Hushovd (NOR) 1992 Laurent Jalabert (FRA) 2010 Alessandro Petacchi (ITA) 1993 Djamolidine Abdoujaparov (UZB) 2011 Mark Cavendish (GBR) 1994 Djamolidine Abdoujaparov (UZB) 2012 Peter Sagan (SVK) 1995 Laurent Jalabert (FRA) 2013 Peter Sagan (SVK) 1996 Erik Zabel (GER) 2014 Peter Sagan (SVK) 1997 Erik Zabel (GER) 2015