Tribune Magazine Nr 1, November 2012

The Rydberg TribuneM A G A Z I N E

KILLERGAMERemember, remember, that with start in november, the most evil deeds will be done.Those who can stand tall, will one day have killed them all. All... but one.

Foto: Erik Li Strandh

Tidernas farligaste lek är tillbaka. Det har återigen blivit dags att spåra offer, smida de mest lömska planer-na samt paranoidiskt hålla sig nära

(men samtidigt undvika) sina när-maste vänner. Med Kevin Amphan, levande Killergame-legend, som ny ledare har reglerna omformats till att

skapa det roligaste och mest faro-fyllda spelet hittills. Endast en kan vinna. Ska det bli du?

Killergame, s. 6

Skolans nya centralmakt har beor-drat full gas i maskineriet, men har fastnat i trianglar och glömt bort elevdemokratin på vägen.

Debatt, s. 8

November 2012

Elevkåren som bara blev kåren

Årets musikal: FameDet är två månader kvar till premiär, men arbetet är sedan länge i full gång. Marknadsföringsgruppen job-bar just nu på högvarv.

Kultur, s. 12

De hittar vad du vill ha - till inköpspriserJohannes Ekéus, Rex Rydén och Os-car Ray-Frayssinet har en unik före-tagsidé med productme.se.

Projektarbete, s. 10

2 The Rydberg Tribune MAGAZINE

“Vi är bra, och vi vet om det. Att ha en skoltidning som bevisar den kom-petensen käns där-för helt naturligt.”Att förklara vår relation till denna tidning, detta ambitiösa projekt, re-sultatet av otal timmar hårt arbete, är en utmaning i sig. Att dessutom inkludera tyngden av titeln Tribune och äran av namnet Rydberg gör det hela ännu svårare. När denna tidning sedan ska ämnas för eleverna på Vik-tor Rydberg Gymnasium Odenplan, dessa goda människor och skolkam-rater som med tiden blivit nästintill familjära, är det kort sagt lika bra att kasta in handduken. Vi har därför valt att göra det enkelt för oss, så till alla er som nu för första gången läs-er The Rydberg Tribune Magazine vill vi bara säga två saker - tack och välkomna!

En gång i månaden kommer ett nytt nummer av tidningen att finnas till-gängligt dels i skolan, dels online på www.minskoltidning.se. Magasinet, som tillverkas i samråd med Tri-bune-redaktionen, är en självständig tidskrift som verkar helt oberoende av VRE, Elevkåren och skolans olika kommittéer. Dock är samarbete ett ledord för oss, och en livsviktig del för tidningens och konceptets över-levnad. Alla som finns inom skolans lokaler är välkomna att bidra till tid-ningen och sätta sin prägel på detta medium. Professionalitet och kom-petens har ingen ålders-, köns- eller umgängesgräns, och Tribune Maga-zine skapas för och av de som är en-gagerade, driftiga och kunniga – er, med andra ord.

Elever på Viktor Rydberg kanske

påstår sig vara ödmjuka och till och med ha dåligt självförtroende, men i ärlighetens namn är det en lögn. Vi vet att vi har kommit igenom ett nål-söga på vägen hit och konkurrerat ut många ambitiösa ungdomar i gym-nasievalet. Vi vet att vi har tuffare förutsättningar än Jensens lösdriva-re, men får i slutändan högre betyg ändå. Vi vet att vår musikal slår an-dra gymnasieskolors med hästlän-gder. Vi är bra, och vi vet om det. Att ha en skoltidning som bevisar den kompetensen känns därför helt naturligt.

Vi, tidningens grundare, har i nuläget knappt 7 månader kvar av gymnasi-etiden och hur goda och familjära ni VRG:are än må vara kommer vi nog inte att förlänga den perioden mer än nödvändigt. Risken är stor att ni inte kommer att se oss i lokalerna på Norrtullsatan 41 om ett år. Vi vill däremot att projektarbetet, det sista och största avtrycket vi gör på skolan, ska klinga av och bli en av många traditioner på VRG. Det är det vi arbetar för, och det kommer att bli verklighet - om ni vill.

Projektets upplägg är som så-dant att Gustaf är chefredaktör och har huvudansvar för all redaktio-nell verksamhet. Pelle i sin tur han-dahåller med plattformen, där de-sign, tryck och ekonomi ingår. Det är 2 olika, dock tätt sammanvävda, 100-poängsprojekt som tillsammans lägger basen för skolans allmänna tidning i tryck.

Till produkten du håller i handen (eller som visas på skärmen) har inte mindre än 27 elever från skolan va-rit direkt bidragande med innehåll, en siffra som inte inkluderar alla de som blivit intervjuade eller stöttat oss med intresse och tips. Därutöver har vi ett både utom- och enastående tryckeri, plus generösa annonsörer. Ett extra tack vill vi ge till Alexander Falkhammar från Mediagymnasiet i Nacka som skapat grunddesignen och jobbat utan like under höstlovet för att tidningen skulle bli så läcker som den blivit. Även Anders Söder-lund på Det Naturliga Steget, som hjälpt till med att skapa en hållbar affärsidé och vars tips har varit till stor nytta för oss, förtjänar ett varmt tack. Utan er hade inte Tribune Mag-azine blivit av.

Vår tro och förhoppning är att den här tidningen för med sig intressant och relevant läsning för alla elever på Viktor Rydberg Odenplan och blir något av en snackis under ras-terna i caféterian. Vi hoppas även att ni ser det här som något att bygga vidare på, att utveckla, förfina och ytterligare förbättra. Det finns otro-ligt mycket potential inom väggarna på VRG, och om bara en bråkdel av den skulle användas till vår ge-mensamma skoltidning skulle den snabbt bli Sveriges främsta - det är vi övertygade om. Trevlig läsning!

Foto: Johannes EkéusFoto: Johannes Ekéus

Ledare

Gustaf ÅkermanChefredaktör

Pelle DuvebladAnsvarig utgivare

Idungatan 12 113 45 Stockholm Tel: 08-32 07 04

E-post: [email protected]

Erbjudande från Stockholms Matvarufabrik

ELEVER PÅ

VIKTOR RYDBERG GYMNASIUM

KÖTT, FISK EL. VEG: 70:- (ord. 95:-)

Gäller vardagar 11:00 – 11:45 12:45 – 14:00

Visa ditt VRG-passerkort i kassan för att ta del av erbjudandet.

I lunchen ingår kallpressad rapsolja, bröd, sallad, kaffe & kaka. Välkomna!


Många pratar om hållbar utveckling.Vi jobbar med det varje dag. Läs mer på www.detnaturligasteget.se

Naturliga Stegetdet

Ska vår värld bli hållbar finns det ett och annat som måste förändras. Sedan 1989 har vi arbetat med att skynda på den processen! Idag finns vi i fjorton länder där vi arbetar med företag, kommuner och universitet. Följ vårt arbete på www.detnaturligasteget.se

Gå en ledarskapsutbildning för hållbar utveckling – vi håller utbildningar flera gånger om året.

Vi kan hjälpa din organisation – vi genomför stora och små rådgivningsprojekt för att inspirera till förändring och för att hjälpa beslutsfattare att fatta smartare och mer strategiska beslut som snabbare leder till en hållbar utveckling.

MÅNADENS CITAT

6

8

10

12

14

15

16

17

17

18

19

Killergame

Debatt

Projektarbete

Idrott

Pingiskommittén

VRG Odenplan IF

Fotbollslaget

Kultur

Årets musikal: Fame

Bokklubben

Intervju: Blind Television

Student

Amnesty

I N N E H Å L L“Jag var ju i Kina… eller nej, jag var inte i Kina,

men jag träffade en Kines!” - Gustaf Åkerman, SS3

(i urval från citat publicerade på www.therydbergtribune.se)

KONTAKT

Innehåll

Gustaf Åkerman, chefredaktö[email protected]ällsvetenskaplig linje, åk. 3

Pernilla Löfgren, [email protected]

Besöksadress:Norrtullsgatan 41-43 ö.g.113 45 STOCKHOLM

Pelle Duveblad, ansvarig [email protected]ällsvetenskaplig linje, åk. 3

Anders Person, [email protected]öretagsekonomi

Tryckt hos Graphic City Trading ABNorrby Långgata 47504 35, Borås

5November 2012 The Rydberg Tribune MAGAZINE


Dina vänner går inte längre att lita på. Bakom varje dörr och runt varje hörn lurar farorna. Du kommer släppa all din moral, du kommer åsidosätta rätt och fel, du kommer förråda dina vänner. En hel skola, full av paranoia, kom-mer kämpa för livet men endast en kommer överleva. Det är dags för årets Killergame.

Likt tidigare år när höstlovet är över och det är dags att utvilad och avs-lappnad dra sig tillbaka till de trånga korridorerna på Norrtullsgatan 41 är det något innanför skolans portar som inte stämmer. Konstiga och näst intill fientliga blickar utdelas, det lig-ger en spänning i luften som nästan går att ta på. Då vet man att Killer-game är tillbaka i skolans lokaler. Killergame har blivit en tradition på VRG Odenplan, en tradition med syftet att skapa sammanhållning och gemenskap över klassgränserna.

Så här går Killergame till:1. De som vill vara med i killergame betalar 30 kr som kommer gå till ett pris. Tidigare år har det varit en Ipad respektive en resecheck på 5000 kr.

2. Alla som anmält sig kommer få varsin person som man ska mörda.

3. När man mördat sitt offer anmäler man det till Killergameansvarig och får ett nytt offer.

4. Upprepa tills alla är döda och du står ensam kvar med dina kamraters blod på dina händer.

Vinner gör du genom att överleva de mordförsök som riktas mot dig un-der årets gång. Det är viktigt att döda många och inte bara undvika att bli mördad, inte minst på grund av att det kommer finnas sållningar som ut-förs tre gånger under killergame. En sållning innebär att om du inte har dödat någon sen Killergame började

eller den senaste sållningen kommer du åka ut. Den andra anledningen till att du måste döda för att vinna är att det ofta är ett flertal personer kvar när Killergame avslutas och den som vinner är då den som fått flest poäng.Mörda gör du genom att vara ensam med ditt offer i ett rum med stängda dörrar och säga ”Killer!”. Man ska försöka få in personen i rummet utan att använda för mycket våld. Morden får ske på Odenplan och Jarlaplan, ingen annanstans.

Något som skiljer sig från förra året är att det är okej med fysisk kontakt så länge det inte går över styr.

Helt nytt är även ett poängsystem som kommer införas. Poängsystemet kommer vara utformat på det sättet att om du lyckas döda ditt offer utan att så mycket som sätta ett finger på honom/henne får du två poäng. Om du mördar offret med hjälp av fy-sisk kontakt kommer du endast få ett poäng. Den som har flest poäng och har överlevt till slutet vinner.

Årets Killergameansvarig är ingen mindre än den regerande mästaren Kevin Amphan, SS3. Kevin har un-der de senaste två åren dödat 15 per-soner och därmed tagit hem första pris de två år han gått på VRG. Kev-in förklarar i en intervju meningen med Killergame: - Det är ett otroligt roligt spel som gör att man lär känna folk utöver klasserna. Det är på ett väldigt kon-stigt sätt man lär känna dem efter-som att man stalkar dem men du lär ju fortfarande känna den personen. Det blir kaos men samtidigt kärlek, säger Kevin med ett leende på läp-parna.

Nu är det dags för kaoset att bryta ut kärleken att börja flöda. Det är dags för VRG:s tredje Killergame. Håll dina vänner nära men dina fiender närmre.

Markus HellborgKillergame-reporter

Killergame


Det här är historien om en liten pojke och hans vänners försök att mäta sig med en asiatisk övermän-niska. Kevin Amphan må vara le-dare för årets spel, men de tidig-are två åren då Killergame spelats har jag fått erkänna mig slagen av honom och känna på den bittra smaken av förlust.

De misstänksamma blickarna, de sluga pakterna och de konstiga nam-nbytena på Facebook är alla tecken på att spelet har börjat. Det är väl-digt underhållande att se hur långt VRG Odenplans elever är villiga att gå för att vinna. Mina vänner och jag var själva väldigt ambitiösa i ettan och jag kommer ihåg hur det kändes när allting började, februari 2011. Vi hade bestämt oss för att satsa.

Axel var en av dem som dödade redan på premiären och hade efter första veckan en killstreak på fem. Josefin Sundström krossade det största hop-pet i vår grupp när hon skoningslöst dödade honom (vi såg dock till att hämnas honom året därpå).

Viktor spelade på sitt ”I Am Top Secret”-kort, och totalvägrade att berätta vem han hade, vilket ledde till paranoia inom pakten; hade han någon av oss?

Emil var kylig på utsidan men minst lika benägen att vinna som resten av oss. Han dog dock en dys-ter eftermiddag, ett par månader eft-er spelet börjat.

Det borde ha varit klart och tydligt, Emil kom nästan aldrig till final i pingis, och faktumet att det var mot Anh Vu Stenström gjorde det ännu mer misstänksamt. Det rörde sig om en läggmatch och en intensiv final, så pass intensiv att Emil inte insåg att de tidigare spelarna diskret gick ut ur rummet, en efter en.

Sen var det Oskar, som lika gärna kunde ge upp dagen då han fick sitt offer. På lappen stod det nämligen Heimir Norrby, den isländska gigan-ten i år tre.

Oskar eliminerades i den första sållningen. Marcus bara gled igenom hela spelet, tills Amanda Sparrentoft hänsynslöst förintade honom på caf-eterians handikapps-WC.

Tobias och jag brydde oss inte alls lika mycket om att gå vidare, vilket var lite kul eftersom vi kom längst av alla i vår lilla grupp. Tobias blev dö-dad i slutet av Stella Zorić och själv klarade jag mig hela vägen, men för-lorade då Kevin Amphan, blivande legend, dödade flest.

Andra året ändrade jag min pro-filbild på Facebook, precis som så många andra, men istället för att ta vilken bild som helst från internet,

skrev jag på en gammal bild med stora bokstäver ”FABIAN MALLY N2B. COME AT ME BRO”. Det var smått pinsamt, eftersom Eyvind Nik-lasson dödade mig veckan därpå. Jag kände mig utspelad, och allting var tack vare att Alice Tamm och tidig-are nämnda Stella totalsvek mig och lämnade rummet innan jag hann inse vad som försiggick.

Nu är det dags igen: Killergame. Jag ska ladda med att spela dramatisk musik från den senaste Nolanfilmen och äta keso. Tredje gången gillt, allt eller inget. Come at me bro.

Fabian MallySagoberättare

En typisk Killergame-karriär

Foto: Markus HellborgKevin Amphan, i år utan rätt att döda.


All form av kulturell och politisk aktivitet inom skolans väggar – kontroversiell såväl som harmlös – är önskvärd, men elevkåren är och måste förbli en objektiv och obunden organisation. En fullständig separation av kår och kommittéer är således absolut vital.

Det dröjde innan plaketten med Em-bla Steiners namn fästes vid brons-bysten föreställande Viktor Rydberg, trots att det gått ett halvt år sedan hon tilldelades VRG:s mest pres-tigefyllda utmärkelse. Men till sist blänker nu orden God Kamrat 2012 på plåten, och allt annat hade varit skandal.

Det var mycket som denna eldsjäl brann för under sitt sista år, och en stor del av energin gick till reforma-tionen av skolans elevråd till en, som

få missat, elevkår. Idéen smulades och debatterades i bittra strider un-der de febrila månader som skulle bli det dåvarande rådets sista.

Omröstningar fick tas om efter ekvivalenta antal ja- och nejsägare; och diskussionerna kulminerade i blod, svett och godismaskiner vid ett kaotiskt styrelseval – liknandes den atenska demokratin i sin hektiska vagga – vid vårterminens slut. Ett val där ers undertecknad dessutom fick se basen för sina politiska dröm-mar raserad av självaste rektor Lou-isa. Embla fick emellertid som hon ville till sist, även om den nuvarande organisationens existens vilar på en-bart några få huvudens majoritet.

Målen med elevkåren var frihet, möjlighet och potential (till stor del ekonomisk) på nivåer som rådet inte kunde nå. ”Elevkåren arbetar för en mer givande skoltid. Varje dag. Året om.” heter det, och det är fak-tiskt beundransvärt att ställa upp på skoluppdrag på julafton.

Den främsta anledningen – para-doxalt nog både för och emot – att genomföra förändringen var (och är) kårens separation från skolan. All verksamhet som involverar skolans lokaler blir juridiskt sett ogenom-förbar; affischer, skåpsgodis, kar-nevaler och andra aktiviteter har inte längre rätt att ta upp skolans utrym-men. Inte bara kåren själv utan även dess totala verksamhet måste separe-

Elevkåren som bara blev kåren

“...och skeppet har på senare tid navig-erat mot en moralisk bermudatriangel.”

Debatt


ras från VRG. Men, som bekant, så är det lugnt att bryta regler tills man blir påmind.

Hur långt har då förändringens friska vindar burit amiral Tingsk-ogs nysnickrade armada? Applåder måste tillägnas den lagom intellek-tuella, lagom stilrena, lagom elits-koliga (och lagom omotiverade) flu-gloggan; och det arbete som utförts hittills har varit oerhört kvalitativt. Elevkårens renovering lyckas emel-lertid inte skyla de spirande grum-liga baktankarna, och skeppet har på senare tid navigerat emot en moral-isk bermudatriangel.

Ingen kan ha missat den vikt som fästs vid att ALLA skolans elever ska bli medlemmar i elevkåren. Varför denna värvningshets? Därför att det ger större ekonomiska bidrag från Sveriges Elevkårer, och att man som elev annars inte kan delta i påverkan-sarbetet. Den hetsen är utan tvekan berättigad; det borde egentligen inte finnas något motargument mot att gå med. I och med att den nuvarande elevkåren inte kunnat bildas utan att det tidigare rådet lagts ner, har kåren ärvt rådets samtliga uppgifter och bördor. Att kåren skulle lägga ner någon betydande aktivitet rådet dri-vit skulle innebära att det gjorts fun-damentala förändringar i elevernas egen centralorganisation utan dessa elevers godkännande – en regelrätt statskupp.

Elevkåren ska vara och verka av och för eleverna, och måste efter rådets död inkludera alla elever. Medlemskapshetsen är inte bara berättigad utan så illa tvungen – det eventuella faktum att elever står utanför elevkåren innebär att det or-gan som är menat att sammanföra eleverna, och deras viljor, istället segregerar och lämnar individer isol-erade i situationer liknande omyn-digförklaranden. Det skulle innebära att det ur elevrådets aska reste sig en blind fågel Fenix som enbart lyssnar på de som talar samma språk och har

samma åsikter som den själv.

Otur bara att medlemskapets vara eller icke vara är ett obekvämt mo-ment 22, där man som illa tvungen medlem tvingas tåla att man utnyt-tjas i ledningens privata syften. Nys-tartade, inte helt okontroversiella, kommittéer har varit på väg att om-formas till utskott, vilka lyder under ledningens centralmakt. Som utskott erhåller de sedan stöd och bidrag från kårledningen och är en integre-rad del av organisationen.

Här uppstår den etiska navigation-sdissonans som skickar armadan ner i den moraliska bermudatriangelns avgrund. Det är helt enkelt bara att välja: antingen är du en – inom VRG:s politik – omyndigförklarad analfabet eller så används din person som medel för finansiering av neo-feminism.

Om man nu efter rådsreformationen vill ta del av skolans aktiviteter, tv-ingas man genom sitt deltagande och medlemskapskravet legitimera ideologier som är fullständigt irrel-evanta för kårarbetet. Elevkåren ska vara ett medel för elevernas väg till påverkan och framgång, inte finan-sieringskanal för hen-debatten. Eller välfärdsdebatten heller för delen. Eller religionsdebatten. Alla skolans elever måste vara kårmedlemmar – ALLA – eftersom att det är vår mäktigaste kanal för inhemsk påver-

kan och aktion. Således är kåren per implikation tvungen att agera de-mokratiskt och objektivt.

För att undvika att Odenplans stolthet rämnar i en medgångssupportrarnas oligarki krävs att subjektiv kom-mittéverksamhet och allrepresenter-ande ledning hålls distinkt disjunkta. Demokratins fundamentala väsen måste vara separerat från åsikterna det försvarar. Det är inte annorlunda än religionens separation från staten eller en nämndemans ojävighet.

Har då inte principlöshetens böl-jande vågor slukat oss ganska rejält i vår nuvarande position, där vi skval-par runt utan objektivitetens syre, där ordförandena i både kåren och de politiska utskotten är identiska? För att rädda kåren från denna oceans avgrund, och de gapande käftarna hos Skylla och Karybdis som väntar på framtida hav, krävs främst en ju-ridisk separation. En delning där den som vill påverka politiskt gör så och elevernas representanter gör vad de ska – representerar alla elever.

Friska vindar är abrupta vindar och skolan riskerar att bli styrd av elevkåren som bara blev kåren. Låt oss behålla VRG demokratiskt. Låt elevkåren göra vad den gör bäst och inte vad den gör lömskt. Låt kom-mittéerna brinna efter sin egen glöd och energi, och låt framtiden befinna sig på en tornande bergstopp istället för i en dunkel avgrund.

Jacob Lagerros

“...antingen är du en omyndig-förklarad analfabet eller så används din person som fi-nansiering av neo-feminism.”

“Låt elevkåren göra vad den gör bäst och inte vad den gör lömskt.”


Hundrapoängsprojekten har i och med skolstarten påbörjats intensivt, och på samma sätt som denna tidning är ett av de många projektarbetena, är företaget Pro-ductMe.se, grundat av Johannes och Rex, SS3 samt Oskar, SE3, ett projektarbete på väg framåt. Det är under en härlig oktoberdag som jag träffar affärskompan-jonerna för en intervju rörande deras projekt och företag.

Ni ska som bekant starta ett före-tag och läsarna undrar säkert vad själva affärsidén går ut på. Hur skulle ni beskriva den? Vilka sorts tjänster och/eller produkter erbju-der ert företag?

- Vår affärsidé går ut på att han-dla med utvalda leverantörer som säljer märkesvaror och andra lyx-varor till en bråkdel av det svenska

priset. Vi har en mängd leverantörer från USA, England, Tyskland och Italien. Leverantörerna kan vara både småföretagare och privatper-soner som innehar handelsavtal med det märket de säljer. Som kund beskriver du en vara som du är in-tresserad av, och sedan kontaktar vi våra leverantörer och letar upp just den produkten till det lägsta möjliga priset. Vi har alla stor erfarenhet av Internethandel med utlandet och har köpt allt ifrån kläder till elektronik. Till exempel kan vi hitta en helt ny Abercrombie-tröja eller en Barbour-jacka som inte ens finns i landet. Vi kommer också sälja varor som har blivit en stor trend i utlandet men som än inte har kommit till Sverige.

Låter intressant, men varför ska en kund gå till er snarare än direkt in på Internet när de vill

inhandla sina varor? - Den viktigaste orsaken är den

enorma tid och erfarenhet som be-hövs för att köpa äkta märkeskläder, eller andra kvalitéprodukter på Inter-net. Det cirkulerar otroligt mycket piratkopierade kläder och varor som inte kommer från det ursprungliga märket. För en vanlig privatperson är det väldigt svårt att hitta rätt. Se-dan har vi möjlighet att erbjuda ett ännu lägre pris än vad en privatper-son kan hitta på Internet, eftersom vi har avtal med en mängd leverantörer som erbjuder oss prisnedsättningar. Detta gör att det både blir billigare för dig, går snabbare, blir garanterad en äkta vara, samt att du inte behöver spendera timmar av tid framför da-torn.

Ungefär hur mycket billigare kommer en vara köpt av er vara än samma vara i en svensk butik?

- Det varierar mycket beroende på vad det är för vara. Tillexempel om kunden är intresserad av en T-shirt från ett ganska fint märke som i bu-tik kostar 500 kr, så har vi möjlighet att finna den för drygt 250-300 kro-nor, vilket motsvarar drygt 50-60%

Grabbarna Grus startar företag

Främre raden fr.v: Oscar Ray Frayssinet, Johannes Ekéus, Rex Rydén. Happy background guy: Anders Person Foto: Stefan Cako

Projektarbete

11November 2012 The Rydberg Tribune MAGAZINEav priset. Eftersom en T-shirt är ett relativt billigt klädesplagg är det svårt att pressa ned priset ytterligare. Beställer man däremot flera produk-ter har vi möjlighet att ge ett ännu bättre pris eftersom fraktkostnaden blir mindre och vi då har möjlighet att erbjuda ett “paketpris” som ra-dikalt kan dra ned den totala kost-naden för kunden. Ju dyrare en vara är, desto större prisskillnad kan vi ge, men för att ge en procentuell up-pskattning så har kan vi hitta produk-ter för runt 1/4 av det svenska priset.

Det hela låter som ett lysande kon-cept, hur kom ni på affärsidén? Var det själva affärsidén eller vil-jan att starta ett företag som avg-jorde vilket slags projektarbete ni valde?

- Johannes kom på idén efter att ha varit intresserad av Internethandel ett bra tag. Utbudet är enormt, och det finns därför enorm potential om man kan det man håller på med. Af-färsidén var givetvis viktig, och vi höll på i över fyra månader för att få den helt klar, samtidigt var också vil-jan att starta ett företag något vi alla hade sen tidigare. Så både delarna var minst lika viktiga.

Vilka utmaningar har ni stött på under projektets gång, och hur har ni bemött dem?

- Generellt sett har vi inte stött på för mycket problem. Vi gick in med attityden att det skulle ta lång tid och att hela tiden ge hundra procent. Eft-ersom vi alla har familjer, släktingar och vänner med företag så visste vi att det kunde uppkomma problem vid registreringen, och det hände för oss hos en institution, bolagsver-ket. De ville att vi skulle skriva en kortare men ändå mer detaljerad af-färsplan, vilket till en början kändes svårt. Det löste sig dock efter några samtal med dem och vi fick igenom den verksamhetsbeskrivning vi öns-kade. Sen har givetvis hemsidan va-rit en tuff utmaning, eftersom det är

något som är helt nytt för oss alla. Vi har hållit på med den i flera månader, bytt design, koder och till och med program, men nu känns det äntligen väldigt bra. För att lösa de problem vi har mötts av, har det alltid hjälpt att lära sig mer om själva ämnet, och samtidigt ta råd från personer som kan området mycket väl.

Johannes, Rex och Oskar, grab-barna grus… Hur kompletterar ni varandra? Vad gör att ni är den perfekta affärstrion?

- Vi är den perfekta affärstrion därför att vi har olika egenskaper och olika expertområden, men fram-förallt för att vi är bra teamplayers. Vi känner alla till vikten av bra samar-bete för att lyckas, speciellt mycket eftersom att vi alla har spelat lag-sporter i flera år. Skulle någon stöta på problem på sitt område kommer garanterat de andra två att hjälpa till. Sen är det som nämnts tidigare våra olika expertområden. Alla ansvarar för det område där varje person har mest kunskap inom. Rex är ansvarig för hemsidan och IT, Johannes för själva verksamheten, och Oskar för bokföring och ekonomi.

Företagsekonomilegenden Anders Persson är er handledare. Hur stöttar och hjälper han er?

- Anders är en bra handledare för att han hela tiden utmanar oss. Han ser till att vi hela tiden fokuserar på att lösa de problem vi ställs inför, samtidigt som han får oss att förstå hur svårt det kan vara att lyckas. Det sistnämnda gör att vi blir sporrade att verkligen göra ett så bra jobb som möjligt. Anders uppmanar oss också att söka rätt information, genom att leta bra källor.

Om det skulle gå riktigt bra för ert företag, funderar ni på att expan-dera det i framtiden?

- Kortsiktigt har vi små mål. Vi har sålt till ett 20-tal personer och alla har varit supernöjda. Långsiktigt

är planen att expandera, och främst att öppna upp en liten butik i innerst-aden. Vi är också väldigt motiverade att rekrytera personal om det går förvånansvärt bra.

Hur bra tycker ni att Sverige är för att starta ett småföretag som ert? Vad skulle kunna förbättras?

- Det har sina nackdelar och förde-lar. Nackdelarna är skatterna, som är väldigt höga. Svenska företag bes-kattas tyvärr enormt, vilket gör att lönsamheten blir sämre och att det blir svårare att expandera. Systemet kan också förbättras en del, med lite mindre byråkrati, som kan sätta käp-par i hjulet, för speciellt unga som är sugna på att starta företag. Det positiva är att staten sponsrar organ-isationer som “Nyföretagarcentrum” som verkligen är guld för nya före-tag. De har en enormt kompetent personal som alltid ger goda råd och viktig information. Även skattever-ket, som är en statlig institution har seminarium där man kan få hjälp med allt som rör företagets ekonomi. Sen är också de svenska bankerna företagsvänliga och söker hela tiden nya företagskunder.

Slutligen, hur går en intresserad läsare av vår tidning tillväga om denna vill använda era tjänster?

- Gå in på www.productme.se - Vi ses där!

Foto: Johannes Ekéus

Gustaf ÅkermanChefredaktör


Traditioner, det tycker vi om på Viktor Rydberg.

Alla sockerberoende snaskare tycker om godispåsarna som hänger på våra skåp under varje halloween och allahjärtans dag. Alla treor tycker om studentkryssningen som är ett ypper-ligt tillfälle att spräcka sina alkohol-principer och utbyta saliv med finska lastbilschaufförer. Alla ettor tycker

om insparken där man kan undersö-ka skolans utbud av potentiella haff-möjligheter.

Dessa är alla traditioner som vi på Odenplan är väl bekanta med, men det finns ytterligare en tradition som även integrerar oss med Jarlaplan och Djursholm; den årliga musi-kaluppsättningen. Denna klassiker sträcker sig ända tillbaka till 1995 - ett år efter att portarna för den första

Viktor Rydberg presenterar

Jag är själv med i marknads-föringsgruppen och arbetar främst med sponsring vilket gör mig och mina spons-kamrater till musikalens mest hatade.

Varför? Jo för att vårt mål är att klämma ur, pressa fram och dra till oss både finansiell och materiell sponsring från inte bara dem som är delaktiga i produktionen utan deras familjer, släkt, grannar och före detta lågstadielärare.

Och när vi klämt ur, pressat fram och dragit till oss deras kontak-ter så vänder vi våra pengatörstiga tänder och hugger tag i resten av VRG-skolornas elever och deras familj, släkt, grannar och före detta lågstadielärare. För att inte glömma alla hundratals företag som vi inte har någon som helst anknyting till, vilket såklart minskar möjligheten till sponsring. Varför, kanske ni tän-

ker igen? Vilket företag vill inte bi-dra till kulturfrämjandet i Stockholm och kompenseras med mångfaldig och kvalitativ marknadsföring? Jo, företag som tror att musikalen är en liten skolpjäs som spelas i Oden-plans matsal dit föräldrarna tvingas komma och kolla på barn likt mig som är hundra procent tondöva men får ändå stå på scen för att ’’alla ska få vara med’’.

Det går inte riktigt till så, tyvärr; jag hade gärna stått på scen och or-sakat en kollektiv hörselskada bland samtliga åskådare. Men nej, Fame kommer att spelas upp på ingen min-dre än Maximteatern i januari efter flera månaders intensiv repetition, marknadsföring, kostym- & scenska-pande, sminkning, dokumentation, produktion med såklart tillhörande skratt, gråt, bärs, ångest, fest, glädje och allt däremellan.

Vi har inrättat ett samarbete med

en av landets främsta reklambyråer, Lowe Brindfors, vilket är en enorm ära och bekräftelse på att produk-tionen tas på allvar. Men er hjälp är minst lika viktig; jag vill att ni kollar runt om någon i er närhet har några hundratusen kronor extra på kontot, ett bageri som vill förse hungriga dan-söser med bullar eller bara ett par rosa rullskridskor liggandes längst ner i skåpet som ni kan tänka er att låna ut.

Jag föreslog till vår ökända kanaden-siske vän T-Rich att om han sponsrar musikalen så får han i gengäld ett träd planterat i sin ära i min trädgård. Han var dessvärre skeptisk mot förslaget. Om ni däremot känner er lockade av erbjudandet; puffa mig på Facebook eller dra in mig på toaletten i skolan.

M a r k n a d s f ö r i n g s g r u p p e n

Ida MännistöMarknadsföring

Fame 2013


Kultur

VRG-skolan slagits upp, och resul-tatet av en mindre påkostad och om-fattande produktion blev en tolkning av Candide. Sjutton år senare sågs vår tolkning av Rent av mer än 6000 personer och är inte längre bara ett 100-poängsprojekt utan besitter både ett finansiellt och kulturellt värde.

I år tar vi det till en ytterligare nivå. I år är det dags för sminköserna och kostymörerna att pimpa ensem-blen med en 80-tals look som får Madonna att vilja dissa sina mod-erna latexkreationer och sukta efter sin gamla body med strutpattar. I år presenterar Viktor Rydberg den pris-belönta Fame: en musikal som ni alla bör känna till och vars refräng kom-mer att snurra som ett mantra i mitt huvud efter projektperioden.


“I believe that on the first night I went to Gatsby’s house I was one of the few guests who had actu-ally been invited. People were not invited – they went there.”

Bokklubben har precis läst ut Fran-cis Scott Fitzgeralds världsberömda klassiker, The Great Gatsby, och de flesta av oss håller med om att det är en av de bästa böckerna vi har läst. Det är en vackert skriven, intrikad berättelse om kärlek, det amerikan-ska 20-talets vilda jazzfester och överklassens tomhet.

Boken börjar med att Nick Car-

raway har precis flyttat till den fik-tiva West Egg på Long Island, ett område som kryllar av nyrika såväl som gamla pengar. Han bor granne med den hemlighetsfulla Jay Gatsby, en man vars berömda fester alla vill vara med på men som lever bakom en slöja av mystik. Ingen verkar veta vem har är eller hur han har tjänat sina pengar. Genom Nicks ögon blir hans suddiga figur sakta skarp, och vi får läsa om en tragisk kärlekshis-toria bakom fasaden av fest och lyx.

F. Scott Fitzgerald lyckas fånga med sin lysande stil överklassens ytliga tillvaro, och samtidigt sin egen fas-cination och förakt för ett liv fyllt av flödande champagne där bara pengar

Bokklubben recenserar:

The Great Gatsby

Intervju med

Blind TelevisionEn kall söndagseftermiddag fick jag möjligheten att följa med och lyssna på rockbandet Blind Televi-sion när de repade i sin replokal vid Odenplan. Jag passade självklart på att vställa några frågor:

Hur skapades Blind Television?- Rasmus: Jag och Axel har känt

varandra sedan vi var små och vi har alltid varit väldigt musikintresse-rade. Jesper träffade vi genom hans ex som gick på samma konfirmation-släger som vi. Eftersom vi visste att Jesper kunde spela trummor frågade vi honom om vi inte kunde testa att spela lite tillsammans. Ellioth kom först med i bilden efter att vår andra basist hade lämnat bandet. Nu rullar det bara på.

Vilka är era inspirationskällor?- Jesper: Jag tror vi alla har en gan-

ska bred musiksmak, och sedan tar man det man tycker är bra från olika band och genres och tar med det till repen.

Vad lyssnar ni på just nu?- Rasmus: Jag vet att det låter lite

cheesy men jag kan lyssna på allt if-rån At The Gates till A$AP Rocky. Jag har dock börjat lyssna en del på world music nu på senaste tiden. - Ellioth: Vi alla lyssnar ganska mycket på Broder Daniel. Och Top-provdjur!

Till sist, ge mig lite populärkultur-tips!

- Rasmus: Bonniers konsthall har just nu en intressant utställning om

Från vänster i bild: Jesper Lindvall (trummor), Axel Wilson (gitarr), Ellioth Axels-son (bas) och Rasmus Jerndal (sång och gitarr).

räknas. The Great Gatsby är mästerligt

komponerad. Det är en fröjd att läsa Fitzgeralds härliga beskrivnin-gar; han har en otrolig talang för att måla upp det som händer för läsaren. Bortsett från den fantastiska handlin-gen skulle jag kunna läsa boken en-dast språkets skull.

Vi i bokklubben älskade The Great Gatsby och rekommenderar den starkt. Det är en bok man kan läsa om och om genom livet, och man kan alltid hitta nya tolkningar.

Ebba NiklasdotterVRG Odenplans Bokklubb

ljudkonst.- Axel: Definitivt Death Grips!- Ellioth: Jag gillar Andres Lokkos

böcker. Där kan man hitta bra 90’s!- Jesper: Stealing Sheep!

För mer Blind Television, kolla upp dem på Twitter, Facebook, Youtube, Tumblr och Soundcloud.

Sebastian Peldius


Sedan jag började på Viktor Rydberg har pingisrummet i anslutning till matsalen varit en av skolans mest betydelsefulla platser.

Där har flera generationer av VRG:are samlats för att chilla några timmar efter skoldagens slut, eller för att spela några rundor “kung” un-der den där korta men väl behövda matterasten. Där har elever från alla årskurser och program träffats och bara haft kul tillsammans. Det är där många av oss för första gången bör-jat snacka med våra klasskompisar, eller vågat “lägga in stöten” på den där alldeles speciella personen.

Mitt första år på VRG präglades enormt mycket av pingisrummet. På nästan varje rast var jag där och spe-lade kung med människor från alla årskurser. Det gick så långt att jag till och med fick benämningen “PK” eller “Pingiskungen” av en kille i årskursen över mig. Det som gjorde det så kul var att stämningen alltid var positiv och trevlig.

Något annat som också bidrog till att jag ofta befann mig vid pingisbor-det var omgivningen. Även om det lilla rummet ofta har en bedrövlig lukt, samtidigt som dess miljö ibland kan kännas instängd tack vare bris-ten på fönster och ren luft, har det ändå sin alldeles egna charm. Den aningen sparsamma men ändå sköna inredningen kompenserar upp plat-sens skygga miljö. Jag tänker givet-vis på den röda soffan som ser ut att direkt komma från en sunkig 70-tal-sfilm, eller den grymma tapeten som föreställer New York.

Men det fanns också perioder då

man tröttnade på spelet; att slå över en liten plastboll över ett halvtrasigt nät kändes monotont och mening-slöst. I vissa fall kändes det så tråkigt att man hellre satte sig ned och läste böckerna som annars bara användes som racketar.

Men förr eller senare kom alltid känslan tillbaka. Spänningen, adren-alinkicken, intensiteten som ständigt fanns närvarande när man bemötte en hård smash eller placerade en perfekt kantboll, kunde överträffa det mesta med ren lycka och till-fredsställelse. Under mitt andra år på skolan kom dock en period som gjorde att jag inte besökte pingisbor-det på flera månader, och gjorde att jag näst intill slutade spela för gott.

Orsaken var materialet. I början av året hade skolan köpt in nya racketar. Efter några månader fattades plöts-

ligt över hälften av dem, samtidigt som de resterande var i ett sådan uselt skick att de lika gärna kunde slängas. Folk började köra med böcker igen och pingisrummet började mer och mer se ut som ett bombnedslag. Jag satte mig ned med de killar i min klass som jag alltid lirat pingis med för att snacka ihop oss.

Vi bestämde oss för att starta en pingiskommitté, där jag tog på mig huvudansvaret. Inte för att jag själv ville det, utan för att rädda pingisen. Intresset för pingis var så stort, att jag kände mig skyldig att ge tillbaka något till andra på skolan, som själv hade givit mig så mycket glädje.

I skrivande stund har pingiskom-mittén funnits ett bra tag. Förra året köpte vi in 20 stycken racketar och anordnande en lika uppmärksammad som uppskattad pingisturnering. Nu har det blivit dags igen.

Efter förra årets succé har jag tagit mig i kragen och bestämt att återigen arrangera en pingisturnering. Pingis-turneringen är en av de roligaste gre-jerna jag har varit med om på skolan och det känns värt att återuppleva stämningen.

Eftersom jag personligen har spen-derat drygt 1000 kronor på kom-mittén redan kommer vi ta en liten anmälningsavgift under denna turn-ering, enbart för att täcka kostanden av priset. 10 kr som medlem, 15 kr som icke-medlem.

Anmäl dig idag! Hur? Kontakta “[email protected]” eller ta tag

P I N G I S T U R N E R I N G E N

PINGISKOMMITTÉN

Varför vår pingis är viktig

i mig i korridoren. Alla frågor bes-varar jag, och mer information får man efter att man har anmält sig.

Nu kör vi! Tänk på att det enbart är för skojs skull, även om det är myck-et prestige att vara “skolans bästa pingisspelare”.

Johannes EkéusOrdförande Pingiskommittén

Idrott


PINGISTURNERING VRG Odenplan

Klassisk utslagning VINNA ELLER FÖRSVINNA


Man brukar säga att VRG Djur-sholm är fyllt av snobbar, VRG Jarlaplan fyllt av hippies och VRG Odenplan fyllt av pluggisar. Vi tycker det är dags att ändra på den sterotypen som vår fina skola har fått.

VRG Odenplan är något helt annat än en pluggisskola. Visst, vi är am-bitösa och intellektuella, men vi är också mer än så. Under våra år på Odenplan har sport alltid varit en viktig beståndsdel för skolans sam-manhållning. Det har funnits flera framgångsrika lag från skolan som har lyckats väl i stora turneringar. Om man inte tror oss kan man gärna titta till prisskåpet i caféterian. Med enbart runt 350 elever är vi en av Stockholms minsta gymnasieskolor. Men ändå så har vi kunnat levererat i olika idrotter under de få år som vår lilla skola har funnits. Vi som går i skolan vet att det finns många spor-tintresserade indiver och massor an-dra som gillar sport som underhålln-ing. Det finns tillexempel fyra aktiva skollag i tre sporter.

På grund av ovanstående anlednin-gar har nu fyra personer under året tagit initiativet att starta en idrotts-förening på skolan. Frågan som säkert är på allas läppar är vad en skolidrottsförening innebär och vad dess syfte är. Vad vi kommer göra är att förenkla tillgången till sport för skolans elever, genom att informera om framtida sporthändelser och hjäl-pa nya idrottslag att startas upp. Om en elev är intresserad att starta upp ett skolag i valfri idrott kontaktar man oss, och sedan tar vi hand om all adminstration, så att personen kan fokusera på att starta upp sitt lag istället. Syftet med idrottsföreningen är att samla alla sportintresserade elever under en och samma paraply-förening, där man aktivt får nyheter om vad som händer på skolan relat-

erade till sport, samtidigt som man kan diskutera allt som har med sport att göra. Vi tycker det är dags att alla som vill, oavsett favoritidrott, vara med i föreningen, bara för att ha kul.

Oskar Ray-Frayssinet, rugbyJag har gjort Rugby laget till ett lag där alla får vara med, det spelar ingen roll vilken spelartyp man är och vilka egenskaper man bestitter. Det viktiga är att man försöker göra sitt yttersta. Nu är Rugby säsongen över, precis som fotbollen och vi ser fram emot en eventuell försäsong nu i vinter beroende på om vi får tillgång till en inomhus hall eller inte. Vi har tänkt att spela ett gäng träningsmathcher och tuneringar under våren. Intresset har verkligen varit stor och just nu och vi har i nuläget 46 medlemmar. Ett tjejlag håller också på att bildas. Rugby kommer att i framtiden bli en OS sport. Det blir mer skol engage-mang och jag vill se till att intresset för Rugbyn sprids innan det.

Rex Rydén, fotbollJag tog på mig huvudansvaret för fotbollen i skolan för att jag kän-de att intresset var stort och att det skulle vara kul att visa andra skolor att Odenplan också kan lira boll. Någonting som var extra roligt var att se att vi har fått så många nya ta-langfulla spelare. Ett gäng duktiga ettor och tvåor som klivit fram och visat fram fötterna. Jag känner att årets lag är starkare än förra årets och jag ser fram emot matcher mot skol-or som Norra Real och Jarplan och inomhus Dm. Jag kände redan efter första matchen i DM att vi är ett lag

att räkna med. Oturligt nog så vann vi inte en match under gruppspelet, men 1 pinne fick vi med hedern i be-håll. Nu riktar fotbollslaget blicken mot matchen mot Jaralplanarna och inomhus-Dm.

Erik Li Strandh, innebandyInnebandylaget startades upp förra året vid den här tidpunkten av Axel Wernlund och Erik Li Strandh. Målet var då att tävla i DM. Allt eft-ersom att tiden och träningarna gick upptäckte de att det fanns ett intresse för innebandyn på skolan. Målet var fortfarande DM, men laget började blicka längre fram. DM spelades och vi gick inte vidare, men vad mer kan man begära av ett lag som knappt spelat mer än en månad till-sammans. Laget snackade ihop sig och valde att sikta på att placera sig bättre inför nästa års DM. Där är vi nu. Nu söker laget efter nya spelare som är sugna på att vinna hem äran som en av de bästa skolorna i Stock-holm. Ansvarig för laget i år är Erik Li Strandh. Träningarna är öppna för alla som vill spela innebandy, även om man inte vill tävla. Träningstiden är tisdagar 17.00-18.00 i Frescatihal-len. Målet i år är, förutom att spela bra i DM och att utvecklas som lag och spelare, även att börja kunna ut-mana andra skolor runt om i staden.

Om du är intresserad att gå med i föreningen så kontakta någon av oss som har skrivit artikeln. Vi finns på facebook. Det kostar inget!

Johannes EkéusOskar Ray-Frayssinet

Rex RydénErik Li Strandh

VRG Odenplan IF

Foto: Stefan Cako

Idrott


När man som elev kliver in för första gången i Odenplans lokaler är målet att ta en plats i skolans ståtliga fotbollslag.

Åtminstone borde så vara fallet. I idrottsföreningen påstår man att Vik-tor Rydberg och idrott på hög nivå går hand i hand - något jag knappast kan hålla med om. Även om skolan har ett flertal aktiva sportlag finns det ingen som kan hävda att just sport är den huvudsakliga sysselsättningen.

De få som innehaft en mindre kar-riär inom sporten har tvingats avslu-ta den lika fort för att istället ägna sig åt löjliga aktiviteter såsom studier. Såvida man inte har uppfunnit en tidsmaskin likt en viss herr Ray-Fra-yssinet har man med största sanno-likhet insett att aktivt idrottande och Viktor Rydberg inte lever i symbios.

Detta har dock inte påverkat skolans ärofyllda fotbollslag nämnvärt som idag står med en starkare trupp än någonsin! Med nya kaptenen Rex Rydén har intresset ökat markant och nya spelare har visat upp sina talan-ger vilket har gett en lovande start på säsongen. Även om skol-DM hade en lite trög inledning utan avance-mang såg det ljust ut och spelet glän-ste till från stund till stund och det ser ut som att vi kan förvänta oss un-derverk av laget i fortsättningen.

Det mest anmärkningsvärda med årets trupp är spridningen bland år-skurserna, som fortfarande domin-eras av treor, men många ettor samt tvåor har valt att dyka upp på tränin-garna. Jag uppmanar flera att komma

förbi och spela men vissa väljer att undersöka fysik i den riktiga världen – för tillfället har fotbollslaget en-dast två naturtreor.

Underskriven ställde två snabba frågor till lagkapten Rex Rydén, SS3, och fick följande svar:

Hur/varför blev du kapten i skol-laget?– Jag skulle inte ge mig en ledarroll i första laget, men att vara kapten är något som jag alltid velat testa. Jag tog på mig huvudansvaret för att jag kände att intresset för fotboll i skolan är stort och att det skulle vara kul att visa andra skolor att Odenplan också kan lira boll.

Vad tycker du om årets lag? – Vi har många nya talangfulla spe-lare. Ett gäng duktiga ettor och tvåor som klivit fram och visat framfötter-na. Jag känner att årets lag är stark-are än förra årets och jag ser fram emot matcher mot skolor som Norra Real och Påhlmans samt inomhus-DM. Jag kände redan efter i första matchen i DM att vi är ett lag att räkna med.

Rex verkar med all rätt ha förtro-ende för sitt lag som med lite fin-putsning ser ut att ha alla förutsättnin-gar att bevisa sin roll som Sveriges

Lagbild från skol-DM 2012

Kapten Rydén

Fotbollslaget från insidan

Alle BarthGeni samt

sportintresserad


främsta.

När kommer Jarlaplansmatch-en, årets höjdpunkt, att spelas?

– När och var Jarlaplanmatchen kommer spelas återstår att se. Jar-laplanarna är lite skakiga sedan matchen förra året. En sådan förlust är svår att smälta och de vill knap-past bli påminda om matchen. Jag har gett dem lite extra tid att åter-hämta sig och när vi spelar får helt enkelt Jalaplanarna välja när de kän-ner sig redo. Vi på Odenplan är däre-mot alltid redo. Vare sig det blir nu i höst, i vinter eller på våren!

Jag förutsätter att alla som nu läst denna artikel närvarar vid matchen.


För ettor och tvåor kanske denna studenthysteri verkar aningen krystad. Att vi sedan augusti fokuserat på det mål som i tolv år varit så avlägset.

Men studenten närmar sig med stormsteg. Redan är studentmössor-na beställda, och innan vi vet ordet av pryder dessa mössor hjässorna på 113 utspringande Viktor Rydberg-alumnister.

Det är tre stora studentevent som anordnas av Elevkårens Studentuts-kott i traditionsenlig anda. Närmast i tiden ligger den sedvanliga stu-dentkryssningen 100 dagar innan studenten. Eftersom 100 dagar råkar infalla första söndagen av sportlovet arrangeras denna strax därefter.

Efter kryssning kommer bal. Lo-kal för denna är liksom företag för kryssningen i nuläget oklart. Datum är däremot satt till dagen före nation-aldag och ledighet.

Som slut på allt studentrelat-erat avslutas studentdagen, den 12 juni, med en slutskiva. Efter respe-ktive mottagningar vallfärdar vi alla således för att gemensamt avsluta vad som gemensamt inletts. På tiden

kanske någon tycker – men sanna VRG-förespråkare som vi är låter vi denna fest sätta punkt för våra tre år tillsammans.

Några viktiga datum under 2013:

2013–03–12

2013–03–18

2013–03–27

2013–04–20

2013–04–28

2013–04–30

2013–05–1

2013–06–05

2013–06–11

2013–06–12

Med reservation för ändringar

Visste du att…

... I Sverige blev studentmössan allmän först på 1860-talet

…22,2 % av de som tagit studenten i Sverige blir arbetslösa

…Isaac Newton bara var 23 år när han uppfann gravitationslagen

…Isaac Newton dog oskuld

…0,7 % av världens befolkning är berusad just nu, vilket motsvarar ca 475 300 000 människor

Elevkåren genomStudentkommittéen bestående av:

Anton AskenströmHedda Britse

Maja BrüntesonHedda Fehrm

Tobias LindborgSebastian Peldius

Sara SchillströmLinda Strålman

Hedda TingskogJosefina Welin

N3B skiva - Ett ställe

SE3 skiva - Fou

Kryssning

Leverans av student-mössor

SS3 skiva - Riverside

Mösspåtagning

N3A skiva - Victoria

Studentbal

Skolavslutning

Studenten, slutskiva

STUDENTKOMMITTÉNStudent


AmnestySedan urminnes tider har männi-skor varit dumma mot varandra. Men oroa er inte. Numera finns det de som försöker göra något åt det. Som ni kanske är medvetna om vi det här laget, har VRG Odenplan sin alldeles egna lilla grupp rättviseaktivister. Vi kal-lar oss Amnesty och nu har vår tro spridit sig hela vägen till den första tryckta versionen av The Rydberg Tribune.

Den 10 oktober inträffade den In-ternationella dagen mot dödsstraff, och dagarna efter, den 11 och 12, uppmärksammades detta av Am-nestygruppen här på Viktor Ryd-berg Odenplan genom kampanjen ”Get your hands dirty i kampen mot dödsstraff”. Som ni kanske såg stod vi i pingisrummet och lät förbipass-er-ande elever sätta ett rött handav-tryck på ett vitt lakan med texten ”Avskaffa dödsstraffet, USA”. VRG trotsade rädslan över att få färg på kläderna och återuppväckte det geg-gaälskande barnet inom sig. Vi har inte räknat hur många handavtryck det blev till slut men bilden talar sitt tydliga språk. Aktionen var en-ligt oss en lyckad sådan, då vi både ökade Amnestys synlighet och hand-gripligen involverade en stor del av skolans elever.

Förvånande nog har USA fortfar-ande inte avskaffat dödsstraffet, trots alla våra ansträngningar. En bra an-ledning att fortsätta kämpa, det tyck-er i alla fall vi. Kanske måste detta övergrepp på människans grundläg-gande rätt till liv uppmärksammas mer än en gång om året för att det ska ske en förändring.

Men, dödsstraffet i USA är långt ifrån inte det enda problemet vi står inför. Den fråga som kommer lyf-tas av Amnesty nu i höst är den om tvångsvräkningar av romer i Italien

och Rumänien.Amnesty rapporterar: ”De euro-

peiska regeringarna ignorerar in-ternationella människorättslagar och tvångsvräker tusentals männi-skor från deras hem. Merparten av dem som drabbas lever i fattigdom eller i samhällets marginaler. De diskrimineras och behandlas ibland som kriminella. Konsekvenserna av tvångsvräkningar är katastrofala: människor förlorar inte bara sina hem och ägodelar: deras sociala nätverk slås sönder och tillgången till arbete och samhällsservice så-som skola och sjukvård försvåras. Deras livssituation försämras och många blir hemlösa.” (Amnesty Sverige)

Frukta icke! Som vanligt jobbar Amnestygruppen på VRG Odenplan med att lösa denna svåra situation.

Se hur vackra händer vi VRG:are har! Den här fina målningen eller vad man nu kallar det gjorde vi tillsammans med er. VRG har sagt sitt: Avskaffa dödsstraffet, USA!

Den 14 november smäller det! Då kommer vi ordna en namn-insamling mot tvångsvräk-ningar av romer i It-alien och Rumänien. Vi räknar med att ni kommer dit och sätter ned foten mot denna oacceptabla kränkning av människors rättigheter.

Vi bjuder på godis, broschyrer och vår allomfattande mänskliga värme. Var där eller anta formen fyrkant, helt enkelt!

Om ni inte kan få nog av Amnesty, eller har något förslag på hur vi kan bli ännu bättre, tveka inte att kika förbi sal 3:1 varannan måndag kl 12.00! Tillsammans arbetar vi för en värld där människor helt enkelt bara är lite mindre dumma mot varandra. Hoppas att ni vill vara med!

Anna EnströmHanna B. Bokliden

Upplandsgatan 73 11344 Stockholm Tel: 08-33 98 23

CAFÉ ROSTAT Matig espresso-bar med bistrokänsla

Varma mackor, soppor och sallader till lunch. Eller bara en god kopp kaffe. Gilla oss på facebook - ta med en vän och beställ latte, så bjuder vi på den ena.

Documents

Tribune Magazine Nr 1, November 2012