Visioner om Gud, kosmos och människanMusikaliskt kammarspel med text och musik av

Hildegard av Bingen

Ärade publik!

Välkommen att med oss i Piteå

Kyrkoopera stifta bekantskap med

en märklig och stark kvinna vars

tankar är utmanande och egen-

domligt nära vår egen tid!

Hildegard av Bingen var en myck-

et fascinerande person.

Hon var en framstående naturve-

tare, hon var humanist, författare

och teolog, och hon var tonsätta-

re. Hon hade mod att tillrättavisa

makthavare på ett för sin tid näs-

tan livsfarligt sätt.

Hennes visioner är färgstarka och

omtumlande. Som tonsättare var

hon banbrytande.

Hans-Ola Ericsson, konstnärlig ledare

Visioner om Gud, kosmos

och människanMusikaliskt kammarspel med text och musik av

Hildegard av BingenLIBRETTO Klaus RöhringÖVERSÄTTNING Lasse ZilliacusMUSIK Hans-Ola Ericsson

SÅNGARE Anna Zander

SKÅDESPELARE Kjell Peder Johanson, Sara Nygren, Åsa Simma

ORGEL Hans-Ola Ericsson

REGI Christoph NixSCENOGRAFI Claudia PhillipDRAMATURG Klaus RöhringLJUSDESIGN Bo ThomassonMASK Lisa LiljedahlKLANGREGI Anders HannusSCENMÄSTARE Anders EklundMARKNADSFÖRING Rigmor FlodmarkPRODUCENT Eva Plumppu

KONSTNÄRLIG LEDARE Hans-Ola Ericsson

PROGRAMBOK

SAMMANSTÄLLNING OCH ÖVERSÄTTNING

Lena Weman Ericsson

FOTO Anders Alm

GRAFISK FORMGIVNING Hans Nordlund ADCD

3

Hildegard av Bingen, en av medeltidensstörsta kvinnor, en av de mest betydelse-fulla kvinnorna inom kyrkan fram till våradagar, föddes 1098 som tionde barn tillHildebert, godsherren av Bermersheim, itrakterna av Alzay i Rheinhessen. Redansom åttaåring anförtroddes hennes and-liga uppfostran till eremiten Jutta avSpanheim. 1112 ”stängdes hon in” somnovis i benediktinerklostret i Disiboden-berg. Där invigdes hon i ”RegulaBenedicti” (Benediktus regler), i liturgi ochi de fria konsterna. Kring 1117 tog hon urbiskop Ottos av Bamberg hand emotnunnedoket och vigde därmed hela sittliv till Gud. Efter Jutta av Spanheims död1136 valdes Hildegard till ledare, ellermagistra, för nunnekommuniteten. År1138 invigde biskop Sigward av Uppsalatre sidoaltaren och ett huvudaltare iklosterkyrkan. Han hade författat ettherbarium och ett lapidarium ochgenom honom fick Hildegard lära sigmycket om växter och stenar, en kun-skap som hon arbetade in i sitt stora verkPhysica som hon skrev mellan åren 1150och 1158. Sin första vision, om världensskapelse och frälsning, skrev Hildegardner 1141. Detta skedde under inflytande

Hildegard av Bingen

av visionära upplevelser och med hjälp av munken Volmar ochnunnan Richardis.

Dessa visioner prövades av påven Eugen III och dess visio-nära karaktär fastslogs. Under denna tid uppstod också deförsta sångerna och det andliga sångspelet Ordo virtutum.Hildegards kompositioner, en samling på över sjuttio sångervilket är den största samlingen som en enskild människa ska-pat under medeltiden, offentliggjordes senare under titelnSymphonia armonie celestium revelationum.

1146/47 inledde Hildegard en omfattande brevväxling medBernhard av Clairvaux och flera andra personligheter såsomkejsar Fredrik I, kung Konrad III, abbotar, abbedissor, påven ochflera teologer. Ungefär 390 av dessa brev finns fortfarandebevarade. Mellan 1147 och 1152 flyttade Hildegard med 18

nunnor till Rupertsberg och byggde där upp ett kloster (somförstördes under 30-åriga kriget). Hennes förtrog-

na och älskade medarbetare Richardisvon Stade valdes till abbedissa i

Bassums stift i närheten avBremen. Hildegard försökteförgäves få detta val annul-lerat, förlusten var kännbarför henne. Kort därefter,1152, dog Richardis.

Mellan åren 1158 och1163 tillkom Hildegards andravisionära verk, Liber vitaemeritorium – Boken om livs-förtjänsterna. Om man be-nämner den första boken Scivasför hennes teologi, är dettaandra verk hennes etik.

Mellan 1160 och 1170 företoghon flera predikoresor där hon

Kjell Peder Johanson

5

besökte ett stort antal kloster och städer. Dessa resorlade grunden till, och befäste, henns rykte som prophe-tissa teutonica.

Hennes tredje visionära verk, Liber divinorum ope-rum, - Boken om Guds verk – utgjorde hennes kosmolo-gi och antropologi och den tillkom under åren 1163 till1173.

1165 grundade Hildegard ett andra kloster i Eibingenutanför Rüdesheim.

Hennes sekreterare, munken Volmar, dog 1173. Somhans efterföljare kom munken Gottfried frånDisibodenberg. Det första han gjorde vara att nedtecknaen levnadsteckning över Hildegard, en text som fullbor-dades av munken Theoderich mellan 1180 och 1190, efterHildegards död. Efter Gottfrieds död blev Wibert avGembloux Hildegards tredje sektreterare.

År 1178 uppkom en djup konflikt med den kyrkligamyndigheten. Det hela tog sin början då Hildegard tillätatt en exkommunicerad ung adelsman, som på sin döds-bädd biktat sig, tagit emot sakramenten och därmedtagits upp i kyrkans gemenskap, begravdes på klostretskyrkogård. Myndigheterna krävde att kroppen skulle grä-vas upp och läggas i ovigd jord, något Hildegard vägradeatt efterfölja. Följden blev att ett sk interdikt utfärdadesöver klostret Rupertsberg vilket innebar att Hidegard ochhennes systrar inte tilläts fira mässa och inte heller tillätssjunga. Detta var ett mycket kännbart straff och förstefter åtta månader fick konflikten en lösning.

Den 17 september 1179 avled Hildegard i sitt kloster iRupertsberg. Krönikören berättar i hennes levnadsteck-ning om en underbar ljusuppenbarelse som visade sig iform av ett kors över dödsgemaket. En vision av detlevande ljuset som hon under sin levnad åter och återfått skåda.

Sara Nygren

Som abbedissa i Benedektinerklostret Rupertsberg ochsom författare av talrika teologiska och andra verk harHildegard av Bingen (1098-1178) otvivelaktigt påverkatdet nya intresset för 1100-talet. Hennes musiksamling,som kastar långa skuggor in i vår tid, omfattar mer än70 andliga sånger som Hildegard benämnde SymphoniaArmonie Celestium Revelationum respektive Ordo Virtu-tum.

För det första är Symphonia anmärkningsvärd somden största koralsamlingen tillkommen av en enskild, tillnamnet känd, tonsättare från medeltiden. Därmedintar hon en ovanlig position i en tid då hon blev kändför ett personligt upphovsmannaskap av andliga dikt-och musikverk då den gängse hållningen var att själv-mant välja anonymiteten för de klosteranslutna konst-närerna.

För det andra är musiksamlingen sammanfogadmed Hildegards religiösa verk. Därmed bildar den enhörnsten inom Hildegards kosmologi eftersom hon,sierskan, gav musiken en särställning såsom ett fattbarttecken på Guds nåd. Efter Hildegard är den mänskligasjälens musik tillkommen genom direkt och påtagliginspiration av den helige Ande och därmed erinrar musi-ken om människanss ställning före fallet som oskulds-full. Att symboliskt återställa denna ursprungsstatus avoskuld på jorden är en av uppgifterna för klosterlivet.Den jordiska musiken, inspirerad av den helige Ande,erfor Hildegard som beröringspunkt mellan det gudom-liga och det mänskliga. Musiken är en avbild, återspeg-ling, av den himmelska harmonin. Efter neoplatonsk

Om musiken av Hildegard av Bingen MARIANNE RICHERT-PFAU

Anna Zander

7

modell är den himmelska harmonin förborgad i varjemänniskas själ. Hildegard går emellertid ett steg längre,när hon ur detta drog slutsatsen att den mänskliga sjä-len till sin essens är symfonisk. Hildegards musik kanmed denna bakgrund å ena sidan ses som ett uttryck förhennes synska förbundenhet med det gudomliga ochtjänar å andra sidan som musikaliskt transportmedel föratt förmedla denna gudsbundenhet via hennes tros-samfund. Beskrivningen av hennes sånger som Denhimmelska uppenbarelsens harmoniska symfoni kom-mer sig av denna musikens teologi.

Hildegards sånger berikade liturgin i Rupertsberg ochvid andra kloster som hon var ledare för. Att hennessånger upplevdes som nymodiga är förståeligt medtanke på den stora religiösa reformrörelsen under 1100-talet. På ena sidan av denna rörelse återfanns uppropom inre förnyelse genom strikt besinning och återgångtill de enklaste liturgiska formerna, i koralerna, i kyrko-arkitektur och i de strängaste livsformerna i klostren.Bernhard av Clairvaux – grundare av cistercienserordenoch en av Hildegards viktigaste tidiga förespråkare – för-kroppsligade denna asketiska extrem av reformen. Påden andra sidan till detta upprop för radikal förenklingstod abboten Suger från Sankt Denis, som pläderade förförnyelse genom praktfull utsmyckning av varje aspektav liturgin och av klosterlivet, något som lockade män-niskorna. Som benediktin lutade sig Hildegard tydligt åtden senare riktningen. I den materiella världen, i allafysiska delar av skapelsen, såg hon en brygga, som Guderbjudit, till den andliga världen. Ur detta perspektiverbjuder såväl naturen som människans musik ochkonst en spegel av den gudomliga återglansen.

Följaktligen är det människans uppgift att undersökavärlden i all dess oändliga och underbara mångfald, attförstå och framför allt att fira. Ur denna aspekt kanman betrakta Hildegards sånger som firande uttryck förhennes tro som med hjälp av konsten förskriver detgudomligas största jubel.

Vare sig text eller musik har Hildegard, enligt hennesjälv, hittat på själv, utan de har kommit till henne inomsina visioner som uttryck för den gudomliga kraften ochdess verkan på jorden. Genom sångernas hierarkisktordnade tematik i Symphonia återger kompositiörendet hierarkiskt ordnade kosmos som uppenbarats förhenne. Därför finner man först sånger för treenighetenspersonligheter vars krets utvidgats med Guds mor, varselva sånger är placerade före de sånger som hör sam-man med den helige Ande. Därefter följer sånger förprofeterna, patriarkerna och heliga, till jungfrur, änkoroch oskyldiga barn. De många Mariasångerna och fram-för allt deras framträdande placering inom den kosmis-ka hierarkin är ett tyskt bidrag till den Mariakult somsnabbt spred sig från Frankrike under 1100-talet.

Om man bortser från den yttre formella gestalt-ningen skiljer sig många av Hildegards sånger från dengregorianska koraltraditionen. Några av hennes musika-liskt gestaltande särdrag - genomförande av texturenmed tydliga melodiska motiv, ovanligt stort tonomfångsåväl som omfattande melismer, den omväxlandemodala gestaltningen med ovanliga kyrkotonarter ochdet mycket differentierade förhållandet mellan text ochmusik som bygger på alla dessa kompositionsmedel –gör att dessa sånger framstår som något speciellt ochovanligt

(Från Musik und Kirche 1998/1)

Scenbilden CLAUDIA PHILLIP

Scenbilden för Visioner om Gud, kosmosoch människan består av tre element: enstor stenskål, tre stegar och ett smalttorn vars sidor kan vikas framåt.

På samma sätt som stenformatio-nen i Stonehenge, bildar de enskilda ting-en en slags magisk plats, en mystiskplattform, för Hildegards visioner.

Skålen som en bild av livets fat, sommognadens plats, utgör centrum fördenna treenighet. Den är grav och födel-seplats på samma gång, i den visar siglivets kretslopp. Runt om denna skålgrupperas de tre stegarna. De påminnerom Golgata, om Jesu död och är påsamma gång stegar till himlen och sam-tidigt mycket profant ställföreträdandesymboler för jordisk makt och hierarkier.Tornet i bakgrunden är scenens högstapunkt. Det vecklas ut till en triptyk, tillprojektionspunkter för Hildegards visio-nära bilder.

Klaus Röhring

9

Det skedde år 1141 efter Guds son Jesu Kristi

inkarnation, då jag var 42 år och 7 månader

gammal. Från öppnad himmel for ett eldljus

ner. Det for genom min hjärna och satte såsom

en flamma mitt hjärta och mitt bröst i brand,

inget förtärdes av elden men värmen var som

när solen värmer upp ett föremål med sina

strålar. Och plötsligt erfor jag insikt i

Bibeltolkning, i Psaltaren, i Evangelierna och i de

katolska böckerna i Gamla och Nya testamen-

tet...

Så beskriver Hildegard av Bingen hur hon tog emotsina första visioner, och som hon skrev ner eftersomen röst sade till henne Skriv vad du ser och hör. I trestora band skrev hon ner alla sina visioner:

• Scivas (Lär känna vägarna) - en teologi• Liber vitae meritorum (Boken om livsförtjäns-

terna) - en etik• Liber divinorum operum (Boken om Guds verk)

- en kosmologi och antropologi

Detta musikaliska kammarspel utgår från de visionersom skildrar den gudomliga synen på världen därmänniskan intar en central ställning. Människanbefinner sig mitt i världsbygget, eftersom det är merbetydande än allt annat skapat som dock ändå för-blir avhängig av varje världsstruktur.

Visioner om Gud, kosmos och människanTeologiska tankar kring librettot. KLAUS RÖHRING

10

Eftersom Hildegard ansåg att Gud, kosmos, människan,naturen (plantor, djur, stenar) stod i förbindelse medvarandra i en stor frälsningsordning utvecklade hon entyp av ”proportionerlig teologi”. I sina visioner upplevdehon att allt skapat hör samman på ett underbart ochhemlighetsfullt sätt och dessa förmedlade hon i nedskri-vet skick. Därmed vill hon ge sina medmänniskor ochefterkommande generationer insikt i den gudomligaskapelse- och frälsningsplanen.

Tidegärden

Tidegärden, böner vid bestämda tidpunkter, somHildegard tillsammans med sina systrar i klostret dagligenpraktiserade, är den form som motsvarar denna skapel-seordning. I sin dagligen återkommande rytm återspeg-las denna gudomliga världsordning. Därför får kammar-spelet tidsmässig struktur och form från tidegärden.

Enligt den helige Benedictinus ordensregler inrätta-de sig klosterlivet efter schemat som indelade tidenmellan solens upp- och nedgång i tolv lika delar, så ävennatten. Längden på delarna skiljde sig därmed åt bero-ende på årstid så att dagsdelarna under sommaren varbetydligt längre än de nattliga delarna. Tidegärden –officiet - delades därför upp i dagofficium och nattoffi-cium och bestod av följande tidpunkter: Med Laudeshälsades soluppgången. Vid morgonbönen, Prim, helga-des arbetet åt Gud. Den tredje tidpunkten, Ters, ägna-des utgjutelsen av anden. Middagsbönen skedde vidSext. Till Non samlades alla kring hågkomsten av Jesudöd. Mot tiden för solnedgången sjöng man Vesper.Dagen avslutades med Kompletorium. Nattofficiet sam-manställdes av nocturner med den självklara höjdpunk-ten midnattsmässan, Matutin, som samtidigt förkun-nade den nya dagens ankomst.

Ädelstenar

Till tidegärden som gav dagens tid ordning sammanfo-gas stenarnas ordning eftersom Hildegard hade settskapelsehistorien hos dessa och insett hur de hördesamman med dagens och nattens olika moment. Derasteologiska mening och därmed deras dramaturgiskautsaga bildar spänningsbågen från ärkeängeln Lucifer,som smyckad med ädelstenar föll, till den himmelskastaden Jerusalem, bestående av ädelstenar. Lucifer tarav sig stenarna och ger dem till människan som fräls-ning och smycke som tecken på hennes gudomliga här-komst. Stenarna symboliserar förnuft, kärlek, skönhet.Därför har de i varje tidpunkt (dagens, livets, dengudomliga frälsningshistorien) sin vikt och bildar till-sammans med tidegärden kammarspelets dramatur-giska koncept. De är som stenarna på en rosenkrans. De ger nyckelorden till varje tidpunkt = scen och bestäm-mer dess atmosfär.

SafirSEXT

TopasNON

KrysoprasKOMPLETORIUM

KarbunkelMATUTIN

SmaragdLAUDES

HyacintPRIM

TERS

Ametist

VESPER

Sardonyx

Onyx

Beryll

Agat

SardKrysolit

JaspisPrasem

Kalcedon

11

Viriditas

Stenarna förmedlar också ett nyckelord som förHildegard var centralt, viriditas, grönska. För hennebetyder denna ”grönska” en gudomlighet kraft. Detfinns en evighetens kraft – och denna kraft är grön –som genomsyrar alla livsformer, som återfinns i djur, fis-kar och fåglar, i alla växter, blommor och träd, som ävenframstår som släktskapskraft och som förlösande livs-princip. Hildegards ”grönska” är den garanti som blirsynlig för att livs- och årsrytmen upprepar sig och förny-ar skapelsens mångfald. Viriditas – grönska – den liv-givande urkraften.

Stenarna, som står symmetriskt mittemot varand-ra, smaragden (Laudes) och krysopras (Kompletorium)är gröna stenar. Den ljusgröna smaragden tar till sig liv-givande urkraft från luften i sig och den symboliserardärmed den kommande dagen, den livsstarka urkraften.Den grumliga krysopras symboliserar den nattliga liv-givande urkraften, med vilken viriditas omsluter dygnetslivskraft.

Librettot berättar ingen Hildegard-historia, inte hel-ler en berättelse om hennes liv. Det är desto mer ettförsök inscenera det väsentliga i Hildegards teologi ochdärmed livets innersta kärna och kraft. Därför växlarlibrettot mellan berättande, visionära och meditativadelar.

Kammarspelets innehåll utgörs av människanshistoria, hennes skapelse och mål, hennes härskarställ-ning, hennes nederlag och förlossning. Det handlar om(den sanna) människobilden.

Efter ärkeängeln Lucifers fall, skildrar scen 2-7 män-niskans skapelse som motbild till Lucifer. Denna männi-ska, begåvad med skönhet, vishet och kärlek, blir värl-dens medelpunkt. Vid middag (Sext) dvs mitt i rum och

tid, står hon högt upphöjd, som härskare över världen.Hon är vishetens inkarnation. I motsats till denna stor-het finns det emellertid en mänsklig skräck eftersomden tidpunkt då hon är som störst också är den tidpunktdå hon är i störst fara. Detta visar scenerna: nr 10"Sidendräkter" och nr 12 där kommunikationen mellanmänniskor störts av makten men där kärleken och san-ning räddas genom ett hemligspråk. För att människor-na inte skall gå under, förs de himmelska visionerna inmot dessa faror, men också för att tydliggöra den oänd-liga kvalitativa skillnaden mellan Gud och människa menäven ett för alla tider giltigt förbehåll: det finns ingetteokratiskt härskarskap hos människorna, utan endastden slutgiltiga förlossningen genom Gud i en med jor-diska mått mätt ofattbar värld.

Symmetrisk indelning av scenerna:

1. Ängelns fall

2. En vision av den alstringsrika urkraftens

3. En vision av solen

4. Meditation: Bön om insikt och kärlek

5. Människan och kärlekens makt

6. Meditation: Den flygande kärleken

7. Världens centrum

8. Skräckmeditation: Kyrie

9. Sorgemeditation

10. Sidendräkter

11. Meditation: De fem sinnena

12. Meditation: Makt eller kärlek - interdiktet

13. Mediations: Klagosången

14. En vision av den himmelska staden

15. En vision av den himmelska lyckan

12

Scen 1 Matutin: Ängelns fall KarbunkelÄngelns fall skildrar på ett mytologiskt sätt

ett himmelskt drama som skulle kunnaåterupprepas på jorden. Som symbolför detta fall finns stenens glans och

dess förlust. Lucifers hybris (similis eroaltissimo, jag är lik den högste), som fäll-

de maktens teokratiska frestelse, blir människans pro-blem - den av Gud skapade människan, upphöjd till värl-dens mitt - som också kunde fällas av samma frestelse.Stenen, av gudomligt ursprung, är som en ständigpåminnelse om denna ursprungshistoria, som en frågatill människan och hennes självförståelse.

Scen 2 Laudes: En vision av den

alstringsrika urkraften SmaragdI nattens dunkel, i den begynnande morgonens gryning,har Hildegard en vision om livets början, omdess livgivande urkraft, växtkraft, föddav ljuset. Denna består av tre kraftersom alla återfinns, symboliskt, i ste-nen: savens livgivande urkraft,handgriplig fasthet, glänsande eld.

Scen 3 Prim: En vision av solen HyacintenI denna solvision ser Hildegard det himmelska i det jor-

diska. Skapelsen är en uppenbarelse avGuds härlighet. I sången ”De SanctaMaria” förverkligas denna när Maria lik-ställs med en ädelsten. I henne har jor-den knutits samman med himlen:

”o splendissima gemma” (o strålandeädelsten). Ur denna ”gudsgestalt” kom-

mer två väninnor för att bo i världen, för att göra denbeboelig: Insikt och kärlek. De vill bo hos varje människaoch klappar därför på hjärtats port.

Scen 4 Meditation: Bön om

insikt och kärlek AgatDenna korta meditation är som enbön om att ta till sig de bådaväninnorna, insikten och kärleken,men även en bön om viriditas, denlivgivande urkraften, som människornadagligen bör återupprätta.

Scen 5 Ters: Människan och kärlekens

makt OnyxI takt med att dagen blir ljusare, blir också människansgestalt tydligare: Hon står mitt i världen och blickar motöster – ljuset. Hon står med utsträckta armar sompekar mot söder – salighet – och mot norr – solförmör-kelse och fördärvelse. Människan befinner sig mitt emel-lan det onda och det goda, mitt emellan sin förut-bestämmelse och sitt teokratiska risktagande.

Hon erfar och gestaltar världengenom de fem sinnena, uttryck förden kärlek som givits henne. Dock,denna kärlek är hotad, även avHildegard, som inte är fri frånavund. Hon vill inte släppa sin älsk-lingssyster, som valdes till abbedissa iett annat kloster. Hon upplever förlustav kärlek, också genom döden.

13

Scen 6 Meditation:

Den flygande kärleken BeryllEn kort meditation över den ”luftiga”,flyktiga kärleken med hjälp av Berthold

Brechts dikt: De älskande.

Scen 7 Sext: Världens centrum Safir En vision om människan när solen står som högst. Nu ärhon högt upphöjd i världen. Hon är ”som”Gud. Nu står hon på den plats som Gudhade avsett för Lucifer. Därmed ärdenna scen en fortsättning på scen nr 5och dess stegring: Mitt i världsbyggetstår därför människan. Hon är icentrum av den gudomliga ordningen,den ordning som är en kärlekens ordning.

Scen 8 Meditation: Skräckmeditation

över den mäktiga människan AmetistDenna scen är kammarspelets mitt. Människans härs-

karställning medför en panisk skräck överhenne. Varhelst kärlekens ordning skulleframträda i sin rena mänskliga gestalt,gör i stället hennes växande jordiskamakt sig gällande. Därmed återstår

endast att sjunga ett Kyrie som skall följasav en stor tystnad.

Scen 9 Meditation: Sorgemeditation SardDenna meditation är en kort påminnelseom tidens skifte. Ljuset drar sig tillbakaoch kvällen närmar sig. Tiden då lövenvissnar tillkännages.

Scen 10 Non: Sidendräkter TopasDenna scen handlar om skönhetens äventyr som ettjordiskt tecken på Guds härlighet och därmed också ommänniskans värdighet och storhet.Hildegard försvarar denna motTengswisch, abbedissan av Andernach,som i stenarnas glans, i klädnaders ochsmyckens skönhet endast ser skryt ochprål, och inte förmår se återskenet avdet gudomliga.

Scen 11 Meditation: De fem sinnena

SardonyxI skenet av solens sakta nedåtgående finns deten meditativ hågkomst av de fem sinnena,som resignerat blickar tillbaka men ändå serfram mot det kommande med förhoppning,koncentrerat i stenen Sardonyx, de fem sin-nenas sten.

Scen 12 Vesper: Makt eller kärlek -

Interdiktet Jaspis och PrasemDenna scen skildrar konflikten mellan

Hildegard och prästerna från Mainz. Detrör sig om en fråga: makt eller kärlek.En ung adelsman, som under sin lev-nad exkommunicerades och uteslöts ur

kyrkans gemenskap, biktade sig på sindödsbädd och återupptogs i gemenska-

pen av en närvarande präst. Han fick den sistasmörjelsen. Emellertid hävdade prästerna från Mainz atthans kropp skulle bortföras från den vigda jorden iklostrets begravningsplats. Hildegard vägrade. Därmed

14

utfärdades interdiktet över klostret som innebar attnunnorna vare sig fick fira mässa eller sjunga sina sång-er. Hildegard stred framgångsrikt mot detta interdikt.

Hildegards motstånd innebar en förnuftets seger, envishetens och kärlekens seger. Kärleken räddade sig i deticke kommunicerbara språket – lingua ignota – somHildegard utvecklade tillsammans med sina systrar somett hemligspråk i klostret. Där bevarade de sin sanningpå ett sätt som var oförståeligt för den härskande mak-ten.

Scen 13 Meditation: Klagosång KalcedonDenna meditation är Hildegards klagosång

över den mänskliga själen, som i det tillta-gande avståndstagandet från Gud saknarsitt ursprung, den gudomliga härligheten.Den är en Cantus de profundis. En klago-sång för den människa som alltmer tap-

pat orienteringen: ”Vart skall jag vändamig? Vart skall jag fly?”.

Scen 14 Kompletorium: En vision av den

himmelska staden KrysoprasSvaret på den vilsna mänskliga själens klagan är visionenav den himmelska staden, det himmelska Jerusalem,som besjungs i de skönaste toner och bilder, som

uppenbarar sig som den troende själens ädelstens-smyckade stad till dess tröst. Den himmelska staden ärdet mänskliga livets mål, den mänskliga historiens mål.Denna vision är en återblick på livets början och dess viri-ditas, dess livgivande urkraft, eftersomHildegard även talade om en nattligviriditas. Det gröna ljuset hos sma-ragden och hos krysopras korrespon-derar med varandra.

Scen 15 Matutin: En vision av den

himmelska lyckan KarbunkelDenna vision mynnar i det saliga beskå-

dandet av det outtalat sköna, ettobeskrivligt ljus och i hörandet avänglasången som lovsjunger Gud.Den oro som Lucifer skapat är

helad. Såsom det är i himlen skalldet också vara på jorden. Visionen som

är rummets slut och tidens slut, evighetens vision somen ny skapelse är en pendang till människans räddningför att hon inte i evighet skall vara lik Lucifer.

15

O viriditas digiti Dei Responsorium till den Helige Disibod

O viriditas digiti Dei

in qua Deus constituit plantationem

que in excelso resplendet

ut statuta columna

tu gloriosa in preparatione Dei

O Guds fingers grönskande kraftvarigenom Gud fick den planta att växa, som nu strålar i det högasom en reslig pelare:

Full av ära bereder du väg för Gud.

O nobilissima viriditasResponsorium till Jungfrurna

Tu rubes ut aurora

et ardes ut solis flamma.

Du rodnar som soluppgången och flammar som solens eld.

O splendidissima gemmaAntifon till den Heliga Jungfrun

O splendidissima gemma

et serenum de cus solis

qui tibi infusus est

fons saliens de corde Patris

quod est unicum Verbum suum

per quod creavit mundi primam

materiam

O skimrande ädelsten, solens rena klarhet, den som strömmade in i dig är källan som flödar ur Faderns hjärta, och Hans enda Ord; genom Ordet skapade Han jordensursprungliga materia

O frondens virgaAntifon till den Heliga Jungfrun

O frondens virga

in tua nobilitate

stans sicut aurora procedit.

Nunc gaude et letare

et nos debiles dignare

a mala consuetudine

liberare atque manum tuam

porrige ad erigendum nos.

Du grönskande telning, med hög och ädel gestalt träder du fram likt morgonens rodnad.

Fröjda dig nu och gläd dig, och i din godhet befria oss svaga från ondskan, vår vana, och räck oss din hand och res oss!

O quam mirabilis est Antifon till Skaparen

O quam mirabilis est

prescientia divini pectoris

que prescivit omnem creaturam.

Nam cum deus inspexit

faciem hominis que formavit

omnia opera sua in eadem

forma hominis integra aspexit.

O quam mirabilis est inspiratio

que hominem sic suscitavit.

O vilken underbar kunskapi det gudomliga hjärtat, som kände i förväg allt skapat, ty när Gud betraktade människan, som han danat, såg han i hennes gestalt

Åsa Simma

16

alla sina verk tillsammans. O vilken underbar andning, som reste människan upp till liv!

Caritas abundantAntifon till den Helige Ande

Caritas abundant in omnia

de imis excellentissima super sidera,

atque amantissima in omnia

quia summo Regi

osculum pacis dedit.

Från djupet till stjärnornas höjdomslutes allt av kärleken,den ges innerligt till allaeftersom konungen, den högste,gav dem sin kärlekskyss.

Aer enim volatAntifon till Jungfrurna

Aer enim volat

et cum omnibus creaturis officia sua

exercet,

et firmamentum eum sustinet,

ac aer in viribus istius pascitur.

Luften färdas omkringoch fullgör sitt värv med var levandevarelse;himlen vidmakthåller den,så när sig luften av dennas kraft.

O virtus sapientiaeAntifon till den gudomliga visheten

O virtus Sapientie

que circuiens circuisti

comprehendendo omnia

in una via que habet vitam

tres alas habens

quarum una in altum volat

et altera de terra sudat

et tercia undique volat.

Laus tibi sit sicut te decet

o Sapientia.

O mäktiga Vishet, som kretsande omkretsat allt inbegriper och begriper allt på den enda väg som har liv. Tre vingpar har du, det första svävar mot höjden, det andra fuktas av jorden, det tredje svävar kring allt.

Lovad vare du, som det är rätt,o Vishet.

Ave generosa MariaHymn till den Heliga Jungfrun

Ave generosa gloriosa et intacta

puella.

Tu pupilla castitatis

tu materia sanctitatis

que Deo placuit.

Nam hec superna

infusio in te fuit

quod supernum Verbum

in te carnemn induit.

Tu candidum lilium

quod Deus ante omnem creaturam

inspexit.

Var hälsad unga fru, ädel, ärorik, oska-dad,

Du obefläckade ögonsten,Helighetens modersskötesom funnit Guds välbehag!

Den högstes krafttog boning i digför att det eviga ordetskulle bli kött

Strålande vita lilja,Gud har varseblivit dig,framför varje skapelse.

O orchzis EcclesiaAntifon till den Heliga Kyrkan

O orzchis Ecclesia,

armis divinis praecincta,

et hyacintho ornata,

tu es caldemia

stigmata loifolum

et urbs scinetiarum.

O, o, tu es etiam crizanta

in alto sono et es chorzta gemma.

O, du omätliga kyrka, omgjordad med gudomliga vapenoch smyckad med hyacinterdu är en balsamför massornas sårnader och kunskapens högborgO, o, även du är krönttill ljudet av starka klanger, du gnistrande smycke.

O Jerusalem, aurea civitasSekvens till den Helige Rupert

O Jerusalem

aurea civitas ornata Regis purpura.

O edificatio summe bonitatis

que es lux numquam obscurata.

Tu enim es ornata

in aurora et in calore solis.

O Jerusalem, Konungens stad av guld och purpur,

O du som är byggd av flödande godhet och av ljus som aldrig fördunklas:

Du är smyckad av morgonrodnaden och av solens glöd.

O vos angelisAntifon till Änglarna

O vos angeli

qui custoditis populos

quorum forma fulget

in facie vestra

et o vos archangeli

O ni änglar, som vakar över folken, er skönhet strålar i era ansikten,

och o ni ärkeänglar

Hans-Ola Ericsson

18

Hans-Ola Ericssonorganist och tonsättare, studerademusik i Stockholm och Freiburg och för-djupade sina studier i USA och Venedig.De lärare som har varit mest betydelse-fulla för honom är Torsten Nilsson, KlausHuber och Luigi Nono. Hans-Ola Ericssonhar konserterat i hela Europa, Japan,Kanada och USA. Hans interpretations-konst är dokumenterad vid talrikainspelningar. 1989 blev han utnämnd tillprofessor vid Musikhögskolan i Piteå.Hans-Ola Ericsson har innehaft gästpro-fessurer vid konservatorierna i Riga,Köpenhamn, Helsingfors och Amster-dam samt föreläst och konserterat vidett stort antal ledande orgelfestivaleroch akademiska symposier över helavärlden, envist försvarande den nyakonstmusikens kvalitet och krav på upp-märksamhet. 1996 blev han utnämnd tillstadigvarande gästprofessor vid Hoch-schule für Künste i Bremen. Han belöna-des med Föreningen Svenska Ton-sättares interpretpris 1999 och 2000invaldes han som ledamot av Musi-kaliska Akademien. Hans-Ola Ericsson ärsedan 2001 ”Principal guest organist” förorgelfestivalen i Lahtis.

Kjell Peder Johansonär underhållare, musiker, skådespelareoch radiojournalist som med sin skönavärmländska dialekt har förgyllt norrbot-tens musik- och teaterliv under fleradecennier. Det började med rockgruppenAldrig i livet och har sedan fortsatt medbl a kultgruppen Acne. Under senare århar han arbetat som skådespelare ochberättare tillsammans med Norrbottens

Kammarorkester samt regissör för PiteåKammaroperas uppsättningar avPajazzo och Historien om en soldat. KjellPeder Johanson är också välkänd överhela landet som programledare förKarlavagnen i Sveriges Radio P4.

Sara Nygrenavslutade sin utbildning vid Teater-högskolan i Luleå 2003. Under sin utbild-ningstid har hon medverkat i StaffanWesterbergs uppsättning av pjäsen Pite5 5 på Norrbottensteatern, Svarte Petteri regi av Ingemar Carlehed vid regiontea-tern i Blekinge/Kronoberg samt slutpro-duktionen vid Teaterhögskolan Sellout iregi av Sisela Lindblom. Sara Nygren harockså medverkat i TV4-serien SkildaVärldar samt i filmen Hundtricket i regiav Christian Eklöw och Christopher Panovsamt Peter Dalles film Skenbart - en filmom tåg. Tillsammans med Gloria Tapiaoch Ida Wahlund har hon skrivit pjäsen Iett nät av kärlekstrådar som spelasvåren 2004 på Angeredsteatern.Samtidigt spelar hon själv i ungdomspjä-sen Den där Jenny på Västerbottens-teatern.

Åsa Simmaskådespelarska som stått på scenensedan i början av 1980-talet. Hennesröstinstrument arbetar obehindrat påde sex språken samiska, svenska, finska,norska, danska och engelska. Teater-banan började 1980 i Beaivvas SamiskaTeater och och har sedan fortsatt blandannat som skådespelare och konstnärligledare för Dalvadis Teater. Hon har arbe-tat i en lång rad olika teatergrupper/pro-

jekt i Sverige, Danmark, Finland, Norge,Kanada och USA. Åsa Simma är utbildadbåde i jojk och klassisk sång samt teateroch modern dans. Hon har medverkat iflera filmer som till exempel Den 15:ehövdingen i regi av Richard Hobert, gjortradioteater och fått utmärkelser somSkumpriset (1996), Rubus Arcticus (1997)och tidningen NSD:s kulturpris (2001).

Anna Zanderhar studerat vid Musikhögskolan i Piteå(sångpedagog) och vid Musikhögskolan iStockholm där hon specialiserade sigmot den tidiga musiken. Sedan 2002sjunger hon i Radiokören och är därutö-ver flitigt anlitad som solist i de kyrko-musikaliska verken av Bach, Händel,Vivaldi och Mozart tillsammans medbland andra Drottningholms Barock-ensemble, Stockholms Barockorkester,Umeå Symfoniorkester och NorrbottensKammarorkester. Under våren 2001 varAnna engagerad i Piteå Kyrkoopera upp-sättning av Lidandet enligt Matteus - endramatiserad version av Bachs Matteus-passion. I ett tidigare samarbete medPiteå Kammaropera (hösten 1997) sjönghon en av huvudrollerna i Jan Fermsnyskrivna opera Montezumas död.Sommaren 2002 sjöng Anna rollen somtredje gossen i Drottningholmsteaternsuppsättning av Mozarts Trollflöjten. Honuppträder regelbundet i mindre kam-marmusikaliska konstellationer tillsam-mans med bl.a. lutenisten AndersEricson, barockensemblen The EarlyCompanye.

Man förbjöd kvinnorna i klostret

att låta klockorna klinga

man förbjöd dem

att ta emot sakramenten

De skulle mumla sina psalmer

med viskande stämmor

De fick inte vara med

i änglarnas lovprisning.

Kyrkan befallde sierskan vid Rhen

som en gång Kreon Antigone

att gräva upp en död

och att lägga honom i ovigd jord

i hemlighet.

Man har aldrig kallat heliga Hildegard

för helig

kanske för att hon tog abbedissans stav i

händerna

och utplånade en grav och gjorde den osynlig.

Hon skyddade de döda.

Priset var högt

Helerskan visste vad det betydde

att vara utan musik

att leva utan att sjunga.

Aldrig talade hon så om musik

som under den tid

då hon törstade efter den.

Hon måste ha gråtit många långa nätter

skild från änglarna

som hon annars hörde sjunga

och utan att ta del av deras lovsång

som hon under åttioett år hade gjort.

Hon kämpade för att inte förbli utesluten

och för att ingen skulle stängas ute

från frid och från sång

När förbudet hävdes

levde hon ytterligare en månad

innan hon lade sig ner

för att sjunga någon annanstans.

Musik var för henne ingen egendom

inte opus med nummer

och inte där bara för oss

hon måste se den sköna Guds skapelse

och ha hört grundtonernas grund

i våra toner

med alla änglar

prisar hon varje dag

Guds gröna kraft.

Dorothee Sölle: Das Interdikt 1178

ÖRNÄSETS KYRKA Off genrep Fre 10 okt 19.00

HAPARANDA KYRKA PREMIÄR Lör 11 okt 18.00

JOKKMOKKS KYRKA Sön 12 okt 18.00

BURTRÄSK KYRKA Tis 14 okt 19.00

TEGS KYRKA Ons 15 okt 19.00

SOLLEFTEÅ KYRKA Fre 17 okt 19.00

SJÄLEVADS KYRKA Lör 18 okt 18.00

NÄSKOTT KYRKA Mån 20 okt 19.00

ÖSTERSUNDS NYA KYRKA Tis 21 okt 19.00

NORRBOTTENSMUSIKEN ÄR EN DEL AV NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING

Box 972, 971 29 LuleåTel 0920 23 66 66 • Fax 0920 23 66 67

www.norrbottensmusiken.nu

AD

CD

2003

/ 3

000a

t

Pga sjukdomsfall i familjen har den tyske regissören

Christoph Nix tvingats lämna återbud.

Detta besked lämnades två veckor före premiären

och med detta korta varsel har

Jalle Lindblad accepterat att ta över regissörskapet

av Visioner om Gud, kosmos och människan.