I Kersti Sågvall-Ullenhagsdoktorsavhandling ”AB Åtvidabergs

förenade industrier med föregångare” från 1970, skrivs följande om företagets konkurs:

”Reducerade marknader för bolagets avsättning framför allt från och med 1917 i förening med en inflationistisk prisutveckling borde ha föranlett en

minskning av inversteringstakten och en konsolidering av bolagets ställning. Oförmåga att på ett realistiskt sätt bedöma eller i varje fall

ta konsekvenserna av det försämrade marknadsläget föranledde en överinvestering. AB Åtvidabergs konkurs hösten 1922 måste

tillskrivas en oskicklig ledning.”

En ung potentat vid namn Elof

Ericsson flyttade nu till Åtvidaberg för att ta sig an det havererade företaget med omkring 200

anställda.

I värmländska Lennartsfors

fanns det ingen som lämnat

skolan med bättre betyg än Elof.

Som tolvåring började han arbeta på

ortens brukskontor (barnarbete var inget ovanligt så sent som

på 20-talet).

Brukets ägare, Biezért, skrev

att ”den ynglingen

kommer att bli en stor

industriman”.

Elof fick fart på den lilla orten och det lilla bruket.

Ett av Elofs första stora

beslut var att köpa patentet till

Carl Rudins tiotangentiga räknemaskin.

Den var den första av sitt slag

i världen.

Efter tio år av utveckling kunde konstruktionen till sist resultera i en konkurrenskraftig

räknemaskin.

Elof hade tålamod och förstånd att

vänta och investera i detta

utvecklingsarbete.

Utan räknemaskinen

’Facit’ hade bolaget aldrig blivit en världskoncern.

’Facit’ var under flera decennier en av Sveriges mest lönsamma produkter och en

exportsuccé man sällan skådat.

Kunderna tiggde och bad för att få köpa en räknemaskin

långt in på 50-talet.

När Göran Arvidsson (senare medlem av Facits ledningsgrupp)

arbetade som säljare träffade han en kund som verkligen behövde en

räknare.

Då Facit även sålde skrivmaskiner och

kontorsmöbler tvekade Göran och förklarade att han hade andra kunder som ville köpa

såväl räknare som möbler och hellre sålde till dom.

Han fick svaret:

”Jag kan väl för fan köpa möbler av dig också bara jag

får en sån där maskin”

Det var säljarens marknad.

Företaget växte så att det knakade.

Vinsterna från Facitmaskinen

innebar att bolaget kunde förvärva

såväl Halda som Odhner under 30-

och 40-talet.

Det har berättats att det serverades ostron och champagne på bolagsstämmorna under 40-talet.

Man hade också ett delikat problem: vinsterna var såstora att Elof försökte dölja dem i redovisningarna,

eftersom han var orolig för socialt uppror.

Han bodde i Villan nere vid Bysjön där det minglades det om aftnarna…

Villans gästbok innehåller signaturer från Per Albin Hansson, Gustav V, kung Gustav VI och andra

dignitärer från folkhemmets storhetstid.

När det kom utländska politiker till Sverige var ett besök i Åtvidaberg ofta obligatoriskt.

Med stolthet kunde de svenska

politikerna visa upp det östgötska mönster-

samhället för omvärlden.

Elof såg till att få en och annan slant över från sitt livsprojekt, men gjorde även en hel del för det blomstrande samhället ute i Östgötaskogen.

Han byggde kopparvallen, sporthallen och hotell

Stallet.

Elof restaurerade även den kyrka där han idag vilar fridligt.

Ägandet av Facit-koncernen

förlades till en stiftelse som

familjen Ericsson kontrollerade.

Vid Åtvidabergs 550-årsjubileum restes en byst över den avlidne Elof Ericsson och

självaste prins Bertil var på besök.

Tack till ’Brukskultur Åtvidaberg’, Åtvidabergs Kommun och Göran Arvidsson. Facitarkiven är en

fantastisk källa.

Christian Sandströmdoktorerar på Chalmers. Han forskar och föreläser

om teknikskiften.

www.christiansandstrom.orgchristian.sandstrom at chalmers.se