.9llfveniana 3/95iltgiven av !}{ugo.f2IIfvensä{fskgpet

HUGOALFVEN18721960UJ

lJ __/'tfia ~~~..

Läs om Carl Milles och Alfven

Altvenlana 3/95Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327,102 54 Stockholm, Tel: 08-783 88 58Prenumerationsärenden:Agneta Ljunggren,S:t Olofsgatan IB, 752 35 UppsalaPostgiro: 42 88 52 - 8ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonorni-Print, Stockholm

InnehållCarl Milles' Alfvenbyst. Av Jan Olof Huden 3Milles och Alfven 6Alfvendagen 7 juli 1995 10Lars Johan Werle, Alfvenpristagare intervjuas av

Jan Olof Ruden 12Herrans bön. Av Lennart Hedwall 13Påfrestande tågnatt för småbarnsfar. Av Gunnar Temhag 17Alfvensalen i Uppsala invigd. Av Jan Olof Buden 18Framföranden av Alfvenmusik - Inspelningar 20

Foto: Jan Olof Ruden om intet annat sägs

Omslaget:

HUGO ALFV:t:N (1872-1960) var en av Sveriges yppersta tonsättareunder första hälften av 1900-talet. Han studerade vid Musikaliska Aka-demien och var därefter några år anställd som violinist i hovkapellet.Är 1910 utnämndes han till director musices vid Uppsala universitet, enpost S0111 han sedan innehade i tre decennier. Han var då också ledare försångsällskapet Orphei Drängar.Alfveris musik kannetecknas av rik melodisk ingivelse, flödande romantiskharmonik, fulländad formbehärskning och i orkesterverken praktfull klang-kolorit. Hans rika produktion omfattar bl a fem symfonier, friståendeorkesterverk, festkantater, balettpantomimer och ett stort antal sånger försoloröst, för manskör och för blandad kör.

Carl Milles' Alfvenbyst som frimärke. Förstadagsbrev23.2 1972. Inuti detta stod nedanstående text

2

Carl Milles' AlfvenbystAV JAN OLOF RunEN

Under våren och sommaren1911 utförde Milles en helserie porträtt av honomnärstående vänner. nu helst igranit. Con amore har han iHugo Alfvens skulpteradedrag givit en bild av konst-nären och människan somövertygade alla. som per-sonligen kände den storemusikern tf (Henrik Cornell,Carl Milles - hans liv ochhans vänner. Sthlm 1968, s.265)

Känt är att Milles ville återge merän blott de yttre dragen. Ännu mer änav dessa var han angelägen att av-spegla föremålets egenskaper i porträt -ten, både på gott och ont. Alfvenbystenger också ett besjälat intryck av denallvarlige Alfven, den som ännu inteblivit bekant med studentlivet i Upp-sala.

Milles meddelar i brev till Alfven1911 26/6 att "Din byst är nu färdig igraniten o. gör sig härligt". Han lätockså göra ett vykort med bysten ochnär han 1914 3/9 skickade ett sådanttill Alfven skrev han under bilden "encontrapunkt i sten av C. Ms".

När bysten blev färdig år 1911 varAlfven 39 år och hade just sitt förstaläsår som director musices och sång-anförare i OD bakom sig. Dessutomhade han avslutat vårterminen genomatt i maj anordna en musikfest i da-gama två med aktuell svensk musikpå programmet (se Alfventana 2/94,11-12).

Inte förrän sommaren året därpåkunde Alfven kvittera bysten med attkomponera ett monumentalt verk förmanskör, solo och stor orkester. Detvar Unge Herr Sten Sture till text avHugo Tigerschiöld, som fullbordades

under ODs tume sommaren 1912 ochframfördes av OD och Dortmundssymfoniorkester under Alfvens led-ning i Dortmund den 11/6 1912.

Lennart Hedwall berättar om verketstillkomst i sin bok Hugo Alfven Sthlm1973, s. 65ff:

På våren 1912 gjorde OD efter sinasedvanliga vårkonserter i Uppsala ochStockholm i början av maj en längreturne genom Sverige, som skulle föravidare till Dortmund, där den franskeviolinisten och dirigenten HenriMarteau (om honom se Alfveniana 1-2/95, s. 25-26) hade tagit initiativ tillen svensk musik/est ....1Dortmund villeAlfven med OD framföra ett nyaresvenskt verk med orkester, men här omnågonsin var det en generanderepertoarbrist. Alfven nämner själv isammanhanget endast AndreasHallens Styrbjörn Starke, och hankunde möjligen tillagt den dock redannågot förbleknade Islossningen ochEmil Sjögrens Islandsfärd (ett relativttidigt verk från 1884), och därmedhade den svenska standardrepertoarenvarit uttömd! Han beslöt därfor, omockså i senaste laget, all själv skrivaett stycke och valde HugoTigerschiolds dikt Unge Herr StenSture som underlag ...På grund av denknappa tiden skrev Alfven först kör-satsen for att kunna börja repetitio-nerna med OD, medan orkester-partituretfick vänta. Detfullbordadesförst under Sverigeturnen, den 1junii Örebro, där Alfven var la~ds-hovdingeparets gäst på slottet. Alfvenhar ofta själv sagt, alt for att överhu-vud kunna genomföra en kom-positionsuppgift som denna och pådetta sätt, måste man äga en så grund-lig skolning att man är oberoende avyttre omständigheter som t.ex. använ-dandet av piano eller annat instru-ment, och han ger Lindegren och hansstränga tekniska uppfostran hela äranav det positiva resultatet av Unge HerrSten Sture - under repetitionerna iDortmund behövde inte en enda ton

ändras i det omfångsrika och tämli-gen komplicerade orkesterpartituret!

Valet av ämne föll sig naturligt förAlfven. Milles var nämligen sedanseklets början sysselsatt med StenSturemonumentet på uppdrag av Upp-sala studentkår. Detta var det förstaofficiella uppdrag han fick när hanännu sökte sin väg i Paris men det blevockså hans mest segslitna projektinnan monumentet slutligen kundeinvigas i februari 1926. Vid det till-fället sjöng OD under ledning avAlfven.

3

Både skisser ocholika modeller hadeställts ut offentligt ochsäkert hade Alfven fåttta del av dem och allaomständigheter om-kring ärendet om inteförr så när han satt förporträttbysten. Det ärinte svårt att föreställasig att Alfven kunderyckas med av denfosterländskhet ochmannakraft somskulpturgruppenutstrålar och det ärsäkert i samtalen omSten Sturemonumentetsom Milles kännerfrändskap med Alfvenoch i honom vill se enmonumental konstnär.

I korrespondensen fram-skymtar Unge Herr StenSture ett par gånger.Uppenbarligen framfördesverket i Auditorium iStockholm i början av maj1916. Den 3/5 skriverMilles till Alfven att haninte fick tag i någon biljetttill framförandet. Alfvenurskuldar sig i brev 11/5...Det var forfiirligt ledsamt,ty dels hade jag narrat in dig

förgäves, dels hade jag glattmig så åt att Du hört min skild-ring av den döende Sturensbistra färd i den vinande smås-tormen, där han, omtöcknad avdödens skuggor, vrider sig iförtvivlan över att hans foster-land går sin undergång till mö-tes - dels också därför att jagkort jOre uppforandet skrivit påpartiturets titelblad "Till minvän Carl Milles"

Så det dröjde trots allt någraår innan Alfven tog stegetut att skriva ned dedikationen.

Och 1925 4/4 skriver Millesmed anledning av att GustafWasa-statyn i Nordiska Museetskall avtäckas att han tänkersig "dels sången Det var denunge Sturen etc där Gust[af]

4

3

I)UNGE HERR STEN STUREDikt av Hugo Tigerschiöld

HUGO ALn'f<~N Op.30.M d

Tenori le 11. " O era o.-- . ..

I'"'

MO~Il I 6 6 1. ~.l.fib.fl.,h.,1. L l - :-:---:--.

\I~ :- -P .---6 fi ~ ~ - - -----I~ ~~

CORD.Bassi le n.

PIANO.

" "!I"

'"' -!i: ~nIm to - ben-den,

"!I" r'

~~.L"' .. 1.~l.~II.~_ -«:=»;- " ql'::i>'\7~'" I_ft~ '''1' ~rwo-q "1JI>'''' - ...-----::: - FT-5" I. r::Jn ..rID I. rr= ::-- -»: ~-

/fl I .----:r.-'

~~ ~I'_"Y I !edvi - - IWl - de storm snö.

fr;r . ~~~"1:Sturm und Sjnu1_ ~IJ.. I ~ .

:

~.,"!9"~"'. ~ ~

IOJ ~ ~: :y-

ense. _ - - -~ .----:::::::: - ::::;;;r-

:<.:

- ~:~m~' ~.'--'f-------- ---

{) Sehwedischer Reichsverweser 1512 -1620. Copyright 1933 by Musika.liska Konstföreningen, Stockholm.

W[as]a tar baneret samt frag-ment ur Gust[af] III opera-Gust[af]Wasa" så musiken har uppenbarligenfallit i god jord. Det synes inte somom Alfvens musik framfördes vidtillfället. I varje fall har Alfvenskickat telegram att han inte hadetillfälle att närvara.

Beträffande granitbysten skriverMilles på gamla dar från CranbroockiUSA 1945 8/8

Först tackar han Tor att OD harkonserterat på Millesgården den 23/6(Midsommarafton) och sedan skriver-han:

Jag undrar så mycket om Du vill ägadet huvudjag gjorde av Dig då vi ännuvoro unga? Det står väl kvar påLidingån? I så fall vill Du ordna såatt det skeppas till Dig? Du gör meddet sen vad Du vill o. efter vår tid ärut kan Du ju låta det gå t. Nat. Mu-seum i Stockholm eller till lämplig in-stitution i Upsala, kanske t.

Linneanum där Du bott eller om D.D.har egen lokal? Du själv finner väl utdet.

och Alfven svarar med en berättelse5/9

"stod bysten strax bredvidbassängen. Jag hade stått alldelesbredvid den då jag dirigerade kören,utan att se den, ty jag hade då sett ini mig själv och inte utåt. Sådanthänder ibland. Nu strömmademinnena pånytt över mig med helasin styrka. Jag drömde om denlyckliga tid, då jag satt modell utehos Dig, och jag öveifölls aven vildlängtan att få äga detta underbara,obeskrivligt uttrycksfulla konstverk.Jag beslöt då att skriva till Dig ochfråga, om Du överhuvud taget villesälja det till mig och i så fall tillvilket pris, Men närjag kom hemoch närmare tänkte över saken,sjönk min fortröstan långt undernollstrecket, ty då insåg jag, att hurmycket Du än skulle sänka Ditt pris,måste det i alla fall komma attöverstiga mina nuvarande ekono-miska resurser av den anledning, attjag under det sista året byggt mig enny gård här i Leksand, vilken pågrund av kristiden blev fruktansvärtdyr och som därfor tvang mig till enupplåning av pengar i den högrestilen. Då jag alltså såg nyktert och

kallt på min ekonomiska ställning,måste jag begrava förhoppningen allkunna förvärva granithuvudet.Och så kom Ditt brev, däri Duerbjuder mig huvudet som gåva. Detvar trolldom! Vet Du Carl, jag trorall jag aldrig i hela mitt liv känt enså intensiv glädje, som då jag lästedetta ...

Nu skriver jag till Din bror Evertoch kapten Rudolf Nydahl, vilken se-nare ju är ordförande i Milles-foreningen. och frågar dem hur jagskall kunna få huvudet emballerat avavsändt hit på lämpligaste sätt.

Vart jag skall donera det efter vårbortgång vet jag inte i ögonblicket.Linneanum är sedan många år för-vandlat till Linnemuseum. så där pas-sar det inte. D.D. har inte och kom-mer väl aldrig heller att få en egenlokal. Övningarna hållas ständigt iMusicum, akademiska kapelletsrepetitionssal. Musicum ära den nyamusikinstitutionen. till vilken jag år1935 måste flytta över, då Linne-sällskapet fick dispositionsrätt av uni-versitetet över Linnes gamla hus, därjag bott i 25 år: Så även D.D. haringen egen plats för granithuvudet.Det sannolika blir nog att det får gåtill Nationalmuseet i Stockholm, fastnog ville jag bra gärna skänka det tillD.D. som jag nu ledt i 35 år, och därjag alltid haft idel underbara vänner. cc

Men ännu 1950 har ingenting hänt.1950 16/7 skriver Alfven till Millesatt han läst att Milles återflyttat tillSverige. Berättar att han aldrig mot-tagit bysten i granit. Han har korre-sponderat med Nydahl som sagt attförst skulle man göra en avgjutning.Denna har utförts på Nordens gips-gjuteri men trots det har Alfven intefått granitbysten. Så därför ber hanMilles ingripa. Och det gör Milles.

1951 15/11 skriver Alfven"Det var en märklig händelse för

mig då chafforerna öppnade lådan ochi blomsterrummet placerade replikenav det original, som Du hade skänktmig den 8 augusti 1945.

Nu skal/jag anskaffa en kraftigpiedestal, som mäktar uppbära dentunga skulpturen, en trädstam, somväl bör vara i manshöjd eller kanskeen aning högre. För konstverket har

jag redan för sex år sedan tackatDig av hela mitt hjärta, och nutackarjag Dig ytterligare for Dinstora generositet att själv bekostaden tunga frakten hit. "

Epilog:

Originalet i granit står ännu kvarpå Millesgården. Denna porträttbystvar förlaga till det jubileumsfrimärkesom postverket gav ut underAlfvenåret 1972 (se omslaget tilldetta nummer av Alfvenianav.

På Alfvengården finns ingen byst igrani t. Där finns emellertid enannan version i gips.

På Alfvens grav i Leksand finns enbronsavgjutning av Milles' byst. Engipsavgjutning därav finns påStiftelsen Musikkulturens Främjandeeftersom dess tillskyndare, RudolfNydahl också hade hand om Milles-gården.

Och nu slutligen har bysten i formav bronsavgjutning hittat "hem" tillOD nu när OD fatt en egen lokal iUppsala.

5

Milles och AlfvenAV JAN OLOF RUDEN

Milles berättar på sin åldershöst i ett brev 1946 14/12från USA, där han då boddeatt den första gång han fickhöra talas om Alfven var iParis, där han slet och stude-rade i sin ungdom .Det varNathan Söderblom som dåvar präst i Svenska försam-lingen som sade "Du påmin-ner mig om Hugo Alfven".Men det var först efterMilles' återkomst till Sverigesom de båda träffades. Detförefaller som om bådeMilles och Alfven haft sam-ma mecenater.

Milles var musikintresseradoch hade velat lära sig spela fiol ibarndomen men omständigheternagjorde att han aldrig blev utövande.Däremot hörde han i sin ungdomhela Paris-operans repertoar efter-som han blev medlem i dess claque.

Alfven säger (i I dur och moll,s. 73) att han "gjort hans bekantskaplångt innan han gifte sig. Redan frånbörjan fann vi den rätta kontaktenmed varandra och det dröj de intelänge förrän han blev en av mitt livsallra käraste vänner. Att han å sinsida rikligen återgäldade dennavänskap, det visar till fullo hans brevoch den vindflöjel, som han ritadeoch skänkte till min gård [i Tällberg]år 1910. Det är en symbolisk teck-ning: en liten fågel som sitter ilövverket och sjunger". När Alfvensatt modell för granitbysten måstehan ha berättat om sin gård iTällberg som var så gott som fardigoch han inviterade Milles dit. Millesmed fru Olga var verkligen på besökmen det var alltid ett företag förMilles att ta sig dit, dels på grund avhans bräckliga hälsa dels på grundav trängande arbete.

Att det finns något fler brevbevarade från Alfven än från Milleskan ha sin förklaring i att Millesvisserligen var en flitig brevskrivaremen ännu hellre använde telefonen

för kommunikation. Han klagaribland på att Alfven inte hör av sig:det finns telefon i hela Sverigeskri ver han.

De två konstnärerna betygarvarandra sin vänskap och beundran iden brevväxling som bevarats(Milles' i Uppsala universitets-bibliotek" Alfvensamling ochAlfvens i Millesgården). Millesskriver 1914 26/8

"Du vet hur bra jag trivs medDig, inte för att jag kan tävla medhocken(?) hårcognac eller humormen jag är en iakttagare som Dukanske sett o. njuter av Din närvaro.Särskilt är det monumentala i Dig o.Din konst som gjort mig till Dinvän. Det vet Du redan" . Med detmonumentala menade Milles destora formerna: symfonier ochkantater. Det monumentala var ettämne som upptog Milles' sinne viddenna tid så där har han funnitberöringspunkter. Annars var de jujämngamla och åtminstone Milleshade - eller fick - en känsla av attvara i någon mening utvald. Det

Carl Milles ritning till vindflåA lfvengården, Tällberg. Foto:Anders Lian

fanns inte heller någon konkurrensdememellan eftersom de rörde siginom helt olika konstområden.Därför kan Milles skriva samma år11/12"Tack Du käre snille o. vän för detDu är tör mig. Du är den endeverklige konstnärs-man -vän jag haro. somjag högaktar som konstnär".

Och 19162517 skriver han"Det skulle för övrigt vara förtju-sande att vara med Dig o. De Dinao. fårdjupa sig i konstnärligaspekulationer där vi märeka att viförstå hvarann bra(?) trotz det vi haskilda uttryckssätt. Det enda somsmärtar mig är att jag tror jag harmer känsla för musik än Du försculpturen, det är kanske heltnaturligt förresten ".

Alfven å sin sida är i korre-spondensen mer självcentrerad.Förutom att han ber Milles om hjälpi penningaffärer reagerar han ofta påMilles' raka brev med mälandeutgjutelser. Ett brev som innehållerbåde det förra och det senare är 191811/9.Glöm Hj Wijk, Ingen bra ide. Hirschinte heller bra"Han har alltid visat mig myckenhjälpsamhet, men jag har en tydliginstinktiv känsla av, att han i grundoch botten är en kall och beräk-nande finansman utan hjärta, somdet är farligt att bli ekonomisktberoende av. Detta oss emellan. Du

råder mig att hålla fast vid demonumentala formerna och påpekaräven det ekonomiskt fördelaktigadäri. Min i det sistnämnda har Dutyvärr orätt. Du vet icke under vilkaförhållanden en tondikta re arbetar.Hur många tror Du köper ett dyrbansymfonipartitur? Jo, endast en ochannan orkesterdirigent som därmedförvärvar sig rätt att uppföra styckethur ofta han vill utan vidare ersätt-ning. Tror Du man lever på deninkomsten?

För något år sedan köpte enförläggare i Sthlm aven amatör enbostonvals utan musikaliskt värde,men som föll publiken i smakengenom sina sötaktiga harmonier.Förläggaren köpte den för 50 kr och[ånjånade själv 50.000 kr. Sådan ärpubliken: och defattiga komponis-terna förmå här i landet ingentingmot de rika förläggarnas järnring.

Angående Hirsch kan jagberätta dig följande: jag har påförsommaren komponerat en Elegieför orkester, en minnesdikt över denädlaste bland tonskalder - EmilSjögren. Jag gjorde ett klaverutdragoch bjod det till Hirsch för 300 kr.Han svarade bl.a. Beträffande dinSjogren-elegie är den nog förpianisten i allmänhet alltfor (1)orkestral alt kunna utföras. Jagsänder klaverutdraget åter samtidigtmed detta. Saken ligger nämligen såall tryckningsomkostnaderna äro 4 a5 gånger så höga som de normala

Vindflöjeln på plats på huvud-byggnaden, Tällberg. Foto:EricAhlin

och däiför kan endast det tryckassom lätt kan avyttras. '

Men samtidigt skickar han migi bankväxel 300 kr vilket han somlån noterar å mitt konto hos honom -denne man som äger flera millioner.Vad säger Du om detta?"(l) Alfvens fotnot "Klaver-

utdraget är mycket lätt att spelamen innehållet är dystert ochklagande. Det skulle i stället variten One-step"

1913 23/3 tackar Alfven förtvå Millesskulpturer han fatt, bl.a. enmed en ung man. Dessa synes intelängre vara i behåll men det kanförmodas att det rörde sig om dentyp av statyetter som Milles tillver-kade i stor mängd under Paris-åren.

Men det ståtligaste monumen -tet över Milles' uppskattning avAlfven är ändå Industribrunnen somstår vid Tekniska Högskolan iStockholm.

1924 2517 skriver Milles"Hugo

Mitt stora industrimonumentär färdigt. Innan jag lämnar det tillgjutning villjag göra en upphöjdinskription som skall lyda unge! så:Till andra symphonien av HugoAlfven. Det skall stå där i alla tider iupphöjd skrift. Men innan jag gördet vill jag fråga om Du har någotatt invända däremot.

Svara mig omgående är Duvänlig"

I samma brev kommer Millesmed ett förslag till samarbete. Hanskulle vilj a ha ett klockspel påMillesgården "något lika klangfullt[som Trollflöjten] men svenskt -klassiskt, ej något vemodigt sorgligt,utan något av opportune i. Skulle Duvilja göra en sådan sak?"På detta svarar Alfven 1924 2517

"Din dedikation är denstoltaste gåva en konstnär kan få -och den käraste en vän kan få!Självfallet har jag däiför ingentingatt invända däremot. Möjligen skulledock språkställningen bli korrektareså här 'TIll Hugo Alfven s andraSymfoni' eller 'TIll Symfoni no 11avHugo Alfven

Det var med denna symfonijag 'slog igenom' som det heter påpopulärt språk. Den ger uttryck för

7

en rasande kamplust - som stegras iintensitet ända till och med sistatakten - mot det obarmhärtiga ödetsjärnhårda grepp. Sista satsen är entredubbel fuga, vari jag väjt ink~r~len 'ja.g går mot döden var jaggar . Men jag vill ej gå mot döden,utan mot det eviga livet.

Den fjärde symfonin som Dureste till Uppsala för au höra, mensom Du tyvärr endast fick lyssna tillgenom de stängda dörrarna, i denbesjunger jag livets högsta lycka.Den är en kärlekens Höga Visa, därjag givit allt jag äger av hjärta. blodoch livsberusning. av brännandetrånad och av solhet extas i kärle-kens högsta ögonblick. Men ävendenna symfonis slut är stormigt ochkampfyllt; där temata slitas söndersom trasiga segel, medan rorgänga-ren med sammanbitna tänder låterfarkosten rida upp mot brottsjåarna.Stormen ryter: 'vänd', men hansvarar: 'nej, fram skal/jag '. Jagtrodde du endast hört denna jJärdesymfoni, icke den andra.

Med stor glädje skalljagskriva musiken till Ditt klockspel,och få vi närmare språka därom, dåvi råkas, vilket jag hoppas blir snart.Men något honorar vill jag icke haannat än möjligen ett glas prima'hår-cognac' vid middagen, dåspelet inviges ".

8

. Något sådant klockspel synesInte ha blivit av.

Nästa gång vi hör talas omIndustribrunnen är i ett brev frånMilles 1926 6/1O

"På Industrimonumentet, som idagarna avlämnas står nu i bonzeTill HYGO ALFVENS ANDRASYMFONI (eller symfonie). Allasom läsa det tycka det är vackertbra att det står där". Och den 8/1Otackar Alfven för dedikationen ochsäger att han gärna vill beskådamonumentet i Milles' sällskap.

vI samband med Orfeus-gruppen

framför Stockholms konserthusritade Milles en ny lyra för OrpheiDrängar och eftersom Alfven varkörens dirigent fick han emottagaden varpå han 1935 23/1 O tackar förlyran "som jag naturligtvis medtacksamhet mottager, och jag ärlikaledes djupt rörd över alt Du villhedra o.D. med all skänka sång-sällskapet denna nya modell, för

vilken sällskapet senare kommer atttacka Dig, Särskilt glad är jag överatt det är samma modell som DinOrpheus håller i handen.

När skall den avtäckas? Borde ickeo.D. då hylla konstverket och dessskapare genom att vid detta storatillfälle sjunga några sånger? Vi haju nu genom Din gåva fått direktsamhörighet med Din Orpheus ... "På grund av Milles' verksamhet iUSA kom de ifrån varandra - mendetta gällde alla hans vänner i~verige något som han beklagar sigover. Inte heller Delaware-jubileet1938 då det kom en delegationofficiella personer från Sverige ochdå Hugo Alfven var där medSvenska Sångarförbundets e1itkörblev vad Milles hade föreställt sigoch mötet dememellan var helt~ss1yckat och misstolkat på bäggesidor, Alfven skickade emellertid sittförsta memoarband till Milles iCranbrook och får svar 1946 14/12"Dear Hugo - snille," .jag har skrattat O. gråtit i min själO. önskat att Du vore 20 och jag 70så hade pengar alltid kommit irättan tid att hjälpa Dig då du hadedet svårt. Och ändå tycker jag alt dulevat i himmelen jämfört m. mitt lif...j~~ bara inte begriper att Du aldrigsokte mig i Rue de la Gr. Chaumiere[i Paris, där Milles' atelje låg] -men du sökte Alice [Nordin} , menjag vet jag var illa känd bl. svensk-arna - jag var aldrig med dem ...Forsta gången jag hörde om Digvar Nathan Söderblom, som jagsällan besökte - men han sade 'Dupåminner mig om Hugo Alfven '. -Men Emil Sjögren han kom. Vi blevobä~ta vä~ner - han spelade för mig. "Milles rrunns vidare att Alfven ochhan träffades så sällan på Milles-gården. Men dit kom Henri Mateau" "hur kunde Henry Marteau kommaså ofta till oss - spelade hela kvällarhos oss - ideligen. TIll slut blev hanstött på mig då han i Oscarskyrkanspelade Requiemet för Tor Aulin somjag älskade med has(?) repetitionsav themat - men samtidigt speladehan sin symphonie - som för mig varför rik. han kunde av den gjort 20andra symphonier - sade jag. Senkom han aldrig mer t. mig för det.

Synd! Jag höll så av honom - hurhan alltid stod på samma plats istora rummet, ty aucustiken [sic}där var underbar. Men han dog.Aldrig har Du spelat for oss - aldrigtalat om att Du spelade fiol, det ärnytt for mig ... "1954, då Milles var återflyttad tillSverige skriver han 8/10 att hanlyssnat på LP-skivan med Berga-kungen och Midsommarvaka och atthan har en ide: Alfven skall skri vaen Näckensymfoni !

Al fven svarar

"Avesta 16 okt -54Käre Carl Milles!Ditt brev till mig, samma dag somjag hade besökt Dig, var det under-baraste brev jag någonsin harmottagit. Det gladde mig mer än jagmed ord kan uttrycka, ty det visarhalten av Din vänskap och Dindjupa förståelse for min musik. Detgjorde mig så rik! ... "

Och i nästa brev den 20110 tackarhan än en gång för Milles' brev.

"Under de två sista åren har jaglegat i träde här uppe, har intekunnat samla mig till någotkompositionsarbete. Det är minstackars lilla Karins smärtfyllda ochobotliga sjukdom, vilken lagt sigsom ett sorgedok över mittsinne ...Jag har på nytt velat lyftamig till musikens himmel, menvingarna har inte förmått spänna sigtill flykt. Inspirationens källsprånghar sinat .. Jag har känt som om jagvar fårdig med livet.Men så kom Du som räddaren!'Näcken' var den fackla, som på nytttände min inspiration och som återkom orkestern att brusa i huvudet.Att skildra havet, i stillhet och istorm, i månljus och i solljus - finnsdet något underbarare! Det harjagredan gjort i min symfoniska dikt'En skärgårdssägen ' och i min fjärdesymfoni, med underrubriken 'Frånhavsbandet '.Men nu kommer jag att spänna överett ännu vidare fålt. Jag kommer attbörja med Näcken, där han spelarvid forsen och blandar sina säll-samma toner med vatten bruset.Kanske kommer han också att spelavid den blanka, månbelystaskogstjamen. Så småningom leder

jag tonströmmen ut mot havet i dessstorhet - i dess glitter, i dess stillhetoch storm. Det bärande temat, denröda tråden genom det hela, kommerenligt Din önskan all bli 'Näckenspolska', som i denna tonmålningkommer att uppträda med hundra-tals skiftande omgestaltningar enligtsamma contrapunktiska teknik, somjag användt vid uppbyggandet av'Midsommarvaka '.Denna nya tondikt kommer att blimin enkla hyllning till Dig och Dittlivsverk på Millesgården. Som Duser, har tanken därpå inte lämnatmig någon ro, och snart skalltondikten stora huvudkontur ha fåttfastform ... "

Han återkommer 1955 14/9

"Du talar om Näckensymfonin ochundrar om vi blir färdiga med den

till nästa sommar. Ja, jag hoppas attdet måtte lyckas" skriver han ochupprepar "innehållet"."Men om jag orkar med dettaarbete, det blir en annan sak. Det ärinte lätt att samla tankarna till enmusikalisk gärning, där hemmetligger holjt i sorgedok genom minlilla Karins svåra och oerhörtplågsamma sjukdom. Man jag skall ivarje fall försöka"

Av detta blev intet konkret menman kan i alla fall föreställa sig attAlfven gladde sig åt ett sådant"uppdrag" och att det satte hansfantasi i rörelse. Det blev i ställetbaletten Den förlorade sonen somsatte punkt för hans kompositoriskaverksamhet.

9

Alfvendagen 7 juli 1995Istrålande sol anlände årets

Alfvenpristagare Lars JohanWerle i kyrkbåten rodd avUllvis byalag. och tågadedärefter under tonerna tillLeksandspelmännen upp påtunet till Alfvengården. Därfick han motta Alfvenme-daljen i guld och en check påprissumman 75.000 kr urGunnar Petris hand ..

Ceremonin omgärdades traditions-enligt av spelmansmusik och kör-sång, denna gång av Sofia kammar-kör från Stockholm under ledning avPär Fridberg.

I samband med Musik vid Siljan-veckan har för första gången ägt rumen romansinterpretationskurs med fyrasångare och två pianister under led-ning av Märta Schele och KerstinÅberg. De visade upp vad de lärt viden konsert i "Musikens hus" senare pådagen.

Stipendiaterna från Falu musikkon-servatorium Maria Keohane (sång),Annika Samuelsson (cello) och KarlHenrik Lövenhamn (piano) framfördeett arr av Alfvens Aftonstämning

Lars Johan Werle ochfru i samspråkmed Cecilia Gyllang

10

Brunnssextetten Hvilan underhöllnär åhörarna samlades

Spelmännen från Leksand speladelåtar efter Knis Karl nämligenGånglåt efter Lekatt MatsPolska (Vårvindar friska)Leksands låtVallåt framförd på spilåpipa av LarsJobsLeksands brudmarsch

Sofia kammarkör under ledning avPer Fridberg framfördeAftonstämning av Hugo AlfvenStjämtåndning av Oskar LindbergI denna ljuva sommartid i arr avAnders NybergSommarpsalm (ur Ljus och mörker)av Nils LindbergCanzone 126 av Lars Johan WerleWade in the water i arr av NormanLuboffOch jungfrun hon gick i ringen i arrav Alfvensamt som extranummer Folkvisafrån Gotlandi arr av Alfven.

11

Lars Johan Werle,

Alfvenpristagare 1995

intervjuas av Jan Olof Huden

JOR: Vad anser du om värdet att på detta sätt uppmärksamma en(äldre) person och hans insatser?UW: Även en äldre konstnär kan väl behöva lite' uppmuntran?

JOR: Har du träffat Alfven någon gång? Och i så fall när var det?UW: Ja, jag sjöng i kören på Konserthuset i Stockholm - på Alfvens

70-årsdag? under hans stimulerande ledning. En symfoni med kör trorjag.

JOR: Har Alfven betytt någonting för dig?UW: Givetvis, men svårt att precisera. Jag har alltid beundrat hans

orkesterbehandling.

JOR: Vad tyckte du som yngre om honom och hans musik?UW: Mycket bra. På 50- och 60-talet var det i vissa kretsar på modet

att se ned på användningen av svensk folkmusik i symfoniska samman-hang ("sill i kapprock"). - Däremot var det legalt med folkmusikjazz. -Jag har alltid tyckt detta är en rätt snobbistisk inställning. Utan folk-musiken hade naturligtvis Alfven inte haft sin särart.

JOR: Vad tycker du idag?UW: Mycket bra.

JOR: Tycker du det finns några beröringspunkter mellan er som per-soner eller i musiken?UW: Ett nordiskt (svenskt) drag finns säkert även omjag inte precis

betonat detta i min musik.

JOR: Vilken var din reaktion när dufick reda på att du skulle tilldelasAlfvenpriset och guld-medaljen?

UW; Jag blev inte f-d precis. Nejjag blev glad och smickrad!

JOR: Var står du själv idag?UW: Jag har insett att j ag bör ägna mig åt opera och annan vokalmu-

sik, ej symfonier och sån't.

JOR: Vad ser du fram emot?

UW· Att bli klar med Äppelkriget.

12

Herrans bönNågra tankar kring Alfvens oratorium

AV LENNART HEDWALL

Lennart Hedwall, Alfvenexpert och dessutom nybliven doktor i musikvetenskap presenterade Herrans bön före kon-serten den 18 maj och Alfveniana har fått lov att publicera hans föredrag.

D et är ett stort och ovanligtevenemang när nu HugoAlfvens stora oratorium

Herrans bön framförs i Storkyrkan-det är inte var dag man får vara medom ett framförande av detta verksom ändå är ett av tonsättarens mestcentrala och därtill en milstolpe isvensk körmusik överhuvudtaget.Orsakerna till att verket inte är merakänt och framfört är troligen många,inte endast att det kräver en storuppförandeapparat, fyra solister, storkör och stor orkester och dessutomavsevärda kvaliteter hos dem som tarsig an det, utan också att det kantyckas framstå som ett en smulaudda verk i Alfvens produktion, därju Midsommarvaka och alla de andrasvenskklingande verken kommit attdominera bilden och därtill fått enalldeles särskild plats i våra hjärtan- det kommer man nog inte frånäven om det nationalromantiskaknappast är så gångbart just i dessadagar ... När det nu fallit på min lottatt introducera verket, vill jag förstse litet bakåt i tiden och underskadels om det fanns någon inhemskoratorie-tradition för Alfven attbygga vidare på, dels Alfvens even-tuella förhållande till den och hansegen position vid den tid han skrevverket, dvs vid sekelskiftet 1900.

Oratoriet i SverigeFör att börja med oratoriegenren ärdet lätt att konstatera att det intefinns någon egentlig motsvarighet isvensk musik till de stora internatio-nella mästerverken av Bach, Händel,Haydn, Mendelssohn, Schumann,Liszt och Brahms, även om en ochannan ansats ändå gjordes. I vad

som skulle kunna kallas slutet på enlång 1700-talstradition skrev Fran-cesco Antonio Uttini 1776 ett pas-sionsoratorium över ett Metastasio-libretto - så får man nog kalla det,närheten till den dåtida operansuttryckssätt är uppenbar - och i detsena 1700-talets närmast sentimen-talt betonade smak tillkom i börjanav 1800-talet två ganska märkligaverk till texter av den originelleUppsalaprofessorn Samuel Ödrnann,akademisekreteraren Pehr FrigelsFörsonaren på Oljoberget och hov-kapellmästaren och senare Uppsala-directorn, koralboksförfattaren ochmanskörspionjären Johann ChristianFriedrich Haeffners Försonaren påGolgatha. Under 1800-talets gångskrevs förstås en rad ibland ganskaståtliga kantater och andra körverkmen inga egentliga oratorier, förränGunnar Wennerberg 1860 fullborda-de sitt Jesu födelse, som också täm-ligen snart gavs ut i tryck (1863)men inte framfrdes förrän 1888.Det är förvånande att det kom attdröja så länge, eftersom att sjunga ikör och just i större körsällskap, medpiano eller ännu hellre med orkester,var en omtyckt och dessutom ytterstvällovlig sysselsättning för musikbe-gåvade amatörer under hela 1800-talet, där eljest de stora formerna-symfoni och kammarmusik - varnärmast satta på undantag; manbehöver ju bara tänka på hur Lind-blads och Berwalds symfonier be-handlades! I Stockholm fanns så-lunda ett "harmoniskt sällskap" somframförde Händel- och Haydnorato-rier redan på 1820-talet, och 1860grundades av Norman, Hallströmoch Julius Gunther Nya harmoniskasällskapet för samma ändamål. Närdetta sällskap upplöstes 1880, följdes

det året därpå av Musikföreningen.som under Normans och senareConrad Nordqvists, Joseph Dentes,Franz Nerudas och slutligen ViktorWiklunds ledarskap var aktiv framtill 1924. Det var i detta sällskapäntligen Wennerbergs Jesu födelsekom till uppförande, och där togman upp samme tonsättares StabatMaler 1893 och Jesu dom 1901 -samma år som Wennerberg gick bort- och man gav också sju satser urdennes efterlämnade oratorium Jesudöd 1902. Dessutom framfördes1900 Saul och David av Per UlrikStenhammar, Wilhelm Stenham-mars far, som hade komponerat dettaverk i slutet av 1860-talet (han avled1875), och det gavs nu i sonensinstrumentati on.

Musikföreningen hade 1885 fått enkonkurrent, Andreas Hallens Fil-harmoniska sällskapet, som bl a på1890-talet för första gången i Sveri-ge framförde Bachs passioner. Mende svenska fick just vid sekelskifteten viss uppmärksamhet genom Mu-sikföreningen, som därtill gav ett parsatser ur Normans ofullbordadeoratorium Die Konige in Israel 1900och hade givit den aktuelle FriedrichKiels Kristus 1896 och 1897(framfört i Uppsala 1895). BådeWennerbergs och P. U. Stenham-mars verk var som så mycket annatav tidens sakrala musik hållna iytterst traditionell stil med väl igen-kännliga drag av Händel iköravsnit-ten och Mendelssohn i solopartierna,även om båda i vissa moment kundeingjuta en närmast italienskt-klingande aria-atmosfär och Sten-hammars Saul och David tack varesonen erhållit en påtagligt "modern"orkesterdräkt. Om den melodiska

13

grundtonen i Wennerbergs onekli -gen mycket anslående verk får manett tämligen gott besked genom hansalltjämt mycket omtyckta Davidspsalmer. Men de nämnda svenskaverken inrymde knappast något merpersonligt uttryck även om de varrespektabla, välklingande och syn-barligen också angenäma att sjunga.

Alfven och oratorietVad var det då som på sommaren1899 lockade Alfven att pröva pådenna oratoriegenre? Möjligen såghan det som en utmaning att försökage den en mer aktuell och j ust per-sonlig utformning, och att det låg ettstort allvar bakom hans storslagnakompositionsplan kan inte betvivlas.Som bekant betraktade man då ännuAlfven som en ytterst seriös ochkrävande konstnär, som oftast ut-tryckte sig i mörka färger och medinte så litet av patetik och "Welt-schmerz". Han har själv berättat atthan måste skriva Midsommarvakasom ett bevis för att han också kundeuttrycka glädj e och humor i sin mu-sik; det var omedelbart efter framfö-randet av Herrans bön som hanjunärmast tyckte sig vara tvungen attförsvara i ett brev 1903 till OscarQuensel (se Tempo furioso, s 143t).Snart skulle dock ljuset falla in allt-mer påtagligt i hans musik, fr o mtredje symfon in ett par år senare.Men han debuterade ju på allvarmed en dyster och dramatisk - ochrent av "lugu-ber" - c-moll-sonat förviolin och piano 1896. Han skrevenrad sånger och pianostycken i sam-ma tunga och ofta patetiska anda denärmaste åren, och även hans förstasymfoni från 1896 går ju i moll, ochhan talar ju också om de "vilda hös-tarna" som sina "härligaste diktarti-der". Hans andra symfoni står vis-serligen i D-dur, men den är ju enveritabel kamp symfoni och skildraren strid på liv och död som i denstora slutfugan - med "dödskoralen"- ändas i moll, som ett tecken på attkampen blivit oavgjord och måste gåvidare.

D-dur-symfonin blev Alfvens defini-tiva genombrott, när den spelades ffg1899. Framgången ledde till godaförlagskontakter och förlagskontraktoch snart också till att han fick det

14

maktpåliggande uppdraget att kom-ponera den stora kantat som Kungli-ga Teatern ville fira det stundandesekelskiftet med. Texten, av ErikAxel Karlfeldt, gav Alfven tillfälleatt bl a i mäktiga körsatser fångabåde livets under och seklernas färdoch i ett hyperromantiskt sopransolomed rik kromatik och på en gångtung och djärv kromatik uttrycka vårjordiska tillvaros många brantaskiftningar.

Verkets tillkomstMen Alfven hade således redaninnan han fick budet att skriva sinSekelskifteskantat - texten erhöllhan så sent att han bara hade någradecemberveckor på sig för dennakomposition! - planerat det mesta avoratoriet Herrans bon, som han ladeupp konturerna till på Gräskö iStockholms skärgård, där familj enhyrt en sommarbostad. I detta verkgriper han tillbaka på en text ur endramatisk dikt, Martyrerna, av denpoet som han kallade sin ungdomsälsklingsskald, Erik Johan Stagneli-us. Alfven har såvitt jag vet aldrigberättat varför han var så fängsladav Stagnelius, somju är en påmånga sätt svår och sammansattpoet, även om hans romantiskaspråk redan i sig är en njutning.Stagnelius skriver åtskilligt omllivsgåtorna i sin religiöst färgadelyrik, där han bygger upp ett helttrossystem med ofta spekulativa ochnärmast exotiska drag, och samtidigtdiktar han om den onåbara kärleken,den som bara kunde materialiseras ihans drömmar. Alfvens egen reli-giösa uppfattning grundlades sombekant i hemmet inte minst genomhans mor, men det är nog tämligensvårt att förbinda vare sig hanskonstnärligt-etiska inställning ellerhans dåtida livsföring med någonverklig religiositet eller religiöskänsla, i varj e fall inte i dåtidensgängse mening. Själv vittnar hanegentligen bara om sin fascinationinför textens skönhet, om Stagneli-us "underbart sköna omdiktning avHerrens bön" och skriver i memoar-delen Första satsen:"Denna text kunde jag snart utantill.Den fyllde hela mitt väsen och tändeinspirationens låga. Jag börjadeomtolka orden i musik. där varje

bön skulle få siu eget musikaliskauttryck. Jag ville bygga upp ett heltoratorium på denna himmelska dikt,i den renaste och konstrikaste formjag mäktade åstadkomma. På pap-peret kom inte en nOL.men dessuppmärksammare lyssnade jag tilldet allt starkare pockande tonflödeti huvudet. Först i borjan på detfoljande året begynte nedskrivning-en av utkastet."Det följande året var alltså 1900, dåAlfven förresten också komponeradeen närmast koral artad manskörssatsöver Stagnelius dikt Lugn i tron. Påvåren reste han till Köpenhamn, därFranz Neruda med stor framgång tvågånger framförde hans D-dur-sym-foni, och på sommaren, som till-bringades på en grannö till Gräskö,Marön, gick arbetet med oratorietvidare. I slutet av året reste han utpå sin första resa som Jenny Lind-stipendiat och kom då åter till Kö-penhamn och fick genom sin förläg-gare Hennings en bostad i Klampen-borg, där slutkören till oratorietskrevs och instrumentationen påbör-jandes. Renskriftet av partituret ärsedan daterad "Roma 19 april 1901".Den 2 dec 1902 uruppfördes Herransbön i Musikför-eningen i Stockholmav samme Neruda, som då sedan1891 var dess dirigent, och man kanväl förmoda att det finns en direktrelation mellan N erudas insats förandra symfonin och för det nya ora-toriet. Han hade synbarligen varitstarkt engagerad i symfonin, ochkanske hade han nu lockat Alfvenatt slutföra sitt stora arbete genomatt erbjuda en eljest inte helt själv-klar möjlighet att få ett så stort kör-verk framfört. Solister vid uruppfö-randet var Valborg Svärdström,Davida Afzelius-Bohlin, HenningMalm och Holger Nyblom. I pro-grammet stod då att läsa följanderader om Stagnelius skådespel somtillkom 1821:

"Handlingen i Martyrerna är förlagdtill det gamla Karthago, omkr. 200år e. Kr. Huvudpersonen är Perpe-tua, änka efter riddare Flavius. Ihemlighet har hon övergått till denkristna läran och mottagit dopet, blirjämte de övriga kristianema vid ennattlig gudstjänst i en undangömdgrotta långt inne i skogen tagen tillfånga och ställd till doms. Utan att

ge vika för sina närmastes bönereller hot, utan fruktan för de marter,som vänta dem som icke hörsammakejsarens bud att avsvärja den nyavilloläran, blir hon ståndaktig i sintro och krönes tillsammans med deövriga bekännarna av Kristi läramed martyrkronan."

Parafrasen över Herrens bön åter-finns i skådespelets andra akt, andrascenen, där Perpetua lär sin lille sonFlavius - döpt efter fadern - attbedja. Parafrasen följer Matteus-evangeliets (kap 6) bön med tillfo-gande aveninledningsfras samtäven några verser över det sederme-ra vanliga tillägget "riket är ditt ochmakten och härligheten i evighet";däremot är det Alfven själv som lagttill ordet "Amen", som i mäktigaslutackord också får bilda oratorietsavslutning.

Här skall inte sägas så mycket omsjälva kompositionen, dels därför attden finns tämligen detaljerat beskri-ven i min första Alfvenbok. delsdärför att jag inte vill binda lyssnan-det vid några särskilda tekniska ellerpå annat sätt anmärkningsvärdadetaljer (jag fick en rejäl tankeställa-re senast när jag inför sällskapethade berättat om Alfvens femte

symfoni, och dirigenten den gångeninte alls hade tagit fasta på - ellerens upptäckt? - några av de inslag iverket som jag ansåg hörde till deväsentliga). Några ord om de en-skilda satserna får det väl ändå bli,och kanske skall jag då först passapå att rätta ett påstående i dennämnda boken, s 284, där jag apropåförsta satsen nämner "en grandiostuppbyggd stegring med succesivakörinsatser med triolfigurer i kortanotvärden" - det är inte trioler utanskal figurationer i sextondelar somvävs samman i denna effektiva steg-ring som kommer två gånger, först iE-dur, sedan i G-dur.

TillägnanMen innan jag går vidare, ber jagändå få göra en liten omväg och ettögonblick fä stanna inför att orato-riet enligt det tryckta klaverutdragetfrån 1910 är tillägnat "Fru BerthaAnge-lin", och det är på flera sätt an-märkningsvärt. Bertha Angelin varen gift dam som Alfven ivrigt upp-vaktade i början av seklet och somfick sig en lång rad kompositionertillägnad, även f ö Lugn i tron (omdetta står en del i mina böcker),innan han "drab-bades" av Maria

TILL FRU BERTHi::J RNGELlN.

önUR °MRRTYR.ER.DrIAF o.STfIGIJELIUS

T0NS,LlTT FOR-

SOLT ,KöR OCH ORKESTER

;:J F

HUGOo~LFVEn '~-- oP.15.---

KLAVERUTDRAG MED TEXT

STOCUHOLM-MUSIKtlLlSKtl J,\onSTFÖREnmGED

Kröyer 1902. Och med detta är jaginne på ett kapitel som onekligen ärlitet svårt att förbinda med en ton-sättning av Herrens bön, nämligenAlfvens monomana kvinnodyrkanoch hans närmast konstitutionellaflyktighet i sina relationer till kvin-nor. Mycket om detta har ju nyligenblivit än mer klarlagt i Per Wäst-bergs helt oemotståndliga bok omsystrarna Alice och Hjördis Nordin -den kom förra året och är verkligenvärd att läsa och begrunda, främstför den inblick den ger i en konst-närlig kvinnovärld vid sekelskiftetoch alltså inte endast för den egent-ligen rätt skrämmande bild denframmanar av den oförbätterligemanschauvinisten Alfven som manså att säga får på köpet. Jag tänkerinte fördjupa mig i detta, men-onekligen är kontrasten mellan denmusik Alfven säger sig vilja skriva-"den renaste och konstrikaste" - ochden livsföring han ägnar sig åtnästintill obegriplig, även om maninte vare sig vill, kan eller bör an-lägga några konventionella moralis-ka aspekter. Hjördis Nordin, senareIvar Tengboms hustru, säger på ettställe att hon flera är efteråt frågadeAlfven. hur han med vaken vilja gavkvinnor så mycket lidande, och,säger hon, "han svarade öppet, medsitt förtjusande barnsliga stamman-de: När jag vet att de sitter och grå-ter och väntar på mig, hör jag fan-tastiska toner välla fram, då skaparjag musik. Det är underbart."

För Alice Nordin blev Alfven denförsta stora kärleken som blev tilltragedi när hon som trodde sig för-lovad med honom plötsligt fick vetaatt han var bunden ti Il en annan,rentav en kurskamrat till henne.Kort därefter finns även denna fruAngelin med i bilden, denna Berthasom med sina initialer inflätade iAlfvens blev till narnn- och tonchiff-ret H-B-A - i pianostycket Sorg-och småningom till det Alfvensspeciella "signaturmotiv" med trefallande små sekundintervall somdyker upp i så mänga av hans senareverk. Det finns faktiskt också i Her-rans bön, i orkesterns ram kringandra satsens första avsnitt.

Man vågar nog hävda, att hela dettakvinnokomplex (tolka gärna ordet i

15

åtminstone två betydelser!) finnsmed när Alfven ger sig i kast medkomponerandet av Herrans bön.Hos Stagnelius, som Alfven ju sägersig vara djupt förtrogen med, finnsen ständig pendling mellan hängi-ven gudsmystik och i högsta gradjordisk kärlekslängtan - de bådapolerna bildar på ett sällsamt sättbakgrund åt varandra och står i ettslags ständig växelverkan. Vågarman tro att Alfven kände eller åt-minstone tyckte sig erfara någotliknande - å ena sidan modemsgestalt som ett inbegrepp av allt rentoch värdigt och med en klart religiösförankring, å den andra "alla dessakvinnor" som lockade och drog. Vartonsättningen av Herrans bön kan-ske en sorts botgöring?

KontrapunktI varje fall blev det nya verket minstlika kraftfullt och allvarstyngt somandra symfonin och i sin art ochgenre lika betydande. I ett oratoriumbör solo- och körsatser omväxla, ochså sker också här. I de flesta avkörpartierna ålägger sig tonsättarenen sträng kontrapunktisk teknik, ochlikartade polyfona satsbilder är van-liga i äldre oratorier och finns ex-empelvis hos både Wennerberg ochP. U. Stenhammar och även hosHaeffner i en stor Amen-fuga i För-sonaren på Golgatha. Men till AI-fvens kontrapunktiska mästerskapnår inte på lång väg de svenskaföregångarna, alldeles bortsett frånatt deras fugasatser oftast har entämligen neutral karaktär och trotsden nämnda Händel- och Mendels-sohn-inspirationen gärna blir ensmula stereotypt akademiska. Al-fven hade ju visat sin kontrapunktis-ka lejonklo (om det nu kan tänkasfinnas en så-dan) i D-dur-symfoninsfinal, en magnifik trippelfuga, ochsista satsen i oratoriet kröns avenlika magnifik kvadrupelfuga, därvarje textdel fått sitt eget motiv:"Din är makten", "Din är härlighe-ten", "Och äran" samt "Amen", ävenom de två senare kanske snarare kanses som två beledsagande motiv.Men kopp-lingen av de fyra motivensker i den tvåköriga och åttastämrni -ga satsen med all upptänklig polyfonkonstmässighet - här finns allt avdet man kallar exposition, genomfö-ring, trångföring etc i ständigt nya

16

kombinationer och motiven användsockså i omvändning.

I Första satsen skriver Alfven attoratoriets slutkär "skulle bli en fugaför åtta realstämmor , uppdelade påtvå körer, och med fyra redan i förstagenomföringen inträdande tema,utformade enligt lagarna för denfyrdubbla kontrapunkten. Det skullemed andra ord bli en åttastämmigkvadrupelfuga, avsedd att söka geillusion av de himmelska härskaror-nas brusande lovsång till Gud: "Dinär makten, äran, härligheten.Amen."

Inspirationen till denna kör hadeflammat upp ur Gustaf Dores nästsista teckning i Dante Alighieris"Divina Commedia", planschen 134i det av John Rosen utgivna prakt-verket. Det var för övrigt varkenförsta eller sista gången som Doresatte notpennan i min hand, ty hansfantasi och skönhetsvärld var över-mänsk-liga."

Detta tonsättarens eget vittnesbördväger tungt, och i slutkören vällerljus och kraft fram på ett dittillsohört sätt i svensk musik. Kvadru-pelfugan blir därmed den skarpasttänkbara kontrast till det parti somligger före den, ett ångestladdatavsnitt till orden "Oss från det ondafräls" som jag i min bok associa-tionsvis satt i relation till ångestro-pen i Strindbergs nästan exakt sam-tidigt skrivna Ett drömspel. En merpåtaglig parallell till dessa dramatis-ka passager finner man i stormsce-nen i början av Verdis opera Otello,som hade premiär i Stockholm 1890och som Alfven som violinist i hov-kapellet medverkat i. Det liggernära till hands att han tagit vara påde orkestrala effekter som Verdi härexcellerar i, och han har kanske tagitintryck också av andra av den storeitalienarens verk; dennes Requiemhade f ö framförts i Stockholm någragånger (ffg 1877) och även hansPezzi sacri var aktuella (ffg 1899).Övergången från ångestavsnittet tilldet korta ackordiska partiet föreslutfugan sker med en uppladdningsom skapar en veritabel "Vardeljus"-effekt, ännu ett närmast opera-artat dramatiskt inslag således.

Om arbetet med fugan säger Alfvenvidare bl a, att han aldrig tidigaregivit sig i kast med ett så komplice-rat problem:

"Jag arbetade från morgon till kvälloch gick till sängs med en hjärna,som kokade av dagens ansträngning.Enda möjligheten att få någon sömnvar att dyka ned med huvudet i enstor hink. fylld med kallt vatten.Annat sömnmedel kändejag inte påden tiden. - - - Annu i drömmenhördejag bruset av de saligas jub-lande sång. och bakom de slutnaögonlocken skymtadejagfortfaran-de Dores himmelska vision. Minatankar kretsade ständigt kring musi-ken. både dag och natt. När hjärnaninte arbetade i medvetet tillstånd.arbetade den i det undermedvetna.Den var oförmögen att släppa sittgrepp om ämnet."

Man kan måhända tycka, att dennaslutkör ytterst är en skicklighetenstriumf och ingenting annat, menAlf-ven hyllade ju - alltmer underårens gång - perfektionen som ensjälvklar del av den sanna skönhe-ten. Redan i Herrans bön förbinderhan också på olika sätt en äktro-mantisk klanglig skönhetsdrift meddenna hantverks-tekniska perfektion.De romantiska dragen märks kanskeännu mer i de andra körsatserna, tex i inledningen och i tredje satsensutsökta damkörssats, och likaså iandra satsens mittparti, där densvärmiska stämningen nästan får ettfrikyrkligt-sentimentalt drag som välär tänkt att balansera den striktaduosatsen i de omgivande partierna.Fjärde satsens altsolo inbjuder ocksåtill likartade tongångar, men här äruttrycket betydligt mer varierat ochkombinerat med en känslig och förtiden fullt modern harmonisk regist-rering. Just den skiftningsrika har-moniken med dess täta modulationerunderstryker i sin tur den stagneli-anska poesins diktion på ett inkän-nande sätt. Det blir därför lätt attvid lyssnandet ta fasta på texten ocherfara hur Alfven lyfter fram den,samtidigt som han gör en högstpersonlig tolkning av den. Att viredan är ganska långt från 1800-talets ofta stela kyrkomusikaliskaformalism är mer än uppenbart -detmåste för både exekutörerna och

publiken ha känts som om ett nytt tidsskede hade tagitsin början, när man bara något år efter Wennerberg ochStenhammar fick uppleva denna den unge Alfvens skön-hetsdröm. I dag vågar man kanske tillägga, att Herrans

bön äger en karaktär av tidlöshet och skänker sammakänsla av att existera "över tid och rum" som både Doresplanscher och Stagnelius dikt.

Påfrestande tågnatt för småbarnsfar

Det är allom bekant att Hugo Alfven gärna uttryckte sina åsikter. Varje läsare av hansinnehållsrika memoarband känner väl till den sidan av Alfvens personlighet. Från Alfvensumgänge fmns det åtskilliga vittnesmål om hans frikostighet med egna tyckanden.

Lika känd är Alfvens faiblesse rör en ståndsmässig livsföring. Hans kräsna vanor fmnslikaledes dokumenterade i memoarerna och hos samtida vittnen.

En skärva i hans kvarlåtenskap illustrerar de här båda dragen. Våren 1906 bodde HugoAlfven til.sammans med hustrun Maria och nyfödda dottern Margita i Edelslund vidÖresundskusten. Alfvens arbete bestod av instrumentering av den tredje symfonin, då och dåavbrutet av dirigentuppdrag. En sådan utflykt ägde rum den 10-11 mars, då tonsättaren leddetvå konserter med dåvarande Göteborgs orkesterförening, varav en med enbart egna verk.

Efter fullbordade konserter tog Alfven nattåget till Köpenhamn. Tågnatten blev emellertidså påfrestande att Hugo Alfven rårfattade en insändare. Skrivelsen skickade han till HenrikHedlund, då huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Raderna sombevarats i Hedlunds arkiv i Göteborgs universitetsbibliotek skulle i tidningen underteckas medsignaturell "A.":

Våra sofvagnar

Hänned ber undertecknad att få fästa vederbörandes uppmärksamhet på ett slarf, somsynes mig alltför stort och för de resande alltför obehagligt för att ej blifva påpekadt.

Då jag nämligen i söndagsafton, i tåget Göteborg-Köpenhamn k110.30, skulleintaga min bädd, funnos inga handdukar inlagda i kupeerna, ingen som helst handduk itoiletten, icke en droppe vatten i karafinen och intet vatten i ledning till tvättfatet.

Det kan vara alldeles nog med det obehag man har på denna linje med att nödgastillrättavisa tölpiga, illa uppfostrade norskar, utan att resan därtill platt ska rördärvasgenom (som jag antar tillfällig) försumlighet af den eljest idealiska tågpersonalen.

Hedlund tog in skrivelsen, men inte i Alfveris skick. Tonsättarens utfall mot de norskamedpassagerarna var uppenbarligen att gå ror långt. Henrik Hedlund strök helt och hållet dennapassus och lät det sista stycket bara innehålla ett påpekande om den "eljest idealiskatågpersonalen" .

Kanske var det inte för mycket begärt att en småbarnsfar med två på varandra följandekonserter bakom sig ville ha lite bekvämlighet och nattro? Men varför klaga på norrmän sombara några månader tidigare hade varit landsmän?

Gunnar Ternhag

17

Alfvensalen i Uppsala invigd

Orphei Drängar har fått ettnytt hem efter det alltförtrånga Orangeriet i den

närbelägna KFUM-borgen vidFyrisån. Den 2 september var denofficiella invigningsdagen medvisning av de två plan som OD hyri det hus som byggdes 1911 förUppsala KFUM-förening. Undersenare år har detta hus som till detyttre kan karakteriseras som na-tionalromantik med drag av me-deltida tegelkyrkor och till det inresom en exponent för den då mo-derna jugendstilen använts fördiverse ändamål. Det har nu pie-tetsfullt restaurerats av fastighets-ägaren Gunnar Stam.

OD disponerar de två överstavåningsplanen och har nu äntligenfunktionella utrymmen för kontor,notförråd, samvaro och repetitio-ner.

Konsertsalen som rymmer 250åhörare är ett välkommet tillskottför kammarmusikframförandenoch Musik i Uppland har redaninnevarande säsong förlagt sinkamrnarmusikserie till Alfvensa-len.

Den officiella invigningen ägderum i Alfvensalen med represen-tanter för OD som berättade omhusets historia och restaurering(ordföranden Per Sverredal) ochom den krokiga vägen att finna etthem för OD (hedersordförandenCarl-Olof Jacobsson) samt förUppsala universitet som lycköns-kade med en tavla av universitets-huset genom rector magnificusStig Strömholm.

Eftersom OD valt att hedra sinmångårige sånganförare HugoAlfven med att uppkalla konsert-salen efter honom har Alfvenfon-den bekostat en avgjutning av CarlMilles' Alfvenbyst från 1911 ochJan Olof Ruden fick som Alfven-fondens representant äran attofficiellt överlämna denna gåva.Vid flytten från Orangeriet har"bortglömda" tavlor kommit fram,bl.a en landskapsbild från Tällbergmålad av Alfven. Men även tvåporträtt föreställande Alfven,varav ett i full ornat från 1936 avKronstrand och ett saknat porträttav Robert Thegerström från år1900.

JAN OLOF RUDEN

Litteratur om själva huset:

Mats G Beckman, KFUM-borgen:ett Uppsalahus : tillkomsthistoria,former och ideer. C-uppsats ikonstvetenskap Uppsala 1992.

---_ ••..---

18K. f U. M:S NYBYGGNAD l UPPSALA. fASAD MOT VÄSTRA STRANDGATAN Ritning tillfasad av Axel Lindegren

Jan Olof Ruden i nvuickningstagen.

Foto: Jan Heimer

J9. n.xel :"i.ndeq=ens skiss av t:.Ö<je:.cssalen. :..anc.sa=kivet.

Axel Lindegrens skiss till högtids-salen. numera Alfvensalen

Carl-Olof Jacobsson klipper avinvigningsbandet

En utvald kör ur OD sjöng någraAlfoensånger vid invigningen

19

517 Midsommarvaka - DalarapsodinTokyo, kotoensemblen Kinu-no-Kai

Dalarapsodi : Svensk rapsodi m 3 op.4 7 (1931). -Orfeus, 1994. - 1 CD-skiva

SKCD 9401. - 21,5'. - Stockholms filharmoniskaorkester, dir Neeme Järvi. - (Encore!)

Under året sjunger Madrigal de BrasiliaAftonen

1/8 ur Den förlorade sonenGöteborg, Symfonikerna vid invigningenav Internationella Friidrottsförbundetskongress

En skärgårdssägen : Symfonisk dikt op.20 (1904). -Phono Suecia, 1995. - 3 CD-skivorPSCD 79 . - 17'. - Konsertföreningens orkester, dirHugo Alfven. - (Conducting composers)

4/8 MidsommarvakaGöteborg, Symfonikerna vid invigningen avfriidrotts-VM

12/8 ur Den förlorade sonenGöteborg, Symfonikerna

11/11 Gryning vid havetStockholm, Immanuelskyrkan, Stockholmsstudentsångare, dir Lars Blohm

Vid Föreningsstämman den 7 juli i Tibble omvaldesordföranden och styrelsen med undantag för Bo Syl van,vilken dock adjungerats till styrelsens samman-träden.Styrelsen består därför av Åke Holmquist (ordförande),Gunnar Ternhag (vice ordförande), Jan Olof Ruden(sekreterare), Agneta Ljunggren (kassa-förvaltare) samtledamöterna Gösta Alfven. Göran Furuland och JanHeimer. Revisorerna Margit Hellman och Hans Gyllangomvaldes liksom valberedningen Gunnar Petri och HansNordmark.

Vid styrelsesanunanträde i september beslöts att inteanordna någon höst-aktivitet iHugo Alfvensällskapet.

För våren planeras kombinerad Föreningsstämma ocharrangemang på Millesgården i april. Detta för att ge flermedlemmar tillfälle att närvara vid årsstämman. Arran-gemanget sker i samarbete med Millesgårdens vänner.Närmare detaljer i sinom tid.

24/8 MidsommarvakaTrondheim, Olavshallen, symfoniorkestern,dir Arve Tellefsen

19962711 Festouverture op.26 Arr G Johansson

Stockholm, Kulturhuset, Stockholmsblåsarsymfoniker, dir B Tommy Andersson

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i.

Medlemsförmåner:• Tidskriften Attventene• Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand• Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde• Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i

Stockholms Konserthus• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i

Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från

producenten• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala• Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival