Nummer 1, Januari 2016 Årgång 25

FÖRENINGSPOST B

Avs: breidablick 2178 93 DROTTNiNghOlm

Läs mer om Oskar Anderssons borg på sidan 3. Bilden visarsalen och nedre tornrummet under nu pågående restaurering.Stommen av stående plankor är för tillfället blottlagd och mankan föreställa sig hur detta sätt att bygga trähus inspirerat OskarAndersson till tornkonstruktionen. Plankorna härrör från enbetydligt äldre byggnad.

Årsmöte den 19 aprilÅrsmötet 2016 blir tisdagen den 19 april på Klockar - gården. Från 18.00 bjuder vi på lätt mat och förhand-lingarna börjar ca 18.30. efter det formella delen av års-mötet den fängslande berättelsen om hur livia Fränkelflydde från ett koncentrationsläger i tyskland till enbarack vid söderby på lovön. Boka den 19 april!

Uppropet lönade sig!

i förra numret fanns ett Upprop med rubriken: Kassör sökes! och med en text som drabbade staffanlind holm. Han har nu adjun gerats till styrelsen och skö-ter bokföringen från 1 januari 2016. Vi har träffats fleragånger och staffan är ett mycket positivt tillskott till sty-relsen. Bertil kommer att ha kvar betalningarna fram tillårs mötet eftersom kassören enligt stadgarna måste ingå iden styrelse som väljs den 19 april.

FOTO: ARNE TRibukAiT

2

ORDFÖRANDENS SPALT

eleonoraposten får mycket beröm och det gör mig glad.nr 3 och 4 - 2015 är jag särskilt nöjd med. tidningen be -ställs till släkt och vänner och ibland frågar några om detfinns plats för deras artiklar. Jag lyssnar och griper tag i in -tressanta historier. Har du något att föreslå? Behöver duhjälp att skriva eller komma igång med skrivandet? det äralltså roligt att vara tidningens redaktör. ep är ju en med-lemstidning och för styrelsen en möjlighet till kontaktmed medlemmarna mellan årsmötena. en idé är att göra

en medlemssida, öppen för alla. insändare, tankar och betraktelser. du kanvara annonym för alla utom för redaktionen.

du kan också skriva ett förslag till årsmötet, tisdagen den 19 april i Klockar -gården. styrelsen måste ha ditt förslag senast den 29 mars för att det skakunna tas upp på årsmötet. styrelsen måste diskutera alla förslag och kommamed utlåtanden. sedan ska förslagen tryckas och komma till medlemmarnamed kallelsen och andra mötesdokument.

År 2016 kommer att bli både aktivt och spännande. naturreservatet kom-mer att invigas och vi hoppas att ”hela lovö” kommer att närvara. in -vigningen kommer troligen att bli efter sommaren, men redan torsdagen den31 mars kan du få ”veta allt” om naturreservatet vid ett möte på Klockar -gården (se vårprogrammet).

ett längre projekt blir att bygga upp vår permanenta utställning om lovönshistoria i magasinet på Hogsta. men även Bagarstugan och smedjan ingår imuséet och nu tillkommer också den snickarbod som är sammanbyggd medsmedjan. Jag är väldigt glad att vi har så många personer som vill arbeta medhembygdsmuséets byggnader och samlingar.

på hemsidan kan du läsa vårt brev till Kulturminister alice Bah Kuhnke.där yrkar vi att den nya regeringen inte gör som den tidigare – bryter motlagar och förordningar i trafikverkets förslag till förändringar av ekerövägen.du kan läsa brevet med bilagor på hemsidan: lovohembygd.com. Vi har fåttett intetsägande svar. det är näringsdepartementet som handlägger alla frå-gor kring Förbifart stockholm inklusive ekerövägen och världsarvet drott -ning holm. det enda vi nu kan göra är att överklaga det slutliga beslutet omekerövägen, litet osäkert när. men säkert är att vi i Berit Wallenbergs anda intesitter med armarna i kors medan vandalerna förstör vår hembygd.

Bertil Ottoson

3

Vandrare som förirrat sig in påedebyvägen uttrycker ofta sin entu-siasm över den myckenhet av fanta-sifulla men anspråkslösa byggnadersom här påträffas organiskt infogade

i landskapet. Geografiskt kan traktenkarakteriseras som en zon där upp-odlat slättland möter skogsbekläddabergsformationer. Grusvägen ringlarsig fram längs denna gräns och ter

Oskar anderssons borg

Huvudbyggnaden idag. FOTO: ARNE TRibukAiT

här sitt eget hus som fick namnetOskarsborg.

Oskarsborgs huvudbyggnad kanidag vid första ögonkastet te sig somen ordinär villa, vilken egendomligtnog försetts med ett åttkantigt torn,anlagt från grunden i husets sydöstrahörn och vars tak övergår i en cen-tralt belägen flaggstång. arkitek -toniska detaljer av det slaget sätteronekligen fantasin i rörelse, men inteens om man stannar upp ett slag kanman i detta fall göra sig en föreställ-ning om byggnadens ursprungligakaraktär.

SOm kONSTRukTiON betraktat ärhuset mycket typiskt för sin tid: påen kallmur av travade granitstenar

sig snarare som ett naturfenomen ännågonting som anlagts för praktiskaändamål. de hus man passerar för-stärker intrycket av att ett irrationellteller romantiskt element här fåttkomma till tals.

BEByggELSEN uTmED edebyvägenhade visserligen en gång uppståttmed anknytning till edeby Gård –och flera av fastigheterna kom längeatt drivas som trädgårdsmästerier –men kring det förra sekelskiftet bör-jade det bli vanligt att stockholmareunder somrarna sökte sig ut hit föratt leva en mer bekymmersfri tillvarooch känna samhörigheten med natu-ren. sommargästernas smak för detspontana i naturen har stundominspirerat till hugskott inom bygg-nadskonsten – eller manat arkitekteratt utforma sina verk med känsla föromgivningen.

EN kNAPP kiLOmETER från storalands vägen finner vi ett exempelsom visar att en byggnad kan anpas-sas till landskapet – ja, rentav göraoss uppmärksamma på karaktärenhos den omgivande naturen – menlikväl vara ett träffande uttryck fören konstruktionsteknisk princip.legenden berättar att byggmästarenOskar andersson (1864-1940) underuppförandet av Furulund 1907 blevförälskad i en skönhet som boddevid alviken, edebyvägens ytterstautpost. de gifte sig och byggde 1909

54

Överst: Oskarsborgs huvudbyggnad kringår 1920, fotograf okänd. Mitten: Huvud -byggnaden år 2008. Eternit plattorna haravlägsnats och de ursprungliga panelernautgör en spöklik anblick. Längst ner: Idetta hus, vars ytterväggar var helt täcktamed fjäll, bodde Oskar Wilhelm Napoleonunder flera år efter faderns bortgång.

Sommartid var det liv och rörelse på Oskarsborg. Bygg mästarens familj var fint folk, somgjorde utflykter med bil. Fotograf okänd. Nedan till höger: En liten levnadskonstnär (tro-ligen Oskar Wilhelm Napoleon Andersson). Fotograf okänd

restes en stomme av grova ståendeplankor. Fasadens paneler spikadesdirekt på den bärande plankstom-men. inre väggbeklädnad utgjordes

av pärlspånt. en tumsvid spalt mel-lan plankstomme och pärlspånt fyll-des med sågspån. Bottenvåningensbjälklag isolerades med byggmästar-fyllning, närmare bestämt jord, ste-nar, kol och allt möjligt skräp somuppstår på en byggarbetsplats. imellanbjälklagen användes ett någotädlare material – torv. taket täcktesmed falsad ogalvaniserad järnplåt,som målades grön och kom atttjänstgöra i 100 år. Huset saknar käl-lare och råvinden inreddes inte för-rän i början av tjugohundratalet.

ävEN ARkiTEkTONiSkT var huvud-byggnaden ett barn av sin tid, meddrag av de grosshandlarvillor förmö-get folk gärna lät uppföra som som-marresidens i storstädernas omgiv-ningar. Utbyggnaden mot vägen varen magnifik glasveranda i två våning-ar. Husets alla rum hade höga föns-ter, indelade med både tvär- ochmittpost, och de övre fönsterbågar-na var rikt spröjsade. Fasadbekläd -naden utgjordes av omväxlande lig-gande och stående paneler samt list-verk enligt konstens regler. på tom-ten uppfördes även ett flertal mindrebyggnader med mycket varierandeutseende.

i våra dagar är det kanske merregel än undantag att arkitekter villgöra sig gällande genom att låta sinaverk dominera äldre bebyggelse ellerdet omgivande landskapet. Oskarandersson tycks, fastighetens namn

6 7

Överst: Timmerhuset på höjden bakomden gamla huvudbyggnaden uppfördes år2004 av konstsamlaren och elektrikernThomas Gistedt och hans hustru Laila.Förebilden är från 1700-talet. De nuva-rande ägarna har byggt en lekstuga isamma stil. Mitten: Nytillkommen bebyg-gelse vid vägen. Närmast kameran borkonstnärsparet Adam Gistedt och ViktoriaNygren. Längst ner: Paviljongen därJonna Rosengård inrättat sin ateljé.FOTON: ARNE TRibukAiT

till trots, inte ha haft den sortens pre-tentioner; huvudbyggnadens place-ring och verandautbyggnadens våg-formade tak vittnar tvärtom omlyhördhet för de bakomgivandebergformationerna och tornet ter sigsom en konsekvens av sluttningennedanför – eller av den utdragnasväng vägen gör för att kringgå slutt-ningen. tekniken att använda ståen-de plankor som stomme kan ocksåha frestat den konstnärligt känsligebyggmästaren till en dylik polygonalavvikelse från husets grundform.

Oskar andersson lär ha haft dettafrämst som ett sommarställe, därmånga människor samlades ochlevde glada dagar. efter hans död1940 såldes fastigheten, men sonenOskar Wilhelm napoleon – kändsom en skicklig snickare – hyrdeunder flera år ett av de mindre husenpå tomten, där han bodde året om.så småningom flyttade han tillalviken och efter ytterligare några årtill skogshyddan. Han gick genomisen och drunknade 1973.

OSkARSBORgS huvuDByggNAD här-jades på femtiotalet av en renoveringi enlighet med funktionalistiska ideal.nästan alla ursprungliga fönster revsbort och ersattes med de nuvarande,som är betydligt lägre och saknarspröjsar. Glasverandorna omvandla-des i samma anda och fasaderna,utom den norra som vetter mot ber-get (och inte kan iakttas från vägen),

kom att stoltsera med en beklädnadsom råkade ligga i tiden – eternit.

DET äR NäSTAN lika givande attreflektera kring denna renoveringsom att begrunda husets uppkomst.Värmeekonomiskt var åtgärderna isjälva verket miserabla. en invändigtilläggsisolering i form av tidningaroch tretex-skivor kan inte ha med-fört någon större nytta då de spaltersom varit avsedda för sågspån läm-nades tomma och inga ansatser gjor-des till att förbättra isoleringen inedervåningens bjälklag. att denyttre omdaningen av huset var såkonsekvent genomförd trots attrenoveringen tycks ha saknat ratio-nell grund gör den nästan kulturhis-toriskt intressant – som uppgörelsemed det förflutna eller manifestationför idén om en av förnuftet prägladvärldsordning.

PÅ 1980-TALET LäT domänverketstycka fastigheten i fem mindrearrendetomter, vilka numera alla haråretruntbostäder. Om läsaren tolkardetta som en kulturell livscykels stel-nade slutstadium förhastar hon sigdock. Oskarsborg utövar uppenbar-ligen en dragningskraft på kreativaindivider med sinne för byggnads-konst. eternitplattorna är således ettminne blott och huvudbyggnadenhar sedan knappt tio år nya träpane-ler efter det mönster som lämnatsorört på norrsidan. plåttaket är för-

98

Paviljongens veranda fungerar tidvis som konstgalleri. FOTO: ARNE TRibukAiT

Jonna Rosengård i ateljén FOTO: ARNE TRibukAiT

villande likt originalet. Även de bygg-nader som tillkommit under 2000-talet kunde förtjäna en redogörelse,inte minst konstsamlaren och elektri-kern thomas Gistedts 1700-talshus.

DEN gAmLA huvudbyggnaden ochpaviljongen i öst ägs sedan 2010 avkonstnärinnan Jonna rosengård ochhennes make robert abrahamsson,den senare byggnadsingenjör tillyrket. de är uppväxta och utbildadei Finland men drog till sverige vidmillennieskiftet. efter några år påKungsholmen, där Jonna hade sin

ateljé samt drev ett eget konstgalleri,flyttade familjen till en gård vidKungsberga på Färingsö.

NATuREN äR EN av Jonnas viktigasteinspirationskällor och hon har sedanbarnsben en mystisk känsla av sam-hörighet med vissa djur, särskilt hun-dar och kaniner, som är återkom-mande motiv i hennes verk. Honfascineras även av de kryptiska över-givna skrotföremål man träffar på iett jordbrukslandskap och som liktdrömfragment gradvis löses uppgenom naturens ständiga aktivitet.

10 11

icke desto mindre var det först efteratt familjen lämnat Färingsö och sla-git sig ner på Oskarsborg som krea-tiviteten verkligen vaknade upp –enligt Jonna en följd av den livsgläd-je och djupare tillfredsställelse mankan få av att bo i ett besjälat hus.

FÖR EN OiNvigD besökare, som för-sta gången träder över tröskeln tillateljén, blir intrycket lätt att härhuserar två konstnärer: en skulptörmed raku som specialitet samt ensom arbetar med oljemåleri. dessasinsemellan mycket olikartade konst-former står dock hos Jonna i ständigväxelverkan. Vid närmare betraktan-de visar sig därtill en del av henneskeramiska skulpturer innehållanaturföremål eller skrot som eröv-rats i buskagen ovanför Furulund;kasserade eller bortglömda föremålhar oväntat fått nytt liv. Och i mål-ningarna insmyger sig fragment urde otaliga tidningar – daterade 1950-52 – som kommer i dagen underbyggnadsingenjörens arbete medväggarna i det stora huset (tidningar-nas intressanta innehåll orsakar f.ö.ideliga förseningar i restaureringsar-betet). en i färgen sedimenteradrubrik eller annons fungerar plötsligtsom kommentar till något i tavlaneller tycks objektivt förmedla sinnes-stämningen hos de djur som därifrånspanar ut i verkligheten. Vi finner

också i denna ålderstigna paviljongmonumentala tavlor i raku – ochåter igen djurmotiv med tankefrag-ment eller aforismer.

BÅDE JONNA Och ROBERT har blandsina förfäder haft otaliga konsthant-verkare och ”fixare”, kapabla att lösavilka praktiska problem som helst.robert är visserligen till vardagsfrämst sysselsatt med planläggningoch kalkyler för vår tids byggnads-konst – med hela spektrat från kli-matet i bergrum till skyskraporsaerodynamik – men han besitteringående kunskaper också om hant-verket i gamla hus. en naturveten-skaplig verklighetsuppfattning sätterhonom dessutom i stånd att avgörahur gamla och nya tekniker ellermaterial kan kombineras. på sin ledi-ga tid är han oupphörligt verksammed restaureringen av huvudbygg-naden och han behöver aldrig anlitanågon hantverkare. Familjen hyserförhoppningen att med tiden lyckasåterskapa husets ursprungliga yttre –och det tycks mig som om här finnsden kombination av romantisk ochrationell begåvning som fordras förprojekt av det slaget.

arne tribukaitAteljéerna på Oskarsborg och Furulundkan besökas den 4:e juni. Se vårprogram-met!

i eleonorapostens senaste nummer(2015-4) konstaterar lovös nye präst,dan Bekking, att lovön är en ”oas”– mitt i storstockholm. Ofta när jagåtervänt med flyg från fjärran länderhar jag kunnat betrakta denna oasfrån ovan under inflygningen mot

arlanda. Förutom den vackra synenav en grön ö med kvarvarande jord-brukslandskap som inflygningen bju-der på, kan också konstateras enannan verklighet. ön rymmer intebara en levande historia utan ocksåväsentliga delar av det moderna

lovö vattenverkblev en teknisk förebild

Gustav V inviger vattenverket 1933.

sörjning måste lösas på ett mer kol-lektivt sätt i framtiden. redan under1800-talets senare hälft undersöktesmälarens status som råvattentäkt.Och redan då fanns mörby fjärdenmed som ett tänkbart alternativ. detskulle dock dröja närmare 70 årinnan vattenverket realiserades pålovö. det första vattenverket bygg-des vid Årstaviken. denna anlägg-ning ersattes så småningom av nors -borgsverket (som fortfarande är idrift). nåväl, efter omfattande utred-ningar beslutade stockholms stads-fullmäktige att den nödvändiga vat-tenförsörjningen för stadens växan-debefolkning skulle ske genom attbygga lovö vattenverk.

Hela denna bakgrundshistoriafinns i detalj beskriven av staden i enbok utgiven redan 1933, kallad Lovö - verket 19 20/5 33. Författ aren är ano-nym, men boken är framtagen av vadsom då hette ”styrelsen överstockholms stads industriella Verk”.Boken återfinns på Google i pdF-format, på stockholm Vattens hemsi-da.

12 13

sverige. låt mig i denna begrundanstanna inför lovö som en del av detmoderna ”Vattensverige”. Från ovansyns lovö vattenverk i strömdal tyd-ligt i väster nära mörbyfjärden. långtmindre uppenbart i betraktandet blirsötvattenslaboratoriet i öster, norrom drottningholm.

dessa två moderna skapelser (ja,etableringen skedde i båda fallen på1930-talet!) kan på flera sätt ses somviktiga steg i det moderna svenskasamhällets vattenvård. låt mig nuberätta om lovö vattenverk, denminst lika spännande historien om

söt vattenslaboratoriet får jag för-hoppningsvis återkomma till senare.

Vattenverket byggdes under tidigt1930-tal och invigdes i maj 1933 avkung Gustaf V. men långt tidigarehade frågan om stockholms vatten-försörjning varit en synnerligen viktigfråga. Vattenförsörjningen undersen are delen av 1800-talet, baseradesi stor utsträckning på grundvatten -brunnar på stadens olika malmer,inklusive östermalm (som egentligeninte var en riktig malm, utan kalladesladugårdslandet). stadens ”fäder”insåg att en fortsatt säker vattenför-

Vattenverkets arkitekt Paul Hedqvist i sitt tjänsterum 1947.

14 15

Sänkningsbock, 1931.

den är till stor del en teknisk doku-mentation av lovöprojektets fram-växt till färdig anläggning, inklusivedistributionssystemet av dricksvattentill centrala stockholm. Boken inne-håller dock mycket mer än bara ensnäv teknisk beskrivning. den speg-lar samtidigt stockholms stadsutveckling från under en mer än 70års period från ett vattenförsörj-ningsperspektiv. Åtskillig intressantkunskap går att hämta, nota bene attman har tålamod att följa en beskriv-ning i en något gammaldags språk-dräkt.

några saker kan väcka en beståen-de beundran inför projektet. detmest anslående är givetvis utform-ningen – en mycket påtaglig arkitek-tonisk skapelse av arkitekten paul

Hedqvist i god ”funkisstil” präglarbåde själva vattenverket och perso-nalbostäderna som finns kvar. dessablickar för övrigt ut mot den storalångsamfilteranläggningen i söderoch mot norrbyskogen i norr.

det var uppenbarligen en mycketgod teknisk kunskap som låg bakomden ursprungliga reningstekniska ut -formningen. en gedigen vattenke-misk kunskap i kombination med enomsorg i materialval ger än idag an -ledning till att lyfta på hatten. För -utom att en komplettering av verketskedde redan i slutet av 1930-taletmed så kallade långsamfilter, haranläggningen i stort sett bevarat sinursprungliga reningsteknik. Kom -plett eringen med långsamfilter sked-de för att eliminera lukt och smak i

VATTENFAKTA

idag produceras dagligen nära 160 000 m3/dygn vatten förStockholmarnas behov vid lovö vattenverk.Transporten sker i tre tryckledningar, två ledningar via Nockebymed 900 och 1000 mm diameter, och en mot hässelby med1000 mm diameter, i huvudsak till Stockholms västra och norradelar.Vattenkostnaden är bland de lägsta i landet med ett pris för kon-sumenten om < 18 kr/m3. Och då ingår också att Du får dittavloppsvatten hopsamlat, renat och även slammet som rening-en genererar omhändertaget!

16 17

dricksvattnet. långt senare ersattesklor eringen av dricksvattnet medUV-behandling och en minimal till-sats av kloramin.

men kanske framförallt kan manim poneras av att ett så stort projektgenomfördes på mindre än fyra år.dessutom kan anläggningen till istora delar sägas präglas av vad vi dag”älskar” att kalla god hållbarhet. an -läggningen är ju mer än 80 år gam-mal. det kan vara värt att notera, attden framstod som ett gott teknisktföredöme under lång tid. när jag stu-derade Väg och Vattenbyggnad påKtH (Kungliga tekniska Hög -skolan) under mitten av 1960-talet,användes en del av de tekniska lös-ningarna vid lovö vattenverk somförebilder. Bland annat intaget avråvatten och intagsstationen, samtsedimenteringsbassängerna, somlänge gick under namnet ”lovöbass -ängerna”, framhölls som intressantastudieobjekt.

överföringen av vattnet frånströmdal till stockholms innerstadskedde med långa tryckledningarutförda i kolstål. ledningssträck ning -en gick över min morfars arrende pånorrby. stockholm stad ersatte förbortfall av skördesintäkter och såg tillatt ansluta gården jämte arbetarbostäderna med vatten. Betalningskedde enligt gällande taxa. led -nings sträck ningen fortsatte över går-

darna Bar karby, rörby och slutligenKungs gården. samtliga gårdar ficksamma villkor för det temporäraintrånget. den vidare sträckningen avledningen gick i drottning holms -sundet och nockebysundet, och där-efter via Brommalandet fram tilltranebergs-bron. Här byggdes tryck-ledningen in i brons södra valvbåge.anslutnings punkten till det centralanätet var i sankt eriksgatan.

Under 1950-talet skedde en störrekapacitetsökning av lovö vattenverk.de västliga förorterna Blackeberg,råcksta, Vällingby och Hässelbyskulle tillförsäkras gott dricksvatten.en ny försörjningsledning drogs i ettmer nordligt läge. sträckningen pas-serade Kolbotten och förbi nytorpoch vidare över sundet mellan norralovö och Brommalandet.

stockholm Vatten ser idag på sinframställning av dricksvatten medstolthet och brukar säga att man pro-ducerar ett ”vatten i världsklass”, vil-ket också bekräftas i internationellajämförelser. en sådan utsaga kan varasvår att verkligen verifiera, men detväsentliga torde vara, att bland annattack vare en väl vald placering av ettstort vattenverk på lovö kan viavnjuta ett utomordentligt gott vat-ten i stockholm.

stig morlingSamtliga bilder hämtade ur boken ”Lovö verket 19 20/5 33”. du kan väl skriva om dina lovö -

minnen, säger Bertil Ottoson när vises, och så småningom börjar ett frö

slå rot hos mig. minnena är ju egent-ligen inte mina, utan det som jag harfått berättat för mig från dem sominte längre finns ibland oss. men omde kan vara av något intresse föreleonorapostens läsare, så kommerhär några spridda minnen från lovö.

Vår morfar, Gerhard landberg,flyttade med sin hustru maria (maja)och de två döttrarna ingrid ochsonja till lovö år 1932. Han haderedan 1930 fått arbete som reparatöroch föreståndare för verkstaden vidlovöverket (vattenverket var ännuinte byggt då) och blivit lovad enbostad om 2 rum och kök för 55

Vår morfar hade redan 1930 fått arbete som reparatör och föreståndare för verkstadenvid Lovöverket (vattenverket var ännu inte byggt då).

minnen kring ett vattenverk

Den första bostaden fick familjen i en avde vita villorna.

1918

Morfar och mormor Gerhard och Maja Landberg på sin båt.

kr/månaden i en tvåfamiljsvilla, etthus som i dagligt tal kallades för”vita villorna”. Husen finns fortfa-rande kvar och är belägna i närhetenav bassängerna på lovöverket. Fam -iljen blev kvar på lovö, och Gerhardarbetade på lovöverket fram till den1 juli 1962 och erhöll då stockholmsstads utmärkelse s:t eriksmedaljenför ”lång och trogen tjänst”.

på nyåret 1933 stod Vattenverketklart och gick över till att var ett s.k.”driftverk”. samtidigt fick familjenmöj lighet att flytta till de nybyggdahusen vid prästviken. Gerhard varfackligt aktiv och var dessutom med

och bildade lovöverkets personal -förening 1937 – det var en föreningför samtliga anställda som tillvaratoggemensamma intressen från trafik-och bostadsfrågor till olika nöjeseve-nemang. Föreningen lades ned 1955.

döttrarna ingrid och sonja gick idrottningholmsskolan och det varlånga dagar för barnen, som fickpromenera från lovöverket till sko-lan varje dag, en sträcka om ca 3,5km enkel väg. ibland fick de dockskjuts med fru Criborn, som hade enson – Åke – i samma klass som ing -rid och sonja. skolan var en så kalladB-skola på den tiden, vilket innebar

Artikelförfattaren och kusin Maja utanför bostaden i Prästvik 1958.

20 21

att elever i olika åldrar gick i sammaklassrum. anledningen var att detinte fanns tillräckligt många barn föratt fylla en hel åldersklass.

Gerhard var politiskt aktiv ochleda mot av lovö kommunfullmäkti-ge fram till 1953. därefter hade hanuppdrag som kyrkokassör i lovöför samling och innehade uppdragetända till 1970 trots att han och mariaflyttade från lovö 1962. Han varockså spelman – redan när han varsex år fick han ett munspel av sinbror och året efter började han spelanyckelharpa. Hela familjen var myck-et musikalisk och deltog i många täv-lingar, främst i Uppland. År 1944 bil-dades stockholms spelmansgille ochnaturligtvis var Gerhard med frånbörjan. Han spelade både fiol, drag -spel, nyckelharpa och munspel, kom-ponerade musik och reste över helalandet med framträdanden. Hanerhöll också spelmansgillets för-tjänsttecken i guld – den finaste ut -märkelse man kunde få.

men det hände faktiskt att morfarvar ledig (även om det inte verkar sånär man läser ovanstående). då um -gicks familjen främst med släktingaroch vänner och ofta åkte man utmed båten som hade övernattnings-möjlighet för fyra personer i den lillaruffen. Båten var till vardags förtöjdi prästviken och så småningombyggdes ett speciellt båthus för den.Jag minns hur spännande det var attvara i båthuset som barn och den

speciella doften av tjära och trä. nuär båthuset rivet sedan många år.

1947 började en viss alf Olssonatt arbeta på lovöverket, han varsnickare och kom cyklande till jobbetvarje dag från skå på Färingsö. Hanblev förälskad i Gerhard och majasdotter sonja och kärleken besvara-des. 1953 vigdes de i lovö kyrka ochbo satte sig i personalbostäderna påprästvik. Fyra år senare föddes derasförsta dotter (anita) och 1959 bygg-de de sitt eget hus i skå på en tomtsom alf fått från sin bror och flytta-de från lovö. 1962 föddes ännu endotter (maud) – min syster.

eftersom jag bott några år i präst -vik och sedan varit där hos mormoroch morfar som barn, har jag någraegna minnen från den tiden – båthu-set och att vara på sjön med ”mor-fars båt”, lek med grannbarnenWiklund och Cederlund (även om devar några år äldre än jag), härligastunder i köket med mormor…Goda minnen att ta fram kyliga vin-terdagar.

nu är även våra föräldrar bortasedan några år, men vi valde att habegravningsgudstjänsterna för dem2007 och 2013 i lovö kyrka, där deen gång gifte sig. För vår mammasonja var lovö en plats som spelatstor roll i hennes liv och som honofta återkom till.

anita Olsson, barnbarn till Gerhard och maja

samtliga foton i privat ägo

det är en självklarhet att ett kungligtslott, som drottningholm, kräver ettomfattande stöd; en verksamhetutan för hovets krets och byggnadensmurar. Vi ser i dag en landsbygd, enkungsgård och trädgård med mera,som historiskt erfordrades som dettaunderstöd – med all personal – an -ställda med familjer. Vi kan tänka osshur det vissa perioder var jäkt ochlarm, trängsel och oreda runt slottet.

Under andra tider kunde det vara enlugnare rytm på trakten när hovetdragit in till stockholm eller Grips -holm. så var det under slottets tidiga-re liv. men säkert var Gustav iii:s tidansträngande för administrationen,särskilt i perioder då byggnader skul-le nybyggas eller repareras.

JuST PÅ guSTAv iii:S tid sökte manbringa ordning och reda på denna

drottningholmsmalmen och

Klemmingsberg

Stora Klemmingsberg

2322

verksamhet för att göra livet merpraktiskt. så tillkom långa raden,där administration, apotek och funk-tionärers bostäder kunde inrymmaspå ett praktiskt och arkitektoniskt till-talande sätt. Gustav iii ritade självdet centrala apotekshuset. litet merundandraget låg det som kallasHertig arnas stall.

OmRÅDET BAkOm denna skärm avbyggnader kallas malmen, där pådenna tid klockstapel och väder kvarnfick samsas med många typer av mereller mindre tillfälliga och slumpvisordnade byggnader. Ordet ”malm”är ren svenska och har fått två bety-delser. råvara till metallframställningeller anhopning av grus/ sand. detförra är inte aktuellt för drottning -holmsmalmen men det senare är det.i stockholm kom man tidigt att kallaytterområden söder malm och norr -malm, samt senare öster malm. Fördessa områden utanför staden fram-växte behov – och möjligheter – avordning och reda på nybyggandet.

kuNgEN iNSÅg att detta också gälldedrottningholmsmalmen, som skullekunna utformas på ett praktiskt ochestetiskt tillfredsställande sätt och fåstatus som en egen stad. År 1782utfärdade han drottning holms malm -ens ”fundations- och fribrev. Han lätlägga ut tomter och genom privilegi-er och ”genom en friare rörelse dit-locka nyttiga och trevna näringsidka-

re”. Vi ska i eleo nora-posten sökaberätta litet om hur det gick meddenna del av lovön, byggnader,människor vägar och broar.

släkten Klemmings historia be -handlar en framgångsrik borgarfamilji stockholm. ett stort och veder -häftigt material samlades främst avGustaf edvard Klemming (1823-1893), som var överbibliotekarie vidKungliga Biblioteket. Vad först nam-net beträffar finns det belagt istockholm år 1676 i maria försam-ling. enligt en teori härleds namnettill någon Klemedtzon men enligt enannan till den sörmländska sjönKlemmingen.

FÖR vÅR DEL räcker det att konstateraatt Klemmingarna blev kända borg -are i centrala stockholm och att detvar plåtslagaryrket som kom att gedem framgång. det finns också talom att familjen skulle ha tyskt ur -sprung och att en gren av Klem -mings lever där. det är en ganskaintressant historia, som bör återges isammandrag.

enligt källorna är Klemmings tidigtengagerade i plåtslageriet på drott -ningholms slott och andra liknandeprojekt. så skulle en ung lärling,Johan magnus Klemming, ge nomdrottning lovisa Ulrikas förmedlingha flyttat till preussen för att arbeta åthennes bror, Fredrik ii, vid dennesomfattande byggnationer. så skeddeoch Klemming kom 1747 till span -

Lilla Klemmingsberg

dau, blev uppskattad, gifte sig ochfick barn. Ja, han blev så uppskattadatt kung Fredrik personligen ochskriftligen nekade Johan magnusutresetillstånd 1777 – efter 30 årstjänst. Han efterlämnade en del barn,som sedermera bildade en tysk grenav familjen, men två flyttade senaretill stockholm. de båda förblev yrkettrogna och nådde toppen i Heder -värda Bleckslagar embetet i stock -holm.

DET BLEv DEN äldre av dem, JohanChristopher (1710-1821) som medfram gång engagerade sitt företag iarbeten på drottningholms slott.Han blev mästare i skrået år 1779 ochfrån denna tid finns uppgifter att fir-

man även tillverkade riddarrustning-ar för Gustaf iii:s karusellspel. Hanvar också engagerad i Borger skapetsinfanteri, fick kaptens grad och uni-form.

SLäkThiSTORiEN BERäTTAR attdenne Klemming några gånger restetill sin sin far i spandau för att visaupp sin uniform för fadern. någongång var det också fråga om att sändabud eller paket. Här antyds att prin-sessan sophia albertina hade sammaväg för bud och besök till sina släk-tingar på moderns sida – och att mankunnat samordna detta.

till det kan läggas att Klemmingsföretag alltmer kom att engagera sig ibelysningsteknik. släkthistorien vet

2524

skalden, publicisten och historikernOlof von dalin är en bekant personi vår historia. som en påminnelse ombanden mellan honom och lovöskrev John Crafoord i eleonora -posten nr 4 2014 om det ”dalinskamonumentet” vid lovö kyrka, detgravmonument som drottning lo -visa Ulrika lät resa över honom. detkan ge anledning till en närmarereflektion över dalin och hans berö-ring med lovö.

Olof dalin var prästson, studeradei unga år i lund och arbetade sombrukligt under några år som infor-mator i förnäma familjer. Vid sidanav smärre skaldestycken publiceradehan inte några mer betydande arbe-ten innan han började ge ut tidskrif-ten Then swänska Argus. nu fick dennya upplysningstiden en litterärkanal med betoning av utveckling,nytta och samhällskritik. Han gissla-de präster och hånade tillgjordhetoch lyfte i stället fram dygder somförnöjsamhet och folklighet.

en resa till paris förde honom näraVoltaires arbeten och den franskasatiriska dikten. det var nu han skrevSagan om hästen, där sverige framställ-des som den stackars Grålle och deolika ryttarna var landets kungar. enannan tidsbetonad dikt var Svenskafriheten, som förde fram frihetsidealoch riktade kritik mot frihetstidens

partisplittring. med sina skrifter blev dalin snart

ryktbar och fick inträde i etableradekretsar. Genom Carl Gustav tessinblev han föreställd för kronprinspa-ret adolf Fredrik och lovisa Ulrika1744, samma år som denna syster tillFredrik den store av preussen anlän-de till sverige och fick drottning -holms slott som bröllopsgåva. Ge -nom tessin blev dalin anställd somlärare för den unge kronprinsen,sedermera Gustav iii.

nu fick dalin tillfälle att utvecklade egenskaper som gjort honomomtyckt i adliga kretsar. Han blev enhovpoet av yppersta klass, med ennärmast outsinlig fyndighet i att for-mulera lustiga visor och epigram.För att roa drottningen började hanockså författa ett uppslagsverk mednonsensbetonade definitioner avolika begrepp. redan i inledningenmöter vi ordet adam: ”adam, detäldsta namn i världen; ty det skallvara inemot 6 000 år sedan adambodde i tjälkestad i Uppland”.

den mesta hovunderhållningenvar harmlös. detta gällde dock intedalins kalottskrifter, hans kanskeroligaste bidrag till hovets nöjen på1750-talet. idén kom som så mycketvid den tiden från Frankrike, där lerégiment de la calotte bildats 1702.detta blev förebild för det svenska

att berätta hur företaget tidigt fick iuppdrag att ordna gasbelysningen iarvfurstens palats – nuvarande Ud– och då sophia albertinas residens.

Klemming uppskattades verkligenav Gustaf iii, som bland annat förä-rade honom en briljanterad guld-klocka ”med inskription”. det är allt -så ganska följdriktigt att han kundekomma ifråga som husägare påmalmen. År 1799 beviljades han lag -fart för två tomter på Kvarn berget,där omfattande sprängningar måstegöras.

kLEmmiNgSBERg kOm dock inte attbli en slutlig bostad för Johan Chris -topher Klemming, som givit sitt

namn åt de två tomterna han erhållit.År 1818 sålde han egendomen för2.500 rB ”till en herr Bom”.

JOhAN chRiSTOPhERS måg varslottsbyggmästaren edberg ochdenne köpte år 1827 tillbaka Klem -mings berg till familjen. släkt historienkan också redovisa hur belysningenkom till stånd i teatrar och på gatoroch torg i stockholm samt detaljerfrån det Klemmingska engagemangeti dessa väldiga 1800-talsprojekt. mendet är en annan historia.

John CrafoordKälla: Släkten Klemmings historia, SvenKlemming, Västerås 1952.

Olof von dalin på lovö

26 27

pets dåliga predikningar, tjänsteköpoch andra kyrkliga avarter, helt iupplysningens anda. Ceremoniernapräglades av skämt och upptåg, somi den franska förlagan. lovisa Ulrikavar själv stormästarinna. det är inteförvånande, att hon hade svårt attfinna sig tillrätta med företrädarnaför det svenska prästeståndet. detvar i upplysningstidens anda, ochredan hennes far Fredrik Vilhelm ihade uppmanat sina barn att hållaprästerna kort, särskilt om de villeblanda sig i världsliga affärer.

prästsatirer hade dalin sysslat medända sedan ungdomsåren – inte förinte var han prästson från Halland.av allt som han roade hovet med,blev ingenting så populärt som hans”kalottpredikningar”. dessa höll hanunder det ståtliga namnet nico -pompus, i egenskap av fältpräst vidkalottregementet, och ibland iförden påhittad röd prästkåpa med pap-perskrage.

Här parodierade dalin fritt präs-terskapets predikningar med en satirsom inte sällan slog hårt mot kyr-kans läror. det kunde låta så här:”en hednisk språkforskare har velatpåstå, att Judas iskariot varit en väst-göte, efter namnet tyckes betyda, atthan varit född i skara, men Calott -iska anmärkningen befriar honomdärifrån med det starka skälet, attJudas gav tillbaka de 30 silverpen-ningarna, vilket Judas inte gjort omhan varit västgöte.” man höll paro-

diska ”gudstjänster” och sjöng ”psal-mer” som var allt annat än fromma.

Kalottförsamlingen hade också sitteget herdaminne, biografier överpräster. där kan man, som exempelpå hur det kunde låta vid sällskapetssammankomster, läsa om den finge-rade pastor skrikhalsius, som avsat-tes från sitt ämbete. i stället blev hanströmmingsfiskare ”och slog sig till fylleri varuti han dog, på hans gravsten står detta att läsa:Här vilar efter mycken möda Sankt Persgesäll, som levt i söl, av vattnet sökte han sin föda men dog tilllands av bara öl.”

dalin tillbringade nu stor del av sintid på lovö. säkert kan man spåraämbetsmannens önskan att bytahuvudstaden mot den fria naturen iden lilla ”Visan på Bostället”, skrivenpå malmviks gård 1751: ”Allt vad hjärtat sätter främst Har här slagit läger, Allt vad jorden bär förnämst Och vad bäst hon äger. Här stod fordom paradis; Ej Versaillen, ej Paris Denna plats uppväger.”

lovisa Ulrika fann, att hon i infor-matorn fått en man av högsta värdeför sitt hov, och han kom att ståhenne och kungahuset nära. Be -löningarna kom också i snabb följd,han blev adlad von dalin, utnämn-des till rikshistoriograf och blev denförste sekreteraren i den av lovisaUlrika instiftade Kungl. Vitter hets -

kalottsällskapet, skapat vid lovisaUlrikas hov för att förgylla den ljusaårstidens interna underhållning pådrottningholm och framför allt på

malmviks gård på lovön, kallad”Bostället”.

det svenska kalottsällskapet rikta-de framför allt in sig på prästerska-

Olof von Dalin av Johan Henrik Scheffe. Målningen är lätt beskuren.

2928

i förra numret av ep fanns en artikelom mats larshagen, Fastighets verk -ets reservatsförvaltare. Han skaverka för den skötselplan som är denviktigaste delen av länsstyrelsensbeslut att göra större delen av lovötill naturreservat. Beslutsfattaren skahålla ett vakande öga över förvalt-ningen. ögat heter anna lindhagenoch jag träffar henne i länsstyrelsensnya lokaler på regeringsgatan 66.

Vi ses i receptionen. lokalerna ärså nya att det ännu inte finns någoninformation vid entrén. Jag ber annaatt berätta litet om sig själv. anna ärlantbrukardotter. Hennes föräldrarhade en mjölkgård och hon harganska lång erfarenhet av att arbetamed naturvårdsfrågor på läns styr -elsen och naturvårdsverket. annahar arbetat med ängs- och betesmar-ker och hävdberoende miljöer. Hontycker om att arbeta med agrarhisto-riska frågor.

anna lindhagen är nyanställd pålänsstyrelsen och har huvudansvaretför länets statligt förvaltade reservatinom ett antal kommuner, exempel-vis inom Värmdö kommun, och ärlänsstyrelsens kontaktperson motFastighetsverket för både Bogesundsoch lovöns naturreservat.

Olika reservat har olika långtgåen-de föreskrifter. För lovö gäller atttraditionellt jord- och skogsbruk skafortsätta. i andra reservat kan statenlösa in skog, särskilt om skogen ärartrik och känslig. Vilka är dina arbetsuppgifter?

– Jag ska förvalta reservatet ochdet innebär att hantera frågor somrör reservat och andfra skyddadeområden,till exempel natura 2000-områden (Områden skyddade enligteU-lagstiftning. red. anm.). det kanhandla om restaureringar, stängsling-ar och kanske ad hoc-åtgärder somnedfallna träd. Jag är så nyanställd attjag inte riktigt kan säga vad jag kom-mer att prioritera i år, men jag haransvar för alla delar av förvaltningen.Vissa åtgärder utförs genom att vihar naturbevakare som som kanbevaka och rätta till saker. Jag skadessutom arbeta med åtgärdsplanerför hotade arter tillsammans medandra på länsstyrelsen. Det låter som att du ska samarbeta en delmed Mats Larshagen, Fastighetsverketsreservatsförvaltare?

– det kan man säga. Vi har ännuinte haft tillfälle att diskutera samar-betet, men länsstyrelsens funktionkommer att vara att stötta mats där

akademien. Vitterhetsakademienska pades efter franskt mönster ochmed främsta syfte att vårda detsvenska språket ”för att göra detrent, vältaligt och förmöget attbehandla konsterna och vetenska-perna”. det har påpekats att det äld-sta belägget på ordet ”vitterhet”finns just i dalins then swänskaargus.

drottningen samlade här ett antalförtjänta män, och målet var nog intebara att främja kulturen utan ocksåatt ge henne en starkare bas i politi-ken. med denna blandning av riketsförnämsta herrar och framståendeaka demiker hade hon skapat enlysande krets omkring sig. de förstahögtidssammanträdena hölls i hen-nes bibliotek och medaljkabinett pådrottningholm.

men det kunde också ha sina sidoratt stå den maktlystna drottningennära. det spreds rykten att dalin varförfattare till kungens anföranden irådet, och av allt att döma blev haninblandad i förberedelserna till drott-ningens misslyckade revolutionsför-sök 1756. Han blev anklagad, mengenom sina inflytelserika beskyddareendast för några av sina skrifter ochför kalottpredikningarna, som sedanlång tid varit föremål för skarpa kla-gomål i prästeståndet. straffet blevockså lindrigt. Han dömdes tillböter, fick en offentlig skrapa ochför visades för en tid från de kungli-ga.

Under långa tider vistades dalinnu hos sin beskyddare och vän CarlFredrik piper på Ängsö. så småning-om fick han dock återkomma tillhovet. Han hade i början av 1760-talet nått de högsta ämbetena. ettarbetskrävande sådant var tjänstensom hovkansler, men fortfarande varhan hovets rolighetsminister ochuppgifterna började så småningomta på hans krafter.

i brev till piper i juni 1763 berätta-de dalin, att han under en tid varit”rätt krämpig av bröstvärk, kikhostaoch feber”. Han hade fullt upp medsina åtaganden och halva veckornamåste han tillbringa på drottning -holm». i juli anmäldes han sjuk, menkort därpå meddelade han att hanfått nådig befallning att följa kung-afamiljen på resa till svartsjö. någraveckor senare var han sängliggande.på sin läkares ordination fick han enrejäl behandling med lavemang ochåderlåtning, och resultatet blev ödes-digert.

Klockan 10 på morgonen den 12augusti dog dalin på drottning -holm, där han bott och arbetat underså långa perioder av sitt liv. Han vardå nyss fyllda 55 år. två dagar sena-re begrovs han i lovö kyrka. till epi-logen hör att Vitterhetsakademiennyligen beviljade medel till restaure-ring av gravmonumentet.

erik norbergKanton 3 a

anna lindhagen, länsstyrelsenhar ansvar för lovöreservatet

30 31

Eleonora-Postenissn 1651-6508utges av lovö Hembygdsföreningredaktör: Bertil Ottoson layout: ingela mæchel Westerbergmanusstopp till nr 2 2016 den 2 maj

Lovö hembygdsföreningBreidablick 2178 93 drottningholminfo@lovohembygd.comwww.lovohembygd.commedlemsavgift150:- resp. 200:- (hela familjen)plusgiro 8812-0

gången på betesmark och betesdjur,kopplat till lantbrukets ekonomi. Vivet att många svenska gårdar harekonomiska problem och vi kan intekräva att arrendatorer ska arbetamed röjning och stängsling förbetesdjur när ekonomin är så an -strängd som den är.

– sedan har vi problemet med rid-hästar i närheten av en storstad.Hästägarna vill ofta ha sina djur vidstugknuten och inte ute på skogsbe-te, bland annat för att de är oroligaatt hästarna ska skada sig. Hästar ärju egentligen gjorda för att röra sigöver stora områden, men mångahästägare håller dem helst på slätåkermark. Om en arrendator inte ärintresserad av att skaffa betesdjur,kan man tänka sig att den ytan arren-deras av någon annan som vill skaffadjur.

Bra idé som mats skulle kunnajobba med, säger jag. med skötsel-planen kommer lovön att bli trevli-gare, artrikare, öppnare, vackrare och

mer tillgänglig. Hur ser du på problemet med finansiering-en?

– det finns en finansieringsplanför igångsättningen av skötselplanen,men sedan är det tänkt att Fastig -hetsverket ska stå för driften. Vi skaha en konstruktiv dialog. Vi får inteheller glömma att arrendatorer kansöka externa medel, till exempel eU-medel som jordbrukets miljöersätt-ningar, exempelvis för att restaureraeller underhålla betesmark och slåt-terängar. arrendatorerna på lovöhar säkert miljöersättningar för vissamarker redan nu. Vilka är dina förväntningar?

– att kunna arbeta konstruktivtmed reservaten. det är svårt, menjag hoppas kunna lyfta skötseln avreservaten till en högre nivå. allt kaninte göras parallellt. Jag kommer attbygga kontaktnät och vi måste börjamed vissa områden. Jag är fylld avförhoppningar.

Bertil Ottosonhan behöver stöttning – som boll-plank och vid diskussioner om pla-neringen. Om mats klarar förvalt-ningen utan hjälp behöver inte jaggöra så mycket. två personer behö-ver inte arbeta med samma saker. dåkan jag lägga ner mer tid på andrauppgifter. Under 2016 kommer vi attkänna oss för vilka behov som finns.Vi kommer under 2016 också attlägga ner en del tid på invigningen,som troligen blir efter sommaren.

men det är mats som håller i tyglar-na. Vilka problem kan finnas, vad kan ställatill besvär?

– inga direkta problem, men det ärnog klokt att skynda långsamt, att hadialog med arrendatorerna innanman bestämmer något.Hur ska djurhållning och betesdrift påver-kas?

– det är viktigt med en bra plane-ring för hur beteshållningen ska ord-nas. Vi ska träffa arrendatorerna den22 eller den 26 jan. mats håller idetta.

lovö hembygdsförening ska ha ettöppet möte för alla lovöbor därman ska kunna ställa frågor omreservatet. det ska ingå i förening-ens vårprogram och äga rum iKlockargården i mars. Kan du tänkadig att medverka? i mån av tid, sägeranna, men mats och arrendatorernaär viktigare. Jag kan nog inte svarabäst på frågorna.

Hembygdsföreningen är angelägenatt reservatet utvecklas enligt sköt-selplanen. Vi tror inte att det kom-mer att gå så snabbt, men huvudsa-ken är att utvecklingen rör sig i rättriktning. anna instämmer. Hem -bygds föreningen uppfattar att detfinns två stora problem. det ena ärfinansieringen och det andra är djur-hållningen.

– Jag vet inte hur stort problemdjurhållningen är på lovö, men jaganser att det stora problemet är till-

Anna Lindhagen