Del 11 Åtgärdsplan för Dalälvens avrinningsområde...behöver återställas för samtliga anläggningar där fisk kunnat vandra förbi före Del 11 Åtgärdsplan för Dalälvens

Del 11 Åtgärdsplan för Dalälvens avrinningsområde


2(60)

Innehållsförteckning_Toc2060386

Förslag på åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna ................................ 3

1. Inledning ................................................................................................ 8

1.1. Projekt Hållbar vattenkraft Dalälven ...................................................................... 8

2. Beskrivning av Dalälvens avrinningsområde .......................................... 9

2.1. Vattenkraft inom Dalälvens avrinningsområde .................................... 9

2.2. Områdesbeskrivning Österdalälven .................................................................... 14

2.3. Vattenkraft inom berörd del av Österdalälvens avrinningsområde ..................... 14

2.4. Delområdesbeskrivning - Oreälven ..................................................................... 15

2.5. Vattenkraft inom berörd del av Oreälvens avrinningsområde ............................. 15

2.6. Områdesbeskrivning Dalälvens delområden - Västerdalälven............................ 16

2.7. Vattenkraft inom berörd del av Västerdalälvens avrinningsområde .................... 16

2.8. Områdesbeskrivning Dalälvens delområden – Mellersta Dalälven ..................... 17

2.9. Vattenkraft inom berörd del av Mellersta Dalälvens delområde .......................... 17

2.10. Områdesbeskrivning Nedre Dalälven .............................................................. 18

2.11. Vattenkraft inom berörd del av Nedre Dalälvens delområde........................... 18

2.12. Område Runns med tillflöden .......................................................................... 18

2.13 Övrigt ................................................................................................................... 18

3. Resultat av naturvärdesbedömningar .................................................. 19

3.1. Naturlig konnektivitet i avrinningsområdet – hur långt når de vandrade fiskarna 19

4. Bedömning av värde utifrån energisystemet ........................................ 31

5. Andra värden ....................................................................................... 31

6. Åtgärder nödvändiga för att uppnå god ekologisk potential ................. 31

6.1. Generellt .............................................................................................................. 32

6.2. Prioriterade åtgärder inom Österdalälvens delområde ........................................ 34

6.3. Siljan – sammanflödet mellan Öster- och Västerdalälven ................................... 38

6.4. Prioriterade åtgärder inom Oreälvens delområde ............................................... 40

6.5. Prioriterade åtgärder inom Västerdalälvens delområde ...................................... 42

6.6. Prioriterade åtgärder inom Mellersta Dalälvens delområde ................................ 44

6.7. Prioriterade åtgärder inom Nedre Dalälvens delområde ..................................... 50

7. Avvägning mellan energi- och miljövärden ........................................... 53

8. Miljökvalitetsnormer samt förslag på nya kraftigt modifierade vatten ... 54

Referenser .................................................................................................. 56


3(60)

Förslag på åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna Denna åtgärdsplan syftar till att beskriva de förslag till åtgärder som ligger till grund för miljökvalitetsnormerna för vattenförekomster som är utpekade som kraftigt modifierade vattenförekomster (KMV) på grund av påverkan från storskalig vattenkraftsproduktion i Dalälvens huvudavrinningsområde. Till denna åtgärdsplan hör ett övergripande dokument med metodbilaga som beskriver arbetet; Miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vattenförekomster - vattenkraft. Åtgärdsplanen omfattar inte miljökvalitetsnormer eller åtgärder i vattenförekomster som inte är utpekade som KMV.

I Dalälvens avrinningsområde finns det 21 vattenförekomster förklarats som KMV, vilket innebär att miljökvalitetsnormen avseende ekologiskt tillstånd ska anges till god ekologisk potential, om det inte beslutas om undantag i form av sänkta kvalitetskrav.

Påverkan från vattenkraften i Dalälven har bland annat resulterat i bristande konnektivitet och kraftiga förändringar i hydrologin, både på korttids- och årstidsbasis. I Dalälven finns på sträckan från mynningen vid havet vid Älvkarleby och uppströms i huvudvattendraget till Sörälven/Trängslet i Österdalälven 22 vattenkraftverk, varav elva i KMV. Tjugo av dessa vattenkraftverk utgör vandringshinder. Två mindre strömkraftverk ligger i sidofåror och där är huvudfåran är öppen för fiskvandring.

Vandringshindren har medfört att havsvandrande fisk inte kommer så långt upp i vattensystemet som den ursprungligen gjort. Lax vandrade exempelvis tidigare upp till Väster- och Österdalälven. Numera förekommer lax endast i älvens allra nedersta del. I Österdalälven finns sex kraftverk i huvudfåran (alla i KMV), varav de tre nedersta utestänger den riksklassade Siljansöringen från mer än 95 procent av dess tidigare lek- och uppväxtmiljöer. Här krävs omfattade åtgärder så att de åter kan vandra fritt mellan sina forna lek- och uppväxtplatser och därigenom återställa de ekologiska funktioner som dessa fiskbestånd en gång hade.

Förändrade flödesmönster påverkar stora delar av Dalälven och Österdalälven. Årsregleringen från de största vattenmagasinen (Trängslet & Siljan) styr det övergripande flödesmönstret i hela älvens huvudfåra nedströms. Denna förskjutning i flödesmönstret över året, samt utjämning av flödet orsakar framförallt frånvaro av varaktiga högflöden, vilket påverkar många arter och livsmiljöer negativt. Längs Dalälven finns många och stora områden med sådana arter och miljöer.

Miljökvalitetsnormerna för de berörda vattenförekomsterna är resultatet av en avvägning i flera steg mellan nyttan av möjliga miljöförbättrande åtgärder och kostnaderna för samhället (i form av faktiska åtgärdskostnader, förlorad elproduktion och minskad balans- och reglerförmåga). Den stegvisa metoden för att komma fram till vilken miljökvalitetsnorm som ska gälla för en vattenförekomst kan beskrivas på följande sätt:

1. Maximal ekologisk potential beskriver den högsta ekologiska kvalitet som kan uppnås om alla förbättringsåtgärder som inte har betydande negativ påverkan på vattenkraften eller miljön i stort utförs i vattenförekomsten.


4(60)

2. För att definiera vad som utgör god ekologisk potential görs en bedömning av åtgärdernas ekologiska nytta. God ekologisk potential motsvarar den ekologiska kvalitet som kan uppnås när de åtgärder som bedöms ge en betydande förbättring av de biologiska kvalitetsfaktorerna i den aktuella vattenförekomsten eller andra vattenförekomster påverkade av verksamheten genomförs. Det innebär att åtgärder som inte ger en betydande ekologisk förbättring inte behöver genomföras för att god ekologisk potential ska uppnås.

3. Därefter görs en bedömning av de kvarstående åtgärdernas påverkan på samhällets energiförsörjning och på miljön i stort, det vill säga de samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att genomföra åtgärder för att uppnå god ekologisk potential. Om de konsekvenserna blir alltför stora, finns det skäl för att tillämpa undantag i form av mindre stränga krav för vissa vattenförekomster.

4. Bedömningen av förutsättningarna för mindre stränga krav utgår från en avvägning mellan den ekologiska nytta som åtgärderna kan ge för de vattenförekomster som påverkas av respektive anläggning, och den inverkan på energisystemet som åtgärderna bedöms medföra. Avvägningen har gjorts mellan varje anläggnings reglerförmåga och bidrag till energiproduktionen samt de naturvärden som kan värnas eller återskapas i vattenförekomster som påverkas av respektive anläggning. Där det inte bedöms möjligt eller rimligt att genomföra åtgärder för att uppnå god ekologisk potential utan alltför stora negativa konsekvenser för energisystemet beslutas om undantag i form av mindre stränga krav för berörda vattenförekomster. Normen blir då måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk potential.

5. Avvägningen enligt föregående steg har bara beaktat åtgärder som påverkar respektive anläggnings reglerförmåga och bidrag till energiproduktionen. Åtgärder som har en betydande ekologisk nytta men som inte bedöms påverka vare sig reglerförmågan eller energiproduktionen anses både möjliga och rimliga att genomföra i samtliga berörda anläggningar eller vattenförekomster. Genomförandet av sådana åtgärder ligger därför till grund även för miljökvalitetsnormer i form av mindre stränga krav, och bedöms alltså nödvändiga för att uppnå dessa miljökvalitetsnormer.

Med hänsyn till dessa utgångspunkter har Vattenmyndigheten gjort följande bedömning av förhållandena i Dalälven:

1. Åtgärder för att uppnå god ekologisk potential i samtliga berörda anläggningar och vattenförekomster skulle medföra en betydande negativ påverkan på energisystemet. De bedöms därför inte möjliga eller rimliga att genomföra. Vattenmyndigheten har därför bedömt att det finns skäl att avstå från att genomföra miljöförbättrande åtgärder i ett flertal anläggningar. Det innebär att det finns behov av och förutsättningar för att besluta om undantag i form av mindre stränga krav för berörda vattenförekomster. Resultatet av dessa avvägningar och bedömningar har gjorts för berörda anläggningar i avrinningsområdet och framgår av tabell 14 i avsnitt 7.

2. För de anläggningar som anges i tabell 1 bedöms det finnas både miljömässiga behov av och förutsättningar för att genomföra produktionspåverkande åtgärder utan att det innebär en betydande negativ påverkan på energisystemet. Nyttan


5(60)

från miljösynpunkt med de föreslagna åtgärderna bedöms motivera den påverkan på energisystemet som dessa åtgärder innebär.

För vattenförekomster som berörs av åtgärder för uppströms-/nedströmspassage eller minimitappning som syftar till att nå gynnsamt bevarandetillstånd i Natura 2000-områden sätts inga undantag i form av tidsfrister. Åtgärder som innebär miljöanpassade flöden eller att tillföra högflöden behöver fortsatt utredning och ingår inte i de föreslagna normerna.

3. För samtliga anläggningar i Dalälvens avrinningsområde som ligger till grund för utpekande av KMV bedöms det vidare möjligt och rimligt att genomföra sådana miljöförbättrande åtgärder som har en betydande ekologisk nytta men som inte får en betydande påverkan på energisystemet. Dessa åtgärder ingår därför i underlaget för miljökvalitetsnormerna, även om det är beslutat om ett mindre strängt krav. Vilka sådana åtgärder som har bedömts nödvändiga att genomföra vid respektive anläggning eller vattenförekomst för att uppnå miljökvalitetsnormerna framgår av VISS (se även nedan).

Tabell 1. Anläggningar där produktionspåverkande åtgärders ekologiska effekt ligger till grund för miljökvalitetsnormerna, markerade med (X). Åtgärder som även behövs för att uppnå bevarandemålen i ett Natura 2000-område är markerade med (N2000).

Berörd anläggning Uppströms passage

Nedströms passage

Ökat flöde i naturfåra

Kontinuerligt flöde genom turbin

Tillföra högflöden

Blyberg X X - - -

Båthusströmmen X X X - -

Mockfjärd - - - X -

Spjutmo X X - - (N2000)

Väsa X X - - -

Produktionspåverkande åtgärder Den ekologiska effekten av dessa typer av åtgärder har legat till grund för vattenmyndighetens beslut om miljökvalitetsnormer för vattenförekomster i Dalälven, inklusive avvägning av om det är motiverat med mindre strängt krav med hänsyn till åtgärdernas påverkan på energiproduktion och reglerförmåga. I VISS anges det för respektive vattenförekomst vilken eller vilka av åtgärderna som bedöms rimliga och nödvändiga att genomföra i vattenförekomsten. I avsnitt 6 redovisas det också på en övergripande nivå vilka åtgärder som bedöms vara rimliga att genomföra.

Återupprättad konnektivitet upp- och nedströms: Möjlighet till vandring/passage behöver återställas för samtliga anläggningar där fisk kunnat vandra förbi före


6(60)

utbyggnaden. Utformning av och flöde i passagen bestäms med utgångspunkt från största möjlig miljönytta.

Förbättrade flödesförhållanden: För att förbättra ekologiska funktioner och strukturer behöver flöden anpassas. Det kan innebära att flödet anpassas efter årstid och/eller blir kontinuerligt och att flödesmängder ökas. Dessa åtgärder återskapar habitat i vatten och strandzon och förbättrar hydromorfologisk dynamik (erosion, sedimentation, översvämning).

Åtgärder som inte påverkar energiproduktionen Nedanstående typer av åtgärder bedöms generellt vara möjliga att genomföra utan att ha en betydande negativ påverkan på energiproduktionen, och effekten av sådana föreslagna åtgärder kan därför också ingå i miljökvalitetsnormerna för respektive vattenförekomst. Alla åtgärder behövs inte överallt och ibland saknas kunskapsunderlag för att bedöma åtgärdernas nytta på en specifik plats. I VISS anges det för respektive vattenförekomst vilken eller vilka av åtgärderna som bedöms rimliga och nödvändiga att genomföra i vattenförekomsten.

Återupprättad konnektivitet till biflöden: När vattennivån är låg som en följd av reglering, kan problem uppstå med konnektivitet till tillrinnande vattendrag. Detta behöver åtgärdas med lösningar för att säkerställa att fisk och andra organismer har möjlighet att förflytta sig i systemet, till exempel för att kunna simma upp till sina lekplatser.

Förbättra morfologiska förhållanden (biotopåtgärder): Åtgärder för att förbättra/återställa habitat är oftast kompletterande till konnektivitets- eller flödesåtgärder och kan handla om att återställa rensade vattendragsfåror, anpassa fåror till ett lägre vattenflöde, ta bort grunddammar, förbättra sedimenttransport från dammar, minska problem med ökad erosion eller återskapa erosion där den försvunnit.

I Dalälvens huvudfåra finns inga torrfåror (torrlagda huvudfåror nedströms kraftverk). I nedre Dalälven finns dock några översvämningsberoende områden som i princip torrlagts, exempelvis Båtfors. Generellt är det ovanligt med torrfåror vid kraftverken i Dalälven och dess huvudgrenar. I Oreälven finns dock fyra stycken, varav två ligger inom KMV; nedströms Vässinjärvi och Noppikoski kraftverk. I Västerdalälven finns en, nedströms Mockfjärds kraftverk. I Österdalälven finns en torrfåra nedströms Trängsletmagasinet. I dessa torrfåror är vattenekosystemen kraftigt störda eller helt borta. Flödesfrämjade åtgärder (minimitappning) skulle ge avsevärda ekologiska förbättringar och kvantitativ ökning av strömvattenmiljöer i anslutning till kraftverken.

Fysikaliskt-kemiskt tillstånd

Åtgärder för att förbättra det fysikaliskt-kemiska tillståndet innebär att åtgärda problem med onormala vattentemperaturer, isförhållanden samt syreunderskott och gasövermättnad. Kunskapen kring omfattningen på dessa problem behöver generellt ökas, varför få åtgärder föreslås i dagsläget.


7(60)

Natura 2000-områden och högflöden Åtgärder som innebär att man inför högflöden (vårflod) eller miljöanpassad reglering ingår inte i miljökvalitetsnormerna. Omfattningen av dessa åtgärder för att uppnå målen i Natura 2000-områden och påverkan på energisystemet anses alltför osäker i dagsläget och Vattenmyndigheten bedömer att de måste utredas vidare.

I Dalälven gäller det högflöden vid Trängslet för att uppnå målen i Natura 2000-områden i nedre Dalälven och vid Spjutmo för att uppnå målen i Natura 2000-området Alderängarna (SE0620069).


8(60)

1. Inledning Denna åtgärdsplan utgör underlag till ett övergripande dokument (Miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vattenförekomster – vattenkraft) som redovisar hur vattenmyndigheterna har arbetat med KMV för vattenkraft, och resultat och slutsatser av arbetet på en övergripande nivå (nationellt och per distrikt). Arbetssätt och metoder för alla analyser beskrivs närmare i en bilaga till det övergripande dokumentet. Metoder beskrivs därför inte närmare i denna åtgärdsplan.

Åtgärdsplanen för Dalälvens avrinningsområde är en av 20 åtgärdsplaner. Åtgärdsplanerna syftar främst till att definiera miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vatten. I planerna finns dock även de åtgärdsförslag som länsstyrelserna och vattenmyndigheten anser krävs i andra vattenkraftverk och dammar som påverkar möjligheten att nå miljökvalitetsnormer i de utpekade KMV. Åtgärdsplanerna innehåller även förslag på åtgärder i KMV som är en förutsättning för att nå god ekologisk status i andra vattenförekomster.

Kraftigt modifierade vatten ska uppnå normen god ekologisk potential om inget annat anges. Vid bedömningen av ekologisk potential ställs lägre krav på växt- och djurlivet än vad som krävs för att uppnå god ekologisk status. Ett KMV där alla lämpliga åtgärder har vidtagits för att förbättra ekologisk status och som inte har en betydande negativ inverkan på miljön i stort, eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har förklarats som KMV, kan fastställas till att ha god ekologisk potential.

1.1. Projekt Hållbar vattenkraft Dalälven 2015 startade pilotprojektet Hållbar vattenkraft i Dalälven finansierat av Havs- och Vattenmyndigheten (LstDnr: 537-10938-2015). Syftet med projektet är att i dialog med verksamhetsutövarna ta fram ett bättre kunskapsunderlag kring vattenkraften och dess effekter. Kunskapsunderlaget från projektet har bland annat använts vid framtagandet av denna åtgärdsplan. Delar av projektet har slutförts och avrapporterats (Alexander 2017, Haglund et al 2018, Ringvall mfl 2017a & 2017b, Ekom 2017a & b, Sandberg et al 2018). Ytterligare ett pm är under framställning; Samlade erfarenheter och rekommendationer.

För detaljer om hur reglersystemet i Dalälven fungerar och hur regleringen bedrivs vid enskilda kraftverk, samt om mer omfattande naturvärdesbeskrivningar och åtgärdsbeskrivningar, hänvisas till pilotprojektets ovan nämnda dokument.

Åtgärderna som presenteras i denna plan överensstämmer i huvudsak med de åtgärder som prioriteras i projektet Hållbar vattenkraft i Dalälven. Eventuella skillnader kan bero på att projektet Hållbar vattenkraft även inkluderar åtgärder som gynnar andra naturvärden än de kvalitetsfaktorer som ingår i vattenförvaltningens bedömningssystem.

Detaljuppgifter och kvantitativa värden gällande de i denna plans föreslagna åtgärders exakta lokalisering, omfattning och förväntade effekter och utbredning går att hitta i VISS (http://viss.lansstyrelsen.se).

http://viss.lansstyrelsen.se/


9(60)

2. Beskrivning av Dalälvens avrinningsområde Dalälvens avrinningsområde är 29 000 km2 stort och kan karaktäriseras av tre större grenar som är direktanslutande till huvudälven; Öster- och Västerdalälven samt Lillälven/Svärdsjövattendraget. Sammanflödet mellan Öster- och Västerdalälven bildar Dalälven.

Dalälven är Sveriges sjunde största älv, med ett medelvattenflöde på cirka 360 m3/sekund vid utloppet i havet nedströms Älvkarleby. Uppströms Borlänge förgrenas Dalälven i Öster- och Västerdalälven med källflöden i Idre- respektive Sälenfjällen. Siljan är vattensystemets till ytan sett största sjö, den sjunde största sjön i landet. Övriga stora sjöar är Runn, Amungen och Venjansjön samt Färnebofjärden och övriga fjärdar i Nedre Dalälven. Dalälven är totalt cirka 54 mil längs huvudfåran.

Dalälven sträcker sig från fjäll, genom inlandets skogsland och senare jordbruksbygder, för att slutligen passera genom det mycket speciella nedre dalälvsområdet med fjärdar och flergreniga lopp, innan älven slutligen når havet.

Fjällområdena karaktäriseras av stora sammanhängande områden med ingen eller liten mänsklig påverkan i form av fysiska ingrepp eller vattenreglering, vilket inneburit att det finns höga naturvärden som omfattar stora delar av området.

Vattendragen som rinner genom skogslandet är däremot påverkade av dämmen, kraftverk och rensningar i samtliga större och medelstora vattendrag, samt en stor andel av vattendragen med en bredd större än 6–7 m. Västerdalälven utgör ett undantag avseende vattenreglering. Här är flödet i liten grad reglerat vilket inneburit goda förutsättningar till höga naturvärden.

Områdena i mellersta delarna av Dalälvsområdet är mer tätbefolkade och här har vattnen och jorden brukats i långa tider. Naturvärdena är därför fragmenterade och mindre omfångsrika, men det finns små pärlor på flera ställen. Nedre delen av Dalälven är i många avseenden unikt med sina stora fjärdar och kvillområden (flergrenighet). Här finns betydande arealer av nationellt hotade arter och miljöer.

Dalälvens vattensystem har i denna plan indelats i sex delområden, utifrån de energi- och naturmässiga förutsättningar som varierar mycket mellan de olika områdena. Beskrivning av alla områden finns i här nedan.

2.1. Vattenkraft inom Dalälvens avrinningsområde Denna plan behandlar vatten i Dalälvens avrinningsområde som är utsedda som KMV idag och som påverkas av KMV.

Dalälven har en lång historia av storskalig vattenkraftutvinning. Som exempel kan nämnas att Bullerforsen vid Borlänge i Dalälvens huvudfåra byggdes upp redan på 1890-talet och Siljan (Österdalälven/Gråda) på 1920-talet.

Den storskaliga kraftverksutbyggnaden fortsatte under 1900-talet fram till 1970 då Spjutmo kraftverk i Österdalälven stod klart. Totalt finns runt 80 kraftverk inom Dalälvens vattensystem, varav 23 har en årsproduktion över 50 GWh (Hedström-


10(60)

Ringvall et al 2017a). Därtill kommer fler än 200 dammar som används i regleringssyfte till vattenkraftverken.

I Bilaga 1 till det övergripande dokumentet Miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vattenförekomster - vattenkraft. återfinns metodik för det underlag som tagits fram nationellt av vattenmyndigheterna.

Tabell 2. Vattenkraftverk i Dalälvens avrinningsområde som ingår i åtgärdsplanen, från upp- till nedströms. Data kommer från länsstyrelsen. Energiklass avser värdet enligt relativa reglerbidraget (ER 2016:11). Torrfåra avser den längd av naturfåran som torrläggs (med eventuell minimitappning). KMV anger om de är KMV idag.

Kraftverk Vattendrag Effekt (MW)

Produktion (GWh/år)

Torrfåra (m)

Energi-klass

KMV

Båthusströmmen Ö-Dalälven

(Sörälven)

1 100 Ja

Trängslet Ö-dalälven 300 651 5 600 1 Ja

Åsen Ö-dalälven 24 117 - 1 Ja

Väsa Ö-dalälven 15 60 - 1 Ja

Blyberg Ö-dalälven 15 66 - 1 Ja

Spjutmo Ö-dalälven 35 138 - 1 Ja

Vässinjärvi Oreälven 10 25 3 400 1 Ja

Noppikoski Oreälven 10 33 4 200 1 Ja

Gråda Ö-dalälven 24 119 - 1 Nej

Mockfjärd V-dalälven 43 204 1 800 1 Ja

Lindbyn V-dalälven 11 45 - 1 Nej

Forshuvud Dalälven 47 209 - 1 Ja

Bullerforsen Dalälven 47 226 - 1 Ja

Kvarnsveden Dalälven 60 275 - 1 Ja

Domarvet Dalälven 22 132 - 1 Ja

Långhag Dalälven 54 275 - 1 Ja

Skedvi Dalälven 38 207 - 1 Nej

Avestaforsen Dalälven 24 170 - 1 Nej

Avesta storfors Dalälven 15 36 - 1 Nej

Avesta lillfors Dalälven 22 125 - 1 Nej

Näs Dalälven 19 120 - 1 Nej


11(60)

Söderfors Dalälven 20 100 - 1 Nej

Untra Dalälven 42 270 - 1 Nej

Lanforsen Dalälven 44 242 1 000 1 Nej

Älvkarleby Dalälven 123 510 - 1 Nej

Inom Dalälven avrinningsområde är kraftverken som orsakar och/eller bidrar till att ett vatten klassas som KMV i Dalälvens vattensystem 15 till antalet och det finns 18 vattenförekomster som är utpekade som KMV på grund av dessa (Karta 1).

Ytterligare 26 vattenförekomster har föreslagits som nya KMV. Dessa finns i Österdalälvens nedersta lopp inklusive Siljan samt i nedre Dalälvens huvudfåra vars hydrologiska status är så låg att det skulle kunna motivera att de klassas som KMV. De föreslagna vattnen har dock inte bedömts eller godkänts som kraftigt modifierade av centrala myndigheter ännu, och hanteras därför som naturliga vatten i denna åtgärdsplan.

Flertalet av kraftverken längs nämnda sträckning har ingen eller mycket liten möjlighet att själva reglera flödet, åtminstone inte på säsongsbasis eftersom flertalet saknar magasineringsförmåga och måste anpassa sin vattenhushållning efter de större vattenmagasinens tappningar uppströms. Dessa är huvudsakligen magasinen Trängslet och Siljan (Gråda kraftverk) som styr de övergripande flödesmönstren i Österdalälven och Dalälven.


12(60)

Karta 1. Dalälvens avrinningsområde med utpekade KMV. Cirklarna uppmärksammar små berörda vattenförekomster.


13(60)

Figur 1. Schematisk bild av Dalälven med kraftverk och dammar. Figur skapad av Vattenregleringsföretagen. (http://www.vattenreglering.se/wp-content/uploads/2016/05/IVF_schematisk_bild.pdf)

http://www.vattenreglering.se/wp-content/uploads/2016/05/IVF_schematisk_bild.pdf


14(60)

Påverkan från vattenkraften i Dalälven har lett till bristande konnektivitet och kraftiga förändringar i hydrologin, både på korttids- och årstidsperspektiv. I Dalälven finns på sträckan från mynningen i havet vid Älvkarleby och uppströms i huvudfåran till Trängslet i Österdalälvens vattensystem, 20 vattenkraftverk, där samtliga utgör definitiva vandringshinder för fisk.

Kraftverken har medfört att havsvandrande fisk inte kommer så långt upp i Dalälvens vattensystem som de gjort ursprungligen. Exempelvis vandrade lax tidigare upp till Väster- och Österdalälven. Dock är det oklart exakt hur långt upp i dessa vattendrag den nådde. Idag når havsvandrande fisk inte förbi Älvkarleby som är det nedersta kraftverket. Vid mynningen fångas dock uppvandrande ål och flodnejonöga (i mindre mängder), och flyttas uppströms till vattenområdena mellan Näs och Älvkarleby kraftverk.

2.2. Områdesbeskrivning Österdalälven Österdalälven har ett avrinningsområde som är 12 400 km2 stort och medelvattenföringen vid sammanflödet med Västerdalälven är 165 m3/s. Motsvarande värden vid mynningen i Siljan/Orsasjön, dvs exklusive Oreälven och Siljans mindre tillflöden, är 6 600 km2 och 96 m3/s.

Österdalälvens källflöden rinner upp i fjällområdena som gränsar till och delas med Norge. Vattnen är ofta ljusa och klara. Detta område är i liten grad påverkade av vattenreglering.

Nästa kraftverk nedströms är Trängset. Sveriges högsta damm (100 m), med länets största vattenmagasin som breder ut sig på en sträcka av 4,5 mil. Nedströms Trängsletmagasinet tillkommer biflöden som har mer karaktär av skogsvatten med lite mer färgat vatten. Större biflöden i denna nedre del av Österdalälven är Rotälven, Dysån och så det enskilt största; Oreälven som i detta dokument behandlas i ett separat delområde (se nedan). På älvsträckan från Trängslet till Siljan ligger fem kraftverk som samtliga är KMV.

Österdalälven passerar i sitt nedre lopp genom länets största sjö Siljan, 293 km2 till ytan (Sveriges sjunde största sjö), för att slutligen rinna samman med Västerdalälven och bilda Dalälven. Innan sammanflödet ligger Gråda kraftverk som nivåreglerar sjöarna Siljan, Orsasjön och Insjön.

2.3. Vattenkraft inom berörd del av Österdalälvens avrinningsområde I Sörälven, det största tillflödet som bildar Österdalälven ligger Båthusströmmens kraftverk. Längre nedströms finns ytterligare fem större kraftverk och vattenmagasin i huvudfåran nerströms. Det översta; Trängslet, är med sina 142 meter i fallhöjd och 880 Mm3 i volym, är det största magasinet i Österdalälven och hela Dalälvens vattensystem. Trängslets kraftverk både års- och korttidsregleras. Detta, framförallt årstidsregleringen, påverkar och styr flödesregimen längs hela vattendraget sträckning nedströms.

Kraftverket vid Trängslet korttidsregleras kraftigt, men vid Åsens kraftverk direkt anslutande nedströms återregleras flödet för att mildra effekterna av korttidsregleringen. Detta får till följd att nivån i Åsenmagasinet varierar kraftigt. Vid övriga tre kraftverk


15(60)

nedströms sker ingen aktiv reglering. De fungerar som strömkraftverk och följer det flöde som kommer uppströms ifrån. Vid Älvdalens samhälle tillkommer Österdalälvens största biflöde Rotälven (uppströms Siljan/Orsasjön), som är milt årstidsreglerad och där det ligger två kraftverk i den allra nedersta delen.

I Österdalälven nedersta del ligger Gråda kraftverk som nivåreglerar sjöarna Siljan, Orsasjön och Insjön. Vid kraftverket tillämpas även korttidsreglering. Siljan utgör Dalälvens näst största vattenmagasin, som tillsammans med magasinet i Trängslet präglar hela flödesmönstret nedströms hela vägen ner till Dalälvens mynning i havet.

Ytterligare tio mindre kraftverk finns inom detta delområde, varav fyra i biflöden till Österdalälven. Övriga sju ligger i lokala tillflöden till Siljan.

För ytterligare information om vattenkraft och reglering inom Österdalälvens delområde se rapporten; Dalälvens vattenkraftssystem (Hedström-Ringvall et al 2017a).

2.4. Delområdesbeskrivning - Oreälven Oreälven har ett avrinningsområde vid mynningen i Orsasjön som är 2 700 km2 stort och har en medelvattenföring som är 38 m3/s.

Vattendragets övre del karaktäriseras av höglänt terräng (500 – 600 meter över havet) och många mindre bäckar och åar som strax uppströms Vässinkoski (numera Vässinjärvi kraftverksdamm), flyter samman. Här övergår älvens närområde i ett kanjonlandskap med branta stränder och flera forsar och fall i grovblockig terräng. Strax nedströms Noppikoski (numera Noppijärvi kraftverksdamm), vid sammanflödet med Sandsjöån byter vattendraget riktning och karaktär. Oreälven svänger här mot söder och omgivningarna är inte lika dramatiska. Halvvägs ner till Oresjön flyter älven ut i ett cirka 5 km långt lugnflytande selområde, för att sedan åter övergå till mer strömmande miljöer. Innan den mynnar i Oresjön/Skattungen passerar den genom Furudals kraftverk.

Nedströms Skattungen tillkommer vattendraget två största biflöden; Ämån och Unnån, innan Oreälven slutligen mynnar i Orsasjön. Sträckan mellan Skattungen och Orsasjön ligger två kraftverk; Unnåns och Hansjö kraftverk.

2.5. Vattenkraft inom berörd del av Oreälvens avrinningsområde Inom Oreälvens vattensystem finns sex kraftverk i huvudfåran och de två översta kraftverksdammarna, vid Vässinkoski och Noppkoski kraftverk, med närmast nedströms vattenförekomster är förklarade som KMV.

Båda kraftverksdammarna har dämt upp och skapat helt nya sjöar där det tidigare var rinnande vattendrag. Vässinjärvi utgör med sina 16,6 meter i regleringsamplitud och 70 Mm3 i magasinsvolym, ett av de större regleringsmagasinen i Dalälvens vattensystem. Kraftverket har en fallhöjd på 35 meter och tillämpar korttids- och årstidsreglering, så väl som nolltappning genom turbin och torrfåra (3,7 km).

Noppikoski kraftverk drivs på liknande sätt som Vässinkoski då den ligger nästan direkt nedströms den förra. Här leds flödet genom en kulvert som mynnar åter till huvudfåran cirka åtta km nedströms. Den nästan helt torra fåran är cirka fyra km lång. Därefter ansluter biflödet Sandsjöån som bidrar med cirka 25 procent av vad det naturliga flödet


16(60)

skulle ha varit. Sandsjöån är dock också årsreglerat vilket innebär att flödet i Oreälven nedströms sammanflödet med Sandsjöån periodvis mycket lägre än 25 procent av ursprungsflödet.

Strax uppströms Oresjön, 2,7 km, ligger Furudals kraftverk som har en torrfåra som är två km lång. Kraftverket tillämpar ej korttidsreglering. Nästa kraftverk nedströms är Skattungens kraftverk. Detta kraftverk nivåreglerar Sjöarna Skattungen och Oresjön. Här tillämpas årsreglering.

På sträckan nedströms Skattungens kraftverk finns ytterligare två kraftverk i huvudfåran; Unnåns och Hansjö kraftverk. Dessa drivs som strömkraftverk som följer de flödesförhållanden som uppströmsliggande kraftverk ger upphov till.

Samtliga kraftverk i Oreälvens huvudfåra utgör idag vandringshinder för fisk. Platserna där Vässinkoski och Noppikoski kraftverk ligger utgjorde dock troligen naturliga vandringshinder.

För ytterligare information om vattenkraft och reglering inom Oreälvens delområde se rapporten; Dalälvens vattenkraftssystem (Hedström-Ringvall et al. 2017a).

2.6. Områdesbeskrivning Dalälvens delområden - Västerdalälven Västerdalälven har ett avrinningsområde vid sammanflödet med Österdalälven som är 8 600 km2 stort och har en medelvattenföring som är ungefär 130 m3/s.

Västerdalälvens källområden ligger på och omkring Fulufjället. Görälven som rinner upp i Norge, bildar Västerdalälven vid sammanflödet med den nästan lika stora Fuluälven (/Fulan). Strax nedströms sammanflödet finns längs 4 – 5 km sträcka, ett område med så kallad flätflod där älven delar upp sig i flera fåror.

Strömförhållandena är omväxlande strömmande/forsande och mer lugnflytande. Det finns inga sjöar i huvudfåran innan kraftverksutbyggnaden. De kraftverk som nu finns dämmer dock inte så stora ytor som på andra håll i Dalälvens vattensystem. Dessa ytor är att likna vid sjöliknande sel med kort omsättningstid. I anslutning till kraftverken är andelen strömmande/forsande ytor mindre till följd av att det är dessa miljöer som kraftverk förlagts till och som dämts över eller torrlagts.

2.7. Vattenkraft inom berörd del av Västerdalälvens avrinningsområde I Västerdalälven finns ett kraftverk; Mockfjärds kraftverk, som har gett upphov till att en vattenförekomst i älvens huvudfåra har klassats som KMV. Inom den avgränsning som denna vattenförekomst har ligger ytterligare ett kraftverk; Lindbyns kraftverk.

Västerdalälvens vattensystem har väldigt få större vattenmagasin och huvudfåran uppvisar därför en ganska lågt påverkad flödesregim. I avrinningsområdet finns det relativt få sjöar (2,8 procent) jämfört med övriga delområden i Dalälven. Därtill och delvis som en följd av detta så är möjligheterna att reglera älvens flöde mycket mindre.

Samtliga sex kraftverk i älvens huvudfåra drivs som strömkraftverk som inte reglerar flödet. I älvens övre del finns ett vattenmagasin; Horrmunden (26 Mm3) som tillämpar


17(60)

korttids- och årsreglering, samt några mindre årsreglerade dammagasin (sammanlagt cirka 71 Mm3).

Vid sammanflödet med älvens enskilt största biflöde Vanån ökar regleringskapaciteten. Här finns 230 Mm3 i magasinskapacitet fördelat huvudsakligen på de två magasinen Öjen och Venjansjön (41 resp. 137 Mm3).

Tre av kraftverken; Hummelforsens, Eldforsens och Mockfjärds kraftverk har torrfåror i varierande länd (0,3–1,8 km). Ingen fastställd minimitappning släpps i dessa.

Samtliga sex kraftverk utom ett i Västerdalälvens huvudfåra utgör definitiva vandringshinder. Vid ett av kraftverken; Eldforsen, finns en fiskväg som utgör partiellt vandringshinder. Från och med det översta av Västerdalälvens kraftverk (Lima) finns det totalt 19 kraftverk i huvudfåran ner till havet. Ytterligare tre finns i sidofåror till huvudflödet och kan således också utgöra vandringshinder eller försvåra passage.

Det före detta Lillstupet, en brant fall-/forssträcka vid nuvarande Mockfjärds kraftverk utgjorde tidigare naturligt vandringshinder för samtliga fiskarter utom lax och möjligen riktigt stor öring.

För ytterligare information om vattenkraft och reglering inom Västerdalälvens delområde se rapporten; Dalälvens vattenkraftssystem (Hedström-Ringvall et al. 2017a).

2.8. Områdesbeskrivning Dalälvens delområden – Mellersta Dalälven Detta delområde sträcker sig mellan Öster- och västerdalälvens sammanflöde nedströms till Näs kraftverk. Dalälven har vid den nedre avgränsningen (Näs kraftverk) ett avrinningsområde som är nästan 27 000 km2 stort och har en medelvattenföring som är ungefär 350 m3/s.

Efter sammanflödet av Väster- och Österdalälven förändras landskapet jämfört med uppströms. Dalgången kännetecknas av vida slättområden som Stora Tuna-slätten med sedimenterade jordarter. Älven har skurit sig djupt ner i sedimenten och det förekommer höga nipstränder och ett antal raviner. På ställen med där fåran inte är så djupt nerskuren, samt på öar i älven, finns strand- och landmiljöer som är präglade av återkommande översvämningsdynamik. Här finns även mer tätbebyggelse och industriområden.

Längs denna älvsträckning finns åtta kraftverk (nio inklusive Näs angränsar delområde Nedre Dalälven), som tillsammans har dämt över eller torrlagt i princip alla tidigare ström-/forssträckor som fanns inom detta område.

De före detta Borlängeforsarna där det idag ligger fyra kraftverk utgjorde tidigare naturligt vandringshinder för flertalet fiskarter arter utom de mest starksimmande arterna.

2.9. Vattenkraft inom berörd del av Mellersta Dalälvens delområde I denna del av Dalälven finns fem kraftverk som givit upphov till att två vattenförekomster klassats som KMV. Dessa kraftverk är Forshuvud, Kvarnsvedens, Bullerforsens och Domarvets kraftverk, samt Långhags kraftverk. Utöver dessa finns ytterligare tre kraftverk i huvudfåran.


18(60)

I Vattendomarna för kraftverken i mellersta Dalälven finns inga fastställda minimivattenföringar genom kraftverken. I praktiken understiger dock tappningen, det vill säga vattenflödena i älven, inte 65 - 75 m3/s. Endast Långhags kraftverk har ett tillräckligt stort magasin (Runn) för att klara en nolltappning under cirka ett dygn.

Korttidsreglering tillämpas i praktiken vid samtliga kraftverk, men exempelvis Avesta lillfors och Borlängekraftverken kan inte reglera på annat sätt än att följa den tappning som utförs uppströms.

För ytterligare information om vattenkraft och reglering inom mellersta Dalälvens delområde se rapporten; Dalälvens vattenkraftssystem (Hedström-Ringvall et al 2017a).

2.10. Områdesbeskrivning Nedre Dalälven Detta delområde sträcker sig mellan Näs kraftverk ner till mynningen i havet. Dalälven har genom detta område ett flackt lopp där huvudfåran växelvis sväller ut i sjöar/fjärdar, ofta med flergreniga fåror mellan. De flacka omgivningarna samt en naturlig förträngning vid Gysinge gör att stora anslutande områden ofta översvämmas. Regleringen av Dalälven har dock inneburit att deras frekvens och varaktighet har minskat.

2.11. Vattenkraft inom berörd del av Nedre Dalälvens delområde Inom området finns fyra kraftverk i älven huvudfåra; Söderfors, Untra, Lanforsen och Älvkarleby kraftverk. Ytterligare två; Gysinge och Stor-Gysinge kraftverk som ligger i varsina sidofåror i älven.

Inga av kraftverken har i nuläget bedömts utgöra anledning till att peka ut fler KMV.

För ytterligare information om vattenkraft och reglering inom nedre Dalälvens delområde se rapporten; Dalälvens vattenkraftssystem (Hedström-Ringvall et al. 2017a).

2.12. Område Runns med tillflöden Inom detta delområde med ett flertal vattenkraftverk och regleringsdammar finns i huvudfåra och biflöden (kraftverk). Eftersom det inte finns några utpekade KMV inom detta delområde så redovisas inte föreslagna åtgärder här. För mer information om vattenkraft, naturvärden och åtgärdsförslag inom detta delområde hänvisas till länsstyrelserapporterna; Dalälvens vattenkraftsystem (Hedström-Ringvall et al. 2017a), och Dalälvens naturvärden (Haglund et al. 2018).

2.13 Övrigt Inom Dalälvens avrinningsområden finns flera betydande turismområden som är intimt knutna till vatten. Bland annat Siljanområdet är ett av Sveriges allra största turistresmål och sjön Siljan utgör en mycket viktig del av landskapsbildens upplevelsevärde. Av det skälet har regleringen och fyllnadsgraden av Siljan under vår och sommar till viss del anpassats till turismen.

Falun med omgivande bygder är kraftigt präglat av den nära 1000-åriga gruvverksamheten och flera områden i och runt staden ingår i ett UNESCO-världsarv som utgår från Falugruva och dess historiska verksamhet. Flera av dessa platser ligger vid eller i nära anslutning till vatten med kulturhistoriskt värdefulla lämningar som ibland


19(60)

både påverkar vattnets kvalitet (slaggupplag) och möjligheterna att genomföra restaureringsåtgärder.

Vattenuttag för konstsnötillverkning sker på ungefär 25 platser inom Dalälvens vattensystem (Bergqvist 2009). I de flesta fall sker vattenuttagen i mindre och mellanstora vattendrag/sjöar. Inget av de kraftigt modifierade vattnen bedöms beröras av dessa. Lokalt kan vattenuttagen ha en tydlig påverkan. Brister i bedömningsgrunderna för hydrologi samt bristande dataunderlag gör det dock svårt att bedöma graden av påverkan i de flesta fall.

3. Resultat av naturvärdesbedömningar Resultat av naturvärdesklassningen för hela Dalälven kan ses i karta 2. Nedan beskrivs det i mindre områden.

3.1. Naturlig konnektivitet i avrinningsområdet – hur långt når de vandrade fiskarna?

I vattendrag som är påverkade av verksamheter som skapar vandringshinder sedan långt tillbaka i tiden, är det inte alltid lätt eller enkelt att veta eller ta reda på hur förhållandena såg ut innan verksamheterna tillkom. Klart är att det i Dalälven finns och funnits platser med naturliga hinder som i varierande grad stoppat och hindrat djur från att förflytta sig längs vattnen, framförallt uppströms.

Idag möter de havsvandrande arterna lax, havsöring, ål och flodnejonöga ett definitivt hinder redan vid Älvlarleby kraftverk, längst ned i Dalälven.

Laxen vandrade tidigare upp i Västerdalälven. Hur långt är i lite osäkert. Vissa källor anger eller antyder att lillstupet (fem meter högt fall/fors) vid Mockfjärd hindrade laxens fortsatta vandring uppströms. Äldre källor från 1700-talet anger att laxen vandrade ända upp i Västerdalälvens källvattendrag; Görälven i Norge. Kanske var det så att lax kunnat passera vissa år eller under vissa flödesförhållanden.

Laxens eventuella förekomst i Österdalälven är i det närmaste okänd. Grådaforsarna nedströms Siljan/Insjön uppges ha varit ett hinder för de flesta fiskar. Det finns enstaka fotografier från innan forsen dämdes upp på 1910-talet, men redan på 1800-talet konstruerades olika byggnationer och omledningar av forsen som förändrade dess utseende och kanske dess egenskaper som vandringshinder.

Ytterligare försvårande i frågan om laxens möjligheter att passera Grådaforsarna, är att laxen som vandrade så högt upp som till Öster- och Västerdalälven var i det närmaste borta redan långt innan Grådaforsarna byggdes ut och definitivt efter 1890-talet då det byggdes flera kraftverk vid Borlängeforsarna. Frågan om laxens eventuella tidigare förekomst i Österdalälven och Siljan utreddes på 1890-talet men frågan kunde inte säkert klargöras.

Även för ålen är det osäkert hur långt upp den kunde vandra. Helt säkert är att den åtminstone tog sig upp till Borlängeforsarna och långt upp i biflödet Lillälven


20(60)

(”Svärdsjövattendraget”). Om detta finns dokumentation från 1500-talet. Troligen nådde den även längre i Dalälvens huvudfåra.

Flodnejonöga är en art som troligen inte vandrade så långt uppströms från havet jämfört med lax, öring och ål. Den har vandrat upp till åtminstone Bredforsen (parallell fåra av älven nordväst om Söderfors). Troligen kan den även vandrat även upp till Gysingeforsarna. De speciella förhållandena som finns i nedre delen av Dalälven med flera stora fjärdar (sjöar) i huvudfåran innebär bland annat betydande predationsförluster för relativt små arter som flodnejonöga utgör. Kanske är det detta och inte fysiska hinder som begränsat artens utbredning.

Utöver de havsvandrande fiskbestånden finns flera utpräglade vandrande fiskbestånd som rör sig mellan sjö och vattendrag, inom/längs de större vattendragen eller mellan större vattendrag och dess biflöden.

Siljan/Orsasjöns storvuxna insjövandrande öring hade Österdalälven och Oreälven med biflöden som huvudsakliga lek- och uppväxtområden. Dessa områden är på grund av hindrande kraftverk till mer än 95 procent avskurna idag. Innan kraftverken byggdes begränsades dessa områden i Österdalälven av trängsletforsarna som utgjorde definitivt eller partiellt hinder för öringen. I Oreälven var det sannolikt fallet vid Noppikoski som begränsade vandringsmöjligheterna.

I Öster- och Västerdalälven samt Dalälvens huvudfåra finns några platser som har utgjort naturliga hinder för flertalet fiskarter utom lax, öring och ål. Förmågan att passera dessa hinder varierade mellan olika fiskarter. Bland dessa hinder kan nämnas fallen vid Älvkarleby, Avestaforsarna och Borlängeforsarna i Dalälven. I Västerdalälven var Stupetforsarna det troligen största hindret. Motsvarande i Österdalälven var de redan nämnda Grådafallen och Trängsletforsarna. Samtliga av dessa platser är idag överdämda eller torrlagda och ersatta med kraftverk.

3.1.1. Svämplan Kunskapen är mycket begränsad om vilka svämplan som är särskilt värdefulla och var de i så fall återfinns. Undantaget gäller nedre delen av Dalälven där det finns betydande kunskap om svämmiljöerna. Klart är att många områden med svämplan, i första hand längs de större vattendragen, förlorat stora delar av sin funktion som en följd av reglerad och utjämnad vattenföring. De översvämmas inte längre och de har ingen koppling till vattendragen.

Regleringen av Dalälven är speciell på så sätt att hela vattensystemet mer eller mindre helt styrs av de två stora vattenmagasinen Trängslet och Siljan. Övriga kraftverk i Österdalälven och Dalälvens huvudfåra kan inte annat än att följa den reglering som utförs vid dessa. Självständig eller seriekopplad korttidsreglering utförs dock i många av dessa kraftverk.

Det innebär att åtgärder som syftar att förbättra ekologiska processer som gynnas av översvämningsprocesser och säsongsmässiga mönster i flöde styrs i mycket stor grad av nämnda vattenmagasin. Därför är det vid dessa som de huvudsakliga åtgärderna och förutsättningarna för att åstadkomma bättre anpassade flödesförhållanden grundläggs.


21(60)

I den nedre delen av Dalälven finns stora områden med värdefulla svämmiljöer, varav flera områden är förhållandevis väl undersökta och karterade.

3.1.2. Naturvärden inom Österdalälvens avrinningsområde Österdalälvens delområde sträcker sig från riksgränsen mot Norge till Gråda kraftverk nedströms Siljan. Stora delar av Österdalälvens övre delar är, bortsett från viss flottledsrensning, relativt opåverkade av fysiska ingrepp. I stort sett hela fjällområdena är naturreservat eller nationalpark samt omfattas av en eller flera andra skyddsformer som Natura 2000-områden, riksintresse för naturvård och/eller friluftsliv eller värdefulla vatten. Vattnen uppströms Trängslet omfattas också av Miljöbalkens §4:6 vilket innebär skydd för ytterligare kraftutbyggnad.

Uppdämningen av Österdalälven från Trängslet och nedströms har medfört stora konsekvenser för den ursprungliga naturmiljön ur flera aspekter. Helt andra livsmiljöer har skapats då en stor del av de tidigare forsande älvsträckorna nedströms Trängslet numera är mer lugnflytande, sjölika habitat vilket skapat förutsättningar för helt andra arter.

Av den riksklassade Siljansöringen som haft sitt ursprungliga reproduktionsområde i Österdalälven med biflöden, finns exempelvis numera endast en bråkdel av beståndet kvar.

Onaturliga flödesmönster har bland annat minskat förekomsten av höga vårflöden vilket påverkar strandmiljöerna, exempelvis vid Natura 2000-området Alderängarna, negativt. Här finns arter och naturtyper som är beroende av regelbundna översvämningar för sin fortlevnad.

Förändringar av vattennivåer, ibland med hög frekvens (korttidsreglering), medför en stress både på vatten- och strandlevande arter. Sjunkande vattennivåer kan även orsaka att fisk blir strandade, vilket observerats exempelvis vid Båthusströmmen i Sörälven som är det största tillflödet som nedströms bildar Österdalälven.

Kraftverket vid Båthusströmmen utgör vandringshinder och stänger av kontakten med vattenområdena inom bland annat Drevfjällets naturreservat och Natura 2000-område, från övriga vatten inom och i anslutning till Fjällområdena och Österdalälvens övre del.

3.1.3. Naturvärden inom Oreälvens avrinningsområde Lindänget är ett Natura 2000-område och ligger vid Orsasjöns östra strand. Området har hävdats som slåttermark under lång tid. Här finns fuktängar på jordar med stort inslag av kalk, lera eller torv. Strandängarnas vegetation är dels lågvuxen av lågstarrtyp, dels mer högvuxen med fräken, norrlandsstarr och brunrör. Svämlövskogar har vuxit upp längs strandkanterna i områdets norra delar och har också ett högt värde. Lindänget är dessutom en av länets mest välbesökta fågellokaler. Området är även riksintresse för naturvården. Delar av området är beroende av fukt och översvämningar.

Större delen av området runt Oreälven från Sandsjöån ner till Furudal är riksintresse för naturvården, både med avseende på land- och vattenmiljön.

Älvbrinkarna har en intressant strandvegetation med bland annat backtimjan. Området har med all sannolikhet en fast utterstam och här förekommer ursprungliga stammar av


22(60)

både harr och öring som utgör ett identifierat fiskeintresse. Vattenmiljön nedströms Vässinjärvi, är därför utpekad som värdefull. Denna älvsträcka utgjorde även tidigare lek- och uppväxtmiljö för långvandrande insjölevande öring, som numera är borta på grund av att uppvandringen hindras vid Tranudammen i Furudal (Furudals kraftverk).

Västra delen av Skattungen och Oreälven nedströms ingår i riksintresset Siljan – Skattungen som är identifierat för sin naturmiljö. Sjöarna i systemet kan anses vara kratersjöar då de bildades efter ett meteoritnedslag under Devonperioden för 360 miljoner år sedan. Systemet hyser ett antal skyddsvärda fiskstammar. Bottenfaunan är reliktartad då bland annat hornsimpa och kräftdjuret Mysis relicta förekommer i sjöarna i området. Även andra ovanliga bottenfaunaarter förekommer. Hela området är även identifierat som värdefullt vatten.

Älvsträckan genom Skattungbyfältet och vidare ner till Orsasjön har sandiga avlagringar, meanderslingor och gamla älvfåror. Naturvärdena består av blottad sand, nipor och grunda småvatten. Skattungbyfältet är uppbyggt av isälvssediment, som transporterats hit huvudsakligen genom Ämåns kanjondal, och avsatts som ett solfjäderformat deltaland. Den sällsynta sandödlan förekommer i området, vilket torde vara Sveriges absolut nordligaste lokal för arten.

Flera biflöden är utpekade som värdefulla vatten och riksintressen för naturvården då de är i princip oreglerade och har långa strömsträckor.

Den riksklassade Hansjööringen är ett samlingsnamn för flera närbesläktade delbestånd av öring som förekommer i Orsasjön och Siljan med Oreälven och dess närmaste biflöden som lek- och uppväxtplatser. Sedan Hansjö kraftverk i sin nuvarande form byggdes har lekvandringen från Siljan/Orsasjön hindrats och inga öringar kan leka på sina ursprungliga lekplatser.

3.1.4. Naturvärden inom Västerdalälvens avrinningsområde Hälla, som omfattar en sträcka från Fulunäs och sju km nedströms, samt området Görälven och Västerdalälven ner till Lima kraftverk är Natura 2000-områden. Hälla är även naturreservat. Vid Hälla har älven förgrenat sig på ett mycket speciellt sätt och bildat en så kallad flätflod. Här finns en variation av fors-, ström- och lugnvatten och sträckan fungerar bland annat som biotop för flodpärlmussla. En låg påverkan från reglering ger förutsättningar för aktiva kvartärgeologiska processer så som materialtransport och erosion som i sin tur upprätthåller livsförutsättningar för många arter och organismsamhällen som är beroende av denna dynamik.

Västerdalälven, Görälven och Fulan är utpekade som särskilt värdefulla vatten på grund av sina värdefulla öring- harr- och rödingstammar (de senare i fjällområdena). Även i de södra delarna finns rika fiskbestånd. Naturliga vattenstånds- och flödesfluktuationer skapar även förutsättningar för andra regleringskänsliga arter.

Västerdalälvens, i långa sträckor, relativt flacka lopp och ett gynnsamt lokalklimat i dess dalgång har möjliggjort för flera fiskarter att etablera sig långt upp i vattensystemet. Exempelvis id, stäm, braxen och benlöja når högre uppströms i Västerdalälven, jämfört med liknande vattensystem.


23(60)

Tidigare vandrade lax och ål (möjligen även havsöring) upp i Västerdalälven och dess biflöden men har utestängts och försvunnit sedan mer än hundra år tillbaka på grund av de många dammarna i Dalälvens huvudfåra. Lokalt stationära och vandrande harr- och öringbestånd förekommer eller har förekommit längs hela Västerdalälvens lopp. Öringen har inte sällan sina lek- och uppväxtlokaler i mindre biflöden och lever sina äldre stadier i älven.

Området Görälven–Västerdalälven, dvs. i princip hela Västerdalälven, är riksklassat för sina unika naturvärden. Grunden för Görälven-Västerdalälvens höga naturvärde är att vattnet har ingen eller endast en svag påverkan från vattenreglering.

Dalbredden växlar och det finns många forsar vilket skapar bland annat översvämningsplan, leveer, älvvallar, nipor och meanderslingor. Den stora variationen i livsmiljöer har resulterat i ett rikt bestånd av växter och djur. Intressant vattenvegetation med flera sydliga floraelement återfinns i små sidovatten högt upp efter älven.

Stora delar av älven har en stark bäverstam, lokalt förekommer även utter. Flodpärlmussla har förekommit i rika bestånd längs hela sträckan Fuluälven–Västerdalälven (i anslutning till strömmar/forsar), samt i flera biflöden. Ett omfattande historiskt pärlfiske tillsammans med överdämningar av forsar och strömsträckor i älvens mellersta och nedre delar har decimerat bestånden till en mycket liten spillra. Den påträffas fortfarande lokalt längs hela älvens sträckning, men i den nedersta delen av älven där de flesta forsar idag är indämda, finns mycket små möjligheter till reproduktion och återhämtning. I ett par biflöden till Fulan finns par vattendrag med välmående och reproducerande bestånd av flodpärlmussla.

Västerdalälven ned till Hummelforsen samt från Skiffsforsen och nedströms är skyddad för nyutbyggnad av vattenkraft enligt Miljöbalken § 4:6.

3.1.5. Naturvärden inom Mellersta Dalälvens tillrinningsområde Beskrivningen av naturvärden avgränsas till internationellt och nationellt särskilt höga naturvärden, klass 1 och 2, enligt Havs- och vattenmyndighetens preliminära metod. Klass 1 omfattar internationella eller nationella värden som Natura 2000-områden, Ramsar-områden, nationalparker och naturreservat samt nationellt särskilt värdefulla vatten. Klass 2 omfattar bland annat riksintressen och andra områdesskydd enligt miljöbalken, nationellt värdefulla vatten och riksintressanta, skyddsvärda fiskstammar. Utöver dessa finns en stor mängd regionala och lokala värden och relativt orörda miljöer som också utgör naturvärden, men dessa beskrivs inte i denna sammanställning. Det är endast de naturvärden som är knutna till vattenmiljön och bedöms vara påverkade av vattenkraften som beskrivs.

Huvuddelen av de områden som har ett internationellt skydd har även ett nationellt skydd. Det innebär till exempel att samma område är både ett Natura 2000-område och naturreservat.

Holmsjöarna är Natura 2000-område (Länsstyrelsen 2016a) men även naturreservat och riksintresse för naturvården. Sjöarna är utpekade för sitt rika fågelliv men har även utöver det ett stort biologiskt värde. Området utgörs av en bevuxen sjö. Vattnet är näringsrikt


24(60)

och ur botanisk synpunkt är det i första hand den intressanta vattenfloran som ger området dess biologiska värden. Kringliggande sankmarker skapar förutsättningar för ett rikt fågelliv. Sjöarnas vattenstånd följer med älvens så habitatet påverkas av reglering. Geologiskt intressant är bland annat de från Dalälven avsnörda lagunsjöarna och levébildningarna.

Holmsjöarna och Kårtyllasjöarna är klass 1 våtmarker med mycket höga naturvärden. Våtmarkerna runt Torsång utgör klass 2 med höga naturvärden.

Hovran är ett Ramsarområde (Länsstyrelsen 2018a) eftersom det utgör ett av mellansveriges viktigaste rast- och häckningslokaler för fåglar. Det har därmed ett internationellt skyddsvärde. Här finns även en säregen artsammansättning med häckning av både sydliga och nordliga arter.

Området rymmer en mycket intressant och värdefull flodplansmorfologi av stor betydelse för tolkningen av områdets tillblivelse. Sjön är även länets främsta fågelsjö. Älvstränderna är värdefulla miljöer för flora och fauna då denna del av älven ändå är relativt opåverkad trots reglering.

Stora delar av Hovran är identifierat som en klass 1 våtmark med mycket höga naturvärden.

Området är identifierat som särskilt värdefullt vatten ur naturvårdssynpunkt på grund av översvämnings- och betesberoende flora och rikt fågelliv. Här finns en hög diversitet av vatten- och strandlevande arter och habitat samt förekomst av hotade arter.

Stackharen (Länsstyrelsen 2016b) och Lilla Älvgången (Länsstyrelsen 2016c) är Natura 2000-områden och har bland annat ett fågelliv. Strandängarna är av stor betydelse för sträckande fåglar men även för häckande slättsjöarter. Stackharen är även naturreservat.

Kungsgårdsholmarna är Natura 2000-område (Länsstyrelsen 2016d) och utpekade för de lövrika svämskogarna med höga naturvärden. Habitaten hotas av igenväxning av gran då de konkurrerar ut svämskogsarterna vid minskad förekomst av långvariga översvämningar.

Området har karaktäriserats som ett delta, som vid högvatten genomströmmas av flera älvfåror. Sedimentationsprocesser, men även erosion och omlagring, gör att området ständigt förändras. Botaniskt intressant är strandvegetationen med bl. a. ävjebroddvegetation med mader och översvämningsområden samt skogspartier med stor lövträdsinblandning såsom grövre ekar.

Området vid Kungsgårdsholmarna utgör en del av ett "glacialt överfördjupat sedimentationsbäcken" och är riksintresse ur naturvårdssynpunkt. Genom avlagring i bäckenet av material transporterat av älven har det nuvarande utseendet byggts upp med bl.a. öar, restsjöar och levéer.

Kungsgårdsholmarna är även naturreservat och värdefullt vatten.

Kårtyllasjöarna är utpekade som värdefulla vatten ur naturvårdssynpunkt på grund av rikt fågelliv och speciell vattenflora.


25(60)

Bäsingen är identifierat som värdefullt ur fiskesynpunkt på grund av ursprungliga öring och harrstammar. Längs sjöns södra stränder finns våtmarker som är utpekade som klass 1 med mycket höga naturvärden. I norra änden av Jädersjön finns mader som även de är klass 1 våtmarker.

Rudusjön är identifierat som värdefullt vatten ur fiskesynpunkt på grund av ursprungliga öring och harrstammar. Rudusjön ingår även i riksintresset Nedre Dalälven som är skyddat för utbyggnad av vattenkraft enligt Miljöbalken §4:6.

I Djurån finns ett reproducerande flodpärlmusselbestånd.

3.1.6. Naturvärden inom Nedre Dalälvens tillrinningsområde I nedre Dalälvsområdet har översvämningsberoende Natura 2000-naturtyper som svämlövskog (Naturvårdsverket 2012a), svämädellövskog (Naturvårdsverket 2012b) och svämängar/älvängar (Naturvårdsverket 2011) för svenska förhållanden ovanligt stora utbredningar. Flertalet sällsynta arter som finns i området är mer eller mindre beroende av översvämningsmiljöerna. Bland dessa finns sällsynta och hotade arter som exempelvis ävjepilört, nordslamkrypa, sumpviol, svämmossa, mikroskapania, barkkvastmossa, gråblå skinnlav, strandskinnlav, och älvängslöpare. För flera av dessa utgör nedre Dalälvsområdet det största eller bland de största och viktigaste förekomstområdena i Sverige. I några fall är området även betydelsefullt för bevarandet av arter som är sällsynta på global nivå (exempelvis sumpviol, strandbräsma, ävjepilört, strandskinnlav och älvängslöpare, Artdatabanken 2018). Många sällsynta arter är också knutna till de strandnära förekomsterna av gamla grova lövträd, bland annat flera rödlistade arter av epifytiska lavar, svampar och vedlevande insekter.

Större delen av nedre Dalälven omfattas av en lång rad områdesskydd där samma områden är både internationellt och nationellt utpekade.

På sträckan Bysjön-Tyttbo finns flera forsar och strömmar med ett populärt fiske efter framförallt harr. Här finns bland annat några av Dalälvens mera välutvecklade partier med s.k. kortskottsvegetation, vilken innehåller flera sällsynta arter av småväxta och konkurrenssvaga växter som lever på tidvis översvämmade strandpartier som torkar upp under sommaren, ofta på lerig/dyig jord. Exempelvis kan nämnas arter som, nålsäv, fyrling, nordslamkrypa, tretalig slamkrypa, rödlånke, ävjepilört, rosenpilört och ävjebrodd. Arterna kräver både översvämning och efterföljande sommarlågvatten för att finnas kvar (Länsstyrelsen 2015). I övrigt kan nämnas förekomster av bland annat svämmossa, strandmikromossa, timmerskapania, mikroskapania, hårklomossa, skugglobmossa, strandviol, sumpviol och bågsäv.

Påverkan består av flottledsrensning, års- och korttidsreglering (VISS 2018). Här finns måttligt stora arealer forssträckor som potentiellt kan bli viktiga för lax.

Området kring Gysingeforsarna och Mattön har höga naturvärden vad gäller bottenfauna (Nilsson & Boström 2013). Även floran är rik längs denna delsträcka. På nakna sedimentytorna finns smålånke och tretalig slamkrypa, ävjepilört, nordslamkrypa och ävjebrodd förekommer mer sparsamt (Länsstyrelsen 2015).


26(60)

Kring forsarna som kringskär mattön finns flera av de finaste svämskogsmiljöerna längs nedre Dalälven. Forsmiljöerna utgör även potentiellt sett viktiga reproduktionslokaler för lax.

Gysingeforsarna är primärt påverkade av flottledsrensning och årsreglering, korttidsregleringen i Näs har till stor del dämpats genom fjärden uppströms.

Färnebofjärden är den del av Nedre Dalälven som är minst påverkad av korttidsreglering i Dalälven men årsregeleringen påverkar områdets naturvärden negativt. Älven breder här ut sig i den relativt grunda Färnebofjärden. Vid fjärdens oreglerade utlopp återfinns flergreniga forssträckor, se stycket om Gysinge ovan. Fjärden har en flikig strandlinje och innehåller mer än 200 öar och skär. Det kringliggande området är flackt vilket medför att älvens periodvisa översvämningar ofta breder ut sig över stora ytor. Detta har satt sin prägel på naturmiljön och skapat en mosaik av naturtyper. Översvämningarna har särskilt stor betydelse för områdets älvängar och lövskogar, vilka till stor del kan betecknas som svämlövskogar. Längs stränderna finns gammal och grov aspskog, björk- och alkärr som ger en sällsam lövskogsprägel åt landskapet. Området hyser många arter som är skyddade via fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet. Inom området finns flera olika skyddsformer där en stor andel finns inom Färnebofjärdens Nationalpark eller inom naturreservaten Ista, Östa, Gysinge, Jordbärsmuren-Ålbo, Hedesundsfjärden. Flera områden utgörs även av Natura 2000-områden: Färnebofjärden, Färnebofjärden syd, Pellesberget, Jordbärsmuren-Ålbo, Gysinge, Övre Hedesundafjärden, Färnebofjärden nordväst, Ista och Östa. Stora delar av Färnebofjärden är även identifierat i den nationella Myrskyddsplanen. Flera av områdena är klass 1 eller klass 2 våtmarker med mycket högt respektive högt naturvärde. Området är negativt påverkat av årsregleringen. För svämlövskogarna krävs en översvämning på minst 3 – 4 veckor (7 procent av året) för att naturtypen ska upprätthållas (Zinke 2013). Kring Färnebofjärden finns i vissa områden problem med inväxning av gran i svämskogarna på grund av en förändrad vattenföring.

Längs några av biflödena till Storån, som mynnar i Färnebofjärden, växer den sällsynta och rödlistade strandbräsman, vilken är beroende av varierande vattenstånd och växer på blottad ler-, torv- eller mulljord.

Stränderna längs Hedesunda- och Bramsöfjärdarna utgörs av ett mångfacetterat landskap. Fjärdarna är direkt påverkad av regleringar vid Söderfors kraftverk och hyser därför inte lika stora naturvärden som uppströms liggande Färnebofjärden. Trots regleringen finns här våtmarker av högsta skyddsklass. Översvämningskärr och älvängar dominerar de låglänta markerna ofta i mosaik med sumpskog och moränholmar som är klädda med fuktiga eller friska skogar. Dessa våtmarker domineras, beroende på fuktighetsgraden, av olika starr-arter, grenrör eller sjöfräken. Vidsträckta sumpskogar växer i låglänta områden och i övergångszonerna mot fastare marker. Den större delen av sumpskogarna och skogarna på moränholmarna ute i våtmarkerna kan karaktäriseras som naturskogar med ett stort inslag av äldre träd och död ved. Den mångfacetterade naturen hyser en rik fågelfauna, här finns bland annat storlom, bivråk, fiskgjuse, järpe, trana,


27(60)

ljungpipare, grönbena, fisktärna, spillkråka och orre. Längs med stränderna förekommer bland annat arter som sumpviol, strandviol, hårklomossa och strandskinnlav. Äldre fynd av älvängslöpare finns från 1940- och 70-talen. Här och var spritt över området finns äldre ekar i strandnära lägen, på vilka det lever rödlistade lavarter (Länsstyrelsen 2017a).

Delar av sträckan är skyddade i form av Natura 2000-områden och naturreservat, bland annat naturreservaten Jordbärsmuren-Ålbo och Hedesundafjärden samt Natura 2000-området Tjursöarkipelagen. Jordbärsmuren är även identifierat i den nationella Myrskyddsplanen. Jordbärsmuren och Gölsmossen är klass 1 våtmarker och har mycket högt naturvärde.

Vid Bredforsenområdet breder älven ut sig i grenar med flera parallella fåror omslutande större och mindre öar. Området utgjorde innan utbyggnaden av Söderfors kraftverk älvens huvudgren. Detta gör att vattenflödet genom Bredforsenområdet är starkt begränsat. Områdets natur och odlingshistoria präglas av Dalälvens naturliga flöden och vattenståndsvariationer och påverkan på omgivande marker. De återkommande översvämningarna och forsmosaiken har format artrika lövlundar och gynnat ädla lövträd som ek, ask och lind medan granens etablering hållits tillbaka. Området präglas också starkt av tidigare odlingshistorik där ett omfattande slåtterbruk bedrivits på älvängarna från flera närbelägna byar (Östveda, Lågbo Fällinge, Kågbo etc., Länsstyrelsen 2017b). Kombinationen av den upphörda slåttern och de till stora delar uteblivna översvämningarna har medfört att älvängarna i dag i allt större utsträckning håller på att växa igen. De bördiga lerrika jordarna har i kombination med en naturlig vattenregimen varit grundförutsättningen för en rik flora av strand- och vattenväxter på blottade bottnar, så kallade ävjebroddssamhällen. Området skyddas i två naturreservat och Natura 2000-områden på var sin sida om länsgränsen. Delar av området är även identifierat i Våtmarksinventeringen som klass 2 objekt med höga naturvärden.

Vattenvärdena är delvis dåligt undersökta. Inventeringar genom elfiske har genomförts under 2009 - 2016 och visar på en fiskfauna som till artsammansättnigen tyder mer på sjökaraktär än på en fungerande strömbiotop. Arter som dominerar är mört, abborre, löja även om det finns gott om stensimpa, men få individer av harr och öring (Remén mfl. 2015). Harrbeståndet upplevde en krasch i samband med utbyggnaden i Söderfors kraftverk (Fiskeriverket 2000).

Båtforsområdet hyser mycket stora terrestra naturvärden. Området är präglat av Dalälvens flöde och området är uppbrutet i en mängd öar i varierande storlek med tyllar, forsar och däremellan större vattensamlingar. Detta område har varit svårtillgängligt och är till större delen ovanligt opåverkat av skogsbruk. Slåtter och bete har här liksom i andra delar av Dalälvsområdet bedrivits under lång tid. De bördiga älvängarna användes av bönder långt från trakten. Andelen lövträd är hög, till exempel finns ek, lind, asp och björk fortfarande kvar efter att de en gång etablerats då vattenfårorna hade en naturlig översvämningsdynamik. Artrikedomen är ett resultat av den unika forsmosaiken med otaliga öar och naturliga bryn. Områdets flora gynnas också av relativt kalkrika jordar. Av de över 200 rödlistade arter som är kända från reservatet utgör skalbaggarna drygt hälften


28(60)

(Länsstyrelsen 2017c). Området skyddas till stora delar inom Båtfors och Spjutholmens naturreservat och Natura 2000-områden.

Vattenkraftutbyggnaden medförde en kraftigt förändrad flödesdynamik vilket påverkar området negativt. Flera fåror är idag torrlagda större delen av året. De minskade översvämningarna förändrar strandskogarna genom att fuktigheten minskar och genom att gran kan tränga in i svämskogen. Graninträngningen är ett symptom på att hela naturtypen håller på att förändras för att slutligen försvinna. Naturvårdsarbetet går till stor del ut på att motverka effekterna av en förändrad hydrologi genom att bland annat bekämpa gran som växer in i strandskogen och därmed behålla lövträdsanknutna naturvärden. Detta avhjälper dock inte förändringarna i mikroklimatet som en minskad fuktighet innebär. Delar av svämängarna slåttras för att hindra igenväxning. Norr om Båtfors finns idag en nästan helt torrlagd fåra i Lerån, vilken tidigare var en naturlig parallellfåra. Där finns höga naturvärden av liknande karaktär som i Båtfors men i mindre skala. Andelen lövträd är hög, t.ex. finns ek, lind, asp och björk. Idag krävs att gran hålls undan manuellt för att arter som barkkvastmossa ska överleva och bibehålla de lövrika skogarna som bland annat är lämpliga miljöer för vitryggig hackspett. Vattenanknutna naturvärden är delvis dåligt undersökta. Flertalet provfisken visar på påverkad fiskfauna till följd i av regleringen. Till exempel finns ett bestånd av harr som verkar påverkats kraftigt av regleringen. Fisken asp finns i Båtfors och Storfjärden (Gullberg 2008) som utgör den nordliga gränsen för artens utbredning. Aspen är en rödlistad (Nära hotad, globalt livskraftig) karpfisk som kan nå dryga metern. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett åtgärdsprogram för aspen som pekar ut beståndet i Dalälven som akut hotat (Salmén 2016). Delar av problematiken handlar om vandringshinder och regleringspåverkan. Inventeringar har visat att aspen i vart fall leker i Tammån (Remén opubl data fr. Upplandsstiftelsen).

Båtfors har historiskt varit ett av de mest värdefulla områdena för lax i Dalälven. Beräkningar pekar på att sträckan mellan Älvkarleby och Avesta kanske stod för så mycket som 45 procent av Dalälvens laxproduktion (Puke 1952). Med tanke på de stora arealerna lekområden i Båtfors och att smoltmortaliteten i fjärdarna uppströms sannolikt varit relativt hög har Båtfors historiskt sett troligen varit av stor betydelse. LIV-projektets opublicerade data visar att cirka 92 hektar reproduktionsområde skapas i Båtfors vid ett flöde kring 100 m3/s (naturligt medellågvattenflöde).

Bottenfaunan är undersökt i Båtfors och bedöms ha en onaturlig sammansättning av arter till följd av regleringen då det finns en större dominans av sjölevande arter, men har ändå ett måttligt högt naturvärde till följd av förekomst av flera ovanliga arter (Lingdell & Engblom 2008).


29(60)

Nedströms Båtforsområdet vid Storfjärden finns Tångsmurarnas Natura 2000-område tillika upptagen på den nationella Myrskyddsplanen.

Innan utbyggnad var forsen vid Älvkarleby uppdelad på tre grenar. Två av grenarna utgjorde Älvkarlebyfallen och en av grenarna, Kungsådran, var särskilt viktig för laxens vidare vandring upp i älven. Kungsådran är en kilometerlång strömsträcka, och den enda del av Dalälven där lax och havsöring kan reproducera sig naturligt. Uppskattningar pekar på en beräknad naturlig produktion på några tusen smolt av lax och öring (Engman et al. 2011). I strömmarna nedströms Älvkarleby leker även flodnejonöga, id, vimma, sik och eventuellt även asp som fångas sporadiskt (Lundvall 2016).

Det är osäkert hur stor andel av vattnet som gick i Kungsådran, idag går 3 m3/s på vintern och 12 m3/s under vår och sommar. Detta flöde är troligen för lågt under vintern för att en större del av reproduktionen ska lyckas. Detta är dock något som behöver undersökas ytterligare.


30(60)

Karta 2. Naturvärdesbedömning av berörda vatten inom Dalälvens avrinningsområde. På kartan syns även kraftverk med en effekt > = 1,5 MW.

31(60)

4. Bedömning av värde utifrån energisystemet Dalälvens avrinningsområde motsvarar, enligt bolagsredovisningar 8,86 procent av vattenkraftsproduktionen i avrinningsområden med KMV. För avvägningar per distrikt hänvisar vi till avsnitt 3 i Miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vattenförekomster-vattenkraft.

5. Andra värden Dalälven har stora upplevelsevärden inom bland annat fiske, kultur och rekreation. Delar av Österdalälven anses ha Dalarnas bästa fiske efter harr, som är omfattande och populärt. Före 1960 fiskades även Siljansöring i Österdalälven. Numera bedrivs ett ganska omfattande trollingfiske efter kompensationsodlad öring i Siljan.

Det finns även flera populära områden i Dalälvens större vatten. Bland dessa kan nämnas Venjansjön, Västerdalälven, Amungen (Rättvik), Runn, Amungen (Hedemora), Hovran, Bysjön, Bäsingen, samt samtliga fjärdar i nedre delarna av Dalälven. Nedströms Älvkarleby bedrivs ett intensivt fiske efter lax och havsöring.

Inom Dalälvens avrinningsområden finns flera betydande turismområden som är knutna till vatten. Bland annat Siljanområdet är ett av Sveriges allra största turistresmål där sjön Siljan utgör en mycket viktig del av landskapsbildens upplevelsevärde.

Andra upplevelsevärden knutna till vatten är bland annat flera översvämningsmarker i/vid sjöar och vattendrag, till exempel Holmsjöarna och Hovran som är värdefulla fågelsjöar längs Dalälvens huvudfåra.

Färnebofjärden (nationalpark) utgör förutom stora naturvärden också stora upplevelsevärden för friluftslivet.

Bullerforsens kraftverk i Dalälvens huvudfåra vid Borlänge är ett av landets äldsta kraftverk och har ett betydelsefullt kulturvärde (Alexander 2017).

6. Åtgärder nödvändiga för att uppnå god ekologisk potential Detta avsnitt sammanfattar Länsstyrelsens bedömning av vilka åtgärder som ger en betydande ekologisk nytta och därmed behövs för att nå god ekologisk potential i berörda KMV (Tabell 3-13).

Vissa av dessa åtgärder har av Vattenmyndigheten bedömts ge en betydande påverkan på elproduktion och/eller reglerförmåga. För de vattenförekomster som berörs av sådana åtgärder föreslås undantag i form av mindre stränga krav för miljökvalitetsnormerna. Denna avvägning redovisas i Tabell 14 i avsnitt 7. Föreslagna miljökvalitetsnormer för alla KMV redovisas i Bilaga 1.

Verksamheter som ger hydromorfologiska förändringar kan orsaka en rad problem som påverkar de biologiska, hydrologiska, morfologiska förhållanden så att de inte längre kan bibehålla nivån på viktiga funktioner för ekosystemet. Nedan följer generella beskrivningar av åtgärder som det bedömts kunna motiveras i och i anslutning till

32(60)

Dalälvens kraftigt modifierade vatten för att kunna återställa och upprätthålla godtagbara sådana funktioner inom ramen för hög och god ekologisk potential. Mer detaljerade och specificerade åtgärder beskrivs för varje vatten i avsnitten nedan.

Parallellt med framtagandet av denna åtgärdsplan har det i ett delprojekt inom ramen för pilotprojektet Hållbar vattenkraft (LstDnr: 537-10938-2015), tagits fram en rapport som bland annat redovisar naturvärdesbeskrivningar och en föreslagen prioriteringsmetodik som baseras på ett kvantitativt värderingssätt av möjliga åtgärder vid dammar och kraftverk (Haglund et al. 2018). Rapporten värderar miljönyttan med möjliga åtgärder i anslutning till Dalälvens kraftverk men behandlar inte lika många åtgärdstyper som presenteras nedan.

Värderingen och prioriteringen av åtgärder som korresponderar mellan denna åtgärdsplan och rapporten (Haglund et al. 2018), kan skilja sig åt och det kan bero på att bedömningen av åtgärderna i KMV utgår från god status enligt krav och definitioner utgående från EU:s ramdirektiv för vatten (Vattendirektivet), medan prioriteringarna i Haglund et al. (2018) inkluderar naturvärden i som ofta omfattar hotade och sårbara arter och livsmiljöer.

Detaljuppgifter och kvantitativa värden gällande nedanstående föreslagna åtgärders exakta lokalisering, omfattning och förväntade effekter och utbredning går att hitta i VISS (http://viss.lansstyrelsen.se).

6.1. Generellt Konnektivitet upp- och nedströms: Vid flertalet dammar behöver faunapassager anläggas. Undantaget för de kraftverk där det bedömts tidigare funnits naturliga vandringshinder eller förhållandena är på så sätt att det inte motiverar åtminstone vandringsmöjligheter i uppströms riktning, föreslås att fiskvägar anläggs för att återskapa eller stärka de biologiska värden som finns kvar. De havsvandrande arterna lax, havsöring och ål är nästan helt borta i Dalälven idag. Åtgärder för att återskapa tillgänglighet till områden där de tidigare funnits, utgör en speciell problematik som beskrivs mer utförligt för respektive delområde i avsnitten nedan.

Konnektivitetsåtgärder i upp- och nedströms riktning består oftast av någon slags fiskvägslösning anpassad efter vilka arter som avses ska kunna passera. Det finns dock andra möjligheter, varav en är så kallad ”fångst och transport”-lösningar. En sådan lösning innebär att man fångar fisken vid ett hinder och transporterar den sedan dit den var på väg. Denna typ av åtgärd kan genomföras i både upp- och nedströms riktning. I Dalälven kan åtgärden kanske bli aktuell för lax, möjligen även ål.

Konnektivitet till biflöden: När vattennivån i regleringsmagasin är låg kan problem uppstå i förbindelse mellan magasin och tillrinnande vattendrag. Detta problem är dåligt undersökt i Dalälven, men samtidigt är de få av vattensystemets kraftigt modifierade vatten som har en hög regleringsamplitud eller branta stränder. I de magasinen med störst regleringsamplitud torde problemet kunna finnas. Denna typ av åtgärd påverkar oftast inte elproduktionen. Inga åtgärder har dock föreslagits ännu inom Dalälvens vattensystem.


33(60)

Hydrologi/flöden: I Dalälvens vattensystem finns flera KMV som idag periodvis har för litet flöde. En ändrad och ökad minimitappning behövs i dessa. Det gäller framförallt Oreälvens övre lopp samt torrfåror ibland annat Västerdalälven och den nedersta delen av Dalälven. Minimitappning i torrfåror är speciellt viktigt eftersom fungerande strömhabitat kan återskapas om det finns ett kontinuerligt lägsta flöde i systemet. Minimitappning kan ske genom turbin eller torrfåra, beroende på behov och förutsättningar.

Anpassad årstidsreglering: Denna åtgärd innebär att ett flöde som tappas ur vattenmagasin anpassas så att det bättre överensstämmer med den regim eller variationer över säsonger som de naturliga vattendragen uppvisar/-at. De tydligaste förändringarna vid den vanligaste formen av årstidsreglering är att vinterflödet ökar och att vårfloden minskar eller uteblir. Många växter och djur är dock anpassade till och kräver vissa flödesmönster eller extremhändelser som till exempel extrema högflöden som bara inträffar oregelbundet, ibland med flera år emellan.

Åtgärder riktade mot denna typ av reglering ingår normalt inte i definitionen av god ekologisk potential för kraftigt modifierade vatten, utom i de fall detta är en nödvändig åtgärd för att uppnå eller bibehålla ett gott bevarandetillstånd för arter eller livsmiljöer i ett drabbat Natura 2000-område. Sådana åtgärder är aktuella för att gynna flera Natura 2000-områden längs Dalälvens huvudfåra, framförallt i dess nedre delar. Förutsättningar för att åstadkomma effekter avseende mer naturlika flödesförhållanden, är att de huvudsakliga åtgärderna genomförs framförallt vid vattenmagasinet Siljan men troligen också Trängslet.

Morfologi/Biotoper: Morfologiska åtgärder för att förbättra livsmiljöer föreslås för vissa vatten. Det kan handla om att återställa rensade vattendragsfåror, anpassa fåror till ett lägre vattenflöde, ta bort grunddammar, förbättra sedimenttransport från dammar, minska problem med ökad erosion eller återskapa erosion där den minskat eller upphört. Alla åtgärder behövs inte överallt och för vattnen inom Dalälvens vattensystem saknas oftast kunskapsunderlag, vilket inneburit att åtgärder mot detta inte har bedömts ännu.

Fysikaliskt kemiskt tillstånd: Reglering och kraftutvinning kan ge fysikaliska och kemiska förändringar som kan vara av stor betydelse för ekosystemets funktioner. Bottentappning från större (djupa) vattenmagasin kan ge problem med övermättnad eller underskott av syre under vissa förhållanden. Lika så kan det uppstå problem med förskjutningar i vattentemperatur som i sin tur kan störa biologiska processer som har sina livscykler anpassade efter en viss temperaturregim eller temperatursumma (dygnsgrader).

Förutom i något enstaka fall saknas kunskap om dessa förhållanden i Dalälvens vatten, och därför har inga åtgärder mot detta förslagits ännu. Ibland har det dock gått att bedöma att denna typ av åtgärder inte är aktuella eller att de inte behövs.

Övrigt: Stora delar av Dalälven är idag som en följd av kraftverksutbyggnaden överdämda och omvandlade från strömmar och forsar till miljöer med mer sjö- eller lugnvattenkaraktär. I dessa vatten går det oftast inte eller är det inte motiverat att genomföra åtgärder som syftar till att återskapa eller förbättra miljöer som inte alls finns

34(60)

kvar eller som innebär att man måste förändra de som är själva förutsättningen för verksamheten (uppdämning för kraftutvinning), och är skälet till dess utpekande som kraftigt modifierat vatten. Det betyder dock inte att kraven på åtgärder som är bättre anpassade till det nya naturtillstånd som uppkommit, upphör.

6.2. Prioriterade åtgärder inom Österdalälvens delområde Prioriterade åtgärder inom detta delområde är till största delen fokuserade på konnektivitetsåtgärder till fördel för Österdalälvens öringbestånd (Siljansöring) och flödes åtgärder för svämplan inom delområdet men som främst är avsedda at få effekter i Dalälvens nedre delar.

6.2.1. Båthusströmmen Kraftverket vid Båthusströmmen ligger i Sörälven cirka tio km uppströms sammanflödet med Storån i Idresjöns nordvästra hörn. Sörälven och Storån utgör förbindelselänkar mellan en betydande del av Dalarnas fjäll- och fjällnära vattensystem. Mer än 50 procent av Sörälvens och Storåns vattensystem ligger inom Natura 2000-områden och/eller naturreservat/nationalparker. Båda vattendragen omfattas i sin helhet av Miljöbalkens kap 4:6. Övre Österdalälven och Storån är identifierade som särskilt värdefulla vatten bland annat på grund av sina långvandrande fiskbestånd samt rika och livskraftiga stammar av harr och öring.

Området hyser stora naturvärden, och är i många avseenden relativt opåverkat av mänskliga verksamheter, men kraftverket vid Båthusströmmen reglerar flödet och utgör vandringshinder som hindrar fiskarnas fria vandring inom och mellan vattensystemen. Det händer också att vattendragsfåran nedströms kraftverksdammen torrläggs under fiskvandringsperioden under sensommar/höst vilket drabbar öring som vandrat upp i den extra hårt när det inträffar. Fiskdöd har observerats i samband med sådana tillfällen.

På grund av Båthusströmmens läge, mitt mellan två vattensystem med höga värden och hög skyddsstatus (Natura 2000-område, Naturreservat, Nationalpark, MB § 4:6, värdefulla vatten, riksintresse naturvård och så vidare), är det prioriterat att ge bästa möjliga förutsättningar för att värna och återställa områdets vattenanknutna värden. Att Båthusströmmen är utpekat som KMV torde strida mot intensionerna med MB § 4.6 och motverkar möjligheterna att genomföra och uppnå bästa möjliga åtgärder för att restaurera områdets vattenanknutna vattenekosystem.

I första hand bör Båthusströmmens kraftverk och anslutande vatten klassas som naturliga vatten med god ekologisk status som miljökvalitetsnorm istället för god ekologisk potential.

Konnektivitet upp- och nedströms: Vid Båthusströmmens kraftverk bedöms en fiskväg för upp- och nedströmsvandring kunna åstadkomma betydande biologisk nytta genom att möjliggöra för framförallt öring och harr att kunna vandra förbi dammen. Åtgärden bidrar till att tillgängliggöra tidigare lek-/uppväxtområden för fisken i Sörälven och Idresjön.

Konnektivitet till biflöden: Eventuella behov av åtgärder att säkerställa konnektivitet gentemot biflöden är inte kända och har därför inte bedömts ännu.

35(60)

Hydrologi/flöden: Hydrologiska åtgärder i form av tappning till torrfåra och minimitappning genom turbin från Hösthån bedöms i kombination med morfologiska åtgärder (se nedan), kunna återskapa ett fungerande vattendragsekosystem.

Behovet av att tillföra högflöde för svämplanet i lokalt anslutande sträckor är inte känt och har därför inte bedömts.

Morfologi/Biotoper: Torrfåran nedströms Hösthån behöver restaureras och anpassas efter det reducerade flödet som en minimitappning ger.

Det kan även finnas behov för ett ytterligare flertal övriga åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av kraftverken, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga sådana åtgärder bedömts ännu.

Tabell 3. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Båthusströmmens kraftverk, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och/eller hög ekologisk potential.

Åtgärd Platser Åtgärdstyp

Fiskvägar för upp- och nedströms passage Hösthån/Båthusstrmömmens

kraftverk

God ekologisk

potential

Minimitappning i torrfåra Hösthån/Båthusstrmömmens

kraftverk

God ekologisk

potential

Tillförsel av block, lekgrus och andra

habitatstrukturer

Nedströms Hösthån God ekologisk

potential

6.2.2. Trängsletdammen – Österdalälven uppströms Väsadammen Trängsletmagasinet utgör en cirka 4,5 mil lång sjö, som tidigare var ett rinnande vattendrag. Dammvallens läge ligger vid eller nära de tidigare trängsletforsarna – en serie branta forsar som utgjorde naturliga vandringshinder för de flesta fiskarter utom möjligen öring (och lax). Trängslet forsarna och vattendraget/-n deras direkta närhet utgjorde lekområde för en delpopulation av den riksklassade så kallade Siljansöringen. Vattendraget har dämt upp cirka 100 meter och är i dag Sveriges högsta damm. Trängslets kraftverket ligger cirka km nedströms själva dammen vilket gett upphov till en ungefär lika lång torrfåra.

Nästan direkt nedströms mynningen på Trängslets kraftverkskanal ligger Åsens kraftverksdamm. Även den liksom Tränsletmagasinet, utgör en uppdämning av älven där det tidigare endast fanns ett strömmande/forsande vattendrag som. Den nu överdämda älvfåran utgjorde, liksom tillflödet Gryvlan, lekområde för den riksklassade Siljansöringen. Magasinet har idag utvecklat ett ”lokalt” sjövandrande öringbestånd.

Konnektivitet upp- och nedströms: Eftersom den enda arten som tidigare möjligen kunde vandra förbi trängsletforsarna var Siljansöring, vars forna lekområde i denna del av

36(60)

älven nu är överdämda, har det inte bedömts vara motiverat att genomföra åtgärder för upp- eller nedströmsvandring vid Trängsletdammen.

Vid Åsendammen bedöms en fiskväg för upp- och nedströmsvandring kunna åstadkomma betydande biologisk nytta genom att möjliggöra för framförallt öring och harr att kunna vandra genom dammen.

Konnektivitet till biflöden: Eftersom Trängsletmagasinet har en mycket stor regleringsamplitud (35 meter) så kan det finns ett behov av åtgärder som säkerställer vandring mellan magasinet och dess biflöden. Magasinets stränder är dock i stora delar mycket branta och innehåller naturliga vandringshinder i biflödena. Inga konnektivitetsåtgärder i anslutning till Trängsletdammen har därför föreslagits i nuläget i brist på kunskap.

Hydrologi/flöden: Åtgärder för att förbättra årsflödesregimen i Dalälven behöver genomföras genom förändrad flödestappning vid Tränsletmagasinet (tillsammans med Siljans vattenmagasin/Gråda). Likaså behövs en minimitappning i Trängslets torrfåra för att återskapa ett fungerade ekosystem där.

Trängsletmagasinet är Dalälvssystemets största och dess reglering styr till stora delar flödet i hela vattendraget nedströms ända till havet. På flera ställen längs älvens lopp förekommer värdefulla svämmiljöer i vattendragets närmiljöer, med många hotade växt- och djurarter. Många arter som lever i dessa miljöer är beroende av naturliknande vattenflöden och flödesförändringar för att kunna överleva. Delar av dessa områden ligger i Natura 2000-områden vilket innebär att de är skyddade genom EU-lagstiftning som kräver att åtgärder, om så behövs, genomförs för att säkerställa ett gynnsamt bevarandetillstånd. EU-lagstiftningen på detta område gäller över svensk.

Morfologi/Biotoper: Längs älvfåran mellan Åsendammen och Siljan har flera sidofåror och bakvatten lagts igen eller stängts av. Några har återöppnats under senare år, men ytterligare åtgärdsbehov kvarstår. Dessa har tidigare präglats av naturliga erosionsprocesser i fåror och svämplan. För att återskapa dessa processer krävs flöden som efterliknar vårflod och liknande högflödestillfällen (se hydrologiåtgärd ovan).

Det kan även finnas behov för ett ytterligare flertal övriga åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av kraftverken, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga sådana åtgärder bedömts ännu.

Tabell 4. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Trängslets och Åsens vattenmagasin, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential. Natura 2000-områden benämns N2000.


Fiskvägar för upp- och nedströms passage Åsenmagasinet God ekologisk

potential

Tillföra högvattenflöde till Svämplan* Trängsletmagasinet God ekologisk

status (N2000),

37(60)

god ekologisk

potential

Minimitappning i torrfåra Trängsletmagasinet God ekologisk

potential

Återkoppla sidofåror och bakvatten Åsenmagasinet & nedstr. God ekologisk

potential

*Områdena där åtgärden är avsedd att få effekter finns på flera ställen längs älvens huvudfåra nedströms, ända ner till älvens mynning i havet.

6.2.3. Väsadammen – Österdalälvens mynning i Siljan Beskrivet område under denna rubrik ansluter direkt till området som beskrivs ovan (uppströms) och en del av åtgärderna i detta och området nedströms är avsedda att få effekter både uppströms och nedströms, och är i vissa fall förutsättningar för att åtgärder ska få avsedd ekologisk nytta.

Väsadammen utgör den översta av tre kraftverksdammar i Österdalälvens nedre sträckning. Samtliga dammar längs denna sträckning saknar torrfåror och ingen egen reglering tillämpas. Regleringen i denna del av Österdalälven utförs huvudsakligen vid Trängslets och Åsens kraftverk uppströms. Denna sträckning av Österdalälven tillsammans med biflöden har tidigare utgjort de viktigaste lekområdena för den riksklassade så kallade Siljansöringen. Stora ytor av Österdalävens tidigare strömsträckor i huvudfåran är överdämda i och med uppförandet av dessa kraftverk, men betydande arealer strömvattenmiljöer finns kvar, men åtskiljs av dammarna som utgör definitiva hinder.

Konnektivitet upp- och nedströms: Siljansöringen har sedan Österdalälven byggdes ut för vattenkraftproduktion, varit avskuren från mer än 95 procent av sina tidigare lek- och uppväxtområden och befinner sig sedan dess på gränsen till att dö ut. Under 100 individer vandrar årligen upp för lek i den nedersta delen av älven som fortfarande är tillgänglig. Fiskvandringsvägar förbi dessa tre kraftverk skulle bidra med att åter tillgängliggöra upp till tre gånger mer strömvattenmiljöer (exklusive ytorna i Rotälven), än nuvarande förhållanden. Fri vandringsväg upp i biflödet Rotälven där vandringsförutsättningarna i nuläget inte är tillfredsställande, skulle ytterligare dubbla ytan lek- och uppväxtmiljöer för Siljansöring och harr (Haglund et al. 2018).

Konnektivitet till biflöden: Eventuella behov av åtgärder att säkerställa konnektivitet gentemot biflöden är inte kända och har därför inte bedömts.

Hydrologi/flöden: Åtgärdsbehov i form av att tillföra högvattenflöde finns framförallt vid deltaområdet Alderängarna som innehåller flera hotade svämberoende arter och miljöer. Åtgärder bedöms kunna utföras genom anpassad tappning vid Spjutmodammens kraftverk. Övrigt åtgärdsbehov i form av anpassningar av flödet i älvens huvudfåra med hjälp av åtgärder vid områdets tre kraftverk bedöms vara ringa då deras möjligheter som strömkraftverk är liten eller obefintlig (annat än möjligen på korttid). Möjligheten att åtgärda ett sådant behov måste i så fall utföras längre uppströms vid Trängslets och Åsens kraftverk.

38(60)

Morfologi/Biotoper: Älvfåran har i detta område i likhet med samtliga mellanstora och stora vattendrag flottledsrensats, samt i detta fall även kompletteringsrensats i samband med kraftverksutbyggnaden. Att bestämma exakt vilken verksamhet som orsakat vad går inte alltid. Faktum är i alla fall att det finns ett behov av att återställa eller anpassa dessa strömsträckor, framförallt nedströms Blyberg och Spjutmo kraftverk. Sådana åtgärder gynnar bland annat Siljansöring och harr. Flera av åtgärderna är delvis genomförda redan.

Ett visst fortsatt åtgärdsbehov kvarstår dock. Bland annat finns ett behov av att återöppna förbindelsen mellan älven och det tidigare inlandsdeltat Alderängarna som har skurits av från älvens flöde genom att älvfårans botten muddrats och sänkts, samt att spärrande vallar grävts upp på stränderna. Alderängarna är ett flergrenigt deltaområde med översvämningsgynnade livsmiljöer som även behöver åtgärder som återskapar översvämningar (se ovan).

Åtgärder för förbättrande morfologiska förhållanden som finns beskrivna i delområdet uppströms detta har direkt koppling till Siljansöringen och åtgärder förslagna för denna (konnektivites- & morfologiåtgärder, se ovan).

Det kan även finnas behov för ett flertal övriga åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av kraftverken, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga sådana åtgärder bedömts ännu.

Tabell 5. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Väsa, Blybergs och Spjutmo kraftverk, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential.


Fiskvägar för upp- och nedströms passage Spjutmo, Blyberg, Väsa

kraftverk

God ekologisk

potential

Tillföra högvattenflöde till Svämplan Spjutmodammen God ekologisk

potential


habitatstrukturer

Österdalälven ned. Blyb. &

Spjutmo.

God ekologisk

potential

Återkoppla sidofåror och bakvatten Österdalälven ned. Blyb. &

Spjutmo*

God ekologisk

potential

*Inklusive Alderängarna.

6.3. Siljan – sammanflödet mellan Öster- och Västerdalälven Beskrivet område under denna rubrik ansluter direkt till området som beskrivs ovan (uppströms) och en del av åtgärderna i detta och området nedströms är avsedda att få effekter både uppströms och nedströms, och är i vissa fall förutsättningar för att åtgärder ska få avsedd ekologisk nytta.

Observera! Vattnen som beskrivs under detta kapitel inte är KMV men påverkas av och påverkar KMV både upp- och nedströms.

39(60)

Siljan nivåregleras vid kraftverket i Gråda nedströms Insjön, tre vattenförekomster nedströms sjön! Regleringen innebär också att vattnen nedströms Siljan får en kraftigt förändrad hydrologi till följd av denna reglering. För att kunna reglera Siljan så har även omfattande fördjupande åtgärder (muddring, sprängning) genomförts på rinnsträckorna mellan Siljan och Gråda.

Regleringen vid Gråda är mycket kraftig, med korttidsreglering och en minimitappning (25 m3/s) som innebär en påverkan på sträckan nedströms.

Konnektivitet upp- och nedströms: Grådaforsarna som låg vid eller i nära anslutning till nuvarande Gråda kraftverk, utgjorde naturligt vandringshinder för flertalet fiskarter utom möjligen öring, ål och lax. I och med att ingen av dessa arter (utom möjligen öring) har någon realistisk möjlighet att kunna nyttja en eventuell fiskväg här, så bedöms en sådan åtgärd som inaktuell.


Hydrologi/flöden: Åtgärder för att förbättra årsflödesregimen i Dalälven behöver genomföras genom förändrad flödestappning vid Gråda (tillsammans med Tränsletmagasinet).

Siljan är Dalälvens näst största vattenmagasin och dess reglering styr tillsammans med regleringen vid Trängsletmagasinet stora delar flödet i hela vattendraget nedströms ända till havet. På flera ställen längs älvens lopp förekommer värdefulla svämmiljöer i vattendragets närmiljöer, med många hotade växt- och djurarter. Många arter som lever i dessa miljöer är beroende av naturliknande vattenflöden och flödesförändringar för att kunna överleva. Delar av dessa områden ligger i så kallade Natura 2000-områden vilket innebär att de är skyddade genom EU-lagstiftning som kräver att erforderliga åtgärder, om så behövs, genomförs för att säkerställa ett gynnsamt bevarandetillstånd. EU-lagstiftningen på detta område gäller över svensk.

Nuvarande minimitappningen vid Gråda behöver ökas för att förbättra djuren och växtarternas levnadsförhållanden i vattendraget nedströms. Behovet av att tillföra högflöde för svämplanet i lokalt anslutande sträckor är inte känt och har därför inte bedömts. Dock torde kanske motsvarande åtgärd som riktas mot älvens nedre delar, kunna vara gynnsamma även lokalt.

Morfologi/Biotoper: Älvfåran har i detta område i likhet med samtliga mellanstora och stora vattendrag sannolikt flottledsrensats. Grådaforsarna modifierades morfologiskt redan tidigt för olika ändamål av bland annat kraftutvinning (exempelvis kvarnar, sågar). I samband med kraftverksutbyggnaden vid Gråda fördjupades strömsträckorna uppströms för att kunna tillåta nivåreglering av Siljan. Dessa sträckor är idag överdämda och dessutom en förutsättning för kraftverkets reglerande funktion. Inga prioriterade åtgärder föreslås därför i huvudfåran inom området.


40(60)

Tabell 6. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Siljans vattenmagasin och Gråda kraftverk, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential. Natura 2000-områden benämns N2000.


Minimitappning genom turbin Gråda kraftverk God ekologisk

potential

Tillföra högvattenflöde till Svämplan* Gråda kraftverk God ekologisk

potential (N2000)

*Områdena där åtgärden är avsedd att få effekter finns på flera ställen längs älvens huvudfåra nedströms, ända ner till älvens mynning i havet.

6.4. Prioriterade åtgärder inom Oreälvens delområde

6.4.1. Vässinjärvi – Noppijärvi Innan uppdämningen av Vässinjärvi och Noppikoski utgjordes huvudfåran i denna översta del enbart av rinnsträckor utan sjöar. Älvsträckan mellan Vässinjärvi (före detta Vässinkoski) och Noppijärvi (före detta Noppikoski) kännetecknas av en dramatisk natur med djupa raviner, grovblockighet, forsar och fall. Flera av fallen och forsarna utgjorde troligen naturliga vandringshinder för merparten av fiskarterna i Oreälven. Nedströms Vässinjärvimagasinet finns en cirka 3,7 km lång torrfåra som mer eller mindre är helt torrlagd större delen av året. Nedströms denna är det periodvis också torrt eftersom nolltappning (genom turbin) också tillämpas periodvis.

I Vässinjärvimagasinet förekommer abborre, gädda, mört och troligen även öring. Vattendraget nedströms hyser på grund av ovan beskrivna förhållanden inte något fungerande fiskbestånd. Öring förekommer men sannolikt kan någon av redan nämnda arter påträffas också. Det ursprungliga fiskbeståndet har troligtvis bestått enbart av öring och lake.

Konnektivitet upp- och nedströms: Eftersom det i området ursprungligen troligen förekommit/förekommer flera mer eller mindre definitiva naturliga vandringshinder varav Vässingkoski kan ha varit ett, så därför bedöms en konnektivitetsåtgärder i huvudfåran som inaktuella.

Konnektivitet till biflöden: Eventuella behov av åtgärder att säkerställa konnektivitet gentemot biflöden är inte kända och har därför inte bedömts. Eftersom regleringsamplituden i Vässinjärvi är stor (16,5 meter) kan det finnas behov av sådana åtgärder mellan sjön och tillflöden, men man måste då beakta att det uppströms Vässinjärvi finns områden utan gädda dit man inte heller vill att den ska kunna sprida sig.

Hydrologi/flöden: Hydrologiska åtgärder I form av tappning till torrfåra och minimitappning genom turbin från Vässinjärvi bedöms i kombination med morfologiska åtgärder (se nedan), kunna återskapa ett fungerande vattendragsekosystem.


41(60)

Morfologi-/Biotoper: Stora delar av älvfåran i detta område behöver restaureras och anpassas efter det lägre flödet som ovan nämnda hydrologiska åtgärder ger.


Tabell 7. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Vässinjärvi vattenmagasin och Oreälven nedströms till Noppijärvi, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential.


Minimitappning genom turbin* Vässinjärvi kraftverk God ekologisk

potential

Minimitappning genom i torrfåra Vässinjärvi kraftverk God ekologisk

potential

Tillförsel av block, lekgrus och andra habitatstrukturer Oreälven nedstr. Vässinjärvi God ekologisk

potential

6.4.2. Oreälven mellan Noppijärvi och Båthusfjärden Innan uppdämningen av Vässinkoski och Noppikoski utgjordes huvudfåran i denna översta del enbart av rinnsträckor utan sjöar. Älvsträckan mellan Vässinjärvi (före detta Vässinkoski) och Noppijärvi (före detta Noppikoski) kännetecknas av en dramatisk natur med djupa raviner, grovblockighet, forsar och fall. Flera av fallen utgjorde troligen naturliga vandringshinder för merparten av fiskarterna i Oreälven. Troligen utgjorde fallet vid Noppikoski ett sådant vandringshinder.

Vid Noppikoski/-järvi kraftverksdamm avleds älvens flöde genom en lång kulvert/tunnel till kraftverket som återförs till älven först åtta km nedströms. Direkt nedströms Noppijärvidammen utgörs älvens huvudfåra av en cirka fyra km lång torrfåra som mer eller mindre är helt torrlagd större delen av året. Därefter förenas Oreälven med biflödet Sandsjöån som bidrar till att öka flödet lite. Sandsjöån är dock också reglerad, oklart exakt hur.

Tidigare nyttjades denna del av älven som lek- och uppväxtområde av uppströmsvandrande insjölevande öring från de stora sjöarna nedströms; Orsasjön, Skattungen och Oresjön. Denna lekvandring hindras idag av Tranudammen (samt två mindre spegeldammar i anslutning till denna), ungefär 2,5 km uppströms Oresjön.

Konnektivitet upp- och nedströms: Eftersom det i området ursprungligen troligen förekommit/förekommer flera mer eller mindre definitiva naturliga vandringshinder, varav Vässingkoski kan ha varit ett, så därför bedöms en konnektivitetsåtgärder i huvudfåran som inaktuella.


42(60)

Hydrologi/flöden: Hydrologiska åtgärder i form av tappning till torrfåra och minimitappning genom turbin från både Noppijärvi och Vässinjärvimagasinet bedöms i kombination med morfologiska åtgärder (se nedan), kunna återskapa ett fungerande vattendragsekosystem.


Morfologi/Biotoper: Stora delar av älvfåran i detta område behöver restaureras och anpassas efter det lägre flödet som ovan nämnda hydrologiska åtgärder ger.


Tabell 8. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Noppijärvidammen och Oreälven nedströms till Båthusfjärden, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential.


Minimitappning genom turbin Noppijärvi kraftverk God ekologisk

potential

Minimitappning genom i torrfåra Noppijärvi kraftverk God ekologisk

potential


habitatstrukturer

Oreälven nedstr. Noppijärvi God ekologisk

potential

6.5. Prioriterade åtgärder inom Västerdalälvens delområde

6.5.1. Västerälven mellan Mockfjärds kraftverk och sammanflödet med Österdalälven)

Västerdalälven är unik i att vara en av få större vattendrag i södra Sverige som är nästan oreglerad och inte fullt utbyggd med vattenkraft. Där finns dock flera kraftverk även i huvudfåran. Dessa har dock ingen eller mycket liten kapacitet att reglera flödet och fungerar som strömkraftverk. Det näst nedersta kraftverket i Västerdalälven, Mockfjärds kraftverk, har en cirka två km lång torrfåra nedströms kraftverksdammen. Detta är orsaken till att kraftverket och vattenförekomsten nedströms dammen har klassats som kraftigt modifierat vatten. Lindbyns kraftverk ligger direkt nedströms Mockfjärds kraftverk inom samma vattenförekomst och bidrar till den ekologiska problematiken kring det övre KMV-klassade kraftverket.

Västerdalälven hyser goda bestånd av harr, öring och flera andra strömvattenarter som exempelvis stäm. I de många och långa lugnvattensträckorna förekommer de mer vanliga sjöfiskarterna, fast med en ovanligt stor artrikedom (Lundvall 2016).

Innan vattenkraftutbyggnaden i Dalälven förekom de havsvandrande fiskarterna lax, havsöring och ål i Västerdalälven. Dessa arter är dock borta sedan länge då 15-talet kraftverksdammar hindrar dem från att ens nå fram till Västerdalälven. I älven uppströms

43(60)

finns dessutom ytterligare sex kraftverk i huvudfåran. Med traditionella fiskvägslösningar (fisktrappa/omlöp) är det inte realistiskt att förvänta sig att det går att återetablera lax och havsöring i de övre delarna av Dalälvens vattensystem, däribland Västerdalälven. En möjlig åtgärd är att fånga och transportera fisk i nedre delen av Dalälven och transportera den upp till Västerdalälven, ungefär som görs i Klarälven sedan många år. Denna åtgärd redovisas för i avsnittet för delområdet nedre Dalälven (nedan).

Konnektivitet upp- och nedströms: Västerdalälven har tidigare hyst havsvandrande fiskarter som inte längre har möjligheter att återkomma (se stycket ovan). Fångst och transport av fisk från nedre Dalälven till Västerdalälven (se avsnitt om nedre Dalälven nedan), innebär att åtgärder för att möjliggöra nedströms passage för dessa fiskar och deras avkomma (smolt) förbi Mockfjärds och Lindbyns kraftverk.

Aktuell sträcka av Västerdalälven innehöll tidigare branta forsar och fall som utgjorde definitiva naturliga vandringshinder för flertalet arter utom lax och möjligen storvuxen (havs-) öring och ål. Föreslagna konnektivitetsåtgärder för dessa arter omfattar inte vandringsvägar förbi Mockfjärds och Lindbyns kraftverk, men tillsammans med åtgärder för att återetablera ett lokalt strömvattenekosystem mellan kraftverken har konnektivitet uppströms ett visst ekologiskt värde, eftersom de tidigare strömvattenmiljöerna nedströms till största delen är överdämda idag.


Hydrologi/flöden: Hydrologiska åtgärder I form av tappning till torrfåra från dammen vid Mockfjärds kraftverk bedöms i kombination med morfologiska åtgärder (se nedan), kunna återskapa ett fungerande vattendragsekosystem.

Åtgärder för ökad minimitappning genom turbin har bedömts vara inaktuella då kraftverket fungerar som ett strömkraftverk med små möjligheter att reglera flödet.


Morfologi/Biotoper: Torrfåran i detta område behöver restaureras och anpassas efter det lägre flödet som ovan nämnda hydrologiska åtgärder ger.


44(60)

Tabell 9. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Mockfjärds och Lindbyns kraftverk i Västerdalälven, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential.


Fiskvägar för nedströms passage Mockfjärds & Lindbyns

kraftverk

God ekologisk

potential*

Minimitappning genom i torrfåra Mockfjärds kraftverk God ekologisk

potential


habitatstrukturer

Nedstr. Mockfjärds kraftverk God ekologisk

potential

Fiskvägar för uppströms passage** Mockfjärd & Lindbyns

kraftverk

Hög ekologisk

potential

* Åtgärder för nedströms konnektivitet bedöms kunna ha ett betydande ekologiskt värde för nedströmsvandring av havsvandrande fiskarter (se även avsnittet om Nedre Dalälvsområdet nedan angående konnektivitetsåtgärder för havsvandrande fisk).

**Åtgärder för uppströms konnektivitet bedöms ett visst ekologiskt värde, främst för lokala strömvattenlevande fiskarter som öring, harr.

6.6. Prioriterade åtgärder inom Mellersta Dalälvens delområde

6.6.1. Dalälven mellan älvmötet Öster-/Västerdalälven och inflödet från Tunaån Beskrivet område under denna rubrik ansluter direkt till området som beskrivs ovan (uppströms) och en del av åtgärderna i detta och området nedströms är avsedda att få effekter både uppströms och nedströms, och är i vissa fall förutsättningar för att åtgärder ska få avsedd ekologisk nytta.

Ungefär 24 km nedströms sammanflödet mellan Öster- och Västerdalälven ligger det första av fyra direkt efter varandra liggande kraftverk i Dalälvens huvudfåra. Tidigare låg längs denna älvsträcka en rad forsar; Borlängeforsarna. Dessa är nu helt överdämda av de fyra kraftverksdammarna och kvar finns djupa korta fragmenterade sträckor av älven. De är trots djupet förhållandevis turbulenta och strömmande på grund av att älvbrinkarna är branta och inte har tillåtit den dämda att vattenytan expandera till sjöar.

Tidigare levde här öring, harr, lax, stäm och andra strömvattenarter. Ingen av dessa fiskarter bedöms kunna reproducera sig i de nu överdämda områdena men förekommer ändå glest här eftersom de ”spiller in” från uppströms liggande strömsträckor.

Innan vattenkraftutbyggnaden i Dalälven förekom de havsvandrande fiskarterna lax, havsöring och ål längs hela Dalälven. Dessa arter är dock borta sedan länge då 10-talet kraftverksdammar i älvens huvudfåra hindrar dem från att nå fram till denna del av Dalälven. Det finns inte heller några realistiskt fungerade lek- och uppväxtmiljöer kvar i Dalälven uppströms Avesta. De är alla mer eller mindre överdämda. De enda kvarvarande strömhabitaten med betydande arealer som skulle kunna försörja ett laxbestånd, finns i Västerdalälven.

45(60)

Med traditionella fiskvägslösningar (fisktrappa/omlöp) är det dock inte realistiskt att förvänta sig att det går att återetablera lax i Västerdalälven, då mellan 15 – 20 kraftverk i älvarnas huvudfåror måste passeras vid uppvandring. En möjlig åtgärd är att fånga och transportera fisk i nedre delen av Dalälven och transportera den upp till Västerdalälven, ungefär som görs i Klarälven sedan många år. Denna åtgärd redovisas för i avsnittet för delområdet nedre Dalälven (nedan).

Konnektivitet upp- och nedströms: Dalälven och vattendragen uppströms har tidigare hyst havsvandrande fiskarter som inte längre har möjligheter att återkomma (se stycket ovan). Fångst och transport av fisk från nedre Dalälven till Västerdalälven (se avsnitt om nedre Dalälven nedan), innebär att åtgärder måste genomföras för att möjliggöra nedströms passage för dessa fiskar och deras avkomma förbi Forshuvud, Bullerforsens, Kvarnsvedens och Domnarvets kraftverk.

Aktuell sträcka av Dalälven innehöll tidigare flera branta forsar och fall som utgjorde definitiva naturliga vandringshinder för flertalet arter, men samtliga arter som idag förekommer i detta område (utom sarv) kan påträffas mellan, upp- och nedströms de fyra kraftverken. Förbättrad konnektivitet för dessa arter bedöms ge viss ekologisk nytta, speciellt mot bakgrund hur överdämd och fragmenterad älven är. Framförallt strömvattenarterna gynnas av att så stor andel som möjligt av individerna som ”spillt” nedströms förbi kraftverken, får möjlighet att återvandra och bidra till beståndens reproduktion och fortlevnad.


Hydrologi/flöden: Åtgärder för att tillföra högflöde/-nivå för svämplanet har identifierats vid Forshuvuds kraftverk och bedömts kunna ge viss ekologisk nytta uppströms kraftverket.

Åtgärder för ökad minimitappning genom turbin har bedömts vara inaktuella då samtliga kraftverk fungerar som ett strömkraftverk med små möjligheter att reglera flödet. Åtgärden minimitappning i torrfåra är inte aktuell då de berörda kraftverken saknar torrfåror.

Morfologi/Biotoper: Det kan finnas behov för ett flertal åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av kraftverken, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga sådana åtgärder bedömts ännu.

46(60)

Tabell 10. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Forshuvud kraftverk nedströms till inflödet från Tunaån, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential.

Åtgärd Platser Prioritet

Fiskvägar för nedströms passage

Forshuvud, Bullerforsens,

Kvarnsvedens & Domnarvets

kraftverk

God ekologisk

potential*

Tillföra högvattenflöden för svämplanet Forshuvud kraftverk Hög ekologisk

potential

Fiskvägar för uppströms passage

Forshuvud, Bullerforsens,

Kvarnsvedens & Domnarvets

kraftverk

Hög ekologisk

potential**


** Åtgärder för uppströms konnektivitet bedöms ett visst ekologiskt värde, främst för lokala strömvattenlevande fiskarter som öring, harr.

6.6.2. Dalälven mellan inflödet från Tunaån och Långhags kraftverk Beskrivet område under denna rubrik ansluter direkt till området som beskrivs ovan (uppströms) och en del av åtgärderna i detta och området nedströms är avsedda att få effekter både uppströms och nedströms, och är i vissa fall förutsättningar för att åtgärder ska få avsedd ekologisk nytta.

Denna del av Dalälven sträcker sig mellan inflödet från Tunaån vid Borlänge nedströms till Långhags kraftverk. Dämningen vid kraftverket omfattar ett stort område som sträcker sig uppströms till Tunaåns inflöde, kanske något längre. Den största uppdämda ytan och volymen till följd av indämningen, finns i sjön Runn vars nivå regleras vid Långhags kraftverk. Längs älven och i anslutning till det indämda området finns flera översvämningsgynnade miljöer som missgynnas av pågående reglering.

Samtliga ström-/forsmiljöer från kraftverket upp till Domarvets kraftverk är överdämda, vilket resulterat i att de utpräglat strömlevande fiskarterna som tidigare förekom idag saknas eller uppträder glest tack vare ”spill” från uppströms liggande ström-/forsmiljöer i Västerdalälven eller biflöden. Tidigare levde här bland annat öring, harr, lax, stäm och andra strömvattenarter.

Innan vattenkraftutbyggnaden i Dalälven förekom de havsvandrande fiskarterna lax, havsöring och ål längs hela Dalälven. Dessa arter är dock borta sedan länge då 10-talet kraftverksdammar i älvens huvudfåra hindrar dem från att ens nå fram till denna del av Dalälven. Det finns dessutom inga realistiskt fungerade lek- och uppväxtmiljöer kvar i Dalälven uppströms Avesta. De är alla mer eller mindre överdämda. De enda kvarvarande strömhabitaten med betydande arealer som skulle kunna försörja ett laxbestånd, finns i Västerdalälven.

47(60)

Med traditionella fiskvägslösningar (fisktrappa/omlöp) är det dock inte realistiskt att förvänta sig att det går att återetablera lax i Västerdalälven, då mellan 15 – 20 kraftverk i älvarnas huvudfåror måste passeras vid uppvandring. En möjlig åtgärd är att fånga och transportera fisk i nedre delen av Dalälven och transportera den upp till Västerdalälven, ungefär som görs i Klarälven sedan många år. Denna åtgärd redovisas för i avsnittet för delområdet ’nedre Dalälven’ (nedan).

Konnektivitet upp- och nedströms: Dalälven och vattendragen uppströms har tidigare hyst havsvandrande fiskarter som inte längre har möjligheter att återkomma (se stycket ovan). Fångst och transport av fisk från nedre Dalälven till Västerdalälven (se avsnitt om ’nedre Dalälven’ nedan), innebär att åtgärder måste till för att möjliggöra nedströms passage för dessa fiskar och deras avkomma förbi Långhags kraftverk.

Förbättrad konnektivitet för lokalt förekommande fiskarter bedöms ge viss ekologisk nytta, speciellt mot bakgrund hur överdämd och fragmenterad älven är. Framförallt strömvattenarterna gynnas av att så stor andel som möjligt av individerna som ”spillt” nedströms förbi kraftverken, får möjlighet att återvandra och bidra till beståndens reproduktion och fortlevnad.

Konnektivitet till biflöden: En åtgärd har genomförts vid Kyrkbytjärnen, ett Natura 2000-område som beroende på säsong påverkas av Runns nivåreglering vid Långhag. Denna nivåreglering missgynnade flera av Natura 2000-områdets värden, varför man har låtit konstruera en damm i sundet mellan Kyrbytjärnen och Vikasjön (som är förbunden med Runn via ett sund). Dammen har som syfte att åstadkomma ett mer naturligt säsongsnivåmönster i tjärnen främst för att gynna fågelhäckningen i Kyrkbytjärnen som med den nivå reglering som utförs vid häckningstid riskerar att dränka fågelbona.

Dammen har en omvänd funktion mot det vanliga. Den stängs vid risk för nivåhöjning under fågelhäckningstid för att kunna bibehålla en lägre nivå i tjärnen jämfört med Runn/Vikasjön. Vatten som läcker in via dammen pumpas ut för att upprätthålla den låga nivån. Dammen är försedd med en fiskväg i form av ett omlöp som är öppen och vandringsbar för fiskar med undantag för den korta period som nivån i Kyrbytjärnen behövas bibehållas lägre än den stigande nivån i Runn.

Eventuella behov av ytterligare åtgärder att säkerställa konnektivitet gentemot biflöden och sidovatten är inte kända och har därför inte bedömts.

Hydrologi/flöden: Åtgärder för att tillföra högflöde/-nivå för svämplanet har identifierats vid Långhags kraftverk och bedömts kunna ge betydande ekologisk nytta uppströms kraftverket. De svämberoende miljöerna som är möjliga för kraftverket vid Långhag att påverka, ligger uppströms kraftverket. Bland dessa kan Natura 2000-områdena Holmsjöarna Kårtyllasjöarna och Kyrkbytjärnen nämnas.

Åtgärder för ökad minimitappning genom turbin har bedömts vara inaktuella då kraftverket fungerar som ett strömkraftverk med små möjligheter att reglera flödet. Åtgärden minimitappning i torrfåra är inte heller aktuell då kraftverket saknar torrfåra.

Morfologi/Biotoper: Det kan finnas behov för ett flertal åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av

48(60)

kraftverken, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga sådana åtgärder bedömts ännu.

Tabell 11. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Långhags kraftverk, som krävs för att uppnå god ekologisk status samt god och hög ekologisk potential.

Åtgärd Platser

Prioritet

Fiskvägar för nedströms passage Långhags kraftverk God ekologisk

potential *

Fiskvägar för uppströms passage Långhags kraftverk Hög ekologisk

potential**

Tillföra högvattenflöden för svämplanet Långhags kraftverk God ekologisk

potential (N2000)



6.6.3. Dalälven mellan Långhags och Näs kraftverk Beskrivet område under denna rubrik ansluter direkt till området som beskrivs ovan (uppströms) och en del av åtgärderna i detta och området nedströms är avsedda att få effekter både uppströms och nedströms, och är i vissa fall förutsättningar för att åtgärder ska få avsedd ekologisk nytta.

Observera! Vattnen som beskrivs under detta kapitel inte är kraftigt modifierade vatten men påverkas av och påverkar KMV både upp- och nedströms.

Denna del av Dalälven sträcker sig från vattendragssträckan nedströms Långhags kraftverk ned till kraftverket vid Näs bruk. Inom detta område finns Skedvi, Avesta storfors och Avesta lillfors kraftverk. Älven har här ett flackare lopp och rinner huvudsakligen genom jordbruksbygder. Det finns flacka strandnära områden med värdefulla översvämningsberoende livsmiljöer och -arter.

Onaturliga flödesmönster har bland annat minskat förekomsten av höga vårflöden vilket påverkar strandmiljöerna exempelvis vid Hovran och Kungsgårdsholmarna negativt. Här finns arter och naturtyper som är beroende av regelbundna översvämningar för sin överlevnad. Förändringar av vattennivåer, ibland med hög frekvens så kallad korttidsreglering, medför en stress både på vatten- och strandlevande arter.

Kraftverken längs denna sträcka av älven har dämt in huvuddelen av ström-/forssträckorna. Kvar finns enstaka korta sträckor med stora avstånd dem emellan. Fragmenterade är de inte tillräckligt stora eller näraliggande för att upprätthålla stabila och långsiktigt livskraftiga bestånd av de utpräglade strömvattenfiskarterna öring och

49(60)

harr. ”Spill” av fisk från uppströms liggande ström-/forsmiljöer i älven eller lokala biflöden ger dock tillskott till dessa små strömmiljöer i älven. Tidigare fanns här fina bestånd av bland annat öring, harr och lax med flera strömvattenarter.

Innan vattenkraftutbyggnaden i Dalälven förekom de havsvandrande fiskarterna lax, havsöring och ål längs hela Dalälven. Dessa arter är dock borta sedan länge då åtminstone fem kraftverksdammar hindrar dem från att ens nå fram till denna del av Dalälven. Det finns dessutom inga realistiskt fungerade lek- och uppväxtmiljöer kvar i Dalälven uppströms Avesta. De är alla mer eller mindre överdämda. De enda kvarvarande strömhabitaten med betydande arealer som skulle kunna försörja ett laxbestånd, finns i Västerdalälven.

Med traditionella fiskvägslösningar (fisktrappa/omlöp) är det dock inte realistiskt att förvänta sig att det går att återetablera lax i Västerdalälven, då mellan 15 – 20 kraftverk i älvarnas huvudfåror måste passeras vid uppvandring. En möjlig åtgärd är att fånga och transportera fisk i nedre delen av Dalälven och transportera den upp till Västerdalälven, ungefär som görs i Klarälven sedan många år. Denna åtgärd redovisas för i avsnittet för delområdet nedre Dalälven (nedan).

Konnektivitet upp- och nedströms: Dalälven och vattendragen uppströms har tidigare hyst havsvandrande fiskarter som inte längre har möjligheter att återkomma (se stycket ovan). Fångst och transport av fisk från nedre Dalälven till Västerdalälven (se avsnitt om nedre Dalälven nedan), innebär att åtgärder måste till för att möjliggöra nedströms passage för dessa fiskar och deras avkomma förbi kraftverken längs denna sträcka av älven.

Förbättrad konnektivitet vid Skedvi kraftverk avsedd för lokalt förekommande fiskarter bedöms ge viss ekologisk nytta, speciellt mot bakgrund hur överdämd och fragmenterad älven är. Framförallt strömvattenarterna gynnas av att så stor andel som möjligt av individerna som ”spillt” nedströms förbi kraftverken, får möjlighet att återvandra och bidra till beståndens reproduktion och fortlevnad.

Åtgärder för uppströms konnektivitet vid Avestakraftverken bedöms inte vara aktuella då de tidigare Avestaforsarna troligen utgjorde naturliga hinder för flertalet fiskarter. Konnektivitetsåtgärder för de havsvandrande fiskarterna lax, havsöring och ål som tidigare passerade här, föreslås istället utföras vid Näs kraftverk (se avsnitt om nedre Dalälven nedan).

Konnektivitet till biflöden: Eventuella behov av åtgärder att säkerställa konnektivitet gentemot biflöden och sidovatten är inte kända och har därför inte bedömts.

Hydrologi/flöden: Åtgärder för att tillföra högflöde för svämplanet har identifierats vid Skedvi och de båda Avestakraftverken (mot korttidsreglering), men åtgärder för att åstadkomma varaktiga större översvämningar krävs dessa åtgärder huvudsakligen vid Trängslets och Siljans vattenmagasin långt uppströms i Österdalälven (se respektive avsnitt ovan). Miljöerna inom denna älvsträckning som är beroende av flödesanpassande- och översvämningsåtgärder ligger bland annat vid Hovran och kring

50(60)

Kungsgårdsholmarna. Båda områdena ingår i Natura 2000-områden där svämmiljöer och -arter ingår i områdenas bevarandesyften.

Åtgärder för ökad minimitappning genom turbin har bedömts vara inaktuella då kraftverken fungerar som strömkraftverk med små möjligheter att reglera flödet. Åtgärden minimitappning i torrfåra är inte heller aktuell då kraftverken saknar torrfåror.

Morfologi/Biotoper: Det kan finnas behov för ett flertal åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av kraftverken, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga sådana åtgärder bedömts ännu.

Tabell 12. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning till Skedvi, Avesta lill- och storfors kraftverk, som krävs för att uppnå god ekologisk status och god ekologisk potential.


Fiskvägar för nedströms passage*

Skedvi, Avesta stor- och lillfors

kraftverk

God ekologisk

status & god

ekologisk potential

Fiskvägar för uppströms passage** Skedvi kraftverk God ekologisk

status



6.7. Prioriterade åtgärder inom Nedre Dalälvens delområde Beskrivet område under denna rubrik ansluter direkt till området som beskrivs ovan (uppströms) och en del av åtgärderna i detta och området nedströms är avsedda att få effekter både uppströms och nedströms, och är i vissa fall förutsättningar för att åtgärder ska få avsedd ekologisk nytta.

6.7.1. Dalälven mellan Näs kraftverk och mynningen i havet Observera! Vattnen som beskrivs under detta kapitel inte är KMV men påverkas av och påverkar KMV upp- och nedströms.

Den nedre delen av Dalälven flyter fram genom en till stora delar låglänt och flack terräng där flera stora fjärdar (sjöar) breder ut sig längs med älvens lopp. Dessa knyts ihop av korta forssträckor som ofta förgrenar sig i många parallella fåror, så kallade kvillområden, där mindre och större öar bildas mellan fårorna. Området sträcker sig från Näs bruk och ned till mynningen i havet.

De flacka stränderna och alla sidofårorna kombinerat med en trång passage vid Gysinge har gett stora ytor med strandmiljöer som ofta översvämmas och här förekommer många hotade och skyddsvärda livsmiljöer och arter som är knutna till just

51(60)

översvämningsfrekventa förhållanden. Stora delar av området är skyddat i olika former, varav Natura 2000-områden och Färnebofjärdens nationalpark som är ytmässigt störst. Dessa miljöer påverkas idag främst av den reglering som utövas i älven.

Flera arter av havsvandrande fisk har haft betydelsefulla lek- och uppväxtområden i denna del av Dalälven. Nu återstår nästan bara den del av älven som ligger nedströms Älvkarleby kraftverk. Återställande av konnektivitet kan bidra till att återställa och säkerställa återhämtning långsiktig överlevnad för dessa arter.

Konnektivitet upp- och nedströms: Dalälven och vattendragen uppströms Älvkarleby har tidigare hyst havsvandrande fiskarter som inte längre har möjligheter att återkomma (se stycket ovan). Fiskvägar vid samtliga kraftverk i älvens huvudfåra inom området ger möjlighet att återskapa reproducerande bestånd av lax, havsöring, flodnejonöga och kanske även asp och vimma. Ål skulle också gynnas genom att den ges åtkomst till större uppväxtarealer. Idag fångas och flyttas årligen mindre mängder ål och flodnejonöga uppströms Älvkarleby kraftverk.

Lek- och uppväxtområden finns och återskapas (se hydrologiska och morfologiska åtgärdsförslag nedan) i och i anslutning till ström- och forssträckor i huvudfåran och i kvillområdena. Speciellt stor potential bedöms finnas i kvillområdet Båtfors (Natura 2000-område).

Laxens tidigare utbredning sträckte sig upp till Öster- och Västerdalälven, men med hjälp av traditionella fiskvägslösningar (fisktrappa/omlöp) är det inte realistiskt att förvänta sig att det går att återetablera lax i Västerdalälven, då mellan 15 – 20 kraftverk i älvarnas huvudfåror måste passeras vid uppvandring.

Vid Näs kraftverk föreslås därför att en fiskfälla anläggs för fångst och transport av framförallt lax (kanske även andra långvandrande arter), för vidare transport upp till Västerdalälven där det finns förutsättningar med stora arealer lämpliga för lek och uppväxt. Denna åtgärd förutsätter även att åtgärder för nedvandring ordnas vid samtliga kraftverk uppströms.

Konnektivitet till biflöden: Eventuella behov av åtgärder att säkerställa konnektivitet gentemot biflöden och sidovatten är inte kända och har därför inte bedömts.

Hydrologi/flöden: Det finns behov av åtgärder för att tillföra högflöde för svämplanet har identifierats vid ett flertal områden längs älvens sträckning nedströms Näs kraftverk längs strömsträckor och fjärdar. För att åstadkomma varaktiga större översvämningar krävs dessa åtgärder huvudsakligen vid Trängslets och Siljans vattenmagasin långt uppströms i Österdalälven (se respektive avsnitt ovan).

Åtgärder för ökad minimitappning genom turbin samt åtgärder mot effekter av korttidsreglering, har bedömts behövas vid Näs, Söderfors och Untra kraftverk.

Åtgärden minimitappning i torrfåra omfattar framförallt de många torrlagda sidofåror som finns vid Söderfors och Untra kraftverk. Här är det även aktuellt att lokalt tillföra vatten till svämplanet i Bredforsen- respektive Båtforsområdet.

52(60)

Morfologi/Biotoper: Behov av morfologiska åtgärder har identifierats vid några platser inom området. Stora delar av nedre Dalälvsområdet är starkt präglat av erosion och sedimentationsprocesser som är grunder till många av de värdefulla miljöerna som finns här. Åtgärder för förbättrad sedimenttransport bedöms behövas i Färnebofjärden (ned ströms Näs kraftverk), Lanforsen (nedströms Lanforsens kraftverk), samt vid Bredforsen och Båtforsområdet (nedströms Hedesundafjärden/Untra kraftverk).

Tillförsel av block, lekgrus och andra strukturer (biotopåterställning) bedöms behövas i älvfårorna närmast nedströms Näs, Söderfors och Untra kraftverk.

Åtgärder för att bryta sönder ”stenpäls” (fastläggning/cementering av bottenmaterialet) som kan uppkomma nedströms kraftverk med omfattande reglering, bedöms ge positiva ekologiska effekter i älvfåran närmast nedströms Näs kraftverk.

Nedströms Näs och Söderfors kraftverksdammar finns även flera grunddammar som bedöms kunna rivas ut för att ge betydande positiva ekologiska effekter.

Det kan finnas ytterligare behov för dessa typer åtgärder som skulle kunna förbättra morfologiska och kemisk-fysiska förhållanden som påverkas negativt av kraftverken inom området, men kunskap om skador och behov saknas. Därför har inga bedömningar ännu genomförts i flertalet fall.

Tabell 13. Föreslagna åtgärder vid platser i och i anslutning Näs kraftverk och nedströms liggande kraftverk till Dalälvens mynning i havet, som krävs för att uppnå god och hög ekologisk status. Natura 2000-områden benämns N2000.


Fiskvägar för upp- och nedströms passage

Näs*, Söderfors, Untra, Lanforsens

och Älvkarleby kraftverk

God ekologisk

status & god

ekologisk

potential (N2000)

Minimitappning i torrfåra Söderfors, Untra, Lanforsens och

Älvkarleby kraftverk

God ekologisk

status (N2000)

Minimitappning genom turbin Näs, Söderfors och Untra kraftverk God ekologisk

status (N2000)

Tillföra högvattenflöden för svämplanet** Trängslet och Siljans

vattenmagasin

God ekologisk

potential (N2000)

Åtgärder för att minska korttidsregleringens

negativa effekter

Näs***, Söderfors, Untra och

Lanforsens kraftverk

God ekologisk

status (N2000)

Förbättra sedimenttransport nedströms ett

kraftverk

Söderfors, Untra och Lanforsens

kraftverk

God ekologisk

status

Utrivning av grunddammar Nedströms Söderfors kraftverk God ekologisk

status

53(60)


habitatstrukturer

Nedströms Näs och Söderfors

kraftverk

God ekologisk

status


habitatstrukturer

Nedströms Untra kraftverk God ekologisk

status

Förbättra sedimenttransport nedströms ett

kraftverk

Näs kraftverk God ekologisk

status

Bryta sönder stenpäls Nedströms Näs kraftverk God ekologisk

status

* Vid Näs kraftverk föreslås åtgärden ”fångst och transport” uppströms för havsvandrande arter. Även en traditionell konnektivitetsåtgärd (fisktrappa/omlöp) förbi Näs kraftverk föreslås under förutsättning att fiskarna som ska ”fångas och transporteras” inte tillåts vandra genom denna fiskväg.

** Dessa åtgärder utförs huvudsakligen i de stora vattenmagasinen inom Österdalälvens delområde (se avsnitt ovan).

*** Näs reglering följer regleringen i Avestakraftverken och därför krävs troligen samordnade åtgärder.

7. Avvägning mellan energi- och miljövärden Resultatet av Vattenmyndighetens avvägning av åtgärder för Dalälvens KMV-relaterade anläggningar framgår av nedanstående tabell.

Tabell 14. Sammanfattande bedömning av produktionspåverkande åtgärder vars ekologiska effekt ligger till grund för miljökvalitetsnormerna i Dalälvens KMV. (Ja) innebär att den ekologiska effekten av åtgärden ingår i normen och ger ett betydande ekologiskt värde i berörda vattenförekomster. (Nej) innebär att åtgärden ger ett betydande ekologiskt värde men bedöms medföra en betydande negativ påverkan på vattenkraftsproduktion och/eller reglerkapacitet vilket leder till ett mindre strängt krav för de KMV som berörs. (-) innebär att åtgärden inte bedöms ge ett betydande ekologiskt värde i berörda vattenförekomster, eller föreslås inte av andra anledningar. (N2000) betyder att åtgärden även behövs för att uppnå bevarandemålen i ett Natura 2000-område som påverkas av anläggningen.

Berörd anläggning

Uppströms konnektivitet

Nedströms konnektivitet

Ökat flöde i naturfåra

Kontinuerligt flöde genom turbin

Blyberg JA JA - -

Bullerforsen - NEJ - -

Båthusströmmen JA JA JA -

Domnarvet - NEJ - -

Forshuvudforsen - NEJ - -

Kvarnsveden - NEJ - -

54(60)

Lindbyn - NEJ - -

Långhag - NEJ - -

Mockfjärd - NEJ NEJ JA

Noppikoski - - NEJ NEJ

Spjutmo JA JA - -

Väsa JA JA - -

Vässinkoski - - NEJ -

Åsen NEJ NEJ - -

8. Miljökvalitetsnormer samt förslag på nya kraftigt modifierade vatten

För att kunna förklara ett vatten som kraftigt modifierat behöver det uppfylla de kriterier som står i 4 kap. 3 § vattenförvaltningsförordningen. Mer detaljerad information om kriterierna finns i huvudrapporten (Miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vattenförekomster – vattenkraft). Det finns idag inte tillräckligt med underlag för att kunna förklara fler vatten som kraftigt modifierat utan flödesdata behöver skickas in till SMHI (SMHI u.å).

I Dalälvens avrinningsområde har förslag vattenförekomster som skulle kunna vara aktuella tagits fram:

SE673490-145597

SE673319-145823

SE672989-146017

SE672455-145721

SE671834-146044

SE671330-147124

SE669714-150379

SE668093-151239

SE667423-151516

SE666849-152533

SE667258-153492

SE667267-154205

SE667281-154218

SE680267-135829

SE680115-135765

SE670806-145030

SE674774-140832

SE674716-140860

SE674667-140919

SE674461-140967

SE674001-140990

SE673772-140866

SE673769-140905

SE673462-140665

SE672480-140888

SE671695-141151

SE667058-141298

SE667139-141203

SE675133-149715

SE674634-541155

55(60)

SE674634-541155

För mer information om vattenförekomsten hänvisar vi till VISS (http://viss.lansstyrelsen.se/).

Eventuella nya KMV hanteras inom uppdrag 25 i länsstyrelsernas regleringsbrev 2017 som löper fram till och med 2019.


56(60)

Referenser Alexander, B. 2017. Dalälvens vattenkraftssystem, Kulturhistorisk beskrivning av vattenkraft. Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2017:01. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport%202017-01%20-%20Dalälvens%20vattenkraftssystem%20–%20kulturhistorisk%20beskrivning%20av%20vattenkraftverk.pdf

Bergqvist, J. 2009. Vattenuttag för snökanoner. En sammanställning inom ramen för miljötillsyn. Länsstyrelsen Dalarna. Rapport 2009:20.

Ekom. 2017a. Metodik vid framtagande av underlag för prioritering bland urval av miljöåtgärder vid vattenkraftverk. PM från EKOM AB, 2017-03-31. http://extra.lansstyrelsen.se/dalarnasvatten/SiteCollectionDocuments/H%c3%a5llbar%20vattenkraft%20i%20Dal%c3%a4lven/Metodik%20vid%20framtagande%20av%20underlag%20f%c3%b6r%20prioritering%20av%20milj%c3%b6%c3%a5tg%c3%a4rder%20vid%20vattenkraftverk.pdf

Ekom. 2017b. Underlag för prioritering bland urval av miljöåtgärder vid tolv vattenkraftverk i Dalarna. PM från EKOM AB, 2017-03-31. http://extra.lansstyrelsen.se/dalarnasvatten/SiteCollectionDocuments/H%c3%a5llbar%20vattenkraft%20i%20Dal%c3%a4lven/Underlag%20f%c3%b6r%20prioritering%20av%20milj%c3%b6%c3%a5tg%c3%a4rder%20vid%20tolv%20vattenkraftverk%20i%20Dalarna.pdf

Engman E., Ragnarsson B., Karlsson L., Petersson E., Dahlén N., Serrano I., Dahlgren P., Larsson S., Rivinoja P. och I. Lagenfeldt. 2011. Utvandring av vild och odlad lax- och öringsmolt från Kungsådran, Dalälven, 2008 - 2010. Sveriges Lantbruksuniversitet. Rapport 2011-03-30. https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/aqua/externwebb/miljoanalys/analys/fiskmarkning/utvandring-av-vild-och-odlad-smolt-fran-dalalven-2008-2010.pdf

Fiskeriverket. 2000. Utredning om villkor för tillåtlighet av Söderfors kraftverk i Dalälven, m.m.; nu fråga om inhämtande av kompletterande yttrande av Fiskeriverket (M60/99), 2000.

Gullberg K. et al. 2008. Inventering av asp – provfiske i Nedre Dalälven 2008. Länsstyrelsen Gävleborg, Rapport 2011:21. http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/fiske/inventering_asp_hela_webb_2mb.pdf

Haglund, A-L., D. Lundvall och J. Berglund. 2018. Dalälvens naturvärden. Påverkan från vattenkraften, åtgärdsbehov och prioriterade miljöåtgärder. Länsstyrelsen Dalarna. Rapport 2018-05.

Hedström-Ringvall, A., C. Kjörk, K. Pettersson, M. M. Engström, P. Ljung, N. Hjert, L. Eriksson och P-E. Sandberg. 2017a. Dalälvens vattenkraftssystem. Energiproduktion och reglernytta samt påverkan på vattenflöden och vattennivåer.

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport%202017-01%20-%20Dal%C3%A4lvens%20vattenkraftssystem%20%E2%80%93%20kulturhistorisk%20beskrivning%20av%20vattenkraftverk.pdf



http://extra.lansstyrelsen.se/dalarnasvatten/SiteCollectionDocuments/H%c3%a5llbar%20vattenkraft%20i%20Dal%c3%a4lven/Metodik%20vid%20framtagande%20av%20underlag%20f%c3%b6r%20prioritering%20av%20milj%c3%b6%c3%a5tg%c3%a4rder%20vid%20vattenkraftverk.pdf




http://extra.lansstyrelsen.se/dalarnasvatten/SiteCollectionDocuments/H%c3%a5llbar%20vattenkraft%20i%20Dal%c3%a4lven/Underlag%20f%c3%b6r%20prioritering%20av%20milj%c3%b6%c3%a5tg%c3%a4rder%20vid%20tolv%20vattenkraftverk%20i%20Dalarna.pdf




https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/aqua/externwebb/miljoanalys/analys/fiskmarkning/utvandring-av-vild-och-odlad-smolt-fran-dalalven-2008-2010.pdf

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/aqua/externwebb/miljoanalys/analys/fiskmarkning/utvandring-av-vild-och-odlad-smolt-fran-dalalven-2008-2010.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/fiske/inventering_asp_hela_webb_2mb.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/fiske/inventering_asp_hela_webb_2mb.pdf

57(60)

Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2017:03. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport%202017-03_Dal%c3%a4lvens%20vattenkraftssystem.pdf

Hedström-Ringvall, A., C. Kjörk, K. Pettersson, M. M. Engström, D. Wisaeus, N. Hjert, J. Berglund och P-E. Sandberg. 2017b. Ekologiskt anpassad årsregering för Dalälven. Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2017:09. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport_2017-09_Ekologiskt%20anpassad%20%c3%a5rsreglering.pdf

Lingdell P-E. och E. Engblom. 2008. Bottenfauna i Båtfors Naturreservat. Bedömningar av naturvärden, biologisk mångfald, ekologisk status och surhetsstatus utifrån bottenfauna erhållen i tio prov tagna maj och augusti år 2007. Länsstyrelsen Uppsala län, miljöenheten. Rapport 2008:14. http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2008/2008-14-bottenfauna-batfors.pdf

Lundvall, D. 2016. Fiskar i Dalarna. Länsstyrelsen Dalarna. Rapport 2016:03. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2016/Rapport%2016-03_Fiskar%20i%20Dalarna%20-%20F%C3%B6rekomst%20och%20utbredning.pdf

Länsstyrelsen 2015. Växter vid Färnebofjärden. Länsstyrelsen i Gävelborgs län. Rapport 2015:13. https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/farnebofjarden/filer/rapporter/2015-vegetationsrapport2015-13_ny-minskad.pdf

Länsstyrelsen. 2016a. Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0620236 Holmsjöarna-väst. Länsstyrelsen i Dalarna. Fastställd 2016-12-31. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Borlänge/Holmsjöarna-väst-0620236.pdf

Länsstyrelsen. 2016b. Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0620251 Stackharen. Länsstyrelsen i Dalarna. Fastställd 2016-12-31. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Hedemora/Stackharen-0620251.pdf

Länsstyrelsen. 2016c. Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0620240 Lilla Älvgången. Fastställd av Länsstyrelsen i Dalarna. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Hedemora/Lilla%20Älvgången-0620240.pdf

Länsstyrelsen. 2016d. Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0620160 Kungsgårdsholmarna. Länsstyrelsen i Dalarna. Fastställd 2016-12-31. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport%202017-03_Dal%c3%a4lvens%20vattenkraftssystem.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport%202017-03_Dal%c3%a4lvens%20vattenkraftssystem.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport_2017-09_Ekologiskt%20anpassad%20%c3%a5rsreglering.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2017/Rapport_2017-09_Ekologiskt%20anpassad%20%c3%a5rsreglering.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2008/2008-14-bottenfauna-batfors.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2008/2008-14-bottenfauna-batfors.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/Rapporter-2016/Rapport%2016-03_Fiskar%20i%20Dalarna%20-%20F%C3%B6rekomst%20och%20utbredning.pdf



https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/farnebofjarden/filer/rapporter/2015-vegetationsrapport2015-13_ny-minskad.pdf

https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/farnebofjarden/filer/rapporter/2015-vegetationsrapport2015-13_ny-minskad.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Borl%C3%A4nge/Holmsj%C3%B6arna-v%C3%A4st-0620236.pdf



http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Hedemora/Stackharen-0620251.pdf



http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Hedemora/Lilla%20%C3%84lvg%C3%A5ngen-0620240.pdf



http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Avesta/Kungsg%C3%A5rdsholmarna-0620160.pdf

58(60)

natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/Avesta/Kungsgårdsholmarna-0620160.pdf

Länsstyrelsen. 2017a. Bevarandeplan Hedesundafjärden och Pellesberget. Länsstyrelsen i Uppsala län 2017-03-31. http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/natura-2000/lanets-natura-2000-omraden/heby/pellesberget/SE0210367.pdf

Länsstyrelsen. 2017b. Bevarandeplan för Natura 2000-området Bredforsen. Dnr 511-9209-06. Länsstyrelsen Gävleborgs län 2006-12-15, uppdaterad 2017-04-19. http://www.lansstyrelsen.se/Gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/natura2000/Nya%20bevarandeplaner/bredforsen-se0630187-2017.pdf

Länsstyrelsen. 2017c. Bevarandeplan BÅTFORS. Dnr: 511-0916-16. Fastställd av Länsstyrelsen 2017-03-31. http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/natura-2000/lanets-natura-2000-omraden/tierp/batfors/SE0210008.pdf

Naturvårdsverket 2012a. Svämlövskog. Alluviala lövskogar med Almus glutinosa eller Fraxinus excelsior (Alno-padion, Alnion incanae, Salicion albae). Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1. NV-04493-11. Beslutad: maj 2012. http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/skog/vl-91E0-svamlovskog-apr-12.pdf

Naturvårdsverket 2012b. Svämädellövskog. Ek-alm-askskog längs vattendrag. Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1. NV-04493-11. Beslutad: maj 2012. http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/skog/vl-91F0-svamadellovskog-maj-12.pdf

Naturvårdsverket 2011. Svämängar. Nordliga, boreala alluviala ängar. Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1. NV-04493-11. Beslutad: November 2011. http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/grasmarker/vl-6450-svamang.pdf

Nilsson C. Boström A. 2013. Bottenfaunaundersökning i Nedre Dalälven och Färnebofjärden 2013. Medins Biologi AB. https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/farnebofjarden/filer/rapporter/2013-bottenfaunaundersokning_i_nedre_dalalven_och_farndebofjarden.pdf

Puke 1952. Plan för bevarande av dalälvsbeståndet av lax. Fiskeriintendenten i Mellersta distriktet, Lidingö.

Remén Loreth T., Eriksson P., Aronsson G., Persson J. och, G. Johansson. 2015. Biologisk mångfald vid nedre Dalälven 2012–2015. Rapport 2015/6, delrapport 4. Ett samarbetsprojekt mellan Fortum Markets AB och Upplandsstiftelsen.



http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/natura-2000/lanets-natura-2000-omraden/heby/pellesberget/SE0210367.pdf



http://www.lansstyrelsen.se/Gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/natura2000/Nya%20bevarandeplaner/bredforsen-se0630187-2017.pdf



http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/natura-2000/lanets-natura-2000-omraden/tierp/batfors/SE0210008.pdf



http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/skog/vl-91E0-svamlovskog-apr-12.pdf

http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/skog/vl-91E0-svamlovskog-apr-12.pdf

http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/skog/vl-91F0-svamadellovskog-maj-12.pdf



http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/grasmarker/vl-6450-svamang.pdf

http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/grasmarker/vl-6450-svamang.pdf

https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/farnebofjarden/filer/rapporter/2013-bottenfaunaundersokning_i_nedre_dalalven_och_farndebofjarden.pdf

https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/farnebofjarden/filer/rapporter/2013-bottenfaunaundersokning_i_nedre_dalalven_och_farndebofjarden.pdf

59(60)

http://www.upplandsstiftelsen.se/UserFiles/Archive/5418/Rapporter/2015_6_Biologisk_mangfald_Dalalven_rapport4.pdf

Sandberg, P-E., m. fl. 2018. Dalälvens korttidsreglering – miljöeffekter och potentiell effektutbyggnad. Länsstyrelsen i Dalarnas län. Rapport 2018:02

Salmén. 2016. Åtgärdsprogram för asp, Aspius aspius. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:27. http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/hotade-vaxter-och-djur/lanets-hotade-vaxter-och-djur/sotvatten/%C3%85tg%C3%A4rdsprogram_f%C3%B6r_Asp_20160211_remissversion.pdf

Zinke P. 2013. Application of the Building Block Methodology to the Dalälven Project. Länsstyrelsen Gävleborg, Rapport 2013:11. http://www.lansstyrelsen.se/Gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/RLS_rapporter_Bilagor/Bilaga15_Konekvens_reglering.pdf

Elektronisk Artdatabanken. 2018. Artfakta. http://artfakta.artdatabanken.se/. [2018-03-27].

Länsstyrelsen 2018a. Beskrivning av Ramsarområdet Hovran. http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/fagelskydd/Pages/hovran.aspx [2018-03-27].

SMHI (u.å). En kraftsamling inom vattenförvaltningen [elektronisk]. Stockholm. Tillgänglig: https://www.smhi.se/klimatdata/hydrologi/projekt-kraftdata [2018-03-15]

VISS 2018. Vatteninformationssystem Sverige, vattenförekomst SE667540-154886. http://viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterMSCD=WA86174963. [2018-03-27].



http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/hotade-vaxter-och-djur/lanets-hotade-vaxter-och-djur/sotvatten/%C3%85tg%C3%A4rdsprogram_f%C3%B6r_Asp_20160211_remissversion.pdf




http://www.lansstyrelsen.se/Gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/RLS_rapporter_Bilagor/Bilaga15_Konekvens_reglering.pdf

http://www.lansstyrelsen.se/Gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/RLS_rapporter_Bilagor/Bilaga15_Konekvens_reglering.pdf

http://artfakta.artdatabanken.se/

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/fagelskydd/Pages/hovran.aspx

http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/fagelskydd/Pages/hovran.aspx

https://www.smhi.se/klimatdata/hydrologi/projekt-kraftdata

http://viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterMSCD=WA86174963

60(60)