Embed Size (px)
Citation preview
Helgläsning från & 4 september 2010
Red
iger
ing:
Ann
elie
Bos
tröm
Fot
o: O
la A
xman
In på bara skinnet på Ewa – Östgötadagarnas projektledare.
Lisa drömmer om ett liv i ett aldrig sinande sockerrus.4
MAXEnergi till
6 8 Tjuvläs ett utkast ur Marcus Birros nya bok.
D
10 Redigering: Annelie Boströmlördag 4 september 2010 NORRKÖPINGS TIDNINGAR · ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN Redigering: Annelie Boström 11ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN · NORRKÖPINGS TIDNINGAR lördag 4 september 2010
REPoRTAGE
Forskarkarriär med sex barn omkring sig, går det? Utifrån sett kan Susanne Hilkes liv tyckas hektiskt men hon trivs med att ha full aktivitet. Hon blir snarare stressad av att inte ha så mycket att göra.
– Det är ganska vanligt bland forskare att man har en stor familj, men då är det tvärtom. Det är forskande män som har en stor familj. Man kan undra om det är så att kvinnorna väljer bort det här galna livet mer än männen? säger Susanne Hilke.
Hon sitter på den ljusa verandan hemma i tvåvåningsvillan i Västerlösa som från början är en gammal livsmedelsbutik. Det är stort, rymligt och högt i tak och det passar Susanne och hennes stora familj: man och sex barn, varav fyra är hennes egna och två är bonusbarn. Fem av barnen bor hemma till och från så det krävs ett rymligt hus. Men särskilt galet känns inte hennes liv när hon berättar om det, mest bara intensivt och roligt och trots all planering finns det utrymme för impulsivitet.
Utstrålar positiv energi– Folk brukar vara mer intresserade av hur jag klarar av min livssituation än vad jag har kommit fram till i min forskning, säger Susanne och ler.
Det är svårt att inte le när Susanne ler. Hon utstrålar en så stor mängd positiv energi att man blir helt uppfylld av den. Hon andas positivism, har talets gåva och säger själv att hon är en väldigt levnadsglad person. Hon har alltid varit ett energiknippe och livet har gått i 170 ända sedan hon var liten.
Susanne Hilke är neurokemist och postdoktor och forskar om könsskillnader i hjärnans signalsystem. År 2005 disputerade hon med en avhandling
om östrogenets effekter på kommunikationen i hjärnan. Hon upptäckte att normala svängningar under menstruationscykeln hos försöksdjur direkt kan avläsas i signalsubstanser som påverkar bland annat minne och stress. Nu ägnar hon sig åt att studera hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan. Hon tittar på tillväxtfaktorer i hjärnan och vad som händer i hjärnan när dess kapacitet överanvänds. Stressrelaterad ångest och depression är en röd tråd som har följt henne länge.
Arbetat experimentelltHon gör sina experiment på Hälsouniversitet och har den senaste tiden ägnat mycket tid åt undervisning. Hon har ett uppdrag på 50 procent från universitet som går ut på att undervisa på Läkarprogrammet och jobbar 50 procent åt landstinget som klinisk lärare och sätter upp praktik. Det senaste året har hon arbetat mycket experimentellt.
I uppdraget står att hon ska forska men det senaste året har det bara funnits utrymme för fem till tio procents forskning. Liksom flera andra forskare hade hon velat få mer tid till forskning men hon gillar att undervisa och ”bygga människor” också. Yrket som forskare passar hennes personlighet. Hon behöver variation.
– Researchperioden som är kreativ, skrivandet som jag tycker om, den vetenskapliga diskussionen som du måste vara med i . . .
hjärnkollKvinna med
FOTO
: OlA
Ax
mA
N
Redigering: Annelie Boström Redigering: Annelie Boström 13ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN · NORRKÖPINGS TIDNINGAR lördag 4 september 2010
Hemma i villan har hon och hennes man Jörgen Hilke ett kon-tor som de ska byg-
ga ut med pentry. Jörgen har eget företag och arbetar med energi- smarta konstruktioner inom värme och kyla. Susanne har alltid jobbat hemma, men tycker att det är viktigt att skilja på jobb och privatliv och för-söker att inte sitta med datorn i säng-en. För att klara av det liv hon lever, med sex barn och skjutsning till fy-ra olika skolor om morgnarna, krävs en extremt fokuserad planering. Förr skjutsades barnen även till aktivite-ter, nu är det mest till vänner. Susanne trivs med den lugna atmosfären i Väs-terlösa men ibland kan hon bli trött på all skjutsning som ett liv på landet innebär.
Susanne började sin yrkesbana med att jobba som biomedicinsk analytiker och läste några kurser parallellt. Hon kunde helt enkelt inte sluta studera, kunskapstörsten var för stor och hon påbörjade sin forskarutbildning. Hon studerade även när hon var mamma-ledig, på distans hemifrån. År 2007 fick hon ett tvåårigt stipendium och tog med sig hela familjen till USA i ett halvår. Målet var Salk Institute i La Jolla i södra Kalifornien och stresspro-fessorn Wilie Vales laboratorium.
– Det krävdes extremt stor research för att rodda men det gick hur bra som helst, säger Susanne och Jörgen in-stämmer.
I USA tog Jörgen hand om mark-tjänsten, där en stor del av tiden gick åt till att lämna och hämta barnen som gick i flera olika skolor. De fick många
reaktioner på deras familjeförhållan-den, dels att hon var kvinnlig forska-re, dels att det var mannen som stod för servicen i familjen. Både Jörgen och barnen tyckte att det var roligt och spännande att vara i USA och även om Jörgen inte jobbade under den här perioden så startade han tankemässigt upp sitt företag. Men ett halvår räckte. Både Jörgen och Susanne är överrens om att de inte hade klarat av att bo där i flera år.
Aldrig saknat stödSusanne tycker generellt att kvinnor är dåliga på att bygga upp ett stöd runt-omkring sig men själv har hon aldrig saknat stöd. Hon berättar att det är många som har kommenterat tack- listan i hennes avhandling.
– Den består av hundra personer. Jag älskar mitt arbete. Det är den sto-ra faran. Men det är väl tur att jag har sex barn kanske. Då måste man tänka på annat, säger hon.
Själv har hon ett stort umgänge men det händer att hon får kämpa sig tillba-ka in i umgängeskretsen, då hon tving-as prioritera andra saker ibland.
Hon säger att det är tufft att vara forskare i dag, men att det är ett driv som söker sig självt, en självbevarelse-drift. Större forskargrupper och färre men starkare och större artiklar med svar på en hel frågeställning är vad som krävs i dag inom forskarvärlden. Susanne säger att det är en elitistisk värld som kräver att man hela tiden ansöker om pengar till forskning.
– Det är en ganska strikt kultur in-
om akademin, men det är bara att gilla läget. Till syvende och sist är det vad du får ur dina händer och vad du pro-ducerar som har betydelse, säger Susanne som fått många råd på vägen men alltid valt att gå sin egen väg.
Visst har det hänt att hon har känt sig utmattad, men hon säger att man inte har råd med det som mamma. När Susanne kom hem från USA och ut från ekorrhjulet var hon nära på att lägga av och bli konstnär i stället. Att ha haft ett så stort mål och sedan inte bli klar, ha dragit med hela familjen till USA och inte veta vad som ska hän-da sen … målet var en doktorsexamen, men än pågår en resa framåt.
Nu ägnar Susanne sig åt att doku-mentera den forskning hon höll på med i USA, vilket ska resultera i pu-blikationer. Sedan 2007 har hon va-rit i USA till och från. Hon kommer att fortsätta att åka dit men i framtiden kommer det att hållas mycket video-konferenser, så hon kommer att vara hemma mycket.
Lyhörda i sin relationSusanne har haft ett stort stöd i Jörgen som hjälper henne att sätta ner henne på jorden när det behövs. De säger att de är väldigt lyhörda i sin relation.
– Jag märker när det blir för mycket, säger han och tittar på henne med en varm blick.
Susanne tror inte att det är lättare att undvika stress för att man forskar om det och under vissa perioder får hon ”nalla” på kvällar och helger. Men nät-terna har hon aldrig tullat på.
”Jag älskar mitt arbete”
Susanne Hilke
Ålder: 44 år.Bor: I en villa i Västerlösa utanför
Linköping.Familj: Mannen Jörgen och barnen
Emilia, 9, Max, 15, Rebecca, 17, Giovanna, 21 och bonusbarnen Josefine, 14 och Michaela, 16.
Sysselsättning: Har ett uppdrag inom landstinget och jobbar som klinisk lärare och bygger upp praktik på Biomedicin-ska utbildningen 50 procent, jobbar för Linköpings universitet 50 procent och undervisar på Läkarprogrammet. Började doktorera 2001.
Utbildning: Har en magisterexamen i biomedicinsk laboratorievetenskap, har gått ett år på biomedicinsk forskar-skola, fyra års forskarutbildning till doktorsexamen i neurokemi.
Kopplar av: I löparspåret i skogen, genom att måla och tillsammans med sin familj, bortsett från att det också ger stress med tonåringar som kommer och går som de vill.
Intressen: Löpning, oljemålning, skriva, illustrera.
Ville bli när hon blev stor: Författare och illustratör.
Motto: Sov på nätterna med öppet fönster, ät bra mat, rör på dig.
Susanne om sig själv: Nyfiken i en strut, rastlös, extremt levnadsglad, har extremt mycket humor och självironi.
●
●
●
●
●
●
●
●
●
●
1 ”Gå ut med hunden” även om du inte har någon hund för att röra på dig
om inte träning finns naturligt i ditt liv.
2 Man blir vad man äter och man blir vad man tänker så underskatta inte
bra mat eller kraften i hur du tänker om dig själv, dina mål och hur du förhåller dig mot andra.
3 Sov på nätterna. Det man inte hinner på dagarna, har man helt
enkelt inte plats för.
4 Skapa mikropauser hela tiden. Fundera över vad som kostar
energi. Är det något som går att ta bort – gör det.
5 Kolla ”gasen och bromsarna” med jämna mellanrum, så att de
fungerar. Reagerar du på stress som du borde under en situation när detta är naturligt? Kan du komma ner i ett lugn när du vill? Om man inte kan koppla av på helgen och är lika trött på måndagen är det ett tecken på stress som funkar ett tag men inte i längden.
Råd för att undvika att bli utbränd:
. . . teknostress: – Det är helt klart beroende- framkallande. Faran där ligger i att man inte rör sig. Det finns både för och nackdelar. Jag själv är helt beroende av min dator.
. . . informations-stress: – För att kunna hantera informa-tionsstress måste man kunna
selektera vad man ska ta bort. Det stressar nog många, men kan du sortera är det inga problem.
. . . stress bland arbetslösa: – Handlar mer om en frustration om att man inte behövs, om känslan att inte duga. Det finns olika grupper av arbets-lösa.
. . . relationsstress: – När man vingklipper varandra, när man
inte hittar en match där båda kan växa. Det är väldigt viktigt med lyhördhet i en relation. Man ska bli hel av en annan människa, inte halv.
. . . semesterstress: – När man får för sig att man ska göra så himla mycket, åka och hälsa på alla man inte träffat och så vidare. Det finns en relationsstress i det också. Hur är det, brukar man inte kalla Göta kanal för skilsmässodiket?
Susanne om ...
FOTO
: OLA
Ax
MA
N
12 lördag 4 september 2010 NORRKÖPINGS TIDNINGAR · ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN
14 Redigering: Annelie Boströmlördag 4 september 2010 NORRKÖPINGS TIDNINGAR · ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN Redigering: Annelie Boström 15
– Det är klart att jag är stressad. Jag är män-niska precis som alla andra men jag har en
ganska bra förmåga att möta stress. Jag har mycket självdisciplin och inte så höga krav.
När sommaren är över ökar tempot. För att underlätta vardagen används enfärgade strumpor och strykfria klä-der. Susanne ser många fördelar med att vara en stor familj. Hon tycker att det är kul att se så många männis-kor växa upp och säger att det blir en värme i huset och att det skrattas mycket.
På ett bord på verandan står en lap-top. Där har den sin givna plats. När andra tittar på tv sätter sig Susanne och hennes man Jörgen på den sto-ra ljusa verandan och lyssnar på Spo-tify och pratar, pratar och pratar, med musik i bakgrunden. Samtalsämnena tar aldrig slut och många av veranda-diskussionerna handlar om Susannes forskning.
– Det är nästan så att vi är utstötta i byn. Vi är de enda som inte har sett ”Solsidan”, säger Susanne och skrat-tar.
Stressade för mycketFacebook-kontot har hon tagit bort. Det stressade för mycket och hon föredrar telefonkontakt framför internetkontakt. Hon tycker att det är intressant att se hur barnen förhåller sig till allt informationsflöde och tek-nik och alla val de hela tiden ställs in-för. Hon återkommer flera gånger till ordet enkel, säger att hon är en enkel person och att det finns enkla sätt att koppla av på. Till exempel genom att sätta på sig ett par gummistövlar och gå ut i skogen. Avkoppling för Susanne är att vara aktiv. Hon kan bli stressad av lugnet och säger att man kan koppla av med en hög fart också. Tre gånger i veckan tar hon på sig löparskorna och beger sig ut på en runda i skogen eller ställer sig på löpbandet hemma bero-ende på vädret och ibland blir det box-pass på gym inne i Linköping. Fysisk aktivitet är viktigt för Susanne. Hon säger att hon inte skulle klara stress-topparna annars.
Hon säger att det är ett sjukt sam-hälle som har byggts upp med mental ohälsa. Hon är särskilt intresserad av att vi vet hur vi bör leva men att vi inte lever så, om vad det är som får oss att fortsätta med ett destruktivt beteende fastän vi vet att det inte är bra.
”Det hjälper inte”– Vi äter för mycket, sover för lite, åker på spa när vi kan gå ut i skogen. Jag tror inte på att jobba som en idiot och sen åka på spa. Det hjälper inte.
Hon säger att man måste hitta mikropauser hela tiden. När Susanne behöver de där pauserna tankar hon bilen och åker iväg någonstans, an-tingen med barnen eller bara med Jör-gen. Och resorna kan bära av vart som helst, ibland åker de till Omberg och förra sommaren blev det en familje-resa till Estland, planerad två timmar innan de åkte.
Några dagar senare möter Susanne oss i hennes andra hem, Hälsouniver-
sitet i Linköping. Här både undervisar hon och labbar, i många olika lokaler.
– Det här är kärnan av mitt arbete. Det är här allt händer. Vanligtvis är det studenter överallt, säger Susanne vid entrén till Campus.
Det är sommar, allt är ljust och vitt och stolarna i det ljusa caféet gapar tomma. Men i hangaren är det liv och
rörelse trots allt. Hela familjen Hilke är på plats för familjefoto.
I år är första gången på tio år som hon har tagit semester på riktigt. An-ledningen till att hon har kunnat göra det är att hon håller på att avsluta pro-jekt för att till hösten starta upp ett nytt sidospår inom forskningen. Annars är det svårt att stanna upp i fem veckor
som forskare, man måste vara med och hålla sig uppdaterad, enligt Susanne.
När barnen får frågan om hur det är att ha en mamma som är forskare vet de inte vad de ska svara. ”Det är som att hon har ett vanligt jobb” blir svaret från Michaela, 16. Rebecca, 17, tycker att det var kul att bo i USA i ett halvår, frånsett att det var lite läskigt i början
Vad forskar Susanne om?
”
Stressrelaterad depres-sion och ångest och vad som händer i hjärnan när den hindras från fysisk aktivitet. Det intresserar sig Linkö-pingsforskaren Susanne Hilke för.
– Rent statistiskt drabbas kvinnor mer av stress. Det finns statistik på hur vi drabbas av det men det är fortfarande outforskat vad det beror på, säger Susanne Hilke.
Susanne Hilke disputerade 2005 på en avhandling om öst-rogenets effekter på kommu-nikationen i hjärnan. Hon upp-täckte att normala svängningar under menstruationscykeln hos försöksdjur direkt kan avläsas i signalsubstanser som påverkar bland annat minne och stress.
Nyupptäckta hormonerI fokus för hennes forskning står några nyupptäckta små hormo-ner, enkla peptider som är invol-verade i hjärnans stressystem. De spelar en viktig roll när ett stress-påslag startar och bromsas in och om de hindras att utföra sin upp-gift kan följden bli stressrelatera-de tillstånd som ångest, depres-sion och minnesstörningar – ”ut-brändhet”. Bromssystemet kan då råka i olag och effekterna kan avläsas i vissa områden i hjärnan: till exempel amygdala (mandel-kärnan) som är ett centrum för känslor som rädsla och skräck, och hippocampus (sjöhästen) som svarar för rumsuppfattning och inlärning.
Hon tycker att det är intressant att samma typ av stress kan på-verka människor så olika och är övertygad om att stressystemet ser olika ut hos män och kvinnor.
– Men det finns lika stora skill-nader inom könen som mellan könen, påpekar hon.
Susanne är inte intresserad av att hitta könsskillnader, men hon kan inte undgå att se dem, även om detta ännu inte går att tolka.
Möss används vid försökenNu undersöker hon vad som hän-der med stress- och tillväxtfakto-rer hos djur som tränats en längre tid och plötsligt inte får fortsätta med det och hur hjärnan reage-rar på det. Hon tittar även på vad som händer när man överanvän-der hjärnans kapacitet och hur man använder kroppens belö-ningssystem.
– Man använder djur för att studera eftersom det inte är så många som vill donera sin hjär-na, säger Susanne och berättar att möss används vid försöken.
Finns det någonting som har förvånat dig i din forskning?
– Att det inte är någon skillnad mellan hane och hona vid lång-siktig fysisk aktivitet har förvå-nat mig. Jag trodde åtminstone att jag skulle se skillnad i det jag just studerar. Det var jag säker på. Jag trodde först inte på mig själv.
med språket. Hon säger att alla i famil-jen är drivna men vill jobba med an-dra saker. Själv ser hon en framtid in-om ekonomi. Hon går gymnasiet inne i stan och tycker ibland att det är jobbigt att bo på landet på grund av beroendet av skjuts, men säger att det oftast fung-erar bra.
– Mamma brukar skjutsa. Det job-
bigaste är på morgonen när hon börjar tidigt och man måste åka tidigt. Då är jag hos min pappa tills skolan börjar.
När bilden ska tas kan inte någon av dem sluta skratta. Det är som att de styr varandra, skrattar en skrattar alla.
– Det var ett gammalt minne som ploppade upp, säger Susanne.
När familjebilden är tagen och Su-
”Jag tror inte på att jobba som en idiot och sen åka på spa”
Forskarens karriär DoktorandPost-docForskarassistentDocentLektorProfessor
”Vanligt bland forskare att ha en stor familj”
sanne har fått svara på ytterligare någ-ra frågor är det dags för nästa anhalt. De som inte redan har gått före hoppar in i den stora bilen. I dag går turen var-ken till Omberg eller Estland, den går till Bosses glass.
CaMilla KäCK013-28 00 00
Jörgen om Susanne”Envis och nyfiken är de egenskaper som är störst. Hon är omtänksam och öppen, har lätt för att skapa nya kontak-ter och underhålla gamla. Hon tycker om att styra upp saker och ting. Hon är som en regnbåge. Hon ser saker på många olika sätt, har alltid nya infalls-vinklar och många olika perspektiv.”
ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN · NORRKÖPINGS TIDNINGAR lördag 4 september 2010
Susanne och Jörgen Hilke med sina sex barn. Från vänster:Max, Rebecca, Giovanna, Michaela, Emilia och Josefine.
FOTO: OLA AxmAN
Doktorera?att doktorera innebär att bedriva
studier och forskning som är avsedda att leda till doktorsexamen. Under tiden är man doktorand. Att disputera innebär att inför en opponent och en betygsnämnd försvara sin doktors- avhandling. När avhandlingen är godkänd är doktoranden disputerad.
●
