Embed Size (px)
Citation preview
För lätt, för tungt – för vem?
Innehåll
Förord .............................................................................. 7
Bakgrund .......................................................................... 8
Syfte ............................................................................... 10
Målsättning .................................................................... 11
Metod ............................................................................. 12
Lagstiftning och kommentarer ...................................... 13
Arbetsmiljölagen (AML) ............................................... 13
ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING (AFS) ............................................................................. 15
AFS 2001:01, SYSTEMATISKT ARBETSMILJÖARBETE 16
TRAFIKLAGSTIFTNINGEN .......................................... 18
Tjänstevikt, max lastvikt och total vikt ........................ 20
Stannande och parkering ............................................. 20
Backning ....................................................................... 23
Arbetsmiljöarbetet ......................................................... 25
Vad menas med en arbetsmiljöfråga? ......................................................... 25
Varför är arbetsmiljöarbetet viktigt? ......................................................................... 25
Parter i arbetsmiljöarbetet .......................................... 26
Avvikelser och tillbud ................................................... 26
Systematiskt arbetsmiljöarbete ................................... 27
Trafiksäkerhet ............................................................... 28
Definitioner och begrepp .............................................. 29
Definition av ett köruppdrag ....................................... 29
Definition av ett hämtsystem....................................... 29
Definition av köruppdragets sju moment.................... 29
Krav gällande goda hämtningsförhållanden .................. 31
Dörröppning och dörrar .............................................. 32
Ramper ......................................................................... 33
Tröskelramp ................................................................. 33
Hämtställeutrustning ................................................... 33
Lutningar ...................................................................... 34
Farbar väg .................................................................... 34
Angöringsplats ............................................................. 35
Transportväg ............................................................... 36
Hämtställe .................................................................... 37
Hämtmängd ................................................................. 41
Behållare ...................................................................... 41
Fraktion ........................................................................ 41
Krav för olika behållare och hämtsystem .................................................................... 43
Säckar ........................................................................... 43
Kärl ............................................................................... 44
Kärran ........................................................................... 45
Vippburar ..................................................................... 45
Lösmängd .................................................................... 46
Containers .................................................................... 46
Slutord ............................................................................ 47
Källhänvisningar ............................................................. 48
Innehållsansvarig: Martin Miljeteig, central arbetsmiljöombudsmanOmslagsfoto: Jan Lindkvist© Svenska Transportarbetareförbundet 2015
7
Förord
Miljöfrågan i Sverige kan delas in i flera olika dimensioner. Svenska Transportarbetareförbundet har under en lång tid arbetat med både ar-betsmiljön och den yttre miljön. Givetvis har koncentrationen legat på arbetsmiljön, där miljöarbetarna intar en särställning i fråga om farliga och dåliga arbetsförhållanden. Mycket av arbetet har genomförts för att förbättra deras arbetssituation, och denna publikation ska ses som ytterligare ett bidrag i det arbetet.
Publikationen är riktad till upphandlande myndigheter, privata företag och anställda som verkar inom avfallshantering.
Syftet är att uppmärksamma olika aktörer inom området på de risker som är förknippade med avfallsinhämtning. Det gäller framför allt den fysiska arbetsmiljön för miljöarbetarna, men även frågor som berör trafiksäkerhet behandlas i publikationen. Här finns även rekommen-dationer på åtgärder som kan vidtas för att underlätta och minimera riskerna för miljöarbetarna.
För de av Svenska Transportarbetareförbundets medlemmar som arbe-tar som miljöarbetare är detta en efterlängtad och välkommen publi-kation. Vår förhoppning är att det ska räcka med att konsultera denna för att många missförstånd och meningsskiljaktigheter ska kunna undvikas. Likaså är det vår förhoppning att den kommer att underlätta upphandlingsprocessen.
Stockholm
Lars Lindgren
Förbundsordförande
8
Bakgrund
Under hösten 2002 hölls en nordisk miljöarbetarkonferens i den dans-ka staden Helsingör, där det konstaterades att arbetsmiljön fortfarande var eftersatt i miljöarbetarnas vardag. Det fanns bland annat stora brister när det gällde arbetsbelastning och hämtningsförhållanden. Med dessa kunskaper i bakhuvudet bestämdes det att man gemensamt i Norden skulle driva ett projekt med målsättningen att förbättra be-lastningsergonomi inom miljöarbete. 2003 gav Svenska Transportarbe-tarförbundet ut publikationen ”Bort med övervikten”, och där presen-terades målsättningen att minska belastningssjukdomar och olycksfall inom yrket med betoning på arbetet med tunga sopsäckar. Sedan dess har publikationen använts i arbetsmiljöarbetet.
11 år senare kan Transport konstatera att det har skett en del förbätt-ringar av den fysiska arbetsmiljön, och att det pågår ett långsiktigt arbete i kommuner, förvaltningar och andra beställare att implemen-tera nya hämtsystem där manuell hantering av avfallet minimeras eller upphör. Det är en förändringsprocess där Transport vill vara med och värna om arbetsmiljön i ett initialt skede, eftersom nya hämtsystem genererar nya eller förändrade arbetsmoment.
I ”Bort med övervikten” saknades en tydlig och logiskt framställd bild över de arbetsmoment som miljöarbetarna utför. Förbundets mål är därför att klart och tydligt beskriva och definiera ett uppdrag, samt visa vilka krav Transport ställer på varje arbetsmoment som ingår i uppdraget för att arbetsmiljön ska vara tillfredsställande för miljöarbe-tarna.
Under senare år har även kraven från upphandlarna blivit tuffare, vil-ket har lett till att mängden uppdrag som en miljöarbetare ska utföra under sitt arbetspass ökat markant. Som en del i den arbetsorganisa-toriska och psykosociala arbetsmiljön är detta en mycket angelägen fråga att hantera. I arbetsmiljölagen (kapitel 2:1§, andra stycket) står att arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsätt-ningar i fysiskt och psykiskt avseende. Förbundet vill även här vara med och belysa eventuella arbetsmiljöproblem som kan uppstå som en konsekvens av eventuella villkor i upphandlingen. Transport vill även
9
vara med och genomföra en konsekvensanalys, utifrån arbetsmiljön, av inlämnade anbud.
Transport vill dessutom föra in trafiksäkerhet som en del av det fort-löpande arbetsmiljöarbetet. Fordon med bland annat större lastkapa-citet och fler axlar ställer höga krav på manövreringen av fordonet, framförallt i trånga områden med dålig sikt. År 2005 gav Vägverket ut sin analys ”Sop-OLA – för säkrare avfallsinsamling”, där sopbilsrela-terade olyckor redovisades. I en underrättelse från Arbetsmiljöverket går det att läsa om vad de anser vara körbar väg vid insamling av avfall. Förbundet vill därmed göra miljöarbetarna, kommuner, förvalt-ningar, fastighetsägare och andra berörda parter medvetna om dessa arbetsmiljöproblem och införandet av trafiksäkerhet som en del av det fortlöpande arbetsmiljöarbetet är ett steg i den riktningen.
Den traditionella ”sopgubbens” syn på sitt arbete har under många år varit ”att man hugger i utan att klaga över missförhållanden, för så har det alltid varit”. Med ökad arbetsbelastning i form av fler uppdrag inser dagens miljöarbetare att det inte är ett hållbart tankesätt. Som en konsekvens av det vill Transport skapa en större medvetenhet genom att informera och utbilda miljöarbetarna i grundläggande arbetsmiljö-arbete.
Transport vill att fastighetsägare, kommuner, förvaltningar, beställare, projektörer, tillverkare av behållare och allmänheten ser innehållet i den här publikationen som en checklista över åtgärder de kan vidta för att förbättra arbetsmiljön för miljöarbetarna – allt för att miljöarbetar-na ska kunna fortsätta med sitt arbete till sin pension med bibehållen fysisk och psykisk hälsa.
Förbundet vill också att den här publikationen ska fungera som en handbok över arbetsmiljöarbetet inom renhållningsbranschen.
10
Syfte
Syftet med ”För lätt, för tungt – för vem?” är att förbättra miljöarbe-tarnas arbetsmiljö genom att:
• Ge konkreta förslag på vad vi anser ska gälla för att uppnå en god, hållbar fysisk och psykisk arbetsmiljö med inriktning på fordon som lastas bakifrån.
• Ge vägledning och tips till berörda parter om vad som gäller för de olika hämtsystemen, samt om hur man definierar ett uppdrag.
• Delta i förändringsprocessen vid övergångar till nya hämtsystem.
• Värna om arbetsmiljön under upphandlingar.
• Ge tydliga och konkreta exempel på vad vi menar med en god trafiksäkerhet.
• Informera och utbilda miljöarbetarna om hur arbetsmiljöarbetet praktiskt kan genomföras i deras vardag samt skapa en förstå-else för vad som krävs för att, gemensamt med arbetsgivare och andra inblandade parter, aktivt sträva mot förbättringar i arbets-miljön.
• Föra in trafiksäkerhetsfrågorna som en naturlig del av det var-dagliga arbetsmiljöarbetet.
• Sträva efter en arbetsmiljö som passar kvinnor och män, ung som gammal.
• Upplysa alla berörda parter och allmänheten om innehållet i den här publikationen.
• Låta den här publikationen fungera som en handbok över ar-betsmiljöarbetet inom renhållningsbranschen.
11
Målsättning
Den övergripande målsättningen är att en miljöarbetare ska kunna arbeta fram tills han eller hon når sin ålderspensionsdag. För att detta ska vara möjligt vill förbundet att:
• Miljöarbetarna ska kunna gå till arbetet utvilade, pigga i kropp och själ, utan att känna oro eller stress.
• Miljöarbetarna ska känna att deras yrkesmässiga kompetens respekteras och tas på allvar.
• Miljöarbetarna ska kunna känna stolthet över sitt yrke.
• Berörda parter förstår att dålig arbetsmiljö endast leder till ökad sjukfrånvaro och därmed till ökade kostnader, störningar och problem i verksamheten.
• Berörda parter förstår att arbetsmiljön är en påtaglig del av den ekonomiska verkligheten, och att den respekteras vid upphand-lingar och vid implementering av nya hämtsystem.
• Berörda parter inser vikten av hög trafiksäkerhet vid avfallsin-samling, till exempel vid backande av fordon.
• Arbetsmiljölagen inte ska användas som upphandlings-/konkur-rensvapen i negativt bemötande.
• Miljöarbetarna ska få en grundläggande arbetsmiljöutbildning som ska leda till en ökad medvetenhet om vikten av en god ar-betsmiljö.
• Publikationen ska användas som en handbok över de vanligaste arbetsmiljöproblemen/förslag på lösningar.
• En riskbedömning ska genomföras innan ett nytt uppdrag inleds.
12
Metod
Förutom att ta till vara på miljöarbetarnas kompetens och erfarenhet av sin arbetsmiljö kommer förbundet att göra följande:
• Söka upp företag inom Transports verksamhetsområden för att informera berörd personal om arbetsmiljöprojektet.
• Genomföra en grundläggande arbetsmiljöutbildning för alla nya och gamla miljöarbetare.
• Hålla informationsträffar med arbetsgivare, uppdragsbeställare, stadsbyggnadskontor samt representanter för kommuner och fastighetsägare. Där kommer innehållet i den här skriften att presenteras.
• Som en del i arbetet genomföra en allmän inventering av arbets-miljön, där miljöarbetarna initialt väljer ut sina värsta uppdrag varpå en riskbedömning kan göras.
• Fortlöpande och kontinuerligt arbeta med att förbättringar inom arbetsmiljön inom Transports verksamhetsområden.
13
Lagstiftning och kommentarer
ARBETSMILJÖLAGEN (AML)
Arbetsmiljölagen är en ramlag. Det betyder att den innehåller få pre-cisa regler, utan beskriver i stora drag vilka krav som ställs på arbets-miljön och vilket ansvar arbetsgivaren har. För att få veta vad det innebär i praktiken måste man gå vidare till de mer detaljerade regler som regeringen och Arbetsmiljöverket utfärdat genom arbetsmiljöför-ordningen respektive Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Här nedan följer några korta utdrag. För den som vill läsa mer finns hela lagtexten på Arbetsmiljöverkets hemsida (www.av.se).
Allmänna skyldigheter
I AML 3:1a, står det att läsa att:
Formuleringen innebär att arbetstagarna, likväl som arbetsgivarna, är skyldiga att samverka. Det innebär dock inte att de har samma juri-diska ansvar.
Arbetsgivarens ansvar
AML 3:2 och 3:2a beskriver arbetsgivarens ansvar och hur det tar sig uttryck i det dagliga arbetet. Här följer ett utdrag ur AML 3:2a:
Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. Han skall utreda arbetsskador, fortlö-pande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.
Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten
[...] arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.”
14
Grundtanken bakom denna bestämmelse är att arbetsgivaren måste se till att verksamheten i alla avseenden drivs så att denne kan leva upp till sina skyldigheter enligt AML. Detta innebär med andra ord att arbetsgivaren ska kartlägga risker, utreda ohälsa och olycksfall i sam-verkan med skyddsombud samt vidta de åtgärder som kartläggningen ger anledning till.
I lagen definieras det systematiska arbetsmiljöarbetet, och det fastställs också att arbetsgivaren själv måste ta ansvar för arbetsmiljöverksam-heten.
Arbetstagarens ansvar
AML 3:4 beskriver arbetstagarens ansvar och hur det tar sig uttryck i det dagliga arbetet. Här följer två utdrag ur AML 3:4:
Syftet med denna formulering är att ansvaret för en god arbetsmiljö inte bara ligger på arbetsgivaren, utan att var och en måste bidra. Det betyder att det är miljöarbetarna som genom sin yrkesmässiga kom-petens bedömer om en händelse är en arbetsmiljöbrist. Med samma yrkesmässiga kompetens kan också miljöarbetarna bedöma vilken typ av åtgärd som krävs för att åtgärda arbetsmiljöbristen. Med andra
kräver dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas.
Arbetsgivaren skall vidare se till att det i hans verk-samhet finns en på lämpligt sätt organiserad ar-betsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som enligt denna lag och enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäk-ring vilar på honom.”
Förtydligande systematisk arbetsmiljö AFS 2001:1
Han ska följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i öv-rigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycks-fall.”
[forts.]
15
ord hänger det på miljöarbetarna om arbetsgivaren ska få reda på att arbetsmiljöproblemen existerar, så att lämpliga åtgärder kan vidtas. Vi får inte heller glömma att vi själva är en del av arbetsmiljön inför våra arbetskamrater. Genom att dokumentera arbetsmiljöproblem så hjäl-per vi inte bara oss själva utan även våra arbetskamrater.
I normalfallet tar arbetstagaren upp problemet med arbetsgivaren muntligt eller genom en tillbudsrapport. Om det inte leder till någon åtgärd tas frågan vidare till skyddsombudet.
Om man vid bedömning upplever faran så allvarlig och överhängande att arbetet inte kan fortsätta till dess att chefen eller skyddsombudet kommer, har arbetstagaren enligt lagen befogenhet att avbryta arbe-tet – detta oavsett om det är han/hon själv eller en arbetskamrat som är i riskzonen. Därefter ska arbetstagaren genast vända sig till arbets-ledningen eller skyddsombudet som får avgöra vad som ska hända härnäst. Kanske håller de inte med om att risken var akut, men varken den arbetstagare som avbröt arbetet eller arbetskamraterna kan drab-bas av efterräkningar om han/hon inte gjorde det mot bättre vetande.
ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING (AFS)
Grunden i lagstiftningen finns i Arbetsmiljölagen, som bestäms av riks-dagen. Arbetsmiljölagen ger de yttre ramarna för vad som gäller för miljön på jobbet.
Arbetsmiljöverket har fått regeringens uppdrag att i mer ingående detalj reglera vad som ska gälla. Detta görs genom att de ger ut före-skrifter och allmänna råd som preciserar vilka krav som ska ställas på arbetsmiljön.
Om arbetstagaren finner att arbetet innebär ome-delbar och allvarlig fara för liv eller ohälsa, ska han snarast underrätta arbetsgivaren eller skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättningsskyldighet för skada som uppstår till följd av att han underlåter att utföra arbetet i avvaktan på besked om det ska fortsättas”
16
Föreskrifterna kan till exempel gälla risker, psykiska och fysiska be-lastningar, farliga ämnen eller maskiner. De utarbetas av Arbetsmil-jöverket i samarbete med arbetsmarknadens parter, och har samlats i det som kallas Arbetsmiljöverkets Författningssamling, AFS. Några viktiga föreskrifter är Belastningsergonomi (AFS 2012:02), Arbetsplat-sens utformning (AFS 2009:02), Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:01)
Författningssamlingen består av ett hundratal föreskrifter. För den som är intresserad av att läsa mer om Arbetsmiljöverkets arbete och författ-ningarna finns de på www.av.se.
AFS 2001:01, SYSTEMATISKT ARBETSMILJÖARBETE
Arbetsgivarens ansvar
AFS 2001:01 är den författning som definierar arbetsgivarens skyldig-heter kring det systematiska arbetsmiljöarbetet. I kommentarerna till 2 §, över föreskrifternas tillämpningsområden, kan man läsa följande:
Begreppet systematiskt arbetsmiljöarbete
Föreskrifterna innebär att det systematiska arbets-miljöarbetet omfattar hela verksamheten oavsett om den bedrivs på samma ställe hela tiden, är spridd eller rörlig. De gäller också vid distansarbete, till ex-empel när arbetstagaren utför arbete i sitt eget hem.
Arbetsmiljöarbetet behöver bedrivas både under löpande drift och vid förändringar, exempelvis omor-ganisationer och nybyggnad och när nya arbets- och produktionsmetoder skall införas.
Det är viktigt att arbetsmiljöarbetet inte begränsas till arbetsmiljön för huvuddelen av arbetstagarna utan även omfattar förhållanden som kanske bara
17
Enkelt uttryckt innebär lagtexten att arbetsgivaren inte ska utsätta arbetstagaren för risker och ohälsa i arbetet.
berör en eller några få.
Ohälsa, olycksfall och en tillfredsställande arbets-miljö
Syftet med kraven i arbetsmiljölagen, arbetsmiljö-förordningen och Arbetarskyddsstyrelsens och Ar-betsmiljöverkets regler är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö.
Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funk-tionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär. Sådana tillstånd kan leda till sjukdom. Styrkan i upplevelserna, varaktigheten och förmågan att fung-era som tidigare avgör om ohälsa föreligger. Olycks-fall innebär fysisk eller psykisk skada till följd av en plötslig händelse. Ett olycksfall kan leda till såväl en lindrig skada som till dödsfall.
En tillfredsställande arbetsmiljö utmärks av till exempel möjlighet till inflytande, handlingsfrihet och utveckling, till variation, samarbete och sociala kontakter. ”
[forts.]
18
Arbetstagarens ansvar
För att det systematiska arbetsmiljöarbetet ska fungera så måste respek-tive miljöarbetare bidra genom att dokumentera och rapportera arbets-miljöbrister till arbetsgivaren.
TRAFIKLAGSTIFTNINGEN
Miljöarbetarna är även lastbilsförare och har genom sin körkortsbehörig-het en skyldighet att följa gällande lagstiftning. Eftersom fastighetsägare, projektörer och andra inblandade parter inte har denna kunskap, lyfts här några av de vanligaste problemen en miljöarbetare ställs inför fram.
19
Trafikförordningen (1998:1276)
Innehåller generella bestämmelser för trafik på väg och terräng. Många av paragraferna i Trafikförordningen har hänvisningar till lokala tra-fikföreskrifter för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område. Lokala föreskrifter meddelas via kommun eller länsstyrelsen.
Enkelt uttryckt kan man säga att denna förordning fastställer kraven för hur vi ska bete oss i trafiken. Således är det föraren som straffas om brott begås gentemot denna förordning.
Fordonsförordningen (2002:595)
Innehåller bestämmelser om fordonsbeskaffenhet och utrustning. Ägaren av ett fordon är alltid ansvarig för fordonets beskaffenhet och utrustning. Föraren bör alltid kontrollera exempelvis däckens mönster-djup, underkörningsskydd, speglar och belysning.
När det gäller trafiklagstiftningen är föraren ansvarig för sitt beteende i trafiken och ägaren av fordonet är ansvarig för skicket. Om föraren blivit informerad av ägaren eller har vetskap om eventuella brister ska båda parter straffas vid lagbrott.
Bärighetsklasser
En bärighetsklass avgör vilken totalvikt som är tillåten på vägen. Det allmänna vägnätet är indelat i 3 bärighetsklasser (BK) – BK1, BK2 och BK3.
Totalvikten fördelas över vägbanan via det antal axlar som fordonet har och axeltrycket påverkas i sin tur av hur lasten är fördelad över axlarna.
Ett fordon med för hög totalvikt riskerar inte bara att förstöra vägba-nan utan kan i värsta fall åstadkomma en olycka.
I Trafikförordningen 4:11-12 kan vi läsa följande angående bärighets-klasser:
20
TJÄNSTEVIKT, MAX LASTVIKT OCH TOTAL VIKT
Tjänstevikt avser fordonets vikt när det är utan last och i körklart skick.
Lastvikt avser den maximala last som fordonet får lasta.
Den totala vikten är summan av tjänste- och lastvikt.
Dessa vikter ska finnas angivna i fordonets registreringsbevis. Värdena för respektive axeltryck inom de olika bärighetsklasserna finns specifi-cerade i Trafikförordningen 4:12.
När det gäller enskild väg är det ägaren av vägen som avgör och skrift-ligt meddelar huruvida vägens bärighet är tillräcklig för fordonet.
STANNANDE OCH PARKERING
Vad är skillnaden mellan att stanna och att parkera?
”11 § /Träder i kraft I:2010-04-01/ Vägar som inte är enskilda delas in i tre bärighetsklasser. Om inte annat har föreskrivits tillhör en allmän väg bärig-hetsklass 1(BK1) och övriga vägar som inte är en-skilda, bärighetsklass 2 (BK2). Föreskrifter om att en allmän väg eller del av en sådan väg skall tillhöra bärighetsklass 2 eller 3 med-delas av Trafikverket eller, om kommunen är väghål-lare, av kommunen. Föreskrifter om att någon annan väg som inte är en-skild eller en del av en sådan väg skall tillhöra bärig-hetsklass 1 eller 3 meddelas av kommunen. Förord-ning (2010:144).
12 § På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids…”
21
Att stanna betyder att stå stilla med ett fordon förutom när man stan-nar för att undvika fara.
Att parkera innebär att ställa upp ett fordon för att låta en passagerare stiga av/på fordonet eller för att lasta av eller på gods.
I Trafikförordningen 3:47–57 anges vad som gäller vid stannande och parkering. Undantag från dessa paragrafer kan göras av kommun och länsstyrelse.
Här följer några utdrag ur lagtexten:
47 § Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs
48 § Inom tättbebyggt område får fordon inte stan-nas eller parkeras på allmän plats som är terräng. På en gång- eller cykelbana får andra fordon än tvåhju-liga cyklar eller mopeder klass II inte stannas eller parkeras. Förordning (2007:101).
49 § Ett fordon får inte parkeras så att
1. det hindrar tillträde till andra fordon eller så att dessa inte kan föras från platsen, eller
2. fordonet med något hjul står utanför en upp-ställningsplats eller annan markering som anger var parkering får ske. Förordning (2007:101).
53 § Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe eller en cykelöverfart,
2. i en vägkorsning eller inom ett avstånd av tio me-ter från en korsande körbanas närmaste ytterkant,
3. på eller inom ett avstånd av tio meter före en kor-sande cykelbana eller gångbana,
22
Trafiksituationen inom tätbebyggt område, speciellt i storstäderna, innebär stora problem för miljöarbetarna att hitta platser att stanna på. Eftersom så kallad dubbelparkering då ofta tvingas fram blir kon-sekvensen att ett körfält helt eller delvis blockeras av fordonet och att miljöarbetarna får ta emot övriga trafikanters irritation.
Detta leder till dålig arbetsmiljö för miljöarbetarna samt att kunderna riskerar utebliven hämtning.
Att miljöarbetarna tvingas bryta mot gällande parkeringsföreskrifter och/eller mot Trafikförordningen för att utföra sitt uppdrag är inte acceptabelt. Här måste kommun/beställare, fastighetsägare och andra berörda parter se till att ge dem tillgång till platser där de kan stanna i anknytning till hämtstället.
4. i en vägport eller tunnel,
5. på eller i närheten av ett backkrön eller i eller i närheten av en kurva där sikten är skymd,
6. längs en heldragen linje som anger gräns mellan körfält, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter, såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och den heldragna linjen,
7. i ett cykelfält,
8. i ett spärrområde,
9. i en cirkulationsplats, eller
10. i ett körfält eller en körbana för fordon i linje-trafik m.fl.…”
[forts.]
23
BACKNING
I Trafikförordningen 3:46 finns följande paragraf:
Det finns ingen definition av vad som menas med ”fara eller hinder för andra”, utan det är upp till föraren av fordonet att göra en egen be-dömning, baserad på omständigheterna. En polisbedömning är kanske inte densamma, vilket kan leda till att beteendet ändå rapporteras. Sedan är det upp till domstolen att avgöra vems bedömning som är ”rätt”.
Det är värt att förtydliga att man inte får backa upp eller nerför enkel-riktade vägar/gator. Man kan inte heller betrakta backande av fordon som ett körsätt. Nedanstående text är hämtad direkt från Arbetsmiljö-verkets hemsida (2006-01-09).
46 § En förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikan-ter.”
I projektet Sop-OLA har avfallsbranschens orga-nisationer, Transportarbetarförbundet, Vägverket och Arbetsmiljöverket fördjupat sitt samarbete för att förhindra att människor kommer till skada eller dödas i samband med sophämtning. Arbete pågår inom branschen med att införa trafiksäkerhetspo-licy inom ramen för det obligatoriska systematiska arbetsmiljöarbetet (Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2001:01).
Riskerna i trafiken ska ingå i arbetsmiljöarbetet och vara en naturlig del i den dagliga verksamheten. Riskbedömningar ska göras kontinuerligt, åtgär-der vidtas och följas upp. Det ska finnas rutiner för detta. Enligt Arbetsmiljöverket är det nödvändigt, att den enskilde arbetstagaren ges ett medansvar och
24
Vidare ställde Arbetsmiljöverkets stockholmsdistrikt krav vid avfallsin-samling, vilka innebär att:
Att backa är med andra ord endast tillåtet i samband med vändning av fordonet. Miljöarbetarna ska inte behöva backa till eller ifrån ett hämtställe på grund av att det saknas vändplatser. Vidare konstateras att placeringen av hämtstället är av yttersta vikt både ur trafik- och arbetsmiljösynpunkt för miljöarbetarna och människor i området. Det är viktigt att arbetsgivare, byggprojektörer och fastighetsägare känner till detta.
[forts.] har förutsättningar att agera trafiksäkert.
Placering av hämtningsställen och utformning av arbetsscheman påverkar direkt förarens möjligheter till säker körning, framhåller Arbetsmiljöverket i sin avsiktsförklaring för ökad säkerhet i samband med avfallsinsamling (projektet Sop-OLA)…”
hämtning av sopor ska ske på sådant sätt att sopar-betarnas arbete inte medför risk att köra på personer eller egendom i omgivningen
sopbilen ska kunna framföras på körbar väg som är avsedd för denna typ av trafik och fordon
sikten och framkomligheten ska vara tillfredsstäl-lande så att arbetet kan utföras säkert och utan hög anspänning
fordonet endast får backas vid vändning och där sikten är fri.”
25
Arbetsmiljöarbetet
VAD MENAS MED EN ARBETSMILJÖFRÅGA?
Definitionen av arbetsmiljö är allt som vi påverkas av på arbetsplat-sen. Människan påverkas av fysiska faktorer som luft, ljud, kemikalier, belastning och maskiner samt av psykiska faktorer som arbetsmängd, arbetsinnehåll och möjlighet till stöd, handledning och återhämtning.
Enligt AML ska arbetsgivaren förebygga ohälsa och olycksfall samt skapa en god arbetsmiljö. Att skapa en god arbetsmiljö handlar inte bara om att följa lagens mening. Det handlar till viss del även om att uppnå kvalitet och effektivitet i det dagliga arbetet, vilket leder till att arbetstagare kan känna stolthet över sitt arbete och uppleva trygghet i en fungerande verksamhet.
Vi ska med andra ord trivas på vårt arbete och inte riskera att bli sjuka eller drabbas av olycksfall.
VARFÖR ÄR ARBETSMILJÖARBETET VIKTIGT?
Arbetsmiljöarbetet är en process som ska ske i samverkan mellan ar-betstagare och arbetsgivare. Båda parter tjänar på att ett systematiskt arbetsmiljöarbete genomförs:
• Goda arbetsförhållanden minskar och förhindrar sjukskrivning-ar.
• Driftstörningar och kvalitetsförsämringar minskar.
• Ekonomin blir bättre i företaget.
• Arbetstagarnas engagemang och trivsel ökar.
• Olycksfall, stress och sjukdom förebyggs om tillbudsrapporter skrivs, så risker i arbetet upptäcks och åtgärdas i tid.
26
PARTER I ARBETSMILJÖARBETET
Huvudparterna i en arbetsmiljöfråga är arbetstagare och arbetsgivare. Skyddsombud företräder arbetstagaren i ett ärende gentemot arbets-givaren. Inom renhållningsbranschen är det vanligt att arbetsmiljö-problemen uppstår på arbetsställen som arbetsgivaren inte råder över, exempelvis ett soprum i en fastighet. Det är i sådana situationer ändå arbetsgivarens ansvar att lösa arbetsmiljöproblemet gentemot fastig-hetsägaren.
I de fall där uppdraget handlar om kommunal avfallsinsamling så kan kommun/förvaltning fungera som rådgivare och stöd i ett ärende, men de äger inte frågan.
AVVIKELSER OCH TILLBUD
Inom de flesta branscher råder en viss begreppsförvirring kring vad som menas med ”avvikelse” och ”tillbud” när man ska beskriva en händelse som är direkt eller indirekt kopplad till arbetet.
Definition av avvikelse
Transport väljer att betrakta en avvikelse som en händelse som inte är kopplad till arbetsmiljön utan är mer av administrativ art, exempelvis att köruppdraget innehåller fel eller bristande information.
Definition av ett tillbud
Ett tillbud är en händelse som i förlängningen kunde ha lett till en olycka som kunde orsakat en materiell skada eller personskada med påverkan av hälsa. Det kan vara antingen sjukdomar enligt medicinska och objektiva kriterier eller kroppsliga och psykiska funktionsstörning-ar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär, till-stånd som kan leda till sjukdom. Styrkan i upplevelserna, varaktighe-ten och förmågan att fungera som tidigare avgör om ohälsa föreligger.
Ett tillbud kan även beskrivas som en oönskad händelse där en olycka ”nästan inträffade”.
27
SYSTEMATISKT ARBETSMILJÖARBETE
För fastighetsägaren
Oberoende av vilken typ av hämtsystem som fastighetsägaren an-vänder sig av ligger det mesta av det förebyggande och fortlöpande arbetsmiljöarbetet på dennes ansvar inom de flesta av våra verksam-hetsområden. Ansvaret kan även ligga på den person som är tillsatt att förvalta lokalen. Detta beror på att de flesta uppdrag sker på hämtstäl-len där entreprenören inte råder över hämtstället . För att tillhanda-hålla en god arbetsmiljö ska kraven gällande goda hämtningsförhål-landen samt kraven gällande olika behållartyper och hämtsystem vara uppfyllda. I den aktuella föreskriften (se nedan) finns krav, råd och tips över åtgärder som leder till en bättre arbetsmiljö för miljöarbetarna. Att regelbundet kontrollera, underhålla och förbättra arbetsmiljön le-der också till mindre administrativt arbete för inblandade parter samt färre störningar av avfallsinsamlingen.
För arbetsgivaren
Kraven på hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska gå till definie-ras i AFS 2001:01. Läs mer i ”Lagstiftning och kommentarer – AFS 2001:01 - arbetsgivarens ansvar”.
För miljöarbetarna
Miljöarbetarna är de som i samråd med arbetsgivaren ska dokumen-tera och rapportera arbetsmiljöbrister i form av tillbud. Till sin hjälp har de:
• Arbetsmiljölagen och dess föreskrifter.
• ”Tillbudsrapportens väg” (skrift framtagen av Transport), som är en lathund för att praktiskt hantera tillbud och avvikelser.
• Lokalt skyddsombud, huvudskyddsombud eller regionalt skydds-ombud.
Arbetsgivaren ska tillsammans med skyddsombudet gemensamt ta fram styrdokument, som exempelvis företagets trafikpolicy, vilken bland annat ska innehålla instruktioner angående trafiksäkerhet och fordonsvård samt handlingsplaner relaterade till fordonskontroll före, under och efter avslutat arbetspass.
28
För skyddsombud
Skyddsombudet är arbetstagarnas representant i det organiserade ar-betsmiljöarbetet och har i Arbetsmiljölagen försäkrats om en rad befo-genheter, som exempelvis att ta del av handlingar som rör förhållanden i arbetsmiljön, att få utbildning, att få delta vid planering av nya och ändrade lokaler och så vidare.
Skyddsombudet har rätt att kräva åtgärder för att uppnå en tillfreds-ställande arbetsmiljö eller, vid omedelbar eller allvarlig risk för ohälsa eller liv, stoppa arbetet helt. Skyddsombudet har inget eget ansvar för arbetsmiljön.
TRAFIKSÄKERHET
Att vara miljöarbetare innebär inte bara avfallsinsamling och därmed den arbetsmiljö som är kopplad till uppdraget. Miljöarbetarna är även lastbilsförare, vilket är ett arbete som ställer särskilda krav på kun-skap, skicklighet och gott omdöme. Det innebär att miljöarbetarna ska känna till gällande trafiklagstiftning, ha de specifika kunskaper som krävs för det aktuella fordonet, samt anpassa sitt körsätt efter rådande väglag och trafikintensitet. Miljöarbetarna ska vara goda föredömen i trafiken.
Några viktiga punkter:• Fordonet ska endast framföras på farbar väg.
• Backning av fordon är inte något körsätt.
• Gällande hastighetsbestämmelser måste följas.
• Företagets trafiksäkerhetspolicy måste följas.
• Säkerhetsbälte måste användas.
• Undvika användandet av teknisk utrustning under färd.
29
Definitioner och begrepp
DEFINITION AV ETT KÖRUPPDRAG
Ett köruppdrag är kort och gott en arbetsuppgift som ska utföras av miljöarbetarna. Via en körsedel, traktlista eller någon annan form av körorder får miljöarbetarna instruktioner av arbetsgivaren på vad som ska utföras.
DEFINITION AV ETT HÄMTSYSTEM
Ett hämtsystem är en allmän beskrivning av ett köruppdrag där hämt-systemet baseras på vilka/vilken typ av behållare som ingår i körupp-draget. Det kan vara djupbehållare, container, kärl eller säckar.
DEFINITION AV KÖRUPPDRAGETS SJU MOMENT
Vi har valt att bryta ner köruppdraget i sju moment enligt följande:
Farbar väg
Vägen som fordonet måste köra för att ta sig till angöringsplatsen.
Angöringsplats
Den närmaste platsen i förhållande till hämtstället som går att nå med fordonet enligt definitionen av farbar väg.
Transportväg
Vägen som miljöarbetarna måste gå mellan angöringsplatsen och hämtstället.
Hämtställe
Den plats där behållarna/en är placerade.
Hämtmängd
Antalet behållare som ska tömmas eller skiftas.
30
Behållare
Till behållare räknas säck, säckkärra med säck, kärl och containers.
Fraktion
Den typ av avfall som ska hanteras, exempelvis papper, plast, metall eller hushållsavfall.
31
Krav gällande goda hämtnings-förhållanden
Kraven gällande goda hämtningsförhållanden är baserade på de van-ligaste arbetsmiljöproblemen som miljöarbetarna ställs inför under en arbetsdag. Många av arbetsmiljöbristerna är relativt enkla att åtgärda, medan andra kräver större åtgärder som exempelvis ombyggnation el-ler till och med en omlokalisering av hämtstället.
Det bästa resultatet nås om man redan i planeringsstadiet av ett hämt-ställe har arbetsmiljön i åtanke. Det är här, i planeringsstadiet, som miljöarbetarnas erfarenhet och yrkesmässiga kompetens kommer väl till pass!
Vid planering av nya hämtställen eller vid förändringar av arbetsmo-ment på befintliga hämtställen ska en riskbedömning göras. Då bör man, som projektör och/eller fastighetsägare, tänka på hur fordonet ska kunna ta sig till angöringsplatsen – det som brukar kallas farbar väg.
Transportvägen är många gånger bortglömd när ett förändringsar-bete av ett befintligt hämtställe inleds eller nytt hämtställe projekteras. Oftast är det längs transportvägen som de stora arbetsmiljöbristerna finns. Kärl eller säckkärror ska dras genom dörröppningar, upp och nerför ramper eller trappor, över trösklar mm. Om transportvägen går utomhus så ska den underhållas under alla årstider. Det kan leda till att transportvägen måste kortas eller ledas om. Kan även innebära att det är lämpligare med mindre behållare, som är lättare att hantera vintertid.
Ett återvinningsrum, där boende kastar exempelvis hushållsavfall, tid-ningar, plast, metall, glas och kartong/wellpapp, kan angöras av flera olika fordon per vecka som samlar in avfallet. Det ställer speciella krav på hämtställets placering utifrån de kriterier vi ställer för farbar väg, angöringsplats och transportväg. Storlek, höjd, belysning och manö-verutrymme är andra faktorer som är svåra att åtgärda när återvin-ningsrummet väl är byggt.
I vissa speciella situationer finns undantagsfall, exempelvis i inner-
32
stadsmiljöer. Där kan det vara lämpligare med säckhantering, då den fysiska miljön inte lämpar sig för kärl. En lösning kan då vara att man ökar hämtningsintervallet till flera gånger per vecka, för att på så vis få lättare säckar och en bättre arbetsmiljö för miljöarbetarna.
Att kräva att projektörer och fastighetsägare ska ha full insikt i miljö-arbetarnas arbetssituation är kanske orimligt. Dock visar erfarenhet att det kan vara både svårt och kostsamt att rätta till arbetsmiljöbrister i efterhand.
De parametrar som tas upp i ”köruppdragets sju beståndsdelar” är en grund för att uppnå en säker och god arbetsmiljö för miljöarbetarna.
DÖRRÖPPNING OCH DÖRRAR
Att hantera en säckkärra eller ett kärl är en stor belastning som blir enklare om nedanstående krav för dörröppningar och dörrar är upp-fyllda.
Antalet dörrpassager bör begränsas till ett minimum och i de fall som de inte går att undvika gäller följande:
• Dörröppningarna ska inte ha tröskel. I första hand ska så kall-lad släplist monteras på dörrarna, eller en sänkbar gummitröskel med en maxhöjd på 2 cm.
• Dörröppningarna ska överstiga kärlbredden med minst 18 cm på var sida om behållaren när dörren är fullt öppen (90 grader).
För dörrar, portar, grindar eller liknande gäller:
• Tunga dörrar bör förses med dörröppningsautomatik, eller så kallad spanjolett, och får inte orsaka störande buller.
• Övriga dörrtyper ska ha godkända uppställningsanordningar som enkelt kan aktiveras. Uppställningsanordningar som med-för ”ryggkrökning”, som exempelvis kilar, krokar eller haspar i golvnivå, bör undvikas med tanke på ergonomiska arbetsställ-ningar.
• Dörrarna bör vara försedda med en skyddsplåt som är högre än behållarna (upp till dörrhandtaget) för att minska slitaget.
• Dörrhandtaget bör placeras så att kärlet eller säckkärran inte
33
kan fastna i, eller skada, dörrhandtag eller låsvred.
RAMPER
Det är inte rekommenderat att ramper installeras vid nybyggnation el-ler vid förändring av hämtsystem. För befintliga ramper gäller följande:
• Rampen ska vara lätt fällbar och väl avvägd på korta trappav-snitt (max 2 steg) om lutningen inte överstiger 1:20.
• Rampen ska sitta fast på ett sådant sätt att den inte kan lossna under belastning.
• Rampen ska vara av sådant material att den inte sviktar vid be-lastning och att miljöarbetarna inte riskerar halka.
• Rampen ska vara konstruerad på ett sådant sätt att behållaren inte behöver ”knäas”.
• Rampen ska ha tillräckligt med svängrum vid rampens början och slut så att behållaren och miljöarbetarna har tillräckligt med manöverutrymme utan att person- eller egendomsskador riske-ras.
TRÖSKELRAMP
I de fall när hämtstället är klassat som egen brandcell ska en så kallad tröskelramp monteras. Rampens längd ska vara minst 6 gånger trös-kelns höjd på var sida om tröskeln samt av material som inte sviktar vid belastning av behållarna. Rampen ska dessutom vara fastsatt så att den inte lossnar när behållarna dras över tröskeln.
HÄMTSTÄLLEUTRUSTNING
Hämtställeutrustningen kan vara en karusell, ett transportband, en hiss eller annan utrustning längs med transportvägen till (eller på) hämt-stället. Denna utrustning är till för att underlätta arbetet för miljöar-betaren. Därför åligger det fastighetsägaren att se till att all utrustning uppfyller gällande säkerhetsbestämmelser som är specifika för utrust-ningen i fråga. Utrustningen ska vara hel och i ett funktionsdugligt skick enligt tillverkarens ambition. Vidare ska utrustningen hållas ren och inte strida mot gällande arbetsmiljölagstiftning.
34
Det är inte rekommenderat att använda transportband eller hiss vid nybyggnation.
LUTNINGAR
Lutningar ska i möjligaste mån undvikas. En alltför kraftig lutning längs den farbara vägen kan under vintertid innebära utebliven hämt-ning om vägen har bristande snö- och halkbekämpning. Samma sak gäller vid angöringsplatsen. Längs transportvägen är miljöarbetaren mest utsatt för ökad belastning om det finns lutningar.
Den högsta rekommenderade lutningen är 1:20, både uppför och ned-för.
FARBAR VÄG
Sopbilarnas yttermått varierar givetvis från modell till modell, men de är i normalfallet ungefär 10 meter långa, 2,5 meter breda och 3,5 meter höga. Ett fordon som lastas baktill har i regel två eller tre axlar, men i vissa fall kan det finnas fyra. Vikten varierar också, men de flesta har en totalvikt på ca 25 ton när de är fullastade. Trafiklagstiftningen, vägens bärighetsklass och den registrerade totalvikten för det aktuella fordonet avgör var ett fordon kan framföras.
Trånga områden med en vägbredd som understiger 3,5 meter, eller där fordonet förväntas backa på grund av avsaknad av vändplats, innebär en dålig arbetsmiljö för miljöarbetarna och en ökad risk för personska-dor eller materiella skador. Om de boende inte själva tar initiativ till en förändring kan skyddsombud, Arbetsmiljöverket, entreprenör eller kommun stoppa hämtningen (läs mer i avsnittet om backning).
En farbar väg ska därför alltid uppfylla nedanstående grundvillkor. Vid den tidpunkt som uppdraget utförs är det alltid föraren som till sist avgör om vägen är farbar eller inte. Föraren kan heller aldrig tvingas ta risker eller köra på en väg som han/hon bedömer som icke farbar. Detta gäller både kommunal och enskild väg.
En farbar väg:
• Ska vara av rätt bärighetsklass.
• Ska ha en bredd om minst 3,5 meter.
35
• Ska ha god framkomlighet och sikt utifrån det aktuella fordonets yttre dimensioner och tjänstevikt.
• Ska vara fri från stenar, träd eller annan växtlighet som inkräk-tar på vägens bredd.
• Ska ha en fri höjd som är anpassad efter det aktuella fordonet. I normalfallet är den ca 4,7 meter. Även här gäller att varken träd eller annan växtlighet får inkräkta på höjden.
• Ska vara snöröjd och halkbekämpad vintertid där snövallar/hö-gar inte får inkräkta på vägens bredd.
• Ska gå att köra fram till angöringsplatsen (att backa fordonet är endast tillåtet för att vända).
• Ska ha en vändplats om vägen är en återvändsgata, och snöval-lar/högar, träd eller annan växtlighet inte får inkräkta på vänd-platsens yta. Är vändplatsen av cirkulär typ ska vägbanan ha en diameter om minst 18 meter, med en hindersfri remsa om ytterligare ca 1,5 meter (på grund av fordonets överhäng). Är vändplatsen av så kallad T-korsning ska vägbanan vara minst 15 meter djup och 18 meter bred.
Exempel på icke farbar väg är: gång- och cykelväg, terräng, innergår-dar och skolgårdar. Dessa är ofta inte dimensionerade för en lastbils tyngd.
ANGÖRINGSPLATS
Angöringsplatsen ska vara så nära hämtstället som möjligt för att mi-nimera transportvägen. Det är viktigt med gott om manöverutrymme runt angöringsplatsen, så att hanteringen av behållarna kan utföras utan risk för personskador eller materiella skador. Som tidigare nämnts ska angöringsplatsen kunna nås utan att fordonet behöver backas.
Angöringsplatsen ska uppfylla nedanstående grundvillkor. Vid den tidpunkt som uppdraget utförs bedöms de arbetsmiljömässiga förhål-landena av miljöarbetarna, baserat på deras yrkesmässiga erfarenhet.
En angöringsplats:
• Ska vara placerad så nära hämtstället som möjligt, enligt kriteri-erna för farbar väg.
36
• Ska vara anpassad för aktuellt hämtsystem.
• Ska ha tillräckligt med utrymme för att manövrera fordonet utan risk för person- eller egendomsskador.
• Ska ha tillräckligt med utrymme för att miljöarbetarna ska kunna arbeta kring fordonet utan risk för person- eller egen-domsskador.
• Ska ha markförhållanden som är plana, snöröjda och halkbe-kämpade vintertid.
• Ska ha markförhållanden som är av sådan bärighet att fordonet inte riskerar att fastna eller orsaka markskador.
• Ska vara fri från buskage, träd, kablage eller annat som försvårar arbetet för miljöarbetarna.
• Ska vara fri från eventuella trottoarkanter. Finns sådana ska de fasas ned tillräckligt för att behållare ska kunna dras utan att gällande regler kring igångsättnings- och dragkrafter överskrids.
• Ska vara fri från andra fordon vid hämtningstillfället genom markeringar på gata eller genom skyltning.
TRANSPORTVÄG
Transportvägen ska uppfylla nedanstående villkor. Vid den tidpunkt som uppdraget utförs bedöms de arbetsmiljömässiga förhållandena av miljöarbetarna, baserat på deras yrkesmässiga erfarenhet.
För alla typer av hämtningssystem, utom för småhus med enskild hämtning, gäller allmänt att transportvägen:
• Ska vara max 15 m till hämtstället, enkel väg.
• Ska vara plan, jämn och hårdgjord, det vill säga att transportvä-gen bör vara av asfalt eller betong/cement.
• Ska vara snö- och halkbekämpad vintertid, och snövallar/högar får inte inkräkta på transportvägens bredd.
• Ska vara tillräckligt dimensionerad för aktuella behållare, så att miljöarbetarna kan dra och manövrera behållarna utan risk för personskador eller materiella skador. I normalfallet innebär det
37
att transportvägen ska vara minst 18 cm bredare på varsin sida om aktuell behållare. I svängar/kurvor ska bredden vara minst 40 cm bredare än behållaren.
• Ska ha en fri höjd av minst 2,2 meter, och grenar eller annat överhäng får inte inkräkta på frihöjden.
• Ska vara fri från utstickande grenar, buskage eller andra föremål som försvårar framkomligheten för miljöarbetaren.
• Ska vara väl upplyst med ljuskällor, som exempelvis är kopplade till rörelsedetektorer eller timers.
• Ska vara fri från trappor.
• Ska vara fri från lutning.
• Ska uppfylla kraven för dörröppningar och dörrar med tillägget att grindars lås- och öppningsanordningar ska vara lätthanterliga och kunna hanteras med handskar på och utan hjälp av verktyg.
• Bör vara fri från så kallade transportband. I de fall där trans-portband anses behövas ska skyddsombud först göra en riskbe-dömning samt godkänna konstruktionen.
• Bör vara fri från hissar. Hiss kan användas om skyddsombud gjort en riskbedömning samt om den är besiktigad och godkänd för transport av skrymmande gods och har korgdörr.
För småhus med enskild hämtning
med så kallade villakärl ska transportvägen inte vara mer än max 3 meter, enkel väg, från farbar väg.
HÄMTSTÄLLE
Hämtning ska kunna utföras på ett trafiksäkert sätt. Från hämtnings-synpunkt är det bättre att placera hämtstället vid infarten eller i ut-kanten av ett bostadsområde, så att man aldrig behöver köra in bland människor och bostäder. Därmed minskar man den eventuella störning som uppstår i samband med hämtningen.
Ett hämtställes placering ska även innefatta att kraven för farbar väg, angöringsplats och transportväg uppfylls. Även närhet till bostäder,
38
barnsäkerhet och arbetsmiljö måste tas i beaktning vid placering av hämtstället, och i vissa fall kan alla dessa faktorer bli motstridiga. Ef-tersom alla områden är unika måste placeringen av hämtstället stude-ras från fall till fall. Det viktiga är att man vid förändring av hämtsys-tem eller behållare ser till att kraven på farbar väg, angöringsplats och transportväg uppfylls.
En bra början kan vara att ta kontakt med entreprenören i området och låta denne, tillsammans med sitt skyddsombud, utföra en riskbe-dömning av uppdraget.
Inne på hämtställen av typen soprum eller återvinningsrum:
• Ska hämtstället vara dimensionerat efter antalet behållare och deras storlek.
• Bör den fria gången mellan olika kärl vara minst 1,5 meter, med ett inbördes avstånd på minst 6 cm för att minska risken för klämskador.
• Ska kärlen placeras med handtaget vänt ut mot gången.
• Ska rumshöjden vara minst 2,1 meter, där takarmaturer eller andra typer av installationer inte får inkräkta på den fria höjden.
• Bör det placeras en trälist på ca 1,25 meter höjd över golvet för att minska slitaget på väggarna.
• Bör eluttag och strömbrytare placeras på ett sådant sätt att de inte riskerar att köras på.
• Ska det finnas brunn och spolningsmöjligheter, god belysning och ventilation, samt ett halkfritt golv.
• Ska behållarna vara tydligt skyltade med uppgift om vilken typ av avfall som ska läggas i dem, för att undvika kontaminering av avfallet. Skyltning är fastighetsägarens ansvar och den ska vara tydlig både för den som lämnar avfall och miljöarbetarna. Sym-boler och tydliga bilder är bra att använda. Om behovet finns bör även information på andra språk än svenska finnas.
Hämtställe anpassat för grovavfall ska uppfylla samma krav, men det är en fördel om grovavfall och kärl- och säckavfall förvaras i skilda utrymmen. Grovavfallet breder lätt ut sig i rummet och kan därmed
39
hindra hanteringen av kärl. Ett separat rum för grovavfall kan placeras i en annan byggnad.
Vid den tidpunkt som uppdraget utförs så bedöms de arbetsmiljömäs-siga förhållandena av miljöarbetarna, baserat på deras yrkesmässiga erfarenhet. Följande gäller:
• Närområdet ska snö- och halkbekämpas vintertid.
• Närområdet ska vara fritt från nedhängande eller utstickande grenar som försvårar rörligheten kring hämtstället.
• Belysningen innanför och utanför hämtstället ska vara god för att underlätta in- och utpassering.
• Kraven för dörröppningar och dörrar ska vara uppfyllda.
• Skadedjur och insekter ska hållas borta.
• Det ska finnas gott om manöverutrymme för miljöarbetarna, så att risk för klämskador eller materiella skador minimeras.
På hämtställen där behållaren är placerad utomhus
Observera att även utomhuslösningar och containrar ibland kräver bygglov. Olika kommuner kan ha olika rutiner för hur dessa regler ska tolkas. Kontrollera vad som gäller lokalt i den aktuella kommunen.
Utomhuslösningar kan vara en pergola eller annan avskild del. Kärl-skåp/kärlkyrkor anpassade efter kärl, oftast med inkastluckor, finns i olika utförande och av olika fabrikat. Om skåp inte används bör hämtstället vara inramat av staket eller liknande, samt vara skyddat från nederbörd med någon form av tak.
För småhus med enskild hämtning vid varje fastighet gäller att behål-laren ska placeras så nära farbar väg som möjligt med ett maximalt avstånd på 3 meter, enkel väg, från angöringsplatsen. Lås- och öpp-ningsanordningar på grindar ska vara lätthanterliga. Trappor får inte förekomma.
Allmänt gäller vid behållarplacering utomhus att:
• Marken ska vara plan, jämn och hårdgjord.
• Närområdet ska vara fritt från växtlighet och snö- och halkbe-
40
kämpad vintertid.
• Utrymmet kring behållaren ska vara rejält tilltaget, så att miljö-arbetarna kan manövrera behållaren utan att riskera klämskador eller materiella skador.
• Behållaren inte ska vara inklämd i buskage eller liknande.
• Behållaren ska vara fri från snö vintertid.
• Behållaren ska stå med det ledstångsliknande handtaget vänt åt det håll som hämtningspersonalen kommer ifrån.
• I de fall säck fortfarande används ska röret inte vara placerat så långt in att miljöarbetarna tvingas luta sig in i skåpet.
På hämtställen av typen fasadluckor, sopskåp och kärlkyr-kor ska
• De vara placerade i markplanet med plan, jämn och hårdgjord mark.
• Närområdet vara snö- och halkbekämpad vintertid.
• Närområdet vara fritt från nedhängande eller utstickande grenar.
• Öppningsanordningen vara utformad så att luckan med ett en-kelt handgrepp, eller med hjälp av ett verktyg, lätt kan öppnas.
• Behållaren ska stå med det ledstångsliknande handtaget vänt utåt.
• Sopnedkaströret inte vara placerat så långt in att miljöarbetaren tvingas luta sig in i skåpet/luckan i de fall där säck fortfarande används.
På hämtställen med containers
Trafiksäkerheten och god sikt måste beaktas vid placering. Men även följande måste iakttas:
• Containers ska placeras så att hämtningsfordonet kan angöra rakt mot containern för att kunna lyfta eller dra den rakt ut vid tömning.
41
• Containerutrymmet ska vara plant och tröskelfritt, samt att dör-rarna har godkända uppställningsanordningar och är lätta att öppna och stänga.
• Manöverutrymmet runt om containern bör överstiga containerns yttermått med cirka 1 meter.
HÄMTMÄNGD
För miljöarbetarna är det viktigt att meddela sin arbetsgivare om det uppstår avvikelser från den ordinarie hämtmängden.
Vid tillfälliga avvikelser kan fastighetsägaren/kunden beställa extra hämtning genom att vända sig till antingen kommun eller entreprenör.
För fastighetsägaren/kunden är det viktigt att se till att hämtmängden är korrekt.
BEHÅLLARE
Miljöarbetarnas uppdrag går ut på att hämta alternativt tömma en viss mängd av ett visst antal behållare.
Fastighetsägaren är skyldig att meddela entreprenör eller kommun om behållarna byts ut eller om storleken av behållarna ändras.
Vidare är det fastighetsägarens skyldighet att se till att behållarna är hela och funktionsdugliga (läs mer under krav gällande olika behållar-typer och hämtningssystem).
FRAKTION
Ur trafiksäkerhets- och arbetsmiljöperspektiv är det bäst om alla frak-tioner kan hämtas på ett och samma hämtställe. I de fall där det finns grovsopor bör de ha ett eget utrymme i anknytning till hämtstället.
De vanligaste fraktionerna är: hushållsavfall, papper, plast- och me-tallförpackningar, tidningar och glas. Dessa fraktioner kan samlas in i olika behållare, av olika entreprenörer och vid olika tidpunkter.
Avfall av human fekalietyp (mänsklig avföring) och även annan faeces ska paketeras separat. Kärl avsedda för uppsamling av dylikt avfall ska användas om hämtställets volymer av dessa specifika ämnen är
42
avsevärda. Manuell hämtning av denna typ ska undvikas. Uppkommer större och återkommande hämtningsbehov bör slamsugningsbil över-vägas.
Risken för felsortering kan uppstå då den som lämnar avfall inte ser vad behållaren innehåller för typ av avfall eller om hämtningsinterval-let är för långt. Denna aspekt är särskilt viktig vid insamling av frak-tioner där kravet på renhet är av stor betydelse för den efterföljande avfallsbehandlingen. Om exempelvis hushållsavfall hamnar i en behål-lare som är avsedd för tidningar eller tvärtom så kan ingen av miljöar-betarna utföra sitt uppdrag.
Felsortering kan minskas eller helt avhjälpas genom bra information till de boende, tydlig skyltning och med tätare hämtningsintervaller. Det ligger på fastighetsägarens ansvar att se till att fraktionerna inte är kontaminerade vid hämtningstillfället!
43
Krav för olika behållare och hämtsystem
Det finns en mängd olika behållartyper. Till dessa räknas, som tidigare definierats, säckar, säckkärra med säck, kärl, vippburar, containers med flera.
Faktorer som påverkar valet av behållare är
• Transportvägens längd och beskaffenhet.
• Hämtställets utformning.
• Typ av fraktion.
Vid nybyggnation eller förändring av ett befintligt hämtsystem är det viktigt att ta hänsyn till och respektera nedanstående krav. En riskbe-dömning ska alltid göras innan förändring.
SÄCKAR
Det finns säckar från 60 liter till 350 liter. Säckar ska bara användas i de fall där det inte finns något annat alternativ än manuell hantering. Manuell hantering ställer speciella krav på hur stor volym säckarna kan ha, hur mycket de får väga, vad man får kasta i säckarna och så vidare.
Gemensamt för alla säckar är följande:
• Maxbelastningen inte får vara mer än 15 kg vid manuellt lyft. Den normala belastningen är cirka hälften. Med det i åtanke bör endast säckar med volymen 160 liter eller mindre användas.
• Volymen ska anpassas efter fraktion. Exempelvis används endast 60 litersäckar till matavfall eftersom en större säckvolym garan-terat leder till att maxbelastningen på 15 kg överskrids.
• Säckarna inte får överfyllas så att det inte går att försluta dem, oavsett volym.
44
• Kvaliteten på säckarna ska vara av så god kvalitet att de håller för belastningen som de utsätts för.
Av förklarliga skäl kan man inte kasta exempelvis krossat glas, knivar, grillspett eller engångsgrillar i säckar. Dessa kan man packa in i exem-pelvis en Tetrapak eller annat material som förhindrar penetrering av säcken, och/eller ställa vid sidan av säcken med en lapp till miljöarbe-tarna där innehållet beskrivs.
Inte heller vätskor, miljöfarligt avfall eller andra föremål av skadlig natur får kastas i soppåsar. Det ska istället lämnas in på närmaste åter-vinningscentral.
När det gäller hushållsavfall ska soporna förpackas i förslutna soppå-sar. Inga lösa sopor får förekomma i säckarna, som exempelvis matres-ter, kaffesump, aska från öppna spisen eller innehållet från dammsu-garpåsen.
Även för ”stockholmskärror” ska drag- och skjutbelastningarna beak-tas, så att påfrestningen inte överskrider de igångsättningskrafter som anges i Arbetsmiljöverkets författning om belastningsergonomi.
KÄRL
Det finns kärl med 2, 3 eller 4 hjul. Volymen varierar från de vanligaste villakärlen på mellan 140 och 190 liter, ända upp till 1 100 liter. Med så stort utbud av kärl är det extra viktigt att beställare/entreprenör/kund är medveten om den påverkan på miljöarbetarens arbetsmiljö som valet av kärl får. Precis som för säckar är det även transportvägens längd och beskaffenhet, hämtställets utformning och typen av fraktion som ska avgöra val av behållare.
Det finns en mängd olika kärl av skiftande kvalitet, funktion och ålder. Kärl med stålkant är inte anpassade för dagens fordon och ska bytas ut mot moderna kärl. Kärl som behöver lock ska ha så kallade lock-i-lock, så att kärlet alltid ska kunna stå med ledstångshandtaget vänt utåt mot miljöarbetarna.
Utomhus ska helst 2-hjuliga kärl med en maxvolym om 240 liter an-vändas, eftersom de är minst känsliga för påverkan av vädrets makter, framförallt vintertid.
Gemensamt för alla kärl är att de ska vara i fullgott skick. Det innebär följande:
45
• Kärlet ska ha hela hjul fungerande hjul med så lite friktion som möjligt.
• Kärlets kropp, gångjärn och handtag är hela.
• Kärlen ska inte överfyllas.
• Den maximala igångsättningskraften inte får överstiga 300 N och 200 N för fortsatt rörelse av kärlet. De rekommenderade belastningskrafterna är cirka hälften så höga.
• Kärlen ska tvättas vid behov, dock minst två gånger per år, efter-som smutsiga kärl både luktar och ökar i vikt. Miljöarbetarna utsätts för damm och ökad bakterieflora när avfall fastnar i bot-ten av kärlet. Framförallt gäller detta för fraktionerna hushålls-avfall samt glas- och metallförpackningar.
Latrinbehållare
Latrinbehållare är i regel tillverkade av plast eller pappkartong med en innersäck av plast. Samma krav på högst tillåtna vikt, 15 kg, gäller vid lyft av latrinbehållare. Latrinbehållaren bör endast hämtas vid fordo-nets angöringsplats. Pappbehållaren bör placeras i skydd från vädrets påverkan och inte direkt på marken.
KÄRRAN
Oftast används en 2-hjulig kärra av miljöarbetarna för att transportera säckar mellan hämtställe och angöringsplats. För kärra gäller följande:
• Den maximala igångsättningskraften inte får överstiga 300 N och 200 N för fortsatt rörelse av kärlet. De rekommenderade belastningskrafterna är ca hälften så höga.
• Inga trappsteg accepteras för lastad kärra.
I övrigt gäller samma krav som för kärl.
VIPPBURAR
Vippburar är behållare som används för wellpapp och kartonger. Materialet bryts isär och packas i buren, som sedan tippas med hjälp av behållarlyften på fordonet. Syftet med vippburarna är att minska belastningen på miljöarbetarna, främst genom att undvika ”ryggkrök-
46
ningar”. Vid användande av vippburar ska transportvägar utomhus hållas så korta som möjligt.
LÖSMÄNGD
Allmän term för skrymmande sopor som inte ligger i kärl eller någon annan form av behållare. Brukar oftast mätas i hektoliter (hl) eller i kubikmeter (m³). Vanligaste fraktionerna är wellpapp, kartonger, grov-sopor eller annat skrymmande gods, exempelvis soffor, sängar eller annat bohag från hushållen.
Målsättningen är att lösliggande sopor försvinner ur hanteringen som en tilläggstjänst. Wellpapp/kartonger ska då ligga i kärl eller vippburar, och grovsopor ska ligga i containers – allt för att minimera felaktiga ergonomiska belastningar på miljöarbetarna.
CONTAINERS
Används som behållare för de flesta fraktioner – allt från grovsopor, tidningar, plast med mera till rent hushållsavfall. De finns i en mängd olika storlekar och utförande.
Tänk på följande:
• Att containern är hel. Med det menas att lock, låsanordningar och fästpunkter är hela.
• Att metallen är fri från allvarliga rostangrepp och bucklor som kan orsaka skevhet i konstruktionen.
• Att containerns vitala delar inte är utsatta för utmattning.
• Att containern är säkrad med hydrauliska låsningar.
• Att vinschsystemets vitala delar inte är utsatta för utmattning.
47
Slutord
Sammantaget kan det konstateras att om alla parter som nämns – kommuner, upphandlare, uppdragsgivare samt arbetsgivare och mil-jöarbetare och så vidare – samarbetar genom kontinuerlig kontakt kan de åstadkomma varaktiga förändringar och förbättringar. Med långsiktigt och tålmodigt arbete kan en av de mest eftersatta yrkes-grupperna komma att få väsentligt förbättrad arbetsmiljö och hälsa i framtiden.
48
Källhänvisningar
Bort med övervikten, 2004, Svenska Transportarbetareförbundet
Handbok - Bättre arbetsmiljö, 2009, Prevent
Handbok för avfallsutrymmen, 2009, Avfall Sverige
Arbetsmiljölagen
Trafikförordningen
Fordonsförordningen
Stanna och parkera, 2008, Vägverket
AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete
AFS 2009:2 Arbetsplatsens utformning
AFS 2012:02 Belastningsergonomi
SFS 1992:1769 Plan och bygglagen samt dess senare ändringar
Svenska Transportarbetareförbundet transport.se
