# 2.2016

SOMMARBARN FÖRR OCH NUFrälsningsarméns slumsystrar hjälpte stadsbarn att få vara sommarbarn på landet. SID. 8

EMMA RÄDDAR MÄNNISKORJuristen brinner av iver att rädda människor ur slaveriet. SID. 12

2

Fri för att följa

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 133:e årgången

Postadress Box 5090, 102 42 StockholmTelefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebookstridsropet@fralsningsarmen.sewww.fralsningsarmen.se/stridsropetwww.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivareMarie Willermark

RedaktionMia-Lisa Alhbin, Charlotte Ander, Lars Beijer, Kristina Broms, Michael Hjerpe, Karin Larsson, Annette Emmoth (Art Director)

Utgivning 201628 januari, 28 april, 22 juni, 13 september, 24 november. Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890

Omslagsfoto Annette Emmoth och Frälsnings-arméns Arkiv.

Internationell ledareAndré Cox

Internationellt huvudkontorThe Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Gåva till Frälsningsarméns arbetepg 900480-5Swish 9004805

För ej beställda manus ansvaras ej.Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

DET VILDA HAR SIN SKÖNHET. Och det omskötta har sin skönhet. En lövskogs-backe som översvämmas av vitsippor el-ler en karg tallskog i norr med mossor i skiftande färger har var sin skönhet. En trädgård där buskar och blommor fram-träder med sina speciella färger efter års-tiden är också en fröjd för själ och sinne.

Jag hörde en gång en berättelse om en grupp besökare som promenerade i ett område med villaträdgårdar. I en av dem håller en man på med att sköta om sina växter och man förstår att det lagts ner mycket arbete. En av dem som passe-rar påpekar beundrande hur fantastiskt Gud skapat hans trädgård med färg och form. Mannen vänder sitt svettiga ansik-te och sina jordiga händer mot besökar-na och säger ”ja, nu är det fint, men då skulle ni ha sett hur det såg ut när Gud hade hand om det själv”.

Det vilda, fria och otuktade ger en spännande växtlighet. Men människan har fått ett unikt ansvar från Gud att ”bruka och vårda” skapelsen, enligt for-muleringen i första Moseboken, kapitel 2. Total frihet i naturen blir vilt och vack-ert. Men goda skördar, som vår överlev-nad hänger på, får vi bara om människan låter sin kunskap samverka med växter-nas inneboende egenskaper.

Frihet för individer i ett samhälle har sin viktiga plats. Men vi har också ansvar för att ”bruka och vårda” relationer. Det finns diken åt båda hållen. Förespråkare finns för livsstilar som individen ska få välja utan någon annans inblandning. Hur många, vilka individer och åldrar som bild-ar familj, ska inte lagstiftningen lägga sig i. Å andra sidan finns det traditioner där individen inte har någon rätt alls utan allt styrs av en strikt auktoritär tradition.

När individualismen upphöjs till dogm, till religion så uppnår den inte frihet utan vilsenhet. Naturen klarar sig bra i total frihet. Djungelns lag har en

inneboende, självreglerande balans som Gud har skapat. Men människor existe-rar inte i ett ödesbestämt rum där alla är opartiska. Vi har kunskap som kan användas till gott och ont. Vi är insatta i ett andligt sammanhang där den Ondes mörker kämpar för att driva undan Guds ljus. För att goda mänskliga rättigheter ska uppnås måste vi också ha insikt om goda skyldigheter.

Från detta teoretiska resonemang ska du fortsättningsvis i tidningen möta konkreta exempel. Människors berättel-ser där man kommit till insikt om sig själv i förhållande till andra människor och till Gud. Och det har lett till ett val. Till exempel Kalle Ljungholm och Linda Schollin som har olika bakgrund och ut-gångsläge men de har mött Guds kärlek genom människor och de har gjort ett val. Att ta emot förlåtelse från Gud och bli efterföljare till Jesus förenar frihet och ansvar på ett ljuvligt sätt.

Själv ska jag planteras om till att växa i den tyska jordmånen, med utlöpare till Litauen och Polen. Där ska jag bruka och vårda min kallelse och förväntar att Gud gör sin del så att Frälsningsarméns tjänst bland människor där bär god frukt. Tack för att jag fått möta dig i dessa ledartex-ter. Må Gud välsigna dig och dina val.

Marie Willermark

foto

: Ann

ette

em

mot

h

3

TRO20. Barnen och JesusLöjtnant Daniel Viklund beskriver hur viktigt det är att vägleda barn och unga utifrån Bibelns undervisning.

MARIE WILLERMARK22. Nytt uppdragKommendör Marie Willermark flyttar till Köln för att leda Frälsningsarméns arbete i Tyskland, Litauen och Polen.

OM OSS24. BrassmusikOm funktion och framtid för en av Fräls-ningsarméns klassiska musikformer.

VERKSAMHET28. Integration i praktiken Bergsjön är en av Göteborgs förorter. Frälsningsarmén etablerar ett familje-center där.

VÄRLDEN32. Nytt hopp för generationerOm hjälparbetet för barn på dagcen-tret i Guayaquil i Ecuador.

#2.2016InnEhåLL

PERSONLIGT4. Förmedlare av ett budskapHan är officer i Frälsningsarmén. Kalle Ljungholm vill med begripliga ord få människor att ta till sig förkunnelsen.

SÅ FUNKAR DET8. Något som passar allaFrälsningsarméns kollon, läger och haj-ker har lockat många deltagare.

FOKUS12. Emma räddar människorFrälsningsarmén är en av huvudaktörerna för att motverka människohandel. Emma Cotterill hjälper utsatta på olika sätt.

MIN VÄG TILL GUD16. Se möjligheter i framtidenLinda Schollin-Borg kände under hela sin uppväxt att så fort hon för en gångs skull mådde bra hände det något hemskt.

KRÖNIKA19. Allas lika värdeAnn-Christine Karlsten skriver om att värdera varandra utifrån det synbara.

32

28

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig i den. Nya Stridsropet dist-ribueras gratis till Frälsningsar-méns medlemmar och anställda. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast läsa den som e-tidning.

4

Personligt | kalle ljungholm

5

Människokännare och förmedlare av budskapHan är officer i Frälsningsarmén. Tillsammans med sin fru leder han Kungsholms-kåren i Stockholm. Kalle Ljungholm vill med begripliga ord få människor att ta till sig förkunnelsen.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: KRISTINA BROMS

Någon har beskrivit honom som en god kommunikatör och efter någ-ra sekunders eftertanke är han be-

redd att hålla med. — Jag gillar att tala inför människor

och jag funderar mycket på vilka ord jag ska använda och på vilket sätt budska-pet ska framföras för att det bäst ska tas emot, börjar Kalle Ljungholm sin per-sonliga berättelse.

I förkunnargärningen finns en krea-tivitet han tycker om. Han vill vara väl förberedd när han talar inför människor. Sig själv beskriver han som en ganska trygg och eftertänksam person.

— Jag har förhållandevis lätt att sätta mig in i andra människors situation och vill försöka förstå hur de tänker när jag möter de som är oroliga och stressade, fortsätter Kalle.

I sitt arbete som frälsningsofficer fun-derar han mycket över vilken bakgrund och eventuell förförståelse för ett kristet budskap människor kan ha.

SIN FÖRSTA TJÄNST som frälsningsof-ficer fick Kalle till Stockholm där han är kårledare vid Kungsholmskåren. Ledar-skapet delar han med sin fru Fanny som snart är färdig med sin utbildning vid Frälsningsarméns officersskola.

— Jag hade tänkt tanken att bli fräls-ningsofficer när jag var yngre men snart slog jag den ifrån mig som det sista jag kun-de tänka mig, säger han med ett leende.

Han förstod snart att officerskapet kunde vara en plattform där han använ-der de gåvor han fått av Gud. När han träffade Fanny och de började tala om sin gemensamma framtid och möjlighet att tjäna Gud i Frälsningsarmén föll bi-tarna på plats.

— Min kallelse, förutom att älska Gud av hela hjärtat, handlar främst om att nå ut till människor och då blir officer-skapet min plattform, konstaterar han självklart.

Han brinner för att förklara Gud för människor i vår del av världen där många

Ålder: 31 år.Bor: I Stockholm.Familj: Hustru Fanny och dotter Majken.Yrke: Kandidatexamen i klassisk musik på trumpet, officer i Frälsningsarmén.På fritiden: Är tillsam-mans med familjen, lagar mat.Tycker illa om: Orättvisor och självupptagenhet.

fakta kalle ljungholm

6

har för sig att kristen tro var något man ”höll på med” tidigare innan man ”visste bättre”.

Apologetiken (vetenskapen om argu-menten för kristendomen) hjälpte ho-nom att se hur han kan tro på Gud med sitt intellekt.

— Det blir inte bara hjärtats tro utan även intellektets, apologetiken blev en ögonöppnare för mig, jag bottnade i min tro och fick svar på tidigare obesvarade frågor, säger den unge ledaren.

Upptäckten av apologetiken blev en milstolpe för Kalle som förstod att han kan ära Gud med sina tankar och inte behöver vara rädd för svåra frågor.

Sin uppväxt i Frälsningsarmén använ-der han när han funderar över vad den gamla rörelsen gör nu för tiden som är

bra eller ej och vad god bevarandevärd tradition kan innebära eller ej.

— Min bakgrund tycker jag ger mig rätt att vara kritisk och ibland provocerande och ställa den enkla men avgörande frå-gan ”Vad ska vi göra nu?”, fortsätter Kalle.

Han uppskattar den barnatro han fick med sig hemifrån men ser hur det allra viktigaste är att leva som en lärjunge till Jesus utan att bli riktigt färdig med det.

När William Booth startade den nya rörelsen Frälsningsarmén, fanns en öns-kan att vara ett alternativ för dem som inte kände sig hemma i andra kyrkor.

— Det alternativet önskar jag att vi kun-de vara i högre grad nu också, säger Kalle.

William Booths uppmaning i ett te-legram till sitt folk med det enda ordet Others (Andra), måste också vara nuti-

dens målsättning, tycker Kalle och åter-kommer till nödvändigheten av att nå människor med budskapet om frälsning genom tro.

Bestämt hävdar han den oerhörda be-tydelsen av att kristna syns i samhället.

— Olika grupper behöver nås och våra kårer behöver bli gemenskaper där människor kan känna sig hemma, fort-sätter han.

I hans eget närområde, Kungsholmen i Stockholm med Fridhemsplan och S:t Eriksgatan med sina nattöppna restau-ranger, finns den mångfald av människor Frälsningsarmén finns till för.

— Vi tror att vi måste göra så mycket själva i stället för att främst tala om att det som behöver göras har Jesus redan gjort för oss och tänk vilken lättnad att

Kalle Ljungholm har sin arbetsplats på Kungsholmen, strax intill Fridhemsplan, ett av naven i Stockholms innerstad.

Personligt | kalle ljungholm

7

få höra, för dem som lever ett hektiskt storstadsliv, att det är fullbordat, säger han glatt.

Hur det skulle vara att bli pappa kun-de Kalle inte riktigt förbereda sig på.

— Plötsligt fanns där en annan männ-iska som alltid behövde komma i första hand, det är fantastiskt att vara pappa till Majken, nu tre år, hon hjälper mig att få perspektiv på problemen och jag tänker ibland: Resten får vi ta itu med i morron, nu behöver Majken ha mat och få höra en godnattsaga, fortsätter han beskrivningen av en av sina livsroller.

Kalle gillar att laga och bjuda på mat. Matlagning är något konkret, till skill-nad från mycket av det han ägnar sig åt i officerstjänsten där mycket handlar om långsiktighet, framförhållning och

planerande och där han sällan tycker att han blir riktigt färdig.

— Som kristna ska vi bygga relationer och det är ju inte så krångligt att bjuda hem någon för att dela en måltid, sam-manfattar han beskrivningen av ett av hans stora intressen.

Musik och möjlighet att musicera blev för Kalle en ingång till att stanna kvar i Frälsningsarmén. Han började spela i en musikkår där musikanterna samlades kring tron och för Kalle blev det som en första bönegrupp. Han tycker det är stor-slaget att få spela till Guds ära.

— Musik kan förstärka ett budskap ef-tersom vi behöver uppleva något för att kunna förstå det, säger han och pekar på hur musiken kan ge den upplevelsen.

Någon favoritmusik har han inte men lyfter fram klassisk musik även om olika musikstilar har olika funktioner för ho-nom då han själv exempelvis behöver bli styrkt och sporrad.

— Vi behöver hela tiden tala om att mu-sikens stil är underordnad dess funktion, säger han och tycker det är alldeles fel att ställa olika musikstilar mot varandra.

Kalle inser svårigheten med att kombi-nera olika roller och att få tiden att räcka till. Han talar om att livskvalitet kan vara att veta vad man säger nej till så att livets olika delar inte behöver ta ut varandra.

— Jag tjänar Gud lika mycket genom att vara hemma med familjen som att vara predikant, fastslår han med skärpa.

Kalle predikar i olika sammanhang, företrädesvis hemma på sin kår och i konferenser. Han talar igen om hur han alltid tänker på vad lyssnarna behöver få höra för att kunna förstå och ser en risk i att hamna i ett allt för kyrkligt språk.

— Jag ogillar den kultur som rått i Sve-rige under senare år, där det frågas för mycket efter människors ålder, säger han och tycker inte det kan vara rätt att stän-digt fråga ”Vad behöver ungdomar? Vad behöver familjer? Pensionärer? Gamla?”

Däremot tycker han att man ofta behöver fråga exempelvis hur yngre människor får naturlig plats i en gemen-skap. Han och Fanny ser alla sina med-lemmar som en resurs både i bönearbetet och som trygga stabila människor när det kommer nya till kåren.

— Vi ska akta oss för att dra upp linjer mellan åldersgrupper eftersom mång-fald också är åldersmångfald, fastslår Kalle.

Han delar gärna med sig av det han själv lärt sig om att aldrig underskatta betydelsen av att be för allt, så att bönen blir motorn i det personliga livet så väl som i arbetet.

— Uppmuntra alltid människor att be, säger han i avslutningen av vårt samtal och berättar hur han kan oroa sig för vad som händer när de gamla förebedjarna inte finns kvar och exempelvis hans egen generation inte har lärt sig uthållighet i bönen.

Om uthållig bön lärde sig Kalle och hans fru Fanny mycket när de gjorde sin praktiktjänst på Frälsningsarmén i Visby. Sin tjänst som frälsningsofficerare ser de ur ett holistiskt perspektiv. Människan består av ande, kropp och själ och hela människan behöver betjänas och upp-rättas.

— Det är vår tjänst och vårt uppdrag från Gud, säger Kalle Ljungholm, fräls-ningsofficer, kåreledare, predikant, mu-siker, make, far med mera. g

MIN KALLELSE, FÖRUTOM ATT ÄLSKA GUD AV HELA HJÄRTAT, HANDLAR FRÄMST OM ATT NÅ UT TILL MÄNNISKOR.

8

Jag vill vara här hela mitt liv, säger Albin, 14 år, en av ungdomarna som var på ett av Frälsningsarméns kol-

lon sommaren 2015. Frälsningsarmén har arrangerat sommarkollon i många år. Formerna har förändrats men fortfaran-de är målet att ge barn, som kanske inte annars skulle fått det, en minnesvärd och rolig sommar.

— Att kollo behövs är det ingen tve-kan om. Alla barn lever inte i familjer som har råd att satsa på varken utlands-resor eller resor inom landet. Då kan barnen bli väldigt ensamma och känna sig utanför. Nu får de istället känna ge-menskap och uppleva roliga dagar med många glada skratt, ja, helt enkelt vara barn, säger Elisabeth Carlsen, ansvarig

för kollot i Sunderbyn utanför Luleå. Kåren i Luleå är en av de kårer som har en lång historia av att anordna som-markollon. Det första anordnades re-dan 1941 i en gammal bondgård i byn Ersnäs. Man fick bidrag från Luleå stad och Solstickan och genom ett upprop i tidningen Norrbottenskuriren fick man hjälp att skaffa barnsängar. Madrasser

Något som passar allaLäger för barn och unga har länge varit en viktig del i Frälsningsarméns verksamhet och både nationella och lokala läger anordnas. Det kan vara allt ifrån kollo, skidläger, scouthajk, nyårsläger eller helgutflykter.

TEXT: KRISTINA BROMS OCH LARS BEIJER FOTO: FRÄLSNINGSARMÉNS ARKIV

så funkar det | kollo

9

och filtar lånades av Röda Korset. Det var början på en verksamhet som firar 75 år nu i sommar 2016.

— Barnen kommer från olika hemför-hållanden. En del har bara en förälder, medan andra lever i kärnfamilj. Vi har också barn till asylsökande som behöver komma bort från en påfrestande tillvaro och ibland har barn från Lettland och Ryssland deltagit, säger Elisabeth Carlsen.

På senare år har luleåkåren haft dag-kollo som gått under namnet Wild Kidz, vilket varit populärt och uppskattat. Efter några år återgick man dock till att ordna övernattningskollo på grund av att en del föräldrar inte hade möjlighet att lämna och hämta sina barn varje dag.

— Med ett övernattningskollo får barnen också lära känna både varandra och sina ledare bättre, påpekar Elisabeth Carlsen.

På senare år har Frälsningsarmén ar-rangerat nationella kollon i småländska Högaberg, utanför Gränna, med 50-60

barn varje vecka under åtta sommarveck-or. Mycket fungerade bra men man såg också att det fanns en del att arbeta med för att säkerställa kolloverksamheten ännu mer. Därför har man arbetat för att decentralisera verksamheten.

— Det ska vara tryggt för barnen att vara med och för de anställda att jobba på kollo, säger Marie Åberg, verksam-hetskoordinator för Frälsningsarmén.

I år kommer samtliga kollon att an-ordnas på den lokala orten. Bland annat ska man från Höganäs, Malmö, Uppsala, Kristinehamn, Luleå och Gävle arrange-ra någon form av kollo.

DEL AV ETT STÖRRE SAMMANHANG. Förutom kollon anordnas också barn- och ungdomsevenemang som riktar sig mer mot barn och unga som vill känna att de är del av ett större sammanhang, både när det handlar om tron men ock-så i Frälsningsarmén. Tanken är att man

vill uppmuntra och utmana barn och unga i tro men också i ledarskap, kanske i form av att de kan hjälpa till praktiskt, leda lovsång eller vara med i förbön och så vidare.

— Att se hur väl det fungerar när rätt personer gör rätt saker och kommer på rätt plats är inspirerande och att delta i läger är ju en stor möjlighet för nya led-are att formas och ta plats, få ett ansvar och känna att de har ett mandat. Dessut-om är det en välsignelse att få be tillsam-mans, dela tron, sjunga lovsång och att ta del av samma undervisning är också väldigt viktigt, säger Hanna Smedjegård, metodstöd för barn och ungdom i Fräls-ningsarmén. »

Att delta i ett sommar-kollo bland djur och natur är välgörande och ger fina minnen.

Under soliga kolloda-gar är det skönt med ett svalkande bad.

Hjälp barn till en fin sommarSwisha KOLLO till 9004805 för att ge valfritt belopp.

JAG VILL VARA HÄR HELA MITT LIV. ALBIN, 14 ÅR

så funkar det | kollo

10

TILLBAKABLICK. Trygghet och värme var vad barnen på kolonin längtade efter, säger pensionerade slumsystern Gerd Boström.

Gerd som blev frälsningsofficer 1967 arbetade hela sin tid fram till pensione-ringen med barn, i början på barnhem och mödrahem i Göteborg, Sundsvall och Malmö.

Till Rörberg, Frälsningsarméns koloni utanför Gävle, kom Gerd första gången sommaren 1974. På den tiden kom det 40 barn åt gången och de stannade i en månad. Gerd blev Gävle trogen ända till pensioneringen 2004 och hann uppleva 32 kolonisomrar, med sammanlagt cirka 1000 barn från Gävletrakten. Det sked-de ganska stora förändringar under åren och under Gerds sista år var barngrup-pen minskad från 40 till 20 barn, bero-ende på nya regler från myndigheterna.

De barn som kom till kolonin var barn som behövde komma bort från hemma-miljön och barn som saknade vuxna som de kunde vara tillsammans med under lovet. De kom från familjer där föräld-rarna var arbetslösa och som därför var tvungna att jobba under sommarlovet som semestervikarier för att få in pengar till hösten.

Barnens miljö var ofta stökig och de hade inte heller några mor-/farföräldrar som ställde upp. Det var barn som be-hövde lära sig att umgås med andra och få känna sig trygga. Man förstod på bar-nen hur de hade det hemma och att de

behövde en kram ibland, en kontakt som de annars inte fick.

Gerd, som stannat kvar i Gävle efter pensioneringen, möter ofta barnen som vuxna på stan. De äldsta är ju faktisk femtio fyllda nu. Många kommer fram till henne och hälsar. På bussen kan de sätta sig bredvid henne och prata om tiden på kolonin. Ett tydligt tecken att barnen är tacksamma för vistelsen på Rörberg är de många inbjudningar Gerd fått genom åren till bröllop och barn-dop. För Gerd har det viktigaste varit att ge barnen trygghet och värme och även visa detta i handling. Det är inte bara genom ord som barn påverkas utan lika mycket hur du är som medmänniska. g

FÖR GERD HAR DET VIKTIGASTE VARIT ATT GE BARNEN TRYGGHET OCH VÄRME.

Major Gerd Boström har arbetat på Rörbergs barnkoloni under 32 somrar.

ann-marie, sommarbarn På 50-talet, berättar:Förr arrangerade Frälsningsarmén resor för barn till sommarföräldrar i landsorten.

Jag var sommarbarn i Östansjö och jag tror året var 1950. Familjen jag bodde hos hade två barn, Anna-Karin, 5 år och Per-Olov, 6-7 år. Modern hette Katarina, men faderns namn har jag glömt. Jag vet att de var medlemmar i Frälsningsarmen.

Jag minns denna vistelse som mycket ljus och kärleksfull. Jag var där på grund av att min mor var sjuk och behövde vila.

Jag har länge undrat hur familjen har det nu. Om alla finns i livet och om de mår bra.Anne-Marie Klevebäck, född Karlsson

foto

: frä

lsni

ngsA

rmén

s Ar

kiv

FRÄLSNINGSARMÉNS CAFÉ Ängstugan är ett härligt och uppskattat utflyktmål under sommaren för tusentals Nykö-pingsbor. I en havsvik, cirka 5 km från Nyköping centrum och cirka 10 mil från Stockholm ligger Frälsningsarméns som-marhem, som ägs och sköts helt ideellt av kåren i Nyköping. Under sommaren har kåren all sin verksamhet förlagd dit. Där serveras kaffe med gott bröd, härli-ga smörgåsar, matpajer, glass med mera. Varje lördagskväll är det musikkväll och vissa söndagar gudstjänst. Nyköpings kår har varit på plats sedan

1929 då tomten med en liten scoutstuga köptes in för 500 kronor. Nuvarande bygg-nad invigdes 1953 och användes till en bör-jan enbart av kårens egna ungdomar, men senare också till läger och kurser för juni-orsoldater, sång- och musikgrupper och scouter. Några somrar har där varit dag-koloni för Nyköpingsbarn. Den öppna, of-fentliga verksamheten som är så populär, med kaffeservering, musik och gudstjäns-ter kom till på 80-talet. Att Nyköpingsbor-na gillar sin Ängsstuga går inte att ta miste på. De senaste åren har närmare 15 000 besökare kommit varje sommar.

15000 besökare varje sommar

DAGS ATT BEREDA PLATS, det är vad Frälsningsarméns barn och ungdoms-år handlar om, uttrycker ansvariga Hanna Smedjegård och fortsätter –Vi vill bereda plats för barn och unga i vårt land, vår stad och vår verksamhet. därför att vi tror att det är att synliggöra Guds rike på jorden. När Jesus i Mark 9:33-37 sätter ett barn i centrum för allas uppmärksamhet vänder han upp och ner på alla kulturella markörer för den tiden. Ett barn på Jesus tid ägdes av sin far, sågs på som ingen och hade inga egna rättigheter. Men som vanligt ville Jesus ändra våra perspektiv, peka på Gud och ge ett tecken på att Guds rike hade kommit. Vad kan vi göra för att barn och unga ska sättas i centrum, för att deras värde ska uppmärksammas? Vilka kultu-rella markörer behöver vi bryta i vår tid för att barn och unga ska få möta upprättelse i Jesus Kristus? Jag tror att det är dags att bereda plats åt barn och unga – i alla sammanhang, under alla omständigheter. Visst är ni med, säger Hanna.

Barn och unga

JUST NU PÅGÅR Frälsningsarméns kampanj om vårt barn- och ungdomsarbete. Innehållet består bland annat av selfien som får illustrera ungdomens strävan efter att bli omtyckt, sedd och älskad. Kampanjen pågår till slutet av maj.

Syftet med kampanjen är att uppmärksamma hur Frälsningsarmén tar ett aktivt samhällsenga-gemang och ansvar genom våra förebyggande barn- och ungdomsverksamheter. Frälsningsar-

mén är en aktör som sätter barn och ungdo-mars bästa främst. Vi vill motverka destruktiva mönster och på så sätt förhindra utanförskap bland olika barn- och ungdomsgrupper. Vi tror på att erbjuda en meningsfull fritid och på så sätt hindra att riskpersoner hamnar i kriminali-tet, droger och övrig missbruksproblematik.

”Dagens ungdom behöver inte fler likes. Dom behöver kärlek”, är ett exempel på innehållet i kampanjen.

Dagens ungdom behöver oss

AktuELLt

11

foto

: uns

plAs

h/fl

oriA

n kl

Auer

fokus | traffiCking

12

Emma Cotterill från Helsingborg vill utveckla arbetet för att hjälpa människo-handelns offer även i södra Sverige. Emma ser hur ett tydligt hel-hetsgrepp behövs för att människohandeln ska försvinna.

fokus | människohandel

13

Emma räddar människorMänniskohandel är det svenska ord som ofta används när man talar om fenomenet eftersom det ordet uppenbart och tydligt beskriver att det handlar om den värsta formen av kränkning.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

Människohandel är vad ordet säger: Man handlar med människor ge-nom att föra dem till platser där

de kan utnyttjas. Gärningspersonen drar vinning av denna handel och behandlar offren som handelsvaror.

Sexuell exploatering är förmodligen den vanligaste formen av människohan-del i Sverige. Den kan även gälla så kallad intern människohandel där unga svensk-ar utnyttjas via internet. Utnyttjande i form av tvångsarbete, tiggeri, organhan-del och annan organiserad brottslighet förekommer också.

Emma Cotterill, samordnare för det nationella stödprogrammet och verksam-hetsutvecklare, beskriver den process som lett henne in i engagemanget för att hjäl-pa människohandelns offer och motarbe-ta denna form av slavhandel.

Efter gymnasiet gick hon på en bibel-skola i England och fick se hur Bibeln kun-de vara ett redskap i vardagen, inte minst när det gällde rättvisefrågor. Det ledde henne till en djupare förståelse för Bibeln och tron i den praktiska verkligheten.

Hon träffade sin blivande make Mark, nu kårledare för Frälsningsarmén i Hel-singborg och de deltog i en konferens där det talades mycket om människo-handel och Emma chockades över vad hon fick höra.

— I en bönesamling talade Gud till

mig och sa att jag skulle ägna mitt liv åt detta men jag tyckte att jag var för ung och okunnig, säger hon.

Under sin juristutbildning läste hon mycket om människohandel och höll det, som hon säger ”på akademiskt avstånd”, men när hon lämnat in sin slutuppsats fick hon erbjudande om att intervjuas för en tjänst, fick den och deltog år 2009 i sitt första polistillslag bland över 50 barn och vuxna som drab-bats av människohandel.

— Vi var där för att möta deras behov, beskriva deras rättsliga möjligheter och den första dagen satt jag med en baby på en akutmottagning, berättar Emma.

Man mötte mest romer som fångats upp av ett kriminellt nätverk som place-rade människor i misär.

Emma arbetade med att stötta vitt-nen, deltog i fler polistillslag och flyttade så småningom med sin make till Man-chester för att jobba med flyktingar.

Frälsningsarmén i England hade fått kontrakt med det som motsvarar justi-tiedepartementet. Emma sökte och fick tjänst som Contract manager för att stöt-ta människohandelsoffer i norra England och Wales men tyckte att arbetet fanns litet för långt från människorna.

— Jag blev så småningom chef för två av-delningar inom organisationen Hope for Justice och hamnade mitt i hetluften, be-

Ålder: 31 år.Bor: I Helsingborg.Familj: Maken Mark och tvåårige sonen Albert.Yrke: Jurist, projektledare och verksamhetsutveck-lare för Frälsningsarmén i Helsingborg.På fritiden: Jag ägnar tid åt familjen, är gärna ute i naturen, går vid havet och träffar vänner.

fakta emma Cotterill

i civilsamhället redan gör och utveckla det för att komma vidare. Det fungerar som ett ramverk för dem som arbetar med boenden för människohandelns offer. Frälsningsarmén i Sverige driver själv tre sådana boenden.

Frälsningsarmén är en drivande aktör i Plattformen Civila Sverige mot Män-niskohandel där en gemensam röst höjs i ett samarbetsnätverk. Det är också där-igenom som uppdraget för det nationel-la stödprogrammet har tillkommit.

Frälsningsarméns nationella arbets-grupp mot människohandel har tagit namnet Amos efter profeten med sam-ma namn, som bekämpade alla slags orättvisor.

— I den gruppen ingår jag, med ett av flera andra uppdrag att ta fram ett ut-bildningsmaterial. Jag hoppas också på att kunna starta Amos Syd, hitta samar-betspartners och kanske forma en stra-tegi för Skåne. Faktum är att ingen an-nan kyrka arbetar så målmedvetet med grovjobbet i den här frågan, så vi behövs, fortsätter Emma.

Hon uppfattar just nu en kritisk fas i utvecklingen och menar bestämt att ingen kan tala med större erfarenhet i frågan än Frälsningsarmén, och hon ser även hur viktigt det är att samfundet för-står sin roll i detta för att inte komma på efterkälken.

Emma pekar även på Frälsningsar-méns unika utgångsläge med möjlighet att påverka på olika nivåer och trots en i vissa sammanhang tungrodd organisa-tion behöver Frälsningsarmén vara med och utvecklas snabbt i det som gäller människohandel.

Det handlar om att kvalitativt få de verksamheter som finns att växa, orga-nisera sig nationellt och att utveckla en enhetlig strategi för arbetet.

-Det gäller också att investera tid, tan-kekraft och resurser i det operativa och därför är det bra att Frälsningsarmén finns på så många olika platser, säger hon.

Mycket positivt sker just nu. Bland annat har två domar nyligen avkunnats som ytterligare tydliggjort problema-

fokus | människohandel

14

skriver hon ett mycket handfast arbete där hon deltog i räder, skrev utbildningsmate-rial, utbildade och var stödkoordinator.

Hon och hennes man Mark, som ut-bildats till frälsningsofficer, upplevde hur Gud kallade dem till Sverige delvis för att det finns färre människor som arbetar aktivt mot människohandel här. De flyttade till Skåne och Helsingborg där Frälsningsarmén är arbetets bas.

Emma arbetar idag för Frälsningsar-mén både lokalt och nationellt, dels med att tillsammans med Mark utveckla en församling där alla slags människor ska känna sig sedda, men också för att stär-ka upp Frälsningsarméns arbete i män-niskohandelsfrågan på nationell nivå, bland annat genom utvecklingen av ett nytt utbildningsmaterial.

Hon längtar efter att få se en mång-kulturell församling växa fram där människor kan mötas oavsett kulturella

skillnader. I möten med samhällets fö-reträdare använder hon sin expertis för att informera om människohandeln och dess offer. Emma väjer inte för att utöva påtryckning på både myndigheter och regering.

— Jag har fått förtroendet att vara med att ta fram ett nationellt stödprogram där vi kan använda det vi, organisationer

FAKTUM ÄR ATT INGEN ANNAN KYRKA ARBETAR SÅ MÅLMEDVETET MED GROVJOBBET I DEN HÄR FRÅGAN, SÅ VI BEHÖVS

fokus | traffiCking

tiken för rättssamhället. Det finns ett nationellt stödprogram, som Emma Cot-terill själv alltså blivit nationell samord-nare för och det tas många spännande initiativ runt om i det civila samhället.

Med sorg ser hon hur hela Europa lig-ger långt efter de kriminella organisatio-ner som ägnar sig åt människohandel.

— Jag är orolig att människor inte ska få hjälp, att vi inte ska få tillräckliga re-surser för att kunna utreda och det be-hövs ett mycket tydligare helhetsgrepp om människohandeln ska försvinna, säger hon.

Hon talar också om det svåra med att det alltid finns människor man behöver hjälpa men inte räcker till för.

— Vi har som Kristi kyrka ett ansvar att vara ljus och salt och engagera oss i det allra svåraste och som Guds ambassa-dörer sänds vi för att upprätta människor så att de kan föras in i Guds frälsnings-plan, sammanfattar hon.

Med glädje ser hon hur Frälsningsar-mén inte ryggar för orättvisan utan pekar på människohandeln som en av vår tids största utmaningar.

— Frälsningsarmén vek inte undan med blicken utan gjorde det som var Guds uppdrag för vår generations krist-na, avslutar Emma Cotterill. g

MänniskohandelCirka 35,8 miljoner människor lever i vad som be-skrivs som den moderna slavhandeln. Människohan-del förekommer också i Sverige. Det är oacceptabelt att människor fråntas sina mänskliga rättigheter ”att leva fria och med lika värde”.

FRÄLSNINGSARMÉN är aktiv i kampen för det okränkbara människovärdet. Varje såld människa är en för mycket. Arbete sker internationellt gränsöverskridande tillsammans med myndigheter och andra frivilligorganisationer.

• Länsstyrelsen är samordnande natio-nell myndighet och samverkar sedan 2013 med civilsamhället genom Plattformen Civila Sverige mot Människohandel.

• Frälsningsarmén representeras i sty-relsen för ECPAT i Sverige, en barnrättsor-ganisation som arbetar för en värld fri från barnsexhandel.

• Frälsningsarmén arbetar på europeisk och global nivå bland annat genom en in-ternationell arbetsgrupp vid FN i New York och en europeisk strategi vid EU-kontoret i Bryssel. Sverige är en ledande aktör i arbete för utsattas stöd, behov och tillgodosedda rättigheter i den europeiska arbetsgrupp där 23 europeiska länder samarbetar och har tillsatt nationella kontaktpersoner.

Frälsningsarmén i Sverige arbetar före-byggande genom att skapa medvetenhet och reagera kraftfullt för att människohan-del i alla dess former ska upphöra under vår livstid, praktiskt genom att ge direkt stöd, erbjuda boende och rehabilitering till utsatta och deras familjer för att få deras rättigheter tillgodosedda och återintegre-rande tillsammans med myndigheter och

andra organisationer på lokal, nationell och internationell nivå för att hjälpa offer att börja om på nytt.

Arbetet mot människohandel är en del av Frälsningsarméns sociala rättviseagenda. Detta leds sedan 2013 av juristen Madelei-ne Sundell, ordförande i Frälsningsarméns nationella arbetsgrupp mot människohan-del och i övrigt ansvarig för social rättvisa vid högkvarteret.

-Sedan vår prioriterade utveckling de tre senaste åren kan vi stolt säga att vi är en ledande aktör på den svenska arenan för att driva opinion och ge stöd och skydd i enlighet med de utsattas bästa och deras mänskliga rättigheter, säger Madeleine Sundell.

Arbetet fokuserar på ett stärkt operativt stöd genom utveckling och utbildning. Madeleine är mycket glad över rekrytering-en av Emma Cotterill, som på Frälsningsar-méns uppdrag, å hela civila samhällets väg-nar, samordnar ett nationellt stödprogram för utsatta samt tar fram ett utbildningsma-terial för ideella och yrkesverksamma.

Under 2016-2018 vill vi utrusta våra loka-la verksamheter, personal och frivilliga att lära sig identifiera utsatta och riskgrupper som behöver hjälp, utöka vår närvaro för att omfatta fler städer med uppsökande verksamhet och möjliggöra fler tillfälliga boendeplatser för utsatta.g

Vill du Hjälpa oss? Swisha TRAFFICKING till 9004805 för att ge valfritt belopp. Om du misstänker att någon utsätts för människo-handel; ring Länsstyrelsens na-tionella hotline på 010-223 11 40 eller för akuta fall, kontakta Polisen på 112. Misstänker du barnsexhandel? Tipsa ECPAT:s hotline www.ecpathotline.seMer info finns på: www.fralsningsarmen.se/manniskohandelwww.mannniskoahandel.se

foto

: piX

AbAy

/ulr

ike

mAi

15

uttryCk | brass

16

min väg till gud | linda sChollin-borg

17

Jag föddes i Västerås där jag bodde hos min mamma varannan vecka och hos mormor och morfar varan-

nan. Min biologiska pappa hade jag ing-en kontakt med. Det enda jag fått höra om honom var att han var missbruka-re. Hos mormor och morfar trivdes jag. Mormor tog med mig till Kyrkans barn-timmar och lärde mig att be bönen Fader vår. Jag började att be till Pappa i himlen och ofta kände jag att det fanns någon som lyssnade men någon direkt relation hade vi inte, Gud och jag. Mamma blev tillsammans med en ny man när jag var fem år. Han var inte snäll, vilket gjorde att jag började läsa av människor med ut-gångspunkt att aldrig lita på någon. Jag blev osäker och rädd, speciellt för män.

Jag blev mobbad i skolan och tyvärr var det inte bättre hemma. Vi flyttade till Surahammar men det hjälpte inte mig. Jag mådde allt sämre och ganska snart blev jag mobbad i den nya skolan också. I ren desperation började jag ett självska-debeteende. I början var det inte så myck-et, men det eskalerade hela tiden.

När mamma till slut avbröt relationen

med mannen flyttade vi till Västerås och jag mådde lite bättre, men jag fortsatte mitt självskadebeteende och började konsumera alkohol.

Jag ville inte riskera att bli mobbad i skolan så jag slutade att gå dit. Under den här tiden hängde jag mest med kom-pisar på stan, drack alkohol, snattade och smet ut på nätterna.

När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag hela tiden se ett flyktbeteende. Jag ville inte låta känslorna komma ifatt mig och jag upplevde inte att jag hade någon som lyssnade på mig. Mamma var kär i en ny man och jag förstod att bara jag inte var i vägen för henne så kunde jag i stort sätt göra som jag ville.

Senare fick jag tag på min biologiska pappa. Han hade blivit ren från sitt miss-bruk och vi började lära känna varandra. Han lyssnade och förstod mig. Han tog med mig till släkt i Norrland för fiske och fick mig att känna mig trygg och äls-kad för den jag var.

Trots att jag missat mycket i skolan kom jag in på mitt förstahandsval i gym-nasiet. Jag bestämde mig för att skärpa

till mig och sluta skolka. Första termi-nen gick bra och sedan åkte vi som van-ligt upp till Norrland på semester. Min pappa ändrade beteende när vi var där. Han blev lätt irriterad för små saker vil-ket han aldrig blivit förut. Vi hade trots det en fin semester. Ett par veckor efter vi kommit hem ringde min farfar och sa att pappa låg på sjukhus. Inom fem veckor var pappa avliden. Besegrad av en hjärn-tumör. Hela min värld rasade samman. Jag vågade inte öppna mig för någon och glömde bort skolan. Jag började med droger för att fly iväg från mina känslor.

En kväll låg jag i sängen och grät. Jag hatade mig själv, mitt liv och kände mig som världens ensammaste person. Den lilla relation jag hade hunnit få med Gud blev inte bättre när pappa togs ifrån mig, men den kvällen bad jag i desperation och gav Gud ett ultimatum.

— Okej Gud, du får en chans till. Snälla, skicka en ängel, för jag orkar inte mer själv. Antingen hjälper du mig eller så skiter jag i det här livet. Amen.

Gud skickade ingen ängel med glo-ria och vingar, men han sände en person

Se möjligheter i framtidenJag tvivlade på att livet var värt att leva. Ska det vara så här? Under hela min upp-växt kände jag att så fort jag för en gångs skull mådde bra hände det något hemskt. Det gick så långt att jag anklagade mig själv för allt dåligt som hände.

TEXT: LINDA SCHOLLIN-BORG FOTO: PRIVAT

18

som såg igenom mina murar. Säkerligen med hjälp av Guds ögon. Hon hade från Gud fått förmågan att se förbi de svarta kläderna, piercingarna och en kaxig atti-tyd. Hon såg en osäker flicka med ett stort hjärta och mötte henne med kärlek. Jag hade inte lätt att öppna mig eftersom alla jag tidigare gjort det för ryckts ifrån mig. Hon gav sig inte utan fortsatte se mig och bjöd med mig till Frälsningsarmén.

När jag besökte Frälsningsarmén för-sta gången hälsade jag lite osäkert på alla, men när jag kom dit andra gången, fick kramar och hörde att det var kul att se mig igen, blev jag fylld med kärlek. Vil-ket ställe! Vilka människor!

Jag fick en levande relation med Gud och blev medlem i Frälsningsarmén, men visste att jag hade en flyktväg om det skulle braka. Jag stängde inte alla dörrar för säkerhets skull.

Men stänger du inte dina dörrar är vägen till de öppna aldrig lång. Jag föll tillbaka in i drogernas värld. Det gick fort utför med tyngre droger. Jag var på botten igen och trodde att ingen fanns kvar. Jag kom till ett vägskäl där jag bara hade två val. Antingen fortsätter jag som nu och lever kanske bara ett år till, eller så satsar jag allt helhjärtat.

Till min stora förvåning fanns alla

människor kvar och jag gick in på en behandling. Jag började en praktik på Frälsningsarmén och arbetade där i två år. Under den här tiden bodde jag hem-ma hos mormor och morfar men ville gärna ha en egen lägenhet. Kön var lång och jag låg inte bra till med mitt soci-albidrag som enda inkomst. Under en morgonbön frågade en kollega om jag ville be för något. Jag sa att jag ville ha en lägenhet. Fick jag drömma fritt skulle den ha riktigt kök, badkar och ligga nära mormor och morfar men jag har inte så höga krav. Vi bad.

Nästa dag ringde en hyresvärd från en bostadsrättsförening och erbjöd mig en lägenhet fast jag inte stod i deras kö el-ler hade sökt en lägenhet där. Jodå, den hade riktigt kök, badkar och låg nära mormor och morfar.

Jag studerade till undersköterska och tog körkort. Mitt självförtroende växte. Jag började inse att jag faktiskt kan klara saker. Efter min utbildning öppnade Gud dörren för ett arbete som undersköterska på Frälsningsarméns behandlingshem på Kurön. Idag är jag glad att jag vågade gå dit Gud kallade mig. Där får jag vara en person som bryr sig och som man kan hålla i handen när man är orolig. Jag får vara till glädje för andra. En officer i

Frälsningsarmén sa för många år sedan till mig:

-Bli inte ett offer för det som varit, utan försök att se möjligheter i framtiden.

Det är absolut lättare sagt än gjort. Jag kämpar och jag faller, men reser mig lätt-are eftersom Gud är med mig.

Livet kan kännas som en klättring, men tillsammans med Gud blir i alla fall utsikten vacker. g

JAG BÖRJADE LÄSA AV MÄNNISKOR MED UTGÅNGSPUNKT ATT ALDRIG LITA PÅ NÅGON.

Linda Schollin-Borg är behandlingsassis-tent och berättar om sitt livs förr och nu.

Ålder: 25 år. Bostadsord: Västerås.Familj: Mamma Camil-la, bonuspappa Jocke, lillebror Filip, lillasyster Emma, lillasyster Svea. Min bonusfamilj: Fredrik, Marina, Gabriel och Elias.Yrke: Behandlingsassis-tent på Frälsningsarméns behandlingshem Kurön.Böcker jag gärna läser: Böcker av Stephen King eller självbiografier.

fakta linda sChollin-borg

19

kRönIkA

Hur är det egentligen med allas lika värde?I VÅR DEL AV VÄRLDEN är vi bra på att stå upp för allas lika rättigheter. En hel del har vi lyckats förändra till det bättre. Men hur är det med allas lika värde, vi talar om det mycket, inte minst jag själv, men hur är det egentligen i praktiken?

Är det inte så att vi värderar varan-dra olika mer än vad vi tänker på eller kanske vill kännas vid. Redan tidigt i en barngrupp visar det sig, att de som syns och hörs och charmar sin omgivning, tar plats och tillåts större utrymme. Det ligger ju lite i sakens natur, hörs man så syns man. Men vad ger det för budskap till dem som inte syns lika mycket, till dem som är mer blyga och återhållssam-ma, som döljs bakom dem som syns och inte tillåts utrymme?

Oavsett om vi vill det eller inte så ligger det en värdering i det, och det sätter spår. Det ligger djupt i människans natur att värdera utifrån det synbara, utifrån pre-station. Rannsakar vi oss själva så känner nog de allra flest igen att vi alldeles för lätt värderar utifrån det vi ser och att vi styrs, omedvetet eller medvetet, att hylla prestationer. Dessutom premierar vi pre-stationer i olika former av utmärkelser. Det finns ju ingen illvilja mot den som inte presterar. Men konsekvensen blir ändå att den som inte förmår att synas och höras, även om den som presterar sitt allra bästa, aldrig kan mäta sig med den som tar för sig och syns.

Ett slående exempel är från det brit-tiska talangjaktsprogrammet, där Su-san Boyle medverkade med att sjunga

“I dreamed the dream”. Susan är ingen person som har en framträdande image och har hållit sig i bakgrunden. Först vid 46 års ålder så vill hon visa omvärl-den att hon kan och väljer att vara med i en talangtävling. När hon intar scenen och presenterar sig och sitt bidrag, så ser man hur både juryn och publiken ”hånflinar” åt hela hennes framtoning. När hon sedan tar första tonen och visar vad hon kan, då ser man hur ansiktsut-trycken formas om både i juryn och hela publiken, de fullkomligt gapar av förvå-ning. Alla reser sig upp, börjar klappa

händerna och jublar hänfört över hennes prestation.

Visst, jag kan glädja mig över hennes triumf, att hon drog oss alla vid näsan. Men det gör mig mer illa berörd över hur vi människor fungerar, att vi under bråk-delen av några sekunder totalt kan änd-ra uppfattning om en person utifrån en prestation. Först hånad och föraktad för hennes personlighet för att sekunderna

UNDER BRÅKDELEN AV NÅGRA SEKUNDER KAN VI TOTALT ÄNDRA UPPFATTNING OM EN PERSON UTIFRÅN EN PRESTATION.

19

Ann-Christine Karlsten är kårledare och verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete och Krukmakarens Hus i Visby.

efter bli ärad för hennes prestation. Vad hade hänt om hon inte kunde sjunga, om hon inte hade fått juryns gillande? Då hade hon förmodligen lämnat scenen som en looser och dessutom fått höra ganska hård kritik. Vi värderar skräm-mande lätt utifrån vad vi ser och skapar oss snabbt en uppfattning om varandra.

Jag älskar hur Gud vänder upp och ned på det här begreppet! Det berättas i bibeln om när profeten Samuel blev sänd av Gud till en familj med åtta söner för att utse en av dem till kung. När han ser sönerna tänker Samuel direkt på en av sönerna som en lämplig kung, men då får han en korrigering av Gud: “Fäst dig inte vid hans utseende och hans res-liga gestalt, jag ser med andra ögon än människor, människor ser till det yttre, men jag ser till hjärtat.”

Gud bekräftar att människan har va-rit likadan i alla tider. Så tacksam att jag har lärt känna Gud, som ser till ditt och mitt hjärta och inte värderar utifrån pre-station! g

tro | barn oCh unga

20

Barnen och JesusJag vill lära känna Jesus bättre genom att läsa min bibel, be, lyssna till honom och lyda hans råd. Jag vill lyda mina föräldrar, glädja mina familj och vara en bra vän. Jag vill berätta om Guds kärlek och göra vad jag kan för att hjälpa andra.

TEXT: DANIEL VIKLUND FOTO: PIXABAY

Orden i ingressen är hämtade från Frälsningsarméns material för ”Upptäckarna” eller ”Juniorsol-

daterna”. De tre viljedeklarationerna uttrycker den längtan som varje sann kristen gärna vill förmedla till barn och unga. I sin enkelhet är de en utmaning till alla föräldrar och ungdomsledare.

I förra numret av Nya Stridsropet gav oss Kjell Olausson en god översikt över bibelord som tar upp ämnet barn och unga ända från Skapelsen till den unge församlingsledaren Timoteus. Den bib-liska översikten övertygade oss om att Gud i sitt Ord utrycker den största om-sorg om barn och unga genom att tydligt ge dem plats och bekräfta deras värde, något som långt ifrån är självklart i alla kulturer. Den kristna gemenskapen ska spegla det allvar och den kärlek med vil-ken Gud i Skriften omger omsorgen om barn och ungdomar.

BIBELNS VÄG. I Frälsningsarméns för-sta lärosats fastslås en av reformationens stora grundsatser, Skriften allena. Bibeln är given av Gud genom inspiration och är den uteslutande och tillräckliga led-fyren för kristen tro, etik och livsföring. I detta ligger också läran om Skriftens tillräcklighet. Bibeln talar om allt som

gäller tron och livets många utmaning-ar. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17). Uttrycken fullt färdig och rus-tad för varje god gärning är mycket an-språksfulla och gör att vi med trygghet kan vända oss till Bibelns slutsatser för kristen norm och vägledning och lämna alla andra källor därhän.

BIBELN TILL DE UNGA. Den omedelbara tolkningen av bibelordet ovan är natur-ligtvis att Bibelns anvisningar är något för alla åldrar. Bibelordet utgår snarare från den som är ny eller ung i tron sna-rare än endast ung till åldern. Samtidigt är de grekiska orden bakom de svenska i så hög grad relaterade till omsorgen om barn och ungas utveckling och andliga mognad att vi med fördel kan låta dem bli en överskrift för vår längtan att leda barnen in i en kärleksfull och ansvarsfull relation med Jesus Kristus och hans för-samling. En mogen kristen generation är förpliktad av Gud att rusta det uppväx-ande släktet med de bibliska verktyg det behöver för att leva meningsfulla liv till Guds ära.

BIBLISKT ANSVAR. Den absolut mest beprövade och effektiva metoden för detta är fortfarande den som Paulus an-vänder sig av i Fil 3:17 ”…ta mig till före-döme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss”. Vilka liv de vuxna lever med Gud är helt avörande om bar-nen ska kunna tillgodogöra sig vägled-ning. Det gamla talesättet ”barnen gör inte som du säger - de gör som du gör” är verkligen en sanning som gäller andligt liv. Bibeln varnar oss att lämna barnen vind för våg åt sina egna böjelser. Or-den som citerades i förra numret av Nya Stridsropet tål att upprepas: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal” (Ords 22:6).

BARNSLIG BÖJELSE? Sanningen om den medfödda synden, kan förklara mycket för oss om missförhållandena i vår värld. Ordet ”synd” betyder: ”vara utanför mål-sättningen” eller ”missa målet” och inne-bär ett skuldförhållande i stället för ett rätt förhållande till Gud. I Bibeln kan vi bland annat läsa: Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv (Ps 51:7) och: Alla har avfallit, alla är för-därvade (Rom 3:10). När Paulus ser tillba-ka på sitt liv som oomvänd säger han: Av

tro | barn oCh unga

21

naturen var vi vredens barn (Ef 2:3). Biblens många beskrivningar av människans onda fallenhet bör få oss att nyktra till och vak-na upp. Att vara naiv inför sina egna brott mot Guds bud och den potential till synd som bor i människan från födseln är ödes-digert. Bara i tron på Jesus Kristus finns be-frielsen från synd. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom (Joh 3:36).

BE FÖR BARNEN. Bibeln uppmanar oss att be ständigt och våra barn bör stå högt på bönelistan. Att så tidigt som möjligt visa förlåtelsens väg och Guds stora nåd är av så stor vikt att det inte kan överbetonas. Barnet ska en gång bli en vuxen och en gång slutligen stå med den medvetnes moraliska ansvar inför Gud. Vilken väg de då lärt sig att gå med sin synd och skuld är avgörande. Vilken Frälsare de fått sig presenterad, vilka fö-redömen de haft kommer att spela en livsviktig roll.

BARNEN I GUDS RIKE. Barnens tillhörig-het lyfts fram i Matt 19:14: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de”. Det finns något hos de små som placerar dem under ”barnens nåd”. Deras omedveten-het möts av en överflödande barmhärtig-het. Matt 19:14 slår hål på alla vidskepliga föreställningar om att barn skulle kunna gå evigt förlorade om de dör. C.H. Spur-geon talade en gång om att det tvärtom är den höga spädbarnsdödligheten i alla kulturer i alla tider som gör att det finns människor från alla folkslag kring tronen som det beskrivs i Uppenbarelseboken- även från gudlösa folkslag som aldrig hört evangeliet. En gripande tanke. Alla barn som inte fick växa upp finns hemma hos Jesus, barnens bästa vän.

BARNEN VÅRA FÖREDÖMEN. Barnets totala tillit till föräldern speglar kvali-tén i den tro som Jesus vill se hos varje människa och som är instrumentet ge-nom vilket man tar emot frälsning och

evigt liv. Barn tror oftast med lätthet när de får höra om Jesus, om ingen vuxen har börjat förstöra dem. Jesus talar om barn som troende när han pekar på det fruk-tansvärda i att föra barn på villovägar: Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. Om inte detta får en vuxen att känna respekt för sitt ansvar, ja då vet inte jag.

Bibelcitaten är hämtade ur Svenska Folkbibelns översättning 2014. g

LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG OCH HINDRA DEM INTE, FÖR HIMMELRIKET TILLHÖR SÅDANA SOM DE.

MATT 19:14

marie Willermark

23

Kommendör Marie Willermark gillar utmaningar och inför flytten till Tyskland låter hon tillitsfull.

— En samfundsledare ska primärt synliggöra och hålla ihop samfundets identitet, teologi, historiska arv och till-sammans med ledningsrådet verkställa beslut, säger hon.

Samfundsledaren ser till att besluten inte spretar och behöver ha god kännedom om det som händer lokalt för att arbetsin-satser på olika nivåer ska betjäna varandra.

— Något av det roligaste är dynamiken i människors samverkan, fortsätter Ma-rie och beskriver hur gåvor Gud lägger i olika människor befruktas av varandra.

Hon ser svårigheter i att behöva säga nej till goda initiativ där det saknas per-sonella eller ekonomiska resurser, att stå med vänner och kamrater i personliga kriser liksom att försöka behålla balan-sen i brinnande visionär iver samtidigt som människor ibland behöver ”tas ner på jorden”.

— Jag kom hit som ledare när beslut om Frälsningsarméns kommunikations-plattform skulle fattas, berättar Marie.

Hela den resan var hon med om och har även sett det som fick namnet Vision 2020 växa fram.

— Tänk att himmel och jord samverkar när ett strategiskt arbete sker samtidigt som Gud uppenbarar sin vilja, säger hon.

I sitt engagemang i kyrkornas ekume-

niska samarbete, har Marie Willermark sett Sverige och Europa förändras under senare år och hur religionen fått en ny roll i samhället.

— Frälsningsarmén har blivit en na-turlig del, delvis på grund av hur vi ar-betar bland romer och hemlösa och även i Tyskland fortsätter vi vara det Gud vill just där, så att vi kan påverka samhället vi finns i, konstaterar hon.

Marie har med glädje under senare år kommunicerat på sitt eget språk genom att blogga och twittra, vilket snart kommer att ske med hjälp av ett främmande språk.

— Mina erfarenheter kan säkert berika det mina medarbetare i Tyskland redan kan, säger hon.

Inför flytten till Tyskland har Marie en grundmurad tro på att Jesus vill henne väl.

— Han har välsignat mig och gett mig mer än jag kunnat ge in i min tjänst, sammanfattar hon.

När hon kom som ledare till Sverige genomgick Frälsningsarmén den om-organisation hennes företrädare kunde driva, men som hon inte själv tror att hon klarat.

— Mitt bidrag blev att rikta fokus mot framtiden, konstaterar hon.

Beträffande det växande användan-det av sociala medier, menar hon att där behöver finnas ordning, öppenhet och transparens, ord som ju är nyckelord även i Guds rike.

Slutligen påpekar hon hur det hon arbetat med i Sverige säkert kommer att komma till användning i Tyskland.

— Först ska jag resa runt och möta människor i stimulerande sammanhang, jag har en trygghet i mitt långa ledarskap och det blir kul att pröva något nytt, blir kommendör Marie Willermarks slutord.

Nya Stridsropets läsare önskar henne Guds välsignelse inför framtiden. g

Nytt uppdragKommendör Marie Willermark har varit frälsningsofficer sedan 1980. Hon har lett Frälsningsarmén i Sverige och Lettland i dryga fem år och flyttar till Köln för att bli ledare för arbetet i Tyskland, Litauen och Polen.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

Född: 1954.Familj: Pappa 94 år, syster och bror med familjer.Yrke: Frälsningsofficer, tillträdande territoriell led-are för Frälsningsarmén i Tyskland, Litauen och Polen efter att ha innehaft den tjänsten för Sverige och Lettland sedan i febru-ari 2011.Har tidigare arbetat som kårledare, divisions-ungdomssekreterare, nationell scoutsekreterare, divisionschef i Danmark, Sverige och Ukraina.

fakta marieWillermark

24

uttryck | brass

De första musik-kårerna var ofta en mässingssextett

25

om oss | brass

Frälsningsarméns brassmusikDen kan tyckas traditionstyngd och omodern men vilken plats och uppgift kan en musikform som brassband ha i framtiden? För många människor i vårt sam-hälle är musiken, tillsammans med det sociala arbetet, ett uppskattat och känt varumärke för Frälsningsarmén.

TEXT: TORGNY HANSON FOTO: ARKIV OCH ANNETTE EMMOTH

Musiken i Frälsningsarmén har sin plats än idag. För många människor i vårt samhälle är mu-

siken, tillsammans med det sociala arbe-tet, ett uppskattat och känt ”varumärke” för Frälsningsarmén. Kanske har framfö-rallt de som är något äldre eller medel-ålders upplevt Frälsningsarméns musik som något positivt, berörande och med-ryckande då man hört och sett armé-musiken på gator och torg. Musikstilen formades med ett tonspråk i enkla anslå-ende taktarter. Kanske i en marschartad framtoning med blåsinstrument eller med mjuka visartade sånger och melodi-er i gungande valstakt sjungna till gitar-

rackompanjemang eller dragspel. Detta är en bild och upplevelse av Frälsnings-arméns musicerande som fortfarande är verklig och rådande för många.

För musikanten i Frälsningsarmén, som instrumentalist, sångare eller led-are, är musiken och musicerandet mer än så. Den utåtriktade musiktjänsten finns där fortfarande även om traditionella friluftsmöten, marscher på gatorna och sångstunder ute bland samhällets invå-nare blir mer och mer sällsynta. Allmän-heten nås alltså inte alls på samma sätt med budskapet och vittnesbördet som var så angeläget för tidigare decenniers sjungande och spelande salvationister.

26

Men musiken finns där som en naturlig och ofrånkomlig del i möten, gudstjäns-ter och andra tillfällen i kårlokaler eller i andra sammanhang som vid gospel-konserter, julkonserter och ekumeniska samlingar. Den klingande tonen, med sjungen text eller rent instrumentalt framförd, är musikantens, musikerns lovsång och uttryck för andlig tillhörig-het och gemenskap i flera dimensioner.

GANSKA OMEDELBART efter att Fräls-ningsarmén ”öppnat eld” på 1880-talet och etablerat sig i Sverige startade man små bleckblåsensembler. Detta var en typiskt svensk musikform, mässingssex-tetten, som fanns i samhället, hos mili-tärmusiken och hos andra folkrörelser som de politiska och skarpskytterörel-sen. Det var ju förstås en musikalisk profil helt i linje och stil med rörelsen Frälsningsarmén själv som ju presente-rade sig, inte bara med uniformer utan också med militära grader och uttryck. Musiken till sånger vars text visade på trosviss offensiv och stridsvilja mot det onda spelades ofta i påträngande och

manande stil. Till detta passade bleck-blåsinstrument och trummor väl. För Frälsningsarmén och dess musik vanns och enrollerade sig militärmusiker som Otto Lundahl i Kristianstad och Klaus Östby i Kristiania, nuvarande Oslo. Dessa både blev mycket betydelsefulla med sina kunskaper och sitt engage-mang, bättre experter på denna sorts musik kunde man knappast få. Antalet små musikkårer, nu kallade hornmu-sikkårer, växte snabbt. De växte också till storlek med i vissa fall upp till 25-30 musikanter, men fortfarande endast i sex stämmor med flera spelare på varje stämma. Instrumenten var ess-kornett, b-kornett, althorn, tenorhorn, ventil-

basun och bastuba. Därtill oftast två trummor. Nästan alla musikanter var från början nybörjare och lärde sig mer och mer efter hand.

Under 1920-30 talen gästades Sverige av flera engelska frälsningsarmémusik-kårer. De var av den brittiska ensemble-formen brassband, vilket innebar andra typer av bleckblåsinstrument men ock-så en mer utvecklad klangbild med upp till 16-17 olika stämmor. Alltså mycket rikare i uttryck och klangfärg än den svenska mässingssextetten. Repertoa-ren var mer utvecklad med större kom-positionsformer och inslag av original-musik, inte bara citat och arrangemang av sångmelodier. Dessa gästande band

DEN KLINGANDE TONEN, MED SJUNGEN TEXT ELLER RENT INSTRUMENTALT FRAMFÖRD, ÄR MUSIKANTENS, MUSIKERNS LOVSÅNG OCH UTTRYCK FÖR ANDLIG TILLHÖRIGHET OCH GEMENSKAP I FLERA DIMENSIONER.

Vasa Band i Berwaldhallen vid Frälsningsarméns julkonsert 2015.

om oss | brass

27

slog verkligen an hos de svenska mu-sikanterna och musikledarna. Instru-menten byttes ut till de brittiska, musik införskaffades och grammofonskivor med de främsta engelska musikkårerna lyssnade många gärna till. Brassbandet var planterat i Sverige och blev en typisk och populär musikresurs hos Fräls-ningsarmén. Idag finns det kvar cirka 25 musikkårer i Frälsningsarmén med allt från 6 till 35 musikanter. Alltså såväl mindre brassensembler som kompletta brassband.

VILKEN ROLL OCH BETYDELSE har brassmusiken för Frälsningsarmén idag? Den frågan kan absolut ställas och görs säkert av en och annan. Som nämnts är ju inte verksamheten förlagd ut-omhus bland människor på samma sätt som förr då musikkårens toner, klanger och rytmer kunde höras vida omkring. Dock, det ska understrykas, på vissa platser sker detta fortfarande, både i form av marscherande musik-kår, friluftskonserter och traditionel-la friluftsmöten. Gudstjänstformen i

våra lokaler har förnyats och föränd-rats. Sångvalet till församlingssång har medvetet fått annan profil, utrymmet för brassmusik att reflektera till el-ler inspireras av har begränsats. Detta kan göra att musikkårens medlemmar och gruppen som sådan kan känna sin identitet och plats ifrågasatt. Man kan få höra frågor som ”kan man verkligen sjunga nutida sånger i gudstjänsten till ackompanjemang av en musikkår? Finns det i en gudstjänst plats för en-bart musik utan koppling till några kända andliga sångtexter?” Många av de kompositioner som musikkårerna spelar har äldre traditionella sånger som utgångspunkt och teman. Dessa sånger känns inte aktuella och är i många fall okända för dagens yngre frälsningssoldater, frälsningsofficera-re och mötesbesökare. Finns det för brassmusikanten i Frälsningsarmén relevans i det gamla uttrycket själafräl-sande musik och i det nyare lovsång?

VILKEN ÄR brassmusikens och musik-kårens plats i Frälsningsarmén i fram-

tiden? Värdering och prioritering är förstås svaret på denna fråga. Den en-skilde musikanten och musikledaren ställer sig säkert ofta frågan ”Är det värt ansträngningen?”. Att vara medlem, musikant, i en musikkår i Frälsnings-armén kräver åtskilligt. Du förväntas närvara vid övningar och speltillfällen regelbundet 2-3 gånger per vecka. Du måste hålla din förmåga och spelnivå igång med egen övning och förbere-delser. Du är en i gruppen. Därför för-väntas du vara lojal och ta ansvar samt visa omsorg om dina kamrater. Vad får du då? Gemenskap där man umgås i en varm och motiverande miljö. Dessutom är det en musikalisk upplevelse att gå genom processen från första mötet med ett musikstycke och sedan via övning och fördjupning till ett slutligt fram-förande. Särskilt också om mottagare/lyssnare ger uttryck för receptivitet och beröring. Att få uppleva att ett framfö-rande stannat kvar hos en lyssnare är ofta nog för att musikanten ska känna motivering för fortsatt prioritering och ansträngning. g

Till vänster: Klaus Östby, militärmusiker som blev musikchef i Frälsningsarmén i Sverige men även i Norge. Han komponerade Frälsningsarméns första marsch 1892. Till höger: The London Elite Band, en av de engelska musikkårer som turnerade i Sverige på 30-talet och introducerade den engelska formen av mässingsorkester, ett så kallat brassband.

Mayar 2,5 år, trivs på famijecentret i Bergsjön och firade sin tvåårsdag här. I bakgrunden sitter Elias 6,5 månader, i Magdalenas knä.

verksamhet | bergsjön

29

Det är en gråmulen dag i göteborgs-förorten. På bottenplan i ett av de många höghusen i närheten av

Rymdtorget ligger Frälsningsarméns fa-miljecenter. För att komma in får man knacka. En morgon för några veckor se-dan, när personalen kom för att öppna upptäckte de att knappen till dörrklock-an hade blivit uppeldad. Den fungerar inte längre.

— Ibland undrar vi hur stor skillnad vi egentligen gör. Men vi gör det i alla fall för några, säger Ann-Sofie Nilsson och Magdalena Sandvik, familjepedagoger på familjecentret i Bergsjön.

Den här förmiddagen pågår det språk-café. Afrah och Silvia är redan på plats. De är på familjecentret så ofta de har tid.

— Magdalena och Annsi är som syst-rar till mig. Vi kan prata om allt och har jag problem lyssnar de och får mig att må bättre, säger Afrah.

Bodil Ålöw hade länge burit på en längtan att utöka familjecentret i Major-na i Göteborg och öppna ett center även i Bergsjön. Kontakter togs med olika samhällsaktörer för att ta reda på vilka

verksamheter som fanns där och vad som skulle behövas. Resultatet blev ett familjecenter med allt ifrån Öppet hus, Språkcafé, After school, hjälp med myn-dighetskontakter av olika slag, samtal, hembesök med mera.

— Det är mycket bra som görs i Berg-sjön, Svenska kyrkan, som jobbat här se-dan 1974, har tagit emot oss med stora famnen men det finns mycket mer att göra och vi vill bidra med det vi kan, sä-ger Bodil Ålöw.

Ytterligare några kvinnor droppar in på språkcaféet. Smörgåsarna och bullar-na, som skänkts från en matbutik inne i Göteborg, står uppdukade tillsammans med jordnötter, kaffe och te. På förmid-dagen är det oftast lugnare när det bara är vuxna som kommer. Då finns det tid att sitta ner och prata om allt i livet, att dela både glädje, sorg och oro.

— Här väcks också ofta andliga tankar och funderingar och det finns en känsla av samhörighet och gemenskap trots oli-ka trosuppfattningar och nationaliteter, säger Magdalena.

I Bergsjön har drygt 80 procent av

invånarna invandrarbakgrund och cir-ka 140 nationaliteter är representerade. Därför finns ibland även svensk kultur med på programmet, med bland annat barnsånger, bakgrunden till olika helg-dagar, bakning, matlagning och annat. Gästerna har också möjlighet att följa med på utflykter som anordnas.

Under hösten började det också dyka upp barn mellan 10–12, år så i år finns även en After School-verksamhet på fa-miljecentret.

— Det är roligt när ett gäng grabbar sitter med oss ”tanter” och dricker te och pratar om livet. Vi är också väldigt glada över alla spontana kalas som vi får vara med om i våra lokaler. Många av våra gäster visar sin tacksamhet över att vi finns genom att bjuda oss och övriga gäster på mat från sina länder, berättar Ann-Sofie Nilsson.

Eftersom verksamheten är nystartad är målet att försöka landa i området, och se vilka behov som finns. Utifrån det startas nya grupper och verksamheter.

— Vi arbetar utefter bibelordet Matt-eus 25:40, där Jesus säger ”Allt vad ni har

Integration i praktiken Knappt en mil utanför Göteborgs centrum ligger Bergsjön, ett förortsområde med cirka 15 000 invånare. — En fältarbetare från socialtjänsten sa till oss att om Jesus hade funnits på jorden idag så hade han hållit till i Bergsjön, säger Bodil Ålöw, verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns familjecenter i Bergsjön.

TEXT OCH FOTO: KRISTINA BROMS

verksamhet | bergsjön

30

Frälsningsarméns arbete i Bergsjön är nystartat och det märks tydligt vilka behov som finns där.

gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”, avslutar Ann-Sofie.

EN VANLIG DAG PÅ JOBBET. Magdalena och Annsi berättar. Det roligaste med arbetet i Berg-sjön är alla fantastiska möten med människor som vi fått lära känna här. Det är spännande, varierande och ingen dag är den andra lik.

Vi börjar dagen med fika och andakt med arbetslaget i Majorna. Det är skönt att tillsam-mans få be för dagen och för de människor vi kommer att möta. Efter det tar vi vår minibuss till Bergsjön och öppnar strax därefter dörrarna. Varje dag vi har öppet kommer allt mellan en och tjugo gäster. Vi får max vara tjugo personer i lokalen. På eftermiddagen brukar vi oftast vara flest eftersom barnen också är med då.

Igår var det bullbakning på schemat. På ef-termiddagen kom barnen från skola och dagis med sina mammor. De stormade in med glädje. Bulldegen stod på jäsning och både mammor och barn var sugna på att sätta de nytvättade händerna i degen. Plötsligt var det mjöl och deg överallt men alla var glada och skrattade. På plåtar låg sedan bullar i alla dess former och en och annan plåt blev bränd. Brandlarmet började tjuta och likaså damerna som tillsammans för-sökte vifta bort röken. När det tystnat skrattade vi alla och njöt av bullar och mjölk. Strax innan stängning, som på en given signal, hjälptes vi alla åt att städa undan. Lika fort som de kom så var alla ute och vi stod kvar och undrade vad som hände. Glada efter en härlig och givande ef-termiddag åkte vi tillbaka till Majorna. g

HÄR VÄCKS OCKSÅ OFTA ANDLIGA TANKAR OCH FUNDERINGAR OCH DET FINNS EN KÄNSLA AV SAMHÖRIGHET OCH GEMENSKAP TROTS OLIKA TROSUPP-FATTNINGAR OCH NATIONALITETER.

verksamhet | bergsjön

31

Ann-Sofie på centret hjälper en av kvinnorna med ett ärende.

Röster från BergsjönAFRAH, IRAK:Jag har varit i Sverige i sju år. Det kändes som att komma till paradiset när jag kom hit. Här är vi fria, barnen har det bra och jag behöver inte vara rädd längre. Vi har varit ledsna så länge, nu tackar vi Gud att vi fått det bra. Jag har börjat praktisera i Kortedala på en second hand-butik. I Irak arbetade jag inte, för kvinnorna får inte arbeta där men här i Sverige är det demokrati och frihet. Min man har gjort praktik i fem år. Kanske kan han i fram-tiden få ett jobb. Vi hoppas det. Man får aldrig tappa hoppet. Vi trivs bra i Bergsjön och Familjecentret här är fantastiskt. Jag känner att jag kan berätta allt och har

jag problem känns det ofta bättre när vi har pratat. Vi äter, skrattar, samtalar och barnen kommer hit och gör läxor och leker. Jag brukar tipsa mina vänner om att också komma hit. Det vore väldigt tråkigt om familjecentret inte fanns.

SILVIA, BOLIVIA: Jag har varit i Sverige i tre år. Jag kom hit med sonens pappa eftersom det var farligt för vår familj att vara kvar i Bolivia. Från början kändes allt förvirrande eftersom jag inte har några släktingar här men nu kan jag språket och kan prata lite. Familjecen-tret är ett väldigt bra ställe att öva svens-ka. Jag känner mig trygg här och min son tycker också om att vara här. Personalen är härlig, jag kan prata om olika saker med dem och när jag inte vet hur saker i Sverige fungerar får jag hjälp med det. Jag är här så ofta jag har tid och brukar vara med på språkcafé och läxhjälp. Det

LUBNA, IRAK:I början när jag kom till Sverige hade jag inga vänner. Då såg jag reklam på några ballonger utanför centret. Jag var inte så duktig på svenska då men förstod att det var någon aktivitet här så jag knackade på dörren och märkte direkt att människorna här var trevliga. Barnen ville gärna komma tillbaka så vi kommer hit så ofta vi har tid. Här får jag träffa många människor och har till exempel fått hjälp att ringa skolan. Jag har lärt mig mycket mer svenska här än på SFI (Svenska för invandrare).

är också roligt att få träffa människor från olika länder och smaka på olika maträtter. Jag tycker det borde finnas fler sådana här center i Sverige. Det är väldigt bra för nya som kommer hit att kunna orientera sig.

världen | moldavien

32

Man skulle kunna säga att somliga platser ”drabbar en”. Nueva Espe-ranza i Ecuador är en sådan plats

för mig. Det är ett dagcenter som ligger i utkanten av den ekonomiskt blomst-rande staden Guayaquil där skillnaderna mellan de som har och de som inte har är milsvida. Dagcentret ligger vid foten av en hög kulle som täcks av hus och skjul

i plåt och cement. Fram tills för ett par år sen fanns det ingen väg upp på kullen och idag kan man fortfarande inte ta sig upp med bil. På kullen bor de barn och ungdomar som kommer till Nueva Espe-ranza varje dag för skolstöd, fritidsakti-viteter och varma måltider. På dagcentret Nueva Esperanza har barn och unga fått nytt hopp i generationer.

I det här området finns, utöver en so-cioekonomisk marginalisering, utbred-da problem med narkotikamissbruk. Narkotikahandeln och bruket har också inneburit en ökad mängd våld då rån bli-vit ett vanligt sätt att finansiera sitt miss-bruk på. Föräldrarna till barnen arbetar mycket långa dagar långt från hemmet, bland annat som gatuförsäljare eller med

Glada barn på dagcentret Nueva Esperanza i Ecuador.

Nytt hopp för flera generationer Som projekthandläggare på Frälsningsarméns avdelning för internationell utveck-ling får jag åka till många platser jag aldrig trott jag skulle besöka. Även om alla besök är unika och lärorika så finns det platser, människor och sammanhang som får en större och mer personlig inverkan på mig.

TEXT OCH FOTO: JONNA MANNEBERG

världen | eCuador

33

hushållstjänster. Det gör att barnen och ungdomarna är utan tillsyn under da-garna vilket innebär att de löper risk för övergrepp och andra former av fysiskt våld eller att börja med farliga vanor. På centret vet man om barn så unga som 12 och 13 år som har börjat använda narko-tika. Våld i hemmet är även ett utbrett problem i Ecuador, där det finns en stark machokultur som slår mot de svagare i samhället. Frälsningsarmén har därför inlett ett utbrett arbete i landet för att bekämpa och motarbeta hemmavåld ge-nom att arbeta med rådgivning, upplys-ning och andra förebyggande insatser till hela familjerna.

När man kommer till Nueva Espe-ranza känner man en värme som nästan tycks stråla genom väggarna. Här är bar-

nen och ungdomarna avslappnade och det är tydligt att centret är som ett andra hem. På många sätt är det som ett hem för hela familjen då många av barnens föräldrar kommit till centret när de själ-va var små. Man kommer hit innan sko-lan börjar på morgonen för att duscha och göra sig i ordning. De flesta som bor uppe på berget har inte rinnande vatten hemma så det är naturligt att man bru-kar de resurser som finns tillgängliga på centret. I Ecuador går barnen i skola i

skift vilket innebär att en grupp av barn och ungdomar går till skolan på morgo-nen och kommer till centret på eftermid-dagen för skolstöd och fritidsaktiviteter och en annan grupp gör tvärtom. Ge-nom skolstödet kan man se att barnens betyg förbättras och det är någonting man regelbundet följer upp för att kun-na sätta in extra stöd vid behov.

När barnen börjar i projektets verk-samhet gör man en övergripande häl-sokontroll med hjälp av en doktor som

FRÄLSNINGSARMÉN HAR INLETT ETT ARBETE FÖR ATT BEKÄMPA OCH MOTARBETA HEMMAVÅLD.

På Frälsningsarméns dag-center i Guayaquil erbjuds skolstöd, fritidsaktiviteter och måltider.

34

världen | eCuador

Sommarhemmet SoluddenHyr lägenhet på Sommarhemmet Soludden invid Spexhulta-sjön, ca 5 km från Nässjö. 300kr/dygn, 1500 kr/vecka maj-sept. Kök med pentry och allrum med 2 sängar och bäddsoffa. Frälsningsarmén NässjöRing: 073-9209320 eller mejla: nassjo@fralsningsarmen.se

Café Ängstugan - NyköpingÖPPET VARJE DAG6 juni-21 augusti, kl. 10.00-19.00Midsommarafton kl. 16.00-20.00Sommarcafé med hembakat bröd, smörgåsar, matpajer, glass, läsk m.m Även båt- och kanotuthyrning.Ring för vägbeskrivning.SOMMARMUSIK varje lördag kl 18.00 fr.o.m. 2 juliProgram finns på www.fralsningsarmen.se/nykopingTelefon 0155-21 96 95, 28 12 88Trevlig sommar - Spara annonsen

STILLA HELG 9-11 septemberDagarna innehåller stillhet, tystnad, meditationer, vandringar, gudstjänst och tillfälle för samtal.

Finnåkers kursgård är belägen i naturskön miljö nära Arboga och Lindesberg. Kostnad: 1510 kr. För frågor om program, rum och anmälan kontakta någon av oss.

Gården tar bara tolv deltagare så anmäl dig så snart som möjligt. Anmälan senast den 19 augusti till:

Elsie Sjöö: elsiesjoo@hotmail.comStig Axelsson: stigaxelsson2@gmail.com

rättar de om den negativa spänning och skiljelinje som de upplever när de går till skolan där barnen från kullen och bar-nen som bor i det välmående villaområ-det bredvid skolan ofta råkar i bråk med varandra. Flera av ungdomarna utrycker hur skönt det är att efter skolan komma

till centret där det finns en gemenskap med vänner och vuxna. De berättar också om framtidshopp och hur viktigt det har varit för deras studier att få hjälp med läxorna av utbildade lärare. Det är sådana berättelser som jag tar med mig till arbe-tet varje dag. Det ger mig nytt hopp. g

Dagcentret blir som en trygg hamn och en livsviktig gemen-skap.

kommer till centret en gång i veckan. Där har man sett att många av barnen lider av näringsbrist och har ofta inte växt som de ska. Det är inte så konstigt eftersom de flesta av barnens föräldrar måste resa mycket långt för att arbeta vilket gör att barnen främst äter välling och flingor hemma. På centret serveras varm mat fle-ra gånger i veckan och man skickar också hem matpaket till en del av familjerna.

Verksamheten på centret är myck-et omfattande och holistisk, ser till alla delar av ett barns utveckling och Nueva Esperanza blir därför som en trygg hamn och en livsviktig gemenskap. Det är också vad ungdomarna utrycker när jag pratar med dem efter en glädjefylld sång- och dansstund under mitt besök. Först be-

35

UNDER MIDSOMMARHELGEN samlas soldater och medlemmar från de skan-dinaviska länderna till tre dagars gemen-skap. Då pågår kongressen, med namnet Förvandlad, i Oslo Kristne Center. Hu-vudtalare blir stabschefen, vice världsle-dare för Frälsningsarmén, kommendör Brian Peddle och ledare för det interna-

tionella kvinnorbetet kommendör Rosa-lie Peddle. Från Sverige kommer en mu-sikkår och en stor kör att sättas ihop för de svenska deltagare som önskar spela eller sjunga. Parallellt pågår den skandi-naviska ungdomskongressen, Transfor-mation. Mötesprogram och annan info finns på fralsningsarmén.se/kongress

Kongress och ungdomskongress i Oslo 24 – 26 juni

Britt-Marie Fredriksson, KolmårdenIngvar Gustavsson, SkövdeGöran Andersson, DikanäsKarin Larsson, UppsalaLisbeth Månsson, SandvikenBritt Ekfeldt, NynäshamnHjördis Ljungberg, StockholmKarl-Henry Edqvist, ÖrebroOscaria Skarpås, StrömsundInga-Lill Sääv, NybroHarry Eklöf, Arvika

Befordrade till härligheten

Jag är ledsen för allt jag gjort i mitt liv som varit fel. (Här kan du stanna upp några ögonblick och be om förlåtelse för något speciellt som du upplever att du har på ditt samvete). Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som jag vet är ont och fel.

Tack för att du sände din Son, Jesus, för att dö på korset för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Tack för att du erbjuder mig förlåtel-sens gåva och din heliga Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu.

Gud, kom in i mitt liv med din heliga Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. Genom Jesus Kristus, vår Herre.Amen.

Himmelske Far,

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

bIbEL & bön

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2016. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

foto

: shu

tter

stoc

k

Be för

foto

: uns

plAs

h/DA

niel

le m

Acin

nes

• barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som pågår under barn- och ungdomsåret i Fräls-ningsarmén,• Frälsningsarmén i Bergsjön utanför Göteborg, • sommarens arbete med kollon och äldredagar, deltagare och ledare,• Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Ecuador.

Gud jag vill tacka dig för att du alltid går bredvid mig. Tack för att du i svåra stunder håller min hand och leder mig rätt! Tack för att du älskar mig oändligt trots alla mina brister. Tack för att jag får vara ditt barn!

Elisa Gallardo, 17 år

Posttidning BStridsropetBox 509010242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den

nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEt

Jag borde läsa artiklarna om hur man bäst städar och får ordning hemma. De brukar dyka upp så här års. I vårt hem bor två som varken är särskilt ordningssamma el-

ler det motsatta men nu ska det i alla fall ske. Förrådsutrym-mena ska gås igenom. Ibland tycks det som om saker som förvaras där, ofta år ut och år in, liksom förmeras. Jag kän-ner visserligen igen allt som finns men det har blivit onödigt mycket mer. Nu ska det rensas, röjas, slängas, kollas, plockas fram, noga tittas igenom och inte sparas så mycket. Att ”det kan vara bra att ha sedan”, är inte sant. Myrorna eller någon annan second hand-butik ska kontaktas och sedan blir det en tur eller två till återvinningscentralen. Det är en befrielse att få göra sig av med ett och annat. Böcker är nästan svårast. Det finns många som aldrig mer kommer att läsas och bara står där och tar plats men det gör det inte lättare att göra sig av med dem. Det blir skönt när processen är igång. I Predikarens bok i Gamla testamentet hittar jag litet uppmuntran för att sätta igång. Där står att allt har sin tid och att det finns en tid för allt som sker under himlen. Säkert finns det en tid att röja och rensa också. ”Det finns en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta”, står det bland annat. Inte tänker jag väl precis på bibeltexten när rensandet påbörjats men jag funderar hur det ska gå till med det röjningsarbete som är ändå viktigare. Hur ser det ut i skrymslena i mitt inre? Hur upptäcker jag över huvud taget sådant som bara legat där och skräpat till ingen nytta alldeles för länge? Har det vuxit någon frukt på det träd som heter Mitt liv? Jag samtalar med Jesus om det och gnolar på en gammal sång som handlar om att han kan hjälpa mig att bli den jag bör bli, uppfylla mig med sin kärlek och rena mig. Det blir en mer omärklig proce-dur än den i förrådet men nog så viktig.

Karin Larsson

foto

: uns

plAs

h/gl

en n

oble