Handledning Miljökvalitetsnormer

Kretshandledning

Att driva ett ärende om miljökvalitetsnormer för utomhusluft

· Kretshandledning om miljökvalitetsnormer

ii iii

Text: Joanna Cornelius Projektledare: Oscar AlarikLayout: Carina Grave-MüllerISBN: 978-91-558-0025-3 Stockholm 2010

ii


iii

Förord

1

Denna skrift riktar sig främst till de av Naturskydds-föreningens kretsar och länsförbund som är intresserade av att driva ett ärende kring överskridna miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Syftet är att ge vägledning inför en anmä-lan, gå igenom rättsreglerna på området och ge tips för att finna information.

Som förening kan vi även påverka luftkvaliteten genom att delta vid prövning av tillstånd och vid detaljplanering. Detta tas dock inte upp här, mer än översiktligt.

Naturskyddsföreningen driver sedan några år tillbaka

ett ärende om hälsofarlig luft på Hornsgatan i Stockholm, en av de gatsträckor i landet som har sämst luft. Natur-skyddsföreningen företräder några medlemmar som lämnat in ett formellt klagomål, med udden riktad mot att myndig-heterna inte tar sitt ansvar för att följa miljökvalitetsnor-merna för utomhusluft. Redan innan ärendet ens avgjorts, har engagemanget hos medlemmarna och Stockholms Naturskyddsförening lett till en rad förbättringar. Sättet att arbeta med frågan kan därför vara väl värd att pröva på andra platser i landet.


2 3

Kunskapen om luftföroreningar i utomhusluft har ökat och lett till insikter om hur allvarligt de kan skada hälsan. Enligt Miljöhälsorapporten 2009 kan luftföroreningarna leda till en ökad risk att drabbas av och dö i sjukdomar i hjärta, kärl och luftvägar och exponeringen beräknas statistiskt med-föra en förkortad medellivslängd med cirka ett halvt år för Sveriges befolkning.1

Trots tydliga regler kring kvaliteten på utomhusluft så är det vanligt att gränserna för föroreningar överskrids. Som exempel kan nämnas Stockholm där miljökvalitetsnor-merna för kvävedioxid överskrids längs ett tiotal gator och miljökvalitetsnormerna för partiklar (PM10) överskrids på ett tjugotal innerstadsgator. Längs med stadens hårt trafi-

kerade infarts- och kringfartsleder överskrids normerna både för kvävedioxid och partiklar (PM10).2 Stockholm är inte unikt, höga halter av luftföroreningar går att finna i de flesta större städer.

Trafik, uppvärmning och industri är några av de främsta källorna till hälsofarliga föroreningar i utomhusluften. Åtgärder som rör vägtrafiken är viktiga för att minska ut-släppet av luftföroreningar och klara miljökvalitetsnor-merna, speciellt i tätbebyggda områden där trafiken ofta är största källan till de värsta luftföroreningarna. Utsläpp från trafiken är dessutom enklare att härleda till källan och göra något åt än t ex luftföroreningar från andra länder.

Luftföroreningar och hälsan

Huvudproblemet med luften på stadsgator är trafiken. På gator som Hornsgatan förvärras situationen av att luftförorening-arna stängs in mellan husen, så att frisk luft inte för bort partiklar och andra föroreningar tillräckligt effektivt.

1. Miljöhälsorapport 2009, Socialstyrelsen, sid 472. Stockholms Stad: http://miljobarometern.stockholm.se/main.asp?mp=TEMA&mo=2

2


3

Rättslig reglering av kvaliteten på utomhusluft

Miljökvalitetsnormer I dag finns miljökvalitetsnormer för utomhusluft, vatten och buller för att förebygga och åtgärda miljöproblem och för att skydda människors hälsa. Den svenska regleringen av miljökvalitetsnormer har tillkommit som följd av EG-direktiv. Enligt miljöbalkens 5:e kapitel ska miljökvalitets-normerna ange de förorenings- eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

Skillnaden mot andra regler är att miljökvalitetsnormer sätter ett högsta tak för hur dålig miljön får vara på en plats. Om miljökvalitetsnormerna överskrids fler gånger än vad lagen medger, måste myndigheterna göra något åt saken. Avgörande är alltså inte vad var och en släpper ut genom skorstenar eller avgasrör – utan vad den halten av förore-ningar i luft eller vatten är.

Miljökvalitetsnormerna är rättsligt bindande och får inte överskridas efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera angivna tidsperioder.3 Miljökvalitetsnormer kan även anges i riktvärden, de är då inte bindande utan anger förorenings- eller störningsnivåer som ska eftersträvas eller som inte bör överskridas eller underskridas.4

Miljökvalitetsnormer för utomhusluftRegeringen har genom förordning (2001:527) om miljökva-litetsnormer för utomhusluft närmare angivit de normer som ska gälla för luftkvalitet.

Där finns bland annat bestämmelser som för att skydda människors hälsa reglerar nivån av kvävedioxid och par-tiklar (PM10). Dessa föroreningar finns ofta på gaturums-nivå och blir därför påtagliga och skadliga för människor som lever i en stadsmiljö.

Förordningen anger föroreningsnivåer som inte får över-skridas eller som endast får överskridas i viss utsträckning. Gränserna sätts enligt olika medelvärden:

genomsnittet per kubikmeter luft under en timme •(timmedelvärde), genomsnitt per kubikmeter luft under ett dygn (dygns-•medelvärde) eller genomsnitt per kubikmeter luft under ett kalen-•derår (årsmedelvärde).

Miljökvalitetsnormer för kvävedioxidKvävedioxider är en giftig rödbrun gas som bildas vid för-bränning och skadar människor på flera olika sätt via luft-vägarna, när halterna i luften blir höga. I förordningens 4§ anges att kvävedioxid inte får förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 90 mikrogram per kubikmeter luft under en timme (timmedelvärde). Detta värde får över-skridas högst 175 gånger per kalenderår, förutsatt att föro-reningsnivån inte överstiger 200 mikrogram per kubikme-ter luft under en timme mer än 18 gånger per kalenderår.

Kvävedioxid får inte heller förekomma med mer än i genomsnitt 60 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde). Detta får överskridas 7 gånger per kalenderår. Under ett kalenderår får kvävedioxid inte före-komma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 40 mikro-gram per kubikmeter luft (årsmedelvärde).5

De svenska reglerna om miljökvalitetsnormerna för kvä-vedioxid har skärpts något i jämförelse med det som före-skrivs i EU-direktiv.

Miljökvalitetsnormer för Partiklar (PM10)Partiklar i luft orsakar en lång rad hälsoproblem, bland annat allergier, kroniska luftrörssjukdomar och lungcancer. Luftens innehåll av partiklar på 10 mikrometer (0,01 mm) brukar betecknas som PM10 (Particulate Matter 10). De största som kan tränga ned i lungorna har en diameter kring 0,015 mm. Partiklar som kommer från trafiken består bland annat av förbränningsrester från avgaserna och partiklar som slits bort från däck och vägbeläggning.

3. Miljöbalk (1998:808) 5 kap 2§ p. 1 4. Miljöbalk (1998:808) 5 kap 2§ p. 2

5. Förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft 4§


4 5

Enligt förordningens 9§ får partiklar (PM10) inte före-komma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 50 mikro-gram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvär-de). Detta värde får överskridas 35 gånger per kalenderår. Under ett kalenderår får inte partiklar förekomma i utom-husluft med mer än i genomsnitt 40 mikrogram per kubik-meter luft (årsmedelvärde). ÅtgärdsprogramOm en miljökvalitetsnorm inte uppfylls ska ett åtgärdspro-gram tas fram för att komma till rätta med överskridandet. När och hur det ska upprättas och fastställas beskrivs i mil-jöbalken och i förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

Framtagandet av ett åtgärdsprogram går till så att kom-munen meddelar – vilket den har en skyldighet till – Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser om en miljö-kvalitetsnorm kan komma att överskridas i kommunen. Då Naturvårdsverket har fått en underrättelse ska verket un-dersöka behovet av ett åtgärdsprogram enligt reglerna i 5 kap miljöbalken. Om man finner att ett sådant program behövs ska detta rapporteras till berörda länsstyrelser, som i sin tur ska upprätta ett förslag till åtgärdsprogram.6 Efter samråd med myndigheter, kommuner, organisationer, verk-samhetsutövare, allmänheten och övriga som berörs kan åtgärdsprogrammet fastställas. Så har också skett i bland annat Stockholm och Göteborg.

Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att uppfylla före-skrivna miljökvalitetsnormer och i programmet ska anges:

den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas,•de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver •vidta för att miljökvalitetsnormen skall kunna uppfyllas, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åt-•gärderna och när åtgärderna behöver vara genomförda,

de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges •medlemskap i Europeiska unionen.

Myndigheter och kommuner ska sedan inom sina ansvars-områden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärds-program. Åtgärdsprogrammet ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år.

Genomförande och tillsynMyndigheter och kommuner ska säkerställa att de miljö-kvalitetsnormer som meddelats uppfylls när de:

prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser •och anmälningsärenden,utövar tillsyn, eller•meddelar föreskrifter.•

De ska även iaktta miljökvalitetsnormer vid planering och planläggning.

Tillsynen ska säkerställa syftet med miljöbalken och till-synsmyndigheten ska både på eget initiativ och efter anmä-lan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken, föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken och vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.

Inom kommunen är det den kommunala nämnden som ska utöva tillsyn över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken (Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd), med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver till-stånd.7 Framförande av fordon, som är av central betydelse när det gäller överskridande av miljökvalitetsnormer, är inte tillståndspliktigt och faller därför under kommunens till-synsansvar. Det framgår även av bilagan till förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, att de kommu-nala nämnderna utövar den operativa tillsynen rörande andra verksamheter och åtgärder än miljöfarliga verksam-heter, vattenverksamheter eller täkter, som kan orsaka olä-

6. Den länsstyrelse som tagit emot rapporten ska upprätta, eller överlåta till en eller flera kommuner att upprätta, ett förslag till åtgärdsprogram. I vissa undantagsfall ska rapporteringen ske till regeringen istället, detta gäller om

det finns särskilda skäl att det inte ska vara en länsstyrelse eller kommun som

upprättar ett förslag eller fastställer ett åtgärdsprogram.7. Miljöbalken 26 kap. 3 §

4


5

genheter för människors hälsa. Med operativ tillsyn menas den tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd.

Som sagts ovan är miljökvalitetsnormer speciella på det sättet att de reglerar tillståndet i miljön, till exempel den högsta halten av luftföroreningar, till skillnad från andra delar av miljöbalken som reglerar utsläpp och utsläppskäl-lor. Det betyder att myndigheterna ska se till att åtgärder utförs om normerna överskrids, även om industrier eller verksamheter följer sina tillstånd.

Om det redan gått så långt som i Göteborg och Stockholm, och det redan fastställts ett åtgärdsprogram så är det fort-

farande tillsynsmyndighetens ansvar att se till att miljökva-litetsnormerna för utomhusluft uppfylls. Det kan ju vara så att åtgärdsprogrammet inte innehåller tillräckliga åtgärder eller att åtgärdsprogrammet inte genomförts.

Som tidigare nämnts vilar reglerna om miljökvalitets-normer för utomhusluft ytterst på bestämmelser i EG-direktiv.8 Flera av direktivets regler är ovillkorliga och pre-cisa vilket innebär att de ska tillämpas både av myndigheter och i domstol i ärenden där miljökvalitetsnormerna inte efterföljs även om reglerna inte skulle vara korrekt införda i svensk lag (reglerna har så kallad direkt effekt).

8. Direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa upphäver och

ersätter direktiv 96/62/EG om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten och direktiv 1999/30/EG (EN) om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid

och kväveoxider, partiklar och bly i luften.


6 7

Information om luftkvaliteten och dess hälsoeffekter

Varje kommun ska kontrollera att miljökvalitetsnormerna för utomhusluft uppfylls inom kommunen. Kontrollen ska göras genom mätningar, beräkningar eller annan objektiv uppskattning.9

Mätning av utomhusluft ska göras i städer med mer än 250 000 invånare och i tätbebyggda områden med en be-folkningstäthet som gör det motiverat att utvärdera och säkerställa luftkvaliteten. I andra områden ska mätning ske så snart det kan antas att en föroreningsnivå som anges i miljökvalitetsnormerna kan komma att överskridas.10

Enligt EG-direktiv så ska medlemsstaterna se till att all-mänheten och berörda organisationer i god tid får tillräck-lig information om luftkvaliteten och den ska tillhandahål-las kostnadsfritt via lättillgängliga medier.11 I svensk rätt har denna skyldighet förts in i förordningen om miljökva-litetsnormer för utomhusluft. Kommunerna ska genom Internet eller press eller på annat lämpligt sätt informera om koncentrationerna av kvävedioxid och kväveoxider, sva-veldioxid, kolmonoxid, bly, bensen, partiklar, arsenik, kad-mium, nickel och bens(a)pyren. Informationen ska alltid innehålla uppgifter om:

överskridanden av de föroreningsnivåer som anges i •miljökvalitetsnormerna,överskridanden av tröskelvärden för information av-•seende svaveldioxid och kvävedioxid,vilken bedömning som kommunerna gör i fråga om •överskridanden, ocheventuella följder för människors hälsa.•

Informationen ska vara tillgänglig för allmänheten eller andra som är berörda eller har intresse av den. Detta innebär att värdena från mätstationer ska publiceras. Exempelvis görs detta för Luleå på Luleå kommuns hemsida och för Göteborg på Göteborgs stads hemsida.

Inför en anmälan av överskridna miljökvalitetsnormer är det viktigt att ta reda på om det finns något upprättat och fastställt åtgärdsprogram för området och om den i så fall efterföljts. Åtgärdsprogram har fastställts för bland annat Göteborg, Stockholm och Malmö. För att ta reda på infor-mation om åtgärdsprogram för ett område kan ni vända er till länsstyrelsen eller Naturvårdsverket. Det går ofta att hämta hem dokument från deras hemsidor. Ta reda på om det finns något gällande åtgärdsprogram, eller om man rentav håller på att ta fram ett.

Information om luftföroreningars hälsoeffekter finns att läsa om i flera rapporter och studier. Här är några (se vi-dare under litteratur och länkar):

Miljöhälsorapport 2009, Socialstyrelsen •Hälsoeffekter av partiklar, Tilläggsprogram 2006, SLB-•Analys 2007Lungcancer i Stockholm (”LUCAS-studien”)•

Det finns även så kallade luftvårdsförbund som kan bidra med en hel del information om luftkvalitet och åtgärdspro-gram och mycket av deras information finns tillgängligt på hemsidor på Internet. Luftvårdsförbund är sammanslut-ningar av företag, kommuner, myndigheter och andra in-tressenter som bedriver övervakning av luftföroreningar och samlar information om dess påverkan på miljö och hälsa.

9. Förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft, 10 §10. Förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft, 11-12 §§11. Direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa, Artikel 26

6


7

Att driva ett ärende om miljökvalitetsnormer för utomhusluft

För att hindra att miljökvalitetsnormerna för utomhusluft överskrids krävs det att tillsynsmyndigheten vidtar lämp-liga åtgärder. Om det är nödvändigt ska den kommunala nämnden i egenskap av tillsynsmyndighet förelägga verk-samhetsutövare att vidta lämpliga åtgärder redan när det föreligger en risk för överskridande. Överskridande av nor-merna kan också innebära att ett åtgärdsprogram behöver upprättas. Finns det redan ett åtgärdsprogram som inte följs kan den kommunala nämnden behöva förelägga verksam-hetsutövaren att genomföra de åtgärder som har fast-ställts.

Vi som förening kan i samverkan med berörda personer ur allmänheten bidra till att myndigheter och kommuner tar sitt ansvar genom att trycka på om upprättande av åt-gärdsprogram, be tillsynsmyndigheten att vidta åtgärder och lämna in en anmälan om ingen förändring sker.

Rätt att föra talanEn ideell förening har i nuläget inte möjlighet att själva föra talan i ett ärende gällande tillsyn av miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Allmänheten har däremot enligt 26:e ka-pitlet i miljöbalken rätt att vända sig till tillsynsmyndighe-ter när de anser att det föreligger brister i efterlevnaden av miljörättsliga bestämmelser. Vid en anmälan ska den kom-munala nämnden i nödvändig utsträckning kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken efterlevs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.

Då de svenska reglerna om luftkvalitetsnormer vilar på EG-direktiv kan EG-domstolens uttalanden användas för att stärka vår sak. EG-domstolen har i en tolkning av direk-tivbestämmelserna menat att enskilda som är omedelbart berörda har rätt att kräva att behöriga myndigheter upprät-tar en handlingsplan om det finns risk att miljökvalitets-normerna för partiklar (PM10) överskrids. Myndigheterna har också en skyldighet att genom en kortsiktig handlings-plan vidta lämpliga åtgärder för att minimera risken för att

gränsvärden eller tröskelvärden överskrids.12

Anmälare av överskridande av miljökvalitetsnormFör att driva ett ärende som detta behöver vi engagera män-niskor som är direkt berörda och vars hälsa påverkas nega-tivt av att leva i områden med höga luftföroreningar, så kallade sakägare, som kan göra en anmälan.

Det underlättar i ärendet om anmälarna bor i omedelbar närhet till någon av mätstationerna som visat på höga luft-föroreningshalter och olagligt överskridna miljökvalitets-normer för utomhusluft. På det sättet är det enklare att visa i vilken utsträckning de boende utsätts för skadliga förore-ningar. Medlemmar i Naturskyddsföreningen som bor i området kan fungera som sakägare, men om föreningen saknar medlemmar i området där luftkvalitetsnormerna överskridits så vänd er till andra personer som lever där.

Ta kontakt med de berörda för att höra om det finns in-tresse i bland dem att driva frågan. Flera sakägare är att föredra för att ni säkert ska kunna fortsätta driva ärendet även om någon exempelvis flyttar. Det är också ofta roli-gare och mer motiverande att göra en anmälan tillsammans med andra. Ta fram ett förslag på en anmälan till kommu-nen inför mötet med berörda och diskutera om de själva ska stå som avsändare eller om de vill att företrädare från Naturskyddsföreningen ska ha fullmakt att driva ärendet.

Vad en anmälan bör innehålla:Anmälarnas namn och adress.•Vem som är ombud.•Vad ert yrkande är; vad ni vill att kommunen ska be-•sluta om för att komma till rätta med överskridande av miljökvalitetsnormerna för utomhusluft. Exempelvis att förelägga verksamhetsutövare att vidta nödvändiga åtgärder; att förelägga verksamhetsutövare att genom-föra åtgärder som lagts fast i åtgärdsprogram; att åt-gärdsprogram ska tas fram. 13

Skälen till anmälan: att miljökvalitetsnormerna för •

12. Mål C-237/07 Dieter Janecek mot Freistaat Bayern 13 Att kräva att kommunen ska ”förelägga verksamhetsutövarna att vidta

nödvändiga åtgärder” är ett sätt att uttrycka sig som gör att kommunen inte kan avfärda klagomålet med att man tänker åstadkomma bättre luft på något

annat sätt än just det man föreslår. Om man t.ex. kräver att kommunen ska förbättra luften genom att leda om trafiken, så kan kommunen avslå anmälan genom att påstå att man tänker använda andra metoder.


8 9

Efter det att en anmälan lämnats in till kommunen om att luften är så dålig att reglerna om miljökvalitetsnormer över-skrids, kan det bli en lång skriftväxling innan kommunen går till beslut. Det är vanligt att anmälan skickas på ”remiss” till andra för att samla in synpunkter. En sådan remiss kan bland annat skickas till ”verksamhetsutövare”, i det här fallet de som ansvarar för vägen med luftföroreningsproblem – Vägverket eller kommunens egen trafiknämnd. Ni kan också ges tillfälle att svara på remissvaren, och så vidare. Denna process kan ta lång tid. I bilden har vi använt de vanligaste beteckningarna ”miljöförvaltning” respektive ”miljönämnd”. Dessa har emellertid ofta olika namn i olika kommuner, som ”tekniska nämnden” eller liknande.

8


9

utomhusluft överskridits, att åtgärdsprogram inte följs, att luftföroreningarna leder till allvarliga hälsoeffekter etc.Varför ni menar att anmälarna kan påkalla åtgärder. •Redogör för hur de är berörda. För fram information om mätningar som visar att nor-•merna överskrids där anmälarna vistas. Visa att det inte är någon tvekan om att de utsätts för höga luft-föroreningshalter. Visa hur ofta överskridanden gjorts och hur många av •dessa som är olagliga.Hänvisa i så stor utsträckning som möjligt till lagstift-•ning, förordningar, föreskrifter, EG-direktiv, förarbe-ten, rättspraxis och annat som kan stärka anmälarnas sak. Visa att det är väldokumenterat att föroreningsnivå-•erna innebär kraftigt förhöjda risker för sjukdomar och förtida död. Ni kan hänvisa till rapporter och medicin-ska underlag. Var noga med att visa var uppgifterna kommer ifrån.Underteckna klagomålet.•Då ni som ombud företräder andra ska fullmakt för det •ges in. Om ni som en krets med färre än 2000 medlem-mar företräder de klagande ska ni även be om fullmakt från föreningens länsförbund.

När anmälan är klar skickas den till miljö- och hälsoskydds-nämnden

Kommunens beslutDå kommunen fått in en anmälan ska de lägga upp ett ären-de. Ärendet kan sedan behandlas på så sätt att miljöförvalt-ningen remitterar klagomålet till berörda verksamhetsutö-vare för att de ska inkomma med synpunkter. Därefter får de klagande – det vill säga vi – ge synpunkter på yttrandena och sedan skriver förvaltningen ett förslag till beslut. Ledamöter i den kommunala nämnden lägger ofta fram

flera egna förslag innan de genom omröstning tar ett be-slut.

Överklagande av ett beslut Om kommunens beslut går de klagande emot får det över-klagas av den som beslutet angår (detta gäller för parter och andra sakägare). Beslutet överklagas till länsstyrelsen men överklagandet ska skickas in till kommunen som prövar om det kommit in i rätt tid (en så kallad rättidsprövning). Har handlingarna kommit in i tid så ska kommunen skicka dessa vidare till länsstyrelsen om nämnden inte själva ändrar beslutet på det sätt ni begärt.

Det är viktigt att överklagandet kommer in i rätt tid. För att det ska kunna tas upp till prövning måste det ha kommit in till kommunen inom tidsfristen, som brukar vara tre veckor från det att ni tagit del av beslutet. Läs noga den be-svärshänvisning som ska vara bifogad beslutet, av den fram-går hur överklagandet ska ske och när överklagande ska ha kommit in.

Ett överklagande bör innehålla:Vilket beslut som överklagas och vilken myndighet •som har fattat beslutet.Ärendets diarienummer.•Namn och adress på klagande.•Vem som är ombud.•Varför ni anser att beslutet ska ändras och vilken änd-•ring i beslutet ni vill ha. Uppgifter som har betydelse för ärendet men som tidi-•gare inte getts in.Av vilken anledning de boende har rätt att klaga på •beslutet.Undertecknande av anmälaren eller ombud.•Fullmakt för ombud.•

Om ni inte hunnit färdigställa ett överklagande så skicka ändå in det ni har och begär anstånd i fyra - fem veckor med att komma in med kompletteringar. Om ni missat att skicka


10 11

in ett överklagande i tid har ni tyvärr förlorat möjligheten till att överklaga. Kompletteringar skickas direkt till läns-styrelsen.

Andra beslut som går att överklaga med stöd av reg-lerna om miljökvalitetsnormerOvan har vi beskrivit hur man kan arbeta genom att starta med en anmälan till kommunen. Men det finns även andra sätt att arbeta juridiskt med miljökvalitetsnormer, som vi inte ska gå närmare in på men ändå bör nämna. Som nämnts måste miljökvalitetsnormerna ”säkerställas” när myndig-heter och kommuner tar beslut om en rad olika miljöpåver-

kande verksamheter, bland annat tillstånd, detaljplaner och arbetsplaner för vägar.

Det innebär att sådana beslut kan överklagas med hän-visning till att reglerna om miljökvalitetsnormer överskrids. Det behöver inte röra sig om utsläpp från industrier eller förbränningsanläggningar för att reglerna ska få betydelse, även väg- eller byggprojekt som innebär ökade luftförore-ningar eller låser in luftrum på ett sådant sätt att luften för-sämras kan angripas på denna grund. Hittills har det varit svårt att få domstolarnas gehör för dylika överklaganden, men i ett ärende i Göteborg fick ett lokalt avfallsbolag krav på sig att styra transporterna mot miljövänligare fordon. 14

14. Renova, 2007-02-14 Miljööverdomstolen Mål nr M6043-05.

10


11

Att sätta fokus på frågan

I ett ärende om miljökvalitetsnormer för utomhusluft kan det vara en idé att försöka komma ut i media för påverkan parallellt med den rättsliga processen. Här nedan är några tips på hur ni kan gå tillväga.

Skriv pressmeddelande och skicka till tidningar, TV •och radio. Särskilt lokalmedia är viktig.Kontakta media och beskriv situationen. Vänd er gärna •till journalister som bevakat liknande frågor innan.Skriv egna debattartiklar, med andra föreningar eller •med lokala kända personer.

Starta ett upprop.•Skriv insändare.•Starta en kampanj med boende: låt vita tygstycken •hänga från fönster eller något annat som kan synlig-göra den förorenade luften.Skriv och dela ut flygblad.•Skapa en webbsida om kampanjen•Anordna torgmöte (tillstånd söks hos polismyndighe-•ten): tillsammans med länsförbund, kretsar, sakägare och andra engagerade.

På Hornsgatan i Stockholm hängde de boende ut hundratals vita skynken för att stödja Naturskyddsföreningens anmälan och protestera mot den hälsofarliga luften. Tanken med de vita skynkena var att man skulle märka hur luftföroreningarna gradvis smutsade ner dem. Snart var de betänkligt gråa.


13

Rättsregler:Direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa Miljöbalk (1998:808)Förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utom-husluftNaturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av miljökvali-tetsnormer för utomhusluft; NFS 2007:7

Litteraturtips:Miljöhälsorapport 2009, Socialstyrelsen: www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-70Hälsoeffekter av partiklar, Tilläggsprogram 2006, SLB-Analys 2007:http://slb.nu/slb/rapporter/pdf6/lvf2007_014.pdfLungcancer i Stockholm (”LUCAS-studien”), refererad i Epidemiology:September 2000 - Volume 11 - Issue 5 - pp 487-495:En gratisversion av forskarnas artikel kan hämtas på:http://journals.lww.com/epidem/Fulltext/2000/09000/Urba n _ A i r_ Pol lut ion _ a nd _ Lu ng _Ca ncer_ i n _Stockholm.2.aspxLena Gipperth & Håkan Pleijel: Har miljökvalitetsnormer förbättrat utomhusluften?, Naturvårdsverket Rapport 5915 2008. Kan hämtas på:www.swedishepa.se/sv/Nedre-meny/Webbokhandeln/ISBN/5900/978-91-620-5915-6/?epslanguage=SV

Länkar:Naturvårdsverket: www.naturvardsverket.se/sv/Lagar-och-andra-styrmedel/miljokvalitetsnormerLänsstyrelserna: www.lst.se

Regionala luftvårdsförbund:Här kan du hitta uppgifter om miljökvalitetsnormerna överskrids eller ej:

Blekinge läns luftvårdsförbund: http://www5.k.lst.se/luftvardsforbund/Göteborgsregionens luftvårdsprogram: http://www2.gr.to/luftvardsprogrammet/Jönköpings läns luftvårdsförbund: www.lansstyrelsen.se/jonkoping/projektwebbar/luftvardsforbundetKalmar läns luftvårdsförbund: www.lansstyrelsen.se/kalmar/amnen/Miljo/miljosituationen/frisk_luftLuft i Väst: http://liv.vgSörmlands luftvårdsförbund: www.lansstyrelsen.se/sodermanland/luftvardsforbundetVästmanlands läns luftvårdsförbund: www.luftvard-u.orgÖrebro läns luftvårdsförbund: http://www5.t.lst.se/VISInformWebsite/orebrolvf/index.htmÖstergötlands luftvårdsförbund: www.lansstyrelsen.se/ostergotland/projektwebbar/luftvard/

Bilagor:Exempel på anmälan: HornsgatanExempel på överklagande: HornsgatanExempel på fullmakt: Hornsgatan

Stockholms stad Miljö- och hälsoskyddsnämnden Fleminggatan 4 Box 8136 104 20 Stockholm

2008-01-18

Klagomål om överskridna miljökvalitetsnormer för utomhusluft på Hornsgatan i Stockholm Anmälare: N & N.N. Hornsgatan 81 117 26 Stockholm

N.N. Hornsgatan 85 117 26 Stockholm

N.N Hornsgatan 116 117 26 Stockholm Ombud: Oscar Alarik Naturskyddsföreningen Box 4625 116 91 Stockholm Anmälarna upplever betydande problem med luftföroreningarna i och utanför sina bostäder på Hornsgatan. De oroar sig för den kraftigt förhöjda risken att drabbas av lungcancer och andra sjukdomar som den dåliga luftkvaliteten för med sig. De mätningar som ombesörjs av Stock-holms stad omedelbart i anslutning till de klagandes adresser visar att 4 och 9 § i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft överträds regelbundet och i betydande om-fattning. Enligt miljöbalken 5 kap. 3 § är det kommunens uppgift att säkerställa att miljökvali-tetsnormer uppfylls.

Regeringen har i enlighet med miljöbalkens regler fastställt ett åtgärdsprogram för att kom-ma till rätta med överskridanden i Stockholm. Detta var redan vid beslutet otillräckligt för att åstadkomma en efterlevnad av normerna, något som Stockholms stad borde ha framfört till re-geringen och medfört att staden själv tog initiativ till kraftfulla åtgärder. Eftersom åtgärdspro-grammet inte genomförts och inte heller skulle vara tillräckligt om det genomförs, ankommer det nu på miljö- och hälsoskyddsnämnden som tillsynsmyndighet att snarast säkerställa att luft-kvalitén vid de klagandes bostäder hålls inom lagstadgade miljökvalitetsnormer.

Naturskyddsföreningen Swedish Society for Nature Conservation Box 4625, SE-116 91 Stockholm, Sweden Telefon:+46-8-702 65 00 Telefax: +46-8-702 08 55 Hemsida: www.snf.se E-mail: [email protected]

N & N.N. Hornsgatan 81 117 26 Stockholm N.N. Hornsgatan 106 117 26 Stockholm

Naturskyddsföreningen Swedish Society for Nature Conservation

- 2 -

Yrkanden: Att Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd i egenskap av tillsyns-

myndighet snarast förelägger Stockholms stad såsom verksamhetsutövare, och i den mån det behövs andra verksamhetsutövare, att så snart som möjligt vid-ta nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att miljökvalitetsnor-merna för utomhusluft inte överskrids i den delen av Hornsgatan i Stockholm som berör anmälarna.

Att Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd i egenskap av tillsyns-

myndighet så snart som möjligt förelägger Stockholms stad som verksamhetsutövare, och i den mån det behövs andra verksamhetsutövare, att genomföra de åtgärder som regeringen lagt fast i åtgärdsprogram som faller inom kommunens kompetens och som kan förbättra luftsituationen för anmälarna.

Överskridanden av miljökvalitetsnormer på Hornsgatan I förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft anges föroreningsnivåer som inte får överskridas, eller som får överskridas endast i viss angiven utsträckning. Dessa normer överskreds när det gäller kvävedioxid och partiklar (PM10) på Hornsgatan, enligt Stockholms stads egna mätningar under 2006.1 Enligt preliminära uppgifter från SLB analys vid miljöför-valtningen har miljökvalitetsnormerna överskridits även under 2007.2 Normer för kvävedioxid överskrids Enligt förordningens 4 § första stycke 1 får inte kvävedioxid förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 90 mikrogram per kubikmeter luft under en timme (timmedelvärde). Detta vär-de får överskridas högst 175 timmar per halvår. Vid mätstationen på Hornsgatan nr 108 överskreds värdet 672 timmar enligt miljöförvaltningen i Stockholm under 2006, vilket innebär ett klart överskridande av normen. Motsvarande överträdelser skedde 410 timmar på mätstatio-nen på Hornsgatan 85 på andra sidan gatan.3

Enligt samma lagrum p. 2 får inte kvävedioxid förekomma med mer än 60 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde). Detta värde får överskridas högst 7 dygn per kalenderår. Vid mätstationen på Hornsgatan nr 108 överskreds normen 93 dygn under 2006, en-ligt miljöförvaltningen i Stockholm. Motsvarande värden för Hornsgatan 85 var 47 dygn. Även detta är ett allvarligt överskridande av normen.4

Även den norm som gäller normen för årsmedelvärde i p. 3 överskrids. Kvävedioxid får inte förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 40 mikrogram under ett kalenderår. Enligt miljöförvaltningen i staden har man uppmätt att den genomsnittliga halten under 2006 var 50 mikrogram per kubikmeter vid mätstationen på Hornsgatan 108. Motsvarande värden på Horns-gatan 85 var 44 mikrogram per kubikmeter.5 Normer för partiklar (PM10) överskrids I förordningen om miljökvalitetsnormer 9 § anges normerna för inandningsbara partiklar (PM10). Enligt normen får partiklar inte förekomma i utomhusluft med mer än 50 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde). Normen får överskridas högst 35 gånger

1 Luften i Stockholm, Årsrapport 2006, Miljöförvaltningen i Stockholm, mars 2007. 2 Se uttalanden i DN del A, Stockholm, 2007-12-10 3 Luften i Stockholm, Årsrapport 2006, Miljöförvaltningen i Stockholm, mars 2007, sid. 10. 4 Ibid. 5 Ibid.


- 3 -

per kalenderår. Under 2006 skedde överskridanden under 65 dygn på Hornsgatan, vilket utgör en kraftig överträdelse.6

Sammanfattningsvis skedde under 2006 minst 831 överskridande av miljökvalitetsnormer på Hornsgatan, om man räknar enbart mätstationen på Hornsgatan 108. Av dessa överträdelser var 614 olagliga. Överskridandet av miljökvalitetsnormerna drabbar de boende på Hornsgatan De boende på Hornsgatan upplever allvarliga besvär med luftföroreningssituationen på Horns-gatan, genom ett direkt obehag av den dåliga lukten. De hyser också en mycket stark oro över de höga halterna av partiklar och kvävedioxid, som påverkar dem negativt i deras dagliga liv. Vetskapen om att höga luftföroreningsnivåer har ett starkt samband med olika sjukdomar inne-bär en väsentlig sänkning av deras livskvalitet. Detta gäller inte minst de av de klagande som har barn.

Samtliga av anmälarna bor i omedelbar närhet till de mätstationer på Hornsgatan 108 och 85 som använts vid stadens mätning av luftföroreningshalterna. Det råder således inte någon tvekan om att de personligen utsätts för de höga luftföroreningshalter som de överskridna miljökvali-tetsnormerna innebär.

Anmälarnas oro är välgrundad, vilket belysts väl i bland annat en rapport om Hälsoeffekter-na av partiklar av SLB analys, miljöförvaltningen i Stockholms stad.7 I rapporten konstateras att en studie som inkluderade hela befolkningen i Storstockholm visade på signifikanta samband mellan antalet partiklar, som främst kommer från trafikavgaser, och påverkan på antal sjukhus-inläggningar i hjärt- och kärlsjukdom. Andra studier i Stockholmsregionen har visat på samband mellan trafikavgaser och lungcancer, luftvägssjukdomar, barnallergi, försämrad utveckling av lungfunktionen hos barn och astma. Främst påverkas barn, äldre och redan sjuka.8

I studien Lungcancer i Stockholm (”LUCAS-studien”) fann man ett tydligt samband mellan kvävedioxid och lungcancer. Bland de män i Stockholm som varit utsatta för typiska inner-stadshalter av kvävedioxid, det vill säga över 30 mikrogram per kubikmeter (årsmedelvärde) hade cirka 50 procent ökad risk för att 30 år senare få cancer. Det bör jämföras med att årsme-delvärdet för kvävedioxider på Hornsgatan 108 var 50 mikrogram per kubikmeter och 44 mik-rogram på Hornsgatan 85. 1024 fall av lungcancer studerades, vilket motsvarade en svarsfre-kvens på över 85 procent. Faktorer som kunde isoleras och korrigeras var bland annat rökning, yrkesrelaterade faktorer, radonexponering, svaveldioxidexponering och socioekonomiska fakto-rer.9

Det måste således anses vara väl dokumenterat att de föroreningsnivåer som är vid handen på de klagandes bostadsadresser innebär en kraftigt förhöjd risk för sjukdomar och förtida död.

Stockholms stads tillsynsansvar för miljökvalitetsnormerna för utomhusluft I miljöbalken 5 kap. 3 § anges att myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökva-litetsnormer som meddelats uppfylls. Lagstiftarens ordval, att normerna ska ”säkerställas”, är en tydlig markering av att det rör sig om ett oeftergivligt åliggande.10 6 Luften i Stockholm, Årsrapport 2006, Miljöförvaltningen i Stockholm, mars 2007, sid. 26 7 Hälsoeffekter av partiklar, Tilläggsprogram 2006, SLB-Analys 2007 8 Hälsoeffekter av partiklar, Tilläggsprogram 2006, SLB-Analys 2007, sid 5-6 9 Fredrik Nyberg et. al., Urban Air Pollution and Lung Cancer in Stockholm, Epidemiolgy, September 2000, Vol. 11 No. 5. I enlighet med studien bör kvävdioxiderna ses som en indikator även för andra luft-föroreningar, hälsoeffekterna som identifierades hade sannolikt sin grund även i andra luftföroreningar från trafiken. 10 Formuleringens tillkomsthistoria bekräftar detta. I miljöbalksutredningens förlag (SOU 1996:103) an-vändes uttrycket ”se till”, men detta skärptes i miljöbalkspropositionen (1997/98:45) till nu gällande ”sä-kerställa”.


- 4 -

Det framgår av förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft 4 och 5 § att

miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid och partiklar tillkommit till skydd för människors hälsa. Enligt 26 kap. 3 § tredje stycket utövar varje kommun genom den eller de nämnder som full-mäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över bland annat miljö- och hälsoskydd enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd. Framförande av for-don är inte tillståndspliktigt. Kommunen är således tillsynsansvarig över kommunens vägtrafik, åtminstone över de gator och vägsträckor kommunen är väghållare för.

Att kommunen har ett självständigt ansvar att utöva den operativa tillsynen framgår också av punkt B14 i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, enligt vilken det faller på kommunal nämnd att utöva tillsyn på ”andra verksamheter och åtgärder än miljöfarliga verksamheter (…) som kan orsaka olägenheter för människors hälsa”.

Av ovan anförda skäl bör slutsatsen dras att kommun i allt väsentligt är ansvarig för att sä-kerställa att miljökvalitetsnormerna för luft uppfylls.

Enligt miljöbalken 5 kap. 4 och 5 § skall regeringen eller de myndigheter som regeringen be-stämmer upprätta och fastställa ett åtgärdsprogram, om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall kunna uppnås. Så har också skett. Den 9 december 2004 fastställde regeringen ett åtgärds-program för kvävedioxid och partiklar i Stockholms län.11 I en bilaga till beslutet listades ett an-tal åtgärder, som regeringen ansåg borde vara genomförda senast den 31 december 2005.

Åtgärdsprogrammet har dock inte haft avsedd effekt, bland annat därför att de flesta åtgär-derna inte genomförts. Detta fick till följd att Stockholms stads miljöförvaltning skrev fram ett ärende om föreläggande om att vidta åtgärder för att sänka halterna av partiklar riktat mot kommunen själv respektive Vägverket. Föreläggandena stoppades dock av nämnden.12

Att miljökvalitetsnormerna inte efterlevs resulterade i september 2007 i en kritisk rapport från Stockholms stads stadsrevision.13 Revisorerna konstaterade att gränsvärdena alltjämt överskreds, och att det fanns rad brister i stadens samordning av åtgärder, särskilt gällande be-gränsningar av genomfartstrafiken med tunga fordon på Hornsgatan, antalet infartsparkeringar och parkeringspolitik. Revisorerna inskärpte att det finns åtgärder enligt åtgärdsprogrammen som ännu inte prövats trots att åtgärderna borde ha varit genomförda senast vid utgången av år 2005, och att ”om föreslagna åtgärder inte har tillräcklig effekt, måste kommunstyrelsen även agera så att andra åtgärder dessutom prövas”. Revisorerna avslutade med understryka att miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar för att miljökvalitetsnormerna inte överskrids.

Kommunens ansvar att genomdriva miljökvalitetsnormerna utsläcks inte genom framtagande av åtgärdsplan. Lagstiftarens och EU:s intention med åtgärdsplan är att underlätta genomförande av miljökvalitetsnormer, och det finns inte något lagrum som stadgar att tillsynsmyndighets skyldighet att genomdriva de tydligt avfattade miljökvalitetsnormerna skulle minskas på grund av att vissa åtgärder skulle kunna vidtas av andra myndigheter.14 Teknikutveckling och beslutade åtgärder kommer inte att räcka Med anledning av en skriftlig fråga till Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd, be-dömde miljöförvaltningen i ett yttrande ”att beslutade åtgärder inte räcker för att miljökvalitets-normerna ska klaras, och menar att fler åtgärder behöver vidtas”. Yttrandet godkändes av majo-riteten i nämnden i september 2007.15 11 Regeringsbeslut 2004-12-09, M2004/141/Mk 12 Stockholms stads miljönämnd, beslut 2005-09-20. 13 Stadsrevisionen Stockholms stad, Revisionsrapport, Stadens arbete med EU:s normer för partiklar (PM10) och kvävedioxid, DNR 420/149-07. 14 Miljööverdomstolen har i avgörandet M8471-03 den 24 maj 2006 funnit att kommun kan utöva tillsyn över miljökvalitetsnormer även när åtgärdsprogram upprättats och det föreligger delat tillsynsansvar med annan myndighet. Fallet rörde avgasrening för fartygsmotorer i Helsingborgs hamn. 15 Stockholms stads Miljö- och hälsoskyddsnämnd 2007-09-18, Yttrande svar på skriftlig fråga från Åsa Romson (mp)


- 5 -

Att normerna inte kommer att klaras av med idag beslutade åtgärder, teknikutveckling eller genom väntade styrmedelsbeslut från regering och riksdag bekräftas i rapporten ”Utsläpp och halter av kväveoxider och partiklar på Hornsgatan”, även den från 2007.16 Förutsatt att trafiken inte ökar ytterligare förväntas situationen emellertid förbättras när det gäller efterlevnaden av kvävedioxidnormerna. Men även om trafiken inte ökar, förbättras inte luftkvaliteten tillräckligt för att miljökvalitetsnormerna för PM10 ska klaras av, enligt samma rapport.17

Stockholms stads misslyckande med att komma till rätta med luftföroreningssituationen för-klaras ibland med att man utreder andra, mer kostnadseffektiva åtgärder. Stora förhoppningar har sålunda knutits från stadens sida om att man på kemisk väg ska lyckas minska uppvirvlingen av partiklar från vägbanan. Staden och Vägverket redovisade i en rapport i oktober 2007 försök med dammbindande medel.18 Av rapporten framgår att spridning av CMA (calcium-magnesiumacetat) sänkte luftföroreningshalterna, men inte tillräckligt för att reducera överskridna miljökvalitetsnormer. 2007 års försök med MgCl2 (magnesiumklorid) nådde positi-va resultat, men försöket fick avbrytas i förtid på grund av att behandlingen ledde till halka. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det fortfarande efter fem års försök är ytterst osäkert om dammbindningsmedel kan användas för att förbättra luftkvaliteten i Stockholm. Boende på Hornsgatan har rätt att kräva att miljökvalitetsnormen efterlevs Genom detta klagomål till miljöförvaltningen i Stockholms stad vill anmälarna nyttja sin lag-stadgade rätt att kräva rättelse när miljökvalitetsnormer överskrids på ett sådant sätt att de drab-bas. Denna verkan av en anmälan framgår av miljöbalkens 26 kap. 1 § andra stycket.

Bestämmelsen ändrades efter förslag i Prop. 2004/05:65. I enlighet med förslaget ändrades bestämmelsen så att det förtydligades att tillsynsmyndighet har en plikt att kontrollera samt vid-ta åtgärder efter anmälan. Av propositionens lagkommentar framgår det att det handlar om en rätt för allmänheten att vända sig till tillsynsmyndigheter när de anser att det föreligger brister i efterlevnaden av miljörättsliga bestämmelser.

”Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgär-der som behövs för att åstadkomma rättelse.”

I kommentaren till bestämmelsen i samma prop. skrivs:

”Tillägget är menat att förtydliga den rätt allmänheten har att vända sig till till-synsmyndigheter när de anser att det föreligger brister i efterlevnaden av miljö-rättsliga bestämmelser, i enlighet med kraven i Århuskonventionen artikel 9.3. Tillsynsmyndighetens skyldighet att agera är ett viktigt led i det svenska system som byggts upp för att allmänheten och enskilda skall kunna få myndigheters handlande och underlåtenheter att handla granskade av oberoende organ, t.ex. JO.”

Att myndighet verkligen måste lägga upp ett ärende och avsluta detta med ett överklagbart be-slut som kommuniceras med anmälaren, framgår även tydligt av ett antal av Justitieombuds-mannens utlåtanden.19 16 Utsläpp och halter av kväveoxider och partiklar på Hornsgatan, Miljöförvaltningen och Trafikkonto-ret, SLB 4:2007. 17 Ibid avsnitt 7. 18 Försök med dammbindning längs E4/E20 vid L:a Essingen 2007, Michael Norman & Christer Johans-son, Miljöförvaltningen i Stockholm oktober 2007. 19 Se t.ex. JO 2001-07-02 (dnr. 1017-2002), JO 2002-02-28 (dnr. 2484-2487-2001), JO 2001-11-07 (dnr. 945-2000)


- 6 -

EG-domstolen har också i flera avgöranden gjort klart att direktiv om miljökvalitetsnormer ska genomföras i nationell rätt på ett sådant sätt att berörda personer ska kunna hänvisa till dem i nationella domstolar för att genomdriva sina rättigheter. Eftersom det framgår av motiv och lagtext att bestämmelserna i miljöbalkens 5 kap. ska genomföra direktiven ifråga, måste de svenska reglerna anses inrymma en rätt för berörda att åberopa reglerna i domstol och med hjälp av dessa kunna kräva effektiva åtgärder:

”Whenever the exceeding of limit values could endanger human health, the per-sons concerned must be in a position to rely on mandatory rules in order to be able to ascertain their rights”.20

EG-domstolens stränga tolkning av medlemsstaternas skyldigheter har i litteraturen karakterise-rats som att bestämmelsen har ”direkt effekt”. Frågan om direkt effekt belyses utförligt i målet om Waddenzee.21 I det målet pekade generaladvokaten Kokott på att enligt fast rättspraxis i EG-domstolen har en direktivbestämmelse direkt effekt om den till sitt innehåll är ovillkorlig och tillräckligt precis.22 I målet ansågs det finnas ett utrymme för skön för medlemsstaterna vid valet av åtgärder, men det är inte större än att det kan bedömas inom ramen för en domstolsprövning.

I Tysklands högsta administrativa domstol bekräftades nyligen att direktiven om miljökvali-tetsnormer har genomslag i nationell rätt på ett sådant sätt att en enskild har rätt att kräva av den kommunala tillsynsmyndigheten ska säkerställa att luften vid hans bostad håller sig inom miljö-kvalitetsnormerna.23 Personen ifråga bodde 900 meter från en luftmätningsstation längs en kraf-tigt trafikerad gatusträcka i München. En fråga om förhandsavgörande i frågan ska inom kort avgöras av EG-domstolen:24

”Artikel 7 Absatz 3 der Richtlinie 96/62 ist dahin auszulegen, dass in einem Fall wie demjenigen des Ausgangsverfahrens den von einer Grenzvertüberschrei-tung betroffenen Dritten ein subjektives Recht auf ermessenskonforme Aufstel-lung des Aktionsplans eingeräumt werden muss. Der Aktionsplan muss diejeni-gen Maßnahmen umfassen, die notwendig und geeignet sind, dass die verbindli-chen Grenzwerte so rasch als möglich wieder eingehalten werden können”.

Sammanfattningsvis kan ”direkt effekt” beskrivas som skyldigheten för myndigheter att tilläm-pa relevanta bestämmelser i gemenskapsrätten, antingen som rättsregler som ska följas i målet eller också som en utgångspunkt för den juridiska bedömningen. Det är alltså fråga om genom-slagskraften hos de direktivbestämmelser som är ovillkorliga och tillräckligt precisa. Den natio-nella domstolen ska tillämpa den direkta effekten ex officio. Stockholm 18 januari 2008 Oscar Alarik Miljörättsjurist, Naturskyddsföreningen

20 Mål 361/88 Kommissionen mot Tyskland [1991] ECR I-02567 och mål 59/89 Kommissionen mot Tyskland [1991] ECR I-02608. Skyldigheten att tolka nationell rätt i enlighet med EG-rätten brukar kallas fördragskonform eller direktivkonform tolkning, och har lagts fast i en rikhaltig praxis i EG-domstolen. Se EU-rättslig metod, Jörgen Hettne m.fl. Norstedts juridik 2005 sid. 104 ff. 21 Se även Linster (C-287/98) p. 32, WWF (C-435/97) p. 68 och Kraaijeveld (C-72/95) pp. 22-24. 22 Kokott i Waddenzee (C-127/02) p. 128 med hänvisning till rättspraxis. 23 Bundesverwaltungsgericht, urteil 27 September 2007, Dieter Janece gegen Landeshauptstadt München. 24 Förhandsavgörande den 4 september 2007, C 237/07


- 7 -

Bilagor: Fullmakt från sakägarna Fullmakt från Naturskyddsföreningen Kopior för kännedom till: Stockholms stads stadsledningskontor Stockholms stads trafikkontor Naturvårdsverkets rättsavdelning EU-kommissionen, miljödirektoratets rättsavdelning Vägverket Uppsala Universitet Göteborgs Handelshögskola Stockholms Universitet Miljödepartementet European Environmental Bureau

Länsstyrelsen i Stockholms län

Box 22067

104 22 Stockholm

Stockholm den 8 juni 2009

Länsstyrelsens Dnr: 505-09-38440

Kompletterat överklagande av Stockholms Stads beslut om klagomål om överskridna mil-jökvalitetsnormer på Hornsgatan

Klagande: N.N.

Hornsgatan 85

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 116

117 26 Stockholm

Ombud:

Motpart:

Saken:

Överklagande

N. & N. N.

Hornsgatan 81

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 106

117 26 Stockholm

2

1. Yrkanden

1.1 Naturskyddsföreningen yrkar på att länsstyrelsen ändrar beslutet i Stockholms Stads Miljö-

och hälsoskyddsnämnden på så sätt att föreningens yrkanden i klagomålet tillgodoses:

Att Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd i egenskap av tillsynsmyn-

dighet snarast förelägger Stockholms stad såsom verksamhetsutövare, och i den

mån det behövs andra verksamhetsutövare, att så snart som möjligt vidta nöd-

vändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att miljökvalitetsnormerna för

utomhusluft inte överskrids i den delen av Hornsgatan i Stockholm som berör

anmälarna.

Att Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd i egenskap av tillsynsmyn-

dighet så snart som möjligt förelägger Stockholms stad som verksamhetsutöva-

re, och i den mån det behövs andra verksamhetsutövare, att genomföra de åtgär-

der som regeringen lagt fast i åtgärdsprogram som faller inom kommunens

kompetens och som kan förbättra luftsituationen för anmälarna.

1.2 I andra hand yrkar föreningen på att länsstyrelsen upphäver beslutet och återförvisar det

till kommunen för förnyad handläggning.

2. Bakgrund

De boende på Hornsgatan i Stockholm har under ett antal år levt med luftföroreningshalter

som är dokumenterat hälsofarliga, trots att det finns tydliga regler i miljöbalken och dotterför-

ordningar som sätter gränser för hur höga halterna av de allvarligaste luftföroreningarna får

vara.

I förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft anges föroreningsnivåer som

inte får överskridas, eller som får överskridas endast i viss angiven utsträckning. Dessa normer

har överskridits när det gäller kvävedioxid och partiklar (PM10) på Hornsgatan, enligt Stock-

holms stads egna mätningar under såväl 2006, 2007, 2008 och 2009.

Det finns också regler om vad som ska göras när halterna överskrids, och vilka myndigheter

som bär ansvaret för detta. Miljölagstiftningen pekar ut kommunen som ansvarig att utöva till-

syn över efterlevnaden av hälsoskyddande regler, som miljöbalkens miljökvalitetsnormer för

luft. Trots att ett antal år nu passerat sedan reglerna om miljökvalitetsnormer skulle ha varit

uppfyllda, har kommunen underlåtit att ta till annat än marginella åtgärder. Kommunen har

rentav förvärrat situationen under tidsperioden genom att ge lov till byggnader som försämrat

genomströmningen av luft på Hornsgatan, och ökat trafikmängderna genom att låta bygga par-

keringshus och öka antalet parkeringsplatser i omedelbar anslutning till området. Detta trots att

situationen redan är allvarlig för de boende på Hornsgatan. Det rör sig om statistiskt säkerställt

kraftigt förhöjda risker för cancersjukdomar, kroniska luftvägssjukdomar, allergier och förtida

död. Särskilt barn, gamla och redan sjuka drabbas.

De boende på Hornsgatan upplever allvarliga besvär med luftföroreningssituationen på Horns-

gatan genom ett direkt obehag av den dåliga lukten. De hyser också en mycket stark oro över

de höga halterna av partiklar och kväveoxider, som påverkar dem negativt i deras dagliga liv.

Vetskapen om att höga luftföroreningsnivåer har ett starkt samband med olika sjukdomar in-

3

nebär en väsentlig sänkning av deras livskvalitet. Detta gäller inte minst de av de klagande

som har barn.

Fem av Naturskyddsföreningens medlemmar på Hornsgatan valde därför i januari 2008 att

lämna in ett klagomål om de hälsofarliga luftföroreningshalterna, biträdda av föreningens ju-

rist. Samtliga bor omedelbart i närheten av den mätstation som kommunen har uppställd på

Hornsgatan för att mäta luftföroreningshalterna. Det råder alltså inte någon tvekan om att de

klagande under flera år drabbats av luftföroreningar som överskrider de nivåer som lagts fast i

lagen.

Sedan klagomålet lämnades in i januari 2008, har EG-domstolen avgjort ett liknande ärende

som rörde en boende utmed en motorled i München. Domstolen avgjorde till den klagandes

fördel. Dessutom har EU-kommissionen initierat rättsliga åtgärder mot Sverige och ett antal

andra medlemsländer för underlåtenhet när det gäller att genomföra gemenskapens luftkvali-

tetsdirektiv, som ligger till grund för de flesta av miljökvalitetsnormerna i miljöbalken.

Efter en längre tids skriftväxling avslog Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd i april

2009 föreningens klagomål, med en förhållandevis oklar beslutstext. Beslutet kan dock inte ut-

läsas på annat sätt än att föreningens yrkanden tillbakavisats.

Nämnden tillstyrkte i stort sett samtliga led föreningens redogörelse för rättsläget, utom på tre

avgörande punkter.

Nämnden ansåg att staden inte kunde anses ha någon skyldighet att genomföra det av

regeringen beslutade åtgärdsprogrammet1, eftersom det inte finns någon uttrycklig be-

stämmelse om att kommunen utövar tillsynsansvar över åtgärdsprogram.

Nämnden tillstyrkte visserligen att kommunen har tillsynsansvar över luftföroreningar

från trafiken, men ansåg ändå att kommunen inte kunde anses skyldig att förelägga

verksamhetsutövarna (d.v.s. framförallt stadens egen trafiknämnd som väghållare) att

genomföra lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de överskridna normerna för

partiklar (PM10), eftersom kommunen inte har kompetens att utfärda restriktioner mot

användande av dubbdäck. De möjliga åtgärder som kommunen skulle kunna tillgripa

skulle innebära olämpliga följdverkningar på andra platser i staden.

Den tredje invändning som miljö- och hälsoskyddsnämnden framförde i beslutet gällde

normerna för kvävedioxid. Nämnden gick därvid emot det tjänsteutlåtande som låg till

grund för beslutet. Miljö- och hälsoskyddskontoret ansåg i tjänsteutlåtandet att det

fanns fog för att kommunen skulle genomföra åtgärder för att komma tillrätta med den

tyngre lastbilstrafiken på Hornsgatan, som ett medel att förbättra situationen när det

gäller efterlevnaden av normerna för kvävedioxid. Nämnden ansåg emellertid att stati-

stiken avseende fordonsfördelningen på Hornsgatan behövde förbättras. Det framgår

inte av beslutet vad nämnden avser att göra om nya mätningar bekräftar de befintliga

uppgifterna som visar att de få procenten tung lastbilstrafik bidrar med oproportioner-

ligt stor andel av kväveoxidutsläppen.

1 Regeringens beslut 2004-12-09, Åtgärdsprogram avseende miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid

och partiklar i Stockholms län M2003/1891/Mk, M2004/141/Mk. Regeringsbeslutet grundade sig på ett

förslag från Länsstyrelsen i Stockholms län.

4

3. Grunder för Naturskyddsföreningens överklagande

Naturskyddsföreningen och de klagande är av den bestämda uppfattningen att kommunens be-

slut är att uppfatta som ett avslag, och att det är ett felaktigt beslut.

Föreningen understryker vidare att Stockholms stad medgivit det materiella rättsläget, så tillvi-

da att flera av miljökvalitetsnormerna har överskridits under ett antal år, närmare bestämt nor-

merna för partiklar (PM10) och kvävedioxid. Staden har även medgivit att de klagande har en

befogad anledning att klaga, eftersom de bevisligen är personligen drabbade av så höga luft-

föroreningshalterna att det föreligger risk för skador och förtida död. Vidare har nämnden vid-

gått att rättsituationen är sådan att de klagande har en lagstadgad rätt att kräva rättelse, samt att

kommunen har tillsynsansvar för överskridanden av miljökvalitetsnormer för luft och hälsofar-

liga luftföroreningar. Dessa frågor är alltså ostridiga i ärendet.

När det gäller dessa frågor hänvisar föreningen således till det klagomål som ingavs till kom-

munen i januari 2008 och skriftväxlingen i ärendet. Fortsättningsvis behandlar föreningen de få

invändningar som nämnden haft mot klagomålet, det vill säga de skäl nämnden framfört, eller

får anses ha framfört, till stöd för att inte ingripa mot de olagliga luftföroreningshalterna på

Hornsgatan i Stockholm.

3.1 Frågan om staden har någon skyldighet att genomföra det av regeringen beslutade åtgärds-programmet

Miljö- och hälsoskyddsnämnden medger att kommunen helt eller delvis pekats ut som ansvarig

för åtgärder i åtgärdsprogrammet som inte genomförts. Nämnden hävdar emellertid att man

inte är tillsynsmyndighet över det av regeringen inrättade åtgärdsprogrammet, och därför kan

bortse från yrkandet om att kommunen ska genomföra de åtgärder som lagts fast i åtgärdspro-

grammet. Kontoret stödjer sig därvid på ett resonemang om att åtgärdsprogram saknar uttryck-

lig angiven tillsynsmyndighet i tillsynsförordningen.

Frågan om i vilken grad åtgärdsprogrammen är bindande var en omdiskuterad fråga i doktrinen

i början av 2000-talet, men frågan om åtgärdsprogrammens status får till stor del anses avgjord

efter den lagändring som trädde i kraft december 2003. Lagändringen syftade till att tydliggöra

myndigheters och kommuners ansvar för att genomföra åtgärdsprogrammen.2

Miljöbalken 5 kap. 8 § stadgar att kommuner ”skall inom sina respektive ansvarsområden vid-

ta de åtgärder som behövs enligt det åtgärdsprogram som fastställts enligt 5 §”.

I författningskommentaren till propositionen uttalas att:

”Bestämmelsen som sådan innebär att myndigheter och kommuner, inom sina respektive kom-

petensområden, skall vidta de åtgärder som behövs enligt programmet. Det kan vara fråga om

vitt skilda åtgärder, t.ex. att intensifiera tillsynen, ansöka om omprövning av villkor eller utfär-

da föreskrifter.” 3

Vidare uttalas att:

2 Prop. 2003/04:2, Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. I propositionen uttalar regeringen bland

annat att ändringarna syftar till att ”myndigheters och kommuners ansvar för att programmen fullföljs

blir tydligare” (sid. 1). 3 Prop. 2003/04:2, sid 34.

5

”Om en kommun faktiskt ansvarar för en verksamhet, blir det kommunen som får genomföra

de praktiska åtgärderna.”

Ordalydelsen av lagen och förarbetena är således samstämmiga i att kommuner ska genomföra

åtgärder som fastställts i åtgärdsprogram, så länge de behövs. I de fall kommunen själv är

verksamhetsutövare – som är fallet med de vägar kommunen är väghållare för – ska kommu-

nen själv genomföra åtgärderna. Dessa bestämmelser bör dessutom – i den mån något tolk-

ningsutrymme över huvud taget kan sägas existera beträffande kommuns genomförandeansvar

– läsas i ljuset av principen om EG-konform tolkning.

Det framgår emellertid att ett åtgärdsprogram inte ger kommunen några nya legala befogenhe-

ter. Åtgärdsprogrammen har inte heller rättsverkan gentemot enskilda, utan måste omsättas i

andra beslut. Kommunen är därvid hänvisad till att genomföra åtgärdsprogrammet med de

verktyg kommunen redan har tillgång till. Att privata subjekt inte binds av åtgärdsprogram, in-

nebär dock inte att kommuner och andra myndigheter står obundna.

Av ovanstående framgår att avsaknad av uttryckligt utpekande av tillsynsmyndighet i tillsyns-

förordningen inte kan tas för intäkt för att kommuner ska kunna bortse från åtgärder som be-

hövs enligt åtgärdsprogram. Av handlingarna som förevarit i ärendet torde det inte heller råda

någon tvekan om att åtgärderna ”behövs”, med tanke på de risker för försämrad hälsa som de

boende på Hornsgatan lever med på grund av de höga halterna av luftföroreningar.

3.2 Frågan om brister i kommunens kompetens när det gäller restriktioner mot dubbdäck innebär att kommunen inte behöver vidta åtgärder mot överskridna normer för partiklar (PM10).

Som nämnts tidigare har Stockholms stads miljö- och hälsoskyddsnämnd instämt i föreningens

klagomål om att flera miljökvalitetsnormer för partiklar (PM10) överskridits under flera år, att

sådana halter av luftföroreningar som förekommer på Hornsgatan ger effekter på hälsan och att

de klagande därför har en befogad anledning till sitt klagomål. Kommunen vidgår även att man

har ett tillsynsansvar över miljökvalitetsnormernas efterlevnad.

Att nämnden ändå finner att man kan lämna yrkandena om partiklar utan avseende, beror på att

man anser att den lämpligaste åtgärden för att komma tillrätta med de höga partikelhalterna är

att reglera dubbdäcksanvändningen. Något som kommuner inte har rådighet över. Nämnden

anser att den enda alternativet till att reglera dubbdäcksanvändningen är att ”flytta” trafiken till

andra gator, något som ”skulle leda till motsvarande problem på dessa gator och skulle således

inte innebära en lösning av problemet”. Den legala grunden till varför dessa omständigheter –

ens om de stämde – skulle beröva Stockholms stad ansvaret att uppfylla sin del av åtgärdspro-

grammet är oklar. Möjligtvis menar nämnden att dessa åtgärder inte ”behövs” i MB 5 kap. 8 §

mening, eftersom de inte skulle få önskat resultat.

Naturskyddsföreningen anser att nämndens motivering är felaktig på flera punkter, och att åt-

gärder i linje med föreningens yrkande i klagomålet ”behövs”.

För det första har kommunen vidtagit flera åtgärder som direkt förvärrat situationen på

Hornsgatan sedan genomförandetiden för normerna löpt ut, genom att tillåta förtätning

av den redan inneslutna luftmiljön genom lov till nya byggnader utmed gatan. Redan

detta visar att det funnits möjlighet för kommunen som inte tagits i bruk för att nå, el-

ler i alla fall inte förvärra, efterlevnaden av normerna. Byggandet av nya parkerings-

hus och den medvetna ökningen av antalet parkeringsplatser har sannolikt också bi-

dragit till större resandevolymer. Kommunen har därmed direkt brutit mot åtgärdspla-

6

nen, som pekat ut parkeringspolitiken som en åtgärd som kommunen ska använda för

att minska utsläppen från trafiken. Inte tvärtom.

För det andra hävdar kommunen att man helt saknar befogenheter att minska halterna

av partiklar förutom att flytta trafik till andra gator. Men åtgärdsprogrammet nämner

bland annat åtgärder som har förutsättningar att minska det totala trafikarbetet i staden,

som höjningar av parkeringsavgifterna. Visserligen har kommunen höjt avgifterna,

men inte i tillräcklig utsträckning för att nå en styrande effekt. Som jämförelse kan

nämnas att SL-biljetternas pris ökat mer i relativa termer. Andra åtgärder som nämns i

regeringens åtgärdsprogram med kommunen som adressat är åtgärder som kan vidtas

för att öka framkomligheten för busstrafiken, t.ex. kollektivtrafikkörfält, bussgator och

bussprioriteringar i signalstyrda korsningar. Ett planerat genomförande av sådana

bussgynnande åtgärder kan öka kollektivtrafikens attraktivitet på bekostnad av mer

miljöbelastande färdsätt. Det finns således ett antal åtgärder som kommunen som väg-

hållare och ägare till parkeringsanläggningarna i staden kunnat ta i bruk i betydligt

högre grad än man gjort.

För det tredje är det en missuppfattning att trafikbegränsande åtgärder på en gata per

automatik leder till att lika stora problem uppstår på andra gator. Trafiken och luft-

rummet är inte ett system av kommunicerande kärl på det viset. Vissa gator har till ex-

empel mindre trafik och därmed mindre halter av luftföroreningar än Hornsgatan, och

kan redan av det skälet ”ta över” en del trafik utan att hälsoproblemen ökar i motsva-

rande omfattning. En del gator, som till exempel Söder Mälarstrand, är betydligt öpp-

nare för luftgenomströmning och har betydligt färre bostäder och arbetsplatser som

drabbas. Som Stockholmsförsöket till yttermera visso gav belägg för, kan biltrafik i

viss mån visa sig försvinna från trafiksystemet om biltrafiken försvåras. Vad förening-

en vill säga med detta är att trafikbegränsande åtgärder med fördel kan användas utan

att det leder till överflyttningar av problemen. Förutsättningen är dock att sådana åt-

gärder sätts in tillsammans med andra åtgärder, på ett planerat och väl genomtänkt sätt,

helst efter modellkörningar och andra analyser.

3.3 Frågan om en förment osäkerhet om fordonsfördelningen på Hornsgatan innebär att kommu-nen inte behöver vidta åtgärder mot de överskridna normerna för kväveoxider.

Flera av de åtgärder som nämns i förra avsnittet skulle naturligtvis även ha positiv inverkan

även på utsläppen av kvävedioxid. I det tjänsteutlåtande från den 25 mars 2009 som ligger till

grund för miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut, skriver miljöförvaltningen att flera åtgärder

sannolikt behöver vidtas för att normerna för kvävedioxid ska klaras.

Förvaltningen kommer fram till att en av de åtgärder som nämns i åtgärdsprogrammet bör

genomföras, nämligen att begränsa den tyngre lastbilstrafiken. Den tyngre lastbilstrafiken står

för en ansenlig andel av utsläppen av kväveoxiderna, trots att den bara utgör några få procent

av fordonsrörelserna på Hornsgatan

I skriftväxlingen mellan Naturskyddsföreningen och staden hävdade emellertid trafik- och ren-

hållningsnämnden i ett yttrande från 2009-02-16 att den tunga lastbilstrafikens andel av trafi-

ken endast omfattade cirka 300 fordon per dygn. Naturskyddsföreningen genmälde att VTI:s

mätningar under Stockholmsförsöket visade på en betydligt högre andel tyngre lastbilar, och

bifogade materialet. Trafik- och Gatunämnden å sin sida förmådde inte visa något underlag för

sin bedömning, utan menade att det behövdes nya och bättre mätningar av trafikfördelningen

på Hornsgatan innan åtgärder sätts in mot tyngre lastbilstrafik.

7

Dessvärre gick miljö- och hälsoskyddsnämnden på trafik- och renhållningsnämndens linje, och

beslöt som framgått ovan att skjuta åtgärder riktade mot den tyngre lastbilstrafiken på framti-

den.

Naturskyddsföreningen anser att det inte finns någon anledning att betvivla riktigheten i VTI:s

mätningar av fordonsfördelningen, och ställer sig frågande till varför det ska ta månader, eller

till och med år för att få fram nytt underlag. En trafikslagsräkning på Hornsgatan skulle inte

behöva ta mer än någon månad eller två att genomföra.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hävdar vidare att åtgärder för att begränsa den tunga lastbils-

trafiken på Hornsgatan skulle innebära ökad belastning med luftföroreningar på Långholmsga-

tan. Föreningen medger att så kan vara fallet, men att Långholmsgatan har en bättre luft-

genomströmning och att åtgärderna inte nödvändigtvis innebär att all tyngre trafik tar vägen

över Långholmsgatan; en del av trafiken kommer sannolikt att välja Essingeleden.

Slutligen anger nämnden att arbetena med Citybanan innebär en minskad kapacitet på Söder

Mälarstrand under flera år framöver. Mot detta vill föreningen invända att det visserligen

stämmer att arbetsplatsen vid Slussen innebär att ett körfält (av två) i vardera riktningen

stängts av, men att detta har en ringa betydelse eftersom Söder Mälarstrand passerar en annan

sådan getingmidja med enbart ett körfält i vardera riktningen på ett annat ställe närmare Lång-

holmsgatan. Dessutom borde Söder Mälarstrand ha ledig kapacitet jämfört med den överbelas-

tade Hornsgatan, även med de begränsningar i framkomligheten som arbetena på Citybanan

innebär.4

Sammantaget anser Naturskyddsföreningen att fler åtgärder än endast begränsning av den

tyngre lastbilstrafiken borde övervägas, givet den allvarliga hälsosituationen när det gäller

kväveoxider. Vidare anser föreningen att Miljö- och hälsoskyddsnämndens motivering till var-

för åtgärder inte ska sättas in mot den tyngre lastbilstrafiken inte håller vid en närmare gransk-

ning.

4. Överklagbarhet och talerätt

De klagande kan överklaga beslutet, eftersom det är överklagbart, angår de klagande och i allt

väsentligt går de klagande emot (FL 22 §).

Beslutet är tillräckligt klart avfattat för att vara överklagbart. Att nämnden avser att fatta ett

slutgiltigt beslut om klagomålet framgår av rubriceringen och förvaltningens förslag till beslut.

Visserligen innehåller nämndens beslut oklarheter i och med att nämnden beslöt att ”i huvud-

sak godkänna förvaltningens förslag till beslut”. Detta måste emellertid läsas som att nämnden

beslutar i enlighet med förvaltningens förslag till i punkt 1 och 2 (som innebar avslag av yr-

kanden i klagomålet), men beslutar i strid med förvaltningens förslag till punkt 3 (som innebar

ett visst tillmötesgående av yrkanden i klagomålet). Sammantaget innebär nämndens beslut i

allt väsentligt ett avslag på samtliga yrkanden i klagomålet. Att nämnden öppnar för beslut om

”lämpliga åtgärder” efter förnyade trafikmätningar i en obestämd framtid förändrar inte den

saken.

Yrkanden i klagomålet från januari 2009 var klart avfattade, och då nämndens beslut inte till-

mötesgår yrkandena på någon punkt, måste beslutet anses gå de klagande emot. Klagande som

fått sitt klagomål helt eller delvis avslaget har besvärsrätt enligt rättspraxis.

4 Detta framgår av rapporten Flaskhalsar och köer i Stockholmstrafiken, Movea 2008-12-09.

8

Naturskyddsföreningens jurist har inhämtat fullmakt från de klagande som även omfattar upp-

drag om att överklaga, och har därför rätt att föra dessas talan i ärendet.

Dag som ovan

Oscar Alarik

Enligt fullmakt

Fullmakt

Härmed uppdras åt Jur. kand. Oscar Alarik att såsom undertecknades ombud framställa

anmälan om luftkvaliteten på Hornsgatan och Stockholm samt dithörande frågor till

Stockholms stad och andra myndigheter. I fullmakten ingår även att överklaga beslut och

domar och anmäla missförhållanden och bristande genomförande av direktiv till EU-

kommissionen, samt i övrigt företräda undertecknade när det gäller luftkvaliteten i Stockholm.

Stockholm 2007-12-10

Svenska Naturskyddsföreningen Swedish Society for Nature Conservation

Box 4625, SE-116 91 Stockholm, Sweden

Telefon:+46-8-702 65 00

Telefax: +46-8-702 08 55

Hemsida: www.snf.se

E-mail: [email protected]

N.N.

Hornsgatan 81

117 26 Stockholm

N.N

Hornsgatan 116

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 81

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 106

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 85

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 81

117 26 Stockholm

N.N.

Hornsgatan 81

117 26 Stockholm

Fullmakt

Härmed uppdras åt Jur. kand. Oscar Alarik att såsom föreningens ombud och ombud för

boende på Hornsgatan med omgivningar i Stockholm bistå dessa, anmäla och föra talan om

luftkvalitet, åtgärder och miljö rörande Hornsgatan och omgivningar i Stockholm samt att i

övrigt företräda Svenska Naturskyddsföreningen i ärendet.

Stockholm 2007-12-03

N N N N

X chef Ekonomichef

Svenska Naturskyddsföreningen

Svenska Naturskyddsföreningen Swedish Society for Nature Conservation

Box 4625, SE-116 91 Stockholm, Sweden

Telefon:+46-8-702 65 00

Telefax: +46-8-702 08 55

Hemsida: www.snf.se

E-mail: [email protected]


13

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691 Stockholm. Tel 08-702 65 00. [email protected] Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och myndigheter såväl nationellt som internationellt. Föreningen har ca 180 000 medlemmar och finns i lokalföreningar och länsförbund över hela landet.

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning Bra Miljöval.

www.naturskyddsforeningen.se Mobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se

Denna skrift riktar sig främst till de av Naturskyddsföreningens kretsar och länsförbund som kan ha intresse av att driva ett ärende kring överskridna miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Syftet är att ge vägledning inför en anmälan, gå igenom rättsreglerna på området och ge tips för sökning av information. Som förening kan vi även påverka luftkvaliteten genom att delta vid prövning av tillstånd och vid detaljplanering. Detta tas dock inte upp här, mer än översiktligt.

Documents

Handledning Miljökvalitetsnormer