1

Hur man arbetar med OL Laser - Kortfattad handledning för nybörjare -

1. Att arbeta med OL Laser Det här dokumentet är en kortfattad beskrivning av hur man arbetar med programmet OL Laser för att skapa grundmaterial ur laserdata. Beskrivningen gör inte anspråk på att vara fullständig utan syftet är endast att ge en starthjälp för nybörjare. Den erfarne användaren kan sedan själv testa olika inställningar för att skapa ett optimalt grundmaterial för varje typ av kartritningsområde.

Eftersom de flesta användare kommer att utgå från laserdata ut Lantmäteriets nationella laserskanning så är alla instruktioner och bilder hämtade från Lantmäteriets laserdata.

Programmet OL Laser kan laddas ner gratis från Jerker Bomans hemsida www.oapp.se. Efter det att programmet laddats ner och installerats på datorn är det bara att steg för steg arbeta enligt följande grundläggande beskrivning.

Jerker har skapat programmet helt ideellt och det är alltså ”gratis” att använda för orienteringskartritare. Som

ett litet tack för nedlagt arbete kan man dock lämna en frivillig donation till Jerker via hans hemsida.

Förslagsvis kan man donera ett visst belopp för varje kartprojekt som man skapar grundmaterial till med hjälp

av OL Laser.

När man laddat ner och installerat programmet öppnar man det och då visas startsidan, se bild nedan.

Från detta läge är det i princip bara att i tur och ordning utföra de moment som programmet ger möjlighet till.

Moment 1: Öppna laserdatafil

Klicka på rutan Öppna laserdatafil och leta reda på den fil från Lantmäteriet som du lagrat på annan plats i datorn. (Vid leverans är Lantmäteriets filer RAR-komprimerade och de måste därför först vara upppackade. Filen kan då se ut enligt detta exempel: 09D024_67700_4100_25.las) Läs därefter in filen i programmet.

2

Moment 2: Spara om filen i mindre områden.

Lantmäteriets laserdatafiler täcker ett område som alltid är 2,5 x 2,5 km i terrängen. Detta är ofta för stort område för att kunna hanteras snabbt och enkelt i programmet. För att det inte ska bli väldigt ”segt” att bearbeta data så bör man därför börja med att spara om filen över ett mindre område. Om man inte vill spara något speciellt område kan man lämpligen dela filen i fyra delar som var och en är 1,25 x 1,25 km. Man kan även välja att spara områden som täcker naturliga delområden i terrängen. I så fall kan ett område som är t.ex. 1 x 1 km passas in över lämplig del av den terräng man ska kartera. Detta

moment får då upprepas successivt under framställningen av grundmaterial så att man när allt är klart har täckt hela kartområdet med mindre filer.

För att spara om laserdatafilen i mindre områden gör man enligt följande. Börja med att klicka på knappen Laserdatafil info. Då visas vad filen innehåller, dvs. max- och min-koordinater för den 2,5 km ruta som täcks, antal laserpunkter i de olika klasserna etc.

Notera max- och min-koordinarena för hela området och beräkna vilka koordinater som motsvarar det mindre område som du vill spara om och arbeta i. Stäng därefter informationsfönstret och klicka sedan på knappen Spara Laserdatafil.

Då öppnas ett nytt fönster där man kan skriva över de ursprungliga max- och min-koordinaterna med de koordinater som motsvarar det nya arbetsområdet. Koordinaterna anges som N (North) och E (East) max- resp. min.

Se till att alla klassningar för laserdata är markerade (default), annars blir den nya laserfilen inte fullständig.

Klicka på OK när de valda koordinaterna är ifyllda. Ange ett nytt namn för den mindre filen och spara den på önskad plats i datorn. OBS: Det kan vara lämpligt att nu, om man inte redan gjort det, skapa en särskild mapp där man fortsättningsvis sparar alla anpassade laserdatafiler och sedan även de kurv- och bildfiler som hör ihop med det aktuella kartprojektet

Därefter går du tillbaka till Moment 1: Öppna laserdatafil och öppnar den nya mindre filen som du därefter kommer att arbeta med i de följande momenten.

3

2. Material ur markpunkterna i laserdata Efter det att man sparat mindre och anpassade laserdatafiler över kartritningsområdet så är det dags att börja arbeta med framställning av grundmaterialet. Först jobbar an med den information som visar markytans beskaffenhet, dvs. höjdkurvor, branter, terrängskuggning, lutningsbilder, intensitetsbilder etc.

Moment 3: Skapa Mark-GRID/TIN

För att kunna arbeta vidare med laserdata och skapa höjdkurvor resp. de olika bilder som används till grundmaterialet så måste man först skapa en GRID ur laserdata. Denna GRID är olika beroende på vilken information man vill skapa. För att skapa höjdkurvor och de bilder som beskriver markytan så skapar man först en Mark GRID och för att skapa bilder som beskriver vegetation och bebyggelse m.m. skapat man en Terräng GRID.

Börja alltså med att klicka på knappen Inställningar GRID och sedan på valet Default Mark GRID längst ner. Då ska endast rutan för markpunkter vara markerad. Längst upp ska du även fylla i vilken gridstorlek som du vill skapa. Det angivna default-värdet är 1 m och det kan du vanligtvis behålla oförändrat. Se även till att GRID avstånd är satt till Alltid (defaultvärde).

Klicka därefter på OK och därefter på knappen Skapa GRID/TIN på huvudmenyn och den inställda mark-GRIDen skapas.

Moment 4: Skapa höjdkurvor

När Mark-GRIDen är klar är det dags att börja arbeta med att skapa höjdkurvorna. Här arbetar man med knapparna i huvudmenyn i den ordning de visas, dvs. man börjar med Inst. Höjdkurvor. I inställningsmenyn som då öppnas väljer man vilken ekvidistans man vill ha på kurvbilden. Ett vanligt val är 1m, men ekvidistansen måste givetvis anpassas till det aktuella området och till hur rekognosören vill ha det När ekvidistansen är vald klickar man OK och kommer tillbaka till huvudmenyn.

Därefter klickar man på knappen Skapa Höjdkurvor och kurvor skapas automatiskt med de valda inställningarna. När kurvorna är skapade markerar du Rita höjdkurvor och den skapade kurvbilden visas i visningsfönstret.

4

Om kurvorna ser ut att vara OK så är det nu dag satt spara dem genom att klicka på knappen Spara höjdkurvor. I spara.menyn ska man då namnge sin kurvbild samt välja om man vill spara kurvorna i OCAD-format

eller som en shape-fil. Vilket man väljer avgörs av i vilken programvara man kommer att arbeta vidare med kartan.

Moment 5: Skapa bild med sannolika branter

I den senaste versionen av OL-Laser kan man även skapa en bild som visar var det sannolikt finns branter i terrängen. Dessa sparas på samma sätt som kurvorna i OCAD-format eller i shape-format.

Observera att denna bild inte anger var det kommer att finnas branter på den färdiga kartan utan bara indikerar att det i laserdata framställs som sannolikt att det kan finnas en brant. Det kan även finnas branter som inte alls syns i denna bild men som väl finns i verkligheten.

Moment 6: Skapa rasterbilder ur Mark-GRID

Nu är det dags att börja arbeta med de rasterbilder ur laserdata som beskriver markytan som man vill använda för att skapa sitt grundmaterial. I menyn Rasterbilder ser man att det finns fyra olika bilder som man kan arbeta med. De vanligast använda bilderna är Intensitet, Lutning och Terrängskuggning. Bilden Laserpunktklass ger inte så mycket information eftersom Lantmäteriets laserdata bara är klassat i mark, vatten och övrigt.

5

För att skapa en intensitetsbild väljer man Intensitet och klickar därefter på Inst. Bilder och då öppnas en inställningsmeny där man kan göra ett antal val. Det finns defaultinställningar för Linjär- Kvadratisk Neg och Kvadratisk Pos samt även möjlighet att göra egna inställningar. Här beskrivs endast den linjära bilden, men användaren bör även testa de övriga bilderna då de ofta framhäver olika information om marken i det aktuella området.

Klicka OK när inställningarna för bilden är valda. Klicka därefter på knappen Skapa bild i huvudmenyn och markera Rita bild för att se bilden. Det går även att se bilden som bakgrund till de tidigare skapade kurvorna om även valet Rita höjdkurvor markeras.

Klicka därefter på Spara bild och namnge bilden och ange i vilket bildformat du vill spara den. Spara i samma mapp på datorn som du tidigare sparade laserfilen och höjdkurvorna i.

6

Gör sedan i tur och ordning samma sak som ovan även för att skapa lutningsbilder och terrängskuggningsbilder över området. OBS: glöm inte att testa de olika defaultinställningarna som kommer att ge lite olika utseende och möjlighet till tolkningar i bilderna. För terrängskuggningsbilden bör man även testa olika belysningsvinklar och belysningsriktningar eftersom de kommer att framhäva olika detaljer i terrängen

Här ovan visas intensitetsbild (linjär), lutningsbild (linjär) samt terrängskuggningsbild över samma område som kurvorna tidigare skapades i.

3. Material ur terrängpunkterna (vegetationspunkterna) i laserdata

När man skapat alla de bilder man vill ha som beskriver markytan i området är det dags att börja med de bilder som beskriver vegetationen. Dessa bilder kommer, liksom markbilderna, att vara till stor nytta vid sammanställning av grundmaterialet och vid rekognoseringen.

Moment 7: Skapa Terräng-GRID

Gå tillbaka till Moment 3 och gör samma sak igen, men med skillnaden att i stället för Default Mark-GRID i menyn Inställningar GRID markeras knappen Default Terräng GRID. Klicka därefter på OK och sen på Skapa GRID/TIN så skapas en ny grid som innhåller även de laserpunkter som ligger uppe i vegetationen.

I menyn där man väljer vilken rasterbild man vill skapa visas nu även möjligheten att skapa en Objekthöjdsbild. I en sådan bild kan man sortera upp vegetationen i olika höjdskikt för att lättare kunna identifiera beståndsgränser, höga solitärträd och andra skillnader som är värdefulla vid rekognoseringen. Här nedan beskrivs hur man skapar en objekthöjdsbild. Användaren bör dock även skapa de övriga bilderna ur terränggriden för att se vilken information de kan tillföra till grundmaterialet.

7

Moment 8: Skapa Objekthöjdsbild

För att skapa objekthöjdsbilder kan man gå till väga på samma sätt som när man skapar övriga bilder. Här finns dock ett alternativ som många tycker är extra användbart.

Om man markerar valet Färgskala överst i inställningsmenyn visas en kurva över hur laserponkterna fördelas i höjd över marken. (I exemplet mella 0 och 27 m över marken).

Dessutom ges möjlighet att ställa in olika höjdintervall och att ge dessa olika färger i bilden. I exemplet ligger de absolut flesta laserpunkterna mellan 0 och 1 m över marken. Därefter finns det en hel del punkter i intervallet 1-5 m över marken varefter antalet punkter minskar relativt jämnt upp till 27 m över marken.

Det kan därför vara lämpligt att färgsätta punkterna i t.ex fyra olika höjdntervall där punkterna under 1 m över marken görs vita. De kommer då att störa minst när objekthöjdsbilden visas tillsammans med höjdkurvorna.

Skriv in intervallet 0 till 1 m i Höjvärdefälten därefter på den Gröna knappen varvid en meny för färgaval öppnas. Välj önskad färg för detta höjdintervall och klicka sen på OK i färgvalsmenyn. Upprepa därefter samma procedur för de övriga höjdintervallen som du vill visa i bilden. Klicka slutligen på OK i objekthöjds-menyn och återgå till huvudmenyn.

I huvudmenyn klickar man därefter på Skapa bild.

När bilden är skapad så sparar man den på samma sätt som tidigare bilder.

Objekthöjdsbilden visar vegetationen i de valda höjdintervallen i de valda färgerna och det blir lätt att identifiera såväl bestånsgränser som gläntor och enstaka höga träd.

Man kan behöva experimentera lite med både höjdintervallen och med färgsättningen för att få fram den optimala informationen i det aktuella området.

8

4. Exempel på rasterbildsvariationer I den föregående delen av detta dokument beskrivs på ett kortfattat sätt grunderna för att skapa höjdkurvor och olika typer av rasterbilder ur laserdata med hjälp av programmet OL Laser. Som nämnts så är det möjligt att göra olika egna inställningar för de flesta bilderna och därmed visa olika varianter av informatioen.

Här nedan visas exempel på hur bilderna varierar när man använder de olika defaultinställningarna.

Bildexempel ur Mark-GRID

Intensitetsbilder

Lutningssbilder

Terrängskuggning

Båda dessa bilder har

belysningsvinkel 45°,

men motstående

belysningsriktningar

45° resp. 135°. Flera bilder

med olika belysningsriktning

måste göras efterso objekt som

är parallella med

belysningsriktningen inte syns

i skuggningen.

Linjär Kvadratiskt Neg Kvadratiskt Pos

Linjär Kvadratiskt Neg Kvadratiskt Pos

9

Bildexempel ur Terräng-GRID

Intensitetsbilder

Lutningsbilder

Terrängskuggning

Båda dessa bilder har

belysningsvinkel 45°,

men motstående

belysningsriktningar

45° resp. 135°.

Linjär Kvadratiskt Neg Kvadratiskt Pos

Linjär Kvadratiskt Neg Kvadratiskt Pos

10

5. Hur används de olika bilderna i grundmaterialet? De olika bilderna kan nu öppnas i den kartritningsprogramvara som man använder, t.ex. OCAD, PC Mapper eller liknande. Arbetar man analogt med ritbräde och penna kan man skriva ut bilderna på papper i en bra skrivare.

Ur de olika rasterbilder kan man därefter försöka digitalisera eller rita av intressant information och lägga in den som stödinformation i sitt grundmaterial innan man påbörjar arbetet i skogen. Man behöver då inte veta exakt vilken typ av objekt som visas. Det viktiga är att man får med sig objektets läge och utbredning. Klassificeringen gör man sedan på plats i skogen.

Därefter kan man välja ut en eller kanske två av de blilder som man bedömer ger mest stöd vid fältarbetet och använda dem tillsammans med höjdkurvorna vid rekognoseringen. Arbetar man digitalt med fältdator kan man möjligen ha flera bilder att växla mellan som bakgrund till kurvorna. Arbetar man med ritbräde och penna i skogen så skriver man ut bilden tillsammans med överlagrade kurvor och har med utskriften som grundmaterial vid rekognoseringen.

6. Sammanfattning Att arbeta med grundmaterial framställt ur laserdata öppnar många möjligheter att variera innehållet utifrån terrängens och vegetationens utseende. Olika kartritare kan alltså skapa grundmaterial som passar för deras individuella arbetssätt.

Det viktiga är dock att man redan innan man går ut i skogen hemma vid datorn testar olika varianter av bilder för att hitta den kombination som passar bäst. Man kan även tjäna mycket tid i skogen genom att i förväg digitalisera eller rita in objekt eller strukturer som syns i bilderna och som kan utgöra stöd vid rekognoseringen.