1

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ................................................................................................................................................ 4

1.1 Bakgrund ............................................................................................................................................. 4

1.2 Kompendiets syfte .............................................................................................................................. 4

1.3 Läsanvisning – hur denna handbok ska användas .............................................................................. 5

1.4 Definitioner, avgränsningar, påpekanden. ......................................................................................... 6

2. VÄXTBÄDDAR OCH AMA ........................................................................................................................... 7

2.1 Vilka egenskaper fordras hos det material som rötterna växer i? ...................................................... 7

2.2 För- och nackdelar med att föreskriva växtbäddar med AMA ............................................................ 9

2.3 Vad innebär egentligen AMA:s föreskrifter avseende växtbäddar? ................................................. 10

2.4 Vilka råd ger RA om växtbäddar och specialväxtbäddar? ................................................................. 15

3. GUIDE TILL VAL AV VÄXTBÄDDSLÖSNING ............................................................................................... 16

3.1 Råd angående val på nivå 1 .............................................................................................................. 17

3.2 Råd angående val på nivå 2 .............................................................................................................. 19

3.3 Råd angående val på nivå 3 .............................................................................................................. 19

3.4 Råd angående val på nivå 4 .............................................................................................................. 20

3.5 Guide till att skapa växtbäddar inom ramen för AMA:s växtbädd typ 3 (Användning av befintlig jord efter jordförbättring) ....................................................................................................................... 21

3.6 Guide till att modifiera AMA:s växtjord typ A eller typ B ................................................................. 23

3.7 Guide för att välja mellan befintlig jord, naturligt bildad jord från annan ort eller tillverkad jord .. 23

4. RECEPTSAMLING ..................................................................................................................................... 25

4.1 Växtbädd för ”surjordsplantering” ................................................................................................... 25

4.2 Växtbädd för ”woodlandsplantering” (d v s en näringsrik, skuggig miljö) ........................................ 27

4.3 Växtbädd för ”utställningsträdgård” – d v s trädgård med kortsiktig, optimal växtkraft ................. 29

4.4 Växtbädd för näringsfattig torräng/hedmark ................................................................................... 30

4.5 Växtbädd för blomsterrik friskäng/prärieplantering ........................................................................ 31

4.6 Växtbädd för kalkstäppsväxter ......................................................................................................... 33

4.7 Växtbädd av ren sand, med yttäckning av grov grus och sten, för stäppartade växtsamhällen. .... 34

4.8 Växtbädd för kärr-, myr- eller liknande våtmarkssituation .............................................................. 36

3

Jordkokboken är framtagen som ett ”Best practice”- projekt vid Institutionen för Landskapsarkitektur, planering och förvaltning under 2014-15. Huvudansvarig för framtagandet har varit Anders Folkesson, med omfattande stöd av Eva-Lou Gustafsson och med hjälp av en arbetsgrupp bestående av Ann Bergsjö, Arne Nordius, Åsa Bensch och Peter Korn.

4

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Såväl ute i praktiken som hos lärare på institutionen och bland studenter finns en stor osäkerhet om hur man ska använda AMA-systemet när det kommer till växtbäddar – speciellt gäller detta om man vill skapa en växtbädd för växter med speciella krav eller om man vill att växtbädden ska ha andra egenskaper än vad som är ”brukligt” (t ex om man vill skapa en påtagligt näringsfattig växtbädd eller en med mycket högt kalkinnehåll etc). Det finns även en osäkerhet när det gäller att använda befintliga jordar – är jorden bra nog för det aktuella syftet, går jorden med enkla medel att modifiera så att den lever upp till det mål jag har med planteringen? Resultatet av osäkerhet blir i praktiken tyvärr ofta att man går den ”enklaste och säkraste” vägen och föreskriver AMA:s standardformula för växtjorden, och ofta även att man föreskriver växtbädd typ 1 eller 2 (påförd jord), vilket i praktiken ofta innebär att det är tillverkad (nyblandad) jord som läggs ut trots att detta kan vara en onödigt dyr åtgärd och dessutom sällan gynnsamt i längden.

1.2 Kompendiets syfte

Detta kompendium har för avsikt att vara en enkelt användbar handbok som ger vägledning i hur man på ett mer kreativt och reflekterat sätt kan skapa unika och hållbara växtbäddar samt hur man på ett tydligt och för anläggaren lättförståeligt sätt föreskriver detta i en markbyggnadsbeskrivning enligt AMA1. Här ges konkreta exempel på hur man skapar och föreskriver växtbäddar för några olika växtkategorier med särskilda ståndortskrav som ligger utanför eller endast delvis inom de ramar för växtbäddar som AMA föreskriver.

Kompendiet avser att ge kunskap i ämnet, att ingjuta mod och självförtroende att inte bara välja standardlösningar samt att propagera för mer miljömässigt och ekonomiskt hållbara växtbäddslösningar.

Särskilt hållbarhetsaspekten är en central utgångspunkt för denna handbok - genom medvetna val kring växtjorden finns nämligen stora möjligheter att minska energi- och annan resursförbrukning. Särskilt viktigt ur en hållbarhetsaspekt är att minimera jordtransporter till och från byggplatser. Här är ståndortsanpassning en nyckelfråga; man behöver inte frakta bort ”fel” jord och inte transportera dit ny och ”bättre” sådan om man väljer växter som trivs i den befintliga jorden. Här gäller det alltså att ibland våga frångå det konventionellt frodiga trädgårdsidealet och istället välja växter som är anpassade till en jord som är utpräglat mager, torr, sur, blöt eller har andra ”besvärliga” förutsättningar.

Genom att välja växter och växtsamhällen som kan klara sig under mycket magra och torra förhållanden - eller under andra ”stressande” förutsättningar - finns särskilt stora potentiella hållbarhetsvinster,

1 Det finns olika typer av markbyggnadsbeskrivningar, men denna handbok behandlar Markbyggnadsbeskrivning enligt AMA för Utförandeentreprenad, vilket är det som gås igenom i projekteringskurserna för lark och ling.

5

eftersom många oönskade ogräsarter under sådana förhållanden kan ha svårt att gro eller överleva, varigenom skötselbehovet kan bli betydligt mindre. I vissa fall kan det rent ut av vara idé att tillskapa en utpräglat torr och fattig växtbädd ovanpå en mer fuktig/näringsrik jord, med målet att minimera skötselbehovet. Man måste dock beakta att en sådan åtgärd medför betydande masstransporter till platsen och därför noga överväga huruvida detta totalt sett vägs upp av den minskade skötseln.

Frågan om huruvida man ska föreskriva en tillverkad eller naturligt bildad jord har även den en miljömässig hållbarhetsaspekt; att blanda jordar vars komponenter härstammar från olika källor fordrar mycket transporter och torde även på andra sätt vara en energikrävande aktivitet, i alla fall i jämförelse med att göra måttliga jordförbättrande åtgärder på en befintlig jord. Till detta kommer också aspekten att tillverkade jordar tycks ha en tendens att på några års sikt få försämrade egenskaper så att växtbädden därefter behöver gödslas och på annat sätt förbättras i högre utsträckning än naturligt bildade jordar. Avsnittet ”Naturligt bildad eller tillverkad jord?” syftar till att ge särskild vägledning i denna fråga.

1.3 Läsanvisning – hur denna handbok ska användas

Denna handbok är tänkt att vara som en riktigt bra matlagningsbok. Meningen är att du som läsare ska få inspiration till lite avantgardistisk matlagning. Du ska få konkreta recept att tillaga goda rätter efter. Du ska också få råd om hur de råvaror du faktiskt råkar ha hemma i din kyl (läs: befintlig jord) kan användas på bästa sätt. Dessutom ska du få rådgivning angående hur du kan lyckas med att tillreda riktigt god mat trots att matlagningen måste försiggå i ett trångt kök med trubbiga redskap (läs: AMA-systemet).

I kapitel 2 diskuteras begreppen växtsubstrat och växtbädd på ett generellt plan. Här redogörs även för hur AMA-systemet fungerar när det gäller växtbäddar; på vilket sätt systemet är användbart och vilka begränsningar det har. Vidare ges en genomgång av vad AMA:s olika koder faktiskt säger angående växtbäddar, liksom vad RA ger för slags råd i detta ämne. När du läst kapitel 2 har du förhoppningsvis lärt känna de redskap du har att arbeta med, vilket gör att du kan börja fundera på hur du ska gå tillväga för att föreskriva en växtbädd som lämpar sig för den plantering du vill göra.

Kapitel 3 fungerar som en vägvisare som hjälper dig med viktiga val när du står inför att komponera din växtbädd. Den hjälper dig att reda ut ifall det lämpar sig att använda de råvaror du har hemma i kylen eller om du måste iväg till affären för att handla (alltså om befintlig jord duger som utgångspunkt eller om ny jord måste påföras). Den hjälper dig vidare att avgöra om råvarorna du har hemma kan piffas upp för att passa in i rätten (d v s huruvida jordförbättring är ett alternativ). Kapitel 3 utgår ifrån ett schema där du, genom att svara ja/nej i en rad frågor, ledsagas till ett klokt beslut och lämpliga formuleringar i dina AMA-föreskrifter. Om dina svar på frågorna leder dig till slutsatsen att befintlig jord kan användas efter förbättring leds du vidare till ett avsnitt där du får råd om hur detta kan göras. Om svaren istället leder dig fram till slutsatsen att det fordras en alldeles särskilt specialväxtbädd, leds du fram till ett lämpligt recept för denna.

6

Kapitel 4, slutligen, utgörs av en rad användbara recept för växtbäddar. Kapitlet inkluderar 8 olika grundtyper av recept, vilka är avsedda att täcka in ett så stort fält som möjligt av i första hand vanligt förekommande situationer som fordrar speciella växtbäddslösningar. Listan av recept gör absolut inte anspråk på att vara heltäckande för alla typer av situationer. Den kan framöver säkert göras betydligt längre, i takt med att nya behov och möjligheter identifieras, och i takt med att ny kunskap framkommer. Därför ska denna handbok ses som ett levande dokument som revideras och utvecklas fortlöpande.

1.4 Definitioner, avgränsningar, påpekanden.

När vi i denna handbok skriver ”AMA”, avses AMA Anläggning 13, om inget annat anges.

När vi i denna handbok talar om ”specialväxtbäddar” avser vi de typer av växtbäddar

• som fordrar att man gör egna justeringar i, eller tillägg till, någon eller några av de formuleringar och definitioner som anges i någon/några av koderna under rubrikkoden ”DCL, Överbyggnader för vegetationsytor” i AMA Anläggning,

alternativt

• som fordrar att man helt självständigt formulerar ett eget recept för jorden.

Ett par avgränsningar: Handboken behandlar inte växtbäddar på bjälklag, gröna tak eller gröna väggar, utan endast växtbäddar med direktkontakt med underliggande terrass2. Handboken behandlar inte heller skelettjordar.

Ett påpekande: Det finns en osäkerhetsfaktor man bör beakta när man föreskriver specialväxtbäddar, nämligen; går det att få tag på specialjorden? Finns den typ av substrat man föreskriver tillgängligt i regionen? Det kan ju vara dyrt och inte särskilt hållbart att basera sin växtbäddslösning på material som måste hämtas i en annan landsända, och då försvinner en stor del av meningen med att göra en specialväxtbädd.

Ytterligare ett påpekande: En växtbäddslösning måste alltid väljas med medvetenhet om vilka konsekvenser lösningen får för planteringens skötsel, kortsiktigt såväl som långsiktigt. I bästa fall kan en specialväxtbädd ge förutsättningar för en utpräglat extensiv skötsel, men om man inte lyckas i matchningen mellan växtbädden och vad som planteras i den finns istället risken att det fordras en mycket stor skötselinsats; t ex om man föreskriver en alltför torr växtbädd och därför måste ägna sig åt betydande vattning eller t o m åt att byta ut plantor som dör av torka. Man måste också inse att det inte finns några helt och hållet skötselfria växtbäddslösningar – vill man ha ett långsiktigt fint resultat fordras alltid någon form av skötsel!

2 Kan vara såväl befintlig som uppfylld terrass.

7

Slutligen: Denna handbok riktar sig till dem som sedan tidigare är bekanta med AMA-systemet och i någon omfattning har provat på att arbeta med detta. Vi förutsätter därför att läsaren vet hur AMA:s rubrikhierarki är uppbyggd, hur AMA- respektive RA-delen ska användas samt liknande grundläggande aspekter.

2. VÄXTBÄDDAR OCH AMA

2.1 Vilka egenskaper fordras hos det material som rötterna växer i?

Det kan, såhär inledningsvis, vara värt att begrunda vilka vitt skilda miljöer som växter världen över kan växa och trivas i. Vi kan hitta växter och växtsamhällen som frodas i grovt grus, bland stenblock, i stillastående vatten, i klykan på ett stort träd... Hur ofruktsamma eller på annat sätt ogynnsamma många av dessa miljöer än kan tyckas vara, finns det ofta arter som finner det de behöver där. Man kan förenklat säga, att växter hittar vi i alla de situationer där det finns ett material - ett substrat - som förmår att förse växtrötterna med en tillräcklig tillgång till vatten, essentiella näringsämnen samt fysiskt fotfäste. Många arters rötter behöver utöver detta en viss tillgång på syre, och även andra särskilda behov kan föreligga, men huvudsakligen handlar det alltså om de grundläggande förutsättningarna vatten, näring och fotfäste.

8

Bildtext: Några olika exempel där växternas rötter får allt det de behöver trots att de står i substrat som har mycket få likheter med det vi brukar kalla ”vanlig jord” - och mycket långt ifrån AMA:s jord A eller B. Gemensamt för de här exemplen är att rötterna har fysiskt fäste, tillgång till vatten och näringsämnen. I samtliga bildexempel, utom det nere till höger, ger substraten även rötterna tillgång till syre (vilket flera vattenväxter utvecklat system för att ta upp genom bladen, istället för genom rötterna).

Givetvis är det inte alla växter som klarar att leva i alla typer av växtsubstrat, men eftersom det nu finns en sådan stor mängd arter som anpassat sig till att leva i de mest torra, magra och på andra sätt knappa miljöer och substrat – varför bara använda växter som ställer stora krav? Och varför alltid ge ”optimala” förutsättningar (som jämn vattentillgång och mycket näring) till växter som faktiskt är anpassade för att klara sig på betydligt mindre?

Det kan vara värt att fundera på varför AMA:s specifikationer och RA:s rekommendationer för växtsubstraten egentligen ser ut som de gör. För AMA:s specifikationer har det handlat om att beskriva

9

en allsidig jord som ska borga för god närings- och vattentillgång. Samtidigt har eftersträvats en jord som ska vara hanterbar i anläggningsarbeten året runt, vilket i praktiken innebär att lerhalten satts tämligen lågt – med högre lerhalter än AMA:s föreskrifter skulle jorden helt enkelt bli alltför blöt att hantera under regniga perioder3. AMA-systemet specificerar en jordtyp för ”normala förhållanden” (A-jorden) och en för ”torra förhållanden”(B-jorden). Det finns alltså ingen jord för utpräglat näringsrika, fukthållande förhållanden. Å andra sidan är jorden som är avsedd för torra förhållanden inte alls extrem i det hänseendet, om man jämför med många jordar ute i naturen - som ändå ofta hyser en mycket rik flora. Med andra ord ger AMA:s specifikationer litet utrymme till ytterligheter av alla olika slag, utan det handlar om en påtaglig kompromiss för att få hanterbara jordar som ger frodig tillväxt hos våra vanligaste trädgårdsväxter.

Att föreskriva en jord med hög näringsstatus samt god och jämn tillgång på vatten kan vara önskvärt om man har stor frodighet och kraftig tillväxt som önskemål. Men en baksida av detta är att även oönskade arter (s k ogräs) kan växa kraftigt och föröka sig i sådana jordar. En annan baksida är att vissa växter som är vana vid små krav kan förväxa sig (så att de i vissa fall kanske t o m behöver stöttning) och få ett annat utseende eller t o m bli mindre vackra än vad de är på sina naturliga växtplatser. De kan dessutom bli mer kortlivade än nödvändigt.

De jordar som AMA beskriver (typ A och B) är det absolut inget fel på. De är utmärkta till många ändamål och säkra kort att använda i många fall. Men de måste inte alltid användas, av olika anledningar. Det bör vara rimligt att AMA:s jord typ A föreskrivs som växtsubstrat endast när man verkligen vill ha en rik, frodig karaktär och god tillväxt, vidare att man tar för vana att överväga AMA:s jord typ B om man inte har dessa krav på tillväxt och/eller frodighet samt att man i högre grad komponerar ett eget växtsubstrat när man har ytterligare lägre, eller på annat sätt avvikande, krav på substratet till den vegetation man avser etablera.

2.2 För- och nackdelar med att föreskriva växtbäddar med AMA

Det bör här inledningsvis påpekas att man inte alltid måste använda AMA för att föreskriva hur en växtbädd ska utföras. Det kan absolut finnas en fördel att använda AMA när det handlar om en stor entreprenad där det är viktigt att en viss lägsta standard uppnås. AMA-systemet lämpar sig särskilt väl när entreprenaden innehåller flera olika konsulter och standardiseringen och samordningen mellan dessa är betydelsefull. Å andra sidan är det i små projekt, av typen villaträdgårdar, sällan nödvändigt att bli så formaliserad när det gäller jorden, speciellt när anläggningsarbetet utförs på löpande räkning eller trädgårdsägaren själv utför arbetet. I dessa lägen kan det räcka med föreskrifter som man formulerar utan att anpassa sig till AMA-mallen.

3 Råden i RA försöker i någon mån kompensera för A- och B-jordarna låga lerhalter genom att rekommendera höga mullhalter, vilket ger möjligheter till fler kolloider och därmed bättre struktur och vattenhållande förmåga.

10

Är AMA då ett bra redskap för att föreskriva specialväxtbäddar? Svaret kan vara både ja och nej, beroende på sammanhanget och på hur man menar. Om man är kunnig vad gäller jordar och vet vilken typ av specialväxtbädd man vill skapa är AMA-systemet ingenting som i sig utgör ett hinder för att uppnå målet att skapa en växtbädd som är annorlunda; i bästa fall kan systemet underlätta på så sätt att man via RA förses med en ”checklista” på vad som måste specificeras och även på så sätt att föreskrifterna under de koder i AMA som berör växtbädden kopplas till koder som berör befintliga förhållanden, schakt, fyllning m m. Särskilt om man vill skapa en specialväxtbädd som bara i mindre utsträckning avviker från AMA:s normala föreskrift kan man ha betydande nytta av AMA:s olika formuleringar.

Om man å andra sidan känner sig osäker på jordar och har en otydlig bild av den specialväxtbädd man vill skapa är AMA (eller RA för den delen) inte till mycken hjälp. Vad AMA kan bistå med här är endast rekommendationer om jordar som utgör ”säkra kort” för växter med ”vanliga trädgårdsväxter med normala behov”.

Vad man måste inse är, att oavsett om man känner sig säker eller osäker på jordar eller på vilken typ av specialväxtbädd man vill skapa, kan man aldrig få vägledning av AMA-systemet när det gäller hur man ska formulera receptet för sin specialväxtbädd. Detta måste man alltid själv formulera i AMA-mallen, och det kan vara påtagligt svårt. Det är här denna handbok kommer in i bilden.

2.3 Vad innebär egentligen AMA:s föreskrifter avseende växtbäddar?

I det följande redogörs för vad som egentligen föreskrivs under de koder i AMA som berör växtbäddar, nämligen koderna DCL, DCL.1, DCL.11, DCL.12 och DCL.14 med respektive underrubriker. (Eftersom denna handbok inte behandlar skelettjordar redogörs här ej för vad som föreskrivs under koderna DCL.131 och DCL.132.)

Kapitlet DCL i AMA inleds med några övergripande föreskrifter för överbyggnader för vegetationsytor, nämligen:

Material i terrass indelas enligt tabell AMA DC/2. Vid utförande av överbyggnad ska materialet i terrassen kontrolleras okulärt med fortlöpande uppmärksamhet på att materialet överensstämmer med det i handlingarna angivna. Avvikelse ska utan dröjsmål anmälas till beställaren.

Det ska säkerställas att vatten inte blir stående på terrassytan.

Jord ska påföras så att färdig markyta lutar jämnt mellan angivna nivåer. Övergång mellan olika lutningar ska göras mjuk. Släntfot och släntkrön ska avrundas.

Jord ska påföras med överhöjning så att färdig yta kommer på angiven nivå sedan materialet satt sig. Jord ska läggas ut på ett sådant sätt att växtbädd och terrass inte packas.

Jordyta ska hållas fri från ogräs sedan jorden lagts ut eller bearbetats.

11

Detta är ”paraplyföreskrifter ” och gäller oavsett vilken typ av växtbädd man väljer under följande koder (såvida man inte uttryckligen anger något annat).

Under koden DCL.1 följer ytterligare några mer allmänna föreskrifter för växtbäddars utförande, nämligen:

Växtbädd får inte innehålla fenol, olja, bensin, asfalt eller andra för växter olämpliga eller skadliga ämnen. Det får inte förekomma indikation på syrefattiga förhållanden eller innehåll av svavelsulfid. Naturvårdsverkets generella riktlinjer för förorenad mark ska gälla.

Även detta gäller oavsett vilken typ av växtbädd som sedermera väljs.

Därefter följer ett antal alternativa koder där man väljer den som man finner bäst svarar mot den aktuella situationen och det man vill uppnå. Man kan välja mellan följande koder:

• DCL.11, Växtbädd typ 1 och 2, påförd jord • DCL.12, Växtbädd typ 3 och 4, befintlig jord • DCL.13 Växtbädd typ skelettjord (behandlas inte i denna handbok) och • DCL.14, Speciella växtbäddar

Växtbäddstyperna 1, 2, 3 och 4 beskrivs i RA på följande sätt:

Typ av växtbädd Växtbädden kan byggas upp av material som påförs eller åstadkommas genom att jord i befintlig mark eller terrass behålls och eventuellt bearbetas.

Fyra olika typer av växtbäddar behandlas:

Typ 1 Såväl växtjord som underliggande mineraljord påförs

Typ 2 Endast växtjord påförs

Typ 3 Befintlig jord utnyttjas efter jordförbättring

Typ 4 Befintlig jord utnyttjas utan jordförbättring

Uppbyggnad av växtbäddar framgår av figur RA DCL/1.

12

Figur RA DCL/1. Uppbyggnad av växtbädd, typ 1-4

Koden DCL.11 används om man önskar en växtbädd som utgörs av påförd växtjord + påförd mineraljord (typ 1) eller jord med endast påförd växtjord (typ 2), beroende på vilket man själv väljer. Under denna kod föreskriver AMA följande:

Jordklumpar större än 100 mm eller större än halva överbyggnadstjockleken får inte förekomma efter eventuell luckring.

Jord ska läggas ut så att växtbädd och terrass inte packas.

Påförd jord ska vara fri från levande rötter av flerårigt ogräs.

Som påförd jord får naturligt bildad jord och tillverkad jord användas. Påförd jord ska uppfylla krav enligt tabell AMA DCL.11/1 Jord A för normala förhållanden eller tabell AMA DCL.11/2 Jord B för torra förhållanden. Krossprodukter får inte ingå i jorden.

Tabell AMA DCL.11/1. Jord A. Krav på kornstorleksfördelning i växtjord och i mineraljord för normala växtförhållanden

Tabell AMA DCL.11/2. Jord B. Krav på kornstorleksfördelning i växtjord och mineraljord för torra växtförhållanden

13

Växtjord för planteringsytor för buskar och träd får innehålla 0-10 viktprocent sten och grovgrus 20-100 mm. Växtjord för planteringsytor för perenner och gräs ska inte innehålla större kornfraktioner än 20 mm.

Mineraljord får innehålla 0-15 viktprocent sten och grovgrus 20-100 mm.

Växtjord ska ha 3-5 viktprocent mullhalt för gräsyta och 5-8 viktprocent mullhalt för planteringsytor för buskar och träd. Mineraljord ska ha högst 2 viktprocent mullhalt.

Mineraljord och växtjord ska provas. Resultat av jordanalys ska överlämnas till beställaren innan växtbädd utförs. Analysen ska visa kornfördelningskurva med kornstorlek mindre än 20 mm, samt andel sten och grusmaterial större än 20 mm i viktprocent, mullhalt, samt ledningstal (It), pH och näringsinnehåll. För naturligt bildad jord ska överlämnas uppgift om ursprung och hanteringsförfaranden. För tillverkad jord ska dessutom överlämnas uppgift om fabrikat, tillverkningssätt samt utförd eller av tillverkaren rekommenderad kalkning och gödsling.

Koden DCL.111 används om man vill föreskriva en växtbädd av typen 1, d v s en växtbädd där såväl mineraljordslager som växtjordslager ska påföras. AMA föreskriver följande under koden:

Växtbädd typ 1 ska byggas upp av mineraljord och växtjord med samma krav på kornstorleksfördelning.

Mineraljord ska utgöra det nedre lagret i växtbädden och växtjorden det övre lagret

Om man inte gör några egna specifika tillägg till kod DCL.111 så kommer resultatet att bli antingen AMA:s A-jord (för normala förhållanden) eller B-jord (för torra förhållanden).

Koden DCL.1111 används om man vill specificera att A-jord skall användas. AMA har inga föreskrifter under denna kod.

14

Koden DCL.1112 används om man vill specificera att B-jord skall användas. AMA har inga föreskrifter under denna kod.

För att veta dels om man över huvud taget bör välja en ”färdig AMA-jord” och dels huruvida man i så fall bör välja typen A eller typen B, behöver man givetvis ha en känsla för vad detta i praktiken innebär. En grundläggande aspekt att ha klart för sig är att de båda varianterna av AMA-jordar är ganska grovt definierade, d v s de rymmer en ganska stor spännvidd inom de ramar som AMA specificerar.

Om man tittar på typen A så rymmer kornstorlekskurvan både jordar som kan uppfattas som ganska sandiga och jordar som kan uppfattas som ganska leriga. Om vi lägger oss i den sandiga ytterligheten och dessutom väljer lägsta möjliga mullhalt (3%) så kommer vi intuitivt att uppfatta jorden som påtagligt mindre bördig än om vi å andra sidan skulle välja högsta möjliga lerhalt och högsta möjliga mullhalt.

Om vi tittar på typen B rymmer kornstorlekskurvan jordar som kan upplevas som utpräglat sandiga/grusiga i ena ytterligheten och som sandiga med viss lerighet i den andra, och med hjälp av lägsta respektive högsta mullhalt kan vi även här påtagligt förstärka skillnaderna i hur de respektive jordarna upplevs.

I praktiken är det så att en A-jord med kornstorleksfördelning åt det extremt sandiga hållet ligger mycket nära en B-jord med kornstorleksfördelning åt det leriga hållet.

För att mycket handfast visa på de ovan nämnda ytterligheterna som finns inom AMA:s definitioner av jord typ A och B, har vi tagit fram en bilaga till denna skrift i form av ett jordbibliotek. Detta jordbibliotek kommer att tas fram under våren 2015 och kommer preliminärt att finnas tillgängligt i trädgårdslabbet. I jordbiblioteket återfinns följande exempel på jordar:

• En typ A-jord med största möjliga andel sand, minsta möjliga andel finmaterial och lägsta möjliga andel mull (3%). Jorden är hämtad från…

• En typ A-jord som är intermediär både avseende innehållet av grövre korn och finmaterial samt med intermediär mullhalt (4%). Jorden är hämtad från….

• En typ A-jord med minsta möjliga andel sand, största möjliga andel finmaterial och högsta möjliga andel mull (5%). Jorden är hämtad från…

• En typ B-jord med största möjliga andel sand, minsta möjliga andel finmaterial och lägsta möjliga andel mull (3%). Jorden är hämtad från…

• En typ B-jord som är intermediär både avseende innehållet av grövre korn och finmaterial samt med intermediär mullhalt (4%). Jorden är hämtad från….

• En typ B-jord med minsta möjliga andel sand, största möjliga andel finmaterial och högsta möjliga andel mull (5%). Jorden är hämtad från…

Givetvis finns ytterligare ett oändligt antal variationer inom AMA-jordarnas ramspecifikationer, men med ovanstående 6 exempel ges sammantaget ändå en ganska god bild av spännvidden – och det bör även framgå att denna spännvidd är stor!

15

Förhoppningen är att framöver även kunna visa dessa jordar i en planterad anläggning på Alnarp, möjligen kan detta ordnas i samband med att annuella-sortimentet läggs om under 2016.

Koden DCL.112 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 2, d v s en växtbädd där endast den övre växtjorden påförs. AMA har inga föreskrifter under denna kod.

Koden DCL.1121 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 2 där växtjorden skall utgöras av A-jord. AMA har inga föreskrifter under denna kod.

Koden DCL.1122 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 2 där växtjorden skall utgöras av B-jord. AMA har inga föreskrifter under denna kod.

Koden DCL.12 används om man väljer en växtbädd av typen 3 eller 4, d v s vill bygga upp växtbädden helt eller delvis med befintlig jord. Under denna kod föreskriver AMA kort och gott följande:

Jorden ska luckras och avjämnas.

Koden DCL.121 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 3, d v s förbättra befintlig jord. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Observera att de jordförbättrande åtgärder man vill göra föreskrivs under koden DCL.21 och tillhörande underkoder.

Koden DCL.122 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 4, d v s använda befintlig jordprofil utan förbättrande åtgärder. AMA har inga föreskrifter under denna kod.

Koden DCL.13 (inklusive underrubriker) används för att föreskriva skelettjordar och behandlas följaktligen ej i denna handbok.

Koden DCL.14 används för att beskriva speciella växtbäddar. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Längre ned i hierarkin finns underrubriker för växtbäddar på bjälklag, för urnor respektive för perkolationsmagasin, men ingen av dessa applicerar särskilt väl på den typ av specialväxtbäddar som denna handbok behandlar. Om man vill föreskriva en specialväxtbädd som inte platsar under dessa underrubriker kan man antingen formulera en egen underrubrik eller ange sina föreskrifter utan någon underrubrik alls.

2.4 Vilka råd ger RA om växtbäddar och specialväxtbäddar?

RA ger generellt ganska många och bra råd angående vad man bör tänka på när man bygger upp sin växtbädd. Om de faktiska föreskrifterna under AMA-koderna är korta, absoluta och i vissa fall nästan inte säger någonting, är råden i RA för motsvarande kod ofta däremot utförliga. Nedan citeras några grundläggande, värdefulla råd som återfinns vid koderna DCL respektive DCL.1 i RA:

Växternas krav

16

Växtbädden ska utformas för att tillgodose växternas krav på luft, vatten och näring.

De flesta växter kräver 10 volymprocent luft i hela rotdjupet för en god etablering efter plantering, vilket ligger till grund för växtbäddars jorddjup under DCL.11. Vissa växter är mer toleranta mot ett lägre luftinnehåll. Vattenbehovet tillgodoses genom att växtbädden kan bevara ett tillräckligt vattenmagasin mellan regnperioder och bevattningstillfällen. Näringsbehovet tillgodoses genom gödsling, men också genom att växtbädden kan hålla kvar och leverera näring mellan gödslingstillfällena.

Växtbäddens luft- och vattenhållande egenskaper Luft- och vatteninnehållet i växtbädden beror på jordens sammansättning, alltså kornfördelning och mullhalt, samt avståndet till fri markvattenyta. Fri markvattenyta kan vara en grundvattenyta, en stående vattenyta på ett tätt lager eller hängande vattenyta i underkant på en växtbädd på ett kapillärbrytande skikt.

För att vatten och lufttransport ska kunna ske obehindrat krävs att kornfördelning och struktur är homogen i hela växtbädden, det vill säga att mineraljord och växtjord är homogena. Det innebär att det inte får förekomma några avvikande lager eller packade skikt mellan markytan och den fria markvattenytan.

Jordens kornfördelning avgör vilket djup som krävs till en fri markvattenyta för att växtens behov av luft och vatten ska tillgodoses. Mull tillför växtbädden luft-, vatten- och näringshållande egenskaper. Vid nedbrytning av mull förbrukas syre. Om detta sker vid begränsad tillgång på luft bildas syrefria förhållanden, vilket är skadligt för växterna. Därför ska mullhalten vara låg i nedre delen av växtbädden.

- - - - - -

Naturligt bildade jordar kan på grund av strukturbildning och mikroliv vara användbara även om de avviker från krav för jord A eller jord B. Beakta att jordar kan få försämrade egenskaper vid hantering.

Hög mullhalt i jorden gynnar växternas etablering men ökar markens sättningsbenägenhet. Detta kan kompenseras med en överhöjning av planteringsytorna. Beakta att träd är speciellt känsliga för sättningar och att perenner kan kräva högre mullhalt för god etablering.

RA ger råd som är tillämpbara för att tillskapa en betydande mängd olika växtbäddar, men för vissa typer av speciella växtbäddar får man inte mycket ledning (därav denna handbok). Trots detta: Läs alltid igenom råden i RA innan du gör din AMA-föreskrift! Detta kan vara klokt även om det är en specialväxtbädd som du ska föreskriva.

3. GUIDE TILL VAL AV VÄXTBÄDDSLÖSNING

Detta kapitel är avsett att ge en steg-för-steg guidning till hur man föreskriver en lämplig växtbäddslösning i AMA. I tabellen nedan guidas du framåt genom att svara ja eller nej på ett antal

17

frågor. Frågorna ligger på olika nivåer; 1, 2, 3 och 4. Till varje nivå finns kopplat ett textavsnitt där man kan få råd om hur man ska förhålla sig till de olika frågeställningarna.

3.1 Råd angående val på nivå 1

För att det över huvud taget det ska vara relevant att överväga att arbeta med befintlig markprofil måste man som ett allra första steg konstatera huruvida befintlig markprofil kan behållas ostörd på platsen, d v s att den inte kommer att beröras av byggnadsarbeten och/eller att befintliga markhöjder

18

inte avsevärt kommer att ändras. Förhoppningsvis kan åtminstone vissa delar av markprofilen användas. För att då kunna svara på frågan ”Är befintlig markprofil OK för mitt växtval?” behöver man en hel del fakta. Här är det en stor fördel, ibland nästan en förutsättning, att ha tillgång till en analys av den befintliga jordprofilen4; alltså inte bara det översta jordlagret utan även underliggande lager.

De viktigaste parametrarna som utläses ur jordanalysen är ofta kornstorleksfördelningen, mullhalten och jordens näringsstatus. Att veta var grundvattennivån ligger är också viktig information. Vidare är det värdefullt att veta i vilken mån marken är packad, vilket indirekt ger information om markens vattengenomsläpplighet/dränerande förmåga.

All denna information är avgörande för ditt val, men samtidigt kan du inte göra ett val utan att sätta informationen i relation till det du vill åstadkomma, din vision. Det är här avgörande vilka växter du vill plantera, liksom att ta reda på ifall dessa har krav som matchar den befintliga jordprofilen eller ej. Vidare kan det vara avgörande huruvida du vill att växterna ska kunna prestera maximalt, eller om man kan tänka sig att de får lov att växa lite långsammare, kanske även sloka lite under långa, torra perioder. Här kommer även frågor om skötseln in. Kan man tänka sig vattning? Kommer de växter jag väljer att kräva mindre skötsel om de ges en bördigare jord - eller är det kanske tvärtom? (Som du säkert förstår är svaren på många av dessa frågor helt beroende på de specifika platsförhållandena och kan inte ges ett entydigt svar här.)

Ett tips: Om vi tänker oss att du arbetar med en plats som har ganska mager jord men har starka önskemål från din beställare om en frodig och stilig bostadsgårdsmiljö – överväg då gärna möjligheten att arbeta differentierat med ytorna. Man kanske kan tänka sig att planteringarna mitt inne på gården, vars allas blickar riktas emot och som verkligen ska vara praktfulla, utförs med en påförd rik jord, medan du i de mer perifera delar, som t ex kring parkeringsplatserna och lekplatsen, väljer växter som kan trivas i den magrare, befintliga jorden. Alltför ofta är det samma jord som föreskrivs över samtliga ytor inom en entreprenad – tänk till innan du gör det!

Tyvärr är det ibland så att det inte är samma person eller yrkeskategori som väljer växter och som projekterar växtbädden i ett projekt. Risken är då betydligt större för att växtvalet görs med mindre kännedom om och anpassning till de befintliga markförhållandena, med den ganska sannolika följden att den person som sedan projekterar växtbädden bara har att konstatera att valda växter gör det omöjligt att använda befintlig jord. Tänk om det alltid fanns ett tidigt samarbete mellan växtgestaltare och markprojektör!

Om du, efter att ha beaktat alla parametrar i valet på denna nivå, faktiskt kommer fram till att befintlig jordprofil rakt igenom har rätt egenskaper för ditt växtval är det bara att gratulera - du har sparat in en massa arbete och påverkan på miljön genom att välja ett växtmaterial som klarar sig med befintliga förhållanden! Klart för plantering!

4 Det är helt avgörande att man får fram ett analysresultat tidigt i bygg- och anläggningsprocessen om man på allvar ska kunna använda sig av befintliga jordar. Har man som gestaltare och projektör inte kunskap om jorden på platsen så kan man ju knappast veta hur man ska kunna använda den och anpassa sina växtval!

19

3.2 Råd angående val på nivå 2

Hur vet man om befintlig jordprofil kan fylla behoven efter jordförbättring? Även här ligger svaret i relationen mellan de fakta som ges av jordanalysen å ena sidan och din vision å andra sidan.

Vidare måste man konstatera vilka möjligheter som ligger inom jordförbättringens ramar. Jordförbättring kan omfatta:

• Förändring av mullhalt och aggregatstruktur genom inblandning av organiskt material • Höjning av näringsinnehållet genom inblandning av konstgödning, kompost, rötslam eller dylikt • Luckring av jorden • Förändring av kornstorleksfördelningen genom inblandning av fin- eller grovmaterial.

Nedan följer några faktorer som avgör huruvida någon eller några av ovanstående åtgärder kommer att vara fungerande eller tillräckliga i den specifika situationen:

• Om du arbetar med en lerig f d åkermark som utgångspunkt, brukar det övre, brukade lagret gå relativt lätt att förbättra rent strukturellt. Detta beror på att långvarig brukning ofta leder till att jorden får mindre aggregat. Att förbättra en lerig terrassjord (alv) är däremot svårt, då den grova aggregatstrukturen påtagligt försvårar en ordentlig blandning av ursprungsjord och tillsatt material.

• Om du har en befintlig jordprofil utan mull (mullhalt nära 0%) kan det vara svårt att åstadkomma en växtbädd som lämpar sig för mer krävande arter. Däremot kan du genom en mindre mullhaltshöjning åtminstone få en växtbädd som lämpar sig väl för enklare ändamål, typ naturlika planteringar.

• Var mycket försiktig med att blanda olika mineraljordstyper! Att blanda sand i leriga jordar och vice versa riskerar att resultera i en jord som blir mycket hård och kompakt, se vidare resonemang i avsnitt 3.7

• Om du är ute efter att höja jordens näringsinnehåll har tillförsel av kompost ofta en mer långverkande effekt än konstgödning, eftersom tillförsel av organiskt material ofta påverkar jordens struktur positivt samt ger ökad kolloidbildning, vilket förbättrar jordens förmåga att hålla kvar näringsämnen så att de inte urlakas.

3.3 Råd angående val på nivå 3

Du har ovan gjort val som innebär att du står i begrepp att föreskriva en påförd jord, d v s en växtbädd typ 1 eller 2 enligt AMA-systemet. Den valsituation du står inför är tämligen komplex. Principiellt har du tre olika valmöjligheter:

1)Att utan korrigeringar välja den specifikation av jorden som AMA anger, vilket innebär att jorden kommer att uppfylla krav enligt tabell AMA DCL.11/1 (jord för normala förhållanden, d v s en A-jord) eller tabell AMA DCL.11/2 (jord för torra förhållanden, d v s en B-jord).

20

2) Att utgå från AMA:s specifikationer för A- eller B-jord, men tillfoga en mindre precisering av något slag. Det kan t ex handla om att föreskriva en mullhalt som i någon grad understiger eller överstiger AMA:s specifikationer eller om att göra en insnävning i den kurva som definierar kornstorleksfördelningen.

3) Att föreskriva en helt egen specifikation av jorden. I detta fall behöver man definiera ganska många parametrar, framför allt kornstorleksfördelning och mullhalt men eventuellt även näringsstatus, pH, förekomst av sten etc. Om man föreskriver en helt egen jordblandning kan det vara en god idé att i klartext ange att AMA:s specifikationer av kornstorleksfördelning, mullhalt mm inte gäller. Förhoppningsvis kan du använda något av de specialbäddsrecept som återfinns i kapitel 4, eller hämta inspiration därifrån.

Hur kan jag då komma fram till vilket av dessa alternativ jag ska välja? Ytterst handlar det om vad du vill med din plantering. Kanske vill du inte chansa på en annorlunda växtbäddslösning som kanske misslyckas – då är det första alternativet ganska givet. Men om du har idéer eller krav som är lite utöver det vanliga ska du inte tveka att använda något av de två sistnämnda alternativen.

Om du står i valet mellan att föreskriva en helt egen jordblandning eller att modifiera AMA:s A- alt. B-jord, kan det till att börja med vara bra att veta att man kan uppnå samma resultat båda dessa vägar, och att det därför inte är avgörande för den färdiga anläggningen vilken man väljer – det handlar bara om olika sätt att formulera sina föreskrifter. Att utgå från en AMA-jord kan ha den fördelen att man har god hjälp av AMA:s kornstorlekskurvor för att bli precis i sin specifikation. Å andra sidan kan det helt enkelt vara så att du önskar en jord som ligger mycket långt ifrån AMA:s jordar och då kan det vara enklare att börja ”från scratch”.

Om du svarar ”ja” på frågan i schemat (d v s anser att AMA:s A- eller B-jord passar utan modifieringar) så hänvisas du härmed vidare till de råd som återfinns i RA. Du får där viss hjälp med att ta ställning till vidare frågor såsom huruvida det ska föreskrivas påförd jord både för mineraljorden och växtjorden (=växtbädd typ 1) eller om endast växtjorden ska påföras (=växtbädd typ 2).

Om du svarar ”nja, med små justeringar” på frågan får du hjälp att gå vidare under avsnitt 3.6.

Om du svarar ”nej” på frågan i schemat hittar du förhoppningsvis något användbart recept i kapitel 4 att använda eller utgå ifrån.

3.4 Råd angående val på nivå 4

På denna nivå hjälper dig frågorna förhoppningsvis att hitta ett lämpligt recept för en specialväxtbädd. Observera att det kan finnas flera olika recept som kan passa in på dina behov och önskemål.

I värsta fall har du ett önskemål som inte något av recepten kan svara upp mot – ta i så fall kontakt med författarna till denna handbok, så att receptsamlingen framöver kan vidgas till att täcka in allt fler speciella behov.

21

3.5 Guide till att skapa växtbäddar inom ramen för AMA:s växtbädd typ 3 (Användning av befintlig jord efter jordförbättring)

Du har ovan gjort val som innebär att du står i begrepp att föreskriva en förbättring av befintlig jord. Antagligen har du bedömt att lerhalt och kornstorleksfördelning är bra eller någorlunda lämpar sig för en växtbädd som matchar ditt växtval, men att jorden har fel näringsstatus, för låg eller hög mullhalt eller fel pH.

De typer av jordförbättring som står till buds är huvudsakligen följande:

Jordförbättring med organiskt material Jordförbättring med organiskt material anges lämpligen under koden ”DCL.212, Jordförbättring med organisk substans”.

Att höja mullhalten i en jord kan bidra till att förbättra dels jordens struktur (vilket kan bidra till att jorden blir mer vattenhållande, mer lättbearbetad mm), dels dess näringsstatus.

Torv kan ge en viss för förbättring av jordens struktur, men materialet bryts ner snabbt varför nyttan är relativt kortvarig. Torv är dessutom näringsfattigt och ger alltså inget näringstillskott. Torvinblandning bidrar till att åtminstone tillfälligt sänka jordens pH. Totalt sett är torv tveksamt som jordförbättringsmedel, utom när det gäller att skapa surjordsbäddar.

Generellt är kompost ett betydligt bättre jordförbättringsmedel än torv, eftersom detta verkar långsiktigt och allsidigt, med god näringstillförsel. (Hur stort näringstillskottet är beror på kompostens innehåll). Nackdelen med kompost är att det kan innehålla ogräs. Det går dock även att få tag på kompost som behandlats så att den är ogräsfri.

Rötslam har jordförbättrande egenskaper men har nackdelen att det innehåller tungmetaller.

När man ska beräkna åtgången på det organiska materialet vid jordförbättring är en god tumregel att en tillsats av halva volymprocenten ger en ökning av mullhalten om 5-10 %.

Det ska slutligen noteras att det inte alltid är en fördel att höja mullhalten i en jord; se t ex resonemang under avsnitten 4.4 och 4.7.

Jordförbättring genom kalkning Jordförbättring genom kalkning anges lämpligen under koden ”DCL.22, Kalkning”. RA har ganska långtgående råd om hur kalkning kan föreskrivas.

Jordförbättring genom luckring En del råd för luckring av jordar återfinns under RA-koderna ”DCL.24, Jordbearbetning” och ”DCL.247, Djupbearbetning för dränering”.

22

Jordförbättring genom gödsling Jordförbättring genom gödsling anges lämpligen under koden ”DCL.23, Gödsling”.

Som nämnts ovan ger tillförsel av kompost ofta en mer långverkande effekt på jordens näringsinnehåll än konstgödning, eftersom tillförsel av organiskt material ofta påverkar jordens struktur positivt samt ger ökad kolloidbildning, vilket förbättrar jordens förmåga att hålla kvar näringsämnena.

Jordförbättring genom att ändra kornstorleksfördelningen. Jordförbättring med mineraljord anges lämpligen under koden ”DCL.211, Jordförbättring med mineraljord”.

Det ska dock sägas att det är mycket riskabelt att försöka förbättra en jord genom att blanda in mineral med avvikande kornstorlek. Porvolym försvinner alltid, i större eller mindre omfattning, när man blandar sorterade jordar - i första hand är det de stora porerna som försvinner, då de finare partiklarna hamnar i de stora partiklarnas porsystem. Problematiken finns beskriven i några olika vetenskapliga studier5. Alltför många är de som har försökt att göra en lerig jord lättare och luftigare genom att blanda in sand eller grus, bara för att konstatera att det efter en tid resulterar i en hård och packad jord– långtifrån vad som eftersträvades. Att blanda in finmaterial i en sandig eller är även det problematiskt. Det är inte omöjligt att lyckas med en blandning; med stor kunskap och/eller tur kan det fungera - men vi avråder ändå från försök att föreskriva blandningar i en AMA-beskrivning.

Om man vill skapa en sandig jord på en plats med lerig terrass gör man därför klokt i att lägga sanden som en bädd ovanpå lerlagret, utan omblandning. Att göra det omvända - anlägga en lerig bädd ovan på en sandig terrass - är däremot inte att rekommendera då den underliggande sanden kommer att utgöra ett kapillärbrytande lager som gör att lerjorden ovanpå inte har någon kapillär kontakt med grundvattnet och därmed kan bli mycket torrt under torra perioder respektive mycket blött när det regnar (det kan t o m uppstå syrebrist om det vill sig illa). Undvik alltså att försöka förbättra en jords egenskaper genom att blanda in mineral med avvikande kornstorleksfördelning! Inblandning av organiskt material är en mycket bättre metod, oavsett om du vill förbättra en grovkorning jord eller en finkornig.

Övrigt om jordförbättring Man ska inte glömma att en jordförbättrande åtgärd i vissa fall kan vara att ta bort en viss del av en jordprofil. Det kan t ex vara en tänkbar åtgärd att bana av ett näringsrikt eller mullrikt ytlager om man vill skapa en äng eller etablera annan vegetation som inte ska ha en alltför rik jord.

Denna typ av åtgärd är att betrakta som en schakt och skall därför föreskrivas under koden ”CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta”.

5 Problematiken med att blanda olika typer av kornstorlekar finns beskriven i Spomer, A.,L., 1983. J. Environ. Hort. 1(3): 75-77. Sep. 1983 samt i Harris, R., W., 1999.Arboriculture, integrated management of landscape trees, shrubs, and vines. Prentice Hall, Upper Saddle River, New Jersey, USA, 1999.

23

3.6 Guide till att modifiera AMA:s växtjord typ A eller typ B

Om man har en god känsla för vad AMA:s A- och B-jordar innebär är det också relativt lätt att föreställa sig hur man kan modifiera dem för att uppnå ett visst resultat. Det är egentligen två parametrar som går att modifiera: kornstorleksfördelningen och mullhalten.

Om man vill justera kornstorleksfördelningen så behöver man sällan rita en egen kornstorlekskurva (även om det är fullt möjligt) utan ofta handlar det om att man vill göra en viss insnävning av AMA-jordens kurva, vilket lätt kan beskrivas i ord. Det kan t ex handla om man vill ta bort allt ler eller minska lerhalten, vilket man då uttrycker som att ”jorden skall inte innehålla några partiklar mindre än x mm”, eller ”lerhalten skall vara maximalt x%”.

Om man vill justera mullhalten fungerar det på precis samma sätt.

Bland annat i avsnitt 4.1 nedan, under Receptvariant b), återfinns ett exempel på hur en modifiering av en AMA-jord kan formuleras.

Om man gör modifieringar kan det vara klokt att i AMA-beskrivningen uttryckligen poängtera att AMA:s ordinarie föreskrifter inte gäller.

3.7 Guide för att välja mellan befintlig jord, naturligt bildad jord från annan ort eller tillverkad jord

I valet mellan att föreskriva en befintlig jord, naturligt bildad jord från annan ort eller en tillverkad jord bör man vara medveten om några olika saker:

Mikrolivet i en jord har stor betydelse för hur det växer i den. Ur denna aspekt får man oftast bäst resultat om man kan plantera i befintlig jord som har utbildats naturligt på platsen under lång tid. Även naturligt bildad jord hämtad från annan ort kan ha ett gott mikroliv, men risken är ändå att detta kan ha skadats genom ovarsam behandling under schakt, transport eller under tiden jorden legat på upplag. (Mikrolivet påverkas bl a negativt om man lagrar jord i alltför stora högar. Koden ”BFF.4, Uppläggning och lagring av tillvaratagen jordmån” är användbar för att reglera detta.) Tillverkad jord har ofta dåligt mikroliv. Givetvis kan komponenter som kompost bidra med mikroliv, men generellt är tillverkade jordar inte alls lika levande som naturligt bildade.

Även aggregatstrukturen kan ta skada av ovarsam hantering. Särskilt vid användandet av en påförd, naturligt bildad lerjord är det viktigt att under koden BFF.4 föreskriva att aggregatstrukturen inte ska ha blivit skadad i harpnings- eller lagringsprocessen.

Om man överväger en tillverkad jord bör man vara medveten om att en sådan i princip kan innehålla vilka komponenter som helst. Det enda som enligt AMA inte får förekomma i jorden är krossmaterial

24

och giftiga ämnen. En vanlig komponent i tillverkad jord som säljs på marknaden är rötslam. Ibland har man i laboratorieanalyser även konstaterat innehåll av t ex slakteriavfall, gjutsand och avfall från cellulosaindustrin i jord som sålts på marknaden. Vissa företag som tillverkar och säljer jordar anger det som en hållbarhetsaspekt att jorden innehåller återvinningsprodukter, vilket kan diskuteras.

Det finns också erfarenheter av att tillverkade jordar på några års sikt för försämrade egenskaper, t ex blir hårda och packade. Man kan dock inte säga att detta är något som generellt drabbar tillverkade jordar, eftersom det långsiktiga resultatet helt och hållet är beroende på vilka komponenter som jorden blandats av från början.

Sammanfattningsvis kan konstateras att:

• Befintlig jord bör i de allra flesta fall vara förstahandsvalet, då det ger störst chans till stabil och god aggregatstruktur och ett gott mikroliv, då man undviker transporter och då man undviker risker för skador under lagring/flyttning.

• I de flesta fall bör andrahandsvalet vara naturligt bildad jord från annan ort eftersom detta - om hanteringen är varsam - ger möjligheter till god aggregatstruktur, gott mikroliv och en jord vars egenskaper inte riskerar att försämras med tiden. Ur ett miljöperspektiv är det dock viktigt att transporten inte blir alltför lång.

• Tillverkad jord kan vara ett alternativ om det inte finns naturligt bildad jord inom rimligt transportavstånd.

25

4. RECEPTSAMLING

I detta kapitel presenteras några förhoppningsvis användbara ”recept” på specialväxtbäddar.

Vissa av recepten är baserade på AMA-jord A eller B, vissa är det inte. I flera fall återfinns under respektive rubrik ett par eller t o m flera olika vägar för att uppnå snarlika växtbäddar. Avsikten med detta är dels att pedagogiskt visa på att det finns olika sätt att uppnå ett visst resultat. Dels är avsikten att visa att valet av recept är beroende på platsens befintliga markprofil.

Varje recept illustreras med ett foto på den typ av växtsamhälle som receptet lämpar sig för. Varje recept återfinns även i fysisk form i det jordbibliotek som utgör bilaga till denna handbok. Förhoppningen är att framöver även kunna visa recepten i form av färdiga, planterade växtbäddar, preliminärt inom det nuvarande annuell-sortimentet.

4.1 Växtbädd för ”surjordsplantering”

Här följer recept (i fyra olika varianter) för en fuktighetshållande växtbädd med lågt pH och högt organiskt innehåll, avsedd för plantering av surjordsälskande buskar (tillhörande exempelvis släktena Rhododendron, Pieris, Kalmia, Enkianthus, Gaulteria, Skimmia) respektive perenner (såsom Primula florindae, Cornus canadensis och Dodecatheon sp.).

Dessa växter trivs bra i ren torv, men även i mineraljord om denna har lågt pH och betydande inblandning av fuktighetshållande humus. En mullhalt på 10% kan räcka, men kan också vara upp till i

26

princip 100%. Man bör dock vara medveten om att en växtbädd som endast består av torv har egenheten att tina upp mycket långsamt på våren, varför det kan vara en fördel med viss mineraljordsinblandning (vilket särskilt rekommenderas i områden där man har ofta förekommande barfroster och inte kan vara säker på att få snö under vintern, d v s i hela Sverige utom Norrlands inland och inre delarna av Småländska höglandet).

Vilken av de fyra receptvarianterna nedan som bör väljas beror främst på vilken typ av befintlig jordprofil man har.

Receptvariant 4.1a

Utgångspunkt: Befintlig jordprofil är en sandjord eller en sandig morän med neutralt eller lågt pH. I denna receptvariant skapar vi vår surjordsbädd genom jordförbättring.

Föreskriv växtbädd typ 3 vid koden DCL.12 alternativt DCL.121. Ange under koden DCL.21 alternativt koden DCL.212: ”Okalkad torv inblandas så att en mullhalt om x % uppnås.” Procentsatsen kan vara högre eller lägre, men allra minst 10%. Hur djupt torven ska blandas in är beroende på hur djupt rötterna hos valda växter når; perenner behöver ofta betydligt mindre än buskar och träd. Inblandning till större djup än 40 cm bör normalt inte göras.

Detta recept bör mycket sannolikt resultera i ett pH under 6, men ange för säkerhets skull ändå gärna önskat pH.

Receptvariant 4.1b

Utgångspunkt: Finkorning jord eller jord med neutralt eller högt pH. Jordar med dessa egenskaper är mycket svåra att jordförbättra till en surjordsbädd, varför vi här måste föreskriva en påförd jord. Med denna receptvariant skapas en surjordsbädd som innehåller en viss andel mineraljord.

Föreskriv växtbädd typ 1 vid kod DCL.11 alternativt DCL.111, ange att AMA:s B-jord för torrare förhållanden skall användas samt gör följande tillägg: ”Jorden ska ej ska innehålla material mindre än 0,06 mm, mullhalt i växtjorden skall vara 10% (eller mer om så önskas) och pH skall vara mellan 5 och 6”.

Observera att det i en surjordsbädd av detta slag inte alltid fordras både mineraljordslager och växtjordslager, t ex ifall man valt arter som inte fordrar en djup växtbädd. Om endast växtjordslager behövs, görs föreskriften under koden ”DCL.112, Växtbädd typ 2” (koden återfinns endast i RA). Ett annat alternativ kan vara att göra föreskrifterna under koden DCL.14, Speciella växtbäddar.

Receptvariant 4.1c

Utgångspunkt: Samma som i receptvariant 4.1b, d v s en finkorning jord eller jord med neutralt eller högt pH. Med denna receptvariant skapas en ren torvbädd, utan mineraljord.

Detta är en växtbädd som endast består av ett lager (alltså inte mineraljordslager + växtjordslager) och föreskrivs under koden ”DCL.112, Växtbädd typ 2”. Alternativt kan man använda koden ”DCL.14,

27

Speciella växtbäddar”. Ange att växtbädden ska byggas upp av 100% ogödslad torv. Föreskriv lagertjocklek i enlighet med vilket rotdjup som de valda växterna kräver.

Denna bädd kan med fördel byggas ovanpå bef. markyta, t ex med kantavgränsning av torvblock. Observera att det bör vara fall på markytan så att inte vatten blir stående i torvbädden!

Receptvariant 4.1d

Utgångspunkt: Befintlig torvmosse eller annan befintlig torvbädd, vilket innebär att befintlig jordprofil kan användas utan förbättring eller med endast måttlig sådan.

Om en ren torvbädd önskas: Föreskriv växtbädd typ 4 under kod DCL.12 alternativt kodDCL.122. Om mineraljordsinblandning önskas: Föreskriv växtbädd typ 3 under kod DCL.12 alternativt DCL.121. Ange vidare under koden ”DCL.21, Jordförbättring av växtbädd” alternativt koden DCL.211 följande: ”Grovkornig mineraljord med neutralt eller lågt pH inblandas i torven till en halt av x %.” Mineraljordshalten kan här vara upp till 50%. Med hög mineralinblandning blir resultatet i princip detsamma som i receptalternativ b).

4.2 Växtbädd för ”woodlandsplantering” (d v s en näringsrik, skuggig miljö)

Här följer recept, i några olika varianter, för en växtbädd med ett lager mycket mullhaltig jord och gott näringsinnehåll, avsedd för krävande skogs-/woodlandarter som i sina ursprungsmiljöer trivs i en god lövmylla under ett lövskogstak. Målbilden för pH ligger i recepten nedan mellan 6 och 7.

28

En växtbädd av detta slag tar egentligen tid att skapa; i idealfallet har man tillgång till en befintlig jordprofil som bildats under lång tid i en skogsmiljö, där det hunnit byggas upp en mycket god aggregatstruktur och ett tjockt förnalager. Receptet nedan utgår dock från den något mindre ideala förutsättningen att befintlig jordprofil brukats som åker, odling, trädgård eller dylikt.

Receptvariant 4.2a

Utgångspunkt: En befintlig jordprofil med lerhalt om minst 15%. I denna receptvariant väljer vi att skapa vår växtbädd genom jordförbättring.

Föreskriv växtbädd typ 3 under kod DCL.12 alternativt kod DCL.121. Föreskriv vidare jordförbättring under koden ”DCL.21, Jordförbättring med organisk substans” alternativt under kod DCL.212. Helst ska det organiska materialet domineras av lövkompost, men även annan kompost fungerar bra. Torv kan användas, men andelen bör inte vara alltför stor.

Receptvariant 4.2b

Utgångspunkt: Precis som i receptvariant 4.2a har befintlig jordprofil en lerhalt om minst 15%, men här väljer vi istället att skapa vår växtbädd genom tillförd växtjord.

Föreskriv växtbädd typ 2 under kod DCL.11 eller kod DCL.112. Välj AMA:s A-jord och gör följande tillägg: ”Mullhalt skall vara 15% i ett 15 cm tjockt lager. När det gäller näringsinnehållet skall halten av N vara 7-10mg/100g, halten av P-Al 6-8mg/100g, halten av K-Al 12-16 mg/100g, halten Mg-Al 6-8 mg/100g.” Observera att mullhalt kan väljas mellan 10 och 20% och att lagertjockleken kan vara mellan 10 och 20 cm, beroende på växtval.

Receptvariant 4.2c

Utgångspunkt: sandig jordprofil. I denna receptvariant väljer vi att skapa vår växtbädd genom jordförbättring. Observera att detta recept endast kan användas om grundvattennivån ligger nära markytan (ca 50-60 cm). Alternativt måste man välja torktåligare växter än vad som fungerar i receptvariant 4.2a och 4.2b.

Föreskriv växtbädd typ 3 under kod DCL.12 alternativt kod DCL.121. Föreskriv vidare under kod DCL.21 alternativt DCL.122 att jordförbättring ska göras så att man uppnår en mullhalt om minst 20% i ett 20-30 cm tjockt lager samt att näringsinnehållet ska vara enligt följande: N 7-10mg/100g, P-Al 6-8mg/100g, K-Al 12-16 mg/100g och Mg-Al 6-8 mg/100g. Helst ska det organiska materialet domineras av lövkompost, även annan kompost är en bra komponent. Torv kan användas, men andelen bör inte vara alltför stor. Alltför mycket torv kommer att ge ett lägre pH än i ovan angiven målbild.

Receptvariant 4.2d

Utgångspunkt: Precis som i receptvariant 4.2c har vi en sandig befintlig jordprofil, men här väljer vi istället att skapa vår växtbädd genom tillförd växtjord. Obs! att detta recept endast kan användas om

29

grundvattennivån ligger nära markytan (ca 50-60 cm). Alternativt måste man välja torktåligare växter än vad som fungerar i receptvariant a) och b).

Föreskriv växtbädd typ 2 under kod DCL.11 alternativt DCL.112. Välj AMA:s A-jord och gör följande tillägg: ”Mullhalt skall vara minst 20% i ett 20-30 cm tjockt lager. När det gäller näringsinnehållet skall halten av N vara 7-10mg/100g, halten av P-Al 6-8mg/100g, halten av K-Al 12-16 mg/100g, halten Mg-Al 6-8 mg/100g”. Helst ska det organiska materialet domineras av lövkompost, även annan kompost är en bra komponent. Torv kan användas, men andelen bör inte vara alltför stor. Alltför mycket torv kommer att ge ett lägre pH än i ovan angiven målbild.

4.3 Växtbädd för ”utställningsträdgård” – d v s trädgård med kortsiktig, optimal växtkraft

Målet här är en optimalt näringsrik jord som mycket snabbt ska få frodiga perenner och buskar/träd med stora anspråk att etablera sig och sedan prestera maximal tillväxt under en period som inte varar längre än två-tre år. Här är alltså det långsiktiga resultatet underordnat. Vi kan bortse från att torven bryts ned och att näringsämnen snabbt kommer att avta. Observera alltså att om en plantering i denna typ av växtbädd ska vara mer varaktig krävs kontinuerlig tillsats av näringsrikt organiskt material!

Receptvariant 4.3a

30

I denna receptvariant förutsätter vi att valda växter har relativt grunda rötter och därför klarar sig med endast ett tjockt växtjordslager, vilket innebär att det är egalt hur jordprofilen ser ut under växtjordslagret och att vi här kan använda/behålla befintlig jordprofil oavsett vad den består av.

Förskriv växtbädd typ 2 under koden DCL.11 alternativt DCL.112 och ange ”som växtjord används en ogräsfri planteringsjord (ange ev. fabrikat) som uppfyller kriterier för A-jord och i övrigt är av god kvalitet”. Ange vidare önskad lagertjocklek samt eventuellt även önskad mullhalt och näringsstatus. Observera att det även är möjligt att använda en jord som uppfyller kriterierna för B-jord, om man vill ha en torrare växtbädd.

Receptvariant 4.3b

I denna receptvariant förutsätter vi ett växtval som fordrar såväl växtjordslager som ett mineraljordslager av en viss kvalitet.

Förskriv växtbädd typ 1 under koden DCL.11 alternativt DCL.111 och ange att AMA:s A-jord används i mineraljordslagret samt att ”som växtjord används en ogräsfri planteringsjord (ange ev. fabrikat) som uppfyller kriterier för A-jord och i övrigt är av god kvalitet”. Ange vidare önskad lagertjocklek på växtjorden samt eventuellt även önskad mullhalt och näringsstatus. Observera att det även är möjligt att som växtjord använda en jord som uppfyller kriterierna för B-jord, om man vill ha en torrare växtbädd.

4.4 Växtbädd för näringsfattig torräng/hedmark

Avsikten är här att skapa en växtbädd med påtagligt lågt näringsinnehåll, lågt pH och ganska låg mullhalt. Växtbädden lämpar sig för en näringsfattig torräng (utan något nämnvärt behov av slåtter eller klippning) eller en ljung-/rished. Lätta moränjordar är särskilt väl lämpade för denna typ av vegetation.

Receptvariant 4.4a

Utgångspunkt: Sandjord eller sandig morän.

I bästa fall kan man här direkt använda befintlig jordprofil för att plantera i; ange då växtbädd typ 4 vid kod DCL.12 alternativt DCL.122. Ifall det på platsen tidigare bedrivits åkerbruk kan det eventuellt finnas

31

ett näringsrikt (kväverikt) växtjordslager som behöver tas bort eller reduceras. Föreskriv i så fall växtbädd typ 3 under kod DCL.12 och ange under kod ”CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta” hur tjockt lager av befintlig jord som behöver skalas av. En annan möjlighet är att mullhalten i den befintliga jordprofilen är mycket låg – föreskriv i så fall växtbädd typ 3 under kod DCL.12 alternativt DCL.121 och ange vidare under kod DCL.21 alternativt DCL.212 att organiskt material skall tillföras så att mullhalten når upp till 3% (mer än 3% är knappast önskvärt). Det organiska materialet skall endast blandas in i de översta 10 centimetrarna.

Receptvariant 4.4b

Utgångpunkt: lerig jord eller lerjord.

I första hand bör man överväga att inte använda utpräglade torrängs- eller hedväxter om man har lerig jord, eftersom det fordrar en helt igenom påförd växtbädd med ansenligt djup – d v s en påtagligt resurskrävande åtgärd.

4.5 Växtbädd för blomsterrik friskäng/prärieplantering

”Blomsterrik friskäng/prärieplantering” är en tämligen vid definition av växtsamhälle, varför receptvarianterna här rymmer såväl rika som något magrare jordar. Samtliga varianter har ett ganska lågt kväveinnehåll men i övrigt hyfsad näringsstatus och en relativt låg mullhalt. Observera att tillskapandet av planteringar med nordamerikanska präriearter fordrar stor kunskap om växtmaterialet och hur detta beter sig.

Nedan ges tre receptvarianter, med en glidning från något torrare och näringsfattigare förhållanden till något rikare och fuktigare. Det är viktigt att artvalet anpassas efter respektive variants förutsättningar.

32

Receptvariant 4.5a

Utgångspunkt: en sandig befintlig jordprofil med mullhalt 1-5%. I bästa fall kan man här direkt använda befintlig jordprofil för att plantera i; ange då växtbädd typ 4 vid kod DCL.12 alternativt DCL.122. Ifall det på platsen tidigare bedrivits åkerbruk kan det eventuellt finnas ett kväverikt växtjordslager som behöver tas bort eller reduceras. Föreskriv i så fall även under ”CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta” hur tjockt lager av befintlig jord som behöver skalas av.

Receptvariant 4.5b

Utgångspunkt: en lerhaltig befintlig jordprofil. Denna receptvariant syftar till att ge magra förhållanden i det översta skiktet, med målet att minska andelen gräs till förmån för blommande präriearter; detta eftersom de senare med sina mer djupgående rötter kan nå ner till den underliggande, rikare lerjorden. Receptvarianten motsvarar i grova drag växtbädden för den prärieplantering som Peter Gaunitz utfört på Alnarp.

Föreskriv växtbädd typ 2 under kod DCL.11 alternativt DCL.112 och ange att växtjorden skall bestå av ett 20-30 cm tjockt lager av B-jord. Jorden skall inte kvävegödslas men i övrigt kan RA:s näringsrekommendationer för växtjorden följas. Kvävehalten bör inte överskrida 5mg/100g.

Observera att det kan finnas en risk för att vissa ängsarter kan förväxa sig om och när de når ner i den rika leran; man måste därför välja växter som är anpassade efter ganska rika förhållanden och inte blir gängliga och fula ifall de når ner till leran. Ett sätt att ytterligare minska denna risk är att föreskriva att matjorden tas bort helt eller delvis innan påförsel av växtjorden sker, särskilt om jorden tidigare har varit åkermark/odlats och därmed är kväverik. Föreskriv i så fall även under ”CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta” hur tjockt lager av befintlig jord som behöver skalas av.

Receptvariant 4.5c

Utgångspunkt: en lerhaltig befintlig jordprofil som tidigare varit odlad/gödslad. Denna receptvariant utgår ifrån förutsättningen att vi väljer arter som är anpassade till relativt näringsrika förhållanden, t ex präriearter från mer näringsrika prärieområden.

Föreskriv växtbädd typ 4 vid kod DCL.12 alternativt DCL.122 och ange vidareunder ”CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta” att befintligt matjordslager helt eller delvis schaktas bort (ange schaktdjup). Föreskriv även att mullhalten i växtbädden ska vara minst 2%.

Observera att det finns en risk att gräsarter med framgång kan självkolonisera och i värsta fall konkurrera ut blommande arter i en växtbädd som denna.

33

4.6 Växtbädd för kalkstäppsväxter

Detta är en torr växtbädd med ett mycket högt pH och lågt organiskt innehåll för kalktoleranta, torktåliga växter.

Receptvariant 4.6a

Utgångspunkt: Sandjord eller sandig morän. Det är en förutsättning att utgångsjorden har mycket lite av finmaterial, d v s andelen partiklar mindre än 0,06 mm bör högst vara någon enstaka procent.

Föreskriv växtbädd typ 3 under kod DCL.12 alternativt DCL.121 och föreskriv vidare under kod DCL.21 alternativ DCL.211 påförsel av ett 10 cm tjockt lager av grov kalkkross alternativt kalksand, vilket arbetas ned till 20-30 centimeters djup.

Observera att RA:s näringsrekommendationer ej är tillämpliga för denna växtbädd, i och med att kalken ger ett pH som är högre än vad RA rekommenderar.

Receptvariant 4.6b

Utgångspunkt: Vi förutsätter här en lerhaltig befintlig jordprofil, vilken på grund av lerinnehållet ej är användbar för ändamålet – vi måste alltså påföra en ny växtbädd.

Föreskriv växtbädd typ 2 under kod DCL.11 alternativt DCL.112. Ange att växtbädden till 50% skall bestå av AMA:s B-jord men att material mindre än 0,06 mm ej får förekomma i denna. Föreskriv vidare att växtbäddens övriga 50% skall utgöras av grovt kalkkross eller kalksand. Föreskriv även att materialen omblandas och läggs ut i ett ca 20-30 centimeter tjockt lager.

Observera att RA:s näringsrekommendationer ej är tillämpliga för denna växtbädd, i och med att kalken ger ett pH som är högre än vad RA rekommenderar.

34

Receptvariant 4.6c

Denna receptvariant är baserad på betongkross. Utgångspunkten är densamma som i ovanstående receptvariant, d v s vi förutsätter en lerhaltig befintlig jordprofil, vilken på grund av lerinnehållet ej är användbar för ändamålet – vi måste alltså påföra en ny växtbädd.

Föreskriv växtbädd typ 2 under kod DCL.11 alternativt DCL.112. Ange att växtbädden till 50% skall bestå av AMA:s B-jord men att material mindre än 0,06 mm ej får förekomma i denna. Föreskriv vidare att växtbäddens övriga 50% skall utgöras av betongkross. Föreskriv även att materialen omblandas och läggs ut i ett ca 20-30 centimeter tjockt lager.

Observera att RA:s näringsrekommendationer ej är tillämpliga för denna växtbädd, i och med att betongkrossen kan ge ett pH som är högre än vad RA rekommenderar.

4.7 Växtbädd av ren sand, med yttäckning av grov grus och sten, för stäppartade växtsamhällen.

Detta är ett recept som lämpar sig för växter som normalt lever på magra och karga växtplatser. Stäppväxter är väl anpassade till denna typ av växtbädd, men även andra typer av växter går att odla här. Växtbädden utmärks av lågt pH, lågt näringsinnehåll och en mullhalt på 0%. Den består av ren sand som överst täcks av ett tunt lager med grus och småsten. Det övre lagret är till för att minska avdunstningen från bädden. Detta är en metod som utarbetats och förespråkas av bl a Peter Korn6. Fördelarna med denna typ av växtbädd är, enligt Peter Korn, att sandbädden aldrig blir för blöt och aldrig blir för torr. Rötterna söker sig nedåt och hittar där fukt även under mycket torra perioder. En

6 Korn, P. 2013: Peter Korns Trädgård. Odling på växternas villkor.

35

annan fördel är att det är mycket lätt att rensa bort ogräs ur den luckra sandjorden. Detta möjliggör sammantaget, enligt Peter Korn, planteringar med påtagligt låg skötsel. Metoden bygger på vissa speciella förutsättningar, såsom att organiskt material är bannlyst (all nedfallande förna måste alltså rensas bort och alla växter måste planteras som barrotade) samt att växtnäring måste tillföras kontinuerligt. Observera att det kan finnas en risk att näringsämnen lakas ur denna typ av växtbädd eftersom här inte finns några kolloider som kan binda dem.

Receptvariant 4.7a

I denna receptvariant utgår vi från en befintlig sandjord.

För att kunna utgå från en på platsen befintlig jordprofil måste vi först försäkra oss om att sanden saknar finmaterial, d v s partiklar mindre än 0,06 mm. Denna typ av växtbädd fordrar dessutom att alla ytliga lager som innehåller någon form av mull tas bort. Föreskriv därför växtbädd typ 4 under kod DCL.12 alternativt DCL.122 och ange att mullhalt ska vara max 0,1%. Ange vid behov under ”CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta” hur tjockt lager av befintlig jordprofil som behöver skalas av.

Receptvariant 4.7b

I denna receptvariant utgår vi från att jord måste påföras, och vi utgår från en B-jord.

Föreskriv växtbädd typ 2 vid koden DCL.11 alternativ DCL.112. Ange följande: ”Växtjorden skall bestå av ett minst 20 cm tjockt lager av AMA:s B-jord för torrare förhållanden men dock ej innehålla material mindre än 0,06 mm. Växtjorden skall täckas av ett lager grov sand, se koden DDC.24”. Vid koden ”DDC.24, Skydd av vegetationsyta mot uttorkning, ogräs m m” anges vidare följande: ”Växtjorden täcks efter plantering med ett 3-5 cm tjockt lager av 50% grus och 50% sten 20-70 mm. Mullhalten i täckskiktet skall vara 0%”.

Receptvariant 4.7c

I denna receptvariant bygger vi upp växtbädden av påförd jord, utan att hänvisa till AMA:s jordar.

Föreskriv växtbädd typ 2 vid koden DCL.11 alternativ DCL.112. Ange följande: ”Växtjorden skall bestå av ett minst 20 cm tjockt lager av sand-fingrus med en kornstorleksfördelning enligt kornstorlekskurvan nedan. (Här skall infogas en kornstorlekskurva som konstrueras med utgångspunkt från analys av materialet i Peter Korns sandtag) Mullhalten skall vara max 0,1 %. Växtjorden skall täckas av ett lager grov sand, se koden DDC.24”. Vid koden ”DDC.24, Skydd av vegetationsyta mot uttorkning, ogräs m m” anges vidare följande: ”Växtjorden täcks efter plantering med ett 3-5 cm tjockt lager av 50% grus och 50% sten 20-70 mm. Mullhalten i täckskiktet skall vara 0%”.

36

4.8 Växtbädd för kärr-, myr- eller liknande våtmarkssituation

Under denna rubrik presenteras inga färdiga recept, eftersom blöta miljöer har så speciella förhållanden. Istället förs lite allmänna resonemang om vad som kan vara lämpliga växtbäddar för olika blöta sammanhang.

I naturen återfinner man permanent blöta eller tillfälligt översvämmade områden på alla typer av jordar. På rika jordar, och/eller där man har en tillrinning av näringsrikt ytvatten, utbildar sig kärrsamhällen. På näringsfattiga jordar, där tillrinning av näringsrikt vatten ej förekommer, utbildar sig myr- och mossesamhällen. I båda fallen sker under vattenytan en kraftig anrikning av organiska ämnen. Särskilt på myrar med sphagnum-mossa bygger de organiska lagren upp sig ganska snabbt och kraftigt, varför växterna i denna typ av miljöer sällan har den underliggande mineraljorden som växtsubstrat utan istället den ansamlade, överlagrande torven.

När man ska bygga upp en våtmarksmiljö från grunden i ett urbant sammanhang kan det vara klokt att inledningsvis reflektera över hur de naturliga systemen och processerna fungerar. Parallellt måste man fråga sig vilka praktiska funktioner man har med sin plantering. Här är en grundläggande fråga huruvida man vill åstadkomma en plantering som står permanent under vatten eller om marken endast ska översvämmas temporärt – t ex som en del av ett öppet dagvattensystem/rain garden.

I det förstnämnda fallet kan det vara rimligt att tänka sig en kärrmiljö (om man har rik befintlig jordprofil) eller en myrmiljö (om befintlig jord är mager). Särskilt om man vill skapa en myr kan det vara klokt att tänka sig torv som en komponent i växtbädden. Andra typer av organiskt material (såsom

37

kompost) bör däremot undvikas, eftersom det under vattenytan kommer att bli fråga om anaerob nedbrytning.

Om man däremot vill skapa en miljö som endast översvämmas temporärt (och däremellan torkar ut mer eller mindre) är det föga troligt att utpräglade kärr- och myrväxter kommer att trivas, snarare bör man använda sig av växter som normalt lever i strandmiljöer och/eller har utvecklat morfologiska och fysiologiska överlevnadsstrategier för tillfällig översvämning, såsom lenticeller, aerenkymvävnad, adventivrötter eller metabolisk anpassning. Jorden bör i dessa sammanhang inte bestå av torv i någon större utsträckning, dels eftersom torven under torrperioder snabbt kommer att brytas ned. Om den översvämmade miljön inte har kontakt med grundvattnet (t ex är anlagd med en tät botten typ dammduk) bör man välja en växtbädd som har goda möjligheter att hålla kvar fukt under de utpräglade torrperioderna. Här kan en lerig jord vara en fördel. Om växtbädden däremot har kontakt med grundvattnet är det snarare en fördel med en sandig växtbädd som har en god kapillär stigning och som inte - vilket kan hända med leriga jordar - får dränerande sprickbildning under torrperioder.