KP nr 4 25 nov alt 2 säk nr 4 2009 7 dec.pdf · På den ena bilden syns Kust Isaksson tillsammans med Börje Alphed klargöra för målbogsering och på den andra bilden har man

1KUSTPOSTENNr 4 2009

Nr 4 2009

2 KUSTPOSTEN Nr 4 2009

Organ för KA 2:s KamratföreningNr 4 2009 årgång 71

Kamratföreningen styrelseOrdförande: Per EngkvistVice ordförande: Kent AlritzsonSekreterare: Kent AlritzsonVice sekreterare: Yvonne WirbrandKassör: Sune PersbergLedamot: Göran GöranssonSuppleanter: Peter Glimvall

Erling HolmbergKlubbmästare: Lars Iger(adjungerad till styrelsen)

Kamratföreningens adressKA 2:s KamratföreningBox 527371 23 KARLSKRONATelefon: 0455 - 866 22 (v sekr)Postgiro: 9 80 67 - 2Bankgiro: 5584-9483Medlemsavgift: 125 kronor

Omslagsbild:Redaktör och ansvarig utgivare: OLLE MELINAdress: Författarevägen, 9 371 63 LYCKEBYTelefon: 0455- 239 64E-post: [email protected]

Layout: DAG ÅSHAGEtelefon: 0455-482 18

Utges av KA 2:s Kamratförening

Kamratföreningens utbud av KA-produkter

Gräsvik ochdess historiaBoken kostar60 kronor plus porto

KavajmärkeMedlemsnålSlips KA 2Slips KALivremManchettknappar KAKA 2 Idrottshistoria,Nattlig patrullorienteringEskil Nyström och MarinensHemvärnsmusikkår KassettVykort Kungsholms fort (4 st)Vykort Rosenholm (3 st)CD Karlskrona Kustartilleriregemente

80:-45:-50:-50:-

120:-150:-

30:-

60:-10:-10:-

100:-

Ring kassören Sune Persberg för beställningtelefon 0455-274 56Varorna levereras, när betalning skett.Om varorna skickas tillkommer porto minst 20 kronor.Postgiro: 98067 -2Bankgiro: 5584-9483

KUSTKUSTKUSTKUSTKUSTPOSTENPOSTENPOSTENPOSTENPOSTEN

KA 2-bokenkostar 100 kronorplus porto60 kronor

Bildhäfte om KA 2förläggningsplatserHäftet kostar 60 kr och vill Du ha dethemskickat tillkommer porto om 10kronor. Du kan beställa genom attsätta in 70 kr på postgiro 97 05 88-0

BefästningsparkKarlskronaBoken kostar50 kronor plus porto

KA 2 Kamratförenings fana förvaras iKungl Amiralitetskyrkan.Se notis i tidningen. Foto: Olle Melin


Vill Du ta över arbetet med Kustposten?

KA 2 Kamratförening söker ny redaktör för vår medlemstidning Kustposten.Är Du intresserad, ring sekreteraren Kent Alritzson, 0455-21838 eller skriv en rad viae-post: [email protected]

Styrelsen

Redaktör efterlyses

e senaste veckorna har jag skrivit tvåplatsannonsunderlag och lämnat un-derlag till ytterligare två platsannonser.Det är säkert någon, som funderar

över, varför jag befattar mig med sådant. Förkla-ringen är att jag för närvarande gör en kort kom-munaltjänstemannakarriär. Under ett och ett halvtår upprätthåller jag tjänsten som fritids- och turist-chef i Ronneby kommun.

Detta har medfört, att mitt engagemang somordförande i KA 2 kamratförening under det se-naste halvåret varit mycket begränsat på grund avtidsbrist och möjligheten, att detta kommer att för-ändras under det kommande året, finns det mycketsmå utsikter till.

För att KA 2 kamratförening skall fortsätta att varaen välmående förening, måste valberedningen for-mulera ett underlag för att rekrytera en ny ordfö-rande inför det kommande årsmötet.

Förutom sedvanliga kvalifikationer bör ocksåen ny ordförande tillsammans med styrelsen haidéer och tankar om, hur vi skall behålla samt ut-veckla Kustposten och vår hemsida.

Jag önskar Er alla God Jul och ett Gott Nytt År!

D

Vår ordförandehar ordet


KA 2 Kamratförenings höstmöte på Sjöofficersmässen samlade ett 40-tal deltagare, som förutom en redig krigarmid-dag fick tillfälle att se en DVD-upptagning från Nordiska Militära Kamratmötet i Karlskrona i juni.Det blev också en trivsam pratsyund kring minnen och episoder

Olle Melin

Foto: Gustav Karlsson

Kamratföreningens höstmöte

Birger Svensson och Lars Iger Yvonne Wirbrand, Kajsa Larsson ochIngrid Holgersson

Nils-Olof Andreasson och EdvinPettersson Lennart Lindqvist och Klas Freij

Sten Joelson och Uno Thordstein

Gösta Stentorn, Astrid Herze och BörjeAlphed

Lennart Heller, Arne Holgersson,Inger-May Gustafsson och ElsaSäfström

Gunnar Antonsson och,ordföranden Per Engkvist


Följande ”skrivelse” kom till föreningens ordförande och den återges här isin helhet

Herr Ordförandei KA 2 Kamratförening

Synpunkter på krigsrätt

Med anledning av att det vid föreningens årsmöte våren 2009 serverades en kötträtt i stäl-let för de traditionella ärtsoppan, vill jag framföra följande:Mötet ägde rum en torsdag. Därmed inträder hos deltagarna en förväntan, nämligen den, att det skall serveras ärtsop-pa. Så blev inte fallet vid detta tillfälle. Detta kan enligt mitt bedömande medföra men på två olika nivåer.a) Besvikelsen över det förändrade utbudet kan medföra chocktillstånd, som i sin tur kan medföra akuta sjukdoms-tillstånd såsom psykiska blockeringar med blockering av luftvägarna etc.b) Hos deltagarna kommer otvetydigt en negativ förändring i näringsintaget att ske, aktuell vecka kommer att passe-ra utan den näringstillförsel, som soppan representerar. Även detta kan medföra men i form av bristsjukdomar ochmagbesvär.Med anledning av detta vädjar jag till styrelsen att noga tillse, att krigsrätt serveras vid föreningens möten. Ordnasmötet på annan veckodag står det naturligtvis styrelsen fritt att välja maträtt.

Med utmärkt högaktning

Kjell SilverbarkSturkö

KA 2 Kamratförenings årsmöte 2010 äger rumtorsdagen den 25 februari kl 1800

på Sjöofficersmässen, Karlskrona

Närmare detaljer om anmälningar m.m. kommer att sändastill medlemmarna i samband med det årliga utskicket av

information, inbetalningskort m.m.

Boka redan nu dagen i Din almanacka!

VÄLKOMNA!

Kamratföreningens årsmöte 2010


Våra gamla befästningar

nom flottan fanns åren 1888 – 1901 en särskildorganisation, Fasta minförsvaret. Organisatio-nen föranleddes av minvapnets utveckling ochatt det redan före 1888 fanns fasta mineringar

bland annat vid inloppet till Karlskrona. För kommende-ring till Fasta minförsvaret krävdes vissa kvalifikationeroch eftersom kommenderingen var förenad med särskil-da ekonomiska villkor, kom mintjänsten att få en privile-gierad ställning. Detta stimulerade till en snabb utveck-ling av minförsvaret. Fasta minförsvaret bestod av offi-cerare och underofficerare samt av det värvade minör-kompaniet från Sjömanskåren i Karlskrona. Till dettakom ett antal beväringar.

Fasta minförsvaret var en av de enheter, som den 1januari 1902 blev Kungl Karlskrona kustartilleriregemen-te, KA 2.

KarlskronaområdetRedan på 1870-talet utlades de första fasta mineringarnai Kungsdjupet respektive Arpösund, d.v.s. sundet mellanAlmö och Västra Hästholmen. Mineringarna manövrera-des från Kungsholmen respektive Västra Hästholmen.Till detta kom syftstationer, som för Kungsholmens delvar belägna vid Jutudden på Aspö och Hägnan på Tjurkö.På motsvarande sätt fanns syftstationer vid Hallarna påHasslö och Österholmen öster om Almö.

Mineringarna kallades C.S. – Carlskrona syd och C:V.– Carlskrona väst. Till dessa kom en planerad mineringvid Skällö, vilken dock aldrig blev utlagd. Detta förbandutgick i och med 1925 års försvarsbeslut.

I slutet av 1930-talet moderniserades mineringarnaoch nya tillkom. Från 1840-talet fram till nedläggning-sperioden 1988 – 200 fanns följande mineringar medminstationer i Karlskrona skärgård.

Långören vid östra inloppet till Karlskrona. Detta varSveriges minsta minering med en mina i två linjer.Inlängan, där minstationen från början låg på ett litetskär, Vingelskär, väster om huvudön för att på 1950-ta-let flyttas till Inlängan. Mineringen skulle hindra fram-trängande mot Kållafjärden, som var en viktig s.k. ankar-plats för konvojtrafiken under kriget och planerad sådandärefter.Östra Hästholmen (Killeberget) skulle försvara inloppettill Gåsefjärden, där flottan hade ett antal krigsförtöj-ningsplatser. Minstationen låg från början på Torumskäroch flyttades ”iland” i mitten på 1950-talet och byggdesin i ett av pjäsvärnen till batteri Torumskär, som ladesned 1955. Minspärrtroppen på Östra Hästholmen var till-sammans med Kungsholmen de sista, som avveckladesstrax efter försvarsbeslutet 2000. I dag arbetar Muldivintressenter med att bevara stationen på Killeberget föratt kunna visa de för allmänheten. Denna station är ju

speciell, genom att U 137 1981 grundstötte utanför sta-tionen.Kungsholmen var en modernisering av de gamla mine-ringarna, som utgjorde C.S. Minstationen var inbyggd iLinje III. 1992 flyttades stationen till den nybyggda s-platsen i Linje II. I minstationen på linje III finns möjlighetatt återskapa en station att visa för besökarna på fortet.Västra Hästholmen. Den ursprungliga stationen manöv-rerade en minering som låg strax utanför försänkningen.(VH1). Den manövrerades från Västra Hästholmen ochlades ned 1959. År 1940 anlades en ny minstation medminering på Kåsaskär vid smalaste delen av det västrainloppet till Karlskrona. Denna minering lades ned 1965,året efter att Hasslöbron tagits i bruk.

Fasta minstationer – minspärrtroppar

I

M4 i minstationen Östra Hästholmen (Killeberget)

Minstationen Östra Hästholmen (ÖH)


RonnebyområdetMineringarna i Ronneby tillkom i anslutning till andravärldskriget och var från början två stycken, RB 1 påGökalv och RB 2 på Yttre Stekön. Omkring 1970 sam-manslogs mineringarna till en, Gökalv.

Minstationen på Kåsaskär

Minstationen Vingelskär utanför Inlängan

Minstationen på Inlängan (IL)

Syftstation Hallarna, Hasslö

Nya minstationen Inre Ortholmen (KM 1)

Minstationen Gökalv (RB)

JärnaviksområdetTvå mineringar täckte inloppet till flottans Järnaviksbas.JV 1 och JV 2) Minstationerna fanns på Gyön på fastlan-det och på Skiftesholmen. De blev så småningom en mi-nering, JV på Gyön.

KarlshamnsområdetÄven här fanns två mineringar, som spärrade inloppet tillKarlshamns hamn. Minstationerna låg på Inre Ortholmenoch Boön (KM 1 och KM 2). Dessa slogs samman till enpå Inre Ortholmen (KM 1) och samtidigt tillkom en mi-nering i Stilleryd väster om Karlshamn och det där be-fintliga stora hamnområdet. Denna minering övertog be-teckningen KM 2.


SölvesborgSölvesborg fick sin minering med minstation på 1970-talet och denna låg grupperad på Västra Näs i anslutningtill Sölvesborgs hamn.

SkåneMineringarna i Skåne är alla efterkrigsanläggningar till-komna vid olika tidpunkter. Mineringar med minstationerhar funnits på följande platser i Skåne.Åhus – vid hamninloppet (ÅH)Simrishamn – vid hamninloppet (SI)Ystad – vid hamninloppet (YD)Trelleborg – vid hamninloppet (TE)Falsterbo – vid södra inloppet till Falsterbokanalen (FB)Limhamn – två stationer, en på Ön och en i norra ham-nen (LH 1 och LH 2). LH 1, som manövrerades från Önvar Sveriges största med inte mindre än 81 minor. Mine-ringen täckte Trindelrännan och inloppet till färjehamneni Limhamn.Malmö – två mineringar vid Kockums samt i Oljehamnen(MÖ 1 och MÖ 2)Landskrona – vid hamninloppet (LA)Råå – vid hamninloppet (RÅ)Helsingborg – tre mineringar HB 1, HB 2 och HB 3 vidKopparverken samt en söder och en norr om hamnen.Höganäs – vid hamninloppet (HÖ)

SmålandI Småland fanns tre minspärrtroppar med stationer vidinloppen till Västervik (VK), Oskarshamn (OH och Kal-mar (KR). Minstationen i Kalmar låg på den gamla be-fästningsön Grimskär, där Statens fastighetsverk idaghar inrättat en museistation.

Utlagda mineringarSamtliga mineringar i Blekinge och Småland var utlagda ifredstid. I Skåne var ett antal mineringar fredsutlagda,

men många var det inte, Färjetrafik m.m. i Öresund varen faktor, som omöjliggjorde utläggandet.

De mineringar, som inte var utlagda, var:SimrishamnLimhamn 2Malmö 1LandskronaHelsingborg 1,2 och 3Höganäs.

Den stora mineringen Limhamn 1 var delvis utlagd.

AvvecklingMed start efter försvarsbeslutet 1988 avvecklades samt-liga fasta mineringar under en 12-årsperiod. Det genera-tioner av minörer och fortifikatörer byggt upp under merän 130 år skattade åt förgängelsen.

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Gamla minstationen Inre Ortholmen (KM 1)

Minstationen på Grimskär utanför Kalmar (KR)


Torsdagen den 10 december kl 1900 är detdags för årets Adventsvesper i Kungl Ami-ralitetskyrkan Ulrica Pia. Det är frivilligor-ganisationerna i Blekinge som tillsammansmed Blekingegruppen inom Marinbasensvarar för arrangemanget

Årets medverkande är:

Pernilla Ingvarsdotter, sopranSandgrenska Manskören,dirigent Håkan Jönsson och medUlrica Holmberg vid flygelnMarinens Hemvärnsmusikkår,dirigent Mats LandermanAmiralitetspastor Henrik LindénChef Blekingegruppen, Klas LewinFanborg ur frivilligorganisationerna

Varmt välkomna!

Adventsvesper i Ulrica Pia

Av Inge Isaksson har Kustposten fått två foton tagna påden gamla målbogseraren Kanon.

Inge är son till Kurt Isaksson, som jag minns som enav de legendariska packmästarna på gamla Bore.

På den ena bilden syns Kust Isaksson tillsammansmed Börje Alphed klargöra för målbogsering och påden andra bilden har man tagit sig en paus i bogse-ringsarbetet.

Olle Melin

Bilder från bogserbåten Kanon

Här ses Börje i mitten och Kurt till höger om honom. Vil-ka övriga är är okänt.

Kurt dog redan på 1970-talet, medan Börje fortfaran-de är mycket aktiv i kamratföreningen och i Muldivision-ens intressenter. Börje fyller för övrigt 90 år i januari2010.

Bild från tidigare Adventsvesper


Så har då bjrökholmsmålet fått sin egen ordlista.Under ett par års tid har en kommitté under ledning av

Nils Abrahamson arbetet med projektet och nu föreliggerresultatet av arbetet i form av en bok, Björkholmsmålet.Ordlista. Övriga i kommittén har varit Lars Haller, Mi-chael Helgesson, Bo Lundberg och Olle Melin.

Björkholmskan är ingen dialekt i egentlig mening utanhar tillkommit på en viss plats vid ett bestämt tillfälle,åren kring 1680, då Karlskrona grundades. Björkholms-kan utmärker sig främst genom att den är mycket rik pådiftonger och att man ofta ”sväljer” r-en, Närmast tordeden vara släkt med den dialekt, som talas i Kalmar ochdet har sin förklaring i, att många av de första varvsarbe-tarna i Karlskrona kom just från Kalmar.

Björkholmskan som skrivet språk förekommer hosfyra författare. Den första var Richard Melander som1898 gav ut ett fyrasidigt häfte med rim på björkholm-ska. Här dyker för första gången Frasse och Claura upp,även om Melander kallar honom för Franse.

Den välkände Sven-Öjvind Swahn fortsatte med dikt-samlingen Björkholmsballade och den stora begåvning-en Sten Ljungcrantz kom på 1940- och 1950-talen utmed tre samlingar av Backlagsrim. Dessa hade tidigarevarit publicerade varje vecka i Blekinge Läns Tidningaroch därefter i Sydöstran.

Slutligen, Bertil Jacobsen, styrman vid flottan, gav utboken Sjömatrosen Fritze Pettssons dagbok 1930. Ja-cobsen var skåning, men tjänstgjorde främst under An-dra världskriget i Karlskrona och var då redaktör för per-sonaltidningen Ankarposten, där också björkholmskanförekom.

Slutligen finns vid Institutet för språk och fornminneni Lund nedtecknade exempel på björkholmsmål ur-sprungligen av flaggskepparen vid flottan Axel Pettersson.

Boken innehåller förutom ordlistan en beskrivning avvokalerna i målet, en kort introduktion av Björkholmensom stadsdel samt exempel ur ovan angivna författaresproduktion. Boken avslutas med några björkholmshis-torier.

Jag väljer att belysa målet med ett par exempel, ettbacklagsrim av Sten Ljungcrantz och en björkholmshis-toria.

Strajk oåpp the band o speila Doubbelörnen!Binn marren Johan såu hon ej taur skein!Blåus i basuner såu deit drau´r i hörneno man fåur rasta sina steila bein.

Jau vaur såu god, stig baura in i skoåckeno hör påu flöjt, troumpeit o klarinett,såu skau du si att ounder vinterroåckenditt hjarta klappar såu ofantlitt lätt.

Här gåur fru Kaurlsson him meid maut i kassentei glaud o taktfast militärmusik.Jaug skoulle gärna vilja si den bassensom kliver påu meid ein såu stroång teknik

Sten Ljungcrantz

Och så en liten historia.Det var Flottans dag i Karlskrona. I örlogshamnen ochombord på fartygen var det pyntat värre för alla väntadebesök. Paradflaggning, förberedd paradbelysning ochallt annat, som hör till, när man väntar mycket folk.Till och med den lilla ångslupen Carl, där korpral K varbåtchef, hade dagen till ära hissat signalflaggorna C A L.En löjtnant, som passerar, vänder sig till korpralen om-bord på slupen och säger lite överlägset:- Hur f-n stavar korpralen till Carl- Jo si löjtnanten, när jaug kom neir till förråudet, hadedi jäkla roåttorna äitit upp U:et!

Eller som eldarekorpralen sa, när han läste en maskin-handbok och såg ordet hydraulolja.

”Äntligen ett ord som är rättstavat!”

Björkholmsmålet har fått sin egen ordlista

Olle MelinFoto: Ulla Melin


Gert Kaffa (Hansson)

Olle Melin

Den här gången handlar Gert Kaffas bild om konsten att bädda en sängoch sträcka ett överkast.

Sparrling, som Kaffa skriver, är förmodligen dåvarande chefen för1.batteriet Sperling Leijonhufvud.

Nils Abrahamson signerare en bok åt Björn-EjvindSwahn

Nils Abrahamson i berättartagen

Bokkommittén från vänster Bo Lundberg, Olle Melin, Nils Abra-hamson, Lars Haller och Michael Helgesson


Nya böcker

Nya böcker

Nya böcker

Nya böcker

Nya böcker

12

Bokpresentatör Olle Melin

AnkarvaktJournalisten och författaren Terje W Fredhi Lysekil vilar inte på lagrarna. Sedan 1975har han givit ut ett 40-tal böcker. Ankarvaktheter den senaste och som vanligt är det ettantal olika ämnen, som författaren behand-lar. I boken kan vi bl.a. läsa om bohuslänsksommartrafik till Danmark och Norge, omkullagerbåtar, om långafiske vid Shetland,om en äventyrlig bogserbåtsredare m.m.

Boken bygger som vanligt, när det gällerTerje Fredhs böcker, på ett omfattande fak-taunderlag, som han samlat i många år. Detär alltid lika spännande att sig an en bok avTerje och man väntar med spänning på näs-ta.Boken ges ut på eget förlag.

Havet Minnet SlagetDen här boken är ett resultat av två semin-arier, som hölls hösten 2008. Historikerfrån Sverige och Finland diskuterade mindrekända aspekter av kriget, som splittrade detgamla svenska riket.

Vilka minnen är bestående efter 1808-1809 års krig. Förlusten av Finland, kungGustav IV Adolfs avsättning och 1809 årsregeringsform är några påtaliga exempel.

Vad gäller havet är kampen om underhål-let och underhållsvägarna ett exempel. Ha-vets betydelse för krigshändelserna i formav sjöslag och sjötransporter är andra delarav boken,.

Slaget vid Oravais 1808 beskrivs också,eftersom det i mångt och mycket kom attavgöra kriget mellan Sverige och Ryssland.

Boken ges ut av Sagalunds museistiftelseoch ingår i Forum Navales skriftserie mednr33.

Häften om storvarven i GöteborgVarvshistoriska föreningen i Göteborg hargett ut tre häften om Göteborgs storvarv,Eriksberg, Götaverkan och Lindholmen.Häftena är en kortfattad krönika från de oli-ka etableringarna på Hisingen fram tillvarvskrisen, då de flesta stora svenska varvförsvann. Men även perioden efter varvs-krisen finns beskriven.

Häftena ger en bra bild av den världsle-dande roll, som de svenska varven spelade.Häftena innehåller också ett stort antal in-tressanta bilder.

Radiostationen GrimetonI samband med ett besök vid Radiostatio-nen Grimeton i somras hittade jag en bokmed titeln ”Radiostationen Grimeton. Enetnologisk studie över verksamhet och var-dag. Boken kom redan 2005 och är skrivenav Britta Nyström vid Länsstyrelsen i Hal-land. Författaren har i boken helt koncen-trerat sig på människan i sammanhanget.Materialet till boken bygger på studier avhandlingar men framför allt på intervjuer avde, som var med. Arbetet i stationen, statio-nen under Andra världskriget och dygnet-runtverksamheten, mastarbete och inteminst livet i stationsbyn har varit föremålför studier.

Radiostationen Grimeton är ett av lan-dets 14 världsarv och stationen har utantvekan en mycket intressant historia, somBritta Nyström väl beskrivit i sin bok.

Boken är utgiven av Länsstyrelsen i Hal-lands län.

Flottan och kalla krigetFörsvarshögskolan, Kungl Örlogsmannasällskapet och Kungl Krigsvetenskapsakademien har ge-mensamt utgivit ett antal publikationer i serien ”Försvaret och det kalla kriget (FOKK). Bok num-mer 20 i serien har namnet ”Flottan och kalla kriget” och är skriven av f.d. kommendörkaptenenMagnus Haglund. Han har lagt till en undertitel, ”Ett personligt perspektiv” och det är verkligenFlottan och kalla kriget ur en mera personlig än vetenskaplig synvinkel. Magnus Haglund berättarom sina erfarenheter som fartygschef, som medlem i sjögående förbandsstab men kanske framförallt från verksamheten som försvarsattaché i Moskva under 5 år.

Författaren beskriver på ett mycket initierat sätt flottan under perioden 1945 till sekelskiftet2000. En intressant och spännande läsning väntar läsaren.

13KUSTPOSTENNr 4 2009 13

Ny bok om folkrättHavens frihet, Freedom of navigation,mänsklighetens gemensamma arvedel detfria havet—ord och uttryckt som mångavant sig gäller på havet. Vi minns ibland ro-mantiken att vara till sjöss och att gå iland ivarje hamn på ett enkelt och otvunget sätt,ta en öl eller två. Och havet är ju stort. 75%av jordens yta är hav och resten är ju bara tillför att förtöja vid. Och människan bor tillstor del vid kusten och har lärt sig att kom-municera över havet för sin överlevnad, försin sociala kompetens och ibland för att avnågon anledning föra krigshandlingar.

Havsrätt ärett gammaltbegrepp. Vitalar om, attdagens havs-rätt har sinarötter från1600- t a l e t .Från då till nuhar regler ochuppträdandereglerats i oli-ka konventio-ner eller över-

Fyra fyrplatser – En lärarinnaHistorien om Alma Dörring är mer än baraskildringen av en skolfröken på avlägsnafyrplatser med där befintliga lotsbarnskolo-rna. Det handlar om Gotska Sandön, Öster-garnsholm, Stora Karlsö och Valar-Burgs-vik, samtliga på Gotland. På dessa platservar Alma ensam lärarinna i en typisk manligvärld.

Författarinnan Inga-Lisa Hedin skildrarmed inlevelse Almas livsöde. Hon har be-sökt platserna, där Alma levde och varverksam. Hon har besökt verk, myndighe-ter och arkiv. Hon har talat med personer,som levde på fyrplatserna. Fyrplatslivet ärnumera historia och inga familjer bor längrepå fyrplatserna.

Resultatet av det arbete har blivit enmycket intressant bok om de villkor, sompräglade fyrplatslivet för 100 år sedan.

År av uppgång år av nedgångUnder beredskapsåren från 1940 och underdet kalla krigets början ägde i Sverige enuppseendeväckande snabb och omfattandeupprustning rum. Krigsmakten (från 1975Försvarsmakten) växte i omfattning ochdess operativa förmåga ökade. Därefterföljde en period av nedgång, utan att struk-turen förändrades. Redan 1958 gjordes enomfördelning av anslagen. Marinen minska-de till förmån för Flygvapnet,

Carl Björeman, pensionerad general upp-levde händelseförloppet på parkett och hankom att nära samarbeta med tre ÖB, Rapp,Synnergren och Ljung. Han skildrar speletbakom kulisserna och samspelet men ocksåspänningarna mellan politikerna och denmilitära ledningen.

En synnerligen läsvärd bok. Boken är pu-blikation nr 20 i serien Försvaret och detkalla kriget (FOKK)

Svenska sjöslagSvenska sjöslag heter en påkostad och väl-skriven bok av Lars Ericson Wolke, profes-sor i militärhistoria vid Försvarshögskolan.Den följer den svenska flottan från GustavVasas tid till de nutida uppdragen vid Afri-kas kust. Boken beskriver såväl slagen somde större sjöoperationer de var en del av.Svenska fartyg under 500 år presenteras idetaljerade illustrationer.

De stora sjöslagen utkämpades i förstahand mot Danmark och Ryssland, menäven mot Nederländerna, England ochTyskland. Ibland var 100-tals fartyg och 10000-tals människor inblandade.

Särskilda avsnitt handlar om marina se-värdheter runt Östersjön. Sankt Petersburg,Kronstadt, Köpenhamn, Sveaborg, Stock-holm och Karlskrona återfinns i dessa av-snitt.

Boke ges ut på Medströms förlag och ären riktig pärla för den marint historiskt in-tresserade.

enskommelser, bilaterala eller globala. Ävenfolkrätten har följt samma spår. Efter VK IIoch i med att FN bildas, ökas arbetet medatt ta fram havsrättskonventioner. Vår se-naste havsrättskonvention är från 1982,United Nations Conventionon on law of thesea, UNCLOS 1982. Det är inte specielltmånga år sedan, men utvecklingen har gåttfort och en del saker tänkte man inte på dentiden. I den talar man om kuststatens ochflaggstatens ansvar för uppträdande tillsjöss och jurisdiktionen, skyldigheter ochrättigheter.

Vi kan konstatera, att utvecklingen gårfort. Det händer saker i världen, som påver-kar oss. Man inser, att kanske olja och gasfinns under havsytan, alltså gäller det se till,att man har mycket havsbotten som tillhörett lands intresse, Vi vet, att industrins lagerfinns ombord på fartyg, som går i trafik, Dåblir ju lastägare orolig, om fartyget tas in tillkontroller m.m. i en hamn. Terrorister ochpirater har i ökad omfattning börjat opererapå världshaven och i och för sig är piraterett gammalt yrke. Och att för sjömannen attgå iland i främmande hamn är nästan att be-trakta som en kriminell handling. Resultatav ingripande från kuststater blir, att den

enskilda människan hamnar i konflikt medhavsrätten och folkrätten. För hur skallmedborgares hemmanation kunna kommain på arenan och lösa uppkomna konflikter.

Marie Jacobsson, får jag säga Sverigesmeste expert på området havsrätt folkrätt,vill i sin bok visa på denna intressekonflikt,som uppstått på senare år. Då nu inte barakuststater och flaggstater agerar utan ävenorganisationer, t ex IMO, ILO och där män-niskan, hemmanation och mänskliga rättig-heter, allt kommer in på arenan.

Boken innehåller såväl en bred beskriv-ning av grunderna i havsrätten och folkrät-ten och sedan visar författaren på ett antalexempel, som uppstår i de beskrivna intres-sekonflikterna. En bok för juristen menäven för befälhavare och andra aktörer, somjobbar med havet och på havet.

Folkrätten, havet och den enskilda männis-kanMarie JacobssonLiber AB, Malmö128 s, illISBN 91-47-09073-0

Rolf Edwardson


östmörkret ligger tungt över Karlskronaoch Marinmuseum. Det är dags för anrikaCarlskrona Båteskader att summera åretoch dela ut priser för årets seglingar. Vilken

lokal kan väl vara lämpligare än Galjonshallen på museet.Torbjörn Haraldsson, örlogskapten i Flottan och ord-

förande i Carlskrona Båteskader, CBE, berättar: - Eska-dern bildades år 1867 som en sammanslutning inom ma-rinens officerskårer, jämte vederlikar, som det heter, förbedrivande av kappsegling med marinens barkar. - CBEär i ålder det tredje i ordningen av segelsällskap i Sverige.De två som är äldre är Kungliga Svenska Segelsällskapetoch Göteborgs Kungliga Segelsällskap. HistorikDen seglande flottan hade få fartyg i tjänst under den härtiden, mitten av 1800-talet och de var på eskortuppdrag imedelhavsområdet, seglade till S:t Barthélemy m.m., vil-ket gjorde, att det var få rustade fartyg i hemmafar-vatten. Officerarna fick därför inte tillräcklig träning ievolutioner, segel- och signalexercis. För att råda bot pådetta, utnyttjades barkarna för denna träning och utbild-ning. För att öka intresset bildades Carlskrona Båt Eska-der, där officerare även på fritiden kunde utnyttja barka-rna och därmed öka sin seglingsförmåga och intressetför segling. I de ursprungliga stadgarna står, att sällskapets ändamålvar att: befrämja båtsegling, öva evolutioner samt i all-mänhet bereda dess medlemmar en angenäm och nyttigsysselsättning, alltså i angenäma former bedriva övning-ar, som i möjligast mån liknade och var till nytta för densjömilitära verksamheten.

Dagens verksamhetÄndamålet med föreningen har givetvis ändrats och an-passats för att idag både främja seglingskonsten och inteminst bevara konsten att segla gamla skeppsbåtar. Verk-samheten bedrevs i Marinens regi fram till 1992, dåStumholmen upphörde som militärt basområde och blevbostadsområde. Slup och Barkasskjulet, som ligger påStumholmen och barkarna överlämnades då till Marin-museum i Karlskrona. Barkarna är idag seglande musei-båtar och sköts av museet och seglas fortfarande bara avCBE.- Sällskapet som har ett drygt femtiotal medlemmar, ärnumera öppet för alla, som är intresserade av att bevaraett gammalt arv av seglande skeppsbåtar och att lära sigsegla dessa under vår, sommar och höst berättar Tor-björn Haraldsson.

TävlingsseglingarBåteskadern tävlingsseglar varje torsdag från mitten avmaj till mitten av september. - Dagens prisutdelning ärför de två tävlingsformer vi genomför säger Torbjörn. -Det är dels en poängsegling, där årets alla seglingar räk-nas in och en distanstävling. Distanstävlingen är en sär-skild dag och genomförs under tre timmar på en speciellbana. Den som seglar längst på de tre timmarna och därige-nom kanske är skickligast, vinner distansseglingen.År 2009 poängsegling vanns av Lag Sjöstridsskolan medTorbjörn Haraldsson, tvåa blev lag ABB med BennyForsberg och tredjepris gick till Lag Lars-Erik Afzelius.

Vinnaren av distanstävlingen får en inteckning som ären Generalmajor Alf Nymans pokal och vanns av LagLars-Erik Afzelius med Lag Sjöstridsskolan som tvåaföljt av Lag ABB på tredjeplats.

[email protected]

Carlskrona Båteskaderen av Sveriges äldstabåtsällskap

CarlskronaBåteskaders båtaroch i förgrundenligger följebåtenMolly. FotoIngmar Elofsson

H

Foto:Ingmar ElofssonIngmar Elofsson

Pristagarna i Carlskrona Båteskader år 2009 framför ettvälfyllt prisbord.Fr.v. Britt-Margreth Haraldsson Lundin,Karsten Hanewinkel, Lars Larsson, Roland Löfvenberg,Lars-Erik Afzelius, Ingemar Palm, Anders Nygård,Katarina Nilsson, Richard Bauer, chef Marinmuseum,Benny Lundin, Lars Haller, Torbjörn Haraldsson, ordfö-rande i CBE och Per BergFoto Ingmar Elofsson

Ordföranden iCBE TobjörnHarldsson fåräven han del avprisbordet avchefen för Marin-museum, RichardBauerFotoIngmar Elofsson


örsvarsmusikcentrum läggs ned somegen enhet inom Försvarsmakten. Cent-rat har sedan en tid varit placerat inomLivgardet i Kungsängen, dit de flyttade

från Strängnäs i samband med nedläggande av Söder-manlands regemente P 10.

Nu blir försvarsmusiken en enhet inom Livgardetoch på detta sätt sparar man in ett antal administrativatjänster. Musikverksamheten påverkas inte.

Förändringarna inom musikverksamheten har re-dan genomförts. För några år sedan lades Arménsmusikkår Norrland ner, i år har trumkåren lagts nedoch i år har också kontraktet med Göteborgsmusikenupphört, vilket i sin tur inneburit, att denna högklassi-ga musikkår inte längre finns.

De senaste åren har det också varit en stor turbu-lens kring Sveriges enda miltära musikkår med an-ställda musiker, Marinens Musikkår i Karlskrona. Dethar funnits nedläggningshot, hot om omstationeringtill Stockholm m.m. Nu blev det inte så, utan musik-kåren fortsätter sin verksamhet med utgångspunkt iörlogsstaden, men också som en såväl internationellsom nationell resurs. Med tanke på de ovan beskrivnanedläggningarna har det för Marinens Musikkår bl.a.inneburit betydligt flera uppdrag i Kungl huvudstaden.

Försvarsmusikcentrum läggs ned

F

Det lär också vara så, att Göteborgsmusiken är på vägatt återuppstå. De vore en välgärning för blåsmusikeni landet. Om så blir fallet, finns i alla fall två musikkå-rer i riket, som kan föra de stolta blåsmusiktraditio-nerna vidare och samtidigt delta i utvecklingen av den-na musiktyp.

Olle Melin

1.majrevelj i Karlskrona. I täten flaggtrumslagareKarin Svensson. Foto Håkan Jönsson

Under nästan hela 1900-talet var huvuddelen sjöstrids-krafterna organiserade i ett förband, Kustflottan. 1900-talet kännetecknas av stora säkerhetspolitiska händelseroch skeenden i våra farvatten och utomlands, skeenden,som påverkade vårt uppträdande till sjöss. Ofta sattesSveriges militära styrkor på prov, då vi hade att ageramed att skydda vårt lands intressen. Förbandet kustflot-tan hade att främst utbilda värnpliktiga ombord, menfartygen utgjorde samtidigt de kölar, som behövdes, närSverige mobiliserade eller då skarpa uppgifter måste lösas. Boken om Kustflottan är en antologi från 1905, då för-bandet organiserades, till tiden då förbandet lades ner1998. Ett antal författare, sjöofficerare, har beskrivit dethistoriska skeendet och till det kopplat kustflottans upp-gifter och utveckling. Tiden efter andra världskriget harman i boken kraftsamlat till och gett ett större utrymme.Inte bara stora händelser i världen skedde utan ocksåstora tekniska framsteg och omvälvningar genomfördesombord på fartygen. Om detta har man valt att i en sär-skild bilaga beskriva teknik- och taktikutveckling. Bokenvänder sig naturligtvis till dem, som i någon befattning

seglat ombord på flottans fartyg under denna period,men, som redaktören säger i sin inledning, även till andramarint intresserade, som vill rekapitulera eller fördjupasina marina kunskaper. Boken bör också kunna utgöraen grund för dem, som vill genomföra fortsatt och för-djupad forskning om de svenska sjöstridskrafterna.Till boken medföljer en DVD med filmer, som visar flot-tan under olika historiska händelser.

Kustflottan – de svens-ka sjöstridskrafternaunder 1900-taletGustav von Hofstenoch Frank Rosenius /red/Kungl Örlogsmanna-sällskapet 420 s, illISBN978-91-977973-1-3

Ny bok om Kustflottan

Rolf Edwardson


edan 1994 genomför Marinens Musikkår i slu-tet av sommaren en konsert i det anrika Was-askjul på Lindholmen inom örlogshamnen iKarlskrona.

Konserten från 2008 finns nu återgiven på DVD ochhar i dagarna sänts till medlemmarna i Marinens Musik-kåres vänner som årets julgåva. Det har varit traditionsedan vänföreningen bildades att ge medlemmarna enpresent som tack för året som gått.

Vänföreningen bildades i början på 1990-talet, närmusikkårens existens var hotad. Kåren var vid detta till-fälle en del av Musik i Blekinge och denna stiftelse ansågssig inte ha råd med en egen musikkår.

Ett idogt arbete inleddes med att övertyga beslutsfat-tare på olika nivåer om behovet av en militärmusikkårmed yrkesmusiker. Och föreningens arbete gav resultat.Den 1 juli 1993 återfördes musikkåren till försvaret efter17 år i den civila världen.

Vänföreningen har i dag drygt 2000 medlemmarspridda över hela landet och det finns plats för ännu fler.Föreningen har till uppgift att sprida information om mu-sikkåren, att stödja musikkåren i dess verksamhet samtvara medarrangörer vid vissa av kårens konserter.

Om Du vill bli medlem i föreningen, kan du kontaktakassören Sven Nilsson, telefon 0455/27884 eller viaepost [email protected]. Medlemsavgiften är 100 kr/år.

Utöver Wasaskjulskonserten innehåller DVD:n ävenett kort avsnitt om Ostindiefararen Götheborg.

Utgivningen av skivan har möjliggjorts genom gene-rösa bidrag från Kockums AB, Region Blekinge ochLänsstyrelsen i Blekinge län.

Marinens Musikkårpå DVD

Olle Melin

S

Wasaskjul. Foto Olle Melin

Wasaskjulskonserten 2008. Foto Håkan Jönsson

Kamratföreningens styrelse har tagit beslut, att förening-ens fana tills vidare skall förvaras i Kungl Amiralitetskyr-kan Ulrica Pia. Självklart får den tas därifrån vid de tillfäl-len, då den ska användas vid någon av föreningens cere-monier.

På sätt och vis skedde premiär vid högmässan förstaadvent i kyrkan, då föreningens fana fördes i en gemen-sam fanvakt med Flottans Mäns fana och den svenskaörlogsflaggan. Fanförare var Kent och Kristina Alritzson.

KA 2 Kamratförenings fana förvaras i Kungl Amiralitetskyrkan

Foto: Olle Melin

Olle Melin


örsvarsmakten deltog med tre fartyg i EU:soperation Atalanta, mellan den 15 maj och 15september. Nu planeras för en fortsättning avinsatsen under 2010. HMS Carlskrona rustas

just nu för att vara redo. Tanken är att Sverige ska taöver ledningsansvaret för operationen i april och fyramånader framåt.

Anvisningarna om en förlängning av insatsen komfrån regeringen i somras. Sedan dess har arbetet medförberedelser och planläggning pågått. En del av detsvenska bidraget utgörs av det tidigare minfartyget HMSCarlskrona, som förutom att vara patrullfartyg planerasvara ledningsfartyg för hela EU:s operation i Adenviken.Sammanlagt kommer ungefär 2000 personer från olikaeuropeiska länder att stå under svenskt befäl.– HMS Carlskrona är ett mycket lämpligt fartyg för upp-giften, säger fartygschefen Håkan Nilsson. Hon kan liggaute länge till sjöss och kommer att ha möjlighet till om-bordbaserad helikopter. Just nu görs anpassningar av fartyget inom bland annatsjukvård, ledningssystem och samband. Det svenska bi-draget består av cirka 160 personer. Ett mycket stort in-tresse fanns för att delta i operationen. Över 2500 sökan-

HMS Carlskrona tar över stafettpinnen

Foto: Jimmie Adamsson Håkan Nyström

Jimmie AdamssonF de fanns till de 160 platserna. I skrivande stund, förstaveckan av november, har merparten av HMS Carlskro-nas besättning ryckt in. Det formella beslutet tas av re-geringen efter årsskiftet.

Håkan Nilsson


Till flydda tider återgår...

18

I juni 1977 firade KA 2 sitt 75-årsjubileum. Arrangemanget blev en stor succé och man beräknar, att mellan 8 000 och 10 000människor besökte Kungsholmen den dagen. Huvuddelen av arrangemangen ägde rum här ute och inte minst transportorganisatio-nen sattes på hårda prov.

Innan man började festligheterna på fortet, hade viss verksamhet genomförts på Gräsvik, bl.a. marsch med musikkår, fanvak-ter och trupp, som marscherade till handelshamnen och vidare transport. Bilderna i reportaget talar för sig själva

Olle MelinFoto: Gunnar Ekström och Bengt Jacobsson

Fanvakt m ny medregementets fana

Fanvakt m äldremed kamratför-eningens fana

De sammanslagna musikkårerna under Birger Lundbergs ledning

Flottans musikkår och KA 2 gamla musikkår under gemensammarsch mot handelshamnen KA 2 gamla musikkår underhöll i fortparken

Mitt i bilen förre regementschefen Olle GäfvertBarkar i Finskan

Ett lätt robotbatteri grupperar på Södra verket

19KUSTPOSTENNr 4 2009 19

Mottagning vidOfficersmässen.Generla HenrikLange och KA 2Kamratföreningsförre och mångåri-ge kassör GustfHanson

Utmarsch

Korum med förre regementspastorn Arne Randolfsson och musikkåren.

Kommunfullmäktiges dåvarande ordförande GöteTelleborn framför Karlskrona kommuns hyllningar

Stora människomassor väntade tålmodigt på transport

Regementschefen Lars Hansson väl-komsttalar på Gula barackens trappa,Kungsholmen

Dagen avslutades med kamratföreningens middag på Greäsvik,där KA 2 musikkår underhöll

Minutläggning i Finskan

Lennart Ahrén, chef Sydkustensörlogsbas framför hyllningar ochChefen Karlskrona örlogsskolor ViktorTornerhjelm väntar på sin tur


Våra sjögående trotjänareTre varianter av A-slupenA-slupen var en legendarisk båt inom kustartilleriet. Deförsta A-sluparna levererades 1934 och var avsedda somen form av allroundbåt med personaltransporter somfrämsta uppgift.

Inalles fanns tio A-slupar vid BK/KA 2. De var om-kring 17 meter långa, 3,7 meter breda och hade ett djup-gående på 1,7 meter. De var byggda i stål och hade frånbörjan tändkulemotorer som i slutet av 1950-talet ersat-tes av dieselmotorer. Båtarna gjorde omkring 10 knop.

När 200-båten gjorde entré i kustartilleriet avveckladeA-sluparna efterhand.

Bilderna visar tre olika varianter av KA 2 slupar. Kuri-ren, som jämte Alert var de första och kännetecknadesav att skorstenen stod framför styrhytten, som var öppen.

Stormarn tillhörde tillsammans med Snappopp ochStålnabb generation 2 med öppen styrhytt, som senarebyggdes in.

Olle Melin

I den tredje generationen fanns Höken och Ugglan. Hö-ken var i många år CNK inspektionsbåt och låg som så-dan förtöjd nedanför bryggeriet i närheten av Blå Port.

Slutligen i sista generationen fanns Djärv, Trygg ochTapper. Dessa var byggda omedelbart efter kriget. Tap-per byggdes om till dykarbåt.

Djärv var den sista av kustartilleriets alla A-slupar,som var i tjänst och det en bra bit in på 1980-talet. Idagligger hon som museifartyg på Marinmuseum.

Ödet för de nio övriga A-sluparna ur BK/KA 2 ärokänt. Dock besökte Trygg för några år sedan Karlskro-na och förtöjde vid systerfartyget Djärv på Stumholmen.Trygg är idag i privat ägo.

A-sluparna Djärv (innerst)och Trygg vid Stumholmen.Foto Olle Melin

A-slupen Kuriren. KA 2 fotoarkivA-slupoen Stormarn. KA 2 fotoarkiv


I samband med en resa till Västkusten i augustigjorde jag ett stopp vid Radiostationen i Grimeton,ett av Sveriges 14 världsarv. En duktig guide, illus-trativa utställningar, en bra introduktionsfilm samten fantastisk maskinpark gjorde besöket till enupplevelse.

Riksdagen beslutade 1921 att bygga en radiostation förtrådlös telegrafi med USA. Platsen man valde blev Gri-meton, som efter verkställda undersökningar ansågsvara den optimala platsen för verksamheten. Stationenbörjade byggas 1922 och stod färdig 1924. Anläggning-en konstruerades av Ernst Alexanderson, svenskföddchefsingenjör för RCA och stationsbyggnaden ritades avCarl Åkerblad. Två exakt likadana men spegelvända al-ternatorer installerades. Den ena utgjorde reserv. I de-cember 1924 öppnades den första direkta radioförbindel-sen mellan Sverige och USA och den 2 juli 1925 invigdesstationen officiellt av Gustaf V.

Förbindelsen var ett resultat av ett samarbete medRadio Corporation of America (RCA). Grimeton funge-rade som sändarstation, medan mottagarstationen låg iKungsbacka. Själva telegraferandet skedde dock i detgamla televerkshuset på Kaserntorget i Göteborg. Därlämnade man in sina telegram. Telegrafisignalerna gicksedan med tråd till Grimeton, där de automatiskt fortsatteut i etern.

Ett nätverk med liknande stationer byggdes över helavärlden under 1920-talet, men av dessa finns alltså en-bart Grimeton kvar i fungerande skick. Hela anläggning-en är i detalj bevarad i sitt dåtida skick. Den ena av alter-natorerna skrotades dock 1960 för att ge plats åt flerkortvågssändare.

Under andra världskriget spelade stationen stor roll förförbindelserna med USA, då kabeltrafiken var avbruten.

Gradvis kom långvågstrafiken att ersättas av kort-vågstrafik. En av anledningarna till att stationen bevaratsär, att Försvarsmakten har använt och använder den tillkommunikation med ubåtar i undervattensläge, någotsom bara går med långvåg.

Radiostationen blev 11 oktober 1996 förklarad sombyggnadsminne och är även riksintresseområde för kul-turmiljövården. 1997 blev den av Svenska Industrimin-nesföreningen utsedd till Årets Industriminne.

Regeringen beslutade i december 2002 att nomineraradiostationen som kandidat till UNESCO:s lista övervärldsarv, och 2004 upptogs den på världsarvslistan.

Den 2 juli 2005 invigdes världsarvet Grimeton och ennyuppförd besöksbyggnad.

SAQ = • • • • - - - • -

Grimeton

Olle Melin

Foto: Olle Melin Antennerna vid Grimeton kallade Hallandspojkarna

Karta över världens radiostationer av Grimetons typ

Guiden vid den kvarvarande alternatorn

Kunglig invigning den 2 juli 1925. Arkivbild


å 28-årsdagen av U 137 grundstötning på Gå-sefjärden i Karlskrona östra skärgård, besökteVasilij Besedin på nytt Karlskrona men dennagång i helt andra avsikter än 1981.

Denna gång var Besedin i Karlskrona, dels för att hållaföredrag om U 137 irrfärder, men också för att signerasin nyutkomna bok, Inifrån U 137, Min egen berättelse.Det är Albinsson & Sjöbergs förlag i Karlskrona, somger ut boken. Besedins manus var klart för cirka 10 årsedan, men har således kommit i tryck först 2009.

Var det verkligen en slump, att ubåten tog sig ända inpå Gåsefjärden. På väg från öppet hav hade man att pas-sera två mycket farliga grund, Flisan och Handskarna,vilka gör inseglingsrännan mycket smal. Att det sedanblev en navigationsmiss inne på Gåsefjärden är helt klart.

Olle Melin

Vasilij Besedin,politruk på U 137,besökte Karlskrona

P

Man missade de aktermärken, som står på Flaggskär ochså rände man upp på grundet utanför Torumskär.

Besedin hävdade, som vanligt höll jag på att säga, attdet rörde sig om en felnavigering, så i detta avseendekom inte fram något nytt. Frågan är, om det någonsingör det.

Efter hemkomsten till dåvarande Sovjetunionen straf-fades tre man, ubåtsbrigadens stabschef Josif Fjodoro-vitj Avrukevitj, högst i rang ombord, kaptenen och ubåt-ens befälhavare Anatolij Gustjin samt styrmannen Anato-lij Korostov. Besedin själv gick fri. Hans roll ombord varatt som vice befälhavare övervaka besättningen ur poli-tisk synvinkel.

Utan tvekan är det en spännande bok, som Besedinskrivit. För oss, som var med på Gåsefjäreden 1981, ärde särskilt intressant att få ytterligare en uppfattning, omvad som hände denna oktoberdag.

I dag är Besedin verksam i London som affärsman.Det var fjärde gången Vasilij Besedin besökte Karls-

krona I början av 2000-talet var han inbjuden att medver-ka i TV-laget i fotboll, som mötte en Karlskronakombina-tion. År 2001 deltog han vid invigningen av den utställ-ning, som Marinmuseum visade i samband med, att detvar 20 år sedan denna händelse, som satte Karlskrona påvärldskartan och slutligen, något år senare, så höll Bese-din ett föredrag i Kulturföreningen Gillet i Karlskrona.Inte heller vid detta tillfälle framkom något, som satte ljuspå händelsen.

HMS Västervik där Besedin förhördes.Foto Olle Melin Besedin på Karlskrona Idrottsplats

Lars Göran Sjöstedt får sin signerade bok av Besedin.Foto Olle Melin


samband med hög-mässa i Kungl Ami-ralitetskyrkan UlricaPia den första advent

tilldelades två trotjänare Pa-triotiska sällskapet medaljför berömliga gärningar.

Karin Karlsson och Sven-Otto Ullnér var de medaljera-de och båda har tjänat för-samlingen i mer än 20 år.Medaljen betyder inget av-slut, utan båda fortsättersom förtroendevalda i för-samlingen i olika funktioner.

Karin är medlem i vårkamratförening och en flitigdeltagare vid våra samlingar.Sven-Otto är styrelseleda-mot i Flottans Mäns Karls-kronaavdelning och var un-der sin aktiva tid som marin-intendent under olika perio-der verksam vid BK/KA 2.

Efter 18 år som redaktör och ansvarig utgivare för Kustpostenkänner jag, att det är dags att dra sig tillbaka.

Det har varit roliga år, men jag känner nu, att fantasin börjartryta och att det är dag för ny kraft att föra tidningen vidare.

Ett stort tack till alla er, som under åren medverkat till, att tid-ningen har kunnat gå ut till medlemmarna.

Ett särskilt tack till Dag Åshage för det gemensamma arbetet.

Redaktionen önskar alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År

Medaljutdelning i Ulrica Pia

I

Olle Melin

Från vänster Kyrkorådets ordförande Herman Håkansson, Sven-Otto Ullnér,Karin Karlsson och amiralitetspastor Henrik Lindén.Foto: Olle Melin

Tack för mig!

Olle Melin


I år är det 70 år sedan Andra världskriget bröt ut.Det startade den 1 september, genom att Tysklandinvaderade Polen och tre dagar senare förklaradeStorbritannien och Frankrike Tyskland krig.

Jag hade nöjet att göra en resa i spåren efter Andravärldskrigets start genom att besöka trakterna kringGdansk den 19 oktober. Besöket omfattade tre objekt,museijagaren Blyskawica i Gdynia örlogshamn, förintel-selägret Stutthof vid kusten öster om Gdansk och slutli-gen Westerplatte, där den tyska kryssaren Schleswig-Holstein inledde kriget. I Stutthof hade vi också nöjet attlyssna på den kände radiorösten Kjell-Albin Abrahamsson.

Jagaren BlyskawicaJagaren Blyskawica flydde från Gdynia och ÖstersjönDirekt efter krigsutbrottet och anslöt sig till de allieradesjöstyrkorna med bas i Glasgow i Skottland. Hon ”över-levde” kriget och återkom till Polen efter fredsslutet ochblev museifartyg. Som museifartyg ingår hon i den pols-ka marinen

ras på samma sätt. Under marschen dog cirka 17 000människor.

Lägret påbörjades strax före kriget och den andraseptember, dagen efter krigsutbrottet kom de förstafångarna till lägret. Allt var noga förberett. Lägret låginom fristaten Danzigs område, men Danzig var i prakti-ken en del av Tyskland.. Lägret hyste politiska, asocialaoch homosexuella fångar och först 1942 blev det ett ut-rotningsläger för judar. 1944 förvarades i Stutthof medfilialer 56 000 fångar.

Resa med historiska vingslag

Förintelselägret StutthofJag skulle vilja kalla förintelselägret Stutthof ”Den djä-vulska idyllen”. Det första, som slår mig, när jag stigerur bussen, är stillheten. Den omkringliggande skogenoch grönskan, även om det är höst, gör platsen till enidyll.

Stutthof var koncentrationslägret, som aldrig befria-des. Fångarna i detta första av nazitysklands alla lägerbefriades aldrig, när det tredje riket föll samman undertrycket från de allierade i väster och röda armén i öster.När röda armén närmade sig, beslutade nazisterna iGdansk, att lägret skulle evakueras. De cirka 11 000fångarna tvingades i sina tunna fångkläder i januarikylanmarschera mot Lerbok, 140 kilometer bort. Stutthofhade filialer och från dessa skulle 21 500 fångar evakue-

Jagaren Blyskawica i Gdynia örlogshamn

Guiden Anna framför informationstavlan i Stutthof

Anna i en av sovsalarna för kvinnor

Krematoriet


WesterplatteWesterplatte vid Gdansk var den plats, där striderna bör-jade den 1 september 1939, Platsen var egentligen ett re-gementsområde och detta anfölls av den tyska kryssarenSchleswig-Holstein. Polackerna höll stånd i fem dagar,men fick ges sig, när tyskarna från luften bombade om-rådet. Man saknade dessutom luftvärnskanoner vidWesterplatte. I dag finns på området kvar ruinerna avden ursprungliga kasernen, några värn samt en kyrko-gård för de polacker, som stupade vid anfallet. Vid ka-sernen sattes 1999 vid 60-årsminnet en minnestavla uppöver hela bemanningen och många var då fortfarande ilivet. I dag finns någon enstaka kvar, som kan berätta omde vedermödor man utsattes för.

Ruin efterkasernen iWesterplatte

Det är i dag svårt att föreställa sig de fasor, som en gångutspelats här. Nästan alla baracker är borta och redansom nya var det egentligen usla ruckel. Men några avbarackerna finns kvar och kan berätta om det fruktans-värda, som hänt här. Ett litet rum i en av barackerna kun-de rymma 50 fångar i våningssängar, flera i varje bädd.Hygienmöjligheterna var urusla. Fem tvättställ med kalltvatten och en toalett skulle räcka till 500 fångar.

Den genomsnittliga överlevnadstiden i lägret var femmånader. Maten, man fick, innehöll endast 1000 kalorierper dag mot erforderliga 4000.

Här fanns också gaskammare, krematorium med treugnar samt galgbacke med galge. Denna sistnämnda låglite avskilt, så att inte medfångar skulle kunna se avrätt-ningar.

Vår guide berättade om ett sofistikerat sätt att ha ihjälmänniskor. Vid kvinnoavdelningen frågade man efter fri-villiga att byta läger med erbjudande om arbete som söm-merskor. De, som antog erbjudandet, sattes i en järn-vägsvagn, som med mörklagda fönster endast gick någ-ra varv runt lägret, allt medan man sprutade in giftig gas.När vagnen stannade var kvinnorna döda.

Det kan berättas så oerhört mycket mer om dennafruktansvärda plats, men det ovan skrivna får räcka. Jagblir illa berörd, över hur människor kunde åstadkommanågot så djävulskt.

Karta över Westerplatte

Skosulor, som användes i lägrets produktion

Fångkläder, som användes i lägret

Minnesstenar vid lägret i Stutthof

Minnestavlor över bemanningen i Westerplatte


Kjell-Albin AbrahamssonI samband med besöket i Stutthof hade vi också nöjet attlyssna på Kjell-Albin Abrahamsson, som berättade omPolen före, framföra allt under och även lite om Polenefter Andra världskriget.

Kjell-Albin är en strålande föreläsare och gav ämnetmånga nya dimensioner. Det är ju så, att de flesta be-skrivningarna är från ett västligt perspektiv.

• Utanför Stutthof inträffade de största fartygskata-stroferna i historien. Även om Titanics undergång varfruktansvärd, så är det ingenting, mot vad som händeutanför polaska kusten Wilhelm Gustlov januari 1945,9000 döda 1252 räddade, Steuben februari 1945 3500döda, Goya april 1945 7500 döda, 177 räddade. Fartygentorpederades av ryska ubåtar.• En ny film om Westerplatte har försenats p.g.a. attpolackerna är oense om historieskrivningen.• De två upproren i Warszawa 1944 visade verkligenpå hjältemod.

Detta och mycket annat fick vi höra av Kjell-Albin.Han berättade också, att han funnit sex namn på svensk-ar i Stutthofs register. Det visade sig vara estlandssvensk-ar. Däremot fanns såväl finnar som norrmän i lägret.

Han sade vidare, att polacker ibland kan vara svåra attförhandla med m.m. Men en sak hedrar dem, de är hati-ska motståndare till kommunism och nazism.

Han avslutade med att citera Ernest Hemingway, somi ”Den gamle och havet” säger:

Människan kan inte tillintetgöras. Människan kan dö,men inte tillintetgöras. Hon kommar alltid igen.

Vår guide på turen heter Anna. Hon talade en utmärktsvenska och besatte stora kunskaper. Hon var verkligenen angenäm bekantskap.

Anders Ryderfors Rödebyframför minnesmonumenteti Westerplatte

Minnesmonumentet ärutformat som en bajo-nett nedstucken i jorden

Några nedslag i Kjell-Albins föreläsning.• Vi skriver fortfarande mer om 5 döda i Ådalen, än attsex miljoner polska medborgare dog under VK 2 Avdessa var cirka 50% judar. Det blir 3000/dag, 125/timmeoch en var 25:e sekund.• Bombanfallen under VK 2 orsakade förluster i natio-nalrikedomar för England 8 promille, för Frankrike 8%och för Polen 38%• Den 17 september 1939 var Polens fjärde delning ettfaktum. Tyskarna invaderade från väster den 1 septem-ber och röda armén kom efter cirka 14 dagar senare.Denna röda armé kom att lämna Polen 54 år senare• Bilderna från VK 2 är påverkade främst från de väst-allierade. 70% av den tyska krigsmakten slogs i öster,endast 30% i väster då inkluderande Afrika. 3,5 miljonertyska soldater dog under kriget. 1,2 miljoner ryssar stredpå tyska sidan i öster och dessutom fanns i Tyskland 5,5miljoner sovjetiska krigsfångar. Om detta talar man tyst,eftersom det var dödsstraff i Sovjetunionen på att låta sigtas som fånge.

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Kjell-Albin Abrahamsson i samspråk med Anna. I bak-grunden Mikael Johansson från Rödeby

Aldrig mera krig


månadsskiftet november-december 2009 påbörjades rivning av Mekanikerskolans lokaler på Gräsvik. Påplatsen skall därefter byggas studentbostäder, som Blekinge Tekniska Högskola är i skriande behov av i ochmed flyttningen av Ronnebydelen till Karlskrona

Från början byggdes 1946 på Gräsvik en artillerihall, som därefter utökades åt norr med en expeditions-del och mot söder lokaler för all den tekniska utbildning, som inte hade med pjästeknik att göra.

Nu rivs gamla Mekanikerskolan

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Artillerihallen är borta

I

Expeditionsdelen före rivning Här rivs expeditionsdelen

Gamla lokalen för verkstadsutbildning med förstelära-rens lilla bås Smedjan i verkstadsutbildningen

Artillerihallen före rivning

Skoldelen åt söder


ur illustrera 70-åriga Sjöhistoriska Samfun-det, som håller en ganska låg profil utåt ochinte ens har någon logotyp?. Varför intemed en bild, som innehåller ett koncentrat

av sådant som Samfundet intresserar sig för.Bilden togs från s/s Bohusläns bryggdäck vid Göthe-

borgs bejublade hemkomst lördagen den 9 juni 2007.Ostindiefararrepliken är väl ägnad att företräda handels-sjöfarten ur ett historiskt perspektiv. Om babord es-korteras hon av HMS Stolt, en bevakningsbåt av Tapper-klass, som byggdes på tjörnska Djupviks Varv och ingåri Sjöstridskompani Göteborg, ett detachement inom Ma-rinbasen. I eskorten ingår även SjöräddningssällskapetsP.O. Hanson, som byggdes på Malövarvet på Orust ochär stationerad i Grötvik nära Halmstad. Passagerarsjöfar-ten representeras av Strömma Skärgårdsbåtars (f.d.Börjessons) m/s Lasse Dahlquist och lilla m/s Walona.

Ärevördiga Sjöhistoriska Samfundet kritiseras iblandför att ha en viss slagsida åt örlogshållet i sin intressein-riktning. I den mån det ligger något i kritiken, finns det enhistorisk förklaring. Samfundet bildades 1939, på randentill ett världskrig. Två år tidigare hade den nybildade För-svarsstaben inrättat en krigshistorisk avdelning, där ävenMarinstabens sjökrigshistoriska avdelning inordnades.På sjösidan befarade man nu, att de maritima intressenaskulle bli eftersatta. Tanken väcktes på ett friståendesamfund för sjöhistorisk forskning. Det var den idén,

som förverkligades den 3 maj 1939, då Samfundet höllsitt konstituerande möte i Stockholm. Redan från startandades stadgarna vidgade vyer ut över hela det maritimafältet.

Sjöhistoriska Samfundet har till uppgift att bidraga tillutforskandet av sjöhistorien, i första hand den svenska, ialla dess sammanhang och former…

Detta sker bland annat genom den ambitiösa tidskrif-ten Forum Navale (vars sex första utgåvor 1940-45 heltenkelt kallades Sjöhistoriska Samfundets Skrifter). Detsker också genom ett omfattande stöd till kvalificerad lit-teratur i maritima ämnen. Hittills har 32 böcker givits ut iForum Navales skriftserie. Det har skett med bidrag frånden Samfundets närstående Sune Örtendals Stiftelse,uppkallad efter en framliden örlogskapten, som gjort enbetydande testamentarisk donation för ändamålet.

Till medlemsmötena vår och höst anlitas alltid före-dragshållare i sjöhistoriska ämnen.

Mer information finns påwww.sjohistoriskasamfundet.se

Sjöhistoriska Samfundet 70 år

H

Foto: Torbjörn Dalnäs

Torbjörn Dalnäs


fter 25 dygns färd från Djibouti vidAdenviken i Afrika Medelhavet, At-lanten och Östersjön, kom detnorska fartyget Eide Transporter till

Karlskrona den 21 oktober och förtöjde vidverkstadskajen på Karlskronavarvet.

Ombord fanns de tre fartyg ur svenska flot-tan, som jagat pirater utanför Somalias kust i 4månader. Den svenska insatsen har betytt, attstora mängder mat kunnat transporteras till desvältande i Somalia. Besättningarna kom hem tillSverige i september och har nu efter debriefinghaft en välförtjänt ledighetsperiod.

Transporten genomfördes av det norska far-tyget Eide Transporter, som egentligen är ettfartyg byggt som en flytdocka. Fartyget är re-gistrerat på Bahamas, har norsk kapten ochchief, medan besättningen i övrigt är från Fili-pinerna.

Omedelbart efter ankomsten påbörjades loss-ning av alla de containrar, som hemförde alltfrån ammunition till persedlar och som hade enmedelvikt på cirka 3,5 ton. Containrarna måstelastas på ett speciellt sätt, då många var lastademed farlig last och därför måste stå på visst av-stånd från fartygen med hänsyn till deras bränsleoch ammunition. Vidare hade det norska rederietsvetsare och annan specialkompetens på platsför att bistå med lossningen.

Fartygen var fastsvetsade i specialtillverkadebockar och stöttor, vilka nu i de flesta fall säljssom skrot, eftersom de är gjorda för just dessafartyg. Korvetterna har ett deplacement på 400ton och stödfartyget deplacerar 1800 ton.

Redan dagen efter losstogs fartygen, varvidkorvetterna gick direkt till Karlskronavarvet föröversyn. Motsvarande översyn sker medTrossö till våren.

Till våren lämnar också HMS Carlskronahemstaden för uppdrag som ledningsfartyg iAdenviken. Hon kommer dock att gå ner föregen maskin. Kanske Karlskronaborna då fåuppleva en ny långreseavgång, om än under an-dra bevekelsegrunder.

Projektledare för transporten och lossningenhar varit kommendörkapten William Nordström.

E

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Stödfartyget HMSTrossö fastsevtsad idockfartyget

Somaliafartygenhemma igen

Här ses alla fartygen omborddockade. I förgrundenHMS Stockholm, till vänster HMS Malmö och längstbak stödfartyget HMS Trossö

Containerlyft

ProjektledarenWilliamNordström tillhöger tillsam-mans medMarinbasensinformations-chef JoachimSvensson


Skånelinjen, eller Per-Albinlinjen, som den också kallades, är ett antal i huvudsak kulsprutevärn, som byggdes längsSkånes kust i anslutning till andra världskriget. Vid krigsslutet omfattade linjen 1063 vär, skyddsrum oräknade. De lågpå ett avstånd mellan varandra på 300 – 400 meter och var byggda efter i stort samma ritning.

De senaste åren har successivt värnen raserats eller plomberats.Johan Andree på Beredskapsmuseet i helsingborg har dock fått överta några värn, som nu ska förvaltas av muuseet.Bilderna visar invigningen av värnen i somras.Till värnen kommer mätstationen i Laröd, som i dag innehåller en komplett anläggning med eldledningsradar PA 31.

Denna mätstation innehåller också en komplett slingutrustning, som tidigare beskrivits i Kustposten

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Skånelinjen

Ksp eldPA 31 i mätstationen Laröd

Nedgång till mätstationen

Bilder från Beredskapsmuseet.


tidigare. Duellen ägde rum utanför Cap Hatteras1862, en udde syd om Norfolk på en amerikan-

ska östkusten, då som nu en betydande örlogsbas. Moni-tor ligger på 70 meters djup. Tornet vägde 200 ton ochvar till synes oskadat, medan skrovet verkade sönderros-tat. Monitor blev en av ”kändisarna” i det nordamerikan-ska inbördeskriget 1861-1865.

PrologKriget tog sin början, när de elva sydstaterna proklame-rade sitt utträde ur unionen. Detta ville nordstaterna avflera skäl förhindra. Ett var motiveringen, att två staterpå den nordamerikanska kontinenten kunde leda tillframtida konflikter. Det fanns också inbyggda ekono-miska aspekter och den förhatliga slavfrågan, som stredmot grundlagen.

Den norra delen sammanslöt sig till en ”federation”,som var industrialiserad, medan de ”konfedererade”,som utbrytarstaterna kallade sig, hade en utpräglad agrarekonomi. Deras jordbruk- och bomullsfarmer var emel-lertid beroende av billig arbetskraft. Detta löstes genomcirka fyra miljoner slavar. Det fanns emellertid starkaströmningar även i slavstaterna för ett upphävande avslaveriet.

I nordstaternas krigspropaganda blev det dock slav-frågan som kom i förgrunden. Den hade redan tidigarefått draghjälp av romanen ”Onkel Toms stuga”, en skild-ring av slaveriets avskyvärdheter. Författarinnan hette

Harriet Beecher Stowe. Boken gavs ut 1852 och fick storspridning också i Europa. I Sverige gavs den ut sombarnbok långt in på 1900-talet. Ingen, som läst den, tordevarit oberörd. Romanen kan ses som ett inlägg för demänskliga rättigheterna.

Den lilla konfedererade armén leddes av Amerikasskickligaste generaler och fick stora initialframgångar,innan unionens (federationens) industri och stora befolk-ning fällde utslaget.

När nordstatsarmén 1861 tvangs att retirera från Nor-folk, förstörde de alla örlogsfartyg, som inte hann bort-föras. Ett av dessa var Merrimac, den blivande motstån-daren till Monitor på Hampton Roads.

MerrimacÅngfregatten Merrimac byggdes 1855. Hon uppkalladesefter floden Merrimac i New England. I sin nya pansraderoll omdöptes hon av sydstaterna till Virginia. Fartygetkom emellertid att gå till historien och bli känt undernamnet Merrimac, vilket också har accepterats.

Ångdriften var vid denna tid inte helt ny. Redan underkriget i Burma deltog Ostindiska kompaniets ångskeppDiana. Dess chef var kapten Frederick Marryat, sommed tiden blev en berömd sjöromanförfattare. Senaredeltog bepansrade fartyg under sjöoperationerna i Krim-kriget 1853-1856. Striden på Hampton Roads blev dockden första mellan två bepansrade fartyg. Dessa skullekomma att revolutionera sjökriget.

När nordstatstrupperna retirerade från Norfolk, sattesMerrimac på grund och stacks i brand. Trots svåra över-vattenskador drog sydstaterna loss henne. Fartygethöggs sedan ner till vattenlinjen och en kassematt av ekbyggdes upp på det gamla batteridäcket. Kassemattenvar 35 meter lång med sidorna sluttande inåt. Hela kon-struktionen täcktes med järnplattor och järnvägsräls,som gjorde det svårt för kulorna att få fäste. Runtomfanns ett sprinklersystem för brandsläckning.

Inuti kassematten fanns plats för 12 kanoner, fyra ivarje bredsida, medan tre pekade förut och en akterut.Merrimac bestyckades med sex 22,5 cm slätborrade ochfyra 17,5 cm räfflade kanoner samt ytterligare två avokänd kaliber. Alla var mynningsladdare.

augusti 2002 bärgades kanontornet till det fede-rala örlogsfartyget Monitor, som förlist 140 år

Samtida litografi av Monitor. Great sea battles.

”Onkel Toms stuga” som barn-bok 1935. Romanen skrevs avHarriet Beecher -Stowe och ut-kom 1852. Den kan ses som ettinlägg i de mänskliga fri- och rät-tigheterna. Tidigare den franskarevolutionens bärande idé ochstadfäst i den amerikanskagrundlagen. Nu, 150 år senare,återfinns ättlingar bland landetstoppskikt, även inom den politis-ka och militära ledningen

I


Stäven byggdes ut med en kraftig ramm. Djupgåendetuppgick till 6,6 meter. Besättningen uppgick till 380 man.

Merrimacs svaghet låg i, att hon hade kvar sitt gamlamaskineri, vilket inte gav en fart på mer än fem knop.Fartyget hade svårt att lyda roder och behövde en halvtimma för att vända runt. Det tog dessutom 15 minuterför att klargöra kanonerna till skott. Några operationer tillsjöss var fartyget inte kapabelt till. Merrimac gick undernamnet ”Den flytande ladan”.

MonitorMonitor byggdes iNew York och fär-digställdes i slutet avfebruari 1862 efteren byggtid på 118dagar. Konstruktörvar den svenske ingen-jören John Ericsson(1803-1889), kändsom uppfinnare avpropellern. Fartygetväckte både miss-troende och förvå-ning, men i beslutan-de kretsar troddeman på Monitor, som betyder Varnaren.

Monitor fick en längd på 51,6 meter och en bredd på12,4 meter samt ett djupgående på 3 meter. Hon kundesåledes operera i betydligt grundare farvatten än Merri-mac. Däcket låg nära vattenytan med ettfribord på sexdecimeter. Detta bidrog till en mindre målyta och försvå-rade upptäckten. Överkroppen var byggd av ek och denmindre underkroppen av plåt. Deplacementet mätte 1000ton. Besättningen inräknade 57 man, varav sex varsvenskar.

Däcket hade en pansartäckning med överhäng somtäckte skrovsidan över vattnet. Passagen från övre däcktill det inre stängdes med en lucka, vilken reglerades ini-från. Fartyget var försett med ett väl utbyggt ventila-tionssystem, som tog luft från intag på däck samt vatten-toaletter. Det berättas, att fartygsläkaren höll på att drän-ka sig själv, när han efter ett besök skulle spola.

MaskinerietHuvudmaskineriet utgjordes av en tvärskepps liggandekolvångmaskin, vilkens ångcylindrar med pistongen drevpropelleraxelns drivhjul. Propellern hade fyra blad och endiameter på 2,7 meter. Farten uppgick till 6-7 knop.

Ångan producerades i två cylinderformade vatten-rörspannor. Dessa eldades med kol. Röken togs ut ge-nom två fällbara skorstenar. De var två meter höga ochen meter i fyrkant. Längst akterut och längs sidorna avmaskin- och pannrumsanläggningarna, låg kolförråden.

ArtillerietDet pansrade ka-nontornet hade endiameter på sexmeter och en höjdav 2,75 meter. Ta-ket var perforeratmed hål för att släp-pa ut krutröken.Där uppe fanns enreling och en platsför ett enklare se-geldukstak.

Tornet viladenormalt mot däcket, men höjdes med en hävstång vid”Klart skepp”. Det vreds runt av ett tornmaskineri, vilketmanövrerades med en vertikal spak, förmodligen på lik-nande sätt, som 21 cm tornen på HMS Äran.

Fartyget var bestyckat med två 27,9 cm slätborradeframladdningskanoner. Dessa vilade i lavetter, som löptepå räls. Fullkulan vägde omkring 16 kg. Laddningen togcirka sju minuter. Endast ”trumfen” blev synlig, när ka-nonernas mynningar stack ut genom kanonportarna. Dåpjäsen rekylerade ramlade en pansarlucka ner och täckteöppningen. Förbindelserna till tornet upprätthölls medtalrör. Ammunitionsdurkarna låg under däck, placeraderunt tornet. I tornet förvarades ett antal handgranateravsedda att kastas ut på däck om fartyget bordades.

ManövreringMonitor hade ett balansroder. Detta manövrerades meden ratt från styrhytten, placerad framme på backen.Denna pilothytt höjde sig 1,5 meter över däcket och hadeen diameter på 1,8 meter, framtill försedd med fönster-öppning. Ordergivning förmedlades med talrör. Hyttenvar konstruerad med förstärkningar för att kunna klaratrycket under eldgivning. Monitors svaghet låg i dålig ak-tionsradie genom för små kolförråd och att det övre bre-da skrovet klapprade under sjögång. Det fanns även riskför kolosförgiftning, om ventilerna blev tilltäppta, vilketockså inträffade vid ett tillfälle, då flera ur besättningenmåste bäras upp på däck för att kvickna till.

Fartyget var ingalunda sjödugligt i öppen sjö. På sinförsta resa ner till Hampton Roads höll hon på att förlisa.Sjön slog in i styrhytten och vräkte bort rorgängaren från


ratten. I smult vatten blev hon däremot en oöverträffadstridsmaskin. Fartyget liknade en ubåt i övervattenslägeoch fick tillmälet ”Flotten med ostkupan”. Åttio år senaresänktes den franska ubåten Surcouf, då världens största,bestyckad med två 20,3 cm kanoner.

BlockadbrytarenSydstaterna var helt beroende av import, men deras flot-ta hade inte förmått bryta nordstaternas blockad. Det varunder detta tryck, som Merrimac byggdes. Den 8 mars1862 ångade hon inpå Hampton Roads till sin första strid.Befälet fördes av kommendör Buchanan. Han hade ännuinte hunnit provskjuta kanonerna. I sitt följe hade farty-get fem kanonbåtar. Ordern var att bryta blockaden.

Under denna dag sänkte Merrimac med sin artillerieldfederationens Congress bestyckad med 50 kanoner ochCumberland genom ramning. Detta fartyg varutrustatmed 80 kanoner. Ramningen blev så kraftig, att Merri-macs ramm bröts sönder.

Sedan riktades attacken mot fregatten Minnesota. Vidsolens nedgång fick emellertid anfallet avbrytas. På nat-ten blossade en brand upp på Cumberland och Minneso-ta gick på grund.

Under drabbningen fick också Merrimac svåra ska-dor och två kanoner obrukbara. Även fartygschefenhade skadats. Befälet överlämnades till löjtnant Jonesmed order att nästa morgon förstöra en grundstötta Min-nesota.

TvekampenDen 6 mars 1862 bogserades Monitor ut från New Yorkunder fortsatta kompletterande arbeten. Först till sjösskastade bogserarna loss och fartyget fortsatte för egenmaskin. Inte heller Monitor hade hunnit provskjuta kano-nerna. Befälhavare var löjtnant Worden.

På kvällen en 8 mars ankrade Monitor efter en be-svärlig resa i närheten av den grundstötta Minnesota.Klockan 0700 en 9 mars lättade Merrimac ankar ochångade fram mot Minnesota för att sätta in dödsstöten.Först då upptäcktes Monitor. Drabbningen började ge-nast och pågick till 1215. I drabbningen utnyttjade Moni-tor sitt grundgående.

Monitor ankrade på grunt vatten. Merrimac försöktelocka ut henne dock utan att lyckas. Monitor gick inte i

strid utan stöd av unionsflottan. KL 1400 återvände Mer-rimac till basen med ammunitionsbrist och ytterligareskador. Enligt den officiella rapporten var två döda och19 skadade. Varvsöversynen avslöjade, att fartyget er-hållit 99 träffar varav 20 från Monitor.

Monitor hade fått 22 träffar, som inte förorsakat någ-ra direkta skador. Ingen ombord dödades och ett fåtalskadades, bland dem befälhavaren Worden. Han hade lettstriden från styrhytten och skadades i huvudet, somgjorde honom blind på ena ögat. Befälet överlämnades tillsekonden. Från båda besättningarna finns dokumentera-de ögonvittnesskildringar.

Duellen mellan Monitoroch Merrimac

Ett foto av officerarna på Monitor taget några månader ef-ter aktionen på Hampton Roads 1862

EpilogNågra månader efter tvekampen den 9 mars beordradesMonitor till Charleston för att där bistå unionsflottan medhamnblockaden. Monitor bogserades till sjöss med tvåbogserbåtar, varefter hon för egen maskin fortsatte fär-den. Dagen efter råkade hon in i en svår storm och förlis-te med man och allt.

Merrimac gick ett annat öde till mötes. Hon brändesav de sina, innan de drog sig tillbaka. Drabbningen resul-terade i, att unionen beställde ytterligare sex monitorer.Därmed kom Monitor att ge namn åt en helt ny fartygs-typ.

Rolf Ahlin


RÖRLIGA BLADET

MUSEIFÖRENINGEN FÖRRÖRLIGT KUSTARTILLERI

Vår adressKA 2 Museiföreningen för Rörligt KustartilleriMarinbasenBox 527371 23 KARLSKRONAAdressändringarVid adressändring glöm inte att vi behöver denför att nå Dig med Rörliga Bladet m mRedaktörSigvard BengtssonAtt vara medlemVill Du bli medlem eller veta om vår förening,ring Sigvard Bengtsson tel 0455/33 60 20eller Hans Willebrand tel 0480/ 33056MedlemsavgifterVi har mycket humana medlemsavgifter:• Årsavgift 20:-• Ständig medlem 200:-Vi uppskattar om Du hjälper föreningen med Ditt medlem-skap, men behöver all ekonomisk hjälp och tackar i förhandför eventuell gåvaFör att vi skall veta vem som betalt in pengar vill vi att Dumeddelar namn och adressHans Willebrand tfn 0480 / 33056 ellerSigvard Bengtsson tfn 0455 / 33 60 20Inbetalning av medlemsavgifterFöreningen har öppnat ett bankkonto där medlemsavgiftersamt eventuella gåvor kan sättas in.Clearingnr = 6741 (Handelsbanken)Kontonummer = 152 252 088Adress: KA 2 Museiförening för Rörligt Kustartilleric/o Hans WillebrandGräsgärde 4327338 96 Ljungbyholm

Nr 4 - 2009

Omslagsbilden40 mm lvakan m/36 ingående i prydnads-pjäserna vidMuseum för rörligt kustartilleri

InnehållDel 7 av: Öv Sobeus bokDet rörliga kustartilleriet 1902 -1945

GåvorVi uppskattar om Du hjälper föreningen med Ditt medlem-skap, men behöver all ekonomisk hjälp och tackar i förhandför eventuell gåva

KA 2 Museiförening för Rörligt Kustartilleri har fått tillåtelse av författaren Urban Sobéus och avMilitärhistoriska Förlaget att som följetong återge bokenDET RÖRLIGA SVENSKA KUSTARTILLERIET 1902-1945i Rörliga Bladet

Del 7

RÖRLIGA BLADET

Köp av traktorer från Skodawerke 7 mars 19407 mars 1940 skriver marinförvaltningen till Kungl. Maj:t att manvill köpa 21 traktorer från Skodawerke i Pilsen till en kostnad av 10100 US dollar per styck.Traktorerna är avsedda för motorisering av tre 15 cm kanonbatterierM/37. Leverans skall ske med en traktor i maj 1940 och återståendeunder oktober – december 1940. Man vill att leverans- och slutkontroll skall ske av sakkunnigsvensk officer på plats i Pilsen och föreslår att kaptenen i KA re-serv H G Norén skall ställas till förfogande i Pilsen under samman-

MeddelandenKamratträffarna på Militärhemmet i Karlskronafortsätter under 2010 med följande dagar, som är förstatisdagen ivarje månad. kl 09302 februari, 2 mars, 6april, 4 maj, 1 juni,6 juli, 3 augusti, 7 september, 5 oktober,2 november och 7 decemberVäl mött till kamratlig samvaro

OBS: Rörliga BladetPå grund av att Kustposten läggs ner som tidning ochkommer ut på Internet kommer Rörliga Bladet också attkomma ut under samma förutsättningar. De som inte ärmedlemmar i Kamratföreningen kan gå in på Internet seovanstående adress och ladda ner Rörliga Bladet. De sominte kan göra detta, meddela mig så kommer RörligaBladet i pappersversion som vanligt.

MuseetÖppettider:Se: www.ka2.seVälkomna

lagt 12 veckor. Man får ja på sin begäran utom att Noréns trakta-mente minskas en anings”Detta beslut kompletteras med att arbetaren L. E. T. H. Olsson vidtygförvaltningen i Karlskrona skickas högst 9 veckor till Skodawer-kes verkstäder i Böhmen-Mähren för att biträda med slutbesikt-ningen och leveransbesiktningen av de 21 traktorerna före leverans.21 traktorer innebär 7 per batteri. I varje batteri finns tre pjäser somgår i två transportenheter, vilket innebär att vid varje batteri finns entraktor i reserv.


RRÖRLIGA BLADET

Anskaffning, organisation och utnyttjande av 15 cm kan M/37Beställning av nya rörliga 15 cm batterier 1937Kungl Maj:t medger i ett kungligt brev 26/5 1937, beställning av 15cm kanonbatterier med motorfordon. Bakgrunden är att riksdagenanvisat för budgetåret 1936/1937 ett reservationsanslag för kustar-tilleriet på 1 379 500 kr och av dessa 300 000 kr för rörligt kustar-tilleri. Vidare har man genom brev 10 september 1936 godkäntmarinförvaltningens förslag om anskaffning av tre 15 cm kanon-batterier med motorfordon till Karlskrona fästning och avdelat200 000 kr för att påbörja anskaffningen.

Marinförvaltningen har 8 maj 1937 skrivit och meddelat att manbudgetåret 1937 disponerar 500 000 kr för att påbörja anskaffningav tre 15 cm kanonbatterier, vardera om tre pjäser och motorfor-don. För hela denna anskaffning har avsatts 3.197.000 kr. För bud-getåret 1937/38 har förvaltningen begärt 740 000 kr.

12 april har marinförvaltningen fått in anbud från AB Bofors.Enligt anbudet kostar 9 pjäser vid samtidig beställning 261.000 krper styck. Vid beställning av 8 pjäser 266 000 kr per styck och vid7 pjäser 272 000 kr per styck. Detta är 5,5 % mer än vad anslagenberäknats till. Dessutom vill AB Bofors ha en leveranstid på 42månader för 9 pjäser, vilket anses som en alltför utdragen leverans-tid. Härutöver önskar AB Bofors med hänsyn till den utdragnaleveranstiden en klausul om rörligt pris. Det högre priset, långa le-veranstiden och klausulen om rörligt pris anses oacceptabla. Dettainnebar att totalkostnaden för tre 15 cm batterier med 9 pjäser blir3 400.000 kr i stället för anslagna 1.197.000 kr. Härtill kommerklausulen om rörligt pris. Ett alternativ för att minska kostnadernatill anslagsnivån blir då att enbart anskaffa 8 kanoner med anpassadammunitions- och fordonsutrustning.

Kungl Maj:t bemyndigar som avslutning marinförvaltningen attträffa avtal om leverans om åtta 15 cm rörliga kanoner för en sam-manlagd kostnad av 2.128.000 kr, dock med kronan förbehållenrätt att under 1938 utöka beställningen att avse ytterligare en så-dan kanon mot förenämnda kostnadsbelopps förhöjning till2.349.000 kr.

Det är förvånande att mindre än två år innan världskriget bryterut 5,5 % kostnadsfördyring hos Bofors kan ställa till sådana pro-blem att man beställer åtta kanoner i stället för nio. Bofors hadesäkert omfattande beställningar till många länder, vilket framgår avleveranstiderna. Här borde man direkt beställt nio kanoner och löstbetalningen i efterhand. Nu kan efter detta kungl brev marinförvalt-ningen beställa nio 15 cm pjäser m/37 med utrustning och motor-fordon. Därmed är steget tagit mot en förnyelse av det rörliga kust-artilleriet.Enligt försvarsbeslutet 1936 så skulle tre 15 cm rörliga kanonbatte-rier om 9 pjäser och motorfordon anskaffas till kustartilleriet.Trots fördyringar och att Bofors höjde priset stod beslutet fast ochanskaffningsbeslut fattades.

1940 har projektet framskridit så långt att några pjäser och en

Skodatraktor disponeras vid KA 2 och utbildning och utprovningskall påbörjas.

Ett övningsbatteri med kapten Lindeberg organiseras 5 juli 1940.Det som skall utbildas är instruktörer och pjäsmanskap på 15 cmkanon M/37, instruktörer och motorförare på artilleritraktor M/Skoda samt uppbördsmän och bilmekaniker på den senare. Till för-fogande som instruktionsofficer ställs kapten Holger Norén. Samti-digt skall man utarbeta provisoriska reglementsföreskrifter och för-kortad materielbeskrivning för kanonen samt provisoriska anvis-ningar och föreskrifter för körning med artilleritraktor M/Skoda.

Sent i oktober beslutas om att prov skall genomföras vid KA 2för att man skall kunna minska slirningsrisken vid körning med Sko-datraktor och 15 cm pjäs M/37 på framför allt våta betong- och as-faltvägar.

Samtidigt bestäms i marinstaben att från januari 1941 så skall KA2 bemanna två och KA 1 ett av de 15 cm kanonbatterierna som ärunder anskaffning. KA 1 anmäler då att personalen inte räcker tillutan att ett 15 cm haubitsbatteri måste avbemannas.

Beslut tas också om att en 15 cm pjäs M/37 med enkel pjäsbe-manning och erforderligt befäl skall delta i 1940 års försvarsutställ-ning vid Historiska Museet på Narvavägen i Stockholm från 9 okto-ber 1940.

Samtidigt får KA 1 och KA 2 order om att skaffa fältutrustningtill de tre 15 cm batterierna. 11 oktober skickar CKA 2 in de begärdaföreskrifterna. Dessa är förkortade materielbeskrivningar och mate-rielföreskrifter för 15 cm kanon M/37. Motsvarande för artilleri-traktor M/Skoda är ej klara men kommer snart att sändas in.14 oktober 1940 skickas underlaget beträffande Skodatraktorn inoch är undertecknat H Nora’. Förutom reglementerade föreskrifteroch materielföreskrifter innehåller skrivelsen också en lång utvärde-ring av körning med Skodatraktor och lavettvagn för 15 cm kanonM/37.

På väg till försvarsutställningen i Stockholm från Karlskrona harutvärderingen skett. Första etappen på småländska grusvägar visa-de lavettvagnen god följsamhet, goda bromsegenskaper och bakhju-len visade inga som helst tendenser till sladdning.

Nästa etapp gick mellan Vetlanda och Norrköping. Resan gick ihuvudsak bra men i de brantaste backarna var man tvungen att växlaner till tvåans växel på Skodatraktorn. Vid Malmslätt på våt asfalts-väg inträffade flera gånger att lavettvagnen vid lätt bromsning ställ-de sig tvärs över vägen. Provet gjordes ett antal gånger med sammaresultat och det visade sig att lavettvagnens massiva och släta bak-hjulsvingar icke fick fäste på den våta asfalten.

Nästa dag då färden fortsatte mot Stockholm gjordes bromsprovpå den s.k slirfria betongvägen vid Nyköping. Betongvägen var ge-nomvåt och vid alla bromsningarna fick man sladd och däcken fickinget fäste på vägen. Vid framkomsten till Stockholm gjordes mot-svarande prov med lavettvagnen och med samma nedslående resultat.Sammanfattningsvis anser Norén att Skodatraktorn är bra och till-räckligt tung för att ej dras med när den 10 ton tunga lavettvagnenbörjar sladda. Däremot har det visat sig att de släta och massivaTrelleborgsdäcken på släpen ej ger fäste på våta betong- och asfalt-vägar utan måste ges räffling.

Ett sådant förslag skickas in två veckor senare. Där föreslås att demassiva gummiringarna ges fem längsgående räfflor, 4 mm djupaoch 5 mm breda samt tvärgående ränder.

Så kan ett deltagande i en försvarsutställning i Stockholm ocksåutnyttjas. I mars beslutas att Älvsborgs fästning skall få ställa ut en15 cm kanon M/37 på Folk och Försvars utställning i Göteborg.CKA 2 skall ställa personal och materiel till förfogande.

Samtidigt startas nästa stora projekt vad gäller 15 cm kanon M/37, nämligen att kunna järnvägstransportera till olika ställen iSverige och därmed öka rörligheten. CKA 2 får i uppdrag att prov-lasta ett 15 cm batteri M/37 på järnväg och han skall svara senast 15april på vilken vagntyp 0 eller Ör som skall användas och om sido-eller ländlastkaj skall användas

14 maj sänds lastningsplan in till ÖB. Standardvagn typ 0 medförstärkningar skall användas. Materielen tillhandahålls av järn-

Skodatraktor drar lavetten till 15,2 cm pjäs m/37KA 2 Arkiv


RÖRLIGA BLADET

vägsmyndigheten och arbetet utförs av militär myndighet. Två bat-terier bör samtidigt kunna transporteras på järnväg. KA 2 huvudan-svarigt för ilastning som organiseras vid Torskors järnvägsstationdär befintlig lastkaj förstärks och nybyggs och erforderlig materielläggs upp.

Under sommaren diskuteras personalbehov mellan IKA ochCKA 2. Om man omedelbart skall sätta upp ett 15 cm kanonbatterierfordras 130 värnpliktiga. Om man omedelbart skall sätta upp tvåbatterier erfordras 364 vpl. Om man omedelbart skall sätta upp ettbatteri och det andra ca 20/8 1941, erfordras 272 vpl.

I juli 1941 beställs ammunition till 15 cm kanonbatterierna, 2 000halvpansargranater, 3 000 stålgranater, 11 000 spränggranater och800 lysgranater. Samtidigt vill man göra försök med att när lavett-fordonet skall passera svaga ställen så skall bakhjulen placeras påboggier.

I början av juli fattar CM beslut: 1.-3. 15 cm kanonbatteriernaskall organisera genom BAS försorg, 1. batteriet omedelbart, 2. bat-teriet 10 dagar efter order och 3.batteriet från och med 1 september1941. Personal till 1. batteriet tas ur KA 2, personal till 2. batterietur KA 1 och personal till 3. batteriet ur KA 2.

I samtliga batterier skall ingå en 40 mm lvakanto med fältlavettoch en 150 cm rörlig strålkastare, för 2. batteriet ur VF och för öv-riga ur KF. Allt på marinorder undertecknat F Tamm.

Samtidigt gör CKA 2 upp en plan för skjutningar med rörlig ba-taljon 20/828/8 1941. I mitten av 1941 sker organiserandet och in-lemmandet av 1.-3. kanonbatterierna snabbt och på bred front.

Under året läggs mycken möda ner på att utöka och ge samverkanmellan kustartilleriet och arm

Documents

KP nr 4 25 nov alt 2 säk nr 4 2009 7 dec.pdf · På den ena bilden syns Kust Isaksson tillsammans med Börje Alphed klargöra för målbogsering och på den andra bilden har man