1

Tidningen för d ig som arbetar / är för t roendevald i Västerås st i f t . Nr 2 2011

V ä s t e r å s s t i f t s

•FrånJulboktillMagasin•Byråkratmedfotbollspassion•Kyrkanochfotbollenbehövervarandra•Klubbarnakanträningochteknik,vikanjobbamedhelheten•Konfirmeradihockeytröja•Fönsterförfred•Fördomarrivsochbroarbyggs•TidningensomräddadesavFacebook•Den allvarliga leken • Drop-in dop slipar ner trösklar • Från pärm till skärm • Sacer•Biskopsbrevomdop•Godisförbarn&unga•Hurvillvihavårakyrkogårdar?•Knep&Knåp

Tommy Söderberg– Kyrkan och fotbollen behöver varandra

Manga Hill– Skolutbyte blev biståndsprojekt

Gabriel förenar – Unik julkrubba i Rinkeby

Med läktaren som helgedom – Möt Petter Karlsson

2

Tänk vilken betydelse kyrkan har för människorMötet med kyrkan förändrar livet, ger en ny riktning, ger inspiration, förmedlar glädje och trygghet. Tänk i vilka olika sammanhang mötet med kyrkan sker. Här finns det massor att upptäcka. Det är det ständigt pågående flödet där människor vardag som helgdag möter kyrkan.

Genom att det hela tiden sker i ett kontinuerligt flöde är det på något sätt omärkligt. Det ger vanligtvis inte rubriker i media eller på reklamsidor. Men det handlar om att varje församling i stiftet, dag efter dag, vecka efter vecka möter människor i alla åldrar. I svåra livskriser, i sorg och förtvivlan likaväl som i den största glädje och de mest livsbejakande ögonblicken finns kyrkan med och tolkar, förmedlar och ger vidare evangelium. Detta ständigt pågående arbete är kyrkans själva kärna. Tänk vilken betydelse det har för människor.

Ett annat perspektiv på kyrkans närvaro i vårt samhälle är alla de områden där kyrkan samarbetar och samverkar med andra aktörer ; offentliga, privata eller ideella. I det här numret av Västerås stifts Magasin möter du som läsare just dessa båda perspektiv på kyrkans möten med människor. Det är just det mångfacet-terade breda spektret av möten som visas. Men lika tydligt blir det när man läser artiklarna att djupdimensionen i mötena är lika självklara.

Här möter vi företrädare för olika aktörer i samhället som självklart talar om det angelägna och positiva med kyrkan som samarbetspartner. Vi möter kyrkans företrädare som lika självklart talar om kyrkans uppgift i denna samverkan. Sedan möter du som läsare också ett antal människor som berättar om sin egen relation till kyrkan och den betydelse som mötet med kyrkan har haft. I flera artiklar speglas dessa möten utifrån ett ungdomsperspektiv.

Under en av de mest turbulenta perioderna i livet, som tonåring, kommer ungdo-mar med i konfirmandverksamheten därför att man är på hockeyskola som också innehåller konfirmandundervisning. Frågorna som behandlas är sådana som gäller just mig och min situation. Jag blir tagen på allvar och får vara med i ett samman-hang där mina tankar och funderingar får möjlighet att utvecklas. Ett möte där livets helhetsperspektiv hanteras. Svenska kyrkans egen ungdomsrörelse Svenska Kyrkans Unga lyfts naturligt fram som ett sammanhang där unga människors engagemang i kyrkan får en plats. Också här vittnar några personer om vilken betydelse deltagandet i ungdomsrörelsen haft i deras liv.

Ingenting är viktigare för kyrkan idag än att förmedla evangeliet till barn och ung-domar. Därför är det helt avgörande att vi som kyrka satsar resurser, tid och kraft på mötet med dessa. Här görs mycket som är bra men mera behövs. Vi vet hur viktigt mötet med kyrkan är i ungdomsåren, därför får vi inte spara någon möda på detta arbete.

När jag läser Västerås stifts Magasin slås jag av vad mycket det finns att vara stolt och glad över. Men i lika hög grad blir det tydligt vilka utmaningar kyrkan står inför. Jag vill uppmana oss alla att vara glada och stolta över alla de möten och allt det som kyrkan är och gör, för människor och tillsammans med människor och sam-hälle i Västerås stift och alla dess församlingar. Samtidigt har vi att med full kraft anta de utmaningar som vi står inför.

Tänk vilken betydelse Svenska kyrkan har för människor. Och tänk att vi får vara medarbe-

tare i den kyrkan. Fantastiskt!

Ola Söderberg, stiftsprost

Så görs magasinet

Västerås stifts Magasin ges ut av Västerås stift två gånger per år och skickas adresserat till anställ-da, förtroendevalda och frivilliga i stiftet. Adresser är hämtade från respektive församling. Stämmer inte uppgifterna, kontakta oss på 021-17 85 00 så ändrar vi.

Redaktion:Pelle Söderbäck, Lotta Söderberg, Åke Paulsson

Omslagsbild:Montage, foto: Nasa och Photodisc

Grafisk form:Åke Paulsson

Teckensnitt: Magnesium, Gill Sans, Foundry Sterling, Syncro, Victorian m.fl.

Utrustning: Datautrustning: PC, Intel QuadCore 2,7 Ghz, 8Gb RAM, 1,5TB HD, Macbook Pro i7 2,35Hz GHz, 8GB RAM, 500GB HD. Fotoutrustning: Canon 5D mkII, Canon 400 , diverse objektiv: 15-300mm. Programvara: Adobe InDesign CS5, Adobe Illus-trator CS5, Adobe Photoshop CS5, Microsoft Word 2010

Papper Omslag, MultiArt silk 250g Inlaga, MultiArt silk 150g

Upplaga: 6000 ex

ISSN: 1653-8536

Tryck: Edita Västerås

Distribution: Bengt Perssons bokbinderi

Ansvarig utgivare: Ola Söderberg

3

Innehåll magasinet nr 12Ledare 2

Från Julbok till Magasin 5

Med läktaren som helgedom 6

Byråkrat med fotbollspassion 7

Kyrkan och fotbollen behöver varandra 8

Klubbarna kan träning och teknik, vi kan jobba med helheten 10

Konfirmerad i hockeytröja 12

Fönster för fred 14

Fördomar rivs och broar byggs 15

Tidningen som räddades av Facebook 16

Den allvarliga leken 20

Drop-in dop slipar ner trösklar 21

Biskopsbrev om dop 21

Godis för barn & unga 22

Från pärm till skärm med kyrkoprojektet 24

Sacer 26

Telefonlösning med bra struktur 28

Caisa återskapar utlandskyrkan hemma 30

Hur vill vi ha våra kyrkogårdar? 32

Knep & Knåp 34

Bildreportage, medarbetardagarna 36

Julkampanj med mannen i centrum 40

Julkrubba där Gabriel förenar 42

Han söker de goda nyheterna 44

Skolutbyte blev biståndsprojekt; rent vatten i Manga Hill 46

Alla kan vi gå vilse i livet 50

Grattis Svenska Kyrkans Unga 18 år 52

Böcker värda att läsa 54

Nytt klimatmöte i Durban 55

Kopparstölderna kan förebyggas 56

Grattis konfirmandledare! 58

Dags för teologifestival 59

Lauluja kaipuusta, elämästä ja kuolemasta 60

Om engagemang och relevans 62

God kitschig Jul 64

Kurser i stiftet 65

44

5

BildenKapellet på Stiftsgården i Rättvik. -20 grader ute och en kroppslig och själslig värme inne. Foto: Åke Paulsson

År 1905 startade några av stiftets präster en ” Julbok för Västerås stift”. Den producerades, såldes och distribuerades av församlingspräster runt om i stiftet. Målet var att skapa stiftskäns-la, ge information, bidra till fördjupning och reflektion. Samt ge en stunds god läsning.

Men tiderna förändras. Julboken blev en Stiftsbok. I 100 år gavs den ut. Upplagan minskade trots allehanda försök att pigga upp form, försäljningskanaler och innehåll. Den utvecklingen gäller alla stiftsböcker. Idag finns den kvar i ett eller två stift.

Västerås stiftsbok lades ned för några år sedan, men behovet och resurserna fanns kvar. Behovet av en samlad produkt som ger stiftskänsla, viktig och fördjupad information, tillfälle till reflektion. Därför skapades Västerås stifts Magasin med de resurser som tidigare lagts på en stiftsbok.

Vad kostar ett Magasin? Eftersom det till största delen produce-ras på Stiftskansliet ligger kostnaden på ungefär 29 kronor/exem-plar inklusive porto. Det betyder att för ungefär 60 kronor/år och person når vi drygt 5000 medarbetare i stiftets församlingar, anställda och förtroendevalda. Det känns väl värt pengarna.

I det här numret kan du bl. a. läsa om på vilket sätt kyrkan och idrottsrörelsen kan hitta bättre samverkan, om möjligheterna med pilgrimsvandringar, om barnkultur, inventariearbete och kyrkogårdsplantering. Samt lösa ett korsord, klura ut några för-samlingsrebusar och vinna CD-skivor. Och en hel del annat.

I detta nummer av Magasinet hittar du också här och där pluggannonser om varför det är bra att vara medlem i Svenska kyrkan. Dessa annonser är en konkret följd av att vi då och då får frågan från församlingar ; ”ge oss på ett kul sätt bra motiv för att vara medlem i Svenska kyrkan”. Vi

mailade till alla stiftets församlingsinformatörer och bad om konkreta förslag. Resultatet av den förfrågan finns nu alltså som pluggar i detta Magasin. Vill du ha dem, för hemsidor, församlings-blad eller annat? Hör gärna av dig så sänder vi tryckoriginal enligt önskemål.

Två gånger om året gör vi ett Magasin. Nästa nummer kommer i vår. Vad vill du läsa om? Hör gärna av dig med tips, tankar och idéer.

Med tillönskan om en god Advents- och jultid!

Åke Paulsson Lotta Söderberg Pelle Söderbäck

Från Julboktill Magasin

Även om inte du tror på Gudså tror Gud på DIG!

1

Tidningen för d ig som arbetar / är för t roendevald i Västerås st i f t . Nr 1 2011

V ä s t e r å s s t i f t s

1

• Från Julbok till Magasin • Byråkrat med fotbollspassion • Kyrkan och fotbollen behöver varandra • Klubbarna kan träning och teknik, vi kan jobba med helheten • Konfi rmerad i hockeytröja • Fönster för fred • Fördomar rivs och broar byggs • Tidningen som räddades av Facebook • Den allvarliga leken • Drop-in dop slipar ner trösklar • Från pärm till skärm • Sacer• Biskopsbrev om dop • Godis för barn & unga • Hur vill vi ha våra kyrkogårdar? • Knep & Knåp

Tommy Söderberg– Kyrkan och fotbollen behöver varandra

Manga Hill– Skolutbyte blev biståndsprojekt

Gabriel förenar – Unik Julkrubba i Rinkeby

Med läktaren som helgedom – Möt Peter Karlsson 29:-

6

I Italien har fotbollen alltid gått armkrok med religionen. På väg till matchen slinker Milansupportern in i kyrkan och ber Madonnan välsigna hans lag. Ovanför Olympiastadion i Rom står en gyllene Kristusstaty med utsträckta armar, som enligt folkhumorn säger : ”Men hallå domaren, bollen var ju så här långt utanför linjen!”

Vi svenskar är dock inte långt efter, som vi gärna vill tro. Vårt land må kall-las det mest sekulariserade i världen, men bevista en vanlig serielunk på Råsunda, Gavlerinken, Swedbank Park eller Rocklunda och det är som att kliva rakt in i en högmässa: De heliga ritualerna, de liturgiska färgerna, änglarna, budorden, domsluten och lovsångerna. Till och med fotbollens språk är ju somhämtat ur en predikan: en (o)salig bland-ning av skuld och försoning, straff och mirakel, helgon och djävlar. Ännu fyra decennier efter sin straffmiss på Polen i VM går landslagsmannen Staffan Tapper under öknamnet ”Judas”. Allt medan Zlatan Ibrahimovic ofta kallas motsatsen efter sina drömmål mot Ungern och Italien.

Fotbollen har till och med sitt eget präs-terskap, sina budord, sin moralkodex, sina lärjungar, sin psalmbok, sina växelsånger - och sina pilgrimsfärder. Jag vet en man som innan han dör tänker hinna besöka alla fotbollsarenor med minst division 3-status i södra Sverige. Jag for själv som 15-årig tågluffare till Arsenals hemmaarena Highbury mitt i juli, mitt under sommar-uppehållet, bara för att få en skymt av grundaren Herbert Chapmans likbleka marmorbyst.Ja, jag vet till och med ett fan, Steven

Marks, som 1987 for med sin pappa för att se sitt älskade Coventry spela FA-cupfinal, när gubben plötsligt suckade till och dog i

hjärtinfarkt mitt på motorvägen. Ändå fortsatte Steven till Wembley och lät pap-pan sitta kvar på parkeringsplatsen. Himlen kunde vänta, tyckte han. En fanatism man annars bara ser i religiösa sekter.

”Många påstår att fotboll handlar om liv och död”, sa Liverpools klassiske manager Bill Shankly. ”Den inställningen gör mig mycket besviken. Det är givetvis mycket viktigare än så.”I sitt hjärta vet alla riktiga fotbollsfans att Shankly satte fokus på fotbollens innersta väsen. Att ditt lags vinst eller förlust faktiskt betyder någonting stort och viktigt. Paradis

eller skärseld. Eller åtminstone om detta blir en helg som kommer att betraktas som lyckad eller inte. På det viset är fotbollen också en moralisk skola. Vi kastas mellan himmel och helvete. Vi förtröstar och förtvivlar. Vi våndas som inför den yttersta dagen och fruktar att den slutliga domen kan bli att vi, liksom Zlatans Juventus efter säsongen 2006, tvångsnedflyttas till en lägre, mycket lägre division.

En religionspsykolog med bollsinne skulle kunna hämta mycket stoff ur det här. Är fotbollsläktaren vår nya helgedom? Är det norra ståplats som numera uppfyller vårt behov av gemenskap, tillbedjan och hängivenhet?Tja, vem kan säga emot egentligen? Alla som en gång har upplevt det där förlösande målet i slutsekunderna har också smakat på känslan som finns i tältmötets bönebrus eller i frälsnings-ögonblicket.Vill man, kan man se fotbollen och reli-gionen som två konkurrerande världar. Eller så väljer man den italienska tron: att 22 människors kamp om en boll är något som även Den Högste kan uppskatta. Ty vem sa att Djävulen skulle ha alla roliga sporter? Kanske ligger det rent av något i det där gamla italienska skämtet att

Gud, när han såg hur ensam Adam var i lustgården, beslöt att trösta honom genom att skapa någon mjukt och skärt.Och att detta alltså inte var kvinnan. Utan tidningen La Gazzetta dello Sport

Med läktaren som helgedomNär den 41-åriga italienska nunnan Pierangela skulle förflyttas från sitt kloster i Montaione, skrev byborna till påven och bad honom tänka om. ”För hon har ju ett så fint högerskott!” Syster Pierangela slapp flytta.Text: Petter Karlsson Journalist, fotbollsfantast och författare till boken ”Guds hand”

7

Hans Josefsson är uppvuxen i Borås och med fotboll. Och numera beskriver han sig som ”läktarexpert”.– I Borås är det Elfsborg eller Norrby som gäller. Jag började gå och titta på Elfsborg i 8-årsåldern. Och som läktarexpert vet jag ju efter alla år precis hur man borde spela. En expertkunskap som frodas på ståplatsläktare och för egen del också byg-ger på en karriär som division VI-spelare i Mariedals IK nån gång på 80-talet, säger Hans med ett leende.

Hans kärlek till Borås stolthet Elfsborg har sin naturliga förklaring – födsel och ohej-dad vana - men varför Turin och Juventus?– Det började 2004. Den enkla sanningen var att det var billigt att flyga till Turin. Dessutom var Zlatan ny i Juventus. Så jag åkte dit, blev förälskad i staden Turin och gillade fotbollen. Juventus är för övrigt det lag som vunnit flest titlar i Italien och som har flest supportar utanför sin egen stad.

När han talar om fotboll återkommer han ofta till passionen. Att få utlopp för alla sina känslor, att få uppleva läktarkulturens enorma stämning; sången, inramningen, färgerna.– Folk sjunger, man jobbar för att skapa en färgstark inramning. En någorlunda välfylld läktare får bli min verklighetsflykt. Någon har så sant sagt att ”fotboll är det viktigaste oviktiga som finns”. Många hävdar att idrottsläktaren erbjuder en närmast religiös upplevelse och Hans ser kopplingen. Här finns passionen, tron (på det egna laget), gemenskapen, kampen mellan ont och gott, färgerna och sången.

Han kan till och med hålla med om påstå-endet att det är roligare att gå på fotboll än på högmässa.– Ja visst är det så, säger han. Men det be-ror på att det inte är samma poäng med högmässan. Gudsrelationen handlar om något mycket större. – Vi ska inte ha dåligt samvete för att våra

gudstjänster inte ser ut som Juventus - Milan. Men det finns en utmaning i frågan. Hur kan vi skapa livfullheten, hur kan vi få män att sjunga oavbrutet och starkt?Han lyfter också fram hur fotbollen enga-gerar över alla samhällsbarriärer. Elfsborgs hemsida har 8000 unika besökare varje dag, en kvarts miljon per månad. I engagemanget möts alla samhällsklasser på lika villkor.– Vi som kyrka kanske ibland blir lite för mycket strömlinjeformad medelklass, funderar Hans.

Men han tror på en större samverkan mel-lan idrotten och kyrkan. Likheterna är många. Båda är globala rörelser, båda jobbar med solidaritetsfrågor och socialt engagemang. – Vi i kyrkan är lite för dåliga på att ta vara på den samverkansmöjligheten, menar han. Kanske därför att vi inte förstår fotbollens själ riktigt.

Hans tror på projekt som fotbollskolor och idrottskonfirmander. Som kyrkobyråkrat sit-ter han också givetvis i sin hemförsamlings lokala kyrkoråd. Här vill han få sin passion att bli aktiv verklighet redan nästa sommar.– Javisst, säger han, nästa sommar kör vi fotbollskonfirmander tillsammans med Storvreta IK. Vilken framgångsfaktor det kan bli om kyrkan och de lokala klubbarna hittar en bättre samverkan

Byråkrat med fotbollspassionHans Josefsson skulle kunna beskrivas som en äkta kyrkobyråkrat. Handläggare vid analysenheten på kyrkokansliet, utskottssekrete- rare på kyrkomötet, jobbar med samordningsfrågor och samman-ställer rapporter. Samtidigt är han en passionerad fotbollsälskare. Följer sitt Elfsborg med glödande intresse och det händer då och då att han tar flyget till Turin, bara för att få se Juventus spela.Text: Pelle Söderbäck Foto: Magnus Aronson

8

Tommy Söderberg:

Kyrkan och fotbollen behöver varandra

9

I en intervju i Villatidningen säger Tommy Söderberg att pengar aldrig kan skapa ett lag. Det handlar om att ”ta sig an ett humankapital”, att ”som ledare frigöra spelarnas förmågor och inneboende kvaliteter”, man måste skapa en positiv atmosfär och dialog ”där vi växer och utvecklas tillsammans” och att alla måste få känna sig betydelsefulla. Det är som häm-tat ur en manual för kyrklig ungdomsverk-

samhet, och för Tommy Söderberg är det inget konstigt. Han ser självklara kopplingar mellan kyrka och fotboll, och stora fördelar med samarbetet. – Fotbollen, eller idrott över huvud taget, ger många människor hopp och framtids-tro och man svetsas samman. Det blir som en livsstil, och i viss mån en tillbedjan – åtminstone i relation till landslagens fram-gångar. Skillnaden är väl att vi har ett tydligt regelverk, och gula och röda kort... Men vi har också UEFAs tio ”budord”, och på våra flaggor vajar de otroligt viktiga värdeorden ”respekt” och ”fair play”.

Fortfarande aktiv som förbundskapten för herrarnas U21-landslag ser han som sin livsuppgift att hjälpa unga människor på livsvägen och att vidareutvecklas, men också lära sig uppskatta enkelheten i livet. Själv går han då och då till en kyrka när behovet av stillhet blir påtagligt.– Jag tycker det är fint. Jag gillar miljöer där man kan få lugn och ro. Kyrkan är ett bra rum för reflektion och återhämtning, säger Tommy Söderberg.

På samma sätt vill han dra ner tempot i fotbollsvärlden, inte minst när det gäller de ekonomiska aspekterna. Idag kan unga grabbar tjäna många miljoner per år, och uppmärksamheten blir orimlig för en ung människa som håller på att hitta sig själv.– Det är lätt att tappa fotfästet när det gäller pengarna. Nu handlar det så ofta om pengar och om resultat men det är så väldigt få som blir stjärnor. Idrott är så mycket mer – det är relationer, vänner för livet, sammanhang, normer, samarbete, social uppfostran. Det är människor vi arbetar med!

Tommy Söderberg pratar gärna om sina erfarenheter som klubbtränare och som lärare, mindre om förbundskaptenstiden. Numera tycker han att det är minst lika

viktigt att lyfta värdefrågor som att träna fysik och teknik i fotbollssammanhanget.– Men det insåg jag inte som ung. Det kän-des viktigare att spela boll än att prata om värdefrågor, och vi tränade in absurdum ibland. Nu tror jag att man uppnår minst lika bra resultat om man lägger tid på frågor om människovärde, språkbruk och hur man ska fungera tillsammans.– Idrotten är ett fantastiskt sammanhang, men är också en tuff miljö som kan skapa utanförskap.

Kombinationen kyrka och fotboll är inte självklar för alla, men Tommy Söderberg ser ingen som helst konflikt där.– Det behövs broar mellan äldre och yngre. Och här tror jag på kyrkan som samarbetspartner. Man är ofta ensam som tränare, man behöver hjälp att bredda per-spektiven och fungera som medmänniska och medspelare.– För mig handlar det om omtanke om människan. Ska vi räcka till, måste alla goda krafter samverka. Kyrkan skulle kunna göra otroligt mycket, och jag tror att många människor fortfarande har respekt för kyrkan. Men tröskeln är lite för hög, och kyrkan har ett språk som inte alla förstår.

När Tommy Söderberg får i uppgift att utmana Svenska kyrkan, börjar han citera Bibelns gyllene regel om att allt vad man vill att en människa ska göra mot en själv, ska man själv… och jag nickar instäm-mande. Men så gör han lite överraskande om regeln:– Jag tycker egentligen att man ska bemöta en människa som HON vill bli bemött. Jag kan ju inte utgå från att alla vill samma som jag. Vi är ju olika

Kyrkan och fotbollen har mycket att lära varandra, me-nar förre förbundskaptenen för herrlandslaget, Tommy Söderberg. Fotbollens naturliga sätt att samarbeta för ett gemensamt mål och kyrkans värdegrund och män-niskosyn är en bra kombination.– Alla goda krafter måste samverka för att hjälpa unga människor på livsvägen, säger han.Text: Ewa Almqvist Foto: Magnus Aronson

10

Den samverkan som etablerades mellan Svenska kyrkan och Svenska Fotbollsförbun-det år 2007 har på lokal nivå landat i fotbolls-skolorna. Lokala församlingar får möjlighet att träffa barnen i fotbollsskolan under ett pass. I Västerås har man valt att jobba tillsammans över församlingsgränserna.– Vi har valt att rekrytera och skicka ung-domar för att leda passen på fotbollsko-lorna, berättar Mia. Dels därför att det är så många fotbollsskolor på gång samtidigt men också för att det är lättare för barnen att knyta an till en ung ledare. Sommaren 2011 fanns 26 unga ledare som be-sökte fotbollsko-lorna i Västerås. Efter en kvälls gemensam utbildning höll ungdo-marna i ett pass på de olika fotbolls-skolorna. Det kan handla om fair play, om hur man blir

en lagspelare eller en bra kompis.– Vi börjar i fotbollen och drar kopplingar till det vanliga livet, säger Mia.

Hon ser många positiva värden i den samverkan som växer fram mellan kyrkan och fotbollen. – Klubbarna är bra på att lära ut träning och teknik, vi kan jobba med helheten. Något klubbarna är tacksamma att få hjälp med. Samtidigt är det nyttigt för kyrkan att vara på idrottens sida. Vi har mycket att lära av dem.

Fotbollsskoleprojektet, eller ”Kyrka – fotboll”, som det

heter numera startade i Härnösands stift

år 2006 då lokala försam-lingar besökte fotbollsskolor. Året därpå, 2007, skrevs det första

samverkans-avtalet mellan

Svenska kyrkan och Fotbollsförbundet.

Idag innebär avtalet, kort sagt, att lokala församlingar ges utrymme i fotbollsför-bundets fotbollsskolor, kyrkan syns på fotbollsförbundets hemsida och finns också representerade med information i samband med landskamper.– Svenska kyrkan ses också av fotbolls-förbundet som den biståndsorganisation de jobbar med, säger Arne Larsson som på Kyrkokansliet ansvarar för ”Kyrka – fotboll”. De får ibland frågor och hänvisar då till Svenska kyrkans internationella arbete. Det finns också ett material kring internationella frågor som den lokala för-samlingen kan använda i fotbollsskolan.

Han ser också utvecklingsmöjligheter i samarbetet framöver. – Det finns en samrådsgrupp för att utveckla och fördjupa samarbetet. Där jobbar vi fort-farande på många sätt med att lära känna varandra för att sedan hitta nya vägar framåt.– Jag tror att en viktig sak kyrkan kan bidra med i idrottsvärlden är leken. Att få bar-nen att känna att det är lek. Det får inte bli alltför vuxenstyrt och organiserat att spela fotboll och att vara barn

”Klubbarna kan träning och teknik,vi kan jobba med helheten”- Det är bra för oss i kyrkan att vara på bortaplan, i en främ-mande värld. Vi träffar barn vi inte skulle träffa annars. Det är också bra för våra unga ledare att få representera kyrkan och vi är efterfrågade av fotbollsklubbarna.Mia Ehrengren, präst i Västerås och tidigare fotbollsspelare på elit-nivå, har lätt att lyfta fram lokala fördelar med fotbollsprojektet. Text: Pelle Söderbäck Foto: Tony Jansson

FAKTAVill du veta mer om fotbollsskolor och projektet ”Kyrka - fotboll” inför sommaren 2012, kontakta stiftskon-sulent Pontus Jyrell tel. 021-17 85 64 eller mobil 070-208 15 07.

10

11

12

Hela Leksand andas ishockey. Går det bra för laget, går det bra för bygden. Det är en klubb med anor och med supportrar över hela Sverige. Medan elitserieklubbarna hoppas att Leksand ska ta steget upp i högsta serien igen vill de allsvenska klubbarna ha dem kvar i divisionen under. När Leksand spelar kommer publiken, vare sig det är hemma- eller bortamatch.

Grunden för Leksands IF är en stor ungdomsverksamhet. Från ”Tre Kronors hockeyskola” för 6-åringar och uppåt genom olika ungdomslag. – Det är så vi bygger för framtiden, säger Sanna. Målet är att erbjuda sporten till så många ungdomar som möjligt. Och när de kommer längre upp i åren hoppas vi naturligtvis att detta också genererar några elitspelare.

Man rekryterar ledare för verksamheten bland föräldrar. Många av dem har själva spelat hockey och fungerar bra som tränare.– Det är ju så man får jobba i ideella föreningar, konstaterar Sanna.Vintertid har man ett par hundra barn och ungdomar i verksamheten. Under sommarens hockeyskolor stiger siffran till ungefär 1000 unga ishockeyspelare från hela landet.– Sommarens hockeyskolor drivs i en tuff konkurrens så vi behöver ständigt nischa oss, berättar Sanna. Vi hörde för några år sedan att man kombinerat hockeyskola med konfirmation i Västerås och kollade upp den idén.

Samarbetet fanns redan med Svenska kyrkan som under många år medverkat vid hockeyskolan med pass om etik, moral och teambuilding.

– Redan i oktober hade vi fyllt platserna för nästa sommars hockey-konfirmander. Så nu provar vi med att köra två omgångar nästa år.Det säger Sanna Tägt, ungdomsansvarig i Leksands IF, och en av dem som från klubbens sida jobbar med hockeykonfirmanderna. Hon gläds över det goda samarbetet mellan Svenska kyrkan och Leksands församling.– Det finns ett så kreativt gäng i kyrkan här!Text: Pelle Söderbäck Foto: Robert Nordahl

Konfirmerad i hockeytröja

13

– Superviktiga inslag, betonar Sanna. Det jobbar våra hockeytränare också med men det är också kyrkans nisch.För tre år sedan provade man för första gången att under en två veckor lång period kombinera konfirmation och hock-eyskola. Första året med elva konfirman-der, de flesta från västra Götaland. Sedan har det bara växt vidare, i somras med 28

konfirmander och till år 2012 provar man med två perioder. Den första är redan fulltecknad.– Vi har en bra fördelning med kyrkan. På förmiddagarna är det konfirmationsun-dervisning och på eftermiddagen hockey. Deltagarna missar lite hockeyteori men istället får de kyrkteori.– Det är så häftigt att följa detta och att få

gå på konfirmationen och deras redovis-ning. Här får man uppleva både ”team Heaven” och se Jesus på inlines!

Nu återvänder också några av de tidigare konfirmanderna som ledare. Och Sanna ser många positiva effekter även när det gäller hockeyn.– En är självklart att vi får elever till hockey-skolan. Det här är en nisch vi är nästan ensamma om. Men konfirmandgänget får också en utveckling som människa. Det är bra för den som vill bli hockeyspelare att få lära känna sig själv.Att ungdomarna konfirmeras i Leksands IFs matchtröjor är deras eget val, berättar Sanna. – Vi hade nog tänkt antingen hockeysko-lans tröjor eller vita kåpor. Men de ville konfirmeras i Leksands matchtröjor och det är viktigt att de själva får bestämma.

Leksandsprästen Sten Boman fungerade som konfirmandpräst och han är också uppfyllt glad över hockeykonfirmanderna.– Det här upplägget passar så utmärkt in i det konfirmandkoncept vi jobbat efter i Leksand i många år, säger Sten. Det religiösa livet är inte ett separat liv utan vi ska gå in och hjälpa människor att förstå att det liv vi redan har är heligt. Vi har en tendens att separera kyrka och liv. Men det gäller att ta ner Jesus på jorden. – Vi har modifierat vårt grundkoncept så att det fungerar också för hockeykonfir-manderna. Det är en otrolig grej att få vara med om och det märks också i konfirman-dernas redovisning. Och samarbetet med Leksands IF fungerar utmärkt. Nu ser han utvecklingsmöjligheter.– Just nu är det ett fokus på ishockey. Men här i Leksand finns också t. ex. en ridklubb. Så vi har börjat prata om möjligheten att ordna även ridlägerkonfirmation

14

Mot bakgrund av alla förföljel-

ser, som judarna utsatts för, blev institutets uppgift att främst bedriva undervisning och studier kring relationen mellan judar och kristna genom historien. De präster och teologie studeranden, som deltog i kurserna, fick också ägna sig åt studier av språk och de lokala kyrkorna i Jerusalem.

Glädjande nog har kyrkan och dess internationella avdelning förstått värdet av denna satsning. Därför inrättades för några år sedan i samarbete med Lunds universitet en ny tjänst, vars innehavare delar sin tid mellan Lund och Jerusalem. Tjänsten har fått sitt namn efter en av vår

tids banbrytande teologer vad gäl-ler judisk-kristna relationer, Krister Stendahls professur i religions-teologi. Sedan 2008 har Jesper Svartvik det uppdraget.

I institutets kapell finns ikoner, som har ett mycket klart bud-skap. En ikon är ett konstut-tryck, som har ett tydligt syfte, och här berättar de om insti-tutets uppgift, nämligen att be-tona samhörigheten med det folk, som var först med att ta emot den bibliska uppenba-relsen. Institutets historia och dess ikoner beskrivs i Göran Larsson, Fönster mot Gud – Ikonernas budskap i Svenska teologiska institutets kapell i Jerusalem (Arcus förlag).

Författaren, som är docent i judaistik och undervisar vid Lunds uni-versitet och i Jerusalem, var 1979 – 1994 institutets direktor och tog då kontakt med konstnären Bengt Olof Kälde, som i dialog med honom skapade ikonerna. Dessa invigdes av den lutherska kyrkans lokale biskop Kyndelsmässodagen 1986.

Ikonerna, som skildrar Jesusbarnets och föräldrarnas möte med Symeon och Hanna enligt Lukasevangeliets kapitel 2, är en tredelad bild. I centrum står Symeon, som från Maria tar emot barnet, och i nischerna till vänster och höger Josef respektive Hanna. Tankeväckande är att Sy-meon tillsammans med barnet är huvud-

person. Här gestaltas mötet med honom, som av Symeon i hans bön beskrivs som ”ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel”.

Bland symbolerna lägger man märke till att Symeons händer inte vidrör barnet, när han tar emot det. Hans händer är insvepta i bönemanteln, ett av tecknen för förbun-det mellan Gud och Israel. Här tydliggörs, att Jesus såsom jude läggs i det judiska folkets famn.

När besökarna till institutet och de fast boende svenskarna i området firar guds-tjänst, får dessa ikoner vara ”ett fönster mot Gud” och samtidigt påminna om judars och kristnas gemensamma ursprung.

Sålunda kan även ikoner berätta om detta för vår tid helt nödvändiga: behovet av att undanröja fördomar och arbeta för barmhärtighet och fred. Med sin bok har Göran Larsson förtjänstfullt bidragit till det arbetet. Värdet av boken förhöjs dessutom av utmärkta fotografier från institutet och dess kapell

Fönster för fredEfter de brutala extremistdåden i Norge den 22 juli känns det angeläget att på alla sätt öka förståelsen för andras sätt att tänka och tro. Under 1930- och 1940-talen var diakonissan Greta Andrén en förebild i sådant arbete. Hon var utsänd av Svenska kyrkan för att arbeta bland utsatta och förföljda judar i Wien och från 1946 för att i Jerusalem grunda ett svenskt teologiskt studie-institut. Så småningom kunde planerna förverkligas, och för precis 60 år sedan grundades Svenska teologiska institutet. Man lyckades förvärva ett av de vackraste 1800-talshusen i centrala västra Jeru-salem, en kulturskyddad byggnad på Profetens gata.Text: Ingemar Bergmark teol. dr.

Genom Ditt medlemskap hjälper Du till att bevara det rika

kulturarv som finns i form av medeltida kyrkor

15

”Tillsammans med DIG förändrar vi världen” står det skrivet stort på den vita tavlan. Det är sista dagen på en av Salaams vänners utbildningshelger och Hanna, Safaa, Jacob, Aya och Rhady och de andra ungdomarna är trötta men glada efter en intensiv helg med olika kreativa övningar, samtal kring ickevåld, slöjor och ledarskap, samt av nattliga omgångar av maffialeken. Nu ska de strax skiljas för den här gången men som avslutning ställer sig alla i en cirkel. En boll kastas runt och den som håller i bollen stiger in i cirkelns mitt. Nu är det Lubnas tur. Hon står och klämmer på jongleringsbollen och delar några tankar kring den gångna helgen. Sen säger alla: ”Tillsammans med dig förändrar vi världen.”

Salaams vänner, Fredens vänner, består av trettio ungdomar från hela Sverige som kommer från olika religiösa tradi-tioner och som har rötter i olika delar av världen. De är kristna, muslimer och några som inte vill etikettera sin tro,

och tillsammans går de en utbildning för att bli workshopledare i religionsdialog och fredsbygge. Under året som gått har de träffats under ett antal helger för att stöta och blöta sina tankar kring Gud och kring varandra. De har fått kunskaper i ickevåld, verktyg för att hålla i konstruktiva dialogövningar och de har tränat sig på att gå in i ledarrollen för att kunna inspirera andra ungdomar att mötas över gränser och att arbeta för fred. Salaams vänner drivs av Kristna Fredsrörelsen och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, två trosbaserade fredsrörelser som fått ekonomiskt stöd till projektet av Allmänna arvsfonden. Själv har jag förmånen att arbeta för Salaams vänner för Kristna Freds räkning samtidigt som jag läser till präst i Svenska kyrkan. Det svårt att tänka sig ett mer inspirerande extraknäck och få är så uppmuntrande till mina teologistudier som mina muslimska vänner. Som min vän Faid sa första gången vi träffades: ”Åh, va underbart! Jag älskar präster!”

Kyrkans identitet har diskuterats mycket sista tiden. Ibland har debattens vågor gått höga och många tycker att Svenska kyrkan är på fel spår när hon engagerar sig i olika religionsdialogprojekt. Den kristna kyrkan försvagar sin identitet eftersom religions-dialog leder till att vi kompromissar med vår egen tro, är ett vanligt argument. Men religionsdialog har aldrig handlat om att kompromissa med sin egen tro, utan om att mötas. Religionsdialog handlar om att nyfiket lyssna på varandra och med respekt utforska varandras tro och drivkraft. Som kristna och muslimer har vi en hel del fördomar om varandra och det är viktigt att skapa mötesplatser där alla våra frågor får ventileras. Min erfarenhet från Salaams vän-ner är att det var först när vi lärde känna varandra på djupet som vi vågade ställa de svåra frågorna till varandra. Det är först i förtroligheten som vi på ett respektfullt sätt kan diskutera det som vi inte förstår i varandras traditioner. Just därför är det viktigt att skapa mötesplatser. Just därför är Salaams vänner viktigt. Dessutom är det spännande att se på den kristna traditionen med hjälp av någon annans ögon. Som kristen har jag gång på gång upptäckt att de muslimska frågorna kring treenighetsläran och Kristi gudomlighet hjälper mig att med nya ord formulera min egen tro. På detta sätt blir religionsdialogen inte bara ett sätt att utforska den andres tradition, utan även ett sätt att fördjupas i min egen. Men i Salaams vänner tror vi att det är viktigt att inte bara prata, utan att även agera tillsam-mans! Det är när kristna och muslimska ungdomar tillsammans håller workshops som de blir till levande exempel på hur man över religionsgränserna kan verka för ett öppnare och mer tolerant samhälle.

Mycket har hänt under det ett och ett halvt år som gått sedan Salaams vän-ner började. Vänskapsband har knutits, konflikter har blossat upp och blåst över. Fördomar har rivits ner och broar har byggts. Nu är Lubna, Hanna, Jacob, Aya och de andra färdigutbildade workshopledare. Nu reser det runt till skolor, föreningar och församlingar över hela landet och inspi-rerar unga människor med sina övningar. Nu har det blivit verklighet det som de uppmuntrande sa till varandra i våras. Nu förändrar de världen.

Caroline Kyhlbäck, prästkandidat Västerås stift

Vill du veta mer om Salaams vänner? Skriv till: salaamsvanner@krf.se

Fördomar rivs och broar byggs

Caroline Kyhlbäck tillsammans med Merima Gigovic från Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR).

Foto

: Pet

er L

ööv

Roo

s

16

Med en bred gemensam erfarenhetsbak-grund – lärare, media, konsultbranschen - startade Jennie tillsammans med Camilla Nyman Tivoli för några år sedan.– Vi saknade helt enkelt en kvalitetstid-ning för barn i åldern 5-10 år, konstaterar Jennie. Det fanns inte heller något forum för tecknare att publicera serier för barn. Vi blir numera ofta kontaktade av tecknare som gör gästserier.

Huvudserien i Tivoli handlar just om ett Tivoli (den presenteras och recenseras i artikeln intill av Signe Redner). Därutöver

Tidningen som räddades av FacebookMitt i Gagnef ligger redaktionen för Sverige enda oberoende serietidning för barn, Tivoli. I våras tvingades tidningen läggas ned p.g.a. för få prenumeranter. Detta trots att den bl. a. fått Seriefrämjandets pris Unghunden för att den har ”enbart origi-nalproducerade svenska serier och har engagerat en stor del av seriesveriges tecknare i produktionen av barnserier”. Men två entusiastiska läsare star tade en Facebook-grupp för att rädda Tivoli och det lyckades.– Vi tredubblade antalet prenumeranter på en månad, berättar Jennie Warg, redaktör på tidningen.Text: Pelle Söderbäck

17

finns olika gästserier.– Vi vill att den ska innehålla mycket läsning, säger Jennie. Den ska kännas modern och inte bygga på stereotyper. Vi vill presentera olika bildvärldar och därför har vi också många olika tecknare.– Tivoli ska inspirera barn till läsning. Jag tror att serier är ett bra nybörjarformat för läsning. Stora bokstäver och bilder till stöd. Vi vill uppmuntra barn till kreativitet och nyfikenhet på världen.

Inte bara inspirera till läsning utan också uppmuntra till kreativitet. En viktig del av Tivolis idé är läsarnas egen medverkan. – Vi uppmanar barn att rita egna serier och sända till oss. Serier som vi sedan kan publicera. I varje nummer finns också en novell som skrivs av barn. Vi ber sedan ett annat barn att illustrera texten. Alltså pre-cis som man jobbar ”i den vuxna världen”, med författare och illustratörer.

Facebook-kampanjen till trots behöver tidningen på sikt fler prenumeranter. För många är den okänd, finns inte i den vanliga tidningskiosken. Varför? Det handlar

om monopol och distributionskanaler, berättar Jennie.– Alla svenska barnserietidningar ägs av samma förlag, det danska Egmont. Och alla tidningar, utom Bamse, produceras utanför Sverige. Barntidningen blir allt oftare bara en produkt i en hel varumärkeskedja.– Ihop med detta finns frågan om distri-bution. Företaget Tidsam är den stora kanalen för tidningar i Sverige med 10 000 återförsäljare. Tidsam ägs av de fem största förlagen och vill inte samarbeta med små förlag. Därför når vi inte ut.

Facebook-kampanjen gjorde att tidningen kunde startas igen efter vårens nedlägg-ning och den skapade en debatt om både barnserietidningar och om monopolet på distributionsmarknaden. – Tidningen överlever just nu, konstate-rar Jennie. Förutsättningarna är betydligt bättre än i våras även om ingen av oss som jobbar med tidningen kan försörja oss på detta. Men vi behöver nya prenume-ranter och vi behöver få finnas på fler försäljningsställen

Tillsammans med Tivoli kan vi er-bjuda våra läsare ett specialpris på en årsprenumeration av Tivoli. Gå in på www.positivforlag.se och välj prenumerera. Under kampanjkod skriver du Västerås stift så får du en årsprenumeration för 245 kronor.

Om Tidningen Tivoli

Jag tycker om Tivoli för att det är roliga serier. Vissa serier är knäppa. Vissa är allvarliga. Det finns också roliga figurer och smarta djur. Min favorit i Tivoli är Lova. Hon är smart, hon pratar inte så mycket. Det beror på att någon slagit till henne i Paris eller nåt. Men hon tänker och funderar väldigt mycket. Det är kul att hon är tjej och smart. I andra tidningar är tjejer inte alltid smarta.Bosse tycker jag också om. Han är gullig och stammar lite grann. Han hänger med Roddan, hunden. Bosse är hans medhjälpare. Båda är lagom tokiga.Tivoli passar för både tjejer och killar. Särskilt om man är 8-9 år. Jag tror att både barn och vuxna kan tycka om tidningen. Det är mysigast att läsa Tivoli när man ligger i soffan på dagen. Den är enkel att läsa och man kan läsa den flera gånger utan att den blir tråkig. Det finns också pyssel, ramsor och rimord som man kan hålla på med om man vill. Tivoli är en bra tidning om man tycker om ord. Som jag.Jag ger Tivoli fem stjärnor av fem. Signe Redner, 9 år.

Nära relation till unga läsare

I samband med bok- och biblioteksmässan i år fick Positiv förlag för tidningen Tivoli ta emot Seriefrämjandets prestigefulla Unghundenplakett för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige. Så här lyder hela prismotiveringen”Positiv förlag har, helt på egen hand och mot alla odds, startat den utmärkta månatliga barnserietidningen ’Tivoli med vänner’. Tidningen innehåller enbart original-producerade svenska serier och har engagerat en stor del av seriesveriges tecknare i produktionen av barnserier. Man har ett redaktionellt helhetsgrepp, ett personligt tilltal och en nära relation till sina unga läsare med serieworkshops, aktiva insändarsidor etc. Dessutom har förlaget givit ut en inspirerad serieversion av barnboksklassikern ’Loranga, Masarin och Dartanjang’, tecknad av Sara Olausson.”

Magasinet erbjuder

Foto: TIVOLI

18

Originalserie från Tivolis temanummer om barns rättigheter.

19

Originalserie från Tivolis temanummer om barns rättigheter.

20

Det sticker i låren som vill att blodet ska få pumpa fritt, men jag håller ut. Hör fotste-gen som närmar sig snabbt och aggressivt. Håller andan.

– Men sitter du här!? Kvinnan slänger undan mitt gömställe och drar upp mig i armbå-gen. Jag protesterar, spjärnar med hälarna, men min lilla kropp är för lätt. Som ett dun.

– Nu är det sista ringdansen! Alla ska vara med! Obevekligt släpar hon in mig till julgranen, klämmer fast min ena hand i sin och den andra i en unges. Vi springer runt, runt, runt. Skörda, skörda havre. Prästens lilla kråka och den sista där man springer runt i ett långt led genom alla rum tills svansen blivit full av människor. Alla ska med. Röda ansikten, vuxenflås

som spänner mot stickade koftor och skjortbröst. Hurtiga utrop från dragspelet i mitten, leenden som spricker upp i fana-tiska grimaser. Alla ska ha roligt.

Som barn kunde jag genomskåda en infil-trant från de vuxna på fem sekunder. Det vill säga, de som gjorde sig till, förställde rösten och började clowna sig. ”Det här gillar barn, bjärta färger, bullriga skratt och slängig dans”. Jag gillade inte. Som vuxen förstår jag att min barndoms vuxenpajasar sä-kert hade de bästa intentioner. De ville - hoppas jag

- väl, när de med ystra röster beordrade oss att stampa med i den vilda leken, men det jag uppfattade var beskäftighet. En vilja att kontrollera, eller förställa sig. De lekte inte med oss på allvar. De turistade under

en förmiddag, drog upp reglerna och röt: Skratta nu, för det här är alltså det lustiga inslaget! Jag undrar varför vi som vuxna tror att barn inte kan generas, eller vara sofisti-kerade? Varför vi så lätt berövar dem sin värdighet. Vi gör det i samma ögonblick som vi bestämmer oss för att göra något tokroligt som barn gillar, istället för att leta efter en egen, uppriktig ingång i leken. Om vi inte själva kan känna äventyret och lusten blir det en tom upplevelse både för oss och våra barn. Om vi inte är lyhörda för deras gränser eller anstränger oss för att skapa en upplevelse vi själva skulle njuta av, är vi fel ute. Jag har själv haft nåden att uppleva en plats, Camelot, där leken tagits på allvar från barndom, tonår och där den tillåts fortsätta även som vuxen. Där har delta-garkulturen och de unga deltagarna stått i centrum, istället för tvärtom - att barnet ska söka upp kyrkan och de vuxna. Det som kan hända när vi tror på våra ungas förmåga är att vi ser en självständig, kreativ kraft växa upp, som kan och kommer utveckla och vitalisera våra sammanhang. Vi bör sträva efter att göra lika briljanta, lyhörda och intressanta projekt för våra barn som när vi riktar oss till våra jämn-åriga. Det är inte omöjligt. Det börjar med frågan: Tar jag det här på allvar?

Den allvarliga leken

Trettondagsafton i prästgården. Snön faller i fjäderstora flingor utanför de handblåsta, bubbliga fönstren. Jag sitter gömd under en vuxenjacka och drar in fötterna under mig för att inte synas.

Text: Sonja Schwarzenberger Foto: Sveriges Radio

Fakta

Sonja Schwarzenberger är journa-list och programledare för det nya barnprogrammet om historia på SVT: ”Förr Liksom” . Till vardags job-bar hon som radioproducent på P1. Sonja Schwarzenberger är stolt medlem i rollspelsföreningen Came-lot, Svenska Kyrkans Unga, Finnåker och har där tagit fram det populära utbildningsmaterialet Prinsesskolan tillsammans med Teresa Axner.

21

Förr döptes nästan alla nyfödda barn i Sve-rige. Så är det inte längre men dopseden är fortfarande mycket stark, konstaterar ärkebiskop Anders Wejryd i förordet till Leva i dopet.– Men det som ”alla” gjorde behövde inte motiveras. Nu gör inte ”alla” det längre. Då måste vi aktualisera våra skäl och göra det in i just denna tid. Jag hoppas att det ska inspirera och hjälpa både dem som ska föra dopuppdraget vidare i vår tid, men också dem som funderar över att låta döpa sina barn – eller kanske själva bli döpta, säger ärkebiskop Anders Wejryd.

Biskopsbrevet innehåller bland mycket annat en beskrivning av dopritens bygg-stenar och innebörd, vanliga frågor såväl

som teologiska frågor om dopet samt texter om dopets relation till konfirmation, nattvard, namngivning med mera.

Ett biskopsbrev är till för att uttrycka det som biskoparna gemensamt, som Svenska kyrkans ledare, vill förmedla till kyrkans medarbetare och medlemmar, samt till samhället i stort. Det kan gälla såväl frågor som rör kyrkans verksamhet som samhällsfrågor i stort.

Biskopsbrevet Leva i dopet är tryckt i bokform i 12 000 exemplar och har sänds

ut till alla Svenska kyrkans för-samlingar samt alla präster. Boken delades också ut till hela kyrkomötet.

Biskopsbrevet finns i sin helhet (pdf) på www.svenskakyrkan.se/biskopsmotet

”En salig röra av förväntansfulla familjer och nyfikna kyrkobesökare gav liv åt premiären för drop-in dop i Västerås domkyrka. 22 dop under fem timmar visade vilket sug det finns efter alternativa dopformer.

Det var fest i Västerås denna lördag, bar-nens festival. Överallt vimlade festklädda barn med färgglada ballonger i händerna. I Västerås domkyrka var det också festligt. Det var premiär för drop-in dop och

tretton dopkandidater var föranmälda. Gensvaret var stort. Sammanlagt döptes 22 personer i alla åldrar, från två månader till 67 år, under drygt fem intensiva timmar.– Det var helt otroligt. En nåd. Vi fick lyssna till många livsöden, bekräfta mötet mellan människan och Gud och känna en uppriktig närhet och kärlek, berättar Johan Sköld, en av prästerna som döpte drop-in denna lördag.”

Så beskrevs Domkyrkans drop-in dop

lördagen den 14 maj av en entusiastisk journalist från Svenska kyrkans hemsida. Bakgrunden till dopen var frågan : Hur gör vi dopet mer tillgängligt? Många vill ha en egen dopgudstjänst för sitt barn, men den önskan är ibland svår att uppfylla i en kyrka som domkyrkan. Dessutom är dopet ofta en stor fest som kostar tid i form av planering och det kostar pengar. Genom att erbjuda en enklare och mer lättillgäng-lig form ville församlingen underlätta för dem som vill döpa men som kanske inte har råd eller tid.

Drop-in dopen blev en succé, ”hela domkyrkan var fylld av nåd, innerlighet och närhet” står det i en rapport. Idé och inspiration hämtades delvis från bilträffen Power Big Meet i Västerås där Svenska kyr-kan sedan flera år tillbaka erbjuder drive-in vigslar och där man också förrättat dop. I Tomaskyrkan i Västerås hade man också provat drop-in dop med stor framgång och under hösten har bl. a. Skinnskatteberg och Lima-Transtrand haft drop-in dop. I Skinnskatteberg kombinerat med vigslar

Drop-in dop slipar ner trösklar

Lagom till kyrkomötets andra session gav Svenska kyr-kans 14 biskopar ut biskopsbrevet Leva i dopet. De vill ge skäl för dopet och tydliggöra vad det innebär.

Jag är döpt som barn

Jag är döpt som barn

Jag är döpt som barn

Jag döptes som vuxen

Jag vill döpa mig

Jag döptes som konfirmand

Jag är inte döpt

Jag villdöpassom vuxen

Biskopsbrev om dop

LEVA I DOPETBrev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar

22

I web-shopen på: www.svenskakyrkan.se/vasterasstift

Rollspel Vägen Vägen är det första roll-spelet i en serie av tre. Ett rollspel att använda i konfirmandundervis-ningen. Konfirmanderna ställs inför en rad svåra avgöranden, där deras värderingar och moraliska halt sätts på prov.

Quo Vadis? Quo Vadis ger konfir-manderna en chans att sätta sig in i livet i Palestina och Rom vid tiden för Petri död.

Ansgar Ansgar är det tredje spelet i Vägen-serien och introducerar delta-garna till den tid då de första kristna missionä-rerna verkade i Sverige.

Tellus Tellus är ett rollspel där deltagarna tillsammans berättar sagan om en hoppfull framtid i skuggan av ett mörkt förflutet.

Sägen Stiftets femte rollspel. Spelmiljön är inom den populära genren ”urban fantasy”, där rollpersonerna agerar i ett Sverige som på ytan är väldigt likt vårt eget, men där magi och fantastiska väsen gömmer sig strax utom

synhåll för de flesta. Sägen är inte bara ett sällskapsspel, utan är även anpassat för att kunna användas som diskussionsunderlag vid konfirmationsundervisning.

För och om barn

Prinsess skolan ”Det här är en bok som handlar om barnets längtan efter det ma-giska i tillvaron, som tar barnet på allvar.”Här får vuxna och barn lära sig mer om sig själva och varandra i fantasins magiska värld, ett spännande och innehållsrikt lek-tionsmaterial för barn i åldrarna 4-6 år

Min kropp är min Barnen i den här boken berättar om något viktigt. De talar om att alla barn har rätt att bli respekterade. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter är alla barn i hela världen lika mycket värda och ingen har rätt att göra ett barn illa.

Hallå! Barnen och kyrkan Författaren och teologen Sören Dalevi och foto-grafen Magnus Aronson har skapat ett samtals-material om barnens plats i kyrkan.

Kyrkbok Kyrkoboken är till för barn som inte ännu lärt sig läsa. Det är en bok för barnen som hör ihop med kyrkan och gudstjänsten. Kyrkboken är gjord i samma format som en vanlig psalmbok och med samma inbindning för att passa i psalmbokshyllan.

Utställningar(bokas via Ulla Brobäck tel 021-17 85 37 eller mail ulla.broback@svenskakyrkan.se)

Via Dolorosa en fotoutställning om mobbing produce-rad i samarbete med fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Finns i fyra olika format

DoputställningVarför dop? En utställning där människor delar med sig av sina tankar om dopet. Finns i två olika format.

LeksacerEn barnmiljö för kyrkorummet som ger barn möjlighet att leka med kyrkans leksaker.

Under produktionPrästnallen Älvskolan Orgeln som spelar bilder

Godis för barn & unga

Din avgift hjälper unga att våga tro på sig själva

Utan kyrkoavgiften stannar körverksamheten

Svenska kyrkan står för värden som jag vill stödja

23

DoputställningTillsammans med Västerås domkyrkoförsamling har vi tagit fram en utställning om dopet. I ut-ställningen möter du sju personer eller familjer som var och en ger sin bild av vad dopet betytt för dem. Utställningen finns i två varianter. 1. ”Den stora”. Består av en cirkel med 5 meters diameter med belysning som utställ-ningen hänger från. Kräver en yta av 5,5x5,5 meter och en lägsta takhöjd på 3,2 meter. Personerna på bilderna visas i naturlig storlek. 2. ”Den lilla”. Består av åtta stycken en meter breda Roll-ups som man kan placera fritt. Höj-den på varje Roll-up är 2,1 meter. Personerna på bilderna visas i 75% storlek.

För mer information om doputställningen kontakta Ulla Brobäck, tel. 021-17 85 37e-post: ulla.broback@svenskakyrkan.se

24

Från pärm till skärmmed kyrkoprojektet

25

Kyrkoprojektet startade förra året i en samverkan mellan arbetsför-medlingen, studie-förbundet Sensus, Svenska kyrkan, brottsförebyg-gande rådet och rikspolisstyrelsen. Sensus är formellt

huvudman även om projektet har en fristå-ende karaktär. Det övergripande målet är att på sikt skapa en rikstäckande databas över Svenska kyrkans kulturarvsföremål.

Kyrkoprojektet startade i Strängnäs stift men redan tidigt kom Västerås stift med i bilden. Här har arbetet inriktats på att föra över befintliga inventarieförteckningar till dataprogrammet Sacer. Från pärm till skärm kort sagt.– Sacer är ett fantastiskt bra program, säger Karin Werhahn. Fungerar bra och är användarvänligt. Man behöver ingen större datorvana för att använda programmet.

När grundarbetet väl är gjort, att lägga in alla sina inventarier i Sacer, är det sedan enkelt för församlingarna att hålla det uppdaterat. – Vi kan också ibland uppdatera informa-

tionen med bilder. Vi använder bl. a. böckerna om kyrk-silvret i Västerås stift, hemsidan Medeltidens bild-värld och bilder från CD-skivor.

För det konkreta arbetet svarar långtidsarbetslösa som rekryteras i samar-bete med arbetsförmedlingen. – Vi rekryterar deltagare som har kompetens som stämmer för projektet, berättar Karin Werhahn. Vi vill också gärna hitta eldsjälar, man ska tycka att det är roligt. Innan man börjar jobba i Kyrkoprojektet får varje deltagare en kortare utbildning. Man får lära känna kyrko-rummet, göra studiebesök i en kyrka och få lite grundkompetens om vård och underhåll.

Kyrkoprojektet får ofta frågan om kom-petensen bland medarbetarna och Karin Werhahn betonar att hela arbetet bygger på en samverkan.– Vi gör inga anspråk på att ha en spe-cialkompetens om inventariefrågor. Vi gör grundarbetet men hela tiden i nära samverkan med den lokala församlingen. Vi samverkar också nära med stiftet där spetskompetensen finns.

Också som arbetsmarknadsprojekt har kyrkoprojektet potential. Redan har tre deltagare fått fast jobb. En av dem är Lena Fritiofsson som började som deltagare och som nu anställts som handledare och projektassistent. I somras startade Lena, som en del i Kyrkoprojektet, studiecirkeln Kontaktskaparna. Deltagarna träffas en gång i veckan och lägger själva upp inne-hållet i träffarna. – Ofta gör vi studiebesök hos olika företag, säger Lena. Många jobb idag skapas via kontakter. Vid studiebesöken får deltagarna möjlighet att höra företagens syn på hur man söker och hittar jobb.Karin Werhahn betonar vikten av att ha en komplett och uppdaterad inventarieför-teckning. – Det här är också ett brottsförebyggande arbete, säger hon. Finns det en relevant in-formation om ett föremål blir det inte lika stöldbegärligt. Och skulle något bli stulet är det lättare att härleda för polisen

Genom Kyrkoprojektet får alltfler församlingar i Västerås stift sina inventarieförteckningar uppdaterade och digitaliserade.– Jag tror mycket på det här projektet, säger projektledaren Karin Werhahn. Det gynnar alla. Församlingar får sina inventarier inlagda i inventarieprogrammet Sacer. Samtidigt ges långtidsar-betslösa en möjlighet att hitta tillbaka till arbetsmarknaden.Text: Pelle Söderbäck Foto: Jonas Eriksson

Vill din församling vara med i Kyrkoprojektet?

Församlingen får utan ekonomisk kostnad sin inventarieförteckning inlagd i stiftets inventarieprogram Sacer. Genom att ha en uppdaterad inventarieförteckning blir försäk-ringsfrågor enklare att hantera vid eventuella skador. Dessutom är det brottsförebyggande och ökar möjlig-heten att få tillbaka stulna föremål.För ytterligare upplysningar om Kyrkoprojektet och om Sacer, kon-takta stiftsjurist Ulrika Beskow, tel. 021-17 85 29. Du kan läsa mer om Kyrkoprojek-tet på www.kyrkoprojekt2010.se och om Kontaktskaparna på www.kontaktskaparna.se

Skärmbild på hur Sacer-programmet ser ut.

Karin Werhahn Lena Fritiofsson

26

SACER blir nationellt programInventarieprogrammet Sacer, som

utvecklats i Västerås stift, blir nu ett nationellt program för kyrk-

liga inventarier. Programmet vidareutvecklas och anpas-sas för att kunna användas i hela Svenska kyrkan.

Detta är SACERSacer är ett webbaserat program för förteckning

av kyrkliga inventarier som Västerås stift har utvecklat i nära samarbete med några av stiftets församlingar.Bakgrunden tilI Sacer var

ett uttryckligt behov från stiftets församlingar – särskilt i samband med stiftets kontroll av kyrkliga inventarier – att

både få riktlinjer för inventarieförteckningar och ett hjälpmedel för upprättandet.Ur säkerhetssynpunkt är det värdefullt med bra dokumentation av föremålen både i text och bild. De gamla handskrivna inven-tarieböckerna fyller inte sådana funktioner.

Målsättningen var därför att skapa ett verk-tyg som är: användarvänligt, flexibelt, över-siktligt och som fyller alla krav som kan ställas på en inventarieförteckning.

Arbetet drevs delvis inom ramen för ett

säkerhetsprojekt som har finansierades av kyrkoantikvarisk ersättning. Programmet har gjorts av Västerås stifts IT-utvecklare Max Salo. Initiativtagare och ansvarig för inne-hållet är stiftsjurist Ulrika Beskow.

Så fungerar SACER• är webbaserat• nås via internet• är kostnadsfritt för församlingarna• åtkomst och behörighet administreras av stiftet• inlagda data lagras på stiftets server som också sköter backupen

Nya

Kontaktperson:Ulrika BeskowTel. 021-17 85 29ulrika.beskow@svenskakyrkan.se

Vad vore julottan i all sin glans,om inte våra gamla kyrkor fanns.Men med hjälp av medlemsavgiften din,kan alla från kylan få komma in.

Genom Ditt medlemskap hjälper Du till att förvalta det ”klingande kulturarvet” i form

av kyrkomusik.

När inte myndigheten kan hjälpa, hjälper

diakonen

27

Västerås 26-29 april 2012

Förhandsboka redan nu i din kalender 26-29 april 2012 i din kalender – uppföljningen till Orgel ’09

Delar ur programmet: • Thomas Trotter • Västerås sinfonietta • Roy Goodman • Masterclass • Sarah Baldock • Or-gelpub • Orgel & nordens största klockspel • Varuhusorgel • Gunnar Idenstam • Västerås domkyrkas körer • Johan Hedin • Nykomponerad mu- sik av Jan Sandström & Agneta Sköld • Orgelläger för unga • Anne-Lise Lindberg Sjödin • Soloinstrument & Orgel • Roland Forsberg • Barockensemble & Orgelklenod • Storband • Örjan Fahlström • Spelstugor • Johannes Landsgren • Seminarier & Föreläsningar • Mattias Wager • Festivalkör • Virtuell konsert • Utställningar • Psalmotta

För mer information: www.svenskakyrkan.se/orgel12 Arr: Svenska kyrkan, Västerås stift, Västerås kyrkliga samfällighet & Sensus

Unga ledare har en betydande roll i församlingen, framförallt i barn och ungdomsverksamheten. För att komma till sin rätt behöver man rätt verktyg och därför erbjuder vi nu en utbildning riktad till unga ledare i församlingen som redan har lite erfarenhet av att vara ledare och vill utvecklas mer. Utbildningen har fyra olika profilinriktningar för att kunna passa så många som möjligt. Även om vi jobbar i våra olika profilinriktningar så kommer vi att gör en del saker tillsamman, som t.ex. grundläggande ledarteori, feedback, fritidsaktiviteter m.m.

LUB Ledarutbildning för unga ledare

Nya

KonfirmandFokus ligger på att leda en grupp, både i samtal, lek och undervisning. Ämnen som vi kommer att arbeta med är värdegrund, ledarrollen, grupprocess/ teambuilding, bi-belkunskap, planerings-metodik, presenta-tionsteknik. Som examination skall alla deltagare leda ett kort pass med valfritt ämne på ca 5-10 min för en mindre grupp.

MusikVi kommer arbeta med att stärka din roll som musikalisk ledare. Repertoar, fö-renkling, instudering och ledning står på schemat. Vi får testa på varandra, spela och sjunga tillsammans.En förutsättning för att gå denna musikinriktning av ledar-utbildningen är att du behärskar ett eller flera instrument.

SpelHär får vi möjligheten att testa på flera olika spelvarianter och får tillfället att se hur de kan användas som pedagogisk metod vid utlärning. Efter kursen kom-mer du ha kunskap att själv utforma och skapa spel efter dina behov och tillgån-gar samt kunna spelleda både bordsroll-spel och lajv.

Ungdomar i behov av särskilt stödDen här profilen är för dig som an-tingen redan är eller kommer att vara med som ledare till ungdomar och konfirmander i behov av särskilt stöd eller som på annat sätt möter barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Du får tips och idéer samt kunskap om funktionsnedsättningar och pedagogiskt förhållningssätt.

Information: Utbildningen börjar fredag den 24 feb kl 19.00 och slutar onsdag den 29 feb kl 12.30Pris 3185kr (helpension på lägegård) betalas in på BG 470-0050 eller PG 2 81 69-1 (sök gärna bidrag ur Stiftsgårdens solidaritetsfond) Upplysningar lämnas av: Nicklas From, 0248-79 78 78, 070-324 86 77 nicklas.from@svenskakyrkan.se Anmälan till Nya LUB senast den 27 januari till: Bokningen på Stiftsgården, 0248-79 78 17 bokningen@stiftsgarden.org Med reservation för förändringar.

28

Han är ny kyrkoherde i Kungsör, en av de församlingar som anslutit sig till stiftets telefoniplattform VTP. Han ser fördelar i allt från ekonomi till stiftskänsla.

Bengt-Olov kom till Kungsör från en komministertjänst i Västerås och var därför van vid samfällighetens telefoni med gemensam växel, logisk struktur och dessutom fria samtal till alla anslutna i hela systemet.- När jag kom till Kungsör tyckte jag därför att det fanns brister i telefonisystemet. Vi hade lösa abonnemang utan någon helhetssyn och en del använde sin privata mobil också i jobbet. Jag ville hitta en hel-hetslösning och fastnade för stiftets erbju-dande.

I VTPn finns alla möjligheter att välja mel-lan fasta telefoner och mobiler. I Kungsör har man valt mobiler till personalen ”efter-som vi är mobila är mobilen viktig”.

- Kul att ni kommer just idag. Igår var stiftet här och berättade om allt vi kan göra med vårt nya telefonsystem. Bengt-Olov Hedlund ler glatt när vi möts utanför församlingshemmet.

Text: Pelle Söderbäck Foto: Åke Paulsson

Telefonlösning med bra struktur

Stiftets projektledare, Per Höglund, besöker Kungsör

29

- Vi har endast valt en fast telefon på expe-ditionen, berättar Bengt-Olov och hittar ytterligare vinster med den nya telefonilös-ningen. Vi har bara en anställd på expedi-tionen och när hon inte är på plats kan vi koppla oss till den gemensamma växeln. Jag tycker det känns bra att det är en människa som svarar och inte en inspelad röst om man ringer till församlingen. Vi har nu också fått logiska nummerserier på telefonnumren till personalen här.

Bengt-Olov ser ekonomiska vinster att hämta i telefoni men menar att det för

honom inte var den viktigaste orsaken för Kungsör att ansluta sig till VTPn.- Jag drivs av att vi hör ihop. Det finns stora fördelar i att genom sådana här system skapa känslan av samhörighet. Här finns en stiftskänsla som också är en del av kyrkans identitet. Sen är det ju också ett plus att vara en stor aktör när man gör upphandlingar. Så jag ser både praktiska och ideologiska motiv till VTPn.- Vi har ett ekonomiskt mer utsatt läge idag. Tack var det vässar nu kyrkan sin organisation. Det är bra!

Telefonfrågan är löst och nu tittar Bengt-Olov och kyrkorådet på frågan om de också ska ansluta sig till den gemensamma IT-plattformen , VIP.- Vi är intresserade men vi behöver titta närmre på detta. Men i vilket fall ser jag väldigt positivt på att stiftet tar sådana här initiativ. Det känns tryggt att kompeten-sen och supporten finns nära. I vår egen organisation, på stiftskansliet

”Svenska kyrkan ger möjlighet till sinnesro och stärker till kamp”

30

Vi har väl alla hört talas om prästen som aldrig tar initiativ till att sätta på kaffet, pe-dagogen som undviker att vara i närheten när det är dags att duka fram kyrkkaf-fet, diakonen som vägrar blanda saft till barngruppen, kantorn som inte vill ”plinka” på pianot när miniorerna ska dansa och kyrkogårdsvaktmästaren som aldrig kom-mer till en enda gudstjänst. Generalise-ringar, javisst, men det är just det här sättet

att förhålla sig till sitt arbetslag som får husmor Caisa Arvidsson från Hallstaham-mar att se rött.– Organisation och hierarkier verkar vara viktigare för vissa än gott samarbete och gemenskap. Det arbetssättet tycker inte jag speglar kristen tro i praktiken, säger Caisa och fäller sin dom över konventio-nellt uppdelat arbetssätt inom kyrkans församlingar. Komminister Lillemor Halldin håller med. Visst kan rädslan att bli utkonkurrerad och bortvald skapa revirtänkande och konflikter.– Jag tror att det är viktigt att arbeta för

ett mer prestigelöst arbetssätt i arbets-lagen, så att det uppfattas som något positivt att hjälpa varandra över yrkesgränserna, menar Lillemor.

Caisas sätt att arbeta kommer från utlandskyrkan där hon verkat i över

femton år. Hon har varit husmor i bland annat England, Danmark, Tyskland,

Gran Canaria och Polen.– Där samarbetar vi för att uppnå ett gemensamt mål och det målet är att

alltid finnas tillhands för behövande och att nå så många människor som möjligt. Det är också viktigt att arbeta gemensamt för att få in pengar till verksamheten, för att så många som möjligt får del av det vi har att erbjuda. - Alla anställda tar ett stort ansvar så att arbetet fungerar. Vaktmästaren kan hålla en andakt om det behövs, prästen bjuder på fika och husmor byter glödlampor. Ibland är det frivilliga som spelar under guds-tjänsten, om kantorn har ledigt. Det är helt naturligt för mig att församlingens mål är viktigast, berättar Caisa.

Hennes idé om att arbeta på ”utlands-kyrkevis” i Hallstahammar fick ny aktualitet när Hallstahammars församlings arbetslag och förtroendevalda under 2010 besökte sin vänkyrka, Sjömanskyrkan i Rotterdam. Det var en aha-upplevelse för många anställda och förtroendevalda, berättar Lillemor.

Husmor Caisa Arvidsson längtade tillbaka till utlandskyrkans arbets-sätt när hon flyttade till Sverige 2006 och började arbeta i en vanlig svensk församling. Som husmor i Hallstahammar hoppas hon nu kunna skapa samma gemenskap och känsla som utlandskyrkan er-bjuder anställda och besökare. När komministern i samma försam-ling, Lillemor Halldin, besökte utlandskyrkan i Rotterdam förra året, så fastnade hon för samma koncept. Text och foto: Lena Bergquist

Caisa återskapar utlandskyrkan hemma

Caisa och Lillemors tips om hur man skapar en ”ut-landskyrkekänsla” hemma i sin församling– Praktisera gärna i någon utlandskyrka eller gör studiebesök – det borde alla anställda inom Svensk kyrkan få göra.

– Det är viktigt att arbetsledningen verkar för att synliggöra gemensamma arbetsuppgifter och att delande av dessa sker i det praktiska arbetet. Det är i vardagsbehoven som det nya arbetssättet kan implementeras.

– Det är viktigt att få utveckla sin speciella kompetens och samtidigt medve-tet bygga broar mellan yrkesrollerna.

– Alla i arbetslaget bör, i organiserad form, erbjudas kunskap om de andras ar-betsuppgifter genom att till exempel få möjlighet att praktisera hos varandra.

Lillemor Halldin

31

– På plats i Rotterdam såg vi att utlandskyrkans arbetssätt fungerade väldigt bra i praktiken. Vi insåg också att det kan finnas möjligheter för oss att samarbeta med organisationer och företag som kan sponsra vår verksamhet. Vi blev även inspirerade av tanken på att värva fler frivilligarbetare. Det här kan tyckas vara rätt väg att gå om man tänker på minskat medlems-underlag och sämre ekonomi, men det är inte mitt huvud-sakliga skäl till att jag känner mig lockad av det här arbetssättet. Utlandskyrkans gemenskap och delande av arbetsupp-gifter stämmer helt enkelt bättre över-ens med min föreställning om urkyrkans sätt att arbeta, hävdar Lillemor.

Caisas erfarenhet är att man i Sverige möter människor med den profession och kompetens man har, medan anställda i ut-landskyrkan i första hand möter besökare som medmänniskor. Och då, i det första

mötet, spelar det ju ingen större roll vilket yrke man har – om man som be-sökare blir väl bemött. Både

Caisa och Lillemor gläds över att man nu-mera kan uppleva känslan av utlandskyrka inom den egna församlingsverksamheten även om de har en hel del kvar att göra.– Under alla helgons dag så finns i princip hela Kolbäcks arbetslag ute på kyrkogården. Vem som gör vad är inte så noga. De tänder en grill och erbjuder lite värme i höstrusket samt en grillad korv med bröd. Samtidigt får arbetslaget möjlighet att småprata lite med de som kommer fram. Ska man vara flexibel och verka över yrkesgränser så krävs det att

man är trygg i sig själv och sin yrkes-identitet. Men samtidigt kan vi aldrig göra oss av med den osäkerhet som man alltid måste leva med. Ingen kan vara säker på att få behålla det jobb man har, någon sådan absolut trygghet har vi inte ens inom kyrkan, avslutar Lillemor

32

Per Bürger har många tankar och synpunk-ter när det gäller plantering och växtlighet på våra kyrkogårdar. Inte minst eftersom de är viktiga offentliga miljöer. Och det han ofta saknar är färg, variation och liv; en parkmiljö, en rofylld yta med några bänkar,

kanske t.o.m ett litet vattenfall.– Jag tror att grundfrågan vi måste ställa är ; hur vill vi ha våra kyrkogårdar? Är det den renskalade miljön vi eftersträvar? Alltför ofta domineras våra kyrkogårdar av silver-ek och isbegonia och ska det varieras blir

det isbegonia och silverek! Men med det växtmaterial som finns idag kan man skapa precis det man vill. Vad har vi våra växter till? Jo, för att sätta färg på våra kyrkogårdar.

Perennerna och det rika växtmaterialet på våra plantskolor i alla ära. Men när Per Bürger idag talar om framtidens växter lyfter han fram det man känner igen. Han talar varmt om ”de gamla mormorsväx-terna” och om allt som växer naturligt; blåsipporna, smörblommorna, hundkäxen och lupinerna.– Är det inte den naturliga ytan som är den allra vackraste?

Han lämnar också lite av ett evangelium för den som tröttas av alltför hårt träd-gårdsarbete. Vi rensar och städar för hårt!– Det mest onaturliga vi gör är när vi

Kortklippt eller naturlig växt:

Hur vill vi ha vårakyrkogårdar?Vi träffades i mitten av 1980-talet för ett Kyrkans Tidningsrepor-tage om framtidens blommor på våra kyrkogårdar. Per Bürger var då på väg in i trädgårdsmästaryrket. Idag, 25 år senare, är han väl etablerad med egen plantskola, som välkänd radioröst i P4 Västmanland och som flitigt anlitad föreläsare. År 2010 blev han årets företagare i Köpings kommun. Men en sak har hängt kvar genom åren, hans kärlek till perenner.– I mitten av 1980-talet var perennerna på väg in. Idag är de oerhört på modet, säger Per. Och jag gillar verkligen perenner.Text: Pelle Söderbäck

Foto

: Bos

jö K

lost

er

33

rensar, menar Per Bürger. Så fort det blir en öppen yta så är det också en ledig plats för ogräs. Jobba hellre med marktäckare som nävor som blommar hela sommaren. Titta t. ex. på en växt som Geranium Rozanne, helt underbar! Andra bra mark-täckare är krypkornell eller nunneört. Den sistnämnda kan framförallt rekommende-ras längs murkanter.

Åter till de ”gamla mormorsväxterna”.En av de folkligt mest älskade blommorna är pionen, men var finns den på våra kyrkogårdar? Inte så ofta, konstaterar Per. Det är alltför lätt att fastna i tanken på att det är det dyra och det exklusiva som är det bästa. Istället lämnar han ett annat råd; tänk framåt. – Hur kommer det att se ut om tio år? Hur hög blir det växt jag nu planterar?

Vem ska njuta av den i framtiden. Jag tror t ex att vintergröna barrväxter är en stor framtidsgrej för våra kyrkogårdsmiljöer och gravvårdar. Men det är viktigt att kolla vid planteringen hur stor den kommer att bli. – Idag finns mängder av lågväxande och fina barrväxter. Krypande tall, ormskinns-tallar som är täta, kompakta och med en underbar lyster. Det finns japansk tall, bollgranar och koreansk gran.

Variationen, möjligheterna, färgerna, mångfalden och växternas naturliga liv är teman som återkommer när Per Bürger talar om växter.– Alltför ofta är idealet den klippta slotts-trädgården. Men lika vacker är den natur-liga förgängligheten. Och kom ihåg att det finns perenner som svarar mot alla våra förväntningar och krav!

Foto

: Öre

bro

kyrk

ogår

dsfö

rval

tnin

gFo

to: Å

ke P

auls

son

Foto

: Alti

nggr

atis

34

Knep & KnåpKonstruktör: Anders Caringer Illustrationer: Stefan Sonesson

35

1. _________________________

2. _________________________

3. _________________________

4. _________________________

5. _________________________

6 _________________________

Vinn CD-boxar av Anders Caringer Maila svaret på ”vilken är församlingen” till pelle.soderback@svenskakyrkan.se.

Samma mailadress för att sända in en bra formulering i ”pratbubblan”.

Lös ”Caringers kryss” och sänd rätt lösning till Västerås stift /Magasinet/, Box 7,

721 03 Västerås. Vi drar vinnare för korsord och rebusar och letar fram den fyndi-

gaste pratbubblan. Senast den 20 december vill vi ha svaren.

Vilken är församlingen?Gamla och nya församlingsnamn i Västerås stift

Vinnare förra numret! Tack för många insända lösta Caringer-kryss och församlingsrebusar. Vinnare av förra numrets pratbubbla blev Signe Rönnegård som tycker att Fredrik Lautmann säger att ”du borde korta ner din predikan så hääär mycket”. Första dragna krysslösning var insänd av Karin Johansson medan Göran Stålberg löste församlingsrebusarna. Nu kommer nya rebusar, korsord och prat-bubbla. Bland vinnarna delar vi denna gång ut några exemplar av Anders Caringers samlings-CD: Eld, Jord och Vatten.

Foto

:

Vad tänker Lisa Fröberg Den här gången är pratbubblan en tanke-bubbla. Bilden är från höstens medarbe-tardag på Stiftsgården. Koncentration inför gudstjänsten. Men Lisa Fröberg längst till höger har uppenbarligen något eget i sikte. Vad tänker hon egentligen?

+

?

Fornnordisk

+ S +

du borde korta ner din predikan så hääär mycket

36

BildreportageMedarbetardagarna Foto: Åke Paulsson och Anders Holmberg

Höstens medarbetardagar inleddes med en fortbildningsdag i Västerås den 23 september. Efter en gemensam förmiddag erbjöds under eftermiddagen 26 olika se-minarier om allt från blomsteruppsättning-ar till dopteologi och frivilligengagemang. Sven-Erik Fjellström (nederst t v) talade om ”vår viktigaste sändning” och Bertil Johansson (bild under denna text) un-derströk att ”man trivs där man behövs”. Under dagen presenterades biskopens herdabrev ”… alltså arbetar vi vidare” och den avslutande gudstjänsten bjöd på en förbönsresa genom hela Västerås stift.

Med tvåtusen års erfarenhet av glädje och sorg!

En omistlig del av din hembygd

Vi skapar uppståndelse varje vecka!

37

3838

Dagen därpå, den 24 september, var det dags för en mer internationellt präglad medarbetardag på Stiftsgården i Rättvik. Där medverkade bl. a. Zifa och biskop Benson Bagonza. Tillsammans med vårens skapelsedag på Finnåker samlade årets medarbetardagar drygt 2 000 deltagare.

3939

40

– De flesta förknippar jul med värme, tradition, närhet och trygghet. Under jul-kampanjen vill vi visa kontrasten, hur det kan se ut på andra platser. Men också på det hopp som finns i det arbete vi stöder. Nu tändas tusen juleljus är budskapet. Att tända ljus är att tända hopp. Och det kan göras just genom att tända ljus, i förbön och med en gåva. Vi vill lyfta fram att det är en livsstil att dela med oss och att det hänger ihop med förbön.

Även om målet för kampanjen är att samla in 40 miljoner kronor så handlar det inte bara om pengar utan också att visa vad det innebär att vara kyrka, att kyrkan finns med i ett nätverk runtom i världen av kyrkor och organisationer. Det är ett tillfälle att visa att man är en levande kyrka för internationella frågor. – Under advent och jul är kyrkan så aktuell och många förväntar sig att vi ska synas. Många kommer till kyrkan som kanske inte kommer annars och givmildheten är stor. Det är anledningar till att ha en kampanj just då.

För tredje året i rad är det övergripande temat för julkampanjen Trygghet i en otrygg värld. Efter att ha fokuserat på barn och kvinnor är det nu dags för ett mans-perspektiv. Inte helt enkelt med tanke på att det i många fall är män som skapar otrygghet, och det är kvinnor och barn som drabbas. – Vi vill poängtera människors lika värde och att alla är skapade till Guds avbild. Vi vill att människor ska leva i trygghet. Ingen är född till förövare och därför vill vi visa det arbete mot våld som görs av våra partner. I Liberia finns sedan många år ett program för traumabearbetning och försoning, som årets nobelpristagare Leymah Gbowee arbetat med. Där får män bearbeta sitt trauma från att ha varit soldater i inbör-deskriget. Utan den möjligheten finns risk att de fortsätter vara våldsamma personer. Trygga män betyder oftast trygga familjer.

Ett annat exempel är de maskulinitets-kurser som ordnas i Guatemala och

Honduras, där man arbetar med hur mansbilden ser ut och skulle kunna föränd-ras i system där män i stor utsträckning bestämmer. – Vi kan inte stärka kvinnors ställning och rättigheter om vi inte också pratar med männen

Julkampanj med mannen i centrumFörsta advent startar årets julkampanj. Fram till trettondagen ska 40 miljoner kronor samlas in, information spridas och människor uppmuntras att engagera sig och känna att de är med och tänder tusen juleljus. Så kan man presentera kampanjen lite kort, men vi har pratat med Helena Frankson som är samordnare för julkampan-jen för att få veta lite mer om varför Svenska kyrkan ordnar dessa kampanjer.Text: Eva Berglund Foto: Magnus Aronson

Bara 4 kronor! – Julkampanjen en utmaning!Julkampanjen år 2010/2011 gav i Västerås stift 1 681 000 kronor att jämföra med 1762 000 kronor året före. Totalt i hela landet gav julkampanjen år 2010/2011 drygt 36 miljoner kronor, ungefär lika mycket som vårens fastekampanj. Med ett snitt på 3,84 kronor per medlem var Västerås stift förra julkampanjen sämsta insamlingsstift. Siffran kan t. ex. jämföras med Växjö stift som snittade 9,62 kronor per medlem. Det är dags för Västerås stift att klättra uppåt i insamlingsstatistiken.

Vi hoppas att du dricker riktigt mycket kyrkkaffe!

Kaffet vi serverar är nämligen rättvisemärkt och KRAV-märkt.

Ju mer kaffe vi köper, desto fler människor hjälper vi

till ett bättre liv!

Som medlem är du delaktig i ett av världens största internationella nätverk.

Kristna kyrkor finns i hela världen. Och Svenska kyrkan som organisation finns på många ställen i

värden genom Svenska kyrkan i Utlandet.

41

– Målet är att samla in minst 40 miljoner, säger Helena Frankson

42

JulSalams vänner

Pellefoto henne och muslim

Julkrubba där Gabriel förenar

– Från början, i Rinkebys mångkultu-rella kontext, var det ett sätt att i en ”icke-svensk miljö” visa en typisk svensk tradition. Nu när krubban flyttat ut också i andra miljöer blir den ett sätt för oss att lära oss mer om islam. Den lyfter också fram julevangeliet för den vanlige svensken, säger Elisabet Mattizon Armgard som svarar för Abrahams Barns verksamhet på Sigtunastiftelsen.

I krubbans centrum finns ängeln Gabriel, den ängel som förenar kristendom och islam. Det var Gabriel som i muslimsk tro förmedlade sura 96 i Koranen – den äldsta – till profeten Mohammed. Och det var samme Gabriel som berättade för Maria att hon skulle föda Jesus. I judisk och katolsk tro är Gabriel en ärkeängel.I Abrahams Barns krubbor finns självklart Maria, Josef och Jesus, herdar, får och de

Till första Advent år 1991 sattes i Rinkeby bibliotek den första Abrahams Barns julkrubba upp. En krubba som berättar om Jesu födelse enligt texter som finns i både Bibeln och Koranen. För skolorna i Rinkeby blev det snabbt en viktig tradition att besöka krubban och att lyssna till texterna. Nu finns krubban på alltfler bibliotek i hela Sverige.Text: Pelle Söderbäck Foto: Olof Glemme

43

JulJulkampanjenKolla annons!

tre kungarna Kaspar, Balthasar och Melkior med kameler. Där finns också den fjärde vise mannen som kom för sent för att uppvakta den nyfödde Jesus. Enligt den ursprungligen rysk-ortodoxa legenden gjorde han så många goda gärningar på vägen till Jerusalem att han inte hann fram förrän till korsfästelsen. – Legenden om den fjärde vise mannen blir alltmer populär idag men vi var tidiga att använda den , konstaterar Elisabet Mattizon Armgard.

En dadelpalm som Maria stöder sig mot när Jesus föds, och ett vattenfall som för tankarna till vatten, alltings ursprung, ska också vara med. (Koranen Sura 19: 22-27).– Det är viktigt att se att det är två skilda berättelser – Bibelns och Koranens - om samma händelse, säger Elisabet. Kort sagt kan man säga att krubban är ett pedagogiskt hjälpmedel för att både prata om saker vi har gemensamt och om hur vi kan respek-tera varandra i det vi inte har gemensamt.– Vi vill därför att krubban ska finnas på en religiöst neutral plats så att det inte blir en ”religiös obalans”. I kyrkan har vi kyrkans kristna julkrubba, på biblioteket finns Abra-hams barns krubba.

Abrahams barnAbrahams Barn, som är religiöst och politiskt obundet, arbetar med konfliktföre-byggande pedagogiska program för skolans alla stadier.Verksamheten fokuserar på kulturmöten och språkutveckling samt FN:s konven-tion om barnets rättigheter.Målsättningen är att sprida och fördjupa kunskap om kulturella traditioner i Sverige med hjälp av den s.k. IE-metoden (Identifikation skapar Empati). Denna utgår från berättelser och berättande och inbegriper bland annat identifikationsövningar i tal och skrift.Den första föreningen Abrahams Barn bildades i Rinkeby 1991. År 2005 blev Ab-rahams Barn ett verksamhetsområde inom Sigtunastiftelsen. Ytterligare en förening, Abrahams Barn Skåne, bildades 2008.Mer information finns på www.abrahamsbarn.se och på www.sigtunastiftelsen.se

KrubbanNågra saker är speciella med Abrahams barns julkrubba• De är i grunden en vanlig julkrubba men ängeln Gabriel finns i centrum. Ängeln som knyter samman tre religioner.• Den ska finna på en religiöst neutral plats, gärna ett bibliotek. Den visas oftast av en bibliotekarie.• Texter från Bibeln och Koranen om Jesu födelse finns med både på ursprungsspråken grekiska och arabiska och på svenska.• Här finns porlande vatten och en palm. Detta anknyter till Koranens födelseberättelse. Vid visningar är det vanligt att man bjuder både på pepparkakor och på dadlar.

4444

PorträttetDaniel Mendoza

45

Idén till Good News Magazine, ett magasin som vill lyfta fram livsbejakande människor och tankar, fick dess grundare Daniel Mendoza redan 1999. Att det tagit ett drygt decennium innan det blev verklighet förklarar han med att han själv behövde komma på plats och ha båda fötterna på jorden innan kan kunde ge den känslan vidare till andra.

Han ger ett exempel från sitt eget liv, kring den process det var att vilja skaffa barn.Daniel Mendozas uppväxt har inte varit den enklaste och rakaste. Han är född i Uruguay, växte upp i flyktingläger i Para-guay och Brasilien och kom till Sverige i dryga 10-årsåldern. Hade sina tonår i Väs-terås, pluggade en tid på Handelshögsko-lan i Stockholm och arbetade 11 år inom finansvärlden i Stockholm. Han kände att det skulle vara för egoistiskt av någon som honom att skaffa barn. Men när han berät-tade det för en av sina klienter fick han höra att det var precis tvärtom.– Han sa till mig att det vore egoistiskt av någon som mig att inte skaffa barn. ”Värl-den behöver pappor som tänker som du”.

För Daniel Mendoza handlar allt om att respektera livet. – Jag är lycklig, det här är sunt förnuft. Jag går inte utifrån någon ideologi eller någon tro utan jag brukar säga att jag har lite av allt i mig. – När vi nu för tiden försöker se nyanser i allt så gör det att vi heller inte kan ta ställ-ning. Om du tänker dig att två brandkårs-distrikt kommer till samma brand så börjar de inte diskutera vem det är som ska släcka, de räddar liv och släcker elden för att diskutera sen. -Samma sak är det om du ser någon bli misshandlad, du agerar direkt. Men när det här kommer upp på en politisk nivå går allt självklart till nyanser och plötsligt är

förövaren ett offer. När det kommer till liv finns bara svart eller vitt.I höst har det gått ungefär ett år sedan det första numret av Good News Magazine kom ut. Daniel Mendoza säger att året har varit ”makalöst” och att han nästan är rädd att de fått för lite kritik. – Konstruktiv kritik är det bästa man kan få.

Antalet prenumeranter är ungefär 2000 och antalet sålda nummer ungefär tre gånger så många. Så om det är något tid-ningen bevisat är det i alla fall att det är en myt att goda nyheter inte säljer. Tillsam-mans med reportagemagasinet Filter har tidningen hamnat på flertalet listor över trender och Daniel Mendoza säger att många tror att framtiden kommer att ligga här. Medan annan media fokuserar på problem vill han fokusera på lösningar.– Hur ska vi göra för att det vi gör idag ska fungera också för kommande genera-tioner?– Vi skriver inte om kändisar och vi tycker att det är viktigt att låta män-niskor prata till punkt. Eftersom jag inte hade någon erfarenhet från tid-ningsbranschen sedan innan har jag kunnat göra precis som jag har velat.

Något han har svårt för är tydliga ja och nej-frågor. Om en människa inte får tala till punkt och förklara hur den menar står man bara och stampar. Daniel Mendoza vill så ett frö av förståelse.– Vi behöver ta del av varandras nyanser, samtidigt som det finns andra frågor där det är viktigt att ta ställning. Det är lätt att vi glömmer tredje part och kompromissar med andras liv när vi kompromissar med varandra.Att Good News Magazine har

detta perspektiv – att bejaka livet – och saknar politisk eller religiös agenda gör att den också lockar till sig alla typer av människor. Enligt Daniel Mendoza går det inte att beskriva en typisk läsare, utan alla bakgrunder finns representerade.– Vi har tagit bort sådant som gör att folk känner sig attackerade. Vi vill inte ge någon dåligt samvete utan istället pusha dem framåt.

Det gör också att Daniel Mendoza fått kontakt med många av tidningens läsare. På Facebook har tidningen drygt 16 000 fans och Daniel Mendoza försöker se dem alla genom att svara på, eller i alla fall be-kräfta att han sett, allt som skrivs.– Vår idé är att växa underifrån så att folk hittar oss och tror att vi alltid funnits. Då är sannolikheten större för att de ser tid-ningen positivt och tänker ”hur har jag kunnat missa det här?”, säger Daniel Men-doza och ler.– Några av dem säger ”nu har vi en le-dare”. Det har de inte, men de har någon som ser dem.

Annonsörer börjar hitta till magasinet, och ett par företag har också tagit kontakt med Good News Magazine för att ge årspre-numerationer i julklapp till sina anställda. Daniel Mendoza tror att det kommande halvåret är avgörande för framtiden.– Klarar vi ett halvår till så smäller det nog till, säger han.Och om det inte gör det, då är Daniel Mendoza ändå nöjd. På frågan om hur han tror att det går svarar han bara lugnt:– Vi får se

Han söker de goda nyheternaDet senaste året har Daniel Mendoza varit en del av buzzet i den svenska tidningsbranschen. Med Good News Magazine har han velat skapa en tidning med ett annorlunda perspektiv – och plötsligt blev det trendigt att se positivt på livet.Text: Petter Söderbäck Bild: Siri Ahmed Backström

46

Vi träffas på ett fik i Lindesberg. My är hemma och jobbar på ICA. Bakom sig har hon ett folkhögskoleår med Afrikainrikt-ning, några resor tillbaka till Kenya, säsongs-jobb i Sälen och ett brinnande engagemang i frågan om rent vatten för Manga Hill, en by i Nyanzaprovinsen i västra Kenya.

Hon berättar med entusiasm om hur skolresan för fyra år sedan lett fram till biståndsprojektet.– När det var dags för projektarbete det sista gymnasieåret ville jag tillbaka till Kenya, säger My. Jag fick möjlighet att åka tillbaka till samma by, Ndhiwa, där jag varit året innan. Mitt projektarbete fick bli att jag intervjuade ungdomar i Ndhiwa om deras liv.

Under besöket träffade hon också en präst som berättade att han hade ett borr-hål för rent vatten men att projektet inte hade råd med en pump. Kanske kunde gästerna från Lindesberg hjälpa till med

kostnaden för pumpen? Sagt och gjort. Väl hemma ordnade My och hennes kompi-sar en välgörenhetskonsert i Lindesbergs kyrka. – Vi fick in 13 000 kronor på konserten. Tillsammans med pengar från församlingen och en del andra insamlingsgåvor fick vi ihop pengar för att köpa en pump. Och jag kände att ”det här vill jag fortsätta med”.

My tog studenten och fortsatte drömma om Afrika och Kenya. Hon kontaktade den präst i Kenya som fått pengar till byns pump. Eftersom han även drev en skola frågade My nu om hon tillsammans med två kamrater kunde få komma till Ndhiwa och hjälpa till på skolan.– Så blev det, säger My. Vi var där i 10 veckor. Hade idrotts- och datalektioner. Det var mitt tredje besök i Kenya och den första längre resan. Vi bodde i byn och jag fick prova på bylivet på allvar.På skolan fanns också Tom Nyangor, lärare i samhällskunskap. Han bjöd med sina svenska besökare till sin hemby Manga Hill.

Skolutbyte blev biståndsprojekt;

Jobbar för rent vatten i Manga Hill

För fyra år sedan fick My Wentzel möjlighet att resa till Kenya som elevrepresentant vid ett skolutbyte. Hon gick då andra året på gymnasiet på Lindeskolan i Lindesberg. Det blev en resa som tände ett engagemang stort nog för att hon idag arbetar för att lösa frågan om rent vatten i en hel by i västra Kenya. Av skolut-bytet har det blivit ”WAiK - Water Aid in Kenya”. Text: Pelle Söderbäck Foto:WAiK/My Wentzel

47

– När vi kom dit bad Tom att vi skulle prata lite om vikten av utbildning och rent vatten. Vi protesterade och sa ”vi är bara 19 år”. Men Tom svarade att ” ni är vita. De lyssnar på er ”. Och vad skulle vi svara mer än ” Är det så, OK ”.Det ordnades ett möte med de äldsta i byn och de bad om hjälp med rent vatten.– Vi försökte förklara att frågan var för svår för tre svenska 19-åringar men när vi fick se den damm där de hämtade vatten förstod vi allvaret. Det var brunt och smutsigt. Så vi svarade att vi kan göra ett försök. Vi kände att vi måste försöka.Tillbaka i Lindesberg försökte My sätta sig in i frågan om hur man ordnar rent vatten. På nätet hittade hon ett vattenreningsverk, Lifestraw Family, en mikrobiologisk vatten-renare som är utvecklad för familjer i ut-vecklingsländer där det inte finns tillgång till rent vatten. Det renar upp till 18 000 liter vatten vilket är tillräckligt för att förse en familj på fem personer med rent dricks-vatten i tre år. När vattnet inte längre renas ordentligt får man inte vatten genom filtret vilket betyder att man aldrig kommer att

tro att man dricker rent vatten utan att göra det.– Det var billigt, det krävde ingen el och det hade goda rekommendationer. Det används av Rotary International och det finns på Haiti och i Pakistan. Så vi sände information om reningsverket till Manga Hill och frågade om det kunde vara intres-sant. De svarade ”ja” och vi kunde sätta igång att jobba.

Vi är nu framme vid hösten 2010. 65 fa-miljer som behövde rent vatten hade iden-tifierats i Manga Hill och startskottet för insamlingen blev en informationskväll på församlingshemmet i Lindesberg. – Bara den kvällen gav 9 000 kronor och vi kände att vi kommer att lyckas få in pengar till 65 reningsverk. Det var inte långt från jul så vi sålde också gåvokort med texten ”Du har nu gett en familj i Manga Hill rent vatten i tre år”. Det blev en populär julkapp i Lindesberg.

På några månader och med stöd från bl. a. kyrkan och Lions Kristina hade man fått in 30 000 kronor, vilket räckte gott och väl till målet att köpa 65 reningsverk. Reningsver-

Smutsigt vatten blir rent...

...med ett enkelt reningsverk

Uttorkad vattentäkt mars 2011

4848

ken beställdes i Nairobi och det var dags för leverans. Innan My tillsammans med två kamrater begav sig till Manga Hill läste de på mer om vad biståndsorganisationer lyfter in i vattenfrågan. – Det handlar inte bara om vatten, säger My, utan också om latriner och handhygien. Allt detta diskuterade vi med människorna i byn. Vi visade också hur reningsverken skulle användas, vi prickade av på listan att alla de 65 familjerna fått sitt reningsverk och vi fick personliga kontakter.

Efter besöket åkte My till huvudstaden Nairobi för att möta upp sina kurskamra-ter från Birka folkhögskola. I kursen ingick en projektresa som för Mys del gick till VI- skogen i Tanzania. Det gav också henne möjlighet att, två månader efter leveransen av reningsverken, åter besöka Manga Hill. – Jag var nervös inför besöket. Kunde knappt sova natten innan. Men när jag kom dit visade det sig att alla reningsverken fungerade och att de gjort skillnad.

Familjerna berättade att de inte längre hade ont i magen eller några magproblem alls. Många hade också grävt och gjort i ordning latriner. Byn hade också på ett helt nytt sätt orga-niserat sin vattenanvändning.– För det vattendrag som finns hade man nu ett system, berättar My. Man tar dricks-vattnet längst upp, diskar längre ner och

ännu längre ner badar man själva. Djuren tar man till ett helt annat vattenhål.Nu finns också en organisation för samar-bete runt vattenfrågan både i Lindesberg och i Manga Hill.– Precis som vi har WAiK i Sverige har de startat WAiK i Nyanza. Man har en styrelse och en kommitte som håller kontakt med alla de familjer som ingår.

Reningsverken löser vattenfrågan just nu. Men samtidigt behövs en mer långsiktig lösning. My och WAiK har börjat titta på möjligheten att borra efter rent grund-vatten, eller på annat sätt lösa problemet.– Men vi kan bara undersöka och föreslå, betonar My. Det är lokalt besluten måste fattas.

Det är helt i linje med hela hennes bi-ståndsfilosofi.– Jag åkte inte till Kenya för att hjälpa. Men när någon ber dig om stöd måste du försöka. Men det är farligt om vår grundinställning är att vi kommer bara för att hjälpa någon. Spelar det då någon roll? Det finns gott om Manga Hill i världen, små byar som saknar rent vatten.– Man måste börja någonstans, säger My. Skulle alla starta projekt, eller svara på vad andra människor ber om, då skulle vi tillsammans kunna hjälpa hela världen!

Vattentäkt januari 2011. Två månader senare var den helt uttorkad

4949

Hur får vi en kyrka som är relevant för unga idag?Som en inledande del av Rock for Moc 20 år inbjuder vi till en samtals/inspirationsdag om ”Ung idag”. Det är en dag för alla som känner att unga människor har en plats i den lokala försam-lingen. Det är en av årets viktigaste dagar för Västerås stift. En dag där vi pratar nutid – och framtid. Vi använder ”Crossroads” grundtanke; att mötas över gränserna och lära tillsammans.

Du lovar att komma – Vi lovar ett fantastiskt heldagsprogram. Tillsammans kan vi när kvällen kommer uppleva själva festivalen ”Rock for Moc”. Program och mer information kommer senare.

Boka in fredagen den 15 juni kl 10 – 17 på Finnåkers kursgård redan nu!

50

Att vara pilgrim är samtidigt mycket kroppsligt. Gör man en pilgrimsresa så förflyttar man sig,

kanske med cykel, rullstol, eller till fots. Det kan vara en färd som har ett mål, till exempel en be-stämd plats dit andra pilgrimer går. Sådana platser finns det många: Sankt Davids Munktorp i Väst-manland eller Gudsberga klosterruin i Dalarna är två exempel. Det kan vara själva pilgrimsresan som är mödan värd. Därför kan en pilgrimsfärd gå i en cirkel så att man kommer tillbaka till den punkt där man började.

Man kan gå vilse i skogen och man kan gå vilse i städer. Man kan också gå vilse i livet och inte veta hur man ska kunna fortsätta.

Är man pilgrim kan man ta hjälp av olika sorters vilsegångare som har gått vilse

före oss. Historien är full av dem. Ibland har de något att säga oss

som lever nu. Jag tänker på Moraprosten Jacob Boëthius

vars bekännelser från 1600-talet finns ut-

given som bok. Prosten i

Mora var modig och sa emot kungen. Därför hamnade han i fängelse.

På tre sätt kan man arbeta med pilgrimer i sin församling:– Det första är att göra resor tillsammans med en grupp. Det liknar andra resor som man gör med församlingen, fast den här innefattar en vandring och får ett innehåll med bibelstudier och bön. Så vet jag att man arbetar i Grythyttans församling med kyrkoherde Per Schmidt som en central inspiratör. – Det andra sättet är att vara pilgrim tillsammans med andra i sin församling. Det känner jag väl till från den församling där jag arbetat sedan 2004, Helga Trefaldighets församling i Uppsala. Där finns en pilgrimsgrupp som träffas ungefär en gång i månaden och vandrar tillsammans. De har ett löpande schema vem som ska vara stigfinnare och vem som ska vara ordfinnare. Stigfinnaren bestämmer var man ska gå nästa dag man ses. Ordfinnaren bestämmer vad som ska sägas och läsas när man pausar tillsammans. I en sådan pil-grimsgrupp kan man få nya kompisar och den är inte beroende av att någon anställd i kyrkan finns med eller tar initiativ. Min erfarenhet är att man växer mycket som människa i en sådan grupp.

– Det tredje sättet att vara pilgrim har jag jobbat mest med hittills. Då bör-

jar man med att

Varje människa är en pilgrim. Vi är på väg och vägen föränd-rar oss. Ordet pilgrim är från latinets pelegrinus, som betyder

främling. Att känna sig som en främling är inget ovanligt, särskilt om man har gått vilse. Att börja bli vän med den främling man är,

kan leda oss vidare.

Alla kan vi gå vilse i livet

51

märka upp en led som inte är längre än att den går att gå på en halvdag. Tänkbara stigar finns det många av i våra församlingar. Ofta är det gamla kyrkstigar. Där kan man skapa stationer med olika teman. Fem tänkbara teman är tystnad, mod, känslighet, styrka och delande. Det är oslagbart att bjuda in skolklasser och gå med dem en förmid-dag (eller eftermiddag). Man stannar vid statio-nerna (som inte behöver vara utmärkta) och man har en matsäckspaus mitt i. Slutmålet är kanske sockenkyrkan, och det ger tillfälle att visa man den för barnen . Eller kanske ska man använda kyrkan till att ligga på underlag i koret och titta på valven medan musik spelas. Samarbetet kring leden kan bli en viktig samlingspunkt i bygden: Skola, kyrkoråd, hembygdsförening, och församlingens anställda är några som kan jobba gemensamt. Når man ut med information om pilgrimsleden så kan det vara fler än barnen som vill pröva på och gå den. Då kan ledarna få mycket att göra när det kommer förfrågningar från arbetslag och föreningar. I Leksand har man just invigt en kort led. Den heter Via Sacra och kyrkoherde Fredrik Lautmann har betytt mycket för dess tillkomst.

Min egen pilgrimsfärd har lett mig till stiftskans-liet i Västerås. Jag lovar att jag inte ska arbeta på stiftet utan i stiftet, på samma sätt som jag förut alltid velat arbeta i en församling och inte på en församling.

Mitt ursprung är ett lantbrukarhem som ligger mellan två gruvsamhällen, Åmmeberg och Zink-gruvan. Det är längst ner i i skogsbygden i södra Örebro län. På vintrarna har min pappa varit skogshuggare i kyrkskogen. De år som Västerås stift AB skötte kyrkans skogar åt Sträng-näs stift var min far anställd av

Västerås stift. Så jag har pappa som företrädare och förebild i mitt stifts-arbete

Mikael Mogren är ny medarbetare på stifts-kansliet i Västerås från första september. Han har flyttat till stiftet där han ska vara stiftsad-junkt för gudstjänstutveckling och pilgrimsfrågor.

Inspiration Pilgrim!Torsdagen den 8 mars arrangeras en dag kring pilgrimsfrågor. En dag kring historia, teologi, inspiration, metod och pedago-giska modeller.

Plats: Finnåkers kursgård.

Anmälan och information: www.svenskakyrkan.se/vasterasstift Se under kurser.

Text: Mikael Mogren

52

Eva BerglundAktiv från konfir-mationen 1975 och till 1982. Jobbar idag som ungdomsdiakon i Uppsala, ”ett sätt att ge tillbaka till

kyrkan och andra ungdomar vad jag själv fick ta emot när jag var ung”.

1.Väldigt mycket! Min tro, vad det innebär att vara kyrka, syn på världen - ja, de flesta grundläggande värden formades till stor del under åren jag var med i Kyrkans Ungdom. Där fick jag vara den jag är, fick uppgifter, vara delaktig, räknades med, blev sedd, fick jobba med drama som var mitt stora intresse.

2.Mötet med sånggruppen Fjedur, nyss hem-komna från sin resa till Sydafrika. Det satte spår hos oss alla och fördjupade vårt/mitt intresse och engagemang för orättvisor och internationella frågor. Tycker fortfarande det är en speciell känsla att sjunga de sångerna.

3.Svårt att ge råd till en 18-åring, de vill nog gärna stå på egna ben och klara sig själva. Men om jag tänker lite som hemma i familjen: Fortsätt med en öppen dialog med ”vuxenkyrkan”, man behöver inte vara ense om allt men vilja lyssna på varandra. Dela med dig av dina tankar och idéer till de vuxna och se till att bli respek-terad av dem för den du är.

Deeped Niclas StrandhAktiv 1986 – 1991. Jobbar idag som digital varumärkesstra-teg och planner.

1. Förutom att jag mötte min fru

där, att det var livet under många år. Jag

mötte vänner, lärde mig mötesteknik och det lade grunden till den jag är idag.

2. Att som 16-åring bygga upp ett KU i Köping. Och repskapet när KU blev Svenska Kyrkans Unga.

3. Ta det lugnt. Du hinner.

Erik HolmdahlÄr aktiv i Came-lot sedan 1995. Jobbar idag som Creative Director på reklambyrån BBH på Manhat-tan i New York.

1. Jag var tonåring i Partille under 90-talet. Innebandy och handboll stod högt i kurs. Med all rätt, Sävehof IK var Partilles stolthet. Tyvärr gillade jag inte hembygdens favoritak-tiviteter utan föredrog rollspel och punk. Tjejer verkade kul i teorin men i praktiken oerhört svårtillgängliga, få uttryckte någon preferens för rollspelare. Bredaxlade handbollsspelare verkade av någon anledning mer populära än subkul-turella rollspelare. När jag kom till Camelot träffade jag för första gången tjejer som fick mig att känna mig normal. De var precis lika nördiga och subkulturskonstiga som jag. Camelot har gett mig mod och styrka att vara den jag är.

2. Jag har skrivit flera lajv på Finnåker, det jag är mest stolt över är Et In Ar-cadia Ego, ett lajv inspirerat av Da Vincikoden och kristen mystik. En annan höjdpunkt var lajvet Hjem-mefronten, om den norska motståndsrö-relsen under andra världskriget.

År 1993 startade en gemensam ungdomsorganisation, Svenska Kyrkans Unga, med rötter främst i Kyrkans Ungdom, Ansgarsförbundet och Sveriges kyrkosångsförbund. Magasinet gratulerar 18-åringen med att fråga några ”veteraner” från kyrkans ungdomsverksamhet vad detta engagemang betytt just för dem. Vi ställde tre frågor.

1. Vad har Svenska Kyrkans Unga (eller dess föregångare) betytt för dig?2. Har du några speciella minnen?3. Har du ett gott råd till18-åringen?

Grattis!! Svenska Kyrkans Unga 18 år

53

Grattis!! Svenska Kyrkans Unga 18 år3. Välmenande vuxna säger alltid att jag inte skall vara så hård mot mig själv. Döm om min förvåning när jag nu själv sitter här och ger samma råd som jag ironiserat över så många gånger. Du är bra som du är, du som läser det här. Du är inte, som de cyniska

och vidskepliga påstår, född

värdelös och dömd att söka förlåtelse. Om du är mindre hård mot dig själv kommer du ha lättare att vara generös och solidarisk med andra. När du mår som sämst, kom ihåg, var inte så hård mot dig själv. Du skall se att det hjälper.

Erik RosenbergAktiv 1990-1994 och 2001-2004. Jobbar idag som egenföretagare och Webredaktör.

1. Massor. Dels har jag träffat

många vänner som betyder väldigt mycket för mig, dels fick jag vara en del av och växa upp i en gemenskap som satte soli-daritet och medmänsklighet i centrum.

2. Jag träffade min första riktiga flickvän genom Svenska Kyrkans Unga.

3. Försök att vara en kristen organisation för unga människor, och inte en organisa-tion för unga, kristna människor.

Annika Holm SundströmAktiv från konfir-mationen 1981 och till och med ”bli kamrat med Zimbabwe”-pro-jektet 1990/91. Jobbar idag med

Human Resources-frågor på Fujitsu Sweden.

1.Sammanhållning, mod, känsla, läger, Stifts-gården, kyrkomöte, gudstjänst, personal-ansvar, sång, vuxna föredömen, förenings-vana, retorik, kamratprojekt, överlevnad, Kristinagården, Svenska bibelsällskapet, värdegrund, POSK, Fredsresa, Finnåkers kursgård, STUT/STUM, Fagersta, fostran, eftertanke och avslut.

2.För mig handlar det om sammanhanget under en tidsperiod mer än enskilda händelser - en egogrej alltså. En vilsen själ fick gro och utvecklas i en trygg och bekräftande miljö.

3.Våga vara, våga växa, våga tro!

Pia SundströmAssistent på Svenska Kyrkans Unga i stiftet sedan år 1979. Och är det fort-farande.

1. Det har blivit en stor del av mitt liv. Jag tycker själv att det gör att jag inte blir gammal. Jag får så mycket tillbaka av ungdomarna, känner mig hemma.

2. Jag säger som Len Howard brukar säga. Det år på 1980-talet då han skulle avske-das eftersom vi hade slut på pengar. Det slutade med att Len blev anställd av stiftet.

3. Kämpa på. Du betyder mycket för många!

Vad gör ni idag? Några korta frågor till Johnny Mohlin, ordförande i distriktsstyrelsen Vad jobbar ni med just nu? Vi ser över arbetet riktat mot barnen. Vi vill gärna få med dem mer och vi har nog missat lite där. Så tittar vi på hur vi ska effektivisera vår egen organisation, hur ska distriktsstyrelsen jobba gentemot stift och medlemmar.Hur är samverkan med stiftet? Vi är glada över att vi i Västerås stift har

ett så bra samarbete med stiftet. Till nästa års Rock for Moc är inplane-rat en överläggning med stiftsstyrelsen och dessutom har stiftsprosten Ola

Söderberg bett att få komma till något av våra styrelsemöten. Ni jobbar också med en del större evenemang. Precis. Vi har allhelgona-STUM

på Stiftsgården och ett JUM (juniorungdomsmöte) under våren. Jag tror det blir i april nästa år. Så sponsrar vi Camelots läger på Finnåker. Den stora grejen nästa år är

annars att Rock for Moc firar 20-årsjubileum så vi är med tydligare där än vi brukar. Hur många medlemmar finns det idag? Det ligger någonstans runt 1100 i distriktet.

54

En helt annan sång”Kan berättelser skriva oss? Inte helt och hållet, det tror jag inte. Men de kan inne-hålla möjligheter. De kan öppna en eller flera stigar för otagna steg. I den här boken finns både mina läsningar av klassiska be-rättelser och en del egna nyskrivna texter med fokus på kvinnors erfarenheter. Texter som givetvis kan läsas också av män”. Så presenterar Ylva Eggehorn sin nya bok ”En helt annan sång – livstycken för vuxna kvinnor” (Libris 2011). Ylva Eggehorn slog igenom som poetiskt underbarn som redan 13-åring. Nu har hon pas-serat 60 år och återvänder till några av sin barndoms berättelser blandat med nyskrivna epi-soder ur livet. En liten bok, fokuserad kring berättelsen och berättandet, fylld av livsvisdom och klokhet.

Serier mot rasismNästan 40 svenska serietecknare har tillsammans bidragit till en seriebok om kampen mot rasismen. ”Syftet med att sätta ihop denna antologi har varit att slå en tuschfläckig näve i bor-det och med serier som medium säga att rasism inte under någon omstän-dighet eller förklädnad är acceptabel”, presenteras projektet av initiativtagarna. Boken tar tydligt ställning mot rasismen, mot islamofobin och mot de främlings-fientliga uttalanden och yttringar man ofta möter i vardagen. Ytterligare en vinst med ”Serier mot rasism” (Optimal 2011) är att hela vinsten av försäljningen går till nätverket ”Ingen människa är illegal”.

GuldsotI slutet av maj år 2009 kom ett pressmed-delande från Röda Korset att kommunika-tionschefen Johan af Donner avgått då det ”uppstått brister i förtroendet mellan ho-nom och ledningen”. Detta var starten till Insamlingssveriges kanske största skandal genom tiderna. Året därpå, 2010, dömdes Johan af Donner i Svea hovrätt till fem års fängelse. Han hade under tio års tid svind-

lat till sig nästan 8 miljoner kronor från Röda Korset och Cancerfonden. Journalis-ten Bernt Hermele har gått igenom hela ”historien af Donner” och skrivit boken ”Guldsot” (Leopard 2011). En lättläst och närmast dokumentär skildring av en bedragare som t. o. m. mellan varven fun-derat på att bli präst. Det är också en be-rättelse om vad som händer i en stor organisation när vänskapsband och

grabbighet tillåts ta över från vanliga kontroll-

funktioner. Redan år 2007 börjar hans sekreterare fatta misstankar men det tar fler år innan en kvinnlig sekreterares ord tas på allvar. Boken avslutas men en kom-mentar från dåvarande styrelseordföran-den Bengt Westerberg.

BekännelserPopikonen Nina Hagen var en av bokmäs-sans stora profiler år 2011. Hon var där för att presentera sin bok ”Bekännelser” (Verbum 2011). Nina Hagen är född i mit-ten av 1950-talet i dåvarande Östberlin. styvdotter till en annan tysk musiklegend

Wolf Biermann. När Biermann utvisades ur DDR följde hon med till Västtyskland i mitten av 1970-talet. Där bildade hon Nina Hagen band och fortsatte sedan som soloartist. Hon har givit ut ett 20-tal skivor varav den senaste från år 2010 symptomatiskt heter ”Personal Jesus”. Bo-ken berättar om både yttre och inre resor.

Resor genom droger, musik och indisk religiositet. Hon är född i en ateistisk miljö men har tidiga Gudskontakter. ”Bekännelser” är egentligen en klassisk omvändelseberät-telse, denna gång med rock och punk som inramning. Nina Hagen döptes i den Tyska Lutherska kyrkan är 2009.

Kärleken fördriver rädslanFlera biskopar har kommit ut med sina

herdabrev under året; Thomas Söderberg, Antje Jackelen och Tuulikki Koivunen Bylund. Det formmässigt kanske mest annorlunda är Härnösandsbiskopens, hon bygger stora delar av sitt Herdabrev utifrån en introduk-tionsresa i sitt nya stift. I början av år 2010 be-sökte hon alla kontrakt i stiftet och lyfte då ett antal frågor. Frågor om framtid, om lokal kon-text, om förverkligande

av visioner och om biskopens roll. Allt detta fick bli en startpunkt till ”Kärleken fördriver rädslan” (Härnösands stift 2011). Ett herdabrev med korta texter och med ett helt fantastiskt bildmaterial. Ett bild-material som gjorde att herdabrevet fick Svenska publishingpriset för ”vackra bilder som överraskar och som med stark känsla förmedlar bokens idé”

Böcker värda att läsa

55

För ett par år sedan, inför och i samband med klimattoppmötet i Köpenhamn, pumpades information ut om klimatför-ändringarna och -förhandlingarna. Sedan gick luften ur. Men nu måste vi våga tro på ett nytt avtal och nya samtal, debatter och inspiration! Den 28 november - 9 decem-ber samlas återigen världens ledare för att förhandla om ett nytt klimatavtal, denna gång i Durban, Sydafrika.

Förhandlingarna har gått oerhört långsamt framåt, mycket på grund av att de rika

länderna inte tar tillräckligt stort ansvar. Samtidigt visar klimatforskning på mycket allvarliga konsekvenser om vi inte hindrar den globala uppvärmningen nu. I detta läge är det viktigare än någonsin att vi som individer, organisation och kyrka i Sverige kräver av våra politiker och makthavare att de tar sitt ansvar.

Runt om i världen mobiliserar nu kyrkor och organisationer inför klimatmötet. Flera av Svenska kyrkans samarbetsorganisatio-ner i Afrika är med i ”We have faith” (Våga

tro), en kampanj som samlar trosbaserade organisationer från hela Afrika. Deras budskap till världens ledare är tydligt:

Världen behöver ett rättvist, ambi-tiöst och bindande klimatavtal och det är de rika länderna, som orsakat klimatförändringarna, som ska ta det största ansvaret. Våga tro att våra röster gör skillnad. Våga tro att en förändring är möjlig!

Nytt klimatmöte i DurbanKanske är klimatfrågan död i media hos oss i Sverige, men vi vet, inte minst genom Svenska kyrkans samarbetspartners, att kli-matförändringarna är här och förändrar människors levnadsvill-kor. Regnen uteblir på Afrikas Horn, i Pakistan kommer det istäl-let för stora mängder. Glaciärer smälter i Bolivia och på andra ställen, vilket gör att människornas möjligheter att odla, äta och dricka förändras radikalt. Klimatförändringarna är förödande.Text: Lisa Fröberg

SKRIV UNDER FÖR KLIMATRÄTTVISA

Diakonia, Svenska kyrkan och Svenska Kyrkans Unga stödjer den afrikanska klimatkampanjen We have faith. Gör det du också genom att skriva under namninsamlingen här. Då skickar du ditt budskap om klimaträttvisa till FN!

www.hav

efaith

actn

ow.o

rg

I Svenska kyrkan i Falun, på Annagården, träffas på tis-dagskvällarna en grupp föräldrar. Föräldrarna har en sak gemensamt, de har mist barn. Det handlar oftast om barn i tonåren. Barn man har hunnit lära känna.I boken ”När solen går i moln” får du läsa några föräldrars berättelser. Alldeles speciella berättelser, skrivna av alldeles vanliga människor. Med det menas att det du kan läsa här är skrivet av vanliga föräldrar som är modiga nog att sätta ord på sin upplevelse.

I ett förord skriver diakonen Tina Flan-der ”i mötet med smärtan, känslan av att sväva ut över en avgrund, kommer naturligtvis frågan till mig som kyrkans representant, Guds representant: Hur kan Gud tillåta att mitt barn dog? Var-för tog Gud mitt barn? Svaret måste vara så här: Nej, Gud tar aldrig. Gud vill inte död. Men i det som hände har Gud nu tagit emot ditt barn. Jag tror inte det är svårt när det sista

andetaget är taget. Det är att leva kvar här i saknad och stark längtan efter någon som är det svåraste.”

”När solen går i moln” kan beställas från Svenska kyrkan i Falun.

Att förlora ett barn

17 berättelserom att överleva

sorgen efter sitt barn

När solen går i molnOm att överleva sorgen efter sitt barn

I Svenska kyrkan i Falun, på Annagården, träffas på tis-dagskvällarna en grupp föräldrar. Föräldrarna har en sak gemensamt, de har mist barn. Det handlar oftast om barn i tonåren. Barn man har hunnit lära känna.

Här får du läsa några föräldrars berättelser. Alldeles spe-ciella berättelser, skrivna av alldeles vanliga människor. Med det menas att det du nu kommer att läsa är skrivet av vanliga föräldrar som är modiga nog att sätta ord på sin upplevelse.

När Solen går i moln omslag.indd 1 2011-09-12 15:01:46

”I kyrkan tänder jag ett ljus och tänker…”

Inte bara för din egen skull

Svenska kyrkan– mer än du anar!

56

Kyrkans Försäkring försäkrar ca 60 % av Svenska kyrkans 792 ekonomiska en-heter. För dessa har vi till och med sep-

tember månad fått 42 anmälningar om kopparstölder. Vi har följt dessa skador särskilt sen 2007. Sen dess har antalet stölder i princip följt världsmarknadspri-set på koppar. En notering kan vara att det för varje rejäl uppgång verkar vara fler brottslingar som börjat med denna typ av brottslighet.

I Västerås stift har vi enligt kyrkobygg-nadsregistret 49 kyrkor med koppartak och sannolikt en rad övriga byggnader med koppartak. Vi har på senare tid haft två större tillgrepp av koppartak på

Ramnäs kyrka och Surahammars kyrka. I stiftet i övrigt har det varit ett större tillgrepp på Vikers kyrka utanför Nora samt på Karlslunds gravkapell också utanför Nora.

Vi vet väldigt lite om vilka som håller på med brottsligheten annat än att den fram-står som organiserad eftersom man kan ge sig på så pass stora objekt som kyrkor och dess tak och i efterhand kan avyttra metallen. Då det är mer stölder i Skåne och Västra Götaland än i resten av landet framstår

Kopparstölderna kan förebyggasDet finns bra möjligheter att skydda kyrkans koppartak. Med jämna mellanrum sker stölder av hela, eller delar av, kyrktak. Patrik Olsson från Kyrkans Försäkring ger en bakgrund och ger också enkla tips om hur man kan förebygga stölder. Text: Patrik Olsson Foto: Petter Svärd

Rejäl ökning av kopparstölderna i år Det finns bra möjligheter att skydda kyrkans koppartak. Men jämna mellanrum sker stölder av hela, eller delar av, kyrktak. Patrik Olsson från Kyrkans försäkring ger en bakgrund och ger också enkla tips om hur man kan förebygga stölder.

Kyrkans Försäkring försäkrar ca 60 % av Svenska kyrkans 792 ekonomiska enheter. För dessa har vi till och med september månad fått 42 anmälningar om kopparstölder. Vi har följt dessa skador särskilt sen 2007. Sen dess har antalet stölder i princip följt världsmarknadspriset på koppar. En notering kan vara att det för varje rejäl uppgång verkar vara fler brottslingar som börjat med denna typ av brottslighet. I Västerås stift har vi enligt kyrkobyggnadsregistret 49 kyrkor med koppartak och sannolikt en rad övriga byggnader med koppartak. Vi har på senare tid haft två större tillgrepp av koppartak på Ramnäs kyrka och Surahammars kyrka. I stiftet i övrigt har det varit ett större tillgrepp på Vikers kyrka utanför Nora samt på Karlslunds gravkapell också utanför Nora.

Vi vet väldigt lite om vilka som håller på med brottsligheten annat än att den framstår som organiserad efter som att man kan ge sig på så pass stora objekt som kyrkor och dess tak och i efterhand kunna avyttra metallen. Då det är mer stölder i Skåne och Västra Götaland än i resten av landet framstår det som att det finns kanaler där för att kunna avyttra metallen.

Vad kan den enskilda församlingen göra för att minska risken för att drabbas?

Se till att obehöriga inte kan komma intill byggnaden med fordon. Fordon kan användas för att ta sig upp på tak. Tillsammans med lina går det bra att dra ner åskledare, stuprör och takplåt. De framstår även som en nödvändighet för att kunna transportera stöldgodset från platsen. Det blir betydligt svårare för tjuvar att få med sig stora mängder plåt om de tvingas att bära godset till ett fordon som kanske måste parkeras intill en trafikerad väg. Ofta omgärdas en kyrka av fina stenmurar som fungerar alldeles utmärkt för att hålla fordon på avstånd. Om infarter kompletteras med en låsbar pollare eller grind så har man gjort mycket för att minska risken för att drabbas av koppartjuvar.

Se till att det blir svårare att ta sig upp på taken. Vi har i flera av fallen kunnat konstatera att tjuvarna inte behövt ha med sig egna stegar för att kunna ta sig upp på taket för att kunna plocka ner kopparplåten. Man har kunnat använda fasta stegar eller stegar som finns på området och som används av kyrkan. I vissa fall har man kunnat ta sig upp genom trappräcken, sandlådor eller från ett biltak eller lastbilsflak i de fall där man kan komma nära med fordon.

8

27 11

29 42

0

20

40

60

2007 2008 2009 2010 2011

anmälda kopparstölder

Patrik Olsson på Kyrkans Försäkring

Foto

: Åke

Pau

lsson

57

det som att det finns kanaler där för att kunna avyttra metallen.

Vad kan den enskilda församlingen göra för att minska risken för att drabbas?• Se till att obehöriga inte kan komma intill byggnaden med fordon. Fordon kan användas för att ta sig upp på tak. Tillsam-mans med lina går det bra att dra ner åskledare, stuprör och takplåt. De framstår även som en nödvändighet för att kunna transportera stöldgodset från platsen. Det blir betydligt svårare för tjuvar att få med sig stora mängder plåt om de tvingas att bära godset till ett fordon som kanske måste parkeras intill en trafikerad väg. Ofta omgärdas en kyrka av fina stenmurar som fungerar alldeles utmärkt för att hålla fordon på avstånd. Om infarter kompletteras med en låsbar pol-lare eller grind så har man gjort mycket för att minska risken för att drabbas av koppartjuvar.

• Se till att det blir svårare att ta sig upp på taken. Vi har i flera av fallen kunnat kon-statera att tjuvarna inte behövt ha med sig egna stegar för att kunna ta sig upp på ta-ket för att kunna plocka ner kopparplåten. Man har kunnat använda fasta stegar eller stegar som finns på området och som an-vänds av kyrkan. I vissa fall har man kunnat ta sig upp genom trappräcken, sandlådor eller från ett biltak eller lastbilsflak i de fall där man kan komma nära med fordon.Man kan tycka att det inte bör vara några

problem för tjuvar att ha med sig en stege men vi bedömer att den som åker runt med en stege på taket tar en betydligt större risk att bli identifierad av vittnen än den som åker utan.

• Informera närboende om problema-tiken och få dem vaksamma. Vi tror att det är lätt hänt att allmänheten uppfattar koppartjuvar som behöriga hantverkare utan att fatta misstanke. Vaksamma grannar är det mest kostnadseffektiva vi kan ha för att skydda kyrkan. I vissa fall kanske man till och med kan uppmärksamma förbipasserande på problematiken genom

att sätta upp skyltar runt fastigheten som vädjar om allmänhe-tens uppmärksamhet. Ett annat och trevligt sätt kan vara att gå runt och knacka på hos när-boende och berätta om problemet och vädja om deras uppmärksam-

het. Ring polisen vid misstanke om brott, t. ex. vad som kan uppfattas som ”hantver-kare” nattetid. Försök att notera registre-ringsnummer på fordon, antal personer och andra detaljer.

Dessa tre punkter ser vi som de enklaste och billigaste åtgärderna som vi inom kyrkan kan göra för att skydda våra kop-partak. Det finns mycket annat man kan göra vilket finns att läsa om i Kyrkans Försäkrings informationsblad om koppar-stölder som vi sprider inom hela Svenska kyrkan. Bladet finns också tillgängligt på vår hemsida: www.kyrkansforsakring.se

Det finns fler åtgärder som kan göras inte minst i form av larmlösningar vilket för utomhusbruk ofta blir i form av kamera-övervakning. Detta framstår som mycket effektivt men kostar en hel del. Vi inom Kyrkans Försäkring samverkar med andra företag och myndigheter för att komma fram till verksamma åtgärder. Förutom olika larmlösningar kan andra åt-gärder vara ökade resurser för polisen för att jobba med problemet och/eller kanske en märkning av metallen vilket innebär att den kan identifieras av polis, tull eller seriösa skrothandlare. Märkning av metall har använts med framgång utomlands

KOPPARSTÖLDER!(TAK, HÄNGRÄNNOR, STUPRÖR, ÅSKLEDARE, FÖNSTERPLÅTAR)

Är ett stort problem för Svenska kyrkan.Vänligen hjälp oss med din vaksamhet. Vid misstanke om brott, t ex vad som kan uppfattas som ”hantverkare”, nattetid kontakta polisen

på 11414.

TACK!Med hjälp av din medlemsavgift kan barn och ungdomar erbjudas

helt drogfria discon

Sura kyrka miste hela koppartaket på kyrkans sidobyggnad

Ett tunt rör i plast har fått ersätta stupröret

58

De kom för att få nya vänner och de locka-des till stor del av sina kompisar att komma. De fick tala om frågor som de tycker är viktiga. Vänskap och relationer är de mest nöjda med. Hela 45 % av konfirmanderna kan sin sista konfirmandvecka skriva att de fått en ökad självkänsla, tack vare konfir-mandtiden. Det är en oerhört hög siffra.

Frågor som hamnade i topp för att de tagits upp på bästa sätt är om livet har en mening, frågor om Gud och om livet efter döden. Här har församlingarna gjort ett arbete som fick mycket höga betyg av konfirmanderna. Däremot är att åka på läger inte så lockande som man ibland vill tro: 58% blev konfirmander för att de ville åka på läger. Däremot svarar 88 % av ung-domarna att de haft roligt, 78 % säger att de fått ny kunskap, 82 % har tyckt om att vara konfirmander. Man förstår att Svenska kyrkans konfirmander är de mest nöjda i de nordiska länderna. Sedan två år ökar procenttalet konfirmander i Västerås stift.

I all denna positiva respons från ungdo-marna finns den en sida som tydligt visar i annan riktning. Det är svaren som gäller gudstjänsterna. Där har arbetslaget inte fått med sig ungdomarna. I svaren visar det sig att bara 15 % av konfirmanderna oftast tycker att predikningarna är värda att lyssna på. 75 % tycker att gudstjäns-terna ofta är långtråkiga och hela 78 % tycker att gudstjänsterna inte handlar om sådant som rör deras liv. På frågan om de känner sig välkomna svarar bara 7 % att de inte har gjort det i gudstjänsterna. Det är alltså inte välkomnandet som är problemet. Utan vad då?

Vi har en spaning. När det gäller konfir-mandtiden så har den förändrats mycket under de senaste 30 åren. Idag är det ofta ett arbetslag där det stora ansvaret ligger på församlingspedagogerna. Arbetslaget med pedagogerna i spetsen har utvecklat kompetens och erfarenhet. Det är det som konfirmanderna märker och det ser vi i utvärderingen. Hur är det då med gudstjänsterna? Kanske är det så att de är frikopplade från det gedigna arbetet i konfirmandgrupperna. Den process och den utveckling som sker i grupperna, sker kanske inte i gudstjänsterna? Beror det på att det är präster och musiker som själva i hög utsträckning planlägger och genomför gudstjänsterna? Är målet ett annat med gudstjänsterna än med övrig konfirmand-tid? Kan det vara så att i gudstjänsterna kan formen verka så färdiggjuten, därför skulle gudstjänsterna inte behöva samma process och utveckling som övrig verksam-het tillsammans med konfirmanderna? Det verkar som att den kompetens som finns i konfirmandarbetslaget inte tas tillvara när det gäller gudstjänsterna. De håller inte samma nivå, enligt konfirmandernas egen utvärdering.

Se även www.svenskakyrkan.se/intesom-dutror

För sjätte året har Västerås stift samlat in och analyserat sin konfirmandundersökning. Konfirmand 2011visar ett faktiskt strålande resultat. Konfirmanderna är nöjda med sin tid och de är glatt överraskade över att det är så bra. Text: Eva Dellemyr & Mikael Mogren

Grattis konfirmandledare!

Foto: Svenska kyrkan/IKON

Foto

: Sve

nska

kyr

kan/

IKO

N

59

Målet med teologifestivalen är att skapa en mötes-plats för det teologiska samtalet där kyrka, akademi, samhälle och vardagsliv bryts mot varandra och där alla bidrar till ett ständigt pågående samtal. Efter en gemensam fredagskväll delas lördagen upp i olika ”teologiska strömmar”. Allt för att understryka att den teologiska reflektionen är en fortgående process. Deltagarna kan välja mellan nio olika strömmar:

1. Världen som trädgård – om en livsstil för jordens överlevnad Här medverkar bl. a. naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson, diakonen Annika Spalde och samhällsdebattören Alice Bah Kuhnke.

2. Den inre trädgården – hur odlar vi vår själEfter en inledning av förre biskopen och sitftsgårdsföreståndaren Jonas Jonson lotsas man vidare i någon av fyra olika underströmmar; Högmässans teologi, Ignatiansk andlighet, Ikonmålning och Meditation.

3. For the life of the world – challenges from feminist theology around the worldSvenska kyrkans chefsteolog Cristina Grenholm modererar en ström där också Carter Heyward, Anna May Say Pa och Sarojini Nadar medverkar.

4. Kairos Palestina – om teologi som rop och motståndEn ström med tre ”processmakare”; Agneta Carlberg, Klas Corbelius och Jonas Thorängen.

5. Våld i bibeln – vad gör vi med våldets texter idag?Svenska kyrkans forskningschef Anne-Louise Eriksson modererar en ström där man också möter bl. a. journalisten Elin Gregersson och teologen Hanna Stenström.

6. Svenska kyrkan och nazismen – ett arv av konfrontation eller medlöperi?Här medverkar bl. a. förre Linköpingsbiskopen Martin Lind, histori-kern Heléne Lööw och forskaren Björn Ryman.

7. Mission ifrågasatt – ett begrepp att överge eller återtaFörre direktorn för Svenska kyrkans Mission Birgitta Larsson mo-dererar och bland de medverkande finns prästen Håkan Sandvik, författaren Carola Hansson och professor Kajsa Ahlstrand.

8. Tro och politik – i samspel för världens överlevnadHär medverkar bl. a. förre ärkebiskopen K G Hammar, Marika Markovits från Stockholms stadsmission och Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén.

9. Tro och vetande – kan det finnas flera rimliga förståelser av samma verklighet?Strömmen modereras av kyrkoherde Kenneth Nordgren och bland de medverkande finns filosofen Thomas Anderberg, biskop

Antje Jackelén, jesuitpatern Ulf Jonsson och författaren Lena Andersson.

Den avslutande högmässan på söndagen leds av ärkebiskop Anders Wejryd med predikan av Dr Muna Mushahwar och rev Imad Haddad.

Teologifestivalen arrangeras av Uppsala stift i samverkan med bl. a. Västerås stift. Hela programmet finns på www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen. Sista anmälningsdag är den 9 december.

Teologi är allas egendom – Teologi är en skapande verksamhet – Teologi är en konstart för jordens överlevnad.

59

Genom Ditt medlemskap hjälper Du till att förvalta det ”klingande kulturarvet”

i form av kyrkomusik.

Dags för teologifestival”För att världen ska leva” är temat för den tredje teologi-festivalen. Festivalen äger rum den 3 – 5 februari i Uppsala.

60

Helsingissä syntynyt, 6-vuotiaana Tukhol-man kupeeseen muuttanut Järvinen levytti ensimmäisen täysimittaisen albuminsa vuonna 2007. Tänä vuonna on markkinoille tullut jo kolmas albumi, Anna själv tredje. Siitä on kirjoitettu muun muassa näin:

”Anna Själv Tredje on kaihomielinen levy, joka tuo laulajan mieleen ruotsalaisen kirjailijan Claes Hylingerin kirjan Ett långt farväl – Pitkät jäähyväiset. Tavallaan tuore albumi onkin Anna Järvisen tapa jättää suloisenkatkerat jäähyväiset – mutta mille? Trilogiaprojektille, vai suuresti rakastamal-leen Helsingille? – Kaipuuni Helsinkiin on luullakseni laantunut, mutta kaupunki tulee aina olemaan osa minua”, Järvinen miettii.” (Rytmi 2.5.2011)

Ruotsinsuomalaisessa musiikkitapahtu-massa Anna Järvinen haastoi meitä myös pohdintoihin oman identiteettimme suh-teen: ”Kun Anna Järvinen muutti lapsena Ruotsiin, hän lopetti puhumisen vuodeksi. Vierauden tunne on seurannut läpi elämän. Järvinen kirjoitti myyttisen kotimaan kaipuun levyilleen, mutta ei tiennyt, onko hänellä oikeutta julkaista kappaleitaan. Finnjäveleiden murheet eivät kuulu ruotsa-laiseen poppiin.Joulukuisena iltana kolme vuotta sitten lop-puunmyydyn Tavastian lavalle nousee nainen, jota ujostuttaa ja jännittää. Sellainen nainen on ollut lapsesta saakka – ujo joukon edessä, epävarma. Vähitellen jokin sulaa. Epävarmuus haihtuu, kun yleisö huutaa ”me rakastetaan sua Anna”. (Ylioppilaslehti 12.5.2011)

”Anna Järvisen laulut ovat yhtäältä hyvin henkilökohtaisia ja toisaalta niin yleisiä, että moni – erityisesti nuori – ruotsinsuomalai-nen tunnistaa niistä itsensä. Järvinen kertoo syvällä itsessä sijaitsevasta ulkopuolisuuden tunteesta, jota ympäristö ei tunnista eikä halua tunnustaa. Ympäristöllä Järvinen tarkoittaa on yhtä lailla syntyperäisten ruot-salaisten ja ruotsinsuomalaisten yhteisöjä.” (SR Sisuradio)

Lue lisää musiikkifestivaaleista: www.antaasoida .se

Suomeksi juhlassa ja arjessaRuotsissa soi suomi ympäri vuoden, niin arjessa kuin juhlassa. Suomenkielisellä musiikilla on vankka asema myös Ruotsin kirkon toiminnassa. Monissa seurakunnissa hiippakunnassamme maata toimii joko ruotsinsuomalainen kuo-ro tai lauluryhmä. Suosituin seurakuntien ruotsinsuomalaisista musiikkitapahtumista on vuodesta toiseen se, joka Suomessakin saa monen ikäiset laulajat liikkeelle yksin ja ystävien kanssa: Kauneimmat joululaulut!

Tiesitkö, että Ruotsin kirkon virsikirjasta kun on saatavilla myös suomenkielinen versio? Virteen voit siis yhtyä suomeksi asuinpaikastasi riippumatta.

Virsien maail-maan voi tehdä löytöretken myös kuuntele-malla äänitteitä, jotka Ruotsin kirkko ja SR Sisuradio ovat

yhdessä tuottaneet. Kuuden cd-levyn sarjasta voit lukea lisää SR Sisuradion verk-kosivulta. Sieltä löydät myös linkin levyjä myyvään Ruotsin Radion verkkokauppaan (SR Butik)

Lauluja kaipuusta, elämästä ja kuolemasta

Västeråsin Antaa soida -festivaalin artisteista suurelle yleisölle niin Ruotsissa kuin Suomessakin lienee kaikkein tunnetuin Anna Järvinen.Text: Manne Mali

61

De vackraste julsångerna på finska 2011

De vackraste julsångerna har redan i över trettio år sjungits i Sverige under adventstiden. Sångtillfällena har ökat i popularitet från år till år.

Mitt i julbrådskan önskar allt fler stilla sig inför julens budskap. Allsången är det viktiga elementet i musikgudstjänsten Kollekt bärs upp för

Svenska kyrkans internationella arbete och dess julkampanj.

Avesta, församlingshemmet 18.12 kl. 16.00Borlänge, Hagakyrkan 10.12 kl. 15

Fagersta, Lindgården 18.12 kl. 13.00Fellingsbro, församlingshemmet 8.12 kl. 18.00

Frövi, församlingshemmet 6.12 kl. 13.00Grängesberg, kyrka 18.12 kl. 15.00

Guldsmedshyttan, församlingshemmet 5.12 kl 18.00Hallstahammar, S:t Lars kyrka 11.12 kl. 16.00

Hällefors, församlingshem 5.12 kl. 16.00 Kolsva, Brukskyrkan 29.11 kl. 19.00

Köping, kyrkan 15.12 kl. 18.00Lindesberg, kyrkan 7.12 kl. 18.00Ludvika, Lillkyrkan 11.12 kl. 16.00

Nora, församlingshemmet 5.12 kl. 13.00Smedjebacken, församlingshemmet 4.12 kl. 16.00

Långshyttan, kyrkan 10.12 kl. 16.00Falun, Kristinegården 15.12 kl. 18.00

Vikmanshyttan, kyrkan 13.12 kl. 18.00Sala, Mikaelsgården 6.12 kl. 12.00

Sura, Källmoragården 4.12 kl. 16.00Virsbo, kyrkan 14.12 kl.18.00

Västerås, Mikaelikyrkan 10.12 kl. 15.00

Vi skapar uppståndelse varje vecka!

Små barns verksamhet ärvårt samhälles framtid

Våldet är en ständig följeslagare i alltför många mäns liv. Hos mannen som tvingas bli soldat, hos tonårskillen som dras in i gängets kriminalitet eller hos gatubarnet. Våldet föds ur maktlösheten. Men det finns hopp. Möjlighet att leva trygg, i sig själv och i samhället, möjlighet till försörjning, utbildning och kunskap om sina rättigheter är steg på vägen till ett bättre liv

var med och tänd hoppets ljus! Ge din julgåva på pg 90 01 22-3, bg 900-1223 eller SMS:a ”HOPP” till 72950 och bidra med 50 kronor.

Nu tändastusen juleljus

sk10

108

foto:

Lei

f Gus

tavs

son/iko

n

martin luther

Lilla katekesen

översättning, inledningoch kommentarer av

Carl Axel Aureliusoch

Margareta Brandby-Cöster

Katekes med nytt språk När Martin Luther år 1529 gav ut den Lilla katekesen var det ett dubbelt projekt. En enkel skrift skulle vara bra för grundläggan-de utbildning. Redan 1524 argumenterade Luther för ett allmänt skolväsende. Han ställde till och med kostnaden för detta i kontrast mot försvarsutgifterna och me-nade att en välutbildad befolkning är det bästa försvaret. Men katekesen var också ett religiöst projekt, han ville öka kun-skapen om den kristna tron hos vad han upplevde som ett folk i djup andlig nöd.

Nu har Lilla katekesen, på uppdrag av Kyr-kostyrelsen, kommit i en ny översättning. Förre biskopen i Göteborg, Carl Axel Aurelius, tillsammans med TD Margareta Brandby-Cöster har flyttat Luthers 1500-talstyska till modern svenska. Kanske kan denna nyöversättning kopplas till samma utmaningar som i Luthers förmoderna tid; att en bra utbildning är det bästa försvaret och att den kristna tron har ett viktigt erbjudande – om det bara kan formuleras. Den nyöversatta katekesen finns att ladda ner på Svenska kyrkans hemsida. Den kan också köpas från Kyrkokansliet i Uppsala.

62

Den tillfälliga missionen och missionenJag antar att när ni bad mig säga något om vad som är kyrkans roll i samhället, menade ni det kyrkliga engagemanget och dess rele-vans i samhället. Även om kyrkan är univer-sell, är sammanhanget alltid avgörande för engagemanget och relevansen. Problem som ett fattigt land som Tanzania står inför är överväldigande. Precis som i andra samhällen - dessa problem påverkar medlemmarna i det tanzaniska samhället på olika sätt. En del problem berör endast vissa grupper, medan andra problem utgör ett hot mot

alla. Väderfenomenet El Nino är ett typiskt exempel på problem som är ett hot mot nästan varje tanzanier, eftersom det hotar såväl individer som institutioner. Detta om-fattar den tanzaniska kyrkan både som en gudomlig och en mänsklig institution. På så sätt styr sammanhangen kyrkans roll och relevans i det tanzaniska samhället idag.

Oavsett vilka hot den tanzaniska kyrkan upplever, förväntar sig människor utanföroch inom kyrkan att kyrkan ska vara ett ”salt” i det tanzaniska samhället. Denna

”sälta” blir synlig när kyrkan ”tar hand om vård och helande mitt i samhällets centrala delar”. Kyrkans roll i Tanzania idag blir tydlig när alla orsaker till människors lidande listas upp. Listan innefattar problem som brist på rättsligt skydd för utsatta grupper, ignorans, sjukdomar, fattigdom, arbetslöshet, korrup-tion, våld och drogmissbruk. Det är pro-blem som berövar en majoritet av tanzanier det fullödiga liv som Gud ville ge dem. Möjligheten för kyrkan att möta dessa sociala behov beror på tre faktorer :• Till vilken grad man förstår kyrkans uppdrag och kallelse;• Kyrkans beslutsfattande struktur, som antingen hjälper eller hindrar kyrkan från att göra saltet tillgängligt för det samhälle som hon är kallad till att tjäna. • Den kvantitet och kvalitet av det salt kyrkan besitter.

Kyrkans roll i samhället:

om engagemang och relevansVid medarbetardagen i Rättvik den 24 september höll biskop Benson Bagonza, Karagwe ett föredrag om kyrkans roll i sam-hället. Ett tal om social ekonomi, om en kyrka som vågar ta ställ-ning, en kyrka som vågar bejaka sitt uppdrag och sin kallelse.Text: Benson Bagonza, biskop i Karagwe, Tanzania Foto: Anders Holmberg

63

I vilken grad kyrkan kan möta samhällets behov, avgör också graden av relevans i samhället. Relevans betyder inte nödvän-digtvis vad kyrkan gör eller försöker göra, men vad den borde göra. Med den här presentationens rubrikval; vad kyrkan gör eller försöker göra är att betrakta som en ”Tillfällig Mission”. Men när kyrkan gör, eller försöker göra, vad den borde göra, utför den sin Mission – sitt uppdrag.

Uppdraget för kyrkan/kyrkans mission: Att vara till för andraDen sekulära världen idag är ryggar tillbaka inför begreppet ”mission”. Av naturliga skäl är även kyrkor blyga att använda eller ens leva det. Enligt min mening är kyrkans vitalitet, engagemang och relevans sam-manbunden med uppdraget/missionen i samhället. Mission definierar kyrkan och därefter formar kyrkan sitt uppdrag. Sam-manhanget blir då den arena där detta spännande spel äger rum.

Sociala problem visar var samhället lider.

Lidande människor behöver lyssnare som kommer att föra dem till hälsa och välbefinnande; andligt, mentalt, fysiskt och socialt. Kyrkan ser varje människas rätt till hjälp eftersom alla är skapade till Guds avbild.

Med andra ord; varje människa delar sin Skapares unika värdighet och värde. Omständigheter som till exempel extrem fattigdom, sjukdomar, ignorans, tortyr, grova sociala orättvisor och kronisk hunger avhumaniserar människor. Det skadar människans personlighet och är en skymf mot all mänsklig värdighet. Det

är omständigheter som försämrar män-niskors förmåga att uppleva livets fullhet som det uttrycks i det bibliska begreppet holism. Kyrkans relevans i ett visst samhälle blir synlig när hon möjliggör för människor i detta samhälle att få njuta av helheten i livet. Detta liv framträder när kyrkan gör en medveten ansträngning för att bevara det unika i varje individ i de samhällen där hon verkar. Detta görs genom att anpassa (kontextualisera) evangeliet till den verklig-het människor lever i.

I en eller annan form är kyrkan kallad att göra detta fullkomliga liv tillgängligt för andra och inte för sig själv (kyrkan är inte till för sin egen skull).

Fattigdom, okunnighet och sjukdomar har ett samband med modernisering. När fattigdom ibland betraktas som brist på inkomst, krävs djupare förståelse av fattigdom. Hur visar sig fattigdom hos de människor som är skapade till Guds avbild? Kyrkan i Tanzania står idag inför utmaningen att visa hur man kan möta behoven hos lidande människor,”Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov” (Fil 4:19). Vilka är dessa rikedomar? Är dessa rikedomar till för att möta andliga eller sociala behov? Kan dessa rikedomar möta människors behov i sin helhet? Ska människor i fattigdom slappna av och vänta på att Gud ska sörja för deras behov?

För afrikaner med en primitiv världsbild är Guds kraft inget abstrakt, utan en konkret verklighet som upplevs på olika sätt. Denna tro leder till fatalism om den dras till sin spets. Bland människor som håller fast vid en primitiv världsbild skapas ett

robot-liknande beteende. Allt som händer är Guds vilja, de onda andarnas verk eller ondskans, naturligt eller av människan ska-pat. Det är mot bakgrund av denna attityd Julius Nyerere utmanade när han sade:

”Om vi inte deltar aktivt i uppro-ret mot de sociala strukturer och ekonomiska organisationer som dömer människor till fattigdom, förödmjukelse och förnedring - då blir kyrkan irrelevant”.

Med respekt för de traditioner och politiska spelregler som skiljer kyrkans roll från statens, vägrar jag att vänja mig vid det synsättet, inte minst eftersom samma tradition ifrågasätter själva existensen av Gud. Historien har givit oss bittra lärdomar av att stater och regeringar, goda och onda, demokratiska och diktatoriska, en-väldiga, teokratiska och konservativa oftast är maskiner som producerar lidande för människor och miljö, lidande som kyrkorna försöker lösa. Att vara kyrka i samhället är inte att vara samhällets kyrka utan snarare att vara den kyrka som kallas av Gud för samhällets skull

Foto

: Pho

todi

sc

64

God kitschig Jul

Han lyser upp mitt mörker. Ett självlysande Jesusbarn.

Den sista måltiden som lunchlåda. Frågan är hur det ska tolkas…

Och till sist ett par snöglober.

Men snöade det verkligen i Betelhem

på julnatten? Kanske bättre med en snöglob som påminner om kopplingen mellan julen,

kyrkans helgon och tomten.

Bilförarens bön, ”Lord Jesus, help me to drive prayerfully and carefully in an effort to ensure my own safety as well as the safety of others”. Men varför just en Ford Escort på vägen?

Den höggravida Maria på ask med chokladpastiller. Pastiller som är märkligt lika en p-pillerkarta?

Den heliga familjen i sammetsklätt hölje. Förmodligen vackrare än verkligheten.

Eller kanske en Messias med mintsmak.

Jesus som engångs duschtvål. Alltid med på livets resa.

Frälsaren som action-figur. Den har till och med löstagbara händer.

Magasinet har botaniserat bland allt det man kan köpa, men som kanske trots allt inte behövs för en god och välsignad jul. Håll till godo…

Korsfästelsen som lampa. Roterar och blinkar.

65

Kursanmälan via hemsidan

Alla kurser hittar du på www.svenskakyrkan.se/vasterasstift. Klicka på ordet ”Kurser” så kommer du direkt till kurssidan.

1.

2.

3.

4.

Välj den kurs du vill gå. Du kan sortera dem efter kursnamn eller datum.

Är det flera alternativ så välj det eller de alter-nativ du vill ha. Klicka sedan i ”anmäl mig”.

Fyll i dina uppgifter och klicka ”anmäl mig”. Glöm inte att kontrollera att allt blivit rätt innan du bekräftar.

Nu är du färdig. Bekräftelse får du direkt via e-post. Skulle något vara fel så kan du ringa till vår växel så hjälper de dig att ändra. Tel. 021-17 85 00

Kurser i stiftetHär listar vi kurser för våren och sommaren 2012. Även Stifts-gårdens kurser är med. Av utrymmesskäl har vi inte tagit med all information om kurserna, den fullständiga beskrivningen hittar du på vår hemsida. www.svenskakyrkan.se/vasterasstift. På hemsidan kan du dessutom sortera kurserna i datumordning eller genre-ordning så att du lättare hittar de kurser som passar just dig!

Användarträff för administrativ personalVänder sig till användare i kyrkans administrativa system, kyrkobokföring, KOB samt organisationsregistret. (Kommer att äga rum i slutet på maj alt. början av juni).Tid och plats: Meddelas senare.

Barnkörmetodik Fortbildning med Karin Bäckström.I samarbete med SENSUS och Västerås stifts Kyrkosångsförbund sker denna 1-dagskurs i Borlänge.Kursdagens repertoar följs upp i samband med barnkördagarna i Folkärna 6-7 oktober, även den gången med separat workshop för körledarna.Tid: 7 septemberPlats: Prostgården Stora TunaKostnad: 300 kr. Kurskostnad inkl. fika-lunch-fika

Certifieringskurs i kyrkobokföringDenna kurs är obligatorisk för alla som behöver ha behörighet handläggare eller handläggare max i kyrkobokföringssystemet.Tid och plats: Meddelas senare.

Fullmäktigedagar Fortbildning för samtliga förtroendevalda i Västerås stift. Program för dagarna kommer i december.Tid: 18 februari Plats: Stiftsgården, RättvikTid: 10 marsPlats: S:t Olovsgården, KöpingTid: 24 mars Plats: Kyrkbacksgården, VästeråsKostnad: 400 kr/tillfälle Församlingspedagogfortbildning 2012Inbjudan och information kommer före jul.Tid: 7-9 marsPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 500 kr. Kost och logi tillkommer

GosskörsfestivalFör närmare information: www.gosskor.seTid: 31 maj – 3 juni Plats: Stiftsgården, Rättvik

Helgretreat med yoga, meditation och bönVördnad för kroppen - vördnad för det jordiska. På denna tysta retreat vill vi erbjuda en möjlighet för deltagarna att fördjupa relationen mellan kropp, själ och ande. Genom yogaövningar, meditationer och bön övar vi på att förstå oss själva som del av allt skapat - av jorden, himmelen, och alla varelser.Tid: 15-18 marsPlats: Stiftsgården i RättvikKostnad: Kost och logi: 2 430-3 090 kr beroende på boendestandard. Kostnad för ej övernattande: 1 200 kr Inspiration Pilgrim!Dagen vänder sig till alla som redan bedriver pilgrimsverksamhet i Västerås stift och till alla som är nyfikna på att göra det. Det blir introduktion till historia och teologi, samt inspiration att hitta olika metoder och pedagogiska modeller. Tid: 8 marsPlats: Finnåkers kursgårdKostnad: 150 kr. Lunch och två fika ingår

Julfirande på Stiftsgården i RättvikEn jul på Stiftsgården är en traditionell jul i gemenskapens tecken. Här väntar god mat, sång, lek och vilsam tillvaro. Tillsammans delar vi julens budskap i Enhetens kapell och Rättviks kyrka.Tid: 23-26 december 2011Plats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 2 730 kr - 3 960 kr beroende på boendestandard (helpension). Särskilda barnpriser

Konfirmandlärarfortbildning 2012Tema: Konfirmandassistenter.Tid: 7-9 februariPlats: Stiftsgården i RättvikKostnad: 500 kr. Deltagarna bokar själva kost och logi på Stiftsgården

Kyrkväktaren i centrum Kursinnehåll i stort:- ”Kyrkväktaren i centrum” - om rollen och uppgiften- ”Kyrkans tro och tradition” - ”Möte med människor i sorg och glädje”

66

Påskfirande på Stiftsgården i RättvikPå Stiftsgården delar vi påskens dynamik med varandra. Vi följer Jesus och hans lärjungar i Evangeliets passionshistoria.- Skärtorsdagens blandade känslor- Långfredagens smärta, lidande och död- Påskdagens (och -nattens) jubelTid: 5-8 aprilPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 1 990 kr – 3 160 kr beroende på boendestandard. Särskilda barnpriser

Seminariedag i Barnprojektet: Att leka med kyrkans leksakerVästerås stift har producerat ett skåp (Leksacer), fyllt med kyrkans leksaker. Vi har nu gjort 8 stycken skåp som finns runt om i landet och fler är på gång.Skåpen är fyllda av saker som vuxna leker med i kyrkorummet och som inte alltid är så lättillgängliga. Dessutom har vi fyllt dem olika symboler, kända och mindre kända.Vi bjuder in till en dag då vi tillsammans funderar kring barnen i kyrkorummet och tänker ut nya spännande sätt att använda oss av skåpet och symbolerna.Dessutom håller vi på med en orgel som små barn kan leka med och kanske kan vi visa upp den nu.Tid: 19 januariPlats: Församlingshem, NoraKostnad: 200 kr

Seminariedag i Barnprojektet: Barn, barnmisshandel och barns utsatthet - Vad gör vi nu?Om att bemöta och förebygga övergrepp med fokus på barn och ungaTid: 14 mars Plats: Meddelas senare.

Seminariedag i Barnprojektet: Barn-konventionenTid: 17 april Plats: Grangärde församlingshem

Seminariedag i Barnprojektet: Mobbing - Via DolorosaI samarbete med Elisabeth Ohlson Wallin och en sjätteklass från Västerås gjorde Västerås stift 2007 en utställning där vi får följa Jesus på hans sista vandring från Pontius Pilatus till Korset och Uppståndelsen. Vi vill göra det möjligt för nya och gamla medarbetare att ta del av utställningen och fördjupa sig i problematiken kring mobbing.Tid: 15 februariPlats: Kyrkbacksgården, VästeråsKostnad: 300 kr

SIBELIUS/ARRANGERINGNotskrivningsprogrammet SIBELIUS och en kurs i ARRANGERING.Tag med egen dator (med SIBELIUS notskrivningsprogram)

Tid: 18-19 marsPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 2 000 kr. Boende och mat bokas separat och ingår inte i kurs-kostnaden

Sommarläger på StiftsgårdenVälkommen till Stiftsgården på Sommarläger! Vi erbjuder möjligheten att leka och pröva på gårdens undervisning och möta andra ungdomar och ledareSommarläger 1 för barn födda 2000-2001Tid: 2-6 juliSommarläger 2 för barn födda 1999-2000Tid: 9-13 juliSommarläger 3 för barn födda 1999-2000Tid: 30 juli – 3 augustiPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 2 150 kr/person på lägergård

Stora läger för små konfirmandgrupper Stiftsgården i Rättvik inbjuder små konfirmandgrupper med begränsade ledarresurser. Vi erbjuder möjligheten att vara med i ett större sammanhang och möta andra ungdomar och ledare.Tid: 5-7 februariPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 1 200 kr - per deltagare på lägergård (paketpris)

Trettonhelgsläger för ungdomar ”Jorden runt på 90 timmar”. Varmt välkommen till årets trettonhelgsläger!Följ med på en spännande resa som för oss runt jorden på de nittio timmar som lägret sträcker sig över! Varje dag för oss till en ny världsdel och nya äventyr.Tid: 2-6 januariPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 1 875 kr/person på lägergård

- ”Tjänst i heligt rum” - ”Att växa för livets land”Tid: 13-15 marsPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 1 975 kr - kursavgift. Kostnad för kost och logi tillkommer: 2 440-2 880 kr beroende på boendestandard. Kostnad för ej övernattande: 1 530 kr + kursavgift 1 975 kr Kyrkvärd i andakt och bön - kyrkvärdsutbildning Denna utbildningshelg fördjupar sig i dessa frågor:• Textens historia• Textens språk/bönens språk• Att levandegöra texten• Andaktsmetodik• Rösten som instrument• Andning och avspänningTid: 27-29 januariPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 1 975 kr - kursavgift. Kostnad för kost och logi tillkommer: 2 175-2 615 kr beroende på boendestandard. Ej över-nattande: 1 265 kr + kursavgift 1 975 kr

Kyrkvärdsutbildning - BASKURS: För nya kyrkvärdarDenna utbildningshelg fördjupar sig i dessa frågor:• Identitet• Kyrkvärdshistoria• Praktiska övningar såsom: Duka altaret Textläsning Liturgiska kläderTid: 17-19 februariPlats: Stiftsgården, RättvikKostnad: 1 975 kr - kursavgift. Kostnad för kost och logi tillkommer: 2 175-2 615 kr per person beroende på boendestandard. Ej övernattande: 1 265 kr + kursavgift 1 975 kr

Musikant i Kyrkan/OrgelspelarkursDenna kurs hette tidigare Orgelspelarkurs.En ”smaka-på-vecka” för Dig som vill kunna vikariera som kyrkomusiker eller för Dig som kanske syftar till att bli kantor i framtiden. Lämplig ålder är från åk 9 och uppåt, Du bör ha spelat piano (och gärna lite orgel) innan Du går kursen. Tid: 13-18 augustiPlats: Västerås stifts Musikcentrum, VästeråsKostnad: 1 000 kr, inkl. kvällsmat må-fr. Logi tillkommer och ordnas av deltagarna

PrästfortbildningPrästfortbildning genomförs vid tre tillfällen under 2012•11, 12 och 13 september•9, 10 och 11 oktober•6, 7 och 8 novemberMer information om fortbildningsdagarna kommer i mars 2012

Verksamhet för barn och unga med god etik som grund

Gudstjänster som stärker och berör!

Små barns verksamhet ärvårt samhälles framtid

67

1

...alltså arbetar vi vidareHerdabrev till Västerås stift

Thomas Söderberg

Nu har vi biskop Thomas Söderbergs rykande färska herdabrev till försäljning

Biskop Thomas Söderberg om sitt herdabrev– Historiskt var det ett brev som varje ny biskop skrev till prästerna i stiftet för att stämma av läget. Idag är det mer ett brev till stiftets församlingar.– Jag har i olika sammanhang funnits i tjänst inom kyrkan i 40 år. Utifrån alla dessa samlade erfarenheter vill jag titta framåt för att fundera över kyrkans uppdrag idag. Formulera ett antal punkter som är viktiga för kyrkan framöver. – Jag är präglad av Einar Billing och den folkkyrkotanke han formulera-de. Men samtidigt lever vi nu i en helt ny tid. Vad finns det i folkkyrko-

teologin som är hållbart också framgent? – Man skulle kunna säga att mitt skrivande har tre utgångspunkter ; kyrkans uppdrag, mina personliga erfarenheter och Västerås stifts folkkyrkoteologi.

Ur herdabrevetÄr det inte egentligen så att Svenska kyrkan fortfarande sitter alltför djupt fast i åtskillnaden mellan religiöst och profant: uppfattningen att församlingarna, enkelt uttryckt, i stort sett har att göra med det som försiggår i kyrkan och med sådant som är direkt sammanlänkat med detta? Den samhälleliga omgivningen ger benägen hjälp till detta. Om församlingen går utanför stängslet blir omvärlden snabbt orolig och ifrågasättande. Det snäva stängslet gjordes och förstärktes under 1900-talets gång. Äldre än så torde det inte vara.

I stället bör vår kyrkas verksamhet vidgas till att omfatta hela livet som människor lever, och då börja med att ge dem som är kyrkotillhöriga ett direkt stöd till att leva sina liv, var och en i sin kallelse. Jag tror fullt och fast att kyrkans tillhöriga blir en stor del av vår kyrkas framtid, om kyrkans ledarskap och ansvariga öppnar sig för detta och medvetet vidgar verksamheten i den riktningen.

FaktaAntal sidor: 160

Format: 200x200mm

Omslag: Laminerade mjuka pärmar med silverfoliering.

Rekommenderat försäljningspris: 150 kronor

Beställ från Västerås stift via webbshoppen www.svenskakyrkan.se/vasterasstift eller telefon 021-17 85 00.

Pris: 75 kronor styck vid köp av10 exemplar eller fler. Enstaka exemplar 150 kronor per styck. Frakt ingår.

68 www.rockformoc.com

40 band på tre scener

Vi förändrar världen

Tema: CrossRoads

20 års jubileum Finnåkers kursgård 16-17 Juni 2012

S v e n s k a K y r k a n s U n g a p r e s e n t e r a r s t o l t

DiscoKaraoke

Tear Down

The Wall

Fear builds walls

hope builds

bridges

Tea

r Dow

n Th

e Wall

ROCK FOR MOC