Första laxen någonsin, hat,

slit och kärlek.

Text: Rasmus Henriksson foto Victor Wahlsberg

Som en inbiten enhandsfiskare som jag var har

laxfisket aldrig varit något för mig, inte förens

jag började min utbildning till fiskeguide.

Minns fortfarande första gången jag höll i ett

tvåhandspö, det kändes helt enkelt så jävla bra.

Jag gillade de stora maffiga rullarna och de

långa rejäla klingorna. Det kändes mer på rik-

tigt och jag förstod att drilla lax är ingen lek.

Det är ingen harr man planar in på ytan.

Då började min laxresa. Har under sommaren

fiskat lax så fort tillfället gavs. Nybörjare som

jag var och fortfarande är med tvåhandspöt har

det nu när man tänker efter varit mer tråkigt än

roligt. 90% av de kast jag gjort har jag inte va-

rit missnöjd med, har trillat i älven och blivit

dyblöt ett antal gånger för att man måste bara

komma ut till den där djuphålan man inte kan

nå med sina kast. Kroken har fastnat i både

jacka, vadare, basker, buskar och annat skit.

Irreterande harrar som älskar mina laxflugor

som varje gång får mig att tro att det är lax på.

Det har varit ett påfrestande fiske med många

svordomar.

Varför har jag då fortsatt fiska efter lax? En-

kelt, det är så jävla roligt. De 10% av kast

som man faktiskt blev nöjd med kändes för-

bannat bra. Man skjuter ut linan och känner

de där häliga stoppet i rullen när linan tar

slut, tafsen som rullar över och sträcks per-

fekt. Spänningen när flugan är under vatten-

ytan och man vet att när som helst kan en

lax smälla på.

Sista rycket innan fredningstiden. Jag och

mina två kompisar Walle och Patrik skulle

till Onka en kanonsträcka för lax i Lainoäl-

ven. Vi visste alla att det här kommer tro-

ligtvis vara sista laxfisket för denna sommar

och jag som aldrig fått lax bad till alla gudar

om hjälp för att kroka en.

Väl ute i älven tog det inte lång stund förens

man hörde Patrik skrika ”jaaa, lax” laxen

lossnade tyvärr men nu visste vi i alla fall

att de fanns lax där och vi blev ännu lite

mer på hugget. Jag med min absolut första lax

Efter cirka två timmars fiske

kände jag ett hugg, jag släppte

slingan och höjde spöt och efter

någon sekund började fisken

rusa nedströms, det var då jag

insåg att jag hade min livs för-

sta lax på kroken. Kändes som

att hjärtat skulle hoppa ur led.

Efter en hård kamp hade jag nu

min första lax i mina händer, en

hona på 90 cm. Jag kan inte be-

skriva känslan av att äntligen

fått en lax men om jag ska för-

söka så skulle jag vilja gemföra

med min femårsdag 1995 då jag

fick min första motocross som

jag önskade mig mer än något

annat. Jag var som ett litet barn

som fick den där saken man

verkligen, verkligen önskade

sig. Nummer 1 på önskelistan.

Slår alla fiskar jag fått förr.

Efter jag fått min första lax

frågade jag mig själv ”varför

har jag inte börjat med laxfis-

ket tidigare?” Jag tänkte för en

sekund att jag aldrig mer nå-

gonsin kommer hålla i ett en-

handspö igen. Det kommer jag

att göra men just då

kändes alla andra fiskar

så trista.

Det tog inte slut där.

Cirka en timme efter

min första lax klev en

större lax på och själv-

klart var det ännu hår-

dare kamp. När jag fick

honan på 105 cm i min

famn så kändes det lika

härligt som min första

lax.

Laxfiskare, vågar man kall sig själv för laxfiskare nu när man äntligen fått lax? Ja jag tror

det, jag vill kalla mig för laxfiskare för efter den dagen kommer jag för alltid att fiska lax.

Mina vänner som vet hur laxgalen jag blivit och hur mycket tid jag lagt ner på lax frågade

mig om det var värt all tid och svordomar jag lagt ner på att få lax. Jag svarade att det

varvärt det 100 gånger om.

Liten del av Onka