LUNDAEKONOMERNAS KÅRTIDNINGNR 94 HÖSTEN 2010

TEMA: SVERIGE

PER WESTERBERG, TALMAN I RIKSDAGEN

LUNDAEKONOMERNAS KÅRTIDNINGNR 94 HÖSTEN 2010

TEMA: SVERIGE

PER WESTERBERG, TALMAN I RIKSDAGEN

- 3 -- 2 -

TIDIGARE REDAKTÖRER

Joey, Caol, JoFo, Mandy, a.non, amhed, lima, MaJo, MaSa, KoOl, EAger, LiAn, MarEng, PetA, AnGus, SoL, JoS, FvH, KARLA, MAL, AC, PWSK, ALX, H–VI,

KAASE, FRABO, MRNHN

FÅR DU INTE NÅDIGA LUNDTAN HEMSKICKAD?

Det beror förmodligen på att du angivit fel adress till din nation. Ändra på www.medlemsavgift.com

Adress: Nådiga Lundtan, LundaEkonomerna, Skånelängan, Tunavägen 37, 223 63 Lund.

tel 046-222 00 90.

e-post: lundtan@lundaekonomerna.se

hemsida: www.lundaekonomerna.se/lundtan

RÄTTELSE

I artikeln ”heltidarna” stavades Emma Heikenstens namn fel. I artikeln ”LundaEko-nomernas utskott och projekt” benämndes ”KPMG International Case Competition”

fel. Nådiga Lundtan ber om ursäkt för detta.

UTGIVNING

Tidningen ges ut sex gånger per år i drygt 4000 exemplar och distribueras kostnadsfritt till alla LundaEkonomernas medlemmar. Cirka 100 exemplar går

dessutom till näringslivet och till andra studentkårer.

FRAMSIDA

Patrick Kim-Gustafson, orginalfoto av Melker Dahlstrand

TRYCKERI

Grahns Tryckeri AB, Lund

INFORMATION

I tidningen gjorda uttalande är endast om så anges att anse som LundaEkonomernas ståndpunkt.

REDAKTION

Björn SuomivuoriFotograf

Martin LindbäckSkribent

Victoria NilssonSkribent

Lisa PerssonSkribent

Markus PetersSkribent

Soraja HadzalicSkribent

Cecilia KahnSkribent

Elin Melin LundströmRedaktionschef

Jonas KlarinChefredaktör

Cecilia PopescuAnnonsansvarig

Patrick Kim-GustafsonLayout

Chefredaktör & ansvarig utgivareRedaktionschefAnnonseringÖvriga medarbetare

Jonas Klarin 073-326 28 36, lundtan@lundaekonomerna.seElin Melin Lundström 070-471 74 06, lundtan@lundaekonomerna.se

Cecilia Popescu, 073-690 99 97, annons.lundtan@lundaekonomerna.se Thomasine Boris-Möller

LUNDAEKONOMERNAS KÅRFÖRETAG

LUNDAEKONOMERNAS SAMARBETSFÖRETAG

- 5 -- 4 -

I N N E H Å L L

PER WESTERBERG Nådiga Lundtan har träffat Sveriges riksdags talman. Sida 11.

Läs om vad tre internationella studenter har att säga om svenskar och Sverige. Sida 22.

LKAB, där en person skrämmande lik Ro-bert Gustavsson jobbar, håller på att flytta Ki-runa. Följ med Markus Peters till Lappland. Sida 30.

De två senaste åren har lag från Uppsala vun-nit KPMG ICC. Möt laget som skall se till att Lund tar revansch. Sida 36.

SVENSKEN SYNAD

ATT FLYTTA EN STAD KPMG ICC

LEDARE

PER WESTERBERGSVERIGE, SVERIGE, LAND I VÄRLDENRECEPT PÅ VÄLFÄRDSVENSK MATKULTURSVENSKEN SYNADPRIS I EKONOMISK VETENSKAP TILL ALFRED NOBELS MINNEMODETEMPEN

ATT FLYTTA EN STADEFTER ENGAGEMANG FÖLJER ANSTÄLLNING

LUNDAEKONOM PÅ OKÄND MARKVEM ÄR?

KPMG INTERNATIONAL CASE COMPETITIONREVISIONSPLIKTEN AVSKAFFAD!ALUMNIPROFILENORDFÖRANDE OCH VICE ORDFÖRANDE HAR ORDETBAROMETERN

5

11141821222426

3033

3435

3638394041

verige. Ett land bland andra. Likt många andra länder, samtidigt olikt de flesta. Den svenska mentaliteten – svenskarnas idéer, nycker, värde-ringar, kulturella uttryck, glädjeämnen och sorgeämnen på aggregerad nivå. En mosaik av säregna individer med olika bakgrunder, olika vil-

jor, olika öden och olika preferenser. Detta är vad som gör oss lika – att vi är olika. Att vi svenskar insett detta, vilket tagit sig uttryck i vårt demokratiska statskick, och respekterar att vi är just olika är något som enar oss.

Sverige är också en spatial företeelse, vilket länder ju i allmänhet är. Sverige - en plats på kartan, en inhägnad befolkad av mer eller mindre besynnerliga figurer. Sverige - en sömnig enhet utsträckt med fötterna på huvudkudden i Ystad och med huvudet vilande i det snötäckta norr. Föds man på ena sidan landsgränsen är man svensk; föds man på den andra sidan är man norsk. Eller så blir man finsk. Och föddes man på samma plats i Finland för 202 år sedan hade man varit svensk. Att det är rätt oviktigt i vilken hage en människa råkat födas; det anser jag.

Är skillnaden mellan en västgötsk mjölkbonde och en Lundastudent större än skillnaden mellan, säg, en dansk banktjänsteman och en svensk banktjänste-man? Och vilken skillnad talar jag om? Skillnad i värderingar och livsstil? Är det meningsfullt att tala om skillnader? Finns det något specifikt svenskt och något specifikt danskt? Det tror jag att det gör men är det inte mer rimligt att prata om något specifikt nordiskt? Eller europeiskt? Eller mänskligt? Jag tycker att det känns mer rättvist att finna den minsta gemensamma nämnaren och ta det därifrån. Har nationen mist sin betydelse som avskiljare och kategoriserare? Det tror jag, och jag tror att de europeiska länderna i framtiden kommer att kunna liknas vid våra svenska landskap; varje område sin kulturella prägel, sin flora och sin fauna, sin kulinariska karaktär – men inte större skillnader än att områdena kan underordnas en större enhet. När Sverige trädde in i den Europeiska unionen den första januari 1995 avsade vi oss stora delar av vår suveränitet och underställde de svenska grundlagarna EU-rätten. Det finns de som funderar kring om EU i laglig mening skall klassificeras som en konfede-ration. Hur det är med den saken vet jag inte, men att den mellannationella integrationen pågår och har pågått sedan andra världskriget tog slut är helt up-penbart, och något gott. Enighet minskar risken för krig och krig är det värsta som kan drabba ett samhälle. Staterna i Europa flyter samman likt smält tenn. Låt oss för allt i världen hoppas att riksdagspolitiken inte för den delen blir lika tråkig och likriktad som kommunalpolitiken.

Detta nummers tema är Sverige. Du får i den här Lundtan träffa Per Wester-berg, talman i Sveriges riksdag, för ett samtal om bland annat hans roll i vår lagstiftande församling. Vi har också försökt klura ut vad den svenska modellen egentligen är och hur den tillkommit, något Andreas Bergh, välfärdsforskare här i Lund, hjälpt oss med. Vidare kan du följa med vår skribent Markus i hans resa till Kiruna där han försökt greppa det faktum att man där åtagit sig projektet att flytta en hel stad. Detta och mycket mer i nummer nittiofyra av Nådiga Lundtan.

S

Jonas KlarinChefredaktör

L E D A R E

- 5 -

Nordea Graduate Programme focuses on develop-ing your personal and professional skills in a way that enables you to take on the challenges of work-ing in the leading fi nancial services group in the Nordic and Baltic Region.

Being part of a business track, attending seminars, visiting different parts of the value chain, planning your career and participating in a mentoring pro-gramme all add up to Nordea Graduate Programme.

Visit nordea.com/graduate to speed date current graduates and to learn more about how to apply for the programme.

You invest your talent – we grow together

Invest in your future – join the Nordea Graduate Programme 2011

Making it possiblenordea.com/graduate

VI HAR BLIVIT LITE STÖRRE FÖR ATT KUNNA FORTSÄTTA VARA SMÅ

Sparbankerna Finn och Gripen har gått samman och bildat en ny bank i Skåne. Läs om vårt Värdepaket Student på www.sparbankenoresund.se

VILL DU ANNONSERA I NÅDIGA LUNDTAN?

annons.lundtan@lundaekonomerna.sePS. Nyfi ken på PwC? Kolla in vår hemsida för att lära känna oss bättre.

dnbnor.no

DnB NOR er Norges største finanskonsern med virksomhet i 13 land og forvaltet kapital på over 2000 milliarder kroner. Hvert år ansetter DnB NOR 7 traineer som i løpet av 24 måneder skal jobbe med blant annet bank og finans, fondsforvaltning, forretningsutvikling, forsikring, revisjon og markedsføring.

Traineeprogrammet tilbyr:

• Oppholdinnenfor5ulikefagområder• Utenlandsopphold• Spennendeprosjekterogfagligesamlinger

med de andre traineene• Personligoppfølging• EgenmentormedlangfartstidiDnBNOR

Høresdettespennendeut?Erduenfremtidig DnB NOR-trainee? Kontakt oss på trainee@dnbnor.no, dersom du har spørsmål.

Ytterligere informasjon finner du på: www.dnbnor.com/karriere

Søknadsfrist:7.januar2011

Trainee i DnB NOR

Søker traineer

5035_280x210_trainee_annonse_1110_pl.indd 1 04.11.10 10.27

Hos oss får du jobba med spännande entreprenörsföretag från start. Det kräver drivkraft, nyfikenhet och bred kunskap. I gengäld får du ett utmanande, utvecklande och omväxlande arbete. I ett revisions- och konsultföretag i medvind finns många karriärmöjligheter – här kan du få en stark ställning även som ung. Välkommen!

Vill du arbeta med närings-livets eldsjälar?

Revision • Ekonomiservice • Skatt • Rådgivning

Följ oss på Facebook! www.facebook.com/gt.karriar.se www.grantthornton.se/student

- 11 -- 10 -

© 2010 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member fi rm of the KPMG network of independent member fi rms affi liated with KPMG International Cooperative (“KPMG International”), a Swiss entity. All rights reserved. Printed in Sweden.

Du kan komma hur långt som helst.Sök vårt Global Internship Programme på kpmg.se/student

314720_Student_GIP_Lundtan.indd 1 2010-11-03 13.56

Per Westerberg – talman i Sveriges riksdag

Under en kall höstdag i slutet av oktober träffade Nådiga Lundtan Sveriges riksdags talman Per Westerberg för en intervju. Vi frågade honom om hur det är att vara talman, om Sverigedemokraternas inträde i riksdagen samt om riksdagsarbetet i allmänhet.

Högst i rang i Sverige är statschefen, det vill säga kungen. På tredje plats kommer Statsministern. Men vad många inte vet är att det är talmannen, och tillika ordförande för riksdagssty-relsen, som kommer på andra plats. Talmannen i Sverige har en väldigt viktig roll, då han leder och planerar riksdagens ar-bete både på kort och lång sikt samt är ansvarig för ordningen i kammaren. Då jag träffar Per Westerberg i hans tjusiga ar-betsrum i Riksdagshuset har jag många frågor. Vi inleder dock intervjun med att tala om hur han ser på sin roll som talman.

– En talman är diktator i kammaren, man tillämpar riks-dagsordningen och leder riksdagens arbete. Sedan är även en andra roll att vara ordförande i riksdagsstyrelsen, en mycket komplex myndighet med 6-700 direktanställda ämbetsmän. Och så har vi 349 egenföretagare i juridisk mening, som kall-las ledamöter. Alla samlas i ett och samma hus – och det är den myndigheten som skall hanteras – det här huset blir då en mycket komplex organisation att köra som myndighet.

Utöver att vara ordförande i riksdagsstyrelsen och vara ansvarig för ordningen i kammaren, har talmannen ytterligare en funk-tion, vilken är av en mer ceremoniell karaktär. Det handlar om att talmannen tar emot besök från talmän, presidenter, ut-rikesministrar, premiärministrar och andra höga ämbetsmän. Dessa tre områden är de som talmannen främst befattar sig med, men han poängterar att det finns utrymme att gräva ned sig i den komplexa roll som talmannen utgör. Till exempel be-tonar Westerberg att det för en talman inte finns en ”vanlig dag på jobbet”. Dock finns det såklart vissa delar som priori-teras framför andra. Westerberg berättar:

– Det är klart att kärnverksamheten är kammaren. Det är det enda vi inte kan undvara, allt annat kan undvaras förutom kammaren och dess ledamöter.

Då Westerberg berättar fascineras jag över den viktiga och in-tressanta roll som talmannen har, och det märks att talmannen själv engageras mycket av sitt arbete och trivs med sin arbets-plats. Westerberg berättar vidare om vad han tycker allra bäst

om med sitt arbete.– Jag brukar citera professor Gunnar Biörck, att riksdagen

är det förnämsta universitet man kan studera vid; all informa-tion man kan tänkas vilja ha finns tillgänglig, nästan oavsett var den finns i samhället. Det är spännande.

DET INTERNATIONELLA ARBETETVårt samtal flyter liksom av sig självt in på den internationella delen av talmannens arbete. Westerberg berättar hur denna del blir allt större och viktigare med åren, särskilt sedan inträdet i EU 1995. Han framhäver den stora betydelse som relationerna på det internationella planet har, och berättar också om alla olika konferenser som han deltar i med jämna mellanrum.

– Vi har EU-talmanskonferenser, nordiska och baltiska tal-manskonferenser. Vi har internationella konferenser då all värl-dens talmän träffas. Vi träffar talmännen inom Europarådet, talmännen inom interparlamentariska unionen och så vidare.

Westerberg fortsätter att berätta om hur förändringar i riksda-gen påverkar möjligheterna till att skapa långvariga relationer på det internationella planet. Han berättar om den föryngring som pågår i riksdagen, både då det kommer till tjänstgörings-dagar och fysisk ålder.

– Vi kan notera i den statistik jag just fått att riksdagsle-damöternas genomsnittsålder i tjänst är lägre än fem år. Det vill säga att de i snitt har suttit en mandatperiod, inte mera. Vilket innebär att de har kort tjänstgöringstid. Det är hela ti-den en ganska dramatisk förändring av riksdagens arbete, och det påverkar naturligtvis det internationella. Många av oss har ju förmånen att ha kontakter på det internationella planet som kan löpa 30-40 år tillbaks i tiden, vilket är ovärderligt idag.

Utvecklingen i riksdagen går alltså mot en högre omsättning bland riksdagsledamöterna, vilket det finns både fördelar och nackdelar med, menar talmannen. Bland annat framhäver Westerberg att risken med den nuvarande utvecklingen är att riksdagen blir historielös. Talmannen betonar åter de person-liga relationernas betydelse.

– Vi måste vara på vår vakt, för det behövs både och: både förnyelse och kontinuitet. Annars får vi inte inflytande på den internationella och den europeiska scenen. För det får man inte på ett möte.

Text: Elin Melin Lundström

Foto:Michaela Pehrström

N Å D I G A L U N D T A N

- 13 -- 12 -

Född 1951 i NyköpingExamen från Handelshögskolan i Stockholm 1974Arbetade 1974-77 och även tidvis efteråt för Saab-ScaniaOrdinarie riksdagsledamot för moderaterna sedan 1979Näringsminister under regeringen BildtFörste vice talman 2003-2006

Westerberg själv har suttit i riksdagen sedan 1979, då han för första gången valdes in som riksdagsledamot för moderaterna. Detta innebär att han är ålderspresident, vilket Westerberg med ett leende kommenterar:

– Flest år, men inte äldst!

EN ANNORLUNDA TALMANÅter igen kommer vi in på det internationella då jag frågar hur talmansrollen ser ut utomlands. Det visar sig att det finns stora skillnader och att den svenska talmannens funktioner på många punkter är unika. Westerberg berättar att den svenska talmannen blev till vad den är idag till följd av en kompromiss som kom till efter övergången till enkammarriksdag 1971, och den nya författningen 1974. Han berättar om hur kungen dessförinnan fortfarande hade makt liknande den en ameri-kansk president har idag, även om han inte utövade den. Ef-ter reformen, då konungens maktbefogenheter togs bort, blev det så att det som inte kunde läggas på regeringen eller direkt på riksdagen lades på talmannen. Sedan dess har talmannen jämförelsevis en lägre politisk aktivitet än vad talmän utom-lands har. Den svenska talmannen är exempelvis inte en aktör i kammaren på samma sätt som talmännen utomlands kan vara. Westerberg berättar om de unika uppgifter som talmannen har jämfört med utomlands.

– Talmannen i Sverige har två mycket speciella funktio-ner. Den första är att utpeka en statsministerkandidat, vilket en president eller en kung normalt gör utomlands. Talmannen har dessutom under mycket noga reglerade former möjlighe-ten att utlysa nyval, upplösa kammaren och utlösa nyval. Där-med blir man en väldigt konstig konstitutionell figur som det inte finns någon motsvarighet till. Därför har jag en ersättare i kammaren och jag voterar eller debatterar inte, vilket de vice talmännen gör.

EFTER RIKSDAGSVALET 2010: ETT ÅTTONDE PARTINågot som har väckt många reaktioner och debatter är Sveri-gedemokraternas inträde i riksdagen som ett vågmästarparti. Bland annat har det talats om en svårare parlamentarisk situa-tion. Då jag frågar Westerberg om Sverigedemokraternas in-träde innebär någon förändring av hans arbete, blir Westerberg genast allvarlig. Han talar om vikten av att hålla fast vid det demokratiska ramverket och att det är mycket farligt att börja avvika ifrån eller försöka manipulera det på grund av att ett nytt parti nu är med i bilden.

– Ett åttonde parti ska behandlas strikt enligt regerings-form, riksdagsordning och enligt proportionalitetsprinciper och idag vågar jag säga att alla gruppledarna stöder mig i den uppfattningen. Talmannens främsta uppgift är egentligen att vara den främsta grindvakten för demokrati, och för mig är det naturligtvis väldigt viktigt att hålla på de principerna.

SVERIGEEfter att ha talat en hel del om talmannens arbete och roll kom-mer vi in på Sverige och den politiska situation vi befinner oss i idag. Då Westerberg vid ett flertal tillfällen under intervjun betonat vikten av internationella relationer intresserar jag mig för att veta vad dessa för med sig. Vad är talmannens åsikter om vad vi bör ta efter utomlands? Vad tycker andra länder att Sverige gör bra? Westerberg berättar om hur Sverige traditio-

nellt är känt för god organisation, saklighet och att vara duktiga på att hålla möten. Men han berättar också att det finns annat som andra länder på senare tid börjat intressera sig för.

– Vi börjar åter bli välkända för att ha en mycket stark ekonomi i Sverige, mycket ordning och reda i statsfinanserna, kanske bäst i Europa. Och jag tror också att det finns intresse att titta på budgetlagstiftningen, självständiga Riksbanken och så vidare.

Det finns givetvis också saker som Westerberg anser att det finns utrymme att förbättra. Bland annat tar han upp ung-domsarbetslösheten och socialförsäkringssystemet. Framförallt betonar talmannen att det är mycket viktigt att göra ordent-lig research inför varje fråga man vill reformera, att se sig om och utvärdera varför vi avviker där vi avviker och varför andra lyckas. Westerberg framhäver att ödmjukhet är viktigt då man ser sig om inför en förändring, även inom de områden man traditionellt varit framstående.

– Jag tror att man skall vara väldigt ödmjuk när man går in och konstaterar att vi avviker och fråga sig; vad har andra lyck-ats med? Varför lyckas man? Varför avviker vi och på vilket sätt? Det är inte alltid som det är som man tror när man börjar titta.

När jag ber talmannen att ta upp några exempel på områden där Sverige avviker tar han bland annat upp att vi går mot en utveckling där vi inte är tillräckligt bra inom exempelvis ma-tematik och kemi. Westerberg berättar att detta är något som finnarna har lyckats bra med.

– Varför är vi inte tillräckligt bra på matematik, fysik och kemi i Sverige? Det är ett problem som hela västvärlden käm-par med men finnarna klarar det utmärkt – varför är det så? Vi som har varit en ingenjörsnation av format historiskt. Det är sådana frågor vi måste ställa oss.

Ännu en gång kommer talmannen in på vikten av de interna-tionella relationerna, då han tar delegationsutbytena som ett exempel på hur man kan få ta del av och lära sig av de godas exempel. Att lära sig av de som lyckats för samtalet in på Wes-terbergs egen karriär. Westerberg har en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm, vilket gör mig nyfiken på hur detta har hjälpt honom i karriären. Jag undrar också vilka råd han vill ge till i synnerhet studenter som är intresserade av att göra karriär inom politiken.

– Jag tror att man måste inse att det att vara förtroendevald är bland det finaste som finns; det är ingenting man kan kräva eller begära. Det är ett förtroende från andra människor, och förtroende måste man förtjäna. Man måste också inse att det inte bara är att tycka, det finns många som tycker, man måste ha någon djupare kunskap om det man ska tycka om för att bli tagen på allvar och kunna förändra.

När jag frågar om vad man ska lägga fokus på under sina stu-dier har Westerberg många svar. Framförallt talar han om att använda sin akademiska examen på rätt sätt och att bygga upp en kompetens inom det område man är intresserad av. Men i synnerhet menar han att nytänkande är viktigt.

– Ytterst handlar det om att vara beredd att tänka nytt och fritt, att inte vara låst och att nyttja sin examen som ett verktyg för att analysera problem.

I N T E R V J U

- 15 -- 14 -

Sverige, Sverige, land i världen

Text: Cecilia KahnIllustration: Thomasine Boris-Möller

Brands Index. Inom undersökningen värderas olika nationaliteters åsikter om varandra. Generellt kan sägas att i de länder som är geografiskt och kulturellt nära oss, är kunskapen om Sverige högre än i länder mer fjärran. Förklaringen är enkel; det man känner till och känner igen tenderar männis-kor att värdera högre än det okända. Joakim Norén, processledare och varu-märkesutvecklare på Svenska Institutet och Liselott Bergman, analysansvarig på samma organisation beskriver hur Sverigebilden ser ut utomlands idag. De berättar:

– För att vara ett land med så få invånare står Sverige mycket starkt och är attraktivt. Framförallt ses Sverige som ett modelland för frågor som rör demokrati, yttrandefrihet, jämställd-het etcetera. I Kina och Japan är Sve-rigebilden mycket stark, framförallt bland dem med hög kännedom om Sverige. Här ses Sverige till mångt och mycket som ett modelland. Man upplever generellt att det som Sverige står för, även det politiska förflutna, är mycket tilltalande.

De fortsätter med att poängtera att många asiatiska länder har låg kunskap om Sverige. Det finns ingen kunskap och inget intresse. I Indien exempel-vis står Sverige lägre i kurs än vi gör i Kina eller Japan. Indier riktar hellre blicken mot USA och Storbritannien. I de nya ekonomierna är det svenska varumärket inte heller speciellt starkt.

Där är andra länder högre värderade än Sverige. I Mexiko exempelvis har Ryssland, Kina och Indien gott rykte. Sverige är helt enkelt inte särskilt väl-känt där. Stora, unga ekonomier hörs och syns i större utsträckning.

Just nu lever det svenska varumärket i stort på framgångssagor som IKEA och Volvo eller profiler från 70- och 80-talet. För att vi inte ska sjunka ner i glömska måste arbetet med svensk image konstant fortgå. Det vi gör idag blir vi ihågkomna för om 20-30 år. Ett genomtänkt och långsiktigt arbete be-hövs för att se till att den bilden blir fördelaktig. Helst ska associationerna till det svenska vara omedelbart posi-tiva för att öka genomslagskraften för svenska företag, svensk utrikespolitik och svensk kultur. NSU har byggt en varumärkesplattform baserad på flera års arbete tillsammans med forskare, debattörer, varumärkeskonsulter och beslutsfattare för att underlätta arbetet med att kommunicera Sverigebilden. Plattformen har ett nyckelbudskap: Sverige är progressivt. Fyra värden ska genljuda i allt arbete med att måla Sve-rigebilden och de ska kommunicera just progressivitet. De fyra värdena är öppenhet, nytänkande, omtänksamhet och äkthet.

DEN RESERVERADE SVENSKENJag stämde träff med två utbytesstu-denter från Iran för att höra vad de anser om det svenska varumärket. Are-

Hur Sverige marknadsförs utom-lands och varför vi tappat placering-ar i Nation brand index.

Under en utlandstermin i England mitt andra år på gymnasiet befann jag mig i aulan och rektorn talade till oss svenskar. Vi skulle åka hem om några dagar; terminen var slut. Allt hade gått så bra menade rektorn och log. Sen tillade han:

– Stort tack till alla er flickor som inte har levt upp till ryktet om er pro-miskuitet.Tack Sommaren med Monica, tack Vic-toria Silvstedt. Men bortsett från den brittiske rektorns klumpiga uttalande har jag alltid upplevt att attributet ”svensk” är positivt. Aldrig har jag bemötts illa på grund av min nationa-litet. Referenserna till Sverige må vara föråldrade (ABBA, någon?), men de är välvilliga. Nämnden för Sverigefräm-jande i utlandet, NSU, arbetar med att stärka och förnya det svenska varu-märket. De bekräftar mina iakttagelser i sin rapport om Sverige i världen, Sve-rigebilden 2010.

PROGRESSIVITETUnder NSU:s paraply samlas ett antal främjandeorganisationer: Svenska In-stitutet (SI), Visit Sweden, Exportrå-det, Invest: Sweden och Utrikesdepar-tementet. Tillsammans verkar de för att sprida en enhetlig och positiv bild av Sverige i omvärlden. Sverigebilden 2010 baseras på resultatet av Nation

N Å D I G A L U N D T A N

gäller omtänksamheten kan de gå lite för långt, de kan vara lite för hänsyns-fulla. Arezoo får avsluta. Hon säger att hon gillar Sverige, förutom vädret.

– Jag får hosta, säger hon. Och svenska läkare skriver inte ut läkeme-del utan att man är riktigt sjuk. Nästa gång jag är hemma ska jag ta med en resväska med mediciner tillbaka, skojar hon.

Svenskar beskrivs enligt NBI som pålit-liga, ärliga och vänliga. Men Sam och Arezoo får mig att tänka. De tycker att det är svårt att komma in i samhället. Är svenskar kanske lite rädda? Rädda för att lära sig om något helt nytt från någonstans långt borta. Ifall det stäm-mer så talar det till svenskars nackdel. Utbyten och lärande mellan kulturer stärker och driver på utveckling. Det är inte något att vara rädd för.

VARUMÄRKET SVERIGENär den allra första Nation Brand In-dex genomfördes 2005 låg vi etta. Vi var bäst; varumärket Sverige var star-kast i världen. Sedan dess har vi dalat placering för placering. Arbetet för att behålla och förstärka värdet på Sveriges varumärke fortgår och kanske kan vi ta tillbaka vår förstaplats. Jag frågade Li-selott Bergman och Joakim Norén om de kände till vad varumärket Sverige är värt.

– Vi vet att det svenska varumärket är oerhört värdefullt. Att uppskatta det i pengar är däremot inte gjort – och väldigt svårt. Man har gjort försök att uppskatta värdet av monarkin i pengar men även där går man bet och det finns bara bristfälliga estimat.

Vidare vill de poängtera att värdet på ett starkt varumärke inte bara räknas i pengar utan även i säkerhet. Det är en förutsättning för att hantera konflikter genom dialog. Det är värt att betänka vad karikatyrerna av profeten Muham-med gjorde med bilden av Danmark i muslimska länder. Varumärket nådde botten och siffrorna ligger kvar där. - Man äger aldrig ett starkt varumär-ke – man ”hyr” det bara. Och räntan måste betalas, säger Liselott Bergman. Värdet i ett lands varumärke är något man bygger upp under lång tid. Det gör att det blir stabilare när det blå-ser, men naturligtvis är det som med förtroende kring allting. Om stormen

zoo Mohajeri och Sam Khallaghi bor i samma korridor på Sparta och satte sig ner med mig en måndagskväll för att prata svennar och svenskhet. Jag får en kopp te i handen av Sam och inleder med att fråga varför de ville flytta till Sverige.

– Många ungdomar som utbildar sig på universitetet i Iran vill flytta ut-omlands för att fortsätta studera och leva. Sverige är populärt bland unga för att det är så demokratiskt här. Det är fredligt och kriminaliteten är låg. Och så är universitet gratis, säger Sam.

– Inte längre, påminner Arezoo. – Men ändå… Fast iranier vet nog

mer om Sverige än vad svenskar vet om Iran. Mina förväntningar på Sverige var höga innan jag kom hit. Det finns en allmän uppfattning att många väs-terländska länder är som himlen. Men så är det inte, säger Sam. Förväntning-arna ligger på en lite orimlig nivå.

– Allt jag visste om Sverige var att det var mörkt. Och människorna skulle vara deprimerade. På sätt och vis tycker jag att det stämmer, säger Arezoo.

Generellt ger Arezoo och Sam intryck-et att de gillar Sverige och det svenska systemet men svenskar själva är svåra att komma in på livet. Stämmer det Arezoo sa om att svenskar är deprime-rade?

– Svenskar är tysta och blyga… De vågar inte alltid bjuda in till att göra nya vänner, förklarar hon.

– Ingen säger nej när man ber om hjälp, det är bra, tillägger Sam. De sociala inträdeströsklarna är höga däremot. Sam säger att iranier är mer öppna och gästvänliga än de svenskar han träffat. Efter tre månader i Lund upplever han att han ännu inte kom-mit över den där sociala tröskeln. Det tar emot att höra hur två nyinflyttade upplever svenskar som alldeles för re-serverade och svåråtkomliga. Jag skulle vilja vända upp och ner på den upp-fattningen, men inser att det inte görs i en handvändning. Vad anser de om de värden som NSU tagit fram? Om ”äkthet” säger Sam:

– Svenskar ljuger mindre än ira-nier. Och svenskar har stor respekt för regler, de vågar inte bryta mot dem.

– Sverige skulle inte vara där det är idag om det inte var ett land präglat av nytänkande, säger han. Men när det

är tillräckligt hård kommer även det starkaste varumärke att få svårare att stå emot.

SI säger att de väljer att tala om Sve-rige som ett varumärke för att visa på att Sverigebilden har ett tydligt värde. Varje dag fattas otaliga beslut där per-sonliga uppfattningar om Sverige spe-lar en avgörande roll. Små avgöranden som i vilket land man ska turista, var man vill studera eller vilket bilmärke man föredrar. Liselott Bergman talar också om frågor av större dignitet som vilket land man väljer att lyssna på i frågor som säkerhetspolitik eller kli-mat.

En av Svenska Institutets viktigaste arbetsuppgifter är att föra människor från Sverige samman med människor från andra delar av världen. För det är i varje utbyte mellan två individer som riktig påverkan sker. Samtalet med Sam och Arezoo visade så tydligt att det är det personliga mötet som av-gör hur en uppfattning planteras och växer. Så NSU gör sin del av arbetet. Resten är upp till varje person i sam-tal och möten med andra. Sverigebil-den står stadigt nu, men vill vi behålla den så krävs eftertanke. Det är i den månghövdade verkligheten som ”det svenska” blir till och det blir till exakt vad svenskar gör det till.

• NBI genomförs varje år.• 20 000 människor i 20 länder deltar.• Sex olika kategorier ingår i studien: Näringsliv, befolkning, samhällsstyrning, turism, kultur samt ländernas förmåga att locka till sig talanger för studier, forskning och arbetsliv.• Sverige har sjunkit från absolut topplace-ring i NBI:s mätresultat år 2005 till en sam-manlagd tiondeplats, delad med Spanien. Anledningen är främst att fler länder som lik-nar Sverige tillkommit enkäten och att antal tillfrågade ökat från en utvald grupp till en bredare snittgrupp. En berest och flerspråkig elit vet generellt mer om Sverige än genom-snittet i landet. När antalet deltagare i enkä-ten ökar inkluderas fler utanför den eliten. Därmed sjunker helhetsbetyget för Sverige. • Enkäten är webbaserad vilket talar till Sve-riges fördel. Internetanvändare tenderar att vara mer välutbildade än de utan tillgång till Internet och utbildning hänger ihop med kännedom om omvärlden.

- 17 -- 16 -

- 19 -- 18 -

Recept på välfärd

- MODERNISERA SVERIGE!- MÖJLIGHETERNAS LAND!- BARA ETT ARBETARPARTI KAN FIXA JOBBEN!- VÄRLDENS BÄSTA VÄLFÄRD UTAN PRIVATA VINSTER! Låter det bekant? Debatten i årets valrörelse präglades som så många andra om hur Sveriges välfärd ska säkras och växa. Val-nattens resultat, med de borgerliga i regering för den andra mandatperioden i rad, mottogs med både glädje, besvikelse och fascination. I ett land som i princip präglats av Socialde-mokratisk hegemoni under ett århundrade anar man nu vin-darna vända. Men hur blev Sverige ett välfärdsland? Har vi Socialdemokraterna att tacka för att Sverige gått från ett fattigt bondesamhälle till ett moderniserat kunskaps- och informa-tionssamhälle? Och vad händer nu? Andreas Bergh, välfärds-forskare och föreläsare vid nationalekonomiska institutionen här i Lund, har svaren.

Det var när Bergh var gästforskare vid Harvard University som han upptäckte att åsikterna om Sverige gick brett isär:

– Vissa verkade tycka att Sverige är det bästa landet i värl-den, medan andra nästan likställde oss med Sovjet. Jag fick börja förklara hur Sverige ser ut, vilket inte var helt enkelt. Resultatet blev att Bergh skrev sin bok Den kapitalistiska väl-färdsstaten i ett försök att förklara framgångarna och bakslagen i Sveriges välfärdsbygge.

Grunden till hur Sverige ser ut idag lades redan i början på 1800-talet, när skiftesreformerna inom jordbruket genomför-des. För att effektivisera produktionen delade man om marken till större sammanhängande ägor istället för många små. Detta

i kombination med frihandelsreformer, den obligatoriska folkskolan och en stadsförvaltning fri från korruption ökade drastiskt produktiviteten, och då även välfärden. Men är den utveckling vi såg under 1800-talet verkligen unik för just oss?

– Ibland tror man att det var någonting speciellt med Sverige, och att vi använt någon ekonomisk modell som inte finns någon annanstans. I själva verket har Sverige blivit rikt på samma sätt som alla andra länder blivit rika på, nämligen ge-nom att ökad handel och ökade investeringar resulterar i högre tillväxt, säger Bergh.

Ett liknande resonemang passar in på det man brukar tala om som ”Den svenska modellen”. Generellt syftar den enligt Bergh på ett antal beståndsdelar som karaktäriserat landet under 1900-talet, exempelvis välfärdspolitiken, korporatismen, den svenska blandekonomin och Rehn-Meidner modellen, som bland annat går ut på centraliserad lönebildning och styrning av arbetskraften genom en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det var också från 1932 till -76 som Socialdemokraterna konstant satt i regering, och även i regel efter det, men några få borger-liga undantag. Är det möjligen så att ”Den svenska modellen” egentligen är ”Den socialdemokratiska”? Bergh håller inte med:

– Vi kanske tänker på Sverige som väldigt, väldigt socialde-mokratiskt, men i praktiken har partierna haft liknande åsikter i många frågor. Till exempel var det de borgerliga som införde de första socialförsäkringarna, och de har även till viss del ac-cepterat frågor om lönebildning och kollektivavtal som hört facket och arbetarrörelsen till. En av de poänger jag försöker göra är att politiken inte varit så mycket socialdemokratisk som den varit svensk i allmänhet.

Text: Victoria NilssonFoto: Björn Suomivuori

N Å D I G A L U N D T A N

Andreas Bergh, välfärdsforskare

- 21 -- 20 -

Något som faktiskt anses väldigt svenskt i allmänhet är den stora skattebördan. Där den svenska är uppemot 50 procent av BNP ligger exempelvis USA under 30 procent. Enligt Bergh var det främst under 70-talet som det svenska skattetrycket började dra ifrån, med införandet av bredare socialförsäkringar och arbetsgivaravgifter. Och det är här Sverige sticker ut.

– Det är inte så att vi lägger mycket mer pengar på saker som skola och omsorg, men vi har ett socialförsäkringssystem som man i USA fått lösa på privat väg.

En annan aspekt av 1970-talet att fundera över var varför ekonomen Keynes teorier fick ett så stort genomslag i svensk ekonomisk politik.

– Sverige har alltid varit bra på att snappa upp nya rön och trender, och det gäller inte bara mode utan även nationaleko-nomiska modeller, menar Bergh. Keynes idé om att man kan stabilisera konjunktursvängningar genom att föra en viss po-litik tog vi till sin spets, och fick att fungera ganska bra under lång tid, och sedan mindre bra.

Sex devalveringar av kronan senare kunde man helt klart dra slutsatsen att det gått mindre bra för Sverige. För oss som lyck-ligt ovetandes ännu grävde gropar i sandlådan samtidigt som hela Sveriges ekonomi grävdes ner i ett djupt hål kan det vara svårt att förstå hur devalveringarna kunde tillåtas.

– Även på den här punkten rådde det enighet över block-gränserna om att man skulle köra på den strategin och hoppas på att det skulle lösa sig, sammanfattar Bergh. En komplet-terande förklaring är att det är ganska jobbigt för politiker att säga till folk att ”Tyvärr, ni klarar inte konkurrensen, så ni borde nog se er om efter nya jobb”.

Att döma av historien verkar alltså den svenska välfärdens misstag och framgångar på många sätt vara resultatet av samar-beten och överenskommelser mellan blockgränserna, där långt ifrån allt enbart är socialdemokratiskt rött. Men hur ser det ut idag, och vilka utmaningar står Sverige inför? Bergh nämner i sin bok en rad områden som bör förbättras, som arbetsmark-naden, företagsklimatet och arbetsincitamenten, och jag und-rar hur väl hans förslag stämmer in på de borgerligas politik.

– På sätt och vis var jag ganska nöjd när alliansregeringen tog över och förde den politik de gjorde. Tesen jag för är att det råder blocköverskridande enighet om att ha en välfärdsstat på kapitalistisk grund, vilket är exakt vad Borg och Reinfeldt sagt de senaste åren. Samtidigt finns det vissa frågor som inget av partierna vågar driva, vilket jag tycker är synd.

De frågor som Bergh talar om är bland annat vissa regelverk på arbetsmarknaden, där han tror att de borgerliga är rädda för att facket skulle bli ilsket om man rör om för mycket.

– Vi har ganska höga ingångslöner och höga skatter även på låga inkomster. Det gör det svårt exempelvis för den som inte kan svenska helt perfekt att konkurrera på arbetsmarkna-den, då varje jobb är en stor investering som rent ekonomiskt måste löna sig för arbetsgivaren. Att ha lägre ingångslöner skulle kunna vara ett sätt att göra det lättare att få in en fot på arbetsmarknaden. Bergh beskriver vidare att när många stannar på jobb de inte trivs med, av rädsla för att inte kunna få ett nytt, är det ett tecken på en dåligt fungerande arbetsmarknad.

– Den är orörlig! Den är bra för infödda, fast anställda svenskar, och trygghetslagarna som finns där är till för att skyd-da deras jobb. Men vi ska komma ihåg att det har ett pris då lagarna är dåliga för andra grupper som unga, invandrare och äldre. Samma sak gäller bostadsmarknaden; det är ingen som vågar tala om marknadshyror i Sverige, fortsätter Bergh.

Som en avslutande fråga undrar jag om Bergh kan se några trender i tiden på vilken politik som kommer att fortsätta präg-la Sveriges väg mot ökad välfärd.

– I och med finanskrisen har vår nuvarande makropolitik hamnat i gungning, men idén om att försöka ha stabila vill-kor och låg inflation på marknaden är fortfarande aktuell. Den kommer sannolikt att fortsätta prägla politiken i både Sverige och EU under en lång tid framöver.

Bergh tror även att vi kan komma att se ett ökat fokus på dis-kussioner om ekonomisk ojämlikhet och vilka vinster det finns av att ha en jämlik inkomstfördelning.

– Där går åsikterna isär, men det finns exempelvis forsk-ning som pekar på att en god grundskola är det bästa man kan göra för att ge så många som möjligt möjligheten att tjäna hyf-sat med pengar. Och det är en rätt så angelägen debatt!

Efter att ha tackat för pratstunden packar jag ihop mina an-teckningsblock och promenerar tillbaka till min föreläsningssal. Tänka sig att en lång diskussion om Sveriges väg mot välfärd inte slutade i att vi lyfte hatten av och utropade ett politiskt block som vinnare, utan istället förde oss tillbaka till skolbän-ken. Det är bara att öppna böckerna och läsa på, chanserna finns att vi hittar receptet på välfärd där inne.

Fransmännen har baguetter och omeletter. Italienarna har hundra olika sorters pasta och lika många sätt att tillreda en tomat. Indien har curry. Tyskland har surkål och bratwurst. Sverige har traditioner. Vi har mer att bjuda på än bara köttbullar, betydligt mer. Något som både Oprah och Jamie Oliver kan skriva under på.

Svensk matkultur har utvecklats enormt de senaste 50 åren. Den har genomgått en förändring från att vara bondemat till att vara väldigt uppskattad kost, och dessutom hyser den flertalet delikatesser som är unika för vårt avlånga land. Vi har sill, aquavit, westerbottenost, rökt renkött, hjortronsylt, lutfisk, semlor och inte minst den mest pikanta av dem alla, surströmming. Sill och brännvin är förvisso en nordisk företeelse men med tanke på vilken betydelse de har på våra midsommar- och julbord är sill och nubbe ändå något av det mest svenska vi har. Husmanskosten har revitaliserats och är numera något som många efterfrågar på restauranger. Husmanskost är grunden i den svenska matkulturen och är i likhet med många andra kulturers traditionella basmat billig och lättlagad mat utan krusiduller som man blir ordentligt mätt på. Den härstam-mar från den tid då svenska gårdar var självförsörjande. De råvaror som oftast användes var olika rotfrukter, fisk, fläsk och olika typer av långkok eller spannmålsprodukter, vilka vi använder än idag. Bröd har också en stor plats i vår matkultur. Förr i tiden hade bröd även en funktion som något av en indikator på ens sociala ställning. Det ansågs fint att sällan behöva baka och de finare hushållen bakade endast två gånger per år, till jul och midsommar. Knäckebröd är troligtvis vårt mest säregna och äldsta bröd som bakats ända sedan 500-talet då det var populärt för dess långa hållbarhet. En kul anekdot och något som visar att världen börjar få upp ögonen för det svenska köket är att Oprah Winfreys kock Art Smith skrivit en hel kokbok baserad på ”knackebrod” som han upptäckte på en resa till Sverige. Efter att han berättat om knäckebrödets hälsosamma egenskaper på Oprahs tv-program steg Wasa-knäckes försäljningssiffror i USA med 50 procent. En annan känd tv-kock som fått upp ögonen för Sverige är Jamie Oliver. Under hans programserie där han reser runt i ett antal städer, däribland Venedig och Aten, lyfter han fram Stockholm som den största överraskningen. Han provar på svampplockning som vi i Sverige kan åtnjuta utan krångel tack vare allemansrätten. Han går även på en kräftskiva där han provar på den svenska dryckeskulturen och sluddrar mer än vanligt när han ska sam-manfatta kvällen. Programmet var uppskattningsvis det som efter kronprinsessparets bröllop marknadsförde Sverige mest i år.

Vi svenskar dricker relativt mycket alkohol. Dessutom gillar vi att sjunga när vi dricker. Det är inte bara en väsentlig del av studentlivet utan genomsyrar hela vår kultur. Du lärde dig säkert att sjunga din första snapsvisa av dina föräldrar, på en middag med släkten när du var alldeles för ung för att dricka. Våra snapsvisor som förts vidare från generation till generation är något av det mest säregna vi har i svensk matkultur. Vad vore midsommar utan snapsvisor? Brännvinets historia är nästan lika viktig som husmanskostens historia oavsett om man gillar det eller inte, för det är en av de delarna av vår matkultur som differentierar vår från andras.

Brännvin togs i bruk på 1400-talet men då inte som måltidsdryck utan för att tillverka krut. Sedan smakade troligtvis en kruttillverkare på brännvinet och fann det ”uppiggande”. Brännvin görs av säd eller potatis och är i grund och botten en dålig vodka. För att mildra den otrevliga smaken av finkel började man krydda spriten, och snaps som vi känner den idag var född. Bland de mest använda smaksättarna finns stjärnanis, kummin och malört eller ”besk” som den ofta kallas. Sedan kom Bellman och andra kreativa figurer som introducerade sången till bordet. Brännvinsbord är en gammal, numera utdöd tradition, som var en förrättsmåltid ofta bestående av fem smårätter, ofta gravad lax, ost eller bröd och olika kryddblandningar av brännvin. Måltiden intogs innan den ordinarie middagen i väntan på att alla gästerna skulle anlända med droska långväga ifrån. Brännvinsbordet fungerade alltså som en sorts fördrink medan man inväntade alla gästerna. Sedan utvecklades smörgåsbordet, som är mer av en festbuffé, utifrån brännvinsbordet. Smörgåsbord spelar även det en stor roll i det svenska köket eftersom det är den vanligaste formen att servera mat under de stora helgdagarna. Smor-gasbord är även ett av de mest kända svenska orden, till stor del tack vare att det faktiskt finns i den engelska vokabulären.

Sverige har bidragit med många välsmakande och mättande rätter, såsom wallenbergare eller biff á la Lind-ström. Vi är mer än bara köttbullar, och det verkar som att omvärlden har börjat förstå det.

Text: Martin Lindbäck

Svensk matkultur

K R Ö N I K A

- 21 -

- 23 -- 22 -

Svensken synadSå uppfattar tre internationella studen-ter Sverige och svensken.

Det kanske kan tyckas märkligt att göra en intervju med internationella studenter till ett nummer med tema Sverige. Men ett internationellt perspektiv på oss svenskar och Lund är precis vad jag letar efter när jag bestämt träff med tre internationella studenter nere i Lundagård. Jag ska inter-vjua amerikanska Sara Massengale från Kentucky, Jan Vavrusa från Tjeckien och Julia Volkmer, född i Tyskland men sedan sju år tillbaka på vift i olika länder. De läser alla mastersprogrammet ” Managing People, Knowledge and Change” och har således befunnit sig i Sverige i drygt två månader. På väg till AF-borgen börjar jag reflektera över Sverige och vad jag själv anser vara ”svenskt”. Kanske är det fel tillfälle, för det är en typisk oktoberdag och det regnar såklart. Jag funderar för mig själv om jag verkligen hade tyckt att det var värt att resa över halva jorden för att uppleva det här. Det ska visa sig un-der min intervju att mina internationella vänner är långt mer positiva till Sverige än vad jag själv är en grådaskig höstdag. Trots att vi har bestämt träff på Café Athen slutar det med att vi hamnar längst in i en korridor i Gamla Kirurgen. Lik-som så många andra utbytesstudenter har Julia ett ärende på Housing Office, och den tjugo nummer långa kön gör att vi bestämmer oss för att göra intervjun i väntan.

– Det var den värsta delen med att komma till Sverige, berättar Julia.

– Jag kunde inte njuta alls av de första dagarna innan jag fixat någonstans att bo.

För Julia och de andras del är boen-det nu löst, men det verkar alltid finnas en anledning att besöka Housing Office. Det känns märkligt passande att vi sätter oss ner för att diskutera hur det är att vara internationell student i just den här kor-ridoren. Folk från hela världen har trängt

ihop sig för att lösa det största problemet med studierna i Lund: att hitta tak över huvudet. Några försynta kineser pratar i ett hörn, en grupp betydligt mer högljud-da fransmän väntar i ett annat och Julia hälsar glatt på en tjej från Australien.

Julia, Sara och Jan har spenderat drygt två månader i Sverige och de bubblar av in-tryck. Vi pratar om svenskarnas kärlek för kösystem, om kräftskivor i Malmö, om de galna sittningarna (”det är en middag där alkohol är huvudrätten!”) och om svenskt godis. Vi kommer snabbt in på den klas-siska myten om den blyge svensken som håller sig för sig själv. Sara, Jan och Julia håller med om att svenskar kan vara lite blyga. Men de är också överens om att om man själv anstränger sig, är svenskar trots allt ett ganska öppet folk.

– När man väl har fått en vän i Sve-rige, då kommer man ha den vännen kanske inte för alltid, men i alla fall en väldigt lång tid. Det är inte så ytligt. Men svenskar är blyga till en början, visst, säger Julia, som de senaste åren varit bosatt i Dubai, Sydafrika och Australien.

– Men när du väl ger svensken alko-hol… wow.Amerikanska Sara håller med.

– Det är stor skillnad mellan att gå ut med någon och sedan träffa dem dagen efter. Ni kan ha ett djupt, intimt samtal ena kvällen, och när man sedan träffas da-gen efter är det väldigt obekvämt och pin-samt. Varför är det så genant för svenskar – Jag var väl lika tramsig kvällen före?Jan, från Tjeckien, vill dock slå hål på my-ten om den blyge svensken som slappnar av först på fester.

– Det behöver inte vara att man dricker tillsammans – så länge man är i en mindre, mer privat grupp är svenskar inte så blyga. Jag tycker inte alls fördomen mot svenskar som kalla och reserverade stämmer.

Text & Foto: Lisa Persson

”SVENSKAR VERKLIGEN ÄLS-KAR FORMULÄR OCH KÖLAPPAR”

”JAG VAR VÄL LIKA TRAMSIG

KVÄLLEN FÖRE?”

N Å D I G A L U N D T A N

Julia Volkmer, Sara Massengale och Jan Vavrusa

Samtalet glider förstås in på vädret, och jag funderar på om inte de internationella studenterna har integrerats lite för bra. För vad är mer svenskt än att prata om vädret? När vi alla konstaterar att vädret faktiskt är en av de sämsta aspekterna av Sverige, och att dessutom all kundservice är fruktansvärd enligt amerikanska Sara, funderar jag återigen på varför man väljer att komma till vårt land. Det visar sig att alla tre har haft olika anledningar att resa norrut.

– Jag kom hit av en speciell anledning. Först tittade jag på kurser i Danmark, men min professor föreslog att jag skulle kolla upp en svensk forskares – Mats Alvesson – verk. Jag gjor-de det, sedan blev jag intresserad och såg att han undervisade här i Lund, berättar Sara. Jan däremot var inte dragen hit av svenska forskare:

– Jag gjorde klart min kandidatexamen i England förra året, och sedan letade jag efter någonstans där både jag och min flickvän kunde göra våra masters. Jag ville inte fortsätta i England på grund av den höga kostnaden, och Sverige hade många bra program på engelska. Julia blev lockad av svenskar hon mött på sina resor som be-rättat om livet här hemma.

– Jag har alltid velat komma hit, och göra typiska skandi-naviska saker, som att åka hundsläde. Men jag trodde aldrig jag faktiskt skulle bo här, även om Sverige alltid varit ett in-tressant land för mig. När jag lämnade Australien tänkte jag att inget annat land kunde vara så bra att bo i. Men jag har verkligen gillat Sverige hittills. Det är svårt att tro att det gått två månader!

Julia, Jan och Sara tillhör den sista årskullen av internationella mastersstudenter som kan njuta av fria studier i Sverige. Från och med 2011 kommer det kosta att läsa ett mastersprogram i Sverige, om du inte kommer från ett annat EU-land. Någon-ting alla tre håller med om är logiskt. Samtliga har studerat utomlands i länder där utbildningen har kostat, och dessutom mycket mer än vad som föreslås för en master i Sverige. Sara fyller i:

– Jag var förvånad över att det inte kostade någonting. Jag kan förstå om det irriterar svenskar, som betalar skatt för

att andra ska kunna komma hit och studera. I de flesta andra länder hade man ändå fått betala för att läsa en master.

När vi kommit så här långt i intervjun ropar Housing Office ut Julias nummer och hon springer iväg för att förnya hyres-kontraktet. När hon kommer tillbaka några minuter senare med en hög papper i handen konstaterar hon att svenskar verkligen älskar formulär och kölappar – till systembolaget och banker, till och med på caféer. Det börjar bli dags för oss att avsluta intervjun, och innan vi beger oss ner till Lundagård för en bild kommer vi in på vad som är typiskt svenskt. Julia har fått ett positivt intryck av svenskarna i Lund.

– Svenskar har alltid en anledning att fira, och har massor av traditioner, som kräftskiva och sittningar. Det är ett väldigt glatt folk. Och svenskar älskar musik. På fester kan man höra blandningar av Lady Gaga, Michael Jackson och Abba. Och alla dansar – till och med killarna!

Vi konstaterar också att svenskt godis är fantastiskt, och att svenskar alltid klär upp sig för att gå på föreläsningar. I ögo-nen på en internationell student är vi välklädda, även om alla tenderar att se likadana ut – killarna på EC anklagas bland annat för att alltid ha färgglada skjortor, håret bakåt och snyg-ga skor… Jan avslutar på en positiv not med hans intryck av svenskar:

– Det är ett lyckligt folk. När du möter folk på gatan ler de alltid, det är speciellt med Sverige. Och fika! Fika och kaffe är typiskt svenskt.

Det är dags för Julia, Jan och Sara att göra sig redo för kvällens sittning på Hallands nation, och jag vandrar hemåt genom Lundagård med huvudet fullt av positiva intryck av Sverige. Visst, det regnar alltid, och vi skjuter vårt arbete så långt fram-för oss som vi bara kan. Men å andra sidan är vi ett dansant, glatt folk som älskar att fira saker. Det låter ju inte så dumt, trots allt.

- 25 -- 24 -

Pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Måndagen den elfte oktober tillkännagavs vilka som i år fick ta emot det som slarvigt kallas för Nobelpriset i ekonomi. Tre ekonomer: Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen och Chris-topher A. Pissarides, delar på prissumman om tio miljoner kronor ”för deras analys av marknader med sökfriktioner”. Ar-betsmarknaden eller bostadsmarknaden är typiska exempel på var stora friktioner kan uppstå. Som de flesta vid Ekonomihög-skolan känner till vidhåller den klassiska synen på marknaden att pris bestäms så att utbudet matchar efterfrågan. Så går det inte alltid till i verkligheten. Stora kostnader förknippas med sökandet efter en säljare eller en köpare. Ämnet är aktuellt med tanke på dagens höga arbetslöshetssiffror i många länder. Inte minst i Sverige är modellerna högst relevanta.

DE LAGERKRANSPRYDDADiamond arbetar vid Massachusetts Institute of Technology, mer känt som MIT. Han befann sig på ett nattflyg när pris-tagarna tillkännagavs och fick nyheten först när han landat från en vän som ringde för att gratulera. Den storm som nya nobelpristagare (Ekonomipriset är inte ett riktigt Nobelpris – mer om det längre ner) kastas in i fick han ta sig an nå-got mörbultad efter en lång flight. Men han verkar inte ogilla uppmärksamheten och berättar att han hittills försökt använda publiciteten för att föra ut budskap till allmänheten. Bland annat försvarar han den amerikanska ”bail-out” som räddade flera banker efter finanskrisen 2008. Han står också på Vita Husets sida gällande skattemässiga stimulanser. Utan dessa två viktiga aktioner hade arbetslöshetssiffrorna varit mycket högre än i dag, säger han. Diamond’s forskning har bidragit till fun-damental teori för sökmarknader.

Mortensen, professor vid Northwestern University i Illinois, har haft ett mycket nära samarbete med den tredje prismot-tagaren, Pissarides, och tillsammans har de utvecklat sökteo-rin till att bli användbar på verkliga marknader med verkliga friktioner, främst arbetsmarknaden. Mortensen påpekar själv att modellerna applicerats på andra marknader, men inte av honom eller av Pissarides. Han förklarar även vad som menas med friktion; på en perfekt marknad har aktörerna fullständig information. I verkligheten görs avsteg från en perfekt mark-nad. Mortensen tar som exempel att man inte alltid vet på vilken plats säljaren eller köparen finns. Alla sådana avvikelser leder till friktion.

Både Mortensen och Diamond är amerikaner och aktiva i USA. Den tredje pristagaren Pissarides kommer från Cypern och är cypriotisk och brittisk medborgare. Han är verksam vid London School of Economics and Political Science (LSE). Han hade just återhämtat sig från en svår förkylning (Pissarides är purung i sammanhanget, endast 62 år – de andra två är över 70 år) när tillkännagivandet kom. I en intervju med Nobelstif-telsen förklarar han hur de matematiska modeller han belönats för kan omsättas i verkligheten. Han säger att själva grundva-larna för arbetslösheten kan identifieras – varför förlorar någon sin anställning, vad ökar risken för en anställd att bli av med sitt jobb, hur länge kommer en individs arbetslöshet att vara, eller, vilka incitament finns att skaffa ett nytt jobb? När frågor som dessa fått svar kan han undersöka hur politiken som förs påverkar på individnivå och vilken politik som skulle vara mest effektiv.

Text: Cecilia Kahn

N Å D I G A L U N D T A N

DIAMOND-MORTENSEN-PISSARIDESPristagarna har namngett en modell som idag är det mest an-vända verktyget för att analysera lönebildning, arbetslöshet och lediga jobb. Den benämns Diamond-Mortensen-Pissari-des-modellen, eller DMP-modellen.

Modellen illustrerar de arbetssökandes sökaktivitet, företa-gens rekryteringsbeteende och lönebildningen i förhållande till varandra. Läget på arbetsmarknaden avgör hur lönen ska sättas när en arbetslös finner en arbetsgivare. DMP-modellen kan användas för att analysera hur arbetslöshetsmarknadens verklighet (arbetslösheten, genomsnittlig arbetslöshetsperiod, antal lediga platser, reallön) påverkas av faktorer som ofta är av politisk natur (arbetsförmedlingens effektivitet, arbetslöshets-ersättningen, realräntan, samt rekryterings- och uppsägnings-kostnaderna). Med ”läget på arbetsmarknaden” menas relatio-nen mellan storleken på arbetslösheten och antal lediga jobb.

Det är enkelt att ta till sig att i vissa tider är arbetslösheten hög och antalet arbeten få och ibland är motsatsen fallet – det finns en mängd lediga arbeten och arbetslösheten är låg. Förhållandet mellan vakanser och arbetslöshet beskrivs av Beveridge-kurvan (döpt efter brittiske ekonomen William Beveridge). DMP-modellen kan förklara var på kurvan eko-nomin befinner sig och varför. Som exempel kan tas att om både antalet lediga arbeten och arbetslösheten ökar måste något ha gått på tok. Kanske har matchningsfunktionen på marknaden (arbetsförmedlingen) minskat i effektivitet. San-nolikt kommer då arbetslösheten öka på sikt. Tillsammans kan DMP-modellen och Beveridge-kurvan användas för åt-skilliga empiriska arbetsmarknadsanalyser, exempelvis hur nivån på arbetslöshetsersättningen påverkar hur länge någon är arbetslös. I stort kan teorin användas för att generera svar på hur en politik bör föras för att hålla både arbetslösheten och antal lediga jobb låga.

REAKTIONERNA PÅ PRISTAGARNAModellerna som pristagarna arbetat fram stödjer regeringens jobblinje och bland annat införandet av jobbskatteavdraget. Det är inte helt okontroversiellt men inte heller särskilt ovän-tat att den här forskningen uppmärksammas nu när arbetslös-heten globalt och lokalt sett är hög. I bloggosfären hittar jag blandade reaktioner, en hel del uttrycker missnöje med priset. Ståndpunkten är att priset delats ut av högerns lakejer. Det går dock inte att utesluta att argumentet går att vända på – kanske är det Anders Borg som driver en politik med vetenskaplig förankring. Men kritiken är långt ifrån ny. Ända sedan prisets instiftelse har priset ensidigt delas ut till traditionella mark-nadsekonomer.

Det är viktigt och bra med kritik som synar kopplingen mel-lan svensk politik och forskningen som belönats med ekono-mipris. Priset i ekonomi till Nobels ära bör inte politiseras som lätt sker med Nobels Fredspris. Och gruppen pristagare i eko-nomi är störande homogen. En kvinna ingår, men annars do-minerar västerländska män. Men det finns förklaringar. Precis som Nobelprisen delas priset i ekonomi ofta ut decennier ef-ter att själva forskningen genomförts. På sjuttiotalet var den

amerikanska och europeiska dominansen starkare likväl som att forskare till större andel var män. Idag är det västerländska försprånget mindre och forskningen blir mer global och mer nyanserad. Fler kvinnor tar också plats. Jag hoppas på att inom några år kommer den exklusiva gruppen av ekonomer som får ta emot priset i ekonomi till Nobels minne bli mer brokig.

STORM KRING EKONOMIPRISETDiskussionen om huruvida ekonomipriset är existensberättigat pågår för fullt. Enligt Peter Nobel, ättling till Alfred Nobel, är priset ett ”enastående exempel på framgångsrikt varumärkesin-trång”. Han sparar inte på krutet när han beskriver hur Riks-banken 1969 gick till väga för att inrätta sitt pris. I en debattar-tikel för SVT antyder han om hur dåvarande riksbankschefen hade goda kontakter i regeringen och om Nobelstiftelsen behov att behålla sin rätt till frihet från skatt. Han går så långt som att påstå att Alfred Nobel föraktade ekonomer.

Stiftelsen utverkade till slut släkten Nobels godkännande av stiftandet av priset från den äldsta då levande Nobel, dr. Martha Nobel, 87 år. Hon undertecknade godkännandet av namnet ”pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”. Men i många sammanhang missuppfattas ekonomiprisets status och likställs med de ursprungliga nobelprisen. Kritikerna skyller bland annat på att priset delas ut vid samma högtidliga tillfälle som de andra prisen. Likställs då priset med ett ursprungligt Nobelpris? Ja, det är bara att ställa frågan till sig själv – vad trodde du att priset hette?

Peter Nobel får medhåll för sin kritik från flera håll, bland an-nat från Dagens Nyheter. Där framhålls att priset förtjänar sitt öknamn ”Riksbankens pris i ekonomisk troslära till Alfred No-bels fasa”. Hur utbrett det namnet nu kan vara. En sökning på Google på uttrycket gav ett enda svar och det var artikeln där jag läste det.

På engelska kallas Nobelpristagarna (och dit räknas även ekonomerna) för Nobel laureates. Ordet laureate översätts till lagerprydd eller lagerkrönt och betydelsen härstammar från grekisk mytologi. Guden Apollon – konsternas skyddsgud – framställs ofta med en lagerkrans och i det antika Grekland hedrades segrare i olika sorters tävlingar med lagerkrans.

Sedan 1969 har 64 individer fått Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Endast fyra gånger har priset delats mellan tre personer.

En enda kvinna har mottagit priset och det var Elinor Ostrom som förra året fick priset ”för hennes analys av ekonomisk or-ganisering, särskilt samfälligheter”.

Två pristagare i ekonomi har haft familjemedlemmar som ock-så fått pris. Det var Jan Tinbergen (ekonomi 1969) och hans bror Nikolass Tinbergen (Medicin 1973) samt Gunnar Myrdal (ekonomi 1974) och hans fru Alva Myrdal (fredspriset 1982)

- 27 -- 26 -

Allt för många gånger får man höra om ”EC-stilen” av andra studenter. Ofta har vi hört förmenta viskningar om Barbour-jackor och ridstövlar uppe vid Kårhuset. Men stämmer det verkligen? Lundtans trendexperter Cecilia Kahn och Victoria Nilsson gav sig ut på ett korståg i modets tecken för att genom en empirisk studie ta reda på hur ekonomer egentligen klär sig. EC darrade. Backslicken slickades och klackarna vässades. Med dunder och brak intog vi Ekonomihögskolan och resultatet står att skåda på följande sidor.

Modetempen

F.v. Sofia Arvidsson, Mia Espert, Elina Lagesson. Ekonomie kandidat, femte terminen. Vad har du på dig? Sofia: Ja, just idag frös jag så det fick bli stor tröja och halsduk. Tycker ni att det finns en speciell stil på EC? Mia: Egentligen inte, men alla ser ändå ganska lika ut. Många har skjorta på sig. Om man jämför med LTH så är folk gene-rellt mer medvetna här. Elina: Ja, och på SOL är det mer mönstrat och på Juridicum är det ännu mer välklätt än här. Vilken accessoar är viktigast? Elina: Jag tycker det är viktigare vad man har på sig upptill än nertill. Det lägger man märke till mer. Jag tycker även att man ska variera sina outfits.

Foto: Björn Suomivuori

Alexander Magnusson, Ekonomie Kandidat.Finns det en speciell stil på EC? Nej, inte vad jag tänkt på.Beskriv din egen stil! Preppy-relaxed.Var har du köpt dina fantastiska skor? I London, jag gick förbi och såg dem i ett skyltfönster.

- 29 -- 28 -

Caroline Olsson, Civilekonomprogrammet och Statistik.Vad har du på dig? Idag har jag presentation så därför har jag klätt mig lite mer seriöst än vanligt. Finns det någon speciell stil på EC? Ja, många klär sig lika. Efter att ha bott i LA i tre år har jag lärt mig att uppskatta människor som sticker ut lite mer. Vad är ditt bästa stiltips? Gärna att folk vågar vara lite mer egna. Om du ser något som du gillar men är lite galet – köp det om du trivs i det. Mammas mormor brukade säga att om du hittar något som sitter snyggt – vänta inte, slå till direkt. Du har alltid användning av kläder som sitter bra!

Anna Olbers, International Marketing.Beskriv din stil! Vanliga originalkläder. Klassiskt preppy. Har du något bra stiltips? Ja, sy upp dina egna kläder! Fast det kan vara svårt i Sverige… Men i Hongkong! Då kan du anpassa kläderna efter dina egna mått och ge dem en unik touch.

- 31 -- 30 -

Att flytta en stadLKAB har tagit sig an den i det närmsta surrealistiska upp-giften att flytta Kiruna.

Jag sitter i en taxi med kragen uppe och med nästippen under halsduken. Radion överröstar stormen utanför: ”Då snön lig-ger tät ber vi alla att köra varsamt…”. Ett någorlunda preten-tiöst sätt att beskriva väderleken på, tänker jag medan bilen slirar omkring på den snötäckta vägen. Av någon anledning finner jag att allt inte är som det ska. ”… vi uppmanar alla på E10:an på väg mot centrum att se sig för. En flock rådjur har precis korsat vägen och fler kan vara på väg”. Jag tittar ut. Snön ligger faktiskt tät, dimman likaså. Datumet på radions digitala skärm visar 21:a oktober och klockan står på 15:41. Något är sannerligen fel. Varför är det så kallt? Varför är det så mörkt? Var är jag?

Jag börjar resonera med mig själv. Det finns inte en chans att denna mörka och kalla plats skulle vara det Lund jag känner. Det är korrekt. Faktum är att jag, inom Sveriges gränser, nästan är så långt ifrån Lund jag möjligen kan komma; jag befinner mig i Kiruna. Men vad finns där som skulle intressera någon? Svaret är förhållandevis långt, men kan förkortas LKAB.

LKABLoussovaara-Kirunavaara Aktiebolag startades år 1890 och är idag en världsledande mineralkoncern med inriktning på förädling av järnmalm. Att utvinna järnmalm är en speciell process som leder till stora miljöomvandlingar och kräver god framförhållning Låt oss ta malmberget Kirunavaara i Kiruna som exempel. Dagens beräkningar visar att malmkroppen i berget är fyra kilometer lång från söder till norr och i snitt 100 meter bred. Malmkroppen börjar på Kirunavaarabergets topp och lutar 60 grader söderut i riktning mot Kiruna. Följaktligen bygger miljöomvandlingen efter utvinningen på enkla fysiska lagar. Utgrävningen av malmen lämnar efter sig ett tomrum i berget, som i en naturlig process långsamt fylls ut av berg som inte är malm, det vill säga gråberg. När gråberget fyller igen hålet påverkas också marken söder om berget. Först uppstår skakningar, därefter sprickor och till sist stora gropar i marken. Detta hade självfallet inte varit något problem om malmkrop-pen lutat mot norr, där det inte finns någon stad som påverkas, men nu lutar den i direkt riktning mot Kiruna.

Detta tyder alltså på att även om man inte borrar under Kiruna idag så kommer marken som staden ligger på att falla sönder. Nu finns egentligen endast två alternativ. Antingen sluta borra i gruvan, låta Kiruna stad stå kvar och gå miste om all den fina järnmalm som finns att utvinna, eller göra en samhällsomvand-ling utan tidigare svenskt motstycke.

Text: Markus Peters

N Å D I G A L U N D T A N R E P O R T A G E

FLYTTEN AV KIRUNAFör att göra ett val kring ovanstående alternativ bör man ifrå-gasätta huruvida det är möjligt att flytta en stad eller inte. Efter några om och men kommer jag själv fram till att det i teorin skulle kunna finnas en möjlighet, bara berörda aktörers intres-sen gynnas och tillräckligt med kapital finns att tillgå. Vidare får man tänka över hur detta skulle kunna genomföras. I teorin är det mesta möjligt, bara alla aktörer har tillräckligt med kun-skap och framförhållning. Men hur lång tid kommer projektet egentligen att kräva?. Detta är något svårare att besvara med teoretiska exempel. Nu ter det sig dock som att vi i Sverige har turen att inte behöva utgå ifrån teorin, då Kiruna i skrivande stund genomgår just denna process.

Idag har LKAB borrat ner till drygt 1700 meters djup. Före-taget finner dock att malmkroppen inte slutar där utan pro-klamerar att malmkroppen är ”öppen mot djupet”. Nu börjar ekonomerna nöjt gnugga sina händer i förståelsen om att en ”bottenlös” malmkropp skulle kunna generera hög avkast-ning under väldigt lång tid. Detta är alldeles riktigt, men som nämnt ovan finns ett stort problem – Kiruna.

Det har redan tagits ett beslut angående ovanstående två al-ternativ. Samhällsomvandlingen av Kiruna är igång; elnäten och avloppssystemen i staden har lagts om och järn- och mo-torvägen byggs om i detta nu. Dessa fyra omvandlingar har en gemensam nämnare, nämligen att de alla kommer gå runt staden och därför redan kunnat påbörjas. Annat är det däre-mot med de kommande förflyttningarna av byggnader. För att

kunna påbörja sådana projekt måste detaljplanen för var ”det nya Kiruna” kommer att ligga vara klar. Frågan är bara när den blir det, då olika parter uttryckt olika önskningar. LKAB har föreslagit en förflyttning av samhället mot nordväst, men Ki-runa kommun håller just nu på att se över alternativen för en förflyttning mot nordöst.

Under mitt besök i Kiruna möter jag Anders Lindberg, in-formatör på LKAB, som menar på att deras undersökningar visar hur malmkroppen tenderar att vika mot öst ju längre ner man gräver. Vad man dock skall hålla i minnet är att varken kommunen eller LKAB egentligen vet hur djup gruvan är eller hur mycket bredare den blir ju längre ner man borrar. Ovan nämns att malmkroppens snittbredd ligger runt 100 meter, men man kan redan idag säga att den är dubbelt så bred i de djupare skikten. I teorin är det möjligt att fortsätta utvinning av järnmalm på mycket djupare nivåer än 1700 meter. Teorin pekar samtidigt på att malmkroppen skulle kunna bli väldigt mycket bredare ju längre ner man kommer – så bred att den skulle kunna omfatta en areal av hela Kirunas centrum. Anders Lindberg håller med om dessa teoretiska exempel, men betonar ändå att det krävs desto större investeringar ju längre ner man gräver. Malmbrytningens lönsamhet kommer alltså att minska med djupet, och därför inte fortsätta i all evighet.

VEM BETALAR?Anders Lindberg konstaterar att en samhällsomvandling är nödvändig och att människor kommer att få flytta, oavsett om det är mot öst eller väst. LKAB beräknar att samhällsom-

- 33 -- 32 -

vandlingen i Kiruna kommer att kosta tolv miljarder kronor. Men vem är det egentligen som kommer att betala för kalaset? Den svenska minerallagen hävdar att ett gruvbolag som orsa-kar förändring är skyldig att betala för eventuella skador. Det finns dock vissa undantag, som exempelvis det ovanstående fallet med omstruktureringen av elnät runt Kiruna. Projektet kostade kring 400 miljoner kronor, varav LKAB endast beta-lade 60 procent då Vattenfall sedan tidigare bestämt sig för att höja standarden på elnäten.

– Vi är endast skyldiga att ersätta nuvarande funktioner, säger Anders Lindberg kort innan han än en gång understryker att LKAB kommer stå för alla kostnader vad gäller förflyttning-en av hus. Rent praktiskt går det att flytta hus, men de måste ha rejäla källare och en bastant uppbyggnad. Transporteringen kan, otroligt nog, göras med stora trailers.

AVKASTNINGEN KOMMERÅr 1976 hade LKAB som mest anställda, 8000 för att vara exakt, varav 5000 var bosatta i Kiruna. Sedan dess har en me-kanisering genomförts och antalet anställda har minskat till hälften, varav 1800 bor i Kiruna. Detta är dock något som LKAB vill ändra på.

– Flyttar vi inte staden måste vi stänga gruvan, och det vill ingen. Det framtida Kiruna måste fortsätta vara attraktivt för att vi ska kunna behålla våra anställda. Vi har dessutom ett stort kommande rekryteringsbehov, likt många andra företag, eftersom vi har så många stora pensionsavgångar. Vi ska locka hit unga människor, helst med familjer, och de ska vilja bo i Kiruna.

Investeringarna kräver goda resurser och framförhållning. För att ha råd med dessa måste förflyttningen ske stegvis och tar därför lång tid. Enligt Anders Lindberg vet man inte hur stor del av befolkningen som måste flyttas eller exakt hur lång tid förflyttningen kommer att ta, då man ständigt får ny informa-tion om var malmkroppen finns under marken. En sak är i alla fall säker: dessa ofantliga investeringar kommer att vara ekonomiskt lönsamma.

– Produktionen av råstål har ökat i världen. Analytiker har gjort en bedömning av de kommande tio åren där man ser att efterfrågan kommer sticka iväg, till stor del tack vare Kina som investerar enorma mängder och därför behöver otroligt mycket stål. Bedömarna säger också att även om Kina skulle börja sak-ta in så finns Indien, som startar från en ännu lägre industriell nivå. Idag tömmer Kina marknaden, vilket även gynnar vår företagsamhet gentemot våra kunder i Europa.

FÖRÄNDRING UTAN SLUT?Hur och varför Kiruna stad flyttas besvaras alltså med relativt konkreta svar vilka kan förverkligas i praktiken. Tidsplane-ringen är hur som helst fortfarande ganska oklar. Allt grundas egentligen i hur djupt man kan utvinna järnmalmen och sam-tidigt behålla den höga avkastningen. I teorin kan alla förut-sättningar förändras; tekniken kan förbättras, priserna på järn öka eller minska och malmkroppen bli bredare ju djupare man gräver. Är detta en förändring utan slut? Nej, antagligen inte, men problemet verkar just vara den tidsmässiga planen och den största anledningen till varför projektet kan ifrågasättas. Bud-skapet från LKAB är dock tydligt: ”Vi måste följa malmen”.

Som student i Lund finns det många möjligheter till att nätverka, arbeta i team och utveckla sin ledarskapsförmå-ga. Sofie Jungmar och Andreas Eklund är två studenter som engagerat sig, varit med på ett karriärevent och fått jobb – samtidigt som de haft roligt.

För nästan fyra år sedan gick Sofie Jung-mar och Andreas Eklund tillsammans upp till Ekonomihögskolan för sin noll-ning. Även om de båda sedan inledde med FEK:en och Statten och hängde på Kålles på torsdagar, så har deras Lunda-tid sett ganska olika ut. Sofie har läst mot strategi och organisation och Andreas har läst mot redovisning och finans. Medan Sofie har engagerat sig i LundaEkono-merna har Andreas engagemang funnits hos Göteborgs nation. Lagom till examen har de däremot slutit upp med anställ-ning på samma företag och dessutom har de deltagit på ett karriärevent i Aten till-sammans. Det var en slump att de båda sökte eventet och en rolig överraskning att Deloitte, som arrangerade det hela, valde två kandidater från just Lund.

Eventet heter International Student Busi-ness Forum (ISBF) och arrangeras årligen av Deloitte tillsammans med IMD, en av världens ledande affärsskolor. Syftet är att utbilda framtida företagsledare och öpp-na upp möjligheten för nätverk mellan universitet och länder. Även om Sofie och Andreas kände varandra innan så hade de som sagt inte sökt tillsammans. ISBF är ett event man söker till individuellt med CV och personligt brev. De fem studen-terna som representerade Sverige fick träffa varandra redan under Pre-Forum, som hölls på Deloittes kontor i Stock-holm några veckor innan ISBF. Andreas tycker att det var ett bra event för att lära känna varandra lite, få en rundvandring på kontoret och träffa tidigare års ISBF-deltagare.

Väl på plats nere i Aten blev Sofie och Andreas indelade i multinationella team med studenter från hela världen. Det hela inleddes med teamövningar för att de skulle lära känna varandra i gruppen. När det senare var dags för casetävlingen sattes gruppens teamwork på prov.

– Det var verkligen en utmaning att

samarbeta trots kulturella skillnader, säger Andreas. Sofie håller med:

– Ja, det märktes tydligt att man tit-tar på olika saker i ett case beroende på vilken utbildning man har och vilken kul-tur man kommer ifrån. Däremot var det hela tiden ett öppet forum att prata om de skillnader som fanns, vilket gjorde att vi kunde skoja om att vissa endast foku-serar på detaljer medan andra istället bara fokuserar på själva presentationen.

Genom detta kunde alla hitta sin plats i gruppen och man lärde sig hur man själv arbetar i en grupp med okända männis-kor. Att i praktiken arbeta med nya män-niskor från olika kulturer och samtidigt vara under press är mycket lärorikt. An-dreas tyckte även att det var inspirerande att få möjlighet att få träffa så många olika människor.

– Genom de mixade teamen lärde vi dels känna studenter från hela världen, dels våra coacher som var medarbetare från Deloittes olika kontor.

Andreas kom sedan hem till Sverige med ny energi och distans till det han lärt sig på universitet. Att en tenta blivit offrad är ingenting han ångrar.

– Nej, detta var ett perfekt sätt att lära känna Deloitte som företag och det är inte alltid man har möjlighet att sitta och prata med en partner eller träffa med-arbetare från globala kontor. Tentan gick att lösa i efterhand; det gör det alltid.

Sofie tycker att Deloitte var väldigt bra på att följa upp och hålla kontakten under våren när de sen kommit hem.

– Vi fem från Sverige har blivit bra vänner och både jag och Andreas har nu faktiskt fått anställning på Deloitte.

Det finns tydliga kopplingar mellan ca-selösningen och arbetslivet. Att få en de-cimetertjock bunt med information som rör ett case på skilda sätt kan först kännas omöjligt att ta sig an. Men ofta handlar det om att analysera mycket information och att på kort tid bestämma sig vad man ska fokusera på och sedan presentera. Vi får lära oss detta under studietiden; under ISBF kan det verkligen sättas på prov och i arbetslivet får man sedan använda det i praktiken. Att Sofies och Andreas Lunda-tid, med sociala aktiviteter, teamwork och företagsevent, hjälpte dem i nätverkandet är en sak som är säker.

Nästa ISBF går av stapeln den 24-28 mars 2011. Sök senast den 31/12 på www.deloitte.com/sbf

Efter engagemang följer anställning

- 35 -- 34 -

”I want to sing, sing a song for Singapore”. Denna textrad, genial i all sin enkelhet, studsar mellan skyskraporna i Marina Bay i hjärtat av Singapore samtidigt som strids-vagnar radas upp och fallskärmsjägare seg-lar ner från himlen. Efter blott två veckor i Asiens mest livfulla mikrostat får jag redan delta i en kavalkad av patriotism. Det är den nionde augusti 2010 och Singapore fi-rar 45 år av självständighet. Singapores na-tionalsång (”Majulah Singapura” – ungefär ”Framåt Singapore”) får enligt lag endast sjungas på malajiska, men nationalistiska melodier på alla av Singapores fyra offici-ella språk (engelska, mandarin, malajiska och tamil) ljuder högt genom hundratals högtalare innan åskådarna fortsätter det enorma nationaldagsfirandet i Chinatown, Little India, arabkvarteren eller på an-nat håll. Vi utbytesstudenter åker vidare till närliggande Clarke Quay. Mitt bland denna kajs oändliga antal barer, nattklub-bar och restauranger finns en legendarisk bro som alla utbytesstudenter förfestar på. Senare på kvällen finns allt från enorma nattklubbar på skyskrapstak till små karao-kebarer i dunkla källarlokaler att tillgå.

Singapore som stad är i mångt och mycket en total motpol till Lund. Här bor fem miljoner människor på 692,7 km². Bara Monaco är mer tätbefolkat. Allt är hy-permodernt och ekonomin växer så det knakar. Överallt byggs något nytt. Ett av Singaporianernas stoltaste nytillskott är världens hittills dyraste kasino, ”Marina Bay Sands”, som precis har öppnat i stads-kärnan. Den smått surrealistiska byggna-den, som består av ett enormt båtformat däck på toppen av tre skyskrapor, inklu-deras i händelsernas centrum när såväl ungdoms-OS som Singapores F1 Grand Prix går av stapeln under höstterminen. Singapore sover aldrig och spelningar med Kanye West, Vampire Weekend, Jay-Z och Smashing Pumpkins vittnar alla om sta-dens puls.

MAJULAH SINGAPURA

LUNDAEKONOM PÅ OKÄND MARK

Erik LindbladNEK på

National University of Singapore

Singapores centrala geografiska läge och det enorma utbudet av lågprisflyg gör att gränsen mellan en utbytesstudent och en backpacker är hårfin. Alla rör på sig. Oavbrutet. Strax ef-ter nationaldagen befinner jag mig på nord-östra Bali i Indonesien. Klockan är 04:00 på morgonen och jag och tre kanadensiska klasskompisar är på väg att bestiga en drygt 2000 meter hög vulkan. Vi har överraskats av lite kalla vindar och jag letar frenetiskt ige-nom min ryggsäck efter sådant som egentli-gen hör den avlägsna svenska hösten till. - ”I thought this would be your right element, Swede”. Ja, ja, ja. Två månader i 30 gradig hetta gör även en viking ovan vid kyla. Jag replikerar något om vulkaniska lönnsiraps-utbrott, och vi klättrar tappert vidare. När vi når vulkanens topp klättrar en orange sol upp över horisonten. Med vulkankratern i ryggen och solen i ansiktet känner vi oss mer än nöjda när vi blickar ut över fjärran gröna vidder. Morgonen avslutas med att ett gäng rutinerade apor utför en välriktad attack mot vår alpinistfrukost. Vi kapitulerar snabbt och påbörjar glatt vår nedstigning i det nyfunna ljuset. Några timmar senare har vi tagit oss ända ner till kusten i vår mini van. Efter en eftermiddags surfande görs några försök att läsa igenom sammanfattningar inför stun-dande tentor. Dagar som dessa känns UB väldigt långt borta.

Väl tillbaka i Singapore slungas vi in i verk-ligheten igen. Lärarna på National Univer-sity of Singapore (NUS) ställer höga krav och studenterna är väldigt ambitiösa. Det råder ingen tvekan om att studietakten är högre här än hemma. Över en nudelsoppa i en av skolans många food courts (Singapores mot-svarighet till nationslunch) berättar jag om mina resor för mina nya Singaporianska vän-ner. De skrattar högt vid tanken av att back-packa under terminen. Jag skrattar högst. Efter lunchen går jag ner i skolans gym och träffar en annan utbytesstudent. Innan han ser mig vet jag redan hur han kommer att hälsa. - ”Guess where I’m going next?”. Möj-ligheterna till äventyr är helt enkelt för bra för att missas. ”Majulah Singapura” i all ära, men i Singapore sträcker sig en utbytesstu-dents eskapader långt bortom huvuddestina-tionens gränser.

- 34 -

Pierre Carbonnier är universitetsadjunkt i statistik på Lunds universitet och har jobbat på universitetet sedan 1980. Ur-sprungligen kommer han från Hanaskog i nordöstra Skåne och studerade i Lund till civilekonom med inriktning på redovisning. Carbonnier har nyligen tilldelats studenternas pedagogiska pris och har även fått LundaEkonomernas pe-dagogiska pris.

Hur kommer det sig att du började jobba med statistik?– Jag började jobba som lärare väldigt tidigt och vikarierade bland annat på högstadiet. Jag tyckte att det var roligt och att allt där man hade beräkningar med var roligt. När jag hade pluggat klart så fick jag erbjudandet att jobba här. Statistik var det sista jag läste och sedan dess är jag kvar. Det var lite slum-pen som avgjorde, men jag har alltid trivts med att undervisa.

Vad är det roligaste med att undervisa?– Det roligaste är att man träffar nya människor som är posi-tiva. Såklart är det inte alla som tycker om statistik eller som har valt det men de flesta är ändå positiva och det är kul att undervisa då. Sedan tycker jag att det är kul att få stå och prata om det jag själv tycker är roligt. Det finns egentligen inget negativt med att undervisa. Varje år är det något nytt, så det är inte alltid likadant som kanske några tror utan varje klass är unik.Varför tror du att du vann studenternas pris? – Jag tror att det var för att jag gjorde ett ämne som många tycker svårt till roligt och visa att de kan klara det. Statistik låter ju inte alltid som det roligaste ämnet men jag försöker göra det intressant. Jag tror att alla våra studenter kan klara av våra kurser och jag försöker hjälpa dem med det. Jag jobbar 30 procent som studievägledare också så jag bemöter studenterna med alla deras frågor och är ganska tillmötesgående tror jag.

Jag försöker se vad de tycker är svårt och sedan svara på alla deras frågor så snabbt och tydligt som möjligt.

Om en student kommer och säger att statistik är omöjligt, vad gör du då?– Jag sätter mig ner med studenten och frågar vad det exakt är som är obegripligt. Jag brukar ge tipset att börja med en uppgift, gärna en i början då de inte är så svåra. Kan du inte den så hoppa över och gå till nästa. Till slut så löser man någon och då brukar det rulla på. Ett annat tips är att man sätter sig flera tillsammans och försöker lösa problemen ihop. Sitter man några stycken så löser man oftast 85 procent och de resterande 15 procent frågar man läraren om. Börjar man med de enklaste uppgifterna så brukar det klarna på vägen. Man ska inte heller blanda ihop matematik och statistik. Ma-tematik är inte statistik utan ett hjälpmedel till statistiken. Det är lite som att åka utförsåkning – man kan bara man inte blir rädd. Till slut kan man åka ut för vilken pist som helst och så är det med statistiken – alla kan klara det. Sedan blir det roligare ju bättre man kan något.

Om du fått jobba med något annat, vad skulle det vara i så fall?– Jag skulle vara civilekonom men med finans som inriktning; jag skulle vilja jobba i finansvärlden. Jag vet; det första man säger till sin bordsdam är väl kanske inte att man jobbar med statistik, för då vänder hon väl och börjar prata med den på andra sidan. Men det är roligt med statistik även om jag så-klart funderade på mina vägval. Annars så började jag plugga juridik en gång i tiden och det tyckte jag var roligt, men jag tyckte det var för lite beräkningar inom det ämnet, så det var därför jag bytte.

Vem är… Pierre Carbonnier?Text & Foto:

Soraja Hadzalic

N Å D I G A L U N D T A N

- 37 -- 36 -

KPMG International Case Competition

För fjortonde året i rad anordnar LundaEkonomerna i sam-arbete med KPMG och Ekonomihögskolan KPMG Inter-national Case Competition.

Varje år tävlar cirka 280 studenter på åtta högskolor och uni-versitet runt om i Sverige om en plats i den nationella finalen av KPMG International Case Competition. De universitet och högskolor som deltar i tävlingen är Handelshögskolan i Göte-borg, Handelshögskolan i Stockholm, Linköpings universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet och Örebro universitet. I de lokala deltäv-lingarna på universiteten tävlar nio lag om den åtråvärda plat-sen i finalen. Tävlingen går ut på att i lag om fyra personer lösa ett verklighetsbaserat case på tre timmar och sedan presentera lösningen för domare från KPMG, näringslivet och universi-tet. I de lokala deltävlingarna tävlar de nio lagen i tre olika grupper där ett lag från varje grupp går till final. Det lag som vinner finalen på respektive universitet går vidare till Sverigefi-nalen som varje år går av stapeln i Lund.

Den nationella finalen varar i tre dagar. Under de två första dagarna löser lagen vars tre case där de får poäng utifrån sju olika bedömningskriterier. De tre lagen med högst poäng vid torsdagens slut går vidare till fredagens final. I finalen löser de ytterligare varsitt case och en vinnare koras. Det lag som vinner finalen vinner förutom äran även 40000 kr samt möjligheten att tävla för Sverige i den internationella finalen i Istanbul till våren.

Den fjortonde oktober gick den lokala deltävlingen i KPMG International Case Competition 2010 av stapeln. Av 21 an-mälda lag var nio utvalda av KPMG för att deta i tävlingen. Sten Humble domare från KPMG sammanfattade dagen; ”En intressant dag med en suverän avslutning!” Tävlingsdagen av-slutades på Lunds nation med en middag där vinnarna presen-terades. Det hade då varit en lång dag för det vinnande laget ”The Southside Quartet” bestående av Jonas Heller, Frans Kal-tea, Jesper Pålsson och Joel Odland.

När jag en dryg vecka efter tävlingen möter tre fjärdedelar av laget har Jesper hunnit skriva majoriteten av sina tentor medan Frans och Joel som skriver sitt examensarbete har haft det något lugnare under den annars välkända tentaveckan på LTH.

Text: Elinor Tornborg, KPMG ICC

N Å D I G A L U N D T A N

Varför sökte ni till KPMG ICC? – Vetskapen om tävlingen har funnits länge. Vi har varit publik på tävlingen tidigare och då har man ofta, som i många fall, tänkt att; detta skulle man ha varit med på. KPMG Interna-tional Case Competition är även den största case-tävlingen i Lund, och en av Sveriges största. Vi har alla deltagit i case-tävlingar innan, några gånger med bra resultat, så när Jonas föreslog att vi skulle anmäla oss så var det bara att köra.

Hur förberedde ni er inför tävlingen? – Vi gjorde inte något speciellt. Vi hade träffats en kväll innan, gjort klart vilka roller vi skulle ha och ett ungefärligt upplägg på presentationen. Men i övrigt hade vi inte förberett oss så mycket. Vi visste sedan tidigare ungefär vad som krävdes.

Trodde ni att ni skulle gå vidare? – Vi var faktiskt mindre hoppfulla på förmiddagen än efter-middagen.

– Det gick bra med lösningen på förmiddagen men mot-ståndarna i vår grupp kändes hårdare än motståndarna som vi mötte i finalen. Det handlade nog om att vi visste vilka ett av de andra lagen var på förmiddagen. Vi har i och för sig aldrig sett dem lösa något, men vi visste att de är duktiga.

– Till eftermiddagen hade vi även fått en självförtroen-deboost eftersom vi hade gått vidare och det kändes ganska bra med lösningen av caset. Det går oftast lite smidigare an-dra gången. Att läsa in allt går fortare och man sparar tid. Nu hade vi inte gjort så mycket förberedelser så det var lite rostigt i början.

– Men vi räknade inte med att vinna, verkligen inte. Det var en skön känsla när man fick reda på det. Vad var den största utmaningen?– Tiden, ’timemanagement’, konstaterar de snabbt.

– Det gick väldigt fort. Man tror att tre timmar är länge, men det är ganska mycket material för tre timmar. Informatio-nen var ganska utspridd i casen, men det hör väl till, att kunna skanna genom lite snabbt och se vad som är viktigt. Men gene-rellt måste man läsa allt för att vara säker på att inte missa något viktig. Hur mycket tid man lägger ner på att läsa jämfört med att lösa caset skiljer sig en del mot andra case. Casen är ofta skrivna på så sätt att det är svårt att ”pin-pointa” problemen.

– En del saker kan även vara självklara när man löser casen, men man måste tänka på eventuella frågor inom de områdena, vara lite självkritisk och ha en del “färdiga” svar. Täppa igen alla hål! Men det kan även vara en slags taktik. Man måste priori-tera vad man tar med i presentationen, att öppna upp för frågor och ha ett färdigt svar kan ibland vara en fördel.

Vad tror ni tävlingen kommer att göra för er? – Man blir bättre och bättre på att lösa case. Många företag har

Den nationella finalen där Frans, Jesper, Joel och Jonas tävlar för Ekonomihögskolan går av stapeln här på Ekonomicentrum den 1-3 december.

De senaste två åren har Uppsala universitet tagit hem vinsten men nu hoppas vi att hemmalaget från Lunds universitet tar hem vinsten. Kom gärna och stötta ”The Southside Quartet” under de tre dagarna. Och missa inte chansen att se presen-tationerna. Det är både lärorikt, inspirerande och framförallt imponerande!

idag case som en del av anställningsprocessen. Det är även bra att skriva i sitt CV.

– Om man varit med i en case-tävling och framförallt om det gått bra är rekryterarna ofta intresserade av det, och det ganska lätt och trevligt att prata om.

Har ni några tips till studenter som vill vara med i KPMG International Case Competition? – Var med i alla caselösningssammanhang ni kan hitta till ex-empel kurser, tävlingar och casegrupper. Mycket bygger på er-farenhet. Man känner sig betydligt mer säker när man löser och presenterar ett case efter att ha gjort det några gånger. Skapa ett lag där alla trivs med och känner varandra. Då kan alla idéer komma fram och var och en kan ta en bekväm roll i arbetet. Allra viktigast: Gilla läget och visa att ni har kul!

– Öva på case och tveka inte att söka. Man lär sig väldigt mycket genom att vara med.

– Gå ihop med ett gäng kompisar och ansök till så många casetävlingar som möjligt, övning ger färdighet!

Slutligen, hur laddar ni inför den nationella tävlingen?– Filosofiska samtal och några meter öl på Rauhrackel samt coachning från KPMG.

– Genom att öva på många case och finslipa vår lösnings-metodik.

Vad killarna vill göra i framtiden är inte helt givet, men den närmaste tiden är ganska klar. Frans har fått jobb och Joel har jobb på gång. Jesper som är klar först till sommaren konstaterar att någon form av jobb vill man väl ha. Men det är svårt att säga vart, det finns så många branscher, företag och traineeplat-ser. Det är ett svårt val, ett lyxproblem skulle man kunna säga. Men om vi flyttar oss framåt i tiden, om 15-20 år vet ingen riktigt vad de vill göra. Drömmar finns. Det pratas om eget företag och högre positioner i näringslivet men mer specifikt än så blir det inte. Det enda de är överens om är att strategifrågor är mycket mer intressant än tekniska frågor. Joel konstaterar lite spontant:

– Jag vet inte vad man gör som ingenjör? Till slut avslutas diskussionen om framtiden med att Jesper siar om att de om 20 år är domare för KPMG International Case Competition...

Jag går från mitt möte med ”The Southside Quartet” med tron om att det kommer gå riktigt bra för dem i den nationella fina-len. Jag kan heller inte vänta på att återigen se dem presentera sina caselösningar för domarna. Och kan utan tvekan säga att laget som i år representerar Ekonomihögskolan kommer göra det med bravur!

The Southside Quartet. f.v. Frans Kaltea, Jesper Pålsson, Joel Odland, Jonas Heller

- 39 -- 38 -

Regeringen har nu slopat kravet på en auktoriserad revisor för en kvarts miljon företagare. De nya reglerna började gälla den första november och är säkerligen välkomnade av många småföretagare. Re-geländringen väcker dock en debatt kring huruvida människan har en benägenhet att välja den lätta vägen framför för den rätta. Revisionsplikten har verkat som en brottsförebyggare och vid dess avskaf-fande ökar incitamenten för fusk samt risken för bristfällig redovisning. Kan vi verkligen lita på våra företagare?

I en undersökning gjord av FAR, branschorganisationen för revisorer och rådgivare, sade sju av tio bolag att de an-ser det vara en ökad risk att göra affärer med företag som inte granskats av revisor. Troligtvis beror detta på att de själva är medvetna om hur lätt det är att för egen vinnings skull fiffla med sin redovisning ”både medvetet, och inte minst omed-vetet”, kommenterar Skatteverkets rätts-chef Vilhelm Andersson som befarar ett ökat skattefiffel. Med mer frihet och lägre kostnader för småföretagen önskar Maud Olofsson och Beatrice Ask, vilka bägge hjälpte till att driva igenom regeländring-en, att nyföretagandet inom Sverige ska växa. Frågan blir således om fördelarna överväger nackdelarna? Hur pålitliga är våra företag?

Det råder inget tvivel om att småföreta-gandet i Sverige hämmats av krångliga regler och höga kostnader. Självfallet ska flaskhalsar undanröjas för att främja det som håller vårt land vid liv – nämligen

företagen. Men är det samtidigt inte så att vi svenskar kan vara stolta över att vara ett av de länder där fusk och korruption fått ge vika för regler och förordningar?Eftersom regeländringarna gäller för mindre bolag med ett fåtal anställda är det lättare hänt att fiffel går obemärkt förbi inom företaget såväl som hos Skat-teverket. Undersökningar har visat att ledningar inom företag känner en press på sig att ständigt förbättra sina resultat. Samtidigt tycks det finnas ett samband mellan fiffel och företag som byter revi-sor. Avregleringen kan alltså tyckas vara ett perfekt ögonblick att ta tillfället i akt för dem som önskar fiffla med sin rappor-terade redovisning.

Självfallet tror jag att de flesta företag önskar lämna korrekta uppgifter, men när nöden infinner sig tycks historien återupprepa sig: folk fifflar. De små före-tagen uppmärksammas inte medialt, men de lär ha sin ENRON eller WorldCom, eller varför inte sin Trustor eller HQ-bank. För i grund och botten är det var-ken sexigt att betala skatt eller att ansöka om konkurs. I min mening kan konse-kvenserna av avregleringen istället för att främja företagande innebära ett hinder för nyanställningar och affärsmöjlighe-ter. Företag kan komma att välja bort en fjärde anställd alternativt väljas bort som affärspartner på grund av sin bristande trovärdighet utan revisor.

I min mening är det högst oklart vem det här beslutet kommer att gagna. Konse-kvenserna av reformen kommer att vara svårmätbara och tvetydiga. Skatteverket har varit emot förslaget och politikerna för. Fördelarna med en oberoende gransk-ning av revisor är självfallet ansenliga för vissa och mindre betydande för andra. Men det är nu upp till småföretagen att bevisa att de kan axla det ansvar som det innebär att själva sköta rapporteringen om de så önskar – valet är deras!

Text:Jonas Karlsson, Etikutskottet

Om du vill läsa fler artiklar som behandlar etik och håll-bar utveckling kan du gå in på Etikgruppens webmagasin M.O.R.A.L.E. www.lundaeko-nomerna.se/morale

Revisionsplikten avskaffad!

– Bra... eller?

Sebastian Sedeki är en riktig livs-njutare som backpackat en stor del av sitt liv – allt från Sydamerika till Sydostasien. Han tog examen från Ekonomihögskolan år 2010 och jobbar nu på The Astonishing Tribe i Malmö.

Hur fick du jobbet? - Jag såg på Ekonomihögskolans kar-riärtjänst att TAT sökte en säljassistent. Hade inte hört talas om TAT tidigare, men efter att ha läst mer på deras hem-sida och fått en bättre inblick i vilken bransch de var verksamma i så blev jag otroligt intresserad av att söka tjänsten. Dagen efter att jag hade skickat in min ansökan blev jag uppringd och inbo-kad för en första intervju. Den gick bra, och även de två nästkommande intervjuerna som jag hade gick väldigt bra. Saken var sedan ett faktum, jag hade blivit en Tatter, som vi till vardags brukar kalla oss själva.

Vad har du för arbetsuppgifter och vilken funktion har du? - Jag har väldigt varierande arbets-uppgifter, så det är svårt att beskriva en typisk dag. Arbetsuppgifter som är fasta på schemat är hantering av kund-avtal, säkerställa rapportering från säl-jarna samt sammanställa information om olika typer av events, mässor och konferenser. Man kan säga att min hu-vuduppgift är att verka för ett bättre arbetsflöde för säljarna samt under-lätta olika typer av processer länkade till detta. En större puck som jag har fått ansvar för är att implementera ett CRM-system på företaget, vilket be-hövs allt mer och mer i takt med att man växer snabbt. Så småningom, när jag lärt mig branschen mer utförligt, så kommer jag även att få ansvar för egna kunder och förhoppningsvis även få arbeta mot internationella marknader, såsom Japan, Korea, USA och Taiwan.

Motsvarar dina arbetsuppgifter det du läste på Ekonomihögskolan?- Nej inte direkt. Vi jobbar som sagt inte efter teorier, utan mycket hand-lar om att skapa sig en bra ”feel” av branschen eftersom den teknologiska utvecklingen går så otroligt snabbt. Då handlar det främst om att läsa artiklar, bloggar och annat som är aktuellt och av intresse. När det kommer till det rent praktiska arbetet så är det främst grupparbeten och att hålla i presen-tationer som angränsar mest till mina arbetsuppgifter. Det blir att man sitter en hel del i möten och har olika dis-kussioner samt bollar idéer fram och tillbaka, och så var det ju under stu-dietiden också. Kurslitteraturmässigt så är det inte mycket som jag använder mig av. Viktigaste lärdomen från studietiden? - Att man inte ska vara rädd för att göra saker utanför sin komfortzon, utan is-tället ständigt utmana sig själv och ge sig ut på nytt vatten! Jag är övertygad om att det är så man växer som män-niska. Man inser helt enkelt med tiden att de olika erfarenheter och lärdomar man fått i livet även är de som format en till den man är idag. En insikt som jag tar med mig är att: ”Life is a con-stant change!” Hur bekväm man än blir i en situation eller period i livet, så är det lika bra att inse att man kommer att ställas inför nya utmaningar och vägskäl förr eller senare, och därmed få anpassa sig på nytt. Det är lika bra att leva efter den mentaliteten, så flyter livet på bättre och man är mer flexibel.

Hur var tiden efter examen? Fick du jobb direkt?- Det blir ju alltid lite jobbhets när det börjar dra ihop sig mot slutet av ens utbildning, så lite oroad var man självklart. Under denna period får man även höra väldigt blandade åsikter och spekulationer om hur arbetsmarkna-den ser ut, ifall man kommer att gå arbetslös i flera månader och så vidare, vilket också är påfrestande. Jag började söka till olika tjänster en bit in på min sista termin, framförallt traineepro-gram och internships. Man brukar ju säga att det är ett jobb att söka jobb, och det kan jag inget annat än att hålla med om. Jag avslutade min utbildning i början av juni, och fick den tjänst som jag har idag i slutet av juli, så det var en halvnervös sommar. Tjänsten på

TAT var den trettonde tjänsten som jag sökte hos sammanlagt nio arbetsgi-varen, så för min del kan man säga att 13 är ett lyckotal.

Har du redan under din studietid haft någon slags strategi för att på-verka din framtida karriär? - Ja, alla har ju tjatat om hur viktigt det är med kontakter och att man redan i ett tidigt skede bör bygga upp ett nät-verk inom näringslivet. Detta var jag själv ganska dålig på under mina första två år, men sedan gick jag allt mer på företagspresentationer, arrangemang av olika slag, arbetsmarknadsdagar och så vidare. Dessutom började jag enga-gera mig ideellt i LundaEkonomerna, vilket delvis kan ses som ett strategiskt val. Det föll väl ganska naturligt att jag engagerade mig i internationella pro-jekt eftersom dessa intresserade mig allra mest samtidigt som jag strävade efter en internationell karriär. Själv-klart var jag medveten om att ideella meriter är något som arbetsgivare tit-tar på, men man ska inte engagera sig endast för att få en merit på sitt CV. Har man inte ett genuint intresse för de projekt man engagerar sig i så tror jag inte att man får ut så mycket av det heller, och framförallt blir det inte lika roligt.

Läs hela intervjun på:http://alumnigruppen.wordpress.com

Utbildning: Master of Science in International Marketing and Brand Management. Yrke: Inter-national Sales Assistant på The Astonishing Tribe Bor: Lund Familj: Mamma Alicja och Pappa Nek. Har även två halvsyskon; Elias 6 och Lina 10. Intressen: Att resa är min stora passion i livet. När det kommer till fritidsintressen så spelar jag fotboll och gitarr. Motto: Upptäck världen så upptäcker du dig själv.

Sebastian Sedeki

A L U M N I P R O F I L E N

Text: Damon Nofar, AlumnigruppenFoto: Björn Suomivuori

- 41 -- 40 -

Denna vecka ägnar sig sex miljoner kineser åt att räkna sina 1,4 miljarder landsmän. Det är ett ge-diget och noggrant arbete som genomförs för att räk-na statens alla medborgare. Vi på LundaEkonomerna har valt ett annat system för att räkna våra med-lemmar. Det är ett helt datoriserat system som gör det möjligt att hemifrån registrera sig som medlem. Till skillnad från Kinesiska staten som räknar sina invånare var tionde år, kan vi vid varje givet ögonblick se hur många medlemmar vi har. Det finns däremot likheter; de uppskatt-ningar som gjorts av Kinas folkmängd visar på att den inte kommer minska. Det samma har visat sig gäller för oss. I det ögonblick som krönikan skrivs har vi 4381 medlemmar, vil-ket betyder att vi behållit 99 procent av de medlemmar vi hade förra hösten då det var obligatoriskt att vara medlem.

Det finns fler anledningar än någonsin att vara medlem i Lun-daEkonomerna. För de 50 kronor du betalar i medlemsavgift får alla skolans studenter en kvalitetssäkrad utbildningsbevak-ning. Du som medlem får dessutom varje vecka nya chanser att träffa företagsrepresentanter och du kan under terminen delta i våra sociala event. Vi har under denna termin tillfört ännu en medlemsförmån, nämligen att du helt gratis kan ladda ner ex-tentor. Att kunna erbjuda gratis tillgång till de tentor som tidigare såldes på vår expedition anser vi vara en vass medlemsförmån. Detta är en del av det medlemspaket med förmåner inom våra tre områden, utbildning, karriär och socialt. Det är vad vi erbjuder som gör att vi behåller er som medlemmar. Vi ska vara stolta över att ha behållit våra med-lemmar, men vi får inte vara nöjda i och med detta. Det gäller att även framöver leverera det som ni medlemmar efterfrågar. För att göra det måste vi fortsätta utvecklas hela tiden och an-passa organisationen efter de krav som ställs. Vi välkomnar nu er som läser informatik som medlemmar i LundaEkonomer-na. Det är en utveckling som vi givetvis välkomnar, och gör att vi representerar alla institutioner på skolan. För ta tillvara på den verksamhet som tidigare har erbjudits informatikstu-denter satsar vi nu extra och har startat Informatikprojektet för att på ett bra sätt inkludera den verksamheten. En annat nystartat projekt är Masterprojektet, och precis som namnet antyder är det ett projekt inriktat mot de som läser på mas-tersnivå och kommer se till att erbjuda dessa studenter ännu fler aktiviteter.

Det är i synen på marknadsekonomi som skillnaden mellan oss och Kina är som störst. Vi har behållit i princip alla med-lemmar men vi har inte tvingat en enda in i medlemskapet. I ett läge där vi gått från ett obligatoriskt medlemskap till ett frivilligt är det genom att lyssna på våra medlemmar som vi blir bättre. Och vi måste hela tiden bli bättre. Inför varje ter-min kommer vi presentera ett ännu bättre medlemspaket för att möta marknadens krav. Där kan ingen slå oss på fingrarna, inte ens Kina.

Regn är nederbörd som till största del består av vat-ten. Människors attityd till regn skiljer sig åt runt om i världen. I länder och städer så som Sverige och Lund är regn en del av var-dagen och när man pratar om regn är det oftast inte positiva ord. Det är kallt, grått och blött; man fryser och blir förkyld. Trots det kan regn uppfattas som mysigt. Det kanske regnar på oss när vi cyklar upp till EC, men med en kaffe i handen och ett häfte med spännande artiklar sitter vi ganska bra inne i värmen och läser. Vid de tillfällena kanske vi till och med är glada för att regnet smattrar mot taken, så att vi slipper att ha dåligt samvete för att vi sitter inomhus. Men som sagt, atti-tyderna varierar och i varmare länder där regn är mer sällsynt hälsas det med glädje och dans. Vi studenter dansar också, vår som sommar, höst som vinter, i regn och i solsken. Dansandet brukar dock inte vara korrelerat med väderleken. Man skulle kunna säga att dansandet är oberoende av vädret. Emellertid tror jag inte att så är fallet med studierna. Jag tror att vi plug-gar mer när det regnar. Eller så regnar det när vi pluggar. Sen är effektiviteten på lärandet en annan femma.

Att plugga effektivt är inte alltid det lättaste. Om något eller någon är effektiv lyckas den eller det med att, utan att utnyttja stora resurser, nå positiva resultat. En students viktigaste re-surser är, som för många andra, tid och pengar. Har studenten lyckats få fram en sammanfattning på en bok så att läsbördan minskar och det knappa studielånet inte behöver utnyttjas har studenten lyckats med sin resursförbrukning. Trodde studen-ten i varje fall. Ska det vara effektivt bör studenten även få fina betyg; nå goda resultat med låga insatser. Ytterligare en fråga studenten bör ställa sig är också varför hon eller han pluggar. Är det för att ”få det överstökat” eller för att det finns ett intresse?

Ibland är regnet effektivt. Det kan regna mycket, kortvarigt och kraftfullt någon dag i veckan; det kallas för regnskurar. När studenterna på Ekonomihögskolan har tentaperiod är det som en enda lång regnskur. Studenten pluggar mycket och kunskapen flödar; det är effektivt. Förhoppningsvis består kunskapen så som regnet stannar i marken. Men det är inte kul när det bara regnar och regnar. På samma sätt vill inte studenterna bara plugga och plugga. Det blir inte effektivt och det är inte roligt. Bara för att ett intresse finns betyder inte det att man måste vilja läsa sin kurslitteratur som kvälls-litteratur eller att man uppskattar att diskutera samhällsfrågor eller organisationsstrukturer på lunchen. Därför tar vi pauser och helger, engagemang och fester. På samma sätt, kära gub-ben i molnet, hade det varit trevligt om höstregnet hade styrt upp sitt schema – varit effektivt och kommit mer sällan, tack.

Anders Rüdow ForsOrdförande

Emma HeikenstenVice ordförande

O R D F Ö R A N D E / V I C E O R D F Ö R A N D E

barometern– När du är utomlands, vad saknar du mest med Sverige?– Vad tycker du är bäst med vintern?– Vad har du för planer under jullovet?

Anna Anderberg, Pol. Kand, 3:e terminen– Maten, speciellt gravad lax.– Att man kan åka skidor– Jag ska åka hem till Stockholm

Linda Ingolfsdottir, Pol. Kand, 3:e terminen– Maten också, så som köttbullar och potatismos– Det bästa med vintern är att det är mysigt, man kan tända ljus och man kan vara inne utan dåligt samvete– Jag ska åka till Island där en del av släkten finns

Fredrick Bergstrand, Systemvetenskap, 5:e terminen– Kollektivtrafiken, för jag har bott i Kanada och där var det ingen bra kollektivtrafik– Skidåkningen och snön– Att fira jul med familjen och att kunna åka hem

Armela Duzic, Systemvetare, 5:e terminen– Strukturerat samhälle där allt är organiserat– Snön!– Att kunna åka hem till Göteborg

Cecilia Danielsson, Civilekonomprogrammet, 8:e terminen– Kaviar tror jag är bra att ha med sig– Det bästa med vintern är att vara inne och mysa– Nej, inga planer men jag skulle vilja åka till New York

Erik Hedlund, Systemvetenskap, 5:e terminen– Snabbt internet! Finns oftast inte utomlands!– Att det är så ljust på grund av snön– Snön!

STYRELSEN

UTSKOTT OCH PROJEKT

ORDFÖRANDE:

VICE ORDFÖRANDE:

SKATTMÄSTARE:

NÄRINGSLIVSANSVARIG:

INTERNATIONELLT ANSVARIG:

MARKNADSFÖRINGSANSVARIG:

SOCIALT ANSVARIG:

INTERNA RELATIONER:

ALUMNIANSVARIG:

AKTIVITETSPROJEKT:

CASE ACADEMY:

KPMG INTERNATIONAL CASE COMPETITION:

CORPORATE CHALLENGE:

EEE2011:

ETIKGRUPPEN:

INTERNATIONELLA UTSKOTTET:

LUND EUROPEAN BUSINESS TOUR:

LUND INTERNATIONAL WEEK:

MARSKALKERIET:

MASTER PROJECT:

MENTORSKAPSPROJEKTET:

NÅDIGA LUNDTAN:

NOVISCHERIET:

NÄRINGSLIVSUTSKOTTET:

SEXMÄSTERIET:

UTBILDNINGSUTSKOTTET:

VALBEREDNINGEN:

IT-ANSVARIG:

ADRESS:TELEFON:E-POST:HEMSIDA:

ANDERS RÜDOW-FORS, 046-222 00 91, ORDF@LUNDAEKONOMERNA.SE

EMMA HEIKENSTEN, 046-222 00 92, V.ORDF@LUNDAEKONOMERNA.SE

JOSEFINE PERSSON, 046-222 00 93, SKATTM@LUNDAEKONOMERNA.SE

ANNA BLOCK, 046-222 00 94, NARINGSLIV@LUNDAEKONOMERNA.SE

EMMA STAXÄNG, 0737-18 11 33, INTERNATIONELL@LUNDAEKONOMERNA.SE

DAVID GILL, 0706-32 52 82, MARKNADSFORING@LUNDAEKONOMERNA.SE

MATHIAS GRENNARD, 0708-16 14 75, SOCIAL@LUNDAEKONOMERNA.SE

HANNA BERGSTRÖM, 0709-63 26 81, INTREL@LUNDAEKONOMERNA.SE

ELIN PERSSON, 0702-76 86 23, ALUMNI@LUNDAEKONOMERNA.SE

JONAS WENDT, 0733-76 32 92, AKTIVITET@LUNDAEKONOMERNA.SE

CAMILLA WENGHOLM, 0739-59 59 12, CASEACADEMY@LUNDAEKONOMERNA.SE

THERESE JOHANSSON, 0737-05 47 18, CASE@LUNDAEKONOMERNA.SE

JACOB QVARNSTRÖM, 0705-85 04 51, CC@LUNDAEKONOMERNA.SE

ERIC BRANDT, 0704-80 43 02, GENERAL.EEE@LUNDAEKONOMERNA.SE

ELLEN BJÖRK, 0708-30 31 00, ETIK@LUNDAEKONOMERNA.SE

SARA ANDERSSON, 07068-93 27 99, INTU@LUNDAEKONOMERNA.SE

JOSEPH HAJJ, 0736-90 17 88, LEBT@LUNDAEKONOMERNA.SE

MAX WALLIN, 0722-24 64 10, LIW@LUNDAEKONOMERNA.SE

MIKAEL FALK, 0706-72 59 58, MARSKALKERIET@LUNDAEKONOMERNA.SE

RUTGER DE GRAAF, 076-408 80 73, MASTERPROJECT@LUNDAEKONOMERNA.SE

ELISABET KJELLQVIST, 070-527 96 25, MENTORSKAPET@LUNDAEKONOMERNA.SEMATHILDA GRUNDBERG, 073-332 84 83

JONAS KLARIN, 0733-26 28 36, LUNDTAN@LUNDAEKONOMERNA.SEELIN MELIN LUNDSTRÖM, 0704-71 74 06

CAMILLA NORDBERG, 0705-39 29 19, NOVISCHERIET@LUNDAEKONOMERNA.SE

MADELENE BENGTSSON, 0735-11 78 65, NLU@LUNDAEKONOMERNA.SE

MÅNS HAMMARBÄCK, 0708-26 71 49, SEXM@LUNDAEKONOMERNA.SE

SIMON WETTERLING, 0703-61 96 05, UU@LUNDAEKONOMERNA.SE

LINN RANE, 0708-8122 22, VALBEREDNINGEN@LUNDAEKONOMERNA.SE

DANIEL GUNNARSSON, 0702-89 38 05, IT@LUNDAEKONOMERNA.SE

TUNAVÄGEN 37, 223 63 LUND046-222 00 90INFO@LUNDAEKONOMERNA.SEWWW.LUNDAEKONOMERNA.SE

CARIN TYLÉN, 0708-26 71 49

LINNEA ELFSTRÖM, 0704-93 24 62, VICE.UU@LUNDAEKONOMERNA.SE

KONTAKT

This is your opportunity to think big. Really big. The International Student Business Forum is a place where the very best students from around the world come with one ambition: to

become the leaders of the future. Great minds don’t see limits. They see opportunities.

It’s your future, how far will you take it?

Take the next step and apply at www.deloitte.com/sbf

Deloitte International Student Business ForumAthens, Greece, 24 – 28 March 2011

Great minds think a lot

challenge...

we

LOWCOSTBUT NOTAT ANYCOST

wonderful

future

Take everything you’ve learned to a whole new level of doingHow far will that hard-earned piece of paper take you? With opportunities worldwide in product development, IT, distribution, sales, purchasing and much more, you can shape the IKEA career you want in the stages that work best for you. You’ll gain experience working with professionals from a wide range of fields. And work with challenging and diverse assignments in an environment where your ideas will be heard.

IKEA is a home furnishing company that offers well-designed, functional home furnishing products at prices so low that as many people as possible can afford them. You’ll be part of a global family of colleagues that shares an uncommon corporate value - to create a better everyday life for the many people.

You’ve got your degree. If using it to launch a career where you never stop learning sounds good, let’s have a chat.

IKEA.sE/studEnt

+me

© In

ter IKEA S

ystems B

.V. 2009