Planera med miljömål!

en vägvisare

BoverketNaturvårdsverket

”Hållbar utveckling” är ett begrepp som omfattar såväl ekologiska, socia-la och ekonomiska aspekter. Men vad menar vi egentligen – vad innebärdet i praktiken och hur kan vi veta att vi verkligen rör oss i rätt riktning?

Planera med miljömål! en vägvisarebeskriver teori och praktiska försök som visar hur den fysiska planering-en kan bidra till att beslutade miljömål uppnås. Resonemangen, exem-plen och de verktyg som presenteras gäller framför allt den ekologiska,miljömässiga aspekten på en hållbar utveckling.

Boken är en slutrapport från ett idé- och metodutvecklingsprojekt,SAMS – Samhällsplanering med miljömål i Sverige, som drivits avBoverket och Naturvårdsverket i samverkan med flera kommuner ochregionala myndigheter.

Ett nära samarbete mellan miljöexperter och planerare genom hela planeringsprocessen har varit en grundtanke i projektet.

Som komplement till Planera med miljömål! En vägvisare finns Planeramed miljömål! En idékatalog som med konkreta exempel visar hur mankan arbeta med miljömål i planeringen. Här finns också tips på metoderoch verktyg som kan vara användbara. Projektets fallstudier ochtemastudier redovisas även mer utförligt i separata publikationer.

Boverket Naturvårdsverket ISBN: 91-7147-617-2 ISBN: 91-620-5091-5

ISSN: 0282-7298

Planera med m

iljömål!

en vägvisare

Planera med miljömål!

en vägvisareBoverket

Naturvårdsverket

© BOVERKET OCH NATURVÅRDSVERKET 2000

BOKEN KAN BESTÄLLAS FRÅN:

Boverket NaturvårdsverketPublikationsservice KundtjänstBox 534, 371 23 Karlskrona 106 48 StockholmFax 0455-819 27 Tel 08-698 12 00publikationsservice@boverket.se Fax 08-698 15 15www.boverket.se kundtjanst@environ.se

www.miljobokhandeln.comwww.environ.se

Boverket Naturvårdsverket ISBN: 91-7147-617-2 ISBN: 91-620-5091-5

ISSN: 0282-7298

GRAFISK FORM OCH PRODUKTION: AB TypoformOMSLAGSFOTO: Beatrice Lundberg

UPPLAGA: 1500 ex.TRYCK: Lenanders Tryckeri AB, 2000

SÖKORD:

fallstudierfysisk planeringhållbar utvecklingindikatorermiljömålnationella miljökvalitetsmålSAMS-projektetöversiktsplanering

MILJÖMÄRKT

34

1

T R Y C K S A K

145

Förord Allt fler människor i världen är överens om att vimåste uppnå en hållbar utveckling. Det är ett brettbegrepp som omfattar såväl ekologiska som socialaoch ekonomiska aspekter. Men vad menar vi egent-ligen – hur kan det konkretiseras och hur kan viveta att vi verkligen rör oss i rätt riktning? Den härrapporten, som vi kallar Planera med miljömål! Envägvisare, har avgränsats så att den behandlar teori-er och praktiska försök att konkretisera den ekolo-giska, miljömässiga aspekten på en hållbar utveck-ling i översiktlig fysisk planering, främst i kommu-nal översiktsplanering.

Planera med miljömål! En vägvisare är en samman-fattande slutrapport från ett idé- och metodutveck-lingsprojekt som under tre år har drivits avBoverket och Naturvårdsverket i samverkan medflera kommuner och regionala myndigheter.Projektet heter Samhällsplanering med miljömål iSverige (SAMS) och avslutades i september 2000.SAMS har medfinansierats av EU:s miljöfondLIFE och Sida. Fallstudier har genomförts av kom-munerna Burlöv, Helsingborg, Trollhättan, Stock-holm, Borlänge, Falun och Storuman samt avRegionplane- och trafikkontoret i Stockholm medstöd av respektive länsstyrelse i Skåne, VästraGötalands, Stockholms, Dalarnas och Väster-bottens län. Inom ramen för SAMS har studierockså genomförts i samverkan med de sydafrikans-ka kommunerna Port Elizabeth och Kimberley.

En ledstjärna för att arbeta med miljömål i planer-ingen är att sträva efter ett nära samarbete mellanmiljöexperter och planerare i planeringsprocessen.Detta samspel har varit en grundtanke i projektetsorganisation och arbetssätt. I samtliga delstudierhar miljöexperter och planerare samverkat. Även iden styrgrupp som varit formellt ansvarig för pro-jektet har plan- respektive miljösidan varit repre-senterade: från Boverket har Lisbeth Fall och JanGunnarson ingått och från Naturvårdsverket EvaSmith och Marie Larsson. Det gäller också projekt-

ledningen – Katrin Ottosson, Naturvårdsverket ochYlva Rönning, Boverket, har båda varit projektleda-re. Karin Slättberg, Boverket, har varit projekt-sekreterare, liksom först Helena von Knorring ochdärefter Ulrik Westman vid Naturvårdsverket. UlfRanhagen vid SWECO/FFNS har fungerat somprojektets ”huvudkonsult”. Boverkets ”Råd församhällsplanering” har fungerat som diskussions-forum. Många, många fler har deltagit i metodut-vecklingen och vi vill rikta ett varmt tack till alla.En mer fullständig lista över de medverkande i pro-jektet finns i slutet av boken.

Denna rapport sammanfattar sålunda deltagarnasgemensamma arbete i SAMS. Ulf Ranhagen harvarit huvudförfattare och idégivare till flera av figu-rerna i rapporten. Det är de samlade erfarenheternaoch slutsatserna från projektet som presenteras.Som komplement till Planera med miljömål! En väg-visare finns rapporten Planera med miljömål! Enidékatalog där det bland annat finns konkreta exem-pel på hur man kan arbeta med miljömål i plane-ring och tips om metoder och verktyg som kan varaanvändbara. Projektets delstudier redovisas ävenmer utförligt i separata publikationer. En översiktöver samtliga projektrapporter finns i slutet avdenna bok.

Karlskrona och Stockholm

September 2000

Boverket och Naturvårdsverket

3

Sammanfattning

En vägvisare summerar utifrån tema- och fallstudi-er de generella erfarenheter och principiella slut-satser som projektet SAMS, Samhällsplaneringmed miljömål i Sverige, har resulterat i. De speci-ella och praktiska erfarenheterna utifrån varje kom-muns särskilda situation redovisas i En idékatalog.

Nyckelfrågor i projektet har varit att:

• Integrera miljöfrågor i den fysiska översikts-planeringen.

• Mejsla ut planeringens roll i arbetet för enhållbar samhällsutveckling, särskilt ur miljö-perspektivet.

• Stärka samverkan i planeringsprocessen, delsmellan olika professionella kompetenser inomplanering och miljövård, dels mellan experter,beslutsfattare och allmänhet.

Arbetet visar att det inte kan bli fråga om attutveckla endast en planeringsmetodik. Det handlaristället om att ta fram en hel verktygslåda för atthantera hållbarhetsfrågor i fysisk planering. Varjefallstudie har fokuserat på någon form av verktygeller metod (t.ex. ekologiska fotavtryck, framtids-bilder, strategisk miljöbedömning, geografiska in-formationssystem) har därmed kunnat stödja tema-och fördjupningsstudierna med praktiska erfaren-heter.

En vägvisare innehåller fyra huvudavsnitt:

Inledningen redogör för de viktigaste allmännaslutsatserna av projektet:

• De nationella miljökvalitetsmålen ger enutgångspunkt för formuleringen av lokala mil-jömål och indikatorer.

• Vid sidan av miljömål måste även sociala ochsamhällsekonomiska mål beaktas i planeringen.

• Det finns en stor potential att i tidiga skedenav översiktsplaneringen utveckla dialogerkring miljömål, utöver de formella demokrati-reglerna i PBL.

• Klyftor mellan olika aktörer finns, men integ-ration av olika processer och professionellakulturer kan bidra till att överbrygga dem.

• Potentialen för att tillgodose miljömål kan tastillvara på ett bättre sätt i översiktlig planeringbl.a. genom att olika fysiska strukturer analy-seras.

• De använda metoderna har en potential attlyfta planeringen och bidra till att integreramiljöfrågor.

• Visioner, scenarier och framtidsbilder är eninspirationskälla för planerings- och miljö-arbete.

• Metodiken för strategisk miljöbedömning börsärskiljas från projektinriktad miljökonse-kvensbedömning.

• Geografiska informationssystem ger nya möj-ligheter att integrera miljömål i samhällspla-neringen, men kompetens och datafångstmåste förbättras.

• Möjligheter och begränsningar med att använ-da indikatorer i planeringen har klargjorts.

• Det är stimulerande att arbeta med miljömåloch indikatorer i planeringen!

• Frågorna och arbetssätten väcker internatio-nellt intersse.

Del 1 tar upp den fysiska planeringens roll i arbetetför en hållbar samhällsutveckling. Olika fysiskastrukturer diskuteras:

• bebyggelse- och trafikstruktur

• grönstruktur

• vattenförsörjning

• kretsloppet stad-land

Fallstudierna pekar på möjligheter att kreativtutveckla nya och informella sätt att tidigt få in ettbrett spektrum av synpunkter på bl.a. miljöfrågor.Olika kulturer i skilda delar av den kommunalaorganisationen måste fås att samspela.

4

5

Del 2 går igenom olika metoder och verktyg för attbedriva översiktsplanering med miljöfrågor icentrum. Efter en översikt av den verktygslåda sompresenteras närmare i En idékatalog ges en fördju-pad presentation av grundläggande metoder för attkonkretisera mål och behandla information och vär-deringar i planeringsprocessen:

• Visioner, scenarier och framtidsbilder, backcas-ting som alternativ till forecasting.

• Strategisk miljöbedömning, som bör ”integre-ras med integritet” i planeringen.

• Geografiska informationssystem som en nöd-vändighet för att hantera stora mängder läges-bestämda data och en möjlighet att visualiseraåsikter, förslag och effekter.

• Indikatorer, där begreppen planindikator ochfältindikator kopplas till backcasting respekti-ve feedback (uppföljning).

Viktiga kriterier för att planindikatorer ska vara verkningsfulla verktyg i planeringen är:

• Framtidskriteriet – indikatorn ska på ett rim-ligt sätt kunna utläsas ur planalternativ somvisar idéer eller antaganden om framtida fysiskstruktur.

• Rumslighetskriteriet – indikatorn ska kunnauttryckas i rumsliga termer och relateras till enframtidsbild.

• Riktningskriteriet – indikatorn ska kunna visapå de förändringar som planalternativ innebär iförhållande till nuet och helst även en histo-risk situation. Dåtida, nutida och framtida för-hållanden ska kunna uttryckas i samma mått.

• Målkriteriet – de planegenskaper som indika-torn uttrycker ska på ett trovärdigt sätt kunnarelateras till miljömål eller andra mål.

Del 3 tecknar en planeringsteoretisk bakgrund tillSAMS-projektet som en kombination av tankar frånolika planeringsskolor, t.ex. strategisk, kommunika-tiv och generativ planeringsteori. Behov av fortsattforskning och praktisk utveckling bedöms föreliggai följande frågor:

• Samspel mellan nationella, regionala och lokalamiljömål.

• Planerings- och miljödialoger och samarbetemellan olika typer av aktörer.

• Den fysiska strukturens roll i förhållande tillandra styrmedel.

• Vidareutveckling i praktiska tillämpningarframtagna metodansatser, uppslag och använd-ning av verktyg.

• Strategiska konsekvensbedömningar.

• Indikatorer i geografiska informationssystem.

• Indikatorsystem för jämförelser mellan kom-muner och regioner.

6

7

Innehåll

Förord 3Sammanfattning 4

SAMS – Samhällsplanering med miljömål i Sverige 8

Fallstudier i kommuner och regioner 9

Tre teman i SAMS 9

Övergripande syfte och motiv 10Bakgrund 11Resultat – slutsatser 11

Del 1Hållbar utveckling och fysisk planering 16

Hållbar utveckling och miljömål 16Miljömål förankrade i begreppet hållbar utveckling 18

Hållbar utveckling och miljömål i fall-studierna – utgångspunkter och resultat 20

Hur kan fysisk planering bidra till en hållbar utveckling? 29

Miljömål och fysiska strukturer 29Bebyggelse och infrastruktur 31

Översiktsplaneringens roll för att tillgodose miljömål 43

Del 2Metoder och verktyg för översiktsplanering med miljöfrågor i centrum 52

Verktygslådan 52Visioner, scenarier och framtids-bilder – en inspirationskälla 55SMB – en metod att tidigt integrera miljöaspekter i planeringen 60GIS – geografiska informationssystem 67

Indikatorer – ett verktyg med många möjligheter och en del fallgropar 72

Del 3SAMS – Bakgrund och genomförandeett utvecklingsprojekt i skärningsfältet

mellan teori och praktik 82

Några planeringsteorier 83Referensram för metodutvecklingen 85

Kort om SAMS-projektet – delstudier, organisation och finansiering 88

Delstudier 88Organisation 89Finansiering 92Rapporter 93

SAMS – Samhällsplanering med miljömål i Sverige

Kan samhällsplanering och miljöhänsyn dra åt sammahåll? SAMS-projektet har syftat till att utveckla meto-der för att ta hänsyn till miljömål i samhällsplanering-en, med tonvikt på den kommunala översiktsplane-ringen. Genom fallstudier och konkreta exempel harprojektet visat hur den fysiska planeringen kan bidratill att nå beslutade miljömål och formulera lokala målför hållbar samhällsutveckling från miljösynpunkt.Grundtanken om ett kontinuerligt samarbete mellanmiljövårdsexpertis och planerare genom hela plane-ringsprocessen har format arbetsorganisation ocharbetssätt på såväl central och regional som lokal nivå.

8

Fallstudier i kommuner och regioner

SAMS har bedrivit åtta fallstudier runt om iSverige. Gemensamt för alla är att metodutveck-lingen har kopplats till pågående planarbete. Här ärde medverkande kommunerna och deras nyckel-frågor:

• Burlöv: En god livsmiljö genom minskad miljöpå-verkan från trafiken.

• Helsingborg: Förbättrade villkor för cykel- ochkollektivtrafik för att motverka bilismens miljöpå-verkan.

• Trollhättan: Lokal anpassning av det nationellamiljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

• Stockholm: Biologisk mångfald i Nationalstads-parken.

• Stockholm: Bedömning av miljökonsekvenser vidfördjupning av översiktsplanen.

• Falun+Borlänge: Planeringsanpassade miljömåloch indikatorer för jord- och skogsbruk.

• Storuman: Scenarier för hållbar utveckling i enmycket glest bebyggd kommun.

Den regionala planeringsnivån representeras av:

• Regionplane- och trafikkontoret i Stock-holms län: Strategisk miljöbedömning i regionpla-nering.

Inom ramen för SAMS har även studier utförts isamarbete med planerare och miljövårdare i tvåsydafrikanska kommuner, Port Elizabeth och Kim-berley.

9

Tre teman i SAMSSom komplement till fallstudierna har särskilt vik-tiga frågeställningar studerats i tre temastudier:

Miljömål och fysiska strukturer

Temastudien behandlar hur miljömål och indikato-rer kan användas i den fysiska planeringen medsärskild inriktning på hur olika fysiska strukturersvarar mot målen.

I anslutning till denna temastudie har två fördjup-ningar genomförts. Den ena handlar om strategierför långsiktigt hållbar vattenförsörjning och denandra behandlar sambandet stad-land med fokus påmiljövänlig energiförsörjning.

Strategisk miljöbedömning (SMB)

Temastudien behandlar användningen av miljömåloch indikatorer i SMB i fysisk planering, främstkommunal översiktsplanering och regional fysiskplanering.

Geografiska informationssystem (GIS)

Temastudien behandlar hur GIS som analysverk-tyg kan användas för att bättre åskådliggöra ochhantera planeringsanpassade miljömål och indika-torer i fysisk planering.

En fördjupningsstudie om GIS-baserade kartorsom verktyg för att förbättra diskussioner och sam-råd i planeringen har genomförts inom temastudien.

Resultaten från SAMS redovisas i de sammanfat-tande rapporterna Planera med miljömål! En väg-visare och Planera med miljömål! En idékatalogsamt i slutrapporter från respektive fall-, tema-och fördjupningsstudie. Dessutom har någraytterligare exempel på hållbarhetsfrågornasbehandling i kommunala översiktsplaner analy-serats i en särskild delstudie samt resultatet avett antal expertuppdrag publicerats. Referatfinns på de sista sidorna i En vägvisare.

Övergripande syfte och motiv

Syftet med projektet har varit att utveckla metoderför att tydligare integrera miljöfrågor i samhällspla-neringen – särskilt i kommunal översiktsplanering.Syftet är också att tydligt ringa in på vilket sättfysisk planering kan vara ett viktigt instrument iarbetet med att uppnå miljömål samt att stärka dia-logen mellan olika aktörer som deltar i planeringen.Förhoppningen är att de metoder och verktyg somutvecklats och prövats ska kunna fungera somhjälpmedel i kommunernas planeringsarbete.

Det finns åtminstone tre viktiga motiv för att ipraktisk planering, forskning och utveckling arbetamed frågor om miljömål och indikatorer i fysisk pla-nering:

1. Det finns kunskap, delvis djup och omfat-tande, inom olika miljösektorer. Men dennakunskap är inte på ett enkelt sätt tillgängligsom underlag för fysisk planering.

Kunskaper och erfarenheter utgår ofta frånenstaka aspekter och är formulerade på ett olik-artat, specialiserat sätt för skilda miljöfaktorer.Intressanta resultat från grundforskning når inteut till planerarna på grund av att resultaten inte

10

Figur 1. Det är ”svårt att se skogen för alla träd”. Så är det också när expertkunskap ska görasanvändbar som underlag för fysisk planering. Foto: P O Eriksson, Naturfotograferna.

11

är formulerade på ett anpassat sätt. Av dessaskäl krävs det en översättning av miljömål tillett språk som gör att målen kan hanteras ochtillgodoses i den fysiska planeringen. Ett red-skap som prövats är olika typer av indikatorersom är användbara i den fysiska planeringen.

2. Det saknas i vissa avseenden bra, praktisktanvändbar metodik för att integrera miljöfrå-gorna i den strategiska fysiska planeringen.

De lagstadgade kraven på att i förväg bedömamiljökonsekvenser har både i Sverige ochutomlands i första hand gällt enskilda projekt.MKB (miljökonsekvensbedömning) på pro-jektnivå innebär en segmentering av helheten,dvs. den samlade påverkan kan inte analyseras(Sadler & Verheem 1996 och Asplund &Rydevik 1996). Utvecklingen går nu från enutveckling av projekt-MKB mot analyser avmiljökonsekvenser på nivåer där mer strate-giska beslut kan tas, s.k. SEA, StrategicEnvironmental Assessment (Sadler &Verheem 1996). För att förbättra den fysiskaplaneringens möjligheter att ta tillvara olikamiljömål är det angeläget att koppla ihoputvecklingen av indikatorer med vidareut-vecklingen av SEA-konceptet. SEA brukaröversättas till SMB som står för strategiskamiljöbedömningar.

3. Det är svårt att i fysisk planering hanterastora informationsmängder och att visualise-ra informationen på ett åskådligt sätt.

Olika typer av manuella metoder för att tafram förutsättningsanalyser och alternativdominerar fortfarande. Dessa kan vara flexiblaoch praktiska (t.ex. skissmetodik för att snabbtgenerera många alternativ) men blir lätt tidsö-dande och trubbiga om de också geografisktska åskådliggöra statistiska uppgifter. För atteffektivisera planeringen har avancerade dator-verktyg, däribland GIS (geografiska informa-tionssystem) fått en allt bredare användning.GIS är ett datorbaserat hjälpmedel för attsamla in, lagra, bearbeta, analysera och presen-tera geografiska data från en eller flera databa-ser. Det är angeläget att utveckla GIS-verktygså att miljöfrågorna lättare kan integreras i allaskeden av planeringsprocessen.

BakgrundBoverket och Naturvårdsverket har i samverkanmed flera svenska kommuner, länsstyrelser, andraregionala myndigheter och ett par sydafrikanskakommuner genomfört ett arbete som syftar till attutveckla metoder för att bättre integrera miljöfrågori den fysiska planeringen. Detta projekt, Samhälls-planering med miljömål i Sverige (SAMS), harmedfinansierats av EU:s miljöfond LIFE och Sida.Projektet är treårigt och har genomförts under peri-oden oktober 1997–september 2000.

Arbetet har sin bakgrund i ett tidigare redovisatregeringsuppdrag till Boverket och Naturvårds-verket. Verken fick i uppdrag att för samhällspla-neringen utveckla dels metoder som bidrar till attde nationella miljömålen uppnås, dels indikatorerför uppföljning av dessa mål. En ansats till en sådanmetodik utarbetades (Ranhagen 1997a). Den byg-ger på att miljömål kan formuleras på ett sätt somgör dem hanterbara i fysisk planering, samt att indi-katorer utvecklas som visar om planeringen ellerden faktiska utvecklingen går i rätt riktning i förhål-lande till dessa mål. Konceptet var teoretiskt ochbehövde testas och vidareutvecklas i praktiskt pla-neringsarbete. Detta är av internationellt intresse.

Resultat – slutsatser Utifrån det samlade materialet – i form av fallstudi-er, temastudier, fördjupningsstudier och expertrap-porter – har vi kommit fram till följande slutsatser:

De nationella miljökvalitetsmålen ger en ut-gångspunkt för formuleringen av lokala miljömåloch indikatorer.

Fall- och temastudierna och exempelsamlingenuppvisar en rik provkarta på hur miljömål kan for-muleras och behandlas i översiktlig planering. Ävenom inte alla kommuner utgått från de nationellamiljömålen i sitt arbete så har dessa varit till hjälpnär kommunen utarbetat lokala miljömål.

Några fallstudier illustrerar hur man kan arbetabrett med många miljömål och formulera indikato-rer utifrån dessa. Andra fallstudier exemplifierarhur ett nationellt miljömål kan fungera som en bas

för ett fördjupat utvecklingsarbete där mål ochindikatorer preciseras.

Flertalet miljöfrågor behöver lyftas upp på denregionala nivån för att kunna belysas allsidigt. Detgäller inte minst de frågor som rör samspelet stad-land. Den rådande bristen på planeringsunderlagpå den regionala nivån respektive för ekosystemsom har en annan utbredning än kommunens admi-nistrativa område försämrar förutsättningarna för engod behandling i översiktsplanen.

Vid sidan av miljömål måste även sociala ochekonomiska mål beaktas i planeringen.

Fokusering på miljömål kan hämma integrationenav sociala och ekonomiska mål. När miljömålenbehandlas integrerat med ekonomiska och socialamål ökar möjligheterna att belysa konflikter ochsamverkan mellan dessa. Svårigheten att tydligtidentifiera målkonflikter ligger ofta i att de olikamålen formuleras utifrån olika referensramar ochmed olika mått.

Arbetet i SAMS-projektet har haft fokus på mil-jöfrågor, men i de bredare fallstudierna, som över-siktligt berör många miljöaspekter, förs också reso-nemang om kopplingar till sociala och ekonomiskamål och aspekter.

Några relevanta mål i skärningsfältet mellan socia-la, ekonomiska och ekologiska mål har kunnatidentifieras i kommuner som tas upp i rapportenÖversiktsplanering för hållbar utveckling, nämligenKungälv, Sala och Vallentuna.

Det finns en stor potential att i tidiga skeden avöversiktsplaneprocessen utveckla dialoger ommiljömål i planeringen utöver de formella demo-kratireglerna i PBL.

Dessa bidrar till att ta fram lokala målformuleringaroch indikatorer i ett växelspel med planeringsun-derlag, framtidsbilder och konsekvensbedömningar.

Rundabordssamtal kring miljömål, framtidsbilderoch konsekvensbedömningar kan ge nya impulser iarbetet med att utveckla formerna för översiktspla-nering och miljöprogram, t.ex. i ett samarbete mel-lan politiker, planerare, miljövårdare och andraexpertgrupper.

I enlighet med PBL är samråd och dialog med olikaparter en naturlig del i planeringsprocessen. Resul-tatet av dialog i tidiga skeenden av översiktsplane-

processen är en viktig grund för det fortsatta arbe-tet. Men det är svårt att skapa tillräcklig kontinui-tet i de processer som sätts igång och att få med-borgarna engagerade i dessa. Många människor harinte tid att medverka kontinuerligt i olika planer-ingsprocesser. Det är viktigt att lägga ner arbete påatt göra processerna så intresseväckande att med-borgarna känner tillräckligt engagemang för att varamed under hela processen.

Klyftor mellan olika aktörer finns men integra-tion av olika processer och professionella kultu-rer kan bidra till att överbrygga dem.

Olika grupper har olika språk och referensramar: iförsta hand planerare och miljövårdare men ävenföreträdare för de sociala förvaltningarna, teoretikeroch praktiker, politiker, experter och medborgare.Strävan till konsensus kan ibland innebära att mananvänder sig av en retorik som snarare döljer änöverbryggar skilda synsätt.

I SAMS har planerare och miljövårdare respektiveforskare och praktiker samarbetat under alla faserav utvecklingsarbetet med utgångspunkt i engemensam referensram. Därigenom har sådanaklyftor kunnat övervinnas och nya tillämpningarvuxit fram.

Kommuner med helt olika förutsättningar ifrågaom storlek, läge och resurser har också kunnatutbyta erfarenheter och kunskaper. Det har funge-rat som en stimulerande jämförelse, i översiktligplanering med miljöförtecken.

Potentialen för att tillgodose miljömål kan tastillvara på ett bättre sätt i översiktlig planeringgenom att olika fysiska strukturer analyseras.

Sambanden mellan fysisk-rumslig struktur och mil-jömål är komplexa och mångtydiga. Empiriskaundersökningar från olika ortstyper visar dock attbebyggelsens täthet har störst betydelse för trans-portarbetets omfattning och energianvändningen.

Simuleringar av effekter av framtida strukturertyder på att flerkärnig struktur har miljöfördelar iförhållande till enkärnig respektive spridd strukturåtminstone i storstäderna. I ett regionalt perspektivger s.k. decentraliserad koncentration förutsätt-ningar för lägre energianvändning än ett mönsterdär en enda större stad dominerar. Det finns ocksåstudier som tyder på att strukturer där bostäder,

12

13

arbetsplatser och servicefunktioner integreras ochges god kollektivtrafik är gynnsamma ur energisyn-punkt, men ger också sociala fördelar.

Samtidigt kan konstateras att en alltför långt drivenintegration kan medföra hälsorisker genom för storexponering för buller och luftföroreningar.

Återbruk av mark och lokaler som tidigare använtsför t.ex. industriändamål för nya funktioner – boen-de, kultur och fritid – är ett medel för att reduceratransportarbete men också för att driva fram åtgär-der för att minska markföroreningar. Det har fåttallt större betydelse i planeringen för att minskaden fragmentering av grönstrukturen som byggan-de på jungfrulig mark kan innebära.

De använda metoderna har en potential att lyftaplaneringen och bidra till att integrera miljöfrå-gor.

Det finns inte någon metod som är användbar i allaplaneringssituationer. Istället gäller det att väljaverktyg och metodik efter de lokala planerings- ochmiljöförutsättningarna. Det finns metoder ochverktyg som har utvecklats på ett mer teoretisktplan och därför inte tidigare använts i praktisk pla-nering. Verktygens uppgift och möjligheterbeskrivs i En idékatalog.

I ett cykliskt och dynamiskt arbetssätt arbetar mani ett växelspel mellan mål, planeringsunderlag,framtidsbilder och konsekvensbedömningar.Därigenom kan långsiktigt viktiga miljöfrågor iden-tifieras tidigt eftersom framtidsbilder användsredan i ett första planeringsvarv.

Visioner, scenarier och framtidsbilder är eninspirationskälla för planerings- och miljöarbete.

Sådant arbete breddar den lokala diskussionen ochsätter in den i ett långt tidsperspektiv. De två fram-tidsbilderna Vägvinnaren och Stigfinnaren i Sverigeår 2021 liksom Sverige 2009 – förslag till vision kaninspirera till att skapa lokala framtidsbilder ochvisioner. Genom att belysa olika utvecklingsrikt-ningar för regionen och kommunen kan väsentliganyckelfrågor och miljöfrågor fokuseras. Samtidigtsom det är krävande att arbeta med långsiktiga sce-narier och framtidsbilder så finns det ett stort peda-gogiskt värde i att visa på alternativa framtidautvecklingsmöjligheter.

Metodiken för strategisk miljöbedömning (SMB)bör särskiljas från projektinriktad miljökonse-kvensbedömning.

SMB kan bidra till att identifiera strategiska vägvaloch målkonflikter samt underlätta jämförelser mel-lan alternativ med utgångspunkt från prioriterademiljömål och indikatorer.

SMB har visat sig kunna fånga in miljökonsekven-ser i ett långt tidsperspektiv med stor bredd, menkan inte gå så djupt i varje fråga. Tillämpningen avSAMS-metodiken i fallstudierna ger en grund attstå på bl.a. när det gäller att välja ansats för att inte-grera miljöbedömningen med integritet i planer-ingsprocessen. Metodiken bidrar också med idéerom hur SMB-processen i sig kan formas och hurolika aktörer kan involveras.

Geografiska informationssystem ger nya möjlig-heter att integrera miljömål i samhällsplanering-en men kompetens och datafångst måste för-bättras.

Geografiska informationssystem (GIS) har enpotential för interaktiv planering. De kan bli ettkraftfullare verktyg för att förstärka den översiktli-ga planeringen inte minst när det gäller miljöfrågor.Kon-sekvenser av olika planeringsalternativ ifrågaom tillgänglighet, fragmentering, barriäreffektermed flera indikatorer kan tydliggöras på ett sättsom inte är möjligt på manuell väg.

Med pedagogiska kartillustrationer kan komplexasamband illustreras.

Ett stort antal indikatorer kan hanteras med relativtsmå insatser och uppdateringar kan kostnadseffek-tiviseras. Samtidigt kan man konstatera att tillgång-en på indata (inklusive attributdata) för fysisk pla-nering och miljöarbete ofta är bristfällig, och detkan komma att krävas stora satsningar, inte minstekonomiskt, för att skapa informationsstrukturersom kan fungera i ett samspel mellan planeringssi-dan och miljösidan. Även pedagogiken när det gäl-ler att presentera bilder, text och tal behöver ut-vecklas för att GIS ska kunna stödja dialogen medmedborgarna i planeringen.

Möjligheter och begränsningar med att användaindikatorer i planeringen har klargjorts.

Det råder osäkerhet kring nyttan av att ta fram ochanvända kvantitativt mätbara indikatorer i planer-

14

ing. Däremot verkar det råda större enighet om attdet är värdefullt att använda indikatorer för upp-följning – och övervakning – av miljön.

Denna tveksamhet kan bero på att översiktlig pla-nering är inriktad på att skapa dialoger i processerdär ett brett spektrum av frågor diskuteras i ettframtidsperspektiv för att mynna i ett politisktbeslut. Dessa processer är i huvudsak inriktade påkvalitativ information och man är sällan betjänt avatt kvantifiera annat än ett begränsat urval av fak-torer. En checklista med både kvantitativa och kva-litativa indikatorer kan användas som ett stöd iöversiktlig planering.

Planindikatorer kan:

• Stimulera dialogen kring miljömål och fysiskastrukturer i planeringen.

• Fungera som väckarklocka genom att signaleraom miljöproblem som kan påverkas av fysiskplanering. Ett exempel är indikatorer som for-muleras med hjälp av ekologiska fotavtryck.

• Skärpa jämförelsen mellan alternativ medhjälp av SMB.

• Underlätta uppföljningen av ett miljömålsgenomslag i planering.

Fel använda planindikatorer kan dock innebäraatt:

• Reell komplexitet ersätts av skenbar förenk-ling.

• Kvantifierbara mått ersätter mer relevanta,kvalitativa faktorer.

Figur 2. Våra erfarenheter visar att det går bra att arbetamed miljömål och indikatorer i planeringen såväl i Sverige ...Foto: Peter Ahlén resp Kjell-Arne Larsson.

Figur 3. ... som i andra länder, t.ex.Sydafrika. Trots att förutsättningar-na är olika. Foto: Katrin Ottosson.

15

• Förhastade slutsatser dras om orsaker ocheffekter respektive konsekvenser.

• Indikatorer blir normer istället för verktyg.

Det är stimulerande att arbeta med miljömål ochindikatorer i planeringen!

Genom att arbeta systematiskt med miljömål ochindikatorer med hjälp av en bred uppsättning avverktyg, metoder och processer kan planeringensformer förnyas. Fallstudierna visar på ett stort enga-gemang och en imponerande kreativitet frånmånga aktörer för att utveckla den fysiska planer-ingen och göra den mer slagkraftig i arbetet för enhållbar utveckling.

Frågorna och arbetssätten väcker internationelltintresse.

Det är relevant att arbeta med miljömål och indika-torer i planeringen i de flesta länder oavsett planer-ingssystem. Erfarenheter från studierna i Sydafrikasamt diskussionerna vid det internationella semina-riet som hölls inom ramen för SAMS visar att fråge-ställningarna om miljömål och indikatorer i planer-ingen går att utveckla och väcker intresse i mångaländer. Det visade sig också i fallstudierna iKimberley och Port Elizabeth att arbetssättet lättkan anpassas till andra planeringsmiljöer än densvenska. I främst Kimberley kom arbetet med mil-jömål och indikatorer långt. Man försökte där ocksåarbeta enligt samma arbetsgång med sociala ochekonomiska mål och indikatorer. Mer om studiernai Sydafrika finns att lära i rapporten Final Report –Environmental Objectives and Indicators in SpatialPlanning and SEA, Kimberley and Port Elisabeth.

16

Del 1Hållbar utveckling och fysisk planering

Hållbar utveckling och miljömål

Begreppet hållbar utveckling fick internationellgenomslagskraft tack vare Brundtlandkommissionensrapport Our Common Future. Den definierar hållbarutveckling som ”en utveckling som uppfyller dagensbehov utan att äventyra kommande generationersmöjligheter att tillgodose sina behov” (framtidsprinci-pen). Kommissionen framhåller vidare att ”särskilt degrundläggande behoven hos världens fattiga ska geshögsta prioritet” samt att ”teknologinivå och samhälls-organisation utgör begränsningar av miljöns möjlighe-ter för att tillfredsställa nuvarande och kommandebehov”.

17

Formuleringarna på föregående sida har vidareut-vecklats och 1991 lanserade World ConservationUnion, FN:s miljöprogram och Världsnaturfondenföljande definition: ”En hållbar utveckling innebäratt förbättra livskvaliteten samtidigt som man leverinom ramen för de omgivande ekosystemens bär-förmåga”.

Begreppet har fått allt större genomslagskraft inteminst genom FN-konferensen om miljö och ut-veckling i Rio 1992 då Agenda 21 lanserades, ochHabitat II-konferensen i Istanbul 1996. Efterhandhar en ekologisk, en ekonomisk och en socialdimension utvecklats. Det innebär att skyddet avresurser och människors rätt till delaktighet ochinflytande hänger nära samman och är beroende avvarandra. Ett systemperspektiv på hållbar utveck-ling innebär att ekologiska, sociala och ekonomiskamål samspelar inom ramen för naturlagarna. ISAMS-projektet har vi valt att lyfta fram den

fysiskt-rumsliga dimensionen som en ram kringolika aktiviteter och verksamheter, se figur 4.

Figur 4 uttrycker egentligen ett idealtillstånd sominnebär att de olika målen kan balanseras i förhål-lande till varandra i t.ex. en planeringssituation. Enav Brundtlandrapportens hörnstenar är också tan-ken att ekonomisk tillväxt går att förena med lös-ningen av miljöproblemen (Emmelin 2000).Ekonomisk tillväxt ses till och med som nödvändigför att lösa de långsiktiga resurs- och miljöproble-men på ett sätt som är förenligt med global rättvisa.Det hävdas gärna att Brundtlandrapporten ochbegreppet bärkraftig utveckling löst motsättningenmellan ekonomi och ekologi. Med detta perspektivbetraktas hållbar utveckling som ett entydigtbegrepp, liksom de tre delbegreppen.

Men hållbarhet är inte ett entydigt vetenskapligteller absolut begrepp. Det kan istället ses som ensammanvägning av olika intressen inom mer eller

Figur 4. Hållbar utveckling uppnås genom samspel mellan ekologiska,sociala och ekonomiska aspekter inom en fysiskt-rumslig ram. Över-lappningen mellan cirklarna representerar mål som rymmer alla fyradimensionerna. Att uppnå enbart miljömål respektive enbart ekono-miska och sociala mål kan innebära att övriga mål åsidosätts. Dettadilemma exemplifieras i texten.

ekonomiska sociala

ekologiska

fysiskt-rumsliga aspekter

mindre väl definierade ramar. Det finns ett utrym-me för maktkamper och förhandling om olikaavvägningar mellan ekologiska, ekonomiska ochsociala krav. Det finns många exempel på konflik-ter och motsättningar mellan de olika områdena,liksom mellan olika delområden.

Den successiva utvecklingen av naturvårdslagstift-ningen innebär t.ex. att vissa skyddsmotiv ellerhushållning med resurser får dominera på bekost-nad av individers eller gruppers ekonomiska ochsociala möjligheter. En konflikt med motsatta för-tecken kan illustreras med diskussionen om attsläppa strandskyddet för att t.ex. öka konkurrens-kraften hos regioner genom att kunna öka turismeneller skapa attraktivt boende för eftertraktade ent-reprenörer i den nya ekonomin. Man kan ocksålyfta fram den debatt som förs i många fjällområdenom möjligheterna att förena en från ekonomisk ochäven social synpunkt gynnsam utveckling av turis-men med ekologisk och miljömässig hållbarhet.

Ekologisk hållbarhet ses ofta som svår att förenamed social/ekonomisk utveckling, åtminstone i detkorta perspektivet. Genom att miljömålen har ham-nat i fokus under senare år har diskussionen om hurdessa ska sammanvägas med sociala och ekonomis-ka mål blivit eftersatt. För att helhetsperspektivetska få genomslag och ekologiskt hållbar utvecklingses som något positivt behöver man finna ettgemensamt språk eller en referensram som under-lättar resonemang om konflikter och synergier mel-lan målen. Kanske indikatorer kan vara ett redskapsom underlättar brobyggandet mellan planerare,miljövårdare, socialvårdare och ekonomer?

Det är viktigt att vara medveten om denna proble-matik när man i ett projekt fokuserar på ett av håll-barhetsområdena. Även om SAMS-projektet harsin tyngdpunkt i den ekologiska sfären så görsutblickar och kopplingar till de andra områdena.RTK:s fallstudie i Stockholmsregionen har t.ex.inlett ett försök att ringa in både konflikter ochsynergier mellan ekologiska, ekonomiska och soci-ala aspekter.

Professor Olof Eriksson visar i sin bok Omvändavärlden (2000) hur ekologisk hållbarhet kan blinyckeln till såväl välstånd som rättvisa. Han menaratt företag med sund kapitalistisk strategi kan tjänapå en grönare linje. Konsumenternas krav på miljö-anpassade varor har satt press på företagen och den

gröna marknaden förväntas växa. En industri somhåller på att ekologiseras är bilindustrin. Satsningarsker på bränslesnåla bilar, men också på olikahybridbilar som kombinerar bensin- och elmotorer.Det kanske mest uppseendeväckande är satsning-en på en helt ny drivkälla för personbilar, nämligenbränslecellen. Den gör el av t.ex. vätgas i en kemiskprocess med enbart vattenånga som restprodukt. Isamhällsplaneringen behöver denna typ av tekniskagenombrott ställas i relation till sociala, ekonomiska,ekologiska och fysiskt-rumsliga faktorer.

Miljömål förankrade i begreppet

hållbar utveckling I miljöbalkens portalparagraf (MB 1:1) sägs att”bestämmelserna i denna balk syftar till att främjaen hållbar utveckling som innebär att nuvarandeoch kommande generationer tillförsäkras en hälso-sam och god miljö. En sådan utveckling bygger påinsikten att naturen har ett skyddsvärde och attmänniskans rätt att förändra och bruka naturen ärförenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl”.

Enligt tankarna i förarbetena till lagen ska miljö-målen ge ledning för vad begreppet ”hållbarhet”innebär när det gäller ekologisk utveckling. I pro-position 1997/98:45 anges t.ex. ”Av riksdagen fast-ställda miljömål ger ledning vid tillämpningen avbalken avseende bedömningen av vad en hållbarutveckling innebär. Sådana miljömål kan avse mil-jökvalitet och kan då ses som en precisering av mil-jöbalkens mål i ett visst avseende.”

Riksdagen beslutade i april 1999 att fastställa ettövergripande mål för miljöarbetet fram till år 2020,generationsmålet. Det innebär att vi till nästa gene-ration ska kunna lämna över ett samhälle där destora miljöproblemen är lösta. I samband med dettabeslut antogs 15 nya miljökvalitetsmål och en nyansvarsfördelning på central och regional nivå förmiljöarbetet utifrån regeringens proposition1997/98:145. Miljökvalitetsmålen ska vara vägle-dande för samhällsplaneringen och tillämpningenav miljöbalken. De ger också utgångspunkter förutformning av sektorsmål och miljöledningssystemsom växer fram i olika delar av samhället.

18

19

Genom SAMS-projektets samverkan mellanNaturvårdsverket och Boverket har en dialogutvecklats i riktning mot en nyanserad syn på hurmål kan formuleras och tolkas i konkreta plane-ringssituationer i kommuner över hela landet.Under projektets första år fanns inte de 15 nya for-mellt antagna nationella miljökvalitetsmålen. Meneftersom målarbetet började långt innan förslagenantogs av riksdagen har SAMS delstudier ändå hun-nit grundas på de nationella målen – i samspel medregionala och lokala mål.

Länsstyrelserna har det övergripande ansvaret fören regional anpassning av de nationella miljömålen.Kommunerna har det övergripande ansvaret förlokala anpassningar av både nationella och regiona-la mål. Målområden som biologisk mångfald ochkulturmiljö har oftast en så genuin lokal anknyt-ning att de är svåra att precisera nationellt. Det kani vissa fall vara lättare att ange mål som rör risker,utsläpp, luftkvalitet och buller på nationell nivå.Det är viktigt att föra en levande debatt om bådefaror och möjligheter med en alltför hård detaljstyr-ning via mål och normer.

Figur 5. De 15 nationella miljökvalitetsmålen ska utgöra enutgångspunkt för regional och lokal anpassning som är ända-målsenlig bl.a. för kommunernas översiktsplanering.

1. Frisk luft

2. Grundvatten av god kvalitet

3. Levande sjöar ochvattendrag

4. Myllrande våtmarker

5. Hav i balans samt levandekust och skärgård

6. Ingen övergödning

7. Bara naturlig försurning

10. Storslagen fjällmiljö

11. God bebyggd miljö

12. Giftfri miljö

13. Säker strålmiljö

14. Skyddande ozonskikt

15. Begränsad klimatpåverkan

8. Levande skogar

9. Ett rikt odlingslandskap

Hållbar utveckling och miljömål i fallstudierna –

utgångspunkter och resultatFallstudierna uppvisar en provkarta på hur de 15nationella miljömålen kan fungera som utgångs-punkt för en lokal diskussion och formulering avmiljömål i samhällsplaneringen med både breddoch djup. Ett grovt försök att visa med vilken tyngdolika mål har hanterats i studierna illustreras i figur6. Nedan kommenteras miljömålens roll i fallstudi-erna. En mer konkret belysning av dessa ges i Enidékatalog, del 2. Indikatorer är ett verktyg för attbl.a. följa upp mål och behandlas djupare i ettsärskilt kapitel, se sid 72.

I fallstudien i Stockholmsregionen (Regionplane-och trafikkontoret, RTK) att utifrån regionens mil-jövärden och miljöproblem väljs strategiska frågoroch indikatorer. Tio strategiska frågor relateras tillfyra områden avseende miljö i regionplaneringen,se En idékatalog. En kartläggning har gjorts av vilkaav de femton nationella miljökvalitetsmålen och deregionala miljömålen som kan kopplas till de tiostrategiska frågorna.

Inom ramen för SMB-arbetet har också tre priorite-rade, planeringsrelevanta aspekter på regional nivåidentifierats:

• Bevara och utveckla regionens grönstruktur.

• Minska och energieffektivisera transporterna iregionen.

• Minska energianvändningen och miljöanpassaenergisystemen.

20

frisk

luft

fallstudier

grundvatt

en av god kvali

tet

levande sjö

ar och

vattendrag

myllrande våtm

arker

ingen övergödning

bara natu

rlig fö

rsurn

ing

levande sk

ogar

ett rikt o

dlingsla

ndskap

storsl

agen fjä

llmiljö

god bebyggd miljö

giftfri m

iljö

säker s

trålm

iljö

skyddan

de ozonsk

ikt

begränsa

d klimatp

åverkan

viss tyngd

stor tyngd

Burlöv

Falun/Borlänge

Helsingborg

RTK

Stockholm-NSP

Stockholm-SMB

Storuman

Trollhättan

hav i b

alans o

ch

levande kust

och sk

ärgård

nationella miljömål (regionala och lokala)

Figur 6. Grov översikt med vilken tyngd olika miljömål han-terats i fallstudierna. Figuren utgår från de nationella miljö-målen, men i den lokala anpassningen har dessa utvecklatsvidare och fördjupats.

Miljömålen är också en viktig utgångspunkt för attvärdera de miljöeffekter som kan uppstå genomplanen. De har också varit till hjälp för att testa mil-jöpolitiken i verkligheten. Förhållningssättet viddessa test är att inte ta målen för givna utan att haen levande diskussion om hur angelägna ochtillämpbara de regionala och nationella målen är förStockholmsregionens förhållanden. I SMB-arbetethar också viktiga sociala och ekonomiska aspekteroch mål lyfts fram, liksom hur dessa kan samverkarespektive komma i konflikt med miljömålen.

Stockholms fallstudie om SMB i områdesplaneringvidareutvecklar bl a översiktsplanens övergripandemål om hållbar utveckling ur ekonomisk, social ochekologisk synpunkt på stadsdelsnivå. Den stads-byggnadsstrategi som formulerats tar sinutgångspunkt i att Stockholmbehöver ha beredskap förtillväxt samtidigt som stadenskvaliteter i form av grönstruk-tur och karaktärsdrag bevarasoch ut-vecklas. På lokal nivåfinns miljömål formulera-de i Stockholms miljö-program, Miljö 2000.

Figur 7. Stockholmsregionen. Karta: Regionplane- och trafikkontoret.

21

Utgångspunkten för miljöprogrammet är att ta etthelhetsgrepp på miljöfrågorna för att skapa en lång-siktigt hållbar utveckling i Stockholm.

I en av de delstudier med fokus på Kungsholmensom genomförts inom ramen för fallstudien har åttaav de 15 nationella målen identifierats som rele-vanta i en storstadsmiljö. Målen är sorterade i niodelområden som i studien relateras till de nationel-la miljömålen. De lokala miljömålen om försurning,övergödning och markozon får stor tyngd i genom-gången eftersom de knyter an till tre nationella mil-jömål.

Det seminarium om miljöbedömningar på områ-desnivån som genomförts i fallstudien framhöll attdet råder osäkerhet om vad en hållbar storstadsut-veckling egentligen innebär och vilka mål som är

angelägna. Det är också svårt att avgränsa och avvä-ga delmål mot varandra: hur ska t.ex. bullerdämp-ning vägas mot minskad energianvändning? Detbehövs ett bredare perspektiv på den fysiskt-rumsliga miljön – ekologi, ekonomi och sociala frå-gor behöver behandlas i ett sammanhang.

I Stockholms fallstudie om biologisk mångfald iNationalstadsparken framhålls att den rika biolo-giska mångfalden i storstaden hotas av bl.a. försur-ning, övergödning och föroreningar i grundvatten,mark och sjösediment. Stadens utbyggnad hargenom åren också påverkat den biologiska mång-falden genom att naturmarksarealen i staden harminskat kraftigt och natur- och kulturlandskapetsplittrats upp.

Figur 8. Kungsholmen. Foto: Metria.

22

23

Studien som rör biologisk mångfald i National-stadsparken utgår från det nationella miljökvalitets-målet God bebyggd miljö som bl.a. berör hur denbiologiska mångfalden i städer, tätorter och annanbebyggd miljö ska bevaras och utvecklas. Det fram-hålls att det delvis är oklart hur detta mål skagenomföras i praktiken. Den biologiska mångfaldenär en komplex fråga med stark lokal anknytning.Det innebär att ett stort utvecklingsansvar baseratpå fördjupad forskning läggs på kommunerna.

En slutsats av arbetet är att en detaljerad heltäck-ande biotopkarta underlättar arbetet med att kon-

kretisera globala och nationella miljömål på lokalnivå. Målen har redovisats som åtgärdsinriktadeanspråk för varje specifikt område och är anpassadetill förutsättningarna i landskapet runtomkring. Delokala miljömålen måste baseras på kunskap ombiotopers och ekosystems fördelning i stadsbygdensom helhet och relateras till den historiska markan-vändningen. Även de landskapsekologiska zonermed spridnings- och buffertzoner som omgärdarkommunens kärnområden behöver omfattas avkonkreta miljömål för planeringen. Dessa inklude-rar ofta bebyggelseområden i ett känsligt samspelmed naturområden.

Figur 9. Nationalstadsparken i Stockholm. Foto: Klaus Lukkonen, Bildmedia.

I Trollhättans fallstudie är miljökvalitetsmålet Godbebyggd miljö utgångspunkt för att belysa hur ettnationellt miljömål med stor planeringsrelevanskan brytas ner och anpassas lokalt. Arbetet bedrivssom ett pilotprojekt inför kommunens arbete medde andra 14 miljökvalitetsmålen. Huvudfrågan äratt finna en arbetsmetod som lämpar sig för att tafram och förankra lokala miljömål som utgår frånTrollhättans förutsättningar och ambitioner. Denlokala anpassningen av miljömålet har vägt tyngreän kopplingen till den översiktliga planeringen. Enviktig del av arbetet har varit en strävan att engage-ra så många intressenter som möjligt. Det har lett

till förslaget att i den lokala anpassningen komplet-tera det nationella miljömålet med följande passus:

”Kommunens alla medborgare/invånare ska bere-das möjlighet att vara delaktiga i samhällsutveck-lingen och samhällsbyggandet.”

Ett förslag till miljömålshierarki har tagits fram somska tydliggöra strukturen och underlätta förståelsenoch användningen av målen. Det problem som manuppmärksammat i Trollhättan är att hantera denstora mängden lång- och kortsiktiga mål, delmåloch olika former av indikatorer. En väl genomtänktmålstruktur behövs för att arbetet ska kunna ge-nomföras.

24

Figur 10. Trollhättan. Foto: Metria.

25

Utgångspunkten för den gemensamma fallstudi-en i Falun och Borlänge är att en hållbar utvecklingmåste grundas på väl fungerande ekosystem.Tillstånd och produktionsförmåga i jord- och skogs-bruk är då centralt. Det handlar om uthållig försörj-ning med livsmedel, skogsråvara och bioenergi.Mål för både produktion och miljö finns uppsattaför såväl jord som skog. Fallstudien har i förstahand behandlat miljömålen. Jord- och skogsbruks-frågor har hittills dominerats av andra aktörer. Närkommunerna i ökad utsträckning kan förväntasengagera sig för att kommunens territorium skautvecklas på ett sätt som leder mot att miljömålennås uppstår frågan om kommunens roll i förhållan-de till andra aktörer. Ett nytt perspektiv på över-siktsplanens roll har utvecklats, vilket redovisas ifallstudien.

Miljömålet Ett rikt odlingslandskap diskuteradesinnan Jordbruksverket presenterade sina tio delmålför regeringen, men vissa av dem speglas väl i deninriktning som diskuterades i arbetsgruppen och delokala miljömål för biologisk mångfald och förodlingslandskapet som formuleras i kommunernasmiljöprogram.

I arbetet med skogslandskapet och dess markan-vändning konstaterar studien att vid sidan av mil-jökvalitetsmålet Levande skog så har sju av deövriga nationella målen bärighet. Utifrån dessa åttamål har de delmål valts ut som har relevans förskogslandskapet i Falun/Borlänge.

Innehållet i de båda kommunernas miljöprogramstämmer ofta väl överens med innebörden i denationella miljömål som riksdagen tagit. Men kom-munerna ser inte en formulering av lokala miljömålenbart som en nedbrytning av nationella mål.Lokala mål måste också utgå från lokala miljöförut-sättningar och politiska ambitioner.

Figur 11. Falun (övrebilden) och Borlänge.Foto: Metria.

Fallstudien i Helsingborg utgår från de övergripan-de mål som formuleras i stadens översiktsplan (ÖP-97) och från arbetet med ett miljöanpassat trans-portsystem. Av resursskäl valdes ett område i sta-dens nordöstra del med ca 10 % av kommunensbefolkning. Studien har inriktats på att belysa möj-ligheter att utveckla hållbarhet genom åtgärder isamspelet mellan bebyggelse och infrastruktur (sekapitel 3). Arbetet har skett i en dialog mellan pla-nerare, trafiktekniker och miljövårdare.

En grundläggande fråga gäller hur ett ökat miljöan-passat resande kan bidra till att tillgodose miljökva-litetsmålen God bebyggd miljö, Begränsad klimat-påverkan och Frisk luft. Även målen om Ingenövergödning och Bara naturlig försurning har tagitsmed eftersom luftföroreningar har effekt på dessamål. De delmål som används för en SMB avföreslagna framtidsbilder anknyter till de nationel-

la miljömålen, men inte helt. Delmål som sätts ifokus är buller, trängsel, resenärernas upplevelser,bevarad och utvecklad grönstruktur, ökad miljö-medvetenhet hos alla i planeringsprocessen samtminskad energiförbrukning. Här är resultatet avfallstudien:

• Planindikatorer som ska bidra till att befrämjakollektivtrafikresandet: tillgänglighet till ochfrån bytespunkter men även inom dessa.

• Planindikatorer för att främja cykeltrafiken:främst genhet, orienterbarhet, barriärer ochsammanhängande nät.

Dessa indikatorer kan användas som ett verktyg iden fysiska planeringen men med insikten att olikaomvärldsfaktorer kanske har större betydelse för attnå resultat.

Figur 12. Helsingborg. Foto: Metria.

26

27

Fallstudien i Burlöv utgår från de miljöproblemsom förknippas med kommunens läge: den ärgenomkorsad av stora trafik-, järnvägs- och försörj-ningsstråk. Transporterna kommer dessutom attöka på sikt till följd av Öresundsbron. Denna situa-tion har gjort att studien har en bred inriktning motdet långsiktiga målet att skapa en god livsmiljö förinvånarna. Fallstudien berör de ekologiska fakto-rerna i samspelet med ekonomiska och sociala fak-torer (folkhälsoarbetet).

En viktig bas för arbetet är kommunens Miljö-program 2000 som utvecklas som en del i Agenda

21. Programmet revideras kontinuerligt och skaantas av kommunfullmäktige under hösten 2000.Det utgår från de nationella och regionala miljömå-len men preciserar lokala delmål som konkretiserasi en åtgärdslista. Kommunen ser det som en styrkai miljöarbetet att skapa en plattform där mål på allanivåer kan samspela.

Av de 15 målen är mål 1: Frisk luft, 4: Myllrandevåtmarker, 9: Ett rikt odlingslandskap och 11: Godbebyggd miljö, särskilt viktiga.

Figur 13. Burlöv. Foto: Metria.

28

Fallstudien i Storuman har utformats med tonviktpå frågor som bedömts intressanta för kommunensöverlevnad och hållbara utveckling. Mot bakgrundav det allvarliga läge kommunen och stora delar avNorrlands inland befinner sig i på grund av utflytt-ning inriktas studien på glesbygdens möjligheteroch problem. Den täcker in frågeställningar ochmål som inte belyses i tätortsorienterade kommu-ners studier.

Målen har utkristalliserats utifrån ett lokalt förank-rat arbete med scenarier och framtidsbilder. Unikt

för Storuman är t.ex. målet Storslagen fjällmiljö.Även miljömålen Frisk luft, God bebyggd miljö,Giftfri miljö och Begränsad klimatpåverkan harbelysts utifrån kommunens situation med ökadturism samtidigt som den fasta befolkningen mins-kar. Lika viktiga mål och nyckelfrågor har rörtutveckling av småskaligt näringsliv i form av skogs-och jordbruk, hantverk, mångsyssleri och turism,liksom utveckling och ”export” av kommunens rik-liga tillgång på förnybar energi i form av vat-tenkraft, skogsavfall och potential för vindkraft.

Figur 14. Storuman. Foto: Metria.

29

I detta kapitel ska vi belysa den fysiska strukturensbetydelse i arbetet i riktning mot en hållbar utveck-ling bl.a. utifrån några studier som gjorts inomramen för SAMS-projektet. Detta leder över till endiskussion om den översiktliga planeringens roll föratt bidra till hållbar utveckling med fokus på över-siktsplanen som planeringsinstrument. Slutligendiskuterar vi planerings-, förändrings- och besluts-processernas allt mer uppmärksammade roll i mil-jöplaneringen.

Miljömål och fysiska strukturer

I en idéuppsats (Ranhagen 1996) gjordes ett försökatt belysa komplexiteten i samspelet mellan måloch medel för att uppnå hållbar utveckling. Där

diskuterades särskilt vilken betydelse som bebyg-gelsens täthet och struktur, återbruk av mark ochbebyggelse, verksamhetslokalisering, infrastruktursamt grön- och vattenstruktur har för att tillgodosede övergripande målen för miljöpolitiken: att skyd-da människors hälsa, bevara den biologiska mång-falden, främja en god hushållning med naturresur-ser samt skydda natur- och kulturlandskap, se figur15. Uppsatsens försök att illustrera komplexiteten iproblematiken kan verka avskräckande, men kanockså ses som en utmaning.

Den fysiska strukturen är en nödvändig men inteen tillräcklig bas i arbetet för att uppnå hållbarhet.Andra medel – politik, ekonomi, juridik, organisa-tion, tekniska lösningar, livsmönster och sociala för-hållanden – avgör i praktiken möjligheterna attuppnå målen. Ett, vid skrivningen av denna bok,aktuellt exempel på denna debatt rör frågan om

Hur kan fysisk planering bidra till en hållbar utveckling?

bebyggelsestruktur

grönstruktur

återbruk avmark och byggnader

infrastruktur

verksamhets-struktur

jord- och skogsbrukparker och kulturmiljönaturmiljörekreationsmiljö

arbetsplatserbostäderkultursocial serviceutbildning /FoUkommersiell service

trafiksystemförsörjningssystem

avfallsåtervinning

Figur 15. Den idéuppsats som föregickSAMS-projektet gör ett försök att illustre-ra komplexiteten i samspelet mellan måloch medel i den fysiska planeringen. Härvisas de viktigaste grupperna av medelsom hanteras i den fysiska planeringen.

30

man ska lösa trafikproblemen med nya trafikledereller med ekonomiska styrmedel. I en artikel i SvD00-06-20 hävdar fyra trafikforskare att den goda lös-ningen på trafikproblemen i storstaden är träng-selavgifter, gratis lokaltrafikkort och skatteväxling– inte nya leder. För att köerna ska försvinna krävsatt var tionde bilist under högtrafik ställer bilen ochistället åker kollektivt till arbetet.

Det är också angeläget att verka för ett förbättratsamspel mellan fysisk planering och andra styrme-del för att kunna uppnå miljömålen, se figur 16.Det är med denna grundhållning som den fysiskastrukturen behandlas i det följande.

Kopplingen mellan fysisk struktur och hållbarhethar uppmärksammats vid Expertgruppen förstadsmiljö i europeiska kommissionen som i skrif-ten Hållbara städer i Europa uttrycker sig så här:

”Planering med tanke på miljöns bärförmåga krä-ver att den maximala exploateringsnivån fastställssom en lokal miljö (stad, storstad, region) kan tåla iall oändlighet samtidigt som både det kritiska ochkonstanta naturliga kapitalet och det kapital somskapats av människan i miljön bevaras.”

Men en hållbar stadsutveckling rör inte bara hurrobust den fysiska strukturen kan utformas. Dethandlar också om planering och förvaltning avbebyggelse, mark och infrastuktur på ett sådant sättatt resurshushållningen blir bättre och miljöbelast-ningen minskar. Vidare innefattas initiativ och för-ändringsprocesser som skapar förutsättningar förstadsliv och stadskulturer som förmår utvecklasinom ramen för ekosystemens bärkraft med beak-tande av en rättvis resursfördelning i tid och rum(Falkheden & Malbert 2000).

Resonemangen kring fysisk struktur och hållbarheti idéuppsatsen (Ranhagen 1997a) har vidareutveck-lats med inriktning på storstaden i skriften Hållbarastrukturer (Ranhagen & Trobeck 1999), med inrikt-ning på medelstora och små orter (Falkheden &Malbert 2000) samt sammanfattande i temarappor-ten Miljöinriktad fysisk planering.

Fysiskt-rumsliga strukturer kan uppfattas somunderstödjande vilka skapar ramar kring olika akti-viteter och verksamheter. Att tala om strukturer förhållbar utveckling ger en tydligare markering av attuppgiften gäller en förgrenad förändringsprocess.

politiska

organisatoriska

sociala

tekniska

ekonomiska

bebyggelsestruktur

grönstruktur

återbruk avmark och byggnader

infrastruktur

verksamhets-struktur

rumsligainstrument

juridiska

Figur 16. De fysiskt-rumsligamedlen måste kombineras med enrad andra medel för att miljön skakunna förbättras på lång sikt.

31

Bebyggelse och infrastruktur

Den regionala nivån

Sverige präglas, liksom många andra länder iEuropa och övriga världen, av en accelererandeurbanisering främst till storstäderna men också tilluniversitetsstäder. Samtidigt kan man konstateraatt majoriteten av Sveriges befolkning, drygt 60 %,bor i små och medelstora tätorter i storleksordning-en 200 till 100 000 invånare (1995). Trots den glesaortsstrukturen har tillgången till utökade och snab-bare kommunikationer gjort att allt större vardags-regioner för boende, arbete och service har skapats.Den regionala nivån har därmed fått en ökad bety-delse i diskussionen om hållbar utveckling.

I Boverkets förslag till samlat rumsligt utvecklings-perspektiv på nationell nivå, Sverige 2009, lanserasen vision där Sveriges bebyggelsemönster och orts-struktur beskrivs som en arkipelag bestående av 24relativt tätt befolkade regionala öar. De har var ochen differentierad arbetsmarknad, välutrustade ser-vicecentra, institutioner för högre utbildning samtgoda kommunikationer med omvärlden.

Det pärlbandsnätverk av medelstora och småstäder och tätorter som skisseras skulle täcka in80 % av landets befolkning. Det antas i studien för-bättra utvecklingspotentialen för dessa orter. Detskulle också kunna vara positivt i perspektivet håll-bar utveckling eftersom energianvändningen tillresor i dessa orter anges vara 20 % lägre än i stor-städerna. Dessa orter har förutsättningar att tillgo-dose krav på en god livsmiljö bl.a. genom närhetentill natur och goda rekreationsmiljöer, samt över-skådlighet. Men det är inte självklart att ökad till-gänglighet inom en region medför bättre förutsätt-ningar för en positiv utveckling i mindre ochmedelstora orter. Storstadens större utbud avarbetsplatser, nöjen och kultur kan istället innebäraatt de förbättrade kommunikationerna gör att orter-na dräneras snabbare.

Forskarna är oeniga om på vilket sätt en centralise-rad respektive decentraliserad ortsstruktur på regi-onal nivå påverkar förutsättningarna för hållbarutveckling, särskilt avseende rörlighet och energi-användning till transporter. En studie av 15 svens-

ka pendlingsregioner (Naess m.fl.) visar t.ex. att omman bortser från variationer i boendetäthet så ärenergianvändningen för transporter per person iden mest centraliserade regionen 25 % högre än iden mest decentraliserade. Studien ledde till slut-satsen att en s.k. decentraliserad koncentration gerförutsättningar för en lägre energianvändning än ettmönster där en enda större stad dominerar. Dennastruktur innebär ett regionalt mönster med flera,medelstora, relativt självförsörjande och befolk-ningstäta städer eller större tätorter fördelade överhela regioner.

Slutsatsen stöds av studier av regionala strukturer iStockholmsregionen där en mångkärnig koncentra-tion till de medelstora tätorterna i regionen visadesig ge lägre totalt transportarbete än den spriddarespektive enkärniga strukturen. En västsvenskmodellstudie i Göteborgs och Bohus län ochHallands och Älvsborgs län, visade att en alternativstrategi för rumslig utveckling med fokus påutbyggnad i anslutning till mindre och medelstoratätorter skulle innebära 12–20 % lägre andel resan-de med personbil (Regional samhällsplanering för ettmiljöanpassat transportsystem 1995).

I regionplanen för Stockholm har de två regionalastrukturalternativen K (koncentrerad) och P (peri-fer) utvecklats. Det är ett försök att visa på två prin-ciper för hur en flerkärnig region kan utvecklas somunderlag för att simulera miljöeffekter. Både i Koch P bedöms transporterna komma att öka till enföljd av den ökande andelen arbetsplatser(300 000–600 000 nya invånare i regionen inom 30år) och en ökad rörlighet hos befolkningen. Percapita-utsläppen av koldioxid från trafiken beräk-nas öka med 10–15 % fram till 2015 från ca 1,3 ton/person och år till 1,5 ton/person och år.

När det gäller kväveoxider halveras utsläppen tackvare renare fordon (från 26 000 till 13 000 ton/år)trots att trafikökningen äter upp en del av minsk-ningen. Analysen visar att skillnaderna mellan al-ternativen är små: K ger ca 3 % mindre utsläpp änP. Biltullars inverkan har också beräknats. K medbiltullar ger ca 10 % lägre utsläpp än P utan biltul-lar. När det gäller tidshorisonten 2030 är osäkerhe-ten beträffande teknikutveckling för stor för attman ska kunna göra några prognoser.

32

Ortsnivån

Majoriteten av svenska städer är relativt små ochgröna, lågt exploaterade och utbyggda i lugn takt.Under de senaste decennierna har befolkningenglesats ut, samtidigt som det sker en förtätning avbebyggelsen. Exploateringen mätt i rumsenheterper hektar stadsmark har under en trettioårsperiodökat från 36 till 45 i de 51 svenska städer som harfler än 20 000 invånare (Hagson, 1996). Det hängersamman med att utrymmesstandarden har ökatkraftigare (från 1,17 till 2,03 rums-enheter/ha) änbefolkningen har minskat (från 30 till 22 pers/ha).

Tätt eller glest?

I diskussionen om vilken bebyggelse- och trafik-struktur som skapar bäst förutsättningar för hållbarstadsutveckling finns det en tendens till polariser-ing av två renodlade perspektiv. Vid den ena polenåterfinns de ståndpunkter som förespråkar en kom-pakt och tät stad och vid den andra de som hävdaratt en successiv utglesning är nödvändig.

Den kompakta och täta staden som förespråkas iEU:s Grönbok om stadsmiljön karakteriseras av kortagångavstånd, utbyggd cykel- och kollektivtrafik,energieffektiva byggnader, lägre kostnader för tek-nisk infrastruktur samt fördelar vid installation avkombinerad värme- och elproduktion.

Flera studier visar ett positivt samband mellan högboendetäthet och låg energianvändning per invåna-re. Newman & Kenworthys klassiska studie (New-man & Kenworthy 1989) konstaterar att det finnsett starkt samband mellan befolkningstäthet ochbilresande och därmed bensinförbrukning. Lågbefolkningstäthet leder således till mer bilanvänd-ning och mindre andel gång-, cykel- och kollektiv-trafikresande.

En annan studie av energianvändningen för trans-porter i 22 nordiska tätorter (storstäder, medelstoraoch små orter) visade ett statistiskt samband mellanboendetäthet (tätortsyta per invånare) och energi-användning för transporter. I tätorterna med högsttäthet var energianvändningen per capita ca 25 %lägre än i de glesaste städerna (Falkheden &Malbert 2000, enligt Naess m.fl.). Tidigare harangetts att energianvändningen per capita – bort-sett från boendetäthet – är högre i centraliseraderegioner jämfört med decentraliserade. En slutsatsav dessa resultat är att tendensen till ökning av

energianvändning per capita i större orter måstevägas samman med den minskning av energian-vändningen som den ökade boendetätheten i dessaorter medför.

Den som gått längst i att förespråka en utglesningär Folke Günther (1995) som skisserat en radikalmodell för en ruralisering av städer och tätorter.Det är ett tankeexperiment som bygger på att olikagrundenheter med bebyggelse och ett omland medjordbruksmark kombineras i en nätverksstruktur.

En grundenhet består av en bosättning med ca100–200 invånare, ett eller flera jordbruk som ärdimensionerade för att försörja områdets befolk-ning (yta ca 40 hektar), ett system för återvinningav växtnäringsämnen och andra material, samt små-skaliga arbetsplatser.

En konsekvent omställning av samhället mot själv-försörjning enligt denna modell skulle innebäramycket stora ekonomiska och sociala konsekven-ser. Samtidigt skulle det föreslagna bosättnings-mönstret innebära förutsättningar för en resursef-fektiv livsmedelsproduktion. Det har stor betydel-se för att kunna hushålla med resurser eftersom livs-medelshanteringen står för en stor andel av hus-hållens energianvändning. Förslaget är utopisktmen väcker många tankar och bidrar till att stimu-lera debatten om hur vi ska utforma ett hållbartsamhälle.

Argument för en tät bebyggelsestruktur på ortsnivå:

• Underlag för effektiva system för uppvärm-ning, vattenförsörjning och avloppshantering.

• Korta avstånd mellan bostäder, arbetsplatseroch servicepunkter.

• Förutsättningar för en kontrollerad hanteringav miljöfarligt avfall.

Argument för en gles bebyggelsestruktur på orts-nivå:

• Grönområden som ger genomluftning avstadsbygden.

• Förutsättningar för grönområden av sådan stor-lek att växter och djur kan reproducera sig.

• Närhet till naturen i människors vardag.

• Rum för omsättning av näringsämnen mellanmark, matbord och människa.

33

• Plats för att fånga in solenergi och hanterabiobränslen.

Efter Orrskog (1993), sammanfattat i Ranhagen och Trobeck (1999).

I den praktiska planeringen är det i regel alltid nöd-vändigt att kombinera och hitta bra avvägningarmellan tätt och glest. Trädgårdsstaden får sin speci-ella identitet genom att kombinera det bästa i tätarespektive glesa strukturer.

”Frågan om förtätning eller utglesning av städernakan inte besvaras med antingen eller. En miljöan-passad stadsbyggnadsstrategi måste baseras bådepå en viss utglesning (t.ex. i de mest oattraktiva tät-bebyggda förorterna) och en viss förtätning i glestbebyggda zoner i tätorterna” (Rådberg 1995).Rådberg förespråkar ”en selektiv förtätningsstrate-gi som tar sikte på att förtäta glesa områden ellerobebyggda områden med avsikten att skapa under-lag för kollektivtrafik”.

Vilken geografisk form är hållbar?

Stadens form är ett tema som hänger nära sammanmed frågan om tätt eller glest. Under stadsbyggan-dets historia har olika strukturmodeller för bebyg-gelseutveckling skisserats. Kompakta, koncentris-ka eller på annat sätt sammanhållna städer ger godaförutsättningar för effektiva kollektivtrafiksystemoch centraliserade system för uppvärmning, vatten-försörjning och avloppshantering.

Även linjära, stjärnformiga och fingerformiga stads-strukturer ger med tillräcklig storlek och täthetunderlag för god kollektivtrafikförsörjning (jämförStockholm, Köpenhamn och Curitiba) samtidigtsom tillgängligheten är god till tätortsranden ochnaturområden.

Orrskog (1993) ger en enkel illustration till hur enmiljöanpassad stad skulle kunna tillåtas växa i fyrasteg, se figur 17:

• Stadskärnan tillåts växa till viss maximal täthetoch utbredning.

• Ytterligare tillväxt förläggs till en yttre ringbortom ett grönt bälte.

• Radiell tillväxt av kollektivtrafikkorridorer ochradiella gröna stråk.

• Anpassning till de faktiska förutsättningarna ilandskapet – bebyggelsen ordnas i avgränsadeoch överblickbara enheter.

En stad har därmed skapats med formmässiga lik-nelser av en tångruska i ett cykelhjul. Det är denform som städer som Stockholm, Köpenhamn,Helsingborg har. Vi borde i norden befinna oss i ettgott utgångsläge jämfört med många andra ländernär det gäller att åstadkomma ett uthålligt stads-byggande. Vi har enligt Orrskog en tradition attvårda det planmässiga samhällsbyggandet: Dettycks som om miljöhänsynen till en del fanns in-byggd redan i planeringen för välfärdsstaten.

koncentrisk>(centraliserad)>

flerkärnig> spridd> linjär>

Stadskärnan tillåts>växa till viss maxi->mal täthet och>utbredning.>

Ytterligare tillväxt>förläggs till en>yttre ring bortom>ett grönt bälte…>

…och längs med>radiella leder>. Till->växten ges en form>anpassad för kollek->tivtrafik.>

Schablonerna till de>faktiska förutsätt->ningarna i land->skapet och be->byggelsen ordnas>i avgränsade och>överblickbara>enheter>.>

Figur 17. Illustration av tillväxten av en miljö-anpassad stad efter Orrskog (1993). Den nedreraden visar hur en stad skapas i form av entång-ruska. Det är den form som t.ex. Stockholmoch Köpenhamn uppvisar redan idag. Mot bak-grund av detta kan två iakttagelser göras: Denena är att vi i norden, vid ingången till detuthålliga stadsbyggandets epok, borde befinna ossi ett bra utgångsläge relativt många andra län-der. Den andra är att vi i det planmässiga sam-hällsbyggandet har en tradition att vårda, och attdet tycks som om miljöhänsynen fanns inbyggdredan i planeringen för välfärdsstaten.

34

Integrerat eller zonindelat?

Under hela 1900-talet har det skett en ökande upp-delning och specialisering av stadens funktioner.Bakom denna utveckling ligger starka ekonomiskadrivkrafter som understötts av en planeringsfilosofimed rötter i modernismen/funktionalismen. Ordsom förortsarkipelag, förortslandskap, funktions-områden eller zoner beskriver enligt Söderlind(1998) de stadsingredienser som vuxit fram. Ettannat talande ord för fenomenet uppsplittrad be-byggelse är särhälle. Ett särhälle samlar inte sinverksamhet eller sina invånare till det gemensam-ma projekt som staden är. Olika särintressen byggervar för sig skilda öar av funktionella och socialagemenskaper i ett hav av ingenmansland.

Under det senaste decenniet har det skett en mar-kant attitydförändring i riktning mot att integreraverksamheter i stadsbygden istället för att zoninde-la och separera, se figur 18. De sociala och kulturel-la fördelarna med en integrerad stadsstruktur äruppenbara. De leder till levande miljöer som ofta ärett naturligt inslag i mindre och medelstora tätorter

samt i de historiska stadskärnorna. Samtidigt växerhotet mot en sammanhållen stad genom en närmastexplosiv utbyggnad av externa köpcentra och nöjes-palats. Men man bör vara medveten om att detfinns miljöstörande verksamheter som inte är möj-liga att integrera i stadsbygden och att den integre-rade staden lätt medför trafikproblem i form av bul-ler och avgaser.

När det gäller resurshushållning medför integrera-de strukturer större effektivitet i utnyttjandet avmark, lokaler och infrastruktur bl.a. genom möjlig-heterna att optimera användningen av olika resur-ser som lokaler, p-platser och ledningsnät (Ran-hagen 1997). Tyska studier visar att trafikarbetetper arbetsplats är lägst när arbetsplatskvoten = 1(dvs. förhållandet mellan antalet arbetsplatser ochantalet boende som förvärvsarbetar i orten) obero-ende av ortsstorleken. Enligt dessa studier är docktrafikalstringen per capita högst i de minsta orternamed mellan 2 000 och 10 000 invånare.

Även om det finns många fördelar med att integre-ra en ökande andel lätta verksamheter med

bostäder

utbildning

arbetsplatser

förvaltning

stormarknad

sport fritidsanläggningar

hälso- ochsjukvård

hälso- ochsjukvård

Den fragmenterade staden Den integrerade staden

Figur 18. Zonindelad kontra integrerad stad.

35

bostäder och service så måste naturligtvis de risk-och miljöfaktorer som är förknippade med bullran-de, förorenande och riskfyllda verksamheter i när-heten av bostadsbebyggelse beaktas.

Fler kollektivresenärer

Helsingborgs fallstudie belyser på ett intressantsätt möjligheterna att öka andelen cykel- och kol-lektivtrafikresenärer genom att bygga vidare påden tydliga fingerstruktur med ett pärlband avpågatågsstationer och bytespunkter som föreslogsi ÖP-97. Fallstudien rör både de frågor som manständigt påminns om i översiktsplaneringen ochsom belysts ovan: exploateringsgrad, stadens formoch verksamhetsintegration.

En viktig fråga för att göra kollektivtrafiken merattraktiv är att lokalisera och utforma bytespunk-

terna så att tillgängligheten till dessa förbättras.Lokaliseringen studeras i förhållande till markan-vändningen (bostäder, arbetsplatser och service)och till viktiga målpunkter liksom antalet invåna-re (dag- och nattbefolkning) inom gångavstånd.Möjligheterna att fånga in fler funktioner närabytespunkterna Maria park och Ödåkra genom attförtäta kring dessa belyses. En GIS-baserad jäm-förelse görs av räckvidden med hjälp av isolinjerför olika bytespunkter.

Möjligheterna att förbättra tillgängligheten inombytespunkterna studeras genom att man söker för-korta gångavstånden mellan p-platser och per-ronger och mellan hållplatserna inom bytespunk-ten. Antalet möjliga byten inom bytespunktenbelyser hur många trafikslag, inklusive olika kol-lektivtrafiklinjer med varierande turtäthet, sommöts i denna.

Figur 19. Helsingborgs fallstudie belyser möjligheterna att förbättra kollektiv-trafiken genom att utveckla samspelet mellan bebyggelse- och trafikstruktur.Källa: Helsingborgs stad.

36

Återbruk av mark och lokaler – en ny dimension i arbetet för hållbar utveckling

I Sverige har industrins strukturförändringar liksomi andra industrialiserade länder inneburit nedlägg-ning av enheter, men också att kvarvarande och nyaverksamheter producerar allt effektivare per yten-het.

När industrilandskapet i Norrköping tömdes påtextilindustri i slutet av 60-talet fanns långtgåenderivningsplaner. Men när tidningspappersbruketflyttade ut till Bråviken i början av 80-talet hade enomsvängning skett och nu ses området som ettomistligt kulturarv. I det gamla pappersbruketinryms en konserthall och i de gamla textilfabriker-na etableras nu Linköpings Universitet-CampusNorrköping med 3 000 studenter.

I försvarssektorn skönjer vi bilden av hur tvåutbyggnadsvågor förbytts av en avvecklingsvågsom ännu inte har planat ut. I början på seklet upp-fördes regementen i städerna med monumentalabyggnader, ofta framträdande i stadsbilden. Mili-tärens närvaro skulle manifesteras, respekt ochmakt skulle uttryckas. Den andra utbyggnadsvågenkulminerade under 40-talet och omfattade flygflot-tiljer, signal-, pansar- och luftvärnsregementen.

Sedan 1970 har vi haft ennedläggningsvåg somefter millennieskiftet harhalverat det ursprungligafastighetsbeståndet. 1996års försvarsbeslut innebart.ex. att 800 000 kvmlokaler tömdes på sin ur-sprungliga användningoch 9 000 hektar mark fri-gjordes. Förutom ned-läggningar sker en ytef-fektivisering motsvarandeöver 30 kasernbyggnaderper år. I mars 2000 beslu-tades om nedläggning avytterligare 12 förband.

Ett FoU-projekt för Bygg-forskningsrådet och For-tifikationsverket där rege-menten som såldes mel-lan 1970 och 1995 harkartlagts, konstaterar att

huvuddelen av fastighetsbeståndet med endastmarginella rivningar har kunnat återanvändas tillett brett spektrum av verksamheter. I denna sektorfinns många goda exempel på återanvändning därnya verksamheter har tagit tillvara de fördelar somkunnat erbjudas i olika lägen och byggnadstyper(Häckner & Ranhagen 1997).

I landstingssektorn har ändrade vårdstrategier ochökade ekonomiska åtstramningar lett till både ned-läggningar och tomma utrymmen i kärnfastigheter-na. Det är fråga om förändringar i ett lokalbeståndsom är ca 4 gånger större än försvarsfastigheterna,omkring 20 miljoner m2. 1996 var vakansgraden enmiljon m2 lokaler, motsvarande 6 %. Men bara mel-lan 1996 och 1997 försvann var tionde vårdplats(över 3 000 vårdplatser) på landstingens sjukhus. 50vårdanläggningar har under de senaste decenniernafått helt ny verksamhet eller är under omvandling.Ungefär lika många är under planering eller diskus-sion för omvandling.

Den här typen av förändringar kommer att ha storbetydelse i arbetet för en hållbar utveckling efter-

Figur 20. Exempel på återbruk – ett gammalt sjukhusområdesom återanvänds för bla utbildning och bostäder (Maria Park, Helsingborg). Foto: Ulf Ranhagen.

37

som nybyggandet på jungfrulig mark kan dämpas.Centralt belägna områden kan förtätas vilket kanleda till en minskning av transporterna. Genom attdenna mark är attraktiv för bostäder och arbetsplat-ser finns ofta ett ekonomiskt motiv att sanera föro-renad mark. Möjligheterna att utnyttja tidigareobebyggda ytor inom äldre hamn- och industriom-råden som omstruktureras för park- och grönytorkan också övervägas för att tillföra miljökvaliteter istadsbygden.

Vilka slutsatser kan dras?

De rön som framkommer i litteraturen visar att frå-gan om sambanden mellan fysiskt-rumslig strukturoch hållbar utveckling i ett bredare perspektiv(inklusive resurs- och energianvändning) är kom-plexa och mångtydiga. Det finns t.ex. inga entydi-ga data som indikerar att den ena eller andra stads-strukturen ger en högre eller lägre energianvänd-ning. Enkla lösningar på vilken typ av stadsstruktursom bäst understödjer en hållbar utveckling bördärför förkastas. Motiven för detta är följande:

• Bristfällig och osäker kunskap om optimalastadsstrukturer i ett hållbarhetsperspektiv.

• Bristen på helhetsperspektiv i de studier somfinns, där mål beträffande resurshushållningoch energi sällan relateras till andra aspekter.

• Bebyggelsemönster och stadsstrukturer ärtröga för förändring vilket gör det orealistisktmed en omfattande omvandling av existeran-de strukturer.

Det är alltså svårt att enbart utifrån undersökningarav existerande strukturer dra några säkra slutsatserom i vilken utsträckning en struktur bidrar till håll-bar utveckling eller inte. Förbättrad kunskap kaneventuellt erhållas genom simuleringar av miljöef-fekter av framtida strukturer. Men eftersom över-siktlig planering bedrivs med ett långt tidsperspek-tiv är det tveksamt att i för hög utsträckning förlitasig på prognoser och trendframskrivning.

Denna situation har lett till att fallstudierna harprövat att arbeta med visioner och scenarier för attnå ett hållbart samhälle. Dessa ger utgångspunkterför att resonera om konsekvenser av olika struktu-rer. Naturvårdsverkets framtidsstudie Sverige år2021 har varit ett stöd i kommunernas fallstudiear-bete, liksom Boverkets Vision 2009, se nästa kapitel.

Grönstrukturer

Grönstrukturens betydelse i ett hållbarhetsper-spektiv – ofta sammanfattad i dess ekologiska, soci-ala och kulturella funktioner – har uppmärksam-mats alltmer. I ett europeiskt perspektiv är svenskamedelstora och små städer glesa och gröna. Grön-strukturen omfattar inte bara det sammanhängandenatur- och kulturlandskapet i övergången mellanstads- och landsbygd eller i form av gröna och blåkilar mellan stadens bebyggelsefingrar in motstadskärnan. Kännetecknande för många svenskaorter är den gröna väv av stora och små parker ochnaturområden som omsluter enfamiljs- och fler-bostadshus.

Under de senaste decennierna har andelen obe-byggd mark minskat i svenska städer och tätorter,bl.a. genom förtätning och förändrad markanvänd-ning. Tillgängligheten har också minskat till sam-manhängande grönområden både i Sverige ochNorge (Halvorsen-Thoren & Nyhuus 1993;Stadens parker och natur 1994). Det senastedecenniets stora infrastrukturprojekt har bidragittill att splittra upp grönstrukturen. Det har haftsärskilt stora konsekvenser i de större städernasrandområden där välbehövlig rekreationsmark hartagits i anspråk. Å andra sidan planeras och genom-förs också tunnelbyggen och överdäckningar av tra-fikleder som innebär att gröna stråk kan passeraöver lederna.

Att omgivningen påverkar vår hälsa och vårt välbe-finnande är känt. Men nu är de vetenskapliga bevi-sen tillräckligt starka för att man ska kunna formu-lera kriterier för lokalisering och dimensionering avgrönytor och friarealer i den fysiska planeringen.Professor Roger Ullrich vid Texas University hartagit fram forskningsrön som visar att patienter somser natur genom sjukhusfönstren tillfrisknar snab-bare än de som bara ser husväggar och asfalt.

Vid ett koncentrationstest på äldre människor visa-de det sig att testgruppen, efter att ha tillbringat entimme i en park, fick betydligt bättre testresultatän efter att ha tillbringat en timma inomhus, i sittfavoritrum (Ottosson & Grahn 1998).

På samma sätt har man kunnat visa att barn på för-skolor utomhus, i en naturlik miljö, har bättre kon-centration, bättre motorik och mindre frånvaro pågrund av sjukdom än barn som vistas utomhus på

38

lekplatser med lekredskap, gräsmatta, rader av bus-kar och gångar med cementplattor (Grahn m.fl.1997).

Omgivningen påverkar hälsan

Sådana här forskningsrön har haft stor betydelse,bl.a. för Burlövs fallstudie där ett samarbete skettmed de forskare vid Alnarp som gjort flera avdessa studier. Indikatorer har prioriterats som harstor betydelse för att förbättra möjligheten förolika befolkningsgrupper att nå grönområden påett smidigt sätt från bostäder, arbetsplatser ochservice:

• Grön- och blåytors tillgänglighet: tillgång tillallemansmark, gångavstånd till grönområden,fragmentisering av grönytor.

• Tillgänglighet till lugna och trivsamma plat-ser.

• Barriäreffekter: vägar, järnvägar, jordbruks-mark och industriområden.

I underlaget för Regionplan 2000 i Stockholmframhålls att tätortsbyggnaden i regionen medförett ökat tryck på vår markreserv. Exploatering för

bebyggelseändamål och utbyggnad av teknisk in-frastruktur knaprar ständigt på grönområdena ochminskar deras långsiktiga värde och funktion.Varje enskilt exploateringsprojekt är ofta vällov-ligt, men alla åtgärder tillsammans ger negativakonsekvenser som är svåra att överblicka vidbedömning av det enskilda ärendet. Konsekven-serna av stora, övergripande projekt i regionen kanockså vara svåra att överblicka för en enskildkommun.

Trots ett ökat miljömedvetande har grönstruktu-ren inte lika hög status som andra sektorsintres-sen: det är inte en lika etablerad planeringsfrågaoch ansvars- och rollfördelningen är oklar. Detsaknas en jämbördig planering mellan bevarande-och exploateringsintressen.

För att kunna skapa goda livsmiljöer och säkerstäl-la regionens attraktivitet är en aktiv planering avgrönstrukturen nödvändig. Det behövs en ökadkunskap om de rekreationsvärden som finns ochvilken betydelse de har i hela regionen. Som fram-går av rapporten Grönstrukturen i Stockholmsregionenär områdenas naturvårdsvärden relativt välbehandlade. Däremot är det kulturella och fram-förallt det sociala värdet mindre väl dokumenterat.

Källa: RTK Promemoria 3: 2000, Grönstruktur – Planeringsunderlag till

Regionplan 2000.

Figur 21. Burlövs kyrkby. Foto: Ulf Ranhagen.

39

Den blå strukturen

Tillgången till friskt sötvatten kommer att bli en av2000-talets viktigaste frågor. Hushållningen medvattenresurser med anknytning till städer, industri-er och boplatser är en kraftfull utmaning för en håll-bar utveckling. Tillgången till dricksvatten är avgö-rande för ekonomisk utveckling och en säker livs-medelsförsörjning. Många svenska städer saknaruthållig vattenförsörjning. En orsak kan vara att deinte alltid är belägna där de goda vattenresursernafinns. De vattentillgångar som är lämpliga för dricks-vatten är ojämnt fördelade i Sverige.

Möjligheterna till en långsiktig god vattenförsörj-ning försvåras av följande funktioner:

• Bristen på åsområden lämpliga för rening avytvatten.

• Kommunerna har genom exploatering ellertäktverksamhet förbrukat isälvsavlagringarna itätorternas närhet.

• Städerna har i vissa fall överskridit vattentäk-ternas kapacitet i takt med att de vuxit, varige-nom de tvingats använda ett sämre råvatten tillsitt dricksvatten.

Ett samhällsproblem som kan komma att tillspetsasunder det nya årtusendet är att många kommunerbehöver andra kommuners material- och vattentill-gångar för sin försörjning. Vad händer om den kom-mun som äger dessa resurser vägrar att dela medsig? Är det alltid självklart att en mindre kommunmåste underordna sig en befolkningsmässigt störreoch kanske ekonomiskt starkare kommun? Dettaställer krav på god regional planering och väl beak-tade mellankommunala försörjningsanspråk i över-siktsplaneringen.

I fördjupningsrapporten Sams om vatten – samhälls-planering för en långsiktigt hållbar vattenförsörjningberörs dessa problem men också möjligheterna atthantera landskapets dricksvattenresurser på ettframsynt sätt.

Figur 22. Järvakilen vid Kymlinge med tunnelbanebron. Foto: Ulf Ranhagen.

40

Sydöstra Sveriges besvärliga vatten-försörjningssituation

Bristen på dricksvatten i sydöstra Sverige har föran-lett kommunerna att samverka för att lösa sinabehov. Här är exempel på vattenförsörjningskon-flikter som diskuteras:

• Högsby kommuns strävan att slå vakt om sjönAllgunnens naturvärden före möjligheten attlåta sjön bli en regional vattenförsörjningsre-surs.

• Sölvesborgs strävan att genom vattendom ochkvotering av jordbrukets vattenbehov lösa pro-blemen med negativ vattenbalans och saltvat-teninträngning.

• Lessebo kommuns besvärliga vattenförsörj-ningssituation.

Länsstyrelsen i Kalmar län har vidtagit åtgärdermot fortsatt grusanvändning och är mycket restrik-tiv gentemot nya täkttillstånd bl.a. med tanke pågrundvattensituationen i länet.

Kretsloppsstrukturer i samspelet stad-land

En hållbar utveckling förutsätter att samhällets för-sörjning grundas på förnyelsebara resurser samt attflöden av vatten, energi och material kretsloppsan-passas. Nästan tio energienheter fossila bränslenanvänds i matproduktionens alla led för att ge enenergienhet på tallriken. Energiinsatsen för Sveri-ges hela matproduktion kan uppskattas till ca60 TWh per år. Ca 50 % av ett normalhushålls ener-gianvändning går till maten (transporter, handel,konservering och emballage) medan ca 30 % går tillpersontransporter (främst bilåkning) och 20 % tilluppvärmning.

Detta exempel pekar på behovet av att planera förett förbättrat samspel mellan tätorter och omgivan-de landsbygd på olika geografiska nivåer. Utveck-lingen går emellertid mot en alltmer diffus över-gång mellan stad och land. En välutvecklad funk-tionell integration förbyts enligt Falkheden &Malbert (2000) mot en tilltagande funktionelldisintegration med otydlig rumslig åtskillnad. EttFoU-projekt i samarbete mellan Movium, Ystad,

Tidaholm och Upplands-Bro liksom Trollhättans,Burlövs och Storumans fallstudier visar betydelsenav tätortsnära odlingsmarker och naturområdensom en potential för:

• En lokalt förankrad försörjning av baslivsme-del.

• Omhändertagande av och återföring av när-ingsämnen i stadens restprodukter.

• Produktion av olika slags biogrödor och annanförnybar energiproduktion.

• Rekreationsområden.

Figur 23. Tillgång till dricksvatten – en överlevnadsfrågasom behöver behandlas i fysisk planering. Foto: KarinSlättberg.

Pedagogisk visualisering

Begreppet Ekologiska fotavtryck, EF, kan använ-das som pedagogisk visualisering av hur mycketmark en stad behöver för sina invånares behov, sefigur 24. EF kan visa om vi lever över den geogra-fiska kommunens marktillgångar och hur beroendevi i så fall är av mark utanför kommungränsen. ISverige varierar bärkraften mellan kommuner. Iprincip kan sägas att norra delen av Sverige expor-terar bärkraft till tätorterna i den tätbefolkadedelen av Sverige. Glesbygdskommunen Storumanhar ett ”nettoexportöverskott” på 4,6 hektar/invå-nare energiflöde och mark. Den storstadsnära kom-munen Burlöv måste å andra sidan importera mot-svarande 7 ha/pers energiflöde och mark (observeraatt energi för transporter inte har medräknats).Trollhättans tillämpning av EF visar att kommunenbehöver 25 % mer mark än vad som finns att tillgåvid ett teoretiskt antagande att hela energiförsörj-ningen skulle baseras på energigrödor. Se vidare iEn idékatalog om ekologiska fotavtryck som arbets-metod, samt rapporten Ekologiska fotavtryck och bio-kapacitet – verktyg för planering och uppföljning avhållbar utveckling i ett internationellt perspektiv.

Multifunktionella energiodlingar

Jordbrukets miljöbelastning i form av växthusgas-emissioner, näringsläckage och erosion kan minskanär fleråriga energigrödor ersätter ettåriga livsme-delsgrödor producerade med dagens konventionel-la odlingsmetoder. Energigrödor påverkar den bio-logiska mångfalden och kan vara ett alternativ tilligenväxning vid nedläggning av jordbruk.

Odlingar av energiskog (Salix) och energigräs (rör-flen) kan utnyttjas för rening av avloppsvatten, dag-vatten, lakvatten och avloppsslam. I ett hållbartsamhälle blir det viktigt att samordna flera funktio-ner och nyttja synergieffekter och systemtänkandei multifunktionella lösningar, se figur 25. I framti-den blir det därför nödvändigt för kommunerna attplanera för kretsloppslösningar och övergripandesystemlösningar för avfalls-, energi- och va-försörj-ning samt för rening av diffusa utsläpp från exem-pelvis jord- och skogsbruksvatten.

Figur 24. Det ekologiska fotavtrycket är ett pedagogiskt sättatt redovisa den produktiva markareal som vi behöver förvår försörjning av energi, livsmedel och andra resurser. Denväxande foten i figuren illustrerar att det ekologiska fotav-trycket för den rika världens konsumtion (exempletNordamerika) ökade ca 4 gånger under 1900-talet, från ca 1ha/capita till ca 4 ha/capita. Under samma tidsperiod mins-kade den tillgängliga ekoproduktiva markarealen i världentill en fjärdedel av vad den var i början av förra seklet, frånca 6 ha/capita till ca 1,5 ha/capita. Den tillgängliga mark-arealen räknas här utgående från hela jordens befolkning.

Summa summarum: Den rika delen av jordens invånare kon-sumerar per capita ca tre gånger den markareal som finnstillgänglig för befolkningen i världen som helhet, räk-nat per capita.

Källa: Wackernagel & Rees (1996)

41

1900 1950 1995

Energiskog kan dessutom användas som skydds-plantering mot störande verksamheter, t.ex. in-dustrier och vägar som hinder för snödrev längsmed utsatta vägar och som markrenare vid måttligtdiffusa utsläpp. Energiodlingar kan till och mednyttjas för att åtgärda förorenad mark. Med utvaldakloner av Salix kan kadmiumhalten i åkermarkreduceras. Försök pågår också med att sänka nitrat-halten i grundvatten genom bevattning och upptagi Salixodling.

Biobränslen kan påverka landskapsbilden bådepositivt och negativt. Där det öppna landskapet börbevaras kan energigräs väljas; det är lågväxande ochförändrar inte landskapet i samma grad som Salix.Energigräs ger dock ca halva energiutbytet/ha jäm-fört med Salix.

För bioenergi är den stora restriktionen marktill-gången. Omvandlingen av solenergi till användbarenergi är mycket låg för bioenergi, mindre än 1 %,vilket leder till ett stort markbehov.

Potentialen för bioenergi från biomassa odlad förenergiändamål bestäms av tillgänglig mark och pro-duktiviteten. Att, på global nivå, göra uppskatt-ningar av dessa faktorer i framtiden är mycketbesvärligt. Till exempel beror tillgången på markav i vilken grad man lyckas återföra skadade och

utarmade marker till produktion och hur efterfrå-gan på livsmedel ser ut i framtiden. Produktivite-ten beror bland annat på hur växtförädlingsarbetetfortskrider och i vilken mån marken utarmas så attproduktionen minskar.

Utnyttjandet av biobränslen i stället för fossilabränslen har av miljöskäl främst motiverats medfördelar i samband med användning av energi.Minskade nettoemissioner av t.ex. koldioxid har iSverige värderats genom koldioxidskatt på fossilabränslen. Förutom att biobränslen medför miljö-fördelar vid användning kan produktionen avbiobränslen också innebära miljövinster. En miljö-mässigt anpassad odling av fleråriga energigrödor(energiskog och energigräs) baserad på optimalutformning, lokalisering och skötsel innebär attjordbrukets miljöbelastning i form av näringsläck-age, erosion och växthusgaser kan minska, se fi-gur 25. Energiskog kan också utnyttjas för attminska halten tungmetaller i åkermark.Dessutom kan odlingar av energigrödor utnyttjasför att minska samhällets påverkan på miljön.Odlingar av energigrödor kan användas för reningav avlopps- och lakvatten, samt omhändertagandeav restprodukter som slam.

Källa: Biobränsle och kretslopp stad/land – en samsyn. Fördjupnings-

studie inom SAMS.

samhället

erosion och näringsläckage

yt- och grundvattenåker och odlingsmark

multifunktionella energiodlingarmat

avloppsvatten och slam

biomassa

koldioxid och aska

rent vatten

energivärmeverk

Figur 25. Exempel på hur multifunktionella energiodlingarkan åstadkomma nytta för miljön.

42

43

Vilken roll kan översiktlig planering spela för att tatillvara miljömål och att utveckla den fysiska struk-turen? Om man utgår från FoU inom området såhar vi konstaterat att det råder stor osäkerhet omden fysiska strukturens betydelse som medel för atttillgodose miljömål.

Trots detta visar det praktiska arbetet i våra fallstu-dier att potentialen är stor när man på ett fördjupatsätt belyser den fysiska strukturens möjligheter föratt åstadkomma hållbar utveckling (jämför Hel-singborg–ÖP-aktiv). Givetvis måste man alltidarbeta med att söka åstadkomma ett optimalt sam-spel mellan rumsliga och andra medel i planering-en.

Det finns ett starkt politiskt stöd för att användaden fysiska planeringen som en integrerad del i ensamlad miljöpolitik. Genom ändringar i PBL 1996och 1998 ökade kraven på miljöhänsyn i planering-en. Planeringen ska främja ändamålsenliga fysiskastrukturer. 2 kapitel 2 § 1 stycket lyder:

”Planläggning skall, med beaktande av natur- ochkulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur ochen estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse,grönområden, kommunikationsleder och andraanläggningar. Även en från social synpunkt god livs-miljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en lång-siktigt god hushållning med mark och vatten ochmed energi och råvaror skall främjas. Hänsyn skalltas till förhållandena i angränsande kommuner.”

Vidare fördes lagkrav in på en allsidig konsekvens-bedömning av översiktsplanen ur miljösynpunkt:

”Översiktsplanens innebörd och konsekvenser skakunna utläsas utan svårighet” (PBL 4 kap 1 §).

En trolig effekt av denna typ av förändringar i PBLvisar sig i att miljöfrågorna har fått starkast ge-nomslag i översiktsplanernas redovisningar undersenare delen av 90-talet. En enkätundersökning avSvenska Kommunförbundet 1998 visade att tvåtredjedelar av kommunerna hade särskilda redovis-ningar av miljökonsekvenser medan en tredjedeläven redovisade ekonomiska och sociala aspekter

mer utförligt. Med en allsidig konsekvensbedöm-ning i översiktsplanen kan också konflikter mellandessa aspekter uppmärksammas. Minskning avresandet för att minimera utsläpp kan t.ex. innebä-ra att valmöjligheter när det gäller arbete ochutbildning också begränsas.

På senare år har översiktsplanens funktion i detförebyggande miljöarbetet sålunda stärkts. Dessfrämsta uppgift har blivit att utifrån befintliga vär-den medverka till att förändringar främjar en godlivsmiljö. Eftersom översiktsplanen är vägledandeoch inte bindande måste dess ambitioner, riktlinjeroch förslag genomföras med hjälp av andra instru-ment, varav områdesbestämmelser och detaljplanär ett par. Andra instrument finns i miljöbalken,skogsvårdslagen och väglagen.

Översiktsplanens uppgift att med tolkningsföreträ-de visa vad som är god mark- och vattenanvändningtillför också kommunen en viktig beslutsfunktion:att samordna ett stort antal beslutsfattare utanförkommunen. Översiktsplanen ska nämligen använ-das som beslutsunderlag av samtliga som tillämpar3 och 4 kapitlen i miljöbalken. Dessa bestämmelserkan inte användas utan stöd av tolkning och kon-kretisering i översiktsplanen (Boken om översiktsplandel I).

Översiktsplanens möjligheter

SAMS-projektets temarapport Miljöinriktad fysiskplanering understryker att det är upp till varjekommun att ta ställning till hur man utnyttjaröversiktsplaneringen. Liksom det är upp till varjemänniska att avgöra hur aktiv man vill vara i sam-talet om sin egen och sina barns framtida livsmil-jö.

Generellt sett har den fysiska planeringen mångamöjligheter i miljöarbetet, inte minst med ut-gångspunkt från den kommunala översiktsplaner-ingen:

Översiktsplaneringens roll för att tillgodose miljömål

44

• Översiktsplanen utvecklas fortlöpande igränsöverskridande, demokratiska proces-ser. Något bättre lokalt forum för samlad dis-kussion över sektorsgränserna om framtidenoch om innebörden av hållbar utveckling ändet som PBL:s planeringssystem erbjuder,finns inte obligatoriskt reglerat inom någotannat samhällsområde. Viktiga frågor kan lyf-tas fram och genomlysas på alla ledder.Processen identifierar konflikter och kan sti-mulera samsyn. Sektor- och nivåövergripandearbete är grundläggande för att ge miljöfrågor-na en bred belysning i planeringen och för attskapa förståelse för miljöns samband medfysiska strukturer.

• Översiktsplanen växer fram i det lokala livs-rum där människor tillbringar sin mesta tid.Medborgare, företagare, intressegrupper ochandra kan föra en direkt dialog med experteroch beslutsfattare om hur de fysiska struktu-rer, som bildar livsmiljöns yttre ram, långsik-tigt ska utformas. I denna dialog kan det växafram gemensam kunskap och insikt om delokala miljöproblemen. Varje kommun har sinaegna förutsättningar. För att stimulera en tidigdiskussion om miljöfrågorna i planeringen kandet vara konstruktivt att starta planarbetetmed en förutsättningslös och öppen dialog,som kan leda fram till en vision eller olika sce-narier. Kunskapen om framtidsfrågor och mil-jöfrågor i lokalt, regionalt och nationellt per-spektiv stärks allmänt bland dem som deltar iöversiktsplaneprocessen.

• Miljö- och riskfaktorer som kommunen anservara av betydelse vid beslut om mark- ochvattenanvändningen ska redovisas i över-siktsplanen. Viktiga miljöfrågor kan lyftasfram till allmän diskussion och deras samman-hang med den fysiska strukturen kan prövas.Ett eget, genomarbetat kommunalt kun-skapsunderlag om miljön (till exempel beträf-fande förorenade områden, områden med storbiologisk mångfald, viktiga grönytor/stråk ochknutpunkter för trafiken) kan bidra till att göradet tydligt vilka fysiska strukturer som kanstödja en ekologiskt hållbar utveckling.

• Översiktsplanens innebörd och konsekven-ser ska vara lätta att utläsa. Planen bör erbju-da möjligheter både att förutse och följa upphändelseutvecklingen. En åskådlig plan ochen kunskapsförmedlande process i flera olikasteg är pedagogisk och inspirerande. Det blirlättare att förstå att även små steg måste tas irätt riktning.

• Miljömålskommittén föreslår (SOU 2000:52)regionala miljöunderlag som stöd åt kommu-nerna. Länsstyrelserna ska ha ansvar för dessaunderlag. De ska bl.a. innehålla regionala mil-jömål, strategier och åtgärdsprogram för att nåde nationella miljökvalitetsmålen och angeutgångspunkter för samlade program förbehandling av miljö- och resurshushållnings-frågor i den regionala och lokala planeringen.

• Miljöbalkens grundläggande regler för hus-hållning med mark- och vattenområden ochnaturresurser ska tillämpas i den fysiskaplaneringen. Den svenska miljölagstiftning-en har till största delen samlats i miljöbalkensom bland annat innehåller regler för miljö-prövning.

Miljöbalken är i vissa avseenden projektinriktad.Projekt och verksamheter som miljöprövas kaninte alltid analyseras ingående och förutsättnings-löst i ett bredare samhällsutvecklingsperspektiv. Iden fysiska planeringen däremot formas utveck-lingen av samhällsstrukturen som helhet, i proces-ser som förutsätter initiativ, engagemang ochförankring inom lokalsamhällets egna domäner.Den fysiska planeringens betydelse i miljöarbetetbetonas därför starkt i förarbetena till miljöbalken.Miljöbalken bör i idealfallet hantera projekt inomde gränser som en aktiv fysisk planering stakat ut.Miljölagstiftningen och planlagstiftningen främ-jar, när de tillämpas tillsammans, de bästa helhets-resultaten i samhällsutvecklingen.

Sammantaget kan översiktsplaneringen engageraoch inspirera många människor och aktörer. Attgemensamt bygga upp referensramar, beskrivaproblem, konflikter och möjligheter och formule-ra mål höjer beredskapen inför kommande för-ändringar.

Källa: Miljöinriktad fysisk planering.

45

Det verkar som om intresset för översiktsplane-ringens möjligheter upplever en renässans i kom-munerna. Våren 2000 arbetar mer än hälften av lan-dets kommuner med sin andra eller tredje över-sikts-plan. Medan den första generationens planer imångt och mycket var ”inventeringsplaner” har pla-neringsformerna utvecklats med stor variations-rikedom.

Planeringen ändrar inriktning från mark- och vat-tenplanering till utvecklingsplanering. Fokus för-skjuts från fysisk planering till samhällsplanering i

vid bemärkelse. En ökad integrering av ett flertalfrågor i planeringen samt samverkan över administ-rativa och geografiska gränser är enligt SvenskaKommunförbundet (1999) nyckelbegrepp för fram-tidens planering.

Samverkan mellan kommuner blir också vanligare,den ökade kraftigt under 1990-talet. Hösten 1998samarbetade mer än 80 % av landets kommunerregionalt, en siffra som ständigt ökar (SvenskaKommunförbundet 1999).

Figur 26. Översiktsplaneringen ger överblick och belyser den fysiska strukturensmöjligheter att bidra till hållbar utveckling. Foto: Staffan Arvegårdh.

46

En gemensam översiktsplan

Falun och Borlänge samarbetar sedan länge närdet gäller översiktlig planering och miljöfrågor.Kommunerna har upprättat en gemensam över-siktsplan. Arbetet bedrevs i ett gemensamt över-siktsplanekontor (se Boverkets cd-rom Påverkadin kommuns framtid 1999). Fallstudiearbetet iSAMS har bidragit till att den fysiska planeringenoch miljöplaneringen samordnats alltmer. De erfa-renheter som utvecklats i det gemensamma arbe-tet kring odlings- och skogslandskapet utnyttjas ikommande översiktsplanering och arbete medmiljöprogram och miljöbokslut. En första ansatshar gjorts i den för kommunerna gemensammafördjupningen av översiktsplanen för Vassbo ochFågelmyra som varit föremål för samråd vintern99/00.

Med drivkraften att ta ett helhetsansvar för miljönfokuseras fallstudien främst på hur kommunterri-toriet ska förvaltas på ett sådant sätt att en hållbarutveckling gynnas. Fallstudien illustrerar på ettintressant sätt hur ett sådant perspektiv på planer-ingen kan fördjupas i lika hög grad som ett för-hållningssätt där planering förknippas med ut-byggnad: översiktsplanen får karaktär av fortlev-nadsplan snarare än utbyggnadsplan. Så häruttrycker man det i fallstudien:

”Hittillsvarande översiktsplanering har till stordel varit exploateringsförberedande och därmedhandlat om lokalisering av olika typer av bebyg-gelse och anläggningar. I framtiden bör fokus iökad utsträckning ligga på förvaltning och utveck-ling av de resurser som redan finns, såväl naturre-surser som byggd miljö. I detta perspektiv behö-ver kommunen bättre kunskap om och ha en meraktiv roll när det gäller de areella näringarna.Översiktsplanen är ett instrument för att uttryckakommunens vilja i dessa frågor.”

Planerings- och beslutsprocessens betydelse för att integrera miljömål

i översiktsplanering

Översiktsplanering ska fungera som ett kraftfulltinstrument för att integrera miljömål, därför räckerdet inte med väl utformade plandokument. Allraviktigast är att åstadkomma en planeringsprocesssom bygger på öppenhet och samverkan mellanolika intressenter under kommunens ledning.Planeringen skapar sålunda ett forum förmeningsutbyte, där avsikten är att expertkunska-per, medborgarnas engagemang och lokalkänne-dom och politisk vilja ska mötas. I exempelsam-lingen Översiktlig planering för hållbar utveckling pre-senteras översiktsplaneprocesser som satt miljöfrå-gorna i centrum. Planeringsprocessens senare ske-den med samråd och utställningar regleras i PBL.

SAMS-projektets fallstudier rör emellertid huvud-sakligen de tidigare skedena, innan ett formelltsamrådsförslag av planen föreligger. Planerings-underlag utarbetas, övergripande mål formuleras,alternativ utvecklas och analyseras. Formerna fördetta arbete är inte reglerade i lag. Våra fallstudierpekar på möjligheter att kreativt utveckla nya ochinformella sätt att tidigt få in ett brett spektrum avsynpunkter på bl.a. miljöfrågor.

I många kommuner har miljöarbetet under senareår bedrivits med Agenda 21 som utgångspunkt.Boverket och Svenska Kommunförbundet gick imars 2000 ut med en snabbenkät till kommunernamed frågor om integreringen av Agenda 21 i kom-munernas översiktsplanering, samt frågor om övrigakopplingar mellan miljöarbete och översiktsplaner-ing. 86 % av de svarande kommunerna (67 % avkommunerna svarade) angav att arbetet med lokalAgenda 21 är integrerat eller kommer att integrerasi planeringen. Det tyder på en kraftig ökning i för-hållande till tidigare undersökningar.

I hälften av kommunerna finns ett samspel mellanöversiktsplaneringen och miljövårdsprogram. Detkan också noteras att en tredjedel av kommunernaanger att det finns en koppling mellan det lokalainvesteringsprogrammet och översiktsplanen.Ovanstående undersökningar ger ingen bild avmed vilket djup eller vilken bredd integrationenhar skett. Även om det finns många positiva teckenpå ett ökat samarbete mellan t.ex. planerare ochmiljövårdare är det viktigt att vara uppmärksam på

47

vilka hinder och fallgropar som kan finnas för attutveckla samarbetet.

Ett hinder kan vara de olika professions- och för-valtningskulturerna i miljövården respektive pla-neringen. Att dessa finns har bekräftats genomempiriska studier av Lars Emmelin (2000). Litetillspetsat ställer han en centralistisk expertkultur imiljövården mot en decentralistisk planeringsfilo-sofi. Inom miljövården är uppslutningen till lokalnivå inte speciellt god, enligt Emmelin. (Agenda21-grupperna har en stark lokal förankring vilketmotsäger Emmelin, som nog avser ett förhållnings-sätt som kan finnas på central nivå.)

Bakom de två ståndpunkterna kan också enligtEmmelin två fundamentalt olika perspektiv på mil-jöproblemen ligga:

• Det naturvetenskapligt realistiska – miljöpro-blemen ses som problem i naturen.

• Det socialkonstruktivistiska – miljöproblemenses som samhällskontrakt.

Skillnaden mellan de två kulturerna kan ocksåuttryckas så att miljövårdaren får representera vakt-hållningen över omistliga värden i ett lokalt per-spektiv och en strävan att bevara miljön på långsikt. Planeraren uppfattas – åtminstone i tillväxtre-gioner – ofta som exploatörernas förlängda arm somska söka kortsiktiga lösningar på akuta och brän-nande stadsbyggnadsfrågor. Konkret kan spänning-en mellan de båda perspektiven bli en motsättningmellan ett hierarkiskt perspektiv i miljömålen ochplanlagstiftningens lokala förankring nedifrån i ettkommunalt planmonopol. Båda perspektiven är

legitima – bland annat genom att de finns i lagstift-ning och organisation, se figur 27.

Forskningsprojektet Kommunerna och territoriet(Asplund m.fl. 1997) konstaterar också att olika pro-fessioner och förvaltningar med ansvar för miljöfrå-gan representerar djupt skiljaktiga kulturer i mångaavseenden: samhällsplaneringen med sin kopplingtill samhällsvetenskaperna, stadsbyggande ocharkitektur, medan miljövården hör hemma i natur-vetenskaperna och de tekniska förvaltningarna, ochbaseras på teknikvetenskapen. Det angreppssättsom utvecklas i Agenda 21 har kopplingar tillhuman- och beteendevetenskap. Dessa olika kom-petenser kan inte enkelt samordnas.

En annan dimension av processen rör möjligheter-na att förstärka medborgarnas inflytande på planer-ingen. En förutsättning för ett bra vardagsliv är våramöjligheter att bli mer delaktiga i de beslut somfattas och som berör vårt eget lokala samhälle.Möjligheterna att påverka näraliggande förhållan-den har en avgörande betydelse för gemenskap ochsocial sammanhållning. Både politiker och vanligamedborgare kan ses som lekmän jämfört medexperterna. Den stora skillnaden i lekmannaroller-na mellan politikern och den enskilde medborga-ren är att politikern förväntas företräda en ideolo-giskt grundad helhetssyn på samhället. Politikernsitter givetvis också i en helt annan maktposition änden vanlige medborgaren.

Att förverkliga större delaktighet för medborgarna ikommunal planering är dock ingen lätt uppgift.Det är en slutsats som kan dras efter den utvärder-ing av Sydlänsprojektet som Boverket genomfört i

miljöparadigmetE

planeringsparadigmetE

expertdialogE

centralstyrningE

politiker- ochEmedborgardialogE

decentraliseringE

Figur 27. I planeringen råder ett spänningsfält mel-lan centralt-lokalt, men också mellan experter ochpolitiker/medborgare. Figuren fritt efter Emmelin(1997).

48

samarbete med Högskolan i Karlskrona/Ronnebyoch Universitetet i Växjö (Vem bestämmer 1998). Detfinns ofta ett stort förhandsintresse hos planerareoch medborgare, ändå har bräckligheten i medbor-garnas deltagande gått som en röd tråd genom pro-jektet. Slutsatserna av projektet kan sammanfattasså här:

• Det behövs politisk vilja och kommunala poli-cybeslut!

• Kommunens planerare har en nyckelroll sominitiativtagare och processledare!

• Det är nödvändigt att precisera spelregler – getydliga ramar!

• Det behövs en strategi för lokal förankring ochrättssäkerhet!

• Delaktighet är grundläggande för kommunalplanering enligt PBL. Utnyttja processen föratt nå fördjupad demokrati!

Samverkan i planeringen för bättremiljö – från tre fallstudier i SAMS

Burlövs kommun har engagerat 15 miljö- och pla-neringsintresserade medborgare i rundabordssam-tal för att ringa in viktiga miljömål, skapa positivaframtidsbilder och utveckla konkreta åtgärder ochförslag. Under perioden augusti 1998–januari 2000hölls nio möten, men deltagarna har även gjorthemläxor där de fördjupat sig i frågor som kommitupp på mötena. Som ett led i processen hölls ocksåett större möte med ett 100-tal invånare i kommu-nen där miljöfrågorna diskuterades brett. Basen förarbetet var PICABUE-metoden som fokuserar påanvändningen av miljöindikatorer. Andra verktyg imedborgardialogen är mentala kartor och GIS, seEn idékatalog. Dessutom hölls ett större medborgar-möte för att ytterligare bredda diskussionen. Enutvärdering av processen gav både positiva ochnegativa synpunkter, här är ett litet axplock:

”Engagemang och vilja för ett större sammanhanghos inblandade deltagare.” (+)

”Bättre förståelse för miljöfrågornas koppling tillfysisk planering.” (+)

”Mentala kartor gav mig en ny syn på kommu-nen.” (+)

”Vid samarbetet med gräsrötter är det viktigt attsamtalen sker på icke-fackspråk.” (–)

”Brist på tid vid mötena att penetrera och disku-tera de olika frågorna ordentligt.” (–)

”Blir detta ännu en hyllvärmare?” (–)

Erfarenheterna kommer att integreras och utveck-las vidare inom ramen för Agenda 21-arbetet ochvid framtagandet av Miljöprogram 2000. De kom-mer också att ligga till grund för fördjupning avöversiktsplanen för de båda tätorterna Arlöv ochÅkarp samt förslag på områdesbestämmelser förBurlövs kyrkby. Det kanske viktigaste av allt är detkontaktnät som växte fram under processen.Kommunens tjänstemän och politiker kan t.ex.samla gruppen för informellt samråd.

Trollhättans kommun prövade också i sitt arbetemed att bryta ner och lokalt anpassa miljömålen attarbeta med rundabordssamtal. Picabue-metodenövervägdes, men förkastades eftersom det visadesig svårt att diskutera indikatorer utan att först for-mulera sig kring mål och delmål. Vid de två första

Figur 28. Foto från Picabue-gruppens arbete med visionerför Burlöv. Foto: Ulf Ranhagen.

49

mötena diskuterades övergripande och detaljerademål. Materialet från dessa större träffar samman-ställdes tillsammans med kontaktpersonernas egnafunderingar och Boverkets förslag till delmål.

Sedan ordnades fortsatta rundabordssamtal imindre grupper med ca 5–8 deltagare. Miljömåletdelades in sju delmål som alla diskuterades i enmindre grupp. Nya synpunkter kom fram på inne-börden av miljömålet, liksom förslag till lokalamålformuleringar och utkast till indikatorer föruppföljning av målen.

Rundabordssamtalen var mycket givande tackvare att olika intressenter fick komma till tals i ettöppet men samtidigt fokuserat forum. Det är vik-tigt att deltagarna är engagerade, har kunskaperinom området och är duktiga på att framföra dem.Det är också viktigt att deltagarna diskuterar ochförankrar sina synpunkter på hemmaplan så attdet inte bara blir fråga om privata funderingar.

Men det fanns både för- och nackdelar med attbedriva samtalen i stora respektive små grupper,se figur 30.

Storumans fallstudie representerarytterligare ett sätt att engagera medbor-garna i en aktiv dialog kring miljömåloch översiktlig planering. Här valdekommunen att använda den i SAMS-projektet skisserade arbetsgången somutgångspunkt och stöd för arbetet. Enannan viktig bas har varit Naturvårds-verkets studie Sverige år 2021 och därskisserade framtidsbilder Vägvinnarenoch Stigfinnaren. En seminariegruppbildades med en bred representation

från kommunens näringsliv, föreningsliv och övrigsamhällsverksamhet.

Deltagarna representerar också kommunens olikageografiska delar med två tyngdpunkter: fjälltrak-terna kring Tärnaby och Hemavan samt Stor-umans tätort. Tre större tvådagars seminarier höllsför hela kommunen med mellan 15 och 25 delta-gare (i mars, juni och december 1999). Vid dessaseminarier genomfördes en bred diskussion omförutsättningar, nyckelfrågor, mål och indikatorer,framtidsbilder och konsekvensbedömningar. Ettantal mindre seminarier hölls också mellan destörre för att fördjupa diskussionen för den östrarespektive västra delen av den vidsträckta kom-munen. Det förekom också samarbete mellanseminariegruppen och det FjällAgenda-projektsom samtidigt har drivits i kommunen.

Arbetet engagerade en kärntrupp som deltog i allaseminarier och svarade för kontinuiteten. Dessauppger att de från början upplevde det som oklarthur det skulle kunna gå att genomföra allamoment i den föreslagna arbetsgången. I slutet avprocessen förstod de bättre hur alla delar hängdesamman och upplevde att de hade fått djupare

miljömålsarbete

sektorsplaner

ÖP-arbete

utvecklingsstrategi för Trollhättan

miljöledningssystem

tidsaxel

Större grupper 15–30 personer

Strategiskt viktiga frågor kan tidigt urskiljas – fler fårinsikt i frågans bredd och sambanden mellan t.ex.huvudmål och delmål.

Det blir svårare att konkretisera arbetet, diskussionförs på en generell nivå.

Fördelar

Nackdelar

Mindre grupper 5–8 personer

Mer konkret diskussion med fokus på ett avgränsatämnesområde. Större lokal förankring.

Risk för att deltagarna går miste om helheten. Högbelastning på projektledarna som ska samordna mångagruppers arbete.

Figur 30. För- och nackdelar med att bedriva rundabords-samtal i grupper med olika storlek (Trollhättans fallstudie).

Figur 29. Miljömålsarbetet genomsyrar mångatyper av planeringsaktiviteter i Trollhättan.

50

insikter i hur miljöfrågorna skulle kunna få en tyd-ligare roll i kommande översiktsplanering ochlokalt utvecklingsarbete.

Frågeställningen om miljömål och indikatorerupplevdes av de flesta som svår och teoretisk. Dedelar av seminariegruppen som inte hade tillfälleatt medverka vid alla seminarier ansåg att det varitsvårt att följa med i hela processen. Seminarierna

låg med för stort tidsmellanrum (3–6 månader).Det gjorde att deltagarna i viss mån tappade detengagemang som väckts. Erfarenheterna av attsamarbeta med Luleå Tekniska Universitet ochatt studenter medverkade i ett av de större semi-narierna upplevdes som ett värdefullt tillskott.Det skänkte ett utifrån-perspektiv på arbetet ochnya värderingar från ungdomar.

Figur 31. Fotocollage från arbetet vid de störreseminarierna i Storuman. Foto: Ulf Ranhagen.

51

Planerings- och miljödialoger i SAMS fallstudier –vad skiljer och förenar?

Gemensamt för de planerings- och miljödialogersom beskrivits ovan är:

• Brett engagemang från många aktörer – plane-rare, miljövårdare, näringslivsföreträdare,Agenda 21-grupper, m.fl.

• Arbete i ett växelspel mellan en större sam-manhållen grupp och mindre arbetsgruppersom fördjupat sig i vissa delfrågor.

• Arbete i informell dialogform i en inledandefas av översiktsplanearbetet.

• Test och vidareutveckling av metoder på etttidigare delvis oprövat sätt.

Några skiljelinjer:

• De tre processerna har haft olika inriktningar:

– Att utveckla plan- och fältindikatorerutifrån det övergripande målet En god livsmiljö (Burlöv).

– Att bryta ner och lokalt anpassa ett natio-nellt miljömål (Trollhättan).

– Att utveckla framtidsbilder utifrån miljö-mål, men även ekonomiska och socialamål (Storuman).

• De tre processerna har tacklat metodfrågor påolika sätt:

– Att i huvudsak omsätta en metod med ettantal preciserade arbetssteg som tidigareutvecklats inom universitetsvärlden, ipraktisk tillämpning (Burlöv).

– Att söka tillämpa den arbetsgång somtagits fram i SAMS-projektet och kombi-nera flera metoder och verktyg(Storuman).

– Att utveckla en egen arbetsmodell(Trollhättan).

Andra exempel på planerings- ochmiljödialoger i tidiga skeden av ÖP-processen

Delrapporten Översiktsplanering för hållbar utveck-ling redovisar andra intressanta exempel på över-siktsplaneprocesser där en stor delaktighet frånmedborgarna eftersträvats.

Sala kommun: Planen för Sala ekokommun, SalaAgenda 21 och översiktsplan 2000 är upplagd somen lärande process. Kommunen har satsat brett påutbildning om miljö och arbetat på flera mötes-platser med möjlighet för många medborgare attdelta. Agenda 21-arbetet har integrerats medöversiktsplaneprocessen. Samrådsprocessen harutvecklats i projektet ”Vår bit av jorden”, där fleramötesplatser skapats: visionsverkstäder, studie-cirklar, framtidsforum, nätverk, arbetsgrupper ochen kretsloppsfestival.

Karlstads kommun: Översiktsplanearbetet inled-des 1995 med ett brett visionsarbete med syfte attbygga upp kunskaper om kretsloppstänkande ochhållbar utveckling kopplat till internationell kon-kurrenskraft, värderingsförskjutningar, den mått-fulla staden och en god livsmiljö. Visionsdiskus-sionerna kring det framtida Karlstad skedde iseminarieform med politiker och tjänstemän frånkommunens olika verksamhetsområden. Somunderlag för seminarierna genomfördes en mängdaktiviteter: föreläsningsserier för allmänheten, enuppsatstävling om framtidens Karlstad för kom-munens gymnasier, samt enkäter till boende ochföretagare.

52

Del 2Metoder och verktygför översiktsplanering med miljöfrågor i centrum

Det finns många metoder, verktyg eller prototyper tillverktyg som borde kunna bidra till att mer effektivtbehandla miljömål i översiktsplaneringen. Planeramed miljömål! En vägvisare handlar därför mycket omatt utifrån praktiska försök i kommuner och regionersammanfatta erfarenheter kring olika arbetsinstru-ment och dra slutsatser inför framtiden.

Varför metoder och verktyg?

Vår ambition är att ge en så braöverblick över metoder och verktygatt man i sitt lokala planerings- ochmiljöarbete ska kunna hitta rätt mixav redskap. Det finns inga verktygsom kan användas mekaniskt utandet krävs alltid en lokal anpassning.Vi ser det också som väsentligt attsammanföra olika metoder ochverktyg till en verktygslåda och attsöka klargöra de viktigaste använd-ningsområdena. Se vidare En idéka-talog.

Utgångspunkt för metodutvecklingen

Utgångspunkten för metodutveck-lingen är de avgränsningar, defini-tioner och diskussioner om hållbarutveckling och miljömål som sam-manfattas i tidigare kapitel, liksomden komplexa frågan om samspeletmellan miljömål och fysisk-rumsli-ga och andra medel som belystsovan. Vi har dock inte utvecklatinstrumentet översiktsplan i striktmening utan hänvisar till Boken omöversiktsplan (Boverket 1996).

Däremot har vi utvecklat metoderoch verktyg för att stärka över-siktsplaneringens möjligheter atttillgodose miljömål. Det har ocksåskett en betydande vidareutveck-ling av strategisk miljöbedömningsom en del i de planerings-, kun-skaps- och förändringsprocessersom genomförts i fallstudiekommu-nerna.

Förslag till arbetsgång

Arbetsgången knyter delvis an tillden praxis som redan idag tillämpasi många kommuner, men tydliggörhur miljömål och indikatorer kom-mer in i de olika stegen. Här beto-nas också kopplingar till omvärlds-analys (t.ex. hur omvärldsscenarier

ekonomiska sociala

ekologiska

fysiskt-rumsliga aspekter

definition av planeringsuppgiften

omvärlds-förutsättningar

planområdes-förutsättningar

nyckelfrågormål

planerings-relevanta mål

indikatoransatser

rumsliga alternativ – framtidsbilder

alternativ A alternativ B alternativ C

konsekvens-bedömning

precisering av måloch indikatorer

åtgärds-program

strategi

huvud-alternativ

huvud-strategi

komplettering av indikatorer

0-alternativ

1Definition av planeringsuppgiften.

2Förutsättningsanalys – omvärlds- ochplanområdesförutsättningar med fokus på fysiskt-rumsliga (inklusive stadsgestaltning och arkitektur),ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer.Diagnos av kvaliteter och brister i nuläget.

3Identifiering av nyckelfrågor, mål och indikatorer –>ekologiska, sociala, ekonomiska och fysiskt-rumsliga.

4Framtagande av framtidsbilder ochrumsliga alternativ utifrån förut-sättningar, mål och indikatorer.

5Konsekvensbedömning av alternativenutifrån prioriterade mål och indikatorer..

6Val av strategi – huvudalternativ,huvudstrategi och åtgärdsprogram.

7Genomförande och uppföljning. Detta steg ligger ihuvudsak efter den egentliga planeringen, men genom->förande av åtgärder kan komma att aktualiseras i det>strategiska planeringsarbetet.

genomförandeuppföljning

Figur 32. Förslag till arbetsgångför integration av miljöaspekter iöversiktlig planering.

53

för den globala miljösituationen kan påverka kom-munen) och analys av olika framtidsbilder, liksomstrategiska konsekvensbedömningar i högre gradän vad som är brukligt idag. Tanken är att miljöfrå-gorna ska genomsyra alla stegen och behandlasintegrerat med sociala och ekonomiska frågor.Indikatorer lyfts fram som ett redskap för att preci-sera miljömål och möjliggöra mer förfinade diagno-ser och konsekvensbedömningar i alla steg. Menerfarenheterna av att arbeta med indikatorer i över-siktlig planering är ännu begränsade. Det är därförsvårt att redovisa tillvägagångssätt samt för- ochnackdelar. Metodutvecklingen har skett i ett väx-elspel mellan praktiskt arbete i fallstudierna,utvecklingsarbete i temastudierna och återföring averfarenheter från kunskapsöversikter och exempel-samling. Arbetsgången i planeringsprocessen sompresenteras i figur 32 består av sju huvudsteg.

Arbetsgången kan användas i förarbeten eller för-studier till det egentliga översiktsplanearbetet men

också i arbetet med att ta fram ett samrådsförslag.Den är också tillämpbar på olika planeringsnivåerfrån regional nivå till fördjupning av översiktspla-nen.

Ett cykliskt arbetssätt

Arbetet är inte tänkt att bedrivas linjärt i dessa steg.I stället visar mångårig erfarenhet från metodut-veckling och praktisk planering på olika nivåer för-delarna med att arbeta cykliskt, i återkommandeplaneringsvarv i samband med att planprogram ochsamrådsförslag tas fram. (Diskussionen om ettcykliskt arbetssätt får inte förväxlas med förhållan-det att översiktsplanen ska aktualitetsförklaras avfullmäktige varje mandatperiod, vilket innebäråterkommande revideringar av underlag, mål ochförslag.) Erfarenheter från arbetet med SMB i fall-studierna, särskilt RTK:s fallstudie bekräftar förde-larna med ett sådant arbetssätt. I figur 33 illustrerasett sätt att arbeta där planeringen genomförs i tre

54

planeringsspiral

indata indata indata

ekonomiska sociala

ekologiska

1

planeringsvarv 1

2

3

4

5

6

1

2

3

4

5

6

1

2

3

4

5

6

planeringsvarv 2 planeringsvarv 3

Figur 33. Det cykliska arbetssättet.

55

varv med en successiv förskjutning av tyngdpunktfrån förutsättningsanalys och målformulering tillalternativa förslag och konsekvensbedömning. Detkan också beskrivas på så sätt att de olika arbets-stegen görs parallellt med kontinuerliga avstäm-ningar, eftersom det kan vara svårt att i en komplexplaneringssituation tydligt urskilja olika planer-ingsvarv. (I del 3 i En idékatalog illustreras hur arbe-tet bedrevs i slutfasen av arbetet med SMB vidframtagande av samrådsförslag till regionplanen förStockholm.)

Fördelarna med arbetssättet diskuteras i temastu-die SMB. Där framhålls att arbetet i flera varv –eller att olika arbetssteg bearbetas parallellt –underlättat en integrering av miljöfrågor i planer-ingen liksom av socioekonomiska frågor. Genom atttidigt använda framtidsbilder och alternativ menäven göra tidiga konsekvensanalyser i processenaktualiseras problem, förutsättningar och mål somkanske inte skulle ha upptäckts med ett linjärtarbetssätt.

Det linjära arbetssättet inne-bär ofta att man försöker klaraav kartläggningar och formu-leringar av mål före arbetetmed alternativ och konse-kvensbedömningar. Därige-nom finns en risk att man för-djupar sig i frågor som intevisar sig vara de mest relevan-ta när de ses i ett framtidsper-spektiv. Andra frågor som inteär så framträdande i kartlägg-ningen kan få större tyngd närde ses som en del av en fram-tidsbild.

Verktygslådan

Översikt över olika verktyg

Figur 34 visar en översikt över de metoder ochverktyg som vidareutvecklats och tillämpats iSAMS. Distinktionen mellan metoder och verktygär inte entydig. Metoder är mer omfattande ochbestår ofta av flera steg och moment. Ett verktyg ärmer begränsat och operativt. För att underlättabeskrivningen av det system av metoder och verk-tyg som vi presenterar väljer vi att i fortsättningenanvända begreppet verktyg. Verktygslådan fårrepresentera hela systemet av metoder och verktyg.

Den ovan beskrivna arbetsgången återfinns i figu-rens mitt. Arbetsgången omges av ett antal verktygsom kan användas i ett eller flera av dess steg. Degenerella beskrivningarna av de nationella mil-jökvalitetsmålen kan också ses som ett verktyg.Eftersom dessa mål är av grundläggande betydelse

Swot

ekologiska fotavtryck

scenarioteknik

dialogverktyg

GIS

mentala kartor

MCA

SMB

indi

kato

rer

fokusdiagram

SAMS arbetsgång

indi

kato

rer

Figur 34. Översikt över projektet SAMS verktygslåda, därolika verktyg inklusive indikatorer illustreras i anslutning tillden arbetsgång som visas mer detaljerat i figur 32.

i SAMS och är en bas för alla fallstudier har vi istäl-let valt att behandla dem separat i tidigare kapitel.Här behandlar vi sådana verktyg som kan användasför att underlätta integreringen av miljömål i sam-hällsplaneringen. Verktygen har olika funktion ochkommer in i olika steg i arbetsgången. De tas härupp i den ordning som de beskrivs i En idékatalog.Alla berörs emellertid inte här i En vägvisare.

Swot-analys (Strengths, Weaknesses, Opport-unities, Threats) är ett verktyg för att ringa in styr-kor och svagheter när det gäller förutsättningar i enkommun, hot och möjligheter inför framtiden, samtutifrån dessa analyser lyfta fram nyckelfrågor. Swothar t.ex. använts i Storuman.

Med hjälp av fokusdiagrammet, ett verktyg somutvecklats inom SAMS-projektet, kan ett problemsrelativa storlek eller betydelse relateras till möjlig-heterna att påverka det. Syftet är att ringa in nyck-elfrågor som är angelägna och prioriterade och kom-pletterar därmed Swot-analysen.

Mentala kartor har inspirerats av den metod förstadsanalys som lanserats av Kevin Lynch. Den haranvänts som ett led i de rundabordssamtal om mil-jöfrågor som förts i Burlövs fallstudie. Den byggerpå samtal med grupper av kommuninvånare därsynpunkter och önskemål ritas in på kartor. Enkät-undersökningar med kartor kompletterar. Resul-tatet kan presenteras i form av frihandsskisser ellerGIS-kartor.

Ekologiska fotavtryck är ”den produktiva landare-al som behövs för en befolknings försörjning medråvaror och omhändertagande av restresurser”.Särskilda beräkningar av det framtida fotavtrycketutifrån antaganden om livsmedels- och energiför-sörjning i framtiden finns i Trollhättans fallstudie.Vidare har jämförelser av det ekologiska fotavtryck-et vad gäller energi- och markanvändning samtinfrastruktur gjorts mellan Burlöv och Storuman.Ekologiska fotavtryck är framför allt ett pedago-giskt redskap för att illustrera hållbarhet och kanäven användas för uppföljning av planering ochåtgärder.

Även scenarioteknik inklusive arbete med back-casting och framtidsbilder har en betydelsefull rolli fallstudierna. Boverkets Sverige 2009 är en avutgångspunkterna. Men Naturvårdsverkets fram-tidsbilder Vägvinnaren och Stigfinnaren i studien

Sverige år 2021 har fått störst användning i fallstudi-erna i Burlöv och Storuman. I Stockholmsregionenhar två alternativ för regionens utveckling 2030 stu-derats: K och P som representerar ett mer respekti-ve mindre koncentrerat sätt att skapa en flerkärnigregionstruktur.

Störst tyngd läggs vid SMB (Strategiska miljöbe-dömningar) och GIS (Geografiska informations-system). Olika SMB-ansatser utvecklades i fallstu-dierna i Helsingborg, Stockholm Biologisk mång-fald, Stockholm SMB, Stockholmsregionen ochStoruman.

MCA (multikriterieanalys) används för att värderaett planalternativs totala kvalitet för en viss faktoreller indikator med antagande om olika aspektersvikt och kvalitet. Verktygen kan användas som endel av SMB eller separat och tillämpades iHelsingborgs fallstudie. GIS-tillämpningar hartagits fram i Burlöv, Helsingborg, Stockholm (i stu-dien om biologisk mångfald), Stockholmsregionenoch Falun-Borlänge. Temarapporterna SMB ochöversiktlig fysisk planering och GIS och miljömål i fysiskplanering sammanfattar erfarenheter och drar slut-satser från fallstudierna.

Idag utvecklas avancerade verktyg för dynamisksimulering och modellering av t.ex. samspeletmellan trafik- och bebyggelsestrukturer. Kon-sekvenser ifråga om trafikflöden och utsläpp kanberäknas med avancerade datormodeller. Dennatyp av verktyg, t.ex. IMREL, ligger till grund föranalyserna av alternativen i regionplanen förStockholmsregionen. Däremot har denna typ avverktyg inte använts i de andra fallstudierna. I Enidékatalog del 3 ges en överblick över olika dator-verktyg och deras användbarhet för att belysa mil-jökonsekvenser.

Olika varianter av planerings- och miljödialogerfinns för att utveckla indikatorer i rundabordssam-tal. Metoden har prövats och vidareutvecklatssärskilt i Burlöv (”Picabue”). Rundabordssamtalhar också bedrivits för att formulera mål, delmåloch indikatorer utifrån en egenutvecklad modell iTrollhättans fallstudie. I Storumans fallstudie harden i SAMS skisserade arbetsgången varit basen förrundabordssamtalen. I exempelsamlingen visasolika metoder för att initiera och bedriva dialoger iöversiktsplaneringen i Sala, Karlstad, Kungälv ochVallentuna.

56

57

Verktygen har använts för att utveckla och testaolika typer av indikatorer för stegen i arbetsgång-en. En indikator påvisar att något föreligger ellerförhåller sig på ett visst sätt. En indikator är ettinstrument som används alltmer för att visa om mil-jöförändringar leder i riktning mot uppställda mål.Denna typ av indikatorer betecknas här fältindika-torer eftersom de förutsätter möjligheten att mätaav förhållanden i omgivningen. Det mest etablera-de indikatorsystemet för miljöuppföljning ärDPSIR-kedjan (Driving forces, Pressure, State,Impact, Response). Vi har försökt utveckla ochtesta planindikatorer för att dels visa miljömålensgenomslag i planer, dels möjliggöra konsekvensbe-dömningar av alternativ.

Verktygslådans användning

Verktygslådan är tänkt att kunna användas på ettflexibelt och situationsanpassat sätt i den översikt-liga planeringen. I vissa planeringssituationer kandet vara lämpligast att använda alla verktygen över-siktligt. I andra fall kan det vara nödvändigt attkoncentrera sig på ett eller flera verktyg. Mer omanvändningen av verktygslådan och tänkbara kopp-lingar mellan dess olika delar beskrivs i En idékata-log.

I figur 35 exemplifieras i vilka steg i arbetsgångensom olika verktyg är effektivast. Det finns ingetuniversalverktyg. Istället kompletterar metodernaoch verktygen varandra. Swot och ekologiska fotav-tryck är effektiva när det gäller att analysera förut-sättningar och identifiera nyckelfrågor. Scenario-tekniken används både för att se omvärldsscenarieri ett globalt perspektiv och utifrån dessa utkristalli-sera alternativ och framtidsbilder.

Figur 35. Översikt över verktyg och exemplifiering av deras koppling tillarbetsgången. Mörkgröna rutor markerar de steg där metoderna/verktygenär effektivast medan ljusgröna anger steg där de också är användbara.

definition av uppgift

omvärldsförutsättningar

planförutsättningar

nyckelfrågor och mål

framtidsbilder/alternativ

konsekvensbedömning

strategi

genomförande ochuppföljning

Swot

steg i arbetsgång

ekologisk

a fota

vtry

ck

scen

ariote

knik

SMB

MCA

GIS men

tala

karto

r

foku

sdiag

ram

dialogve

rkty

g

DPSIR-in

dikato

rer

planindika

tore

r

metod/verktyg

användbart verktyg

mycket användbart verktyg

SMB har sin tyngdpunkt på analyser av konse-kvenser, men förutsätter att förutsättningar och målklargörs, t.ex. med hjälp av Swot-analys. MCA ärett specialverktyg som används för kvantitativabedömningar av t.ex. alternativa trafikstrukturereller samspelet trafik- och bebyggelsestruktur.Verktyget kan också användas för att göra en dia-gnos av nuläget för att få en riktningsanalys i för-hållande till föreslagna alternativ.

GIS är ett verktyg som blir alltmer kraftfullt för attdokumentera förutsättningar, åskådliggöra och ana-lysera alternativ. Mentala kartor kan vara ett kom-plement för att ringa in kvaliteter och probleminom ett planområde. Det förutsätter möjlighetenatt kommunicera med grupper av medborgare inågon form av planeringsdialog. DPSIR-indikato-rer används främst för diagnos och uppföljning avmiljösituationen. Planindikatorerna kompletterardenna typ av indikatorer eftersom de har sin tyngd-

punkt i arbetet med att utveckla och värdera plan-alternativ.

Verktygens användning i fallstudierna –en översikt

Figur 36 är ett försök att ge en överblick över vartyngdpunkten ligger i användningen av verktyg,och var verktygen har använts med mindre tyngd.Det verktyg som alla fallstudier tillämpat är planin-dikatorer, vilket har ingått som en förutsättning förarbetet i projektet. Falun-Borlänge har ocksåanvänt DPSIR-metoden för att strukturera indika-torer för uppföljning.

Tre kommuner – Storuman, Trollhättan och Burlöv– har använt dialogverktyg för att skapa strukturoch kreativitet i planeringsprocesserna. Fokusdia-grammet respektive mentala kartor har testats iStoruman respektive Burlöv. De mest omfattandeGIS-tillämpningarna återfinns i Falun-Borlänge,

58

fallstudier"

SAMSE

egenEutvE.E

SAMSE

Pica-EbueE

metod/"verktyg"

använd>

viktig

SwotE

ekologisk

a fota

vtry

ckE

scen

ariote

knikE

SMBE

MCAE

GISE

men

tala

karto

rE

foku

sdiag

ram

E

dialogve

rkty

gE

DPSIR-in

dikato

rerE

planindika

tore

rE

Figur 36. Översikt över i vilka fallstudier som verktygen använts.

59

Figur 37. Översikt över visioner, framtidsbilder och struktur-alternativ som varit en utgångspunkt för arbetet i SAMS fall-studier: Boverkets 2009, Naturvårdsverkets 2021 och Region-plane- och trafikkontorets arbete med två alternativa flerkär-niga strukturer för Stockholmsregionen – Koncentrerad ochPerifer.

Boverkets Sverige 2009: Boverket har i en rapport från 1994föreslagit ett samlat rumsligt utvecklingsperspektiv på natio-nell nivå. I visionen beskrivs Sveriges bebyggelsemönster ochortsstruktur som en arkipelag med 24 tätbefolkade regionalaöar. En av visionens hörnstenar är ett transportsystem base-rat på regional kollektivtrafik.

Regionplane- och trafikkontoret (RTK):Inom ramen för Regionplan 2000 har RTKarbetat med två alternativa flerkärnigastrukturer för Stockholmsregionen – alter-nativ K och P. Alternativ K (koncentrerat)innebär att fler nya bostäder och arbetsplat-ser byggs i den centrala delen av regionen.Alternativ P (perifer) innebär att fler nyabostäder och arbetsplatser byggs i förorts-kommunerna. I båda fallen sker stadsbyg-gandet i hög grad genom förtätning ochkomplettering i eller i nära anslutning tillredan byggda områden.

Naturvårdsverkets Sverige år 2021: Naturvårdsverket harstuderat två olika grundprinciper för framtidens hållbarasamhälle – Vägvinnaren och Stigfinnaren. I Vägvinnaren hardet skett en förskjutning av tyngdpunkten jämfört med idagmot specialisering, koncentration och stora försörjningsområ-den. Stigfinnaren karakteriseras av en förskjutning mot diffe-rentiering, spridning och småskaliga försörjningsområden.

K P

Stockholmsregionen och i Burlöv. SMB användes ifem fallstudier men specialverktyget MCA endast iHelsingborg. Arbete med SMB bygger vanligen påatt scenarier eller framtidsbilder utvecklats; samtli-ga SMB-kommuner har utvecklat alternativ utifrånframtidsstudien Sverige år 2021. Ekologiska fotav-tryck belyses mest i Trollhättan, men verktygetanvänds också i Storuman, Burlöv och Falun-Borlänge.

Mer systematiska Swot-analyser genomfördes iStoruman och RTK:s fallstudie.

Nedan diskuterar vi verktygen scenarioteknik,SMB, GIS och indikatorer. De behandlas merutförligt i En idékatalog tillsammans med övrigaverktyg.

Visioner, scenarier och framtidsbilder

– en inspirationskälla Projektet SAMS visar att metoder och verktyg somhjälper oss att formulera visioner, scenarier, fram-tidsbilder och alternativ har en stor potential för attutveckla samhällsplanering i hållbar riktning. Detligger i själva definitionen av begreppet planeringatt det handlar om att arbeta med handlingsalterna-tiv för framtiden. Metoder och verktyg kan dockutvecklas om vi mer systematiskt söker ta tillvara delandvinningar som gjorts inom framtidsforskningen.

Under senare år har det blivit populärt att i sam-hällsplaneringen diskutera framtiden i visioner.Vision betyder enligt Svenska Akademiens ordlistaegentligen drömsyn eller ”uppenbarelse”. I planer-ingssammanhang har visionen kommit att stå för ettönskvärt framtida tillstånd som är nåbart på långsikt. Visionen skiljer sig därigenom från utopin sombetecknar ett ideal som är omöjligt att förverkliga.Le Corbusiers förslag att riva hela Stockholmsinnerstad och ersätta bebyggelsen med jättelikalamellhus kan nog ses som en provokativ utopi. Derivningar som gjorts i Stockholms innerstad ter sigsom ett rätt måttligt ingrepp i jämförelse med denfullständiga utradering av stenstaden somCorbusiers förslag skulle ha inneburit.

Ett mönster skisseras

Boverkets förslag från 1994 till ett samlat rumsligtutvecklingsperspektiv på nationell nivå, Sverige2009 – Förslag till vision, beskriver Sveriges bebyg-gelsemönster och ortsstruktur som en arkipelagbestående av 24 relativt tätbefolkade regionala öar,vilka var och en har en differentierad arbetsmark-nad, välutrustade servicecentra, institutioner förhögre utbildning samt goda kommunikationer medomvärlden.

I visionen skisseras ett mönster där de avgränsadeöarna i bebyggelselandskapet kopplas samman inätverk med hjälp av effektiva, spårbundna kom-munikationer. Den struktur som framträder är ettnätverk eller pärlband av medelstora och småstäder och tätorter med god tillgänglighet. Nät-verket skulle kunna täcka in 80 % av landetsbefolkning. Ytterligare 10 % av befolkningen skul-le komma att bo inom nätverket om man räknarmed att områden på ett avstånd av 40 km integre-ras i detta genom goda kommunikationer.

En hörnsten i visionen är sålunda ett transport-system baserat på regional kollektivtrafik för attminska bilpendlingen. Visionen poängterar att enintegrerad transport- och markanvändningsplaner-ing är en förutsättning för att en satsning på regio-nala, spårbundna kommunikationsstråk ska blieffektiv. I ett regionalt perspektiv ska strategiskafunktioner och målpunkter placeras i anslutning tillkollektivtrafikens knutpunkter. Vidare betonasbetydelsen av en väl utvecklad samverkan mellanolika trafikslag på lokal, regional, nationell ochinternationell nivå.

Visionen visar på utvecklingspotentialen för demedelstora tätorterna i pärlbandet. Utveckling avdessa skulle kunna innebära en lägre energian-vändning, men också förutsättningar för en godlivsmiljö med kvaliteter som överskådlighet, vari-ationsrikedom, närhet till natur och goda rekrea-tionsmiljöer.

Helsingborgs fallstudie anknyter väl till visionenshuvudtankar genom att bygga vidare på en tydligfingerstruktur med ett pärlband av pågatågsstatio-ner. I Storuman har visionen verkat provocerandeeftersom stråket Umeå-Mo i Rana inte tidigare harutpekats som ett framtida, viktigt regionalt stråk. I

60

61

fallstudien väcks därför tankar om att utvecklaStoruman till en knutpunkt i norra Norrlandsinland med förstärkning både av Inlandsbanan ochtvärförbindelse med järnväg mellan Sverige ochNorge. Umeå utvecklar en funktionell region till-sammans med grannkommunerna Bjurholm,Nordmaling, Robertsfors, Vindeln och Vännäs.Annan mellankommunal samverkan berör dricks-vattenförsörjning, gemensam vattenplanering längsUmeälven/Vindelälven samt Botniabanan – ett pro-jekt som nära ansluter till den ursprungligaSverigevisionen.

Med framtidsstudier avses systematiska försök attanalysera den framtida utvecklingen, oftast på ettpar årtiondens sikt. I regel syftar studierna tillbreda analyser av samhälleliga företeelser. Tidigtuppstod metoder och synsätt med stora skiljaktig-heter. Egentligen är begreppet framtidsstudiermissvisande eftersom det inte är möjligt att studeranågot som ännu inte existerar. Den så kalladekaosteorin har också visat på svårigheterna attförutsäga utvecklingen och göra trovärdiga progno-ser. Denna teori visar att även mycket små föränd-ringar i utgångsläget kan leda till avgörande skillna-der i slutresultatet. Man har hävdat att en fjärilsvingslag i Stilla Havet skulle kunna leda till enorkan i Atlanten!

Dessa insikter har lett till att tvärvetenskapligaangreppssätt dominerar i dagens framtidsstudier.Det har också lett till en ökad insikt om de pro-gnosbaserade metodernas begränsningar. Ifråga ombreda samhällsproblem och ett verkligt långt tids-perspektiv är ofta prognosansatser problematiska.Ett skäl är att de antaganden som modellerna byg-ger på sällan är giltiga i ett längre tidsperspektiv(Steen m.fl. 1997).

Scenariotekniken innebär att man söker föreställasig alternativa framtider genom att tänka sig radikaltolika händelseutvecklingar. Ett scenario är en syste-matisk beskrivning av en möjlig framtida situation:ett försök att i förenklad form visa på möjliga sam-band mellan olika samhällssektorer, ofta med bidragfrån många olika kunskapsområden. Härigenom kanen tänkbar helhetsbild av samhällsutvecklingenskisseras där ekologiska, sociala och ekonomiskaperspektiv integreras. Scenarier används främst i frå-ga om bilder av framtiden där en omvärldsanalys in-

går. I SAMS-projektet använder vi begreppet fram-tidsbilder för alternativ som rör kommunens framtidoch som innehåller idéer om rumslig struktur.

En metod som används i arbetet med scenarier ochframtidsbilder är backcasting i motsats till forecas-ting.

Backcasting innebär att man försätter sig i en fram-tidssituation och där föreställer sig en hållbar sam-hällsstruktur. Detta görs förutsättningslöst, utan attman från början är låst av de hinder som finns idag.Framtidsbilder kan användas för att skissera ut-vecklingslinjer som är önskvärda eller intressantaur t.ex. miljöperspektivet. Denna ansats har an-vänts för att konkretisera hur ett bärkraftigt trans-portsystem skulle kunna se ut i Sverige (Steen m.fl.1997).

Efter att ha beskrivit framtiden vidtar arbetet medatt söka hitta vägarna och förändringsstrategiernafrån nuet till framtiden. Därvid anges strategiskabeslut vid olika tidpunkter från dagens situation tillden eller de framtidsbilder som skisserats. BodilJönsson (1999) diskuterar backcasting-metodikensfördelar och hävdar följande:

”många människor har påfallande svårt att göra sinavisioner konkreta om de ska se framåt. Men om devänder på alltihop genom att börja med att gissa hurdet är att stå där framme och i tanken titta i back-spegeln så går det mycket bättre..... En av mångafördelar med backcasting är att problem som manmed denna metod ser i backspegeln inte alls fården överväldigande betydelsen som de kan få närvi blickar framåt..... En kombination av visionernasproblemdominans och backcastingens problemre-ducering kanske kan ge oss ett både gott och rea-listiskt förhållande till framtiden?”

Scenarioteknik och backcasting har tillämpats iNaturvårdsverkets framtidsstudie Sverige år 2021 –vägen till ett hållbart samhälle. De långsiktiga miljö-målen tjänade som ledstjärnor när verket skissera-de framtidsbilder av Sverige i ett 25-årsperspektiv.Två skilda framtidsbilder skapades utifrån olikaidéer om hur ett hållbart samhälle kan utformas, sefigur 38.

De två framtidsbilderna var ett inspirerande ochbra stöd för arbetet i Storuman och Burlöv.Fallstudien i Storuman använder framtidsbildernasom en bas för att belysa glesbygdens problematik

och möjligheter i ett längre tidsperspektiv.Studentarbetsgrupper från Luleå TekniskaUniversitet har fördjupat arbetet med dessa fram-tidsbilder i anslutning till tätorten, men i ett 50-årsperspektiv.

I Burlöv har framför allt arbetsgrupper med studen-ter från Alnarp belyst de konsekvenser som de bådaframtidsbilderna skulle kunna få för Burlöv i ett150-årsperspektiv. Här är perspektivet det motsattatill Storuman. Kommer Burlöv att växa ihop medMalmö? Eller kommer en regional struktur attkunna utvecklas som bygger på ett nätverk av del-vis självförsörjande städer och byar?

En Idékatalog beskriver under Framtidsbilder/ Sce-narioteknik ingående den metodik som använts iSverige år 2021.

Nyckelfrågor eller steg

I Storuman bygger framtidsbilderna på miljömålenmen också på de tre nyckelfrågor som identifierats.Vägvinnaren innebär större punktvisa satsningar påinfrastruktur i form av ett nytt charterflygfält och entunnelförbindelse med Norge. Stigfinnaren fokuse-rar på möjligheterna att ta tillvara lokala energire-surser för biobränsle och vindkraft både för självför-sörjning och export. Redan idag exporteras 94 % avelkraften och den framtida potentialen för de andraenergislagen borde vara stor.

Från början togs också en framtidsbild upp som varen hotbild genom att den byggde på antagandet omavfolkning och fortsatt nedrustning av service. Denersattes efterhand med en kombination avVägvinnaren och Stigfinnaren. Det nya alternativetbyggde på utvecklad samverkan mellan stad ochland, och att den glesa strukturen väckt ett nationelltintresse. I framtidsbilden lyftes miljöbeskattningfram som ett medel för att få företag att etablera sigi områden med miljömässiga överskott.

Planarbetet för Kungälv inleddes med ett framtids-arbete uppdelat på två steg: scenario- respektivevisionsarbetet. Syftet var att söka nå enighet omutvecklingen i kommunen. Med visionen somgrund formulerades sedan gemensamma mål ochplanarbetet drevs vidare. I första steget togs fyrascenarier fram av arbetsgruppen för översiktsplane-arbetet: Kust och glesbygd, serviceorter, serviceor-ter och stråk, lokalsamhällen/byar. Efter en konse-kvensbedömning utifrån Agenda 21 och en breddiskussion bland politiker, tjänstemän och allmän-het författades Kungälv 2015 – en vision. Se vidareSMB-avsnittet, del 3 i En idékatalog.

62Figur 38. Grundprinciper för Vägvinnaren och Stigfinnaren(från Sverige år 2021 – vägen till ett hållbart samhälle).

Två alternativa visioner"från projektet "Sverige år 2021""

Vägvinnaren"Stora försörjningsområden>

K>oncentration av bebyggelse>Jordbruk med intensiv produktion>

Skogsbruk med koncentrerad naturhänsyn>Storskalig och specialiserad teknik>

Stigfinnaren"Små försörjningsområden>Spridning av bebyggelse>Jordbruk med extensiv produktion>Skogsbruk med kombinerad naturhänsyn>Småskalig och differentierad teknik>

63

SMB – en metod att tidigt integrera

miljöaspekter i planeringen

Strategiskt tänkande

Ett fördjupat sätt att arbeta med visioner, framtids-bilder och alternativ förutsätter att metoder ochverktyg för att analysera konsekvenser i samhälls-planeringen vidareutvecklas. Strategisk miljöbe-dömning, SMB, är ett samlingsnamn för metoderoch verktyg inriktade på analys av miljökonsekven-ser av policies, program och planer. Det EG-direk-tiv om SEA/SMB som nu förbereds ger begreppeten legal innebörd.

Den legala grund som vi har att arbeta utifrån ifråga om översiktlig planering är fjärde kapitlet iPBL som anger att översiktsplanens innebörd ochkonsekvens ska kunna utläsas utan svårighet vidsamråd och utställd planbeskrivning. Innebörd ochkonsekvenser betyder att önskade resultat av pla-neringen, sidoeffekter och indirekta effekter skaframgå. Ett brett synsätt bör vara utgångspunktenvid bedömningen av vad som behöver belysas. Detkan innebära att även sociala och ekonomiska kon-sekvenser tas upp vid sidan av miljö-, hälso- ochhushållningsaspekter.

En helhetssyn på samhällsutvecklingen eftersträ-vas, utöver de fysiska strukturer som plandoku-

mentet fokuserar på. Konsekvensanalys av över-siktsplanen är därmed bredare än SMB och arbets-sättet får anpassas utifrån detta. Vid RTK har ettutvecklingsarbete bedrivits om möjligheterna att tafram en modell på regional nivå för social konse-kvensanalys med användning av indikatorer ochandra verktyg, se RTK Rapport 1997:5.

Det pågår sålunda ett sökande efter metodik för attredovisa planers konsekvenser. MKB-metodiken ären viktig utgångspunkt. Erfarenheterna från MKB-arbetet kan dock inte utan vidare överföras till densektorövergripande och strategiska nivån. Orsakenär att erfarenheterna från MKB i regel är projekt-anknutna.

Vi har arbetat förutsättningslöst med att söka fåfram praktiskt användbara arbetssätt och instru-ment för strategisk miljöbedömning. Den strategis-ka inriktningen är en ledstjärna. För begreppetstrategi finns en mängd olika definitioner. EnligtSvenska Akademiens ordlista är det ursprungligenett militärt begrepp för ”konsten att föra krig”. Iplaneringssammanhang har begreppet en fredligareinnebörd:

• Att tänka långsiktigt utifrån begreppet hållbarutveckling.

• Att betona olika utvecklingsriktningar ochhandlingssekvenser, händelseförlopp och väg-val snarare än slutliga tillstånd och färdiga lös-ningar.

policy-planer/program

SMB

MKB

projekt

varom

varför

hur

Figur 39. SMB fokuserar på den strategiska nivån där frå-gorna varför, om och var är av huvudintresse. På projektni-vån handlar bedömningen huvudsakligen om hur ett områdeeller ett objekt ska utformas för att uppfylla miljömål ochmiljökrav.

• Att genom planering skapa beredskap för attmöta hot och utmaningar från en föränderligoch osäker omvärld.

• Att försöka bedöma möjligheterna att påverkaolika förutsättningar.

SMB:s roll

En strategisk miljöbedömning ska belysa hur de valoch inriktningar som görs i översiktlig planeringpåverkar miljön och möjligheterna att nå uppsattamiljömål. För att bedömningen ska få en menings-full roll ska den göras så tidigt som möjligt i proces-sen så att planeringens inriktning kan modifierasutifrån framkomna resultat. Den bidrar till att iden-tifiera strategiska vägval och i samband därmed

avslöja målkonflikter men också att upptäckasynergier mellan mål. Då måluppfyllelsen värderasgörs ställningstaganden till:

• Tänkbara effekter, dvs. objektivt mätbara,fysiska, sociala eller ekonomiska förändringartill följd av planen.

• Konsekvenser som står för effekter värderadeutifrån deras betydelse för de människor somdirekt och indirekt berörs av planeringen.

Arbetet med SMB får inte ses som en rent tekniskprocedur utan en dynamisk kommunikationspro-cess som bidrar till att utveckla en skapande, aktivoch intresseväckande dialog om miljöfrågor ochderas koppling till sociala, kulturella och samhälls-

64

RP

SMB1

tidsperspektivde

talje

rings

grad

SMB2

SMB3

MKB2MKB1MKB3

direktkoppling SMB1/RPoch MKB-projekt avregional dignitet

kopplad SMB iÖP och MKB

kopplad SMB iFÖP och MKB

ÖP

FÖP

arbetsplan DP1 DP2

ex. projekt: ny trafikled kvarter med integration av arbete,boende och service

ny golfbana

bredd

Figur 40. En idealmodellför SMB-arbetet i en regiondär SMB görs integreratmed region- och översikts-planering för att fånga inmiljöeffekter i ett långt tids-perspektiv med stor breddmen inte så djupt. Ett allsi-digt beslutsunderlag skapasför MKB på detaljplane-och projekt-nivå. (RP = regionplan, ÖP = översiktsplan, FÖP = fördjupning avöversiktsplan, DP = detaljplan.)

65

ekonomiska perspektiv. Den ska bidra till att ökamiljöengagemanget och ge nya infallsvinklar påproblem och lösningar. Den ska också lyfta framoönskade effekter, ge varningssignaler och ifråga-sätta traditionella synsätt där miljöfrågan ses somett sektorsintresse.

Som illustreras i figur 39 fokuseras i SMB-arbetetfrämst på frågorna varför, om och var medan pro-jektnivån har sitt huvudfokus på frågan hur.

SMB används på olika nivåer i en mer eller mindrekontinuerlig process både i sektorsövergripandesamhällsplanering och i sektorsplanering. Pro-cessen och dokumenten får olika innehåll och utse-ende beroende på var i beslutskedjan man befinnersig. Som figur 32 visar integreras SMB i idealfallet iplaneringsarbetet, men SMB-arbetet får störsttyngd i de steg där vägval identifieras och alternativvärderas.

På den regionala nivån har arbetet störst bredd ochdet längsta tidsperspektivet men inte så stort djup ialla frågor. Här identifieras nyckelfrågor som bearbe-tas vidare i kommunernas översiktsplaner och för-djupningar för särskilt viktiga områden. Det börobserveras att processen inte bör vara strikt hierar-kisk, utan att den sker i ett växelspel mellan nivåer-na, se figur 40.

Det viktiga med denna idealmodell är att integre-rade planerings- och SMB-processer bedrivs paral-lellt på olika nivåer. Det ska alltid finnas ”en mot-tagare” av frågor och problem som sänds från ennivå till en annan. Annars finns risk att frågorna blirhängande i luften och upptäcks först i ett sentskede då låsningar finns till projekt och lösningar.

Projekt av olika slag kan falla ut under planeringensgång som en följd av det integrerade planerings-och SMB-arbetet. I projekten görs detaljerade mil-jöbedömningar inom ramen för MKB-arbetet. PåMKB-nivån kan arbetet avgränsas tydligare ochgöras djupare för miljöfrågorna – och inom ett kor-tare tidsperspektiv – än vad som är möjligt i enSMB-process. Med ett framsynt SMB-arbete kanMKB för olika projekt relateras till ett bredare sam-manhang och en större helhet. Under MKB-arbetetkan också frågor dyka upp som har stor betydelseför de övergripande planeringsnivåerna. Om SMB-arbetet är välstrukturerat kan dessa frågor tas omhand och integreras på ett bra sätt.

Ett växelspel

I Stockholmsregionen behöver SMB-processerutvecklas i översiktlig planering i ett växelspelmellan olika planeringsnivåer.

I SMB för regionplanen identifierades tre nyckel-frågor som särskilt viktiga för att uppnå en godmiljö i regionen: att bevara och utveckla grön-strukturen, minska och energieffektivisera internaoch externa transporter, samt minska energian-vändningen och miljöanpassa energisystemen.För att utvecklingen ska gå i rätt riktning behöverdessa frågor konkretiseras i särskilda SMB-proces-ser i regionens 26 kommuner.

Arbetet bör ske i ett växelspel så att frågor som ak-tualiseras på kommunnivå också kan bollas upptill regionnivå. Det gäller frågan om de intrång igrönstrukturen som trafikleder medför: studier påkommunnivå ska kunna leda till omprövning aven diskuterad leds sträckning på regionnivå. Påmotsvarande sätt är det ofta betydelsefullt attkunna pendla mellan SMB på regionnivå, kom-munnivå och kommundelsnivå.

Vid framtagande av översiktsplanprogram förLöwenströmska sjukhusområdet aktualiseras frå-gan om framtida flygbullernivåer medger byggan-de av bostäder. Denna fråga kan inte belysasenbart inom ramen för planprogrammet utanbehöver också ses som en del av Vallentunas,Sigtunas och Upplands-Väsbys kommunomfat-tande samhällsplanering. Om ett system av SMB-förfaranden på olika nivåer inrättas, skapas ett merallsidigt underlag för beslut om enskilda projekt,inklusive MKB för dessa. Exempel på sådana pro-jekt är nya bansystem på Arlanda eller en ny före-tagsby vid Löwenströmska sjukhuset. Se vidareSMB i översiktlig fysisk planering och En idékatalogdel 3.

Utifrån arbetet med fallstudierna och generellaerfarenheter och FoU om SMB har vi följande ordpå vägen när det gäller att arbeta med SMB.

Tio ord på vägen

ur SMB i översiktlig fysisk planering

Välj ansats:

1. Identifiera en målstruktur som gör det lättareatt ringa in målkonflikter och målsamverkan.Låt miljömål – gärna formulerade som en lokaltolkning av nationella och regionala mål – bliden röda tråden.

2. Integrera miljöbedömningen med integritet iplaneringsprocessen – så att miljöfrågorna blirtydliga. Se konsekvensanalys som en kärn-verksamhet i planeringen för att ge tydliga ochtidiga ställningstaganden till alternativ ochvägval.

3. Iterera mellan analys och syntes: jämför olikaframtidsbilder/förslag genom att värdera kon-sekvenserna av dem i flera varv där ocksåförutsättningarna fördjupas och målformuler-ingarna preciseras. Genom att redan i ett förstaplaneringsvarv använda framtidsbilder i pro-cessen aktualiseras också nyckelfrågor tidigareän om man arbetar linjärt (gör ett moment fär-digt innan nästa påbörjas). De ursprungligaframtidsbilderna kan successivt förbättrasunder en längre tid samtidigt som möjligheter-na ökar att uppmärksamma från början förbi-sedda alternativ.

4. Indikera kvalitativt hellre än kvantitativt omman därmed kan nå en jämbördig nivå och ettjämförbart uttryckssätt för sociala, ekonomiskaoch miljömässiga konsekvensanalyser. Strävaefter bred relevans och undvik vilseledandeprecision! Planindikatorer växer fram succes-sivt under processen. Se till att de harmeningsfulla kopplingar till både mål, förut-sättningar och framtidsbilder. Räkna inte sam-man indikatorerna utan använd dem jämsidesmed varandra för att jämföra alternativ ochbedöma om dessa bidrar till att uppfylla miljö-mål och andra mål.

Forma processen så att den blir:

5. Konstruktiv och tillåtande, så att den upp-muntrar till nytänkande, kreativa problemlös-ningar och spännande idéer från dem som ärberörda.

6. Kommunikativ och öppen, så att dialoger kanutvecklas över skrågränser och formella rollermellan processledare, experter, medborgare/organisationer och beslutsfattare. Gör återkom-mande övergripande konsekvensbedömningardär miljöfrågor ställs mot ekonomiska och soci-ala frågor. Identifiera och lyft fram målkonflik-ter och tänkbara vägval. På så sätt kan osäker-het hanteras och den framtida handlingsfrihe-ten ökas.

7. Kontinuerlig genom olika faser och steg framtill färdigt projekt. Möjliggör också parallellaprocesser på flera planeringsnivåer samtidigtför att underlätta ett dynamiskt växelspel mel-lan arbete på olika nivåer.

Involvera aktörer med:

8. Expertkunskap – i konsekvensanalysen kanplanerare och beslutsfattare i sin dialog behövastöd från experter med bra kunskap inom spe-cialområden. Genom att tillsätta en expertpa-nel tidigt i processen möjliggörs en kontinuer-lig dialog kring frågor som behöver belysas.Expertpanelens sammansättning kan behövaförändras i takt med att frågor avförs från dag-ordningen eller nya tillkommer.

9. Erfarenhet – beprövad, lokal erfarenhet hosbeslutsfattare och medborgare måste få vägatungt vid sidan om vetenskapligt förankradkunskap eftersom det kan ta lång tid (kanskeen hel generation!) att finna vetenskapligabelägg för orsakssamband mellan exempelvisbiologisk mångfald och grönytors form ochareal. Kunskaper om processer och hur mankan ta tillvara lokala utvecklings- och miljö-gruppers kreativitet och kunskaper kan varalika viktiga som naturvetenskapliga eller tek-niska kunskaper.

10. Engagemang – beslutsfattarnas ambition ochöppenhet mot medborgare och organisationeroch viljan hos tjänstemännen att arbeta medSMB liksom deras förmåga att uppmuntra eld-själar, är av avgörande betydelse för att nåframgång.

66

67

GIS – geografiska informationssystem

Fakta om GIS

GIS är datoriserade system för att hantera, analy-sera och presentera geografisk eller lägesbundeninformation. GIS innefattar både programvara ochdatorutrustning, data, den organisation som krävsför att administrera detta, samt användarna.

GIS är sålunda inte enbart ett sätt att underlättaoch förbättra grafisk redovisning av information påkartor. Det är också ett verktyg som gör det möj-ligt att knyta ihop geografiskt lägesorienteradeobjekt med annan typ av information och andrapresentationssätt än kartor, t.ex. tabeller, texter,bilder eller videosekvenser.

Information som finns tillgänglig i datorer kananvändas i GIS genom att den struktureras på ettenhetligt sätt och kopplas till jordytan via refe-renssystem (koordinatsystem, belägenhetsadres-ser, statistikområden eller vägnummer). Olikatyper av information kan då kopplas ihop och ana-lyseras kombinerat.

Den mängd information som behövs för att hante-ra miljöfrågor i samhällsplaneringen har ökat lavin-artat under senare år. Svårigheterna att kartlägga,analysera, bearbeta och redovisa den i manuellform bara ökar. Det kommer att ställas allt högrekrav på att kommunerna utvecklar former för atthantera sammansatt underlagsmaterial. GIS-tek-niken kommer med denna utveckling att få en alltviktigare roll i framtidens samhällsplanering.

Men tekniken är inte bara ett hjälpmedel för attrationalisera rutiner. Den är också ett kraftfulltverktyg för att förstärka den översiktliga planer-ingen inte minst när det gäller att integrera mil-jöfrågor i denna. Som konstateras i temastudiernabeträffande GIS och miljömål i fysisk planeringkommer det att krävas viss metodutveckling föratt GIS-tekniken ska bli ett effektivt verktyg. Enviktig grund för fortsatt metodutveckling är dende facto-standard som togs fram i PilotGIS-pro-jektet, se Slutrapport pilotGIS, 1997,http://gis.lst.se/

GIS används ibland synonymt med GIT,Geografisk informationsteknik. Då är GIS ettsamlingsnamn som även inbegriper GIT. GIS ärden dominerande termen nationellt och interna-tionellt.

Förutom att kartlägga läget ifråga om GIS i Sverigeoch i viss mån internationellt har GIS-temastudienfungerat som stödresurs till de fallstudier somanvänt GIS för att tydliggöra samspelet fysiskstruktur-miljömål samt för att utveckla indikatorer.Temastudien arbetade i nära samarbete framföralltmed fallstudierna i Helsingborg och Burlöv men iviss mån även med Falun/Borlänge, RTK ochStockholm-Nationalstadsparken. En idékatalogvisar exempel på GIS-användningen i dessa fallstu-dier. Här lyfts några viktiga slutsatser fram frånarbetet med GIS i fallstudierna.

Satsa på kompetenshöjning!

Förbättrad GIS-kompetens är avgörande för atttekniken ska få större genomslag i arbetet med attintegrera miljömål i den fysiska planeringen.Breddutbildningsprojektet StrateGIS är ett väl-kommet initiativ för att användningen av GIS skautvecklas på ett bra sätt. StrateGIS pågår underåren 1999 till 2001 och avser bl.a. breddutbildning iGIS mot området samhällsplanering. Utbildningenriktar sig främst till länsstyrelser och kommuner därett av syftena är att genom ett nationellt samman-hållet program få möjlighet att etablera de facto-standarden som utvecklades i PilotGIS-projektet(se www.lst.se/strategis). En liknande utbildnings-satsning borde ske vad beträffar GIS-verktygets rolli miljömålsarbetet och för arbetet med planindika-torer.

GIS består oftast av komplexa system och fråge-ställningar. Därför krävs mycket baskunskap innanman förstår dess styrkor och svagheter. Detta kan fåtill följd att starttiden för GIS-arbete bland ovanaanvändare blir lång. Kommunernas handläggaremåste hinna ta del av GIS-utbildningar, datorer ochprogramvaror måste införskaffas. Datatillgångenmåste ses över och framförallt måste handläggarnaveta vad GIS kan och bör användas till.

Förbättra kvalitet och utbyte av indata och metadata!

Det ställs höga krav på den indata som används vidolika indikatoranalyser kopplade till miljömålen.Ofta krävs mycket specifika metadata för varjeberäkning.

Kostnader och restriktioner för geografisk data kanvara ett problem för att få till stånd en gemensamgeografisk databas. Dock kan samordning av geo-grafiska databaser inom organisationen leda till attdata i själva verket blir billigare och mer tillgängligför samhällsplaneringen.

Det är i dagsläget svårt att finna bra dataset för regio-nal och kommunal planering på ett och samma stäl-le. Utvecklingspotentialen ligger i att tillgängliggö-ra flera olika datavärdars geografiska databaser påett enkelt sätt via Internet. Även betalnings- ochlicensrutiner behöver integreras i systemen.

Exempel

Det är inte alltid så lätt att veta om de data somhämtas in har den kvalitet som fordras. De analy-ser av kvaliteten på ingående data som gjorts iFalun-Borlänges fallstudie visar att det är viktigtatt noggrant kontrollera kvaliteten på ingåendedata.

Blockkartor testades där som ett redskap för attkartlägga biologisk mångfald i jord- och skogs-bruk. Men det visade sig att alltför omfattandebearbetningar skulle krävas för att göra exempel-vis analysen av kantzoner – som har stor betydel-se för den biologiska mångfalden. Motsvarandeanalys fast med satellitbilder (25 meters upplös-ning) testades också men med dåligt resultat.

Analys av satellitbilderna visade sig inte heller gesäkra upplysningar om var lövskogsinslaget ärsådant att det tidigare funnits ängsmark.

Exemplet visar i viss mån att satellitbilder med 25meters upplösning inte har tillräcklig noggrannhetför att kunna tjäna som underlag för den här typenav beräkningar i den kommunala samhällsplaner-ingen. Bilder med högre upplösning och med engenomtänkt klassning skulle kunna användas vidkontroll av miljöläget inom kommunen, men justnu överstiger kostnaden nyttan. Den geografiska

information som förvaltas av Lantmäteriverketförefaller vara mest attraktiv, men den behöver sesöver så att klassningarna och attributdatan blir ade-kvata för användning i miljömålsinriktad samhälls-planering.

I utvecklingsarbetet är det viktigt att åstadkommaen bättre samordning mellan lokala, regionala ochcentrala myndigheter kring begreppsapparat, struk-turer, format och koordinatsystem för att underlättautbytet av geografisk data och för att skapa en bradatabas med hög kvalitet. Exempelvis hur kommu-nerna bör klassificera och beskriva områden i över-siktsplanen. Detta för att bättre kunna utnyttja pla-neringsinformation i GIS vid regional planering ochregionala strategiska miljöbedömningar. Andra myn-digheter och organisationer – till exempel Natur-vårdsverket, Vägverket och Banverket – skulleockså kunna leverera digital indata, som kan varavärdefull för planprocessen och den strategiska mil-jöbedömningen.

I PilotGIS projektets de facto-standard ingår bl.a.benämningar och innehåll för informationen samthur den ska struktureras. De facto-standarden om-fattar huvudsakligen den information som utbytsmellan länsstyrelser och kommuner i anslutning tillden översiktliga fysiska planeringen enligt plan-och bygglagen, med tonvikt på det planeringsun-derlag som länsstyrelserna ska tillhandahålla kom-munerna. Även resultatet av planeringen i form avkommunala översiktsplaner ingår i standarden.

”Det regionala miljöunderlaget bör vara allmänttillgängligt för att kunna tjäna som samlad ochgemensam utgångspunkt för ett decentraliserat ochförebyggande miljöarbete. Olika intressenter ilänet behöver tillgång till ett lättillgängligt materialom miljö- och resurshushållningssituationen ochom miljömål i länen. Ett väl strukturerat och till-gängligt informationssystem för miljöfrågor är nöd-vändigt för ett framgångsrikt miljöarbete.” (SOU2000:52)

Planera interaktivt med GIS och dess applikationer!

Det finns en stor potential för interaktiv planeringmed hjälp av GIS och dess applikationer. Förutommöjligheten att lämna synpunkter på det rent geo-metriska, t.ex. områdesavgränsningar, kan mangenomföra delar av samrådet och utbytet av infor-

68

69

mation i ett tidigt skede i planprocessen. Genomatt introducera GIS tidigt i processen kan intentio-ner och politiska ställningstaganden redovisas ochanalyseras på ett djupare sätt under hela planer-ingsprocessen än vad som är möjligt med manuellametoder. GIS lämpar sig väl för scenariostudier avolika planalternativ. Dessa studier kräver dockoftast viss program- eller applikationsutveckling föratt de ska kunna hanteras av gemene man.

Använd GIS för att beräkna indikatorer i miljömålsarbetet!

GIS kan fungera som ett viktigt hjälpmedel för attberäkna indikatorer kopplade till miljömålsarbetetoch miljökvalitetsnormerna (MKN) i exempelvisöversiktsplanering. En vidareutveckling avPilotGIS-projektets de facto-standard torde kunnainbegripa grunderna för vissa indikatorberäkningar.

Med tanke på komplexiteten i varje miljömål ochdess relation till översiktsplanen behöver arbetetmed GIS-tillämpning föregås av en noggrann pröv-ning och diskussion av indikatorernas relevans förolika miljömål och hur de kan följas upp i över-siktsplanen (se följande avsnitt om indikatorer).Burlövs fallstudie är ett exempel på att omfattanderundabordssamtal föregick GIS-tillämpningen. Deutvalda indikatorerna för tillgänglighet hade sålun-da hög relevans vilket också motiverade arbetet attbygga upp en modell för GIS-analys.

Fallstudierna visar att även en del till synes enklamiljömålsindikatorer kräver att analyser görs i olikaGIS-program. I dessa fall kan skräddarsydda appli-kationer vara användbara. Nackdelen med dessakan dock vara att de kräver ganska homogena data-set och attributdata, vilket kan minska användbar-heten.

Avsaknaden av rutiner för datautbyte i kommunensförvaltningar är ett problem då man vill användaGIS i miljömålsarbetet. Ett GIS för uppföljning avmiljömålen bör ha en databasuppbyggnad sommotsvarar samhällets organisationsnivåer. Vilkadata som bör ingå bör särskilt utredas.

GIS-verktygets funktion i miljömålsarbetet är förnärvarande förknippad med en del problem.Svårigheterna kan tyckas vara många innan man påett konsekvent sätt kan arbeta med GIS för attberäkna indikatorer. Likväl bör det med kraftpoängteras att nyttan i det långa loppet är stor med

användningen av GIS. Vissa beskrivningar av miljö-tillståndet, eller en framtida situation, går hellerinte att ta fram utan digitala verktyg som GIS. Detfinns en rad indikatorer som är omöjliga att beräk-na manuellt, för att inte tala om svårigheterna medatt sedan redovisa dem geografiskt.

Gör en grundlig behovsinventering inför uppbyggnad av ett GIS-system för planering!

En viktig komponent vid en GIS-start är attgenomföra en ordentlig inventering som omfattarexempelvis följande steg:

Figur 41. Vy över Stilla havet söder om Nya Zealand. Foto: NASA STS081-E-5226.

70

#

##

#

######

### #################

###

#

#

#

########### ###

# #### ### # ###

##### ###

###

#

#

#

#########

###

########

###########

##

##

####

##### #

#####

######

#

##

##

#

##

#######

#

## ##

###

#############

####

###

# ########## #

########

#

#

#

###

###

##

#

#

# # #

#

###

#

#

##

##

#

#

## #

##

#

#

#####

### #

#####

#

##

#

##

###

#

##

#

#

#

##

#############

##### #######

#

#

#

#

#################

#######

####

#####

#

#

##

#

###

#

###########

#########

##### #

#

###

#### #

## #######

#

#######

### ####

##

#####

######

#######

###########

###

###########

#

#

#

# #

##

#

#

#

#

#

##########

### #

#

####

#

#

#####

#

##

##### #

#

##

#####

#

###

#

## #######

#

####

#####

#

####

# ########

#

#

#

#

#

#

##

###

## ## #### ##

# #

##

# ##########

### # ###

##

####

#

#

### #

#

#

####

#

#

#

#

####

# ###

#

#

#### ##########

### #######

#######

####

#

#

# #

#

#########

##

######

#######

####

############ #

#########

##############

#####

#################

##

#

#

# #

###

#

##########

###########

#

###

#

#

###

#

#

##

##

#

#

###

####

#

#

##

#

# #####

######

######

##########

####

##

# ##

## #

# ##

#

##

## ###

####

######

## #

#

#####

#####

#

#######

########

#

###

#

#

#

###########

##

#######

#

#

#

##

########

################

#

##

#######

#

###

##

## ###

## ### ## #

#

#

#####

#####

#####

### #####

#

#

##

# #

#

###

####

###

# #########

####

###

######

######

#

#

#

######################

##

#

#

## ############

#########

# #########

#

##

###########

#####################

#

#

##############

############### #######

#

#

#

####

######

# ######

##

#

#

###########

###################

#########

###########

###

#

####

#

##

#####

#############

##

######

#########

###

######

######

#

######

###

##############

########

#

###

################

#########

#######

# ###### ####

#

##############

########

#############

###

## #########

##########

### ########

##########

###

###

#############

##

#######

##########

###################

############

######## ###########

#######

#####

########

##

##

######

############

##

#

######

#

#

#

#

#

#

#

# ###

#

#####

##

#

#

##

###

## # #

#

##

# # ##

##

## #

# #

#

##

#

## ### #

#

#

#

#

#

#

#

#

#

###

##

#

#

#

#

#

#

#

#

##

#

#

# #

#

#

#

##

#

#

#

#

#

###

#

#

#

##

#

#

#

#

#

#

# # ## # ## ##

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#####

#

#

######

##

#

#

#

#

##

#

##

##

##

#

#

#

###

##

#

#

## ## # #

#

##

#

#

#

#

#

###

#

#

###

##

#

#

#

# ###### #### ###

##

#######

#

## ##

####### ###

#

### #

# # ###

#

#

#

## ##

#

#######

## ####

### #

#

##

#

#

#

#

# #####

## #

#####

#

#

######

#

########

####

#

#

#

##

#

#

#

##

##

#### #

#

###

############

#########

### #

####

##

#

#

#

#

##

##

#

##### #

####

#

##

#

##

##

##

#

#

#

##

######

#

#

####

# #

#

#

####

##

#

# ##

#

##

#

###

#

##

#

#

#

# #

#

##

#

#

####

##

#

##

#

##

#

#

#

#

# ##

#

###

#

# #

##

#

####

#

#

#

#

#############

#

#

#####

#

#

## # #

#

##

#

########

##

########

######

######

#

#

#

#

#

#

##

##

#####

#########

###

#

#

#

#####

####

# #####

# # ##

# # #

#

# # #

# # #

#

#

##

#

#

#

#

# #

#

#

#

#

#

#####

#

#####

####

#####

#####

# #

#

#

#

## #

##

##

###

##

#######

#

###

####

#####

##

#

#### #

##

#####

####

####

####

###

# ##

##

####

###

# #

##

# #

#

#

## #

##

#

#########

####

##

#

#

#

##########

####

#

####

#

#

# #

#

## #

#

#

##

##

######

######

## ###

##

#

##

###

##

# #

#######

#

#########

#

#

#

#

#

#

#

###### ########## #

#### ##

###############

###

##

#

#

#

#

#

#

# ##

# ##

#

##

#

#

#

#

#

#

####

#

#

#

##

#

#

###

###########

#################

### ##

##

#

#

#

#

#

#

#

##

#

#

#

#

#############

####

####

#

#

##

##

## #

#

#

#

#

#

###### #

#

#### #

##

#

#

#

##

#

#

##### ##

##

#####

#

#############

#

######################

#

#

#########

##

##

#

#

#

###

##

#

#####

#

#

##

#

###

###

#

###

#

###

###

#

#

######

##### #

##

#

##

#

###

####

#

#

##

# ##########

##### #

#

#################

##

####

#######

##

#

###########

####

#

####

########

#### #

#

#

#

#######

########

###

###########

#####

##

## #

#

#

## ##

##########

######

#

#

#

#

##

##

#

## #########

#########

#####

####

#

##########

#

#

######

########

#

# # ### # ##

###

#

#

#

#

#

### ###

#

### #

########

#################

## ## #

#

######

##

##

#

######

#

##

###

#

########

##

####

######

#####

# #

##

##

#############

###### #####

#

##

## #

#

##

#

#

#####

#####

#

##

######

##

#

###

##

#####

#

#

#

##

# ###

## ##

## ########

############

##

#

# ##

##

##

#

#

## #

##

#

#

#

#####

###

################

# #

#

####

###### ##

#

#

#

#

###

#

# #

#

#

###

#

##

##

#

#

#

#

###

2 1622 1622 1622 1622 1622 1622 1622 1622 162

2 5732 5732 5732 5732 5732 5732 5732 5732 573

2 4092 4092 4092 4092 4092 4092 4092 4092 409

1 6071 6071 6071 6071 6071 6071 6071 6071 607

1 7551 7551 7551 7551 7551 7551 7551 7551 755

2 7032 7032 7032 7032 7032 7032 7032 7032 703

2 0302 0302 0302 0302 0302 0302 0302 0302 030

1 7031 7031 7031 7031 7031 7031 7031 7031 7032 1202 1202 1202 1202 1202 1202 1202 1202 120

2 2012 2012 2012 2012 2012 2012 2012 2012 201

2 4002 4002 4002 4002 4002 4002 4002 4002 400

1 7671 7671 7671 7671 7671 7671 7671 7671 767

2 8722 8722 8722 8722 8722 8722 8722 8722 872

2 4802 4802 4802 4802 4802 4802 4802 4802 480

2 1632 1632 1632 1632 1632 1632 1632 1632 163

2 1082 1082 1082 1082 1082 1082 1082 1082 108

2 5882 5882 5882 5882 5882 5882 5882 5882 588

rekreations-Eområde

arealE omkrets summaEavstånd> > E

medel-EavståndE E

flikighets-Eindex

avstånds-Eareaindex

E E >

(ha) (m) (m) (m)

Granbacken 1,90 609 31 561 465 2 162 320 4,6

Arlövsgården 3,12 733 37 554 527 2 573 235 6,3

Villa backen 2,74 807 35 160 335 2 409 295 5,9

Kronotorp 5,43 1 066 23 460 937 1 607 196 17,6

Helenelund 1,50 486 25 614 228 1 755 324 4,5

Svanetorp 2,93 1 066 39 448 862 2 703 363 5,6

Stationsparken 1,83 582 29 633 430 2 030 317 4,7

Mossvägen 32,87 2 833 24 864 260 1 703 86 100,6

Kockums område 3,25 1 540 30 945 725 2 120 474 8,0

Hvilan 1,36 519 32 124 798 2 201 383 3,2

Österleden 2,79 1 049 35 036 490 2 400 375 6,1

Lyckö gård 1,09 424 25 786 432 1 767 390 3,2

Spillepeng 29,39 2 617 41 912 811 2 872 89 53,3

Karstorpsparken 1,53 733 36 194 844 2 480 479 3,2

Fruktodlingen 5,01 1 178 31 577 557 2 163 235 12,1

Sockerbruksparken 3,04 859 30 766 102 2 108 283 7,5

Tågarpshed 11,57 1 505 37 781 094 2 588 130 23,3

Summa 111,35 18 606 549 423 897

Medelvärde 7 1 094 32 319 053 2 214 293 16

0

2000

4000

6000

8000

10000

12000

14000

16000

0-12 13-64 65+ Totalt

400-900100-4000-100

Figur 42. Medelavstånd i meter perperson till de olika rekreationsom-rådena i Burlövs kommun.

Figur 43. Antal kommuninvånare per åldersklass med 0–100,100–400 och 400–900 meter till närmaste rekreationsområde iBurlövs kommun.

Figur 44. Summan, och medelvärdet per person, av avståndet mellan allakommuninvånare och de olika rekreationsområdena i Burlövs kommun.

71

1. Nulägesbeskrivning. Här redovisas GIS-kom-petensen hos planerare och miljövårdare, dentekniska plattformen, dataflöden och omvärlds-analys.

2. Behovsanalys. Här görs studier av organisatio-nens behov av GIS. Allt från breda enkätersom sprids i hela organisationen till smalaintervjuer med planerare och miljövårdare.Ordna också gemensamma arbetsmöten därmöjligheterna att använda gemensammabegrepp och bygga gemensamma databas-strukturer diskuteras.

3. Resultat. Här ges förslag på samordnings- ochförvaltningsfrågor, eventuella utbildningssats-ningar, tekniska lösningar, samt vilken dataför-sörjning som verkar vara aktuell.

Summering av några styrkor och svagheter med GIS:

Styrkor• Ökade möjligheter till analys.

• Kostnadseffektiva uppdateringar.

• Kan ge resultat som inte går att ta fram manuellt.

• Möjlighet att illustrera komplexa samband ipedagogiska kartillustrationer.

• Kan med relativt små insatser hantera ett stortantal indikatorer.

• Ett i längden effektivt sätt att beräkna avance-rade indikatorer.

Svagheter• Bristen på god GIS-kompetens i organisatio-

nen.

• Bristen på blandkompetenser inom planering,miljövård och GIS.

• Prissättningen på geografiska databaser.

• Tillgängligheten på indata (inklusive attribut-data) för fysisk planering och miljöarbete.

• Indikatorberäkningarna blir ofta komplexa dåde beräknas i GIS.

Framtida hot och möjligheter

En hotbild inför framtiden kan vara att teknikenblir så avancerad att det bara är ett fåtal specialistersom behärskar programmen. Planerare och mil-jövårdare får då allt svårare att hänga med i utveck-lingen och det uppstår ett gap mellan datateknikeroch övriga sakkunniga. Risken med detta är att tek-niken kommer att styra planernas innehåll.Specialisterna har inblick i de avancerade indika-torberäkningar som ligger till grund för framtagan-de och värdering av planer. Det blir allt svårare förlekmän och politiker att ifrågasätta de till synesoförvitliga resultat som kommer fram med hänvis-ning till teknikens exakthet.

Man kan anta att dessa risker är störst i den inled-nings- och uppgångsfas som GIS-tekniken befin-ner sig i. Man kunde se samma fenomen när per-sondatortekniken och CAD-tekniken fick sittgenombrott i början på 80-talet. Det var till en bör-jan specialister och specialistgrupper som svaradeför tekniken i företag och förvaltningar. Nu behärs-kas åtminstone PC-tekniken bättre och bättre av deflesta tack vare en ständigt ökande användarvänlig-het. Det borde innebära att GIS-tekniken i ökandeutsträckning kommer att tillämpas direkt av alladem som handlägger planerings- och miljöfrågor.

Vision

De som arbetar med planeringen, men även lek-män, medverkar med hjälp av interaktiva hjälpme-del i GIS och andra datorverktyg. Systemen för attta fram och strukturera alternativ och indikatorer ärtransparenta: de medger insyn och komplettering itakt med att nya förutsättningar och alternativ aktu-aliseras. Genom flexibla och brett uppbyggda indi-katorsystem underlättas utvärdering och riktnings-analyser av planer. Även kvalitativa bedömningarkan byggas in i systemen understödda av VR-tek-nik (Virtual Reality) och animeringar. Risken för attsnävt avgränsade indikatorer med hög precisionmen låg relevans får för stort genomslag kan där-med undvikas.

Indikatorer – ett verktygmed många möjligheter

och en del fallgropar

Begreppet indikator

Ordböcker anger att en indikator är en företeelsesom visar eller röjer en annan företeelse. Det bru-kar alternativt anges som ett medel eller en anord-ning för att påvisa något. Indikatorn har ett infor-mationsvärde eller signifikans och/eller utgör ettförhållande mellan ingående värden eller storhetersom säger mer än själva indikatorn. Här användsindikatorn för att uttrycka ett mått eller nyckeltal.

En indikator uttrycker ett fenomen på ett förenklatsätt och hjälper oss att förstå och få en överblicköver komplexa realiteter och skeenden. Mängdenparametrar och mätningar för att redovisa en givensituation eller en utvecklingsriktning kan reduce-ras. Om indikatorn dessutom kan mätas kvantita-tivt underlättas utvärdering och uppföljning av mil-jöförändringar.

Diskussioner om möjligheter och begränsningarmed att använda indikatorer i arbetet med att inte-grera miljömål i samhällsplaneringen har gått somen röd tråd genom hela SAMS-projektet. Redan iförstudien (Ranhagen 1997a) diskuterades behovetav indikatorer. I förarbetet till projektet ställdes enlitteraturöversikt samman kring miljöindikatorer i

samhällsplaneringen (Dryselius & Johansson1996).

Den var inriktad på att beskriva olika miljöinforma-tionssystem liksom arbete inom internationellaorganisationer, erfarenheter från olika länder ochsvenska exempel. Under SAMS-projektets förstaetapp gjordes en kartläggning och analys av pågå-ende utvecklingsarbete för att komplettera littera-turöversikten. Indikatorer lyftes fram och struktu-rerades utifrån projektets referensram (Indikatorer ifysisk planering. En kunskapsöversikt 1998).

Indikatorer bygger i regel på statistik och rådatasom ytterligare kan bearbetas och/eller viktas tillmer komplexa index, se informationspyramiden ifigur 45. För varje ny aggregeringsnivå minskardock detaljeringsgraden och de nya indikatorernablir alltmer generella. Om inte detta fenomen upp-märksammas och om inte systemen hanteras rättkan det leda till felaktiga tolkningar och beslutsun-derlag. Det blir en fråga om en avvägning mellanatt gripas av obeslutsamhet på grund av en alltförstor och komplex informationsmängd eller attacceptera förenklingar för att få fram hanterbarabeslutsunderlag. Olika målgrupper har olika infor-mationsbehov, vilket illustreras med pyramiden förinformationsbehov, se figur 46.

Forskare, miljöexperter och professionella planera-re kan behöva information med hög detaljerings-grad och som kan härledas tillbaka till rådata ochstatistik. Beslutsfattare och media kan behöva mer

72

Figur 45. Miljöindex är en sammanfattning avstatistik och/eller indikatorer som summerar storamängder närstående information, genom en syste-matisk procedur för viktning och sammanfogningav mångahanda variabler, till ett värde (ur RTKPM 11:1997).

Figur 46. Pyramiden förinformationsbehov (seRTK PM 11:1997).

Figur 47. Indikatorer som välfärdsmått. Källa: SverkerSörlin i DN-artikel 99-08-31: ”Statistiken ingen förbannadlögn”. Foto: Digital Stock.

Miljökvalitet, utbildningsnivå,

valdeltagande, bostadsstandard

och massor av andra måttutgör idag indikatorer

på hur väl samhället fungerar.

73

koncentrerad information. Indikatorer för allmän-heten behöver uttryckas än mer förenklat och pe-dagogiskt. Denna indelning i informationsbehov ärinte självklar. Man kan också vända på pyramidenoch tolka situationen så att allmänheten behöverbredare information och forskarna efterfrågar sma-lare men djupare faktamängder.

Etablerade indikatorsystem för miljöuppföljning

Av kunskapsöversikterna ovan framgår att detinternationellt utvecklats försök att formulera indi-katorer för miljöövervakning i bl.a. OECD, FN,Världsbanken, EU och Östersjösamarbetet Baltic21. OECD:s PSR-modell (Pressure-State-Res-ponse) för beskrivning av indikatorer är den somhar fått störst genomslag internationellt. Tillämp-ningar återfinns i USA, Kanada, Australien, Neder-länderna och Norge. Eftersom användningsområ-det från början har begränsats till miljöområdet harmodellen efterhand breddats genom att inkluderaäven sociala och ekonomiska aspekter.

Naturvårdsverket har efter dialog med andra myn-digheter föreslagit ett uppföljningssystem för de

nationella miljömålen som anknyter till en vida-reutvecklad DPSIR-modell (rapport 5006). Deindikatorer som föreslås delas in i följande grupper:

• Samhällsbehov eller drivkrafter som påverkarmiljötillståndet (Driving forces).

• Faktorer som direkt påverkar miljön(Pressure).

• Utvecklingen av miljötillståndet (State).

• Konsekvenserna av miljöförändringarna(Impact).

• Samhällets åtgärder för att motverka en ellerflera av ovannämnda delar av effektkedjan(Response).

Behovet av indikatorer som stöd för behandlingenav miljömål i samhällsplaneringen

Behovet av att formulera indikatorer för att följa uppmiljöutvecklingen är uppenbart. Genom att helatiden kunna avläsa miljösituationen och hur den för-ändras kan behov av åtgärder och insatser på kortoch lång sikt lättare identifieras. Är det då inte möj-ligt att i planeringen direkt tillämpa denna typ avindikatorer för uppföljning enligt DPSIR-systemet?

Tyvärr fann vi i våra förstudier att indikatorer förmiljöuppföljning inte alltid är direkt användbara.Många av de indikatorer som tagits fram både inter-nationellt och i Sverige kan karakteriseras som fält-indikatorer. Detta innebär att indikatorerna byggerpå att det är möjligt att empiriskt mäta miljösitua-tionen i naturen eller på annat sätt registrera ettfaktiskt förhållande i miljöarbetet. Exempel:

• Antalet flodpärlmusslor i strömmande vatten.

• Andel befolkning som lider av stressymptompå grund av bullerstörningar.

• Andel hushåll som föredrar kollektivtrafikframför egen bil.

• Andel invånare som deltar i samråd.

Att kartlägga läget nu och hittillsvarande utveck-ling i omvärlden och aktuellt planområde utgör enviktig bas för den översiktliga planeringen. Där fyl-ler DPSIR-indikatorer och fältindikatorer en viktigroll. Men de mest centrala verksamheterna i pla-neringen handlar om att skapa en bättre beredskapför framtiden och söka och konsekvensbedömahållbara alternativ. Om indikatorer ska kunna an-vändas i dessa aktiviteter måste de vara till nytta föratt underlätta miljöbedömningar av planalternativ.

Exempel:

• Jämförelser mellan hur väl olika alternativ till-godoser miljömål.

• Riktningsanalys av förslag för att se hur storförändring av miljösituationen som det innebäri förhållande till nuläget.

I förstudien till SAMS-projektet föreslog vi att enindikator för planeringsändamål skulle benämnasplanindikator. En viktig del av SAMS-projektet harvarit att i våra fallstudier söka formulera och testaplanindikatorer med kopplingar till miljömål ochfysiskt-rumsliga medel i planeringen. En planindi-kator behöver inte nödvändigtvis kunna mätas, utankan ange en kvalitativ aspekt eller påvisa riktning.

En annan DN-artikel visar vilket kraftfullt instru-ment indikatorer är för att jämföra Sverige medandra länder. Wärnersson & Ekholm i DN 00-06-21redovisar i artikeln ”Svenska skolan i Europatopp”hur indikatorer använts för att visa att Sverige liggeri elitgruppen när det gäller IT-användning menockså att vi bara hamnar på mellannivå när det gällerandelen unga (18–24 år) som studerar på högskola.Resultaten presenteras i en aktuell EU-rapport.

Begreppet planindikator

Vad är en planindikator?

En planindikator är en indikator som underlättaravläsning av miljökonsekvenser i fysiskt-rumsligaplaner och som kan utläsas ur planhandlingar ellerfrån analyser av dessa, t.ex. genom GIS eller andradatorsimuleringar.

Planindikatorn lyfter på ett koncist sätt fram plan-egenskaper av betydelse för att tillgodose miljömål.Detta ska inte tolkas så att det enbart är plankartansom kan användas för att avläsa en planindikator.Det krävs i regel djupare information både omförutsättningar och planens innehåll beträffandet.ex. typ av verksamheter och deras miljöpåverkan.Planindikatorer ska kunna beskriva framtida förhål-landen i planer – möjliga, föreslagna, önskvärdaeller förväntade – i samma termer som nuläget. Detinnebär att planindikatorer bör kunna utläsas elleranalyseras fram från såväl planer med olika tidsper-spektiv som kartor över nuläge.

Indikatorn har sålunda rumslig anknytning ochmöjliggör jämförelser mellan de miljöförändringarsom ställningstaganden i planförslaget innebär iförhållande till nuet. Planindikatorn ska också varaett hjälpmedel i den kreativa processen för att väljamedel för att lösa eller förebygga miljöproblem ochskapa hållbara planalternativ.

Planindikatorn kan ses som en brygga mellan måloch medel genom att den ska kunna relateras till

74

teknisk/vetenskaplig process “expertdialog”

miljömålplanerings-relevanta

mål

planindikatorer

fältindikatorer

medelalternativ

förslag

demokratisk process “breddialog”

Figur 48. Planindikatorer kan ses som brygga mellanmål och fysiskt-rumsliga medel, förslag eller alternativ.

alternativaframtids-scenarier

backcastingplanindikatorer

feedbackDPSIR-indikatorer/�fältindikatorer

dåtid nutid

Figur 49. Ett försök att beskriva skillnadenmellan planindikatorer och fältindikatorer medhjälp av begreppen backcasting och feedback.

75

både måluppfyllelse och olika fysiskt-rumsligastrukturer eller alternativ. Den ska liksom övrigaindikatorer ha hög relevans för den aktuella planer-ingssituationen vilket gör att det krävs dialogerbåde med allmänhet och experter för att vaska framrätt typ av indikator, se figur 48.

Varför behövs begreppet planindikator?

Planindikatorer motiveras av att det behövs indika-torer som stöd vid behandling av miljömål i fysiskplanering. I brist på genomtänkta och väl förankra-de indikatorer är vi hänvisade till allmänna bedöm-ningar av planerna. Planindikatorer kan även sti-mulera och underlätta dialogen mellan experter,beslutsfattare och allmänheten. Begreppet indika-tor har den fördelen att det är välbekant för miljö-experter och därför borde kunna fungera som enbrygga mellan planerar- och miljökulturen. En för-del är också att begreppet kan användas för att pre-cisera t.ex. sociala och samhällsekonomiska mål ochmöjliggöra konsekvensanalys och uppföljning avmål med både miljömässiga, sociala och samhälls-ekonomiska förtecken. Att finna trovärdiga sam-band mellan indikator och mål är emellertid intealltid lätt.

Vad är den viktigaste skillnaden mellan fält- och planindikatorer?

DPSIR-systemet lämpar sig främst för att följa upphittillsvarande utveckling. Vissa av de indikatorersom tas fram kan också användas för att beskriva entänkt framtida utveckling. De indikatorer som kanuttryckas i plantermer/rumsliga termer kan mycketväl användas som planindikatorer. I regel krävsdock ett översättningsarbete för att indikatorerframtagna för att följa upp hittillsvarande utveck-ling ska kunna fungera som planindikatorer.

En slutsats som drogs i kunskapsöversikten var attde fältindikatorer som formulerades utifrån förut-sättningen att de kunde mätas eller avläsas i natu-ren inte utan vidare kunde omformuleras till plan-indikatorer. Vårt fortsatta arbete i fallstudierna hardock visat att de går att anpassa till planeringen.

Hur kan man utifrån fältindikatorn ”antalet flod-pärlmusslor i lokala strömmar” hitta en relevantplanindikator för att jämföra framtidsbilder för ettområde där strömmarna ingår? En motsvarande planindikator skulle kunna formuleras som ”sam-manhängande skyddade områden kring vattendragför att möjliggöra ett bevarande av musselstam-men”.

Omvänt kan planindikatorer som byggs upp utifrånvad som är möjligt att utläsa ur ett planalternativanvändas som fältindikatorer för att avläsa förhål-landen i nuläget. Det är då i regel inte fråga omdirekta observationer i fält utan om en analys avrumslig statistik över situationen idag. Ett exempelpå en sådan indikator är ”antalet arbetsplatser medmax 300 m till en bytespunkt för kollektivtrafik”.

Skillnaden mellan planindikatorer och indikatorerför miljöuppföljning kan åskådliggöras på det sättsom visas i figur 49. DPSIR-indikatorer eller fältin-dikatorer bygger som nämnts huvudsakligen påempiriska undersökningar och kan karakteriserassom feedback-indikatorer. Planindikatorer måstekunna användas för att analysera planalternativ somrör en osäker framtid. De måste därför vara formu-lerade med grövre mått och på ett översiktligareplan. De ska vara uttryckta så att de kan användasför att jämföra framtida alternativ.

De ska också vara formulerade så att jämförelsermellan plan och nuläge – en riktningsanalys – ärmöjliga. Planindikatorn är med andra ord lämpligför användning i backcasting. Den kan på så sättknytas an till en av de mest intressanta metodernaför att arbeta med framtidsbilder.

Man kan också uttrycka det som att DPSIR-indika-torerna främst inriktas på att upptäcka och bota pro-blem. De är mer operativt inriktade på nuläget ochden närmaste framtiden. Planindikatorer hargenom sin tydligare knytning till planalternativ ochvägval en strategisk inriktning på längre sikt. De ärmer ägnade att förutse och förebygga miljöproblemi samhällsplaneringen, se figur 49.

Kan inte planindikatorerna sorteras in under rubriken respons, åtgärder?

Strategisk planering handlar i regel inte om punkt-insatser. Översiktsplanen ska ge vägledning för enstegvis utveckling mot ett hållbart samhälle. Enrumslig plan illustrerar en framtida fysisk strukturmed ett samspel mellan bebyggelse-, grön-, infra-och verksamhetsstruktur. Den visar möjligheter, enspelplan inom vilken åtgärder av olika slag stegviskan genomföras. Planindikatorn söker fånga sådanasystemegenskaper hos en plan som har betydelseför att tillgodose miljömål. Utifrån den helhetsbildsom planen ger kan man sedan diskutera strategierför att stegvis genomföra planförslagen. Problemet

med begreppet åtgärder är att det lätt kan associe-ras till kortsiktiga punktinsatser i en viss sektor föratt förbättra miljön. Planindikatorer bör därför hell-re betraktas som en särskild klass av indikatorer.

Viktiga kriterier för att planindikatorer ska varaverkningsfulla verktyg i planeringen:

• Framtidskriteriet – den ska kunna utläsas urplanalternativ som visar idéer eller antagandenom framtida fysisk struktur.

• Rumslighetskriteriet – den ska kunna uttryck-as i rumsliga termer och relateras till en fram-tidsbild.

• Riktningskriteriet – den ska kunna visa de för-ändringar som planalternativ innebär i förhål-lande till nuläget och helst även en historisksituation. Dåtida, nutida och framtida förhål-landen ska kunna uttryckas i samma mått.

• Målkriteriet – de planegenskaper som indika-torn uttrycker ska på ett trovärdigt sätt kunnarelateras till miljömål eller andra mål.

Genomgång av indikatoransatser i fallstudierna

Kunskapsöversikten har en sammanställning av deplaneringsrelevanta indikatorer som vi kunde vaskafram från internationella och svenska ansatser.Dessa strukturerades efter de fysiskt-rumsliga me-del som finns i projektets referensram. Medutgångspunkt från fallstudiernas indikatorförslaghar vi gjort en genomgång för att utröna vilka måloch medel som de anknyter till. Figur 50 visarresultatet av denna analys. Inte oväntat kan de fles-ta indikatorerna relateras till målen God bebyggdmiljö respektive Bebyggelsestruktur. I anslutningtill figuren finns ett referat av den metod somanvänts för att sortera indikatorerna.

De flesta indikatorerna återkommer på flera ställeni schemat eftersom en indikator många gånger harbäring på flera mål. Samtliga indikatorer i fallstudi-erna har tagits med. Merparten har karaktär av plan-indikator och vissa fältindikatorer finns med. I Enidékatalog ges exempel på planindikatorer från deolika fallstudierna men även en sammanställningöver ett urval av intressanta indikatorer.

I fallstudierna kan man urskilja två angreppssätt iarbetet med indikatorer. Det ena är en utvecklingav indikatorer i en bred dialog med många intres-

76

bebyggelsestruktur/markanvändning

grönstruktur/vatten

teknisk infrastruktur

verksamhetsstruktur

bebyggelse-trafik

samspel mellan alla medelinklusive stad-land

övrigt

frisk

luft

fysiskt-rumsliga medel

0

1gru

ndvatten av

god kvalitet

levande sjö

ar och

vattendrag

myllrande våtm

arker

hav i b

alans s

amt le

vande kust

och sk

ärgård

ingen övergödning

bara natu

rlig fö

rsurn

ing

levande sk

ogar

ett rikt o

dlingsla

ndskap

storsl

agen fjä

llmiljö

god bebyggd miljö

giftfri m

iljö

säker s

trålm

iljö

skyddan

de ozonsk

ikt

begränsa

d klimat-

påv

erkan

antal framtagna indikatorer medkoppling till respektive mål och medel 16 – 30 31 – 60 61 – 90 91 – 120

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

1 – 15

Figur 50. Ett försök att gruppera hur fallstudi-ernas indikatorer anknyter till de nationellamiljömålen och fysiskt-rumsliga medel. En indi-kator berör ofta flera mål och medel, därföråterfinns flertalet indikatorer i fler än en ruta.

77

senter, vilket resulterar i omfångsrika listor överindikatorer som kan fungera som checklistor i pla-neringsarbetet. Här kan nämnas Storumans, Bur-lövs och Trollhättans studier. Det andra angrepps-sättet innebär ett fördjupat arbete i en viss sektoreller för ett visst miljömål. Exempel:

• Helsingborg, kollektivtrafik och GC-trafik.

• Stockholm-Nationalstadsparken, grönstruktur.

• Burlöv, indikatorer framtagna i Picabue-dialo-gen.

• Falun-Borlänge, ekologiska fotavtryck i jord-och skogsbruk.

• Trollhättans studie om ekologiska fotavtryck.

Metod för att koppla indikatorerna till mål och medel

De indikatorer som kommunerna tagit fram iSAMS-projektet har analyserats utifrån deraskoppling till fysiskt-rumsliga medel och de 15nationella miljökvalitetsmålen.

Här är en genomgång av den metod som använts.Följande indelning har gjorts för de fysiskt-rums-liga medlen:

• Bebyggelsestruktur/markanvändning.

• Grönstruktur/vatten.

• Teknisk infrastruktur (inte trafik).

• Verksamhetsstruktur.

• Koppling mellan stad-land.

• Koppling mellan bebyggelsetrafik.

• Samspel mellan alla medel.

Fördelningen av indikatorer på kolumnerna itabellen grundar sig på en tentativ bedömning avvilka miljömål som respektive indikator har bäringpå. Med utgångspunkt i den genomgång av denationella miljömålen som temastudie Miljömåloch fysiska strukturer tagit fram i SAMS-projektethar ett antal nyckelord identifierats för respektivemiljömål. Dessa nyckelord har använts som ut-gångspunkt för fördelningen.

För miljömålet Frisk luft har följande nyckelordidentifierats: trafiksektorn, energi- och värmepro-duktionssektorn, industri, byggnads- och anlägg-ningssektorn, användning och förbränning av fossi-la bränslen, energiskog samt minska trafikarbetet.

Att minska trafikarbetet är direkt eller indirektkopplat till flera av de nationella miljömålen.Indikatorn Kollektivtrafikens andel i förhållandetill andra trafikslag har exempelvis bäring på föl-jande miljömål:

• Frisk luft.

• Levande sjöar och vattendrag.

• Ingen övergödning.

• Bara naturlig försurning.

• God bebyggd miljö.

• Skyddande ozonskikt.

• Begränsad klimatpåverkan.

En frågeställning som ofta dyker upp när indikato-rer diskuteras är på vilken planeringsnivå som indi-katorn är relevant eller om den är tillämpbar påflera nivåer. De indikatorer som föreslås i fallstudi-erna har vuxit fram ur de nyckelfrågor och miljömålsom har relevans i de aktuella kommunerna. I flerafall har också regionalt intressanta indikatorer aktu-aliserats. Vissa indikatorer borde ha relevans ocksåpå nationell nivå eftersom det skulle möjliggörajämförelser mellan olika länder. Eftersom översikt-lig planering har sitt fokus på kommunal nivå medkopplingar till den regionala nivån är det dockfrämst på dessa nivåer som indikatorerna kommeratt ha sin främsta användning.

Urval av generellt användbara planindikatorer

SAMS-projektet har tagit fram närmare 300 indika-torer av varierande slag. Det handlar såväl om renafältindikatorer som planindikatorer. Planindikato-rerna kan i flertalet fall formuleras så att de ävenkan användas för att bedöma situationen i nuläget,dvs. även fungera som fältindikator.

För de flesta indikatorerna återstår dock en hel delarbete för att de ska kunna användas praktiskt. Debehöver avgränsas, nyckelbegrepp måste definierasoch krav på data/underlag behöver fastställas.

SAMS-projektet har valt ut tolv huvudgrupper avplanindikatorer som bedöms kunna fungera gene-rellt i alla kommuner. I varje grupp finns en ellerflera planindikatorer som är mer specifikt formule-rade. Urvalet av planindikatorer återges nedan,kompletterat med ett resonemang om definitioneroch underlag som krävs för att indikatorn ska varaanvändbar i kommunernas planerings- och miljöar-bete.

1.Tillgänglighet till kollektivtrafik

• Andel av befolk-ning som med enrestid av max Xminuter kan resamed kollektivtra-fik till en viss punkt.

• Andel av befolkning (i tätorten) som har maxX meter till busshållplats/spårtrafikstation.

• Andel av tätorten som inom X meters radietäcks in från busshållplatser/spårtrafikstationer.

Krav: För dessa indikatorer behöver man defi-niera vad som anses vara god tillgänglighet.Handlar det t.ex. om 40 minuters resa medkollektivtrafik respektive 500 meter till när-maste busshållplats? Definitionen av god till-gänglighet är beroende av bl.a. kommunensstorlek, bebyggelsestruktur och täthet. Vidarebygger indikatorerna på att det i planen ärmöjligt att förutsäga invånarantal och geogra-fisk fördelning av befolkningen. 78

79

2. Framkomlighet med cykel och till fots

• Andel gående/cyk-lande till arbetet.

• Tillgänglighet tillsammanhängandeseparata gång- ochcykelvägnät.

Krav: Definition av begreppen framkomlighetoch tillgänglighet. Tillgänglighet kan mätas ibåde tid och avstånd. För att använda ”andelgående/cyklande till arbetet” som planindika-tor krävs det att denna andel kan simuleras/uppskattas i planförslaget.

Indikatorn tillgänglighet till sammanhängandeseparata gång- och cykelvägnät kan kompletterasmed att belysa aspekter som genhet, orienterbar-het, kontinuitet och barriäreffekter, se vidareHelsingborgs fallstudierapport.

3. Tillgänglighet till rekreationsområden

• Andel av bostadsområdensom har god tillgänglighettill lek- och rekreations-områden.

• Gångavstånd mellan bo-stads- och grönområden.

• Antal barriärer mellan bostads- och grönområ-den.

Krav: Definition av god tillgänglighet och bar-riär. Tillgänglighet kan mätas i både tid ochavstånd. En barriär kan vara en väg eller ettindustriområde. Vidare behöver begreppenrekreationsområde och grönområde definierasvad gäller storlek och kvalitet.

4. Bullerstörd bebyggelse och grönområden

• Andelen bullerstörda bo-städer, max X dB(A) utom-hus och X dB(A) inomhus.

• Andel av grönområden/rekreationsområden medmax X dB(A).

Krav: Specificera inom- och utomhusgräns föracceptabla ljudnivåer. Definiera vilken typ avbuller som avses: buller från flyg-, bil-, järn-vägstrafik eller från näraliggande verksamhe-ter. Grönområden/rekreationsområden bördefinieras vad gäller storlek och kvalitet.

För att kunna användas som planindikatorer krävsdet underlag i form av förutsägbar trafikmängd påaktuella sträckor för att kunna bedöma framtidabullernivåer.

5. Återanvändning av exploaterad mark

• Andel ny bebyggelsesom tillkommer genomåterbruk av tidigareexploaterad mark.

Tidigare exploaterad markkan vara gammal industri-mark som saneras och återan-vänds för nya ändamål. På så sätt undviker man attta jungfrulig mark i anspråk.

6. Bebyggelse med hållbar energiförsörjning

• Andel bebyggelse medhållbar energiförsörjning.

• Energianvändning förde-lad på förnyelsebara ochinte förnyelsebara bräns-len.

Krav: Definition av hållbar energiförsörjning.Planindikatorerna bygger på att det i planen ärmöjligt att uppskatta den framtida energian-vändningen samt att planen specificerar hurföreslagen bebyggelse ska energiförsörjas.

7. Tillgång till parkmark

• Areal parkmark per invånare.

Krav: Specificera storlek ochkvalitet på parkmark. Dennaindikator är främst relevantatt använda i större tätorterdär tillgång till grön- och re-kreationsområden är begränsad.

R E S T A U R A N G

80

8. Tillgång till skogs-, ängs- och våtmark

• Andel skogs-, ängs- och våt-mark av total markanvänd-ning.

Krav: Inventering av kommu-nens skogs-, ängs- och våt-marker samt föreslagna för-ändringar av markanvändning iaktuell plan.

9. Skyddade grönområden

• Andel skyddade grönområ-den.

Krav: Specificering av vilkettyp av skydd som avses: Tillexempel enligt PBL, miljö-balken eller skydd enligtandra planer/program, alternativt skydd genombildande av naturreservat.

10. Biologisk mångfald

• Skydd av speciella och vär-defulla biotoper.

• Andel områden med höganaturvärden.

• Kantzonslängder kring mar-kområden – olika typer avkantzoner med olika bredd ger olika förutsätt-ningar för biologisk mångfald.

Krav: Inventering och klassificering av bioto-per och naturvärden. Definiera speciella/vär-defulla biotoper och höga naturvärden. Planenbör visa hur värden påverkas av planens före-slagna markanvändning.

11. Exploaterad kust och strandlinje

• Andel exploaterad kust ochstrandlinje.

• Andel allemansrättsligt till-gänglig strand vid kommu-nens sjöar, vattendrag ochkust.

Krav: Specificera grad avexploatering och definiera alle-mansrättslig tillgänglighet.

12. Skyddsområden för långsiktig vattenförsörjning

• Andel skyddsområdenmed hänsyn till derasbetydelse för långsiktigvattenförsörjning.

Krav: Specificera begrep-pet långsiktig vattenförsörj-ning.

81

Del 3SAMS-bakgrund och genomförandeett utvecklingsprojekt i skärningsfältetmellan teori och praktik

SAMS-projektet är ett utvecklingsprojekt och befin-

ner sig därmed i skärningsfältet mellan teori och prak-

tik. Projektet har haft ambitionen att brygga över de

ofta skarpa gränserna mellan praktiker och teoretiker

och skapa en gemensam arena för att kunna utveckla

bättre instrument i arbetet för en hållbar utveckling.

Samtidigt ska projektet verka för att planerare, mil-

jövårdare och andra medverkande i planeringspro-

cessen ska hitta gemensamma begrepp, verktyg och

fruktbara samarbetsformer. Varför ska man då belasta

ett praktiskt inriktat utvecklingsprojekt med en

genomgång av olika planeringsteorier? Det finns ett

talesätt som lyder ”det finns ingenting så praktiskt

som en bra teori”. Genom att reflektera djupare kring

sina handlingar och relatera dessa till ett tankemöns-

ter är det lättare att se sammanhang och få perspektiv

– något som är särskilt viktigt när man arbetar med

miljöfrågor i planeringen.

82

83

Några planeringsteorier Från och med 1930-talet kom den ideologiskabasen för samhällsplanering att utvecklas mot vadsom idag kallas social ingenjörskonst (Wirén 1998).Med planeringens hjälp skulle marknadskrafternasnegativa inverkan korrigeras. Vid sidan av mål förtillväxt och sysselsättning formulerades de politiskamålen i breda termer som god bostad, meningsfulltarbete och viss servicenivå åt alla.

Enligt Wirén utvecklades ur denna tradition enteknokratisk och rationalistisk planeringsattitydsom inte gav utrymme för en natur som fungeraroberoende av mänskliga tankar och handlingar.Naturen ansågs kunna tämjas och inordnas i sammatankesystem som kunskap om samhället. Naturenmed dess växtlighet, formationer och vattendragfungerade enligt detta synsätt som ett komplementtill bosättning, rekreation och resande.Miljöfrågorna sågs som rationellt lösbara tekniskaproblem.

Den rationella planeringsansatsen förutsätter attplaneringen är en stegvis välordnad process därvarje steg svarar för en bestämd uppgift. Modellenbygger på instrumentell rationalitet där beslutsfat-tare bestämmer målen och professionella planerareoch andra experter sedan formulerar olika planer(Khakee 2000, sid 25).

Den allt större medvetenheten om miljöfrågornasbetydelse för vår överlevnad har lett till ett starktifrågasättande av en renodlat rationalistisk planer-ingssyn där miljöfrågorna spelar en alltför under-

ordnad roll och inte integreras i planeringsarbetet.Biologer, ekologer och en engagerad allmänhet haruppmärksammat miljökonflikter som den traditio-nella planeringen bidragit till. De har också ställtallt högre krav på åtgärder när väsentliga natur- ochmiljövärden hotas.

Miljöfrågornas ökande betydelse i planeringen harbidragit till ett större intresse för alternativa teorier,filosofier och metoder för planering. Som en reak-tion på den rationella planeringsteorin har undersenare decennier flera olika teorier utvecklats somhar förutsättningar att bättre än en renodlat ratio-nell planeringsmodell hantera integrationen av mil-jöfrågor i planeringen. Det finns dock ingen konsi-stent teoribildning som utifrån grundläggande teo-retiska ståndpunkter diskuterar integration av mil-jöfrågor i samhällsplaneringen. Det handlar omolika ansatser och olika skolor och det finns få för-sök att söka koppla samman dessa till en helhetsom är tillämpbar. I brist på detta har vi i SAMSinte funnit det möjligt att helt överge en rationellansats men har istället valt att i projektets referens-ram kombinera vissa delar av den rationella ansat-sen med andra ansatser.

Av de teoretiska positioner som Khakee (2000)urskiljer så vill vi lyfta fram fyra som har haft en storbetydelse i SAMS-projektet: strategisk planering,kommunikativ planering, generativ planering ochförhandlingsplanering. Den strategiska planering-en råkade, liksom den rationella modellen, i van-rykte under 60- och 70-talen genom att man troddesig kunna förutsäga framtiden med mer ellermindre sofistikerade prognosmetoder.

Med inspiration från bl.a. ”Strategic Choice-sko-lan” (strategiska val) har den strategiska planer-ingen utvecklats till att kunna hantera kvalitativosäkerhet och angripa svåra problem. StrategicChoice-skolan tog fasta på hur planeringsbeslut iverkligheten byggs upp med en sökprocess, stegvisgenom serier av beslut. Den har kallats cykliskmodell för att skilja den från den rationella planer-ingsfilosofins linjära modell (Wirén 1998, sid 147).

Man kan likna den strategiska planeringsprocessenvid att underbygga ett beslut, att söka sig fram, för-kasta, ändra och ompröva istället för att gå rakt påett givet problem och lösa det med en plan. Khakee(2000) sammanfattar intressanta resonemang kringforskning om strategisk planering som visar förde-

Figur 51. SAMS – ett utvecklingsprojekt i skärningspunktenmellan teori och praktik.

SAMSteori praktik

lar och möjligheter med ett cykliskt eller iterativtarbetssätt. Ett iterativt arbetssätt innebär att olikasteg i planeringen upprepas flera gånger: att arbetetgenomförs i flera planeringsvarv. Vid varje nytt pla-neringsvarv utvecklas och fördjupas innehållet iarbetet, dvs. ny information tillkommer och kombi-neras till alternativ och förslag:

”För att kunna hantera kvalitativ osäkerhet ochangripa ”elaka” problem måste planeringen varaflexibel och åstadkomma flera alternativa planersom inte består av paketlösningar. Det ska vara lös-ningar som kan ändras allteftersom ny informationtillkommer eller nya upptäckter görs, ett s.k. åta-gandepaket. Strategisk planering avfärdar en förut-bestämd ordning enligt vilken planeringsprocessengenomförs. Man ersätter den lineära sekvensenmed en cyklisk ordning bestående av ett antalmoment – agendaskapandet, utformning av alter-nativa åtagandepaket, valet och genomförandet avåtgärder, där problembilden är mindre kompliceradoch osäkerheten mer lättfattlig.”

Vi har också i arbetet med att utveckla en arbets-gång för att integrera miljöfrågor i planeringeninspirerats av den modernisering av den strategiskaplaneringens grunder som skett i organisationste-orin med Mintzberg som förgrundsfigur. Den sam-manfattas i ”the Core Design School Model”(Mintzberg 1994) och bygger till skillnad mot tidi-gare mer stelbenta planeringsmodeller på att strate-gier formas i ett växelspel mellan interna och exter-na faktorer. Skapande och utvärdering av strategiergörs också med hänsynstagande till sociala faktoreroch etik. Strategier formas enligt Mintzberg både”top-down” och bottom-up”. Det han kallar strate-gi som realiseras är en syntes av avsiktlig strategioch framväxande strategi. Dessa tankegångar harvarit värdefulla bidrag i vårt arbete med att utveck-la SMB-metodiken.

Den kommunikativa planeringsteorin ser planer-ing som en interaktiv, kommunikativ process därinformation presenteras i en rad olika former. Denanger enligt Khakee (2000) hur en etisk och sam-hällskritisk planering bör vara. Den förtydligarsambandet mellan de problem och frågeställningarsom planerarna möter i sitt dagliga arbete ochbeskriver den större ordning i vilken de arbetar.Grundläggande hos denna planeringsteori är attden flätar samman förklarande och normativa

aspekter. Healey (i Khakee 2000) lyfter fram tioteser om kommunikativ planering. Av dessa vill viframhålla följande som betydelsefulla i vårt arbetemed fallstudierna. Kommunikativ planering är:

• En interaktiv och förklarande process sombetonar beslut och handling från olika poli-cyområden, men som samtidigt inhämtar kun-skap från vardagslivet.

• Interkommunikativ planering involverar enhänsynsfull dialog mellan olika grupper: hän-syn innebär förståelse för, uppskattning ochuppmärksammande av varandras åsikter ochhandlingar.

• Kommunikativ planering är en ömsesidiginlärningsprocess där deltagarna lär känna sigsjälva och sina egna relationer till andra männi-skor och deras värderingar.

Healy anger vidare att kommunikativ planeringinte är målbaserad på samma sätt som den traditio-nella i den meningen att de givna målen måste föl-jas på ett bestämt sätt: den är snarare en processsom accepteras av alla inblandade men som går attändra om man finner det nödvändigt. Även omSAMS-projektet utgått från de nationella miljömå-len så har vi i linje med denna teori givit mycketstort utrymme till lokala tolkningar av dessa och tillen mycket öppen och kritisk diskussion om målensinnebörd på det lokala planet liksom kring samspe-let mellan mål på olika nivåer.

Teorin om generativ planering är besläktad medden kommunikativa planeringen. Den lägger ocksåstor vikt vid betydelsen av interaktion mellan aktö-rerna i planeringsprocessen. Aktörerna lär sig attsamarbeta med varandra, identifiera gemensammaintressen och respektera varandra när åsikter gårisär. Modellen tillkom då man upptäckte ett alltstörre gap i kommunikationen mellan professionel-la planerare och medborgare. Ett av de viktigastehindren i denna kommunikation är att planerarnafrämst använder sig av sin professionella ellerexpertbearbetade kunskap medan medborgarnabygger sina föreställningar på erfarenheter (person-lig eller lekmannakunskap).

Professionell kunskap bygger på teoretiska förut-sättningar och vetenskapliga metoder medan erfa-renhetskunskap bygger på erfarenheter från var-dagslivet vilka är svårare att systematisera. Exper-

84

85

ter har en kombination av professionell kunskapoch erfarenheter inom sitt arbetsområde (Schön1991). Den generativa modellen ger bl.a. en bild avhur professionell kunskap och lekmannakunskapkan förenas i en inlärningsprocess som bygger på enförtroendefull dialog mellan de berörda i en planer-ingsprocess. Detta är insikter som kommit tilluttryck i de fallstudier där vi arbetat med medbor-gardialoger.

Ytterligare en gren av planeringsteorin som fick alltstörre uppmärksamhet mot slutet av 1970-talet varförhandlingsplanering. Det accepterades allmäntatt beslutsprocesser som tidigare ansetts vara själv-ständiga inom marknaden eller offentliga myndig-heter egentligen var sammanflätade. Enligt Cars(1992) utmärks förhandlingsplanering av att:

• Det föreligger ett strategiskt beroende mellanaktörerna.

• Förhandlingar hålls om sådan verksamhet somstyrs av lagar och regler, men där parterna und-viker formella kanaler för beslutsfattande.

• Parterna successivt anpassar sitt handlandeoch sina ambitioner för att få bästa möjligautfall.

Referensram för metodutvecklingen

Det fanns sålunda inte någon entydig teori attknyta an till när projektet startades. I en idéuppsatssom rör nationella miljömål och fysisk planering(Ranhagen 1996) och som föregick fortsatt arbetemed förstudien gjordes en ansats till referensramför att belysa samspelet mellan mål och fysisk-rumsliga medel. Med referensram menar vi enligtSvenska Akademiens ordlista ”något som bildar enbakgrund för föreställningar och värderingar”.Denna ansats har legat till grund för det fördjupadearbetet med dessa frågor, vilket belyses i kapitel 4.

I samband med förstudiearbetet kom diskussionenatt inriktas mot processfrågorna och deras tyngd harefterhand ökat i projektet. Vi skisserade därför enpreliminär referensram för planeringsprocessensom gav en översikt över viktiga begrepp, se för-studien (Ranhagen 1997a). Referensramen sam-manfattas i figur 52.

Referensramen kan vara ett stöd för att relatera pro-jektet till olika förhållningssätt och teorier kringplanering och miljö. Den grundas på en uttalad pro-cessyn där samverkan mellan aktörerna (politiker,medborgare, experter) i olika planeringsprocesserses som en central fråga för att uppnå eftersträvadintegration av miljömål i planeringen.

Referensramen är framför allt en utgångspunkt föratt utveckla en praktisk arbetsgång och ett dyna-miskt arbetssätt för att underlätta en integrering avmiljöfrågor i fysisk samhällsplanering. Det hindrarinte att den kan vara av intresse för en fördjupadteoriutveckling inom området. Arbetet med attvidareutveckla referensramen innehåller minst tvåstora utmaningar:

• Att hitta ett trovärdigt sätt att kunna överbryg-ga gapet mellan teori och praktik.

• Att förena två, delvis vitt skilda perspektiv påsamhället: planerings- respektive miljöper-spektivet.

Utgångspunkten för referensramen är ett system-perspektiv på hållbar utveckling där ekologiska,sociala och ekonomiska mål samverkar och genom-syrar planeringsprocessen. Planerings- och besluts-processen beskrivs som ett flöde av två hopflätadedelprocesser, en formell och en informell process.Tyngdpunkten i SAMS har legat på att utvecklametoder och verktyg i den informella process somföregår den formaliserade planeringen. I de infor-mella dialogerna mellan olika aktörer kan man göramånga återkopplingar till det som kännetecknarden kommunikativa respektive den generativa pla-neringen.

I referensramens mitt återfinns planutformnings-processen. I den ursprungliga referensramen urskil-des fyra delar: mål, medel, förutsättningar och alter-nativ. Dessa delar har i det fortsatta arbetet vida-reutvecklats till en arbetsgång i planeringen somhar beskrivits tidigare i rapporten.

De steg som finns i arbetsgången har influerats avdet sätt att beskriva planeringsprocessen som görs iLichfield (1996). En viktig skillnad är att SAMSstarkare än i denna referens betonar betydelsen avett iterativt och cykliskt arbetssätt i enlighet medStrategic Choice-skolan, Khakee (2000) och Schön(1991).

I figur 43 återfinns förändrings- och genomförande-processer som rör möjligheter att kunna genomförade förslag som tas fram i planprocessen. Denna pro-cess visas parallellt med planutformningen efter-som en rad förändringar och åtgärder ofta genom-förs parallellt med planeringen och mer ellermindre koordinerat med den.

En grundläggande aktivitet i planering är ocksååterkommande revidering och uppdatering, varviduppföljning görs av resultatet av tidigare planering.Uppföljningen görs i förhållande till de förändring-ar i den fysiska, ekonomiska och sociala verklighetsom planeringen resulterat i.

Behov av fortsatt FoU och praktisktillämpning

Det finns ett stort behov av vidareutveckling inomflertalet av de områden som berörs i SAMS-projek-tet. Man har lättare att se kunskapsluckor när manbörjat tränga in i ett område än när man är ”lyckligtokunnig”. Det finns behov av fortsatt FoU ochpraktisk tillämpning som följer upp resultatet avSAMS-projektet i samarbete med de aktörer somdeltagit. Sådana studier görs lämpligen när nuva-rande arbete hunnit integreras ännu mer i stundan-de och nyligen påbörjade översiktsplaneprocesser.Nedanstående idéer till fortsatt FoU och praktisktillämpning måste också engagera andra aktörermed syfte att sprida och vidareutveckla resultatetfrån SAMS i en vidare krets.

Samspel mellan nationella, regionala och lokala miljömål

I projektet har vi koncentrerat oss på hur nationel-la miljömål kan anpassas lokalt. Det finns ocksåbehov av att analysera samspelet mellan mål påolika planeringsnivåer och att utveckla praktiskaarbetsformer för att arbeta med miljömål i planer-ingen i växelspel mellan olika planeringsnivåer.Det är särskilt viktigt att finna former för att for-mulera regionala mål utifrån både nationella ochlokala mål, t.ex. i ett utvecklingsprojekt som drivsav de regionala aktörer som varit involverade iSAMS.

Planerings- och miljödialoger och samarbete mellan olika typer av aktörer

Det finns ett behov av att följa upp och utvärderaden typ av planerings- och miljödialoger somgenomförts i projektet för att få en djupare bild avaktörernas syn på processerna, liksom av svårighe-ter och utvecklingsmöjligheter. För- och nackdelarmed olika sätt att lägga upp planerings- och miljö-dialoger behöver belysas.

Det finns även behov av att mer systematiskt kart-lägga i vilken mån projektet bidragit till att utveck-la samarbetet mellan olika aktörer och därvid klar-göra skiljande och gemensamma synsätt, språkbar-riärer etc. Detta kan göras i form av struktureradeintervjuer med deltagare i fall- och temastudier.

86

förändring och genomförande

fysisk verklighet

planerings- och beslutsprocesser

ett hållbarhetsperspektiv

ekologisktekonomiskt

socialt

planutformningsprocessen

informella dialoger – formella samråd, beslut, förhandlingar

Figur 52. Referensram för planeringsprocesseni SAMS-projektet.

87

Den fysiska planeringens roll i förhållande till andra faktorer.

SAMS-projektet är inriktat på den fysiskt-rumsligastrukturen och dess möjligheter att bidra till attuppnå miljömål. I fallstudierna ligger tyngdpunk-ten på hur miljömål kan tillgodoses med hjälp av enviss delstruktur i samspel med andra delstrukturer.Det finns också behov av studier där man i ett hel-hetsperspektiv belyser samspelet mellan delstruk-turer. Det kan t.ex. röra den komplexa frågan hursamspelet bostäder, servicefunktioner och arbets-platser påverkar infra-, bebyggelse- och grönstruk-tur. Vilka konflikter och synergier kan identifierasmellan olika typer av strukturer?

Som påpekas i några av fallstudierna har dock andrafaktorer – politiska, ekonomiska, sociala och tekno-logiska – en avgörande betydelse för att nå målen.Det behövs uppföljande studier som visar vilkenbetydelse den fysiska strukturen – och den fysiskaplaneringen – har i förhållande till andra faktorer:

• Hur kan effekterna av en robust fysisk struk-tur förstärkas genom att kombineras medandra faktorer?

• På vilket sätt försvåras möjligheterna att tillgo-dose miljömål om dessa kombinationer intetas tillvara?

Metodansatser, uppslag och tillämpningar avverktyg behöver vidareutvecklas i praktisktillämpning

Huvuddelen av de metodansatser, tillämpningar avverktyg och andra idéer som utvecklats i fallstudi-erna behöver vidareutvecklas och integreras i defortsatta översiktsplaneprocesserna i kommunerna.Det finns ett stort behov av att utveckla mer avan-cerade, datorbaserade metoder som kopplar ihopGIS med andra modeller för markanvändning, tra-fik och miljö. Samtidigt behöver dessa typer avmetoder göras mer transparenta för att de inte skabli enbart expertredskap.

Det är också angeläget att utveckla kvalitativtinriktade metoder av typen framtidsbilder, Swot,mentala kartor, fokusdiagram och motsvarande föratt de ska kunna bidra till att utveckla planerings-och miljödialoger.

Det finns ett behov av en utvärdering och en dju-pare analys av för- och nackdelar med en del av demetoder och verktyg som tillämpats i SAMS-pro-jektet.

Utveckling av strategiska konsekvensanalyser

Metoder behöver utvecklas för att relatera bedöm-ningen av miljökonsekvenser av planalternativ tillsociala och ekonomiska konsekvenser i översiktligplanering. Det behövs begrepp och verktyg somunderlättar beskrivning av konflikter respektivesynergier och samverkan mellan å ena sidan olikatyper av miljömål och å andra sidan miljömålrespektive sociala och ekonomiska mål. Metoderför att bättre integrera strategiska konsekvensana-lyser i planeringsarbetet behövs också.

Behov av utvecklingsarbete av GIS-indikatorer

Den kvantifiering som användningen av indikato-rer normalt förutsätter bygger ofta på användning-en av avancerade datorverktyg och GIS för attsimulera planalternativ och för att värdera dessa. Sålänge metoderna är svåra att använda för planerareoch miljövårdare kommer det att vara svårt att inte-grera användningen av indikatorer i planeringen.Däremot kommer användningen och nyttan avindikatorer att framstå som allt större i takt med atttekniken utvecklas och blir mer användarvänligrespektive att det blir lättare att få tillgång till datatill ett rimligt pris. Tekniken kan då användas föratt underlätta jämförelser mellan olika alternativliksom att överlagra ekonomiska, sociala och miljö-mässiga aspekter i GIS-modeller.

Utveckling av indikatorsystem för jämförelser mellan kommuner och regioner

I SAMS har metodutvecklingen främst gällt hurden enskilda kommunen eller regionen kan arbetamed miljömål och indikatorer i planeringen. Det ärockså angeläget att utveckla indikatorsystem sommöjliggör jämförelser mellan kommuner och regio-ner när det gäller miljömålens genomslag i över-siktliga planer, bl.a. för att bedöma miljökonse-kvenserna av glesa och koncentrerade strukturer iolika delar av landet.

DelstudierMetodutvecklingen i SAMS bygger på tre delar:

Fallstudier som drivits av medverkande kommuneroch Regionplane- och trafikkontoret vid Stock-holms läns landsting (RTK).

Temastudier som gjort djupstudier kring vissateman och som främst utförts av Boverkets ochNaturvårdsverkets experter.

Kunskaps- och erfarenhetsinhämtning från FoUoch annat pågående arbete med relevans för pro-jektet.

Projektets kärna är fallstudierna som drivits avmedverkande kommuner och RTK med stöd avverken och berörda länsstyrelser. Fallstudierna vartänkta att ingå som en del i kommunernas löpandeplaneringsarbete. De som medverkat är från södertill norr: kommunerna Burlöv, Helsingborg, Troll-hättan, Stockholm, Borlänge, Falun och Storuman,samt RTK. Länsstyrelserna i Skåne, Västra Göta-land, Stockholm, Dalarna och Västerbotten har un-derstött kommunerna.

Genom den geografiska spridningen mellan fallstu-dierna har miljö- och planeringssituationen i alltfrån en utpräglad glesbygdskommun (Storuman)till de mest tätbefolkade regionerna i landet(Stockholm och Skåne) blivit belysta. Fallstudiernahar haft olika inriktningar beroende på vilka fråge-ställningar som kommunerna ansett vara viktigastatt arbeta med.

Dessa inriktningar är:

Burlöv: En god livsmiljö genom minskad miljöpå-verkan från trafiken.

Helsingborg: Samspelet mellan bebyggelse- ochtrafikplanering (kollektivtrafik och cykeltrafik).

Trollhättan: Lokal anpassning av det nationellamiljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

Stockholm 1: Biologisk mångfald i Nationalstads-parken.

Stockholm 2: Miljöbedömningar på områdesnivå.

Falun-Borlänge: Planeringsanpassade miljömål ochindikatorer för jord- och skogsbruk.

Storuman: Scenarier för hållbar utveckling i englesbygdskommun.

Två studier om liknande frågeställningar har ge-nomförts av Boverket och Naturvårdsverket i sam-verkan med planerare och miljövårdare i kommu-nerna Kimberley och Port Elizabeth i Sydafrika.

Temastudier kring särskilt centrala frågeställningari projektet har genomförts av experter på Boverketoch Naturvårdsverket i samarbete med forskare,praktiker och huvudkonsulten. Temastudierna skafungera som stöd för fallstudiernas arbete och varaett led i metodutvecklingen. Huvuddragen av re-sultaten har redovisats här i En vägvisare. De tretemastudierna har följande inriktning:

• Miljömål och fysiska strukturer (rapporterat iMiljöinriktad fysisk planering).

• Strategisk miljöbedömning, SMB (rapporterati SMB i översiktlig fysisk planering).

• Geografiska informationssystem, GIS (rappor-terat i GIS och miljömål i fysisk planering).

Till temastudien om miljömål och fysiska struktu-rer är två fördjupningsstudier kopplade. I dessa stu-dier har vissa sak- eller metodfrågor studerats extranoggrant. Den ena studien handlar om dricksvat-ten- och materialförsörjning i ett regionalt perspek-tiv, den andra om kretsloppslösningar för stad ochland när det gäller bl.a. användning av slam frånavloppsreningsverk och produktion av biobränslen.Även till temastudien om GIS finns en fördjup-ningsstudie kopplad. Den handlar om GIS-tillämp-ning som dialogverktyg. Studierna refereras i slutetav denna bok.

88

Kort om SAMS-projektet – delstudier, organisation och finansiering

89

Kunskaps- och erfarenhetsinhämtning har skettgenom litteraturstudier och framtagande av littera-turöversikter, genom kontakter med forskare ochpraktiker i andra projekt, samt deltagande i semi-na-rier och konferenser. Referat av de expertrap-porter som publiceras i projektet återfinns sist idenna bok.

Erfarenheter har också tagits tillvara från FoU vidKungliga Tekniska Högskolans avdelning för infra-struktur och samhällsplanering. Projektet har ocksåhämtat erfarenheter och resultat från projekt-, upp-sats-, examens- och doktorandarbeten vid LTU(Luleå Tekniska Universitet), Lantbruksuniversi-tetet i Alnarp och Stockholms Universitet. TemaGIS har haft kontakter med Lunds Universitet ochChalmers Tekniska Högskola, Stockholms Univer-sitet och ett flertal myndigheter och konsulter.

Utvecklingsarbetet har bedrivits i ett nätverks-samarbete mellan dessa studier och aktörer.

OrganisationProjektet har haft en styrgrupp med två represen-tanter från varje verk. Styrgruppen har fattat beslutom projektets genomförande och har haft ett över-gripande ansvar för budget, resultat och för attsäkerställa personalresurser. Projektets lednings-grupp har bestått av en projektledare och en pro-jektsekreterare från vardera verket. Projektledarnahar med hjälp av projektsekreterarna bl.a. hållitihop och drivit arbetet framåt, sett till att budgetoch tidplaner hållits samt svarat för konferenser ochseminarier, programskrivning och redovisningar tillEU.

Fallstudierna har haft egna arbetsgrupper ochoftast även referens- och styrgrupper. De har drivitsav en eller ett par ansvariga i respektive kommun:planerare, miljövårdare och trafiktekniker. Varjefallstudie har haft två kontaktpersoner, en från

RTK

Stockholm 1 Stockholm 2

Trollhättan

Helsingborg

BurlövStoruman

Falun – Borlänge

fallstudier

GIS

miljömål och fysiska strukturer

SMB

temastudier

Bioenergioch kretslopp

Siffror, lägenoch upplevelser

Sams omvatten

Figur 53. Utvecklingsarbete och metodutveckling i nätverkssamverkan.

respektive verk, som löpande har följt arbetet föratt stödja och ge råd, samt dessutom en kontakt-person vid länsstyrelsen.

Verken har haft en samordningsgrupp för samord-ning och informationsspridning i projektet. I dennahar projektledarna, projektsekreterarna, alla ansva-riga för tema- och fördjupningsstudier samt fallstu-diernas kontaktpersoner deltagit.

Till SAMS har en huvudkonsult varit knuten frånSWECO/FFNS Arkitekter som medverkat underhela projekttiden och deltagit i och följt alla delstu-dier med ett särskilt ansvar för den övergripandeidé- och metodutvecklingen.

Den referensgrupp som följt arbetet i SAMS(Boverkets råd för samhällsplanering) består avexperter från plan- och miljöfunktioner på kommu-nal och regional nivå, Svenska kommunförbundetoch forskarvärlden.

Samarbete miljövårdare – planerare, en grundidé

För att bättre få in miljöfrågor i planeringen harprojektet riktats in på att bidra till ett nära samar-bete mellan kompetenserna miljövårdare och pla-nerare. Detta avspeglas i projektets hela organisa-tion. Samtliga delstudier utom fördjupningsstudier-na har byggt på ett nära samarbete mellan miljövår-dare och planerare. Boverket, som representerar

planeringskunnande på central nivå, och Natur-vårdsverket, som har det centrala ansvaret för mil-jöfrågor, har exempelvis vardera en projektledare,projektsekreterare och lika många representanter iprojektets styrgrupp. Även i kommunernas fallstu-dier medverkar både miljövårdare och planerare.Totalt har ca 150 personer varit involverade i pro-jektet.

Deltagare

BoverketAili KäärikAnna-Karin SonessonBengt LarsénBo NilssonChatarina HolmbergClaes Göran GuinchardDick LarssonGunnel JonssonJan GunnarsonJanos SzegöKarin Slättberg (projektsekreterare)Kerstin HugneKristina NilssonLars AnderssonLisbeth FallPär EnvallRobert JohannessonYlva Rönning (projektledare)Yngve Malmqvist

NaturvårdsverketAnders LindAnne ThorénClas MagnussonEbbe AdolfssonEgon EnockssonErica BrewitzEva SmithHelena von Knorring (projektsekreterare)Henrik LindströmJannica HäggbomKatrin Ottosson (projektledare)Kerstin Backman-HannerzMarie LarssonMarie Louise RydénSven ArvidssonSven GötheUlrik Westman (projektsekreterare)

90

Figur 54. Organisation av SAMS-projektet.

styrgrupp

samordningsgrupp

huvudkonsult

verkens experter

referensgrupp,forskare,vetenskapligförankring

fallstudier tema- och fördjupningsstudier

ledningsgrupp

91

Regionala och centrala myndigheterCharlotte Lindström, Region SkåneElisabeth Hellmo, Länsstyrelsen SkåneInga Hallén, Länsstyrelsen SkåneJohan Meurling, Banverket region sydLennart Lennefors, Banverket region sydKristina Rundcrantz, Vägverket region SkåneMartin Ljungström, Vägverket region SkåneArne Fasth, VägverketMirja Ranesköld, VägverketPontus Falk, Vägverket Petter Eiring, Länsstyrelsen SkåneBerit Pettersson, Länsstyrelsen Stockholms länKerstin Gustavsson, Länsstyrelsen Stockholms länMikael Wallin, Länsstyrelsen Stockholms länErik Marell, Länsstyrelsen Västerbottens länBo Berge, Länsstyrelsen Västerbottens länLars Nilsson, Länsstyrelsen Västerbottens län Anders Hagland, Länsstyrelsen DalarnaStig-Åke Svensson, Länsstyrelsen DalarnaGreger Öström, Länsstyrelsen DalarnaHans Lillpers, Länsstyrelsen DalarnaJanet Jaudér, Länsstyrelsen DalarnaLars Ingelström, Länsstyrelsen DalarnaBritta Johnson, Länsstyrelsen Västra Götalands länMargareta Wallin, Länsstyrelsen Västra GötalandslänTomas Nyström, SidaTor Eriksson, Sida

BurlövInger Sellers, planeringssekreterareKent Elwér, kommunekologLennart Pettersson, utvecklings- och informations-chef (projektledare)

HelsingborgAnna Maria Dagås, Stadsbyggnadskontoret Birgit Müller, StadsbyggnadskontoretCaroline Olsson, StadsbyggnadskontoretChristina Andersson, StadsbyggnadskontoretClaes Nihlén, StadsbyggnadskontoretGregor Holmberg, StadsbyggnadskontoretHåkan Lindström, Stadsbyggnadskontoret (projektledare)Karin Hansen, StadsbyggnadskontoretNils Lindgren, StadsbyggnadskontoretOle Reiter, StadsbyggnadskontoretPer Fredrik von Platen, StadsbyggnadskontoretSiv Hellmark, StadsbyggnadskontoretWidar Narvelo, Stadsbyggnadskontoret

RTKGöran JohnsonHans BrattströmKajsa Bernergård (projektledare)Tomas Andersson

övriga medverkande i RTK:s fallstudie:Anders Hallmén, Sollentuna kommun.Christer Rosenström, Nacka kommun.Gertrud Egnell, Järfälla kommun.Gunnel Lövkvist, Norrtälje kommun.Jan Forsman, Salems kommun.Magnus Nilsson, NaturskyddsföreningenStockholms län

Stockholm – biologisk mångfaldArne Fredlund, StadsbyggnadskontoretCristina Björn, Stadsbyggnadskontoret (projekt-ledare)Katarina Löfvenhaft, StadsbyggnadskontoretUlrika Egerö, StadsbyggnadskontoretVeronica Gelland-Boström, Solna stad

Stockholm – miljöbedömningarAgneta Larsson, StadsbyggnadskontoretGunnel Blomqvist, MiljöförvaltningenGöran Lundberg, MiljöförvaltningenLars Erik Wretblad, Stadsbyggnadskontoret (projektledare)Per Enarsson, Miljöförvaltningen

StorumanCarola Byström, Tekniska enhetenRagnar Bergeå, Arkinova ArkitekterRalph Johansson, Tekniska enheten (projekt-ledare)Ulrika Kjellsdotter, Stadsbyggnadskontoret

Falun och BorlängeAnna Perols, Miljökontoret Falu kommunKarin Blidberg, Miljökontoret Borlänge KommunKristina Harsbo, Miljökontoret Falu kommunMats Reutherborg, Stadsbyggnadskontoret Falukommun (projektledare)Per-Erik Sandberg, Miljökontoret Falu kommunSteve Johnson, Stadsbyggnadskontoret Borlängekommun (projektledare)Sören Nyström, Miljökontoret Borlänge kommunTony Svensson, Stadsbyggnadskontoret Falu kommun

TrollhättanBarbara Sandell, MiljökontoretFredric Palm, StadsbyggnadsförvaltningenKarin Thorsenius, Stadsbyggnadsförvaltningen

SydafrikaBrendan Hindes, Port ElizabethJonathan Mercer, Port ElizabethDick Eberson, KimberleyMarius Stols, Kimberley

Huvudkonsult, SWECO/FFNSHelena DjurstedtSara TrobeckUlf Ranhagen (huvudansvarig)

KonsulterINREGIA, Siv Schéele och Staffan ErikssonLagtolken PL AB, Peggy LermanSATELLUS, Anders LundgrenSWECO, VBB VIAK i Malmö, Jonas Andréasson,Peter AlstorpSWEGIS, Mikael ElmquistTorsten Lundberg, UmeåTyréns Infrakonsult AB, Anders Hedlund

Universitet och högskolorBjörn Malbert, Chalmers Tekniska HögskolaHördur Haraldsson, Lunds Tekniska HögskolaLars Emmelin, Högskolan Karlskrona/RonnebyLena Falkheden, Chalmers Tekniska HögskolaLennart Olsson, Lunds UniversitetLillemor Lewan, Lunds universitetMats Reneland, Chalmers Tekniska HögskolaVibeke Dalgas, Lunds Tekniska HögskolaWolter Arnberg, Stockholms UniversitetUlf Ranhagen, Luleå Tekniska Universitet

Examensarbeten etcAlexander Ståhle, Stockholms UniversitetBarbara Eggimann, Stockholms UniversitetEva Hessleryd, Stockholms UniversitetJenni Kytöhonka, Kungliga Tekniska HögskolanKarl Ingelstam, Kungliga Tekniska HögskolanRickard Sånnek, Kungliga Tekniska HögskolanSara Olsson, Luleå Tekniska UniversitetKatrin Wimmer, Luleå Tekniska Universitet

FinansieringProjektet har delfinansierats av EU:s miljöfondLIFE och Sida. Bidraget från LIFE har inneburitatt fonden gått in med 44 % av finansieringenmedan Boverket, Naturvårdsverket och regionalaoch lokala aktörer bidragit med resterande medelgenom sina arbetsinsatser. Sidas bidrag har främstanvänts till fallstudierna i Kimberley och PortElizabeth, men även till metodutvecklingen i pro-jektet.

Telebildkonferens ger miljövinst och tidsvinst!

SAMS-projektets resepolicy har dels verkat för attminska det totala resandet och dels för att styraresandet från flyg till tåg. Projektet har även använttelebildkonferenser i stor utsträckning istället föratt resa och träffas fysiskt. Det har hållits ca 100telebildkonferenser under de tre år som projektetpågått. Enligt projektets statistik innebär detta ca231 flygresor tur och retur Stockholm-Karlskronaoch ca 19 flygresor tur och retur Stockholm-Umeå.Detta innebär i teorin uteblivna utsläpp på ca 34ton CO2. Den totala miljökostnaden kan uppskat-tas till ca 60 000 kr. I tid har vi sparat ca 1 333restimmar = 167 arbetsdagar, vilket motsvarar 308000 kr (inklusive sociala avgifter) enligt SAMS-pro-jektets löne-statistik.

Miljökostnaden baseras på de värden som statenhar satt för regionala effekter. Tätortseffekter vär-deras ännu högre (SIKA Rapport 2000:3, ASEA kal-kylvärden i sammanfattning). Idag är kostnadernaföljande: koldioxid (CO2) 1,50 kr/kg, kolväten(HC) 30,00 kr/kg, kväveoxider (NOx) 60,00 kr/kg,svaveldioxid (SO2) 20,00 kr kg. För mer informa-tion, se slutredovisning till LIFE.

92

93

Rapporter

Rapporter på svenska 1. Bioenergi och kretslopp stad/land - en samsyn. 2000. Boverketoch Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-625-3,Naturvårdsverket 91-620-5099-0

2. Eggimann, B. 2000. Fysisk planering med strategisk miljöbe-dömning (SMB) för hållbarhet. En teoretisk diskussion och förslagtill SMB-process med Stockholms stad som modell. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-583-4,Naturvårdsverket 530-620-5041-9.

3. Exempelsamling temastudie GIS. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). Se SAMS hemsida på Internet:www.environ.se/sams.

4. Falkheden, L och Malbert, B. 2000. Fysiska strukturer för håll-bar utveckling i medelstora och små städer och tätorter. En kun-skapssammanställning. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS),Chalmers tekniska högskola, Arkitektursektionen, Tema Byggdmiljö och Hållbar utveckling. Se SAMS hemsida på Internet:www.environ.se/sams

5. För en bärkraftig samhällsutveckling – miljömål och indikatoreri fysisk planering. 1997. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS).ISBN 91-7147-368-8.

6. GIS och miljömål i fysisk planering. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-619-9,Naturvårdsverket 91-620-5093-1

7. Hållbara strukturer. 1999. Regionplane- och trafikkontoret.Promemoria 15:99. ISSN 1402-134X, RTN 9710-0189.Medfinansierad av Boverket och Naturvårdsverket (SAMS).

8. Idédiskussion kring SMB i planering. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-626-1,Naturvårdsverket 91-620-5100-8.

9. Indikatorer i fysisk planering, En kunskapsöversikt. 1999.Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-493-5, Naturvårdsverket 91-620-4930-5.

10. Lerman, P. 2000. Fysisk planering arena för samspel: miljömål,miljökvalitetsnormer, indikatorer konsekvensanalyser. Se SAMShemsida på Internet: www.environ.se/sams

11. Lewan, L. Ekologiska fotavtryck och biokapacitet – verktygför planering och uppföljning av hållbar utveckling i ett internatio-nellt perspektiv. Rapport till SAMS-projektet, Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS), Miljövetenskapligt centrum, Lundsuniversitet, april 2000. ISBN Boverket 91-7147-647-4,Naturvårdsverket 91-620-5123-7.

12. Miljöinriktad fysisk planering. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-621-0,Naturvårdsverket 91-620-5095-8.

13. Miljömål och indikatorer i fysisk planering – Port Elizabethoch Kimberley i Sydafrika, Delrapport 1. 1998. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-484-6,Naturvårdsverket 91-620-4922-4.

14. Nordiskt projekt om SMB för planer och program. Bilaga tillrapporten SMB och översiktlig fysisk planering. 2000. Boverketoch Naturvårdsverket (SAMS). Se SAMS hemsida på Internet:www.environ.se/sams.

15. Planera med miljömål! En idékatalog. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-618-0,Naturvårdverket 91-620-5092-3.

16. Planera med miljömål! En vägvisare. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-617-2,Naturvårdsverket 91-620-5091-5.

17. Planera med miljömål! - Fallstudie Burlöv, livsmiljöprojektet .2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-627-X, Naturvårdsverket 91-620-5101-6.

18. Planera med miljömål! - Fallstudie Falun/Borlänge, skogs- ochodlingslandskapet. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS).ISBN Boverket 91-7147-632-6, Naturvårdsverket 91-620-5106-7.

19. Planera med miljömål! - Fallstudie Helsingborg, tillgänglighettill miljöanpassade transportsystem. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN: Boverket 91-7147-628-8,Naturvårdsverket 91-620-5102-4.

20. Planera med miljömål! - Fallstudie Storuman, scenarier förhållbar utveckling. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS).ISBN Boverket 91-7147-633-4, Naturvårdsverket 91-620-5107-5.

21. Planera med miljömål! - Fallstudie Stockholm, biologiskmångfald i fysisk planering. 2000. Boverket och Naturvårdsverket(SAMS). ISBN Boverket 91-7147-630-X, Naturvårdsverket 91-620-5104-0.

22. Planera med miljömål! - Fallstudie Stockholm, miljöbedöm-ningar i fysisk planering. 2000. Boverket och Naturvårdsverket(SAMS). ISBN: Boverket 91-7147-631-8, Naturvårdsverket 91-620-5105-9.

23. Planera med miljömål! - Fallstudie Stockholmsregionen, miljö-bedömning av Regionplan 2000. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-634-2,Naturvårdsverket 91-620-5108-3.

24. Planera med miljömål! - Fallstudie Trollhättan, god bebyggdmiljö. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBNBoverket 91-7147-629-6, Naturvårdsverket 91-620-5103-2.

25. Planera med miljömål! Kort sagt. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). Boverket nr 7147-644-X, ISBNNaturvårdsverket 91-620-8007-5

26. Samhällsplanering med miljömål i Sverige, Lägesredovisning1. 1998. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket91-7147-489-7, Naturvårdsverket 91-620-4927-5.

27. Samhällsplanering med miljömål i Sverige, Lägesredovisning2. 1998. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket91-7147-491-9, Naturvårdsverket 91-620-4928-3.

28. Samhällsplanering med miljömål i Sverige, Lägesredovisning3. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). 1999. ISBN Boverket91-7147-555-9, Naturvårdsverket 91-620-4928-3.

29. Samhällsplanering med miljömål i Sverige, Interrimrapportoch Lägesredovisning 4. 2000. Boverket och Naturvårdsverket.ISBN Boverket 9147-7147-581-8, Naturvårdsverket 91-620-5032-X.

30. Samhällsplanering med miljömål i Sverige, Slutredovisning.2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-646-6, Naturvårdsverket 91-620-5123-7.

31. Sams om vatten - samhällsplanering för en långsiktigt hållbarvattenförsörjning. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS).ISBN Boverket 91-7147-623-7, Naturvårdsverket 91-620-5097-4.

32. SAMS - SMB, vad finns inom olika sektorer ? En genomgångav olika rapporter mm. Bilaga till rapporten SMB och översiktligfysisk planering. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS).Se SAMS hemsida på Internet: www.environ.se/sams.

33. Siffror, lägen och upplevelser – Idéskisser för användning avGIS i samhällsplanering. 2000. Boverket och Naturvårdsverket(SAMS). ISBN Boverket 91-7147-624-5, Naturvårdsverket 91-620-5098-2.

34. SMB och översiktlig fysisk planering. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-622-9,Naturvårdsverket 91-620-5096-6.

35. Sånnek, R. 1999. Ekologiska fotavtryck - metodansats ochtillämpning i samhällsplaneringen. KTH: Institutionen för infra-struktur och samhällsplanering. KTH examensarbete nr 98 – 79.ISBN 91-7147-549-4.

36. Tema miljömål: Planera för hållbar utveckling. 2000. Boverketoch Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket ISBN 91-7147-643-1, Naturvårdsverket 91-620-8006-7.

37. Översiktplanering för hållbar utveckling - exempel från 5 kom-muner. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBNBoverket 91-7147-620-2, Naturvårdsverket 91-620-5094-X.

38. Översiktsplanering med IT och GIS för hållbar utveckling –rapport från tre seminariedagar våren 1999. 2000. Boverket ochNaturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-577-X,Naturvårdsverket 91-620-5025-7.

Rapporter på engelska1. Environmental Indicators in Community Planning – A presen-tation of the Literature. 1999. The Board of Regional Planningand Urban Transportation, The National Board of Housing,Building and Planning and The Swedish EnvironmentalProtection Agency (SAMS). ISBN NBHBP 91-7147-558-3, SEPA91-620-8011-7.

2. Environmental Objectives and Indicators in Port Elizabeth andKimberley, South Africa: Progress report 1. 1998. The NationalBoard of Housing, Building and Planning and The SwedishEnvironmental Protection Agency (SAMS). ISBN NBHBP 91-7147-463-3, SEPA 91-620-4923-2.

3. Environmental Objectives and Indicators in Spatial Planningand Strategic Environmental Assessments (SEA), Progress reportno1. 1998. The National Board of Housing, Building and Planningand The Swedish Environmental Protection Agency (SAMS).ISBN NBHBP 91-7147-490-0, SEPA 91-620-8011-7.

4. Environmental Objectives and Indicators in Spatial Planningand Strategic Environmental Assessments (SEA). Interrimreportand Progress report no 4. 2000. The National Board of Housing,Building and Planning and The Swedish EnvironmentalProtection Agency (SAMS). ISBN NBHBP 91-7147-582-6, SEPA91-620-5033-8.

5. Final report - Environmental Objectives and Indicators inSpatial Planning and SEA, Kimberley and Port Elizabeth. 1999.The National Board of Housing, Building and Planning and TheSwedish Environmental Protection Agency (SAMS). ISBNNBHBP 91-7147-565-6, SEPA 91-620-5014-1.

6. Planning with environmental objectives! A guide. 2000. TheNational Board of Housing, Building and Planning and TheSwedish Environmental Protection Agency (SAMS). ISBNNBHBP ISBN 91-7147-650-4, SEPA 91-620-5124-5.

7. Planning with environmental objectives! In short. 2000.Planning for sustainable development. 2000. The National Boardof Housing, Building and Planning and The SwedishEnvironmental Protection Agency (SAMS). NBHBP No 7147-651-2, ISBN SEPA 91-620-8009-1.

8. Theme environmental objectives: Planning for sustainabledevelopment. 2000. The National Board of Housing, Building andPlanning and The Swedish Environmental Protection Agency(SAMS). ISBN NBHBP 91-7147-649-0, SEPA 91-620-8008-3.

9. The Use of Indicators in Spatial Planning – A Situation Report.1999. The National Board of Housing, Building and Planning andThe Swedish Environmental Protection Agency (SAMS). ISBNNBHBP 91-7147-559-1, SEPA 91-620-5010-9.

10. Towards Sustainable Development – EnvironmentalObjectives and Indicators in Spatial Planning. 1998. The NationalBoard of Housing, Building and Planning and The SwedishEnvironmental Protection Agency (SAMS). ISBN NBHBP 91-7147-464-1, ISBN SEPA 91-620-4905-4.

94

95

Förkortningar

BFR ByggforskningsrådetCAD Computer Aided DesignCTH Chalmers Tekniska HögskolaDPSIR Driving forces, Pressure, State, Impact,

ResponseEF Ekologiska fotavtryckEMMA Integrated Environmental Monitoring,

Forecasting and Warning Systems in Metropolitan Areas

EU Europeiska UnionenFN Förenta NationernaFORTV FortifikationsverketFoU Forskning och utbildningFÖP Fördjupning av översiktsplanGC Gång- och cykelGIS Geografiska informationssystemGIT Geografisk informationsteknikGSD Geografiska Sverige DataIMREL Integrated Model of Residential and

Employment Location KF KommunfullmäktigeKTH Kungliga Tekniska HögskolanLTH Lunds Tekniska HögskolaLTU Luleå Tekniska UniversitetMB MiljöbalkenMCA MultikriterieanalysMKB MiljökonsekvensbedömningMKN MiljökvalitetsnormerNSP NationalstadsparkenOECD Organisation for Economic Co-opera-

tion and DevelopmentPBL Plan- och bygglagenPC Personal ComputerPicabue Principles, Issues, Construct, Augment,

Boundaries, Uncertainty, EvaluationPSR Pressure, State, ResponseRP RegionplanRTK Regionplane- och trafikkontoretSAMS Samhällsplanering med miljömål i

SverigeSEA Strategic Environmental AssessmentSMB Strategisk miljöbedömningSwot Strengths, Weaknesses, Opportunities,

ThreatsT/RIM Transport/Residence Integrated Model VR Virtual RealityÖP Översiktsplan

Referenser och lästipsAndersson, M, 1998, Stockholms årsringar. En inblick i stadensframväxt. Stockholmia förlag. Monografi 131. ISBN 91-7031-068-8

Asplund, E & Hilding-Rydevik T, 1996, Kunskap, miljö & fram-tid. Plan-MKB – fallstudier i två kommuner. KTH, Avd förRegional planering. TRITA-IP FR 96-14

Asplund, E, Hedlund, A, Ranhagen, U, 1996, Bärkraftig utveck-ling i samhällsplaneringen – tre idéuppsatser. NaturvårdsverketRapport 4626. ISBN 91-620-4626-8

Asplund, E, Dovlén, S, Håkansson, M, Orrskog, L, 1997, Räckerkompetensen? – en studie av det långsiktiga miljöarbetet i fyrakommuner. KTH, Institutionen för Infrastruktur och samhällspla-nering. TRITA-IP FR 97-27

Asplund, E & Skantze, A, 1999, Om relationen mellan forskningoch praktik. KTH, Avd för Regional planering. TRITA-IP FR 99-61

Boken om översiktsplan 1996 del I–IV. Boverket. ISBN 91-7147-250-9, 91-7147-251-7, 91-7147-258-4, 91-7147-259-2

Cars, G, 1992, Förhandlingar mellan privata och offentliga aktöreri samhällsbyggandet. KTH, Avd för Regional planering.TRITA/RP-92/1007

Din guide till kommunal översiktsplanering. 1999. BoverketT2:1999 (cd-rom)

Edman, S, 1999, Världens chans. Ny möjlighet för Sverige. Enbok om ekologi, teknik och solidaritet. Atlas bokförlag. ISBN 91-89044-58-4

Emmelin, L, 2000, Miljömål och indikatorer i SMB och fysisk pla-nering: utmaningar och fällor. I Idédiskussion om SMB i fysiskplanering (delrapport från SAMS)

Eriksson, Olof, 2000, Omvända världen. Tlm Thélème, ISBN 91-973824-0-X

Falkheden & Malbert, 2000, Fysiska strukturer för hållbar utveck-ling i medelstora och små städer och tätorter – en kunskapssam-manställning. www.environ.se/sams/

Framtidens miljö – allas vårt ansvar! 2000. Slutbetänkande avMiljömålskommittén. SOU 2000:52 Del 1 ISBN 91-38-21222-6,del 2 ISBN 91-38-21224-2

Grahn, P m fl, 1997, Ute på dagis: hur använder barn daghemsgår-den? Movium Stad & land 145. ISBN 91-576-5199-X

Grönstrukturen i Stockholmsregionen. 1996. Regionplane- ochtrafikkontoret vid Stockholms läns landsting rapport 2:1996

Günther, F, 1993, Systemekologi och samhällsplanering. Uppsats iBiologi och bosättning – naturanpassning i samhällsbyggandet.Natur och kultur

Halvorsen-Thorén, A-K & Nyhuus, S, 1994, Planlegging av grønn-struktur i byer og tettsteder. Direktoratet for naturforvaltning,Norge. ISBN 82-7072-144-1

Hållbara städer i Europa. 1996. Expertgruppen för stadsmiljö,Europeiska kommissionen. ISBN 92-828-4204-5

Häckner, C & Ranhagen, U, 1997, Återanvändning av försvarsfas-tigheter. Slutrapport etapp 2. Byggforskningsrådet ochFortifikationsverket

Indikatorer i fysisk planering. En kunskapsöversikt. Boverket ochNaturvårdsverket. ISBN 91-7147-493-5

Jönsson, B, 1999, Tio tankar om tid. Bromberg. ISBN 91-7608-776-X

Khakee, Abdul, 2000, Samhällsplanering. Studentlitteratur. ISBN91-44-0134-3

Lichfield, N, 1996, Community Impact Evaluation. UCL Press.ISBN 1-85728-238-8

Lundgren, Lars J (red), 1999, Livsstil och miljö. Värderingar, valoch vanor. Byggforskningsrådet och Naturvårdsverket. ISBN 91-620-1197-9

Miljöbalksutbildningens kompendier i miljöbalken och dessförordningar. 1 Grundkursen, 2 Översiktskursen, 5 Miljöbalkenoch den fysiska planeringen. Kommittén Miljöbalksutbildningen1998-99

Mintzberg, H, 1994, The Rise and Fall of Strategic Planning. TheFree Press. ISBN 0-02-921605-2

Naess m fl, delstudier inom forskningsprogrammet ”Energy andBuilt Environment”.

Newman, P & Kenworthy J, 1989, Cities and automobile depen-dences: a sourcebook. Gower. ISBN 0-566-07040-5

Nyström. Louise (red), 1997, Stadslandskapet – sönderfall ellerläkning. Framtidsstaden IV. Stadsmiljörådet. ISBN 91-7147-285-1

Orrskog, L, 1993, Planering för uthållighet: från kunskap till hand-ling. BFR R 1993:57. ISBN 91-540-5602-0

Ottosson, J & Grahn, P, 1998, Utemiljöns betydelse för äldre medstort vårdbehov. Movium Stad & land 155. ISBN 91-576-5567-7

Påverka din kommuns framtid – använd översiktsplaneringen.1999. Boverket T1:1999 (cd-rom)

Ranhagen, U, 1996, Nationella miljömål och fysisk planering – Enidéuppsats med tonvikt på resurshushållning. Naturvårdsverket,VBB Samhällsbyggnad

Ranhagen, U, 1997a, För en bärkraftig utveckling i fysisk planer-ing. Förstudie. Boverket och Naturvårdsverket. ISBN 91-7147-368-8

Ranhagen, U, m fl, 1997b, Sociala konsekvenser. Analysmodell förStockholmsregionen. Regionplane- och trafikkontoret rapport5:1997

Ranhagen, U, 1999, Miljöindikatorer i samhällsplaneringen.Artikel i PLAN 1999:3

Ranhagen, U, 2000, Omvandling av industriområden i Tyskland.SWECO, LTU

Ranhagen, U & Trobeck, S, 1998, Physical Planning andSustainable Urban Transport – A comparative Analysis of FourInternational Cities. SIDA och FFNS Arkitekter

Ranhagen, U & Trobeck, S, 2000, EU Capital Regions towardsSustainable Mobility. Innovative Measures in Regional Planningand Transport. Regionplane- och trafikkontoret vid Stockholmsläns landsting rapport 2000:1

Ranhagen, U & Trobeck, S, 1999, Hållbara strukturer. Boverket,Naturvårdsverket och Regionplane- och trafikkontoret vidStockholms läns landsting. RTK Promemoria 1999:15

Ranhagen, U, Rothman, M, Trobeck, S, 2000, GIS-analys av till-gänglighet till högre utbildning i Stockholmsregionen. RTKPromemoria 4:2000

Regeringens proposition 1997/98:145 Svenska miljömål.Miljöpolitik för ett hållbart Sverige

Regional samhällsplanering för ett miljöanpassat transportsystem.1995. Delrapport för N, O och P län: Scenario miljö 2010.Länsstyrelsen i Hallands län

Regionplan 2000, RUFS 2000. Regional utvecklingsplan förStockholms län – Samrådsunderlag. Program och förslag. RTKrapport 2000:3

Rubenson, S, 1998, Miljöbalken. Den nya miljörätten. NorstedtsJuridik. ISBN 91-39-10229-7

Sadler, B & Verheem, R, 1996, SEA, stauts, challenges and futuredirections. Ministry of Housing, Spatial Planning and theEnvironment of the Netherlands. International Study ofEffectiveness of Environmental Assessment. The EIA-Commission of the Netherlands

Schön, D, 1991, The reflective practitioner: how professionalsthink in action. Avebury. ISBN 1-85628-262-7

Stadens parker och natur. 1994. Boverket rapport 1994:2. ISBN91-7147-915-5

Steen, P m fl, 1997, Färder i framtiden: transporter i ett bärkraftigtsamhälle. Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier. KFBrapport 1997:7. ISBN 91-88868-29-X

Svenska kommunförbundet, 1999, Plan och byggverksamheten ikommunerna – en enkätundersökning

Sverige 2009 – förslag till vision, 1994. Boverket rapport 1994:14.ISBN 91-7147-150-2

Sverige år 2021 – vägen till ett hållbart samhälle. 1998.Naturvårdsverket rapport 4858. ISBN 91-620-4858-9

System med indikatorer för nationell uppföljning av miljökvalitet-smålen. 1999. Naturvårdsverket rapport 5006. ISBN 91-620-5006-0

Sånnek, R, 1999, Ekologiska fotavtryck – metodansats ochtillämpning i samhällsplaneringen

Söderlind, J, 1998, Stadens renässans. Från särhälle till samhälle.Om närhetsprincipen i stadsplaneringen. StudieförbundetNäringsliv och Samhälle. 2 uppl 1999. ISBN 91-39-10364-1

Wackernagel, M & Rees, W, 1996. Our Ecological Footprint –Reducing Human Impact on the Earth. New Society Publishers,Canada. ISBN 0-86571-311-196

97

Vem bestämmer? Om medborgarinflytande och kommunal planer-ing. Erfarenheter från Sydlänsprojektet. 1998. Boverket. ISBN 91-7147-438-2

Westford, P, 1999, Bebyggelseförtätning som miljöstrategi.Kommunikationsforskningsberedningen rapport 1999:12. ISBN91-88371-25-5

Wirén, E, 1998, Planering för säkerhets skull. Studentlitteratur.ISBN 91-44-00555-5

Fördjupningsstudier

Under SAMS vida paraply ryms ett antal beställdaexpertrapporter och egna fördjupningsstudier. Vissahar tryckts och kan beställas på samma sätt som fall-studie-, tema- och slutrapporter. Andra kan hämtaspå SAMS hemsida www.environ.se/sams/.

Delrapporten Översiktsplanering för hållbar utveckling– exempel från 5 kommuner kompletterar den bildsom fallstudierna ger, med ytterligare konkretaexempel på hur kommunerna arbetar för att uppnåen hållbar utveckling med stöd av översiktsplaner-ing.

Kommunerna är Sala, Kungälv, Karlstad, Vallen-tuna och Umeå. De har alla arbetat med lokala mil-jömål. Rapporten behandlar särskilt den processsom bedrivits i kommunen för att formulera ochförankra målen, hur målen anpassats utifrån regio-nala mål och nationella miljökvalitetsmål samt hurkonsekvensanalyser har använts som stöd i planer-ingsarbetet. Mellankommunala och regionala frå-gor, som kommunen identifierar i planerna, lyftsockså fram. Rapporten ingår i underlaget till Enidékatalog.

Fördjupningsrapporten Bioenergi och kretsloppstad/land – en samsyn lyfter fram en multifunktionellsyn på odling av biobränslen – Salix och rörflen.Ekologiska och ekonomiska förutsättningar analy-seras och effekterna beskrivs: både de primära medutgångspunkt i klimatmålet och de ytterligareeffekter man kan nå med hänsyn till när-ingskretsloppet stad-land. Jordbrukets miljöbelast-ning i form av växthusgasemissioner, näringsläcka-ge och erosion kan minska när fleråriga energigrö-dor ersätter ettåriga livsmedelsgrödor producerademed dagens konventionella odlingsmetoder. Ener-gigrödor påverkar den biologiska mångfalden ochkan vara ett alternativ till igenväxning vid nedlägg-ning av jordbruk.

Odlingar av energiskog (Salix) och energigräs (rör-flen) kan utnyttjas för rening av avloppsvatten, dag-vatten, lakvatten och avloppsslam. I ett hållbartsamhälle blir det viktigt att samordna flera funktio-ner och nyttja synergieffekter och systemtänkandei multifunktionella lösningar. I framtiden blir detdärför nödvändigt för kommunerna att planera förkretsloppslösningar och övergripande systemlös-ningar för avfalls-, energi- och va-försörjning samt

98

för rening av diffusa utsläpp, exempelvis jord- ochskogsbruksvatten.

Energigrödor kan dessutom användas som skydds-plantering mot störande verksamheter t.ex.industrier, vägar m.m. som hinder för snödrev längsmed utsatta vägar och som markrenare vid måttligtdiffusa utsläpp. Energiodlingar kan till och mednyttjas för att åtgärda förorenad mark. Med utvaldakloner av Salix kan kadmiumhalten i åkermarkreduceras. Försök pågår också med att sänka nitrat-halten i grundvatten genom bevattning och upptagi Salixodling.

Fördjupningsstudien Sams om vatten – mål i sam-hällsplaneringen för en långsiktigt hållbar vattenförsörj-ning tar upp problemet att många svenska städeroch mindre orter saknar uthållig vattenförsörjning.En orsak kan vara att de inte alltid är belägna där degoda vattenförsörjningsresurserna finns. Ofta harkommunerna dessutom genom exploatering ellertäktverksamhet förbrukat isälvsavlagringarna itätorternas närhet. En växande mellankommunalfråga är att många kommuner behöver andra kom-muners vattentillgångar för sin försörjning – blisams om vatten. Rapporten pekar på problemenoch möjligheterna att hantera landskapets drick-svattenresurser på ett mer framsynt sätt och föreslårtio kännetecken för säker vattenförsörjning:

1. Säkrad vattenresurs i ett flergenerationsper-spektiv.

2. Robusthet inför klimatförändringar.

3. Flera vattenförsörjningsalternativ.

4. Goda reservvattentäkter.

5. God råvattenkvalitet.

6. Balans mellan vattenuttag och nybildning.

7. Inga hot som inte är under kontroll.

8. Skydd av inströmningsområden, infiltrations-ytor och tillrinningsområden beaktas.

9. Goda skyddsmöjligheter och bra skyddsområ-den.

10. De regionala vattenförsörjningsbehoven finnsbeaktade i STRAM eller översiktsplan.

Fördjupningsstudien Siffror, lägen och upplevelservisar på GIS som verktyg för visualisering av sam-

band mellan människa och miljö. Hur gör manlägesbestämd information kartografiskt och illustra-tivt gripbar för den allmänhet som deltar i planer-ingsprocessen i dess olika skeden? Detta leds vida-re i exempel på hur GIS kan användas för att över-lagra och analysera information med lägesbestämdadata. Materialet anknyter till Helsingborgs fallstu-die. Vidare ges exempel (med anknytning tillBurlövs fallstudie) på hur mer personliga värdering-ar av de miljökvaliteter och störningar som manupplever i vardagslivet kan omformas till geografiskinformation. Denna kan översättas till gemensam-ma mentala kartor som underlag för t.ex. åtgärd-sprogram. Se En idékatalog del 3.

Expertrapporter och uppsatser (urval)

Uppsatser av Lars Emmelin, Anders Hedlund ochErik Plathe om strategisk miljöbedömning har sam-lats i SAMS-skriften Idédiskussion kring SMB i pla-nering.

Lena Falkheden och Björn Malbert vid TemaByggd miljö och hållbar utveckling, Chalmers Tek-niska Högskola, har genomfört en kunskaps- ochlitteraturöversikt på temat Fysiska strukturer för håll-bar utveckling i medelstora och små städer och tätorter.Den bildar underlag för temastudien Miljöinriktadfysisk planering.

FFNS Arkitekter har genom Ulf Ranhagen ochSara Trobeck inventerat 24 svenska och internatio-nella indikatoransatser, och planeringsrelevantaindikatorer urskiljs i rapporten Indikatorer i fysiskplanering. En kunskapsöversikt. Huvuddelen av indi-katorerna har sin tillämpning på regional och kom-munal nivå. Rapporten kompletterar en inventer-ing som ingår i förstudierna till SAMS, Erfarenheterav miljöindikatorer i samhällsplanering – en litteraturö-versikt av Mats Dryselius och Eva-Lotta Johansson.

INREGIA har på uppdrag av Naturvårdsverket ochRegionplane- och trafikkontoret författat rapportenGIS-verktygets roll i regionplaneprocessen – med tonviktpå SPREAD-modellen och SMB-arbetet. Den ankny-ter till fallstudierapporten Planera med miljömål!Fallstudie Stockholmsregionen, miljöbedömning avRegion-plan 2000 och till temarapporten GIS ochmiljömål i fysisk planering. I denna rapport ges enbild av hur en region kan använda sig av GIS-verk-tyget i sin regionplanering.

99

Peggy Lerman, Lagtolken PL AB, har i uppsatsenFysisk planering arena för samspel behandlat miljö-mål, miljökvalitetsnormer, indikatorer och konse-kvensanalyser som stödjande redskap i den fysiskaplaneringen för att ge underlag till fortsatta diskus-sioner mellan planerare och experter på olika slagsmiljöfrågor.

Lillemor Lewan, Miljövetenskapligt Centrum,Lunds Universitet, utvecklar i studien Ekologiskafotavtryck och Biokapacitet de grundtankar ochberäkningsmetoder som kan göra ekologiska fotav-tryck till ett slags indikator på en regions roll i denglobala resurshushållningen ur såväl konsumtions-som receptionssynvinkel.

Stockholms stads miljöförvaltning har utarbetat ens.k. Hjälpreda kopplat till ett kommunalt beslut omatt miljökonsekvenser ska beskrivas i alla fysiskaplaner. Den är tänkt att vara dels ett hjälpmedel imiljöförvaltningens eget arbete, dels informationtill andra aktörer. Den finns tillgänglig viawww.miljoporten.stockholm.se under rubrik Be-slutsfattare/Styrdokument Praxis.

Alexander Ståhles uppsats Sociotop som redskap i grönområdesplanering introducerar begreppet socio-top som motsvarighet till biotop när det gällermänsklig användning och upplevelse av natur- ochkulturlandskapet. Den utgår från samma tillämp-ningsexempel, Stockholmsdelen av Nationalstads-parken, som Planera med miljömål! FallstudieStockholm, biologisk mångfald i fysisk planering.

SAMS har också givit metodstöd och tryckbidragtill två examensarbeten. Barbara Eggimann genom-för i Fysisk planering med strategisk miljöbedömning(SMB) för hållbarhet en teoretisk diskussion och för-slag till SMB-process med områdesprogram iStockholms stad som modell. Richard Sånnek pre-senterar i Ekologiska fotavtryck en förenklad metod-ansats som utgår från Rees och Wackernagels inter-nationellt kända idéer. Den har prövats i Trollhät-tan för tillämpning i samhällsplaneringen framförallt som pedagogiskt hjälpmedel.

Tryckningsbidrag har också givits till en 4 p-kursvid Luleå Tekniska Universitet som ingick iStorumans fallstudie, respektive till en 10 p-kurs ilandskapsplanering vid Sveriges Lantbruksuniver-sitet, Alnarp vilken ingick i Burlövs fallstudie.

100

Broschyr

Studentarbeten

Samhällsplanering medmiljömål i Sverige

Planera med miljö ål!

En väPlanera med miljömål!

En idékatalog

Planera med miljd ömål!

Kort sagt

Tema miljTema miljT ömålPlanera för hållbar utveckling

LIFE – slutrapport

SAMS-projektetwww.environ.se/sams

Expertrapporter

ör hållbarhet

Fysisk planering arena f r samspel

Exempelsamling temastudie GIS

Sociotop som redskap i grönområdesplanering

Storuman 2050

Indikatorer i fysisk planering

é

Uthållig utveckling och fysisk planering i Burlöv

Fysiska strukturer f r håmedelstora stä

Öoch GIS för hållbar utveckling

Hå äder)Ekologiska fotavtryck

Ekologiska fotavtryck och biokapacitet

Temastudier

Miljöinriktad

SMB och översiktligfysisk planering

GIS och miljömåli fysisk planering

Att vinna terräng i fysisk planering

Fallstudier

Planera med miljömål!

Burlöv

Planera med miljömål!

Helsingborg

ömål!

TrollhTrollhT ättan

Planera med miljömål!

Stockholmbiologisk mångfaldfaldf

Planera med miljömål!

Storuman

Planera med miljömål!

Falun/Borlänge

Kimberley/P

Planera med miljömål!

Stmiljö ö

ömål!

St

Översiktsplaneringför hållbar utveckling

Karlstad

Kungälv

Sala

Umeå

VallentunaVallentunaV

Planindikatorer fö

Fördjupningsstudier

Bioenergi ochkretslopp stad/land

SAMS om vav ttenattena

Siffror, lägen ochupplevelser

Planera med miljömål!

en vägvisare

BoverketNaturvårdsverket

”Hållbar utveckling” är ett begrepp som omfattar såväl ekologiska, socia-la och ekonomiska aspekter. Men vad menar vi egentligen – vad innebärdet i praktiken och hur kan vi veta att vi verkligen rör oss i rätt riktning?

Planera med miljömål! en vägvisarebeskriver teori och praktiska försök som visar hur den fysiska planering-en kan bidra till att beslutade miljömål uppnås. Resonemangen, exem-plen och de verktyg som presenteras gäller framför allt den ekologiska,miljömässiga aspekten på en hållbar utveckling.

Boken är en slutrapport från ett idé- och metodutvecklingsprojekt,SAMS – Samhällsplanering med miljömål i Sverige, som drivits avBoverket och Naturvårdsverket i samverkan med flera kommuner ochregionala myndigheter.

Ett nära samarbete mellan miljöexperter och planerare genom hela planeringsprocessen har varit en grundtanke i projektet.

Som komplement till Planera med miljömål! En vägvisare finns Planeramed miljömål! En idékatalog som med konkreta exempel visar hur mankan arbeta med miljömål i planeringen. Här finns också tips på metoderoch verktyg som kan vara användbara. Projektets fallstudier ochtemastudier redovisas även mer utförligt i separata publikationer.

Boverket Naturvårdsverket ISBN: 91-7147-617-2 ISBN: 91-620-5091-5

ISSN: 0282-7298

Planera med m

iljömål!

en vägvisare