Rapportskrivning  En  lathund  för  studenter  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Peter  Thorvald  Integrerad  Produktutveckling  

Högskolan  i  Skövde      

1. Inledning  Du   som   läser   detta   dokument   befinner   dig   förmodligen   i   ett   skede   där   du   ska  börja   skriva   på   en   större   vetenskaplig   rapport.   Det   kan   vara   en   större  inlämningsuppgift   i   någon   kurs   eller   till   och  med   ditt   examensarbete   som   ska  påbörjas.   Här   kommer   du   att   hitta   en   sammanställning   med   några   av   de  vanligast  förekommande  felen  i  rapporter  som  lämnas  in  till  oss  i  fakulteten.  Det  handlar   inte  om  vad  som  är  bra  eller  dåligt  rent  vetenskapligt  utan  snarare  om  formalia  såsom  referenshantering  och  vanliga  missuppfattningar  om  vad  många  studenter  verkar  tro  att  vi  lärare  vill  se.  

Utgångspunkten   är   designingenjörsprogrammet   på   Högskolan   i   Skövde   men  förhoppningsvis  kan  detta   vara   intressant   även   för   andra  ämnen,  program  och  studenter.  

Hoppas  att  den  ska  komma  till  nytta!  

2. Rapportens  uppbyggnad  Olika  ämnen  har  olika  rapportstruktur.  Ett  traditionellt  upplägg  som  man  hittar  i  många  samhällsvetenskapliga  rapporter  är  följande:  

• Inledning  –  Kort  beskrivning  av  ämnet,  diverse  mål  med  arbetet  och  dess  avnämare.    

• Bakgrund   –   En   litteraturstudie   där   relevant   litteratur   och   teorier  identifieras   och   till   viss   del   diskuteras   inför   den   kommande  problemställningen.  

• Problemställning   –   En   mer   detaljerad   presentation   av   problemet   och  eventuella  hypoteser.  

• Metod  –  Objektiv  beskrivning  av  vilken/vilka  metoder  som  ska  användas,  hur  eventuella  experiment  och  datainsamling  ska  gå  till.  

• Resultat  –  Presentation  och  sammanställning  av  de  data  som  samlats  in.  • Diskussion  –  Slutsatser  och  diskussion  kring  resultat,   implikationer  och  

eventuella  svagheter  i  arbetet.  

Detta  upplägg  passar  väl   i  arbeten  där  man  utför  en  studie  eller  någon  form  av  hypotesprövning.   I   andra   ämnen   där   arbetet   handlar   mer   om   utveckling   av  system  eller  produkter  kan  detta  upplägg  passa  bättre:  

• Inledning  –  Kort  beskrivning  av  ämnet,  diverse  mål  med  arbetet  och  dess  avnämare.  Kan  också   innehålla  en  övergripande  designstrategi/metodik,  mission  statement  och  initiala  krav  från  uppdragsgivare.  

• Bakgrund   –   En   litteraturstudie   där   relevant   litteratur   och   teorier  identifieras   och   till   viss   del   diskuteras   inför   den   kommande  problemställningen.  

• Förstudie   –   Inledande  datainsamling   för  att   identifiera  nyckelaspekter   i  utvecklingsarbetet  

• Specifikationer   –   Ett   av   huvudsyftena   med   inledning,   bakgrund   och  förstudie   är   att   utveckla   detaljerade   och   relevanta   specifikationer   som  ligger  till  grund  för  kommande  lösningar.  

• Konceptgenerering  –  En  iterativ  fas  där  det  material  som  arbetats  fram  i  bakgrund   och   förstudie   fungerar   som   input   för   att   utveckla  lösningsförslag.   I   detta   kapitel   presenteras   också   de   specifika  genereringsmetoder  som  används  i  projektet.  

• Konceptval   –   Här   presenteras   de   val   man   gjort   och   eventuellt   arbetar  vidare  med.  Innehåller  också  specifika  metoder  för  konceptval.  

• Resultat  –  Presentation  och  sammanställning  av  föreslagna  lösningar  • Diskussion   –   Slutsatser   och   diskussion   kring   metod   och   resultat,  

implikationer  och  eventuella  svagheter  i  arbetet.  

Tänk   på   att   dessa   är   förslag   och   exempel   på   rapportupplägg.   Varje   arbete   är  unikt   och   vissa   kapitel   kan   slås   ihop,   tas   bort   eller   läggas   till   om   skäl   finns.  Exempelvis   kan   kapitlen   förstudie,   konceptgenerering   och   konceptval   med  fördel   slås   ihop   till   ett   metodkapitel.   Notera   också   att   specifika   metoder   för  konceptgenerering  och  konceptval  inte  inkluderas  i  bakgrund  utan  i  relation  till  deras  användning.  Då  dessa  metoder   inte   ligger   till  grund   för  specifikationerna  så  hör  de  inte  hemma  där.  Däremot,  om  ditt  arbete  handlar  om  metodutveckling  eller   exempelvis   är   en   jämförelse   mellan   olika   metoder   så   ska   de   finnas   i  bakgrunden.   Alltså,   det   som   arbetet   handlar   om   ska   finnas   i   bakgrunden,   inte  verktygen  du  använder.  

När  det  gäller  rapportens  upplägg  kan  det  också  vara  intressant  att  tänka  på  hur  man  lägger  upp  skrivandet  för  att  få  en  bra  progression.  En  god  idé  är  att  i  slutet  av   varje   kapitel   sammanfatta   de   mest   relevanta   delarna   och   skapa   en   god  övergång  till  nästa  kapitel.  Då  får   läsaren  lättare  att  hänga  med  och  man  får  en  tydligare   röd   tråd.   Fundera  också  på  om  allt   som  står   i   rapporten  verkligen  är  relevant.  Många   gånger  bär  det   emot   att   redigera  bort   ett   textstycke   som  man  lagt  tid  på  men  som,  allteftersom  arbetet  fortskridit,  inte  längre  är  relevant.  Detta  är  en  svår  avvägning  som  man  med  fördel  kan  diskutera  med  sin  handledare.  

Ytterligare   ett   exempel   på   upplägg   som   för   tillfället   används   i   riktlinjerna   för  examensarbete  på  designingenjörsprogrammet  är  följande:  

• Inledande  del  o Titelsida (enligt mall vid Högskolan i Skövde. Skrivs rapporten på

svenska kan man även ha en engelsk titel om så önskas) o Försäkran o Sammanfattning (sammanfattning på 200-300 ord som ger en inblick

i vad som gjorts i examensarbetet, vilka aktiviteter som bedrivits, resultat som erhållits och slutsatser som dragits)

o Abstract (engelsk översättning av sammanfattning) o Förord (valfritt) o Innehållsförteckning

• Rapportdel  o Inledning

! Bakgrund   (beskrivning av bakgrunden till uppdraget och examensarbetets problem- eller frågeställning)

! Organisatorisk   miljö   (beskrivning av i vilket sammanhang som projektet har bedrivits, t ex en beskrivning av företag/avdelning/organisation eller akademisk miljö)

! Problemformulering  (tydlig beskrivning av den problem- eller frågeställning som valts att behandlas i examensarbetet, och argumentation för detta val)

! Syfte   (beskrivning av vad examensarbetet syftar till, inkl. redogörelse av avgränsningar)

! Rapportens   struktur   (beskrivning av hur rapporten är strukturerad)

o Huvuddel ! Teoribakgrund   (beskrivning av vad litteraturen (böcker,

vetenskapliga artiklar och motsv.) redovisar kring den problem- eller frågeställning som behandlas)

! Metod   (beskrivning av det tillvägagångssätt, både på övergripande processnivå och mer detaljerad metod-/verktygsnivå, som använts för att genomföra uppdraget, och argumentation för dessa val)

! Resultatredovisning   (beskrivning av erhållna resultat, t ex fakta, data, förslag till lösning, konstruktion, utformning, design) [Om   så   anses   gynna   rapportens   logik   och  överskådlighet,   t   ex   för   att   beskriva   ett   iterativt  designarbete,   kan   rapportens   huvuddel   struktureras   som  flera  teori-­‐metod-­‐resultat-­‐loopar]

o Slutsatser (beskrivning av de slutsatser som kan dras från projektet) o Diskussion (kritisk granskning och reflektion över vald

arbetsprocess/valda metoder och examensarbetets slutresultat. Vad kunde/borde ha gjorts annorlunda för ett ännu bättre resultat från examensarbetet skulle uppnåtts?)

o Rekommendationer (beskrivning av förslag på aktiviteter för fortsatt arbete kring examensarbetets problem- eller frågeställning, baserat på de resultat och slutsatser som dragits)

• Avslutande  del  o Referenslista o Bilagor  

Gemensamt   för   de   exempel   på   rapportupplägg   som   visats   här   är   att   de   täcker  ungefär   samma   områden   även   om   de   har   olika   utseende.   En   rapport   ska  innehålla   en   inledande  del   (Försättsblad,   sammanfattning,   innehållsförteckning  och   inledning),  huvuddel   (teori,  metod,   resultat  och  slutsatser/diskussion),  och  slutligen   en   avslutning   (referenser   och   ev.   bilagor),   dock   kan   dessa   se   ut   på  många  olika  sätt  och  de  ingående  kapitlen  kan  ha  olika  namn.  

3. Vad  är  en  litteraturstudie?  

Litteraturstudien  är  en  av  de  allra  viktigaste  delarna  av  din  rapport,  även  om  du  kanske   inte   själv   tycker   det.   Genom   litteraturstudien  hittar   du   vad   andra   gjort  

förr   och   på   vilket   sätt.   Kanske   har   någon   annan   undersökt   just   det   du   ska  undersöka  och  då  bör  du  naturligtvis  dra  nytta  av  dessa  erfarenheter  i  ditt  eget  arbete.   Kanske   är   det   till   och   med   så   att   du,   i   din   litteraturundersökning,  upptäcker   att   det   du   ska   göra   redan   är   gjort   och   att   du   därför   måste   byta  inriktning.  Visserligen  tråkigt,  men   långt  bättre  att  komma  på  det   i  ett  så   tidigt  skede  som  litteraturundersökningen  än  att  komma  på  det  när  examinatorn  eller  en  opponent  ifrågasätter  ditt  arbete.  

En   av   de   vanligaste  missuppfattningarna   när   det   gäller   litteraturstudien   är   att  den   är   någon   form   av   upprabbling   av   referenser   som   kanske   kan   komma   till  användning  längre  fram.  Följande  är  ett  exempel  på  hur  det  inte  ska  se  ut:  

…det  bedöms  att  Baddeley  (1999)  och  Jonides  et  al.  (2008)  kommer  att  vara  användbara  i  utvecklingen  av  ett  nytt  ramverk  för…  

3.1. Men  vad  ska  då  litteraturstudien  innehålla?    

Väldigt   förenklat   ska   den   innehålla   all   den   teori   som   du   senare   grundar   alla  kommande   val   i   din   rapport   på,   inte   bara   i   en   upprabbling   av   referenser   utan  med   en   genomgång   av   de   relevanta   teorierna.   I   ett   arbete   om   design   kan  litteratur   om   allt   från   psykologi   till   fysisk   ergonomi   till   färg   och   form   till  materiallära  vara  av  stort  intresse.  Tumregeln  är  som  sagt  att  allt  du  kommer  att  beskriva   längre   fram   i   rapporten   ska   vara   grundat   på   något   sätt   i   din  litteraturstudie.  

4. Diskussionskapitlet  Ett   annat  mycket  missuppfattat   och  misshandlat   kapitel   är  diskussionskapitlet.  Jag  brukar  personligen  säga  till  mina  studenter  att  här  får  man  ta  ut  svängarna  lite  genom  att  spekulera  om  orsaker  till  resultat  etc.,  utan  att  egentligen  ha  några  referenser   till   det.   Detta   brukar   dock   missuppfattas   till   att   man   skulle   få   bli  informell   men   det   stämmer   absolut   inte.   Diskussionskapitlet   är   en   del   i  rapporten  och  lika  lite  som  det  är  ok  att  skriva  i  dagboksform  i  övriga  rapporten,  lika  lite  är  det  ok  i  diskussionsdelen.    

Det  allra  vanligaste  felet  som  görs  i  diskussionen  är  att  tro  att  det  ska  innehålla  någon   form   av   rapport   av   hur   arbetet   fortskridit.   Flera   gånger   har   jag   i  diskussionskapitlet  hittat  stycken  där  man  berättar  hur  en  av  studenterna  blivit  sjuk  i  en  vecka  och  så  blev  det  inte  mycket  gjort  då.  Andra  vanliga  misstag  är  att  beskriva  hur  en  extern  part  i  ett  examensarbete  var  svår  att  få  tag  i  osv.  Visst,  om  någon  blir  sjuk  eller  om  företaget  man  arbetar  med  inte  är  engagerade  så  är  det  ju  tråkigt,  men  inget  som  har  med  den  vetenskapliga  rapporten  att  göra.  

4.1. Vad  ska  det  innehålla  då?  

En   av   de   allra   viktigaste   funktionerna   som   ett   diskussionskapitel   har   är   att  fungera   som   en   avstämning  mot   de  mål  man   ställt   upp   i   början   av   sitt   arbete.  Diskutera  vilka  mål  ni  satte  upp  och  hur  ni  har  levt  upp  till  dem.    

• Vad  var  era  mål?  (detta  bör  stå  i  introduktionskapitlet)  • Lyckades  ni  med  det  ni  utsatte  er  att  göra?    • Varför/varför  inte?    • Vad  var  bra  och  dåligt  med  ert  arbete  och  resultat  • Hur  skulle  man  gjort  annorlunda?    • Vad  bör  man  göra  i  området  i  framtiden?  

5. Referenshantering  

Något   som   kan   driva   en   examinator   eller   handledare   till   vansinne   är  referenshantering.  Visst,   ibland  kan  det  vara   lite  krångligt  att  hålla  reda  på  alla  komman,  punkter  och  vad  som  ska  vara  kursivt  och  inte.  Men  om  man  är  osäker  så   chansar   man   inte,   man   söker   mer   information.   På   Högskolan   Skövde   finns  åtminstone  två  dokument  med  sammanställningar  om  hur  man  refererar  enligt  Harvardsystemet,   vilket   är   det   vi   oftast   använder.  Dessa   sammanställningar   är  alldeles  utmärkta  men  skulle  man  ändå  hitta  en  referens  som  man  inte  vet  hur  man  ska  hantera  så  finns  det  ännu  mer  information  att  hitta  genom  att  googla  det  eller   prata  med   sin   handledare.   I   alla   fall,   här   kommer   några   av   de   vanligaste  felen  i  studenters  referenshantering.  

5.1. I  texten  

Det  finns  ett  antal  sätt  att  referera  till  källor  i  löptexten.  Dels  kan  man  avsluta  ett  stycke  med  en  referens,  och  på  så  sätt  täcka  hela  stycket:  

Along  with  memory  and  response  time,  attention  is  one  of  the  main  limiters  of  human   cognition.   The   study   of   attention   capacity   has   always   been   of   great  interest   to   psychologists   ever   since   the   days   of   William   James.   In   applied  attention   psychology   this   becomes   even   more   relevant   as   researchers  continuously   study   for   instance;   how  many   tasks   that   can   be   done   at   once?,  how   fast   humans   can   switch   from   one   task   to   another?,   etc   (Wickens   &  McCarley,  2008).  

…  eller  så  kan  man  lägga  in  referensen  mitt  i  stycket  och  på  så  sätt  referera  den  senaste  meningen  eller  påståendet:  

This  is  also  closely  related  to  the  study  of  situation  awareness  (Endsley,  1995),  a  field  of  study  focused  on  a  user’s  internal  model  of  current  and  future  states  in  a  dynamic  environment.  

I  det  första  exemplet  ovan  gäller  referensen  alltså  för  hela  stycket  medan  i  andra  exemplet  gäller  referensen  endast  påståendet  som  står  före.  Det  finns  många  sätt  att  använda  de  regler  som  finns   för  referenser   för  att   få  ett   flyt   i   texten,   ibland  kan  det  ju  bryta  av  på  ett  tråkigt  sätt  att  sätta  in  en  referens,  men  tumregeln  är  att  det  ska  vara  tydligt  varifrån  ett  påstående  kommer.  Så  länge  det  är  tydligt  är  det  i  regel  ok.  

Ett  vanligt  problem  är  att  studenter  inte  vet  när  man  ska  använda  &  -­‐tecken  och  när   man   ska   skriva   ut   ordet.   Där   finns   det   faktiskt   en   bestämd   regel.   Inom  

parentes  använder  man  &  -­‐tecken  och  utanför  parentes  skriver  man  ut  ordet.  Så  här:  

…to   use   a   simple   dichotomy   between   errors   of   commission   or   errors   of  omission  (Wickens  &  Hollands,  2000).  

Wickens   and   Hollands   (2000)   have   elaborated   on   Reason’s   (1990)   and  Norman’s   (1988)   work   and   created   a   classification   based   on   four   kinds   of  errors:  

Personliga   kontakter   är   också   ofta   ett   huvudbry   och   i   den   mån   du   har   några  sådana  att  referera  till,  det  kan  vara  experter  på  ett  företag  eller  andra  personer  av  intresse  för  ditt  arbete,  så  rekommenderas  du  prata  med  din  handledare  och  examinator  om  hur  de  vill  ha  det.  Det  är  trots  allt  de  som  ska  bedöma  ditt  arbete.  Här  finns  det  inget  rätt  eller  fel  men  vanligt  är  att  man  inte  har  med  personliga  kontakter   i   referenslistan   utan   att  man   antingen   hanterar   deras   input   som   en  intervju  och  alltså  en  del  av  din  empiri,  eller  lägger  referensen  till  personen  i  en  fotnot.  

5.2. Referenslistan  

Hur   referenslistan   ska   formateras  hittas   som  nämnts   tidigare   i   flera  dokument  både   på   Högskolans   hemsida   och   genom   Google.   Vad   som   däremot   kan   vara  intressant  att  fundera  över  är  vilka  referenser  som  egentligen  ska  vara  med  och  hur  dessa  värderas.  Referenslistan  är  ofta  viktigare  än  studenterna  tror  och  det  finns   många   examinatorer   som   tittar   på   referenslistan   innan   de   läser   igenom  rapporten.  

Naturligtvis   är   det   upp   till   varje   examinator   och   handledare   att   avgöra   hur  diverse   referenser  värderas  men   följande  är  ett  urval   av  den   rangordning  man  brukar  göra.  

1. Vetenskapliga  artiklar  från  tidskrifter  2. Vetenskapliga  artiklar  från  konferenser  3. Böcker1  4. Diverse   Internetreferenser,   broschyrer   och   foldrar.   Kort   sagt,   icke  

vetenskapligt  publicerade  arbeten.  

På  senare  tid  verkar  det  ha  gått  inflation  i  användandet  av  internetreferenser.  I  vissa  ämnen  och  projekt  kan  det  ibland  vara  svårt  att  hitta  tidigare  publicerade  arbeten   och   då   använder   studenter   ofta   icke   vetenskapligt   publicerade   källor  (oftast  Internetreferenser).  Tänk  dig  gärna  för  en  extra  gång  innan  du  använder  en  sådan  referens.  Som  sagt  är  alla  examinatorer  olika  men  många  lägger   inget  värde   i   ovetenskapliga   referenser   alls.   Det   är   ofta   bättre  med   5   vetenskapliga  referenser   än   100   Internetreferenser.   I   vissa   fall   kan   till   och  med   en   tveksam  referens  göra  mer  skada  än  nytta  genom  att  den  sänker  helhetsintrycket  av  hela  referenslistan.  Gör  därför  gärna  en  extra  sökning  i  valfri  databas  (Google  Scholar  

                                                                                                               1  Vissa  värderar  böcker  högre  än  konferensartiklar  och  andra  gör  det  inte.  Konferensartikeln  är  i  regel  mer    

rekommenderas   varmt)   innan   du   använder   en   ovetenskaplig   referens   i   din  referenslista.  

5.3. Citat  

När  du  citerar  text  och  inte  bara  refererar  till  någon  så  ska  sidnummer  till  var  i  publikationen  man  hittar  citatet  finnas  med.  Om  citatet  är  mindre  än  40  ord  står  den   i  den   löpande   texten   inom  citationstecken,  den  kan  också  vara  kursiv  men  detta  kan  variera:  

Most  people  have  a  general   idea  of  what  constitutes  as   information,  but  to   find  some  common  ground  Wilson   (2000,  p.  49)   says   that   information  behaviour   is  “the   totality   of   human   behaviour   in   relation   to   sources   and   channels   of  information,   including   both   active   and   passive   information   seeking   and  information  use.”  

Om  citatet  är  längre  än  40  ord  skrivs  det  som  eget  stycke  med  tom  rad  före  och  efter   och   utan   citationstecken.   Ofta   ger   man   också   en   smalare   höger-­‐   och  vänstermarginal.    

This   was   formulated   by   the   founder   of   American   psychology,   William   James  (1890/1950,  p.  402)  who  said:  

Everyone   knows  what   attention   is.   It   is   the   taking   possession   by  the  mind,  in  clear  and  vivid  form,  of  one  out  of  what  seem  several  simultaneously  possible  objects  or   trains  of   thought.  Focalization,  concentration,   of   consciousness   are   of   its   essence.   It   implies  withdrawal   from   some   things   in   order   to   deal   effectively   with  others,  and  is  a  condition  which  has  a  real  opposite  in  the  confused,  dazed,  scatterbrained  state  which…  is  called  distraction.  

 

6. Sidnumrering  och  kapitelindelning  

Sidnumrering  och  kapitelindelning  är  egentligen  inte  något  som  är  särskilt  svårt  men  vet  man  inte  hur  gängse  norm  är  så  är  det  ju  naturligtvis  inte  så  lätt  att  göra  rätt.  För  en  större  rapport  gäller  följande:  

Alla   kapitel   från   inledningen   till   eventuella   bilagor   ska   vara   med   i  innehållsförteckningen.   Dock   ska   referenslistan   och   bilagorna   inte  kapitelnumreras.  Alltså:  

1. Inledning  2. Bakgrund  3. Metod  4. Resultat  5. Diskussion  

Referenser  Bilaga  1  

Bilaga  2    

När   det   gäller   sidnumreringen   ska   första   sidan   av   rapportdelen,   oftast   första  sidan   av   inledningen   börja   på   sidan   ett.   Vill   man   sidnumrera   före   detta,  exempelvis   innehållsförteckning,   förord   och   sammanfattning   så   kan  man   göra  det  med  romerska  siffror.  

7. Figurer  och  tabeller  Figurer   och   tabeller   är   egentligen   inte   heller   ett   särskilt   svårt   ämne   men   det  finns  några  nyckelpunkter   att   ta   till   sig  här.   För  det   första   ska  varje   figur   eller  tabell   tillföra   något.   En   figur   med   ett   företags   logotyp,   vilket   är   vanligt  förekommande  i  studentrapporter,   tillför  oftast   inte  något  mer  än  att  det  är  ett  grafiskt  element  som  kan   lätta  upp  en  tung  rapport.  Därför  bör  sådana   inte   tas  med  om  man  inte  har  synnerliga  skäl   för  detta.  Ett  exempel  på  när  sådana  skäl  kan   föreligga   är   om   ett   formspråk   eller   liknande   som   är   av   intresse   kan  återfinnas  i  figuren.  Då  kan  det  vara  ok.  

Figurer  och  tabeller  ska  numreras  löpande  för  sig  med  figurtexter  under  figurer  och  tabelltexter  ovanför  tabeller.  

Tänk   också   på   att   tabeller   och   figurer   ska   vara   anpassade   efter   förhållandena.  Dvs  de  ska  vara  utformade  på  så  sätt  att  de  inte  tar  en  massa  onödig  plats  och  är  svårare  att  läsa  än  nödvändigt.  I  rapporter  med  två  kolumner  blir  ibland  figurer  för  små  för  att  kunna  se  i  en  kolumn,  något  som  tål  att  tänkas  på.  

 

Tabell  1.  ”Standardtabell”  i  Word,  utan  formatering.  

  Koncept  A   Koncept  B   Koncept  C  

Kriterie  1   X      

Kriterie  2     X    

Kriterie  3       X  

 

 

 

 

 

 

Tabell   2.   Tabell   formaterad   efter   förutsättningarna.  Lämplig  för  exempelvis  rapporter  med  två  kolumner.  

 

Koncept  A  

Koncept  B  

Koncept  C  

Kriterie  1   X      Kriterie  2     X    Kriterie  3       X  

Många  gånger  ser  man  också  direkta  hänvisningar   till   tabeller  och   figurer  utan  någon   förklaring   i   löptexten.   Beskriv,   i   löptexten   tabellens   viktigaste   delar   och  tvinga  inte  läsaren  att  själv  hitta  detta.  Ett  exempel:  

”Tabell  2,  ovan  visar  hur  kriterie  2  matchar  koncept  B  på  ett  tillfredsställande  sätt.”  

Slutligen,  glöm  inte  att  alla  figurer  och  tabeller  måste  refereras  till  i  löptexten.  

8. Språket    

Att   ha   ett   korrekt   och  bra   språk   i   en   rapport   verkar  många   gånger   vara  något  som  inte  prioriteras  särskilt  högt.  Men  tänk  på  att  språket  ofta  är  det  första  som  möter   en   läsare   av   rapporten,   exempelvis   examinatorer   eller   tänkbara  arbetsgivare.  Är  språket  då  inte  så  bra  som  man  skulle  önska  kommer  detta  att  färga   rapporten   och   även   om   innehållet   är   bra   så   kommer   den   dåliga  presentationen   att   sänka   helhetsintrycket   rejält.   Samtidigt   som   många  handledare  och  examinatorer  ofta  lägger  mycket  tid  på  att  hjälpa  studenter  med  ett  torftigt  språk  så  är  det  heller  inte  ovanligt  att  man  direkt  skickar  tillbaks  en  rapport  med  dåligt  språk.  Tänk  på  att  vi  inte  är  språklärare!  Exempel  på  vanliga  fel  i  språkbruk  är:  

• Att  hänvisa  till  sig  själv  på  något  sätt  • Stavfel  • Meningsbyggnadsfel  • Kommatering  • Plast-­‐akademiskt   språk,   dvs   ett   försök   att   skriva   högtravande   utan   att  

lyckas   särskilt   bra.   Tänk   på   att   det   inte   är   förbjudet   att   använda  synonymer  och  målande  ord  om  det   görs   inom   rimliga   gränser.  Akta   er  dock  för  feltolkningar  och  syftningsfel.  

• Syftningsfel  • Långa   och   krångliga   meningar   som   ofta   leder   till   syftningsfel   och/eller  

meningsbyggnadsfel.  • Blandning  av  tempusformer.    

o Använd   nutid   för   generaliseringar   och   allmänt   giltiga  påståenden    

! De  problem  som  företaget  brottas  med…  o Använd  dåtid  för  observationer  och  slutsatser    

! Mahognyhöljet  gav  produkten  en  känsla  av  lyx…  • Undvik   strunt,   pompösa   meningar   och   alla   överdrifter.   Uttryck   som  

"utmärkt   överenstämmelse"   eller   "fantastisk   mätnoggrannhet"   får   inte  förekomma.  

Det  överlägset  vanligaste  felet   i  språkbruket  är  att  hänvisa  till  sig  själv  i  texten.  Detta   kan   ske   på   väldigt  många   olika   sätt   och  mer   eller  mindre   alla   är   fel.   De  flesta  har   lärt  sig  på  ett  tidigt  stadium  att  undvika  uttryck  som   jag,  vi,  man  osv.  Att  använda  uttrycket  man  handlar  visserligen   inte  om  att  referera   till   sig  själv  utan  är  snarare  ett  exempel  på  ett  för  generaliserande  språkbruk.  

Man  anser  att  teorierna  är  heltäckande…  

Språket  blir  på  detta  sätt  lite  för  generellt,  beskriv  hellre  vem  som  anser  vad,  och  tänk  på   att   det   lätt   går   inflation   i   användandet   av  ordet  man.  Skrivs  det  på   ett  ställe  så  används  det  snart  överallt.  

Att  undvika  att  referera  till  sig  själv  som  jag  eller  vi  är  de  flesta  införstådda  med  men   de   flesta   förstår   nog   inte   riktigt   varför.   Det   handlar   absolut   inte   om   att  orden  i  sig  är  felaktiga  utan  det  handlar  om  det  resultat  användandet  har  på  det  generella   språket.   Många   skriver   då   istället   gruppen  eller   projektgruppen  eller  liknande  och  resultatet  blir  ju  såklart  detsamma.  Då  kan  man  lika  gärna  skriva  vi.  Det  handlar  alltså  inte  om  ordet  utan  om  att  inte  referera  till  sig  själv.    

Det   är   egentligen   ganska   enkelt   att   undvika   att   referera   till   sig   själv   och   ofta  handlar   det   om   att   ta   ett   steg   tillbaka   och   försöka   vara  mer   objektiv.   Följande  exempel;  

Gruppen  genomförde  sedan  en  konceptutvärdering…  

…kan  lätt  skrivas  om  till;  

En  konceptutvärdering  genomfördes  för  att…  

Kort  och  gott,  mer  objektivitet  och  plocka  bort  er  själva  ur  blandningen.  

Här   är   det   kanske   på   sin   plats   att   medge   att   jag   begått   väldigt   många   av   de  nämnda  språkfelen  i  detta  dokument.  Dock  kan  jag  till  mitt  försvar  säga  att  detta  varken  är  en  akademisk  eller  teknisk  rapport  och  jag  tillåter  mig  då  vissa  friheter  som  jag  aldrig  skulle  tagit  annars.  

8.1. Skriva  på  engelska  

Om  ni  av  någon  anledning  väljer  att  skriva  på  engelska  så  tänk  er  för  både  en  och  två   gånger   om   ni   har   ett   tillräckligt   bra   språk   för   det.   I   vissa   kurser  måste   ni  skriva   på   engelska   och   då   är   det   bara   att   göra   sitt   bästa  men   om  ni   väljer   det  själva  bör  ni  vara  så  väl  bevandrade  i  språket  att  ni  kan  uttrycka  er  obehindrat.  

Generellt   gäller   ju   såklart   samma   regler   som  när  man   skriver   på   svenska  men  några  saker  att  tänka  på  är  följande:  

• Undvik  att  skriva  samman  ord  som  ”it’s”,  ”there’s”  och  liknande.  Skriv  ut  hela  orden  istället  så  får  du  ett  mer  korrekt  uttryck  

• Den  svenska  meningsbyggnaden  skiljer   sig   lite  grann   från  den  engelska.  Många   gånger   lämnas   rapporter   in  där   orden   är   rätt  men  ordningen  på  dem  är  helt  fel.  

• Att  översätta  ord  rakt  av  kan  också  vara  lite  vanskligt.  Många  ord  har  flera  olika   betydelser   på   olika   språk,   vilket   kan   leda   till   lite   lustiga  formuleringar.    

9. Bilagor  

Något  som  det  verkar  gå  inflation  i  inom  vissa  ämnen  är  användandet  av  bilagor.  Jag   har   sett  många   skräckexempel   där   allt   som   egentligen   har   varit   intressant  och  relevant  i  en  rapport  förpassats  till  bilagor.  Tänk  på  att  bilagor  ska  användas  sparsamt  och  endast  då  det  verkligen  är  nödvändigt.  Är  det  tillräckligt  relevant  för   att   ligga   i   en   bilaga   så   är   det   ofta   tillräckligt   relevant   för   att   arbeta   in   i  rapporten,  eller  åtminstone  delar  av  det.  Här  kommer  några  exempel  på  vad  som  är  ok  att  ha  i  bilagor:  

• Enkäter  • Större  bilder  och  moodboards  som  inte  kan  fås  in  i  texten  • Större  tabeller  (och  då  menar  jag  stora  tabeller  som  omöjligen  får  plats  i  

texten)  • Broschyrer  • Stora  mängder  rådata  

Tänk  på  att  bilagorna  läses  sist,  om  de  läses  alls.  De  flesta  bläddrar  inte  fram  och  tillbaka   mellan   rapporten   och   bilagorna   och   då   får   man   heller   ingen   vidare  progression   i   rapporten.   Så   grundrekommendationen   är   alltså   att   allt   som   får  plats  ska  vara  med  i  rapporten.  Dock  finns  det  ju  självklart  undantag.  

10. Slutligen  

Om  du  skriver  ditt  examensarbete,  se  till  att  du  utnyttjar  de  resurser  som  finns  tillgängliga   för   dig.   Din   handledare   är   med   största   sannolikhet   gladeligen   till  hjälp  för  dig  och  du  ska  inte  vara  rädd  för  att  be  om  hjälp  när  du  behöver  det.  En  situation  (jag  talar  av  erfarenhet)  där  den  första  gången  en  handledare  kommer  i  kontakt   med   en   rapport   är   några   veckor   innan   presentationerna  rekommenderas  inte  för  varken  studenter  eller  handledare.  

 Se  till  att  du  har  regelbundna  möten  med  din  handledare  och  sätt  upp  ett  schema  för  era  möten  och  avstämningar  av  rapporten.  På  så  sätt  kan  handledaren   följa  dina  framsteg  och  vägleda  dig  till  en  lycka  projektrapport.  

 En   sista   tips   är   att   använda   någon   form   av   sätt   att   markera   vad   handledaren  

redan   har   läst   och   kommenterat   när   du   skickar   in   din   rapport.   Detta   gör  processen  mycket   snabbare  och   lättare  om  handledaren   inte  behöver   läsa  hela  rapporten  varje  gång.  

Referenser  

Baddeley,   A.   D.   (1999).  Essentials   of   Human  Memory.   East   Sussex,  UK:   Psychology  Press.  

Endsley,   M.   (1995).   Toward   a   theory   of   situation   awareness   in   dynamic   systems.  Human  Factors,  37  (1),  32-­‐64.  

James,  W.  (1890/1950).  The  Principles  of  Psychology,  Vol.  1.  New  York:  Holt.  

Jonides,   J.,   Lewis,   R.   L.   &   Nee,   D.   E.   (2008).   The   Mind   and   Brain   of   Short-­‐Term  Memory.  Annual  Review  of  Psychology,  59  (1),  193-­‐225.  

Norman,  D.  (1988).  The  psychology  of  everyday  things.  New  York:  Basic  Books.  

Reason,  J.  (1990).  Human  Error.  New  York:  Cambridge  University  Press.  

Wickens,  C.  &  Hollands,  J.  (2000).  Engineering  psychology  and  human  performance.  New  Jersey:  Prentice  Hall  Inc.  

Wickens,  C.  D.  &  McCarley,  J.  S.  (2008).  Applied  attention  theory.  Boca  Raton,  FL:  CRC  Press.  

Wilson,  T.  D.   (2000).  Human   Information  Behavior.   INFORMING  SCIENCE,  3   (2),  49-­‐56.