Så bryter vi kurvan (Swedish)

Juni 2009

Så bryter vi kurvanPolitik för ett hållbart klimat

Så bryter vi kurvan 3

Så bryter vi kurvanUtgiven av Global Utmaning juni 2009

Form: McBride

Tryck: S-M Ewert AB

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider kunskap, påverkar policy

och skapar dialog kring globaliseringens effekter.

Förord 1. sid 4

Allt ska bort! 2. sid 6

Vad som måste ske... NU! 3. sid 11

Köpenhamn är bara början 4. sid 14

Så klarar vi det 5. sid 23

Innehållsförteckning:

4 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 5

1. Förord

Regeringen bör driva att EU reformerar jordbruket så att det ger en positiv klimat-

påverkan istället för att vara en källa för betydande utsläpp. Regeringen bör ta

initiativ till ett samarbete mellan näringsliv och myndigheter för att investera i

skogsplantering och skogsvård i utvecklingsländerna.

Sveriges nettoutsläpp kan vara nere på noll 2030. Det borde vara den svenska

ambitionen, inget mindre.

Denna skrift handlar om vägarna dit, om hur vi bryter kurvan av ökande globala

koldioxidutsläpp som hotar den värld vi har idag.

Denna skrift avslutar första fasen av Global Utmanings klimatprogram. Underlaget

är sammanställt av journalisten Ylva Nilsson.

Vi som undertecknar detta ställer oss bakom visionsskriftens förslag:

Det är hög tid att knäcka kurvan – den mer än sekellånga ökningen av de globala

utsläppen av växthusgaser. Senast 2020 bör vi se tydliga resultat om det ska vara

möjligt att någorlunda säkert hejda uppvärmningen vid plus 2 grader. Nu är det

politiska beslut som behövs och incitament för omställning till ett hållbart sam-

hälle. Näringslivet ligger i startgroparna och medborgarna känner problemen.

Problemet är globalt och många av lösningarna måste vara globala. Den svenska

regeringen kommer att ha en nyckelroll som EU:s ordförande när ett nytt globalt

klimatavtal ska förhandlas fram i Köpenhamn i december 2009.

Men för att ha maximal trovärdighet krävs att Sverige är ett föredöme på klimat-

området. På den punkten är Sverige idag ett land bland många; vi har gjort en del

men kan göra mycket mer än hittills. Klimatsituationen innebär samtidigt globala

affärsmöjligheter för de företag som inser områdets potential. Det är bra för svensk

industri.

Regeringen bör skärpa klimatmålet i sin klimat- och energipolitik till 40 procents

minskade utsläpp till 2020 på hemmaplan. Regeringen måste förse sin nationella

klimat- och energiplan med konkreta åtgärder på alla områden och på alla nivåer.

Regeringen bör avskaffa alla subventioner till fossil energi, t ex skatterabatter för

att ta bilen till arbetet eller energirabatt till industrin. Regeringen bör snarast fatta

beslut om att senast 2015 upphöra med all tillverkning av fossildrivna bilar. Det är

nödvändigt för att nå målen om en fossilfri bilpark 2030.

Kristina Persson

Inger Schörling

Staffan Laestadius

Åsa Ehinger Berling

Carola Gunnarsson

Eva Nordmark

Sandro Scocco

Gun-Britt Mårtensson

Jan O Karlsson

Allan Larsson

Inge Gerremo

Eva Redhe Ridderstad

Karin Rudebeck

Annika Åhnberg

Carl von Essen

Jakob Lagercrantz

Åke Danielsson


Vi har resonerat länge nog kring klimathotet, forskarna har gett oss det underlag

som vi behöver. Det råder inte längre några tvivel om att klimathotet är akut och

potentiellt förödande. Fortfarande behövs mer kunskap men det innebär inte att vi

kan tillåta oss att vänta längre. Det är hög tid att handla.

Tiden är förbi när vi kunde förhandla om 50, 60 eller 80 procent mindre koldiox-

idutsläpp. Allt ska bort! De enda koldioxidutsläpp som människan kan tillåta sig i

framtiden är vad som krävs för matproduktion och investeringar för att ställa om

till icke-fossil teknik. Större delen av den kol som finns i marken måste förbli där.

Under 1900-talet har jordens medeltemperatur ökat med 0,7 grader Celcius.

Källa: Vattenfall

Med hjälp av skatter, utsläppshandel, tekniska normer och där det behövs, tydliga

förbud, ska det bli så kostsamt att släppa ut koldioxid att det lönar sig bättre för

näringslivet att ställa om till förnyelsebar energi och för privatpersoner att välja de

klimatvänliga alternativen.

För att lyckas krävs att politiska beslutsfattare på alla nivåer både motiverar med-

borgarna och underlättar övergången till det nya samhället och de nya jobben.

Politikerna måste ta steget från att räddhågset lyssna till att kraftfullt argumentera

och agera för den stora omställningen.

Vi står inför en gigantisk industriell omställning som i grunden kommer att för-

ändra våra samhällen och vårt sätt att leva. Låt oss tala klarspråk – många kommer

att förlora sina jobb i takt med att vi lägger om eller omvandlar verksamheter som

inte är klimatsmarta. Men visionen behöver inte vara skrämmande, den kan också

målas i positiva färger. När jobb går förlorade kommer andra i deras ställe. Det

finns stora möjligheter att det nya, hållbara samhället som bättre respekterar vår

planet, kommer att förbättra vår livskvalitet på många sätt.

ProblemetDe klimatförändringar som FN:s panel av 2 500 internationella klimatforskare

varnade för i sin rapport från februari 2007, sker snabbare och mer dramatiskt än

forskarna trodde för bara två år sedan.

Den globala genomsnittstemperaturen har ökat med 0,6 – 0,7 grader Celsius sedan

1750 enligt IPCC. Nya rapporter säger att uppvärmningen av planeten redan hade

varit 2 grader mer idag, om inte luftföroreningar kylde av luften.

Om dagens koldioxidutsläpp skulle tillåtas att fortsätta som hittills utan att avbry-

tas, riskerar vi en ökad uppvärmning på jorden med upp till 6 grader och en havs-

nivåhöjning mellan 1-2 meter.

2. Allt ska bort!


Temperaturen och havsytan har stigit medan snötäcket har minskat.

Källa: International Panel on Climate Change

Arktis smälter betydligt snabbare än väntat och har nu öppet vatten i områden där

det bara funnits is tidigare. Med den takt som Arktis isar nu minskar kan området

vara isfritt om 30 år, enligt den senaste forskningen. Även Antarktis smälter, vilket

man inte känt till tidigare. Flera av Himalayas glaciärer har slutat producera ny is

vintertid och smälter fortare än man tidigare räknat med. Världens 30 mest stu-

derade glaciärer har inte bara minskat kraftigt under de senaste 25 åren, avsmält-

ningstakten ökar dessutom.

Avsmältningen resulterar i att havsnivån stiger vilket får effekter på jordens biolo-

giska mångfald men också för de många miljoner människor som bor nära en kust

eller större vatten. IPCC kalkylerade med att havsnivån skulle stiga med mellan 18

och 59 centimeter under detta sekel. Nya mätningar säger att stigningen just nu

sker i en takt av 3 millimeter om året och närmar sig 4 mm. Det är i så fall tre

gånger snabbare än IPCC räknade med. Fram till nu har havet absorberat ungefär

25 procent av den koldioxid som naturen och människan avger. Uppvärmningen

riskerar att skada havets förmåga att uppta koldioxid, med resultat att ännu

större mängder växthusgaser skulle nå atmosfären och ytterligare förstärka

uppvärmningen.

Världens skogar har absorberat ungefär lika mycket koldioxid som haven, cirka 25

procent av de globala utsläppen. Internationella forskare rapporterade nyligen att

vid en global uppvärmning på över 2,5 grader Celsius, skadas skogarnas förmåga

att absorbera koldioxid. Därefter börjar skogen istället att avge koldioxid in i

atmosfären, alltså öka utsläppen.

Skador på ekosystemen kan hanteras och till och med repareras till en viss punkt

men när den punkten är passerad finns ingen återvändo. Problemet är att vi inte

vet vid vilket kritiskt gränsvärde (”tipping point”) som förändringen sker. Det finns

en tröghet i ekosystemen som gör att vi inte alltid uppfattar när vi har passerat en

naturens smärtgräns. De stora förändringar som människan har gjort i planetens

strålningsbalans har ännu inte slagit igenom fullt ut. Trögheten är så stor att stora

delar av den påverkan vi har åstadkommit ännu inte är synlig för oss.


Koldioxidutsläpp per capita för olika länder.

Källa: Klimatkonventionen; Marland, Boden och Andres, CDIAC; samt En varmare värld.

IPCC-rapporten i februari 2007 slog fast att klimatförändringarna med 90 procents

säkerhet beror på de stora utsläpp av växthusgaser som människan åstadkommer,

utöver vad naturen redan avger. Trots allt tal om klimatet fortsätter världens ut-

släpp att öka. Mellan 1990 och 2004 har de globala växthusgasutsläppen ökat från

29 till 49 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Och ökningen fortsätter; bara inom

energisektorn spås kolanvändningen öka med 43 procent fram till 2030. Även

om vi skulle lyckas att minska utsläppen radikalt blir det svårt att begränsa den

globala uppvärmningen till 2 grader Celsius.

Koldioxidutsläpp per capita

> 20

15 – 20

10 – 15

7 – 10

5 – 7

3 – 5

2 – 3

1 – 2

< 1

ton CO /capita år2

Från Klimatkonventionen; Marland, Boden och Andres, CDIAC; samt (Monitor 18).En varmare värld

Utmaningen är stor. Tiden är kort. Vi bör börja med att knäcka kurvan – den mer än sekellånga ökningen av fossilbränslebaserad energianvändning med de växande utsläpp som följer av detta. Fossilbränsleanvändningen måste snabbt reduceras. Insatserna för detta måste ha gett ett tydligt resultat senast 2020. Den hårdföra minskningen av fossilbränsleanvändningen måste huvudsakligen samordnas globalt. Därför är det oerhört viktigt att världens politiska ledare omedelbart fattar beslut som visar världen att omställningen har inletts.

Det finns en rad politiska verktyg för att knuffa igång den omställning som vi alla kommer att få bidra till: Politiska institutioner, myndigheter, frivilligorganisationer, medborgare och företag. Alla metoder kan och bör användas, som komplement och förstärkning till varandra. Följande förslag kan och bör göras omedelbart.

GlobaltKyoto-uppföljning

Vi behöver ett globalt klimatavtal som sätter ett högt pris på utsläpp av växthusgaser.

I Köpenhamn i december finns chansen att åstadkomma ett sådant avtal när FN:s

länder möts i ett klimattoppmöte.

Avtalet bör ålägga alla större utsläppare minskade utsläpp genom konkreta, bindande

åtaganden. USA, EU och övriga rika OECD-länder måste ta sitt ansvar och gå före.

Men det är inte längre möjligt att låta länder med fattiga befolkningar slippa krav på

utsläppsminskningar. Kina är idag det land som släpper ut mest koldioxid, 24 procent

av de globala utsläppen. Den pågående ökningen av utsläpp där måste stoppas.

Det gäller också andra snabbväxande länder som Indien, Brasilien, Mexiko, Ryssland,

Sydafrika och Sydkorea.

Bränsleskatt

Klimatavtalet bör innehålla en överenskommelse om att börja beskatta internationella

bunkerbränslen. Det bränsle som flyg- och sjöfartstransporter använder är inte längre

en försumbar del av de globala växthusgasutsläppen. Dessutom ökar de, i såväl

3. Vad som måste ske... NU!


absoluta tal som relativt. Beskattningen av dessa bränslen är en viktig parameter för

att driva upp kostnaderna för transporter så att internationella resor och transporter

börjar betala för sin klimatpåverkan. Ett beslut här skulle framförallt vara en viktig

signal om att det globala politiska systemet börjat agera i klimatfrågan.

Världens största utsläppsländer av koldioxid, 2007

Källa: Netherland Environmental Assessment Agency

Efterlevnad

Utsläppen av koldioxid i världen har ökat med nästan 40 procent sedan 1990,

(basåret för Kyotoprotokollet) trots det internationella avtal som lade fast att ut-

släppen till 2012 skulle ha minskat med 5 procent. Ett nytt globalt klimatavtal bör

därför innehålla strukturer för uppföljning, utvärdering och för sanktioner om

åtaganden inte efterlevs. FN-sekretariatet för Kyotoprotokollet bör utrustas med ett

robust mandat att övervaka nationella framsteg när det gäller utsläppsminskningar.

Dessutom bör inspektörer ges fullt tillträde till alla deltagande nationer för att

t ex genomföra egna kontrollmätningar på samma sätt som IAEA ges tillträde för att kontrollera atom- eller kärnkraftsinstallationer.

EUEU har antagit ett antal ambitiösa klimatmål. Mycket talar dessvärre för att dessa

inte kommer att visa sig vara tillräckliga. Unionen måste nu koncentrera sig på att

alla medlemsländer genomför sina åtaganden att minska utsläppen. Unionen bör

också i vissa delar skärpa sina åtgärder. Utsläppsrätter till industrin måste hädanefter

få ett pris – gratis utdelning till en del företag förfelar syftet, i synnerhet när de av

olika skäl ges till de företag som släpper ut mest.

Hårdare press bör sättas på bilindustrin för att gå över till förnyelsebara bränslen.

Teknologin finns och kunderna efterfrågar den. Efter 2015 bör inga bilar som drivs

med fossila bränslen tillverkas inom EU. Höjda skatter och avgifter kan påskynda den

omställningen.

Inom jordbrukspolitiken bör stödet tas bort för att lägga mark i träda. Omställ-

ningen till ett fossilfritt samhälle betyder att efterfrågan på biomassa i alla former

kommer att öka drastiskt och det europeiska jordbruket bör ingå i den utvecklingen.

SverigeDen svenska regeringen gör rätt i att prioritera de globala klimatförhandlingarna

under sitt halvår som EU-ordförande och bör använda alla krafter för att toppmötet

i Köpenhamn landar i ett bra avtal. Sverige bör också gå före, med högre ambitioner,

när det gäller utsläppsminskningar än övriga EU för att stärka sin egen trovärdighet

som ledande och mest progressiva land inom klimatområdet.

De 40 procents utsläppsminskningar som regeringen har satt som mål till 2020

måste genomföras hemma i Sverige. Satsningar på klimatinvesteringar i u-länderna

ska inte räknas in i de svenska resultaten. Däremot bör det svenska biståndet använ-

das till att både förebygga utsläpp och åtgärda skador av klimatförändringarna.

Sverige skulle kunna ha en bilpark av enbart miljöbilar ett decennium före 2030.

Till att börja med bör alla kommuner följa Regeringskansliets exempel och köra

miljövänligt i alla sina transporter.

Den klimat- och energipolitiska plan som regeringen lade i mars 2009 utelämnar

eller behandlar bara i förbigående flera viktiga sektorer (t ex jordbruket, skogsbruket,

hushållen, transporter annat än personbilar) och utgör därför inte en fungerande

eller tillräckligt konkret plan för målet ”Noll utsläpp år 2050”. En sammanhållen

svensk nationell klimatplan måste tas fram. Samtliga kommuner bör också utarbeta

sammanhållna kommunala klimatplaner.


Det är tveksamt om man lyckas få till stånd det starka, globala, bindande klimat-

avtal i Köpenhamn december 2009, som världen behöver för att kick-starta den

stora omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Detta får under inga omständigheter bli en ursäkt att sänka farten i det internatio-

nella arbetet för att bromsa klimatförändringarna. Insatser av alla slag och på alla

områden, måste sättas in och det måste ske inom de närmaste åren.

Avgörande för att en omställning ska komma igång, är som nämnts tidigare, att

sätta ett pris på utsläppen. Den som påverkar klimatet negativt ska bära kostna-

derna för det. Det ska löna sig att värna klimatet.

Energipriset måste stiga överlag, åtminstone i övergångsfasen innan vi har uppnått

ett fossilfritt samhälle. Energieffektiviseringar är en absolut nödvändig del av den

övergång till fossilfri energi som ska genomföras, och ett högt energipris ger den

nödvändiga stimulansen till detta. Inom industrin och byggandet finns en stor

potential att minska förbrukningen av energi. Dyrast av allt måste – förstås – den

fossila energin vara för att den snabbt ska utfasas.

Källa: International Energy Agency, World Energy Outlook 2005.

4. Köpenhamn är bara början Koldioxidläckage

I brist på globala avtal är risken stor att de länder eller regioner i världen som går

före i arbetet att dra ned på utsläppen straffas. Att gå före kan innebära högre

kostnader vilket försvagar industrins konkurrenskraft. Risken är uppenbar att

näringslivet kan välja att flytta industrianläggningar till länder utan restriktioner

för utsläpp. Det skulle urholka politikernas ansats att via lagstiftningen minska

utsläppen. Dessutom skulle jobb gå förlorade, vilket förutom den ekonomiska ska-

dan, kan minska medborgarnas uppslutning bakom klimatarbetet. Sannolikheten

är stor att klimatföregångarna då vill försvara sin industri och frestas att ta till

olika typer av handelshinder. Detta slags scenario skulle förvärra situationen och

inte hjälpa klimatarbetet.

Sektorsavtal Ett alternativ – eller komplement - till globala klimatavtal är sektorsavtal inom

vissa energiintensiva och storskaliga sektorer. Dessa kan vara cement-, stål-, järn-,

massa och pappersindustrin liksom delar av energisektorn, t ex kolkraftverken.

För att fungera bör sådana avtal omfatta alla större producentländer i världen och

därmed en större del av produktionen. Avtalen bör innehålla mekanismer för upp-

följning, övervakning och sanktioner.

Beräkning av mängden koldioxidekvivalenter i gigaton år 2030 i den grå stapeln om utvecklingen fortätter som hittills (BAU: Business as usual) och möjliga sänkingar av koldioxidnivåerna i olika sektorer genom energieffektivisering, omställning till fossilfria bränslen mm i den gulbruna stapeln, enligt Vattenfall-McKinsey

0

5

10

15

20


Några ekonomiska styrmedelMånga former av ekonomiska styrmedel har diskuterats. Det finns ingen anled-ning att låsa sig till vissa när en kombination av nationella och internationella lösningar med fördel kan användas. Avgörande är dock att det samlade paketet blir kraftfullt, oavsett vilka lösningar som väljs.

Utsläppshandel Det utsläppshandelssystem för tung industri som EU har infört, är ett sätt att pris-sätta koldioxidutsläppen och kan dessutom på sikt minska risken för koldioxid- läckage. Men systemet med att dela ut utsläppsrätter gratis bör snarast upphöra för att systemet ska vinna legitimitet. Ett mål på kort sikt måste bli att samtliga rättig- heter auktioneras ut. Dessutom måste taket för tillåtna utsläpp vara så lågt satt att priset på kvoterna blir kännbart. De utsläppshandelssystem som inom ett par år sannolikt även kommer att finnas i andra OECD-länder som USA, Kanada, Austra-lien, Nya Zeeland, Schweiz, Norge, Japan med flera, bör kopplas ihop med det euro-peiska. Syftet är att uppnå ett internationellt pris på koldioxid och att undanröja, eller åtminstone minska, risk för koldioxidläckage.

Sverige bör verka för att EU-kommissionens förslag om

sammankopplade utsläppshandelssystem förverkligas till 2015.

Skatter

Skatter är ett användbart politiskt instrument för att styra företag och medborgare

mot energieffektivisering, och mot förnyelsebara bränslen och energikällor.

Det kan göras via en generell energiskatt på all energiförbrukning som maximalt

gynnar energieffektiva varor och tjänster och därmed fungerar som ett incitament

för näringslivet att utveckla energisnåla produkter. Den politiska styrningen kan

också göras via andra skatter som t ex fordonsskatt och bränsleskatt, osv.

Koldioxidskatter kan ersätta eller komplettera utsläppshandelssystemen. I

Sverige har det till exempel fungerat väl att ha båda delar. En CO2-skatt kan styra

företag och konsumenter mot lågkolsprodukter. Skatterabatter för energiintensiv

industri bör bara användas i undantagsfall och då endast i sektorer med särskilda

omställningsproblem och under en i förväg fastställd övergångsperiod.

Sverige bör driva på i EU för att alla europeiska länder inför en CO2-skatt.

Skatterna måste dock utformas så att inte den rusning som just nu pågår efter

världens biomassa, förstärks. En situation där skogar fälls och grödor som kunde

användas till livsmedel för världens växande befolkning istället eldas upp av

industriländernas bilister, får till exempel inte uppstå. Ett sätt att hantera detta är

att låta koldioxidskatterna omfatta också utsläpp från biobränslen parallellt med

att man inför en särskild fossilbränsleskatt.

All subventionering, skattevägen eller på andra sätt, av fossila bränslen bör omedel-

bart upphöra. Enligt IEA beviljar enbart OECD-länderna cirka 170 miljarder dollar

årligen i subventioner till olja, kol och naturgas.

Hit hör t ex Tysklands subventionering av kolkraft i syfte att sänka befolkningens

energikostnader. Liknande subventioner finns i andra länder. Alla skatterabatter

för bilresor till arbetet och för tjänstebilar etc, bör ses över. Om staten vill gynna

den arbetande delen av befolkningen kan det göras på annat sätt.

Global koldioxidskatt

En globalt samordnad koldioxidskatt som tas ut nationellt skulle kunna undanröja

motiven för koldioxidläckage – att företag flyttar industriproduktion till länder

som inte agerar mot klimathotet. Varje land skulle själv driva in skatten och

förfoga över intäkterna. Skatten kan vara en punktskatt, av det slag alla OECD-

länder redan har och kan om den utvidgas till allt fler länder minska risken för

koldioxidläckage. En globalt samordnad koldioxidbeskattning skulle också ha vissa

positiva fördelningspolitiska effekter, eftersom de fattigaste i utvecklingsländerna

har en låg användning av koldioxid. Skatten skulle slå hårdast mot de som

konsumerar mest.

Klimatobligationer

Stater kan uppmuntra företag och medborgare att bidra till omställningen till det

fossilfria samhället genom att utställa klimatobligationer. För staten har det för-

delen att dra in kapital till investeringar i klimatforskning och klimatteknologi som

näringslivet av kommersiella skäl inte är villigt att satsa på. Samhället får nya jobb

istället för de jobb inom gamla industrier som kommer att försvinna när fossil energi

fasas ut. Företagen och medborgarna får statliga garantier som gör deras placeringar

säkra. Framförallt ges alla en chans att ge ett aktivt och positivt bidrag till klimatarbetet.


Fond för u-länderna

Det ligger i högsta grad i vårt eget intresse att u-länderna inte följer samma

energiintensiva tillväxtbanor som dagens industriländer har gjort. Fattigdoms-

bekämpning måste inte ta omvägen över miljöförstörelse och klimatpåverkan.

Men u-länderna behöver tillgång till kapital för att ta detta språng. Överföringen

av kapital, kompetens och ny teknologi bör bli massiv för att göra det möjligt.

Kapitalbehovet är dessutom särskilt stort för de länder som står först i raden att

drabbas hårt av klimatförändringarna. I stora delar av Afrika och Asien kommer

befolkningarna att drabbas av fenomen som de inte har varit med om att skapa.

Pengar för dessa fonder kan lämpligen hämtas ur skatten på internationella bun-

kerbränslen som Global Utmaning föreslagit ska ingå i det globala klimatavtalet

eller som en skatt på internationella utsläppsrätter.

Villkoren för FN:s instrument för klimatbistånd – Clean Development Mechanism

och Joint Mechanism – bör skärpas så att de inte blir ett sätt för rika länder att

köpa sig fria från utsläppsminskningar hemma i utbyte mot klimatprojekt i

u-länder som skulle ha gjorts ändå. EU:s fond för klimatbistånd – Global Alliance for

Climate Change - kan med fördel utvidgas till att verkligen bli en global allians.

Andra politiska styrmedelSamhället har ett antal verktyg till sitt förfogande och alla bör användas för att

skynda på omställningen till det nya samhället. Lagstiftning kan t ex användas

för att stödja eller förbjuda viss verksamhet eller teknik och tillståndsgivning kan

förenklas för att stimulera utbyggnad av miljövänliga alternativ. Även om teknik-

neutrala åtgärder generellt är att föredra kan normer beslutade på central nivå

(av EU eller enskilda länder) göra att företag vågar satsa på en bestämd teknologi.

I vissa fall är regleringar att föredra framför renodlade prisinstrument, i synnerhet

om man vill undvika extrema prisnivåer.

Tekniska normer

Tvingande tekniska normer och standarder på produkter och tjänster bör användas

för att ytterligare skärpa vikten av att forskningen och näringslivet tar fram alla

tänkbara former för energibesparing och energieffektivisering. Det kan t ex innebära

att uppmuntra byggandet av passivhus som konsumerar minimalt med energi, att

försäkra sig om att det blir en fortsättning på den nya teknologin där man använder

materiel som trä istället för den CO2-intensiva betongen i husstommar, osv.

Standardisering av vissa tekniska lösningar kan vara ett viktigt sätt att snabbare sprida

ny, klimatvänlig teknologi och ge den en större marknad. I fordonssektorn behöver vi

t ex snabbt gå över till andra bränslen än bensin och diesel. Det kräver andra bilmoto-

rer (vilka biltillverkarna redan är i full gång att ta fram) men det kräver också en helt

annan infrastruktur. Det kan gälla laddningsstationer för elbilar, stationer där

batterier kan bytas eller en utbyggnad av tankstationer för t ex biogas. I många fall

krävs ett internationellt standardiseringsarbete. I Europa är det en viktig uppgift för EU.

Sverige bör flytta fram målet att vara fritt från fossilbilar till 2030.

EU utvecklar för närvarande konsumentmärkningen på eldrivna produkter, liksom

av fastigheters energikonsumtion för att göra det enkelt för konsumenterna att

välja energisnåla och klimatvänliga produkter. Det arbetet bör stödjas, skyndas på

och utvidgas till fler områden och produkter.

Inom kraftproduktionen finns redan i stor utsträckning den gröna teknologin, i

form av t ex vindkraft, solkraft, vågkraft och biomassa. Men de nya energikällorna

kräver storskalighet och fortsatt teknisk utveckling för att bli lika bra och billiga

att använda som fossila bränslen. Staten kan underlätta den utvecklingen genom

att anpassa lagstiftningen så att de nya energiformerna blir gynnade, släppa in

dem i de existerande näten, stödja en utbyggnad och genom att göra det enklare

för kunderna att välja förnyelsebar energi, osv.

Moderna städer

En medveten stadsplanering krävs för att radikalt minska energiförbrukningen.

Inte minst kan bättre stadsplanering minska invånarnas behov att resa långa

sträckor och styra över resorna till andra transportmedel än personbilen. Kollek-

tivtrafiken bör byggas ut drastiskt. I det glesbefolkade Sverige gäller detta förstås

särskilt tätbefolkade områden. Spårbunden trafik är mest effektiv men snabba

stadsbussar är också en klimatvänlig och kostnadseffektiv lösning.


Tekniken för att styra trafiken finns redan. Intelligenta transportsystem (ITS) kan

användas för att påverka och samordna hela transportsektorn för hållbara trans-

porter av gods och människor i smarta kombinationer mellan olika transportslag.

Nyckeln till en snabb omställning till en långsiktigt hållbar teknik är att förare/

bilar bär kostnaderna för sin verkliga belastning på det gemensamma utrymmet.

ITS gör det enkelt att låta varje bil bära sina egna kostnader för samhället genom

skräddarsydda avgifter.

Jordbruket Jord och skogsbruket måste tillmätas större betydelse i det internationella klimat-

samarbetet. Globalt står jordbruket idag för cirka 13,5 procent av växthusgasut-

släppen (eller 18 procent, om transporter av livsmedel också räknas in). Det är

viktigt att jord- och skogsbrukets betydande roller för klimatet blir erkända. Att

minska avskogningen är en av de viktigaste och mest akuta uppgifterna.

För jordbrukets del är det angeläget att det skapas incitament att gå från att vara

en kolkälla till att bli en kolsänka. En viktig beståndsdel i en sådan process är att

utveckla produktion av energi inom jordbruket för eget bruk och minska använd-

ningen av fossil energi.

Det är också i alla dessa ansträngningar nödvändigt att beakta behovet av en fördubb-

lad livsmedelsproduktion inom de närmaste decennierna och att sätta produktion av

bioenergi i relation till den uppgiften. För EU:s del är det nödvändigt att reformerna

av jordbrukspolitiken fortsätter och att den sätts in i ett klimatsammanhang.

EU bör sluta ge bidrag för mark som läggs i träda. Marken behövs för att producera

biomassa vars efterfrågan som drivmedel, industriråvara och byggmateriel ökar.

Jordbruket har redan visat att minskad användning av konstgödsel och ändrad bo-

skapshållning kan åstadkomma kraftiga minskningar av utsläppen. Det finns fler

nya (liksom gamla, övergivna) tekniker som kan tas i bruk som att lägga om så- och

skördetider, att ta fram nya, mer torktåliga växtsorter eller att minska jordbearbet-

ningen, t ex genom att bruka jorden utan att plöja den.

Den svenska regeringen bör prioritera

att EU ska gå in för en snabb övergång

till ett klimatvänligt jordbruk.

Skogsbruket

Skogen är en av planetens viktigaste kolsänkor men dess förmåga att absorbera

människans och naturens koldioxidutsläpp är hotad. Fortsatt avverkning av skog

riskerar att föra oss till en punkt där skogen förlorar sin förmåga att ta upp och

istället börjar avge koldioxid. Vi måste därför snabbt både minska den globala av-

skogningen och börja plantera ny skog i mycket större omfattning. Odlad skog kan

spela en stor, positiv roll inom miljövården, öka den biologiska mångfalden och

minska ökenspridningen. Trädens rötter kan skydda marken från erosion, trädens

lövverk kan bjuda på skugga som behåller jordens fuktighet, osv. Ny skog kan med

fördel odlas på så kallad förstörd mark, där livsmedelsodling inte är möjlig. Trä

kan bli en konkurrenskraftig bioenergikälla men det vore kontraproduktivt att

först elda upp det för att ge värme. Istället är trä på väg att bli en viktig industri-

råvara, t ex som stommar i flervåningshus för att ersätta betong och som råvara till

en modernare, miljövänligare form av plast.

Sverige bör satsa på att utveckla metoder för

ett modernt och klimatvänligt skogsbruk och ny

användning för trä för att sedan kunna erbjuda

såväl kompetens som teknik till u-länderna.

Medborgarna

Omställningen av våra samhällen blir med nödvändighet radikal. Vi måste alla

spara energi, förmodligen avstå från en hel del bil- och flygresor och troligen äta

mindre kött. För att nå målet om ett fossilfritt samhälle kommer det att krävas

kraftiga och tydliga signaler från samhället, framförallt i form av ett högt pris på

de varor och tjänster som genererar koldioxidutsläpp.

Befolkningen måste vara motiverad och införstådd med de förändringar och för-

dyringar av den gamla livsstilen som kommer. Den uppgiften vilar på det politiska

ledarskapet. Staten måste garantera en utbildningsinsats och informationssprid-

ning på alla nivåer som motsvarar det nya samhällets krav.


Vi behöver teckna en positiv bild av det nya samhället. Ett samhälle som respekte-

rar naturens förutsättningar och väljer hållbarhet som sitt ledord har alla möjlig-

heter att ge oss människor högre livskvalitet, socialt, kulturellt och hälsomässigt.

Motivationen till en omställning behöver inte komma ur skrämselpropaganda, den

kan växa fram ur en önskan om ett bättre liv.

Många miljoner nya jobb kommer att skapas i de nya branscher som ersätter den

gamla industrin.

• En FN-rapport uppskattar att vindkraftsindustrin som hittills skapat 2,3 miljoner

jobb kommer att växa med ytterligare 20 miljoner nya jobb före 2030.

• Tolv miljoner nya jobb sägs i samma rapport komma att skapas inom jordbruket

före 2030 för att ta fram biomassa och tolv miljoner jobb för att isolera och bygga

energieffektiva hus.

• EU-kommissionen beräknar att energieffektiviseringen fram till 2020 kommer

att leda till 1 miljon nya jobb i Europa före 2020.

• Sternrapporten kalkylerar för sin del med 25 miljoner anställda inom sektorn

förnyelsebar energi år 2050, alltså tio gånger mer än idag.

Men faktum kvarstår: den förestående strukturomvandlingen medför att många

jobb också kommer att gå förlorade i den gamla industrin som vi nu överger sam-

tidigt som många människor ska övertygas att ändra delar av sin livsstil. Staten

bör vara beredd att hantera de problem som kan uppstå när gamla industrier fasas

ut och jobb går förlorade samtidigt som nya aktiviteter – och nya jobb – måste till-

skapas och uppmuntras. Detta kommer att bli den stora politiska utmaningen för

det kommande decenniet. Och det arbetet måste påbörjas redan nu.

År 2050 ska utsläppen i världen i stort vara nere på noll. En checklista på om vi är

på rätt väg, kan se ut så här:

• Senast årsskiftet 2010-11 bör ett nytt globalt klimatavtal ligga klart som

binder både industriländer och u-länder att begränsa sina utsläpp.

• Efter 2015 bör inga nya kolkraftverk som saknar en fungerande CCS

(kolfångstteknik) få byggas i OECD-länderna.

• 2015 bör samtliga OECD-länder dels ha upprättat egna utsläppshandelssystem

dels ha länkat systemen till varandra.

• Efter 2015 ska de globala utsläppen av växthusgaser inte längre öka.

• Efter 2015 bör inga motorfordon som drivs av fossilt bränsle längre

produceras i Sverige.

• 2020 bör alla existerande kolkraftverk utan CCS vara stängda.

• 2020 bör skogsytan i världen växa.

• 2030 bör de globala utsläppen ha minskat med hälften.

5. Så klarar vi det!

Vi analyserar och sprider kunskap om angelägna globala utmaningar utifrån ett svenskt perspektiv.

Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden • globalutmaning.se

1. Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna

Rapporten tar sikte på FN:s stora klimatmöte i

Köpenhamn 2009 och beskriver det maktpolitiska

spel som redan inletts inför detta möte. Rapporten är

utgiven av Global Utmaning och Föreningen Norden

och är skriven av journalisten Inger Jägerhorn.

2. EU som klimataktör

Rapporten beskriver vad som är på gång inom EU

– både i Bryssel och de större medlemsländerna

– för att minska utsläppen av växthusgaser.

Författare: journalisten Ylva Nilsson.

3. Insikter och dilemman i klimatfrågan

I denna rapport belyses från ett naturvetenskapligt per-

spektiv ett antal insikter och dilemman i klimatfrågan

som både beslutsfattare och svenska medborgare bör

känna till. Författare: meteorologen Martin Hedberg.

4. Kina – Medspelare eller motspelare i klimatkampen

Kina är idag jämte USA den största utsläpparen av

koldioxid i absoluta tal. Rapporten belyser vad som

görs i Kina och hur man på bästa sätt kan få med Kina i

klimatarbetet. Författare: Kina-experten Karl Hallding.

5. Klimatpolitik och konkurrensförmåga

- hur undvika koldioxidläckage?

Om länder har olika utsläppsambitioner kan det

leda till krav på handelspolitiska åtgärder, tullar osv.

Här presenteras de tänkbara konsekvenserna och

policyalternativen. Författare: Peter Kleen, f d

generaldirektör för Kommerskollegium.

6. Fröet till vår räddning – minskad klimat-

påverkan genom jord- och skogs bruk.

Hur kan de areella näringarna – dvs. jord- och skogs-

bruk – bidra till klimatfrågans lösning? Författare:

förra jordbruksministern Annika Åhnberg.

7. En globalt samordnad koldioxidskatt

Många anser att en globalt samordnad koldioxidskatt

inte är politiskt genomförbar – även om den är

önskvärd. Men hur skulle en optimal global koldioxid-

skatt kunna utformas? Författare: Knut Rexed, fd

statssekreterare på finansdepartementet och

generaldirektör på Statskontoret.

8. Klimatförändringen och den

industriella omvandlingen

Klimatförändringarna bidrar till att vi står inför en

institutionell förändring jämförbar med äganderätten

– avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande,

vilket i sin tur kommer att bidra till en omfattande

industriell omvandling under resten av detta sekel.

Författare: professor Staffan Laestadius, KTH.

9. Intelligenta transportsystem och klimatet.

Om nästa generation av styrmedel för en mera effek-

tiv och fossilsnål trafik. Men detta kommer att kräva

betydligt skarpare styrmedel än de skattehöjningar

som hittils har planerats

Författare: vetenskapsjournalisten Peter Sylwan.

Alla rapporter finns tillgängliga på

www.globalutmaning.se.

Global Utmanings klimatprojekt”Så bryter vi kurvan – politik för ett hållbart klimat” är den tionde skriften i en

serie klimatpublikationer som Global Utmaning gett ut 2008-2009 och avslutar därmed första delen av Global Utmanings klimatprogram. Detta är samtidigt en skrift som anger Global Utmanings positioner i de nationella och globala

klimatfrågorna. Följande rapporter har producerats 2008-09:

Documents

Så bryter vi kurvan (Swedish)