Särtryck December 2007 - WordPress.com · 2008. 9. 19. · 2 Svensk vuxenutbildning – en unik företeelse Kapitel 1 Svensk vuxenutbildning ... Hermods, NKI var länge de alternativ

�

Svensk vuxenutbildning – en unik företeelse

Särtryck

Kjell Johansson & Sven SalinDecember 2007

Formell vuxenutbildningUtveckling och förutsättningar

NATIONELLT CENTRUM FÖR FLEXIBELT LÄRANDEHÄSSLEHOLM Norra Stationsgatan 8 B, 281 48 Hässleholm, fax: 0451-142 56

HÄRNÖSAND Brunnshusgatan 4, Box 3024, 871 03 Härnösand, fax: 0611-55 79 80NORRKÖPING S:t Persgatan 21, Box 2024, 600 02 Norrköping, fax: 011-10 12 90

Telefon: 0771-25 50 00 www.cfl .se

Förord

Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, har uppdraget att stödja och främja utvecklingen av flexibelt lärande inom vuxenutbildning och folkbildning. Sedan länge har CFL utvecklat fortbildningar för olika yrkeskategorier inom vuxenut-bildningen. Den här skriften är tänkt som ett kompletterande material för intro-duktion och fortbildning. Den svarar på frågan vad man som anställd inom den formella vuxenutbildningen kan förväntas känna till om vuxenutbildningens bak-grund och förutsättningar, i vid mening. Skriften vänder sig till alla som engagerar sig i vuxenutbildningens frågor.

Vuxenutbildningens roll har sakta men säkert förändrats sedan Kunskapslyftets dagar, från att vara en allmän skola för vuxna till ett strategiskt verktyg för att möta ett ökande behov av kompetens- och arbetskraftsförsörjning, på både lokal och regional nivå. Den kommunala vuxenutbildningen ska således kunna tillhan-dahålla ett stöd för alla vuxnas behov av utbildning. Den här skriften försöker skapa en överblick över denna utveckling.

I slutet finns en kommenterad bibliografi till stöd för den som önskar fördjupa sig. Det bibliografiska tillägget gör inte anspråk på att vara heltäckande utan presente-rar endast ett urval av det som allmänt sett kan anses vara av störst intresse.

CFL gav 2004 ut en antologi om flexibelt lärande i vuxenutbildningen, Utsikter och insikter. Två av antologins avsnitt – Vuxenutbildningens framväxt och Vuxenut-bildningens förutsättningar – ligger till grund för den här skriften som gavs ut för första gången 2006. Denna gång finns den endast i pdf-format via CFL:s webbplats (www.cfl .se). Författare har varit Kjell Johansson och Sven Salin, två mycket namn-kunniga profiler inom svensk vuxen utbildning. Redaktör har varit Johan Åkerman, utvecklingsledare vid CFL.

Hans-Inge PerssonGeneraldirektör

Förord

Innehåll

Svensk vuxenutbildning – en unik företeelse 3

Vuxenutbildningens utveckling, noter 14

Vuxenutbildningens förutsättningar 15

Vuxenutbildningens förutsättningar, noter 40

Vuxenutbildning – bibliografi 42

2

�


Kapitel 1

Svensk vuxenutbildning – en unik företeelseDen svenska vuxenutbildningen har en lång och innehållsrik historia. Dit hör folkhögskolans utveckling i det sena �800-talets jordbrukssamhälle, det fria och frivilliga folkbildningsarbetet i studiecirkelns form i samband med framväxten av de svenska folkrörelserna vid början av förra seklet och inte minst korrespondens-institutens omfattande distansutbildning under första hälften av �900-talet. Brev-skolan, Hermods, NKI var länge de alternativ som stod till buds för de vuxna som önskade formell utbildning på realskole- och gymnasienivå. Till vuxenutbildning-ens historia hör också arbetsmarknadsutbildningen med förankring såväl i trettio-talets första trevande utbildningsinsatser mot massarbetslösheten till femtiotalets arbetsmarknadsutbildning för den fulla sysselsättningens industrisamhälle. Men vi skall bara i förbigående behandla dessa vuxenutbildningsformer. Vårt intresse i detta kapitel riktas mot en annan, senare tillkommen gren på det svenska vuxen-utbildningsträdet, nämligen komvux, den kommunala vuxenutbildningen.

Juvelen i kronanNär OECD(�) i början av nittiotalet granskade den svenska vuxenutbildningen kall-lades komvux juvelen i kronan. Komvux, en vuxenanpassad kopia av ungdoms-skolan, statligt reglerad och till stora delar statligt finansierad men decentraliserad med kommunerna som huvudmän, saknade motsvarighet på andra håll i världen. Ett par hundra tusen studerande i alla åldrar hade ett vuxenutbildningssystem med ett utbud som omspann allt från alfabetisering och svenska för invandrare till eftergymnasiala yrkesutbildningar. Under litet mer än tjugo år hade detta system byggts upp och etablerats i alla svenska kommuner. Låt oss se hur detta gick till.

Vuxna som eftersträvade formell utbildning, motsvarande realskola och gymnasi-um, var före kriget hänvisade till korrespondensstudier vid till exempel Hermods. �9�8 inrättades Statens aftonskola vid Kungsholmens gymnasium i Stockholm. De kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna erbjöd kortare yrkesutbild-ningar som deltidskurser. För tillträde till den högre utbildningen krävdes stu-dentexamen. Efterkrigstidens reformer av ungdomsskolan fick i första skedet bara marginell betydelse för vuxenutbildningen.

Särskilda stipendier inrättades �945 som hjälp till de kursavgifter som korrespon-densinstituten tog ut för sina kurser. Även Statens kompletteringsgymnasium, som tillkom �956, fungerade som ett slags stipendiesystem för de studerande vid studieförbundens kvällsgymnasier. Och det var just med kvällsgymnasierna som utvecklingen tog riktig fart.

Tidiga skolreformer och vuxenutbildningRedan �946 års skolkommission(2) la förslag om gymnasier för vuxna men var tidigt ute och resultatet kan möjligen spåras i det statliga läroverket för vuxna i Norrköping �956(�) Det blev emellertid en annan utredning som fick den största be-tydelsen för kvällsgymnasiernas tillkomst. Behovet av högre utbildad arbetskraft skulle bli akut i och med utbyggnaden av efterkrigstidens svenska välfärdssamhäl-le. Men också industrin, som gick på högvarv, hade behov av utbildad arbetskraft, något som den föråldrade svenska ungdomsskolan inte kunde tillgodose. Den så kallade Schmidtska utredningen(4) visade på vuxnas svårigheter att ta sig fram till studentexamen, vilket omöjliggjorde tillträde till den högre utbildningen.

4


Utredningens betänkande talade kraftfullt för vidgat tillträde till högre studier för vuxna. Statens kompletteringsgymnasium tillkom med uppgift att ge stipendier och hänvisa de studerande till utbildningsanordnare som kunde erbjuda den ut-bildning som efterfrågades. Dessutom förslogs universitetens filosofiska fakulteter få bevilja tillträde till vuxna utan studentexamen under förutsättning att de skaffat betyg i vissa, i allmänhet sju, centrala ämnen. Detta förslag blev verklighet redan �95� och därmed öppnades en helt ny utbildnings-möjlighet för vuxengeneratio-nerna. Flera studieförbund startade kvällsgymnasier på universitetsorterna och i de allra största städerna.

Kvällsgymnasium – vägen till högre utbildningKursverksamheten vid Stockholms högskola startade det första kvällsgymnasiet redan �95�. Systerorganisationerna inom studieforbundet Folkuniversitetet följde snart efter liksom Medborgarskolan och TBV. Kvällsgymnasierna blev en succé, eftersom de skapade nya och förenklade möjligheter för de vuxna som tidigare inte kunnat kvalificera sig för utbildning vid universitet och högskolor.

De som lockades av denna nya studiemöjlighet var många och mycket motiverade. Inte minst gällde det kvinnorna, som då i allmänhet var lägre utbildade än män-nen. Kvällsgymnasierna blev därför redan från starten kvinnornas utbildning. Närmare två tredjedelar av de studerande var kvinnor. Det var dessa nya stude-randegrupper som kom att kallas begåvningsreserven.

Torsten Husén, nybliven professor i pedagogik i Stockholm, argumenterade för en utbyggd vuxenutbildning och fler kompletteringsgymnasier(5). Redan �95� starta-des på initiativ av folkbildningsroteln vid dåvarande Skolöverstyrelsen och Kurs-verksamheten vid Stockholms högskola det vuxenpedagogiska seminariet, som kom att innebära ett genombrott för vuxenpedagogiken eller, som man hellre sa, andragogiken. Med seminariets arbete som grund publicerades �958 handboken Vuxna lär, som redovisade vad man då visste om vuxenundervisningens metodik, särskilt studiecirkelmetodiken. Såväl i seminariet som vid tillkomsten av Vuxna lär var Torsten Husén en av de drivande krafterna.

Kursavgifter och kvällsstudierAtt studera vid kvällsgymnasium kunde vara både arbetsamt och kostsamt. Sko-lorna hade inga statsbidrag och finansierades enbart med deltagaravgifter. Un-dervisningen ägde rum mellan �8 och 22 alla dagar utom lördag och söndag. Det innebar att många deltagare studerade tre till fem kvällar i veckan vid sidan om förvärvsarbete.

Kurserna var kopior av ungdomsskolans men timplanerna var starkt reducerade. Syftet var att minska lärarkostnaderna och därmed hålla nere deltagaravgifterna. I vissa ämnen var handledningen bara 25 procent av den i gymnasiet, i andra som fysik och moderna språk upp 75 procent. Detta fick betydelse för den kommunala vuxenutbildningen, som vid sin tillkomst i princip ärvde kvällsgymnasiernas timplaner. Studieformen kallades koncentrationsläsning med innebörden att den studerande läste ett eller ett par ämnen på kort tid för att därefter ta upp nya ämnen. Den studerande fick omfattande hemarbete; antalet kvällslektioner om 45 minuter ansågs kräva minst lika många hela timmar i enskilt hemarbete men för många betydligt längre tid. Undervisningen ägde rum i ungdomsskolans lokaler. Lärarna hade sin tjänst i ungdomsskolan men arbetade på timanställning i kvälls-gymnasiet.

5


Kvällsgymnasierna kom �960 under Skolöverstyrelsens inseende och fick �962 statsbidrag och prövningsrätt. Detta var viktigt för deltagarna. Kursavgifterna kunde sänkas, de fick möjlighet att söka räntefria studielån och slapp göra sina prövningar för okända och allt emellanåt oförstående lärare i ungdomsgymnasiet. De fick nu pröva för sina egna kurslärare.

Komvux – vuxengenerationernas skolaPå hösten �959 hade regeringen tillsatt en studiesocial utredning med bland an-nat uppgiften att belysa behovet av studiesociala åtgärder för att förbättra vuxnas förutsättningar för fortbildning och vidareutbildning. Olof Palme, som under flera år tidigare i SSU drivit frågan om utbildning för vuxna, kom nu som ledamot i utredningen att formulera grundvalen för den politik som skulle realiseras un-der de kommande åren. De som av sociala, ekonomiska, geografiska eller andra skäl inte kunnat tillgodogöra sig utbildning i ungdomsskolan skulle få en andra chans. Detta var en rättvisefråga men också en nödvändighet i ett samhälle som för tillväxt och utveckling i övrigt krävde välutbildade medborgare. När studie-sociala utredningen presenterades togs första steget mot en kommunalisering av kvällsgymnasierna. Vägvalet var klart. Kommunerna skulle bli huvudmän för den behörighetsgivande vuxenutbildningen, inte studieförbunden, som startat och fortfarande drev kvällsgymnasierna. Den frågan kom att bli kontroversiell i det socialdemokratiska partiet, inte minst under åren efter komvux start �968.

Under första hälften av �960-talet fattades politiska beslut om det svenska skolsys-temet som kom att bli normerande för kommande årtionden. Det tidigare parallell-skolsystemet avskaffades genom att grundskolan infördes med nioårig skolplikt. Det gymnasiala parallella systemet med läroverk och yrkesskola blev i riksdagens beslut den gymnasieskola som omfattade såväl studieförberedande som yrkesin-riktade utbildningar.

I den dåvarande gymnasieutredningens allra sista betänkande, Vuxenutbild-ning i gymnasium och fackskola(6), fullföljdes intentionerna från studiesociala utredningen några år tidigare. Kommunerna föreslogs få ansvaret för deltidsun-dervisningen, vilket i praktiken innebar kommunalisering av studieförbundens kvällsgymnasier. Det reguljära skolväsendets resurser skulle utnyttjas, när de inte behövdes för ungdomsutbildningen. Därmed skulle kommunernas kostnader inte öka. Staten skulle stå för tillkommande lärarlöner, ofta lärare i ungdomsskolan nu, som tidigare i kvällsgymnasierna, timlärare på kvällstid.

Detta var gymnasieutredningens förslag men därmed var inte frågan avgjord. Det pågick samtidigt en utredning om den framtida yrkesutbildningen. Den behand-lade också vuxenutbildning och kom med förslag, som var mer långtgående(7). Förutom utbildning motsvarande högstadium, gymnasium och påbyggnadsut-bildning skulle utredningens vuxenutbildningsinstitut innehålla även den arbets-marknadsutbildning som SÖ och AMS då gemensamt var huvudmän för. Om det-ta förslag realiserades skulle den behörighetsgivande vuxenutbildningen få en mer arbetsmarknadstillvänd inriktning. Så blev inte fallet. Propositionen �967 byggde på gymnasieutredningens förslag. När den kommunala vuxenutbildningen star-tade �968 handlade det om avgiftsfri, vuxenanpassad skola med koncentrations-läsning, kurs- och timplanebunden med betyg såsom riksgiltiga kompetensbevis. Erfarenheterna från kvällsgymnasierna kom att styra den fortsatta utvecklingen.

6


TRU – försök med distansutbildningDen nya vuxenutbildningen skulle tillgodose vuxnas behov av allmänutbildning inom ramen för ungdomsskolans kursplaner. Den skulle främja framstegstakten i den svenska ekonomin och skapa rättvisa mellan generationerna. Regeringen förutsåg att efterfrågan skulle öka och därmed behövde vuxenutbildningen i kom-munerna fler utbildade lärare. Men lärarbristen var ett problem, som växte allt eftersom besluten om ungdomsskolan utvecklades. Det var nödvändigt att finna former för att begränsa behovet av lärare till vuxenutbildningen. TRU-kommit-tén tillsattes med uppgift att producera radio- och TV-program som kunde ersätta traditionell lärarledd undervisning i vuxenutbildningen(8). Någon succé i den nya kommunala vuxenutbildningen blev det inte, kanske beroende på att produktio-nen kom att inriktas mer mot folkbildningen än mot den formella vuxenutbild-ningen. Om man därtill lägger att den kommunala vuxenutbildningen tillsam-mans med studieförbundens cirklar konkurrerade ut korrespondensinstituten blev utvecklingen den motsatta mot vad regeringen tänkt sig med TRU-kommittén.

Vuxenutbildning som fördelningspolitikStatens satsning på kommunal utbildning för vuxna var som tidigare nämnts ingalunda fri från invändningar. Främst kom dessa från ABF med stöd av LO och gällde fördelningen av statens anslag. ABF hävdade att den avgiftsfria kommu-nala utbildningen skulle konkurrera ut de avgiftsbelagda studiecirklarna, och att den formella vuxenutbildningen inte skulle nå dem som bäst behövde utbildning. Meningsutbytet mellan ABF och departementet har skildrats av förre statssekre-teraren Ulf Larsson(9). Konflikten slutade med större anslag till studieförbunden och en delvis annan inriktning av den kommunala vuxenutbildningen. Fokus på begåvningsreserven ersattes med satsning på lågutbildade, främst individer med enbart folkskola. LO drev parallellt flera projekt med syfte att forma fackförenings-rörelsens egen vuxenutbildningspolitik. Hit hörde projekten LOVUX och FÖVUX, det förra med krav som framförts av ABF, det senare med förslag om uppsökande verksamhet på arbetsplatser och i bostadsområden för att motivera för och rekry-tera till vuxenstudier(�0). De krav som formulerades av ABF och LO återfinns i alla väsentliga delar i regeringens vuxenutbildnings-propositioner under de första fem åren av �970-talet. Fördelningspolitiken hade ersatt den rekryteringspolitik till högre utbildning som styrt den behörighetsgivande vuxenutbildningen från kvällsgymnasiernas start �95�.

Ny inriktning, ny lärarorganisationFör komvux del innebar detta tonvikt på förgymnasial utbildning, kurser på arbetsplatser i samarbete med arbetsgivare, fackliga organisationer, socialtjänst och kriminalvård men även en begynnande uppdragsverksamhet, det vill säga avgiftsfinansierad utbildning. Den tidigare dominerande teoriutbildningen komp-letterades successivt med yrkesinriktade kurser, eftersom komvux fick överta yrkesskolans deltidskurser i samband med att gymnasieskolan infördes. �975 hade komvux nått en omfattning som starkt motiverade en annan lärarförsörjning än den som sedan kvällsgymnasiernas tillkomst baserats på timanställning. Nu fick lärarna i den kommunala vuxenutbildningen extra ordinarie tjänster med allt vad det innebar. Vuxenutbildningen fick en egen lärarorganisation. För många lärare i ungdomsskolan, som i många år arbetat med vuxna vid sidan av sin ordinarie tjänst, innebar detta ett svårt val, att lämna den ordinarie tjänsten för motsvarande eo-tjänst i komvux eller behålla en ordinarie tjänst och lämna vuxenutbildningen. Flertalet torde ha valt att behålla tryggheten av en ordinarie lärartjänst. Därmed fick komvux många nya unga lärare som under de följande årtiondena kom att

7


utveckla komvux till den skolform som vid OECD:s granskning betecknades som juvelen i det svenska utbildningssystemets krona.

Från vuxenanpassning av komvux till egen skolformUnder �970-talet ändrades alltså flera viktiga förutsättningar för den kommunala vuxenutbildningen. Nya, mindre studievana, målgrupper tillkom. Lagen om ar-betstagares rätt till ledighet för utbildning(��) och lagen om särskilda studiestöd för vuxna(�2) ökade förutsättningarna för heltidsstudier och dagundervisning. Införan-det av gymnasieskolan med tvååriga och treåriga linjer skapade problem för kom-vux. Samma ämne kunde förekomma på flera linjer men med olika innehåll och timplan. Ett särskilt problem utgjorde tyska och franska, som kunde förekomma som nybörjarspråk både i grundskolan (B-språk) och i gymnasieskolan (C-språk).

Skolöverstyrelsen (SÖ), med ansvar även för komvux, hade till uppgift att utfärda föreskrifter och metodiska anvisningar för undervisningen. �972 skapades inom SÖ en vuxenutbildnings-avdelning med en byrå för komvux, en för folkbildningen och en för arbetsmarknads-utbildningen. Detta fick stor betydelse för utvecklingen av komvux. Ansvaret för komvux skildes från ungdomsskolan och handlägg-ningsresurserna ökade betydligt.

LIV-projektet, Alfavux och LäkvuxRedan �97� hade SÖ startat det s k LIV-projektet(��). Men SÖ insåg tidigt att det behövdes radikalare förändringar för att utbildningen bättre skulle kunna anpas-sas till vuxnas behov och förutsättningar. Gymnasieskolans yrkesinriktade kurser indelades i delmoment och moduler och regeringen medgav försöksverksamhet �976.

I en särskild utredning, Alfavux, konstaterade SÖ, att det fanns både invandrare och svenskar som hade otillräckliga kunskaper i läsning, skrivning och räkning för att börja i komvux – som ju krävde förkunskaper motsvarande årskurs 6 i grundskolan. Som ett resultat av SÖ:s förslag infördes grundutbildning för vuxna, grundvux, och kommunerna ålades �977 att anordna grundvux med ett särskilt timstudiestöd.

SÖ utarbetade också under slutet av �970-talet ett förslag till Linje-och ämneskurs-system för komvux(�4). Ämnen som förekom i gymnasieskolan med olika innehåll och olika timtal samordnades i ett etappsystem, med två till fyra etapper, där etapperna byggde på varandra. Regeringen medgav �978 försöksverksamhet med etappsystemet i högst femton kommuner. Denna försöksverksamhet kom sedan att ligga till grund för komvux-utredningens förslag.

Komvux-utredningen och Lvux 82Det fanns flera anledningar till att komvuxutredningen tillsattes �978. Komvux hade fungerat i tio år och expanderat kraftigt utan att någon utvärdering gjorts. Det fanns kvarvarande gränsdragningsproblem mellan komvux och studieförbun-den, och den pågående folkbildningsutredningen hade i en debattskrift föreslagit radikala förändringar. Flera andra utredningar hade föreslagit förändringar som skulle påverka även komvux, utan att konsekvenserna hade beaktats(�5). En ny läroplan för grundskolan (Lgr 80) hade tillkommit.

Komvuxutredningen var en bred parlamentarisk utredning med sju politiker och sju sakkunniga. Bland dessa fanns inflytelserika organisationer och myndigheter

8


såsom LO, TCO, Saco, SAF, Kommunförbundet och SÖ representerade. Utred-ningen presenterade en rad olika delförslag – samtliga utan reservationer – som successivt genomfördes. Det gjordes en överenskommelse med Folkbildningsut-redningen om gränsdragning och arbetsfördelning mellan komvux och studieför-bund. Därmed bilades tvisterna med folkbildningen, som egentligen pågått sedan komvux tillkomst. Att utredningen blev så framgångsrik berodde till stor del på utredningens ordförande Stig Alemyr, som också var ordförande i riksdagens utbildningsutskott.

Lvux 82Det viktigaste resultatet av komvuxutredningens arbete var nog införandet av en särskild läroplan för komvux (Lvux 82). Avgörande för detta förslag var införandet av Lgr 80 som ansågs mindre lämplig för komvux, och SÖ:s försöksverksamhet med ett ämneskurssystem och etappindelade kurser i komvux.

Lvux 82 infördes successivt under tiden �982 - �985 med allmänna mål för vuxen-utbild-ningen, särskilda mål, målgrupper och prioriteringar för komvux. Målen gällde för komvux, statens skolor för vuxna (SSV) och grundvux. Läroplanen innehöll också kurs- och timplaner för de ämnen som förekom i komvux inklusive Svenska som främmande språk och Hemspråk. Komvux fick ett ämneskurssystem, där varje ämne indelades i etapper, � - 4, som byggde på varandra för att undvika återvändsgränder. Etapp � motsvarade grundskolans högstadium, utom i engelska, där även låg- och mellanstadiets kurs ingick. Etapp 2 - 4 motsvarade olika omfat-tande gymnasieskolkurser.

Gymnasieskolans linjesystem avskaffades i komvux. Varje kurs indelades i en grunddel, som skulle ge nödvändiga förkunskaper för fortsatta studier, och en fördjupningsdel, som kunde tillgodose individuella intressen och behov. Estetiska ämnen och idrott skulle inte förekomma i komvux enligt överenskommelsen med Folkbildningsutredningen. En särskild orienteringskurs infördes i komvux för korttidsutbildade, invandrare med flera för att ge studie- och yrkesvägledning och övning i studietekniska färdigheter. I Lvux 82 löstes också problemet med att nybörjarkurser i tyska och franska kunde förekomma både på grundskole- och gymnasienivå (B-språk och C-språk) genom att dessa inordnades i etappsystemet.

Ett målrelaterat betygsystem (Godkänd, Icke Godkänd) infördes för etapp �, och i kursplanerna angavs vad som krävdes för betyget Godkänd. För etappkurserna på gymnasienivån behölls den femgradiga betygskalan men utan angivna procent-satser. SÖ:s uppdelning av de yrkesinriktade kurserna i delmoment och moduler blev permanent, och SÖ får i uppdrag att utveckla särskilda yrkesinriktade kurser (s.y.kurser) i samarbete med arbetsmarknadens parter.

Särskilda avgångsbetyg infördes i komvux, ett avgångsbetyg 2 som motsvarade tvåårig utbildning i gymnasieskolan och ett avgångsbetyg � som motsvarade treårig utbildning. Båda skulle inom vissa timramar innehålla dels obligatoriska ämnen, dels ett antal karaktärsämnen med viss valmöjlighet, dels fritt valda ämnen. Ett samlat betygsdokument infördes för dem som inte ville skaffa sig ett avgångsbetyg.

Vuxenutbildningslagen, uppdragsutbildning, särvux och sfi På förslag av komvuxutredningen infördes också en särskild vuxenutbildningslag �984, som ålade kommunerna att anordna grundvux och verka för att vuxna deltar

9


i gymnasial utbildning. Riksdagsbesluten kodifierades i en särskild vuxenutbild-ningsförordning �985, som även behandlade SSV, statens skolor för vuxna, som skulle erbjuda ett komplement till komvux i form av distansutbildning.. Därmed hade komvux fått status av en egen skolform med en egen läroplan. Denna läro-plan med sin kursutformning och målstyrning skulle senare också komma att påverka den gemensamma läroplanen för gymnasieskolan och komvux, Lpf 94.

När förnyelsefonderna infördes �985, reglerades möjligheten till uppdragsutbild-ning inom komvux(�6).

Riksdagen beslöt �988 om vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda, Särvux(�7). Undervisningen i svenska för invandrare (sfi) reformerades �990 och en särskild läroplan infördes(�8).

Avreglering, decentralisering, målstyrning, kommunaliseringI slutet av �980-talet och början av �990-talet fattades flera viktiga beslut om styr-ningen av skolan och förhållandet mellan staten och kommunerna, beslut som kom att få genomgripande konsekvenser även för komvux, och som i princip gäller än idag. Skolan utvecklades från regelstyrning till målstyrning med färre regler och tydligare mål. Staten skulle ha det övergripande ansvaret för att garantera en likvärdig utbildning, men kommunerna ansvarade för att organisera och genom- föra verksamheten utifrån de av staten fastställda målen(�9). Den statliga regle-ringen av bland annat skolledar- och lärartjänster avskaffades, och kommunerna fick det odelade ansvaret för skolans personal. De centrala bestämmelserna som tidigare reglerat lärarnas skyldigheter avskaffades(20). Ett nytt statsbidragssystem infördes �99� först i form av ett sektorsbidrag till skolan, sedan �99� i form av ett generellt bidrag till kommunerna för skola, vård och omsorg. De öronmärkta stats-bidragen till komvux upphörde därmed.

Regeringens proposition Växa med kunskaper(2�) innebar stora förändringar både för gymnasieskolan och för komvux. Linjesystemet i gymnasieskolan ersattes av �6 treåriga nationella program och dessutom ett specialutformat och ett individu-ellt program. För komvux innebar beslutet, att den gymnasiala vuxenutbildningen skulle motsvara gymnasieskolans utbildning och ge motsvarande kompetens, att grundvux och etapp � sammanfördes till grundläggande vuxenutbildning, som skulle ge kompetens motsvarande årskurs 9 i grundskolan och att särskilt yrkesin-riktade kurser (s.y.kurser) och specialkurser sammanfördes till påbyggnadsutbild-ning inom komvux. Den särskilda vuxenutbildningslagen avskaffades. I den nya skollagen fick kommunerna ansvaret även för särvux och sfi – förutom att de blev skyldiga att anordna grundläggande vuxenutbildning för alla som behövde det.

Lvux 82 avskaffasMed anledning av riksdagsbeslutet om en ny gymnasieskola arbetade två kommit-téer, Läroplanskommittén och Betygsutredningen, med att utforma nya läroplaner och ett nytt betygsystem för gymnasieskolan och komvux. På basis av förslag från dessa kommittéer och en regeringsproposition(22) fattade riksdagen i december �99� beslut om Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), en gemensam lä-roplan för gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och SSV. Därmed avskaffades Lvux 82. De motiveringar som gavs för den gemensamma läroplanen var att endast målen skulle regleras. Innehåll och metoder kunde variera. Den gemensamma läroplanen skulle underlätta samläsning mellan gymnasieskolan och komvux och därigenom möjliggöra för fler ungdomar och vuxna att skaffa sig gymnasial utbildning, särskilt i mindre kommuner.

�0


Genom att vuxenutbildningslagen avskaffades och Lvux 82 upphävdes, upp-hörde också vuxenutbildningen som ett särskilt politikområde. När SÖ upplöstes �99� och ersattes av Skolverket, försvann också vuxenutbildningsavdelningen, som hade haft det sammanhängande ansvaret för vuxenutbildningen. Arbets-marknadsverket fick det övergripande ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen och det nybildade Folkbildningsrådet övertog ansvaret för folkbildningen, men inom Skolverket som skulle ha ansvar för komvux, fanns ingen särskild enhet för vuxenutbildning. Grundläggande vuxenutbildning och sfi kom att utveckla egna profiler, men den gymnasiala vuxenutbildningen kom huvudsakligen att bli en spegelbild av gymnasieskolan.

Vuxenutbildning som arbetsmarknadspolitiskt instrumentBörjan av �990-talet kännetecknades av ekonomisk stagnation och hög arbetslös-het. Samordningen av gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning kan därför ses som en besparingsåtgärd. Ambitionen att bygga ut gymnasieskolan till en treårig utbildning för i princip alla ungdomar kostade mycket pengar. Då måste man spara på vuxenutbildningen. Flera utredningar i början av 90-talet diskute-rade också hur man kunde effektivisera vuxenutbildningen. Utredningen om effektivare vuxenutbildning föreslog i sitt slutbetänkande Kunskapens Krona(2�) ökad konkurrens och upphandling och större användning av distansutbildning. Kommuner och landsting hade redan �99� fått möjlighet att uppdra åt andra att anordna komvux.

Kunskapslyftskommittén och KunskapslyftetAMU-Gruppen som ombildades till ett aktiebolag kunde inte klara det ökade be-hovet av arbetsmarknadsutbildning, utan även folkbildningen, kommunerna och privata företag anlitades. Kommunerna tilldelades från och med �99� och fram till Kunskapslyftet resurser för omkring �� 000 heltidsplatser för utbildning av arbets-lösa. Folkhögskolorna fick �0 000 platser. Detta sågs som en långsiktig strategi för nationell kompetensuppbyggnad. Den parlamentariska utredningen Kunskaps-lyftskommittén tillsattes hösten �995 och skulle i ett första steg ”föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi för ett livslångt lärande”. Kunskapslyftskommittén kom sedan att arbeta parallellt med Kunskapslyftet och producerade ett stort antal betänkanden och initierade flera utvärderingar av Kunskapslyftet.

Kunskapslyftet initierades genom sysselsättningspropositionen(24) och hade som primärt syfte att halvera den öppna arbetslösheten från åtta till fyra procent . Kom-munerna tilldelades resurser motsvarande cirka �00 000 heltidsplatser per år under fem år för i första hand gymnasial utbildning av arbetslösa. Folkhögskolorna fick �0 000 platser. Förutom detta sysselsättningspolitiska mål hade Kunskapslyftet också ett tillväxtpolitiskt mål. Satsningen var en investering i humankapital för att skapa ekonomisk tillväxt. Dessutom skulle satsningen bidra till förnyelse och utveckling av vuxenutbildningen. Det var i hög grad fråga om resursstyrning från statens sida, till en början av en delegation inom Utbildningsdeparte-mentet och sedan från Skolverket. Kommunerna tilldelades resurser efter ansökan i förhållan-de till utbildningsnivå och arbetslöshet i kommunen. De måste i ansökan garante-ra att upprätthålla sin basorganisation finansierad inom skatteutjämningsbidraget och redovisa en plan för hur de tänkte förnya och utveckla sin vuxenutbildning. Det var också klart uttalat att kommunerna skulle använda även andra utförare än sin egen komvuxorganisation, framför allt för yrkesinriktad utbildning, för att öka mångfalden. Därigenom kunde individuella utbildningsbehov tillgodoses.

��


Erfarenheter och resultat av KunskapslyftetKunskapslyftet, som avslutades 2002, var en mycket omfattande satsning även i internationell jämförelse. Närmare 800 000 människor beräknas ha fått en gymna-sial utbildning till en kostnad av cirka �9 miljarder kronor, exklusive studiestöd. Genom Kunskapslyftet kom vuxenutbildningen åter i fokus både på central och lokal nivå. Samtliga kommuner medverkade och valde olika strategier för organi-sation och genomförande. Många kommuner byggde upp en särskild beställaror-ganisation för upphandling av utbildning, vilket skapade ökad konkurrens både på gott och på ont. Andra utnyttjade sin egen komvuxorganisation. Flertalet gjorde både och.

Vilka effekter gav kunskapslyftet – förutom att det bidrog till att minska arbets-lösheten och att ge många vuxna möjligheter att skaffa sig behörighet för högre studier? Kunskapslyftskommittén följde satsningen och redovisade successivt en del resultat. Dessa presenterades i slutbetänkandet Kunskapsbygget 2000 – det livslånga lärandet(25). När Kunskapslyftet avslutats besvarade varje kommun en omfattande enkät. Svaren finns i förvar hos Myndigheten för skolutveckling men har endast i begränsad utsträckning sammanställts och bearbetats. Någon samlad utvärdering finns således inte. Utan tillgång till en övergripande värdering av Kunskapslyftet kan man ändå påstå att vuxenutbildningen kom i fokus som ett arbetsmarknadspolitiskt och tillväxtpolitiskt instrument. Kommunerna uppmunt-rades till omfattande satsningar på vuxenutbildning, antalet utbildningsanordnare ökade, vilket bidrog till variation och mångfald. Åtskilliga kommuner byggde upp en ny infrastruktur för studie- och yrkesvägledning. De flesta kommuner utveck-lade och förbättrade samverkan mellan olika myndigheter och mellan myndighe-ter och utbildningsanordnare.

Detta ledde i vissa fall till en ny utbildningsorganisation med större variation i innehåll och arbetsformer än tidigare. Sysselsättningspropositionens inriktning för Kunskapslyftet var att halvera arbetslösheten till år 2000 men uppmanade också kommunerna som huvudmän att utveckla nya former för vuxenutbildning-en, bättre anpassade för strategin om livslångt lärande. Syftet tydliggjordes och utvecklades av kunskapslyftskommittén och i kommande vuxenutbildningspro-position, Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen(26).

Kunskapslyftet – ett sätt att organisera förnyelseI sin doktorsavhandling Vuxenutbildning i omvandling, Kunskapslyftet som ett sätt att organisera förnyelse(27) har Karin Lumsden Wass analyserat hur denna förändring initierades och åstadkoms i det kommunala vuxenutbildningssystemet. Kunskapslyftet skapade ett omvandlingstryck i kommunerna. Vuxenutbildning blev i många kommuner en fråga direkt under kommunstyrelsen. Privata utbild-ningsanordnare bjöds in och samordning mellan en rad aktörer i den kommunala infrastrukturen påbjöds. Från att ha varit en utbildningsinstitution för vuxna i kommunen förvandlas komvux till en aktör bland många på en ny utbildnings-marknad. Karin Lumsden Wass visar hur omvandlingen villkorades och styrdes genom olika styrningstekniker. I mångt och mycket fördes argumentationen genom att kontrastera det gamla mot det nya. Komvux beskrevs som statisk och icke-flexibel, medan det nya framställdes som flexibelt och anpassningsbart.

Den modell för kommunal vuxenutbildning, som varit rådande sedan slutet av �960-talet ifrågasattes inte bara i utbildningspolitiska termer utan också genom uppbyggnad av nya organisatoriska enheter såsom väglednings-, validerings- och lärcentra men kanske främst genom entreprenadsättning av komvux och sfi till

�2


nybildade utbildningsanordnare. Även den gängse terminologin förändrades. Ut-bildning ersattes med lärande och undervisning med stöd för vuxnas lärande. Det som betecknades som den nödvändiga förnyelsen av vuxenutbildningen placera-des in i ett nationalekonomiskt sammanhang. Referenser till pedagogisk forskning och vetenskaplig litteratur gavs inte som vid tillkomsten av Lpf 94, läroplanen som fortfarande omfattar även den kommunala vuxenutbildningen.

Några andra förändringar efter sekelskiftetParallellt med kunskapslyftet pågick en försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning (KY), som 2002 blev permanent med cirka �2 500 årsstudieplatser. En ny myndighet inrättades för denna utbildning i Hässleholm. Riksdagen har se-dan 2002 successivt utökat den kvalificerade yrkesutbildningen till att 2006 omfatta cirka �6 600 årsstudieplatser.

En diskussion fördes om samordning av eftergymnasiala yrkesutbildningar – KY, påbyggnads utbildningar (PU) i komvux och kompletterande utbildningar – men denna ledde inte till något resultat. I stället infördes en yrkeshögskoleexamen inom högskolan. Våren 2004 beställde riksdagen en samordning av alla eftergym-nasiala yrkesutbildningar, ett uppdrag som regeringen uttryckligen skulle effektu-era. I budgetpropositionen för 2006 aviserades således en översyn av de eftergym-nasiala yrkesutbildningarna med ambitionen att hålla samman hela systemet för att undvika överlappande utbildningar.

Naturvetenskapligt basår och collegeår inrättades för samarbete mellan högskolan och kommunerna främst för att bredda rekryteringen till högskolan.

Ett nationellt centrum för livslångt lärande, Encell, inrättades vid Högskolan i Jönköping. Här bedrivs vuxenpedagogisk forskning, utveckling och fortbildning av lärare. Encell ska samla erfarenheter och bygga på kompetens som utvecklats bland annat vid universiteten i Linköping och Göteborg och Lärarhögskolan i Stockholm.

ESF-Rådet är en ny myndighet som inrättades för att fördela medel från Europe-iska Socialfonden för kompetensutveckling i arbetslivet och utbildning av arbets-lösa, särskilt i glesbygd. Regionala kompetensråd inrättades i flertalet län.

Distansutbildningsmyndigheten (DISTUM) delades upp i två delar, Nätuniver-sitetet respektive distansutbildning inom folkbildningen. Den senare fördes till Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL), som blev den nya sammanslagna myndigheten för Statens skolor för vuxna.

Studiestöd, infrastruktur och riktade statsbidragEtt nytt studiestödsystem infördes 200� med gynnsammare bidragsregler för vuxna för studier på grundläggande och gymnasial nivå. Flera förslag har pre-senterats om utbildningskonton, individuellt kompetenssparande, utan att något av dessa kunnat realiseras. Studiestödet för vuxna har ytterligare förbättrats 2005 med större tillgänglighet och varaktighet för äldre studerande och bättre villkor för studerande med barn.

Begreppet validering introducerades i svensk vuxenutbildning. Validering definie-rades som en utforskande process med strukturerad bedömning, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens, som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

��


Regeringen inrättade 2004 Valideringsdelegationen med uppgift att till och med 2007 verka för att främja kvalitet, legitimitet och likvärdighet i validering.

Regeringen beslutade i anslutning till Kunskapslyftets avslutning om ett statsbi-drag på �50 miljoner som stöd för landets kommuner att bygga ut infrastrukturer för vuxnas lärande. Ett bestående inslag i denna infrastruktur är de så kallade lärcentra. Genom att koncentrera utbildningsresurser till en plats i kommunen kan attraktiva utbildningsmiljöer erbjudas till alla anordnare, som oberoende av hu-vudman kan nyttja lokaler, materiel, datorstöd med mera i sin verksamhet. Lärcen-tra har i mindre kommuner kommit att bli centra för lokalt distribuerad högskole-utbildning. Det har gett invånarna nya möjligheter till högre utbildning.

Vid Kunskapslyftets slut behölls det riktade statsbidraget, dock bara för att täcka en mindre del av årsstudieplatserna. Utgångspunkten var att det riktade bidra-get 2006 skulle omvandlas till ett generellt bidrag till kommunerna. Regeringen tvingades emellertid att ompröva denna strategi trots protester från kommunernas intresseorganisation, Sveriges kommuner och landsting. Den främsta anledningen torde ha varit den kraftiga minskningen av vuxenutbild-ningen efter Kunskaps-lyftets slut. Mellan verksamhetsåren 2000/0� och 200�/04 minskade antalet elever i komvux från ��7 000 till 226 000, alltså med nästan �0 procent på tre år. Reger-ingen föreslog därför riksdagen år 2005 att förlänga det riktade statsbidraget till att omfatta tiden till och med budgetåret 2008. Staten avsätta 2006 cirka �,8 miljarder kronor, vilket motsvarar omkring 46 000 årsstudieplatser. Statsbidraget kan även utnyttjas för påbyggnadsutbildningar och särvux.

Regeringen vidtog också andra åtgärder för att säkra vuxenutbildningens överlev-nad i tidvis hårt ekonomiskt pressade kommuner. Lagstiftningen om vuxenutbild-ningen skulle vidgas och brytas ut ur skollagen. Den nya vuxenutbildningslagen skulle bli proposition till vårriksdagen 2006. Den sköts upp till efter riksdagsvalet 2006. Den tillträdande borgerliga regeringen har dock förklarat att den inte avser att gå vidare med förslaget till riksdagen.

En ny myndighet för vuxnas lärande utreds. Vuxnas lärande hanteras i dag av flera myndigheter. Förslaget ska vara klart � februari 2006 och avsikten är att myndigheten ska kunna inrättas � juli 2007. En ny myndighetsstruktur förväntas innebära samordningsvinster och bidra till ett helhetsperspektiv på området vux-nas lärande. I första hand ska utredaren överväga att föra samman myndigheten Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) och Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning (KY) till de nya myndigheterna, men även vuxenutbildnings-uppgifterna inom Skolverket och Myndigheten för skolutveckling kan komma att beröras. Utredarens förslag, som presenterades i november 2007, presenteras i nästa kapitel.

Kommunernas vuxenutbildning är således nu, liksom tidigare under sin korta historia, i politiskt fokus. Arbetsvillkoren för studerande och personal är därmed garanterat föränderliga. Detta behandlas utförligare i nästa kapitel.

Vuxenutbildningens utveckling, noterOECD �992:5, Review of Educirkation Policy in Sweden

SOU �948:27

Ett statligt läroverk för vuxna inrättades �962 även i Härnösand

SOU �952:29

En artikel i den socialdemokratiska idétidskriften Tiden med rubriken ”En försummad begåvningsreserv” (Tiden �956:5)

SOU �965:60

SOU �966:�

Den svenska regeringen inspirerades av den dåvarande Labourregeringen i England som inrättat Open University

Ulf Larsson, Olof Palme och utbildningspolitiken (200�)

Landsorganisationen i Sverige (LO) utarbetade flera så kallade LO-VUX-rap-porter, och en statlig utredning, Kommittén för försöksverksamhet med vuxen-utbildning (FÖVUX) presenterade sitt slutbetänkande �974 Vidgad vuxenutbild-ning (SOU �974:54)

SFS �974:98�

SFS �97�:�49

Läroplansanpassning och läromedelsutveckling för vuxenutbildningen (LIV-projektet)

Ett projekt inom byrå V2 vid SÖ, Linje- och ämneskurssystem för komvux (Läkvux), utarbetade förslag till studiegångar för komvux i flertalet av gymna-sieskolans ämnen, de så kallade blå häftena.

Sådana utredningar var bland annat Kompetensutredningen och den därpå föl-jande Kompetenskommittén, Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) samt utredningen Skolan, staten och kommunerna (SSK)

Proposition �984/85:�95

Proposition �987/88:��

Proposition �989/90:�02

Proposition om skolans utveckling och styrning (proposition �988/89:4) och den så kallade Ansvarspropositionen (proposition�990/9�:�8)

Kommunaliseringspropositionen (proposition �989/90:4�)

Proposition �990/9�:85

Proposition �992/9�:250

SOU �99�:2�

Proposition �995/96:222

SOU 2000:28.

Proposition 2000/0�:72

Akademisk avhandling. Institutionen för pedagogik och didaktik. Göteborgs universitet, 2004.

�.

2.

�.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

�0.

��.

�2.

��.

�4.

�5.

�6.

�7.

�8.

�9.

20.

2�.

22.

2�.

24.

25.

26.

27.

�4

Vuxenutbildningens utveckling, noter

Kapitel 2

Vuxenutbildningens förutsättningarDet är viktigt för all personal inom komvux – men även för kommunala politiker, tjänstemän och de studerande – att känna till vilka bestämmelser och villkor som gäller för komvux. Ibland räcker det inte med att bara läsa förordningar och läro-planer, utan man måste även gå tillbaka till förarbeten såsom utredningsförslag och propositioner. I det aktuella läge då detta skrivs (november 2007) är det också nödvändigt att uppmana läsaren att följa utvecklingen och notera de förändringar i fråga om förutsättningarna som kan komma att ske.

Förutsättningarna för komvux är huvudsakligen av tre slag:

statliga styrmedel i form av skollag, förordningar av olika slag, läroplaner, kursplaner, statliga bidrag och lärarutbildning,kommunala styrmedel i form av skolplan, budget, organisation och fortbild-ning,möjligheter för vuxna att studera i form av utbildning i tjänsten, rätt till ledig-het för studier och ekonomiska bidrag av olika slag såsom utbildningsbidrag, studiemedel etc.

Förutsättningarna påverkas dessutom av hur arbetsmarknaden ser ut och vilka behörighets- och urvalsregler som gäller till högre utbildning.

Förutsättningarna för vuxenutbildningen ändrades i hög grad genom att Sverige efter valet 2006 fick en borgerlig alliansregering. Redan i budgetpropositionen för 2007(�) föreslog regeringen följande förändringar:

Det riktade statsbidraget på �,8 miljarder kronor minskas med 600 miljoner.Resterande del – �,2 miljarder – förs in i det generella statsbidraget till kommu-nerna.Det så kallade rekryteringsbidraget avskaffas.Regeringen avser inte att införa en särskild vuxenutbildningslag och inrätta en särskild myndighet för vuxenutbildningen.

Riksdagen beslutade i december 2006 i enlighet med regeringens förslag. Dessa förändringar redovisas utförligt i senare avsnitt.

I detta kapitel redovisas de statliga och kommunala villkor som reglerar vuxenut-bildningen. Dock bör redan här några varningar utfärdas:

De bestämmelser som här redovisas kan komma att förändras inom en snar framtid. Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att utforma en ny skollag, som ska reglera även vuxenutbildningen.Den gymnasiala vuxenutbildningen kommer att förändras med anledning av den nya gymnasieutredningen, som väntas presentera sina förslag under 2008.Regeringen har dessutom tillsatt ett antal utredningar, som kommer att leda till förändringar av vuxenutbildningen. Det gäller till exempel utredningarna om en fristående vuxenutbildning, om införande av Yrkeshögskolan, om ett nytt betygssystem och en ny lärarutbildning, lärarbehörighet och auktorisation. (Mer om detta i ett senare avsnitt)Kommunerna har i fråga om komvux alltid haft en stor frihet att själva be-stämma villkoren för verksamheten. De kommunala förutsättningarna varierar alltså i hög grad från kommun till kommun. Dessutom har arbetet med regio-nal samverkan kommit olika långt i olika delar av landet.

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

�5

Vuxenutbildningens förutsättningar

Skollagen (SFS 1985:1100)Skollagen är ganska gammal nu och har ändrats åtskilliga gånger. Det är därför som en särskild kommitté (Skollagskommittén) presenterat ett förslag till ny skol-lag(2). I början av hösten 2005 föreslogs i en departementsskrivelse(�) en särskild vuxenutbildningslag. Den nya regeringen deklarerade tydligt i budgetpropositio-nen för 2007 att den inte tänker införa en särskild vuxenutbildningslag, utan skola och vuxenutbildning ska behandlas i en gemensam skollag. I detta avsnitt redovi-sas kortfattat de viktigaste principerna i fråga om vuxenutbildningen i nu gällande skollag. I nästa avsnitt antyds de förändringar som kan komma att genomföras i en ny skollag under 2008 eller 2009.

I de allmänna föreskrifterna (� kap.) framhålls att det offentliga skolväsendet för vuxna, för vilket kommunerna är huvudmän består av kommunal vuxenutbild-ning (komvux), vuxenundervisning för utvecklingsstörda (särvux) och svenskun-dervisning för invandrare (sfi). För komvux kan även landstingen vara huvudmän. Vidare framhålls att de som fått minst utbildning ska prioriteras. De ska få möj-lighet att stärka sin ställning i arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. Utbildningen ska vara likvärdig varhelst den anordnas i landet.

Verksamheten inom det offentliga skolväsendet för vuxna ska utformas i överens-stämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom vuxenutbildningen ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Särskilt ska den som verkar inom skolväsendet:

främja jämställdhet mellan könen samtaktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.

De olika delarna av det offentliga skolväsendet för vuxna behandlas sedan i var sitt kapitel. I �� kap. behandlas komvux, som består av grundläggande vuxen-utbildning, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Varje kom-muninnevånare som fyllt 20 år har rätt till grundläggande vuxenutbildning, om han/hon saknar sådana kunskaper och färdigheter som grundskolan ger. Det finns alltså en skyldighet för hemkommunen att erbjuda sådan utbildning eller att betala för den i annan kommun.

Gymnasial vuxenutbildning syftar till att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasieskolan skall ge. Kommu-nerna ska enligt skollagen erbjuda gymnasial vuxenutbildning. ”De skall härvid sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov”. Det finns dock ingen obetingad rätt för vuxna att få gymnasial utbildning. I flera delar av landet har angränsande kommuner tecknat samarbetsavtal om gymnasial ut-bildning. Kommuner och landsting är skyldiga att ta emot en behörig sökande från en annan kommun, om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning, eller om det är fråga om påbyggnadsutbildning som finansie-ras med statliga medel enligt beslut av Skolverket.

Påbyggnadsutbildning förekommer av två slag, dels med statlig finansiering, dels med kommunal finansiering. Den typ av påbyggnadsutbildning med riksrekryte-ring och rätt till interkommunal ersättning som tidigare fanns är numera bortta-gen, Skolverket har fastställt kursplaner för ett antal påbyggnadsutbildningar. Det är troligt att påbyggnadsutbildningarna kommer att ingå i Yrkeshögskolan, som för närvarande utreds (Se avsnittet om Yrkeshögskolan).

•

•

�6


I skollagen anges att kommun och landsting får uppdra åt annan anordnare att genomföra utbildningen (uppdragsutbildning). Kommunerna har dock även i fråga om uppdragsutbildning ansvaret för myndighetsutövningen, till exempel intagning och urval och utfärdande av betyg och intyg.

Särvux regleras i �2 kap. Särvux motsvarar den obligatoriska särskolan och gym-nasiesärskolan. Vuxna utvecklingsstörda har numera rätt till särvux som motsva-rar den obligatoriska särskolan. Varje kommuninnevånare som är utvecklingsstörd har rätt att delta i grundläggande särvux från och med 20 år. Detta gäller dock inte intagna på kriminalvårdsanstalt. Om en elev i grundläggande särvux har bristfäl-liga kunskaper i svenska språket, får undervisningen ges på elevens eget språk. Kommunerna ska i övrigt sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot behov och efterfrågan.

Sfi regleras i �� kap. I fråga om sfi råder en skyldighet för kommunen att erbjuda undervisning inom tre månader till invandrare som är bosatta i kommunen och fyllt �6 år, om de saknar grundläggande kunskaper i svenska språket. Invandrare som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter ska kunna få sådana färdig-heter inom ramen för sfi – alfabetisering, som om möjligt ska kunna ske på in-vandrarens modersmål. Sfi är från och med � januari 2007 en ren språkutbildning. Samhällsinformation till invandrare ska ges i annan ordning. Sfi ska i genomsnitt under en fyraveckorsperiod omfatta minst �5 timmar undervisningstid i veckan.

Kommunen ska verka för att eleven ges möjligheter att öva det svenska språket i arbetslivet och att sfi kan kombineras med andra aktiviteter såsom arbetslivsorien-tering, praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete.

Kommunen får uppdra åt andra anordnare att genomföra utbildningen. Om en kommun uppdrar åt någon annan att anordna sfi, får kommunen till denna över-lämna endast den myndighetsutövning som hör till lärares uppgifter. Sfi anordnas som kurser enligt fastställda kursplaner. Nya kursplaner gäller från och med � januari 2007.

I skollagen regleras också behörighetskrav för skolledare och lärare (2 kap.). ”Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenheter har förvärvat pedagogisk insikt.” (2 §). Kommuner och landsting är skyldiga att för undervis-ningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva, (� §). Behörig att anstäl-las som lärare utan tidsbegränsning är den som har svensk lärarexamen med hu-vudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser eller motsvarande äldre utbildning eller den som har en utländsk utbildning och fått ett behörighets-bevis av Högskoleverket.

Dessa bestämmelser gäller dock inte undervisning som läggs ut på entreprenad. Undantag får också göras om ”personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna”.

En ny skollagArbetet med en ny skollag pågår för närvarande (oktober 2007) inom Utbildnings- departementet. Avsikten är att en proposition ska kunna föreläggas riksdagen under 2008 och ett beslut tas under riksdagsåret 2008/09. I den nya skollagen kom-mer dels frågor som är gemensamma för olika skolformer att regleras, till exempel lärarbehörighet och betygsättning, dels för vuxenutbildningen specifika frågor. Det gäller till exempel behörighet, intagning och urval samt vuxnas rätt till grund-

�7


läggande vuxenutbildning, särvux på grundläggande nivå och sfi. Flera frågor som nu utreds, till exempel vuxnas rätt till gymnasial utbildning och fristående vuxenutbildning kommer också att regleras i den nya skollagen, om de hinner bli färdiga.

Systemskifte i kommunernas vuxenutbildningSom tidigare redovisats pågick parallellt med Kunskapslyftet en utredning. Kun-skapslyfts-kommittén, som producerade ett stort antal rapporter och betänkanden. Detta arbete resulterade i en proposition ”Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen”(4) Propositionen, som i sin helhet bifölls av riksdagen i maj 200�, bygger dels på Kunskapslyftskommitténs olika betänkanden(5), dels på erfa-renheter från och utvärderingar av Kunskapslyftet. En allmän bakgrund är den diskussion som förts både i Sverige och inom EU om livslångt och livsvitt lärande. I propositionen flyttas fokus från utbildning och undervisning till lärande. Det talas om lärande i flexibla former med stöd av en mångfald olika anordnare.

I propositionen läggs mål och strategi för utveckling av vuxnas lärande fast. Målen formuleras på följande sätt: ”Alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling, demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en rättvis fördelning.”

StrategiPedagogik och arbetsformer utvecklas för att motsvara individens föränderliga och ökande behov av lärande i ett kunskapsbaserat samhälle.Individens lärande och kunskapssökande stöds genom rådgivning och vägled-ning baserad på erkännande av faktiska, redan förvärvade kunskaper.Ändamålsenliga lärmiljöer samt undervisning, handledning och nätbaserad utbildning tillhandahålls i en omfattning som så långt som möjligt svarar mot alla vuxnas varierande behov av och förutsättningar för lärande.Ekonomiskt stöd erbjuds vuxna för att stimulera till deltagande i utbildning och kompetensutveckling.Samhället, arbetsgivarna och de enskilda ansvarar gemensamt för att olika in-dividers och olika gruppers behov av såväl allmän som specialinriktad utbild-ning tillgodoses.Allt formellt och icke formellt lärande, som åtnjuter samhällets stöd, genom- syras av ett demokratiskt förhållningssätt och respekt för allas lika värde.En grundläggande samsyn över politikområden och samverkan mellan myn-digheter, arbetsmarknadens parter och folkrörelser eftersträvas för att förverk-liga individernas lärande och kompetensutveckling.

Förutom mål och strategi tas bland annat följande beslut på basis av propositionen:

Skollagen ändras i fråga om gymnasial vuxenutbildning och sfi. I stället för att ge vuxna kunskaper och färdigheter motsvarande de som ungdomar kan få ge-nom gymnasieskolan ska gymnasial vuxenutbildning ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasieskolan skall ge. Sfi ska inte anordnas som en kurs utan som kurser.Statens skolor för vuxna (SSV) får en vidgad roll att stödja kommunernas användning av distansmetoder och slås samman till en myndighet, som senare antar namnet Nationellt Centrum för Flexibelt Lärande (CFL).Särvux byggs ut och bör också kunna erbjuda estetisk verksamhet.

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

�8


Ett nytt studiestöd – rekryteringsbidrag – införs under högst 50 veckor för vuxna som är 25 år, är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet eller är funktions-hindrade.Ett öronmärkt statsbidrag till kommunerna och folkbildningen införs under tre år (200�-2005) för vuxenutbildningSkolverket får en rad uppdrag att stödja utveckling och forskning i fråga om flexibelt lärande.

Som tidigare redovisats har rekryteringsbidraget och det riktade statsbidraget avskaffats från och med � januari 2007.

Rätt till gymnasial utbildningRegeringen har redan i budgetpropositionen för 2007 aviserat att man avser att införa en rättighet för vuxna att få även gymnasial utbildning. För närvarande gäl-ler den rätten bara grundläggande vuxenutbildning och särvux på grundläggande nivå. Den nya gymnasieskola som för närvarande utreds kommer inte automatiskt att ge alla elever grundläggande behörighet för högskolestudier. Därför är det nödvändigt att införa en sådan rättighet i vuxenutbildningen för att inte yrkesin-riktade program och lärlingsutbildningar ska bli återvändsgränder.

I vårpropositionen 2007(6) framhåller också regeringen att man avser att utreda frågan hur en rätt för alla vuxna att få gymnasial utbildning ska utformas och finansieras. En minimininivå bör vara att alla vuxna ska ha rätt att skaffa sig grundläggande behörighet för högskolestudier. Kanske ska denna rättighet utsträckas också till särskild behörighet. En fråga som fortfarande diskuteras är i vilken utsträckning även yrkesinriktad utbildning ska kunna ingå i vuxnas rätt till gymnasial utbildning. Detta kommer nog att hänvisas till den utredning som regeringen avser att tillsätta under 2007.

Förordning om kommunal vuxenutbildning (7)

I den nya förordningen betonas individens lärande och behov betydligt starkare än i tidigare förordningar. Kommunens stöd till vuxnas lärande ska utformas utifrån den enskildes behov och förutsättningar. Detta stöd kan ha formen av un-dervisning, handledning och vägledning samt bedömning av måluppfyllelse och kunskaper. Den enskildes utbildningsmål ska finnas dokumenterat i en individuell studieplan, som utarbetas i samverkan med den enskilde, och lärandet kan sedan ske utifrån nationella, lokala eller individuella kurser.

Nytt är också att grundläggande vuxenutbildning anordnas i form av kurser inom olika kunskapsområden, det vill säga de vanliga ämnena med tillägg av ämnet hem- och konsumentkunskap. Även på grundläggande nivå finns kärnämnen, nämligen svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och sam-hällskunskap. Den studerande kan få ett slutbetyg när han/hon har godkänt betyg i samtliga kärnämnen men får också ta in betyg från andra ämnen.

Gymnasial vuxenutbildning får förekomma i samtliga ämnen som finns i gym-nasieskolan utom specialidrott. Kärnämnen i gymnasial vuxenutbildning är desamma som i gymnasieskolan med undantag av idrott och hälsa och estetisk verksamhet. Dessutom får gymnasial vuxenutbildning förekomma som lokala eller individuella kurser med syftet att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar gymnasieskolans utbildning. Kurser både på grundläggande nivå och gymnasial nivå kan delas upp i lokalt fastställda delkurser. Dessutom får

•

•

•

�9


på båda nivåerna förekomma orienteringskurser, som inte betygsätts men doku-menteras med intyg.

Bestämmelserna om riksrekryterande påbyggnadsutbildningar och interkommu-nal ersättning för dessa upphörde � september 2004.

Slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning utfärdas, när den studerande har betyg i samtliga kärnämnen (600 poäng) och betyg från andra kurser, delkurser eller projektarbete som tillsammans uppgår till � 750 gymnasiepoäng. Den studerande som inte uppfyller kraven för slutbetyg kan få ett samlat betygsdokument, som anger de kurser som vederbörande deltagit i och betygen i dessa kurser.

Den som genomgått en individuell kurs eller den som inte vill få sina kunskaper och färdigheter betygsatta, kan få ett intyg som utfärdas av rektor.

I förordningen regleras också behörighet, urval, betygsättning, disciplinära åtgär-der, överklagande med mera.

Förordningen om komvux kommer säkerligen att ändras och anpassas till den nya skollagen. Dessutom kommer resultaten från de pågående utredningarna att föranleda förändringar i förordningen.

Förordningar om särvux och sfi Särvux regleras av en särskild förordning ”Förordning om vuxenutbildning för utvecklingsstörda”(8). Utbildningen motsvarar grundsärskolan, träningsskolan och gymnasiesärskolan. Förordningen är uppbyggd på samma sätt som övriga förord-ningar med kapitel om allmänna bestämmelser, utbildningen, elever, betyg och överklagande. Som bilaga finns timplaner för den del som motsvarar träningssko-lan och grundsärskolan. För den del som motsvarar gymnasiesärskolan hänvisas till timplaner för de nationella programmen som bilaga 2 till förordningen om gymnasiesärskolan.

För särvux gäller en särskild läroplan och särskilda programmål för grundläg-gande särvux. För gymnasial särvux gäller programmålen för gymnasiesärskolans nationella program. För varje kurs ska det finnas en kursplan som fastställs av Skolverket. Kursplaner för lokala kurser fastställs av styrelsen för utbildningen. Kurser inom grundläggande särvux får delas upp på delkurser på minst 45 tim-mar.

Sfi regleras av ”Förordning om svenskundervisning för invandrare”(9). För sfi gäl-ler Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), som anger grundläggande värden, och en särskild kursplan (se nedan). Sfi får kombineras med utbildning inom andra skolformer. Undervisningen bör bedrivas kontinuerligt under hela året med uppehåll endast för semester, och riktvärdet för undervisningens omfattning är 525 timmar, och minsta antal timmar undervisningstid i veckan är �5 i genom-snitt under en fyraveckorsperiod enligt Skollagen. Vid bedömningen används betygen Godkänt (G) och Väl Godkänt (VG).

UppdragsutbildningFör uppdragsutbildning finns en särskild lag(�0) och en särskild förordning(��). Kommuner och landstingskommuner får bedriva uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den reguljära utbildningen. Uppdragsutbildningen betalas av uppdragsgivaren som också utser deltagare, som på vissa villkor kan

20


få betyg motsvarande komvux. Enskild person får skaffa sig utbildning genom att själv betala för uppdragsutbildning.

Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94)Läroplanen är från och med �994 gemensam för gymnasieskolan, gymnasiesär-skolan, komvux, CFL, särvux och i tillämpliga delar sfi. Dock finns i läroplanen ett avsnitt med särskilda uppgifter och mål för vuxenutbildningen. Läroplanen består av följande delar:

Skolans värdegrund och uppgifter ochMål och riktlinjer som omfattar kunskaper, normer och värden, elevernas ansvar och inflytande, utbildningsval – arbete och samhällsliv, bedömning och betyg samt rektors ansvar.

Programmål, kursplaner, timplanerFör grundläggande vuxenutbildning och för särvux som motsvarar grundsärsko-lan finns särskilda programmål. För gymnasial vuxenutbildning gällde tidigare programmålen för de nationella programmen i gymnasieskolan i tillämpliga delar. Programmålen för gymnasie-skolans nationella program har emellertid upphävts från och med � mars 2007(�2). För grundläggande vuxenutbildning finns timplaner som bilaga till komvux-förordningen. Timplanerna och poängberäkningen för gymnasieskolan finns som bilagor till skollagen. Dessa gäller också för gymnasial vuxenutbildning. För komvux utgör timplanerna riktvärden som både får över-skridas och underskridas.

Till skillnad från ungdomsskolan organiseras undervisningen i komvux som fri-stående kurser, där utbildning på grundläggande nivå kan kombineras med kurser från olika program i gymnasieskolan. För grundläggande vuxenutbildning finns särskilda kursplaner. För gymnasial vuxenutbildning är kursplanerna desamma som i gymnasieskolan. För komvux finns dessutom kurser i påbyggnadsutbild-ning, lokala kurser, orienteringskurser och individuella kurser.

Riksdagens beslut om förändringar i gymnasieskolan med anledning av regering-ens proposition ”Kunskap och kvalitet – elva steg för utveckling av gymnasiesko-lan”(��), som skulle implementeras från och med hösten 2007 (GY-07), upphävdes av den nya regeringen. I stället tillsattes en ny gymnasieutredning. (Se nedan)

Nya läroplaner och kursplaner även för vuxenutbildningen kan skönjas i förläng-ningen av det utredningsarbete som genomförts den senaste tiden och delvis fortfarande pågår. Även om detta arbete inte primärt gäller vuxenutbildningen kommer det att få konsekvenser även för vuxenutbildningen. Den nya regeringen har tydligt deklarerat, att vuxenutbildningen ska vara ett komplement till ung-domsskolan, och i princip ska samma kunskapsmål styra vuxenutbildningen som ungdomsskolan, även om organisation och arbetssätt ska vara annorlunda. Kunskap, bildning, behörighet och kompetens ska vara primära mål även för vuxenutbildningen. Därmed vill regeringen tona ner den arbetsmarknadspolitiska uppgiften.

Det är framför allt två dokument som kan ge en antydan om hur de framtida läro-planerna och kursplanerna för vuxenutbildningen kommer att utformas. Det ena är betänkandet från Utredningen om mål och uppföljning i grundskolan, ”Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan – Förslag till nytt mål- och uppföljningssys-tem”(�4). Om dessa förslag genomförs – och mycket tyder på det – kommer det att

�.2.

2�


få konsekvenser även för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det andra är direktiven till den nya gymnasieutredningen(�5).

Den nya gymnasieutredning som tillsattes i februari 2007 ska redovisa sina förslag senast �� mars 2008 (Dir. 2007:8). Uppdraget omfattar både gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. Syftet är att förslagen från utredningen ska leda fram till en ny läroplan för gymnasieskolan och komvux 2009 – GY-09. (Båda dessa utredningar redovisas utförligare i ett senare avsnitt).

Kursplaner i sfiFör sfi infördes en ny förordning om kursplan(�6), som skulle tillämpas på un-dervisning som påbörjades efter � januari 200�. Den stora skillnaden var att den tidigare enhetliga kursplanen för sfi ersattes av tre olika studievägar, Sfi �, Sfi 2 och Sfi �, som riktar sig till elever med olika bakgrund, förutsättningar och studie-mål. Varje studieväg består av två olika kurser, som tydliggör progressionen inom utbildningen. I studieväg Sfi � ingår kurserna A och B, i Sfi 2 kurserna B och C och i Sfi � kurserna C och D. Beroende på studieväg kan alltså kurserna B och C vara antingen nybörjarkurs eller fortsättningskurs, med hänsyn till deltagarnas förut-sättningar och mål. Progressionen blir därmed olika snabb.

Vissa förändringar har genomförts i sfi från och med � januari 2007 på basis av regeringens proposition ”Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m.”(�7) och riksdagens beslut under våren 2006. Dessa är i huvudsak följande:

Sfi ska vara en ren språkutbildning och syfta till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket. Introduktionen och samhällsin-formationen får ske i annan ordning.Vuxna invandrare som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter ska få möjlighet att förvärva dessa färdigheter inom sfi om möjligt på elevens moders-mål. Tidigare skulle detta ske i grundläggande vuxenutbildning. Kommunen ska erbjuda i genomsnitt �5 undervisningstimmar per vecka sfi under en fyraveckorsperiod. (Skollagen har ändrats med anledning av detta beslut).

Med anledning av dessa beslut har en ny förordning om kursplan för sfi utfärdats �6 november 2006(�8). Den ska tillämpas på undervisning som påbörjas efter � janu-ari 2007. Skolverket har också fastställt en ny kursplan för sfi som fogas som bilaga till förordningen. Skolverket har dessutom fastställt betygskriterier för Väl God-känt. I kommentarer till kursplanen för sfi redovisar Skolverket de förändringar som skett.

StatsbidragStatsbidraget för kommunernas vuxenutbildning ingår från och med �992 i det generella bidraget som kommunerna får för skola, vård och omsorg. Inom ramen för detta bidrag har kommunerna en skyldighet enligt skollagen att erbjuda och an-ordna grundläggande vuxenutbildning och särvux på grundläggande nivå för alla som behöver det. Gymnasial vuxenutbildning utgör ingen skyldighet, men kommu-nerna ska sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Finansieringen av påbyggnadsutbildningen har ändrats under senare år. En del påbyggnadsutbildningar har förts över till kvalificerad yrkesutbildning (KY) med statlig finansiering, andra finns kvar i kommunerna, några med statlig finansiering. Hur påbyggnadsutbildningarna annan eftergymnasial yrkesutbildning ska finan-sieras i framtiden övervägs för närvarande av utredningen om yrkeshögskolan.

•

•

•

22


För perioden 200� – 2005 fick kommunerna ett öronmärkt statsbidrag för cirka 47 000 heltidsplatser per år i gymnasial vuxenutbildning. Riksdagen beslutade under 2005, att detta öronmärkta statsbidrag till kommunal vuxenutbildning skulle för-längas att gälla under ytterligare tre år – 2006 till och med 2008.

I budgetpropositionen för 2007 föreslog den nya regeringen

att det riktade statsbidraget på �,8 miljarder kronor skulle reduceras med 600 miljoner ochatt resterande del – �,2 miljarder kronor – skulle föras över till det generella bidraget till kommunerna.

Minskningen motiverades med att många ungdomar med gymnasiebetyg an-vände komvux för kompletteringar – konkurrenskomplettering. Dessutom skulle behovet av utbildningsplatser i komvux minska, när tillgången på arbeten ökade. Människor skulle på olika sätt stimuleras att söka sig ut på arbetsmarknaden. Det riktade statsbidraget hade enligt regeringens uppfattning fått en alltför styrande effekt. Kommunerna borde som huvudmän även för vuxenutbildningen ha ett större inflytande över utbildningens innehåll och volym. Därför avskaffades det riktade statsbidraget. Riksdagen beslöt i december 2006 i enlighet med regeringens förslag.

Kommunerna får ett särskilt statsbidrag för flyktingmottagande, i vilket ingår ett bidrag för sfi för flyktingar. Sfi för invandrare ska dock finansieras inom ramen för det generella statsbidraget. I 2007 års ekonomiska vårproposition föreslås en rad åtgärder för att förbättra invandrares och flyktingars möjligheter att snabbare kom-ma in på arbetsmarknaden (Integrationspaketet). Bland annat ska kommunerna få en extra ersättning på �0 000 kronor per person, om de under 2007 tecknar treåriga avtal om flyktingmottagande och ytterligare 20 000 kronor per person som under det första året blivit godkänd i sfi, fått praktik eller arbete. Valideringsdelegationen får ett särskilt anslag för att validera � 000 invandrares yrkeskompetens.

Regeringen har också � april 2007 tillsatt en utredning om ”Effektiva insatser och incitament för snabbare arbetsmarknadsetablering för nyanlända flyktingar m.fl.”(�9). Utredningen ska bland annat:

Se över och lämna förslag om ansvar, utformning och finansiering av flykting-mottagande – inklusive svenskundervisning.Lämna förslag om den statliga ersättningen för flyktingmottagande och försörj-ning.Redovisa sitt uppdrag senast 2 juni 2008.

LärarutbildningÄven lärarutbildningen är ett statligt styrmedel för att garantera kvalitet och lik-värdighet. Från och med 200� infördes en ny sammanhållen lärarutbildning för i stort sett alla lärarkategorier men med möjlighet till olika inriktningar, speciali-seringar och fördjupningar. Minst 20 poäng ska vara specialisering och minst �0 poäng ska vara verksamhetsförlagd. Dessa delar kan alltså inriktas mot vuxenun-dervisning. I Lärarutbildningskommitténs betänkande(20), som låg till grund för regeringens proposition och riksdagens beslut finns ett kort avsnitt om vuxenpe-dagogik. Lärarutbildningskommittén slår fast

att det är mycket mera som är gemensamt än vad som skiljer i lärarens uppgift vid undervisningen av vuxna respektive ungdomar,att alla lärare ska få insikter också i hur vuxna lär,

•

•

•

•

•

•

•

2�


att de lärarstudenter som avser att söka tjänst i komvux bör välja en specialise-ring som avser undervisning av vuxna.

Folkhögskollärarutbildning finns dock kvar i Linköping med en särskild lärar- examen.

Högskoleverket gjorde våren 2005 en utvärdering av lärarutbildningen och konsta-terade stora brister i flera avseenden – utan att dock särskilt beakta lärarutbildning för vuxenundervisning. Encell vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping har under hösten 200� gjort en kartläggning av förekomsten av kurser med vuxenpedagogiskt innehåll på högskolor och universitet med lärarutbild-ning(2�). Encell konstaterar bland annat följande:

Vuxnas lärande är ett otydligt område på landets lärarutbildningar,Det finns gott om fristående kurser, uppdragsutbildningar, seminarier och föreläsningar i vuxenpedagogik, men dessa utnyttjas inte systematiskt i lärarut-bildningen.Om viljan finns, är möjligheterna goda att inrikta lärarutbildningen mot vux-nas lärande.

Man kan alltså konstatera, att de förändringar i vuxenutbildningens organisation, struktur och pedagogik som Kunskapslyftet ledde till inte har avsatt några spår i lärarutbildningen. Flera hundra nyutexaminerade lärare tar varje år tjänst i den kommunala vuxenutbildningen utan någon förberedelse för detta arbete i sin lärarutbildning.

En ny lärarutbildningEn utredning om en ny lärarutbildning har länge aviserats, och regeringen har sent omsider (27 juni 2007) tillsatt en sådan utredning(22). Direktiven är mycket omfattande och ganska tydliga. I de drygt elva sidor långa direktiven omnämns vuxenutbildningen bara på ett ställe, nämligen i följande mening: ”Egna examina bör också övervägas för årskurserna 7-9 respektive gymnasiet inklusive vuxenut-bildningen.” För övrigt får man förmoda, att regeringen också avser komvux när man talar om skolan och gymnasiet.

Enligt direktiven ska den nuvarande enda lärarexamen ersättas av flera examina för att ge olika lärarkategorier en tydligare profil och identitet. Regeringen tänker sig följande struktur:

en lärarutbildning och examen med inriktning mot förskoleklass och årskur-serna �-6, möjligen med två inriktningar, en mot förskoleklass och årskurserna �-� (lågstadielärare) och en mot årskurserna 4-6en lärarutbildning för årskurserna 7-9 med behörighet i första hand för tre ämnen,en lärarutbildning med behörighet i första hand för två av gymnasieskolans teoretiska ämnen.

Utredningen ska också överväga principer för ämneskombinationer och hur ut-bildningen för undervisning i gymnasieskolans yrkesämnen ska utformas. Utred-ningen ska också bedöma vilka kunskapsområden som ska vara gemensamma för alla lärarstudenter. Ämnesdjupet ska ha en större tyngd än i den nuvarande utbildningen. Samtliga inriktningar ska ge läraren insikt i specialpedagogik. Utre-daren ska vidare överväga styrning, dimensionering, god rekrytering, forskaran-knytning och kvalitetssäkring. Utredningen ska redovisa sina förslag, ekonomiska konsekvenser, finansiering med mera senast �5 september 2008.

•

•

•

•

•

•

•

24


Lärarbehörighet och auktorisationLärarutredningen – om behörighet och auktorisation, som tillsattes i mars 2006, fick under hösten 2006 nya direktiv(2�). Utredaren ska bland annat:

Lämna förslag till utformning av behörighetsregler för lärare i samtliga skolfor-mer. Behörighetsreglerna bör skärpas för tillsvidareanställning.Lämna förslag till utformningen av ett statligt auktorisationssystem, hur det kan organiseras, genomföras och följas upp. Auktorisationen ska bygga på den i skollagen reglerade behörigheten. Utredaren ska bedöma vilka villkor staten ska kunna ställa, vilka lärarkategorier som ska omfattas och vilka uppgifter som ska vara förbehållna lärare med auktorisation. Utredaren ska också lämna förslag till hur redan anställda lärare kan inordnas i systemet med auktorisa-tion samt redovisa på vilka grunder en auktorisation ska kunna omprövas. Uppdraget som enligt de tidigare direktiven skulle redovisas i två etapper, behörighetskraven � november 2007 och slutredovisning � mars 2008, ska nu enligt nya tilläggsdirektiv �2 juli 2007(24) redovisas i ett sammanhang senast � februari 2008.

Kommunala styrmedelDe kommunala förutsättningarna för vuxenutbildningen skapas huvudsakligen genom följande styrinstrument:

De kommunala ambitionerna och målen fastställs i den kommunala skolpla-nen, som antas av kommunfullmäktige.Kommunen anvisar resurser till vuxenutbildningen inom ramen för det gene-rella statsbidraget och kommunens egen budget.Kommunen fastställer organisationen för vuxenutbildningen och anställer per-sonal, skolledare, lärare, studie- och yrkesvägledare, kuratorer med flera.Kommunen tillhandahåller lokaler, utrustning och läromedel.Kommunen svarar för utveckling och fortbildning av personalen.

Löner, mer än halva kostnadenDet är inte möjligt att i detta sammanhang i detalj visa på hur olika kommuner fi-nansierar sin utbildning och hur kostnaderna fördelar sig på olika kostnadsställen. Det vore för övrigt ointressant med tanke på de stora variationerna över tid kom-munerna emellan. Förenklat kan man säga att en helårsstuderande i komvux drar knappt halva kostnaden mot en elev i ungdomsskolan. Grovt uppskattat kan man också påstå att undervisningskostnaden är ungefär 55 procent av totalkostnaden, lokalkostnaden omkring 20 procent, läromedel, utrustning och bibliotek upp emot �0 procent. Resterande �5 procent är kostnader för elevvård, administration med mera samt kommuncentrala kostnader. Den som är intresserad av skolekonomi kan med fördel studera Skolverkets årliga rapporter, Skolan i siffror.

Kommunala planer, statens kravDet är kommunens rättighet att avgöra hur man vill planera sin utbildning. Det kan man tycka men det är inte hela sanningen. Staten har krav på kommunerna som motprestation för statsbidragen. Låt vara att bidragen från och med år 2007 går direkt in i den kommunala påsen, det vill säga inte är specialdestinerade, men likväl reglerar staten i lag eller förordning hur kommunerna skall använda bi-dragen. Ett exempel är Kunskapslyftet med tillhörande basorganisation eller den efterföljande �50 miljonserutdelningen för den så kallade infrastruktur-uppbygg-naden. Just nu (november 2007) diskuteras styrningen av svenskundervisningen

•

•

•

•

•

•

•

•

25


för invandrare, som staten i olika sammanhang uttryckt missnöje med. I stats-rådskretsen diskuteras förslag om hur kommunerna skall uppmuntras/styras att effektivisera utbildningen, så att fler studerande snabbare når målen.

Även generellt kräver staten att kommunen skall planera på visst sätt för sitt skolsystem. Enligt skollagen (SL 2 kap.8§) skall det finnas en av kommunfullmäk-tige antagen skolplan som visar hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Planen skall visa hur kommunen skall uppnå de nationella mål som satts upp för skolan. Den skall följas upp och utvärderas kontinuerligt. Men det är inte den enda obligatoriska planen. Arbetsplan är ett krav i särvux, individuella studieplaner är ett krav i komvux. Varje skola skall varje år upprätta en skriftlig kvalitetsredovisning och varje kommun skall genom en egen kvalitetsredovisning (SFS �997:702) göra en bedömning om de nationella målen uppnåtts respektive vilka åtgärder som skall vidtas. Planen insänds till Skolverket. De kommunalpo-litiker som fått uppfattningen, från andra politikområden, att avregleringen är fullt genomförd kan möjligen höja på ett eller annat ögonbryn inför vissa inslag i skolförfattningarna. Dock kan den nya regeringens beslut att avskaffa det riktade statsbidraget sägas vara ett led i att öka det kommunala självbestämmandet.

Den förra regeringens förslag till vuxenutbildningslag slopade det statliga kravet på kommunala skolplaner och lokala arbetsplaner. I stället skärptes kravet på årliga kvalitetsredovisningar. Hur den nuvarande regeringen kommer att hantera den statliga styrningen och kvalitetssäkringen av vuxenutbildningen framgår först när den omskrivna skollagen presenteras för beslut i riksdagen i slutet av mandat-perioden.

OrganisationOrganisatoriskt kan den kommunala vuxenutbildningen ha flera skepnader. Utbildning som görs i egen regi kan ingå i ungdomsskolans organisation, i grund-skolan eller i gymnasieskolan, alternativt bilda egen skolenhet. Om kommunen väljer att lägga ut sin vuxenutbildning på entreprenad, kan det ske helt eller delvis. Kommunen är alltid huvudman och ledningen för utbildningen är alltid den kom-munala rektorn.

Varje kommun skall utse en eller flera nämnder som styrelse för sitt skolväsende. Vanligast är nämnder med beteckningen barn- och ungdomsnämnd, utbildnings-nämnd och arbetsmarknadsnämnd. Efter kunskapslyftet kan man se en tendens till att nämnder med ansvar för arbetsmarknad, familjestöd, socialtjänst också ansvarar för vuxenutbildning. Vuxenutbildningen har successivt blivit alltmer in-tressant i samarbetet mellan olika politikområden – för att förbättra möjligheterna till anställning och varaktiga jobb, för att fördjupa integrationen av invandrare i det svenska samhället, för att förhindra socialt utanförskap och för att trygga den svenska demokratin.

I strävan att bryta upp traditionell skolmässig organisation och skapa flexibla villkor för vuxnas lärande, har många kommuner organiserat lärcentra, ett slags cirkampus för olika utbildningsanordnare, som i samverkan och med gemensamt resursutnyttjande kan erbjuda de vuxenstuderande en större mångfald av distri-butions- och studieformer än vad som tidigare var fallet – även utbildning på hög-skolenivå. Många fäster stora förhoppningar vid denna utveckling med lärcentra som nu har kommit en bra bit på väg.

I några kapitel i skollagen (SL �-2 kap. samt ��-�� kap.) finns regler för det offentli-ga skolsystemet för vuxna men kommunerna har stora friheter att själva bestämma över sin utbildningsorganisation efter lokala förhållanden.

26


Entreprenad - kommunal frihetVuxenutbildningen känner inte begreppet fristående skola. Frågan diskuterades i den senaste vuxenutbildningsutredningen, Kunskapsbygget 2000, men den dis-kussionen ledde aldrig till ett utformat förslag. Den nya regeringen har nu tillsatt en utredning om fristående vuxenutbildning, vilket redovisas på annat ställe. Enligt skollagen får dock kommuner och landsting ”uppdra åt andra att anordna komvux”. Vuxenutbildning utlagd på entreprenad har blivit vanlig, till och med helt dominerande i vissa kommuner, som helt avvecklat vuxenutbildning i egen regi. Entreprenaderna fick genomslag i samband med kunskapslyftet. De upp-muntrades av staten som ett sätt att snabbt få upp volymen vuxenutbildning för att bland annat nå målet att reducera den öppna arbetslösheten. Entreprenaderna har förändrat många kommuners vuxenutbildningsplanering från traditionell anslags-finansierad egenverksamhet till komplicerade upphandlingsrutiner med efterföl-jande krav på uppföljning av resultat och kvalitet. Denna omställning underlättas inte av uppenbara motsägelser i och mellan styrdokumenten – lag, förordning och läroplan. Vid regeringsskiftet 2006 hade den avgående regeringen ett färdigt förslag till vuxenutbildningslag, som aldrig hann föras fram till beslut i riksdagen. Den tillträdande regeringsalliansen deklarerade redan under valrörelsen att den inte avsåg att fullfölja arbetet med vuxenutbildningslagen utan att den avsåg att reglera vuxenutbildningen i en kommande skollag. En ny skollag och efterföljande omskrivningar av skolformsförordningarna är absoluta förutsättningar som stöd för den framtida kommunala planeringen.

Vuxna lärPropositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (prop. 2000/0�:72) och det därpå följande riksdagsbeslutet om det offentliga skolsyste-met för vuxna behandlade även pedagogiska frågor. Budskapet var att vuxenut-bildningen behöver förnyas. Den skolmässiga bindningen till ungdomsskolans arbetsformer skall ersättas med ett mer flexibelt arbetsätt med starkare koppling till arbetslivet. Kunskapslyftet och den mångfald som skapats genom entreprena-derna är modellen för den utveckling som propositionen skisserar. P

Documents

Särtryck December 2007 - WordPress.com · 2008. 9. 19. · 2 Svensk vuxenutbildning – en unik företeelse Kapitel 1 Svensk vuxenutbildning ... Hermods, NKI var länge de alternativ