Enheten för nordiska språk | November 2013

NORDISTEN TEMA:

Retorik

Innehåll

Ledare: Niina Nissilä 3

TEMA: Retorik

Heidi Borgmästars 4

Esben Bjerregaard Nielsen 6

Kim Sandvad West 9

Inbjudan till konferens 11

Studentporträtt: Ina Palm 12

Lärarporträtt: Maud Rantala 13

Biämnesstudier 15

Bakom kulisserna 16

FinTandem på Arbis 17

Nyutkomna böcker 18

Dikter 20

Nýtt úr Føroyum 23

Nýtt frá Íslandi 24

Nytt fra Norge 26

Norden i tiden 27

Nordisten, november 2013

Tidsskrift for studerende og

ansatte ved enheden for

nordiske sprog ved Vasa

universitet samt samarbejds-

partnere og interesserede.

Redaktion

Kim Sandvad West

Korrektur

Pia Hirvonen

Forside

Saksun, Færøerne 2013

© Kim Sandvad West

Adresse

Vasa universitet

Filosofiska fakulteten

Nordiska språk

PB 700

65101 Vasa

Henvendelser angående

Nordisten

kimsawe@uva.fi

Næste udgave udkommer 1.

marts 2014 under temaet

fagsprog.

Deadline: 15. februar 2014.

LEDARE

Enhetens anda Niina Nissilä

Postdoc-forskare

Vasa universitet

När Kim frågade mig om jag kunde tänka mig

att skriva ledaren till det här numret av

Nordisten, visste jag inte först vad jag skulle

ta itu med. Det skulle handla om någon

stämning som jag har upplevt eller tankar

som jag har gått och funderat på under

hösten. Vad hade jag gått och funderat på?

Artiklar som är på väg, möten som jag skulle

delta i, alla nya ansikten som jag skulle träffa

under året, hur tiden skulle räcka till allt.

Just den veckan hade jag suttit på långa

möten och varit med om att bearbeta

universitetets personalpolitiska program i en

arbetsgrupp. Även om temat inte låter så

lockande, väckte det en idé. Ett centralt tema

i många diskussioner har varit

gemenskapsanda, det hur vi ska sträva efter

att uppskatta varandras arbete och

tillsammans ta ansvar så att vi

universitetsanställda ska trivas på vår

arbetsplats. Jag gick runt och reflekterade

över vad det är som får mina närmaste

kollegor att trivas på arbetsplatsen. En sak är

klar: kafferummet spelar en stor roll för oss.

Vid vår enhet har vi under åren utvecklat en

stark kafferumskultur. Vi samlas i kafferummet

många gånger om dagen. Kafferummet är vårt

mötesrum, matsal och diskussionsforum. Där

ger och får vi handledning och förhandlar om

saker som gäller undervisning och forskning.

Det är ett ställe där vi delar våra sorger och

glädjen med kollegorna. Där kan man också till

exempel få tips på goda matrecept, om det

råkar sig att man redan har lagat samma mat

tusen gånger och vill prova på något nytt. I

kafferummet diskuterar vi på svenska (och på

norska och danska) om språken, och bevarar

och utvecklar på det sättet vår expertis.

Personer som besöker enheten för att hålla

föreläsningar, delta i möten eller samarbeta

inom forskningen tas till kafferummet, eftersom

det är ett naturligt och behändigt sätt att låta

folk träffa varandra.

Att umgås i kafferummet är en central del av

enhetens verksamhetskultur, det är en central

del av stämningen på vår arbetsplats. Själen till

vår enhet håller bo i kafferummet.

NORDISTEN

3

TEMA: Retorik

Ur retorikens historia

Heidi Borgmästars

Tredje årets studerande

Vasa universitet

Retorikens äldsta definition härstammar från

Aristoteles, som levde på 300-talet f. Kr. De

människor som försöker övertyga andra

genom olika tillvägagångssätt utgår från olika

regler och knep som utformades i Grekland

och Rom mellan 500-talet f. Kr. och 200-

talet e. Kr. Enligt traditionen härstammar

retoriken från Sicilien, i alla fall om man med

retorik avser att man medvetet utövar

konsten att övertyga som baserar sig på

teori. Juridik har också sitt ursprung i

retoriken, p.g.a. att det var vid överlägg-

ningar som med tiden blev formella

domstolsärenden som retoriken uppstod.

Retorikens begynnelse är också kopplad till

Siciliens historia.

Grekerna hade en väldigt hög kulturell status

som ledde till att det inte dröjde länge innan

det uppstod en överklass som ursprungs-

befolkningen blev slavar åt. I det stränga

samhället var det envåldshärskarna som

styrde. Sicilianarna började ge uttryck för sin

frustration mot den obarmhärtige politik

som tyrannerna drev. Efter att envålds-

härskaren Hieron avlidit 466 f. Kr. uppstod

en revolution som blev slutet för tyrann-

väldet.

I och med att man skulle återställa

markområdenas ursprungliga ägandeförhåll-

anden förekom det oenigheter.

De människor som hade förlorat sin mark åt

envåldshärskarna kunde ställa sig framför en

slags domstol och försäkra åhörarna om att de

sannerligen ägde markområdet i fråga. Det är

viktigt att poängtera att det är endast som

vetenskapsgren och konsten att tala som man

anser att retoriken har sina rötter i Sicilien.

Man kan förklara retorikens växande värde i

Aten med att det förekom stora förändringar i

statsskicket under 400-talet f. Kr. Ämbeten som

tidigare lottats ut eller ärvts gick i stället åt de

mest lämpade. Att behärska konsten att tala var

givetvis till en fördel.

Retorikens första och främsta kritiker är Platon.

Under hans tid kallades retoriklärarna för

sofister. Sofisterna reste runt och lärde ut

talekonsten. De betraktade världen ur ett

annorlunda perspektiv vilket påverkade deras

sätt att undervisa i konsten att tala. Sofisterna

anser att det är omöjligt för människan att nå

riktig kunskap och att sanningen är en produkt

av språket. Enligt Platon borde man undvika ett

utsmyckat tal och stora gester, vilket var

kännetecknande för sofisternas retorik. En utav

de främsta orsakerna till varför Platon var emot

retorikens principer är att retoriken inte söker

efter sanningen utan det sannolika.

Platons sätt att tänka kan anses vara en reaktion

mot den kunskap som sofisterna lärde ut.

NORDISTEN

4

Sofisterna vill få de obildade människorna att

tro på vad som helst, medan Platon anser att

filosoferna vill finna den riktiga sanningen.

Den grekiska filosofen Aristoteles inställning

till retorik avviker kraftigt från Platons

inställning, även om de båda kritiserar

sofisterna. Trots deras olika synsätt på

retorik är Aristoteles Platons lärjunge.

Aristoteles har påverkat retoriken åtskilligt

och flera begrepp som används inom

retoriken härstammar från honom. Han har

lagt grunden till sättet att dela in talet i tre

olika genrer, d.v.s. i privata, politiska och

juridiska tal. Indelningen i olika genrer

berodde på att varje tal skulle framföras för

en särskild publik. Vid juridiska och politiska

tal skall åhörarna fatta viktiga beslut, medan

publiken vid privata tal endast är passiva

lyssnare.

En god moral och ett gott syfte är enligt

Aristoteles förutsättningarna för lyckad retorik.

Dessutom bör talarens resonemang baseras på

korrekt argumentation. Det väsentliga i

Aristoteles retorik är det sannolika och att få

publiken att acceptera ett visst uttalande. Det

är däremot oväsentligt att ge bevis på att något

är sant eller logiskt korrekt. En aning förenklat

kan man säga att Aristoteles är en stor

företrädare för den filosofiska retoriken, medan

Platon är retorikens stora filosofiska kritiker.

När de stora grekiska och romerska filosoferna

utvecklat och satt grunden för det retoriska

systemet har det egentligen inte förändrats sen

dess. Man använder sålunda samma systematik

och regler i nutidens retorik i politiken, i

domstolar och i vardagen som man använde för

två tusen år tillbaka.

NORDISTEN

5

TEMA: Retorik

Litteratur:

Cassirer, Peter (1997). Huvudlinjer i retorikens

historia. Lund: Studentlitteratur.

Grinde Lindqvist, Janne (2008). Klassisk retorik

för vår tid. Lund: Studentlitteratur.

TEMA: Retorik

Kunsten at tale forbi

hinanden: Den danske

abortdebat anno 2013 Esben Bjerregaard Nielsen

Ekstern lektor i retorik

Aarhus Universitet

Den 1. oktober i år var det præcist 40 år

siden, den danske lov om fri abort officielt

trådte i kraft. Dette jubilæum er i Danmark

blevet ”fejret” med en genoplivning af

abortdebatten. Den egentlige årsag har været

en aktion sponsoreret af gruppen Retten til

Liv, hvor 16.000 hvide kors blev rejst på en

mark ved Hedensted ud til motorvej E45

som et led af en større kampagne mod

abort.

På trods af kritik fra beskæftigelsesminister

Mette Frederiksen og et påbud fra det

danske Vejdirektorat kan man konkludere, at

aktionen har vist sig retorisk effektiv, idet

den har sat gang i netop den debat, Retten til

Liv gerne ville starte. Men er denne debat så

den samme som for 40 år siden? Meget tyder

på at de steder, hvor parterne henter deres

argumenter, til dels har ændret sig. Lad os

derfor se nærmere på de to lejres

argumentation anno 2013.

Hvornår bliver liv til liv?

Et klassisk stridsmål siden abortdebattens

begyndelse har været spørgsmålet om, på

hvilket stadie af graviditeten man kan tale om

et nyt individuelt menneskeliv. I Danmark er

grænsen for provokeret abort sat ved 12

uger ud fra en lægevidenskabelig vurdering i

forhold til udviklingen af vitale organer hos

fostret. Det har dog længe været et

kerneargument hos abortmodstandere, at liv

opstår i undfangelsesøjeblikket.

Traditionelt set har dette været bundet op på

et etisk og filosofisk funderet argumentation

med klar reference til en religiøs autoritet. For

eksempel er dette standpunkt blevet slået

ganske klart fast af de sidste tre katolske paver.

I kronikken ”Abort er som en kræftsvulst” i

avisen Politiken (21-09-2013) udvider den

danske katolske teolog og samfundsdebattør

Iben Tranholm abortmodstandernes argumen-

tation via autoritet ved også at indlemme

videnskaben. Hun skriver: ”I dag er det et

videnskabeligt faktum, at fostret ikke er en del

af moderens krop. Det er også videnskabeligt

påvist, at et menneske kan defineres som et

menneske allerede i og fra befrugtnings-

øjeblikket.” Sidstnævnte påstand skal forstås på

baggrund af, at moderen og barnet har forskellig

DNA.

Det vigtige er her, at Tranholm vender sine

modstanderes argumentative autoritet til egen

fordel. Når ”videnskabelige undersøgelser viser

[…] en ny virkelighed”, får hun mulighed for at

skabe et endnu stærkere belæg for sin påstand,

fordi hun her sammensmelter den traditionelle

religiøse autoritet med en videnskabelig

autoritet.

Der lurer dog visse farer ved denne strategi.

Tranholm, der ikke selv er forsker, nævner

ingen kilder for ovenstående påstande. Det

efterlader hende åben for angreb på netop den

autoritet, hun forsøger at etablere og referere

til. Hun er således både i kommentarsporet til

sig eget indlæg og i efterfølgende kroniker ble-

NORDISTEN

6

vet kritiseret for ikke at have forstået

videnskaben eller for helt at mistolke den.

Samtidig anklages hun for at blande etik og

fysiologi sammen, hvilket også er uheldigt, da

det undergraver hendes appel til objektivitet.

Resultatet bliver, at det, som skulle have

fungeret som yderligere belæg, ender som

nye påstande, som må forsvares.

Dette betyder dog ikke, at skiftet til brugen

af en videnskabelig autoritet er uinteressant

fra et retorisk perspektiv. De sidste årtiers

sekularisering af samfundsdebatten i

Danmark har betydet, at videnskaben på

mange måder har påtaget sig den autoritære

rolle, som før kun var religionen forundt.

Tanholms brug af denne autoritet viser

således, hvordan videnskaben og religionen

spejler sig i hinanden som argumentative

autoriteter.

Abort som samfundsfortælling

Modsat abortmodstanderne er der ikke de

store nybrud i aborttilhængernes primære

argumentation. I et modsvar (27-09-2013 i

Politiken) til Tranholms kronik vinkler Ulla

Tornemand Larsen fra Dansk Kvindesamfund

debatten som et samfundsspørgsmål og ikke

et spørgsmål om livets opståen.

Hun gør her brug af nøjagtig den samme

overordnede fortælling, som aborttilhængere

brugte tilbage i midten af det tyvende

århundrede. Den amerikanske retoriker

Celeste Michelle Condit afdækker i bogen

Decoding Abortion Rhetoric (1994), hvordan

aborttilhængere traditionelt har gjort brug af

historier og vidneudsagn om illegale aborters

konsekvenser for kvinder. Larsen gør

ligeledes brug af en sådan reference til en

fortælling om, hvordan kvinder før den frie

abort risikerede liv og helbred ved illegale

indgreb. Hun sammenligner denne med

overordnede tal fra verdens U-lande.

Der er således ikke sket mærkbare

ændringer i basisargumentationen. Grunden

hertil er netop måden, hvorpå debatten vinkles

som et samfundsanliggende i stedet for en

religiøs eller filosofisk debat. Appellen til

autoritet i Larsen og andre aborttilhængeres

argumentation er således baseret på demo-

grafiske statistikker samt tidligere vidne-udsagn,

der tilsammen skaber en underliggende

samfundsfortælling om abort. Ord som

”strikkepind” og ”metalbøjle” får her implicit

udvidet betydning, så man blot behøver at

nævne disse for at bringe fortællingen i spil

retorisk.

Det er vigtigt her at forstå, at når der

tilsyneladende ikke er sket en større udvikling i

denne form for argumentation, skal det netop

ses i forbindelse med vinklingen. Man kan lidt

groft sige, at når det kommer til definitionen på

liv, står det religiøse argument stærkt,

hvorimod aborttilhængere står stærkere i

forhold til spørgsmål om samfundsudvikling og

ligestilling. Kernen i denne debat er således

bundet op på, at de to parter har størst

interesse i ikke at have det samme argumen-

tative udgangspunkt og præmis som modparten.

Vi er alle for noget, bare ikke det samme

På baggrund af disse styrker og den

resulterende uenighed i debattens

grundpræmisser kan man drage en parallel til

den amerikanske abortdebat, som er endnu

mere polariseret og ekstrem. Her afspejler de

to parters uforenelige positioner i, at man

enten er Pro Life eller Pro Choice. Ingen er

”imod” noget, men det betyder også, at egentlig

debat har været besværliggjort, da man bevidst

har talt forbi hinanden for at styrke sin egen

position.

I konteksten af den danske debat har dagbladet

Informations kulturredaktør Anna von Sperling

for nyligt lagt op til et brud med det herskende

retoriske dødvande. I en kronik fra den 4.

oktober argumenterer hun for, at

aborttilhængere skal møde abortmodstanderne

i forhold til modpartens grundpræmis, men at

debatten ikke skal udspilles rent på deres

NORDISTEN

7

TEMA: Retorik

banehalvdel. Hun skriver: ”Hvis vi ikke tør

forsvare retten til at afslutte liv med

henvisning til kvindens tarv, til det uønskede

barn, til den uvillige fader, til samfundet,

risikerer vi at tabe”.

Fra en retorikers synspunkt er von Sperlings

opsang til sine meningsfæller kærkommen,

idet den netop gør op med den overordnede

debats fastlåste positioner. Samtidig viser

hun et alternativ argument for

aborttilhængere: netop at den videnskabelige

udvikling nødvendiggør en ad-hoc tilgang til

spørgsmål om liv.

Over for dette står abortmodstandernes

forholdsvis nye retoriske strategi i forhold til

at trække på videnskaben som autoritet.

Anna von Sperling skriver i forhold til dette,

”at når det kommer til spørgsmålet om liv,

har abortmodstanderne langt de bedste

argumenter”. Som før nævnt er der dog også en

række faldgruber forbundet med denne strategi.

Et godt eksempel på farerne ved biologistisk

argumentation, når den er uden klar viden-

skabelig basis, er den amerikanske politiker

Todd Akin. Han kommenterede under

valgkampen i 2012, at kvinder havde biologiske

forsvarsmekanismer, der bevirkede, at de ikke

kunne blive gravide, hvis de blev udsat for en

”rigtig” voldtægt. Problemet er her, at en sådan

argumentation negerer den gravide kvinde som

individ ved at reducere hende til en række (her

fiktive) biologiske processer. Samtidig bevirker

videnskabens egne konsensuskriterier for

argumentation, at det er utroligt nemt at prikke

huller i sådanne argumenter. Todd Akin endte

selv som en national og international vittighed

og blev ikke genvalgt.

NORDISTEN

8

TEMA: Retorik

TEMA: Retorik

Den humoristiske

trikolon Kim Sandvad West

Universitetslærer i nordiske sprog

Vasa universitet

Når man sætter sig ned og skal forberede en

tale eller en anden retorisk handling, er det

en god ide at huske på de fem punkter, som

tilsammen skaber den retoriske proces:

inventio, dispositio, elocutio, memoria og

actio.

Inventio er brainstorming, hvor man finder

materialet til sin tale. Dispositio er

opbygningen af talen, hvor man placerer

materialet i forhold til hinanden. Elocutio er

udsmykningen af talen, hvor man indfører

figurer og sproglige finesser. Memoria er

memoreringsfasen, hvor man lærer sin tale

helt eller delvist udenad. Og actio er selve

talens fremførelse.

Formålet med denne artikel er at fokusere

på én bestemt figur, som er både smuk og

effektiv, nemlig trikolonen. En trikolon er en

figur, som består af tre dele sat efter

hinanden. Det kan for eksempel være tre

enkeltstående ord, som har et emne tilfælles;

det kan være den samme korte sætning, som

både er en gentagelse og en trikolon; eller

det kan være tre forskellige sætninger, som

alle har med samme tema at gøre.

Tallet tre er et både vigtigt og stærkt tal,

som kendes blandt andet fra eventyr som

”Guldlok og de tre bjørne”, hvor talløse

trikoloner bliver stillet op efter hinanden.

Det kendes også fra kristendommen, hvor

man taler om den hellige treenighed;

Vorherre, Jesus og den hellige ånd. Endelig

findes tallet også i berømte citater, for

eksempel Julius Cæcars ”Veni, vidi, vici” (”Jeg

kom, jeg så jeg sejrede”).

Det er ikke tilfældigt, at tallet tre er et så

stærkt tal for os mennesker, som det er. Tre er

et mere stabilt tal end sine naboer. Forestil dig

en stol med to ben. Det er en ret upraktisk

stol. Og tænk på, hvor ofte store med fire ben

vipper, fordi et af benene er for kort i forhold

til de andre. Men en stol med tre ben kan ikke

vippe. Den står altid fast.

Vi er altså helt fra barnsben blevet opdraget til

at forstå tallet tre som et stabilt tal. Derfor

reagerer vi også på tallet, når vi møder det.

Dette har den britiske kommunikationsforsker

Max Atkinson beskrevet i sin bog Our Masters’

Voices fra 1984, hvor han har dedikeret et

kapitel til det, han kalder ”Claptrap”. Her

argumenterer han for, at dygtige talere med

sans for timing kan bygge sin tale op på en

sådan måde, at han selv kan bestemme, hvornår

publikum skal klappe. Dette sker blandt andet

ved hjælp af trikoloner. Som nævnt er vi

allerede tilbøjelige til at reagere på trikoloner,

fordi vi ved, at tallet tre ofte afslutter et

bestemt tema. Samtidig kan trikolonen

præsenteres med en betoning, som slutter

lavere på trikolonens tredje trin end på det

første og det andet. På denne måde ved

publikum også, at emnet er afsluttet, og at der

kommer en naturlig pause i talen.

Den danske skuespiller Lisbet Dahl optrådte

NORDISTEN

9

med en sketch i Cirkusrevyen i 1995, hvor

trikolonens væsen blev illustreret på en

ganske effektiv måde. Sketchen hed ” Det’

der ikke noget at gøre ved” og vækkede

megen latter fra publikum.

Dahl kom frem på scenen forklædt som en

ældre, harmløs kvinde med strikket hue og

lang beigefarvet frakke og sang om, hvordan

hun var blevet kaldt ind til direktøren på sin

arbejdsplads og havde modtaget en

fyreseddel. Her har vi første led i trikolonen.

Publikum er på dette tidspunkt uvidende om

sketchens punchline, men får den

præsenteret med følgende ord: ”Jeg var

blevet for gammel, for langsom og for fed /

Så blev jeg en lille smule vred.” Herefter

begynder omkvædet, hvor Dahl, med en

påtagende positiv og let melodi synger, at

hun har slået sin direktør ihjel, og publikum

griner overrasket.

Sangen fortsætter, og Dahl fortæller om sin

tur hjem fra arbejde, hvor hun møder en

ubehøvlet buschauffør. Næste led bliver

præsenteret med følgende ord som et svar

på Dahls spørgsmål om billetprisen:

”’Tusind,’ svarede han, ’hvis man er dum og

unormal!’ / Så blev jeg en lille smule gal.”

Her indser publikum mønstret i fortællingen.

Dahl møder forskellige mennesker på en

ellers helt almindelig dag, men hendes

omskiftelige humør resulterer i, at disse

mennesker på mere eller mindre morbide

måder ender med at lade livet. Trikolonens

første led virker overraskende på publikum,

fordi det står alene. Andet led afslører et

mønster, som giver publikum en anelse om,

hvad der er på vej, og her skabes en form for

fællesskab – både mellem afsender og

publikum, men også et internt fællesskab

mellem medlemmerne.

Publikum er altså forberedt på trikolonens

tredje led, og man hører også spredte

latterudbrud, da Dahl indleder sit tredje vers

med ”Hjemme, der er der også store

problemer.” Her indser publikum, at den tredje

mand, der møder den ældre kvindes vrede,

sandsynligvis bliver hendes ægtemand. Man kan

argumentere for, at han selv har været skyld i

sin straf, når man hører, hvordan han vækker

hendes vrede: ”Jeg skulle bare holde kæft og

passe mit komfur / Så blev jeg en lille smule

sur.”

Trikolonens tredje led er forløsningen og

klimakset af hele fortællingen, men set i

humoristisk øjemed må det tredje led være

overraskende for publikum for at få den bedste

effekt. Derfor må Dahl tage livet af ægtemanden

på en mere bizar måde end de to foregående

mænd, og det må siges, at hun lykkes; hvor

direktøren får brækket nakken, og

buschaufføren får en neglefil i øjet, bliver

ægtemanden hakket i kødkværnen og lavet til

frikadeller. Frem for de to ”civiliserede” drab i

begyndelsen af sangen, tyr Dahl altså til

kannibalisme i trikolonens tredje og vigtigste

led, som både skal overraske og more

publikum.

Trikolonen er nu fuldført, og publikum har

moret sig over Dahls påfund og markabre

historie, men der er tilføjet endnu et led, som

ikke hører til trikolonen, men som dog har en

retorisk virkning, idet Dahl inddrager publikum

i fortællingen. Hun truer med, at hun vil slå hele

publikum ihjel med den dynamit, hun har i

tasken, hvis de ikke behandler ældre mennesker

med respekt. Hvor de tre tidligere dele handler

om fortiden og er et lukket forløb i sig selv,

bliver det fjerde led en fortælling om fremtiden,

som dog er til stede i øjeblikket via dynamitten.

Så ikke blot er sangen en underholdende

historie bygget op omkring en trikolon, men

også en moralsk kommentar til publikum. Og

publikum er med – de reagerer præcis, som

Dahl har forventet.

TEMA: Retorik

NORDISTEN

10

Inbjudan till konferensen

MORDEN I NORDEN En konferens om krimigenren i Norden

3.12. 2013 Kl 9.15 - 12.00 Vasa universitet, Tjärhovet

Auditorium Levón A202

På konferensen behandlas till exempel sådana ämnen som rituella mord, Stieg Larsson, krimigenren i ett

historiskt perspektiv och barnkrimi

Konferensen arrangeras och genomförs av studerande på kursen Nordiska möten vid enheten för nordiska

språk vid Vasa universitet

Studentansvarig: lenita.stortag@student.uva.fi Kursansvarig: kim.sandvad.west@uva.fi

Konferensspråket är svenska

STUDENTPORTRÄTT

Ina Palm

Första årets studerande

Vasa universitet

Mitt namn är Ina Palm och jag studerar första

året vid Vasa universitet. Jag går på

kandidatprogrammet för de inhemska

språken och planerar att som huvudämne

välja modersmålet svenska. I skrivande stund

har jag studerat i ungefär en månad och trivs

väldigt bra. Språk är något som jag alltid har

varit intresserad av och jag är fullständigt

tvåspråkig. Redan i dagisåldern fungerade jag

nästan som en tolk vid mitt dagis mellan de

finska och svenska barnen och fick alla att

leka tillsammans. Jag älskar att skriva och läsa

och modersmål och språk har alltid varit

mina favoritämnen, så det var en självklarhet

att söka till en utbildning som hade med

språk att göra.

Jag fick min studentmössa från Vasa

övningsskolas gymnasium 2012, och efter det

sökte jag in till journalistik vid Helsingfors

universitet och litteraturkunskap vid Åbo

Akademi. Jag fick studieplatsen vid Åbo

Akademi men jag tvivlade lite på om det var

vad jag ville göra, så jag sköt fram min plats

ett år. Egentligen visste jag redan då jag sökte

till skolor att jag ville ta ett mellanår, men jag

sökte ändå för säkerhets skull. Till slut blev

det ett mellanår och jag flyttade hemifrån till

en mysig etta i Vasa centrum och började

även jobba vid en lokal

skoaffär där jag jobbar än idag. Det som var

skönt med att ta ett mellanår var att få egen

frihet, arbetserfarenhet, fortfarande bo i min

hemstad med familj och vänner nära och

ordentligt fundera ut vad jag vill göra.

Efter mitt mellanår kände jag mig redo och

motiverad att studera. Jag sökte in till lite olika

program och skolor, men hoppades på att få ett

brev från Vasa universitet. Och så blev det, och

på den vägen är jag. Jag ser fram emot mina

studier och bland kurserna har jag redan hittat

många jag vill gå, bland annat kurser i tolkning

och översättning, grundkurser i danska och

norska och många fler. Kanske jag även vågar

mig på en kurs i isländska?

Saker som står mig nära hjärtat är mode och

skönhet, att läsa och skriva, att få tillbringa

mycket tid vid stallet där jag har min häst, träffa

mina vänner och familj så mycket jag kan, pyssla

med inredning, sjunga och spela piano.

Min musiksmak är väldigt bred och jag lyssnar

på allt från Bon Iver till housemusik, jag hoppas

på att någon gång få kalla mig själv författare, jag

samlar på skor och så drömmer jag om att

besöka massor av länder och se och lära mig så

mycket som möjligt.

NORDISTEN

12

LÄRARPORTRÄTT

Maud Rantala

Planerare, språkbadslärarutbildningen

Vasa universitet

Jag heter Maud Rantala och jobbar vid

Enheten för nordiska språk. Under hösten

2013 jobbar jag som planerare för

språkbadslärarutbildningen som vi räknar

med att kunna inleda i Vasa hösten 2014.

Redan under min gymnasietid, och också

tidigare, hade jag ett passionerat intresse för

litteratur. Och, hör och häpna, också för

språkriktighet och språkvård. Frön till mitt

intresse hade säkert såtts redan i min

barndom, min mamma läste tidigt sagor för

mig och mina syskon. Men det som jag

kommer ihåg bäst är sagostunderna med

pappa, han läste böckerna om Pelle Svanslös

högt, och han läste fel ibland och då fick jag

med mitt språköra rätta honom.

Min modersmålslärare i gymnasiet var en

inspirerande, kunnig och originell kvinna med

ett brinnande intresse för Island och de

isländska sagorna. Hon inspirerade mig, men

då ännu trodde jag att det skulle räcka för

mig att ha språket och litteraturen som

fritidsintresse. Det finns ju så många

intressanta studievägar som man kan välja

mellan och mitt val föll på en utbildning inom

hälso- och sjukvården. Efter många

varierande och givande år inom

vårdbranschen, både i Finland och i Sverige,

ville jag ta chansen att göra något av mitt

intresse för svenska språket. Mina barn

krävde mindre och mindre av min tid och jag

ville ta itu med lite intellektuella utmaningar

på nytt.

Vasa sommaruniversitet är en förträfflig plats,

vilket utbud av kurser! Jag inledde med att läsa

några kurser inom pedagogik,

arbetsplatspsykologi och barn- och

ungdomslitteratur. Sedan ansökte jag om

studieplats vid Vasa universitet och fick en

plats! Studierna varvade jag med jobb inom

vården men när jag i slutskedet av studierna

erbjöds jobb vid enheten var valet lätt. Under

min tid vid enheten har jag jobbat med olika

uppgifter, till exempel som assistent, doktorand,

universitetslärare och planerare.

Jag kommer från en svenskspråkig familj i

Karleby och lärde mig finska i teorin under

skoltiden, finska i praktiken lärde jag mig sedan i

mitt yrke och av min man. När sedan familjen

utökades med två barn beslöt vi oss för att tala

två språk i familjen. Min man talar finska med

barnen och jag talar svenska med dem. Den

principen följer vi ännu i dag och nu känns det

otänkbart att vi skulle göra på något annat sätt.

Jag tror att barn som redan lärt sig två språk

har lättare att lära sig fler språk, eftersom de

vet att det är möjligt och litar på sin förmåga att

lära sig språk.

Min avhandling pro gradu skrev jag om

flerspråkighet i ungdomslitteratur, jag gjorde en

deskriptiv analys av svensk-finsk språkkontext i

två ungdomsromaner och blev intresserad av

att forska mera i flerspråkighet och språkväxling

i litteratur. Jag har planer på att i fortsättningen

bl.a. undersöka hur läsare upplever inslag på

finska i en svensk text och hur läsarnas

textförståelse påverkas av inslag på flera språk.

NORDISTEN

13

På min fritid läser jag gärna skönlitteratur,

min senast lästa bok är kriminalromanen

Handen av Henning Mankell. Mankell är mest

känd för sina detektivromaner med

kriminalkommissarie Kurt Wallander i

huvudrollen. I böckerna gillar jag både

Mankells berättarstil och huvudpersonens

intressanta personlighet. Vilken som blir min

nästa bok? Det är en svår fråga, på golvet

bredvid min säng står nämligen en skranglig

hög med böcker som väntar på att bli lästa. Allt

från Zlatan via Kaj Korkea-aho till Tomas

Tranströmer.

Några gånger i veckan tar jag på mig mina

löparskor och ger mig ut på en runda, gärna

med någon av mina vänner för att kunna

kombinera motion och socialt umgänge. Det

ger en bra balans till det sittande vid datorn

som mitt jobb ofta innebär.

NORDISTEN

14

LÄRARPORTRÄTT

STUDENTINLÄGG

Biämnesstudier i masskommunikation

Susanna Elenius

Tredje årets studerande

Vasa universitet

Jag inledde mina studier i modersmålet

svenska vid Vasa universitet hösten 2011. Jag

studerar också engelska men ville utöver

detta gärna inkludera ytterligare ett biämne i

min kandidatexamen och dessutom vidga

mina vyer genom att pröva på att studera vid

ett annat universitet. Därför valde jag att

börja studera masskommunikation vid Åbo

Akademis statsvetenskapliga institution.

Grundstudierna i masskommunikation

omfattar 25 studiepoäng och den första

kursen, "Teoretiska perspektiv på

masskommunikation och massmedier" (eller

kort och gott "Medieteori") har nyligen

inletts. Senare i höst inleds "Journalistikens

grunder och utgångspunkter" och under

vårterminen hålls kursen "Introduktion till

nya medier". Fokus ligger på den

grundläggande teorin men även aktuella

frågor diskuteras och hittills verkar studierna

väldigt intressanta och givande.

När man studerar vid ett finländskt universitet

har man rätt att inkludera studier som erbjuds

av övriga universitet i sin examen. Man ansöker

om avgiftsfri studierätt för en studiehelhet eller

för enstaka kurser vid ett annat universitet med

hjälp av det så kallade JOO-avtalet, som finns

tillgängligt online. Om man är intresserad av att

gå kurser vid ett annat universitet

rekommenderar jag att man kontaktar

studierådgivare eller studieansvariga för att få

mera information. Dessutom har de flesta

högskolor relativt utförlig information om

studieutbudet på sina webbsidor. Med tanke på

konkurrensen på arbetsmarknaden idag är det

viktigt att tillägna sig så mångsidiga kunskaper

som möjligt. Den flexibla studierätten gör det

möjligt att skräddarsy sin egen utbildning och

bredda sin kunskap inom olika ämnesområden.

Med min ämneskombination skaffar jag mig en

unik utbildning som förhoppningsvis öppnar

dörrar till intressanta arbeten i framtiden.

NORDISTEN

15

BAKOM KULISSERNA

Praktikant vid Enheten för

nordiska språk Ida Lagerström

Studerande med modersmålet svenska som biämne

Vasa universitet

Utan att nämna några namn var det en ur

personalen här vid Enheten för nordiska

språk som tyckte jag kunde skriva ”bare

nogle få sider til Nordisten” och som

praktikant vågar man ju inte säga emot.

Jag hör till den skaran som inte vet vad jag

vill bli när jag blir stor, under mina fem år

här i Vasa har jag alltid tänkt – jo, men det

klarnar nog. På grund av dålig självdisciplin

och kanske lite annat också så är jag nu inne

på mitt sjätte studieår och jag undrar - när

blir man stor och när klarnar saker eller är

det så att vissa bara får acceptera att ens val

inte kommer till en som en blixt från klar

himmel?

För att återgå till ämnet som faktiskt var mitt

sommarjobb tar vi det från början. Jag sökte

alltså jobbet som praktikant här vid enheten

eftersom jag tänkte att min framtid kanske

klarnar under tiden. Jag hann bli rejält

nervös, juni månad närmade sig utan att jag

hört någonting från enheten, jag hade inte

heller något annat jobb på gång eftersom jag

faktiskt ville ha jobbet vid universitetet. Så

blev jag äntligen kallad till möte och resten

kan ni ju räkna ut själva. Nu har jag snart

varit här i tre månader och om två dagar är

min tid som praktikant för evigt slut.

Under min praktikperiod har jag haft

möjligheten att sitta i lärarnas kafferum och

tjuvlyssnat på deras dilemman kring allt från

husköp till restaurangbesök medan jag smaskat

på något sött. För oj vad mycket godsaker som

det bjudits på. Det är också i det kafferummet

jag kommit in i gemenskapen och lärt känna de

som tidigare bara varit mina lärare och

föreläsare men som nu även blivit till kollegor.

Jag har också gjort viktigare saker som att reda

upp i bokhyllan och röja i förrådet. Men mest

har jag suttit vid datorn och jag kan nästan säga

att jag kan Google utan och innan för det är där

jag hängt mest. Utöver Google har jag bland

annat gjort webbenkäter och fått svart på vitt

att studerande inte gör något de inte måste,

alltså svara frivillig på en webbenkät.

Det har varit en nyttig och lärorik period i mitt

studieliv, jag rekommenderar andra att också

pröva på eftersom man kommer underfund

med saker man kan ha nytta av i studierna. Om

inte annat så är det ju kul att vara lite ”behind

the scenes” och bekräfta att lärarna visst gör

annat än dricker kaffe när de inte undervisar.

Det är annars kaffedrickandet som gör att det

tar så länge för dem att svara på mail, tror jag.

Slutligen hoppas jag att ni läsare förstår att

denna text är skriven med glimten i ögat och att

ingen tar illa vid sig. Jag ville så gärna skriva en

lite mindre seriös text för att få avbrott i mitt

pro gradu-skrivande.

NORDISTEN

16

NORDISTEN

17

Vill du utveckla dina språkkunskaper och träffa nya människor? Då är FinTandem något för dig!

"Det gav mig en ny underbar vän och en insyn i en ny kultur."

"On mukava oppia ja samalla auttaa toista."

"I think I learned how to force myself to talk Finnish even when

English is so much easier."

Fintandem är en språkkursmodell som baserar sig på tandeminlärning, som

innebär ett pararbete mellan två människor med olika modersmål, och där

båda vill lära sig varandras språk. Lärandet sker via diskussioner. Det behövs inga

särskilda kunskaper för att kunna delta i FinTandem, men man måste behärska

åtminstone grunderna i tandemspråket. Tiden för inlärningen fördelas jämlikt.

Tandemparterna samtalar exempelvis på ett språk en timme och på det andra

en timme.

Genom att gå en FinTandemkurs kan en studerande avlägga t.ex. den

språkpraktik som hör till ämnet svenska vid Vasa Universitet. För att få det intyg

som krävs för godkännande av kursen, bör man träffa sin partner ett visst antal

gånger, föra dagbok över träffarna och delta i de fem olika närstudieträffar som

ordnas, 26.9., 28.11 och 16.1 på Vasa Arbis och 13.3. och 15.5. på Korsholms

Vuxeninstitut.

Anmälningar sker via www.vaasa.fi/fintandem. Kursavgift 20 €. För mer

information kontakta koordinatorerna Marika Boström tfn (06) 325 3506 eller e-

post marika.bostrom[at]vaasa.fi eller Leena Havu-Erhie tfn (06) 327 7267 eller på

e-post leena.havu-erhie[at]mustasaari.fi. Allmän information ordnas på Vasa

Arbis den 26.9. kl. 18-19:30. Välkommen!

FinTandem på Arbis

TEXTER FRÅN ENHETEN

Gårdemar, Gunnar (2013). Svenska enligt statens vilja. Textanalytiska perspektiv på

läroplaner och kursplaner i svenska som modersmål för gymnasiet i Sverige och i Finland

från 1960-tal till 2000-tal. Akademisk avhandling. Acta Wasaensia 284. Språkvetenskap

46. Vaasan yliopisto – University of Vaasa. Vasa. 200 s.

Avhandlingen granskar mål och anvisningar i läroplaner för gymnasiet i Sverige och i Finland samt

kursplaner i svenska som modersmål för att få en uppfattning om sändarens, statens, vilja med

utbildningen och för att urskilja inter- och intratextuella relationer mellan och inom dessa planer.

Analysen visar bl.a. att läro- och kursplanerna har stora likheter i ideationell struktur. Planerna vill

utveckla elevens kunskaper och färdigheter mot målet att eleven ska bli en god medborgare, och

de anvisar i detta avseende likartade värden och värderingar. Planerna har förändrats

interpersonellt genom att modaliteten i senare planer förpliktar mer än i tidigare. Textstrukturellt

anför senare planer oftast sina mål i punktform. Det centrala ordförrådet är dock likartat i alla

planer. Läro- och kursplanerna ger liknande mål och anvisningar oavsett kulturkontext och tid för

utgivning, men sändarens vilja framgår tydligare i senare planer. I dem ges dessutom fler explicita

mål. (Marianne Nordman)

Jónsson, Sigur∂ur, Christer Laurén, Johan Myking & Heribert Picht (2013).

Parallellspråk og domene, Parallelsprog og domæne. Parallellspråk och domäner. Samhli∂a

mál og umdæmi. Rinnakkaiskieli ja domeeni. Nordisk språkplanlegging på 2000-tallet, med

særlig vekt på forsknings- og utdanningssektoren. Novus Forlag. Oslo. 196 s.

Terminologi, fackspråk och fackkommunikation är ett forskningsområde med långa traditioner i

och utanför Europa. Fackfältet upplever en allt större social relevans inom den globaliserade

samhällsutvecklingen och är ett centralt element i utformningen av nationella språkpolitiska

strategier. Syftet med boken är att diskutera två centrala språkpolitiska begrepp: parallellspråk och

domändynamik i nordisk fackkommunikation. Boken kartlägger bruket av begrepp eller frånvaron

av dessa i den offentliga diskussionen. I boken läggs också fram förslag till åtgärder mot den allt

större användningen av engelska som lingua franca, speciellt inom universitetssektorn. Boken

utmynnar i ”Den nordiska modellen” för språkplanering. (Marianne Nordman)

Nyutkomna böcker med anknytning

till Enheten för nordiska språk

NORDISTEN

18

TEXTER FRÅN ENHETEN

Nordman, Marianne (2013). Allting är en spegling. Jarl Hemmers poesi och prosa i ett

språkligt återsken. Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska Samfundet nr 71. Vasa.

384 s.

Den 18 september 2013 hade det gått 120 år sedan författaren Jarl Hemmer föddes. I denna bok

där Hemmers poesi och prosa betraktas i ett språkligt återsken förenas en del av de uppsatser

och artiklar som bokförfattaren genom åren publicerat om Hemmers språk och stil och som

kommit ut i forskningsrapporter på olika håll i Norden. Här samlas de till en helhet och blir på så

sätt mer koncentrerat tillgängliga än vad som hittills varit fallet. Boken är uppdelad i en avdelning

om Hemmers poesi och i en om hans prosa. Temana omspänner bl.a. bildspråk,

ordklassanvändning, tilltal, rytm och meter, kiasmer, berättarteknik, översättning och

upplevelseanalys. Boken har en nyskriven ram där inledningen handlar om Jarl Hemmer som

människa, poet och prosaist. I det avslutande kapitlet betraktas Hemmer ur synvinkeln författaren

och tiden. Vad har hänt med hans eftermäle efter hans död? Minns man honom i dag? Och hur?

(Marianne Nordman)

Lönnroth, Harry, Nina Pilke & Paula Rossi (red.). Tidskriften Nordiska Språk. Artiklar,

smärre bidrag och recensioner 2001-2010. Publikation från Vasa universitet.

Forskningsrapport 301. Språkvetenskap 48. Vaasan yliopisto – University of Vaasa.

Vasa. 257 s.

I den nya samlingsvolymen Tidskriften Nordiska Språk. Artiklar, smärre bidrag och recensioner 2001–

2010 ingår de texter som under årens lopp publicerats i den elektroniska tidskriften Nordiska

Språk. Den elektroniska portalen med tidskriften stängdes i våras och därför ville man nu ge ut

texterna både i bokform och elektroniskt. Tidskriften var i början av 2000-talet ett resultat av

samarbetet inom ramen för Nordistnät som var ett nationellt universitetsnätverk för samarbete

och utvecklingsarbete inom ämnet nordistik i Finland. Alla texter i volymen – 12 artiklar, 3 smärre

bidrag och 4 recensioner – är referentgranskade och för redigeringen svarar Harry Lönnroth och

Nina Pilke vid Vasa universitet samt Paula Rossi vid Uleåborgs universitet. (Harry Lönnroth)

Nyutkomna böcker med anknytning

till Enheten för nordiska språk

NORDISTEN

19

DIKT

Onödigt. Möjligheter. Lättnad

Martina Holmbäck

Första årets studerande

Vasa universitet

Arg. Jag var arg efter

första dagen.

För mycket information,

tråkig information.

ONÖDIGT.

Glad. Jag var glad efter

andra dagen.

Nya bekantskaper, inget

onödigt.

MÖJLIGHETER.

Rätt. Nu vet jag att jag

valt rätt.

LÄTTNAD.

NORDISTEN

20

DIKT

Resan till grannlandet

Christa Lunabba, Simoné Bergvik, Jenny Granö

Studerande på kursen Kultur i Norden

Vasa universitet

Till Umeå vår resa går

Men färjan ännu stilla står

Motorn, ja den är i gång

Nu känns resan jätte lång

Nu är vi äntligen på väg

Men båten verkar lite seg

När vi väl framme är

Vi någonting om Umeå universitet lär

Där vi också fika får

Och sedan vi till centrum går

I centrum vi har tid at shoppa

Hoppas inte regnet börjar droppa

Klockan sex vi kosan hemåt styr

Och då vi vårat grannland flyr

Trötta vi kommer hem

Men vi åker gärna till Umeå igen

NORDISTEN

21

DIKT

Norden: En dikt

Matilda Björklund, Andreas Swahn, Jonas Jåfs

Studerande på kursen Kultur i Norden

Vasa universitet

Svensson hen är vår granne i väst

tror sig alltid vara bäst

För att hen har Abba, jos och IKEA-interiör

finns det alltid något som hen stör.

Hen kör omkring med sin Volvo och skryter om

sina Tre kronor på is,

men vi vet precis vart hen kan köra upp

sin polkagris.

Hansen som står vid den norska kusten med sin bringa bar

tror minsann att han något speciellt har

bestiger sina fjäll och pumpar sin olja

virkar lusekofte och fiskar sin kolja.

Han tycker sig så manlig, så överlägsen, ej skraj

men beter sig som ett barn när han firar 17:de maj.

Sigurdsson på Island skryter om sin glaciär.

Björk är ett naturbarn som bryr sig om vår atmosfär.

Sigurdsson njuter av att i geysrarna plaska

när Eyjafjallajökull fyller världen med aska

Det blev flygförbud, jag fick ej åka till Bordeaux,

tack kära Sigurdsson, din jävla eskimå.

Jensen äter alltid pølse till Gades brudevalsen

Men den tillhörande varma potatisen sätter han alltid i halsen.

Konstant leende, åker han omkring på Tivoli

tycker själv han har världens smartaste ironi.

När Jensen pratar förstår man inte ett skit

hoppas han trampar på en vass och skarp legobit.

Ni andra nordbor avundas Virtanens sociala kompetens,

han blir aldrig full för Virtanen vet sin gräns.

Kalevala, sisu och bastu, mer finländskt kan det inte bli

rikare kultur i Norden har ingen annan än vi.

Skämt åsido, olikheter har vi alla, inget fel med de’

när det gäller Norden är vi bara glada att få vara me’.

NORDISTEN

22

NÝTT ÚR FØROYUM

Branding av Føroyum sum

ferðamannalandi Tórstein Christiansen

Ferðavinnu- & vinnusamskipari

Kunningarstovan í Tórshavn

Seinasta árið hevur stórt arbeiði verið lagt í

at menna eina mission og visión fyri Føroyar

sum ferðamannaland. Hetta arbeiðið – saman

við einum nýggjum brandi – skal vera við til

at menna Føroyar sum ferðamannaland.

Miðskeiðis í august varð brandið avdúkað, og

sigast kann ikki annað enn, at vinnan hevur

eina sera spennandi framtíð ímøti, tá vit fara

at marknaðarføra okkum saman uttanlands.

Marknaðarføringsætlanin byggir á enska

orðið "un-", sum so verður sett frammanfyri

annað orð, so Føroyar á tann hátt verða

lýstar sum nakað serstak og eitt sindur

torført at definera. Unspoiled, unexplored,

unbelievable og 1798 onnur jalig un-orð

kunnu brúkast.

Okkara kappingarneytar, - oyggjalondini

rundan um okkum – hava megnað at skilt seg

út á teirra sermerkta hátt, og tí er eisini

týdningarmikið, at vit í Føroyum ikki gera tað

á sama hátt, sum tey hóast tað sum

marknaðarført verður næstan er tað sama.

Elin Brimheim Heinesen viðmerkir í einum

ummæli av brandinum, at “...visuelli parturin av

brandingini, sum teknar Føroysku náttúruna í

eini eitt sindur øðrvísi útgávu enn vanligt er at

síggja, er kanska tað besta av øllum. Myndin

samsvarar væl við altjóða rákið, ið dyrkar tað

ráa, óspilta, ótilvirkaða, sum eitt mótrák móti

einum heimi, sum verður alt meira tilgjørdur

ella kunstigur. Her tykist føroyski hugburðurðin

at hava flutt seg nógv seinastu árini, frá at ein

bara vísti postkortkendar glansmyndir av

Føroyum, til at vísa eina meira fjølbroytta og

ærliga mynd av Føroyum, har tann sansaliga

upplivingin av landinum er sett í miðdepilin.”

Ein stemningsfilmur er eisini gjørdur, sum skal

stuðla uppundir nýggju marknaðar-

føringsætlanina, og kann síggjast á

www.visitfaroeislands.com.

Vælkomin til Føroyar!

NORDISTEN

23

NÝTT FRÁ ÍSLANDI

Danskur í Reykjavík Marc Daniel Skibsted Volhardt

Meistaranemandi og stundakennari

Háskóli Íslands

Ísland. Draumalandið mitt frá þeim degi í

öðrum bekk í grunnskóla þegar ég sá mynd af

snæhvítum jökli og kolsvörtu hrauni í

landafræðibókinni. Og frá þeim degi þegar

kennarinn okkar reyndi að lesa upphátt litla

sögu á íslensku úr dönskukennslubókinni

okkar. Hún sagði íslenskuna vera eins og

latínu Norðursins, menningararf okkar. Á

þeim tíma skildi ég ekki alveg um hvað hún

var að tala. En það kveikti eitthvað í mér. Mig

dreymdi oft að ég flytti þangað einn góðan

veðurdag í framtíðinni.

Árum seinna sit ég hér í norðri á þessari eyju

sem mig dreymdi um svo lengi. Úti er

stormur, haustrigningin dúndrar á gluggann

minn. Fyrsti snjórinn fellur á fjöll í

september. Fólk labbar um í hlýjum,

íslenskum lopapeysum. Í Danmörku er enn

þá sól og blíða. Á svona vindbörnum dögum

kemur þessi gamla tilfinning aftur til mín,

tilfinningin sem leiddi mig hingað. Mér finnst

erfitt að lýsa nákvæmlega hvað það er sem

hrífur mig svona hér en það er blanda af

mismunandi hlutum, held ég. Allt þetta

kemur saman í eina heild.

Einn þessara hluta er náttúran, að sjálfsögðu.

Tignarleg landslögin sem bara halda áfram og

áfram þegar maður keyrir gegnum landið.

Hugurinn getur varla meðhöndlað alla þessa

fegurð, það tekur orkuna úr manni að keyra í

heilan dag á Íslandi. Birtan, þessi síbreytilega

birta sem við fáum hérna á efsta hluta hnat-

tar okkar við heimskautsbaug. Og jöklarnir,

hraunin, firðirnir, hestarnir, norðurljósin,

hríðirnar, miðnætursólin, heitu laugarnar,

fossarnir, og ég gæti haldið áfram.

Svo er auðvitað líka menningin. Tungumálið,

tónlistin og nýir siðir. Þegar maður flytur til nýs

lands stendur maður allt í einu frammi fyrir

nýjum heimi – stundum fær maður

menningarsjokk. Sem Dani er menningarsjokkið

hins vegar ekki svo gríðarlega stórt. Þvert á

móti, það er tiltölulega auðvelt flytja til Íslands

sem Dani jafnvel þó sumt sé að vísu ólíkt milli

landanna tveggja. Ísland var danskt fyrir ekki

lengur en 69 árum síðan, og margir hérna

virðast finna sérstök tengsl við Danmörku.

Kaupmannahöfn, eða „Köben“ eins og borgin er

gjarnan kölluð, er gamla „höfuðborgin okkar“,

konur í prjónabúðinni segja mér að einu sinni

var töluð danska á sunnudögum hérlendis.

Íslendingar læra dönsku í skólanum og þegar

fólk á djamminu kemst að því að ég er Dani

finnst því oft gaman að spjalla smá við mig á

dönsku þótt það segi að það tali annars ekki

dönsku.

Á illviðrisdögum laumast maður inn á notaleg

kaffihús í miðbæ Reykjavíkur. Úti sést ekki neitt

í hríðarbylnum. Húsin berjast gegn veðrinu,

sigra oftast heil á húfi. Húsin hér eru alls ekki

falleg en þau eru sterk. Reykjavík er dreifð borg.

Hún er gríðarlega stór miðað við mannfjöldann

sem hér býr; flöktandi ljósahaf hennar virðist

endalaust þegar maður keyrir inn í borgina á

NORDISTEN

24

vetrarkvöldum. Reykjavík er bílaborg. Bílar

komast alls staðar að, síður fótgangendur og

hjólandi fólk. Fólk keyrir alltaf: í ísbúðina, í

bíó og í skólann. Á íslenskum heimilum er

alltaf heitt, því heita vatnið er frítt. Verði of

heitt opnar maður gluggann þótt ofninn sé í

fullum gangi. Þannig er líka í bílunum. Maður

myndi aldrei vera í jakkanum sínum á leiðinni

í bíó. „Þeir nota bílinn sem yfirfrakka,“ heyrði

ég einu sinni útlending segja, og það passar

einmitt við það sem ég er hér að segja frá.

Frekar en að vera vel klæddur á veturna

hleypur maður út í bíl í innifötunum sínum og

skrúfar hitann í botn. Stundum virðist

virkilega svo að staðsetning Íslands milli

Evrópu og Norður-Ameríku sé eins

menningarleg og hún er landafræðileg.

Klukkan er hálf tvö um ískalda laugardagsnótt

í janúar. Norðanstormurinn bítur. Strákarnir

í jakkafötum niðri í bæ, allt í lagi, en stelpurnar

hins vegar í þunnum nælonsokkum og

stuttklæddum kjólum! Það er svo mikið vesen

að vera með utanyfirfatnað þegar maður á að

líta vel út á djamminu. Höfuðborg Íslands getur

verið hrikaleg og óskiljanleg útlendingi eins og

mér en samt elskar maður hana.

Á öðrum nóttum verður veðrið stillt aftur,

norðurljósin mála himininn grænan og

fjólubláan. Fyrir mörgum hér er sjónarspil

norðurljósanna sjálfgefinn partur af vetrinum. Ef

það að finnast norðurljósin bara sjálfgefinn

partur af vetrarhimninum er það að vera

Íslendingur, þá verð ég aldrei Íslendingur.

Á hinn bóginn er ég langt á leið kominn til að

verða Íslendingur þegar mér finnst það virkilega

eiga við mig persónulega þegar flugfreyjan býður

„Velkomin heim“ á Keflavíkurflugvelli.

NORDISTEN

25

NÝTT FRÁ ÍSLANDI

NYTT FRA NORGE

Stortingsvalget i Norge 2013 Alf-Martin Haagensen

Timlärare i norska

Vasa universitet

Noen har lurt på om det i et så rikt land som

Norge i det hele tatt finnes noe å være

politisk uenig om. De norske velgerne virker

å synes det. Tradisjonelle, sosialdemo-

kratiske valgargument som solidaritet og

arbeid for alle kjempet mot løfter om mere

markedsøkonomi og lavere skatter. I

meningsmålingene foran valget stod det tidlig

klart at velgerne ønsket en ny regjering.

Høyre og de andre borgerlige partiene hadde

lenge en klar ledelse. Spørsmålet før valget

handlet mest om hvor stor seieren kunne bli.

Før høstens valg satset det sittende,

rødgrønne alternativet med statminister Jens

Stoltenberg fra Arbeiderpartiet i spissen, alt

på fornyet tillit fra velgerne. Regjerings-

samarbeidet med Sosialistisk Venstreparti og

Senterpartiet markerte i 2005 et skille i

norsk politikk. For første gang samarbeidet

man over de tradisjonelle partigrensene.

Gamle samarbeidsformer gikk i graven når

Senterpartiet byttet side – partiet hadde

tidligere vært en av støttepælene på den

borgerlige siden sammen med Høyre og

Kristelig Folkeparti.

De borgerlige partiene gikk til valg på løftet

om et borgerlig alternativ – og vant. På den

rødgrønne siden er Arbeiderpartiet

fremdeles Norges største politiske parti med

30,8 % av stemmene (- 4,5 %). Sosialistisk

Venstreparti klarte seg så vidt over

sperregrensen med sine 4,1 % (- 2,1 %) og

Senterpartiet noterte med 5,5 % (- 0,7 %) en

liten tilbakegang. På den borgerlige siden

gjorde Høyre et brakvalg med sine 26,8 % (+

9,6 %). Kristelig Folkeparti fikk 5,6 % (+/- 0

%) og Venstre fikk 5,2 % (+ 1,4 %). Med 16,3

% av stemmene (- 6,6 %) gjorde

Fremskrittspartiet det dårligere enn hva mange

hadde forventet. En sak som det kan være verd

å notere seg er at de norske velgerne for første

gang noensinne valgte inn en representant for

Miljøpartiet De Grønne. Sammenlignet med

mange andre land har det ikke tidligere vært

plass for et miljøparti i norsk politikk. Det

gjenstår å se om partiet lykkes med å bygge seg

en politisk plattform i årene som kommer.

Fra å være en politisk outsider har

Fremskrittspartiet siden starten i 1973 vokst til

å bli et av Norges største partier. Mange har

ansett at partiet på grunn av sitt

høyrepopulistiske ståsted ikke er politiskt

stuerent. Spesielt Kristelig Folkeparti har mange

ganger markert Fremskrittspartiet som sin

«hovedfiende». Da Høyres statsminister-

kandidat Erna Solberg etter valget kalte

sammen til politiske sonderinger for å danne en

ny regjering var det derfor mange som tvilte på

mulighetene for å lykkes.

De borgerlige seierherrene har nå med brask

og bram offentliggjort hva de anser være en

historisk samarbeidsavtale. Partiene har

behandlet og forhandlet seg frem til løsninger

for et antall politiske problemområder. I følge

avtalen skal Venstre og Kristelig Folkeparti stå

utenfor en regjering, samtidig som de skal

støtte en «blå-blå» mindretallsregjering

bestående av Høyre og Fremskrittspartiet. En

sak står helt klart: Norges nye statsminister

heter Erna Solberg. En annen sak som også står

klart er at det kommer til å bli mange

interessante politiske hverdager i Norge i tiden

som kommer.

NORDISTEN

26

NORDEN I TIDEN

Er Nordisk Råd pengene

værd? Kim Sandvad West

Sekretær

Pohjola-Norden i Vasa

For de fleste spiller Norden ikke en stor

rolle i hverdagen. Hvorfor skulle vi her i

Finland bekymre os om minespekulationerne

i Grønland? Hvorfor skulle vi interessere os

for det nyligt overståede stortingsvalg i

Norge? Og hvorfor skulle vi være nervøse

over, at svenske og danske unge er begyndt

at tale engelsk med hinanden, fordi de ellers

ikke forstår, hvad hinanden siger? Og

omvendt kan vi spørge: Hvorfor skulle

islændingene overhovedet spekulere over, at

Nokia er blevet solgt til Microsoft?

Den tidligere danske minister for nordisk

samarbejde Karen Ellemann argumenterede i

den danske avis Berlingske Tidende den 25.

oktober for, at man burde nedlægge Nordisk

Råd og Nordisk Ministerråd. Et af hendes

argumenter var, at de to organisationer

tilsammen koster lige knap en milliard

danske kroner om året – altså næsten 135

millioner euro. Hvem betaler disse? Det gør

de nordiske skatteborgere. Men hvad får de

nordiske skatteborgere for disse penge?

Nordisk Råd blev stiftet i 1952 med

Danmark, Island, Norge og Sverige som

deltagerlande – og hele tiden med en åben

plads til Finland, som gik med i 1956. Ved

Finlands indtræden i Nordisk Råd gav Rådets

præsident Bertil Ohlin fra Sverige ifølge

Nordisk Råds hjemmeside disse smukke ord

som velkomst: ”Vi har känt det som om en

stol stod tom, när Finland inte var med.

Först nu är vår nordiska krets fulltalig.”

Og man må sige, at den nordiske kreds var

effektiv i de første år: Et fælles nordisk

arbejdsmarked, en nordisk pasunion og social

tryghed var blot nogle af de ting, som blev

gennemført på Rådets initiativ mellem 1952 og

1958.

Ellemann referer i Berlingske Tidende til en

velkendt vittighed mellem Rådets medlemmer,

mens hun selv var minister for nordisk

samarbejde: Forskellen på en kamel og Nordisk

Råd er, at en kamel kan knokle i 14 dage uden

mad og drikke, mens Nordisk Råd kan spise og

drikke i 14 dage uden at udrette noget

nævneværdigt.

Det danske parti Liberal Alliance bakkede den

26. oktober op om Ellemanns kritik af Nordisk

Råd og Nordisk Ministerråd. I Berlingske

tidende påpegede partiets medlem af Nordisk

Råd Villum Christensen, at Rådet arbejder på

samme måde i dag, som det gjorde for 50 år

siden, og at der derfor er behov for en kraftig

modernisering, hvis der skal satses på Norden

som internationalt forbillede. Nutidens tilstand

kræver hurtige og effektive resultater – ikke en

stor bureaukratisk maskine, som er tung og

svær at håndtere.

Norden oplever netop nu en fremgang på den

internationale scene efter svære år, hvor

omverdenen så skævt til de nordiske lande og

den nordiske model. I dag er blandt andet

nordisk design, mad og kultur populære emner i

omverdens øjne, og man ser ikke længere skævt

NORDISTEN

27

til de små lande i Nordeuropa, der generelt

har klaret sig langt bedre igennem den

økonomiske krise end de fleste andre lande i

den vestlige verden.

Ellemanns partikollega Bertel Haarder, som

er medlem af præsidiet i Nordisk Råd tager

dog i Berlingske Tidende den 26. oktober

afstand fra hendes kritik af Rådet og

Ministerrådet. Han genkender ikke det

pengesløseri, som Ellemann beskriver, og han

ser ingen grund til at nedlægge rådene.

Også den danske regering og Dansk

Folkeparti stiller sig uforstående over for

Ellemanns kritik. Den nuværende minister

for nordisk samarbejde Manu Sareen påpeger

ligeledes den 26. oktober i Berlingske

Tidende, at det er en hån mod nordiske

parlamentarikere at kalde Nordisk Råd og

Nordisk Ministerråd for ”kaffeklubber”, som

Ellemann skrev i sit debatindlæg den 25.

oktober.

Sareen måtte sidste år også forsvare

Danmarks engagement i det nordiske

samarbejde efter kritik fra Anders Rusk,

formand for Pohjola-Norden i Finland. Rusk

kritiserede den danske regering for at skære i

det økonomiske bidrag til det nordiske

samarbejde, og Sareen gav svar i et indlæg – på

dansk – i Hufvudstadsbladet den 30. oktober

2012. Her påpegede han især vigtigheden i ikke

at svælge i selvgodheden og skåle for de store

og banebrydende resultater, som Nordisk Råd

gennem tiden har opnået, men derimod se

fremad og fokusere på, hvad Rådet i fremtiden

skal opnå.

Disse debatter er et bevis på, at den nordiske

ånd er i live. Selv om de politiske partier og de

nordiske lande ikke altid er enige om, hvordan

fremtiden skal se ud, er vi dog enige om, at der

skal arbejdes hårdt for Norden. Når de

nordiske lande mødes til den årlige familiefest

ved Nordisk Råds session hvert efterår, går de

nordiske bølger højt. Selv om tonen af og til

bliver lidt hård, er vi i Norden kendt for at

kunne tale direkte til hinanden og gøre grin

med hinanden uden at ødelægge det gode

samarbejde. For vi er nødt til at indse det: Hvis

vi fortsat vil klare os godt på det internationale

marked, kan vi ikke undvære hinanden. Og når

alt kommer til alt, tror jeg heller ikke, vi har

lyst til at undvære hinanden.

NORDISTEN

28

NORDEN I TIDEN