Tidning april 2013

Skriv en radSid 9

Ge det du kanSid 10

Nordkorea sid 4

Be varje dag Sid 8

I tjänst för världens förföljda kristna

april 2013

ÖgonvittnenSid 12

I händerna på diktatorn

”Vi Vet ju inte hur Vår bön egentligen

bör Vara, men anden Vädjar för oss

med rop utan ord” rom 8:26

open doors är en internationell missionsorganisation, politiskt oberoende och inte bunden till något samfund eller förening. Vi arbetar ekumeniskt med ett omfattande arbete världen över.

open doors målsättning är: Att stärka och uppmuntra den förföljda kyrkan. Att förbereda och utrusta den hotade kyrkan. Att upplysa och motivera den fria kyrkan.

open doors InternationalGrundare: Broder andrew Internationell ledare: Jeff Taylor

open doors SverigePost-/Besöksadress: drottninggatan 11, 702 10 ÖrebroTelefon: 019-31 05 00E-mail: [email protected]: www.open-doors.se

Plusgiro: 90 03 05-4Bankgiro: 900-3054

Generalsekreterare / ansvarig utgivare: Peter PaulssonMarknadschef / redaktör:Ulrica GrafeAdministratör: anna-Lena HjelteWebmaster: Martin JonssonPresentatörer: Per arenander, andreas eklund, Jarmo Hanell, Pierre Hernvall, Leif Holm, andreas reinhard, Nasrin Sjögren, robert Södertun

Prenumeration:kostnadsfri, 12 nr / år

Bli medlem:7-25 år 100 kr/årÖver 26 år 200 kr/årFamilj 300 kr/år

Nästa tidning utkommer ca 1.5. 2013

ISSN 2000-5962

FÖreTaGSväNNerGunnels massageBMV StudioFrölagret i Härnösand AB

Open Doors 3

När orden inte räcker tillIdag är det svårt att skriva. Tagen av mina kristna syskons grymma öde känns det som om orden inte räcker till. Vad finns det att säga när livet på denna jord inte kan bli värre?

Så mycket sorg, tragedier och fruktansvärda omständigheter har passerat mina ögon denna månad. Och så många gånger har jag tänkt: ”Kan vi verkligen berätta om detta? Kommer inte våra läsare att tyngas ner av smärtan, av sorgen. Ska vi inte ge dom mer hoppfulla berättelser?”

Det kanske vi borde. Men när det gäller Nordkorea så är sanningen ohygglig. Vi borde inte försköna den värld som våra syskon faktiskt lever i. Ändå har jag gjort det. Jag har skonat er från det värsta. Sanerat. Putsat. Men det ni kommer att få läsa är fortfarande fruktans-värt.

Jag läser och lider men berörs samtidigt av de kristna nordkoreanernas mod och deras tillit till Gud. Mitt i allt lidande sprider de hopp och kärlek till människor i deras omgivning. Men de behöver vår hjälp. De härdar ut tack vare vetskapen om att deras kristna syskon i den fria värl-den bryr sig. Att vi agerar.

De behöver inga underverk. De behöver inga stordåd. Men de behöver oss - på våra knän i bön.

”Närhelst vi möter ondska kan vi be Gud förändra situationen. Vi har all rätt att göra det ... Kristna måste stå upp emot ondskan. Det är denna strid vi är satta att utkämpa! Varje kristen är en stridsman, 'en medlem i Guds motståndsrörelse', engagerad i andlig krigsföring.” Ur Bön - där striden utkämpas

Ibland känns det som om orden inte räcker till. Vad kan man säga när livet på denna jord inte kan bli värre? Då får vi be som Paulus i Romar-brevet: ”Anden stöder oss i vår svaghet… Anden vädjar för oss med rop utan ord” (Rom 8:26).

Vi kan alltid be! Vi måste fortsätta be! Våra syskon i Nordkorea orkar fortsätta om vi gör det!

Ulrica Grafe

Vad som for igenom hans huvud innan han gick till duschrummet är det ingen som vet. Den nordkoreanska avhopparen hade tidigare erkänt för utredare i Sydkorea att hans land pressat honom att genomföra spionuppdrag. ”Jag befall-des att spåra missionärer och kristna organisationer som arbetade bland nord-koreanska flyktingar. De höll min familj som gisslan. Jag var tvungen att lyda.”

Det fanns ingen annan utväg för honom. Han kunde inte bära bördan av att vara ansvarig för det straff familjen nu skulle få för hans avhopp. Han gick till duschrummet, tog ut skosnörena ur sina skor och hängde sig. Han var redan död när vakterna hittade honom. Nordkoreas ledare Kim Jong-Un hade offrat ännu en av sina umbärliga spelpjäser i matchen mot sina kristna fiender.

”Vi får aldrig glömma att förföljelsen alltid är personlig”, säger Open Doors chefsstrateg, Ron Boyd-MacMillan. ”Vi kan alla hitta skäl för förföljelse, till exempel ideologiska eller religiösa motiv, men i praktiken är det mycket viktigt att komma ihåg att en hel del av förföljelsen motiveras av personlig fientlighet eller svartsjuka. Eller som någon sa en gång: 'Innan det kan bli förföljelse, måste det finnas en förföljare'.”

Analytiker som försöker förklara den religiösa förföljelsen i Nordkorea pekar på det kommunistiska förtrycket som den viktigaste källan. Men en mer långtgående orsak är det som Open Doors kallar diktatoriska paranoia. Nordkoreas förste ledare Kim Il-Sung, hans son Kim Jong-Il och sonsonen Kim Jong-Un tycks ha ett personligt agg mot kristna. Det är svårt att hitta rötterna till detta, eftersom det är allmänt känt att Kim Il-Sungs morföräldrar, som uppfostrade honom, var kristna.

Under Koreakriget (1950-1953) försökte många kristna att fly söderut. Denna förrädiska handling visade, enligt Kim Il-Sung, de kristnas sanna natur. Sedan dess har Nordkorea propagerat att kristna är farliga spioner i tjänst för amerikaner och sydkoreaner. Barn hör historier om kristna som kidnappar oskyldiga nordkoreaner eller lockar dem till sjuk-huskällare, där de dödas och deras blod sugs ut.

Kim Il-Sung lyckades förmedla sitt hat mot kristna till sin efterträdare Kim Jong-Il. Far och son utvecklade ett sofistikerat och grymt sätt att förtrycka hela befolkningen och Kim Jong-Un ärvde detta system. Nordkorea har blivit hans schackbräde, folket hans spelpjäser. Målet är inte att vinna. Målet är att fortsätta spela. Men det är inte ett spel. När en pjäs har tagits,flyter blod.

Nordkorea

4 Open Doors

” Jag befalldes att spåra missionärer och kristna

organisationer som arbe-tade bland nordkoreanska

flyktingar. De höll min familj som gisslan.

Jag var tvungen att lyda.”

Open Doors 5

Under 2012 greps en nordkoreansk kvinnlig flykting i Kina och hon skickades genast tillbaka till ett nordkoreanskt fängelse. Hon träf-

fade en kristen kvinna, som förråtts av en annan person. Kvinnan vägrade ta emot mat från vakterna, utan ägnade sig enbart åt bön och arbete. Detta imponerade på den nordkoreanska flyk-

tingen som också började be. Den kristna kvinnan dog några dagar senare när hon utförde sitt tvångsarbete. Den fängslade flyktingen släpptes däremot och flydde till Kina, där hon blev

kristen eftersom hon känt att Gud hjälpt henne. Blod flyter i Nordkorea.

Högt upp i bergen i den nordkoreanska provinsen Hamkyung finns arbetsläger

nummer 15: Yodok. De höga tagg-trådsstängslen är omgivna av minfält. Från sju meter höga torn håller vak-

terna vakt. Att fly är nästan omöjligt. Hit fördes Hea-Woo (inte hennes riktiga namn), en annan kristen

flykting. ”När jag var i lägret, var det så mycket död omkring mig. När människor dog, klädde vi av dem

deras kläder och ibland tvingades vi bära liken upp i bergen. Ibland brändes kropparna i krematorierna och deras aska spreds över vägen. Vi var tvungna att gå på den vägen varje dag och jag tänkte:

'En dag kommer de andra fångarna att gå över mig'. Vi betydde ingenting för vakterna. Ibland slog de oss så hårt att vi trodde att vi skulle dö. När vi arbetade fick vi inte vila, eftersom vi var brottslingar. Vårt enda användningsområde var till arbete.” Blod flyter i Nordkorea.

Men det finns platser ännu värre än Yodok. Ibland förs män-niskor till något som kallas de ”totalt kontrollerade zonerna”. De

flesta av de uppskattningsvis 50 000 till 70 000 kristna placerade i arbetsläger, lever i dessa zoner. Där hålls de isolerade från andra

fångar. Lee Soon-Ok, som fängslades i anläggning nr 1, Kaechon, berättar om flera hundra kristna som hölls där:

”De fick mindre mat och straffades hårdare än andra. En eller två gånger i månaden samlades alla 6 000 fångar på en lördag eller sön-

dag och en eller två kristna togs fram för att offentligt fördöma sin tro. Om de inte gjorde det, höggs de och slogs med bambukäppar. Jag häpnade över att de valde att lida istället för att förråda sin

Gud. Ofta nynnade de på sånger eller sa Amen. Det gjorde vakterna rasande och ofta dödades de kristna.”

Vad som slog Lee mest var att de kristna inte fick se upp till himlen. De som gjorde det straffades hårt. Många skickades till tortyrrummet. ”Jag har aldrig sett en kristen återvända från detta rum”, berättar hon.

En teckning gjord av en tidigare fånge i Chongori. Denna bild visar fångar som bär hinkar fulla med avföring för att gödsla marken.

6 Open Doors

”Jag häpnade över att de valde

att lida istället för att förråda

sin Gud.”

Såvitt vi vet har inga kristna någonsin lyckats fly från dessa totalt kon-trollerade zoner. Allt vi kan göra är att be för dem. Be att saker och ting en dag ska förändras. Blod flyter i Nordkorea.

Det finns inga tecken på att Kim Jong-Un, som tog över ledarska-pet i december 2011, kommer att förbättra religionsfriheten i landet. I stället har arresterade kristna torterats och sedan släppts för att förråda sina bröder och systrar eller för att fungera som lockbete. ”Detta är mycket tragiskt”, säger en av Open Doors medarbetare som är inblandad i verksamheten bland nordkoreanerna. ”Det är farligt att hjälpa kristna som har släppts av regeringen. Vissa har torterats så all-varligt att de inte längre kan gå. Ofta kan vi inte hjälpa dem, eftersom det skulle medföra en alltför stor risk för oss. Allt vi kan göra är att be för dem. Vi vet att Jesus inte kommer att lämna dem eller överge dem. Han har lovat det.”

Open Doors uppgift har alltid varit att stärka det som återstår. Därför, i djupaste hemlighet, tar vi in mat, mediciner, kläder, böcker och biblar till de kristna i Nordkorea. ”Vi ger också nordkoreanska flyktingar skydd, stöd och kristen undervisning”, säger en Open Doors talesman. ”Det viktigaste vi kan göra är att ge hopp till de kristna genom att be för dem och visa hur mycket vi bryr oss om dem genom att leverera dessa viktiga varor trots riskerna. En ledare i kyrkan skrev i ett hemligt brev: Oavsett vilka omständigheter vi står inför, så står vi fast vid den mäktige Gudens händer, och vi kommer att fortsätta vår marsch mot det eviga riket.”

Trots att Nordkorea blivit Kim Jong-Uns schack-bräde och folket hans spel-pjäser, så är Gud i allra högsta grad fortfarande med i matchen.

Trots den obevekligt avhumaniserande regimen, verkar Gud fortfarande i Nordkorea.

Del av Yodok, Google Earth

Samme tecknare: en fånge som använder lite mat för att försöka fånga en mus.

Open Doors 7

För elfte gången i rad toppar Nordkorea Open Doors World Watch List över för-följelsen av kristna. För nordkoreanska flyktingar kommer detta inte som någon överraskning. Regimen bryr sig inte om mänskliga rättigheter och det finns ingen religionsfrihet.

de flesta nordkoreaner är kroniskt undernärda, arbetslösa och lever oerhört långt under fattig-domsgränsen. Polisen har informatörer överallt och mer än 1 procent av befolkningen lever i Nazi-liknande arbetsläger. Och för de kristna är förföljel-sen fortfarande total.

all religiös aktivitet ses som en revolt mot kim-kulten. Att äga en bibel kan innebära dödsstraff eller deportering till fångläger Mellan 50 000 till 70 000 kristna tynar bort i nordkoreanska fångläger.

Men trots detta lever kyrkan: det finns uppskatt-ningsvis 400 000 kristna i landet.

”Nordkoreanska kristna är övertygade om att Gud kommer att genomföra förändringar om människor bara fortsätter att be”, säger en av Open Doors kontakter. ”Och det är en enorm uppmuntran för dem att veta att de inte är ensamma - att kristna över hela världen ber för dem och ber om en förändring.”

be varje dag

”Nordkoreanska kristna är övertygade om att Gud kommer att genomföra

förändringar om människor bara fortsätter att be.”

30 dagars bön för Nordkorea

8 Open Doors

denna månad riktar vi all vår uppmärksamhet mot våra bröder och systrar i Nordkorea. Förutom förbönsämnen i månadens bönekalender, får du dessutom små enkla tips på hur du kan göra lite mer.anmäl dig gärna på vår hemsida: www.open-doors.se, eller via mejl: [email protected] du också!

SaKer DU bör tänKa på: Skriv enkelt, tydligt, helst på spanska Skriv en kort, uppmuntrande hälsning, gärna en bibelvers Skriv gärna ditt namn och vilket land du bor i, men inte adressen Skicka inte pengar

Skriv aldrig något negativt om andra religioner eller något som kan uppfattas som kränkande av landets regim Nämn aldrig open doors Be för dem du skriver till och be att vykorten når dem

Open Doors 9

skrIv eN rad...

..till Hernán, Rosmy & Jackeline

Colombia

en månad efter att den kristna änkan alicia Castilla mördades av en av Colombias olag-liga gerillastyrkor, besökte open doors hennes barn Hernán (18), rosmy (9) och Jackeline (6), i deras mosters hem.

Den 7 januari 2013 blev deras mor skjuten framför deras ögon. Hernán berättade att de går igenom en svår tid. Flickorna mår ofta då-ligt, och kan inte längre sova gott på natten.

Flickorna får traumarådgivning. Den påbör-jades redan för två år sedan, då deras pappa evangelisten Nelson Ramos mördades, även han av gerillastyrkor. Under deras senaste terapisession hade flickorna ritat bilder av föräldrarnas kistor, berättade deras farbror.

Hernán hade drömt om att studera miljötek-nik, men hans studier måste nu läggas på is eftersom han behöver hitta ett jobb för att försörja sig själv och sina systrar.

Deras äldre bror Wilmer (22), som inte är kris-ten, vill hämnas sina föräldrars mord. Hernán förstår sin brors känslor. Efter faderns död i januari 2011 hade han egna planer på att gå med i armén för att lära sig skjuta och döda

dem som dödade hans far. Men vid ett Open Doors-möte för barn som har förlorat föräldrar, ändrade han sig. Istället blev han döpt och djupt engage-rade i kyrkans aktiviteter.

Hernán har hittat en ny församling åt sig och sina systrar. Hans föräldrar är med Herren, men han säger att han hittat det stöd han behöver för att orka vidare i Guds familj.

Genom att skicka ett brev eller vykort, som vi levererar personligen, ger du hopp, tröst och styrka. Du visar då att de inte är bortglömda och att du bryr dig om dem och ber för dem.

Skicka dina hälsningar i ett kuvert till:

open doorsdrottninggatan 11702 10 Örebro

Wilmer, Jackeline Hernán & Rosmy,

sun-Hi har bara några timmar på sig att göra skillnadHon arbetar med nordkoreanska flyktingar i Kina. För många flyk-tingar kan de få timmar de tillbringar tillsammans med Sun-Hi vara den enda gången de någonsin får höra om evangeliet. Några av dem kommer att återvända till Nordkorea för att sprida Guds ljus på den mörkaste av platser. De som gör det riskerar fängelse, tortyr - och även att dödas.

”Vi sover knappt, vi äter knappt”, säger Sun-Hi. ”Det är så ont om tid och så mycket att göra. Jag vill verkligen lära känna dessa människor och berätta för dem om Guds väg. Det är en tröst att de har Kristus med sig om de förs tillbaka.” Människor som Sun-Hi riskerar sina liv i arbetet att ge skydd, mat, kläder, mediciner - och evangeliets hopp.

Open Doors hemliga nätverk når de kristna och de mest utsatta även innanför de stängda gränserna till Nordkorea. Vi kan inte berätta hur vi arbetar, men vi kan berätta vad vi gör för att hjälpa våra bröder och systrar att överleva både fysiskt och andligt.

Med era böner och ert ekonomiska stöd kan våra hemliga projekt bli möjliga. Och de nordkore-anska kristna är mycket medvetna om ert stöd. De säger: «Vi känner inte till era namn eller era ansikten. Ändå stödjer ni oss. Tack vare er orkar vi härda ut. Ni kommer, utan tvekan, att belönas i himlen.«

Stöd vårt viktiga arbete där tron kostar mest!

10 Open Doors

ge det du kaN

Distribution: biblar, kristet material, radioapparater och utbildningsmaterial.

Utbildning: (inklusive ekonomiskt stöd till mottagarna) bibelstudium för nordkoreanska flyktingar, själavård av nordkoreanska kvinnor som gömmer sig i Kina, teologisk utbildning genom radiosändningar

nödhjälp: Regelbundna sändningar av mat, mediciner och kläder för 56 000 kristna inne i Nordkorea, samt till 3 000 nordkoreanska flyktingar i Kina och deras familjer.

«Vi känner inte till era namn eller era ansikten.

Ändå stödjer ni oss. Tack vare er orkar

vi härda ut. Ni kommer, utan

tvekan, att belönas i himlen.«

500 kr

3 000 kr

60 kr60 kr ger en kristen familj en bibel.

100 kr ger en minuts radiosändning.

500 kr ger tre kristna i Nordkorea mat, klä-der och mediciner för att hjälpa dem att överleva.

3 000 kr ger en flykting i Kina skydd, mat, kläder, mediciner, själavård och grundläg-gande bibelundervisning.

100 kr

Open Doors 11

Sätt in din gåva på:

pG 90 03 05-4 bG 900-3054

Glöm inte att skriva namn och adress samt ditt 6-siffriga prenumerationsnr (EJ medlemsnr) som finns på tidningens baksida.

Från och med 2013 skickar vi inte ut tackbrev/bekräftelser på grund av de höga portokostnaderna. Vill du ändå ha ett, så meddela oss detta vid insättning.

Om ett önskat bidragsprojekt blivit fyllt, används insamlade medel där behovet är som störst.

”Yodok är en levande massgrav”Vi sitter i en förort till Seoul. Solen värmer de gröna kullarna. Kontoren i fjärran kan inte störa den idylliska utsikten. Egentligen borde Kim Tae Jin inte behöva tala om sitt liv i dessa omgivningar. Kontrasten mellan bil-derna i hans inre och i omgivningen är alltför stor. Ändå berättar denna blygsamma Nordkorean, i en lugn ton, om sin ungdom, sitt tvivel, Kina, hans gripande, hans fyra år i Yodok...

”Det svåraste för mig”, säger han tyst, ”är att fatta beslut själv. Om du ber mig att flytta runt en stol i ett rum tio gånger, kommer jag göra det utan att ens fråga mig vad meningen är. Men om jag måste bestämma själv vilken högskolekurs jag vill gå, då vet jag inte. ”

Detta är inte förvånande. Den som inte haft rätt att tänka själv under 30 år eller mer kan inte tänka själv. Någon som är van att andra fattar alla beslut kan inte fatta beslut själv.

Kim föddes 1956 i Kina. Hans far gifte om sig när Kim fortfarande var ung, så han har ett par halvbröder och en halvsyster. År 1961 flyttade han med sin far till Nordkorea. ”Vi uppfostra-des som kommunister,” fortsätter han. ”Kim Il Sung hade räddat oss människor från de 'rika'. I skolan lärde vi oss Kim Il Sungs skrifter utantill. Partiet är mor, Kim Il Sung far, och Kim Jong Il sonen. Det finns ingen valfrihet. Partiet talar om vad vi ska göra. Vi behandlas som en grupp, inte som individer. Partiet bestämmer till och med vilket jobb man ska få. Men jag trodde ändå att Nordkorea var paradiset på jorden.”

”Men långsamt växte tvivlet. Jag såg en gång ett foto i en bok av en sydkoreansk bonde med en säck på ryggen. Bildtexten löd: 'Denna fattige bonde utnyttjas av det sydkoreanska borgarskapet'. Men hans kläder var mycket finare än våra! Och i tidningarna såg jag bilder på demonstrationer i Västtyskland och Sydkorea. Fotona hade gjorts suddiga, så att man inte kunde se några detaljer alls, men bildtexten sa att folket var mycket arga på den härskande överklassen. Och jag tänkte: De får visa att de är arga ... I mitt land är det otänkbart.”

År 1986 flydde Kim för första gången till Kina. Han sökte upp anhöriga men var inte välkom-men. ”Mina släktingar var mycket rädda. De tog en stor risk genom att gömma en nordko-rean. Jag fick jobb i en gruva, men var ständigt på min vakt.”

I Kina kom Kim för första gången i kontakt med kristendomen. Genom en koreanska fick han en bibel. ”Jag försökte läsa, men jag förstod inte någonting.”

12 Open Doors

ögoNvIttNe

Open Doors 13

Efter fyra månader hittade myndigheterna Kim och han fängslades. ”I fängelset insåg jag hur mycket bättre Kina var än mitt land: Fängelsematen var betydligt bättre än den mat vi kunde äta i Nordkorea.”

Kim utlämnades till Nordkorea. ”Jag var så rädd för vad som skulle hända. Skulle jag avrättas omedelbart? Eller skulle jag skickas till ett arbetsläger? Jag hade inte tagit emot Jesus som min Frälsare, men jag bad. Jag bad att jag skulle släppas och så småningom svarade Gud.”

”I åtta månader hölls jag fängslad. Jag torterades fysiskt, men situationen var redan i sig en tortyrupplevelse”, säger Kim. ”Jag fick knappt något att äta. Jag var tvungen att sitta hela dagen i samma position. Vi fick inte tvätta oss, lössen kröp över oss dag och natt och nät-terna var fruktansvärt kalla.”

I fängelset erkände Kim allt han anklagades för. ”Det var bäst att samarbeta.” Efter åtta fruk-tansvärda månader skickades han till läger nummer 15 i Yodok. Detta stora arbetsläger ligger i södra Hamkyung, mitt i bergen, vilket gör det nästan omöjligt att fly. På platser där det skulle varit möjligt har man rest höga stängsel med taggtråd. Vissa avsnitt är elektrifierade. Förutom detta finns det minfält och andra dödliga fällor. På ett avstånd av två kilometer, finns det sju meter höga vakttorn. Om någon försöker fly skjuts de ner. Om någon fångas levande, avrättas han eller hon offentligt. Fångarna behandlas sämre än boskap. Det finns knappast

någon mat och många dör av sjukdom eller svält. De som lever ser ut som spöken.

”När jag kom till lägret, blev jag inte chockad”, säger Kim. ”Efter åtta månader i fäng-else såg jag likadan ut. Men jag hade fått en gnutta hopp. Vakten vid fängelset hade

nämligen sagt till mig att jag inte skulle avrättas. I lägret utvärderades alla nya fångar och delades in i tre grupper: starka, genomsnitt, svaga. Bedömningen

avgör hur mycket mat du ska få och vilket arbete du ska utföra. Lyckligtvis ansåg de att jag var stark, så jag fick lite mer mat än vissa andra fångar: 100

gram majs tre gånger om dagen. Man fick vara lite uppfinningsrik. Ibland kunde jag göra en grönsakssoppa av växter jag plockat i bergen. Och

ibland lyckades jag fånga några råttor, möss, ormar eller grodor.”

”Jag jobbade från 03:00 eller 04:00, så snart solen steg upp, till sent på kvällen när solen gick ner. Jag såg människor dö av hunger och sjukdom. Jag såg avrättningar. Men

så en dag samlades alla fångar i en stor hall och man sa att några fångar skulle släppas, för att hedra en av ledarnas födelsedag. I det ögonblicket bestämde jag mig för att jag skulle bli en före-dömlig fånge, och att jag skulle överleva det här. Jag visste att jag skulle behöva stanna minst 3-5 år i Yodok för att komma i fråga för frigivning. Men jag var fast besluten att inte göra några misstag.”

en dag mötte Kim en kristen. ”Jag hade aldrig väntat mig att det skulle finnas några kristna i Yodok. Mannen var ledare för en grupp med sju kristna. De kallade sin gemenskap Kärlek, och ibland möttes de i hemlighet. Jag visste att det var förbjudet att vara kristen i lägret, men jag var inte rädd för att prata med honom. Han var en så rolig man. Ibland berättade han historier från bibeln, och jag förstod! Men när han bad mig att bekänna mina synder, sa jag inte ett ord.”

I Yodok utser vakterna regelbundet informatörer. Det är fångar som tvingas att rapportera varje vecka vad deras medfångar gör. En av dessa informatörer förrådde den kristna gruppen. ”De torte-rades alla nåt fruktansvärt. Sen skickades de till ett annat läger, i en totalt kontrollerad zon. Du kom-mer aldrig ut från dessa läger levande. Efter det försökte jag hitta andra kristna i Yodok, men utan framgång.”

14 Open Doors

ögoNvIttNe

Precis som alla andra fångar, tänkte Kim ofta på att försöka fly, men han insåg att han hade större chans att överleva om han höll en låg profil. Och efter tre års sade en vakt honom: ”Om du fortsätter att uppföra dig väl så kommer du att släppas nästa år.”

Den 1 april 1992 samlades tusentals fångar i den stora hallen. Det var två veckor kvar till Kim Il Sungs födelsedag och några fångar skulle släppas för

att hedra ledaren. ”När mitt namn lästes upp, kunde jag inte tro att det var sant. Glädjen var obeskrivlig. Skulle jag verkligen få lämna detta helvete, denna levande massgrav? Det var ett mirakel. En fånge fick en hjärtattack när hans

namn lästes upp. Han dog på fläcken. Vilken tragedi.”

Kims sista dag i Yodok var den 10 april 1992. Han sattes på ett tåg och åkte till sin familj, men de inte ville ha något med honom att göra. ”Efter min fri-givning visste jag inte vad jag skulle göra med mitt liv. Egentligen fanns det bara en sak som jag verkligen ville: att komma bort från Nordkorea. Men jag övervakades av den hemliga polisen, eftersom jag var en ex-fånge. Det var

omöjligt att fly. Jag var fortfarande fängslad, fast på ett annat sätt.”

Men i april 1997 fick han sin chans. ”Det låter hårt, men svälten på nittiotalet var en skänk från ovan för mig. På grund av den gick folk ut för att leta efter

mat. Många flyttade norrut under kortare eller längre perioder. Det var ingen som märkte att jag smög iväg. Kontrollerna var mindre strikta då.”

Kim gick ensam norrut till floden Jalou, som rinner utmed gränsen till Kina och en natt korsade han den iskalla floden på en grund plats. Vissa delar av floden

var fryst och flodbäddens runda stenar var hala av is. ”Jag sprang genom vatt-net men halkade, föll och skadade mig illa. På andra sidan var jag tvungen att korsa bergsområdet och där fanns det fortfarande snö.”

Slutligen hittade Kim ett gömställe, som vi inte kan säga något om av säkerhetsskäl. Han fick kontakt med några kristna och i december 1997 blev

han döpt. Men Kim var långt ifrån säker i Kina och han ville fly till Sydkorea. I april 2001 kom Kim i kontakt med en organisation som smugglar ut nordkoreaner ur landet och den 8 juli kom telefonsamtalet han väntat på. De skulle hämta honom och ta honom till Mongoliet, för att han därifrån

sen skulle ta sig vidare till Sydkorea. Gruppen bestod av åtta personer och de försökte ta sig över gränsen i två grupper. Sex av de åtta åkte fast. De sändes

tillbaka till Nordkorea, torterades och - om de överlevde det - skickades till ett arbetsläger.

Men Kim nådde Sydkorea. Han sitter här i denna fridfulla miljö - bara några mil från Nordkorea. ”Endast Gud kan skapa förändring i Nordkorea,” fortsät-

ter Kim. ”Men hur? Genom krig? Genom naturkatastrofer? Låt oss be att Gud ska ingripa utan blodsutgjutelse.”

Kim tar varje tillfälle han får att tala om sitt land, och då speciellt om de kristna, som inte förföljs så brutalt någon annanstans i världen som i Nordkorea. ”Mitt

personliga budskap är: Visa intresse för mitt land. Be för det. Vi behöver allt stöd vi kan få.”

Open Doors 15

open doorsDrottninggatan 11702 10 Örebro

Uppskattar du vår tidning?Vår månadstidning är gratis för dig.

Och det är viktigt för oss att den är det. Alla ska ha möjlighet att ta emot

information om den förföljda kyrkan samt få bönekalendern.

Men naturligtvis kostar det en slant för oss att producera den (125 kr/prenumerant och år) – även om vi gör allt utom tryck-

ningen själva. Så om du villl ge en frivillig gåva till vår tidning, så tas den emot med stor tacksamhet!

Sätt in din gåva på:

plusgiro: 90 03 05-4bankgiro: 900-3054och märk den med TIDNING.

Glöm inte att skriva namn och adress samt ditt 6-siffriga prenumerationsnummer som finns här på baksidan.

Från och med 2013 skickar vi inte ut tackbrev/bekräftelser på grund av de höga portokostnaderna. Vill du ändå ha ett, så meddela oss detta vid

insättning.

Ge det du kanSid 10

Be v arje dagSid 13

Skriv en radSid 14

BÖNdär striden utkämpas

Broder ANdrew & Al JANseN

Sid 5

Bli svaret pa deras boner!


December 2012

Bön - där striden utkämpasSid 16

BÖNdär striden utkämpas

Broder ANdrew & Al JANseN

Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

Broder Andrew Sid 4

Be varje dagSid 10


November 2012

HemmafrontenSid 16

Min uppgift ar inte klar

Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

SUDAN Sid 4

Be varje dagSid 10


Oktober 2012

Ge av din tidSid 15

Det drar ihop sig till storm

CentralasienSid 6

Arabiska världenSid 8

Sid 4

AfrikaSid 4


September 2012

SydasienSid 10

OstasienSid 12

LatinamerikaSid 14

Eftersom vi ar en familj

Ge det du kanSid 12

Skriv en radSid 14

Sid 4

Be varje dagSid 10


September 2012

HemmafrontenSid 16

Pa flykt i lrak

Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

INDIEN sid 4

Vagen tillBdetadu

Be varje dag Sid 10


Juli 2012

ÖgonvittnenSid 14

Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

Sid 4

Ratt att troi Arabvarlden

Be varje dag Sid 10


Juni 2012

ÖgonvittnenSid 14

Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

Sid 4

Be varje dagSid 10


Maj 2012

ÖgonvittneSid 14

Ett Nigeriai kris

Skriv en radSid 9

Ge det du kanSid 10

Sri Lanka Sid 4

Kristna larare gor skillnad

Be varje dag Sid 8


Februari 2012

ÖgonvittnenSid 12

Dar tron kostar mest!


2012

2012

Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

Nordkorea sid 4

Kriget mot kristendomen

Be varje dag Sid 10


april 2012

ÖgonvittnenSid 14

Documents

Tidning april 2013