Vattenskyddsområde för Lyckebyån · Bilagor Bilaga 1 Vattentäkter i Lyckebyåns avrinningsområde Bilaga 2 Detaljplaner samt riksintressen och skyddade områden Bilaga 3a Jordartskarta,

LESSEBO, EMMABODA OCH KARLSKRONA KOMMUN

Vattenskyddsområde för Lyckebyån

Förslag till skyddsområde med tillhörande skyddsföreskrifter Kalmar 2012-06-08 VATTEN OCH SAMHÄLLSTEKNIK AB

Innehållsförteckning

1 ALLMÄN ORIENTERING........................................................................................ 1

1.1 Syfte och motiv för ansökan.................................................................................................... 1

1.2 Lyckebyån ............................................................................................................................... 2

1.3 Planbestämmelser.................................................................................................................... 5

1.4 Särskilda intressen................................................................................................................... 5

1.5 Vattenbehov ............................................................................................................................ 6

2 GEOHYDROLOGISKA FÖRHÅLLANDEN............................................................. 7

2.1 Geologi och geohydrologi................................................................................................ 7

2.2 Topografi, hydrologi och vegetation.............................................................................. 10

2.3 Spridningstider ytvattnet ................................................................................................ 14

2.4 Vattnets strömningsförhållanden i grundvatten ............................................................. 15

2.5 Dräneringar ........................................................................................................................... 16

2.6 Kapacitet ........................................................................................................................ 16

2.7 Högsta vattenstånd ......................................................................................................... 17

2.8 Ytvattnets kvalitet .......................................................................................................... 17

2.9 Ytvattentäktens värde..................................................................................................... 23

2.10 Sårbarhet ........................................................................................................................ 24

3 RISKINVENTERING............................................................................................. 25

3.1 Allmänt........................................................................................................................... 25

3.2 Vattenverksamhet........................................................................................................... 25

3.3 Sabotagesituationer och klimatförändringar .................................................................. 25

3.4 Verksamheter i tillrinningsområdet................................................................................ 25

4 AVGRÄNSNING VATTENSKYDDSOMRÅDE...................................................... 35

4.1 Allmänt........................................................................................................................... 35

4.2 Allmänt........................................................................................................................... 35

4.3 Föreslaget skyddsområde ............................................................................................... 36

5 TEKNISKA BARRIÄRER/SKYDDSÅTGÄRDER .................................................. 38

5.1 Praktiska åtgärder........................................................................................................... 38

5.2 Administrativa åtgärder.................................................................................................. 38

5.3 Övriga åtgärder............................................................................................................... 40

6 SKYDDSOMRÅDE OCH SKYDDSFÖRESKRIFTER........................................... 41

6.1 Fastställande av skyddsområde och skyddsföreskrifter ................................................. 41

6.2 Äganderättsförhållande inom föreslaget skyddsområde ................................................ 41

Bilagor Bilaga 1 Vattentäkter i Lyckebyåns avrinningsområde

Bilaga 2 Detaljplaner samt riksintressen och skyddade områden

Bilaga 3a Jordartskarta, Lindåsen

Bilaga 3b Jordartskarta, Karlskrona

Bilaga 4 Markanvändning, södra delen av avrinningsområdet.

Bilaga 5 Rinntider till vattentäkterna

Bilaga 6 Större vägarna, trafikmängd, tung trafik och antal olyckor

Bilaga 7a-f Kartor med befintliga skyddsområden samt biflöden

Bilaga 7g Tabell biflöden som ej ingår i föreslaget skyddsområde

Bilaga 8 Områden med kommunalt VA och utsläppspunkter kommunala avloppsverk

Bilaga 9a Gällande skyddsföreskrifter, Kosta 1993

Bilaga 9b Gällande skyddsföreskrifter, Skruv 1978

Bilaga 9c Gällande skyddsföreskrifter, Eriksmåla 2000

Bilaga 9d Gällande skyddsföreskrifter, Broakulla 1966

Bilaga 9e Gällande skyddsföreskrifter, Getasjökvarn 1998

Bilaga 9f Lokala hälsoskyddsföreskrifter för Karlskrona kommun 1986

Bilaga 10a Föreslagna skyddsföreskrifter, Lyckebyån. 2012-06-08

Bilaga 10b Föreslagna skyddsföreskrifter, Lyckebyån. Motivering och kommentar 2012-06-08

Bilaga 11 Förteckning över markägare vilkas rätt berörs av upprättat förslag till skyddsområde (upprättas i samband med att ansökan handläggs)

Bilaga 12a-g Samrådsmöten, noteringar.

Planscher Plansch Översiktskarta, Karlskrona kommun, 1:125 000 (A3) Plansch Översiktskarta, Emmaboda kommun, 1:125 000 (A3) Plansch Översiktskarta, Lessebo kommun, 1:125 000 (A3) Plansch 1-7 Redovisning av skyddsområde, Karlskrona k:n, 1: 20 000,

2012-05-07 (A3) Plansch 5-13 Redovisning av skyddsområde, för Emmaboda k:n, 1: 20 000

2012-05-07 (A3) Plansch 14-16 Redovisning av skyddsområde, Lessebo k:n, 1: 20 000

2012-05-07 (A3)

Lyckebyåns skyddsområde 120608.doc Datum: 2012-06-08

- 1 -

1 ALLMÄN ORIENTERING

1.1 Syfte och motiv för ansökan

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och behöver skyddas för att säkra en långsiktig tillgång till rent vatten. För att säkra en hållbar dricksvattenförsörjning till invånarna i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommun, är det viktigt att Lyckebyån skyddas. Syftet med vattenskyddsområde med tillhörande skyddsföreskrifter är att långsiktigt säkerställa vattentillgången och råvattenkvaliteten samt möjliggöra ett nyttjande av Lyckebyån för vattenförsörjningsändamål i ett långsiktigt perspektiv för de ca 50 000 personer som idag är direktberoende av dricksvatten genom kommunala ytvattentäkter från Lyckebyån. Skyddet ska även säkerställa Lyckebyån som en framtida vattentäkt. Målet är att skydda vattentäkten Lyckebyån upp till en rimlig och accepterad skyddsnivå. Omfattningen av restriktionerna och skyddsområdet bör vara nära relaterade den till accepterade risknivån, men också till områdets sårbarhet eller barriärförmåga. Att inrätta vattenskyddsområde omfattas såväl av svenska miljökvalitetsmålen, samt förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. I denna förordning är EU:s vattendirektiv införlivat i svensk lagstiftning. Enligt miljömålen skall alla kommunala yt- och grundvattentäkter skyddas senast år 2009 respektive 2010, dock är inte miljömålen lagligt bindande, däremot är EU:s ramdirektiv för vatten lagligt bindande. Målet är att alla yt- och grundvattentäkter skall vara skyddade senast år 2015. Ramdirektivet för vatten anger att alla vattentäkter som försörjer 50 personer eller levererar mer än 10 m3 vatten per dag ska skyddas. Ramdirektivet för vatten utgår från att man arbetar övergripande för effektiv och hållbar vattenhantering genom att arbetet läggs upp baserat på avrinningsområde. Läns- och kommungränser ska inte längre vara ett hinder för en helhetssyn avseende skydd och nyttjande av vattenresurser. Vattendirektivet har flera mål såsom

o hindra och minska föroreningar, o främja hållbar användning av vatten och o skydda miljön.

I dagsläget har endast delar av Lyckebyån gällande vattendom och skyddsområde. Karlskrona har ett äldre skydd för Lyckebyån genom den lokala hälsoskyddsordningen. I Emmaboda och Lessebo kommun finns inget specifikt vattenskydd ur dricksvattenperspektiv för Lyckebyån. Kommunerna har nu för avsikt att skapa ett nytt relevant skyddsområde enligt miljöbalken för hela Lyckebyån och att samordna detta arbete för att likformighet skall erhållas. En sådan likformighet har bedömts angelägen för att underlätta såväl den


- 2 -

administrativa hanteringen som förståelsen från berörda markägare och verksamhetsutövare inom avrinningsområdet. Föreslaget skyddsområde ger ett skydd motsvarande sekundär zon för hela Lyckebyån inklusive sjöar och flertal biflöden. De kommunala vattentäkterna har eller kommer även att ha egna separata skyddsområde. De strängaste skyddsföreskrifterna gäller där Lyckebyån överlappas av ett annat vattenskyddsområde.

1.2 Lyckebyån

Lyckebyåns huvudfåra är ca 10 mil lång, den startar nordost om Kosta och mynnar vid Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård ut i Östersjön. Ån rinner i sydlig riktning, huvudsakligen genom kommunerna Lessebo, Emmaboda och Karlskrona. Lyckebyåns avrinningsområde är ca 810 km2 och berör 3 länsstyrelser och 7 kommuner, se Figur 1. Inom avrinningsområdet bor ca 20 500 personer, varav de flesta i de större tätorterna.

Figur 1 Lyckebyåns avrinningsområde berör 3 länsstyrelser och 6 kommuner Lyckebyån används bland annat till dricksvatten försörjning, processvatten, recipient för avloppsvatten, kraftverk, naturvård och rekreation. För Lessebo, Emmaboda och Karlskrona är Lyckebyån viktig för dricksvattenförsörjningen. Uttag av råvatten sker genom direktintag av ytvatten, infiltration av ytvatten till grundvattnet i jord och berg samt genom inducerad infiltration. Vid infiltration pumpas ytvatten upp, infiltreras i marken och ökar grundvattentäktens kapacitet, detta görs i Kosta, Getasjökvarn och Lindås. För att förbättra


- 3 -

vattenkvaliteten i Karlskrona anläggs överföringsledningar till Johannishusåsen för infiltration. I Lyckebyåns avrinningsområde finns det 13 kommunala vattentäkter, se Figur 2 och Tabell 1. För mer detaljerad information se även bilaga 1. För flera av dess pågår det för närvarande arbete med att ta fram förslag på nya skyddsområden. Utöver dessa vattentäkter finns även privata täkter som enskilda brunnar och ITT Water and Wastewater´s (Xylem) vattentäkt. Förutom vattentäkter finns det längs Lyckebyån vattenkraftverk, industrier, markintressenter, fiskeföreningar, rekreations områden mm. För att få en god samverkan mellan Lyckebyåns intressenter bildades Lyckebyåns vattenförbund genom en förrättning 1988. Genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främjar förbundet ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i Lyckebyåns vattensystem. De tre kommunerna Lessebo, Emmaboda och Karlskrona är de största andelsägarna i förbundet. Övriga andelsägare utgörs av kraftföretag, industri-företag, markavvattningsföretag och sammanslutningar av fiskerättsägare. Tabell 1 Befintliga kommunala vattentäkter inom Lyckebyåns avrinningsområde (2011).

Vattentäkt Ansl. personer Befintligt vattenskydd

Lessebo

Kosta 1 200 Ja (1992). Kommer att omarbetas

Skruv 800 Ja (1978)

Emmaboda

Eriksmåla 400 Ja (2000), arbete pågår

Getasjökvarn 5 500 Ja (1998), arbete pågår

Lindås Gemensamt med Getasjökvarn Arbete pågår

Broakulla (reserv) Gemensamt med Getasjökvarn Ja (1966)

Vissefjärda 650 Äldre förslag finns Långasjö 350 Äldre förslag finns

Karlskrona

Saleboda 220 Ansökan inlämnad till lst

Strömsberg

50 Ansökan inlämnad till lst, har dragits tillbaka p.g.a att verket ska läggas ned

Kättilsmåla

250 Ansökan inlämnad till lst, har dragits tillbaka p.g.a att verket ska läggas ned

Afvelsgärde (reserv) 1 050 Ansökan inlämnad till lst

Lyckebyån (Karlskrona) 44 114 Hälsoskyddsföreskrifter

(1986), arbete pågår


- 4 -

Figur 2 Vattentäkt inom Lyckebyåns avrinningsområde


- 5 -

1.3 Planbestämmelser

Lyckebyån berör främst de tre kommunerna Lessebo, Emmaboda och Karlskrona vars översiktsplaner inkluderar visioner och mål för Lyckebyån. Lyckebyån startar i Lessebo kommun, som i sitt förslag till översiktsplan 2010 anger att kommunens vattentäkter ska ”skyddas och hanteras på ett ansvarsfullt sätt, så att råvattentillgången säkerställs”. Vidare skriver de att ”avlopps-reningen ska utvecklas med målsättning att ha hög vattenkvalitet genom hela vattensystemen”. Söder om Lessebo ligger Emmaboda kommun som i sin Översiktsplan 2003 skriver att deras vision är att ha ”god tillgång till vatten av hög kvalité. Vi har säkerställt Lyckebyån och dess höga naturvärden.” Vidare skriver de att ”Exploatering längs Lyckebyån ska ske med stor hänsyn till råvattenintresset.” Innan Lyckebyån når Östersjön rinner den igenom Karlskrona kommun. De skriver i sitt samrådsunderlag för översiktsplan 2030 att de ska arbeta efter vattenmyndighetens förslag till åtgärdsprogram. Åtgärder som behöver vidtas för att uppnå god vattenstatus är bland annat - arbete för att vattenkvaliteten i Lyckebyån långsiktigt ska förbättras - göra vattenskyddsområden med föreskrifter för kommunala

dricksvattentäkter, så att de långsiktigt behåller en god kemisk och god kvantitativ vattenstatus.

- göra vattenskyddsområden med föreskrifter för de vattenförekomster som behövs för den framtida vattenanvändningen

Även Lyckebyåns vattenförbund har gjort en ”Visionsplan” Vatten-myndigheten har tagit fram förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer avseende ekologisk och kemisk status. Detta kommer att innebära nya miljökrav. Som exempel kan nämnas att Lyckebyån på flera sträckor ska förbättras från otillfredsställande till god ekologisk status samt från ej god till god kemisk status. Detaljplanelagda områden redovisas i bilaga 2.

1.4 Särskilda intressen

Inom Lyckebyåns avrinningsområde finns flera områden med höga naturvärden. Enligt Länsstyrelsens gis-databas finns det inom avrinnings-området riksintressen avseende kulturmiljövård, naturvård, Natura 2000 och rörligt friluftsliv. Det finns även områden med biotopskydd, se bilaga 2 för karta.


- 6 -

1.5 Vattenbehov

Direkt beroende av råvatten från Lyckebyån är Kosta, Broakulla, Lindås, Emmaboda och Karlskrona. Karlskrona vattenverk försörjer förutom Karlskrona tätort även Rödeby, Nättraby, Hasslö, större delen av norra Sturkö, Torhamn, östra Aspö, Allatorp, Lösen, Fäjö, östra Hästholmen, Torsnäs samt delar av Trummenäs. Dessutom försörjs kustartilleriets anläggning på Kungsholmen, ett tappställe vid Tjukö g:a ARV, ett tappställe vid färjeläget Ytterön, Uttorps camping på Sturkö, Ekenabbens fiskhamn samt med sommarvatten ett tappställe vid Tjurkö brofäste. Flera nya områden har anslutits till Karlskrona och det är planerat med ytterligare 500 - 600 fastigheter under de närmaste två åren. Sammanlagt är det anslutet ca 54 000 personer i dessa orter dessutom finns ett antal industrier anslutna. 2011 levererades knappt 600 m3 vatten i genomsnitt per timme. Även grundvatten i Lyckebyåns närhet påverkas av Lyckebyån. I vilken omfattning grundvattnet kan påverkas beror på vattennivån i ån respektive grundvattennivån, sprickor i berg samt om det är täta eller genomsläppliga jordar. Uttagsbrunnarna i Eriksmåla, Skruv, Långasjö, Vissefjärda, Saleboda, Strömsberg, Kättilsmåla och Avelsgärde kan påverkas av Lyckebyån. Sammanlagt bor det knappt 4 000 personer i dessa orter och 2011 levererades knappt 30 m3 vatten i genomsnitt per timme. Längs ån finns även privata personer och industrier som använder vattnet till dricksvatten, bevattning, rening mm.


- 7 -

2 GEOHYDROLOGISKA FÖRHÅLLANDEN

2.1 Geologi och geohydrologi

Områden med möjlighet till stort grundvattenuttag har genomsläppligt jordmaterial eller sprickrikt berg. Inom dessa områden är även risk för en relativt snabb transport av föroreningar. Jord Lyckebyåns avrinningsområde är bland annat format av senaste istiden som pressade ner land under dagens havsnivå, slipade berghällar, krossade berggrunden och förde med sig materialet till andra platser. När inlandsisen drog sig tillbaka låg stora delar av land under havsnivå. Havet jämnade ut olika isälvsformationer och idag återstår endast ett fåtal. De två tydligaste åsbildningarna löper i nordnordväst-sydsydostlig riktning genom området, Lindåsen och Salebodaåsen. En relativt stor grusförekomst, Augerumsåsen sträcker sig från strax norr om Biskopsberg i norr, söderut till Augerum strax norr om Karlskrona. Lindåsen är den största, mest sammanhängande isälvsbildningen i regionen och löper i stort sett parallellt med ån. Den börjar ungefär vid Småland-Blekinge-gränsen och går genom Vissefjärda socken upp till Kronobergs län till trakten av Lenhovda. I samband med Emmaboda kommuns vattenförsörjnings-utredning på 1970-talet undersöktes åsen väl av nuvarande professor Gert Knutsson, se bilaga 3a. Vattenuttagsmöjligheterna i åsen varierar från nästan obefintliga till goda. Salebodaåsen sträcker sig från Saleboda vid Blekingegränsen nordväst förbi sjön Törn till Skruv. Åsen är föga framträdande i terrängen och materialet grovt. De uttagbara grusmängderna bedöms generellt som obetydliga, men något större i norr där den har betydelse för vattenförsörjningen i Skruv. En grov klassning av förutsättningarna för grundvattenuttag ur jord enligt SGUs hydrogeologiska karta ses i Figur 3.


- 8 -

Figur 3 Översikt avseende förekomst av större isälvsavlagringar och möjlighet till grundvattenuttag Den dominerande jordarten i Lyckebyåns avrinningsområde är morän med inslag av kalt berg som kan täckas av tunna jordlager. Tjockare moränlager återfinns i de norra delarna, medan de i söder är tunnare eller obefintliga och kan istället utgöras av kalt berg eller ett tunt jordtäcke, bilaga 3b visar jordartskarta över Karlskrona kommun. Grusfilterbrunnar används för kommunal vattenförsörjning i Kosta, Skruv, Eriksmåla, Lindås och Emmaboda. Grundvattnet förstärks med infiltration i Kosta, Lindås och Emmaboda. I Karlskrona kommer ytvatten från Lyckebyån att ledas till Johannishusåsen för infiltration. Berg Berggrund utgörs huvudsakligen av svårvittrad granit. Längst i söder består berggrunden av gnejsgranit och längst i norr finns inslag av porfyr och vulkanit. Små spridda förekomster av grönsten finns i den södra hälften av avrinningsområdet. I den nordvästra delen, på gränsen mellan Emmaboda och Lessebo kommun, löper en diabasgång i nordsydlig riktning. Den huvudsakliga

Lindåsen

Salebodaåsen

Augerumsåsen


- 9 -

sprickriktningen är i nordnordväst –sydsydost, dvs i linje med åns huvud-sträckning. Bergartstyp och berggrundens spricksystem är avgörande för möjligheten att ta ut grundvatten. Allmänt är sura bergarter (ex gnejs och granit) de mest sprickrika bergarterna. Graniten har regelbundna och sammanhängande sprickor medan gnejsens sprickor i allmänhet är mindre regelbundna och har sämre sammanhang, Störst betydelse för möjligheterna att tillgodogöra sig berggrundvatten är dock förekomsten av markerade öppna sprickzoner eller krosszoner, vilka ofta har betydande längd och går ner till lämpligen stora djup. Uttagsmöjligheterna för grundvatten i berg är dåliga i grönstensområdena. Inom övriga delar av avrinningsområdet är uttagsmöjligheterna för grundvatten goda till mycket goda, se Figur 4. I anslutning till sprickzonerna är möjligheten till grundvattenuttag troligen större än i intilliggande berggrund.

Figur 4 Uttagsmöjligheter av grundvatten ur berggrunden


- 10 -

Berggrundvatten används till vattenförsörjning i Långasjö, Emmaboda kommun samt Saleboda, Strömsberg, Spjutsbyggd och Kättilsmåla i Karlskrona kommun. Från brunnsregistret framgår att det finns många privata brunnar i hela avrinningsområdet.

2.2 Topografi, hydrologi och vegetation

Lyckebyån börjar norr om Visjön i Kosta, Småland på en höjd av 234 meter över havet. Vattnet följer en sprickdal mot utloppet i Lyckebyfjärden vid Karlskrona, Blekinge. I norr varierar landskapet mellan flackt till småkuperat, mot kusten jämnas landskapet ut och höjdskillnaderna är små. Ån strömmar som fortast i de norra delarna vid ex Högaströ, Åfors, Johansfors, Getasjökvarn och Lindås samt i de södra delarna vid Strömsberg, Viekvarn, Biskopberg, Lyckeåborg, Augerum och Lyckeby. Det 35 km långa flacka partiet mellan Lindås och Bånga lugnar väsentligt ner åns framfart, se Figur 5.

Figur 5 Falldiagram över Lyckebyån (upprättad av Anders Brattberg). Skogsmark dominerar i avrinningsområdet, ca 8% består av åker och betesmark. Andelen vatten är mindre än 4 % och myrmark 2%, mark-användningen ses i bilaga 4. Större delen av jordbruksmarken ligger i Karlskrona kommun.


- 11 -

Figur 6 Lyckebyåns avrinningsområde med större biflöden och sjöar. Lyckebyåns största biflöde är Törnån, där ligger även den största sjön Törn, se även figur 6. Törnån avvattnar ett område på ca 186 km2. Av sjöarna har 4 st en areal större än 1,5 km2, se Tabell 2. Tabell 2 Sjöar med en areal större än 1,5 km2

Sjö Sjöareal Nivå

km2 m ö h

Yggersrydssjön 1,5 181

Skärsjön 2,1 151

Löften 2 128

Törn 7,6 115

För utjämning mellan torrår och våta perioder finns långtidsregleringsmagasin i

Yggersrydssjön, ca 2,6 miljoner m3 Törn, ca 9 miljoner m3 Stora Havsjön, ca 1 miljon m3


- 12 -

Medelflöde varierar med plats, SMHI mäter vattenföringen vid station i Kättilsmåla/Mariefors. Mätstationen flyttades 1987 från Kättilsmåla till Mariefors i samband med ombyggnation av Bishopsbergs kraftstation. Årsmedelvattenföringen i Kättilsmåla/ Mariefors har under åren 1940 till 2005 varierat mellan 2 till 10 m3/s, se Figur 7.

Figur 7 Beräknade karaktäristiska vattenföringar för stationen Kättilsmåla/Mariefors. Under vårfloden svämmar Lyckebyån över sina bredder, framförallt i områden som tidigare dikats ut. Områden som kan nämnas är bland annat vid Fur där det tidigare fanns en sjö. Vattenföringen beror bland annat på nederbörden. Den genomsnittliga nederbörden ligger i Karlskrona på 462 mm/år och för Emmaboda på 659 mm/år, baserat på SMHI:s nederbörds data mellan 1961-1990. Årsnederbörden varierar dock mellan olika år vilket har helt avgörande betydelse för såväl flödena i Lyckebyån som för grundvattenbildningen. I Tabell 3 redovisas nederbördskarakteristik vid SMHIs nederbördsstation Tvingelshed, belägen mellan Vissefjärda och Karlskrona, för perioden 1946 till 2009. Årsnederbörden avser hydrologiskt år, oktober till september. Våtår respektive torrår avser nederbörden med återkomsttid på 10 respektive 100 år. I tabellen redovisas även avdunstning och nettonederbörd.


- 13 -

Tabell 3 Nederbördskarakteristik för Tvingelshed. Obs gäller fram tom 2005, dvs våtåret 2006/07 på 1090 mm ingår ej.

Återkomsttid

(år)

Nederbörd

(mm)

Avdunstning*

(mm)

Nettonederbörd

(mm)

Våtår 1:100 946 414 532

Våtår 1:10 815 402 413

Normalår 653 379 274

Torrår 1:10 491 342 149

Torrår 1:100 360 291 69

*Beräknad enligt Turc med ett antagande om årsmedeltemperatur på 5,8°C

Diagram i Figur 8 och 9 visar nederbördens fördelning för åren 1945 -2009.

-1:200

-1:180

-1:160

-1:140

-1:120

-1:100

-1:80

-1:60

-1:40

-1:20

1:0

1:20

1:40

1:60

1:80

1:100

1:120

1:140

1:160

1:180

1:200

1950/51 1960/61 1970/71 1980/81 1990/91 2000/01

År

6711950/51 -TvingelshedObservationsort:

Observationsperiod:

Hydrologiskt år

Pearson typ IIIMedelnederbörd (mm):Fördelningstyp:

Våt

år m

ed

frek

ven

sen

To

rrår

med

fr

ekve

nse

n

2008/09

Figur 8 Fördelning av våtår respektive torrår under beräkningsperioden 1945/46 till 2008/09. I diagrammet visas den beräknade sannolikheten för respektive års nederbörd. Nettonederbörden för grundvattenbildning i jord vid Emmaboda ett normalår ligger strax under 300 mm/år baserat på beräkningsperioden 1945 till 2009. Torrare år minskar nettonederbörden drastiskt och är enligt beräkningen så låg som 69 mm under torrår 1:100. Under det senaste decenniet har våtåren dominerat.


- 14 -

TvingelshedNederbörd Hydrologiskt år

0

200

400

600

800

1000

1200

1950/51 1960/61 1970/71 1980/81 1990/91 2000/01

År

mm

Våtår ca 1:230

Torrår ca 1:1 000

Figur 9 Nederbörd i Tvingelshed.

2.3 Spridningstider ytvattnet

En förorenings spridningstid i ytvatten beror bl a på vattenhastigheten (vattenföringen), isförhållanden, föroreningars löslighet med vatten och föroreningens densitet. Vattenhastigheten i ett vattendrag varierar beroende bl a på vattendragets lutning och sektionsareans storlek. Dessutom varierar hastigheten inom sektionen. Vid botten är hastigheten nära noll. Högsta hastighet är det i regel i mitten av vattendraget samt nära vattenytan. Det är komplicerat att förutsäga blandningsförloppet i naturen, men man kan skaffa sig en grov bild av föroreningsspridningen genom att ansätta spridningshastigheter i vattendraget. Vissa generaliseringar avseende spridningshastigheten kan göras utifrån generalisering avseende vattendragets tvärsnittsarea (dike/bäck/å) samt vattendragets lutning, se Tabell 4. Tabell 4 Generaliserad rinnhastighet i dike, bäck och å1

Lutning i m/km Dike m/s Bäck m/s Å m/s

1 0,4 (ca 1,4 km/h) 0,6 (ca 2,2 km/h) 0,8 (ca 2,9 km/h)

5 0,7 (ca 2,5 km/h) 1,1 (ca 4 km/h) 1,6 (ca 5,8 km/h)

10 0,9 (ca 3,2 km/h) 1,5 (ca 5,4 km/h) 2,1 (ca 7,6 km/h)

Spridningshastigheten i sjöar beror på tillrinningens storlek, sjöns form och djupförhållanden, skiktning p.g.a. temperaturskillnader samt vindförhållanden.

1 Naturvårdsverkets handbok 2003:6 allmänna Råd Vattenskyddsområde, Bilaga 2


- 15 -

Oljeföroreningar antas spridas på sjöytor med ca 3% av vindhastigheten. För övre 1-metersskiktet kan riktvärdet 1,5% av vindhastigheten antas. Lyckebyåns lutning varierar, men en första bild av spridningsförhållandet i Lyckebyån samt större biflöden har beräknas utifrån en genomsnittlig spridningshastighet för samtliga ytvattendrag på 1,0 m/s. Från Visjön i norr till utloppet vid Lyckeby år det en fallhöjd på ca 235 m på en sträcka av ca 100 km, vilket ger en lutning på 2,35 m/km. Spridningstiden genom sjöar har antagits till 0,1 m/s. Baserat på detta erhålls en teoretisk spridningstid för ytvattnet från Visjön i Lessebo kommun till Lyckeby i Karlskrona kommun till endast 4 dygn, se bilaga 5. Användandet av en och samma strömhastighet för en lång vattendragssträcka samt olika vattenflöden är självklart en approximation för avgränsningen men detta beräkningssätt anses vara det ”bästa tillgängliga”. Att i vart och ett vattendrag utföra strömhastighetsbestämningar på ett stort antal lokaler anses inte vara motiverat.

2.4 Vattnets strömningsförhållanden i grundvatten

Kännedom om grundvattnets strömningsförhållanden är av grundläggande betydelse för bedömning av de geohydrologiska förutsättningarna för grund-vattenuttag liksom skyddet av ytvattnet. Grundvatten rinner generellt i riktning mot vattendrag. De faktorer som styr flödet i marken är dels grundvattenytans gradient dels markens genomsläpplighet. Den senare är helt dominerande som styrande faktor när en gradient finns. Dessutom styr jordens effektiva porositet grundvattenhastigheten. En god approximation är att gradienten är av samma storleksordning som topografins lutning. Vid fastställandet av skyddszonens läge ska hänsyn tas till såväl geologi som topografi. I områden med låg vattengenomsläpplighet där jordlagren utgörs av finmaterial i form av silt och lera avrinner sannolikt huvuddelen av nederbörden som ytavrinning. De flesta kommunala vattentäkter i Lyckebyån är placerade i vattenförande akvifärer i jord eller berg där inströmningen ofta bedöms ske från omgivande grundvatten. Vid grundvattenuttag är strömningen närmast uttagsbrunnarna generellt riktad mot uttagspunkten. Vid speciella vattenståndssituationer, t ex vid extrema högvattenstånd i ytvattnet, då grundvattennivån samtidigt kan vara låg eller vid större grundvattenuttag bedöms åns vatten kunna inducera i närliggande vattentäkter. En förutsättning för inducering av ytvatten är även att det finns vattengenom-trängliga lager i strand/bottenpartierna eller att de eroderas fram i samband med högvattenföringen. Under normala förhållanden bildas oftast täta skikt av slam, svämgyttja eller dy längs bottnar och stränder som förhindrar eventuell inducering av ytvatten. Inga detaljerade undersökningar av grundvattnets strömning är utförda, således kan endast grundvattnets huvudsakliga strömning bedömas.


- 16 -

De vattenförande jordlagren bedöms kunna stå i kontakt med underliggande berggrund. Där berggrunden och dess akvifärer i form av sprickor matas med vatten från ovanliggande jordlager. Störst matning sker på platser där grov-korniga jordlager överlagrar sprickzoner. Utmed Lyckebyån med biflöden förekommer huvudsakligen morän med inslag av isälvsmaterial. I områden där grovkorniga jordar och sediment förekommer, såsom områdena längs med Lillån, kan det vara god kontakt mellan berggrundvatten och grundvattnet i det vattenförande lagret ovan berggrunden. Lyckebyån följer tektoniska sprickor utmed flera sträckor. Den närmare utbredningen av grundvattenförande sprickor är dock ej känd. Vid avgränsning av vattenskyddszon har en zon på 100 m från normalt vattenstånd avgränsats. Avståndet gäller i horisontalplanet. Här har antagandet gjorts att spridning i mark går långsammare och är underordnat direkt ytavrinning, även om vattendrag flyter i flackare landskap. Genom det angreppssätt som föreslås (d v s figuranpassat skyddsområde utmed vattendrag och sjöar) och de övriga antagande vad gäller strömhastigheter och spridningar anses nya beräkningar för spridning i mark utmed vattendragens längd ej vara motiverat.

2.5 Dräneringar

Ytvattendränering på och under mark inklusive täckdiken skall normalt beaktas. Flera av de diken som har kommenterats/markerats på kartmaterialet i bilaga 7a – 7h är diken som har tillskapats som åkerdränering, där flödena generellt är små. Vid bedömning av rinntider skall flödeshastigheten i dräneringarna avse situationen vid högvattenföring. Någon hänsyn till dräneringssystem vid avgränsningarna av föreslaget skyddsområde har inte tagits därför att uppehållstider i marklagren innebär ökade uppehållstider.

2.6 Kapacitet

Under åns 10 mil långa färd ansluter sig vattendrag till huvudfåran som tilltar på ju närmre Östersjön den kommer. Uttagsmöjligheterna för ytvatten beror även på den volym som är tillgänglig, dvs hur bred och djup ån eller sjön är. Detta ger att uttagsmöjligheterna från ån varierar och är generellt mindre i norr där både flödet och volym generellt är mindre än längre nedströms. Råvattenuttaget är störst i Karlskona där ca 550 m3/h tas från Lyckebyån. Det är ca 2,5% av åns medelflöde på 20 900 m3/h, ett lågvattenflöde på 2 400 m3/h ger ett procentuellt uttag av 23%. Vid extremt lågvatten flödade endast 290 m3/h vilket understiger Karlskronas vattenbehov.


- 17 -

Tabell 5 De kommunala vattenverkens max kapacitet och medelproduktion

Kommun Vattentäkt Vattenverkets Max Kapacitet

Medelproduktion dricksvatten

m3/h m3/h

Lessebo Kosta 60 13 Lessebo Skruv 17 5 Emmaboda Eriksmåla ca 8 4

Emmaboda Johansfors/ Broakulla 0,29 Reservvattentäkt

Emmaboda Getasjökvarn 104 45

Emmaboda Lindås Skickar vatten till Getasjökvarn

Emmaboda Långasjö 8 3-4 Emmaboda Vissefjärda 9 5 Karlskrona Saleboda 5 0,8 Karlskrona Strömsberg 2 0,4 Karlskrona Kättilsmåla 6,3 2,4 Karlskrona Afvelsgärde 16 7,9

Karlskrona Lyckebyån (Karlskrona) 1050 548

Vattenuttaget beror även på vattenbehov, vattenverkets kapacitet och uttagsbrunnens/arnas kapacitet. Vattentillgången i samtliga täkter klarar dagens vattenbehov. Vattentäkternas kapacitet ses i Tabell 5.

2.7 Högsta vattenstånd

Ytvattennivåerna mäts kontinuerligt vid vattentäkterna, kraftstationerna och vid SMHI:s mätstation. Då ån är reglerad är nivåerna relativt stabila över året, men en viss säsongsvariation kan ses där det högsta vattenståndet fås på våren. Grundvattennivåerna i de olika delarna av området är så vitt känt inte närmare dokumenterat vare sig i berg eller i jord. Vid vattentäkter i jord begränsas regelmässigt grustäktsverksamhet så att betydande skyddstäcke sparas över högsta grundvattennivån. Med hänsyn till sambandet mellan ytvatten, vatten i jord och berg bör man överväga om eventuella schakter i jord ska begränsas avseende skyddet för Lyckebyån.

2.8 Ytvattnets kvalitet

Ytvatten som sjöar och vattendrag är känsliga för påverkan och förändringar. Vid vattenverken tas regelbundet kvalitetsprover på råvattnet i ån. Varje år utreds även Lyckebyåns vattenkvalité i Lyckebyåns Vattenförbunds recipientrapport. Även Vattenmyndigheten har i enlighet med EUs vattendirektiv gått igenom åns och dess huvudavrinningsområde avseende ekologisk och kemisk status. Generellt är den kemiska statusen god i


- 18 -

grundvatten, sjöar och vattendrag, några vattenförekomster visar på otillfredsställande status. Den ekologiska statusen i sjöar är generellt god, men i vattendrag är den ofta måttlig till otillfredsställande, se Figur 10 och 11.

Figur 10. Ekologisk status för ytvatten2

2 Vattenmyndigheten, 2009, Åtgärdsprogram för Lyckebyåns huvudavrinningsområde


- 19 -

Figur 11. Kemisk status för ytvatten3 Miljöproblemen för sjöar är främst försurning och miljögifter. För vattendragen är miljöproblemen främst försurning, miljögifter samt fysiska förändringar. Både sjöar och vattendrag har även i viss omfattning problem med övergödning, se Figur 12.



- 20 -

Figur 12 Miljöproblem per vattenförekomst4 Försurning Försurningen började omkring sekelskiftet 1900, då det sura nedfallet från luft ökade till följd av industrialiseringen. Lyckebyåns avrinningsområde är extra känsligt för försurning då berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Försurning är det främsta problemet i Lyckebyåns avrinningsområde, värst drabbat är bäckar och småvatten längst ut i avrinningsområdet där regnvattnet har stor påverkan. För att komma tillrätta med försurningen kalkas 23 vattenförekomster enligt ett kalkningsprogram. Programmet huvudsyfte är att övervaka punktkällors påverkan och effekter av kalkningen. Miljögifter Miljögifter kan förekomma som metaller, organiska och oorganiska ämnen, kunskapen om deras effekter på miljön är ofta begränsad. Nedan följer en tabell över de grundvattenförekomster som överstiger tröskelvärdet för miljögifter samt de ytvattenförekomster som överskrider gränsvärden för prioriterade ämnen, se Tabell 6 och Tabell 7. Tabell 6 Grundvattenförekomster med överskridande av tröskelvärden för miljögifter

Plats Kadmium och kadmiumföreningar

Bly och Blyföroreningar Arsenik

Emmabodaåsen, Transjön X

Salebodaåsen, Skruv X X X



- 21 -

Tabell 7 Ytvattenförekomster som överskrider gränsvärdet för prioriterade ämnen avseende miljögifter

Plats Kadmium och kadmiumföreningar

Bly och Blyföroreningar

Nickel och nickelföroreningar

Lyckebyån: Stora Visjön-Yggersrydsjön X X X

Lyckebyån:Yggersrydsjön-Bjurbäcken X X

Ur tabeller kan det utläsas att de största problemen med miljögifter finns i Salebodaåsen, Skruv samt i vattendragen mellan Stora Visjön och Yggersryd-sjön samt Yggersrydsjön till Bjurbäcken. Främst är det problem med förhöjda halter av kadmium och kadmiumföreningar samt bly och blyföreningar, men även förhöjda halter av nickel och arsenik förekommer. Bly har pekats ut som det största problemet i Lyckebyåns vattenförbunds recipientrapport 2006-2008, där blyhalten generellt bedömdes som måttligt hög. En jämförelse mellan 1997-2001 och 2002-2008 visar att metallhalterna ökat markant, främst vanadin och aluminium. Sediment Sedimentet i Getasjön, Törn och Västersjön undersöktes under 2007 avseende tungmetaller och polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Högst halt av tungmetaller fanns i Getasjöns sediment där halterna av arsenik, kadmium och zink var måttligt höga. Törn hade den högsta PAH-halten, vilken översteg Naturvårdsverkets riktlinjer för känslig markanvändning (KM). Fysiska förändringar Fysiska förändringar påverkar främst den ekologiska statusen, där ex kraftverk, rensning, dammar mm kan förhindra att växter och djur kan leva naturligt. Ändrad markanvändning är en betydelsefull faktor som både försurar och ökar halten av humus i vattnet. På grund av höga humushalter är många sjöar och vattendrag brunfärgade i Blekingekustens delområde. Sedan mitten av 70-talet har färgtalet mer än fördubblats och kan idag ligga på mer än 100 mg Pt. Färgen leder till kvalitetsproblem i den kommunala vattenförsörjningen och har sannolikt stor betydelse för det biologiska livet i vattensystemet. I samband med översvämningen som skedde till följd av novemberregnet 2010 ökade färgtalet upp till 250 mg Pt på råvattnet till Karlskrona vattenverk, vilket innebar problem i reningsprocessen. Den ökade markurlakningen kan delvis bero på omvandlingen av lövbland-skogar till produktionsskogar där gran dominerar samt på ett varmare och nederbördsrikare klimat. Utdikning av betydande sjöareal i den nedre delen av avrinningsområdet i mitten av 1900-talet, har lett till kortare uppehållstid och magasineringsförmåga, vilket lett till försämrad ”klarningskapacitet”. För att komma tillrätta med problemet rekommenderar vattenmyndigheten löv/gräs-bevuxna skyddszoner längs sjö- och åstränder, om möjligt återskapa tidigare sänkta sjöar så att de åter fungerar som ”klarningsbäcken”.


- 22 -

Övergödning Övergödningen i Östersjön gör att även måttliga halterna av kväve och fosfor är en viktig aspekt. Kvävehalten bedöms vara hög överallt utom i bäck från Långasjö där halter bedöms vara mycket höga samt i Transjön och Getasjön där halterna var låga. Den areaspecifika kvävehalten från hela avrinnings-området bedöms vara låg och den totala kvävehalten 2008 låg på 156 ton, varav 25,5 ton eller 16% kom från de kommunala avloppsreningsverken. De största punkkällorna var Emmaboda, Kosta och Vissefjärda. Under 2008 bedömdes fosforhalten som måttlig eller hög överallt utom i bäck från Långasjö, där den bedömdes som mycket hög. Den totala fosformängden som transporterades till Östersjön var 2008 4,57 ton vilket är lägre än tidigare år. Avloppsreningsverken stod för 0,30 ton eller 6,5%, vilket är lägre än både 2006 och 2007 (16 respektive 7%). Den areaspecifika fosforhalten från hela avrinningsområdet bedöms vara låg.5 Provtagning och rening Där vatten från Lyckebyån används till kommunal dricksvattenförsörjning tas vatten antingen direkt från ån eller infiltreras för ökad grundvattenbildningen. Råvattnets kvalité analyseras regelbundet och generellt behöver vattnet renas eller justeras avseende humus, järn, mangan, turbiditet och pH innan det erhålla en godtagbar dricksvattenkvalité. Ytvattenverket i Lyckeby, Karlskrona har den sista och enskilt största uttagspunkten av råvatten. Råvatten från Lyckebyån behandlas i flera steg innan det pumpas till konsument. Nedan följer en överskiktlig beskrivning:

1. Råvattnet grov- och finsilas, innan krita och kolsyra (ev lut) doseras för att uppnå rätt fällnings-pH och -alkalinitet.

2. Till vattnet doseras polyaluminiumklorid (PAC) för att fälla ut organiskt material, järn och mangan. Detta filtreras bort i flera kontinuerliga filter.

3. Efter filtrering tillsätts krita, kolsyra (ev lut) och Na-hypoklorit (samt vid behov Na-klorit för bildning av klordioxid) för att oxidera resterande mangan. Avskiljningen sker dels i oxidationsbassänger dels i efterföljande kolfilter.

4. Vattnet filtreras sedan genom 11 st. kolfilter för att ta bort smak- och luktämnen samt ev.kvarvarande mangan i partikelform.

5. Som en sista åtgärd doseras lut och kolsyra till önskat pH och alkalinitet samt Na-hypoklorit och ammoniumsulfat för att uppnå långtidsverkande bakterieskydd på distributionsnätet.

Eftersom råvatten från Lyckebyån uppvisar stora variationer i kvalitet under året, sätts vattenverkets reningsprocess på prov. För att klara Karlskrona kommuns framtida vattenförsörjning med avseende på säkerhet och kvalitet pågår ombyggnad av reningsverket samt utökning med att infiltrera vatten i Johannishusåsen (rullstensås) för att ytterligare förbättra dricksvattenkvaliteten

5 Lyckebyåns Vattenvårdsförbund, recipientkontroll, Lyckebyån 2006-2008


- 23 -

och trygga säkerheten för framtida vattenförsörjning i Karlskrona. Behovet av råvatten från Lyckebyån kvarstår dock oförändrat. Vid grundvattentäkter är det normalt ej så många behandlingssteg för att erhålla ett bra dricksvatten. Som exempel redovisas processchemat för Kättilsmåla, Figur 13 där råvattnet doseras med lut för att justera pH samt för att underlätta den efterföljande oxidationen, innan vattnet leds till ett sandfilter, på vilket utfällt järn och mangan fastnar. Vattnet passerar även ett UV-filter för mikrobiell avdödning. Möjlighet finns även att dosera natriumhypoklorit vid behov för att avdöda eventuella bakterier i ledningsnätet.

Figur 13 Processchema Kättilsmåla vattenverk, principfigur

2.9 Ytvattentäktens värde

Bedömning av ytvattnets värde är vansklig och beroende av vilka värderingar man lägger in i ordet värde, som kan täcka in:

Sociala värden: rekreation, bad, fiske, båtsport, kulturhistoria, vattenestetiska

Naturvärden: ekologi, naturresurser, fria stränder Tekniska värden: vattenförsörjning, bevattning, recipient, farleder,

energiutvinning, yrkesfiske Vid upprättande av vattenskyddsområde är det främst utvinningsvärdet som skyddas. Ytvatten som är värdefullt för naturen kan i svensk lagstiftning skyddas på annat sätt. Med värde menas här därför det rent ekonomiska värdet av en vattentäkt om den skulle bli långsiktigt förstörd genom en olycka eller annan påverkan så att en ny vattentäkt måste sökas. Vid bedömning av värdet på en ytvattentäkt kan man ansätta kostnaden för att ersätta vattentäkten med en ny om den nuvarande vattentäkten skulle bli obrukbar exempelvis genom en förorening. Alternativt till att beräkna ersättningsvärden är att göra en


- 24 -

kvalitativ indelning i värdeklass enligt handbok6. En bedömning enligt dessa grunder medför att Lyckebyån bör klassas som en vattentäkt med Mycket högt skyddsvärde. I denna kategori ingår bland annat allmänna huvudvattentäkter och större vattenförekomster med planerad eller sannolik framtida allmän vattenförsörjning, vilket motsvarar Lyckebyåns ytvattentäkt.

2.10 Sårbarhet

Riskbedömning görs utifrån tillrinningsområdets sårbarhet, med begreppet sårbarhet beskrivs motståndskraften inom ett mark- och vattenområde mot föroreningar. En ytvattentäkts sårbarhet beror på var föroreningen kommer, hamnar den direkt på vattenytan är sårbarheten extremt hög. Om föroreningen hamnar på marken beror sårbarheten på jordart, markanvändning/vegetation, topografi, närhet till diken och små vattendrag. Finkornig jordart ex lera medför högre sårbarhet för ytvattnet än grovkornig jordart (sand, grus), då föroreningen lättare transporteras på det täta jordlagret. Jordarten i avrinningsområdet består till stora delar av morän, som kan vara ett tätt material och därmed ökar risken att föroreningen når ett vattendrag som mynnar ut i Lyckebyån. Sårbarheten beror även på den specifika föroreningens egenskaper, olika fysikalisk-kemiska processer (ex adsorption, förflyktigande, oxidation reduktion, mm) och biologiska förändringar (biologisk nedbrytning, ackumulation). Vid sårbarhetsklassificering av ytvatten bör hänsyn tas till räddningstjänstens möjligheter att göra en insats innan föroreningen når grundvattnet. På några strategiskt utvalda sträckor längs Lyckebyån har trafikverket gjort åtgärder för att hindra vägdagvatten att rinna direkt till Lyckebyån. SOS Alarm (112) kan även stänga Karlskronas råvattenintag om olycka skett och kontamineringsrisk föreligger. Vattnet från Lyckebyån infiltreras även till grundvattentäkter som finns utmed ån. Hur sårbara dessa är beror på om föroreningen hinner upptäckas i tid och infiltrationen stängs av innan föroreningen når intagsområdet. Det pågår även en naturlig infiltration från ytvattnet till grundvattnet, vars infiltration inte går att stoppa. Skulle en förorening komma in i en grundvattentäkt kan den förstöra hela vattentäkten. Utifrån ovan bedöms sårbarheten som hög till extremt hög. Sårbarheten beror i stor utsträckning var i tillrinningsområdet en eventuell förorening sker och under vilka förhållanden. Sårbarhetsbedömningen baseras på angivna sårbarhetsklasser i Naturvårdsverkets handbok7.

6 Naturvårdsverkets Handbok 2003:6, Vattenskyddsområde med allmänna råd, sep 2003 7 Naturvårdsverkets Handbok 2003:6, Vattenskyddsområde med allmänna råd, sep 2003


- 25 -

3 RISKINVENTERING

3.1 Allmänt

Inom det aktuella området för Lyckebyån förekommer verksamheter, vilka vid olyckor eller ovarsamhet kan åstadkomma allvarliga skador på grundvattnet. Riskobjekt kan delas upp i de olika kategorierna:

vattenverksamhet

sabotage, krig, kris och klimatförändringar

verksamheter i tillrinningsområdet

3.2 Vattenverksamhet

Vattenverksamheten i sig kan bl.a. medföra risker genom Entreprenadarbeten nära vattentäkt Vattenbrist eller kvalitetsförsämring p.g.a. överuttag

Arbete pågår inom kommunerna för att utvärdera och påverka rutiner avseende dokumentation och instruktioner för samtliga vattentäkter.

3.3 Sabotagesituationer och klimatförändringar

Åtgärder inom ramen för sabotage och krigssituationer behandlas i samband med upprättandet av beredskaps- och saneringsplan. I sydöstra Sverige har det pekats ut att det kan bli torrare sett till hela året, men med nederbördsrika perioder. Tänkbara problem som kan komma ifråga vid nederbördsrika perioder är att mer vatten i omlopp innebär att föroreningar lättare (snabbare) kan sprida sig till yt- och grundvatten. Dag- och spillvatten-system kan bli överbelastade.

3.4 Verksamheter i tillrinningsområdet

De risker som kan regleras genom skyddsföreskrifterna är verksamheter och markanvändning inom avrinningsområdet. Inventeringen baseras på Lyckebyåns vattenförbunds recipientkontroll 2009, uppgifter från Trafikverket, Trafikverkets åtgärdsförslag för skydd av Karlskronas ytvattentäkt, genomgång med miljökontoren och tekniska kontoren i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona samt översiktlig studie i fält. Detta ger att åtminstone följande verksamheter/anläggningar kan utgöra presumtiva risker:

Vägar

Järnväg


- 26 -

Flygfält

Militärt övningsfält

Bebyggelse (uppvärmning, cisterner, trädgårdsskötsel mm)

Förorenad mark (nedlagda deponier, industriområden, sågverk mm)

Industriell verksamhet

Avlopp (enskilda och kommunala)

Djurhållning och jordbruk

Markarbeten

Täktverksamhet I detta sammanhang har inga besök vid exempelvis lantbruk eller dylikt skett varför inventeringen inte kan betraktas som fullständig. Den kan dock utgöra utgångspunkt för framtida kontakter med genomgång av respektive verksamhet. Spridningshastigheten för en förorening i ytvatten beror bland annat på vatten-dragets lutning och sektionsareans storlek. Högst vattenhastighet påträffas i regel i mitten av vattendraget samt en bit under vattenytan. Föroreningens koncentration beror bland annat på utsläppsmängd, uppehållstid, föroreningens egenskaper och avklingningstid, ex biologisk nedbrytningstid. Spridningshastigheten i markytan och i grundvatten varierar beroende på bl a lokala förhållanden som topografi, växtlighet, jordmån, avstånd till grundvattenytan, årstid och föroreningens egenskaper mm. Grundvattnets hastighet kan variera mellan några mm/år till 100 m/h. I omättad jord kan hastigheten vara ännu lägre. I öppet vatten är hastigheten mellan 20-1010 högre än på land. Föroreningsutsläpp i eller i vattendragets omedelbara närhet är därför avsevärt farligare för en ytvattentäkt än utsläpp på land. Generellt är riskerna för föroreningsspridning större vid huvudfåran jämfört med biflödena. Eftersom vattenflödet är mycket större i huvudfåran krävs det större åtgärder för att stoppa flödet och större saneringsinsatser. I ett litet biflöde räcker det kanske att man enbart gräver igen bäckfåran för att stoppa flödet temporärt. En utförligare beskrivning av de allvarligaste presumtiva föroreningsriskerna i tillrinningsområdet beskrivs nedan. Vägar Inom avrinningsområdet finns flera större och mindre vägar. På ett antal ställen korsar vägar ån eller våtmarker och utgör där en extra stor föroreningsrisk. De större vägarna är markerade på Figur 14.


- 27 -

Figur 14 Större vägar inom Lyckebyåns avrinningsområde


- 28 -

Länsstyrelsen rekommenderar att farliga godstransporter sker på E22, rv 25, rv 28, länsväg 120 samt väg 31. På väg 725 längs Augerumåsen är transport av farligt gods förbjuden. Vägen ligger bredvid Lyckebyån och vattentäkterna Kättilsmåla och Avelsgärde samt uppströms Karlskronas ytvattentäkt. Farligt gods består av eller innehåller hälso-, miljö-, och brandfarliga varor i fast, vätske- eller gasform och som kan medföra skador på människor, djur och egendom eller i miljö. De vanligaste farliga transporterna på vägar är dock transporter med oljeprodukter såsom råolja, diesel, bensin, fotogen mm. För att minska föroreningsspridning från vägarna har trafikverket på vissa extra utsatta platser utfört åtgärder som täta diken vilka samlar upp förorening och leder den till sedimenteringsdammar med oljeavskiljare/klaffar som minskar risken att förorening transporteras vidare. Även kantsten eller skevad (lutad) väg förhindrar förorening att rinna ner i vattendrag och vägräcken minskar risken för avkörningar och olyckor. Trots åtgärder för att minska avkörningar och olyckor visar transportstyrelsens olycksstatistik att mellan åren 2003 och 2009 rapporterades 182, av dessa var 7 dödsolyckor, 39 svåra olyckor resterande lindriga. Av de 182 olyckorna var 94 singelolyckor med motorfordon, 11 var möte mellan motorfordon och 16 var korsande motorfordon. En översikt av de större vägar, trafikmängd, tung trafik och antal olyckor ses i bilaga 6a som visar att flest olyckor skedde på väg 28, 25 och lv 120. En olycka på fel plats kan ge katastrofala till mycket allvariga konsekvenser för vattenkvalitén. Exempelvis halkade i januari 1994 en tankbil av vägen och 15 m3 diselolja rann ut i Mieån, som rinner ut i Långasjön och Karlshamns vattentäkt. Den beräknade transporttiden var 4-5 dygn till vattenverket i Karlshamn men den faktiska tiden var 2-3 dygn. Vattenverket var tvunget att stoppa sitt inflöde för de nästkommande 3 månaderna pga kontamineringen. Vattenförsörjningen klarades tack vare en provisorisk ledning från reserv-vattnet. Nedan följer en översiktlig sammanfattning över de större vägarna som går inom avrinningsområdet samt vidtagna åtgärder enligt muntlig information från personal på Trafikverket8, se även bilaga 6b. De åtgärder som rekommenderas kommer från Vägverkets rapport (1994) ”Lyckebyåns flodområde åtgärdsförslag för skydd av Karlskronas ytvattentäkt”. Den största vägen i avrinningsområdet är E22 som passerar över Lyckebyån 700 meter uppströms Karlskrona vattentäkt. Vägen är rekommenderad för farligt gods och i medel passerar 9800 fordon per dygn, varav ca 840 är tung trafik. För att förhindra spridning av föroreningar samlas vattnet från vägarna

8 Peter Jonasson (Karlskrona), Susanne Östangård (Emmaboda), Martin Envall (Lessebo) samtliga Trafikverket Region Sydost.


- 29 -

upp i brunnar som leder det till dammar med fördröjningsmagasin och oljeavskiljare. Åtgärdat mitten på 1990-tal. Genom större delen av avrinningsområdet går väg 28 som sträcker sig norr om Kosta till Karlskrona i söder. Vägen belastas av ca 2800 fordon per dygn norr om Vissefjärda men endast ca 700 fordon per dygn norr om Eriksmåla. Väg är rekommenderad för farligt gods och passerar över Lyckebyåns huvudfåra på ett antal platser. Vid Broakulla/Hällasjö finns klaffluckor som går att stänga i händelse av olycka. Vid Emmaboda passerar väg 28 Bjurbäcken, här finns planer på åtgärder för att skydda vattnet. Mellan Fur och Muggetorp är åtgärder är gjorda vid tre platser. Vatten leds i täta diken till sedimenteringsdammar med tät botten och klafflucka. Utloppsledningarnas lutningar är negativ och medger att ev oljespill stannar kvar i dammen. Åtgärdat 2007. Väg 120 går i öst-västlig riktning genom Emmaboda och trafikeras av ca 3700 fordon per dygn på den östra sidan av ån och ca 5800 fordon på den västra sidan av ån. Tunga fordon utgörs av 280 respektive 420 fordon per dygn. Åtgärder rekommenderas vid Lyckebyån i höjd med Emmaboda samt vid Bjurbäcken i Emmaboda. Väg 25 går genom Nybro, passerar Eriksmåla på sin väg mot Lessebo och trafikeras vid Eriksmåla av ca 2900 fordon per dygn varav 440 fordon är tung trafik. Cirkulationsplatsen i korsningen mellan väg 25 och 28 har täta diken och damm med klaffluckor. Öster om cirkulationsplatsen, vid våtmarken, finns kraftigare räcken och kantsten, diken leder vatten till dammar. Åtgärdat 2009. Väg 520 passerar över Kyrksjön vid Vissefjärda, ca 1950 fordon per dygn passerar denna väg. Åtgärder rekommenderas vid bron. Väg 545 passerar norr om Getasjön, där passerar ca 160 fordon/dygn varav 9% tung trafik. Damm och klaffluckor finns anlagda. På väg 726 vid bron över Lyckebyån finns täta diken, kantsten och fördröjnings magasin. Väg 725 mellan Karlskrona och Kättilsmåla har på strategiska ställen förstärkts. - I Augerumskvarn finns räcken, täta diken, kantsten, vatten leds till brunnar som leder det till dagvattenmagasin som har öppen oljeavskiljare. - Vid Mariefors finns vägräcke, skevad väg som lutar från ån. Åtgärdat 2007. - Vid Lillån finns dammar med magasin och oljeavskiljare. Åtgärdat 2001. - I ån har 2 dammar gjorts för att kunna hindra spridning av föroreningar. I framtiden planeras åtgärderna på E22 vid Karlskrona följas upp, för att utvärdera om de fungerar. Trafikverket skulle gärna se att täktens intagspunkt flyttas uppströms E22. Väg 1017 vid Kosta grundvattentäkt kommer att ses över.


- 30 -

Vägdagvattnet avvattnas generellt via diken vilket kan innebära en snabb spridning av förorenat vatten i händelse av olycka med utsläpp av exempelvis bensin. Detta bör beaktas, framförallt där diken med vägdagvatten mynnar i vattendraget som rinner till Lyckebyån. Tungmetaller kan tas omhand av det 10 cm översta skiktet i flacka slänter med tätt gräs. Då salt inte fastläggs i marken utan löser sig i vatten försöker trafikverket att optimera saltgivningen för att minska spridningen av salt. Saltning sker främst när det är risk för halka och strös jämt på vägen. Salt i vatten är främst ett problem i grundvattentäkter medan ytvatten tenderar att spä ut salthalten. Järnväg Inom avrinningsområdet finns det två järnvägar, Kust till kustbanan som går mellan Karlskrona och Emmaboda. I Emmaboda möter den upp med järnvägen som kommer från Alvesta- Växjö-Skruv- Emmaboda och går vidare mot Nybro och Kalmar. För närvarande pågår upprustning av sträckan Karlskrona – Emmaboda vilket bland annat innebär fler mötesplatser, ökad tågtrafik och högre hastighet. Under 2010 passerar under vardagar 6 godståg och 32 persontåg på sträckan Skruv- Emmaboda- Nybro. Karlskrona-Emmaboda trafikeras av 14 persontåg. Beläggningen kommer troligen att ändras, bland annat till följd av utbyggnad och förbättring av järnvägsnätet. Föroreningar från järnvägsverksamhet kan härröra från ogräsbekämpnings-medel, impregnering av träsliprar, spill av olja och bränsle samt slitage av tåg och anläggning. Föroreningarna påträffas oftast på bangårdar, i lokstallar och verkstäder men även i banvallen. Det finns även risk för olyckor. Flygfält Inom avrinningsområdet finns två flygplatser som är belägna öster om Kosta respektive Emmaboda. Flygplatsen vid Kosta har fungerat som militärbas men används inte idag och flygplatsen vid Emmaboda används för biltävlingar samt har använts vid halkövning för trafikskolan. Det finns vissa planer, från såväl företagare som politiker, på att flygplatsen i Emmaboda ska utvecklas för att bli en regional flygplats för sydöstra Sverige. I dessa planer ingår att flygplatserna i Kalmar, Växjö och Ronneby då skulle ersättas med denna, vilket innebär en stor utbyggnad av Emmaboda flygplats. Inga beslut är dock tagna. Risk för påverkan på yt- och grundvatten från flygplatser utgörs främst av hantering av petroleumprodukter och kemiska produkter som används i bränsle, vid avisning, vid rostskyddsbehandling mm samt utsläpp av luftföroreningar. Rester av bränsle, olja och eventuella brandsläcknings kemikalier kan finnas kvar vid flygplatserna.


- 31 -

Bebyggelse Större delen av befolkningen i skyddsområdet är koncentrerad till samhällen vid vattnet. Olycksrisk föreligger vid exempelvis oljepåfyllning i enskilda tankar. Hos kommunernas tekniska kontor finns i dag några anmälda cisterner inom föreslaget skyddsområde. Det finns troligen ett flertal icke anmälda cisterner även inom skyddsområdet. Berg- och jordvärme anläggningar kan påverka vattenkvaliteten vid vätske-läckage, bl. a. vid installation av nya anläggningar då risk finns för perforering av ett grundvattenskyddande jordlager eller förorening av grundvattnet vid borrning. Går värmeanläggningen sönder finns risk för att vätskan i anläggningen läcker ut och förorenar grundvattnet. Berg- och jordvärme ska anmälas och inom 200 meter från strandkant finns det i Karlskrona kommun ca 30 st (utförda efter år 2000), Emmaboda 5 st, i Lessebo finns det inom avrinningsområdet 66 st (1997-2009) anmälda värmepumpar. Även olämplig hantering av kemikalier i industrier och privata hushåll kan vålla skada. Andra riskverksamheter är bensinstationer, biltvätt, skjutbanor, konstgräs, golfbanor, kyrkogårdar och motorkrossbana. Föroreningsbelastande verksamheter Länsstyrelserna i de olika länen har identifierat potentiellt förorenade områden, se bilaga 7. Inom avrinningsområdet finns det ett antal punktkällor som påverkar Lyckebyån, de utgörs av industrier, glasbruk, kommunala avlopps-reningsverk, avfallsupplag, dagvatten från samhällen mm. Lyckebyån är till stor del reglerad och används för elproduktion. Gamla glasbrukstippar orsakar miljöproblem, långsamt rör sig tungmetall mot ån och halterna har ökat sedan slutet på 1990-talet. Undersökningen9 av glasbruksobjekten Kosta, Transjö, Åfors, Johansfors och Skrufs Glasbruk, Emmaboda glasverk samt Åfors glasdeponi visar på begränsad föroreningspåverkan i Lyckebyån. Tydligt förhöjda halter av metaller återfanns vid begränsade områden i diket nedströms Emmaboda glasbruk samt våtmark och åfåra nedströms Åfors. Spridda föroreningar med höga metallhalter finns nedströms glasbruken i Kosta, Johansfors och i viss mån även i Skruv. Måttligt höga halter av arsenik och kadmium återfanns i Transjön nedströms Transjö glasbruk. Lyckebyån påverkas även av diffusa utsläpp från skogsbruk och luft-transporterade föroreningar.

9 Kalmar länsstyrelse, 2007, Glasbruksprojektet, Sedimentundersökningar av sex glasbruksåar Lyckebyån, Torbjörn och Karl Holmström Ekologgruppen i Landskrona AB


- 32 -

Avlopp Av de ca 20 500 personer som bor inom avrinningsområdet är ca hälften anslutna till kommunalt avlopp, som generellt finns i samhällen. I figur 15 ses avloppsreningsverk inom avrinningsområdet, där Lyckebyån eller någon av Lyckebyåns biflöden är recipient. I Bilaga 8 redovisar områden anslutna till kommunalt reningsverk och reningsverkens utsläppspunkter.

Figur 15 Avloppsreningsverk inom Lyckebyåns avrinnings-område 2009.

Reningsverken är dimensionerade för att minska halten av fosfor, kväve och organiskt material, men avloppsvattnet innehåller ofta även virus, läkemedel, hormoner mm. I Karlskrona har ett program tagits fram för att minska på antalet avloppsreningsverk som har Lyckebyån som recipient.


- 33 -

De som inte har kommunalt avlopp har enskilda avlopp, vilket ger en diffus belastning på Lyckebyån. Beroende på typ av anläggning, markförhållanden, belastning mm så varierar påverkan på Lyckebyån. Djurhållning och jordbruk Djurhållning och verksamhet som hör därtill kan innebära risk för vattentäkten, främst genom gödselspridning och bekämpningsmedelsanvändning. Inom Lyckebyåns avrinningsområde är det bara ca 8 % av marken som är jordbruks-mark, det finns inte heller så många gårdar med djurbesättningar > 100 djurenheter. I huvudsak återfinns jordbruksmarken i de södra delarna av Lyckebyån, figur 16 och 17 se även bilaga 4.

Figur 16 Markanvändning i anslutning till Lyckeby och Avelsgärde

Figur 17 Markanvändning i anslutning till Kättilsmåla


- 34 -

Gödsel, strandbete och avloppsvatten kan orsaka problem med bakterier och virus. En stor potentiell risk är smittspridning i samband med virus, då detta i dagsläget ej går att hantera så att man får ett tjänligt dricksvatten. Hantering och utsläpp av behandlat avlopp bör ses över såväl som djurhållning invid vattendrag inklusive bete invid vattendrag (går djuren ned till vattnet för att dricka eller finns det bevattningsanordningar), hantering, lagring och spridning av gödsel. Detta är något som kommer att beaktas ännu mer i samband med framtagandet av skyddsföreskrifter för respektive ytvattenverk. Markarbeten Markarbeten såsom olika typer av schaktarbeten kan vid olika tillfällen förekomma. Verksamhetsutövaren måste vara medveten om risken av föroreningsspridning, oftast i form av petroleumprodukter. Vid markarbeten bör alltid ett minsta avstånd till högsta grundvattenstånd sparas. Täktverksamhet Täktverksamheter medför ett tunnare lager av skyddande jord över grundvattnet och den underliggande berggrunden. Grundvattnet och sprickor i berget kan föra med sig föroreningar till ytvattnet. I avrinningsområdet finns det morän-, grus och sandtäkter10. Nedan redovisas de täkter som ligger relativt nära Lyckebyån med biflöden. Avstånd bedömt utifrån angivet centrum på kartan utan hänsyn till täktens verkliga utbredning.

Visjön 1.1, naturgrustäkt, minst 250m från biflöde. Driften är nyligen nedlagd

Slätthult 4:2, moräntäkt norr om Skruv, Slätthult, ca 150m från vattendrag, tillstånd till 2014

Transjö 1:2, naturgrustäkt, ca 350m från vattendrag, tillstånd till 2018 Yggesryd 1:11, naturgrustäkt norr om Eriksmåla, ca 1,5 km från

vattendrag, tillstånd till 2013 Harebo 2:9, naturgrustäkt norr om Långasjö, sydväst om Emmaboda, ca

140 m från biflöde, tillstånd till 2013 Harebo 2:9, bergtäkt norr om Långasjö, sydväst om Emmaboda, ca 250

m från vattendrag, tillstånd till 2013 Skutaryd 2:8, moräntäkt öster om Emmaboda, ca 1 km från Lyckebyån,

tillstånd till 2014 Vastansmåla 1:2, naturgrustäkt sydväst om Vissefjärda (nordväst om

Saleboda), ca 300m från vattendrag, tillståndet gick ut 2008 Båldön 4:1, moräntäkt mellan Vissefjärda och Saleboda, ca 600 m från

vattendrag. Tillstånd till 2011 Sillhövda 3:1, moräntäkt vid Kroksjön, öster om Holmsjö, ca 300 m

från sjö. Tillstånd till 2013 Augerum 1:1, bergtäkt vid Kättilsmåla, Krokebro, ca 250m från

vattendrag, tillstånd till 2018 Inom 100m från strandkant finns det inom Lyckebyån med biflöden i dagsläget ingen aktiv täktverksamhet.

10 Uppgifter hämtade från SGU kartvisare för ballast och materialförsörjning


- 35 -

4 AVGRÄNSNING VATTENSKYDDSOMRÅDE

4.1 Allmänt

Huvudprincipen är att skyddsområdet skall omfatta hela tillrinningsområdet. Om ett mindre område avgränsas måste riskerna utanför vattenskyddsområdet vara acceptabla. Avgränsningen bör då baseras på en bedömning av naturliga och tekniska barriärer samt potentiella riskobjekt i tillrinningsområdet. Avgränsning av ett skyddsområde för en ytvattentäkt bör baseras på en kombination av flera principer såsom:

Topografisk avgränsning, ytvattendelar Buffertzon kring vattendrag Fasta rinntider i vattensystemet Sårbarhetsbedömningar och –klassificeringar Empiriska erfarenheter Risker/riskacceptans

Vid avgränsning av vattenskyddsområde för ytvatten utgår man från mark- och vattenförhållanden (topografi, hydrografi, geologi, hydrogeologi, sårbarhet etc.), riskobjekt, tillgänglig data mm. Utifrån denna information görs risk-bedömningar/analyser utifrån tillrinningsområdets sårbarhet samt existerande och potentiella riskobjekt. Riskerna vägs sedan mot naturliga och tekniska barriärer. Naturliga barriärer kan vara rinntid och utspädning, medan tekniska barriärer kan vara varningssystem, larm eller fysiska skydd.

4.2 Allmänt

Vattenskyddsområden kan avgränsas i olika skyddszoner, då det behövs olika restriktioner inom olika delar av vattenskyddsområdet. De olika zonerna benämns

vattentäktszon

primär skyddszon

sekundär skyddszon

tertiär skyddszon Vattentäktszon Kring uttagsområdet (råvattenintaget) i vattendraget/sjön skall det anges ett område såsom vattentäktszon. Inom detta område får endast verksamhet till följd av vattentäkt bedrivas. Vattentäktszonen skall skyddas på lämpligt sätt, exempelvis med inhägnad och/eller markeras med bojar/länsor.


- 36 -

Primär skyddzon Den primära skyddszonen ska avgränsas på ett sådant sätt att föroreningen hinner upptäckas och åtgärder vidtas innan föroreningen når vattentäktszonen. Den rekommenderade rinntiden är 12 timmar, baserat på högvattenflöde. Kortare rinntid kan motiveras om det finns tillgång till bra varningssystem och snabba motåtgärder. Saknas daglig tillsyn eller varningssystem kan en längre rinntid vara nödvändig. Strandzonen utgör en mycket viktig barriär för att reducera och förhindra föroreningar från att nå ytvattendraget/sjön. Den bör vara minst 50 meter bred och omfatta alla tillflöden i form av åar, bäckar samt större diken och täckdiken från vilka rinntiden till vattentäktszonen är beräknad till 12 timmar. Primär skyddszon bör också gälla från vattentäktszon för ytvattendrag till uttagsbrunnar. För flertalet anläggningar innebär detta hela sträckan mellan infiltrations- och uttagsplats. Sekundär skyddszon Den sekundära zonen ger ett förstärkt skydd mot föroreningar och ska skydda ytvattendraget/sjön från föroreningsspridning via avrinning direkt på marken och/eller via grundvattnet. Området för den sekundära skyddszonen bör vara så stort att uppehållstiden för ytvattnet från sekundära skyddszonens yttre gräns till primära skyddszonen har en beräknad uppehållstid om max 12 timmar beräknat på högvattenföring. Strandskyddet ska motsvara en uppehållstid för grundvattnet motsvarande 100 dygn dock minst ett 100 m brett markområde kring ytvattenrecipienterna. Tertiär skyddszon Den tertiära skyddszonen omfattar de delar av vattenskyddsområdet som inte omfattas av övriga zoner. I följande kapitel redovisas motiveringar för föreslagen avgränsning av vattenskyddsområde runt Lyckebyån.

4.3 Föreslaget skyddsområde

Under framtagandet av skyddsområde för Lyckebyån har förslag om både primär och sekundär skyddszon diskuterats, samt behovet av tertiär zon. Detta har sammanvägts med de potentiella riskerna samt sett till att det är önskvärt med ett skydd för Lyckebyån som en råvattenresurs till nuvarande och framtida kommunal dricksvattenförsörjning. Det har även diskuterats om Lyckebyån ska vara riksintresse som råvattenresurs för vattenförsörjningen.


- 37 -

Detta utgör också grunden för bedömning att det är tillräckligt med den föreslagna strandzonen på 100 m utan att titta närmare på barriären för grund-vattenströmning samt dräneringar. I samband med att vattenskyddsområde ses över för respektive täkt kommer det troligen att vara aktuellt att komplettera med primär zon samt i vissa fall även utöka den sekundära zonen bland annat med tanke på att ytvattnet även infiltreras som ett reningssteg innan det används till dricksvattenförsörjningen. Det framlagda förslaget följer alltså inte de generella indelningar som redovisas i Naturvårdsverkets Handbok med allmänna råd (2003:6). Förslaget strider dock inte mot handboken eller Allmänna Råd till 7 kap 21 och 22 och 25 § i miljöbalken. Vattenskyddsområdet består av en skyddszon som i sin utformning motsvarar en sekundär skyddszon Föreslaget skyddsområde innefattar 70 km2 utav Lyckebyåns avrinnings-område som totalt är på ca 810 km2. Det nu redovisade skyddsområdet bedöms vara tillfyllest sett till att sjöar, dammar, oljefilter, varningssystem mm längs ån och dess biflöden utgör naturliga och tekniska barriärer vilka förlänger ytvattnets strömningstid och hindrar förorening att nå vattentäkter. Genom-strömningstiden i sjöar varierar dock mycket beroende på sjöarnas form och djupförhållanden samt vindförhållanden. Av utförd riskinventering, se kap 3, framgår att de allvarligaste presumtiva föroreningsriskerna utgörs i huvudsak av vägar, reningsverk, enskilda avlopp, industri, jordbruk och djur. Gränsen för vattenskyddet föreslås omfattar Lyckebyån huvudfåra med sjöar och vissa större biflöden. Skyddsområdet innefattar 100 m ut från strandkant vid normalt vattenstånd. Kartor över förslaget skyddsområde finns i plansch 1 – 16, se även översiktskartor för respektive kommun. I samband med markering av föreslaget skyddsområde har det ej beaktats huruvida föreslagen gränsdragning är olämplig sett till brukaraspekter, såsom om det korsar en ladugårdsplan eller t.o.m. är dragen genom en byggnad. I samband med anmälning- och tillståndsärenden bör detta kunna hanteras specifikt i de enskilda fallen. Inom eller i närheten av det föreslagna vattenskyddsområdet för Lyckebyån finns flera vattentäkter. Lyckebyåns skydd kommer att ge ett grundläggande skydd, utöver detta gäller även skyddet för respektive vattentäkt. Inom vissa områden kommer skyddet att vara dubbelt reglerat, starkaste skyddsgrad gäller då.


- 38 -

5 TEKNISKA BARRIÄRER/SKYDDSÅTGÄRDER

5.1 Praktiska åtgärder

För den framtida planeringen kan vidare undersökningar göras för att utreda vilka åtgärder som behöver vidtas. Tänkbara åtgärder som kan behövas är: - Översyn av skyddsåtgärder vid vägar såsom tätning av diken och

möjligheter till uppsamling av förorenat vägdagvatten, exempelvis genom att anlägga mindre dämmen. Möjligheten att snabbt schakta bort förorenad mark samt pumpinsatser.

- Åtgärda de resterande åtgärdsförslagen från den rapport trafikverkets, region sydöst lät göra 1994 ”Lyckebyåns flodområde, Åtgärdsförslag för skydd av Karlskonas ytvattentäkt”.

- Vid riksväg markera gränsen till skyddsområde i form av en blå/gul skylt med texten:

”Lyckebyåns vattenskyddsområde, Water protection area, Wasserschutzgebiet. Vid olycka ring 112”

- Vid strategiska platser längs vägar/stigar inom skyddsområdet placeras informationsskyltar enligt Naturvårdsverkets standard

- Informationsskyltar skall finnas vid tankar för förvaring av petroleum-produkter och andra kemiska ämnen

- Tillsyn av vattenskyddsområdet bör utföras regelbundet

- Information till boende och verksamhetsutövare, exempelvis genom riktade informationsblad exempelvis

- vad gäller för jord- och skogsbruk

- vad gäller för hantering av kemikalier

- vad gäller för cisterner

5.2 Administrativa åtgärder

Fastställande av skyddsområde Med hänsyn till att det aktuella området har stor betydelse för vatten-försörjningen i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommun är det nödvändigt att ytvattentillgången skyddas på ett sådant sätt att utnyttjandet för vattenförsörjningsändamål ej äventyras. Genom fastställelse av skyddsområde med tillhörande skyddsföreskrifter ges möjlighet till ett förbättrat vattenskydd för aktuell vattentillgång.


- 39 -

Upprättande av åtgärdsplan Vid alla tillbud är möjligheterna att förhindra skador på yt- och grundvattnet bättre ju tidigare åtgärd genomförs. Det är därför av yttersta vikt att eventuella olyckor, där yt- eller grundvattenförekomsten riskerar att komma till skada, snarast kommer till kännedom hos räddningsverk/driftspersonal/berörd myndighet. Samtliga boende och verksamma inom skyddsområdet bör därför vara införstådda med skyddsföreskrifterna och vart de ska vända sig i händelse av föroreningssituationer. Informationsskyltar bör även sättas upp vid genomfartsvägar. Vid trafikolyckor, läckage från förvaringstankar för petroleumprodukter, kemiska ämnen m m finns risk för att eventuella föroreningar når grundvattnet och transporteras vidare till vattentäkten. Situationen är särskilt känslig i partier där föroreningar snabbt kan nå yt- eller grundvattnet. Sådana partier kännetecknas främst av närhet till ytvattendrag, tunna och/eller genomsläppliga jordlager och partier med berg-i-dagen. Vid sådana händelser krävs omedelbara åtgärder. Som ett led i arbetet med att förbättra miljöarbetet arbetar kommunerna kontinuerligt med riskinventering. Detta för att möjliggöra snabba åtgärder i anslutning till tänkbara olyckor med olika typer av kemikalier eller andra föroreningar inblandade, så att skador på yt- och grundvattnet kan undvikas eller minimeras. Vid nyetablering av verksamheter och vägar inom skyddsområdet bör alltid klarläggas vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas till skydd för de kommunala vattentäkterna. Effektivast är om det går att hindra föroreningar från att nå yt- och grundvatten. Detta kan ske genom olika former av tätningar eller snabba schaktnings-insatser. Tätningar fungerar oftast bäst om de byggs i förebyggande syfte innan någon olycka skett. Snabba schaktningsinsatser underlättas om en beredskaps-planering finns. Om grundvattnet hinner förorenas, kan anläggandet av pumpningsställe m m nedströms föroreningsplatsen vara den lämpligaste åtgärden. Ju snabbare pumpningen påbörjas och ju närmare föroreningskällan en effektiv pumpning kan anordnas, desto bättre förutsättningar att begränsa omfattningen av skadan. Av kapacitetsskäl är det tveksamt om vattenproduktionen kan bibehållas med önskvärd kapacitet under saneringsinsatsen. För att långsiktigt begränsa skadan så mycket som möjligt kan en pumpningsinsats dock vara nödvändig. Föroreningar i ytvatten kan ibland begränsas med länsar, dämning vid diken eller kraftstationer. Tillsyn av skyddsområdet bör ske regelbundet. Området bör kontrolleras så att inga otillåtna verksamheter eller presumtiva föroreningsrisker förekommer. Vad som skall ingå i tillsynen kan förslagsvis ingå i driftinstruktioner eller liknande för vattenförsörjningen vid de olika täkterna.


- 40 -

Om en vattentäkt blir förorenad eller på grund av andra anledningar inte kan användas är det viktigt att det finns tillgång till reservvatten. I beredskaps-planerna bör det stå beskrivet var och hur reservvatten kan ersätta vattentäkterna. En vattentäkt kan förslagsvis tillfälligt ersättas via tankbilar med reservvatten eller från någon befintlig reservbrunn.

5.3 Övriga åtgärder

Förutom tidigare nämnda åtgärder bör även rutiner fortsättningsvis ses över avseende - hantering och lagring av petroleumprodukter och andra kemiska produkter

på industrier, bondgårdar, i bostadsfastigheter och andra fastigheter,

- transport av farligt gods m m på vägar i området,

- hantering, lagring och kvittblivning av gödsel

- hantering av avlopp

- kontakter med industri

- kontakter med föreningar

- kontakter med allmänhet

- rutiner för att dokumentera och hantera incidenter och olyckor


- 41 -

6 SKYDDSOMRÅDE OCH SKYDDSFÖRESKRIFTER

6.1 Fastställande av skyddsområde och skyddsföreskrifter

Enligt Miljöbalken som trädde i kraft den l januari l999 kan med giltighet inom avgränsade områden länsstyrelsen fastställa särskilda föreskrifter. Normalt utgör dessa föreskrifter sådant intrång som måste tålas utan ersättning.

De föreslagna skyddsföreskrifterna är "normala" enligt ovan och bör sålunda ej innebära så stort intrång att ersättning måste utges. Kommunerna föreslås därför, efter samråd med Kommunernas miljö- och planavdelningar, ansöka hos Länsstyrelsen i Blekinges, Kalmars och Kronobergs län om fastställelse av nytt skyddsområde och skyddsföreskrifter för aktuell grundvattentillgång, med hänvisning till miljöbalken 7 kapitlet. Innan föreslaget lämnas in måste ett formellt politiskt beslut vara taget. Avgränsning av de skyddsområden som föreslås för Lyckebyåns vattentäkt redovisas på plansch 1 – 16, se även översiktskarta för respektive kommun. Befintliga skyddsföreskrifter redovisas i bilaga 9 och föreslagna skyddsföreskrifter redovisas i bilaga 10.

6.2 Äganderättsförhållande inom föreslaget skyddsområde

En förteckning över ägarna samt kända nyttjanderättshavare av de fastigheter, som helt eller delvis ingår i det här beskrivna nya skyddsområdet, återfinns i bilaga 11.

Kalmar 2012-06-08

VATTEN OCH SAMHÄLLSTEKNIK AB

Åsa Blixte Lars Kylefors

Documents

Vattenskyddsområde för Lyckebyån · Bilagor Bilaga 1 Vattentäkter i Lyckebyåns avrinningsområde Bilaga 2 Detaljplaner samt riksintressen och skyddade områden Bilaga 3a Jordartskarta,