.9Llfveniana 1-2/95l1tgiven av !J-{ugo 5l{jvensä{{sKgpet

INTERIÖR AF GÖTEBORGS KONSERTHUS

Läs om Alfven och Göteborg

Alfveniana 1-2/95 InnehålLUtgiven av Hugo Alfven- Hugo Alfven och Göteborg 3

sällskapet Alfven och Stenhammar 9Alfven och Stenhammar brevväxlar om svenskorkesterrepertoar 1913 1 4Alfven och familjen Lindstrand 1 7Alfven på antikvariat 1995 1 8

Ansvarig utgivare: Göteborg i sångarsammanhang 1 9Åke Holmquist Stenhammar och Alfven rådslår om programmet

Redaktör och distributör: tör 3 m usikfesten i Göteborg 1915 2 O

Jan Olof Ruden Lars Johan Werle Alfvenpristagare

Svensk Musik, Box 27327 199 5 2 2Recensioner 2 3

102 54 Stockholm tel. 08-783 88 58, Föreni ng sm ed del ande n 2 8fax 08-662 62 75

Medlemsavgifter:Agneta LjunggrenS:t Olofsgatan 1 B, 752 35 UppsalaPostgiro: 41 88 52-8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Aulinska kvartetten ombildades många gånger. Den sista - den som uruppfördeStenhamrnars a-rnollkvartett - bestod av Tor Aulin , Gustaf Molander (violin 2),Sven Blomquist (viola) och RudolfClaeson (violoncell). Fotot är från våren 1912och publicerades i programboken till den svenska musikfesten i Dortrnund i junisamma år.

Hugo Alfven och Göteborg

Ingenstädestorde intresset för attframföra Alfvens musik ha varitså starkt som i Göteborgs orkes-

terförening. Denna Sveriges i ord-ningen tredje professionella symfo-niorkestern efter Hovkapellet ochStockholms konsertförening tillkompå privat initiativ år 1905. Samma åri februari kunde ett konserthus invi-gas på Heden. Det var orkesternshem tills det brann ned den 13janu-ari 1928. Efter provisoriska lokaler iStora Teatern, Lorensbergsteaternoch Stadsteatern kunde det nuvaran-de konserthuset invigas i oktober1935.

Här nedan skall behandlas tiden1905 till 1935, eftersom orkesterfö-reningen i motsvarande tioårsvoly-mer noggrant redovisat sin konsert-verksamhet och därför lämnat underlag för en analys. Under denna tidverkade framför allt två dirigenter,som stod Alfven nära och hjälpte tillatt föra fram hans musik, nämligenWilhelm Stenhammar (verksam1907-22) och Tor Mann (1922-39).Men vid sidan av dessa fanns biträ-dande kapellmästare, som lika oftadirigerade Alfvenverk. För fullstän-dighetens skull skall här nämnas attchefsdirigenterna under återstodenav Alfvens livstid var Issay Do-browen (1939-52) och Dean Dixon(1952-60).

Men det är alltså tiden 1905-35som är föremål för vår undersök-ning.

1905-15Under orkesterns första spelår var

Alfven flitigt i elden som dirigent avegna verk. Redan den 8 december1905 framfördes hans Symfoni nr 2av Orkesterföreningen med tonsätta-ren som dirigent medan orkesternsförste kapellmästare, HeinrichHammer, upprepade verket den 14/21906.

Alfven själv fick dirigera en kon-sert med egna verk den 10/3 1906.På programmet stod då en reviderad

version av Symfoni nr 1, Midsom-marvaka, En skårgårdssågen.Klockorna (med John Forsell somsolist) och Världarnas offer, so-pranaria ur Sekelskifteskantaten(med Clary Morales som solist).

I GHT:s recension av konsertensignerad J. A. står det

"Vi fingo i lördags ett mycket gläd-j ande bevis på vad vår nybildadeorkester skulle kunna betyda såsomstöd för svensk tonkonst. Redan förutha vi ju vid flera tillfällen genomorkesterföreningens försorg fått hörasvenska musikalster av såväl lätt-fattligare som mera djup läggning.Men i lördags togs steget fullt ut, idet man då i täta skaror drog tillKonserthuset för att under en helmusikafton ägna sig åt verk aven nulevande ung svensk tondiktare somefter allt att döma är kallad att blandde främste bringa den svenska ton-konsten till heders. Man gick i all-mänhet till denna konsert som till enhögtid för svensk konst, och det bleven högtid. Vi lärde här känna deövriga större orkesterverk, som HugoAlfven skapat, och fingo därigenomen större och tydligare bild av denmusikers varma fysionomi, somredan genom den härliga D-dur-symfonin väckt vår varma beundranoch livliga sympati...Det var enstämning över orkestern och ettpulserande vaket liv i dess prestatio-ner, som tydligen alstrades av denmakt, vilken strålade ut från leda-rens personlighet. De olika tonver-ken fingo på detta sätt sin tolkningsom krävdes för att ställa derasskönhetsvärld och deras väsensverkliga innebörd i rätt belysning..."(G Hilleström, Göteborgs symfoniker75 år. Göteborg 1980, s.12.)

En månad senare, den 2514 varAlfven tillbaka igen och dirigeradeEn skärgårdssägen.

Alfven blev så entusiastisk övermottagandet i Göteborg att han villeatt orkesterföreningen skulle urupp-föra hans tredje symfoni, som då var

under arbete. Detta skedde redan den3/12 1906, då Alfven dirigeradeegna verk med ytterligare ett urupp-förande, nämligen Fosterlandspsalmför unison kör och orkester samtSekelskifteskanten och sånger. Den5/12 upprepades Symfoni nr 3 ochdessutom framfördes finalen urSymfoni nr 2 (vilken under titelnPreludium & Fuga i fortsättningenkom att framföras flitigt) samt Mid-sommarvaka.

Även den 3/4 1907 dirigerade Al-fven sin Symfoni nr 2 och En skär-gårdssägen.

Den 6/10 1907 tillträdde WilhelmStenhammar som dirigent för Göte-borgs Orkesterförening, något somskulle bli betydelsefullt tör orkesternoch dessutom för Alfven.

Av bevarad korrespondens dememellan framträder en bild av hurden frie konstnären Alfvens kom-positionsverksamhet gör orkesterdi-rigenten och pianisten Stenhammaravundsjuk, medan han utifrån sinposition i Göteborgs musikliv kanhjälpa Alfven ekonomiskt. (Se annanartikel i detta nummer.)

Alfven och Göteborgs orkesterföre-ning drog nytta av varandra. Detfanns en beredvillighet att presenteranykomponerad svensk orkestermusiki programmen och i början av orkes-terföreningens verksamhet var AI-fven nästan ensam om att kompone-ra för orkester av de då verksammasvenska tonsättarna. På detta sättkom Alfvens orkestermusik att pre-senteras för göteborgspubliken en-dast en spelsäsong efter uruppföran-det: Midsommarvaka uruppförd iStockholm 10/5 1904 spelas i Göte-borg 10/3 1906. På samma konsertframfördes En skärgårdssägen ur-uppförd i Stockholm 31/3 1905 ochden reviderade versionen av Symfoninr 1. Denna konsert dirigerades avAlfven själv. Festspel, uruppförd iStockholm 28/2 1908 ges i Göteborgmånaden efter, den 29/3 (dir OlalloMorales, som då var 2.. kapellmästa-

3

re). Uppsalarapsodin uruppförd iUppsala 23/5 1907 ges i Göteborg24/11 samma år (dir tons). Andantereligioso ur Uppenbarelsekantatenuruppförd i Saltsjöbaden 18/5 1913spelas i Göteborg 18/ 10 1914 (dirHjalmar Meissner som då var 2.kapellmästare).

Förutom nämnda verk, som dess-utom införlivades med orkesternsrepertoar, framfördes romanser.

Den unga orkesterföreningen villenå så bred publik som möjligt ochhade därför tre serier konserter: enför van publik under namnet Sym-foni - och abonnemangskonsertermed "tyngre" program och en undernamnet Populära konserter för en nypublik med "lättare" program bestå-

ende av kortare karaktärsstycken(där Festspel och Midsommarvakahade sin givna plats). Slutligen fannsSkolungdomskonserter där de sist-nämnda verken också framfördes,Antal framföranden av de mest spe-lade verken under perioden 1905-15framgår av diagram härintill. Sam-manlagt blir det 61 framföranden avAlfvenverk.

Musikfesten 1915I slutet av spelåret 1914/15 genom-

fördes den 3. göteborgska musikfes-ten - vi skulle väl säga festivalen.Den första hade ägt rum den 26-28/41911- strax innan musikfesten iUppsala där Alfven ville visa vadhan dög till som nytillträdd directormusices (se Alfveniana 2/94 s. 11).

20 .Skol18 C Populär1614 E!IISymfoni

12108642o

Mldso Symf 2 Pre!.\ Festsp Andmmar Fuga

Symf3rellg

14

12 • Skol

10 OPopulär

8 ElSymf

64

2

OMldsom Symf2 Prel & Festsp And Symf3

mar Fuga relig

Figur 2 1915-25

1098 f7 ~654321o

Mldso Symf2 Prel & Festsp And Symf3 S&V Uppsala

mmar Fuga relig

Figur 3 1925-35

Figur 1 1905-15

4

Till skillnad från Alfvens musikfestinnehöll Stenhammars ingen svenskmusik. Inte heller den andra musik-festen i Göteborg 23-25/4 1913innehöll svensk musik. Men dentredj e år 1915 bestod av enbart verkav svenska tonsättare.

Stenhammar hade brevledes disku-terat innehållet med Alfven (se sär-skild artikel i detta nummer) ochprogrammet upptog verk både avhonom själv och av Alfven: Klock-orna, Midsommarvaka och Symfoninr 3 (den 21/4), En skärgårdssägen(22/4) och Uppenbarelsekantat(23/4), allt under tonsättarens led-ning. Av dessa var Uppenbarelsekan-taten en nyhet. Den fjärde musikfes-ten i Göteborg i april 1920 innehöllenbart musik av Beethoven.

1915-25Under decenniet 1915-25 fram-

fördes inga nya orkesterverk avAlfven. men det blev 34 framföran-den av Symfoni nr 1-2, Midsom-marvaka. Festspel, Andante religi-oso och orkestersånger (se diagramhär bredvid). Liksom tidigareframfördes symfonierna vid abon-nemangskonserterna och de övrigaverken vid populärkonserterna.Midsommarvaka var ett givet inslagvid konserterna för skolungdom .

Dirigenter under denna periodvar Stenhammar , Hjalmar Meiss-ner, Michael Press och 1922-25Ture Rangström biträdd av TorMann.

Alfven framträdde inte själv somdirigent under denna period.

1925-35Under decenniet 1925--35 gavs 46

framföranden av Alfvenverk. Nyhe-ter vid sidan av tidigare verk medgrundmurad ställning som stadigtåterkommer spelår efter spelår varElegi vid Emil Sjögrens bår (UStockholm 18/ l O 1918) spelad iGöteborg 20/2 1929 (dir TorMann), balladen Manhem för solo,manskör och orkester (U Stockholm6/3 1929) framförd i Göteborg 7/21932 (solist Hugo Almgren, Göte-borgs & Bohusläns körförbund, dir

U, JTA;\1;\'1ER

DIRK FOCK

e} tvI() R AL ES19{)5-·1909

Tor Mann) och Gustaf II Adolf-sviten (U Stockholm 6/11 1932)framförd i Göteborg 8110 1933 (dirTor Mann). Festmarsch till Stock-holmsutställningen (U 1930) spela-des 17/4 1932 i Göteborg (dir TMann). Tydligt är här att nyheternainte omedelbart togs upp i Göteborg.

Alfven själv gästdirigerade 13/41927 med Symfoni nr 2, Midsom-marvaka, Andante religioso samtValljlickans dans och Sommarregnur Bergakungen (U Stockholm 1923)och den 26110 1932 med Symfoni nr1, En skärgårds sägen , Uppsalarap-sodi samt Vallflickans dans och

Sonunarregn ur Bergakungen Meradärom nedan.

Populärkonserterna hade vid dennatid spelat ut sin roll och uppgått isymfonikonserterna. Konserterna forskolungdom kallades nu Ungdom-skonserter och upptog Festspel, An-dante religioso och Midsommarvakasmats Preludium & Fuga ur Symfoninr 2.

Tor Mann var konstnärlig ledareunder hela denna period. Vid sinsida hade han Ivar Hellman och CarlGaraguly. Gästdirigent 4/2 1931 varArmas Jämefelt som dirigeradeSymfoni nr 3 och Adolf Wiklund25/3 1934 med Uppsalarapsodi.

Sammanfattningsvis måste sägas,att Alfvens orkesterverk hörde tillstandardrepertoaren i Göteborgsorkesterforening under perioden1905-35, dvs under Alfvens 33e till62a levnadsår.

De verk som lyste med sin frånva-ro var Symfoni nr 4 (U 1919), balla-den En båt med blommor (1925),Dalarapsodin (U 1932), sviten urSynnöve Solbakken (1934).

Men det fanns verk som framfor-des desto oftare: Midsommarvaka(53 gånger), Festspel (22 x), Andan-te religioso (17 x), Symfoni nr 2 (15x), Symfoni nr 3 (10 x) enligt sarn-

5

manställningen s. 137 i Orkesterfö-reningens decennieöversikt 1925-35.

Alfven och Tor Mann brevväxlarI samband med Alfvens gästdiri-

gering 1927 utspann sig en brevväx-ling mellan Tor Mann och Alfvensom bl.a. berör varför Symfoni nr 4inte kunde framföras i Göteborg (TorManus brev i MAB, Alfvens i UUB).

Inbjudan att gästdirigera framfördeTor Mann i ett brev redan 30/4 1926(det gällde 2 konserter). Den 3/9föreslår Tor Mann datum (20 och 24oktober). Det skall vara Alfvenpro-gram båda gångerna och han föreslårEn skärgårds sägen och Midsommar-vaka. Alfven blir eld och lågor ochsvarar från Tällberg 7/9.

.,. "Då jag under de sista åren fö-rekommit synnerligen sparsamt pågöteborgsprogrammen, tillmötesgårjag med stor glädje Din önskan attsätta upp två program med egnatonsättningar". Och han tänker nupå sina körverk: Reformationskantat,Uppenbarel sekant , Motett, StenSture, balladerna Klockorna och Enbåt med blommor. Som orkesterverkföreslår han En skärgårds sägen ,Drapa och svit nr 1 ur Bergakungensamt Symfoni nr 4.

Och i ett brev av 211O har han ettfärdigt programförslag för de bådakonserterna.

Tor Mann förklarar läget angåen-de körer och svarar 17/9 1926.

" ...Angående progr. så få vi alltsånu prata litet tillsammans. Jag tror vifrån börj an genast måste kasta tan-ken på någon kör, Här finnes ejnågon annan större manskör förtillfället än Par Bricolls kör på 40man. Den är för tillfället emellertid ifull fart med att stormrepetera eninvigningshistoria, ett festspel i treakter med teater och musik i och förinvigningen av P.B.s nya hus. Denkören, som jag föresten har handom, är ju för liten." Och Konsert-huskören, som är blandad kör kaninte klara uppgiften på den tid somstår till förfogande.

Den 12110 nödgas Tor Mann kon-statera att det inte finns ekonomiskaresurser att inkalla de extramusikersom krävs för att framföra Symfoninr 4. "Försök nu att förstå läget och

6

låt oss göra det bästa av situationen.Ring mig snarast möjligt ..."

Men Alfven ilsknar till och i brevtill Tor Mann skriver han

Uppsala den 13 oktober 1926

Broder Tor Mann!

Det var med stor förvåning jagläste breven från Dig och GöteborgsOrkesterforening. som jag nyssmottagit.

Redan den 7 september föreslogjag de båda orkesterballadernaKlockorna och "En båt med blom-mor", och ännu tidigareföreslog Dusjälv min 4:de symfoni, vilket förslagstyrelsen godtagit, att döma av såvälDitt brev av den 17 september somav ipressen synliga notiser.

Solistengagemangen skulle natur-ligtvis ha gjorts omedelbart sedan vienats om programmen, men dennaviktiga fråga har förhalats i Göte-borg, tills det blev för sent. Migveterligt finns det ingen baritonist iSverge - med undantag av Forsell -som på fyra dagar lär sig "En båtmed blommor" så väl, att han till-fredsställande skulle kunna sjungaden sången på en konsert.

Beträffande den 4:de symfonin hasåväl Du som styrelsen hela tidenvetat, vilken extra kostnad den be-tingar, likaväl som hur stora medelOrkesterforeningen har till föifo-gande. Det forekommer mig därför,som om ni redanfrån början varit pådet klara med, att medlen skulleanses vara otillräckliga och attsymfonin därför självfallet ej kundeuppföras. Att ni aldrig på allvarräknat med ett uppforande av stycketden 24 oktober, framgår ytterligareav följande passus i dagens brevfrån Dig: "Skulleföresten alla extrakunna erhållas. så blir i alla {allstråkstyrkan hos oss så jämmerlig iförhållande till alla blåsare (9 v. 1.,8 v. 11., 5 altar, 5 celli, 3 basar)"(kursiverat av mig). Detta uttalandeär så klart, att det ej kräver någrakommentarer.

I fråga om sviten ur "Berga-kungen" meddelade jag Dig den 7september, att den behöver 4 träblå-sare i varje familj samt 6 horn.Därmed är den också ur spelet.

I och med detta är följaktligen alltsom är nytt eller så godt som nytt (c-moll-symfonin) för Göteborg, bort-skuret från programmen; och jaginbjudes nu efter 11 års bojkott somdirigent framföra idel gamla saker.För allt de nya jag skrivit, är vägenstängd, ty enligt vad Du förut med-delat, finns i Göteborg ingen mans-kör tillräckligt stor, för att framföraett körverk med orkester, konsert-huskören är upptagen, solistenga-gemangen skandalöst vanskötta, ochstyrelsen nekar i sista ögonblicketatt bekosta den fiirstårkning av or-kestern (ehuru medel enligt Dinuppgift finnas), som krävs för attframföra det program, varom pres-sen för länge sedan erhållit medde-lande.

Och under dylika förhållande an-moda ni mig att dirigera I

Jag tackar hövligast och sägernej.

Skulle däremot Svenska musiker-förbundets göteborgsavdelning öns-ka, att jag dirigerar min 4:de sym-foni vid nämnda avdelningspåskkonsert, skall jag med glädjeefterkomma kallelsen. Men i så fallbör uppgörelse ske snarast, ty jaghar andra planer i görningen förvåren.

Med de bästa hälsningar

Din tillgivne [Hugo Alfven]

Tor Mann svarar lugnande

Göteborg den 9 nov. 1926

Broder Hugo Alfvent

TackjOrbrevförlängesedan.Jagbeklagar deförhållanden som gjordeatt Du avböjde. Bäst var nog somskedde...Vid ett tidigare tillfålle harjag gått in för Din 4 de symfoni, dåmed ett ganska stort motstånd frånvissa herrar. Min ärliga avsikt varäven nu att få verket framfort, jagber Dig ej tvivla därpå. Det är fort-farande mitt mål att Du skall göraden här i Göteborg och jag gör Dighärmed följande förslag. Göteborgsavdelning i Musikerforbundet givernästan varje år en större konsert påLångfredagen varvid alla anständigamusiker medverka och orkestern

brukar komma upp till en numerärav ungefiir 85-90 man eller sammaantal som jag hade så jag framforde4 de symf forsta gången [1923}.Kan Du och vill Du alltså dirigeraonsdagen fore hos oss ett vanligtsymfoniprogram utan solist och såkonserten på Långfredagen. Med ensådan orkester kan Du framfora Dinsymfoni på ett värdigt sätt och Duen fattig orkesterforening en ofantligutgift. Långfredagskonserten göresav orkesterfåreningen och musiker-förbundet tillsammans. Ditt arvodeför de bägge konserterna skulle blidetsamma som det forut överens-komna alltså 600 kr. Jag vill hoppasatt allt skall redas upp till det bästaresultat. Giv mig ett par rader inomdet snaraste, själv har jag ej kunnatskriva forr då det ej varit någonklarhet med musikerfårbundet.

Många hjärtliga hälsningar, till-givne

Tor Mann

Konserterna blev verkligen av.Onsdagen den 13/4 dirigerar AlfvenSymfoni nr 2, Midsomrnarvaka,Sommarregn och Vallflickans dansur Bergakungen samt Andante reli-gioso ur Uppenbarelsekantaten. Ochpå långfredagen den 15/4 speladesden fjärde symfonin med Svenskamusikerförbundet i Göteborg somarrangör. Därför står den inte hellerupptagen i Orkesterföreningenskonsertstatistik.

1931 har Alfven åter fätt inbjudanatt dirigera egna verk men svararargt

Åkerö

Leksand den 25 augusti 1931

Kapellmästare Tor Mann,

Göteborg

Käre Vän!

Tack for Din vänliga inbjudningatt dirigera ett par konserter i Göte-borg. Såvidt jag minns rätt, är det 16år sedan Göteborgs Orkesterfore-ning hedrade mig med en dylik invi-

tation (när jag framforde min jjärdesymfoni, var det ju Svenska musiker-forbundets goteborgsavdelning. somgav konserten?).

Emellertid vill jag aldrig mer givaen orkesterkonsert med egna ton-sättningar i Göteborg, liksom jagvore Dig mycket tacksam, om Du forframtiden icke ville framfora någonkomposition av mig i denna stad - ja,jag anhåller därom. Orsaken tilldenna min önskan är, att jag sedancirka 12 år tillbaka ständigt varitfrån vissa håll inom göteborgspres-sen utsatt for en smädekampanj, somi gemenhet och flabbig oförsynthetsöker sin like.

Du forstår att jag icke kan ha lustatt vidare framfora min musik - ellerfå den framford - på en plats, därjag på @rhand vet, att den kommeratt utsättas for musikdilettantkriti-kers illvilliga och skadeglada be-spottning.

Det är for övrigt av liknande an-ledning, som Sibelius icke mer villdirigera sin musik i Stockholm. Hanfick mer än nog av P. B:s förjOljelse.Nyttan av dylik journalistik tordevara svår att påvisa.

Med hjärtlig hälsning och tack forallt som Du gjort for mig under degångna åren.

Din ständigt tillgivne vän [HugoAlfven}

Tor Mann lugnar honom

Göteborg den 17 okt. 1931

Dr. Hugo Alfven.

UPSALA.

Ditt brev av den 25 Aug. där Dutackar nej for inbjudan till Göteborgoch samtidigt ber mig for framtidenej göra Din musik gjorde mig forstledsen men sedan arg. Vad har DUmed dessa stackars ynkryggar ibladen att skaffa och f-n spelar detför roll om en f.d. fotograf eller enmusikdoktor gnager på Dig .... Säg attDu struntar i packet och släpper lösDin musik här igen. Huvudsaken att

jag och mina musikanter och en storpublik tycker om den.

Och sedan tillfogar Tor Mann ensäkert avgörande passus:

Gör mig så en glädje om Du villoch anser att jag är en trogen vän.Skänk mig Ditt fotografi. Det äralltid roligt att emellanåt när manhar det jäkligt kunna kasta en blickpå dem man håller av och som harens beundran.

Med bästa hälsningar, Din tillgiv-ne Tor Mann.

Inom parentes kan här berättas attporträttet skulle dröja ända till janu-ari 1953 när Alfven skickade ettdedicerat exemplar av memoarban-det Final till Tor Mann.

Inte förrän efter flera månaderkommer svaret

Åkerö

Leksand 4 apri/1932.

Herr Kapellmästare Tor Mann.

Göteborg

Käre Vän!

Ett senkommet tack for Ditt rarabrev av den 17 okt. 1931. Det harvarit dåligt med mina nerver dennavinter, därför har jag ej kommit migför med att skriva förr, Nu har jagemellertid blivit bättre och ser medfriskare blick på livet. En följd avdetta är bl. a. att jag ändrat åsiktbeträffande uppforande i Göteborgav mina tonsättningar, vilket jag ju imitt sista brev satte mig emot. Alltsåsäger jag nu: Spela vad Du vill avmig och hur mycket Du vill, ty jagkommer for framtiden att ge full-komligt fan i vad göteborgsmurvlar-na komma att säga.

Mitt foto skänker jag Dig med nö-je, och jag hoppas att Du vill foräramig ett av Dig själv som gengåva.Det skall glädja mig att då och dåkasta en blick på en så präktig fris-kus, som Du är.

Med hjärtlig hälsning

Din tillgivne [Hugo Alfven]

7

Tor Mann har alltså än en gånglyckats fä Alfven på sin bog ochåterkommer till erbjudandet tillhonom att dirigera egna verk IGöte-borg.

Göteborg den 19 maj 1932

Dr. Hugo Alfven.

Åkerö,

LEKSAND

Lieber Meister!

Tack for brev och tack for att Duger faderullan i spaltbusamal Vihade sammanträde i forra veckanoch jag tog mig då friheten att fore-slå Dig som gäst i höst vid en ellertvå konserter. - Vadsäger Du omdetta?

Jag skulle så gärna vilja ha Förstasymfonin, En båt med blommor ochden nya rapsodien [Dalarapsodin]och kanske däremellan Skårgårdsä-gen som ej är gjord på många år.

Jag lämnar Dig emellertid friahänder vad programmet beträffarmen vore tacksam om Du inom när-maste tiden ville giva mig ett parrader. Lämpligaste tiden vare någongång i slutet av oktober.

Med hjärtligaste hälsningar

Din tillgivne

Tor Mann

Alfven lyssnade på Tor Mannsförslag. Det blev visserligen bara enkonsert, den 26/1O 1932 och denupptog Symfoni nr l, En skärgårds-sägen, Uppsalarapsodi samt Som-marregn och Vallflickans dans urBergakungen.

Tor Mann om Julius RabeBeträffande göteborgskritikerna

har Tor Mann tillfälle att återkommahelt spontant så sent som 1957

Stockholm, Eriksbergsgatan 38

17.10.57

Käre mästare och vän.

Vad tiden lider undan - det ärlänge sedan jag hade glädjen attträffa Dig. Vid Dina sista inspel-ningar var jag bortrest annars hadejag nog visa mig, men jag hörde av

8

alla att Du var Dig lik och musikan-terna var glada och tacksamma. jagsatt på en lång tågresa härom dagenoch då läste jag återigen "Dur ochmoll" och fick jag livslevande igen.Tur att jag var ensam i kupen så attjag fick skratta ut ordentligt då jagläste om brännvinskokningen - jaherregud vad har Du inte varit medom. I Dur och moll skriver du ocksåom 4 de symfoniens uppforande iGöteborg 1923. Om jag nu dragermig till minnes hur Julius RabefoifOljt Dig och många andra undertidernas lopp på grund av att ni intehaft samma inställning till musiksom han och så erfar att Akademiensstyrelse på forslag av BertilCarlberg [direktör vid Musikhögsko-lan i Stockholm} ämnar ge dennastordilletant Akademiens medalj vidårshögtiden där man bl. andra firarDig då blir man fullkomligt rasande.Vid en sammankomst häromdagenspydde jag också ut min ilska över[Musikaliska akademiens sekreterareStig] Wallin och Carlberg. Rabe haraldrigförfoljt mig ipressen, men harhuggit mig i ryggen vid alla tänkba-ra tillfällen och tack och lov är vi avmed honom på Radiotjänst. Alladrar en lättnadens suck. Det finnesingen som handlat så osvenskt ävenmot reproducerande tonkonstnärersom han. Hans kryperi for utländskaartister har varit av forödande ver-kan for våra uppväxande instrumen-talbegåvningar. Man han har fåttveta min inställning, ty jag var denenda på Radio{n} som inte skrev påtill hans avskedspresent. Jag harheller aldrig kunnat styra min lättaoch giftiga tunga när det gällt ho-nom, så jag undrar inte på att jagmisshagat denna salvelsefulle mu-sikpredikan t.

Jag satt i styrelsen när medaljenkom till. Det betonades då på enlinje att den skulle gälla som någonslags Litteris, men att den självklartaldrig skulle tilldelas någon sominnehade den riktiga "Litervis ochAntabus " utan till sådana som arbe-tat troget i musikens tjänst utan attha möjligheter heller att komma inunder ordnarnas stjärnfall. Undan-tag därifrån gällde forsta utdelning-en där man ville hylla vårt landsfrämste komponist /Alfven/ denäldste musikhistorikernlNordling=Nor-lind/ och en utomor-

dentligt meriterad man som repre-sentant for Sverige orkestermusikerIHaeffner, forste hornist sedan 35 åri Göteborg/. Iden har sedan foifus-kats. Vretrik Pratblad IPatrik Vret-bladl som tydligen tillhörde orden-sjägarnas riksforbund bearbetadeAtterberg [Musikaliska akademienssekreterare} under några år och såfick han den for Romanbearbetning-ar som ingen anständig dirigent villtitta åt. Så fick Frenström [JohnFernström} for jobbet i Lund. Ho-nom kunde de mycket väl skaffatLitteris. Så fick en instrumentsamla-re medaljen Idet var kanske rättl ochså Allan Moberg. Naturligtvis kanMoberg i allra högsta grad varavärd den, men han kan ju å andrasidan få vad som helst med tiden ochAkademien har ju dock hedrat ho-nom med medlemskap. Nu är detalltså Rabes tur. Atterberg blev såforbannad så han är betänkt på att iså fall avsäga sig ledamotskapet.Jag vill inte irritera Dig med minilska men jag måste få lufta mig ochgör det till Dig som har alla godamusikers aktning och kärlek. Du skali alla fall veta att det finns de somäro allvarligt forbannade. Tyvärrmåste jag dirigera på högtidsdagenså jag gör det for Sibelius och Dinskull men jag aktar mig for att supe-ra efter med herr Rabe.

Du behöver inte låtsa om till nå-gon att jag skrivit. Man skulle feltol-ka saken och tro att jag har någonhämnd i bakfickan. jag är helt enkeltupprörd över att dessa herrar i sty-relsen som inte alls äro initierade iSveriges musikliv utan bara är her-rar med "musiköron" och knappt detskall göra en sak som inte vinneranklang bland svenska musiker.

Må så gott och var hjärtligen om-kramad.

Din tillgivne

Tor Mann.

Alfven och StenhammarAV JAN OLOF RUDEN

Hugo Alfven och WilhelmStenhammar var jämngamla(Stenhammar året äldre) och

båda växte upp i Stockholm ochutbildade sig till musiker. Stenham-mar som pianist, huvudsakligen hosRichard Andersson i dennes medMusikkonservatoriet konkurrerandemusikinstitut, Alfven vid Musik-konservatoriet (1887-91, violin Jo-han Lindberg, harmonilära AronBergenson samt därefter privat förLars Zetterqvist i violin) Båda medutmärkta talanger och inriktningsom solister. Båda komponeradebåde före, under och efter instrumen-talstudierna. Stenhammar tog lektio-ner för Emil Sjögren, Josef Denteoch Andreas Hallen medan Alfvengick privat under fem år hos JohanLindegren och därigenom fick engrundmurad teknik i kontrapunkt.Båda debuterade 1892/93 som musi-ker, Stenhammar framförde då ävenegna kompositioner medan Alfvenspelade virtuosa stycken.

Sten hammar yrkesverksamHösten 1892 reste Stenhammar på

privata medel till Berlin för att för-kovra sig i pianospel hos HeinrichBarth, som varit Richard Anderssonslärare och stannade där till somma-ren 1893. Han lyssnar på konserter,går på operan i ett musikliv som vardelat i wagnerianer och brahmsianeroch komponerar åtminstone börjanpå pianokonsert nr 1, som uruppför-des i Stockholm den 17 mars 1894av hovkapellet under Conrad Nord-qvist och med Stenhammar somsolist. Därefter inleds en intensivverksamhet som pianist tillsammansmed violinisten Tor Aulin och sena-re aulinska kvartetten. Dirigentstudi-er leder till engagemang som diri-gent ror Filharmoniska sällskapet iStockholm och i oktober 1897 leddehan denna blandade kör tillsammansmed Hovkapellet. Han fick studera in

sitt eget musikdrama Tirfing somuruppfördes på K Teatern i december1898. Detta ledde till anställningsom kapellmästare där säsongen190011901. Men redan i maj 1899uruppför han Alfvens andra symfonipå K Teatern.

Tor Aulins KonsertföreningTor Aulin drog in Stenhammar i

ett nytt projekt, nämligen en konsert-förening i Stockholm som skulle bliett komplement till hovkapelletssymfonikonserter. Stenhammar blirvice ordförande i styrelsen. Denkonstnärlige ledaren blir Aulin ochden första konserten går av stapelnden 21 oktober 1902 i Musikaliskaakademiens stora sal. Musikernakom från hovkapellet och de mångateatrarna och restaurangerna ellervar amatörer. Där spelas verk avStenhammar och Peterson-Berger,men inte av Alfven. vars musik Au-lin inte tyckte om. När Aulin 1909kallades till Göteborgs orkesterföre-ning som biträdande kapellmästarevid sidan om Stenhammar , somsedan hösten 1907varit kapellmästa-re där gick luften ur StockholmsKonsertförening och orkestern ladesned. (Också de andra medlemmarnaav aulinska kvartetten - Gustaf Mo-lander och Rudolf Claeson - engage-rades i Göteborg.) Aulinska kvartet-ten spelade fortfarande säsongen1907/08 och 1908/09. Tor Aulininspirerade Stenhammar att skrivasin violinsonat (uruppförd av Aulin1901) och stråkkvartetterna 1-3.

A1fvenyrkesverksamAlfven å sin sida fortsatte efter de-

buten 1893 att konsertera (mest iVetenskapsakademins hörsal). 1896uruppför han sin egen violinsonat.Samma år komponerar han sin förstasymfoni som uruppförs på Kungligateatern i februari 1897 med Conrad

Nordqvist som dirigent och börjarskissa på sin andra symfoni. Han fårockså statligt resestipendium ochreser över Berlin till Bryssel, där hanvill förkovra sig i violinspel. Däri-från gör han en avstickare till Parisvåren 1898, där han träffar skulptri-sen Alice Nordin (angående hennesupplevelser av Alfven se recensionav Pär Wästbergs bok på annan platsi detta nummer). Efter återkomstentill Sverige sommaren 1898 fullbor-dar han sin andra symfoni som ur-uppfördes den 2/5 1899 på K Tea-tern av hovkapellet dirigerat av Wil-helm Stenhammar!

Stenhammar och Alfven samarbe-tar

Det synes som om detta var detförsta musikaliska mötet dem emel-lan. Alfven var då nyss fyllda 27 åroch Stenhammar ett år äldre.Försåvitt de inte redan som musikerhade träffats vid aulinska kvartettenskonsert den 30/4 1894 (Hedwall, s.25). Även när Alfvens nyårskantatVid sekelskiftet uruppfördes på KTeatern dirigerade Stenhammar .Alfven som violinist och Stenham-mar som pianist gjorde ett par kon-serter i Stockholm och Göteborg iapril 1905 då de spelade varandrasviolinsonater (härom finns brevdaterade 7/4 och 12/4 1905 av Al-fven ; jfr Wallner I, s. 626).

Både Stenhammar och . Alfvenfortsätter att komponera, Alfven medstipendium, vilket gör honom i ståndatt besöka Berlin (våren 1900) ochRom (våren 1901) samt Dresden(oktober 1901, där han tog lektioneri dirigering) och därifrån (mars1902) till Berlin, Rom, Neapel, Sici-lien, där han träffade Maria Kröyer.Alfvens dirigentdebut ägde rum iStockholm januari 1903 med hovka-pellet. På programmet stod hans

9

andra symfoni, Klockorna och Sekel-skifteskan taten.

Både Stenhammar och Alfven fårsina kompositioner förlagda av Hen-rik Hennings i Köpenhamn. För attsymfonier och kantater skall kunnaframföras i mindre skala - symfoni-orkestrar är sällsynta i Norden viddenna tid - krävs att de publiceras iklaverutdrag eller arrangerade förfyrhändigt piano. Eftersom Alfveninte är pianist ber han Stenhammarom hjälp att utföra detta. Det finnsnågra brev som behandlar dettahögst konkreta samarbete. Sten-hammar åtog sig att göra klaverut-drag till Klockorna (publ 1904).Alfven behöver pengar och vill såsnart som möjligt erbjuda Henningsverket och är därför otålig. Hanpåminner Stenhammar om hans löftei brev från Dresden 12/12 1901 ochånyo 26/12 men tackar den 20/21902 i ett brev som här återges:

Hotel Frankfurter HofMittelstrasse 6

Berlin N W.Käre Vän!

Hjärtligt tack skall Du ha för Dittbref [av Stenhammar daterat 29/12}som jag erhöll i Dresden samtidigtmed klaverutdraget till Klockorna.Skulle ha tackat Digfor länge sen,men under det oroliga och jägtadelifjagfor, har det alltid kommitsaker emellan, som gjordt att detblifvit uppskjutet dagfrån dag.

Har idisslat musik så grundligt häri landet denna vinter, att jag längtarefter litet hvila och lejvande skönhetoch ger mig därfor om någon veckaiväg till Sicilien. Fan vete hur st i-pendiestyfrarna ska räcka, ty de äroså godt som mitt enda forvårf.

Om jag hade något hopp att få minvilja fram, skulle jag foreslå aka-demien att redan nu låta mig fååfven (jOrutsatt naturligtvis, att detkunde bli mig på förhand tilldeladt)tredje årets pängar och så studerautan det eviga ekonomiska tryckettills slantarna togo slut och jag såfinge resa hem. Jag skulle då merodeladt kunna hänge mig åt minastudier. l alla fall har denna vintervarit mig ofantligt lärorik, mer änalla foregående studieår tillsammansoch jag har en svag känsla af, att

10

jag kanske kan komma att bli någotmed tiden.

Har sett att Du och Forsell somvanligt gjort Sverige heder i grann-länderna och åfven fårspon om vårakonståkare i London.

Då är det en glädje att se i ensvensk tidning.

Med varm hälsning till Dig ochDin Fru från Din tillgifne

Hugo Alfven

Båda vill egentligen ingentinghögre än att komponera men det ärkonserterandet man kan livnära sigpå. Stenhammar spelar ihop såmycket pengar att han kan ta medfamiljen en säsong till Florens, frånnovember 1906 till juli 1907. Underdenna tid fullbordades den andrapianokonserten, Midvinter (sompendang till Alfvens Midsornmarva-ka) och Ettfolk

Men nöden har ingen lag. Göte-borgs orkesterförenings styresmänsom rest ned till Florens i april 1907övertalade honom att bli dirigent förden 1905 grundade orkestern.

Väl där fick han en sådan positioni staden att han kunde hjälpa sin vänAlfven med ett stipendium.

Alfvens ekonomiAlfven hade i ett långt brev till

Stenhammar i Florens påbörjat den 3och avslutat den 9 maj 1907 beklagatsig över att han inte fick dirigeraföreställningar på Operan. Han hadeblivit lovad Otello men därav blevintet. Anledningen var uppenbarli-gen att hans provdirigering av DonJuan inte fallit kritiken i smaken (SeHedwall s. 49 ff.)

"För att fördriva tiden har jag tagitmig före att skriva förstående ochberömmande biografier över minakolleger till ett pris av 50 kr. perstyck. I hopp om framtida beställ-ning medsänder jag här ett prov".

Den första artikeln handlade omJohan Lindegren och publicerades iHvar 8 Dag 1907:18 (Se Hedwall s.57).

Nästa nödrop kommer i september1907 i ett brev daterat

Ellekilde 3 sept. 1907Käre Sten.

Pingstdagen skrev Du sist till migoch först i afton kommer jag migforatt besvara de vänliga raderna Detär oursäktligt och jag har intet an-nat till försvar än att jag ej kunnatsamla migfor det brev som jagskulle ha velat sända Dig. Du får detej nu heller, endast några allmännasättningar; jag förmår ej mer nu förtiden.

Till l jun i bodde jag på Saltsjöba-den [där han komponerade Uppsala-rapsodin} och sedan dess har jagoavbrutet bott i kappsäck, medanmin fru och lilla dotter slagit sig nedi Danmark och vistas for tillfällethos dem. Jag driver kring som entom ansjovisburk på ett blåsvart havoch det ständigt inskvättande vattnetfyller mig långsamt men säkert, ochdet känns som om det när som helstkunde begynna bubbla.

Det har blivit ett okuvligt livsbe-hov för mig attfinna en plats påjorden där jag kan slå rot, ett hem,som är mitt eget, en kula, där jagalltid skall kunna krypa in, hur jagän kommer att trasas till av livet,och där jag alltid kan arbeta i fridoch lugn, arbeta i den heliga tystna-den.

Jag har börjat for den skull samlapängar på sparkassebok, som ej fårröras for annat ändamål och harredan fått samman 260 kr.; men deträcker inte långt. Summan måstetjugudubblas innan det kan bli någotreellt och jag forsöker hoppas påframtiden - om blott Gud Fader ejfaller på den iden att trycka ned ettfinger i burken, så den begynnerbubbla.

Buren [operachefen} talade om ettunderhåll av 3.000 kr. om året undertre år, givet av obekanta ivrare försvensk tonkonst, men han var ejsäker på att kunna hopbringa heladenna summa. Det är icke roligt attleva på privatkost och om tre år stårjag där igen, men jag tar i alla fallsaken endast som ett stöd åt svenskmusik och icke åt min person, och

jag vill i det längsta söka undgåsvält och umbäranden.

Jag tackar Dig hjärtligen, kärevän, for Dina brev till Valentin[Musikaliska akademiens sekretera-re} - han talade där om kort fore minresa - men han trodde ej på möj lig-heten av något riksdagsanslag tillformån for någon enskild, det skulleendast leda till så mycket onödigaskriverier i embetsverken, men hanville söka verka för ett allmänt hö-jande av alla musikstipendier, ävenom det ej kunde bli så mycket påvart och ett.

Egentligen borde jag ej sändadetta brev, ty det är ohyggligt tråkigtoch ledsamt, både for läsaren ochskrivaren och därtill alls icke musi-kaliskt, som ju en skrivelse mellantonsättare rätteligen borde vara,men till en annan gång skalljagsöka hålla mitt ryggbast rakare.

Med varm handtryckning

Din Hugo

Har du lust glädja mig med en radunder närmaste tiden, är min adress:13 Tordenskjoldsgade, Hotel Nor-den, Kiöbenhavn. Har avslutat ettklaverutdag till en Uppsalarhapsodi,som jag tänkte sända till forlåggam.Ville Du än en gång se igenom minsättning, vore jag Dig mycket tack-sam.

Redan den 8/9 1907 förklarar sigStenhammar beredd att bisträckaAlfven men kräver redovisning avhans ekonomiska ställning. Alfvensvarar utförligt och efter bästa för-måga i brev av 12/9 där det visar sigatt föregående två års inkomstervarit bättre än tidigare.

"På tonsättning sammanlagt 1.490kr ...på dirigering 1.400 kr ...vartillkommer ett par tidningsartiklar, sominbringat mig 97 kr. 10 öre. Dessasiffror äro uppdragna ur minnet,men jag tror de äro ganska tillförlit-liga. Att jag i synnerhet det sistaåret tjänt så mycket har sin grund ide oförmodade bestälIn inga rna delspå Uppsalarhapsodin till Linnefestenoch så på en symfonikonsert i som-ras för Internationella kongressenmot alkoholismen i Stockholm ..

Av min hustru har jag ej ett öresekonomiskt ryggstöd, utan vi äro ipänningesaker alldeles oberoendeav varandra, då hon har sitt eget.Jag har alltså att sörja endast förmin lilla flicka [Margita} och migsjälv. Till hennes underhåll har jagdock hittills blott kunnat giva hälf-ten, vilket kännes mycket bittert,men jag har ej mäktat mer ...

På tal om inkomsterna glömde jagnämna, att jag de två sista åren ävenerhållit 1.000 kr av akademin ...

Samtidigt med detta sänder jag ettklaverutdrag [till Uppsalarapsodin).Skulle du vilja se om det lämpar sigför pianospelning, vore jag Dig såtacksam. "

Stenhammar ursäktar sig i brev av2/10 1907 att han inte gjort något åtUppsalarapsodin utan återsänder denutan förbättringsförslag. Mycketviktigare är att han kan meddela atthan funnit mecenater som är villigaatt varje år ställa upp med 2.000 krunder de närmaste par åren. Vidaresäger Stenhammar att "på de pro-gramförslag vi här uppgjort för sä-songen förekommer icke ditt namn.Detta därför att vi hoppas, att dusjälf skall komma hit och göra enegen konsert. Styrelsen har bett migsäga dig att du alltid är hjärtligtvälkommen, och vi vilja ställa det såfördelaktigt som möjligt, och Mann-heimer har särskildt bedt mig påpe-ka, att det vore bra om du inte dröjdetill långt fram på vårsidan, då publi-ken är utpumpad och uttröttad, utanatt det skulle vara bäst om du kom-me rätt snart - före jul eller tidigt pånyåret".

Alfven svarar omgående

Stockholm 5 okt. 1907Min vän,

hur skalljag kunna tacka Digforvad Du gjort for mig denna höst!Sannerligen jag vet det inte! Du harförvandlat mig till en välbärgad manför de kommande åren och vad detbetyder för mig, det anar Du icke.Säkerligen skall jag själv kunnaskriva samman 1.000 kr om året, ochdet ökar min inkomst till 4.000 kr.Härtill kommer att Buren verkligenöverraskat mig med en sparkasse-

bok, innehållande 2.000 kr, vadanjag under de kommande tolv måna-derna bör kunna inhösta 6.000 kr omjag nu bara lyckas få in min Pegas irätta lunken. Sex tusen kronor!

Jag är en rik man. Stenrik skulleen göteborgare säga om han som jagkände glädjens ande strömma genomådrorna, ty Du har givit det mestaoch givit det med Ditt hjärta.

Möjligt är att jag misstager mig påBuren, men min instinkt säger mig,att han haft en bitanke på att skyddasigfor möjliga efterräkningar frånsistlidne vinter. Jag önskar mininstinkt vore falsk, den är i varje fallovärdig.

Glad vore jagfå veta vilka Dinavänner äro, att jag finge sända demmitt tack. Kundejagfå sätta in helasumman på min sparkassebok här iStockholm, vore det nog den lämpli-gaste anordningen. Tror du det mö-ter svårighet?

Tack även for besväret med rap-sodin! Jag såg med bestörtning påmina B/B-dels takter och går attköpa Musikens Lilla Katekes, somlär vara utgiven av hänsovne AdolfLindgren. Då jag antagligen ej harmitt orkestermaterial till forfogandeefter jul, vore det kanske bäst omkonserten kunde äga rum omkring10 december, man jag vet ej vadjagskall ta. Tredje symfonin, Skårgårds-sägen och Uppsalarhapsodin samtmöjligen några nya sånger?

I somras anträffade jag den gamlesyndaren och utmärkte oboistenAugust Lindman på gatan i det mesttänkbara eländiga tillstånd. Jaggjorde vad jag kunde och fick honominburad på alkoholisthemmet SansSouci och vill pröva mitt yttersta foratt kunna hålla honom där ett år.Läkaren är mycket nöjd med honomoch han själv vill göra allt for attbliva en ordentlig människa ochhelnykter for framtiden. Skulle dutill nästa höst ha användningforhonom som oboist eller klarinettist,vore mannen nog räddad. Som Duvet, är han prima på båda instru-menten ävensom på engelskt horn.Han önskar även få så mycketnotskrivning som möjligt, men Duhar väl ständiga kopister i Göte-borg?

11

Käre, käre Sten, jag fattar Dig ombåda öronen och kysser Din panna.

Hugo

Att Orkesterföreningen inte hadelång framförhållning i programsätt-ningen framgår med all tydligheteftersom Alfven den 16 oktoberskriver att han mycket gärna kom-mer den 14 november för konsertenhan skall dirigera, men hellre kom-mer han den 21 november eftersomhan är mittuppe i komponerandet aven

"fåstovertyr till nya Dramaten, vil-ken Aulin anser sig vara tvungen hafärdig till 1 dec. Stycket bör intevara långt, men han skall ha detfärdigrepeterat till 15 januari, ochDu vet att han behöver ru-ndlig tidatt handtera sin blåkrita. Ar 21 nov.lika lämplig för er som 14 nov., tarjag hellre den dagen, ty är jag mind-re nervös och lämpligare att slå taktnär jag har så mycket som möjligt avkonceptionen undan-stökad. Ä·nnuhar jag icke fått någon ide".

Detta var Festspel som Tor Aulinsåsom Dramatens kapellmästare dir-igerade vid invigningen den 18/21908. Färdigkomponerat var det den30 november, som så ofta i sistaminuten.

I svar av 24/1 O 1907 förklararStenhammar att det går lika bra med21 eller 22 november och han hop-pas att den dramatiska ouverturen dåskall vara klar. Programmet somföreslagits anser Stenbammar ut-märkt. Sånger "skulle naturligtvisinte skada, men jag tycker det blir enonödig utgift - det går mycket brautan dem".

Beträffande stipendiet till Alfvenså avses det ingå i Orkesterförening-ens budget för 1908.

Den 7 november skriver Alfven atthan helst kommer den 22 november,därför att saker och ting trasslat tillsig. Till svar tär han från Stenbam-mar den 8/11 att han måste

"bestämt avråda dig från att kommaden 22 november. Här har nämligenplötsligt dykt upp en stor Wenner-bergskonsert med rythymner. Glun-tar m.m. dylikt i Konserthuset lörda-gen d. 23 ...Vi se därför ingen annan

12

råd än att bedja dig komma i januari[1908]".

Alfven vill dock inte avstå frånden hägrande inkomsten utan villfullfölja konserten, Den 14/11 med-delar han programmet: Symfoni nr3, En skärgårds sägen och Uppsala-rapsodin. Och den 16/11 meddelarhan orkesterns besättning så att hankan repetera med både ordinarie ochextra musiker. Midsornmarvakasaknar Alfven stämmor till därför attdetta verk är under tryckning.

Konserten synes ha gått av stapelnden 24/11 1907 som populär konsertoch upptog då Uppsalarapsodi. Mid-sommarvaka och Preludium & Fugaur Symfoni m 2, dvs sista satsen,som ofta spelades separat.

1908 skall stipendiet börja betalasut och Stenhammar meddelar 6/3 att1000 kr utbetalas varj e 1 juli och 1januari. Januarisumman finns till-gänglig i Diskontobanken.

Och Alfven svarar själaglad den19/3 att han fått uttagsblankettema"ett rigtigt varmt tack for vad Dugjort for att jag än en tid framåt medobekymrad skaparglädje ska kunnafå ägna mina krafter åt verklig ton-sättning".

Beträffande Burens ovan omtaladestipendium skriver Alfven 29/7 1908att

"Burens löfte om 2.000 årligt undertre år...dunstade fullkomligt bortefter de 2.000 som jag erhöll forstaåret. Vid min forfrågan for någon tidsedan advocerade han bort helasaken, så jag hade endast att bockaoch gå ... "

Brevet är daterat Tibble, Leksand.Där hyrde Hugo en gård och det ärnu han med Gustaf Ankareronashjälp finner platsen för den blivandeAlfvengården i Tällberg. Så nogbehövdes det pengar för att skapa sigden

"plats på jorden där jag kan slå rot,ett hem, som är mitt eget".

När rektor Schuck i Uppsala sökteövertala Stenhammar att antaga denlediga platsen efter Hedenblad som

director musices vid universitetetförespeglades han en sinekur, somkunde ge tid för eget komponerande,något som svårligen lät sig kombine-ras med tjänsten som konstnärligledare, administratör och dirigentvid orkesterföreningen i Göteborg.Stenhammar insåg att det nog skullekrävas en del av honom i Uppsala.Men dessutom ville han inte lämnaorkesterföreningen, som han lagt nedså stor möda på och ännu hade såmycket att ge. Som vi vet var det istället Alfven som blev director mu-sices och därigenom fick stadigainkomster. Att det dessutom medför-de både mycket arbete och mångaglädj eämnen vet vi också.

Men även sedan Alfven blivit di-rector musices i Uppsala inbjuds hanatt göra en konsert med egna verk iGöteborgs orkesterförening:

Göteborg den 18febr. 1913

Käre Hugo,För en tid sedan redan ämnade jag

skrifta till dig. Jag hade nämligenbreffrån Bipull(?) i Hamburg, ochdess innehåll rörde delvis dig. Hanhade skrifvit till dig angående dintredje symfoni, som han ville uppfö-ra, men icke få tt något svar och badmig nu ge dig en påstötning. Detskulle jag naturligtvis genast hagjort, men på grund af ohälsa komjag mig icke for därmed.

Jag har varit dålig en längre tid,har nu visserligen öfvervunnit detvärsta. men somjag under hela tidenmåst ligga i och arbeta, har det tagitpå krafterna, och jag känner mig/n.ganska ofveranstrångd. Du vet kan-ske, att jag på grund af Aulins sjuk-dom har stått ensam i orkestern härhela säsongen.

Nu har min styrelse lofvat migförsöka arrangera så att jag skullefå ledigt någon tid, närmare be-stämdt en 8, 10 dar iförra hälften afmars, och efter hvad jag hör harKarl Stureson igår tillskrifvit dig enföifrågan om du skulle vara villigkomma hit ett tag och dirigera nå-gon konsert under min bortovaro.

Min men ing med dessa rader ärendast att for min personliga delsäga dig, att du skulle göra mig enverkligt stor tjänst, om du kunde och

ville antaga anbudet, och att jaghoppas att du gör det, om du harnågon möjlighet därtill.

Jag har med verkligt deltagandehört om dina lidanden. Det lät rättallvarsamt, eller har möjligen tid-ningarna som så ojia öfverdrifvit?Menjag har ocksäfdmummii att dunu åter är i arbetsfarten, och jag villdärjOr antaga, att du är helt åter-ställd.

Till sist något, som jag länge tänktpå att säga dig: du måste bli medlemafGenossenschaft deutscher Tonset-zer. Det är ju vansinnigt att låtastjäla slantarna ifrån sig, som manfaktiskt gör hvar gång man uppjOresi de organiserade länderna, om manicke är medlem.Din tillgifne

Sten

Han återkommer den 24/2 och för-säkrar att man i Orkesterföreningenönskar ett Alfvenprogram. Sten-hammar hade hållit för självklart attden tredje symfonin skulle stå påprogrammet. Nu är den undertryckning så det går inte därför. Mensymfoni nr 1 och En skärgårdssägenoch Drapa, som aldrig spelats i Gö-teborg.

"Men jag ber att fä fåsta din upp-märksamhet på att vi endast kunnaåstadkomma en haroist. Jag haraldrig sett partituret men har ettminne af att de två harporna ärmycket obligata".Symfoni nr 2 däremot är mycketspelad så helst inte den.

Den allmänna reflexion man görinför dessa dokument är att det ärStenhammar som är den givandeparten och Alfven som är den tagan-de. Till Alfvens fördel måste sägasatt han inte tigger om konserter ochdirigentuppdrag. Även om sådanagenererar inkomster anser tonsätta-ren Alfven att är det bättre att hanfår arbetsro, gärna då med ett sti-pendium så länge som möjligt. Ettsådant anser han sig vara värd, hanvar det ju när han fick motta JennyLindstipendiet. Och dessutom är detju ett sätt att understödja den svens-ka musiken om man ger en av dessfrämsta företrädare möjlighet attkomponera. Och med den charm hanbesitter vinner han dessutom uppsa-

laprofessorn Oscar Quensels hjärtaoch ytterligare stipendier.

Att Stenhammar räknar honomsom Sveriges orkestertonsättareframför andra vid denna tid är heltklart. Samtidigt har Stenhammar fullförståelse för sin tonsättarkollega.Själv skulle han vilja samla sig förnya kompositioner.

Ett annat mått på Alfvens fram-gångar vid denna tid var de beställ-ningar han fick.

Alfven befann sig dessutom i engynnsam situation därigenom att tvåprofessionella orkesterföreningargrundades: Konsertföreningen iStockholm 1902 och Orkesterför-eningen i Göteborg 1905 - och därblev hans kollega Stenhammar pro-gramansvarig 1907. Förutom Hov-kapellet i Stockholm, där Alfvenkände sig hemma efter sin tid i fiol-stämman och som konsertmästarefanns det alltså två nya orkestrar somhade behov av musik att spela - ochnykomponerad orkestermusik fram-fördes gärna.

Källor: Brev från Stenhammar iHugo Alfvens brevsamling, UUB;Brev från Alfven i avskrift; BoWallner: Wilhelm Stenhammar ochhans tid. 1-3. Stockholm 1991. LHedwall: Hugo Alfven. Stockholm1973.

13

Alfven och Stenhammarbrevväxlar om svenskorkesterrepertoar 1913

Alfvensgården, Leksand l aug. 1913

Käre Sten,

Jag har lovat Schneevoigt att dirigera en konsert iHälsingfors den 15 dec. med svenskt program. Nu vet jagicke huruvida Du också denna vinter har Dina vägar åtFinland; men har Du det icke, vore jag glad om Du villelämnag något orkesterstycke att framföra, Flera dagarhar jag nu funderat på programmet, men har ej kommittill något nöjaktigt resultat. Jag ville göra min tredjesymfoni samt några symfoniska dikter eller andra smärresaker. Av Dig känner jag i den vägen endast Midvinter,men där är ju kör också med. Har Du intet j ag kan få?

Av Sjögren känner jag intet annat än Heliga tre kung-ars ökenvandring, ork. av Aulin. Rangström och N. Bergäro för mycket dilettanter, för att jag skulle ha lust göradem. Så ha vi B. Beckmans "Om lyckan" och Hallenssuiter och symf. dikter. Jag känner dem icke alla, men äricke Valdemar-suiten den bästa? Toteninsel var djävulig!

Härmed är visst de levandes förråd uttömt, så när sompå Atterbergs symfonier och Lindbergs orkester-stycken.Men två symfonier på ett program blir för mycket ochLindberg känner jag intet om.

Så återstår de döda: Berwald, Norman och Söderman.Av Berwald känner jag ifråga om orkester tyvärr intetmer än de båda symfonierna, likaledes av Norman jämtehans festouverture samt av Söderman ouverturen till Or1.Jungfrun. Har icke Aulin instrumen-terat några svenskadans låtar? Hurudana äro de?

Schneevoigt önskar programmet snarast, vilket gör attjag sitter fast, ty jag vågar ej sätta upp stycken som jagicke tydligt minns verkan av. Har Du tid och lust, vorejag tacksam om Du ville hjälpa mig med något förslag.Ty Du känner mycket bättre änjag vad som f.n. finns häri landet. Helst ville jag göra ett program: Alfven; Ber-wald, Sjögren, Stenhammar och Söderman; men hur fanskall det kunna realiseras?

[Här har Alfvens kommentarer rörande hans landsmänvid Stuttgart-festivalen utelämnats.]

I våras skrev jag ett stycke som heter"Uppenbarelskantat" med texten hämtad ur den heliga

14

skrift - många sköna bibelord, tänkvärt sammanställdaav gudsmannen Nathan Söderblom. Kantaten räcker enhalvtimme och komp. dels för en stor kör Isom skall ståpå orgelläktaren! och orgel, dels för liten kör /3 sopr. I, 2sopr. II, 2 altar, 2 tenorer och 1 bariton! som osynligskall vara anbringad i templet samman med harmonium,harpa, celesta samt stråkkvartett lenkel/. Vilken är nuva-rande ledare i Göteborg för den finare sången? Tror Duhan ville uppföra stycket i vinter?

Med vördnad till din fru.

Din tillgivne

Hugo Alfven

Stenhammar svarar

Nägeröd, Fiskebäckskil d. 19 aug. 1913

Käre Hugo.

Det är den gamla historien. Trots det aktningsvärdaantal ordnar som växlats mellan Sverige och Tysklandmed ty åtföljande grosser Erfolg för den svenska musi-ken' är det fortfarande lika svårt att sätta upp ett starktoch godt, representativt svenskt orkesterprogram. Nogkan man göra svenska program, men de bli nästan alltidså förbaskadt ledsamma,

Jag tror inte du har rätt i att jag bättre känner den nu-varande svenska musiken än du. Så mycket svensk musiksom du gjorde för ett par år sen i Uppsala - det var ju envagnslast!

För att gå i ordning med frågorna, tar jag kompositö-rerna iden följd jag flnner dem i ditt bref.

Sjögrens orkestersaker är ju alla transkriptioner ochenligt min mening föga lyckade sådana, af det naturligaskäl att de aldrig varit tänkta för orkester af komponis-ten.

Jag tycker inte att man skall föra dem utanför Sverige.De passa på sin höjd på populärkonserter i Göteborg ellerdärmed jämförliga musikupp-föranden inom landet.

Beträffande Rangström och N. Berg delar jag fullstän-digt din mening, så långt jag känner till deras saker. Bror

Beckmans "Om lyckan" som jag personligen sättermycket högt, behöfver jag ju inte vidare påpeka, då dukänner den.

Så kommer vännen Andreas. "To-teninsel var diävu-lig". Käre Hugo, det stycke af Hallen, som man hör, ärall-tid upprörande dåligt, därför inger man sig själf detbedrägliga hoppet att de andra måhända äro bättre. Mendet ä' di inte!

Så kommer Atterberg och Lindberg. Af dessa tyckesmig Atterberg vara den ursprungligaste. hans symfonierär otvifvelaktigt det gladaste vi på sistone fått upplefva.Men kommer du till Finland, skall du naturligtvis göraen egen symfoni, det är du skyldig dig själf och oss, ochtvå symfonier blir för tungt.

Lindberg är nog också bra, eller rättare blir - hvad jaghittills hört af honom är alltför grönt. Han bör ännuvänta litet, innan han får komma ut och representera.

Aulins svenska danser äro nog bra, men alltför an-språkslösa i detta sammanhang. För öfrigt finns af ho-nom blott Mäster Olofsuiten, som jag icke finner vidarelycklig i konsertsalen.

En symfoni af Skagerberg, ett duktigt arbete, som vispelat i Göteborg, saknar alltför mycket utprägladt per-sonlig fysionomi. Bör därför ej häller ifrågakomma. Ochså vet jag intet mer af de lefvande. Jo, Peterson-Berger.

Så ha vi Berwald, Norman och Söderman.Af Berwald ha vi utom symfonierna1) Ouverturen till Estrella, härlig2) "Minnen från norska fjällen", blekt3) "Ernste und heitere Grillen", ett spirituellt och högstoriginellt stycke, kanske litet för orginellt för en publiksom inte känner upphovsmannen närmare.Ännu ett par småstycken äro obetydliga.

Af Norman utom Symfonierna först och sist och främstoch endast Ouverturen till Antonius och Kleopatra. Menden är underbar.

Af Söderman vet jag utom Orleanska jungfrun intet.

Hvarför jag egentligen skrifvit allt detta, vet jag san-nerligen inte, då jag hela tiden haft en enda tanke i bak-fickan: Du skall naturligtvis göra ett Alfvenprogram. Duär för närvarande Sveriges odisputabelt främste orkester-komponist och kan icke representera det moderna Sveri-ge bättre än genom att göra ett program med uteslutandeegna verk. Och jag inbillar mig att detta fullt överens-stämmer med vederbörandes i Helsingfors önskningar.Jag är till och med öfvertygad därom.

Hör nämligen i detta sammanhang följandejag haderedan i våras ett år sedan förfrågan från Helsingfors(genom Fazer) om jag ville komma dit och dirigera enkonsert med ett Stenhammarprogram eller ett blandadtsvenskt program, hälst det förra. Som jag icke kundesätta upp ett fullständigt program med egna kompositio-ner, äfven om jag medtog en pianokonsert, valde jag ettprogram med en symfoni af Berwald eller Alfven. samten andra afdelning med min pianokonsert n:o 2 ochMidvinter, Saken gick på grund af Aulins sjukdom, som

strök ett streck öfver alla mina planer utanför Göteborg,om intet. I våras fick jag emellertid åter anbud från Fazeratt under den kommande säsongen komma dit och diri-gera hälst ett Stenhamrnamrogram. Ehuru jag fortfaran-de inte kunde lofva ett Stenhammarprogram antog jag,med förbehåll att senare kunna bestämma programmet:Stenhammar eller blandadt svenskt. Emellertid fick jagvid samma tid som jag brefväxlande med Fazer härom,förfrågan från Schneevoigt huruvuda han och hans fruunder den kommande säsongen kunde ffi komma tillGöteborg, han som gästdirigent och hon som pianist.Samtidigt bekräftade Schneevoigt anbudet till mig attdirigera i Helsingfors. Jag kunde tyvärr inte åstadkommanågot engagemang i Göteborg för Schneevoigt, utanmåste skrifva afslag. Sedan dess har jag ingenting hörtfrån Schneevoigt, och äfven Fazer har varit tyst, och jagantar nästan att de ämnar glömma bort hela saken. Na-turligtvis bör jag inte låta dem slippa undan så lätt. Pådet ena eller andra sättet måste jag göra mig påmint.Fastän Gud skall veta, att jag icke har stor håg att hållamig framme.

Käre Hugo, du frågar efter orkestersaker af mig. Ack,min vän, med mina orkestersaker står det illa till. Tillsvidare finnes alltjämt endast Midvinter. Och detta fastänjag de sista åren ständigt umgås med planer, både för ensymfoni och åtskilligt annat. Men jag är trött och tillförtviflan osäker på mig själf. Att det skulle vara ålder-domsskröplighet har jag svårt att tro, fast de lärda påståatt jag nått den ålder, då man upphört att växa. Minaideer förefalla mig bättre än tidigare. Men jag blir aldrigfärdig, och innan jag hunnit utforma en sak, har jag vuxitifrån den och längtar till en ny uppgift, af hvilken jaghoppas mera. Jag, som i ungdomen arbetade lätt ochmålmedvetet, kanske kritiklöst, men friskt och frejdigt,jag knogar och stretar nu i kval och vånda och kommer ejur fläcken. Detta tillstånd har inträdt så småningom, alltefter som jag tvingas mer och mer tänka på brödfödan,En gång var det ifärd att öfvervinnas: då jag för en del årsedan lyckats göra mig fri och låg i Italien, gjorde piano-koncerten n:o 2 och med hufvudet fullt af nya planerslängde ur mig Midvinter på några få dagar. Då sloganbudet från Göteborg ned öfver mig och drog i sittsläptåg tankar på mat och kläder och husrum och ved-brand för framtiden. Jag gick i Rom ett par oförglömligaveckor och njöt alltings förgänglighet och fåfänglighet,kände min lilla bräckliga ande som en obetydlig gnista ivärldsbranden - och lät mig fånga. Och så snärjdes jag inår efter år starkare i den s.k. musiklitteraturen, som fyll-de mina öron med sitt bedöfvande brus, tills jag intelängre kan urskilja och fånga den lilla svaga myggsång,som surrar inne i mitt allt för tunna kranium. De sistapar åren, då jag under Aulins sjukdom legat i selen ochhaft orkesterklangen rifvande i trumhinnorna så godtsom hvarje dag hela säsongen, ha slitit sönder mig till entrasa. Att detta inte kan fortgå på samma sätt länge utanen katastrof, synes mig tydligt. Jag måste loss. Jag måstein till mig själf. Jag måste ha frihet. Bästa vägen är välatt återgå till klaveret, där jag kan begränsa mig till någ-ra få af mina store, och under deras hägn söka hitta enväg hem till mitt eget igen. Hvart vägen bär är för öfrigt

15

icke af nöden att bestämma, hvad som är det enda nöd-vändiga är att jag kommer bort från det nuvarande.

Så. Det lättade.

Och efter denna parentes förstår du kanske, att jag f.n.känner mig mäst hågad att låta Helsingforsbesöket anstå.Så vida icke i elfte timmen ett under sker och jag lyckasgöra färdigt något af de större stycken, jag trots allt medförtviflan i hjärtat kämpar med, och jag så till sist dockskulle kunna sätta upp ett eget program. I så fall blir jagfräck och håller på, att jag är definitivt engagerad.

Men under alla förhållanden råder jag dig energiskt attför din del sätta upp ett Alfvenprogram. Gör det.

Hvem som i vinter blir ledare för körföreningen i Gö-teborg, kan jag inte säga.

Jag har energiskt frånsagt mig. Troligen blir det då dennye holländaren, Dirk Fock, som är engagerad som Au-lins ställföreträdare i Orkesterföreningen. I varje fallskola vi naturligtvis försöka få fram din kantat[Uppenbarelsekantaten]. Hur långt stycke är det? Och ärdet mycket svårt?

Den bör kunna uppföras med fördel i Konserthuset, se-dan vi nu fått orgel på podiet. Man placerar då den storakören på podiet och den lilla med sin orkester uppe påläktaren ofvanför balkongen. Afståndet blir stort, menjag inbillar mig at! det inte vållar någon oöfverstigligsvårighet. Du käti-n)r ju konserthuset tillräckligt för attsjälf kunna bedöma-detta.

u;Jd,)t:

Med hälsningar - äfven på kvinnolinien - afslutar jagnu detta redan för länge sen allt för vidlyftiga bref.

Din tillgifne

Sten

Vi sentida brevläsare får här en oförblommerad bild avhur främst Stenhammar ser på sina samtida tonsättarkol-legors orkesterverk. Det är den eviga sanningen att den

16

närmast föregående generationen tonsättare -läs Andre-as Hallen och Emil Sjögren - utsätts för den hårdastekritiken. Den närmast efterföljande generationen, härrepresenterad av Kurt Atterberg (som dock väcker detstörsta gillandet), Natanel Berg och Oskar Lindberg samtTure Rangström möter även invändningar - Alfven anserdem för dilettantiska. Och denna kritik drabbar ocksåTor Aulins svit ur Mäster Olof. Egentligen är det baramusik av Alfven och Stenhammar själva och deras gene-rationskamrat Bror Beckman som kan visas upp i utlan-det som representativ för den nya svenska musiken. In-tressant är det också att ta del av Stenhammars syn påFranz Berwalds musik. Det var just i Göteborgs orkester-förening som hans orkestermusik väcktes till liv såStenhammar har haft tillfälle att ta ställning till den.

Deras inställning präglar även valet av verk till den 3.musikfesten i Göteborg 1915. Om denna se särskild arti-kel i detta nummer.

JAN OLOF RUDEN

Alfven och familjen Lindstrand

Lennart Hedwall har i Musika-liska akademiens årsskrift1980, s. 40-55 redogjort för

musikhandlarfamilj en Lindstrand iGöteborg och dess förbindelser medHugo Alfven. Den bygger på enbrevväxling nu i Musikaliska aka-demien (deponerad i Musikaliskaakademiens bibliotek).

Albert Lindstrands Musik & 10-strumenthandel grundades 1859.Den var den första egentliga mu-sikaffären av modernt snitt i Göte-borg. Grundaren var född 1835 ochbörjade redan som 13-åring studeravid Musikkonservatoriet i Stockholmdär han avlade organistexamen 1851och musikdirektörsexamen 1853.Efter kompletterande studier i Leip-zig slog han sig ned i Göteborg sompianolärare och grundade 1854 till-sammans med Aron Hultgren ettmusikinstitut. Tillsammans medJosef Czapek blev han ledare förHarmoniska Sällskapet 1862 ochsamma år pianist i Czapeks Göte-borgs Orkester. Samma år blev hanäven organist i Carl Johans kyrka.Dessutom ackompanjerade ha oftaresande sångare och virtuoser när dekonserterade i Göteborg.

När Alfven dirigerade sin konsertden 3/12 1906 klev Lindstrand upppå scenen och omfamnade honomefter konserten. Detta kunde Alfvenaldrig glömma och bl.a. därför komhan att hålla kontakt med Lindstrand(som han -för övrig bett göra reklamför konserten) och hans döttrar An-na, Vega och Rosa

I affären, som var en samlings-punkt för de musikintresserade göte-borgarna, där Lindstrand (och efterhans död 1907) hans döttrar kundespela den nyutkomna pianolitteratu-ren fanns en stol, som kallades Al-fvenstolen, som bara Alfven fickanvända, så det är tydligt att han varbeundrad av familjen Lindstrand.

Alfven använder sina kontakter föratt komma över recensioner i göte-

borgstidningarna efter hans framträ-danden. Det är främst Fröken Vegahan skriver till eftersom hon stårAlfvens hjärta närmast.

Men också i affärer gör Alfvenframstötar. Från Tällberg skriverhan den 12 juli 1911, att han blivitsin egen förläggare genom att hamångfaldigat körverket Skön Anna iheliografiskt tryck, dvs rotogravyr.För detta vill han ha 25 öre styck ochhan hör sig för "hur stor tantiemeönskar Ni som försäljningshonorar?Skulle Ni vilja distribuera störredelen av upplagan över hel Sverige,vore jag Er mycket tacksam?!". Ochpå samma sätt funderar han att göramed Och hör du unga Dora samtHerr Peder s sjöresa. Så skedde ock-så. För Skön Anna fick Alfven re-dovisning på försålda exemplarvilket han kvitterar den 20/12 1911.Och 1915 frågar han till råds omförsäljningspris på sin Motett "1 kreller 0:75? Under 0:75 går inte, menom Ni tror det går med 1 kr., så tagdet" (brev av 30/4 1915).

Han utnyttjar även Vegas sakkun-skap beträffande Sverges flagga somAlfven satt för piano med underlagdtext. "...skall jag om några dagarsända Vega till påseende, så Ni kandömma över om den är lagom lättför den stora publiken. Är det någraställen, som Vega tycker äro försvåra, så stryk över de beträffandenoterna med blyerts och sänd mig såmanuskriptet tillbaka, ty det är detenda jag har ..."(brev 24/8 1916).Och han tackar 9/9 "för vänlighetenatt se igenom Flaggsången. Nu be-höver jag ej ängs-las för att det skallfinnas några svårigheter. Morrarnågon så skyller jag på Er..."

Isamma brev tackar han också förnotpapper som han fått sig tillsäntsom prov. "Det är ett präktigt not-papper Ni sände. Jag begagnar alltiddetta från Breitkopf. Det är det bådebästa och elegantaste - i synnerhetdet med 18 system, vilket jag alltid

använder vid komposition. Tyvärrhade detta Ni sände blivit alldelestillskrynklat i posten. Om det ej ärför besvärligt för Er att skicka, så tarjag lika gärna mitt notpapper frånGöteborg som från Stockholm..."

I samband med första världskrigetkom ett nödrop från Uppsala 16/21918. "All piptobak är slut här ochdetsamma tycks vara fallet med allengelsk tobak (den enda för migrökbara) även i Stockholm. Skulle Nivilja förbanna Er över en fattig syn-dare och höra efter i Göteborg, omdär ännu finnes cirka 10 paket av"Craven", "Carlyle", "Bursar" ellernågon annan likvärdig sort och låtatillsända mig som postförskott?" Ibrev av 12/3 tackar han för "all denosparade möda Ni haft för den för-baskade tobaken" .

Ännu en musikhandelsfråga: "HarNi ännu kvar Ert notbläck? Det skallvara ramsvart, icke kopiera samt ejpåverkas av vatten sen skriften tor-kat" frågar Alfven den 16/3 1918.

Det längsta brevet till Fröken Vegafrån Alfven är daterat den 30/3 1920i utdrag återgivet i faksimil av Hed-wall (s. 53). Han har fått tid-ningsurklipp och han ventilerar härsitt missnöje med Julius Rabe somyttrat sig i GHT om tillsättningen avandre kapellmästare vid Orkesterfö-reningen efter Hj almar Meissner. Dåkan Alfven inte hålla inne med attreagera på Rabes negativa kritik mothans Symfoni nr 4 som varit införd iGHT den 26/1 1920. Rabe skriverdär bl.a.

"Den gravaste anmärkningen motAlfvens nya symfoni gäller icke dessgammalmodighet i anda och gär-ningar utan riktar sig mot helamentaliteten i denna 'hymn till denvårliga kärleken'. Det finns ingen-ting av stark ungdomlighet och se-gerviss gratie i denna musikaliskaimitation av kärlekens yttersida. Denär i stället banal, saknar vilja ochambition och är i grunden, som all

17

enbart efterbildande konst, sentimen-tal och impotent.

Och det kanske mest beklämman-de med denna symfoni är att desskompositör för tjugo år sedan skrevett verk av så hög och ädel syftningsom D-dursymfonien [Symfoni nr 2].Sin virtuosa teknik har han sedandess utvecklat, särskilt i fråga om detkoloristiska. Men den ädla hänförel-sen och ambitionens allvar bär ejlängre hans senaste verk.

Någon sade mig efter att ha hörtsymfonien att detta vore ett av demest osedliga konstverk som finnes.Man kan nog tala om osedlighet.Men inte därför att de behandlarerotiska ting mera oblygt än detmesta som ger sig ut för att varakonstverk utan emedan att dess upp-hovsmans umgänge med den heligamusan inte längre är den kyska kär-lekens".

Det är denna kritik som Alfven tarupp med Tor Mann i deras korres-pondens och det är med anledningav den och andra som Tor Mann blirså upprörd när Julius Rabe skalltilldelas Musikaliska Akademiensmedalj 1957 (Se därom på annanplats i detta häfte).

Vega Lindstrand avled i april 1922och därefter blir breven från Alfventill familjen Lindstrand sporadiska.

I anslutning till ovanstående artikelpassar det att ge uppmärksamhet åtantikvariatet Dan Fog i Köpenhamndär just nu uppräknade noter ochböcker rörande Alfven är till salu

18

Priserne er I danske kroner og u d e n moms. Forsendelsesker for k e ber s regnlng. Leverede va!rker kan returneres vedomgående tilbagesendelse. Fak tur'abetebe t forfalder til betaling vedmodtagelse af for-sendelsen .

EU-kunder, som er momsregistreret, må oplyse moms-nr. påbestillingen for at undgå momsberegning.

Bankers: DEN DANSKE BANKHolmens Kanal A fdelingHolmens Kana I 2OK-l090 Copenhagen K

Account nr. 4001 169 165

Postgiro: KeberihavnOsloStockholmHamburgArnhemBern

DAN FOG MUSIKANTIQUARIAT

Graabr0dretorv 7DK-1154 Kebenhavn KTelephone : 33 11 40 60FAX: (45) 33 11 40 60

Business hours: Tuesday - Friday, 10 a.m. - 4 p.m.

Postscheck :

900 41 490805 1938802

743 88 O4000 02 207

65 26 4530 195 50-7

8 ALFVEN, HUGO (1872-1960) Tio Sånger (slp). Op. 4. Heft 1-2. Kbh.,Nordisk Musikforlag /3805-3814/. 19, 19 S. Text: schw. - Cf . MGG15/146. Grove 11253. 120.-

9 - O, stode du i kylig bläst. Dikt af Robert Bums (slp). Op. 6. Sth.,Lundqvist /1821/(1899). 3 S. Text: schw. 85.-

10 - Tvenne Lyriska Stämningar (s/p). Op. 8. Kbh., Nordisk Musikforlag/3856/(1899). 10 S. Folio. Text (schw.) von Ellen Lundberg. Mitdekor. Titelseite. 100.-

11 - -- Titelauflage. Kbh., WHo 80.-12 - Ur Lyckans Visor af Karl Erik Forslund. Tre Sånger (slp). Op. 9.

Kbh., Det Nordiske For Iaq /3858-60/(1899). 11 S. Text: schw. 100.-13 - Triumf-Marsch for Piano. Op. 10. Kbh., Det Nordiske Forlag 139741

(1901).7 S. Folio. - Erstausgabe. 100.-14 - Sorg (Air melancotlque l , Klaverstykke. Op . lll. Kbh., Nordisk Mu-

sikforlag (3969/. 5 S. Folio. 75.-15 - Skärgfirdsbilder. Tre Klaverstycken . Op , 17. Kbh., Nordisk Musik-

forlag /401l7/(1902). 12 S. Folio. 100.-16 - Midsommarvaka. Svensk Rapsodi for Orkester. Op. 19. Kla ver ud toq

for 4 Hamder af Komp. Kbh. & Lpz., WH /13954/(1907).29 S. 120.-17 - -- For salonorkester, arr. af Gösta Berlin. Stimmen. WH (1926). 120.-18 - Marias S5nger. Fyra dikter af Emil Aar es trup (s/p). Op . 21. Sth.,

Lundquist /3979/(1906). 11 S. (d<ln., sv.) 100.-19 - Fes t sp el ... komp. för invign. af Nya dram. Tea tern i Stockhoh-i

den 18. febr. 1908. Klaverutdrag. Sth., Lundquist 141)90/(1908).9 S. Folio. - Ziertitel in Far blf thoqr . 150.-

20 (ALFVEN, HUGO) 7 Dikter af F.rnest Thiel. Op. 28. (slp). Sth., Lund-quist /4153/(1908). 21 S. Text: schw. 135.-

21 - StSII fla~:mCln, så ju9 ser den! nikt af Daniel Fallström •.. för enröst med piano. Op. 29. Sth., Gehrman /1854/{1909}. 5 S. 75.-

22 - Gustaf Frödings jordafärd af Ver-ner v. Heidenstam. Op , 29. För pia-no m. text. 5th., Lundquist /4395/(1911).3 S. Mit dekor. Titel. 90.-

23 - Vaggvisa för en röst vid piano. (Text von J. L.Runeberg). Sth.,Löfving /11/(1896). 5 S. Folio. - Rudån Nr. 22. 75.-

24 - Bön (Anders Osterling) för en röst vid piano. Sth., Lundquist /4013/(1907).5 S. Folio. - Ruden Nr. 51. 65.-

25 - Fosterlandspsalm (J. L.Runeberg) .•. för en röst vid piano. Ibidem/3941/(1906). 5 S. Mit Titelbild. Ruden Nr. 55. 85.-

26 - Hos Drottning Margareta. Junker Nils sjunger till lutan ... för enröst och piano. Ibidem /4045/(1907). 7 S. Folio. Mit Titelbilrl. -Ruelån Nr. 56. 85.-

27 - Julsång. Dikt af E.Evers ... för en röst vid piano. Sth., Centraltryc-keriet, 1909. 1. Version, In 2/4. 4 S. Folio. Typendruck. 90.-

28 - -- Sth., Lundquist /41J22/(1911}. 3 S. Folio. - 2. Version in 6/4.Ruden Nr. 65. 85.-

29 - Tio små visor 6m 'Barnen på Fi skar s tuqarr' • Text och melodier avG. Salwån , Harmonisering och sättning för piano av H.A. (s/p).5th., E&S /479/(1924}. 11 S. IIlustr. (U.Strått). Ruden Nr. 104.100.-

30 - Sång till Stockholm. Dikt av Gunnar Fant. För sång och piano. Sth.,EtS /919/(1937. 7 S. - Erstausgabe mit Zelchnungen von Einar Jollnund mit Berlcht uber die Komposition. 125.-

' ... - .. _ .. - ... 2: Musikliteratur

417 AHNFELT, OSCAR. Andeliga Sånger ... 1.-12. Häftet. 42a upplagan.Sth., Utgifwarens förlag, 1873. 428 S. 100.-

418 ALFVEN, HUGO. (Erindringer) Första satsen. Ungdomsminnen. 1946. -Tempo furioso. Vandringsår. 1948. - I dur och moll. Från Uppsala-åren. 1949. - Final. 1952. 361, 428, 342, 288 S. IlIustr. 600.-

419 - -- -- In 4 orig. Halbleinwandbänden. 800.-420 - Svensson, Sven E.: Hugo Alfven som människa og konstnär. Uppsala

1946. 232 S. IlIustr- Mit Nbspln. und Werkverzeichnis. 200.-

Göteborg i sångar-sammanhang

Alfven blev ju en uppburenkörledare och som sådanhade han anledning att

gästa rikets andra stad. Här nedanen sammanställning av uppgiftersom återfinns i Lennart HedwallsAlfvenbok från 1973.

1923 (s. 84)"Första gången Alfven framträddei sin nya ställning som förbunds-dirigent i Svenska sängarförbun-det var under den Fjärde allmännasvenska sångarfesten, som 30 juni- 1 juli 1923 var förlagd till Göte-borg i anslutning till stadens (tvåår försenade) stort upplagda 300-årsjubileum. Alfven hade då attleda den samlade kören, som be-stod av inte mindre än 6 500sångare, och han kunde till sinförvåning och glädj e märka, atthan bäst kunde göra det utantaktpinne! De två konserternasamlade 18 000 resp närmare 20000 åhöraret. ..Den stora förbund-skören sjöng vid den första kons er-ten den 30 juni "De svenske" avSven Körling, "Sverige" av Sten-hammar, "Sjung, sjung" av Au-gust Söderman, "O Gud som sty-rer" av Gunnar Wennerberg, "Ensommarafton " av A.F. Lindblad,"Stämning" av Peterson-Berger,"Spelmansvisa" av Ivar Wideensamt Sverges flagga, och utöverrepriser av några av dessa sångertillkom vid andra dagens konsert"Hell dig, älskade Nord" av IvarHallström och "Majsång" av Fr.Kuhlau. Vid detta senare tillfålleframförde Örebro läns sängarför-bund i sin egen avdelning AlfvensVårens vandring ..."

1935 (s. 105)"Någon sångarfård [med OD] blevdet inte denna sommar, men där-emot ledde Alfven som förbunds-dirigent Svenska Sångarförbun-dets Sjätte allmänna svenskasångarfest i Göteborg 13 - 14 juni,som föregicks aven nordisk sång-arkongress den 12 juni ...Den storakörens gemensannnna programomfattade vid konserten i Mäss-hallen den 13 juni Friheten,"Sverige" av Stenhammar, "Ifuruskogen" av Peterson-Berger,"Sjö-fararen vid milan" av Se~imPalmgren, "Stj ärnor som glim-mar" av Otto Olsson, "Sköna sol"av Eduard Kremser , "Rosen" avRobert Schumann, "I natten " avJohannes Brahms, "Olav Tryggva-son" av Reissiger, "Brude-faerdeni Hardanger" av Halfdan Kjerulfoch "Ett bondbröllop" av Söder-man. Utöver de här nämnda sjöngförbundskören vid friluftskonser-ten på Ullevi den 14 juni "V~där" av Wennerberg, "Sommarfridi Solelid" av Ivar Wideen, "Undanur vägen" av Bellman och somextranummer Sverges flagga ...

1938 (s. 108)Svenska Sängarförbundets elitkörgjorde en USA-resa 12 juni-23 j~lifrån Wilmington i Delaware tillNew York. Före avresan gavs enkonsert på Liseberg.

1951 (s. 122)Siljanskören gästade LinköpiD:gden 1 maj och Liseberg den 3 maj.

1957 (s. 128)Den 3 O juni stod Alfven för sistagången framför Siljanskören vidett framträdande på Dalarnas dagpå Liseberg.

19

Stenhammar och Alfven rådslårom programmet för 3 musikfesteni Göteborg 1915

Hela Uppenbarelsekantaten kom inte till fram-förande förrän under den 3 Musikfesten iGöteborg 21-23/4 1915. Denna föregicks av

intensiva programdiskussioner mellan Stenhammar ,såsom ansvarig och Alfven som den självskrivneorkestermusiktonsättaren och samtalspartnern.

Från ett tämligen orealistiskt utgångsläge medalltför många verk av Emil Sjögren, Tor Aulin, Sten-hammar och Alfven själv formulerade Stenhammarnedanstående rörslag .

Göteborg 27 mars 1915

Käre Hugo,

Sent omsider ett djupt kändt tack för den utomor-dentliga heder som bevisades mig af dig och dinaO.D.gossar sist i Upsala. Jag har sällan blifvit merförkrossad.

Sedan majoriteten bland våra musikfåstarrangörerrösta rör endast en kammarmusikkonsert. därvidutgående från den sunda principen att man icke börfresta djuren öfver deras förmåga, har jag uppgjortföljande förslag, som vunnit mycket gillande här ochsom jag hoppas äfven du skall finna tilltalande, då dusynat det.

Onsdag d. 21 april

Aftonkonsert :

1 Aulin, Inledning till Mäster Olof

2 " Violinkonsert no 3 eller 2 (hälst no 2, då nr 3 ärytter ligt mycket spelad på sistone)

3. Alfv en , KJockorna

4. " Midsommarvaka

./.

5. Alfven Symfoni no 3

./.

Torsdag d. 22

Matine:

Sjögrenprogram.

20

Aftonkonsert:

Preludium och Fuga rör orgel

Uppenbarelsekantat

1. Sjögren

2. Alfven

./.

3. Stenharnmar, Symfoni (Då det blir två konserterden dagen har jag ror sökt få aftonprogrammet kort.Till gengäld koncentreras det på noviteterna, Jaghoppas att min symfoni blir färdig, Hvar om icke fården ersättas af Serenaden.)

Fredag d. 23

Aftonkonsert

l. Alfven En skärgårdssägen

2. Aulin Sånger m. orkester (Forsell)

3. Stenhammar , Pianokonsert

4. " Idyll och Epigram

./.

5. Stenhammar, Ett folk

Hur går det med materialet till Skärgårds sägen?Det vore bra tråkigt om vi inte finge den med.

Låt mig veta, när du kan komma, så jag i tid kanplanera repetitionerna möjligast förnuftigt.

I hast

din till gi fne

Sten .

Alfven svarar den 30 mars 1915 att han är full-komligt ense. Men då hade han under resans gångmåst avstå från framförandet av "Sten Sture", dvsUnge Herr Sten Sture op. 30 för manskör och barytonsolo samt stor orkester som hade uruppförts undermusikfesten i Dortmund i juni 1912 av OD ochDortmunds symfoniorkester. Dessutom hade han fåttförlika sig med iden att Uppenbarelsekantaten fram-fördes i det prosaiska Konserthuset och inte i en

"vacker kyrka med en smula katolsk innerlighet översig" (brev l sept. 1913) som varit hans ursprungligatanke för ett framförande i Göteborg.

Stenhammar arbetar oförtrutet på och skriver fjor-ton dagar innan musikfesten

Göteborg d. 16 april 1915

Käre Hugo,

Om jag berättar dig att jag afslutade partituret tillmin symfoni i går natt kl. 3.45 förstår du kanske ochursäktar att jag inte varit onödigt meddelsam.

Jag har emellertid arbetat undan allt hvad jag kun-nat, din symfoni är grofrepeterad och min egen täm-ligen konsertfärdig så långt stämmorna hittills räcka(slutet af finalen har jag fått i dag, scherzot tordevara färdigt måndag morgon). Dessutom är min pia-nokoncert ordentligt repeterad, likaså orkesterpartenaf Ett folk.

Söndag tror jag vi göra klokt att låta orkestern hvilaför att kunna ta i med så mycket friskare tag på Mån-dag. Jag kräfver därför inte din närvaro förrän Mån-dag morgon kl. 9, då jag tänkte du skulle ha engrundlig repetition på din symfoni och Skärgårdssä-gen, samt för öfrigt hvad vi hinna med och finnalämpligt. På Måndag kväll körrepetition, Tisdaggeneralrepetiton för kören.

Tack för erbjudandet att ta med några O.D.gossar,men af lokalpatriotiska skäl tror jag att det är klokareatt inte göra det. Hälsa dem emellertid och tacka demför deras vänliga villighet att lämna oss en hjälp somvisst inte varit obehöflig.

För våra körförhållanden får jag redogöra ordentligtmuntligen - det är ett kapitel för sig. Kören bliremellertid stor och präktig, om bara herrarna efterden dufning jag gaf dem igår lära sig sin lexa till omMåndag.

En fråga angående kantaten: vill du ha harmoniumsom ackompanj emang till halfkören eller är det intemera ide att använda orgel äfven härtill då hela appa-raten är placerad på podiet? Om du är af min meningbehöfver jag intet svar, vill du ha harmonium medvore jag dig tacksam för telegrafiskt eller telefonmed-delande snarast i morgon Lördag så att vi hinna sökaut ett lämpligt harmonium som stämmer med orgeln.

Jag tror inte du skall behöfva sakna något af demånga sköna instrument dina sköna partitur kräfva -blott de två harporna ser jag inte hur jag skall åstad-komma. Kunde inte den ena harpan ersättas af celes-ta? Hvad säger du därom?

Låt mig veta om du kommer redan på Söndag. An-nars väntar jag dig säkert Måndag morgon iKonsert-huset kl. 9. Din tiUg. Sten.

Källor: Alfven brev hos Ove Stenhammar Göteborg. Iavskrift 1960 av Bo Wallner i Alfvenlana eller Varfinns vittnesbörden om Hugo Alfven

Stenhammars brev i Alfvensamlingen Uppsalauniversitetsbiblioteks handskriftsavdelning

De fem konserterna fick röUande utformning:

SvmfonikansertDirigenter: Stenhammar, Meissner, AlfvenAulin: ur Måsur OloJ-sviten, Rtformalom

Violinkonsert c-moll (solist Gunna Breuning)Alfven. Klockorna (solist John Forsell)

Af idsammamakaSymfoni nr 3 E-dur

II Matini med kammarmusikSjögren: Violinsonat nr 5, a-moll (Breuning, Sjögren)

Fyra sånger ur J Wolffs Tannhäuser (Forsell, Sjögren)Impromptu, La Tourterelle och Scherro-fantasi för piano(Mårta Olsson)Molnet, Silkesko ouer gylden Lest, Det forst! Med"Klinge, kling(, mein Pandero (Davida Hcssc-Lilicn-berg, Marta Ohlsson)Dröm, I Seraljens lustgård, I drommen är du mig nära,Hoil ouer oerden, Ogj(g oil drags (john Forsell, MartaOhlsson)Violinsonat nr I g-moll (Gustaf Molander, WilhelmStcnhammar)

III Kör- och symfonikonsertDirigenter: Alfven. StcnhamrnarAlfvcn: Uppenoatelsekantaun (solister John Forsell, John Jo-

hanson)Stcnhamrnar: Symfoni g-moll, uruppförande

IV Kör- och symfonikonsertDirigenter: Alfven. Meissner, StenhamrnarAlfven. En skårgårdssågm

Aulin: Vid hauet, Giorgiones sermad (John Forsell)Stenharnmar: Pianokonsert nr 2 d-moll (solist Stenhammar)

Två sånger ur Idyll och epigram (Davida Hesse-Lili-en berg)Ettfolk (solist John Forsell)

V ExtrakonsertDirigenter: Alfvcn, StenharnrnarAlfven. UppenbarelsekantaunSjögren: Violinsonat nr S a-mollS tenhammar. Ett folk

21

Lars Johan WerleAlfvenpristagare 1995D en 7 juli får Lars Johan

Werle ta emot Alfvenprisetvid den sedvanliga

ceremonin vid Alfvengården iTibble. Motiveringen lyder "förframstående gärning inomvokalmusiken, främst ett antaloperor och körverk, där detmelodiska elementet utgör ettlevande inslag". Prissumman är75.000 kr och dessutom erhållerpristagaren Alfveummedaljen iguld.

Lars Johan Werle är framför alltvokaltonsättare och vår mesteoperatonsättare alltsedan han slogigenom på 1960-talet medDrömmen om Therese . Mest kändhar han blivit för musikalenAnimalen, där han kunde excellerai stilimitationer, något somtidigare kommit till synes iexempelvis Resan och Tintomara.Han fortsätter att med jämnamellanrum komponera nya operor- kortoperor såsom Hercules,Tavlan eller Väntarna lika välsom helaftonsoperor som nuaktuella Äppelkriget för Göte-borgsOperan. Under de senasteåren har Werle framföra alltsamarbetat med Iwar Bergkwistsom librettist och regissör.

Werle har länge varit lärare vidoperaskolor vilket även avspeglarsig i hans produktion. Många avkortoperorna - en tid kalladeSpringosjung - har tillkommitsådana sammanhang.

22

Foto: Eva Stööp

Flera körverk har blivit klassiker, isynnerhet de från 60- och 70-talet.Jag tänker på tonsättningar avitaliensk renässanspoesi avPetrarca som Canzone 126 menockså hans egen text i Nauticalpreludes. I dessa och andra kör-

sånger som Trees, Sonetto 292 ochSonetto 35 skapas ett rum meddjupverkan med hjälp av solo-kvartett eller halvkör. Dennastarka rumskänsla är Werles bi-drag till körklangen.

JAN OLOF RUDEN

Recensioner

"Äkta som konstnär,humbug sommänniska"

Ett besök i Stockholms kon-serthus kommer nog aldrig bliprecis detsamma som tidigare, isynnerhet inte om musik av

Hugo Alfven står på programmet. Jagär rädd ror att uppmärksamheten påbåde huset och musiken kommer attsplittras av tankar på två systrar. Jaghar nämligen läst boken Alice ochHjördis - två systrar (Wahlström &Widstrand), vilken gett mig dessa bådakvinnors perspektiv på bland andrakonserthusarkitekten Ivar Tengbom ochHugo Alfven.

Alice Nordin (1871-1948) ochHjördis Tengbom (1877 -1969) växteupp i Stockholm med en strävsamsnickarmästare till far och en mor somvar fast vid flaskan. Systrarna var gottrustade med konstnärligt sinne ochmycket av det som kan kallas mänskligmognad. Båda studerade vidKonstakademien och reste senare tillParis för vidare studier. Den någotäldre Alice blev en hyllad skulptrismed uttryck i det vi idag benämnerjugendstil. Hjördis satte länge familjenföre det egna konstnärsskapet.

Båda två förde dagbok under en följdav år. Hjördis skrev dessutom någramemoarfragment. Aven slump stötteförfattaren Per Wästberg på systrarnasefterlämnade material som numeraåterfinns i Göteborgsuniversitetsbiblioteks kvinnohistoriskasamlingar. Huvudsakligen av debevarade dagböckerna har hanredigerat fram en bok som varmt kanrekommenderas. Av någon anledningär verkligheten alltid mera fängslandeän dikten, hur fantastisk denna än är.Systrarnas intimaste tankar skulle likagärna kunna vara sublim litteratur, mentär sin odiskutabla tyngd genom att degått genom två människors upplevelser.

Det enda som fattas i Per Wästbergsmycket inkännande inledning är endiskussion om utomstående s rätt att

läsa detta det allra hemligaste. Mångastycken i materialet är plågsamtprivata.

Vad Ivar Tengbom gjorde mot sinhustru under konserthusets tillblivelselämnar jag till bokens kommandeläsare att upptäcka. Själv ska jag letaupp Hjördis Tengboms fris vid nästabesök i detta hus och dröja en stundinför hennes verk.

Alice Nordin förälskade sig i HugoAlfven 1898, då hon var 27 och han ettår yngre. De möttes i Paris, senare i

tär vi ta del av människan Hugo Alfvengenom Alice Nordins ögon.

I den trots allt digra Alfven-littera-turen är Alice Nordin knappt synlig. Iförsta delen av Alfvens memoarerbeskärs hon endast några flyktiga radersom inte antyder någon allvarligarerelation (s. 278-279). ''Hon var ensensitiva, som reagerade ytterstkänsligt för musik", presenterar han sinkvinnliga bekant som han enligtHjördis Tengbom t o m var förlovadmed ett kortare tag. Alfven nämner att

Alice Nordin gjort denponrättbyst avtonsättaren som står iStockholms konsert-hus. Samma uppgiftlämnar LennartHedwall i sin storaAlf-ven-biografi (s.89). Till osynlighetenbidrar också det fak-tum att inga brev frånAlice Nordin åternunasi det annars så rikaAlfven-arkivet iUppsala universitets-bibliotek. Däremotryms som sagt ett antalbrev från Alfven tillAlice Nordin i densamling som PerWästberg arbetat med.

Från Alice Nordinssida var kär-

leksstormen total, vilket gjorde be-svikelsen svår. Alfven tog uppenbar-ligen lättare på saken, även om deinledande breven var nog så heta.

De nästan hundraåriga dokumentenbidrar förstås något till bilden av HugoAlfven, men är mer intressanta sominifrånspeglingar aven känslig kvinnasom råkade leva i en brytningstid.

GUNNAR TERNHAG

Florens, Tyrolen, men också iStockholm. Från Alice Nordins sidavar kärleken uppriktig och djupt känd.Hugo Alfven däremot tycks ha haft enannan inställning. Även en sentidaläsare av hans brev till den blivandeskulptrisen kan bli upprörd över hansjäsande självuppskattning. AliceNordin drog sig snart tillbaka i sittskal, men fortsatte länge diskussionenom sina vilsegångna känslor idagboken. ''Hugo ...är äkta somkonstnär men en rå humbug sommänniska", lyder en av hennes mångabittra anteckningar.

Den som vill veta något om tonsättarenHugo Alfven tar kanske inte så mycketi den nyutgivna boken, bara någraglimtar om hans anseende. Destomer

23

Hugo Alfven: Festspel, Midsommarvaka, Bergakungen, Den fårlo-rade sonen. - Hovkapellet, Stockholms filharmoniska orkester, dir.Hugo Alfven. Stig Westerberg. - Swedish Society Discophil SeD1003

D en uppmärksamme kän-naren av sin Alfven dis-kografi höjer säkert ett

ögonbryn inför denna CD:s inne-håll och undrar medan han gårmot sin skivhylla: "-Är inte dettasamma innehåll som på 'Alfvenconducts Alfven' på sammaskivmärke som kom för ett antalår sedan T" Jovisst, sitt lugnt kvar,ni har så rätt. Det är samma verk,samma orkestrar och samma diri-genter, men numera i ny för-packning och i bättre klinganderesultat.

Producenten Boethius har frånnågon vrå letat fram originalban-den till dessa revolutionerandeinspelningar, försett textbokenmed en välskriven och anekdotiskessä av Stefan Nävermyr medhistorik och tekniska fakta (manfår b1.a. veta att det finns bara ettenda klipp i Midsommarvaka),och kompletterat det ljudande medett kort, dock ganska otydligtanförande av Alfven till orkester-musikerna just efter inspelningenav Midsommarvaka och den in-tervju som Hans Peter Kempegjorde med tonsättaren i sambandmed inspelningen 1954 (utgivenförsta gången på en EP skiva (LA45101) 1955 tillsammans medBergakungen).

Hur låter det då nu när ursprungetanlitats? - Mycket bättre. Dengamla versionen hade överlag enlätt beslöjad klang som framkalla-de dammpartiklar vid uppspelningoch som fick en att tro att inspel-ningarna kanske borde stannat pånågot obskyrt loft. Nu vet vi att så

24

behövde det inte ha varit. Origi-nalbanden besitter just den därgamla tidens, de första stereoin-spelningarnas lyster, intimitet ochklarhet. Det känns som ett ökatdynamiskt omfång, gamla kon-struktioner har rensats bort ochkvar finns den rena musiken.

Inspelningen av Midsommarva-ka har stigit i aktning och detfinns mig veterligen ingen annan,förr eller senare som kan mäta sigmed Alfven ifråga om musikaliskinstinkt. Stråkarnas nya glöd i detbitterljuva andantet ger nu rys-ningar som försiktigt vaggas bortav harpans böjliga arpeggion.Sommaren är nog runt hörnet.

Det finns några intressantaproblem i samband med Berga-kungen och sviten ur Den förlora-de sonen. Båda dessa verk fannspå den gamla upplagan av CD:n ien konstig konstruerad stereover-sion, men har här återställts tillsin ursprungliga mono. Upplevel-sen känns därför normal nu närden märkliga ljudmanipulationenskalats av.

Problem uppkommer därför attminnen förbleknar och att tidenäter materia.

Knuten med Bergakungen är attdet gjordes en stereoinspelning1954 men att den troligen fölloffer för tekniska problem. I bör-jan av 60-talet utgavs tre av defyra satserna på LP (SLT 33148)men dessa skall enligt innehavarevara avdålig kvalitet och ha inhål-lande biljud. Dessa stereoband lärnumera vara försvunna.

I fallet med Den förlorade sonengjordes det aldrig någon stereo-version 1957 och man kan frågasig varför. Troligen var det såenkelt att det vid tillfället intefanns någon bandspelare att tillgå.Eller var det så att tillfället varkänsligt, tiden kort och man hadeinte tid att experimentera medstereo, vem vet?

Vidare har det uppkommit tvivelom det verkligen är Hugo Alfvensom dirigerar sviten. Den förstaLP utgåvan nämner att så är fallet,men vittnes uppgifter påstår attStig Westerberg höll i taktpinnenoch att Alfven endast gav nog-granna instruktioner. Det är inteen otrolig tanke eftersom Wester-berg uruppförde baletten påKungliga Teatern i samband medinspelningen, att han dirigeradeFestspel som bandades några da-gar senare och att Alfven vid till-fållet faktiskt var 85 år gammaloch kände sig trött och sliten. Mensom sagt, vem vet nu när minnenableknar.

I alla fall är denna nyutgåva avCD:n en ljudande händelse. Det ären överväldigande och självklarpolering av Svensk inspelningshis-toria och nu känns denna historiakomplett.

MARTIN LARSON

Carl-Gunnar Åhlen: Livsresa med violinen: En kartläggning av HenriMarteaus insatser for musiken i Sverige.

Aur 1887 framträdde en B-ärig fransk violinist iWien tillsammans med

wienerfilharmonikerna underledning av Hans Richter. Pojkensnamn var Henri Marteau, han komfrån Reims i Frankrike och stod påtröskeln till en rekordartad karri-är, som skulle komma att innehål-la dels bejublade turneer i bådegamla och nya världen, dels pres-tigefyllda tjänster som professor iviolin vid konservatoriet i Geneveoch Musikhögskolan i Berlin. Detvar en trettonåring som redanhade passerat epitetet et "lovande"som besegroade den kräsna wien-publiken. Efter konserten skrevmusikkritikern Max Kalbeck (f.ö.upphovsmannen till den första ochgrundläggande Brahms-biografin):"Marteau spelar verkligen som envuxen, inte som ett underbarn.Hans konst röj er inget av hansfödelsebevis. En så ädel ton och såförfinad musikalisk smak hade vialdrig kunnat tro hos en tretton-åring. Vad ska nu våra vuxnavirtuoser göra?"

Henri Marteau lyckades ta stegetut ur underbarnsrollen och blevmed tiden en betydande musikper-sonlighet. Hans verksamhet be-gränsade sig inte till fiolspelet -han liksom andra musiker kringsekelskiftet tvingades själv tainitiativ till, arrangera och ge-nomdriva konserter, musikfesteroch turneer, och Marteau utveck -lade den rent administrativa delenav arbetet med större kraft ochskicklighet än många andra kolle-gor. Vad som också skilde honomfrån flertalet andra musiker var atthan inte uteslutande gjorde det föregen räkning. Att beteckna honomsom en musikeridealist är knap-past att ta i. Han arbetade ihärdigtoch självuppoffrande för den mu-sik och de tonsättare han ville förafram. Lysande exempel är de mu-sikfester han arrangerade och drev

igenom med svensk musik påprogrammet eller det oegennyttigaarbete han lade ned på att göraMax Regers musik uppskattad

upp till samma nivå i sitt violin-spel som tidigare. Det förstavärldskriget innebar en avgörandevändpunkt för honom. Marteau

efter förtjänst. Det är denne idagtyvärr rätt förbisedde musiker somCarl-Gunnar Åhlen har lyft framgenom sin undersökning Livsresamed violinen. En kartläggning avHenri Marteaus insatser för musi-ken i Sverige.

I våra dagar framstår HenriMarteau som en förhållandevisokänd violinvirtuos. Som Carl-Gunnar Åhlen framhåller i denbiografiska introduktionen ärsannolikt Marteaus svala intresseför grammofonskivan förklaringentill att hans namn till skillnad frånexempelvis Fritz Kreislers sjunkitundan i det allmänna medvetan-det. Han dog 60-årig 1934, ochhade då sedan ett tiotal år inte nått

valde att stanna i Tyskland vidkrigsutbrottet, vilket endast rende-rade honom såväl Frankrikes somTysklands misstro. Han var franskreservofficer och i februari 1916greps han och hans hustru ochinternerades misstänkta för spio-nage. De frisläpptes efter något år,men det själsliga trauma somupplevelserna under kriget fram-kallat tycks ha satt djupa spår ibåde musikern och människanMarteau. Marteaus och hans hust-rus umbäranden under och efterkriget föranledde det svenskakungahuset att ingripa och erbjudade bägge svenskt medborgarskap1920, vilket stadfäste det mycketspeciella och trofasta förhållande

25

som Marteau haft till Sverigesedan det första besöket 1894.

Som framgår av undertiteln ärdet Henri Marteaus betydelse förden svenska musiken som varitÅhlens huvudintresse, och lejon-parten av boken utgörs följaktligenaven förteckning av Marteauskonsertgästspel i Sverige 1894-1934. Det är mycket intressantinformation man tar sig till livsgenom att följa Åhlens omsorgs-fulla inventering av de svenskakonsertprogrammen, inte minstom man överväger turneernasgeografiska utsträckning. En ome-delbar iakttagelse är att han bör hablivit mer förtrogen med landetsskiftande karaktär än de flestainfödda svenskar efter de vid-sträckta konsertresoma som ut-forskade varje hörn av landet.Från Trelleborg, Ystad, Lund,Helsingborg och Malmö i söderöver Göteborg, Uddevalla, tillKarlstad, Arvika och Munkfors iväster upp till Östersund, Piteå,och Luleå i norr, ja, faktiskt ändaupp till Kiruna och Malmberget.Att han täckte in de flesta störrestäder efter ostkusten säger sigsjälvt. Turneerna var ofta månads-långa med konserter i stort settvarje dag. Ett snabbt överslag gervid handen att Marteau konserte-rat i bortåt 100 orter i Sverige,varav många givetvis besöktes vidåtskilliga tillfällen. Det är en im-ponerande kulturmissionerandegärning i linje med Stenhammars(som han också turnerade till-sammans med flera gånger), Au-lins och Kjellströmkvartettensman får följa i de nyktert redovi-sade konsertuppgifterna.

Marteau kom redan som 20-åring till Sverige, och hans kon-serterande i landet spänner alltsåöver en 40-årsperiod. Under detidiga besöken dominerar de mertypiska bravurnumren på violinre-pertoaren med tonsättare somSarasate, Wieniawski, Vieux-temps, Saint-Saens Rondo capric-cioso etc., men ganska snartframträder ett mer självständigtprogramval med större verk avBach, Mozart, Beethoven, Brahmsm.fl. Tidigt införlivar han också

26

svenska verk på repertoaren -stycken av Emil Sjögren, TorAulin, Karl Valentin, Ruben Lilje-fors o.a., och den listan komplette-ras så småningom med Peterson-Berger, Harald Fryklöf och Sten-hammar. 1909 uppträder han förförsta gången i Sverige med ettstycke av Franz Berwald. Berwaldblev en tonsättare som han ägnadestor energi åt att introducera utom-lands, vilket säkerligen var enavgörande faktor när han bevilja-des svenskt medborgarskap 1920.Att han också var en drivandekraft bakom Berwaldstiftelsenstillkomst, gjorde exempellösainsatser för svensk musik i utlan-det och hade fått en stor vänskap-skrets i Sverige under sina otaligabesök försämrade knappast myn-dighetemas inställning till honom.I Åhlens förteckning över densvenska musik Marteau introduce-rade på kontinenten framgår attBerwalds och Aulins violinkonser-ter, liksom Stenhammars 4:estråkkvartett ofta förekom påMarteaus konserter.

Livsresa med violinen avslutasmed ett urval brev från Tor Aulinoch Wilhelm Stenhammar tillHenri Marteau; brev som Åhlengrävt fram ur Marteau-arkivet iMunchen och översatt. Brevenbehandlar mest planer på gemen-samma konserter och turneer ochmeddelar väl mindre av rent per-sonlig karaktär, men då och dåframskymtar fragment som läggerdrag till den bild vi redan har avStenhammar och Aulin, och detpersonliga tonfallet, den upprikti-ga värmen vännerna emellan ärinte att ta miste på. Som läsareblir man möjligen en smula frust-rerad av att bara fä läsa brev i denena riktningen (vi får ju aldrig tadel av Henri Marteaus svar), mendet är nu en egenhet som de flestabrevutgåvor är behäftade med.

Det är ett sällsamt fascinerandemusikeröde och en spännandetonsättare (som väl fortfarandeväntar på sin upptäckt), som Carl-Gunnar Åhlen har uppmärksam-mat. Är det något man saknar iboken är det framför allt en littera-turförteckning som kunde ge den

nyfikne en chans att gå vidare ochförkovra sig. Hustrun BlancheMarteaus tegelstensbiografi HenriMarteau. Siegeszug der Geige ären given utgångspunkt i samman-hanget; skriftserien Mitteilungendes Hauses Marteau in Lichten-berg som kommit ut i ett flertalvolymer innehåller många värde-fulla artiklar; förhållandet till MaxReger utreds i Reger-Studien 21986; Bo Wallner har mycket attberätta om samarbetet mellanStenhammar och Marteau i sinStenhammar -biografi; Marteaubehandlas mer översiktligt även iett antal artiklar i tysk och svenskpress. Ty det tycks vara ett ovan-ligt fruktbart studieobjekt (kanskekunde det ge upphov till ett antaltrebetygsuppsatser vid våra mu-sikvetenskapliga institutioner?)och Carl-Gunnar Åhlens Livsresamed violinen blir därvidlag enovärderlig informations gruva.Kanske kan man rentav hoppas attCarl-Gunnar Åhlen själv fortsättervandringen längs den nu uppröjdastigen?

OLA NORDENFORS

Dalarapsodin framförs i Dalhalla 21/6Favorit kultur- och temaresor tel 08-660 18 00anordnar bussresa till ett pris av 1690 kr. Då ingårtvå dagars resa med övernattning på Klockargården iTällberg. Förutom konserten i Dalhalla ingår 22/6besök på Alfvengården. iLeksands kulturhus ochLeksands kyrka. Lunch den 21/6 på Stora Skedevivärdshus, middag på Klockargärden. lunch 22/6 påKorstäppan i Leksand.

Föreningen Hugo Alfvensällskapet

Verksamhetsberättelse för år 1994

Styrelsen har under året bestått av Åke Holmqvist(ordförande), Gunnar Ternhag (vice ordförande), JanOlof Ruden (sekreterare), Agneta Ljunggren (skatt-mästare) samt av ledamöterna Gösta Alfven. BoSylvan, Göran Furuland och Jan Heimer.Hedersordförande är Hans Nordmark. Protokollfördastyrelsemöten har sedan föregående Föreningsstämmahållits 16/9 1994,27/1,25/3, 18/5 1995.

Föreningsstämman valde till revisorer MargitHellman och Hans Gyllang och till valberedningHans Nordmark och Gunnar Petri.

Medlemsantalet uppgick den 31/12 1994 till ca 100medlemmar. Flera försök till medlemsökningar harskett, bl.a. genom annonsering i musiktidskrifter .Antalet medlemmar har dock inte stigit utan hållersig konstant genom att nya medlemmar ersätter demsom avgår.

Föreningen är för sin verksamhet beroende av bidragfrån Hugo Alfven Fonden. Beträffande denekonomiska förvaltningen hänvisas till vinst- ochbalansräkningen.

Aktiviteter

Föreningen har utgivit Alfveniana 1994: 1-3 med JanOlof Ruden som redaktör.

Vårmötet ägde rum den 30 maj 1994 i Uppsala medbesök i alfvenmiljöerna Linneanum,universitetsbiblioteket och universitetsaulan (isamband med serenadkonsert av OD). Ca 20 personerdeltog.

Höstmötet ägde rum den 25 oktober på StiftelsenMusikkulturens Främjande i Stockholm med visningoch musikframförande. Ca 15 personer deltog.

Om bägge aktiviteterna se Alfveniana 3/94.

Stockholm imaj 1995

Styrelsen

27

9/5 FestspelBerwaldhallen, Radiosymfonikema(Polar Music Prize)

18/5 Festouvertyr - Herrans bönStockholm, Storkyrkan, Storkyrkans kör,S.t Jacobs kammarkör, S:ta Clara motettkör,Stockholms symfoniorkester, dir GustafSjökvist

21/6 DalarapsodinDalhalla, K Filharmoniska orkestern

23-26/6MidsommarvakaAthen, Danska radiosymfoniorkestern,dir Leif Segerstam

Carl-Gunnar Åhlen: Livsresa med violinen: en kart-läggning av Henri Marteaus insatser för musiken iSverige. Sthlm 1995. Musikaliska akademien

Midsommarvaka. Helsingborgs symfoniorkester, dirOkko Kamu. Naxos 8553115.

Festspel, Midsornmarvaka, Bergakungen, Denförlorade sonen. Hovkapellet, Konsertföreningensorkester, dir Alfven, Westerberg. SCD 1003

Symfoni m l (1897/1948). Studiepartitur. Sthlm1994. CG 4571

I Manskörprisma l utgiven av Gehrmans 1993återfinns följande manskörer av AlfvenAftonenGryning vid havetSverges flaggasamt arrangemangenAnders han var en hurtiger drängGlädjens blomsterI månans skimmer av SödermanKull dans enOch jungfrun hon går i ringenUti vår hage

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i.

Medlemsförmåner:• Tidskriften Altvemene• Gratis inträde på Alfvemgården i Tibble, Leksand• Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde• Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i

Stockholms Konserthus• Rabatt på Filharmonikernas Alfvemskivor vid inköp i

Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från

producenten• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala• Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival

28