Alfvéniana 1-2/01

Alfveniana 1-2/01Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om Alfven iLeksandLäs om Alfven på CapriLäs om 10-årsjubileet

Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven

Alfveniana 1-2/01Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör och distributör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327102 54 Stockholmtel. 08-783 88 58fax 08-783 95 10e-post [email protected]

Medlemsregister (årsavgift 100 kr, in-stitutioner 200 kr) : 'Jan HeimerBjurholmsplan 26166 63 Stockholmtel och fax: 08-641 53 96e-post [email protected]

Postgiro: 42 88 52-8

ISSN 1101-5667Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Kom med iHugo AtfvensäUskapet!HugoAlfVen var en avSveri9&s mest mimgsidl98.ochfångsja,ode personligheter _Som medlern t Hug<l Alfv~n-säUskapet iårDu for endast too kr/år inle bara del avnedanstående förmåner utan lnbjodsatf deltaga i in·lmssanta ochsbmuJerande åktiviteter omkring HugoAr"'en och den tid som han verkade r,MecftemsförJ"nAner:• ridsknttefl Ai;I".,'$!1t.,nB• Gratis. ~f1triidf1p.åAMf?går~n 'i Tibtl~. le~nd• Gratis,. ~n:trådefjlt. Pr:m$ .~~~ WaIdemarSl.i>tlda

InnehållHugo Alfv{m i Leksand. Sammanställt av Jan OlofRuden 3Villa di Lourdes i Anacapri : En Alfvenbostaci.AvGunnar Temhag 10Jean-Luc Camn: Dictionnaire Hugo Alfven. Recen-~on 14Sven-David Sandström Alfvenpristagare 2001 15Christina Mattsson: Lille Bror Söderlundh :Tonsättare och viSkompositör . Recension 16Alfvensällskapet 10 år 20Från läsekretsen 22Framföranden, inspelningar, litteratur 24

Omslaget:Liss Erikssons medaljong till Ivo Cramer. Origi-nal på Kungl Operan

I nästa nummer återkommer vi till andra delen av JanUngs uppsats om Hugo Alfven och iden om den ab-soluta musiken.

• Habätt på F~lhatrnönlwna$ Alfir1!n$kivOl vt€j ~rr~c'PlKonserthl)ssfloc;leniSfOCkholmsKonsertoos {l'IppefiJ sam~nt:J med ~$'e!rter}

" Rabatlpå AlfvflfisldYOI 'h' marke'. Sfuebelt Swedish Sociefy och Musica Sveciaeflir de kOps direkt frånptOt:fUcsnfen

lO Ilaban pa ordinarie ptlSvild t!4ti·t\kOp av nlt;sl1kbtteratt,ir i lUfldeQ bokhaooet j·Uppsato• Racii!upt bdjet1i:!f vid Nomäije Kamma:rrnU8iiå.esti'tlal

2 Alfventana J - 2/0 J Besök Alfvensällskapets hemsida go.toJhugo.alfven

mailto:[email protected]

mailto:[email protected]

Hugo Alfven och LeksandEn sammanställning avJAN OLOF RUDEN

Hugo Alfven var inte denfors te utsocknes somslog sig ned i Tällberg

men han var en av pionjärerna.Det forsta mötet med land-

skapet Dalarna ägde rum som-maren 1898 då Alfven som ungmusikstudent bevistade ensommarkurs i fiolspel hos sinlärare Gustaf Lindberg i Säter.Där fanns också Ernst Ellberg.Tillsammans komponerade deSouvenir de Säter och Bar-carol for violin och piano. Närhan var i Säter deltog Hugo ien cykeltur till Leksand.1901 i oktober är Hugo foto-

graferad hemma hos konst-nären Johannes Ullman i Ullvitillsammans med kända stock-holmskonstnärer.Vid midsommar 1904 deltog

Alfven i det andra ungdoms-mötet i Leksand. Då urupp-fordes hans körsättningar Ochhör du unga Dora och HerrPeders sjöresa och också hansFrihetsssång sjöngs av ung-domarna. Alfven fick i dettasammanhang rycka in somkörledare for forsta gången.(Som orkesterdirigent hade hanjust framträtt for andra gångenpå Operan den 10 maj och bl.a.lett uruppforandet av Midsom-marvaka).1907 ägde den andra spel-

mansmönstringen anordnad avAnders Zorn rum, denna gång iMora i juli. Då deltog Alfven ijuryn liksom också påfoljandeår i Mora i juni. "Som tack forsina insatser fick han av Zornen etsning, På prinsens fiol,som nu hänger i Alfvengården iTibble" (Lennart Hedwall:Hugo Alfven : en svensk ton-

diktares liv och verk, Sthlm1973, s. 58-59).Och 1912 hade Maria Kröyer

och Alfven byggt färdigt Alf-vensgården som sedan blevderas sommarbostad. Som di-rector musices från 1910 boddeAlfven ju under ter-minernaLinneanum i Upp-sala.

Tällberg tillhör Leksands kom-mun. Volymen IX (1987) iLeksands sockenbeskrivningheter Turisternas Leksand :turism i Leksand, Siljansnäsoch Al genom tiderna. Den ären guldgruva, i vilken de olikauppsatserna beskriver inflytt -ningen i bygden ur olika in-fallsvinklar. (Under begreppetturist faller här alltså även in-flyttade.) För att placera HugoAlfven i en kontext skall härciteras tillämpliga delar av deolika uppsatserna

Hur Siljansbygden "upptäcktes"kan här bara påminnas om ikorthet. Det var H C Andersen- den danske sagoberättarenoch världresenären - sombeskrev sitt besök i bygden pål850-talet och därigenom gaven stämpel av sevärdhet somlockade konstnärer att avbildabl.a. kyrkrodden och dräkterna.Men Siljansbygden var otill-gänglig för besökare.

"Den lokala trafiken förbättra-des 1876 då två konkurrerandeångbåtsbolag började trafikeraSiljan. Man annonserade i hu-vudstadstidningarna om lämp-ligaste sättet att nå hamnen vidBrenäs i Insjön. Än centralarekom Al och Leksand 1884, då

järnvägen drogs till Insjön - förövrigt invigd av kungen. Men- konkurrenten Rättvik ficköver-tag i och med järnväg ditfrån Falun över Sågmyra, Un-der ett kvartssekel blev Rättvikden förnämsta turistsocknen iDalarna. Dess ståtliga turistho-tell var vida berömt. Sommar-villor började uppföras 1895.Leksand fick finna sig attkomma ett halvt steg efter ifråga om turistström och mon-dänitet. Det förekom t ex orga-niserade turistutflykter frånRättvik till Leksand vid sekel-skiftet.

Pendeln svängde 1914 i ochmed järnvägen Insjön-Leksand-Rättvik. Några år senare kanförfattaren till en resehandbokskriva att "Leksand är den platsi Dalarna dit turistströmmenfrämst drar" II (Göran Rosander:Från herrskapsturism till tu-ristindustri : turismen i Lek-sands kommun genom tiderna,s. 15)

"Gången i denna märkligaDala-renässans, en dåtidens"gröna våg", buren av starkidealitet, är väl känd. Blott någ-ra hållpunkter skall ges här. År1900 kom Karl-Erik Forsslundsbok "Storgården" som en trum-petfanfar. Den sjöng lantlivetslov framtör det depraveradestorstadslivet. Karlfeldts "Dal-målningar på rim" utgavs 190 l,och då kom också Selma La-gerlöfs första band av "Jerusa-lem" med dess dalska motiv-värld. År 1907 utgavs CarlLarsson i By diktsamling "Byoch bonde" och Johan Nord-lings - kvasiromantiska - ro-man "Siljan - en bok om Sveri-

Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven 3

ges hjärta", som blev en best-seller, såld i 35 000 ex. Ankare-rona bosatte sig i Dalarna 190loch intog omedelbart en centralplats i återupprättande i den -trots allt - nu sviktande allmo-gekulturen. Han ledde det andraav de från 1903 årliga s.k. ung-doms-möten i Dalarna, nämli-gen det som ägde rum i Lek-sand 1904. Besökarna beräkna-des till 10 000. I samband meddetta bildades Leksands hem-slöjdsförening.Andra viktiga händelser i den

dalska renässansen var .till-komsten av flera folkhögskolor(Brunnsvik 1906, Mora 1907,Malung 1909) som delvis blevideologiska generatorer förfolkkulturen. Landets förstaspelmansmönstring organisera-des av Zorn i Gesunda 1906.Denne var en av de mångakulturpersonligheter som nuslog sig ned i Dalarna, andravar Karl-Erik Forsslund, CarlLarsson, Hugo Alfven och Ot-tilia Adelborg, för att nämna deviktigaste. Senare kom t.ex.också Karlfeldt att bosätta sigdär - just i Leksands socken.

Forsslunds monumentalverk"Med Dalälven från källorna tillhavet" böljade utkomma 1918.27 delar hanns med. Det ärsjälvklart att dessa tongivandepersonligheter och deras verkgav publiken en positiv upp-fattning om Dalarna, inte minstLeksand." (Göran Rosander:Från herrskapsturism till tu-ristindustri : turismen i Lek-sands kommun genom tiderna,s. 15)

Var man bosatt sig[Förra] Sekelskiftets bildkonst-närer, författare och musikerkom först till Leksands Noretdär de tog in på gästgivargår-den. En del av dem hyrde se-dan bostad i byn. Så gjorde bl.a.Gustaf Ankarcrona, Hans Reissoch Elsa Hammar-Moeschlin.Familjen Rune Lindström har

en gård här, och vid stranden avÖsterviken byggde författaren,livmedicus Axel Munthe sittHildasholm.Så småningom sökte man sig

ut till de omkringliggande by-

Ungefär samtidigt bosatte sigTure Gudmundsson i byn.

Många konstnärer blev be-tagna i grannbyn Ullvis vackranatur och kulturliv. Här boddeJohannes Ullman redan vid

"Leksand har i forhållande till sin storlek av allt attdöma dragit till sigfler kulturpersonligheter än övrigaliknande orter i Sverige. Socknen har i nära hundra årvarit en huvudort inom landets konstliv" (BarbroKamfalt: Konstnärskolonierna i Leksand, s. 181fJ).

arna. Omedelbart söder omNoret på andra sidan älvenligger Akerö. På 1890-taletbildades här den första koloninav Emerik Stenberg, GustafAnkarcrona, Gustaf Th Wallen,Ivar Nyberg, Paul Graf, HarrySchubert och Carl Erik Törner.Den blev inte varaktig. Denmest stadgade av dess med-lemmar, Wallen, stannade ochuppförde ett timmerhus åt sig1914.Tio år tidigare hade LillySegerdahl kommit som elev tillhonom. Ivar Nyberg förblevockså byn i stort sett trogen.Leksandsfödde Sam Uhrdinövertog hans atelje på 2O-talet,och i mitten av följande decen-nium hyrde Hugo Alfven bo-stad i Knorringsgården. Förnågra årtionden sedan [1945-55] bodde även textilkonstnä-rinnan Annie Frykholm i Åke-rö. Under de senaste decennier-na och fram till sin död 1977var Harry Fahlstedt byns endebofastekonstnär.

Emerik Stenberg drog frånÅkerö till Hallmansgården iTibb/e. Några årtionden senareflyttade Sam Ubrdin till Blom-bergska gården i samma by, ivilken även Hugo Alfven för-värvade Sömskar- och Lekatt-gårdarna vid 3O-talets mitt.Efter en nationalinsamling upp-fördes Alfvengården i byn1945.

Alf Munthe och Greta Gahnköpte Lekattgården vid mittenav detta sekel [dvs 1900-talet].

sekelskiftet [1800/1900], härhyrde Gustaf Ankarerona underett par år och hit kom EmerikStenberg för att bygga sin gård1902.[Ett berömt foto från Ullvi okt1901 med G Th Wallen, EStenberg, Schultzberg, Johan-nes Ullman, Gustaf Ankarcro-na, Hugo Alfven och K-EForsslund]Björn Julin bodde i Ullvi från1931 till början av 1940-talet.Efter omkring 14 år i Falunåtervände han till Leksand ochköpte 1961 Dundergården iHälla.

Tållberg upptäcktes någotsenare än de övriga Den vackrahöjden med utsikten över Siljanhar hänfört många konstnärer.År 1907 kom Ivar Nyberg ochuppförde ett härbre. Aret därpåfann Gustaf Ankarerona denrätta platsen för sin gård påHolen. Följande år kom violi-nisten Gösta Björk och konst-nären Gabriel Bunneister. Någ-ra år därefter hade Hugo Alfvensin tällbergsgård färdig. Ton-sättaren Olallo Morales bodde iTällberg sommartid under ettpar decennier. [Han köpteTomtbacken, byggt av GabrielBurmeister 1918.] En tid vista-des också Einar Jolin och för-fattaren Paul Lundh i byn. Idagbor här konstnärerna Stina ochKejsar Calle Sunesson samtLasse Lindqvist.

4 A lfveniana 1-2/01 BesökAlfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven

Dalaromantisk stil. Vykortfrån 1920-talet

1908 kom konstnären GustafAnkarerona till Holen ochbörjade där bygga ett hem därhan samlade föremål fråntrakten

Matematikprofessorn ochmiljonären Gustaf Mittag-Leffler byggde sig "Tällgår-den" och kämpade förgävesmed Alfven om den störstatomten och bästa utsikten. (SeAlfveniana 1/94, s 12). Husetingår idag i Hotell Delecarlia.

1909 kom konstnären GabrielBurmeister till Tällberg. 1918byggde han "Tomtbacken ".Tonsättaren och dirigentenmm OIallo Morales användeden sedelmera som sommar-bostad under ett par decennier

Halvannan mil sydväst omLeksands Noret ligger Skeberg,egentligen tre byar: Backen,Gropen och Skålhol med inslagav fåbodbebyggelse. Dennabygd hade stark dragningskraftpå artister. Under 1900-taletsandra decennium skapade Jo-han Nordling och hans fru,konstnärinnan Gerda, ett hemlängst uppe på Skålhol. IvanConstantin hade en atelje itrakten under några år. På1920- och 1930-taletblev byninvaderad av konstnärer ochscenartister. Då kom skådespe-laren och lutsångaren GunnarBohman med sin hustru, konst-närinnan Signe. Dennas brorEric Grate, köpte Jongården påauktion 1939. I hans atelje ver-kade under senare decennier till1986 skulptören Sune Rehn.Sångaren och musikförläggarenSven-Olof Sandberg köpteNordlings gård och hade t.o.m.artistförmedling i Skeberg. Haninspirerade skådespelaren ThorModeen att flytta dit. Därefterkom den senares svägerska,sångerskan Ulla Billqvist.Sandberg bjöd 1934 sångarenJohn Wilhelm Hagberg, vilkenblev betagen av bygden ochredan samma år byggde enstuga. Kapellmästaren SvenHelin, "Helan", hyrde en stugatillsammans med operadansö-sen Aina Genom Hagbergsförmedling fick Nils Perne entomt i orten.

Söder om Österviken liggerpå sluttningen mot Styrsjön denidylliska byn Styrsjobo. Där harsläkten von Dardel - med bl.aGeorges von Dardel samt Si-mone de Dardel och hennesman Einar Kihlman - uppförtsina dalahem. Under ett tjugotalår var Pipars stuga i Lederåsensfäbodar Emilia Foglekloussommarbostad. Felix Moeschlinbodde i Styrsjöbo en tid innanhan gifte sig med Elsa Hammaroch flyttade till Sunnanäng, därDavid Tägtström senare bodde.

I Västanvik lades grunden tillännu en konstnärskoloni 1943då Elisabeth Wisen-Jobs bo-satte sig där tillsammans medsina barn Gocken, Peer ochLisbet, den senare med makenLille Bror Söderlundh och so-nen Michael. Efter en tid följ-des de av Kjell Löwenadler ochfrån 1946 av Dagmar Loden.Hans Prins är född och uppväxti Västanvik och byggde sig etthus här 1944. Ibörjan av 1960-talet kom Birgitta Fahlbeck-Glans och Fredrik Glans...(Barbro Karnfålt: Konstnärs-kolonierna i Leksand, s. 181 iI)

"Leksands turistiska historia ärfull av exempel på sommar-gäster som dragits dit av be-kanta Framför allt tycks konst-närskamrater ha påverkat var-andra. Nästan övartydligt blirförloppen i Tällberg. Om upp-gifterna stämmer så lånadeKarin Petrini 1908 ut rum till[konstnären]Gustaf Cassel somvisade Gustaf Ankareona Ho-len, där denne bosatte sig. An-karcrona fick Hugo Alfven attbesöka Tällberg, och möjligenhade Ankarerona ett finger medi spelet när hans gode vän Wil-helm Söderbaum köpte hus iTällberg 1927.Också Erik AxelKarlfeldt påverkades av An-karcrona vid valet av bostaden iSjugare. Cassel tycks även halockat Gustaf Mittag-Leftler tillTällberg och dennes sekreterareHilda Andersson och sjukgym-nast Gerda Bäckström skaffadesig hus där. Mittag-Leftlershusa blev kär i Viktor Sjöströmpå Gattugården då hon kördeomkull utanför hans hus, giftesig och blev också hon kvar ibyn" (Göran Rosander: "Be-satta av Dalflugan", s. 316-317)

"Många främlingar köper all-mogeföremål som souvenirereller för att få miljöaccenter i

hemmet eller stugan. Dessa harännu större symbolvärde änhemslöjd ... Sådana uppköp fårinte entydigt fördömas, efter-som mycket annars skulle hahamnat på sopbacken (till nå-gon del en följd av den mondä-nitet som turisterna infört ibygden?). Hugo Alfven berättar1909 i ett brev till Oscar Quen-sel att

nästan alla vilja följa medsin tid och slopa därförobarmhärtigt den gamlabondekulturens prydnaderoch handgjorda husgerådoch möbler, ror att köpa nya,gräsliga ting från fabrikernaOch det som icke hugges tillved eller kastas bort, uppkö-pes med begärlighet av judaroch antikvitetshandlare(Alfven: Tempo furioso, s.212)

Det kan påpekas att Ankareronahade intentionen att köpa uppoch rädda gamla föremål medvinsten från Leksands Hem-slöjd -- därav dess präktigamuseisamling. (Göran Rosan-der, s. 337)

"Andra museianllggningar pä·get 1987]Karlfeldtsgården, Sångs, i Sju-gare, som började uppföras1922 efter Ankareronas ritning-ar, har visats rör turister sedan40-talets slut och fram till 1978,trots att skaldens änka boddedär till sin bortgång nämndaår...Alfvengården i Tibble uppför-des för kompositörens räkningefter en nationalinsamling ochvar inflyttningsklar 1945. Dentillföll Alfvenstiftelsen efterhans bortgång 1960 och varnågra år öppen för allmänhe-ten...

Livmedicus Axel Munthe,den bekante författaren till"Boken om San Michele", lät ibörjan av 1O-talet uppföra ensommarbostad strax N om Lek-sands kyrka. Den kallas efter

6 Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

Alfvengården i Tibble färdigställd 1945 efter ritningar som också användes till Bror NJ0rt~ nem ,

Uppsala

hans engelska hustru för Hil-dasholm, men hette ursprungli-gen Stengården. Bakgrundentill att han valde Leksand varatt han som yngling vistats i sinfarbrors "jaktstuga" i Noret.(Om denna inte utgjordes av etthärbre eller dylikt utan var upp-förd för ändamålet måste denha varit en av de allra förstafritidshusen i bygden.) Redankring 1888 lär Munthe ha före-satt sig att här återuppföra enkopia aven herrgård som släk-ten ägt, men som brunnit långttidigare. I det nya huset bygg-des in dörrar, trappräcken m.m.som fanns magasinerat fråndenna Munthe lär själv ha gjortmer eller mindre utförliga rit-ningar till huset. Formellt stårdock arkitekten Torben Grut fördessa. Byggnaden med dessförnäma exempel på europeiskinrednings- och möbelkonst harnyligen blivit en stiftelse ...

I Hjortnäs öppnade 1966 entidigare sommargäst, dir. ÅkeDahlbäck, tennfigurmuseetHjortnäsgården. Det drivs pri-vat i en nedlagd skola ... " (Gö-ran Rosander: Från herrskapstu-rism till turistindustri: turismeni Leksands kommun genomtiderna, s. 65-66.)

"En tredje form av förvandling[till fritidsboende/inflyttning ibygden] inträffar då främlingarköper upp hus och byggnads-detaljer och själva skapar sinmiljö. Förebilder i Leksand harförstås varit Holen och Alf-venlsjgården i Tällberg. Andraexempel är Elsa Hammar-Moeschlins i Sunnanäng, Dar-dels i Styrsjöbo, Nordlings l

Skeberg." (ibidem s 42)

Konstnärshemmen... De första som uppförde egnagårdar av flyttade hus var An-karcrona och Alfven som bådafascinerades av Tällberg. An-karcrona valde Holen - enplats som han ville rädda åt "detallmänna, åt bygden" samtidigtsom flyttningen av de kulturhi-storiskt värdefulla byggnadernavar en räddningsaktion frånhans sida. På våren 1910 kundehan börja förverkliga planerna.

Alfven startade ett år tidigare.Han uppförde mangårdsbygg-naden - på inrådan av AndersZorn och traktens bönder - avgrovt, oskadat kämtimmer frångamla stugor och bodar. Detvar både billigt och praktiskt.Böls Mases' storstuga ropade

han in på auktion. Därtill köptehan ett härbre och en lada bortai obygden. Han fann ett fåbos-tälle med "hänförande ålder-domliga och i typen sällsyntvackra" hus. Gården stod heltfärdig 1912 - "en gammal-svensk skönhet och i fråga omtimrets kvalitet... en nästanenastående pärla".

Erik Axel Karlfeldt köpteden öde Ollasgården vid sjönOpplimen i Sjugare by ochdöpte den till Sångs. Ankarcro-na hade ett finger med i speletliksom han lockat Alfven tillTällberg. Det var han, som1918 meddelade Karlfeldt attgården i dennes drömmars byvar till salu. Det var också han,som tre år senare fick uppdragetatt göra ritningar. Mangårds-byggnadens bergsmansstil rör-de Karlfeldt med sig från sinfädernegård, Tolvmansgården iFolkäma. Byggnadssättet i öv-rigt är typiskt för bygden: på tresidor kringbyggd gård medhuslängor och portlider in frånbygatan. Raden av stugor motvägen tillkom efterhand för attutestänga nyfikna turister. Härfinns rödmålade bodar, lideroch gästrum och i vinkel motdessa, lada och diktarstuga

Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven 7

Dalaromantisk stil.Alfvensgården i Tällberg, HugoAlfvens sommarbostad 1911-31.Vykort från 1920-talet. Märk ut-sikten från Digerberget mot Siljan

De här tre exemplen på konstnärsbostäder visar olika faktorer, som påverkar byggnadernas utseende.Konstnärerna ville bevara och återuppväcka den gamla byggnadsstilen. De tog vara på timret frångamla hus, varför stockarnas dimensioner satt sin prägel på de nya byggnaderna.


Slutligen medförde de egna ideeroch en annan byggnadstraditionfrån födelseorten.

Med risk för generaliseringkan man urskilja fem riktningarbland byggnadsstilarna.

Den första kan vi kalla da/a-romantisk stil - från sekelskiftetoch ett par decennier framöver -med ålderdomsgrå hus, lador ochhärbrän, hämtade från grannbyaroch sammanställda till gårdar.Ofta utrustades husen med bådekronskorstenar och blyspröjsadefönster. Konstnärsgårdarna iTällberg tillhör denna kategori ...

Att få tag i gamla hus var inteså svårt vid 1900-talets böljan.En parstuga med bevarad inred-ning, som skulle säljas på auk-tion, prissattes till blott 300-600kr. Byggmästare och såg-verksägare intresserade sig en-bart för timret vid sin värdering.Sekelskifteskonstnärerna ville iövervägande grad skapa en ge-nuin allmogemilöjö. Lösöretinköptes ofta på auktioner ellersom skrot vid rivningar.På 1930-talet däremot formade

funktionalismen interiörerna i denyinflyttade konstnärernas lek-sandshem. Det skulle i förstahand vara komfortabelt. I flerahem tog man dock upp något avallmogetraditionen. Den assimi-lerades med den moderna.Möbler och bruksföremål frånauktioner, ärvda eller skänkta,samlades rör deras skönhetsskull.

Konstnärernas verksamhet. .. Konstnärerna har ofta påver-kats av folkkonsten. Dalmål-ningar har antingen kopieratseller tjänat som inspirationskälla.Rune Lindströms bokillustratio-ner bygger för det mesta påfolklig leksandskonst. Landska-pet och folket var också materi-alet till Erik Axel Karifeltdsdiktning, och Johan Nordlings

skrifter hade sitt ursprung i denförtätade sago stämningen iskogstrakterna. Hugo Alfvenanvände folkmusikmaterial i sinakompositioner. På folklig musi-kalisk grund vilar även LilleBror Söderlundhs musikskapan-de.

Konstnärernas förhållande tillortsbefolkningenVid sekelskiftet [1800/1900] vardet inte så vanligt med främling-ar i trakten - åtminstone inte i demer perifera byarna. Men senare,då de ditresande ökade i antal,sågs närvaron och inblandningenav denna mängd utsocknes intealltid med blida ögon av ortsbor-na.Man fann de inflyttades "bild-ningsarbete" bland Dalarnasungdom upplösande till lifås-kådning, harmades öfver alladessa stadsbor som sprungoomkring utklädda i dräkter tillhvilka de icke ägde bördens ochtraditionens åtkomst.

Dessutom ansåg man, att detmyckna smickret gjorde befolk-ningen högfärdig. På den tidenmåste det ha känts underligt förleksandsboma att uppmärksam-mas på detta sätt av celebriteterfrån storstaden.Eftermälen och memoarer är

dock oftast positiva och vittnarom ett gott förhållande till byg-dens folk. Det är emellertid vik-tigt att påpeka att dessa skrivitsmest om och av konstnärernasjälva och därför kan vara par-tiska. Till Hugo Alfven hade -enligt honom själv - folket iTällberg "en ofantligt vänliginställning" och ville bistå ho-nom på alla sätt. Han var känd ibygden sedan det stora ung-domsmötet [1904] och spel-mansstämman i Mora [1907 och1908]. Efter det att han hadebosatt sig i Tibble, bjöd han oftahem Lekatt Mats på kaffekask.

Denne fick då sjunga den enalåten efter den andra Alfventecknande upp dessa och gav utdem i "Några låtar från Leksand"[1914] (enligt Alfven Tempofurioso s. 403). Erik Axel Karl-feldt betraktades som en "bypat-riark" . Samarbetet med bybornagick utmärkt. Han deltog i bya-lagets bestyr och bistod byn iförhandlingar med myndigheter.Skalden levde som "en bondebland bönder" och fick hjälpmed skörden av grannen, somblev god vän utan något "fjäskoch krus"

Det fanns likväl stora skillna-der mellan bygdens folk ochkonstnärerna från storstaden. Välkunde de accepteras, men ensammansmältning var det knap-past tal om. De betraktade sigdock som leksandsbor; Leksandblev för dem reträttort och tillva-rons fasta punkt. Många av demvar ofta på resande fot. En delhade sin huvudsrukliga gänringförlagd till Stockholm, där deäven hade bostad och atelje,Därjämte vistades de utomlandslånga tider...De kända konstnärerna har enbartgenom att ha sina hem i socknengjort Leksand berömt. Resehand-böcker och turistbroschyrer fram-håller dem som bygdens begiven-heter. Deras gårdar och heminred-ning har som nämnts troligen blivitstilbildande. Ett par har övergått tillatt bli hembygdsgårdar, andra hartidvis visats ror allmänheten. Påsamma gång har konstnärernas verkgjort reklam för bygden. De roman-tiska bilder som konstnärerna fram-ställt av trakten har lockat turister .Många leksandsmålningar har fun-gerat som stämningsbilder i jultid-ningar och spritts som jul- ellervykort. Ett par av konstnärernaslitterära verk skildrar livet i bygdenkring [förra] sekelskiftet. Orten bleven känd plats genom b1.a.Karlfeldtsdiktning." (Barbro Karnfält: Konst-närskolonierna i Leksand, s. 181tf )•

A lfveniana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven 9

Villa di Lourdes iAnacapri - en AlfvenbostadAV GUNNAR TERNHAG

H östen 1924 boddeHugo och MariaAlfven på Capri.

För Alfvens var det andraCaprivistelsen - två år tidi-gare gjorde de ett liknandeuppehåll på den kända Me-delhavson. Men till skillnadfrån första vistelsen, somtillbringades på ett pensio-nat, hyrde paret nu en villa.Om denna Capribostad skri-ver här docent GunnarTernhag, verksam vid Insti-tutionen för musikvetenskap,Uppsala universitet, därtillhedersmedlem i Hugo Alf-vensällskapet efter sin tidsom vice ordförande.

I den numera ganska digra Alf-venlitteraturen utgör skildring-arna av hans bostäder en inte såliten delgenre. Föremålet självbörjade fylla på med textergenom att i memoarerna redo-göra för flera av sina boställen.Linneanum och Musicwn iUppsala, Alfvengårdarna iTällberg och Tibble inte minst,men fler skildringar av bådetillfälliga och mer permanentaboningar finns i självbiografin.Med dessa skriverier lade hanut ett spår som andra sedanföljt.

Man kan fråga sig varför Alf-vens boenden är så intressanta?En bakgrund återfinns säkert iden platsens magi som konstnä-rens verkstad gärna skapar. Hussom varit födelseplatser förstora verk blir på något sättförklarade i ett skimmer somverken själva sprider. Husenblir märkvärdiga, därför attverken som skapats i dem är

märkvärdiga När vi läser omdessa boningar - eller besökerdem - rar vi inblick i de fysiskaomständigheterna kring verkenstillkomst, därmed tycker vi ossfå viss uppfattning om varifrånverkens ande härstammar.

I fallet Hugo Alfven är hansbostäder dessutom så rasandeintressanta Han hade utan tve-kan blick för hus och lägen.Vad gäller bostäder var han likamedveten och lika estetiserandesom i fråga om exempelvis sinklädstil. Faktum är att flera avde hus han - och tidvis ocksåhans familj - bebodde är sevär-da alldeles oavsett deras kopp-ling till Alfven.

Alfvens bostadsgeografi haren splittring som nästan når uppStrindbergs. Och en nästanlikadan förläggning till speci-ella platser. UppväxtstadenStockholm, Stockholms skär-gård med kortare och längreboenden, Roslagen, Uppsalamed nämnda Linneanum somfamiljen vantrivdes i och Musi-cum som byggdes särskilt förAlfvens, Leksand där det krävsen heldag att bese alla hus in-klusive fåboden Moberg, Ska-gen, Köpenhamn, Berlin, Brys-sel, Rom och så vidare. Redanplatsnamnen väcker reslust,vilket i sig är en mätare på Alf-vens känsla rör intressantamiljöer.

Många av hans boningar ärsom sagt skildrade i Alfvenlit-teraturen. Redan en genom-bläddring av den förträffligatidskrift som publicerar dessarader ger ett antallästips: Lin-neanum (2/94, s. 4-5), Alf-vensgården i Tällberg, Alfven-gården i Tibble (4/98, s. 17-19),

fäboden Moberg (3/93, s. 18-20) .....

Här följer ett litet bidrag tilllitteraturen om Alfvens bostä-der. Det handlar om det hussom Hugo och Maria Alfvenbebodde under sin vistelse påCapri hösten 1924. Besöket varderas andra Capriuppehåll - detförsta gjordes två år tidigare.Under rubriken "Ater målare"beskriver Alfven i bitvis dras-tiska scener 1922 års vistelse imemoardelen I dur och moll(1949, s. 230 fl). Anledningentill att Alfvens kom just tillCapri finns att söka i HugoAlfvens bekantskap med soci-etetsläkaren och författarenAxel Munthe. Alfven hade pårekommendation sökt uppMunthe under en sejour i Rom190 l, då han behövde lindring isitt slitna psyke. Det blev in-ledningen till en vänskap somantagligen var ganska varm.Per-Anders Hellqvist som skri-vit en läsvärd bok om Munthe,där ett kapitel ägnas Hugo Alf-vens Caprirelationer, menar attMunthe och Alfven stod var-andra nära (Där citronernablomma; 1990~ s. 202 fl). Detkan man enligt Hellqvist utläsaav att Alfven inte nämns iMunthes berömda Boken omSan Michele (1929) - med lä-karens diskretion utelämnadeMunthe alla närstående.

Under Alfvens första vistelsepå Capri bodde familjen på enliten pension med namnet "Labella vista" som Axel Muntheordnade. Pensionatet låg pågångavstånd från Anacapri, önsandra men högre belägna stad,där Munthes Villa San Micheletronar som en utkik över Nea-pelbukten. Till historien hör attvännen Munthe så här dags

10 Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven

hade övergrvrt sin märkligavillaskapelse. Plågad avenögonsjukdom och i behov avensamhet hade han bosatt sig idet ensliga Torre de Materitasom fortfarande är en skyddadanläggning, trots att tät bebyg-gelse numera omgärdar fastig-heten. Munthes bostad låg intelångt från Alfvens tillfålligaviste, vilket nog var en tankehos Munthe.

1924 kom Hugo och MariaAlfven utan dottern Margita,vilken som nittonåring hadeföljt med 1922. Alfvens äkten-skap höll f ö på att krackeleraredan under första vistelsen,vilket Amelie Posse som till-hörde umgänget vittnar om isina memoarer. Två år senarestod det inte bättre till mellanmakarna.

I augusti 1924 anlände HugoAlfven till Capri i ett miserabelt

ordinarie arbetet som directormusices i Uppsala firat OD:ssjuttioårsjubileum, dessutomturnerat med kören till bådeHelsingfors och Paris. Men detsom knäckte hans psykiskahälsa var en kompositionsbe-ställning, en av de konstnärligtolycksaliga, men pekuniärtnödvändiga kantaterna. Den härgången var det Världspostunio-nen som i Stockholm den 16augusti 1924 firade sina 50 åroch till detta tillfålle beställt enkantat av den självskrivne Alf-ven. Texten levererades avförfattaren och posttjänsteman-nen Albert Henning (1881-1963). Den här gången blevkompositionsstressen värre änvanligt, vilket bidrog till över-ansträngningen. Fastän Alfveningenting säger därom, utanhänvisar till den påfrestandekantatbeställningen, kan man

Chiarina. Teckning av Hugo Alfven 1924

tillstånd, vilket han ratt konsta-terat av StockholmsläkarenJakob Billström som sjukskrivithonom hela universitetstermi-nen. Alfven hade utöver det

nog tänka sig att de äktenskap-liga problemen låg i botten påohälsan.

Hur som helst inkvarteradesig paret Alfven omedelbart

efter ankomsten på HötelGrotte bleue i Marina Grande,varifrån de enligt Alfvens skild-ring av vistelsen i nyss nämndamemoardel (s. 295 fl) kunde seVesuvius lavaströmmar. Menhotellogin i öns enda hamnbyvar bara tillfällig, eftersom enannan bostad väntade. InförCapriresan hade Alfven tillskri-vit sin vän Axel Munthe ochbett honom "hyra en villa åtmig med utsikt över havet samt,om möjligt, även anskaffa entjänsteflicka". Den kvinna somskulle bli paret behjälplig medhushållstjänster har Alfvenporträtterat i förtjusta ordalag.Ja, han ritade t o m av sin Chi a-rina (s. 308). Samma förtjus-ning fmns i hans beskrivning avVilla di Lourdes som husethette och fortfarande heter.Huset och dess trädgård föllnämligen den på boställenkräsne Alfven i smaken. "Närvi kom ut på terrassen och minblick svepte över detta sagolikapanorama kunde jag inte åter-hålla ett utrop av hänförelse",skriver Alfven om sitt förstamöte med den kommande bo-staden.

Han beskriver vidare villansläge: "Den låg i ett nät av sma-la, krokiga, och av höga muraromgivna gränder, strax bakomden gamla byzantinska kyrkan.Utsikten gick åt samma hållsom utsikten från 'Villa bellavista' där vi bott två år tidigare,men lourdesvillans läge var ilångt högre grad måleriskt vartjag än vände blicken".

Och han fortsätter med huset:"Den övre våningen hade tvåstora rum. Dem tog vi till sov-rum. Bottenvåningen rymdelikaledes två rum, avsedda tillmatsal och dagligrum, samtkök. Villans tak var platt somett golv."

11Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida g~.tolhugo.alfven

Utsikt på Capri

" Utsikt på Capri", teckning av Hugo Alfven i brev 1924.

Porten till Villa di Lourdes som Alfvens trädde in och ut genom under sina månader på Capri hösten1924. Foto Gunnar Temhag


Alfvens lägesbeskrivning gårfaktiskt att ha som vägvisningför dagens Capribesökare sommed fördel börjar sin vandringvid Anacapris numera centralaplats, Piazza della Vittoria, därden karakteristiska öbussenstannar. Härifrån går man ViaOrlandi som är stadens endagågata tills den på höger handmöter Via San Nichola. Dennatvärgata leder ner till PiazzaSan Nichola, vid vilken liggerden gamla kyrka som Alfvenomtalar, Chiesa San Michele - idag ett uppskyltat besöksmål pg a sitt vackra majolikagolvfrån 1700-talet. Man sneddaröver piazzan, går Via Finestralesom på knappt femtio meterhinner krumbukta sig åt bådevänster och höger, tar av tillhöger på Traversa Finestrale.Väl inne på denna känns Alf-vens skildring genast igen:smala, krokiga gränder, högamurar. Redan efter några meterpå Traversa Finestrale kommerpå vänster hand den höga mursom omger Villa di Lourdes.Man fortsätter gatan längs mu-ren som svänger mjukt åtvänster. Så småningom öppnarsig gatan vid en plats, där tregator av lika vindlande slagmöts. Där ligger porten till fas-tigheten.

Villino di Lourdes kan besö-karen tydligt läsa på portensmarmorskyltar - villino, ettdiminutiv som är obegripligtför den som ser husets ochträdgårdens dimensioner. Husetär praktfullt, trädgården somskyddas från insyn aven mans-hög mur är vidsträckt för attligga i ett italienskt stadsgytter .Ingången vaktas av två olivträdsom försöker se raka ut. Ochmuren följs på insidan av högacypresser som måste ha varitplanterade redan 1924.

Villan ligger i Le Boffe somär Anacapris gamla stad, denstadsdel vars medeltida anortydligast märks i det topogra-

fiskt anpassade gatunätet, detsom är en stilisering av detursprungliga stig systemet. Attfastigheten är gammal förstårman av att porten vänder sigmot den gamla stadskärnan.Om muren hade rests i modemtid, skulle porten tagits uppdiagonalt mot den befintliga,dvs med sin öppning mot da-gens livliga centrum.

Dagens besökare inser lätt attAlfvens trivdes här. En skönvilla med vilsam terrass ochstor trädgård. Avskilt läge, menändå alldeles intill den lillastadens centrum. Behagligtklimat tills den råa höst-ochvinterfukten kröp inomhus. Ochi nära omgivningar fanns fleraskandinaver att umgås med,således inte bara Axel Munthe.I fjärran nalkades en globalmassturism som Alfvens ellernågra andra samtida aldrigkunde ana.

Paret Alfven fick hyra villan aven präst. En kyrkoherde, preci-serar memoarförfattaren, meddet musikaliska tilltalsnamnetDon Giovanni. Men denne ut-övade inte bara sitt prästkall,han ägnade sig också åt affärer:vinproducent och -exportör.Det var enligt lokala uppgifterAlfvens hyresvärd, il sacerdote,som försåg villan med namnefter den franska vallfartsorten.Utan tvekan en bra affärside förden som ville locka hyresgästerfrån den katolska världen.

Efter prästen gick Villa diLourdes över till en greve Giu-seppe Benicelli, vars hustruanvände delar av husets ut-rymmen till en dansstudio, därhon tog emot elever. Grevepa-rets dotter tog senare vid ochinnehade den magnifika fastig-heten tills för några fåtal årsedan.

I dag är Villa di Lourdes upp-rustad och synnerligen välhål-len - utvändigt är huset kalkat ien svagt gul nyans som åtmin-

stone för en nordbo bekräftarMedelhavsläget. Trädgården ärlummig och lika prydligt vår-dad som byggnaden. Fastighe-ten ägs - som så många andraattraktiva Caprivillor - av enfastlandsitalienare som till-bringar en del av sin lediga tidhär.

Så kan berättelsen om en avAlfvens intressanta bostäderockså ge en glimt av Caprisförändring.

Efter denna egendomsbeskriv-Ding kan det vara dags att tillslut ställa frågan vad HugoAlfven gjorde under sitt andraCapribesök. Han var som sagtpå ön för att vila, vilket innebaratt musiken inte upptog honom.I stället tecknade och måladehan, precis som under förstavistelsen. Bland annat gjordehan de akvareller från pergolani Villa San Michele som oftasyns avbildade.

Men han kunde inte hålla sigfrån musiken. Parets hushål-lerska hade en nittonårig syster-son som spelade i La bandamusicale communale munici-pale d' Anacapri, dvs i stadensunga blåsorkester. Orkesterle-daren hade blivit sjuk och viahushållerskan fick Alfven frå-gan om han tillfälligtvis kundeleda ensemblen. Alfven togöver, vilket han också redogörför i självbiografin. I november1924 skrev han t o ID en marschför ensemblen: "in stilo italia-no" som noterna anger. Mar-schen är ett av fä originalverkför mässingsensembler somHugo Alfven komponerade -någon blåsare var han sannerli-gen inte.

Paret återvände till termins-starten i Uppsala den 1 februari1925. Den 24 februari avledSveriges nyligen avgångnestatsminister Hjalmar Brantingoch till begravningen den lmars levererade Alfven kompo-

Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven 13

sitionen för Capriorkesternsåsom högtidens sorgmarsch.(En inspelning finns på TwinMusic, TMC 18, 1993.) Till debortgångnas skara hör sedan enkort tid också Per-Anders Hell-qvist, liksom Alfven promove-rad till hedersdoktor vid Upp-sala universitet, som kommen-terar den anmärkningsvärdaåteranvändningen på ett träf-fande sätt: "För den lysandemusikaliske praktikern HugoAlfven torde stilbrottet inte havarit något stort bekymmer". Såsant.

Tack till författaren RaffaeleVacca, Anacapri som berättadeom villans historia, KerstinLöfgren Hybbinette som tolka-de samt Per Reimers som låna-de ut sin kamera och någrarutor i sin film.

Den som återvänder till Alf-veniana 1/99 hittar på sidan 10ett läsvärt brev som Alfvenskickade från Villa di Lourdes.Tonsättarens hus - rom for

musiken? heter en artikel omtonsättarbostäder i allmänhetoch Alfvenhus i synnerhet somjag skrivit och som publiceratsav Ibsen-museet i Oslo. Litte-nere museer i Skandinavia.Trinn III. Rapport. Seminar påHässelby slott, Stockholm 10.-12. Mars 2000. - Oslo 2000:Ibsen-museet, s. 57-63.

Jean-Luc Caron: Dic-tionnaire Hugo Alfven(1872-1960) (Associa-tion francaiss Carl Ni-elsen, Bulletin no.21,1999/2000) 108 s.samt en sv/v bild-bilaga omfattande 28s.

IFrankrike arbetar sedan ettpar decennier läkaren Jean-Luc Caron oförtrutet med

att göra den nordiska musikenkänd i sitt hemland. Han ärordförande i det franska CarlNielsen-sällskapet och har skri-vit en omfångsrik bok om den-ne tonsättare. Han har ocksåskrivit en biografi över JeanSibelius. Under 1990-talet in-tresserade han sig mycket rorAllan Pettersson och ägnade dåen Bulletin åt denne, till stor delbyggd på information från dettyska Allan Pettersson-säll-skapet. Vid en veckolång kon-ferens i det finska kulturhuset iParis ägnad franskt inflytandepå nordisk konstmusik, våren1998, arrangerad av HelenaTyrväinen och Anders Edling,var Jean-Luc Caron naturligtvisen flitig och kunnig besökare.

Denne ovanlige fransman harnu, med viss assistens av JanOlof Ruden utkommit med ettomf'angsrikt nummer av sinserie Bulletins, denna gångägnad orkesterkoloritens svens-ke mästare Hugo Alfven.

Boken är inte någon biografimen innehåller likväl biografiskinformation för den som sökersådan. Istället är den utformadsom en uppslagsbok där stortoch smått blandas på ett origi-nellt men ibland litet förvirran-de sätt. Här följer ett antal ex-empel:

Det allra första uppslagsordetär "Alfvensgården". Det följsav "L' argent", pengar, där manf'arveta en del om Alfvens eko-nomiska lättsinne och hansolika anställningar. Under ru-briken "Le catalogue" ges enkronologisk förteckning överAlfvens 214 kompositioneralltifrån det första stycket Bar-natro för röst och piano, från1884 då Alfven var 12 år tillbalettsviten Den forlorade so-nen 1957. Under respektivealfabetisk rubrik kan man finnabeskrivningar av alla de verk-

genrer Alfven komponerat i(t.ex. "les cantates", "Les chan-sons", "Les symphonies", osv.)Under rubriken "Personalite",personlighet, ges en kortfattadkarakteristik av A. som inteenbart är positiv. Hans glupan-de aptit på kvinnor och en upp-räkning av hans (stackars) hust-mr finns under rubriken "Lesfemmes" följd av rubriken "L'enfance" (barndomen) och där-på rubriken "Formation musi-cale" (musikutbildning). Rubri-ken "Musique pour le spectac-le" följs av "La nature" ochdärpå kommer "opera" och"Orphei Drängar".

Efter rubriken "Le romantis-me national" (Nationalromanti-ken) kommer "Wilhelm Sten-hammar", följd av "Stockholm"och därefter "Le style", stilen.

Som exemplen visar ges läsareningen sammanhållen och över-skådlig bild av Alfven och hansmusik men kan själv med vissmöda konstruera en sådan bildmed hjälp av de olika uppslags-orden. Den som inte vet någotom Alfven kan sålunda finnabåde grundläggande fakta ochkuriosa om hans verk, (besätt-ning' satsindelning etc), hansbreda musikaliska kompetensbåde som violinist, dirigent ochtonsättare, om rättigheter isamband med eventuella fram-föranden av musiken blandatmed uppgifter om A:s ekono-miska och amorösa lättsinne,hans livslånga stora kärlek tillmodem Lotten samt informa-tion om tonsättarens studier,musikaliska stil och mycket,mycket annat. Ett alfabetisktregister i boken hade väsentligtunderlättat tillgängligheten ochanvändbarheten och borde varamycket enkelt att tillfoga den,trots det blygsamma formatet,innehållsrika skriften.

LAILA BARKEFORS


Sven-David SandströmAlfvenpristagare 2001

Sen-David Sandström,om närmar sig de 60,

dr en av de mest kändasvenska tonsättarna - kanskeden mest kända. Han haralltid varit oerhört produktivoch musiker och producenterhar gärna framfört hans mu-sik.

Han tilllhör generationen Börtz,Maros, Eliasson som hade Ing-var Lidholm som komposi-tionslärare - vid sidan av degäster som inbjöds till kompo-sitionsseminariet.

Till en början komponeradeSandström huvudsakligen in-strumentalmusik med orkester-verket Through and throughsom genombrottsverk 1974.Men också kanannarnnusikmedeller utan sång som framfördesav hans medstudenter vid Mu-sikhögskolan i ensemblen Har-pans Kraft.

Trots att Sandström kompo-nerat för alla typer av soloin-strument, ensembler och orkest-rar (med undantag av elek-tronmusik) är det främst vo-kalmusiken som man förknip-par med honom och då i syn-nerhet körmusik - med ellerutan orkester. En bidragandeorsak till hans förkärlek förrösten kan vara är att han upp-levt körsång inifrån som med-lem i Hägerstens motettkörunder 20 år.

Det var när han kom i kontaktmed William Blakes poesi somSandström slog in på en banasom skulle närmade honom tillen publik som inte bara besöktenutida musik-konserter. Sedan

dess har Sandström eftersträvaten så bred publikkontakt sommöjligt. Förutom de körsatsersom så småningom bildade enhel mässa a cappella och andrasakrala och profana körverk harhan rönt stor uppmärksamhetför ett rekviem, De ut alla min-nen fallna (1979) och för HighMass (1994) - en modem pa-rallell till Bachs h-moll-mässa.I båda fallen väckte verkenmedial uppmärksamhet, rekvietgenom Tobias Berggrensosminkade text och mässandärför att det uppstod en debattom huruvida det var konstnär-ligt försvarligt att komponerapå detta (publiktillvända) sätt.Båda verken renderade Sand-ström stora utmärkelser: Nor-diska rådets pris 1984 för Mes-sa da requiem och Christ John-son-priset 1995 för High Mass.

Under senare år har hans ope-ra Staden (Kungl. Operan 1999)väckt stor uppmärksamhet.Hösten 200 l skall hans nyaopera Jeppe ha premiär påFolkoperan i Stockholm.

Sandström har inspireratnya årgångar tonsättaresom kompositions-professor vid Kungl.Musikhögskolan 1985-95och dessutom på Ton-sättarskolan i Visby.Sedan 1999 är han en avkomponsprofessorerna viddet ansedda Indiana Uni-versity, Bloomington,

JAN OLOF RUDEN

15Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

Christina :Mattsson: Li{{e 'Bror Soderlundh.'Tonsättare och viskompositorStockholm. 2000: Jlt{antis. - 461 s.

Viirmliinningen LilleBror Söderlundh ochstockholmaren Hugo

Alfven kom båda alt bosättasig i Dalarna och medanbåda bodde i Leksand (V äs-tanvik resp Tibble) är detnaturligt att deras vägarkorsades. Båda hade en po-sitiv inställning till folkmusi-ken men med olikartad sti-listisk-estetisk inriktning.Lille Bror Söderlundh öns-kade komponera på folkl iggrund, ty ''folkmusik är detenda man har inom sig. Densom sviker folkmusiken inomsig, han sviker sig själv" me-nade han medan Hugo Alf-ven använde folkmusik ellerfolkliga tongångar som ma-terial i ett symfoniskt sam-manhang. Båda levde i en tiddå konstmusikalisk bearbet-ning av folkmusiken ansågsnödvändigför att bli "rums-ren" t.o.m. av spelmansla-gen.

Christina Mattsson, som är giftmed sonen Miche Söderlundhhar sedan 30 år hört familje-medlemmar och andra berättaom Lille Bror Söderlundh ochmed tiden har hon gått igenomfamiljearkiv och andra källorsamt sammanställt kompositio-nerna för att ge oss en bild av"hela Sveriges Lille Bror" somdet hette på 1930- och 40-talet.Denna bild av "lutsångaren",som man kallade alla vissånga-re dåförtiden vill hon komplett-era med alla hans andra verk-samhetsformer: som violinist,kapellmästare, visupptecknare,

arrangör, film- och skåde-spelstonsättare, seriös tonsätta-re, pedagog, spelman, körledareoch kommunal musikledare.

Lille Bror föddes 1912 ochhette egentligen Bror Axel meneftersom hans bror Sven varäldre kallades han Lille Bror,vilket sedermera inte bara blevett artistnamn. Han föddes iKristinehamn, där pappan varpostexpeditör D som pappasträng och auktoritär men mu-sikalisk. Att det var musikenLille Bror skulle ägna sig åtstod snart klart och han utbilda-de sig till violinist i Stockholm,framför allt hos Tobias Wil-helmi, som tog honom undersina vingars skugga och ocksåenrollerade honom i Stockholmkammarorkester (där alla spela-de gratis). Han studerade ocksåför Peder Moller i Köpenhamninnan han blev antagen vidMusikkonservatoriet i Stock-holm 1934. På grund av att hanmåste försörja sig och sin lillafamilj fullföljde han aldrig stu-dierna och inte heller senare ilivet skaffade han sig formellameriter, vilket kom att liggahonom i fatet.

Vissångare och kapellmästareChristina Mattssons framställ-ning ger vid handen att allt vadLille Bror rörde vid blev tillmusik. Redan innan han fyllt 30år hade han sjungit sig in isvenska folkets hjärtan medegna örhängen som "Får jaglämna några blommor" och"När skönheten kom till byn".Detta var under en högkon-junktur för visan i Sverige. Denspreds på visaftnar, i radion och

på grannnofon och i notlryck.Skillnaden i Lille Brors före-drag av visorna var ett merlin!järt än harmoniskt ackom-panjemang. Fiol hade han stu-derat men gitarr hade han lärtsig på egen hand. Det fanns gottom poesi att tonsätta: CafeCosmopolite på Vasagatan 5 iStockholm var 1925-36 ensamlingsplats för unga litterärabohemer och pedanter. Där varNils Ferlin en central figur mendär fanns även andra som LilleBror knöt vänskapsband medoch vilkas dikter han gav musi-kalisk dräkt. Ett annat centrumvar Den Gyldene Freden iGamla stan, där framför alltEvert Taube höll hov. LilleBror var en av dem som hjälptehonom med nedskrift och ar-rangemang av hans melodier.Också här knöts vänskapsbandför livet.Som vissångare hade Lille Broren inkomst men också somkapellmästare på olika restau-ranger som Bellmansro, där hanockså kunde uppträda somBellman själv och sjunga Bell-mansånger, som han älskade.Men han var också kapellmäs-tare när Riksteatern turnerademed "Tolvskillingsoperan"1938. Och han blev kapellmäs-tare och arrangör hos Karl Ger-hard på Folkan ("Gullregn",1940 med "Den ökända hästenfrån Troja" , "Kokottskolan" , "Igala och galla", båda 1941) ochi den nyskapande "Revytid-ningen Taggen", 1941 på NyaTeatern. Den hade samma in-nehåll som en dagstidning medledare, nyheter, kulturavdelningosv med verser av kända poeteroch musik mestadels av LilleBror Söderlundh. Innehållet var

16 Alfventana J -2/0 J Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven

allvarligt och kritiskt med hän-syn till stämningarna under dentyska ockupationen av Norgeoch Danmark. Många av revy-melodierna spelades in medLille Bror som dirigent.

Riksteaterns föreställningaroch revyerna hade spelats påolika platser i Sverige. Ensångtävling arrangerad avFilmjoumalen 1942 med titeln"Flickan med melodi" fördeLille Bror runt i Sverige, därhan var dragplåster. Han blevalla flickors idol. Att han sedanregelbundet sjöng i radion gjor-de att han var känd i alla svens-kahem.

Till LeksandDå lämnade han Stockholm förLeksand. Han hade gift sig förandra gången med Lisbet Jobs,framstående keramiker och fåttbarn med henne. Paret hadehittat ett hus i Västanvik, somkunde inrymma atelje och ton-sättarverkstad. Inflyttningenskedde i mars 1943 men arbeteti Stockholm som kapellmästareoch film-, teater- och annanscenmusik gjorde att Lille Brorlånga tider var borta hemifrån.Hela Lisbet Jobs familj varkonsthantverkare som flyttademed till Leksand och så gjordeockså många av deras vänner:diktaren Rune Lindström, tid-ningstecknaren Bertil Almqvist(skaparen av Bama Hedenhös),pianisten och visforskaren KnutBrodin, premiärdansören GiulioMengarelli bland andra.

Himlaspelet och RuneLindströmDen 25-årige Rune Lindströmhade skrivit ett versdrama: "EttSpel om den Wäg som tillHimla bär", som i sex tavlorskildrade drängen Mats Erssonsslingande vandring till himlenför att hitta sin käresta Marit.Premiären var på Paradplatsen iLeksand den 3 augusti 1941under Västmanlands-Dala na-

tions sommarting. Himlaspeletupprepades i Uppsala underhösten och på Dramaten underjulen samt i Helsingfors. Desom spelade var amatörer frånLeksand. Musiken var sam-manställd och arrangerad avAnders Bond, Håkan Norlenm.fl.

Då Alf Sjöberg 1942 villegöra en film på temat gavsHugo Alfven uppdraget. Mendå han dröjde med svar över-gick uppdraget till Lille BrorSöderlundh. Många opponeradesig därför att Lille Bror aldrigskrivit filmmusik, han hadeännu inte bosatt sig i Leksandoch ansågs inte kunna träffa"dalatonen". Men Rune Lind-ström och Lille Bror turneradetillsammans under sommaren1942 med "Flickan med melo-di" så de båda hade haft tillfålleatt diskutera saken. Det varalltså Lille Brors första uppdragsom filmmusiktonsättare. Denfrån versdramat annorlundamusiken mottogs utan störreentusiasm i Sverige. När filmenvisades i utlandet kom dock enöversvallande recension 13/11944 i Neue Zurche Zeitung -därför att recensenten trodde attdet var Hugo Alfven som kom-ponerat den.1953 gavs Himla-spelet i bearbetning för Radio-teatern, men nu med ett enkeltunderlag för visorna som LilleBror komponerade under titeln"Psalmer och visor som de IÖ-rekonnna i Rune LindströmsEtt Spel om en Wäg som tillHimla bär".Lille Bror och Rune Lind-

ström samarbetade sedermera ifilmen "Kejsarn av Portugalli-en" 1944 och i barnfilmen"Tant Grön, tant Brun och tantGredelin" 1947, i "Smeder påluffen" 1949 och i "Stora Hopa-regränd och Himmelriket"1949.Men de var inte de enda fil-

merna där Lille Bror bestodmusiken. Under åren 1942-57

blev det ett 20-tal svenska lång-filmer han gjorde musik till.Han hade förmågan att skapastämningar med kronometern ihögsta hugg om det inte varfråga om att komponera melo-dier som skulle sjungas i fil-men. I regel ledde han ocksåorkesterinspelningar av film-musiken. Visorna utgavs oftaseparat efter premiären.

Den förlorade sonen och IvoCramerKoreografen Ivo Cramer hadesett filmen Himlaspelet ochville göra en balett på temat.Han var utbildad pianist ochockså tonsättare. Han kontakta-de Lille Bror Söderlundh ochtillsammans valde de ut sidor ipartituret till filmmusiken somkunde passa till en svit "dal-målningar" i den balett som ficknamnet "Den förlorade sonen".Som tillägg till dessa sidorkomponerade Lille Bror reste-rande partier. Arbetssättet varsom alltid "praktiskt". I en in-tervju i Göteborgs Posten 12/91946 säger Lille Bror Söder-lundh:

Vi båda samarbetar, påstårLille Bror. - Nu får jag sy-nopsis, får veta handlingen,tiden det får ta osv, och medkronometern framför migskriver jag och tänker fak-tiskt koreografiskt, ser Ivoframför mig. Det måste pre-cision till på tiondels sekun-der när, man måste "tajma"exakt som i ljudfilm, mendet blir en vana och stör intealls min inspiration. Jag ser,hör invärtes och skriver ..Ivo Cramer är själv musika-liskt skolad - komponerarsjälv - och tillsammans gårvi igenom det och han dan-sar alltihop för mig. Vi harsamarbetat sedan 1939 ochhan översätter mina toner irörelse, varpå vi filar ochfogar och han kan börja re-petera med sin trupp. Både

17Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

han och jag är mycket roadeav kontrapunkt och poly-rytmik, i hans baletter skergärna en handling i förgrun-den och något beledsagandeeller brytande i bakgrundenoch vi arbetar gärna medmånga taktväxlingar, somgör de hela livligare.

Musiken var för 2 pianon ochdansade gjorde Cramerbalettenoch Cullbergbaletten undernamnet Svenska Dansteatern påen turne i Riksteaterns regi.Den följdes av en turne i Hol-land.

Ivo Cramer hade inte gått iOperans balettskola och kalla-des föraktfullt "sandalpadda".Därför släpptes han inte hellerin på Operan som koreografförrän tio år senare, 1957, dåhan fick i uppdrag att göra nå-got för nationalscenen. Hanföreslog då "Den förloradesonen" och lämnade in LilleBror Söderlundhs musik. MenLille Bror hade inte heller nå-gon formell utbildning ochdåvarande operakapellmästarenSixten Ehrling lade partituret åtsidan utan att öppna det ochsade att Lille Bror var en vis-diktare vars musik inte skulleframföras på Operan. Det kräv-des därför ny musik till balet-ten. Operachefen Set Svanholmlät budet gå till Erland vonKoch, som också påbörjadearbetet D dock utan att ha nå-got kontrakt. Detta var oturligtdärför att Set Svanholm plöts-ligt kom på att Hugo Alfvenskulle fylla 85 år den första maj1957.Därför gick uppdraget tillhonom och det blev han somkon att stå i förgrunden och intekoreografen Ivo Cramer ellerscenografen Rune Lindström,som målat kurbitsar och ritatstiliserade folkdräkter. Alfventog som bekant hjälp av HerbertSandberg för instrumentationenav några satser (se Alfveniana1-2/00, s. 18).

Ivo Cramer upplevde dettasom ett svek mot Lille Bror ochnär Operan 1967 gjorde ennyuppsättning av "Den förlora-de sonen" förde han åter framLille Bror Söderlundhs musik,men då ansågs den alltför folk-lig och för typiskt 40-talsmässig. Cramer gick då påjakt efter genuina folkmusi-kanter för att finna passandemusik och hittade Erik Sahl-strömoch hans vänner.

På Stora Teatern i Göteborgfanns inte samma motstånd motLille Bror Söderlundh så IvoCramer och han kunde samar-beta i baletten "Kejsarn avPortugallien" 1950 i vilkenLille Bror även dirigerade or-kestern. Samma år samman-ställdes sviten ur Kejsarn avPortugallien som sedan levt sitteget liv.

Lille Bror och AlfvenLille Bror Söderlundh och Alf-ven hade redan 1944 medverkati samma program: Vid Lek-sandsdagarna i juli komponera-de Lille Bror musik till en pa-rad med olika Leksandsdräkteroch vid en festkonsert i kyrkanframträdde Siljansbygdens kör-förbund med Hanser Lina Gö-ransson som solist och HugoAlfven som dirigent.

Påskdagen 1952 var det LilleBror Söderlundhs tur att varakörledare D nu för Leksandsmanskör, som firade 30-årsjubileum och som Lille Brorlett sedan 1948 med stor energioch repertoarförnyelse D ävenmed egna verk. Vid jubileet varHugo Alfven givetvis inbjuden.En 80-årshyllning till Alfvenden Il maj 1952 gick av sta-peln i Leksands kyrka nu medBorganäskören och Siljanskö-ren plus en stråkkvartett somframförde "Impressioner tillHugo Alfven" av Lille BrorSöderlundh.

Det fanns även andra berör-ingspunkter dem emellan. Ra-diotjänst hade beställt en vio-linkonsert av Lille Bror Söder-lundh som uruppfördes den12/12 1954 under titeln Con-certo per violino ed orchestraoch med Leo Berlin som solist.Partituret till den fick HugoAlfven på sin 83-årsdag den lmaj 1955 med dedikation. LilleBror beundrade och respektera-de Alfven som också uttrycktesig uppskattande om honom. Vierinrar oss vad Seth Karlssonberättade (Alfveniana 2/99,fotnot 22) att Alfven hade slagitupp partituret och endast fastnatför den originella signalen ikontrabasarna i verkets börjanoch utropat: "du har väl för förför f- ff-n inte börjat skrivamodernt?"

Moses Pergament berättar atthan på hösten 1957 skulle skri-va en artikel om Alfven. somvar sjuk. "Jag dör nog i år" sadeAlfven, men så ångrade han sigoch sade "Nej det rar jag inte,för Lille Bror dog i år. Och tvåbetydande svenska tonsättarerar inte dö samma år".

Musikledare i BorlängeLille Bror hade avlidit i augusti1957 bara 45 år gammal. Dåhade han varit kommunal mu-sikledare i Borlänge i två år ochmånga hade förvånats över atthan tagit detta steg. Tillskynda-re till tjänsten hade varit SethKarlsson som då var ordförandei Musikfrämjandet i Tunabyg-den som organiserade Borlängeorkesterförening och Borganäs-kören. Lille Bror hade hört talasom planerna och anmälde sittintresse redan innan politikernabeslutat om att inrätta tjänsten.Även denna gång saknade LilleBror formella meriter så hanmåste inhämta intyg frånmånga han samarbetat med -med idel lovord som resultat.Han gick med liv och lust in förarbetet och var en ypperlig


organisatör med stort intresseför barnpedagogik. Han samar-betade med musikpedagogenYngve Hären vid Nacka musik-skola med sång och instrumen-talmusik och lade upp programför varje årskurs. Men tydligenvar det inte riktigt detta somLille Bror Söderlund tänkt sigför han ville bort från Borlängeoch sökte tjänster i Linköpingoch Örebro som han inte fick.

Ovanstående redogörelse görinte rättvisa åt Christina Matt-sons mycket samvetsgrannadokumentation över Lille BrorSöderlundhs liv och verksam-het. Jag har här tagit fasta påden yttre ramen och i synnerhetpå kontakterna med Hugo Alf-ven. I den tjocka volymen cite-ras dikter, kritik och brev ochgenom index finner man snabbtde ställen särskilda verk be-handlas. En översiktlig verk-förteckning ger fyndplatser förkompositionerna och en CDåterskapar mycket av atmosfä-ren vid framförandena av LilleBror Söderlundhs musik D ochhans eget föredrag. För densom vill göra specialundersök-ningar inom något av detmånga områden där han varverksam finns här god vägled-nmg.

JAN OLOF RUDEN

Rami Kangas harintresserat sig föröverlagringen avolika tidsskikt ochanvänt Midsommar-vaka som under-sökningsobjekt.Hans egen sam-manfattning påengelska följer här.

Tidernas Midsommarvaka.En studie av Hugo Alfvensrapsodi och tre olika inspel-ningar som historiska källor.lA Midsummer Vigil of AllTimes. A Study of Hugo Al-fven's Rhapsody and ThreeDifferent Recordings as His-torical Sources.] Uppsala: Mu-sikvetenskap, 60 p., 1998-99.

This essay has two purposes.First of all, it introduces a littlescratch of the multiplicity andcomplexity of time structures inmusic and in present reality .Secondly, it tries to take a steptowards an idea of the use ofrecordings as historical sources.

Chapter l reviews the com-mon perceptions of time, andhow the perception works. Alsothe chapter tells in a shortenedform the story of the record.

In Chapter 2 the piece ofmusic is introduced. Hugo Alf-ven and his famous MidsummerVigil (Swedish Rhapsody No.l, Op. 19) is a combination that

finds it easy to come close with.The actual piece of music isconsidered as one of the majorworks in the history of clas-sical music in Sweden. Theusage of a common dancepiece, originally from the ar-chipelago area from the end ofthe 1900th century, as an inspi-ration to the main melody ofthe introduction is a very fruit-ful detail and a cornerstone forthe whole story of the Rhap-sody. Midsummer Vigil was dueto that a very plagiated piece.Its introduction-melody wasconsidered as a common prop-erty, which it never was. Therights of the work consequentlyare discussed in chapter 2.3.

Chapter 3 is the analyticalpart of the study. Three re-cordings of the MidsummerVigil are ehosen and later in-vestigated with focus upon thequestion whether a recordingcan serve as a historical source.I chose two examples out of 37available items in ALB and onethat is not inc1uded in the ar-chive. After a brief description,all recordings could be put intofive groups: l. NationalisticConnections, 2. Nordie Rela-tions, 3. Historical Recordings,4. Alfven as Composer or Con-ductor, and 5. The Most Be-loved Melodies.

Chapter 4 contains a sum-ming up. At last I have placedall information about the 37recording available in ALB inan Appendix.

RAMIKANGAS

19Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven

Alfvensällskapet 1O år

Hedersgäster och medlemmar lyssnar till samtal mellan Åke Holmquist. Ragnar Bohlin och GustafSjokvist om hur det är att dirigera musik av Hugo Alfven.

20 Alfveniaria 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven

Med ett samtal om hur det är att dirigera musik av Hugo Alfven och om hans egen dirigentverk-samhet och om andra drag hos honom inleddes Hugo Alfvensällskapets 10-årsjubileum iHugo Alfvenrummet på Grand Hotel i Stockholm den 25 oktober 2000. Deltagare i samtaletvar dirigenterna GustafSjökvist och Ragnar Bohlin och inledare var Åke Holmquist. De ca 40inbjudna hedersgästerna och Hugo Alfvensällskapets medlemmar fick höra bl.a. höra kom-mentarer till autentiska upptagningar med Alfven själv och som jämförelse moderna inspel-ningar av samma verk.

Därefter bänkade sig sällskapet vid bord dukade med Alfvenmacka och dricka som avnjöts tillsång från en kvartett av tidigare OD-ister. För dem som inte tidigare besökt Alfvenrummetfanns möjlighet att beskåda inredningen och Bo Larssons målningar med motiv från Alfvensvistelseorter.

Text och foto JAN OLOF RUDEN

En kvartett tidigare OD-ister framfär dryckessånger

Alfventana 1-2/01 Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven 21

Från läsekretsenAngående recensionen av Bergakungen i Alfventana 2/99 har vi mottagit ett genmäle avStefan Nävermyr, Prophone Records

I sin recension av Bergakungen (Swedish Society Discofil SCD 1106) i Alfveniana nr 2/99 anmärkerJan Lennart Höglund på att akt I kortats, och fortsätter: "Om detta stora ingrepp nämns ingenting itexthäftet. Det skulle den mycket ambitiöse och samvetsgranna producenten Stig Rybrant tyckt väldigtilla om."Nu är förkortningen inte så stor som Höglund antyder (10 minuter), utan ungefär 5'30. Bortser mandessutom från den saknade reprisen av Sjöjungfrur och trollforsta dansen så handlar det inte om merän tre minuter bortklippt musik. Dessa klipp, som tydligen sanktionerats av Rybrant, upptäcktes inteförrän sent i CD-produktionen och därför fick vi inte med dem i texthäftet. Nu har vi gjort en ny upp-laga där skivköparen informeras om klippenEn annan felaktighet i recensionen gäller CDns speltid.Den är 69'41, ej 45 minuter som Höglund anger.Höglund rekommenderar Svetlanovs mer ciselerade tolkning på Musica Sveciae, medan andra föredrarRybrants "svenska" och mer robusta musicerande i de folkmusikaliska avsnitten. Att handlingen ingå-ende beskrivs i vårt texthäfte, med tydliga spårangivelser, har också mött stor uppskattningBergakungen hör till Alfvens bästa och mest färggranna musik, och att det finns två, delvis olikartade,tolkningar på marknaden ser vi och många andra Alfven-entusiaster bara som en fördel

Från Alm Nils Ersson har Alfveniana mottagit följande anekdot som står att läsa i Axel VSundkvist: Sven Kjellström-institutet för rikskonserter. Umeå u.å., s. 192

En av SK:s musikkamrater från konservatonietiden i Stockholm - vi kan här kalla honom A, hanblev en känd tonsättare - kom till Paris något år efter SK, som då i viss mån tog hand om honom ochäven hjälpte honom med språket; SK hade mycket lätt för språk och behärskade franskan väl efterrelativt kort tid. A fick också en del goda råd, bl a att inte bry sig om franska flickor på gatan, vilketkunde vara farligt.

En morgon vid 6-tiden kom polisen till det natt-cafe där SK då spelade och bad honom följa med.En nästan naken svensk, som inte kunde franska, hade tagits om hand, och han hade gett anvisning påKjellström. Det var förstås A, som inte lytt SK: s goda råd. En sutenör hade lagt beslag på både hanskläder och plånbok med pass och pengar och kört ut honom på gatan i bara skjortan. Han hade bråkatoch bultat på väggar och fönster för att komma in igen och få tillbaka sina kläder, och då kom polisenoch tog honom för störande uppträdande.

SK fick nu klara honom ut knipan, intyga vem han var, skaffa nödtorftigt med kläder, som lånashos pastor Nathan Söderblom, och även försträcka honom lite pengar. Det blev en läxa för den oför-ståndige svensken, som sägs ha tagit sig bättre till vara i fortsättningen.

(I sina frispråkiga memoarer nämner A naturligtvis ingenting om denna Paris- upplevelse i ung-domsåren. Den relateras här efter den mest auktoritativa källa, en ärkebiskopinna.)

22 A lfveniana 1-2/0 J Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven

Ännu en anekdot som inte bara handlar omAlfven utan lika mycket om Otto Olsson.Saxad ur Kyrkomusikernas tidning 10/2000

Det vimlar av anekdoter om den legendariske -och av elever fruktade - professorn Otto Olsson.Han var organist i Gustav Vasakyrkan i Stock-holm 1908-56 och lärare vid konservatoriet(musikhögskolan) i Stockholm 1908-45. På ini-tiativ av professor Gösta Ohlin har anekdoter om00 insamlats. KMT kommer att då och då pub-licera ur den samlingen. Ovanstående citat ärförmedlade av Gösta Lundborg i KMT decem-ber 1939 (!) och nu insända av Sverker Jullander

Otto Olsson i dialog med elev:- Nej nu har ni allt tagit er vatten över huvu-

det. För att kunna skriva fuga måste man ha stu-derat kontrapunkt. Men ni har en och annan godide och tycks skriva melodiskt. Vad är detta förslags ormbo till pianoackompanjemang? Försöktota ihop något förnuftigt till Sång vid havet,gärna med litet vågskvalpsfigurer, men ställ där-för inte till med något - oväsen!

- Tycker ni det här låter vackert? (Dissone-rande fortissimoackord från flygeln!)

-:- ~ej! - men jag menar att det skall spelas pi-amSSlIDO.

- Hur i all världen skall jag kunna veta vad nimenar! Vad är det här för massfabrikation avkoraler? Det figurerade exemplet går ju för sigmen verkar skrivet aven maskin. Odlar ni kvin-ter fortfarande, nu skall ni ju upp i examen? Gårni på konserter?

- Ja, i går hörde jag A:s nya symfoni medobligata röster bakom scenen.

- Jaså! Ni menar det där stycket med kattornapå taket. Men - vad nu då? Här ynglar visststämmorna av sig. Vad har ni där?

- En sättning till Stolts riddare.- Jaså, men han red väl inte på en elefant?

("A:s nya symfoni" kan avse Alfvens fjärdesymfoni)

ÅRSREDOVISNING 2000 FÖR FÖRE-NINGEN HUGO ALFVtNSÄLLSKAPET

Styrelsen bestod från föreningsstämman den 6juli 2000 av Åke Holmquist (ordförande), GöranFuruland (vice ordförande), Jan Olof Ruden (sek-reterare), Jan Heimer (skattmästare) samt leda-möterna Gösta Alfven, Tobias Alfven, BirgittaSandström och Gustaf Sjökvi st (samtliga omval).Hedersordförande är Hans Nordmark. Till reviso-rer valdes Stig Kempe (nyval) och Hans Gyllang(omval). Valberedningen har bestått av HansNordmark (sammankallande) och GU11natPetri.Protokollförda styrelsemöten har under året ägtrum 12/4,6/7,26/9, 25/10

Antalet betalande medlemmar var 31/12 2000114 enskilda (därav 18 nya) och 18 institutioner(därav 4 nya), tillsammans 132 (1999 104 en-skilda och 16 institutioner).

Medlemsavgiften för 2001 fastställdes till 100kr för enskilda och 200 kr för institutioner. Fri-villiga bidrag må lämnas. Beslöts att främjamedlemsvärvning så att den som värvar ny(a)medlem(mar) endast betalar halv årsavgift. Omnågon värvar 5 medlemmar (eller fler):far hanvälja en CD med Alfvenmusik efter eget val.

Sällskapet är för sin verksamhet alltjämt bero-ende av bidrag från Hugo Alfven Fonden.

AKTIVITETERAlfveniana 1-2 och 3-4 2000 har utgivits underredaktion av Jan Olof Ruden. Hemsidanwww.torget.se/users/s/SlVnC har underhållits avRuden. Numera kan man via hemsidan anmälasitt intresse att bli medlem i sällskapet.

En folder för medlemsvärvning har utarbetatsav Göran Furuland och distribuerats till institu-tioner i Sverige.

I samband med föreningsstämman den 6 juli iAlfvengården i Tibble deltog medlemmarna i enguidad visning av huset under ledning av HåkanLandelius. Den avslutades med en musik stund dåelever i romansinterpretationskursen föredrogAlfven-sånger. Ett tiotal medlemmar deltog.

Höstmötet utgjorde Alfvensällskapets 10-årsjubileum. Det ägde rum i Alfvenrummet påGrand Hotel och inleddes med att Gustaf Sjökvistoch Ragnar Bohlin berättade om sina erfarenhetav att dirigera Alfvens musik. Åke Holmquistinledde och ställde sedan frågor. Därefter bänka-de sig de närvarande runt middagsborden för attförtära Alfvenmacka med snaps och till nubbevi-sor föredragna aven kvartett OD-ister. Ett 40-talmedlemmar och särskilt inbjudna deltog.

Alfventana 1-2/01 23Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven

http://www.torget.se/users/s/SlVnC

2001Maj10, Il En skärgårdssägen

Sundsvall, Tonhallen resp Gävle, Gevalia-salen,Sundsvall s kammarorkester och GävleSymfoniorkester, dir Petri Sakari

19,21-22 Den förlorade sonenStockholm, Operan, Operabaletten, hovka-pellet, dir Niklas Will en

Juni2 Den förlorade sonen

Stockholm, Operan, Operabaletten, hovka-pellet, dir

14, 15 MidsommarvakaStockholm, Berwaldhallen, Sveriges radiossymfoniorkester, dir Evgenij Svetlanov

Augusti15-17 Festspel

Trondheim, Symfoniorkestern

The Alfven Edition vo1.2: Symphony nO.2 op.11 ;Uppsala rhapsody op.24K Filharmoniska orkester, dir Leif Segerstam ;Berliner Symphoniker, dir Stig RybrantSwedish Society, 200l. - SCD 1102

The Alfven Edition vo1.6: Bergakungen op.37Malmö symfoniorkester, dir Stig RybrantSwedish Society, 1999. - SCD 1106

Hugo Alfven: Med hälsning och handslag: Brevom musik m.ID. Utgivna och kommenterade avGunnar Ternhag. - Gidlunds, 2001. - 120 s.


Documents

Alfvéniana 1-2/01