•

-, "

44,1itkb,,,Ntra:.

oliii, n, a i ii ,

lxt,» • we•tt 4 .,„, 1 .7 • Å M A ', "

z••• . . ,,„\... ,, ..: ...,„ Itax43, klT i r r e t":15 A n a '. A T A Y7! :1 1"

x r,N, ,miNsuf fitor '1,1."Aorri ,sre,.I.R1

-„_ -- !lir . , hå1 -t it iny t, T. Ii lhx t1. ,, k.A. :F• zy ff ,

t.>

Penksgt,e2oKG

seAr r •r dtke.,--nor It

dr.

"remarl'-Sc_ok, å- 1

•å

bGeotpoRtwyrunis-coRist veutws•ctspluffiä-

rdenzeinelioRelzwiturkneratuln•oompuasikePainexIt

d a l

4P11a lp

HELSINGBORG

HELSNOBOFICAS STADKommunstyrelsens (5rvaltning

Il

HELSINGBORGS STADSMINNESSKRIFT

MED ANLEDNING AFSTADSFULLMÄKTIGES 50-ÅRIGA TILLVARO

1863-1912

UTGIFVEN PÅ STADSFULLMÄKTIGES UPPDRAG

ERNST BFRGSTENS BOKTRYCKERI, HELSINGBORG, 1913.

LEN 16 APRIL 1911 väcktes i stadsfullmäktige af sparbanks, direktören m. m. J. Svenson, ingenjören Harald Bergengren,

v. konsuln m. m. N. C. Cor.fi tzon, g r o s s h a n d la r e n G . W .

ucuogouo Otterströrn och grosshandlaren m. m. Axel Hanunarlund en •motion därom, att bl. a. en »historisk redogörelse öfver Helsingborgsstads utveckling sedan stadsfullmäktigeinstitutionens tillkomst» skulleutarbetas och af trycket utgifvas. I motionen framhölls vikten af, attdet oerhörda material, som låge obearbetadt i stadens arkiv, blefve histo,riskt behandladt, innan det växte till en hart när oöfverskådlig mängd.

En af stadsfullmäktige med anledning af motionen tillsatt kommitté,bestående af v. konsuln m. in. Oscar Trapp, ordförande, grosshandlarenG. In Otterström, v. ordförande, fil. d:r 0. Malmström, med. d:r CarlLindman, regementsintendenten M. Schiirer von Waldheim, stadsingen,jören Sigirs id Ewald och stadsombudsmannen G. Schly ter, föreslog påhösten 1911 utgifvandet af ett arbete om Helsingborg, af kommitténkalladt »Helsingborgsboken», hvilket skulle i flere olika delar beskrifvastaden, dess öden och utveckling allt sedan äldsta tider. Stadsfullmäk,tige beslöt° emellertid, att frågan skulle tillsvidare anstå.

På årsdagen af den ofvannämnda motionen — den 16 april 1912 —föreslog kommittén, att ett mindre arbete om staden, »några minnesblad,särskildt visande en eller annan episod i ord och bild från vår stadsutvecklingsskeden», skulle vid tiden för stadsfullmäktiges 50,årsjubileumutgifvas med närmaste uppgift att söka ådagalägga, hvad den större»Helsingborgsboken» skulle kunna betyda för samhället. Detta blefäfven stadsfullmäktiges beslut.

Inom kommittén hafva v. konsuln in. m. Oscar Trapp och stads,ombudsmannen G. Sc h lyter omhänderhaft den närmaste redaktionenaf minnesskriften.

Helsingborg.Af K. G. OSSIAN.NILSSON.

Säg, främling, såg du stadenur Sundets dyning stå,en blomma lik med bladenhalft öppna mot det blå?

Väna vågor vaggabilden i sin spegel skönt.

Hvita såsom fra ggavillor lysa upp ur grönt.

Och hvarje torn, en röd pistill,kringblickar hamn och torgSäg, fårde lyckans vind dig tilldet vackra Helsingborg?

Säg, kom på lifvets kosordu dit en aftonstund,

lo Inär himlen strött med rosordet stilla Öresund?

Dagens trötta rosorbrunno och förbrunno då,

men af friska rosordoften kändes mot dig slå:

det var en fläkt, som bar sin doftur strandens blomsterkorgmot sommarkvällens sidenloftfrån vackra Helsingborg.

Det sjöng ett surr på torgen,hvart surr blir här till sång.Det flög ett sus kring borgen,det kvad: Det var en gång!

Krig och örlig dundraaldrig mer om Kärnans namn.

Bin och humlor plundrablott på honung blommans famn.

De lämna kvar på hvar pistillfrån fjärran hamn och torgi frömjötsstoft tributen tilldet rika Helsingborg.

Det är ett tallöst vimmelaf vingar, vinden för.Ett bud från hvarje himmelpå hvarje språk du hör.

Hit, där saftens kärilständigt fylls ur signad grund,

mången sommarfjärilfladdrar ofver land och sund.

Och nästintill i skugga sval,där trött du kosan tog,där hörs så mången näktergal,som sjunger för sin skog.

Ja, främling, såg du stadeni strandens blomsterkorg,de gröna foderbladenoch blomman Helsingborg:

hit från lifvets striderville du då gärna fly,

glömma orons tider,drömma om en bättre ny

Ty ägde jag mitt fria val,jag lefde här och dogoch blefre se'n en näktergal,soni sjöng i Pålsjö skog.

Sundet i månsken.

bladen ha l f t•

öppna mot det119N

blå?

bladen ha ft öppna mot dt blå.

Ej för långsamt_

iSäg, främling, såg du

HELSINGBORGK. G. OSSIAN.N.U.SSON

staden ur Sundets dyningJ J

blom - ma lik medO rr

P rvä - - na vå - gorP j ,9

4 g-31-4

vag ga

Vana vågor vagga

f I.

SVEN KORLINGÅ

ur Sundets dyning stå.

-PP-c4

bil - den i sin

JN_J_L/Lål

bil - - - den

4 -41 JA-- !___nt-,„/‘ h

tr7j57VI-r.1112Sgr

*tt; 5du dåstri der vii - le kLj

hitfrån lifvets strider vii le

spe gel skönt.

sin spegel skönt.

vii - lor ly-sa

99 tt•5 5

•••>

upp u r grönt.

lyck - - - ans

- - ta så - som f rag - - - - ga,

~ g W "N O i ri ne l ~

kring - - blickar hamn och

• LeJ

r—r

förde lyckans v ind dig till det vack - ra•IL- i

Och

Hvita såsom fragga

hvarje torn, e n

Och Kvarje, hvar - - je torn, en

to : s äg,

— —_kringblickar hamn o c h torg: säg, för - de

iii. e. cresc.

Hel - sing borg?

s.t.•

T:po i nif i

främling, såg du staden i

In

yA# hit

du

hit från

då gärna fl y ,

strandens blomster - korg,

i strandens blomsterkorg

4 P t"

de

grö — na foder - - - bladen o c h blomman Helsing - borg:- - . 4. h d5

_._ 5 - —r r - - - - - -bladen och blomman Hel - - sing - - - borg:

från tifvets

m f

L i ggär - na fly, g l ö m - - ma orons fl d e r ,

•

glömma orons tider,

äg e jag - - mitt

99 -4f I

drömma T y äg - de j a g

drömma om en bättre n y - - -

fri - • a

914#4:-

fri a val, jag kf de

val

Ty

lef - de här och

Iblefve sen e n näkter - gal, som sjöng iio__• y

r J J - ;-L J

r----

i r-

,,,se'n e n

Ii

nit. e. crese.

iii. e. crese.

mitt

och

GOGCGOGG

Helsingborg under 16804a1et.Af OSCAR MALMSTRÖM.

TT skede af Helsingborgs historia hade med Roskildefredenden 26 februari 1658 nått sin afslutning. Krigen på 1640,och 1650,talen hade visserligen tillfogat staden stora förluster,och den svenska öfverhögheten kändes till en början tryckande

på grund af nya skatter och inkvarteringar, men det var likväl en betr,dande och genom sitt läge viktig plats, som mottog den segerkröntesvenske konungen, då han där första gången satte sin fot på skånskmark. Staden fick också af Karl X Gustaf sina rättigheter bekräftadeoch utvidgade med några nya bestämmelser. Dessa bestod° däri, attHelsingborg erhöll privilegier att idka handel med salt inom Skåne pålika förmånliga villkor som saltkompaniet samt tillerkändes rätt att hållaen stadskällare, där främmande viner, som till vissa belopp tullfritt införts,fingo försäljas. Den omsorg, hvarmed Helsingborgs köpmän vakadeöfver dessa privilegier, förefaller vår tid småaktig. Deras riksdagsbesvär

Ofversikt af1660, o ch

1670.ta1enshistoria.

1S O S C A R MALMSTRÖM H E L S I N G B O R G UNDER 16SO,TALET 1 9innehöll° nämligen upprepade klagomål öfver kränkningar däraf. Anhade någon af Landskrona borgare gått dem för när, än togo sig demindre städerna, såsom Engelholm och Båstad, friheter, hvilka kränktestadens rättigheter. Icke minst var den företagsamma allmogen i Göingehärad föremål för de goda borgarnes misstänksamma blickar. Böndernadärstädes hade tagit sig för att själfva frakta sina alster öfver till Själ,land, hvarifrån de medförde i ersättning köpmansvaror. I dessa sina

Helsingborg 1658 i Pafendorfs arbete öfiter Karl X Gut.tal".

klagomål erhöll staden upprättelse. Det var, om man så vill, en kampför tillvaron, visserligen ej förd af individ mot individ utan af samhällemot samhälle.

Helsingborg synes emellertid ha gått framåt under 1660,talets senaredel och I670,talets första år. Såsom exportort hade staden fortfarandestor betydelse, ehuru ej i så hög grad som under den danska tiden.Särskildt var det utförseln af kreatur, som gått tillbaka, i någon månberoende på den exporttull svenska regeringen pålagt. Den insåg själfsitt misstag och lät några år senare nedsätta densamma. De varor, som

framför andra utskeppades öfver Helsingborg, voro pottaska, beck, tjära— dessa gingo hufvudsakligen till Holland — samt födoämnen till Dan,mark. Skeppsfarten var för den tiden ej obetydlig, och ofvannämndavaror utfördes vanligtvis på köpmännens egna fartyg till utlandet. Under1660,talet var stadens dåvarande borgmästare Eggert Ellers den förnämsteköpmannen. Han afled 1667 och efterträddes som borgmästare af BengtPihl, äfven han en af de förmögnaste affärsmännen. — Staden ägde viddenna tid två borgmästare. — Denne Bengt Pihl och hans bröder Svenoch Jeppe ägde flera fartyg, och den ex port och import de förmedladevar ganska betydlig, men deras fartyg ging° sällan längre än till Holland.Amsterdam var då fortfarande den viktigaste stapelplatsen för de varor,som importerades, viner, socker, tobak m. m. Afven några engelsmänhade förmåtts öfverflytta till Helsingborg, därtill lockade af denna ortsutvecklingsmöjligheter.

Den tidens rika köpmän sökte i allmänhet nedlägga sin förmögen,het i jordagods. Så hade Eggert Ellers inköpt en del af Engeltofta gods;Bengt Pihl hade af Kungshults egendom frånköpt PihIshult, som bärhans namn till eftervärlden. Dessutom hade han i vederlag för gjordaförsträckningar åt svenska kronan erhållit Billesholm. Brodern Sven Pihltillbytte sig Ousby gård mot hus och jordar i Helsingborg. Men dettyckes ha hvilat ett oblidt öde öfver dessa jordförvärf. BorgmästareEllers jordagods fråndömdes hans arfyingar. Bengt Pihls affärer råkaderedan under dennes lifstid i oordning, och hans broder Svens stärbhusblef taget i beslag af stadens magistrat, enär han häftade i skuld såvältill staden som till enskilda. Förklaringen till de ekonomiska motgång,arna ligger i dessa mäns egennyttiga och häftiga uppträdande. Särskildtvar detta förhållandet med borgmästare Bengt Pihl. På grund af sittoregerliga lynne råkade han i så häftig strid med sin ämbetsbroder,Anders Ekebohrn, och magistratens öfriga medlemmar, att han i vredes,mod afsade sig ämbetet, och då han efter någon tid ångrade sig ochville återtaga sin plats, blef det honom förvägradt af landshöfdingen.Detta skedde samma år, som kriget med Danmark utbröt — 1675. MenBengt Pihl hade i svenska regeringen ett godt stöd, beroende på den

20 O S C A R MALMSTRÖMekonomiska hjälp han lämnat denna, framför allt till stadens befästnings,arbeten. Han blef därför åter insatt i sitt ämbete Och adlad undernamnet PihIcrona. Han synes likväl ej ha tjänstgjort, och efter krigetintog han som kungl. kommissarie en särskild plats samt lämnade borg,mästeriet.

Stadens öden Helsingborg hade varit utgångspunkten för danskarnas eröfring afunder kriget. ,Skåne 1676 och jämte Landskrona deras sista besittning på östra sidanaf Sundet. Men mellan dessa tidpunkter hade staden skiftat herrar upp,repade gånger, och hvarje ombyte hade följts af plundringar samt ödeläg,gelser. Värst hade dessa rasat, då slottet befunnit sig i danskarnas händeroch staden i svenskarnas, Helsingborgarne hade då fått erfara obehagetaf fästningens närhet. Stor skada hade tillfogats staden på tillskyndan affästningens danske kommendant. Denne utverkade nämligen af KristianV en befallning, att den stadsdel, som var belägen nedanför backenmellan Kärnan och bryggan, skulle nedrifvas, på det att förbindelsenmellan sjön och fästningen skulle blifva bekvämare och lättare kunnaskyddas af dess kanoner. Ofver 70 hus måste för

E. d. Suellska huset vid Maviakyrkan.

den skull raseras. Iallt beräknades om,kring 250 hus haförstörts under kri,get, och magistratensjälf försäkrar läng,re fram, att stadenefter krigets slut»allenast bestodh af8 eller 9 små huus».Man kan under så,dana omständighe,ter förstå, att detfanns verklig orsakför helsingborgar,nas farhåga, att sta,den skulle alldeles

HELSINGBORG UNDER 1680,TALET 2 1ofvergifyas och dess invånare förflyttas till Landskrona. Som bekanttog sig denna deras fruktan uttryck vid det tillfälle, då de i maj 1680välkomnade Karl XLs brud, den danska prinsessan Ulrika Eleonora, menderas i hälsningstalet uttryckta förhoppning, att »thet öfwer hela werldenhögdt berömbda Sundzliuset på swenska sijdan ej skulle förduncklas»,kom ju ej heller på skam.

Förstörelsen hade träffat såväl enskilda personer som offentliga in, Stadens tal.stånd merstitutioner. Kyrkan stod visserligen kvar men såsom en på sina smycken kriget.plundrad gammal skönhet. Dess fem klockor, ljuskronor, armstakar,urverk in. m. hade förts öfver Sundet till Helsingör. Men därtill hadeej plundringen inskränkts; blytaket öfver sakristian och klocktornet hadeborttagits, och ej ens trävirket i tornet skonades. De största förlusternahade dock kyrkan lidit därigenom, att dess i stadens hus intecknadekapital på grund af den allmänna förstörelsen blifvit tillspillogifna. Idetta hänseende var likväl ej kyrkan den mest lidande. Hospitalet, somvar den förmögnaste institutionen, gjorde också de största förlusterna,och äfven latinskolan drabbades hardt Sammanräknas värdena af deförluster, som staden och dess borgare gjort, uppgingo de till en summaaf 132,000 riksdaler, och med en riksdaler menade man vid denna tidalltid en riksdaler specie.

livad som i så hög grad försvårade sakernas ordnande efter krigetvar, att stadens protokoller, bref, obligationer jämte kyrkans, skolans ochhospitalets donationsbref och privilegier till stor del försvunnit. Manmisstänkte, att dessa papper åtminstone delvis stannat i enskilda perso,ners händer, som hade fördel af, att de ej kommo till rätta, och stadenbegärde därför samt erhöll vid 1686 års riksdag en kungl. resolution.Enligt denna ålades de personer, som varit i stadens tjänst, och pä hvilkaen dylik misstanke hvilade, att med ed fria sig. Den, som man närmaståsyftade, var Helsingborgs forne borgmästare Bengt Pill:rona, som sköttsitt ämbete på ett godtyckligt sätt.

Till den stora förödelsen af stadens hus svarade en betydande minsk,ning i invånarantalet. En mängd af samhällets mera betydande köpmänoch förmögnare inbyggare hade under kriget sökt och funnit en tillflykt

22 O S C A R MALMSTRÖMi Danmark, där de flesta äfven kvarstannade, sedan freden återställts.Till och med stadens fattighjon hade nödgats lämna Helsingborg för attgrannstaden på andra sidan Sundet finna en trefnare tillvaro, och det

lände-r d en dan sk e konungen till heder, att han gaf befallning om att

dessa olyckliga skulle underhållas på hans bekostnad, enär hospitaletsnedrifvande skett på dansk order. Då stadens myndigheter längre frami tiden återfordrade sina till Helsingör öfverförda tillhörigheter, glömdede emellertid att reklamera dessa hjon. Men oaktadt den stora minsk,ningen i invånarantal var det svårt att härbergera befolkningen. De flestahusen, som stodo kvar, voro utan tak samt mer eller mindre i ruin. Ettflertal borgare bodde äfven i källare och tillfälligt uppförda skjul. Eld,faran var under sådana förhållanden stor, och magistraten sökte ockgenom ett noggrant öfvervakande förebygga den.

En annan olägenhet var, som magistraten skrifver, att »döde besteroch annan oreenligheet hafuer liget got folck i wegen, at dhe knapkunnat blifue weed huus». Detta blef likväl snart afhjälpt genom detbistånd mästermannen i Helsingör lämnade. Större svårighet vålladestrafiken af »den store oreenlighed, som her ij gaderne nesten heela sta,den igenom sig befinner, så at knap nogen i mange gater kan fremkommeoch betagen kirkewegen». Orsaken därtill var, att leret å de ödeståendetomterna i regnväder uppvättes och flöt ut på gatorna. Afven härvidlaggrep magistraten med prisvärd energi till hårdhandskarna eller kanskerättare sagdt — sopkvasten.

Kyrkan och Men det gällde framför allt att återuppbygga staden ur dess ruiner,prästerskapet.och magistraten ägnade sig med kraft och omsorg åt detta värf. Kyrko, gårdsmuren, som nedrifvits under kriget, återuppfördes 1682, i det att

borgarne själfve åtogo sig detta utan ersättning. Helsingborgs nykomneborgmästare Bengt Langh förärade därtill 20 daler silfvermynt »aff ettberömmeligt gemytt och nidkerheet». Kyrkan försågs samma år med nyblytäckning, och dess till Helsingör transporterade mobilier återfordrades.Medel till denna restauration erhöllos på det sätt, att stadens förmög,nare inbyggare dels skänkt, dels förskotterat penningar. Och kundeman ej till fyllest betala med reda mynt, lämnades ersättning på annat

HELSINGBORG UNDER 16803-ALET 2 3

vis. Så t. ex. erhöll den timmerman, som skulle uppsätta thninerverketoch upphänga klockorna i tornet, jämte betalning i penningar för sig ochsin hustru fri stolplats i kyrkan och fri begrafningsplats på kyrkogår,den. En liknandeBrorson, sedermeraförtjänster om kyr,kans restaurering.Vid hans död 1686lät nämligen magis,traten, såsom er,känsla för hvad hanuträttat i detta afse,ende, lämna fri graf,plats inne i kyrkan.

Afven oreda afannan art hade in,smugit sig på detkyrkliga området.Stolplatserna i kyr,kan voro borthyrda,och magistraten hade öfverst i kyrkan en särskild stolbänk, men bådede förra och den senare hade inkräktats af andra personer, som till ochmed låtit göra sig nycklar därtill. Det gick så långt, att borgmästareoch råd icke ens vågade infinna sig i kyrkan för att ej bli utsatta förtrakasserier. I afsikt att förekomma detta ofog utfärdade magistratensärskilda bestämmelser och fastställde böter för öfverträdelse däraf. Tillupprätthållandet af god ordning hörde förmodligen också, att en »spö,gobe» antogs, hvars officiella dräkt bestod af en lång blå rock med gultfoder och gula uppslag. Stadens borgmästare B. Langh förvärfvade sigäfven härvid medborgarnes tacksamhet, då han »af sin berömmeligeliberalitet» skänkte det kläde, som därtill åtgick.

Då gudstjänsten i afsevärd grad blifvit störd af det buller och larm,som ungdomen förde på kyrkogården under gudstjänsten, inlämnade

belöning tillkom ock kyrkans föreståndare Pehrrådman och kämnersföreståndare, som inlagt stora

Mariakyrkan.

24 O S C A R miumsTRom H E L S I N G B O R G UNDER 1680;EALET 2 5borgerskapet till magistraten en klagoskrift, däri det bl. a. heter, att ung,domen »öfuer under prädiken all uskikelighed med buldren och larmen,spill och slagsmåhl, blodige ceder och banden, löber ud och ind af kåken».Botemedlet anvisar ock borgerskapet; det begär nämligen, att stadstjänarneskulle gå omkring på kyrkogården under gudstjänsten »huer med sincrabask, och når de så finder nogen dreng at icke were udj kirken, då atgiffue hannem et slag, två eller tre och siden at kiöre densamme af kircke,gården». Magistraten fann medlet godt och stadfäste ukasen. Vid störrekyrkliga högtidligheter uppdrogs det åt stadsvaktmästaren Peder 011sonStåhle och några därtill utsedda borgare att öfvervaka ordningen istaden.

1682 erhöll Helsingborg en ny kyrkoherde Anders Schartau; hanhade såväl konungens som biskopens förord till platsen och blef efterhallen profpredikan vald. På samma gång magistraten inrapporteradevalet till biskopen, hemställde den, att Schartau, i likhet med hvad somvarit förhållandet med stadens förre kyrkoherdar, skulle blifva prost iLuggude och Södra Asbo kontrakt, en anhållan, hvartill biskopen sam,tyckte. Prosten Schartau var en lärd och kraftfull man, men kraften togsig också mindre vackra uttryck. En ovanlig nitälskan om de ekono,miska intressena invecklade honom snart i strider med borgerskapet, sombeklagade sig hos magistraten, och denna i sin tur vände sig till biskopen.Schartau synes emellertid själf ha gifvit efter, ty magistraten meddeladeborgerskapet, att prosten muntligen försäkrat, att han ville »lefva medhhwar och cell sin åhörare och samptl: Helsingborgs borgerskap och in,wahnare som een kiörkeherde ägnar och anstår, så at dhe medh freed ochendrechtigheet kunde lefwe samman som siälesörjare och åhörare böre».

En anledning till oenighet var bostadsförhållandena. Prästgårdenhade under kriget totalt förstörts, och borgerskapet hade anslagit 80 dalersilfvermynt ( 160 kronor) till hyra för stadens kyrkoherde. Men svå,righeterna att finna en lämplig bostad i den ruinerade staden voro stora.En annan orsak till misstämning inträffade, då Schartau i slutet af år1688 insjuknade. Borgerskapets deputerade klagade då inför magistraten:»at wj alla må sucka och klaga, at wj icke kan få den tröst af Gudz

ordh som wij borde», och de angifva skälen därtill, då på predikstolenuppträdde »sjuka och ostuderade persohner, med hwilka menigheetenär ganska oförnöjd». Magistraten sände klagoskriften till prosten, somemellertid hade en annan uppfattning af saken. I det svar, som han gaf,och som magistraten kallar »herr probstens excusations skrift», omtalarhan först sin sjukdom »lungepassion, som er een desperat siukdom ochmig sielf et stoort kårs», samt menar, att borgerskapet under sådana för,hållanden borde ha öfverseende, enär han nyttjat till vikarier sammapersoner, som kapellanen användt, då han var sjuk, och mot hvilka dåej gjorts några anmärkningar. Det är tydligt, att Schartau ansåg dengjorda anmälan som ett personligt trakasseri, och han hade kanske ej såorätt däruti. Hans sjukdom synes ha varit allvarlig nog, och två årsenare är han död.

Den förstörelse, som öfvergått latinskolans hus, var betydligt störreän den, som vederfarits kyrkan. Här gällde det ej att restaurera utanatt bygga upp från grunden. Detta hus hade varit beläget på kyrko,gårdens norra del och hade ej endast tjänat till skollokal utan äfveninnehållit bostadsrum åt lärarne. Med vaken omtänksamhet för de and,liga intressena hade myndigheterna sökt erhålla medel till dess åter,uppbyggande, och generalguvernören Rutger von Ascheberg hade gifvitbefallning, att timret därtill skulle lämnas gratis från statens skogar. Mende ekonomiska svårigheterna voro för stora, och först sedan prostenSchartau och magistraten förmått de båda föreståndarna för kyrkan ochskolan att gemensamt förskottera medel, kunde byggnadens uppförandetaga sin början; i jan. 1689 var skolhuset färdigt.

De första åren efter kriget hade skolans verksamhet legat nere, meni maj 1682 förordnade biskopen en ny rektor Nils Ebbeson, och säker,ligen af hjälptes därmed de klagomål, som magistraten framfört till biskopKnut Hahn rörande undervisningen; »när wij ~skådar vik andeligeplanthaga, som wid thetta Martis brusande är total öde blefwen, jämraroch smerter dett oss, att wij ingen planter der uthij finner». Under,visningen försiggick under de närmaste åren i hyrda lokaler, och sedanman erhållit en ny rektor, skyndade man att återbörda skolans största

Skolan.

dyrbarhet — dess järnkakelugn från Helsingörs borgmästare, hos hvilkenden under kriget stått i godt förvar.

Utom den lärda skolan — latinskolan kallad — fanns det en annan,afsedd för den reala bildningen. Den kallades vid denna tid för dendanska skolan, emedan föreståndaren var dansk; sedermera benämndesden räkneskolan. Här undervisades i modersmålet, som då ännu vardanskan, samt tyska och franska språken jämte matematik. I olikhetmed latinskolan uppburos här afgifter för lärjungarna. Några friplatserfunnos likväl på den grund, att staden lämnade bidrag till skolans verk,samhet. Magistraten förordnade också, att de föräldrar, som ej hade rådatt sätta sina barn i räkneskolan, skulle hålla dem i latinskolan. Densenare bestod af tre klasser, och jämte rektor funnos två kolleger ellerhörare. De flitigare eleverna erhöll° hvarje jul en uppsättning kläder,för rektorsklassens elever voro de förfärdigade af kläde, för de två lägreklassernas voro de af »stampet» vadmal.

Hospitalet. D e t gamla hospitalet hade varit beläget nere vid stranden, ungefärpå samma plats som innehades af den förra rådhusbyggnaden, menblifvit på danska konungens befallning nedbrutet för fästningens skull.Ett mindre hus inköptes därför 1682 att begagnas som hospital. Detta,som låg vid nuvarande Prästgatan i närheten af den då nyanlagda s. k.lilla kyrkogården, hade plats endast för 10 hjon. Tiden närmast efterkriget funnos emellertid blott tre fattighjon, enär, som redan är nämndt,flertalet stannat kvar i Helsingör. Då utgifterna till denna inrättningunder de första åren voro ringa, kunde magistraten tillstyrka bifall tillden ansökning om befrielse för att erlägga räntor för de gångna krigs,åren, som framkommit från innehafvarne af hospitalets donationsmedel,ursprungligen lämnade mot inteckningar i husen. Med skäl framhöllmagistraten, att dessa borgare voro så tryckta af omkostnader för sinagårdars återuppbyggande eller restaurerande, att en dylik lindring vorepå sin plats.

Hospitalets donationsmedel, på detta sätt placerade i stadens ruine,rade hus eller tomter, uppgingo till omkring 5,000 daler silfvermynt

10,000 kronor). Dessutom ägde det ett betydande jordareal, äfven

26 O S C A R MALMSTRÖM H E L S I N G B O R G UNDER 1680 ,TALET 2 7det tillkommet genom donationer. »Wälborne jungfru Metta GiöeHendriksdotter» hade 1641 donerat tvenne hemman i Tomarp, Järrestadhärad, hvilka voro utarrenderade åt bönder, och den aflidne ägaren tillKulla,Gunnarstorp, danska riksrådet Gunde Rosencrantz hade i sitttestamente bestämt, att ett kapital på 200 riksdaler specie skulle tillfallahospitalet. Efter en långvarig process ålades hans sterbhus att utbetalasumman eller öfverlämna fem hemman i Allerums och Jonstorps socknar.Man valde det senare, men några år därefter 1687 inlöstes de af dendåvarande ägaren till Kulla,Gunnarstorp Måns Rosencrantz. Vid sammatid erhöll° hospitalet och kyrkan efter en vidlyftig process inför Götahofrätt det jordagods i Biäre härad, afsöndradt från Engeltofta säteri,som borgmästare Eggert Ellers ägt och som efter hans död öfvergått tillsonen, det danska kammarrådet Johan Ellers. Anledningen därtill var,att Helsingborgs magistrat 1666 på borgmästare Ellers inrådan hade ut,lånt, utan att erhålla någon säkerhet, åt dåvarande generalguvernören,den bankruttmässige Gustaf Baner af kyrkans och hospitalets medel ensumma, som med ränta uppgick till 8,765 daler siltvermynt. Det ut,gjorde några och fyratio hemman, belägna i Rebbelberga, Förslöt, Karup,Houf, Hjärnarp, Tostarp och Barkåkra socknar. Då det emellertid vi,sade sig vara förenadt med stora svårigheter att förvalta dessa hemman,försåldes de några år senare till dåvarande ägaren af Engeltofta, sekrete,raren i Stockholm Hans Pahl, för en summa af 10,000 daler siltvertnynt.På så sätt återförenades de med säteriet, som under föregående tiderinnehafts af danska adliga släkten Kruse.

Det återstår att nämna några ord om den af stadens offentliga bygg, Rådhus ochnader, som i första rummet kunde betraktas som borgarnes eget hus, magist"t•

rådhuset. Det gamla sedan medeltiden bestående rådhuset var belägetpå nuvarande apoteket Kärnans plats, sålunda midt emot kyrkan. Dennabyggnad var för den tidens förhållanden ej ringa. Den innehöll i tvåvåningar sessionsrum för magistraten samt dessutom en större samlings,sal för borgerskapet. Kriget hade tyvärr fullständigt ruinerat stadensrådhus, och endast tomten, skrifver magistraten, »prxsenterar dess förrasköna bögning». Borgerskapet begärde ock af regeringen understöd till

28 O S C A R MALMSTRÖMdess återuppbyggande »staden till prydnad och zirat». Denna ansökningframställdes vid 1686 års riksdag af stadens ombud, borgmästare Langh,men regeringen afslog med den förklaringen: »att K. M. tilltror sina trognaundersåtare der i staden boende, at de icke mindre än andra städer iriket sig ombeflita, at utan K. M:s gravation stadens hus och bygnader

widmachthålla». Under så,dana omständigheter måsteman afstå från planen attåteruppbygga det gamla för,störda rådhuset, och i ställetförhyrdes 1682 lokaler förmagistrat och kämnersrätt irådman Schlyters hus. Härresiderade Helsingborgs råd,stugurätt under hela 1700,-.talet, intill dess stadens nyarådhus med det följande år,hundradet 18002talets börjantogs i besittning.

Det var emellertid i dessahyrda lokaler, som den hög,tidliga handling ägde rum,att svensk lag och rättegångs,ordning introducerades i stäl,let för den gamla danska.Det skedde den 25 aug. 1682i närvaro af justitiepresiden,ten Johan Pahn,t) magistra,tens samtliga ledamöter: borg,

mästare Bengt Langh, rådmännen Johan Andersson, Herman Schlyter,Lauritz Christofferson och Albert Tomson samt kämnersföreståndareng

Rådman Sehlyters hus. Stadens rådhus under 17GOda1et.Beläget mellan f. d. Skånebankens forna hus och handl.Wingårdhs.

Adlad under namnet Gyllenpalm.2.) Kämnersdomstolen var en lägre rätt, som sorterade under rådhusrätten,

HELSINGBORG UNDER 1680,TALET 2 9Anders Hylten. Därjämte var stadens borgerskap äfven samladt. Pre.sidenten vände sig till borgerskapet och magistraten med en erinran, attde själfva hos K. M. anhållit, att »Sweriges rijkes lagh måtte wedhdhenna dombstohl excerceras». Efter en »tjenlig sermon» öfverlämnadepresidenten till magistratens ordförande borgmästare Langh Svea rikeslagbok jämte några af honom själf författade regler för rättegångar vidde båda domstolarna: rådhusrätten och kämnersrätten. Därpå upplästesför borgerskapet det 12 kap. Konungabalken Stadslagen och det 2 kap.Rådstugebalken Stadslagen, som blefvo utförligen förklarade, och stadensborgare fingo tillsägelse att taga sig väl tillvara för att bryta däremot.Slutligen tillönskade presidenten magistraten "lycka och wellsignelse afGud dhen aldra högste Sweriges rijkes lag, lage stadgar och statuter såatt styra, att dhett kunde lända Gudh till ähra, K. M. till nöje, stadentill förkofring, dhem sielf till gott omdömme och tillijka medh borger,skapet till welltrefnad».

Det var för öfrigt en kräfvande tid för borgmästare och råd; dehade nämligen att taga igen hvad som försummats under de föregåendeåren, då Magnus Paulin varit stadens borgmästare. Det är ej hellernågot vackert betyg magistraten gifver sin forne ordförande, då den afGöta hofrätt affordrades protokollerna för åren 1678-1681. Endast förde två sista åren funnos några få stycken, och magistraten beledsagar öf,versändandet af dessa till hofrätten med följande beska uttalande: »hwar,aff sees och erfares kan, huru såsom borgmästare Paulin har want curieuxom att befordra justitien, emedan ingen rådstugrätt eller byeting er hålletför protocollernis uthwisande dato, sedan freden slutades, hwarföre nu,varande magistrat så mycket större börda påhenger för hans stora för,summelse och egennöttighet». Och längre fram i samma skrifvelse heterdet: »dhet ehr högst beklageligt, att dåvarende borgmästar Paulin sålambt medh justitiens exercerande försommelse och tillbörlig cours haromgånget, så Gud läte honom ingen orett skie för all dhen oreda i eenoch annan motho igienom hans wollende upwuxen och föråhrsaket er».

Paulin hade äfven, då klagomålen blefvo starkare, lämnat Helsing,borg, men tagit med sig stadens stora sigill och flera af dess viktiga

30 OSCAR MALMSTRÖMdokumentet.. Han blef på grund af detta klander och regeringens miss,nöje med det sätt, hvarpå han skött borgmästeriet, skild från sin befall,ning, och när han i okt. 1682 gjorde ett besök i Helsingborg för attordna sina affärer, blef han af stadens dåvarande magistrat fängslad.Denna angifver själf i skrifyelse till Paulin orsakerna till den ovanligaåtgärden. De voro tre: magistraten hade sig bekant, att Paulin på annanort varit hållen i arrest på grund af hofrättens utslag; han hade af denkommission, som blifvit tillsatt i Helsingborg för att granska hans åt,görande, blifvit dömd till dryga böter; slutligen hade han vid sin bort,resa från staden medtagit dess stora sigill och flera viktiga dokumenter,»som er en oförsuarlig ting». Det var den företagsamme rådman Schlyter,som ledde den kuppen, och säkerligen har personlig ovänskap bidragitdärtill. Då Paulin var en förmögen man — han ägde hus och gård istaden samt innehade dessutom Pålsjö — vållade det honom helt visstingen svårighet att betala de böter han blifvit ådömd. I hvarje fall vorohans försyndelser ej större än att regeringen några år senare utnämndehonom till häradshöfding i Luggude härad.

Den tidens helsingborgare voro ett i hög grad processlystet släkte,och respekten för öfverhetens befallningar var ringa, då dessa kommo istrid med borgarnes egna intressen. Den obetydligaste sak kunde gifvaupphof till årslånga tvister med tillsättande af extra kommissioner, somskulle afdöma dem, enär stadens egen magistrat snart nog kommit attintaga svarande eller kärande partens plats. Det var då i regeln de när,gränsande städernas borgmästare och rådmän, som fingo fungera somextra domstol, och de omkostnader, som på detta sätt ådrogos samhället,voro betydande. Det hände nog också mer än en gång, att en stadensborgare, då han kräfdes på dylika uttaxeringar, vägrade att betala ellergjorde som rådman Schlyter, om hvilken uttaxeringsmännen berättade,att han slog nafven i bordet och utfor mot dem i vredgade ordalag.Vid ett annat tillfälle, då rättvisans tjänare infunno sig i ett likartadtärende hos Schlyter, frågade han dem barskt, huru de kunde vågakomma till honom, som var vice borgmästare och äldste rådman. Her,man Schlyter var emellertid en ovanligt dugande man, som under dessa

HELSINGBORG UNDER 1680,T A LE T 3 1

år verkade som en drifvande kraft i stadens utveckling. Och frånsedtmindre slitningar utgjorde Helsingborgs magistrat i dess helhet en akt,ningsbjudande stadens styrelse, till hvilken borgarne kunde vända sigmed fullt förtroende, och det arbete den nedlade på samhällets upp,rättelse ur dess djupaste förnedring är höjdt öfver allt beröm. Aranhäraf tillkommer i första rummet borgmästare Bengt Langh.

Vi ha sett, huru regeringen vid 1686 års riksdag afslog Helsingborgsansökan om understöd för restaurerandet eller återuppbyggandet af dessoffentliga byggnader. Ett undantag gjorde den likväl härvidlag, ochdet gällde stadens brygga, som under kriget och genom en stark nord,väststorm 1682 blifvit svårt skadad. Konungen utfärdade nämligen enbefallning till sin generalguvernör i Skåne af innehåll, att den närliggandetrakten och dess städer skulle göra ett sammanskott till Helsingborgs»förfallna stora och kostsamma» bryggas reparation, hvarefter dess un,derhåll borde åligga staden ensamt. Det var emellertid i denna saklångt emellan ord och handling. Annu i början af 1687 hade ej någotblifvit åtgjordt, men ett första steg togs dock vid denna tid, enär pågeneralgovernorens befallning en kommitté af 16 borgare erhöll i upp,drag att granska skeppsbrons bristfälligheter. Kommittén gick till sittarbete med stor omsorg, och efter en månad framlade den för general,guvernören tvenne förslag till reparation med uppgift på det timmer,som behöfdes. Enligt det första skulle endast de största olägenheternaaf hjälpas; enligt det senare skulle bryggan höjas och ytterst förses meden s. k. brohammare eller brohufvud. Att det blef det senare förslaget,som lades till grund för de följande reparationsåtgärderna, därom vittnaej endast dessa utan äfven den gamle generalguvernören Rutger vonAschebergs lifliga intresse för saken.

Afven vid 1689 års riksdag hade frågan varit före, och K. M. hadeännu en gång gifvit order om brons reparation för allmänna medel.Men huru ringa effekten blef, visar ett magistratens memorial dat. den15 jan. 1690, hvari generalguvernören påminnes om stadens »förfallneoch ruinerade» bryggas reparation. Hösten 1689 hade man visserligenför de inkomna bropenningarna och upplånade medel fullföljt arbetet så

Stadensbrygga.

32 O S C A R MALMSTRÖMlångt, att bron till hälften blifvit beklädd med tjocka och starka plankor.Magistraten såg emellertid ej längre någon utväg för verkets fullbordandeoch brohufvudets förfärdigande utan vädjade åter till generalguvernörenmed citerande af ordalagen i regeringens resolution: »att ett sådant an,geläget wärck i synnerhet här på frontier orten till K. M:s respect ochtienst måtte komma till sin förra upbygningh och perfection». Det varju också i ,själfva verket ej endast ett stadens utan ett riksintresse. TyHelsingborg var vid denna tid i vida högre grad än i våra dagar enöfverfartsort till kontinenten, eller såsom stadens magistrat själf uttryckerdet: »emedan här å orten mebrendels hela passagien ehr». Brohufvudetsynes åtminstone under den närmaste tiden ha blifvit satt i stånd. Mendet var ett ganska tröstlöst arbete, ty hvarje stark nordväststorm rycktebort något af den för denna vind alldeles utsatta bryggan. 1 ärhundra,den hade denna varit stadens sorgebarn, och i ännu ett sekel skulle detså förbli.

Borgerskapet D e t är redan nämndt, hvilken förödande verkan kriget haft föroch närings. borgerskapet. Dess förnämsta och förmögnaste medlemmar hade söktIdeer. sin tillflykt i Danmark eller de närliggande skånska städerna; flera hade

ock bortryckts af döden. Dess sympatier hade under kriget varit förDanmark, och de flesta borgarne hade äfven svurit den danske konungentrohetsed. De måste på den grund aflägga ny trohetsed till den svenskekonungen, hvilket ägde rum den 14 april 1681 inför magistraten.

Näringslifvet präglades vid denna tid, som bekant, af ett starktskråväsen och en mycket stor motsats mellan landsbygd och städer. Tillde senare skulle all handel förläggas, och städerna själfva, understöddaaf regering och myndigheter, öfvervakade med svartsjuk omsorg, attingen landthandel skulle tillåtas. Helsingborgs borgerskap utgör ej någotundantag från dessa tidens allmänna karaktärsdrag. Och så snart för,hällandena i någon mån ordnats efter kriget, finna vi stadens borgareåter på krigsstigen. Hvad som i så hög grad bekymrade dem var, att»uppsnappare, prångare, hökare och omkringlöpare begår stor inissbruck

och olagligh kiöp, i dhet dhe långt herifrån staden sielff och wed andrapå wegar och stigar begegner • lanmannen och af honom, för han till

HELSINGBORG UNDER 1680,TALET 33staden komma kan, upkiöper hwadh wahror han hafwer medh att fahraoch till salu införa». — De oundvikliga följderna af denna trafik vorohöga priser för stadens invånare och svårighet att ordna tillförseln. Föratt råda bot härpå tillsattes en underfogde, hvilken på samma gång skulletjänstgöra som utridare och kontrollera, att intet köpslående på lands,bygden ägde rum. En stor olägenhet bereddes staden i detta hänseendeaf dess nära grannskap till Danmark. Att stoppa öfverförseln var natur,ligtvis ej borgerskapets mening, men att leda den så, att den passeradestadens tullar och brygga, att samhället kunde tillgodogöra sig inkom,sterna däraf, det var ett lofligt företag. Härvidlag synes det ha varitdet kvinnliga släktet, som mest vållade magistraten bekymmer, ty denbeklagar sig bittert inför generalguvernören öfver att »ränne, och slachtare,kieringer och soldaterhustrur har dher medh sådan åtgång och pratiquertill hemlig öfwerförande». Resultatet visade sig ock, menade magistraten,däri, att det vid Helsingörs skeppsbro fanns en rikligare tillförsel afdessa skånska landtmannaprodukter än i Helsingborg. Det var hufvud,sakligen kött, smör, talg och säd, som på detta sätt af den kringboendelandtbefolkningen afyttrades, men från norra Skåne, Göinge härad, samtnärgränsande provinser kommo andra artiklar, såsom trävaror, humle,vadmal, lärft och järn, och äfven dessa syntes skola gå staden förbi.De högre myndigheterna ställde sig på borgarnes sida, och tullbetjäningsamt stadens egna utridare fingo order att förekomma missbruken. Attdet skett med en viss framgång, kan man förstå däraf, att det snart blefallmogens tur att klaga hos generalguvernören. Afven från dansk sidagjordes intrång. Till en början var det danska trädgårdsalster, somvunno en liflig afsättning i Helsingborg, och den här i staden boendeBorchert Urtegårdsman fick då af magistraten »frihetsbref» på att ensamförse samhället med dylika varor. Men snart nog förnimmes en annanklagolåt: danska köpmän tillhandlade sig af allmogen trävaror samtöfverförde dem till Danmark. Särskildt var det trätallrikar, som hadeen sådan åtgång, och magistraten klagar, att en enda borgare från Hel,singör vid ett tillfälle upphandlat 368 dussin.

Belysande exempel på magistratens ställning till borgerskapet och

34- O S C A R MALMSTRÖMskråväsendet lämna rådstugrättens protokoll för dessa år. Den 2 maj1682 voro stadens samtlige borgare uppkallade på rådstugan inför sittandemagistrat, och denna begagnade då tillfället att gifva stadens bagare enallvarlig förmaning. »Bagarne blef påmint», heter det i protokollet, »atthage så laglig bröd som de agter försware och att rette sig effter denupslagne taxa omb brödet, att bake brödet effter förefallene prijs påkorn och sädewahre». Säkerligen var det med en stor förnöjelse detöfriga borgerskapet åhörde denna skrupens, ty det utgjorde ett gammaltklagomål, att brödet var för litet. Och dock hade magistraten i dettaafseende vidtagit flera åtgärder liksom beträffande kötthandeln. Förhvarje månad uppslogs på rådstugdörren en taxa, innehållande försälj,ningspriser efter bestämd vikt, och tvenne borgare voro ålagda att ibagerierna kontrollera brödet, liksom tvenne andra borgare hade sammauppdrag rörande kötthandeln. Betecknande för den maktställning ma,gistraten intog till näringslifvet i staden, är följande tilldragelse. Upp,repade besvär från borgerskapets sida angående kötthandeln hade ejmedfört åsyftad verkan. Man klagade dels öfver köttets underhaltigabeskaffenhet och dels öfver de höga prisen. Då magistratens förmaningartill slaktarna ej medförde någon ändring, dekreterade den helt enkeltslaktarskråets upplösning. Det innebar, att all handel med kött varhelsingborgsslaktarna förbjuden. Det var som ett åskslag från klarhimmel, och de goda slaktarne togo genast till böneboken. De lofvadeatt för all framtid tillhandahålla stadens borgare det bästa köttet tillmoderata priser, så att aldrig mer det ringaste missnöje skulle finnas idet hänseendet, om de endast återfinge sina skråprivilegier. Magistratenlät också efter denna syndabekännelse nåd gå för rätt, och det lofligaslaktarskrået stod åter upp.

Utom oss i tankarna närvara vid magistratens session den 1 juni1682. Borgmästare och råd hade först att lämna det samlade borger,skapet några allmänna meddelanden, hvarefter borgerskapet afskedades,men magistraten tillkännagaf på samma gång, att om någon enskildborgare hade något att andraga, kunde han stanna kvar. Då framträdde •handskmakare Alexander Fenton och beklagade sig öfver, att en handske

HELSINGBORG UNDER 1680,TALET 35makare från Helsingör vid namn Nils Anderson slagit sig ned i stadenoch gjort intrång i hans lofliga näring. Helsingborg var, menade Fenton,för liten plats för att två handskmakare skulle kunna lifnära sig. Själfhade han bott i staden under 16 år och under kriget »som en erligundersåth blefwen wedh boepehlen och uthstået megen travallie». Såsomytterligare meriter anförde Fenton, att han var skotte till börden och»förstår engelsk sproch till förnödenheed; når slige nation hitkommer,han willig betiener dem som en tolck». När han därtill lade hotet attlämna staden och • sitt borgerskap därstädes, fann magistraten skäligtuppmana Nils Anderson att »söghe sitt eget beste på ett andet sted».Sedan den gode skotten fått sin vilja igenom, framträdde en annan afstadens borgare med en liknande klagan. Det var »stadsbarberen mesterGabriel». Han beklagade sig öfver »badstugwinden, som betager honombrödet med åreladen, och Andreas Dreier, som infaller honom i brödetmed ragen och barberendet». Magistraten sände underfogden och stads,tjänaren ned till de båda anklagade och förbjöd dem att göra »mesterGabriell inpass under strafs tillgiörende».

Handeln uppblomstrade långsamt men säkert i den ruinerade staden,och i samma mån somaffärsförbindelsernamed utlandet. Reedan 1686 kundemagistraten intyga,att Helsingborg gåttmycket framåt, ehti,ru den på sammagång medgaf, attstaden ej ägde hälf,ten af sin fornastorlek eller väl,inäga. Yngre hand,lingskraftiga köp,män kommo i de

husen reste sig ur gruset, återknötos de gamla

Fredrik Henckets gård (gårdssidan).

36 O S C A R MALMSTRÖMäldres ställe, och magistraten ger särskildt två af dem — jöran Holstoch Sifvert Ditrichson — det erkännandet, att de, »sedan dhe blefwoborgare her i staden, icke allenast mycket wackert bygdt och zirat stadenmedh sköna huus uthan och förwärfwat sigh en wacker uthrijkes credit,wedh hwilken K. M:s revenue af tullen merkeligen wuxit». Det varhufvudsakligen tobaksindustrien, som dessa köpmän ägnade sig åt. Menutom dem fanns det ytterligare tre tobaksfabrikanter eller, som de dåkallades, tobaksspinnare, och importen af tobaksblad från Amsterdamvar betydande. Det var Helsingborgs spirande industri.

Regeringen ägnade mycken uppmärksamhet däråt och sökte äfvengenom eget initiativ befordra samhällets utveckling. Hvad som då iförsta hand väckte dess intresse var stenkolen. Redan under 1500,talethade man brutit sådana i stadens närhet, och under det skede i Hel,singborgs historia, som här skildras — 1680,ta1et —, hade en brytningförsiggått inom stadens hank och stör. Denna stenkol hade till en börjananvändts till att underhålla fyrarna på Kullen och vid Falsterbo, ochstaden hade tillgodogjort sig behållningen. Förtjänsten synes emellertidha varit klen, ty då staden sålde kolen för 28 öre silfvermynt1) t u n n a n ,kunde den endast beräkna 8 öre smt:s förtjänst. Men snart börjadeäfven här den enskilda konkurrensen att göra sig gällande, i det attHelsingborgs fiskare och färjemän företogo gräfningar och sålde kol.Detta blef dem då af magistraten förbjudet. Säkerligen är det dessagräfningar, hvaraf spåren ännu i dag finnas kvar i de gångar, som ensenare tradition satt i förbindelse med Kärnan. Regeringen sände enbergmästare vid namn Schnack ned till Helsingborg, och denne under,sökte flötsen, men fann kolen på grund af deras svafvelhalt mindrelämpliga till järnsmide. Schnack menade likväl, att de borde kunnapassa till mässingsbruk och stora masugnar, samt lofvade vid sin afresaatt arbeta härför. Därvid stannade det dock.

Föga bättre gick det med regeringens förslag att i och kring Hel,singborg vinna en ny plats för humleodling. Magistraten •afstyrkte detpå den grund, att markens beskaffenhet — sandjord — ej ägnade sig

I) Det gick vid denna tid 24 öre smt på en riksd. specie.

HELSINGBORG UNDER 1680,TALET 3 7därför. Dessutom var tillgången på denna vara från norra Skåne ochSmåland så stor, att stadens borgare ej kunde tillgodogöra sig all till,förseln, utan mycket däraf måste öfverföras till Danmark. Staden å sinsida ingick 1691 till regeringen med förslag att få åtnjuta nederlagsfrihet,som den tillförne haft — och då till K. M:s och samhällets stora gagn.Såsom ytterligare stöd för denna anhållan framhöll magistraten, att detfrån dansk sida äfven önskades, sedan Helsingör förlorat denna rätt.Men man fick i denna fråga som i så många andra nöja sig medfromma önskningar.

Helsingborg ägde redan vid denna tid en representation, motsva,rande stadsfullmäktige i våra dagar. Den bestod af 8 borgare, mennågon beslutande myndighet utgjorde den ej. I detta hänseende varmagistraten enrådande, och de 8 deputerade,fullmäktige, såsom de någongång kallades, hade endast att gå magistraten tillhanda, i synnerhet närdet gällde uttaxering af skatter eller värdering af tomter, jordar, huseller lösören. De kunde, såsom vi sett, nog taga initiativet i många falloch vände sig upprepade gånger till magistraten med anmärkningar afhvarjehanda slag, men i regeln stannade det därvid, att de framfördeborgerskapets önskningar. Vid uppgörande af taxeringen tillsattes därejämte andra 8 borgare, kallade taxeringsborgare, och det hände äfvennågon gång i viktigare fall, att dessa båda representationer för borger,skapet sammanslogos för att verkställa någon större värdering eller dylikt.Förhållandet mellan magistrat och deputerade var i hög grad patriarkaliskt,och det föll ej de senare in att opponera sig mot den förre. Hvad sommycket bidrog härtill var den omständigheten, att magistraten nästanhelt och hållet rekryterades af det förmögnare borgerskapet. Någonsärskild juridisk utbildning fordrades vid denna tid åtminstone ej afrådmännen. Dessa voro på samma gång affärsmän. De obetydliga in,komster de åtnjöto som rådmän nödvändiggjorde detta. En rådmansinkomster uppgingo nämligen, enligt magistratens egen uppgift, tillendast 30 daler silfvermynt om året.

Helsingborg utbredde sig vid 1600,talets slut nedanför backen.Endast utmed Gryderstöbelien, nuvarande Långvinkelsgatan, närmade den

Stadensdeputerade.

Gator ochtorg.

38 O S C A R MALMSTROMsig sitt forna läge uppe på platån och kring slottet. De hus, som funnitshär uppe, hade jämnats med marken. Mariakyrkan, då kallad Vårfru,kyrkan, utgjorde Helsingborgs centrum, och öster härom låg stadensmedeltida torg, omslutet af kyrkogårdsmuren och de närliggande husen.En annan dylik central plats var Långvinkelsgatans öfvergående i Stor,

gatan, det då kalladeAxeltorget. Dettahade uppstått 1651,då staden inköptoch låtit nedrifvaett här beläget hus,som tillhört rådmanTornas Jacobson.Storgatan delades iSyndre, o ch N or re ,

och parallellt härmedgingo Lille gaten,nuvarande Bruksga,Ian, och Norre Lillegaten, våra dagarsoch Lilla Allgaten,

Handlande Jakobssons hus vid Storgatan, midt emot Liden.

Kullagata. Södra Kyrkogatan kallades då Storaoch väster om N orre Lille gaten gingo Norre och Syndre Strand,gaten samt Färjemandsgaten. Fuglesangsgaten har bibehållit sitt poetiskanamn äfven i vår realistiska tid, endast försvenskadt och moderniseradt.Hästmöllesträdet och Möllesträdet kunde knappast förtjäna namn af gator,då uthus och »mögedynjer» upptogo deras plats, så att mab knappastkunde komma fram. Staden ägde fyra tullportar: Norre port, Syndreport, Strandporten och Kullaporten. Alla fyra voro försedda med tull,stugor, för hvilka hyra erlades till staden.

Utanför Kullaporten låg »S:t Jörgens kilde», en hälsokälla, af byarsvatten 1600,talets h e l s in g b o rg a r e ha b eg ag na t sig ganska fli ti gt . Af allt

att döma är den en gammal hednisk offerkälla, om byars hälsobringandekraft man således tyckes ha haft tidig kunskap. Magistraten hade, för,

HELSINGBORG UNDER 16805TALET 3 9ståndigt nog, för att taga vara på slantarna, låtit uppsätta invid källanen sparbössa, så kalladt block, där de besökande kunde nedlägga sinaoffergåfvor. Årligen vid jultiden utdelades åt de fattiga de på detta sätterhållna penningemedlen, summan varierade mellan 30 och 40 daler sill;vermynt, en för den tidens förhållanden ingalunda obetydlig behållning.Blocket i kyrkan kunde ej nå en tiondedel däraf. Uppe på liden —»på kiörregaten till Engelhohnsporten» — låg en annan källa, hvarsvatten visserligen ej hade samma kraft som S:t Jörgens, men som i er,sättning gaf så rikligt med vatten, att magistraten försäkrar: »till mednär som brundar af stark torka slår fehl medh watn, er lik wähl killanfull, och är killan icke allena godh för garfvare och skomakare, somendtligen måste hafva färskt watn, uthan och hehle staden nyttig». Sär,skildt använd blef den vid eldsvådor, då den fick gifva prof på sinvattenrikedom.

En fiffig byggnadsverksamhet hade utvecklats under 1680,talets förstaår, och man kan väl säga, att borgarnes hela intresse upptogs af stadensåteruppbyggande ur dess ruiner. Då magistraten berättar, att Helsing,borg vid krigets slut endast ägde 8 a 9 hus, får man antaga, att den ejmedräknat de byggnader, som stodo kvar beröfvade sina tak eller delvisi ruiner. Redan 1686 kunde borgmästare och råd framhålla, att stadenblifvit återuppbyggd, och detta vittnar ju godt om invånarnas energi,men många af dessa hus voro dock mera provisoriska byggnader. Taxe,ringen af öde tomter utgjorde vid denna tid en af magistratens och dedeputerades trägnaste göromål. Ibland synes dessa myndigheter ej hafttid att öfvervaka allt. Så t. ex. finner magistraten plötsligt i juni 1681,att rådman Schlyter byggt sig ett nytt hus på stadens »gamble omiste,lige wegh och Axeltorg och betaget staden des durchlopende ström».Det var då något för sent att sända två borgare till rådmannen med för,frågan, hvilken rätt han hade därtill. Huset stod där det stod, intilldess det på 1840,talet inköptes af dåvarande stadens äldstes förman,handlanden Petter Petterson, och nedrefs.

Den serie af bilder ur Helsingborgs historia, som denna skildringlämnat, vore ofullständig, om ej därtill fogades ännu en. Den visar oss

40 O S C A R MALMSTRÖMkungl. rådet, fältmarskalken och generalguvemören Rutger von Aschebergomgifven af stadens magistrat och borgerskap i jan. 1693 vid nuvarandeStortorgets sydöstra hörn, där hotell Mollberg i våra dagar flankerartorget och Storgatan. Den gamle fältmarskalken utpekar läget för det

Generalguvernören Rutger von Ascheberg.

nya torget, som skulle bli stadens centrum, den plats omkring hvilkensamhället skulle samla sig. Han sätter sin promenadkäpp i jorden ochbestämmer efter dess läge torgets längd och bredd. Magistraten harsjälf funnit det historiska momentet i denna handling och låtit — efterfältmarskalkens kort därpå följande död — de närvarande borgarne meded till protokollet betyga: »at wij medh wåre ögon sedt, at der påhl nustår nederslagen oppe wed torget på rådman Nils Nilsons platz, hafwersahlig Hans Excellens uthwijst det ställe med sin stoch i handen, hwaresttorget på södre sijdan begynnas skulle, gåendes parabelt neder till

HELSINGBORG UNDER 1680,TALETMickell Wessells bygde huusbörne wed stranden och på Sprinchormshuus på andre sijdan här oppe wed torget des bredd».

Det var det nya Helsingborg, som där skulle utbreda sig, och hadedet varit den gamle fältmarskalken förunnadt att skåda fram i tiden ochse, hur den nuvarande staden här reser sina palatsliknande byggnader,säkert skulle då österlandets sägen om fågeln Fenix osökt framställtsig för honom — staden har likt en ny Fenix rest sig ur gruset.

Af G. SCHLYTER.

Helsingborgs stadsförvaltningnärmast före 1863 och öfvergången tilldess nuvarande form.

En öfverbliek.

•Å, ett samhällsskick så utvecklats, att det behöfver nya former

för att på bästa sätt fungera, och dessa nya former blifvitinförda och tillämpade, får man bevittna den egendomliga

oz i,J,oz)uo växe lver kan , att samhället tillföres så att säga nytt lif och

utvecklas i högre mått just i följd af den nya organisationen. Detta hargifvetvis sin grund däri, att reformen kommer till stånd just i det rättaögonblicket, då den är ett oundvikligt resultat af samhällets egen expan,sionskraft. Vi skola finna, hurusom den kommunala ordning, hvarsförsta femtio år vi nu fl ra, hade sin upprinnelse i kommunernas, ja,hela landets egna utvecklingsbehof. Samhällena stodo i början af 1860,talet inför en ny tid. Med spänning emotsåg° de borgerliga ståndenden stora representationsreformen, hvarigenom en nödvändig ny form

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M. 4 3skulle skapas för samverkan mellan folket och dess styrelse. Då ettordnande af förhållandena inom landets olika delar — länen och kom,munerna — gifvetvis borde föregå en förändring af hela landets repre,sentation, påskyndade man lösningen af den sedan länge på dagordningenstående frågan att bringa till stånd en lämplig kommunallagstiftning.Sedan samtliga stånden bifallit motioner, att hos Kungl. Maj:t skulle an,hållas om utredning och förslag till författning om landsting samt till för,fattningar såväl angående rnenighetssfyrelsen på landet som i synnerhetuti städerna, afiät riksdagen skrifvelse härom till Kungl. Maj:t i början afår 1858. En af Kungl. Maj:t samma år tillsatt kommitté afgaf betän,kande och förslag i oktober 1859. Efter det riksdagen på hösten 1860yttrat sig öfver kommitteförslaget, infordrades utlåtanden från städernain. fl., och den 21 mars 1862 utfärdade Kungl. Maj:t de olika kommu,nal förordningarne, däribland Kungl. förordningen om kommunalstyrelsei stad.

Den 1 januari 1863 trädde de nya »lagarne» i kraft. Dessa voro»fotade på grundsatsen af alla stadsinvånares likställighet i kommunalarättigheter och skyldigheter». 1 samma månad skedde den epokgörandetilldragelsen, att regeringen framlade ett representationsförslag, som brötmed stånd och själfskrifvenhet.*) Redan det följande året — 1864 —afskaffades de »handels, s a m t f a b r i k s , o c h h a n d t ve r k s o rd n i n g ar » , som

förut gällt, och infördes »utvidgad näringsfrihet». Härigenom skedde enomläggning af de borgerliga förhållandena i stadssamhällena.

,Mot bakgrunden af de nu i korthet omnämnda reformerna på olikaområden, hvilka sedermera så småningom utbildat det kommunala sam,hällsskick, som nu är ramen för allas vår verksamhet, skola vi sökagifya en bild af stadsförvaltningen närmast före 1863.

) Ur den då afgifna Kungl. propositionen om antagande af ny riksdagsordningm. ra. må anföras följande yttrande:

»Kungl. Maj:t har i de nyligen antagna kommunalförfattningarne trott sig finnaicke endast ett bevis, att ståndsbegreppen, hvilka där icke vunnit något afseende, för,lorat större delen af sin betydelse, utan ock ett säkrare underlag för en ny represen,tationsform.»

44 G . SCHLYTER S T A D S F Ö R V A L T N I N G E N FÖRE 1863 M. M. 4 5

Stadsförvaltningen närmast före 1863.Vi kunna här icke gå närmare in på den lagstiftning, som före vår

nuvarande reglerade städernas förvaltning. För öfrigt voro bestämmel,serna härom så mångskiftande, från så olika tider och på skilda ställenså olika tolkade, att det ej är lätt att afgöra, hvad som varit gällande rätt.

De kommunala angelägenheter, som nu tillkomma stadsfullmäktigeoch drätselkammaren att omhänderhafva, synas här före 1863 hafva varituppdelade på allmän rådstuga, borgerskapets äldste, husägares utomborgerskapet deputerade samt magistraten, men i enstaka fall (t. ex.fattigvårdsärenden) äfven sockenstämma. Sockenstäminoförordningen af1843 vann aldrig den tillämpning, som därmed varit afsedd. Sättet förstadsförvaltningen synes hafva utbildat sig genom sedvana, olika på olikaorter. Bland andra bestämmelser hafva till denna utveckling bidragitdels en stadga från Gustaf II Adolfs tid — 1619 —, hvilken aldrig offi,ciellt utfärdats, och dels en stadga af år 1758, hvarigenom representations,principen påbjöds i de städer, där den ännu ej börjat tillämpas. Dennastadga, hvarigenom på grund af »osämja och oordning samt åtskilligaskadelige tillställningar» s. k. allmänna rådstufvor förbjödos, gaf ettmäktigt stöd åt den institution — »borgerskapets äldste» —, hos hvilkenden allmänna utvecklingen ända fram till 1863 synes hafva tenderat attlägga den egentliga makten. Någon allmän brytning med sedvänjan attförhandla stadens hushållnings, och allmänna angelägenheter på »allmänrådstuga» förmådde denna stadga dock icke åvägabringa. (Se SvenskaStadsförbundets Minnesskrift 2V3 1 9 1 2 . )Ehuru tiden icke medgifvit att verkställa någon utredning angåendehvilka lagbestämmelser, vår stad före 1863 ansett ligga till grund för sinförvaltning, skola vi söka skildra denna förvaltning med ledning af»borgerskapets äldstes» och magistratens protokoll.

1 Helsingborg har den institution, hvarigenom borgerskapet i regelutöfvade sin beslutanderätt och som bar namnet Borgerskapets _Äldste(här nedan skrifvet B. A., såsom det i handlingarne vanligen förkortades),enligt i stadsarkivet befintliga protokoll funnits minst ett århundrade.

Den äldsta anteckningen, skrifven af B. A:s ordförande, förmannen väf,varen Johan Appelroth, lyder sålunda;

»Gud gifwe dena wår stas samhälle:, frid och enighett,: lycka ochwällsignellse,: uti alt wårtt före tagande önskar jag en ringa Med lem

Johan Appelroth:Hälsingborg d: 16: Januari 1762: då dena bok blef Jorti,:»Skulle B. A. då hafva tillkommit, skedde detta, såsom synes, endast

några år efter den ofvan omtalade stadgan af år 1758. Emellertid vetman, att stadens borgerskap äfven långt före denna tid hade en repre,sentation — deputerade —, men huruvida denna blott stått vid magis,tratens sida såsom rådgifvande eller haft med B. A:s jämförliga befogen,heter, kan icke nu bestämdt sägas.

B. A. voro, åtminstone på senare tid, 16 till antalet och valdes förtre år i sänder af borgerskapet inför magistraten. Hvarje år afgingofem, och fem nya utsågos, men de år, då ordföranden stod under om,val, valdes sex. Ofta förekommo återval, men såväl ordförandeposternasom medlemskapen växlade merendels med de olika treårsperioderna.Inför magistraten aflade B. A. särskild ed. Det är intressant att visa,huru ett val af B. A. kunde försiggå. Det sista valet skedde införmagistraten den 16 december 1861. Det heter i protokollet, att magis,traten hade kallat stadens borgare för att upprätta förslag till äldste ideras ställen, som enligt fastställd ordning då borde afgå. Endastskomakaren P. C. Schultz korn tillstädes, och nämnde han tio personer,af hvilka magistraten utsåg det bestämda antalet, fem.

Utom B. A. funnos »Husägares utom borgerskapet deputerade»,hvilka endast voro några få personer. B. A. och dessa deputerade vorotillsammans stadens representanter.

Magistratens ställning såsom förmedlande, formellt pröfvande ochstadfästande myndighet framgår af följande exempel. A styrelsens förbrandväsendet vägnar inkom brandförmannen till Wällofi. Magistratenmed en skrifvelse, däri framhölls önskvärdheten, att en flyttbar vatten,reservoar anskaffades; och tillades: »och får styrelsen härmed uppmanavederbörande myndigheter att tillstyrka, att ett sådant flyttbart kärl måtte

46 G . SCHLYTERanskaffas etc.». Skrifvelsen remitterades först till B. A., som förklaradesig »för sin del bifalla» framställningen, och därefter till »husägares utomborgerskapet deputerade», som å B. A:s protokollsutdrag antecknade,att de förenade sig i B. A:s beslut. Därefter förklarade sig magistratenlämna sitt godkännande. I ett annat fall inkom en enskild person med

anbud att förhyrastadens teater ochbadhus. Efter detnämnda myndighe,ter förklarat sig försin del bifalla fram,ställningen, beslu,tade magistraten»låta bero vid hvadstadens represen,tanter sålunda fö,reslagit». Om dessaförklarade sig ickekunna bifalla enframställning, t. ex.

en ansökan om gaslednings framdragande på stadens bekostnad, förkla,rade sig magistraten med hänsyn till stadens representanters yttrandeej fästa afseende vid framställningen. — Att magistraten emellertidicke blott var en formellt pröfvande myndighet, utan äfven hade enpositiv afgöranderätt framgår af utgången af ett annat ärende. Detgällde en ansökan om friköp af en stadstomt. B. A. förklarade sig ickekunna bifalla ansökningen, men magistraten visade, att med ledning afförut förekomna liknande fall så borde ske, hvarefter magistraten för,klarade sig villfara framställningen och alltså af hända staden den ifråga,komna tomten mot viss lösen. Korrektivet mot missbruk af en dylikrätt att afgöra stadens angelägenheter låg gifvetvis i den besvärshänvis,ning, som efter beslutet lämnades.

Det hände ofta, att B. A. begagnade sig af nyssnämnda besvärs,

Gamla rådhuset, sedt från våster.

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M. 4 7hänvisning i fall, då magistraten syntes dem hafva öfverskridit sin be,fogenhet. Huruvida ett beslut af magistraten rakt i strid mot B. A:suttalade mening, såsom nyss nämndes, verkligen var lagligt, kunna viicke afgöra. Gifvetvis kunde magistraten då (i likhet med för närva,rande) vägra verkställighet af ett utaf stadens representanter fattadt beslut.Men af utgången utaf följande ärende synes framgå, att i en rent ekono,misk fråga magistraten icke kunde fatta beslut i strid mot borgerskapetsgenom deras äldste uttalade mening.

Magistraten hade år 1854 fattat beslut om flaggning å »gamla Slotts,tornet, Kärnan kalladt». Borgerskapets äldste hade motsatt sig detta,men »husägares utom borgerskapet deputerade» synas hafva lämnat sittbifall. B. A. anförde besvär hos K. Bfhde i länet, därvid de påvisadeatt flaggningen medförde dryga utgifter »för ett onyttigt företag» (för»flaggjunkare» m. m.), under det att »stadskassan var i så °behållet till,stånd, att ofta medel saknades för dagen till de allra nödvändigastebehofven». Det heter vidare i besvären, att »B. A. vore representanterför hela borgerskapet, hvars medlemmar egentligen vore de som lämnadehögsta bidraget, ja, mer än "ii o,delar till stadskassan, då däremot hus,ägare utom borgerskapet vore få och lämnade mindre till skatt samthade äfven mindre känning däraf såsom förmögne män». — — »Skulledäremot herrar husägare utom borgerskapet eller deras deputerade föregen risk och kostnadsräkning vilja fortfara med flaggningen å Kärnan,så hafva vi ej något emot att sådant sker å Kärnan, dock utan ringastekostnad för Borgerskapet och den allmänna kassan.» (Inom parenteskunna vi omtala, att sedan K. Bflide ogillat besvären, men B. A. hosKungl. Maj:t erhållit den rättvisa, de eftertraktade, så förklarade B. A.helt gentilt, att de ville tillmötesgå framställningen; de hade endastönskat själfva principfrågans afgörande, och det var »långt ifrån att deåsyftat någon inskränkning i de heders, eller glädjeuttryck, som meddenna flaggning vid högtidliga tillfällen varit afsedda». För ändamåletfonderades nu inkomsterna genom uthyrning af Kärnans bottenvåningtill en särskild fond, benämnd »flaggfondsmedel». Nämnas bör, att i

48 G . SCHLYTERB. A:s protokoll om saken tillika nämnes, att borgmästaren haft vänlig,beten utlofva att bekosta en ny flaggstång till Kärnan.)

Emellertid utöfvades beslutanderätten i fråga om stadens ekonomiskaangelägenheter ej endast af B. A. I viktigare frågor fattades beslut ås. k. allmän rådstufva. Ett exempel må anföras. Brandförmannen an,höll, »att lämplig lön måtte anslås för den ordinarie sotningens inomstaden verkställande». Denna framställning ansågo sig B. A. ej varabehöriga att besvara, »utan bör sådant lämpligast ske af stadens samt,lige invånare», hvarför B. A. hos magistraten hemställde om allmänrådstugas sammankallande.

Följande ärende skall visa den allmänna rådstugans funktion ochtillika, att B. A. icke försummade att, om magistraten syntes dem»despotisk» och de ansåge densamma hafva orätt förfarit, söka högrerätt. Under ar 1854 hade magistraten beslutat att trots B. A:s begäranvägra sammankallande af allmän rådstuga för behandling af fråga omgatulykttändningen. B. A. anförde besvär hos K. Bflide, och det heteri besvären:

»Från långliga tider tillbaka har det i öfverensstämmelse med lag,instruktioner och ännu gällande föreskrifter ålegat magistraten att pålysaallmän Rådstugas samling, då någon Borgare sådant begärt i och förBorgerskapets hörande angående någon stadens angelägenhet; och sålångt man minnes tillbaka, har en sådan begäran icke blifvit afslagenförr än nu». Och dock hade det då icke varit enskild person, utanB. A. själfva, som framställt begäran om sammankallande af allmän råd,stufva för behandling af ett »viktigt ämne», »gatlykttändningen». B. A.ville framlägga ett nytt förslag till beskattningsgrund, så att beskattningenför stadens behof utsträcktes till många personer, som vore befriade frånall beskattning. B. A. önskade blifva kvitt både »den dyra betalningen»och »det s. k. polismånskenet». (»Fullständigt mörker vore bättre»,menade B. A., »då åtminstone penningarne sparadesl») 1 slutet af detföljande året synas B. A. vid sitt förslag om införande af s. k. Argandiskagatulyktor och en särskild »metod» för deras betalande ha haft störreframgång.

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M. 4 9I regel var det emellertid "det burskapsägande borgerskapet», som

i hufvudsak drabbades af utgifterna för stadens behof. Burskap varföre näringsfrihetens införande år 1864 den lagliga rättigheten att utöfvayrke i stad och åtnjuta de förmåner, som tillkomna° borgare. Efter B. A:shörande meddelade magistraten burskap och utfärdade »borgarebref»,sedan borgared aflagts.Af ålder åtnjöt »detburskapsägande bor,gerskapet» de rättighe,ter, hvilka tillkommomedlemmarne i enstadskommun såsomsådana, och bar deflesta af de skyldighe,ter, som varit städernaålagda. I Helsingborgplägade B. A. i deceino,ber hvarje år, sedan deaflagt särskild ed där,för, gemensamt med magistraten bestämma "skatt till staden af borger,liga rörelsen», därvid taxeringslängd upprättades, den s. k. Borgare,Håll,taxeringen. Att det efter hand som krafven ökades kändes tungt förborgerskapet att sålunda få vidkännas uppoffringar för andra, var gifvet.Följande hemställan från B. A. till magistraten i december 1861, då B. A.vore bekanta med den planerade nya lagstiftningen och dess likställig,hetsprinciper, visar, huru lifiigt de åtrådde att erhålla en lättnad. Deyttrade: »Liksom alla medborgare äro medlemmar i staten och äga rättaf densamma fordra skydd samt äro skyldiga att till den contribuera,lika billigt torde det vara, att kommunens alla invånare, som njuta dessfördelar, deltaga i dess utgifter. — Hitintills har det ej varit förhållandet— en stor del af stadens befolkning är därifrån befriad. — Detta är inärvarande tid så mycket mera kännbart för dess öfrige invånare, somutgifterna årligen ökas. Och icke nog härmed. Svenska folkets urgamla

—

i i _1 11 11 1AI-1 11 1 " gal 1,1! e "

1, • i •

Torget en marknadsdag i början af 1860,taleb

50 G . SCHLYTERrättighet att sig själf beskatta är hart nära att för oss i kommunalt hän,seende gå förlorad, i det oftast, då frågor förekomma, som medföraökade utgifter, åtskilliga deltaga i afgörandet, som ej deltaga i utgifterna.Af sådan anledning anhålla B. A. ödmjukligen, att Wällofl. Magistratentäcktes till Allmän Rådstuga sammankalla stadens samtlige invånare föratt höras och besluta, om ej skatten till staden redan under instundandeår bör komma att utgå i mån efter bevillningen och enligt samma grun,der, som Regeringens kommunalförslag bestämmer». Det må nämnas,att magistraten i början af år 1862 efter att hafva hört husägares utomborgerskapet deputerade af böjde förslaget. (Bl. a. anförde magistraten,att endast en kommitté, men ej regeringen framlagt något dylikt lag,förslag!)

Ur B. A:s protokoll från det sista året må här omtalas några af deärenden, som då förekommo till behandling. Det största antalet afsegodkännande af räkningar till betalning ur stadskassan samt ansökningarom burskap och om friköp af stadstomter. Vidare förekommo frågorom brandväsendets räkenskaper, om anläggande af en körväg till sjuk,huset (B. A. »föreslogo», att staden skulle inköpa viss jord för ända,målet), om jordbyte, om renhållning af stadens »torg och öfriga allmännaplatser» etc. »Byggnadsdirektionen» hade inkommit med ett förslag ominköp af jord »söder om staden åt Kärnan» för utstakande af byggnads,tomter, men B. A. förklarade i yttrande till magistraten sig vilja hän,skjuta frågan till allmän rådstuga, då stadskassans ställning ej tillätenågon utgift för detta ändamål och staden ej då disponerade någon jordför utbyte. — En annan gång beslutade B. A., att en äreport skulle upp,föras »vid stadens s. k. Norra Tull för Deras Maj:ter Konungens ochDrottningens ankomst till staden den 7 augusti 1862». Majestäternaskulle äfven bjudas på »förfriskningar», hvartill äfven ryttmästaren m. m.R. Tornerhjelm och konsuln in. rn. E. Rooth skulle inviteras. — Ett afde sista besluten, som B. A. fattade var, att »ytterligare 500 exemplar afreglementet för stadens Drätselkammare skulle tryckas för att till stadensinvånare kostnadsfritt utdelas». Stadens invånare utgjorde då — 1862 —5,971 personer.

nein

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M.I december hvarje år plägade B. A. sinsemellan uppdela göromålen

för det kommande året. Då utsågos ordförande och vice ordförande,valdes bisittare (»besittjare») i rådhusrätten, ledamöter i inkvarterings,kammaren, syningsmän, personer att ombesörja väglagning och gropning,att granska uppbördsboken, att hafvatillsyn öfver tullhuslokalen, lärdoms,skolans lokal m. m. Om dessa val 1.111,derrättades magistraten.

Vi hafva funnit, att B. A. bevakadestadens rätt äfven i fall, där en särskildstyrelse, t_ ex. för brandväsendet, fanns.Utom denna styrelse omtalas i hand,lingarne en gasdirektion, en vägbygg,nadsdirektion, en kommitté för stadensförskönande m. m.

Ledamöter inom B. Ä. sista året —.1862 — voro:

handlanden S. H. Hafström, ordfö,rande, bagaren J. E. Holmberg, vice

ordförande, handlanden Ch:s Johnsson,färgaren Ludv. Borg, handlanden C. Westrup, handlanden C. E. Hed,ström, handlanden Aug. Borg, snicka-en P. J. Lundgren, garfvaren AxelHenckel, skomakaren P. C. Schultz, handlanden P. Olsson, färjemannenAdolf Bohle, skomakaren Alex. Ljungberg, vagnmakaren 0. Andersson,handlanden Aug. Nilsson samt svarfvaren Lindberg.

De sista sammanträdena höllos den 20 och 27 december 1862. —Af de nämnda ledamöterna lefver ännu f. handlanden C. E. Hedström,född år 1830. (Handlanden Hedström var senare ledamot af stads,fullmäktige.) För öfrigt torde af dem, som tillhört B. A., f. hand,landen Paul Persson vara den ende, som ännu finnes kvar. Han ärfödd den 10 april 1819 och var medlem af B. A. treårsperioden 1854—1856. Tillika må nämnas, att han, som varit bosatt i samhället i jämnt70 år, torde vara stadens äldste manlige invånare för närvarande.

S. Il. Hafström.

51

G. SCHLYTERBeträffande »husägares utom borgerskapet deputerade» äro vi i till,fälle nämna, att deras siste ordförande var brukspatronen J. A. Dreilick

samt att, då frågor hos B. A. förekommo, som äfven rörde husägareutom borgerskapet, dessas deputerade plägade tillstädeskomma vid B. A:s

52

C. E. Hedström. Paul Persson.

sammanträden och i förening med dem besluta. Sådant skedde exem,pelvis i frågor om väganläggningar o. d.

Vi närma oss nu den tid, då vår nuvarande konununalffifattningkom till. Af intresse skall det vara att inhämta, huru Helsingborgs stadställde sig till den planerade nya lagstiftningen. Kungl. Maj:t hade in,fordrat yttranden jämväl från B. A. och magistraten härstädes. 1 under,dånigt utlåtande den 28 juni 1861 uttalade borgerskapets äldste, attde funnit »förslaget till förordning om kommunalstyrelse i stad i mångafall äga företräde framför nuvarande förordningar, hvarför B. A. vågadeyttra den önskan, att samma måtte blifva af Kungl. Maj:t i nåder anta,

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. Mo 5 3get med de förändringar, som Rikets Ständer ansett nödiga och hvilkaB. A. funnit hafva stort skäl för sig». Betecknande för B. A:s ständigaönskan att med allvar iakttaga stadens intressen är följande tillägg:»Dock vågade B. A. underdånigst föreslå den förändring, att endast de,som genom laga förfall vore hindrade att bevista allmän rådstuga, måttevara berättigade att sin talan därstädes på annan röstägande öfverlåta;och att uti sådan fullmakt borde vara utsatt den persons namn, som ägderösträtten utöfva; likväl borde något ombud ej innehafva fullmakt förmer än en person. Dock borde röstberättigad kvinna tillåtas att sintalan på annan röstägande öfverlåta utan afseende på, om hon harlaga förfall eller ej. Anledningen till B. A:s önskan om förändringenvore, att B. A. förmenade, att, om icke någon inskränkning gjordes irättigheten att utöfva rösträtt genom fullmakt, den vanliga tröghetenkunde förorsaka, att en stor del röstägande begagnade sig af denna be,kvämlighet, hvilket förhållande icke kunde framkalla den blifvande kom,munalanda, förslaget afsage. Och om fullmakten finge ställas till inne,hafvaren, så kunde ganska ofta hända, att röster komme att afgifvasalldeles mot den röstägandes önskan». — I fråga om förslaget om in,rättande af landsting befarade B. A., att landstingen ej »komme attmedföra fördelar för städerna, motsvarande den höga beskattning, somdäraf blefve en följd». Därför föreslogo B. A. »uppskof med ordnandetaf landstinget under några år, då under tiden kommunalandan kundeutveckla sig» in. m.

Magistraten afgaf underdånigt utlåtande öfver lagförslaget den 9 juli1861. Beträffande landstinget var magistraten af samma mening somB. A. Magistraten var ej öfvertygad om lämpligheten af städernas upp,tagande i länsrepresentationen. Det komme i många fall att vara be,tungande, utan att städerna kunde från landsbygden påräkna bidrag tilltillgodoseende af sina intressen. I öfrigt tillstyrktes kommitteförslagetmed de af Rikets Ständer föreslagna ändringar. Dock uttalade magis,traten därjämte den öfvertygelsen, »att i afseende å magistratens ställningtill och inflytande på stadens kommunalförvaltning magistraten, i likhetmed hvad en af kommitténs ledamöter i afgifven reservation anmärkt,

54 G . SCHLYTERicke ansåge kommittén rörande föreskrifterna härom hafva kommit tillnågot rätt tillfredsställande resultat, en öfvertygelse, som grundades påde motsägelser, som förefunnes mellan stadgandena i flere förslagets §§,där än föreskrefves, att alla styrelser i stadskommunen skulle stå undermagistratens ö fverinseende och än, att magistraten vore i sin mån under,ordnad stadsfullmäktige». 1 fråga om de mindre anmärkningar, sommagistraten framställde mot lagförslagen, må nämnas, att magistratenansåg, dels att en person ej behöfde vara annat än boende i kommunenför att vara medlem af densamma, sålunda ej nödvändigt skulle vara därmantalsskrifven, och dels »att vid val fullmakt eller valsedel ej bordegälla, utan borde den väljande, därest han ville sin rösträtt utöfva, per,sonligen sig vid valförrättningen inställa».

Från fil. kand. Einar Ison Thulins artikel i Svenska Stadjörbun.dets minnesskrift den 21 mars 1912 (50,å r sdagen a f k o m m u n a l l a g ar n e s

utfärdande) »Förhistorien till 1862 års stadsförfattning» hämta vi föl,jande uttalanden om kommunalkommittens lagförslag, som i hufvudsakaf Riksdagen godkänts, och den af Kungl. Maj:t utfärdade förordningenom kommunalstyrelse i stad. A f magistratens forna ställning såsomstadens styrelse hade kommittén lämnat föga öfrigt; och magistratenkunde enligt förslaget icke vägra verkställigheten af något stadsfullmäk,tiges beslut. Den verkliga befogenheten såsom stadens styrelse hade afkommittén uppdragits åt stadsnämnden — detta synes åtminstone liggai bestämmelsen, att stadsnämnden skulle vaka öfver stadens rättigheteroch fördelar. - - Kommittén synes hafva tänkt sig, att stads,nämnden så småningom skulle komma att undantränga magistraten.— — Den af Kungl. Maj:t den 21 mars 1862 utfärdade förordningenom kommunalstyrelse i stad innehöll intet om stadsnämnden, hvars in,rättande Riksdagen hade förordat, men utsträckte däremot magistratensbefogenheter ej obetydligt utöfver hvad kommittén hade föreslagit.Magistraten angifves sålunda i 47 § af förordningen uttryckligen såsom»stadens styrelse», med uppgift såväl att tillse, att de af stadsfullmäktige(event. rådstugan) fattade besluten bringas till verkställighet, som attvägra handräckning, då beslut äro stridande mot gällande författningar

STADSFORVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M. 5 5och särskilda föreskrifter eller då underställning, där sådan är erforder,tig, uraktlåtits. — Den betydelsefulla omläggning Kungl. Maj:t sålundaföretog beträffande hufvudgrunderna för, stadsstyrelsen, sådana de af

Gamla rådhuset med umgifning på 188Ntalet.

kommunalkommitten föreslagits och af riksdagen godkänts, närmade må,hända förordningens bestämmelser till de faktiska styrelseförhållandena istäderna i midten af förra århundradet. Men författaren slutar sinredogörelse med uttalande af den tanken, att stadsnämndsinstitutionenefter kommitténs förslag i sig haft större utvecklingsmöjligheter att blifvaett centralt, ledande organ inom stadsstyrelsen än magistratsinstitutionenefter 1862 års förordning.

Den nya kommunalförfattningens första tillämpning härstädes.Den 3 november 1862 utfärdade härvarande magistrat den kungö,

relse, att stadens invånare kallades till allmänt sammanträde inför magis,

56 G . SCI1LYTERtraten tisdagen den 2 påföljande december kl. 9 f. m. för att välja »de26 stadsfullmäktige, genom hvilka från och med nästpåföliande är kom,munens beslutanderätt skulle utöfvas». På den utsatta dagen företogsvalet och blefvo till stadens förste stadsfullmäktige utsedde:

brukspatronen J. A. Dreilick,vagnfabrikören 0. Andersson,regementsläkaren Z. R A. Stenkula,handlanden S. H. Hafström,handlanden 0. C. Kiellman,handlanden S. P. Kalling,fabrikören C. C. Trapp,guldsmeden 0. C. Romare,färgaren J. L. Borg,konsuln K Rooth,bagaren C. G. Möller,ryttmästaren R. Tornerhjelm,handlanden P. Olsson,vagnfabrikören G. Ljungberg,rektorn A. Hammar,handlanden j. H. Wennerberg,bankdirektören Aug. Borg,bagaren J. E. Holmberg,stadsläkaren J. F. Netzler,färjemannen Nicanor Knutsson,handlanden Fr. Henckel,handlanden S. Strömgren,konsuln C. Flyborg,possessionaten N. P. Nordin,skeppsombudsmannen P. N. Möller ochskomakaren A. Lundqvist.

Vid valet, som varade från kl. 9 på morgonen till strax före kl. 8på aftonen, erhöll brukspatronen Dreilick 6,521 röster och skomakarenLundqvist 3,924 röster. Följande dag, den 3 december 1862, justerades

‘.

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M. 5 7protokollet öfver valet inför magistraten. Det är emellertid öfverraskandeatt finna, att stadsftillmäktige samma dag sammanträdde för val af ordfö,rande och vice ordförande. Det heter i stadsfullmäktiges protokoll härom,• som fördes af stadsnotarien A. Mlacobson, atfmagistraten för ändamålethade kallat i stadenvistande fullmäktige tillsammanträde på råd,huset kl. 12 på dagen.Borgmästaren L. M.Wejlander var tillstä,des och öppnade röst,sedlarne. Til l ordfö,rande utsågs ryttmästa,ren och kommendörenR. Tornerhielm och tillvice ordförande bruks,patronen j. A. Dreilick.

Anledningen där,till att stadsfullmäktige

sålunda sammankalla,des, innan deras beslu,tanderätt hade inträdt,torde hafva varit denofvan omtalade sedva,nan, att i decembermånad valen till bor,gerskapets äldste plä,gade äga rum och gö,romålen mellan demfördelas med val af ordförande och vice ordförande m. In. Samma skälföranledde, att jämväl drätselkammaren, såsom vi nedan skola finna,sammankallades redan i december 1862.

Sedan stadsfullmäktige sålunda konstituerat sig, ansågo de sig icke

58 G . SCHLYTERbehöfva afvakta ikraftträdandet af kommunalförordningen, utan samman,trädde de ytterligare den 6, 11 och 19 december. Den 6 december skeddeval af ledamöter i drätselkammaren, och synes äfyen detta sammanträdehafva skett på magistratens initiativ, enär protokollet fördes af stads,notarien Jacobson. Den 11 december, då beslut fattades om åtskilliga

löner (1,000 Rdr Rrnt till »kronoupp,bördsmannen», 1,500 Rdr till drätselkam,reraren, 150 Rdr till stadsfullmäktigessekreterare, 350 Rdr till drätselkamma,rens sekreterare etc.), fördes protokolletaf rektor Hammar. I början af åi 1863blef stadsfiskalen J. Rosenberg sekrete,rare hos stadsfullmäktige.

Drätselkammaren sammanträdde påkallelse af magistraten och i närvaro afborgmästaren på rådhuset den 8 decem,ber 1862 för val af ordförande och viceordförande. (Protokollet fördes af stads,notarien Jacobson.) Men äfven drätsel,kammaren sammanträdde ytterligare den13, 20 och 30 i samma månad. Viddessa sammanträden antogos instruk,tioner för drätselkammarens kamrerare,

sekreterare och vaktmästare. Som en kuriositet må nämnas, att i vakt,mästarens instruktion infördes, att han skulle hafva »närmare tillsynmed följande arbeten, nämligen: väglagning, uppmätning af sten, repa,ration af staden tillhöriga torg och gator samt broar och trummor».*)I sekreterarens instruktion infördes bl. a., att han skulle »efter drätsel,kammarens beslut utföra alla rättegångar, som för bevakande af stadensrätt kunde ifrågakomma»,nämligen drätselkammarensJ. Simonsson.

men antogs till sekreterare en icke,jurist,vice ordförande skoladjunkten magister A.

*) Dessa bestämmelser i vaktmästarens instruktion upohäfdes af stadsfullmäktigc.hvilkas beslut öfverklagades af drätselkammaren.

0

STADSFÖRVALTNINGEN FÖRE 1863 M. M. 5 9Efter åtskilliga afsägelser och återval strax i början af sin tillvaro

utgjordes drätselkammaren 1863 af följande femton ledamöter:kaptenen 0. Toll, ordförande, collega scholx A. J. Simonsson, vice

ordförande, murmästaren B. Lundgren, konsuln Aug. Nilsson, bagarenJulius Wingård, handlanden Joh. Henckel, snickarmästaren C. P. Ek,handlanden C. Westrup, snickaren N. Strömberg, skomakaren P. C.Schultz, veterinärläkaren Petersen, vagnfabrikören A. Friberg, färjeman,nen A. Bohle, murmästaren Murberg och bagaren Hansson.

Vi återgå nu till stadsfullmäktige. Ordföranden, ryttmästaren Tor,nerhjelm, hade icke varit tillstädes vid de första sammanträdena. Hansynes hafva återkommit från det då församlade riksmötet omkring den 19december. Denna dag aflät han till borgmästaren en skriftlig förfrågan,när utgifts, och inkomstförslaget för år 1863 kunde af magistraten afläm,nas. Samma dag beslöto stadsfullmäktige vid sammanträde under Tomer,hjelms ordförandeskap, att dylikt förslag, som det enligt kommunalfor,ordningen åläge stadsfullmäktige att i december upprätta, skulle fråndrätselkammaren infordras. Emellertid kom dagen därefter magistratenssvar, som innehöll det med tanke på de hållna sammanträdena i drätsel,kammaren uppseendeväckande meddelandet, att, då enligt kommunal,förordningen magistratens budgetsförslag skulle grunda sig på af drätsel,kammaren före den 1 november ingifvet förslag, men »ingen drätsel,kammare här funnits före den 1 november eller komme till stånd förrän med år 1863» och kommunalförordningen skulle tillämpas först med1863 års ingång, hade »något inkomst, eller utgiftsförslag nu af magis,traten hvarken blifvit uppgjordt eller kunnat eller bort uppgöras».Huruvida denna skriftväxling mellan stadsfullmäktiges ordförande ochmagistraten var ett uttryck för ordförandens ogillande af att med magis,tratens sanktion flere stadsfullmäktigesammanträden hållits, oaktadt dennya lagen ännu ej trädt i kraft, kan ej afgöras. Stadsfullmäktige voroifriga att träda i funktion, så mycket mera som åtskilliga ärenden på,kallade snara beslut. Men märkligt var, att i samma månad stadensangelägenheter samtidigt omhänderhades af borgerskapets äldste, stads,fullmäktige och drätselkammaren. Men lika märkligt är, att Kungl.

60 G . SCHLYTER S T A D S F Ö R V A L T N I N G E N FÖRE 1863 M. M. 6 1Maj:ts befallningshafvande upptog till behandling besvär, som anfördesöfver ett stadsfullmäktiges beslut den 11 december 1862, oaktadt stads,fullmäktige enligt förordningen då ännu icke skulle finnas och magistra,tens ofvanberörda kungörelse uttryckligen utsagt, att stadsfullmäktigesbeslutanderätt komme att utöfvas först efter den 1 januari 1863. (Detvar besvär af garfvaren P. Henckel öfver stadsfullmäktiges ogillande afhans afsägelse i fråga om ledamotskap i drätselkammaren.)

Afven i andra afseenden synes i början af den nya kommunalför,fattningens tillämpning en viss osäkerhet därom hafva gjort sig gällande.Sålunda ansåg sig drätselkammaren hafva öfvertagit »den magistratenoch borgerskapets äldste tillförne tillkommande rättigheten att åsättaminimipris å tomter, som skulle staden af händas», men i strid med ettaf en tillsatt kommitté afgifvet utlåtande beslöt() stadsfullmäktige attsjälfva afgöra frågor rörande försäljning af staden tillhöriga tomter.Drätselkammaren öfverklagade beslutet, men ogillades besvären i nyss,berörda afseende af länsstyrelsen. En annan gång förlorade stadsfull,mäktige. Drätselkammaren hade, såsom ofvan nämnts, till sekreterareantagit sin vice ordförande, adjunkten Simonsson. Stadsfullmäktigebeslöt°, att nytt val till ledamot af drätselkammaren skulle anställas,därest adjunkten Simonsson ville bibehålla sekreterarebefattningen. Sedandrätselkammaren öfverklagat detta beslut, upphäfdes detsamma af läns,styrelsen, hvarefter stadsfullmäktige läto därvid bero.

Den 2 januari 1863 sammanträdde stadsfullmäktige första gångenefter kommunalförordningens ikraftträdande (1/: 1 8 6 3 ) .

Ofvergången från den gamla ordningen till den nya försiggick i alltysthet. Någon tidning från den tiden omtalar endast, att fullmäktigeinfunnit sig till det betydelsefulla sammanträdet »uppsträckta i svartarockar och hvita halsdukar». Några förberedelser till stadsfullmäktige,valet hade icke ens förekommit utom ett påpekande strax före valet i enaf stadens tidningar — Nyare Oresunds,Posten — om den blifvandestadsfullmäktigeinstitutionens betydelse, »hvarom man kunde få en före.

ställning om man betänkte, att den nästan helt och hållet trädde iallmänna rådstugans ställe», hvarjämte tidningen för sin del föreslogledamöter. Jämväl bör omtalas, att Nyare Helsingborgs,Posten redani september 1862 lämnat en del intressanta anvisningar till väljarkåren.Något allmänt möte med anledning af det förestående stadsfullmäktige,valet i december 1862, såsom exempelvis i Kristianstad enligt hvaddet berättades, torde dock här icke hafva hållits.

Tyst och omärkligt, medan allas sinnen voro upptagna af händel,serna vid riksdagen och gripna af en spänd förväntan om regeringensförslag rörande representationsreformen, lämnade Borgerskapets Äldsteen af de sista decemberdagarne år 1862 sitt minst 100,åriga ämbete.Och på det nya årets första arbetsdag aflöstes de af Stadsfullmäktige.Stadens invånare kände med lättnad och tillfredsställelse befrielsen frånden tungrodda och bristfälliga apparat, som den allmänna rådstuganssammankallande för alla nya och mera viktiga ärenden varit. Genomdenna stela organisation af de kommunala förhållandena hade »deäldste», den i vanliga fall beslutande myndigheten, haft det svårt attanlägga en vidsynt blick vid afgörandet af stadens ärenden. Nubörjade ett rastlöst kommunalt arbete i Helsingborg. De stora ären.dena om hamnutvidgning och anläggning af järnvägen till Eslöf,hvartill den allmänna rådstugan under år 1862 beviljat bortåt enmillion kronor tillhopa, slutbehandlades. Genom öfverenskommelse medborgerskapet öfverlätos alla dess fastigheter och inkomstgifvande rättig,heter på alla stadens invånare. Sedermera åvägabragtes likställighetmellan samtliga invånarne äfven genom öfverenskommelsen med hus,ägarne om deras successiva befrielse från gatuunderhållet. En ny bygg,nadsordning för staden antogs, fattigvården organiserades, folkskole,väsendet förbättrades, gatubelysningen upphjälptes, stadsbiblioteketuppmuntrades, allt blott exempel på den lifliga verksamhet stadsfull,mäktige och drätselkammaren från första början utöfvade.

Denna tid ligger nu femtio år tillbaka, men vi kunna så mycket

62 G . SCHLYTERklarare vid en återblick finna, huru väl funnen den form för städernassjälfstyrelse var, som konung Carl XV:s regering år 1862 skapade. Ochdess verk förringas icke därigenom, att nu, ett halft århundrade därefter,sedan en ny tids ökade kraf börjat ställas å stadsförvaltningens organi,sation, en annan gestaltning af denna synes vilja arbeta sig fram.

Kortfattad återblick öfver Helsingborgsutveckling under halfseklet 1863-1912.

Af OSCAR TRAPP och G. SCHLYTER.

."IVERIGES städer fira vid årsskiftet 1912-1913 den femtio,åriga tillämpningen af gällande stadsförfattning. Men äfvenaf andra skäl torde i allmänhet 18604alets första år kunna

- c ) betraktassåsommärkesåri städernashistoria.HvadHel,singborg beträffar är detta förhållandet i alldeles särskild grad. Med1862 afslutades här det tidigare skedet, hvarunder staden hade utveck,lats efter den tidens mått. Staden står vid en milstolpe, vid en station,där den förskaffar sig den nya tidens utvägar att växa till under utnytt,jande af sina möjligheter. I februari 1862 fattade stadens invånare nämli,gen ett nästan enhälligt beslut om medverkan till skapande af järnvägs.förbindelse med södra stambanan i förening med Landskrona. Vi få enföreställning om de framtidsförhoppningar, man fästade vid detta före,tag, hvarigenom staden skulle komma i en helt annan beröring medandra bygder än förut, om vi läsa hvad den bekante redaktören K T.Borg, så intresserad för de första Helsingborgsjärnvägarnes tillkomst,skref i sin tidning (»Nyare Oresunds,Posten») e t t p a r d a g a r f ö r e d e n

64 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERallmänna rådstugan den 5 februari 1862. Det hette där: »Vi hoppas,att hvarje samhällsmedlem har klart för sig, att det här gäller kommandesamhällsgenerationers väl eller ve samt att man är skyldig sig själf ochdet samhälle, man tillhör, att endast på upplysningens, öfvertygelsensoch den praktiska klokhetens väg skrida till afgörande i en angelägen,

Centralstationen och Järnrägsgatan•

het, den viktigaste, som någonsin förekommit i vårt samhälle». Straxefter frågans afgörande på den allmänna rådstugan skref tidningen ytter,ligare: »Vi kunna ej annat än gratulera samhället till det nu fattadebeslutet. Det är visserligen blott första steget på den bana, Helsingborghar att beträda för att vinna det stora medlet för förkofran och fram,åtskridande, men det är ett steg, som kostat mycken tid, mycken möda,som framkallat många strider inom samhället, ett steg, som skrinlagtmånga illusioner).

e

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 6 5Redan två månader senare stodo stadens inbyggare inför lösningen

af en annan, helt säkert lika viktig fråga: hamnens ombyggnad och ut.vidgning, I början af april 1862 godkände de nämligen — vid ett all,mänt sammanträde inför länets höfding — definitivt ett förslag härom,som skulle för staden medföra en kostnad af öfver en half millionkronor; och i början af året 1863finna vi hamnarbetet i full gång.

I nyårsnumret af »Nyare Hel,singborgsposten» för år 1863 sevi, hvilka intressen, som här upp,togo sinnena vid denna märkligatidpunkt. Man längtade icke blottefter »en ombildning af vårt kon,stitutionella statsskick», som ju dåförbereddes, samt »lyckliga resul,tater af det med året vidtagandenya kommunalväsendet», utan hel,singborgaren byggde äfven i tan,ken vidare på sin fagra stad.Tidningen gaf uttryck härför, dåden gladde sig öfver det förestå,ende förverkligandet af »den gamladrömmen om en ändamålsenlighamn i Helsingborg» och »denöppnade utsikten om en anknyt,ning emellan oss och landets stambanor». Dessa voropå hvilka det nya Helsingborg skulle byggas.

Ett varsel från denna halfseklets svunna morgon om Helsingborgssällsporda utveckling alltsedan dess, hvars gång och resultat det här ärvår uppgift att i korthet skildra, vilja vi först bringa i erinran. Vi syftapå ett kungligt uttalande om Helsingborg och dess framtidsmöjligheter,hvilket i sin mån fyllde stadens inbyggare med tillförsikt. Stadsfull,mäktiges protokoll för den 5 augusti 1863, deras första år, omtalar, att

Carl XV.

de grundvalar,

66 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERordföranden »anmälde sig hafva erhållit H. M. Konungens befallningunder Dess höga vistande härstädes, att för stadsfullmäktige tolka dentillfredsställelse, H. M. erfarit med den företagsamhet, som rådde inomdetta samhälle, hvarigenom H. M. vore öfvertygad, att om stadens in.vanare därmed fortfore, skulle staden gå en stor framtid till mötes».Det var ett framsynt omdöme, konung Carl XV då fällde om vår stad,och vi gå nu att se, huru dess utveckling sedan dessa dagar gestaltat sig.Vi börja med själfva den jubilerande stadsfullmäktigeinstitutionen.

Stadsfullmäktige.Stadsfullmäktiges ordförande hafva sedan institutionens tillkomst varit:

Ofverhofstallmästaren m. in. Rudolf Tornerhjelm (1863-1885. —Porträttet å sid. 57 efter oljemålning i stadsfullm:s sessionssal af Hilde,gard Norberg, 1883),

generallöjtnanten m. m. friherre G. 0. Peyron (1886-1887. — Por,trättet efter oljemålning i stadsfullm:s sessionssal af Emil Osterman,1902 [kopia]),

konsuln m. m. P. Olsson (1888-1903. — Porträttet efter oljemål,ning i stadsfullm:s sessionssal af Emil Osterman, 1900),

konsuln m. mo N. Persson (1904-1908. — Porträttet efter oljemål,ning i stadsfullm:s sessionssal af Emil Osterman, 1906) och

direktören m. m. Malte Sommelius (från och med 1909).Stadsfullmäktiges vice ordförande:

brukspatronen m. in. J. A. Dreilick (1863),konsuln m. in. F. Roth (1864),kungl. sektern N. P. Nordin (1865-1872),kontraktsprosten m. in. d:r H. A. Witt (1873-1874),generallöjtnanten m. m. friherre G. 0. Peyron (1875-1885),öfversten m. m. H. A. Siöcrona (1886-1896),konsuln m. m. N. Persson (1897-1903),v. konsuln in. in. Oscar Trapp (1904-1905),direktören in. m. Malte Sommelius (1906-1908),

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0=0 0 0 00 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 00 0 0 0 0 0 0 1 2 0 0 0 0 0 0 00 0 0 W O O D O O D D 0 0 00 0 0

ODOOMODOODD000000000120=000000020000000000000000013000001200000000000=

•

commoonocompoomoommoomonocommoommoompoomponomoompoomoommo

ononnoccoompoo000000Doommonoommononnonomononomonommonannoononocoa

000000000O000000000000000000000 0 0 0 0 00 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 00 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

YL:-7-

woommemoommonoommoccoommoompoomoommoomonommannoucommoom

70 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERf. d. revisionssekreteraren m. in. A. J. E. Sjöstrand (1909-1910) samtgenerallöjtnanten m. in. A. von Matern (från och med 1911).Ursprungligen utgjorde stadsfullmäktiges antal 26, men höjdes det

samma år 1877 till 32 och 1891 till det nuvarande antalet, 42. I en

föregående uppsats hafva vi inhämtat, hvilka de personer voro, som idecember 1862 invaldes i stadsrepresentationen.

Stadsfullmäktigekåren utgöres år 1912 af följande personer:direktören m. in. Malte Sommelius, ordförande,generallöjtnanten m. m. Axel von Matern, vice ordförande,ångbåtskommissionären Bernh. Bergh,fabrikören Bernh. Blasberg,disponenten Henry Dunker,stadsläkaren med. lic. C. B. Hallengren,skeppsredaren Bernh. Ingelsson,

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 7 1kyrkoherden teol. d:r in. m. C. E. Johansson,föreståndaren för arbetskontoret Carl Johansson,grosshandlaren Otto Jönsson,fabrikören A. Kjellsson,direktören Bernh. Kjessler,järnvägskonduktören Edvard Larsson,bankdirektören in. in. Richard Lindgren,grosshandlaren m. In. Joh. Löfstedt,grosshandlaren G. W. Otterström,handlanden Emil Palmgren,juris doktorn Carl Sjunnesson,v. konsuln in. m. Oscar Trapp,filosofie doktorn m. in. Alb. Wadstein,byggmästaren A. J. Wilson,y. konsuln m. m. Aug. Wingårdh,fabrikören Carl Akerberg,*)postexpeditören K. A. Berg,ingenjören Harald Bergengren,tandläkaren Erik Bogren,riksdagsmannen A. J. C. Christiernson,v. konsuln in. m. N. C. Corfitzon,transportarbetaren 0. W. Eliasson,kontorsskrifvaren A. W. Fornstedt,folkskolläraren Hj. Forsberg,öfversten m. in. Ernst Th. Grönwall,grosshandlaren m. ni. A. Hammarlund,öfversten in. m. 0. Hedenblad,bagarmästaren Fritz Murman,lokomotivföraren C. W. Nilsson,skeppsredaren Janne Pettersson,fabrikören Aug. Stenström,bankdirektören in. in. J. Svenson,

*) Samtlige nu nämnde utom ordföranden och vice ordföranden äro utsedde tilloch med år 1912.

72 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERsjökaptenen N. P. Swenssoprovinsialläkaren m. m. A.lektorn in. m. K. Wallin.

Af ofvannämnda ledamöter hargången invald år 1880, längst tillhört

n,Tengman och

Stadsfullmäktiges sessionssal.

y. konsuln Oscar Trapp, förstastadsfullmäktige.

I januari 1863 valdes till sekreterare hos stadsfullmäktige stads,fiskalen J. Rosenberg, som innehade befattningen t. o. in. 1867. (Se por,trättet sid. 58.) Därefter har sekretariatet hos stadsfullmäktige utöfvats af:

handlanden N. Rosenberg (1868-1891),v. häradshöfdingen G. Lagergren (sedermera rådman, 1892-1899),y. häradshöfdingen K. E. Norrsell (numera rådman, 1900-1911),e. a. hofrättsnotarien Sigfrid Lundgren (numera stadsnotarie, 1912

t. o. m. juli månad) samte. o. hofrättsnotarien G. Thurell (från och med augusti 1912).

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 7 31 januari 1901 antog° stadsfullmäktige särskild arbetsordning, hvar,

jämte beslut fattades, att stadsfullmäktiges protokoll från denna tidpunktskulle tryckas. Redan förut — sedan 1892 — trycktes »bihang» tillprotokollen, men blott handlingar i viktigare ärenden. Sedan september1907 tryckas såväl handlingar till hvarje sammanträde jämte föredrag,

Drätselkammarens sessionsrum.

ningslista som protokollen. Från början af år 1886 sammanträda fulmäktige å bestämd dag i hvarje månad, nämligen tredje tisdagen.

Antalet ärenden utgjorde vid novembersammanträdet 1863 6, sammamånad 1900 35 och vid novembersammanträdet 1912 90. Samtligaärenden under året utgjorde 1863 196, 1900 201 och 1911 434.

Magistrat och rådhusrätt.Stadens magistrat och rådhusrätt utgjordes 1862 af följande personer:borgmästaren m. m. L. M. Wejlander,

-

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 7 5rådmännen vice häradshöfdingarne F. W. Cöster och 0. C. Wallin,stadsnotarien A. M. Jacobson samtbrottmålsnotarien A. Rosentwist

(följande år fanns ej särskild brottmålsnotarie, utan förde rådmannenCöster protokollet i brottmål).

Efter af stadsfullmäktige år 1898 fattadt beslut omorganiseradesmagistraten och rådhusrätten genom Kungl. bref den 4 november 1898.Härigenom afskaffades magistratensomhänderhafvande af det frivilligaauktionsväsendet samt inrättades enpolfskammare med en polismästaresåsom chef. (Motion i sistnämndaafseende väcktes hos stadsfullmäk,tige år 1896.) Rådstufvurätten, somskulle utgöras af borgmästare ochfyra lagfarna rådmän, däribland po,lismästaren, äfvensom två lagfarnanotarier (en civilmålsnotarie samt enbrottmåls, och polisnotarie), upp,delades på två afdelningar, den förstaför civila mål och gröfre brottmåloch den andra för mindre brottmålsamt förseelser mot ordningsstadganför rikets städer in. in.

År 1912 omorganiserades rådhusrätten och magistraten ånyo (genomKungl. bref den 29 juni 1912). Notariernas antal ökades med en, i detde nu utgöras af två stadsnotarier vid 1:sta afdelningen och en polis,notarie vid 2:dra afdelningen. Vidare inrättades en mantalskommissarie,befattning jämte kronokassören. Göromålens fördelning mellan de olikaledamöterna i rådhusrätten ändrades i syfte att underlätta det ökadearbetet, hvarjämte bestämdes bl. a., att den rådman, som af Kungl. Maj:tdärtill förordnades, skulle vara öfverexekutor äfvensom att notariernaskulle vara ledamöter af rådstufvurätten hvar och en i de mål, hvari han

76 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERvore protokollsförande. Tillika fastställdes ny aflöningsstat. Den nyastadgan trädde i kraft den 1 juli 1912.

Magistraten och rådhusrätten utgöres för närvarande af:Borgmästare: Johan. F r e d r i k B å å t h, f . d . h o f r ät t s r åd .

Rådmän: Karl Edvard Norrsell, v. häradshöfding,Thorsten Sjövall, jur. utr. kand., ochAdolf Wollin, auditör, jur. utr. kand.

Polismästare och rådman: Janne Primus Palm.Stadsnotarier: Hugo Rudolf Sandell, jur. utr. kand., och

Sigfrid Anshelm Lundgren.Polisnotarie: Nils Olof Ericson, jur. utr. kand.Stadens borgmästare hafva under det gångna halfseklet varit:Lars Magnus Wejlander (1849-1864),Victor Landegren (1864-1868, tjänstledig 1866, delvis, samt 1867

och 1868),Eric von Stockenström (1868-1899),Gustaf Hoff (1899-1911, t. f. 1893) samtJohan Bååth (från 1911).

Rådhussalarne.

kta

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 7 7

Stadens gamla rådhus, som hade invigts år 1800, ersattes år 1897med det nuvarande (invigdt den 11 januari 1897), hvilket uppfördesunder åren 1892-1896 (arkitekt: Alfred Hellerström).

lichingborgs rådhus.

Drätselkammaren.Reglementet för drätselkammaren,• s o m e n l i g t k o m m u n a l fö r o r d ,

ningen förvaltar stadens fastigheter, penningväsende m. m. samt ombe,sörjer de allmänna uppdrag, som dit äro hänvisade, upprättades afmagistraten och godkändes af stadsfullmäktige den 3 februari 1864 samtfastställdes af landshöfdingeämbetet den 26 februari 1868. — Drätsel,kammarens femton ledamöter, som länge fördelade sig på ett störreantal mindre afdelningar (för speciella gebit), ombesörja från och med

78 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERår 1909 ärendenas beredning inom tre afdelningar, af hvilka hvar ochen har ordinarie sammanträde två gånger i månaden.

Af dessa afdelningar omhänderhar 1:sta afdelningen förvaltningen afstadens finanser, frågor angående inköp och försäljning af fastigheter ni. ni.;

2:dra afdelningen är styrelse för de industriella verken och spår,vägarne, ombesörjer gatuärenden ni. ni.;

.:die afdelningen förvaltar stadens jordegendomar, byggnader, plan,teringar ni. m.

Till plenum sammanträder kammaren första tisdagen i hvarje månad.Ordförande inom drätselkammaren hafva från och med det första

året af dess verksamhet, 1863, varit:öfversten m. in. 0. Toll (1863),grefven ni. m. Axel De la Gardie (1864-1874),generallöjtnanten m. ni. friherre G. 0. Peyron (1875-1884),öfversten ni, m. Aron Siöcrona (1885-1893),konsuln ni. in. N. Persson (1894-1903),v. konsuln ni. m. Oscar Trapp (1904-1908) samtöfversten m. ni. 0. Hedenblad (från och med 1909).

Vice ordförande är från och med år 1909öfversten in. in. Ernst Th. Grönwall.Förut hafva vi — uti uppsatsen om stadsförvaltningen i Helsingborg

närmast före 1863 — lärt känna, hvilka som voro drätselkammarens le,damöter under dess första arbetsår, 1863. För närvarande utgöres drät,selkammaren af följande ledamöter:

öfversten m. m. 0. Hedenblad, ordförande,öfversten m. m. Ernst Th. Grönwall, y. ordförande,läroverksadjunkten Sv. Assarsson,byggmästaren N. B. Bentz,ingenjören H. Bergengren,ingenjören K. J. Beskow,fabrikören L. G. Fogelberg,telegrafkommissarien m. ni. A. Lignell,fabrjkören A. B. Otterström,

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 7 9handlanden Chr. Persson,rådmannen Th. Sjövall,öfverstelöjtnanten m. ni. A. P. Ståhle,apotekaren in. in. A. G. Unger,y. häradshöfdingen m. ni. Carl Wester ochdisponenten Gustaf Åberg.

Drätselkarnmarens sekreterarebefattning har utöfvats af:magister scholx A. J. Simonsson (1863—sept. 1873, tillika vice

ordf. 1863-66);v. häradshöfdingen J. Ph. Wennerberg (okt. 1873-1894);y. häradshöfdingen K. E. Norrsell (1895-1899, numera rådman);juris utr. kand. Th. Sjövall (1900—april 1904, numera rådman);auditören A. Wollin (maj 1904—sept. 1907, numera rådman) samtjuris uti-. kand. G. Schlyter (från sept. 1907).I Helsingborgs kommunalförvaltning är centralisationsprincipen i

största möjliga utsträckning genomförd, så att hos drätselkammaren ärförenad skötseln af stadens finanser, tillvaratagandet af dess rättigheter,förvaltningen af stadens fastigheter, gator, planteringar, tekniska verk,såsom gas,, elektricitets, och vattenverk, spårvägar, auktionskammare,stadsbibliotek in. in. Utom de förvaltningsgrenar, som författningsenligtlyda under särskilda styrelser, äro sålunda från drätselkammaren i Hel,singborg utbrutna: brandväsendet (sedan gammalt), renhållningsväsendet(från och med år 1900), teatern, tekniska yrkesskolan, barnasylen, folk,badanstalten, kallbadhusen, arbetskontoret, hälsobrunnen Helsan, idrotts,platsen Olympia m. m. Alla dessa inrättningar hafva hvar sin styrelseoch hafva i regel icke sin expedition å rådhuset. Förvaltningens cen,tralisation hos drätselkammaren, i den mån den är genomförd, verkar påett synnerligen gynnsamt sätt, alldenstund därigenom vinnes, att hossamma kommunala förtroendemän och tjänstemän den största möjligakännedom om kommunens förhållanden kan samlas. I detta afseendeintager Helsingborg en tämligen ensam ställning genom det stora antaletledamöter i drätselkammaren — 15 hvarigenom sakkunskapen påbästa sätt kan tillgodoses och skapas. På senare tid har sådan koncen,

9

4.•;;;•<•9

82 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERtrering af administrationen genomförts eller blifvit planerad i andra bådestörre och mindre städer än Helsingborg.

I den mån arbetet ökats har man för att möta de nya krafvenorganiserat de olika befattningar, som lyda under drätselkammaren.Åren 1899-1901 ordnades sålunda byggnadschefsbefattningen, hvilken

Bruttoinkomster Ofverskott24,524:59 kr. 7,126:62 kr.

184,669:34 » 64,670:63443,935:62 154,761:02

1900 514,856:72 » 1,076,735 kbm.1911 1,220,782:98 » 2,804,290 »»1912. Till innehafvare af tjänsten antogs 1899 numera

majoren vid Kungl. väg, och vattenbygg,nadskåren m. m. Mats Sperlings. Bygg,nadschefen har ledningen af byggnads,kontoret.

Befattningen som stadsombudsmanoch drätselsekreterare, hvilken tjänstemanförestår drätselkammarens kansli, omor,ganiserades 1911. Nuvarande innehafva,ren af befattningen juris utr. kandidatenG. Schlyter antogs år 1910 (t. f. 1907).

Sedan drätselkamreraren m. m. CarlÖberg, som tjänstgjort sedan år 1874(tillika kronouppbördskamrerare från ochmed år 1863), år 1912 i en ålder af 75 årafgått, omorganiserades befattningen, ochtill drätselkamrerare, chef för drätselkon,toret, antogs förutvarande 1:ste drätsel,bokhållaren C. A. Lindblad.

A drätselkontoret äro därjämte an,ställda tvänne kassörer, tvänne bokhållare samt en siffergranskare.

Vi öfvergå nu till några af de olika verk, som sortera under drät,selkamm aren.

Gasverket. Stadens gasverk tillkom redan före stadsfullmäktige ochdrätselkammare, nämligen åren 1859-1860 efter beslut på allmän råd,stuga den 2 mars 1859. Efter utvidgningar åren 1870 och 1875 af detgamla gasverket söder om Gasverksgatan uppfördes år 1886 en ny gas,behållare, rymmande 60,000 kbfot, å den nuvarande gasverkstomten vid

omorganiserats

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 8 3stadens södra gräns. Åren 1895-97 byggdes därstädes nytt gasverk, hvil,ket utvidgades 1903. Följande siffror rörande gasverkets drift må anföras:Är Bokfördt värde Gasförbrukning1863 c:a 75,000: 00 kr.

Föreståndare för gasverket är sedanår 1897 ingenjören P. Eric Åberg. Föreingenjör Åberg och från år 1868 var LarsAkesson dess föreståndare.

Vattenverket. Efter på 1870, och1880,talen verkställda undersökningar föranläggande af vattenverk i Helsingborg,därvid dessa till en början gingo ut påatt hämta vattnet från olika bäckar iomgifningen, men sedermera efter anli,tande af till en början stadsingenjörenR. Söderqvist härstädes och sedermeramajoren J. G. Richert afsågo att utnyttjagrundvattnet i de östra delarna af staden,godkändes år 1883 ett af den sist,nämnde uppgjordt förslag till vatten,ledning och vattenverk i Helsingborg.Detsamma utfördes åren 1883-1885.Utvidgningar verkställdes åren 1887,1892, 1894 och 1897-98. År 1901 fö,relåg resultatet af ett flerårigt arbete inom drätselkammaren rörandeutvidgningen af stadens vattenverk, men först i maj 1904 anslogosmedel för ändamålet (455,000 kronor). Följande månad bestämdesden nya högreservoarens förläggande till det ställe vid Ringstorp, därden s. k. Stenbocksstenen uppställts. Åren 1903-06 exproprieradesstora jordområden för utsträckning af vattenverkets häfvertledning samtskyddande af vattenverkets källor, nämligen den s. k. komministers lö,

84 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTER

Ar Bokfördt värdekr. Kapacitetkw. Förbrukningkwt. Bruttoinkomsterkr. Ofverskottkr.1895 233,319:39 123 55,000 28,156:69 12,646:571900 526,578:87 216 118,556 65,345:50 12,229:781911 1,820,814:06 2,649 2,049,468 296,151:97 158,434:24

Är Bokfördt värde Bruttoinkomster Ofverskott1886 298,137:56 kr. 12,165:091900 693,358:77 » 53,871: 17 kr. 25,251:841911 1,588,074:99 » 118,061: 43 » 76,212: 10.

ningsjord, stadsfarmerna n:r 94 och 96 samt delar af landeriet Fredriksdal.Aren 1908 och 1909 utvidgades vattenverket ytterligare. Sistnämnda årutdrogs häfvertledningen nordost om staden mot Berga, och hafva vatten,undersökningar verkställts å ett ytterligare område, väster om Wäla bäck.

Med tanke påstadens vattenan,skaffning i framti,den må nämnas, attstaden år 1901 in,köpte egendomenGörarpsmölla, cirkaen mil söder omstaden, för att fram,deles tillgodogörasig vattendrag ochgrundvatten därstä,des.

Utvecklingen afVattenverkets högreservoar vid Ringstorp.

vattenverkets drift m. m. belyses af följande siffror:

Vattenverket förestås för närvarande af stadens byggnadschef.Elektricitetsverket. Upphofvet till att staden anlade elektricitetsverk

var en framställning från Skåne—Hallands järnvägsaktiebolag, som åbangården hade en kraftstation, om rätt att för elektrisk belysning fram,draga ledningar å allmänna platser. Detta var i mars 1889. Med an,ledning häraf tillsattes en kommitté för undersökning om lämplighetenaf ett eget elektricitetsverk för stadens räkning.

Beslut om en dylik anläggning fattades i december 1889, därvidbestämdes att ledningarne skulle läggas i jorden. De närmaste åren

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 85utfördes den elektriska stationen strax söder om Sundstorget med till,hörande ledningar, och öfverlämnades densamma till drätselkammareni början af år 1895. Störreoch 1908.

Är 1905 inleddesett bolag — Syd,svenska Kraftaktie,bolaget — som förerhållande af elek,trisk ström frånblifvande kraftsta,tioner vid Laganskulle bildas ti l lstörsta delen ge.nom bidrag frånstäderna Malmö,Lund, Landskrona,I Ielsingborg ochHalmstad, och fattades i december 1905 beslutbolaget för 450,000 kronor under vissa villkorelektrisk energi därifrån. Kontrakt mellan derade städerna antogs år 1907, och samma årmellan staden och bolaget. Samtidigt beslöt()

utvidgningar verkställdes åren 1896-1903

underhandlingar rörande stadens anslutning till

Nya elektrieltetsverket ö. om stadsdelen Olympia.

om teckning af aktier isamt om abonnerande åolika i bolaget intresse.upprättades kontraktetstadsfullmäktige att så,

som reservstation låta uppföra ett nytt elektricitetsverk med tillhörandereservmaskineri strax öster om stadsdelen Olympia för en kostnad af364,500 kronor (okt. 1907).

I sammanhang med anslutningen till Sydsvenska Kraftaktiebolagettillkom dess transformatorstation vid stadens östra gräns.

Elektricitetsverkets betydande utvidgningar belysas af följande siffror:

86 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTER

År Tillgångar kr. Skulder kr,

öfverskott

Inkomster kr. Utgifter kr.1863 450,563:61 142,425:16 69,734:18 68,281:731900 11,350,196: 12 8,350,949:69 773,071:58 722,156:051911 22,984,272:26 16,428,413:49 1,765,095:04 1,539,305:71.

Ar Bokfördt värde Antal passagerare Bruttoinkomst« öfverskott1904 442,900: 62 kr. 1,379,919 132,219: 96 18,278: 52 kr.1911 508,949: 15 » 1,411,859 130,959: 99 26,347: 05 »

Elektricitetsverkets föreståndare är sedan slutet af år 1901 ingenjörenGust. Westberg

Spårvägarne. Helsingborgs stora utsträckning i riktning norr ochsöder med dess vidsträckta förgrening åt öster och särskildt stads,delen Stattena gjorde, att frågan om anordnande af lämpligt kom,munikationsmedel för lättare och billigare förbindelser mellan stadensolika delar länge stod på dagordningen. Redan år 1887 instämde stads,fullmäktige i ett kommitteuttalande om välbehöfiigheten af spårvägarsanordnande inom staden. Under år 1890 meddelade stadsfullmäktigeför sin del efter ansökan tillåtelse åt ett konsortium att anlägga ochtrafikera en ångspårväg från stadens södra gräns genom Carl Krooksgatan,Gasverksgatan och Järnvägsgatan till »hamnplanen». Denna spårvägslinjemed afslutning vid Centralstationen öppnades af det nybildade Helsing,borg—Råå—Ramlösa järnvägsaktiebolag för allmän trafik i augusti 1891.Redan samma år inlämnades af bolaget ansökan att få framdraga spårvägs,linjen genom hela staden till Pålsjö, en framställning som emellertid ickelände till något resultat. Förslaget att staden själf skulle anlägga elek,frisk spårväg väcktes först under 1899. Efter en ingående beredning afärendet inom drätselkammaren beslöto stadsfullmäktige den 6 dec. 1902,att spårväg skulle anläggas för en beräknad kostnad af 470.000 kronor.Spårvägen anlades i tvänne linjer, den ena från söder till norr och denandra från Norra Trädgårdsgatans östra ände — den s. k. Knutpunkten— till Stattena. I juni det följande året, efter knappa sex månadersarbete, uppläts spårvägen i sin helhet för allmän trafik. — Ar 1907 upp,kom fråga om 5,minuterstrafiks införande å linjen söder—norr. Förstår 1911 infördes sådan trafik. Ar 1909 hade stadsfullmäktige fattatbeslut om spårvägsdriftens upprätthållande medelst förare å vagnarneutan biträde af konduktörer, hvilket alltjämt tillämpas. — De senare årenhafva stadsfullmäktige afslagit upprepade framställningar om spårvägs,nätets utsträckning, men för närvarande har stadens utveckling ånyoframkallat förslag i sådan riktning.

Vid 1911 års slut utgjorde spårvägarnes sammanlagda trafiklängd5,36 km.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 8 7Följande siffror må anföras beträffande spkvägarnes trafik och

ekonomiska förhållanden:

Spårvägens föreståndare är sedan dess tillkomst ingenjören 0. Lange.Innan vi lämna drätselkammaren, skola vi i korthet närmare om,

nämna ytterligare några områden för dess verksamhet.Finanser, fastigheter m. m. Beträffande stadens tillgångar och skul,der samt inkomster och utgifter under åren 1863, 1900 och 1911 hän

,visas till följande tablå:

I utgiftssummorna för åren 1900 och 1911 ingå ej amorteringar å lån.I »inkomster» och »utgifter» för 1863 ingå ej gasverkets resp. belopp.

Enligt en år 1911 upprättad förteckning öfver stadens fastigheterutgjorde stadens jordar inom stadsområdet 179,72 hektar och utom stads,området 686,41 hektar. Staden ägde dessutom inom staden obebyggdatomter till en areal af cirka 15,70 hektar samt ett afsevärdt antal be,byggda tomter, de sistnämnda till stor del inköpta för genomförande afframtida gaturegleringar.

Gator och alloppsledningar. Anda till i början af 1860,talet under,höllos gatorna af husägarne. I midten af år 1863 väcktes i drätselkam,maren förslag därom, att gatornas underhåll skulle öfvertagas af kom,manen. En kommitté, som tillsattes, inkom med ett utlåtande, hvariframhölls »såsom en ganska allmänt erkänd sanning, att gatorna voreaf den beskaffenhet, att de vore högst obehagliga att färdas på, synner,ligen för fotgängare, och att de detta oaktadt vore dyra».

Under år 1871 öfverlämnades åt en »gatuförvaltning» bestyret medgators omläggning och underhåll, och öfverenskom man att fastig,hetsägarne mot erläggande under 30 år af en »gatuskatt», utgörande 15

88 O S C A R TRAPP OCH C. SCHLYTER

tuktad sten 47,770 kvm.makadam 148,185kullersten 3,964s. k. asfaltmakadam 23,896asfalt 7,600träkubb 800maskinklufven sten 4,747betong 24,208

öre för hvarje 1,000 kr. af fastighetens taxeringsvärde, för all framtidskulle vara befriade från gatuunderhållet, hvilket från och med 1874 årsbörjan skulle öfvertagas af staden.

»Gatuförvaltningen» upphörde år 1875, och dess funktioner öfver,togos af drätselkammaren.

Ofvannämnda gatuförvaltning hade utarbetat en fullständig plan föromläggning med tuktad sten af stadens samtliga gator samt för ord,ilande af vattenafloppet. Då stadsfullmäktige under år 1875 beslöt()antaga en stadsingenjör — Rob. Säclerqvist - som bland annat hade attsåsom arbetschef leda stadens arbeten, uppdrogs ät honom att utarbetanytt förslag i samma syfte, och blef detta, såsom ojämförligt billigare,lagdt till grund för det betydande gatuomläggnings, och afloppslednings,arbete, som Helsingborg under slutet af 1870, och början af 1880,taletutförde.

Sammandraget af gatumaterialet i Helsingborg vid 1911 års slutvisar följande siffror beträffande körbanorna:

Hela längden af körbanorna utgjorde 33,094 meter.Vägarnas längd utgjorde vid 1911 års slut 6,325 meter med ett yt,

innehåll af 39,478 kvm. Vagmaterialet var öfverallt makadam.Underhållskostnaden för gator uppgick år 1911 till cirka 20,000 kr.

och för vägar till cirka 8,000 kronor.Under år 1911 verkställdes nyanläggning af gator för ett belopp af

70,588 kronor.Längden af stadens afloppsledningar, hvilka år 1875 började utföras

i modern mening, utgjorde vid 1911 års slut 47,306 m.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 8 9Parker och planteringar. Vid slutet af år 1860 insamlades genom

enskild subskription af för stadens försköning medelst planteringar nit,älskande personer inom samhället frivilliga bidrag för detta ändamål.Följande året utsågs en kommitté, som genast började sin verksamhetmed anläggande af en alle i västra sidan af Södergatan från »Bruket»

Utsikt åt norr frän Kärnan.

till Gasverksgatan, för hvilket syfte dels utan kostnad erhölls och delsinköptes jord.

Sedan staden 1862 till planteringar anslagit hela hundskatten, fort,sattes under detta och det följande året nyssnämnda alle utefter hela

»södra förstaden». Under år 1863 lämnades af staden utom hundskattenför planteringarnes räkning äfven ett extra anslag af bränvinsmedlen.Är 1864 antogs en trädgårdsmästare med årlig lön. Med utgången afår 1868 upphörde »planteringskommitten» med sin verksamhet.

90 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERFöre år 1873 ägde staden emellertid ej några nämnvärda offentliga

planteringar, om man undantager den pittoreskt anordnade kyrkogården;däremot funnos flere större och mindre privata trädgårdar dels på slutt,ningen från höjdplatån och dels nere i staden.

I slutet af år 1870 hade syskonen Krook såsom gåfva öfverlämnattill staden dem tillhöriga delen af Bollbrolyckan, som gifvarne inköptaf Helsingborgs Järn, och Lerkärlsfabrik för 54,000 rdr rmt. Ar 1872uppdrog° stadsfullmäktige åt drätselkammaren att uppgöra ritning ochförslag till plantering och iordningställande såsom promenadplats af endel utaf nämnda »lycka», nuvarande Krookska planteringen eller Stads,parken midt emot Centralstationen. Parken anlades åren 1873-74 fören kostnad af 17,847 kronor och uppläts för allmänheten år 1877.Arealen utgjorde c:a 6112 t u n n l a n d, o c h i n g ic k h ä ri , u to m h va d s y sk o ne n

Krook för ändamålet upplåtit, dels ett af konsuln C. G. Stewenius skänktområde och dels ett jordstycke, som staden inköpt af lerkärlsfabriken.Först sedan det olämpliga staket, hvarmed Stadsparken inhägnats, år1895 borttagits, blef parken hvad den nu är.

Åren 1876-77 planterades ett mindre område i halfcirkel åt västerkring Kärnan.

Stadsfullmäktige upplät() år 1871 jordlotterna n:r 80 och 83, dens. k. Grubbabacken m. m., nuvarande Oresundsparken, afgiftsfritt under25 år till ett blifvande bolag för anläggning af en promenadplats emotdet att bolaget vid upplåtelsetidens slut utan ersättning öfverlämnadetomterna med därå befintliga planteringar till staden. Oresundsparkenöfvertogs af staden 1901 och sammanslogs då med de af staden inköptaområdena Helsan och Nybodal till en sammanhängande park. I sam,band med ordnandet af Helsan och Nybodal åren 1901-05 omändradesäfven Oresundsparken. Samtidigt anlades planteringen vid S:t Jörgensplats. Samtliga dessa arbeten kostade 27,553 kronor. oresundsparkenoch Helsan torde utgöra en parkanläggning, som ej lätt öfverträffas iskönhet.

Den tredje af stadens större parker, Slottshagen, leder sitt ursprungfrån industri, och slöjdutställningen år 1903, då marken delvis planera,

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 9 1des och ett antal större träd ditflyttades från Oresundsparken. Park,anläggningen fullbordades under åren 1909-11.

Utom dessa tre större parker hafva under årens lopp tillkommitflere mindre prydnads, och alleplanteringar, såsom planteringen omkringGustaf Adolfskyrkan 1901, omkring vattenreservoiren vid Ringstorp

Utsikt från ore,undsparken.

1907-08, omkring gamla vattentornet 1910, i Drottninggatanhuset till Kristinehall 1877-78 in. fl.

Sedan staden år 1908 inköpt och 1909 tillträdt egendomen Pålsjö,blef Pålsjö skog upplåten för allmänheten. Denna naturpark med sinaaf bäckar genomflutna dalgångar utgör nu en af stadens största attrak,tioner för såväl inbyggare som främlingar. — Dessutom är en störreskogspark om cirka 40 hektar projekterad i stadens östra del inomområde, som inköpts för skyddande af vattenverkets källor. Börjanmed plantering af denna framtida park gjordes år 1908.

från råd,

92 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERArealen af stadens nuvarande planteringar inom staden utgör till,

hopa 160,000 kvm.Stadens all4danteringar i Drottninggatan från rådhuset till stadens

norra gräns (Pålsjö bäck), Södergatan, Olympiavägen, Vallgatan vid

Dalgång i Pålsjii skog.

stadsdelen Olympia och Villatomtsvägen upptaga tillhopa en längd afcirka 3,100 meter.

Stadens parker och planteringar förestås sedan år 1899 af stads,trädgårdsmästaren 0. H. Landsberg.

Byggnadsnämnden.Byggnadsnämnden har i likhet med drätselkammaren sin expedition

å rådhuset. Göromålen hos byggnadsnämnden hafva i hög grad ökatsgenom stadsplanelagen, som trädde i kraft den 1 jan. 1908:

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 9 3Enligt stadsfullmäktiges protokoll valdes första gången ledamöter i

byggnadsnämnden under år 1866. 1 början af detta året hade ny bygg,nadsordning för staden fastställts. Sedan byggnadsstadgan för riketsstäder år 1874 tillkommit, erhöll staden år 1875 ny byggnadsordning.Förslag om revidering af densamma väcktes 1888, och pågick arbetethärmed till 1897, då ny byggnadsordning antogs (fastställd 1898). Utidenna fastställdes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande år 1907 väsent,liga omändringar.

Byggnadsnämndens ordförande hafva varit:borgmästaren V. Landegren (1866),t. f. borgmästaren E. W. Cöster (1867—juni 1868),borgmästaren E. von Stockenström (juni 1868-1890),rådmannen R. Nordenstierna (1891—aug. 1896),borgmästaren G. Hoff (sept. 1896-1907),rådmannen friherre C. K Ehrenswärd (.1 9 0 8 - 1 9 1 1 , t i l l i k a s e k r e t e r a re

1895-1909) samtrådmannen K. E. Norrsell (från och med 1912).Byggnadsnämndens sekreterare sedan den 1 jan. 1910 är stads,

fiskalen Robert Sandström.Stadsarkitektstjansten omorganiserades år 1912, då ny lönestat upp,

rättades, därvid det bestämdes, att stadsarkitekten icke finge åtaga siguppdrag, afseende byggnader inom stadens planlagda område. Stads,arkitekten ålades i samband därmed att efter anmodan biträda drätsel,kammaren och andra styrelser och nämnder.

Stadsarkitekten Alfred Hellerström har innehaft befattningen sedanår 1903.Stadsingen örstjänsten i dess nuvarande mening inrättades år 1901

och omorganiserades 1911, då bestämmelser träffades angående stads,ingenjörens arbete i drätselkammarens tjänst. Nuvarande stadsingenjörenSigfrid Ewald har innehaft befattningen sedan år 1906 (t. f. 1904).

Stadsplanen. Sedan motioner åren 1892 och 1898 inom stadsfull,mäktige väckts om uppgörande af planer för stadens bebyggande, vid,togos 1899 och 1900 förberedande åtgärder härför, i det beslut fattades

94 O S C A R TRAPP OCH CL • SCHLYTERom trigonometrisk uppmätning af stadens hela område. Sedan fram.ställning i mars 1901 inkommit till stadsfullmäktige från jordägare inomstaden om utvidgning af stadsplanen, beslöt° stadsfullmäktige, sedandrätselkammaren och byggnadsnämnden utredt frågan, år 1904, att planskulle uppgöras öfver stadens icke planlagda område. Efter det att, påinbjudan till täfian om pris, ett antal täflingsförslag inkommit, beslöt()stadsfullmäktige i april 1906 att inköpa tre af förslagen, hvarefter enförut tillsatt stadsplaneberedning uppdrog åt stadsingenjören majorenA. Nilsson i Malmö och stadsingenjören Sigfrid Ewald i Helsingborgatt utarbeta stadsplan för Helsingborg på grundvalen af de prisbelöntaförslagen. I februari 1908 öfverlämnade de sitt stadsplaneförslag. Redanår 1909 förelåg° tre af Kungl. Maj:t fastställda stadsplanedelar, omfat,tande de två hela norra stadsdelen med begränsning i söder åt Helso,vägen och det tredje en del af stadens östra område. Ar 1911 antog°stadsfullmäktige stadsplan såväl för stadsdelarna Wilson Park och Anne,berg som för stadsdelen Eneborg. Stadsplanen för denna sistnämndastadsdel har under år 1912 af Kungl. Maj:t fastställts.

Hamnväsendet.Den slutna hamn, som staden ägde år 1862 och hvilken utförts

genom svenska statens försorg i början af 1830,talet, hade en vattenyta afomkring 28,000 kvm, Kostnaden för detta arbete uppgick till 163,120rdr b:co, till största delen statsanslag. Efter stadens borgerskaps däromhos Kungl. Maj:t anmälda önskan utöfvade staten vården af hamnengenom en särskild hamndirektion, och skulle tiden för detta sakernastillstånd utgå med 1862 års slut. Ar 1859 lät Kungl. Maj:t majorenA. Remmer utarbeta en plan för hamnens utvidgande och förbättrande.»Med afseende å angelägenheten däraf ej mindre att de betydliga hinderoch olägenheter för allmänna trafiken, hvilka vid Helsingborgs hamn,enligt hvad erfarenheten ådagalagt, esomoftast uppkomme därigenom,att hamninloppet vid starkare sjögång uppfylldes af indrifvande hafs,tång, blefve så vidt möjligt undanröjda, än ock att hamnen utvidgadesoch jämväl i öfriga hänseenden försattes i så ändamålsenligt skick, som

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 9 5stadens läge, ökade betydelse och, särdeles med anledning af oresunds,tullens upphörande, tilltagande vikt för sjöfarten påkallade», hemställdeKungl. Maj:t hos riksdagen om beviljande åt Helsingborgs stad af ettlån å 230,000 rdr, som skulle årligen amorteras och förräntas med till,hopa 6 (1/o, d ä ra f r än ta n 4 ° /( i. Härom hade stadens magistrat, borger,

skapets äldste och husägares utom borgerskapet deputerade hos Kungl.Maj:t gjort underdånig framställning i mars 1859. Stadens invånaretillsatte emellertid en kommitté för hamnens ombyggnad, hvilken straxi början af år 1862, efter erhållet uppdrag, under framhållande atthamnens ändamålsenliga utvidgning för staden vore en lifsfråga hosKungl. Maj:t anhöll, att staden genast måtte för egen räkning få öfver,taga hamnens alla angelägenheter samt att staden måtte få åtnjuta detomnämnda låneunderstödet för utförande af hamnutvidgningen i enlig,het med en af de danska ingenjörerna Carle och Kauffmann upprättadplan. Majoren Remmers plan, som blott afsåg de båda hamnarmarnestillbyggnad i riktning utåt Sundet, ansåg staden icke tillgodose ens dennärmaste framtidens kraf. Sedan stadens invånare vid ett sammanträdeinför Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 2 april 1862 enhälligt vid,hållit förstnämnda förslag, dock med utelämnande af en till c:a 200,000rdr beräknad vågbrytare, hvarigenom kostnaden för hamnens ombygg,nad nedbragtes till 600,000 rdr, biföll Kungl. Maj;t ofvannämnda fram,ställning genom det Kungl. brefvet den 28 aug. 1862.

Vi hafva velat lämna denna något utförliga skildring, då Helsing,borgs hamn alltså firar ett 5 0,å r s m i n n e s a m t i d i g t m e d s t a d s f u l lm ä k t i g e .

Det hamnbyggnadsarbete, som sålunda med bistånd af svenska statenpåbörjades med året 1863, afsåg förlängning af den norra hamnarmen,fördjupning" af redden och hamnbassängen, den förra till 18 fot ochden senare till 16 fot, utgräfning af inre bassängen till 12 fots djup,äfvensom uppförande af de till sistnämnda bassängs infattning erforder,liga kajmurar. Den nya hamnbassängen hade en vattenyta af 10,080kvm. Detta arbete fullbordades år 1868. Det berättas, att vid dessaarbeten betong första gången i vårt land användes i större utsträckning.Jämte de nämnda bassängerna, den s. k. centralbassängen och den s. k.

96 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERinre bassängen, tillkom år 1879 den södra bassängen (djup 4,8-5,6m. och vattenareal 45,256 kvm.). Vid denna bassäng inrättades entorrdocka. Totalkostnaden för denna utvidgning var c:a 900,000 kronor.Är 1891 fullbordades den norra bassängen (djup 7,1 in., vattenareal c:a90,500 kvm., totalkostnad c:a 2 mill. kronor).

Sedan ett flertal år ha förberedelser gjorts för lösande af Helsing,borgs stora fråga, anläggande af en fullt modern hamn, tillgodoseende

de ökade krafven och belägen utanför den södra stadsdelen, inom hvil,ken stadens industri ser sin ytterligare utveckling till mötes. Beslut omförberedande åtgärder härför fattades åren 1.891 och 1894, då stadstull,mäktige beslöt° att en strandskoning skulle anläggas söder om hamnen.Tack vare detta arbete har genom successiva landvinningar en nödig fastbasis vunnits för den framtida större hamnen.

Ar 1900 uppdrogs åt ingenjörsfirman C. 0. Gleim och S. Eyde iHamburg att uppgöra slutligt förslag till utvidgning af södra hamnen.I mars 1906 valdes kommitterade för att tillsammans med hamndirek,tionen »ytterligare bereda föreliggande hamnbyggnadsförslag före dessingitvande till stadsfullmäktige».

Efter beslut af stadsfullmäktige i april 1908 har västra delen afsödra hamnen genom uppmuddring fördjupats till ett djup af 745 meter,hvilket arbete afslutades år 1911. Samma år fullbordades ett sedan 1910års början pågånget arbete med ombyggnad af södra hamnens västrakaj på en sträcka af 364 meter. Vid detta arbete har grund beredts förblitvande lossningskranar (3 st. sådana skola enligt stadsfullmäktigesbeslut därstädes uppsättas).

I oktober 1912 hafva stadsfullmäktige anmodat hamndirektionen attså snart som möjligt framlägga definitivt förslag till ny hamn å Söder.

Hamndirektionens ordförande hafva från och med 1863 varit:konsuln m. m. P. Rooth (1863),konsuln m. m. P. Olsson (1863-1903),konsuln m. in. N. Persson (1904-1908),grosshandlaren m. in. Aug. Sylvan (1909) samty. konsuln m. m. N. C. Corfitzon (från och med 1910).

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912Hamndirektionen utgjordes år 1863 efter ordföranden konsuln R

Rooths afgång af:handlanden P. Olsson, ordförande,handlanden Carl Westrup,

konsuln C. Henckel,regementsläkaren Z. E. A. Stenkula,gartvaren P. Henckel,hamnkaptenen N. Pyk,possessionaten N. P. Nordin samthandlanden Ch:s Johnsson.

Är 1912 utgöres hamndirektionen af:y. konsuln in. m. N. C. Corfitzon, ordförande,y. konsuln in. m. Aug. Wingårdh, y. ordförande,disponenten Robert Bg. Ljunggren,

97

98 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERångbåtskommissionären Bernh. Bergh samtskeppsredaren Bernh. Ingelsson med

sjökaptenen Herman Swensson ochdisponenten Henry Dunker

såsom suppleanter.Nuvarande hamnkamreraren Adolf Elfman tillträdde befattningen

år 1900. Hamnkamreraren är chef för hamnuppbördskontoret, hvarestdärjämte äro anställda en kassör, fyra bokhållare och en siffergranskare.

Hamnkaptensbefattningen, som åren 1880-1907 utöfvades af E. J.jepson (tillika stadsfullmäktig under 28 år från slutet af 1870,talet),innehafves sedan 1907 af Herman L. Corfitzon.

För hamningenjörsbefattningen utfärdades instruktion år 1901. Nu,varande hamningenjören Alban Lange har innehaft befattningen sedan1907. Redan dessförinnan hade hamnen i flera årtionden egen ingenjör.(Hamningenjören E. Dunker innehade tjänsten åren 1880-1898, hvar,efter löjtnant T. Silkn, efter ingenjör Dunkers död, antogs till hamn,ingenjör.)

Några siffror skola belysa hamnens utveckling efter 1863:Är Värde kr. Tillgångar kr. Skulder kr. Inkomster kr. Utgifter kr.

1864 121,988:47*) 225,400:00 44,996:18 15,034:481900 4,338,387:65 4,934,994:81 2,595,310:55 351,329:65 268,474:441911 5,243,757:15 5,636,713:02 1,946,877:31 488,487:17 355,346:12.

Hälso:. och sjukvård.Sundhetsförhållanden i allmänhet. Utbredd är kännedomen om

Helsingborg såsom en synnerligen frisk och sund stad. Dödligheten ärhärstädes mycket låg. Ar 1862 var dödlighetssiffran i Helsingborg 17,3pr 1000 invånare. Under åren 1901-05 afiedo pr 1000 invånare i årligtmedeltal 13,8, medan motsvarande siffra för Sveriges samtliga städervar 15,4. Enligt hälsovårdsnämndens berättelse för år 1911 hade död,ligheten härstädes ytterligare gått ned till 9,8 pr 1000 invånare.

*) Häri ingår ej något värde å själfva hamnen.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 9 9Redan före vidtagandet af moderna åtgärder för förbättrande af de

sanitära förhållandena var Helsingborg en af landets allra friskastestäder. Carl von Linné skattade stadens invånare lyckliga för dess ut,omordentligt goda dricksvatten. Och nu erhåller staden allt sitt rena,klara vattenledningsvatten från källor i gruslagret.

Faktorer till stadens stora hälsosamhet äro, utom hvad nu nämnts,dess härliga läge, de friska västliga hafsvindarna, som sila genom sta,dens gator, de utmärkta hafsbaden, den idealiska byggnadsgrunden (iallmänhet ett mäktigt gruslager på skifferlera) m. m. Antalet epidemiskasjukdomsfall är i Helsingborg påfallande litet.

Allmänna hälsovården. Närmaste inseendet öfver allmänna hälsa,vården i Helsingborg före 1875 utöfvades af en sundhetsnämnd, bestå,

ende af en af Konungens befallningshafvande i länet förordnad ord,förande och sex af sockenstämman (efter 1862 stadsfullmäktige) valdaledamöter jämte lika många suppleanter.

Sundhetsnämnden tillkom 1858 och hade sitt första sammanträdeden 25 augusti samma år.

Stadsläkaren J. E. Netzler fungerade som ordförande till i juli 1874,då generalmajoren in. in. E. M. af Klint förordnades därtill, i hvilkenegenskap han kvarstod till årets slut.

Med Kungl. hälsovårdsstadgans för riket ikraftträdande den 1 jan.1875 inträdde en förändring i nämndens organisation. Den skulle nubenämnas hälsovårdsnämnd och bestå af polisföreståndaren och stads,läkaren som själfskrifna samt en af magistraten och fyra af stadsfull,mäktige valda ledamöter jämte suppleanter. Ordförande och vice ord,förande skulle utses af nämnden bland dess ledamöter.

Vid första sammanträdet efter nya ordningen valdes till ordförandeöfverstelöjtnanten in. m. 0. Toll, som kvarstod som sådan till i oktober1877. Sedan dess har ordinarie ordförandeplatsen beklädts af följande:

öfverstelöjtnanten m. m. A. von Platen (nov. 1877—sept. 1882),kommendörkaptenen m. m. C. J. F. Kafle (sept. 1882—nov. 1883),tullförvaltaren m. in. R. Wengberg (nov. 1883-84),majoren m. in. C. E Krook (1885-90),

100 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERrådmannen C. Malmqvist (1891-94),lifmedikus m. m. J. L. Hafström (1895—aug. 1906) samtregementsläkaren m. In. J. Collin (från aug. 1906).Nuvarande förste stadsläkaren med. lic. C. B. Hallengren innehar

denna sin befattning sedan år 1906.Hälsopolls, matvarukontroll, saluhalls och renhållningsväsende.

Den hälsovårdsnämnden — förut sundhetsnämnden — åliggande skyl,digheten, att vaka öfver de sanitära förhållandena i staden, tillkom tillen början uteslutande nämndens ledamöter och suppleanter med biträdeaf utaf nämnden bland stadens borgare utsedde oaflönade tillsynings,män. För den skull var staden indelad i tolf rotar med en ledamoteller suppleant såsom ansvarig för tillsynen inom hvar sin rote.

Först 1878 erhöll nämnden aflönadt biträde vid tillsynen öfversaluhållna födoämnen, och från och med 1884 anställdes under sommar,månaderna aflönade tillsyningsmän för öfvervakande af gårdsrenhåll,ning o. d.

Systemet med nämndens ledamöter såsom tillsyningsmän samt an,ordningen med tillfälliga aflönade tillsyningsmän upphörde med året1888, då två fast anställda tillsyningsmän eller hälsopoliser tillsattes.

Stadsveterinär anställdes 1883. Till en början var hans hufvudsak,liga uppgift att vara besiktningsman för kreatursimporten öfver Hel,

singborg, men från och med 1888 ingick i hans tjänsteåligganden äfvenatt vara kontrollant öfver saluhållna födoämnen.

Nuvarande innehafvare af stadsveterinärsbefattningen är Chr. Bo.kelund (sedan 1894).

Den genom anställandet af stadsveterinär och fast antagna till,syningsmän sålunda tillkomna hälsopolisinstitutionen har sedermera ut,vecklats och utgöres sedan 1909 af en stadsveterinär, en hälsovårds,assistent och fyra tillsyningsmän.

Stadens matvarustadga fastställdes 1888 och har sedermera om,arbetats.

Saluhallen å Sundstorget uppfördes efter beslut af stadsfullmäktigeåren 1897-99 och togs i bruk 1901. Under åren 1912 hafva stadsfull,

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 0 1mäktige beslutat, att ytterligare en saluhall — för den södra stadsdelen— skall uppföras å Gustaf Adolfstorg, men äro medel därtill ännu ejanvisade.

Obligatorisk köttbesiktning infördes år 1906 och tillämpas från1907 års ingång. Köttbesiktningsbyrån är inredd i saluhallens å Sunds,torget norra del. — För närvarande föreligger förslag uti ett för stadensynnerligen viktigt ämne: inrättande af slakthus, såväl för lokal, s o mexportslakt, i förening med exportstallar och kreatursmarknader. •

Renhållningsväsendet blef på ett tillfredsställande sätt ordnadt 1905,då en år 1899 antagen renhållningsstadga började tillämpas och stadensnyanlagda renhållningsverk vid Påarp trädde i verksamhet. Särskildrenhållningsstyrelse tillkom med 1900 års ingång.

Att här närmare ingå på gårdsr och gaturenhållningen medgifvericke utrymmet. Två anordningar af en viss betydelse för trefnaden ärodels det ständiga uppsamlandet af papper å gator och öppna platseroch dels bortförande medels kärror af hästspillning därifrån, allt genomstadens försorg.

Sjukvården. Förvaltningen af den allmänna sjukvården i stadenöfverflyttades år 1875 från en särskild sjukhusdirektion till den nybil,dade hälsovårdsnämnden. Stadens enda sjukhus före 1872 var belägetpå höjdplatån strax öster om Himmelriksgränden (nuvarande arbets,kontoret). År 1872 beviljades emellertid 11,600 kronor för uppförandeoch inredning af ett »epidemiskt sjukhus» inom kvarteret Eskulap åSöder. Fpidemisjukhuset utvidgades 1885, 1902 samt 1904 och 1905(inköp af sex s. k. Döckers baracker).

Sedan år 1895 hafva olika kommitteer, hälsovårdsnämnden ochdrätselkammaren förberedt och utredt frågan om uppförande af ett nyttepidemisjukhus för staden. Beslut om uppförande af ett sådant enligtdet s. k. paviljongssystemet för en sammanlagd kostnad af c:a 385,000kronor fattades af stadsfullmäktige i oktober 1912, därvid bestämdesatt sjukhuset skall förläggas strax öster om Pålsjö skog.

Länslasarettet å höjdplatån sydost om Slottshagen tillkom efterbeslut af stadsfullmäktige och landstinget under åren 1875-77.

102 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERAngående tillkomsten af stadens tuberkulossjukhus vid Gamla Kungs,

hult må anföras följande. Helsingborgs stadsfullmäktige, som till fulloinsåg° det samhälleliga värdet af en rationellt ordnad tuberkulosvård,beslöt° redan 1907 på sommaren å ett enskildt sammanträde tillsättaen kommitté med uppdrag att till firande af Deras Majestäter Konung

Oscars och Drott,ning Sophies guld,bröllop på frivilligväg insamla medeltill ett lungsotssjuk,hus. Stadens invå,nares offervillighetvar storartad, ochefter ett par måna,der hade insamlatsnära 90,000 kronor.I december 1907strax efter KonungOscar II:s bortgång

beslöt° stadsfullmäktige att till hugfästande af hans minne anslå tillsamma ändamål 50,000 kronor, och öfverlämnade de äfven fri tomt ochett större parkområde däromkring för sjukhusbyggnadens uppförande.Den 15 okt. 1910 stod sjukhuset färdigt och togs i bruk de följande da,game. Efter sjukhusets afsyning beviljades af Kungl. Maj:t åt Helsing,borgs stad ett byggnadsbidrag af 40,000 kronor och i årligt driftunder,stöd 0: 50 kr. pr underhållsdag för 40 sjukplatser, allt ett bevis för attstaden på ett förtjänstfullt sätt löst sin tuberkulossjukhusfråga. Stats,bidraget är nämligen det största möjliga, som författningarna tillåta.

Sedan staden under åren 1908, 1911 och 1912 af f. d. skeppsreda,ren B. M. Andersson erhållit dels gåfvor och dels erbjudanden omgåfva af sammanlagdt 95,000 kronor för uppförande och underhåll afett kommunalt barnbördshus jämte spädbarnsaldelning och efter detsåväl fattigvårdsstyrelsen som hälsovårdsnämnden gjort framställningar

Taberkulossjukhaset vid Gamla Kungshult.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 0 3om anskaffande af ett tidsenligt barnbördshus för staden, hafva stads,fullmäktige under år 1912 tillsatt en kommitté för uppgörande af för,slag i frågan.

I fråga om tillkomsten af .stadens sinnessjukhus, som står underfattigvårdsstyrelsens förvaltning, hänvisas till redogörelsen för fattigvården.

Stadssiuksköterskor. Sedan ett flertal år tillbaka hade i stadenfunnits ett privat sjuksköterskehem, hvilket upphörde med sin verksam,het i början af år 1910. Härigenom gjorde sig starkt gällande behofvetaf kompetenta sköterskor för den privata sjukvården äfvensom önske,målet om billigare sjukvård för den enskilde. A f dessa anledningarföreslog hälsovårdsnämnden stadsfullmäktige, att i stadens tjänst skulleanställas tre i sjukvård fullt kompetenta, skolade sköterskor. Förslagetgodkändes af stadsfullmäktige, och i slutet af år 1910 tillsattes stads,sjuksköterskorna af hälsovårdsnämnden.

Utom ofvannämnda sjukhus, alla utom länslasarettet kommunala,finnas i Helsingborg ett barnsjukhus, en anstalt för vård af °bildbaraidioter och en större vanföreanstalt, delvis nybyggd och nyligen till,ökad med en ortopedisk klinik.

Hälsan. I hälsobrunnen Hälsan har naturen gifvit Helsingborgsstad en brunnsinrättning af rang. Redan vid början af halfseklet fannsdenna hälsobrunn i drift, men då och ända fram till 1900,talet inne,hades den af enskilda. Hälsan ägdes under en följd af år af lifmedicusm. m. J. L. Hafström, under hvilkens ledning hälsobrunnen steg i an,seende och var synnerligen lifligt besökt. Tanken att i Hälsan skapa enmodern, staden tillhörig brunns, och kuranstalt föresväfvade stadensinbyggare redan då planen (1892) uppkom att förvärfva Hälsans dal,gång åt staden. (Se nedan under redogörelsen för stadens utvecklings,linjer.) Detta skedde år 1900. Ar 1907 blef brunnsstyrelsen tillsatt afstadsfullmäktige med uppgift att tillvarataga hälsobrunnens angelägen,heter och främja dess utveckling.

Inom brunnsområdet finnas nu med ringa afstånd sinsemellan enjärnkälla och två förr s. k. saliniska källor (koksaltkällor). Dessa sist,nämnda upptäcktes år 1890. Den ena af dem, den s. k. Sofiakällan, är

104 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERbrunnens hufvudkälla. Vattnet från denna åder är till sin sammansätt,ning mest likt den s. k. Elisabethquelle i Kreuznach. Afven radiumförekommer. Norr om Kreuznach känna vi icke till någon koksaltkällaaf Sofiakällans betydenhet.

En hel del sjukdomar blifva med fördel behandlade vid hälso,brunnen Hälsan, sär,skildt mag, o c h n e rv,

sjukdomar, katarreri näsans, luftrörensoch lungornas slem,hinnor, men framförallt s. k. skrofulösaåkommor, hvarjämteanstalten är särdelesväl rustad för be,handling af allehan,da reumatiska sjuk,domar.

För stadens in,vånare är hälsobrun.,•

nen Hälsan af den största betydelse såsom en stadens egen kuranstalt.Hälsan är emellertid äfven talrikt besökt af brunnsgäster från andraorter. För att hälsobrunnen skall blifva hvad den förtjänar vara äfvenför främlingar fordras dock förverkligande af den gamla planen att upp,föra ett modernt societets, och bostadshus för brunnsgästerna i Hälsan.Därest staden icke träffar en sådan anordning att gifva hälsobrunnenett eget hem, torde hälsobrunnen Hälsan icke få den betydelse förHelsingborg, som eljest vore gifven. Af största intresse är emellertidatt finna, huru vid den enqu'ete rörande Helsingborgs framtid med ettantal representanter för kommunala myndigheter, handel och industri,som en af stadens tidningar — Helsingborgs' Dagblad — år 1911 för,anstaltade, i de flesta af uttalandena ett varmt förordande gjordes afplanen, att i Hälsan skulle bildas en modern brunnsinrättning.

Sofiakällan.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 0 5Under loppet af de 20 år, som jämnt förflutit sedan motionen

väcktes om Hälsodalens förvärfvande åt staden, hafva äfven inomkommunala myndigheter upprepade gånger röster höjts för att betonadet inflytande, en brunnsinrättning i Hälsan skulle hafva på stadensutveckling. Såväl enskilda motionärer som drätselkammaren hafva tidi,gare framträdt som förespråkare förföreslogs en direktåtgärd, afseendeåstadkommandet afen verklig hälsa,brunnsanläggningmed brunnsetablis,semang etc. Det varbrunnsstyrelsen,

som då hos stads,fullmäktige före,slog afsättande afen grundfond förhälsobrunnen Häl,san. (Konsuln in.in. N. Perssons donation för hälsobrunnens räkning år 1906 om,nämnes i annat sammanhang.) Upprepade gånger under år 1912, delsi maj och dels i november, har brunnsstyrelsen ytterligare, följande sittuppdrag enligt reglementet att »städse hafva i ögonmärke hälsobrunnenHälsans utveckling», framhållit vikten af att åtgärder i sådant afseendevidtagas.

Är 1909 erhöll hälsobrunnen ett eget kallbadhus vid På (sjö strand.Under år 1912 har strandområdet där utvidgats till allmänhetens storabelåtenhet, och har brunnsstyrelsen efter ytterligare påtryckningar frånallmänheten i samförstånd med drätselkammaren och kallbadhusstyrelsenbeslutat anordna s. k. strandbad vid Pålsjö, hvartill stadsfullmäktige idecember 1912 anslagit medel.

Brunnsstyrelsens ordförande är från början af dess verksamhet

tanken, men först i november 1911

Vid Påltijö strand.

106 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERkonsuln m. m. Oscar Trapp. — Den förste intendenten och brunns,läkaren efter det anstalten blifvit stadens egendom var med. d:r C. A.Claus, förut mångårig läkare vid Ramlösa brunn. Han bidrog kraftigtatt framhålla Sofiakällans framstående egenskaper samt att bereda hälso,brunnen en lämplig start. Hans efterträdare blef år 1909 med. lic.Arvid Björkman. Brunnssekretariatet ombesörjes enligt brunnsstyrel,sens reglemente af drätselsekreteraren.

Efter det ofvanstående skrifvits synes hälsobrunnen Hälsans framtidhafva blifvit betryggad genom den storartade donation, som Helsing,borgs stad fått mottaga den 17 dec. 1912 af skeppsredaren Otto Banckoch hans maka, fru Ida Banck, hvilka då öfverlämnade gåfvobref åegendomen Vikingsberg, en höjdplatå jämte tillhörande branter med ettenastående naturskönt läge, som i söder begränsas af Hälsodalen. Do,natorerna framhålla uti en gåfvobrefvet åtföljande skrifvelse, att dentanken föresväfvat dem, att »egendomen kunde på lämpligt sätt förenasmed hälsan och Oresundsparken till en gemensam anläggning ochgagna staden, särskildt såsom brunnsort»; och tillägges: »Måhändakunde äfven i sinom tid befinnas lämpligt att där uppföra ett stadenvärdigt etablissemang för brunnsgästerna i Hälsan, eventuellt i föreningmed en tillfredsställande konsertlokal, hvarpå staden alltjämt lider enkännbar brist». Vi hänvisa till den vackra bilden från Vikingsberglängre fram vid redogörelsen för stadens donationer.

Folkskoleväsendet. ')Stadens utveckling under ferntioårsperioden erhåller en bjärt belys,

ning af dess folkskolas historia under ifrågavarande tidrymd.)I Helsingborgs folkskolas historia är året 1862 i flera afseenden ett

märkesår, liksom ock med skäl detta år betecknats såsom öfvergångsår') Redogörelsen för folkskoleväsendet är författad af folkskoleinspektören A. Gierow.') Källor: Helsingborgs folkskola 1838-1888. En återblick af J. Ljungh. Helsing,

borgs folkskolor 1899-1911, berättelser för 'de olika åren (åren 1899-1900 af Sam. Sta,dener, 1901 af Sam. Stadener och A. Glerow, 1902-1911 af A. Gierow).

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 107från ett skede till ett annat inom den svenska folkundervisningenshistoria i gemen.')

Sedan stadens »fattigskola» eller »växelundervisningsskola» — två ibegynnelsen skilda' skolformer, som 1826 med hvarandra sammanslogos— till en början stått under magistratens öfverinseende och från 1838under namn af stadens »allmänna bamskola» erhållit ett reglemente,antaget på sockenstämma den 9 sep,tember, hvilket ställde skolan underen direktion, bestående af stadenskyrkoherde och borgmästare, leda,möterna i fattigvårdsstyrelsen och treå kyrkostämma utsedda ledamöter,hvaraf två bland borgerskapet ochen bland husägarna, blef med 1862års utgång denna institution aflöstaf skolrådet enligt Kungl. förord,ningen angående kyrko, och skolrådden 21 mars 1862. Genom Kungl.Maj:ts resolution den 23 juni 1910förordnades på framställning af stads,fullmäktige om tillämpande af lagenaf den 25 juni 1909 angående folk,skoleväsendet i vissa städer, hvarige,nom från och med 1911 års ingångfolkskoleväsendet samt barnavårds,ärendena öfverfiyttades på stadsfullmäktige och en folkskolestyrelse.

Ar 1862 var Hälsingborgs folkskola förlagd till den 1848 för 15,756rdr 16 sk. b:co inköpta s. k. Pål Beenska gården (n:r 1 kvarteret ErikDahlberg). Förstnämnda år försåldes emellertid på auktion denna förskolbruk otjänliga fastighet för 26,400 rdr rmt, hvarefter folkskolangjorde sitt intåg i Allmänna läroverkets gamla lokaler (det nuvarande

') Jfr Gottfr. Westling: Svenska folkskolan efter år 1842, sid. 48. »Nydanings,tiden» börjar enligt nämnde författare är 1862.

108 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERmuseet), där redan under åren 1845-48 ett rum varit upplåtet för folk,skolans bruk. Denna byggnad begagnades sedermera under namn avCentralskolan till och med vårterminen 1900 af folkskolan och kvarstodsåsom dess egendom till den 5 april 1907, då den genom utbyte motSlottsvångsskolans tomt öfvergick till Helsingborgs stad.

På 1860,talet byggde man församlingens första egna folkskolehus:Östra skolan (1866), som ännu är i bruk. År 1870 uppfördes den förnågot mer än ett årtionde sedan raserade lilla Södra skolan. Bådadessa skolhus voro välbelägna, små och ytterst anspråkslösa.

Från 1875-76 härrör Norra skolan, som med sina ansatser tillarkitektonisk utsmyckning och sin pittoreska belägenhet vittnar om detstilla, jämna, starka framåtskridandets Helsingborg, som visar vilja tilloch sinne för både värdigt yttre och för sin tid tillfredsställande hygi,eniska anordningar.Kom så åttiotalet, det jäktande uppsvingets decennium. Efter prin

,cipiella meningsskiljaktigheter angående lämpligheten af tvåvånings, e l l e renvåningssystem uppförde man i hastig följd de tvillinglika Sydöstraskolorna (1884 och 1886), skäligen oberörda af både estetikens ochhygienens kraf, och kopierar för bekvämlighetens skull väsentligen densödra skolans byggnadsplan.

Nu har emellertid samhället vuxit starkt och tror på framtida stor,het. 1890,talets m o nu m en t a la s k ol b yg g na d r ep re se nt er ar helt enkelt ett

nytt system. Den blifvande storstaden bygger icke längre skolor förett eller annat hundratal. Måtten ha vuxit. Slottsvångsskolan, denförsta stora skolan, öppnar hösten 1892 å en tomt, hvars make man fårsöka, sina portar för 1,200 barn till en byggnad med verklig arkitektur,byars intryck tyvärr byggnadsmaterialet delvis neutraliserar, och bjuderi enlighet med stadsfullmäktiges anmaning den 15 april 1890 »störstamöjliga omsorg i fråga om lokalens utrymme, uppvärmning och ven,tilation».

Staden har blifvit mer och mer fabriksstad, och om fabriksstadenskaserner minner, trots afvägda proportioner, onekligen 1900 års nyajätteskola, Gustaf Adolfsskolan, ypperlig i fråga om hygieniska anord,

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 0 9ningar och öfriga inredningsfrågor. Den är typisk för det dåvarandeHelsingborg: storstilad, praktisk, men med ej alltför utprägladt sinne fördet sköna. Byggnadens arkitekt, som nog annars lämnat värdiga min,nen af arkitektonisk smak, har måst lösa sin uppgift efter tidens sinne.

1912, den 11 januari, invigdes Helsingborgs nyaste och utan jäm,förelse tidsenligaste folkskolebyggnad, Magnus Stenbocksskolan, upp,

Magnus Stenbocksskolan.

förd i modifieradt paviljongssystem hufvudsakligen under Stenbocks,jubileets år och belägen på de höjder, som på närmaste håll haftkänning af den minnesrika tilldragelse, som är förknippad med denstore fältherrens namn. Skolan togs mestadels i bruk redan i septem,ber 1911.

År 1862 utgjordes lärarekrafterna vid folkskolan af två manligalärare, den ene i egenskap af biträdande, hvarjämte voro anställda tretimlärare med akademisk bildning. Den första folkskolelärarinnan till,sattes först 1865. Två småskolelärarinnor, två slöjdlärarinnor, en sång,lärare och en gymnastiklärare tjänstgjorde här 1862. Vid söndagsskola%som 1862 omorganiserades till en söndags, och aftonskola, var dess,utom från nämnda år anställd en särskild lärare i teckning.

110 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERFör närvarande tjänstgör vid folkskolan följande lärarepersonal,

hvars antal för jämförelses skull anföres bredvid motsvarande siffrorför år 1900.

Egenskap A n t a l 1900 1912Ord. foIkskolelärare 18 31e. o. 2 3ord. folkskolelärarinnor 18 35e. o. 3 3bitr. 1småskolelärarinnor 31 46sånglärare 2 2slöjdfacklärare 1slöjdlärarinnor 8 8lärarinnor i huslig ekonomi 1 5teckningslärarinnor 2gymnastiklärare 1lärare i trädgårdsskötsel 1

85 137Är 1863 koncentrerades skolväsendets ledning hos en öfverlärare,

hvartill antogs folkskoleläraren J. Ljungh. 1892 öfvertogs befattningenaf P. J. Norén, som i egenskap af förste lärare ledde folkskolans ut,veckling till och med 1898, då den nyinrättade folkskoleinspektörsobefattningen tillträddes af teologie kandidaten Sam. Stadener. Tillefterträdare erhöll han — höstterminen 1901 i egenskap af vikarie ochdärefter såsom ordinarie — regementspastorn A. Gierow, som fort,farande innehar befattningen.

Vårterminen 1862 utgjorde barnantalet i folkskolan 197. Motsva,rande siffra vid slutet af år 1900 var 2,802 och vid ingången af år

1912 3,738.Enligt de år 1862 reviderade räkenskaperna utgjorde utgifterna för

folkskolan 3,558: 33 kr., hvilket motsvarar 16: 40 kronor för hvarjeundervisadt barn. De år 1900 reviderade räkenskaperna utvisa ensumma utgifter af 147,366: 85 kronor, motsvarande ett belopp af 42: 98

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 l iikronor pr barn. För sistlidet år äro siffrorna resp. 423,448: 74 och

100: 27, hvarvid emellertid är att märka, att under sistnämnda år dess,utom utgifvits till Magnus Stenbocksskolans fastighet 414,160 kronoroch till denna skolas inventarieanskaffning 39,861: 13 kronor. A f års,utgifterna täcktes emellertid af skoldistriktet 1899 endast 121,700 kronorsamt år 1911 endast 355,513; 41 kronor,motsvarande resp. 53: 49 och 84: 19 kr.pr barn.

Enligt det reglemente för Helsing,borgs stads folkskolor, som upprättadesden 24 jan. 1849 skulle församlingenspastor vara »skolstyrelsens» ordförande.Samma var förhållandet i fråga om»skokidet» enligt 1862 års författning.Enligt 1909 års lag angående folkskole,väsendet i vissa städer är kyrkoherdensjälfskrifven ledamot af »folkskolestyrel.sen", hvilken för öfrigt efter stadsfullomäktiges bepröfvande utgöres af minståtta och högst 20 ledamöter, blandhvilka hälften utses af stadsfullmäktigeoch andra hälften af kyrkostämman.

Under 50,årsperioden 1863-1912har ordförandeposten inom skolrådet(från och med 1911 folkskolestyrelsen)innehafts af: kontraktsprosten teol. d:r in. in. Holger Anders Witt(till 19 dec. 1889. Doktor Witt var förut skolstyrelsens ordförandefrån den 1 maj 1858); y. pastorn J. G. 0. Högstedt (20 dec. 1889—april 1893) samt kyrkoherden teol. d:r m. m. Clas Elis Johansson(från och med maj 1893).

A omstående sida visas en bild af en utaf Magnus Stenbocks,skolans hufvudportaler.

C 0 0 0 0 0 0 3 0 0 0 1 2 0 1 2 0 0 0 0 0 D O M O O D o o m 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 00 0 0 0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0C0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

En af Magnus Stenbocksskolans bufvudportater.

Fattigvården.År 1862 voro i dåvarande, numera försvunna, å kvarteret Hospitalet

belägna »Fattighuset» (brandförsäkradt för 21,925 rdr med ett inventa,rium, värderadt till 4,131 rdr) inhysta 30 män och 21 kvinnor ellertillhopa 51 personer, af hvilka 43 ansågos som arbetshjon. Samtliga(ordinarie och extra) inkomster utgjorde 18,294 rdr, däraf fattigskatten7,060, under det att (ordinarie och extra) utgifterna uppgingo till16,743 rdr, bland hvilka kontant utdelade understöd belöpte sig till4,825: 99.

Året 1900 voro i den 200 personer rymmande nya »fattigvårds,och arbetsinrättningen» (sedan 1909 benämnd »ålderdoms

, o c h s j u k ,

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 1 3hemmet») intagne 153 män, 107 kvinnor och 49 barn eller i allt 309personer, dock på en gång högst 170, af hvilka endast ett 20,tal vorofullt arbetsföra. Inkomsterna voro 84,012 kronor, däraf 53,000 kronorfattigskatt, medan utgifterna, däribland kontanta understöden 28,696kronor, uppgingo till 97,134 kronor. Denna inrättning, som togs ibesittning den 14 sept. 1889, uppbyggdes åren 1888-89 för en kostnadaf 181,587 kronor (för nya inventarier dessutom c:a 20,000 kronor) åett högt och fritt beläget, till ungefär hälften planteradt område om17,150 kvm.

Åren 1908-09 uppfördes efter sju års förarbeten strax öster omfattigvårdsinrättningen ett nytt sinnessjukhus, som togs i bruk den 15nov. 1909 af 17 manliga och 28 kvinnliga patienter. Sjukhuset rymmer70 å 80 sinnessjuka. Detta sjukhus kvarstår ännu under fattigvårds,styrelsens förvaltning. Kostnaderna uppgingo i runda tal för byggnadentill 150,000 kronor och för inventariet ni. In. till 30,000 kronor.

Under året 1911 vårdades i ålderdoms, och sjukhemmet 138 män,93 kvinnor och 38 barn eller 269 personer samt i sinnessjukhuset56 män och 70 kvinnor, alltså 126 patienter. Inkomsterna utgjorde215,761: 37 kronor, hvaribland fattigskatten 150,938: 09 kronor och er,sättningar, bland annat inackorderingsafgifter, 37,029: 07 kronor, samtutgifterna 211,219: 88 kronor, hvaraf kontant utdelades i rund summa55,000 kronor. Inventarievärdet har nu ökats till 66,094: 83 kronor.

Ordförande i fattigvårdsstyrelsen och ledare af fattigvården hafvavarit;

kontraktsprosten teol, och fil. d:r na. m. H. A. Witt (1858-65),med. d:r in. m. J. B. Netzler (1865-66),fil. d:r m. m. S. j. Åberg (1867-71),bankdirektören m. m. S. P. Kalling (1872-87),fabrikören A. P. Friberg (1888-90),grosshandlaren ni. m. A. B. Wessberg (1891-92),ryttmästaren ni. ni. E. E. Trägårdh (1893-1903),konsuln Lars Virgin (1903-05) samtf. stadsfiskalen G. S. Eksandh (1906-12).

114

I dec. 1912 utsågsSyssloman vid

OSCAR TRAPP OCH G. SCHLYTERgrosshandlaren Bernh. Blasberg till ordförande.

fattigvårdsinrättningen är från och med år 1893kamreraren C. Munkberg.

I korthet hafva vi nu redogjort för institutioner, hvilkas befintlig,het förutsättes i gällande författningar. Utrymmet medgifver icke attför närvarande ingå i någon skildring af den verksamhet, som utöfvasaf styrelser, hvilka omhänderhafva öfriga, mera speciella områden afstadens förvaltning.

Insatser på kulturella områden m. m.Vi böra icke underlåta att nämna något om Helsingborgs stads

insatser på olika områden, där verksamheten utöfvas af andra än rentkommunala organ. Sålunda ha vi att anteckna årliga af:sevärda anslagtill fiickskole, och handelsundervisningen ( d e n a l l t m e r b e t y d e l s e f u l la

tekniska yrkesskolan är en kommunal institution), till föreningar förnykterhets,, simundervisning m. m. Genom en »idrottsnämnd», som för,

valtar den af sta,den anlagda idrotts,platsen Olympia,söker staden främjaidrottsväsendets ut,veckling. En »ke,misk station» i Hel,singborg, Skåneshandels,, industri,och sjöfartskam,mare i Malmö er,hålla årliga anslagaf staden.

För äfven andra»kulturella ändarHelsingborgs museum.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 1 5mål» lämnar staden hvarje år rikliga bidrag. Utom anslag till det af stadenskötta stadsbiblioteket förekommer understöd af arbetarkommunens bibli,otek. Offentlig friluftsmusik anordnas med anslag från stadskassan, ochNordvästra Skånes Orkesterförening, jämväl understödd af svenska staten,erhåller för sina folk, ochandra konserter årligen bety,dande belopp. Föreläsnings,och skolreseverksarnheten upp,muntras jämväl.

1 detta sammanhang hafvavi att nämna Helsingborgsmuseum, hvars verksamhetutöfvas af en styrelse, tillsattdels af museiföreningen ochdels af Helsingborgs stad.Behållningen af konstutställ,ningen i samband med in,dustri, och slöjdutställningeni Helsingborg 1903 — 500kronor — anslogs jämte öfver,skott (4,000 kronor) å denköpeskilling, staden vid ut,ställningens slut betalade förkonsthallen, till en grundfond för ett blifvande stadens museum, afseddför inköp af konstalster.

Ar 1905 ansIogs ur den s. k. Tornerhjelmska donationsfondenmedel för museet i allmänhet, och upplät° stadsfullmäktige det följandeåret den s. k. centralskolefastigheten vid S. Storgatan (ursprungligenläroverk, sedermera folkskola) till museum. Här har sedan Helsing,borgs museum utvecklats till sin nuvarande omfattning. Kort eftermuseibyggnadens färdigställande för sitt ändamål anordnades där —1908 — en historisk,topografisk utställning för staden. På sista tidenhar museiområdet, som förut blott omfattat byggnaden vid gatan, går,

Vinterbild från museigården.

116 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERden med en byggnad, inrymmande en fågelsamling, samt backen upptill kanten af höjdplatån, utvidgats med en del af tekniska yrkesskolans(gamla läroverkets) gårdsplan, hvarest några gamla byggnader, enryggåsstuga, en s. k. stabbamölla in. m., blifvit efter ditflyttning jord,ningställda. Denna plats — Möllebacken — har under sin första som,

rnarsäsong år 1912blifvit talrikt be,sökt och särdelesomtyckt af allmän,beten. A nederstabackterrassen finnesen från Gantoftaförflyttad s. k. gång,grift, ti l l museetvälvilligt öfverlåtenaf H. K. Kron,prinsen.

Helsingborgsmuseum söker ge,nom sina samlingar

af stadens och ortens minnen att bibehålla och skapa intresse härför.Enligt stadgarne har det till uppgift att »förvärfva och bevara föremålfrån kulturhistoriens, konstens, konstindustriens och naturvetenskapernasområden». Genom frikostiga gåfvor har museet satts i stånd att för,värfva ett flertal målningar af framstående konstnärer. Museet, hvarsverksamhet uppskattas af stadens innevånare, har på senare tiden an,ordnat ett flertal konstutställningar, hvarigenom intresset i samhälletför konsten i dess olika grenar alltmer böjes. Bland andra må nämnasen under hösten 1912 anordnad »retrospektiv utställning af äldre svensktporträttmåleri», innehållande bortåt 300 nummer. — Museiintendent ärfrån slutet af år 1912 fil. kand. Torsten Mårtensson, som då efterträddefil. kand. Sigurd Wallin.

Afven för välgörande ändamål, för hjälpande af fattiga och sjuka,

På mölkback..

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 1 7ålägger sig staden uppoffringar. I budgeten förekomma sålunda anslagtill »asylen för aktningsvärda ålderstigna», till föreningen »Helsingborgssommarkolonier», Helsingborgs sjukkassor, föreningen »Mjölkdroppen»m. m.

1 detta sammanhang föres tanken på de donationer af enskilda, somHelsingborgs stad fått emottaga. Den äldsta af de donationsfonder,

Gamla teaterhuset, »Ladana..)

som drätselkammaren förvaltar, är af år 1870, den s. k. Syskonen Krooksfond. Denna tillhör den grupp af donationerna, som afser att gagnasjälfva samhället. Hit höra äfven Carl Krooks fond af år 1878, R.Tornerhjelms fond af år 1885, direktören Malte Sommelius' och fruElvira Sommelius' donationer för bildande af en konstafdelning inomHelsingborgs museum (1905 och 1907) samt för stadens yttre förskö,nande med konstverk m. m. (1910), konsuln N. Perssons donation tillhälsobrunnen Hälsan (1906), förste landtmätaren Th. Röings donationtill stadens förskönande m. m. (1909) m. fl. — Ett stort antal donationerafse s. k. välgörande ändamål, t. ex. ett flertal af afkastning från denTornerhjelmska fonden bildade donationsfonder, friherrinnan Eva Tomer,hjelms barnasylfond, konsuln och fru N. Perssons donationer för pauvreshonteux (1905) samt gamla tjänare och tjänarinnor (1906), f. skeppsreda, ") Nuvarande teatern invigdes 1877. Teatern drifves kommunalt.

KONUNG CARL lav JOHAN

CAROLINA MARA BERG

CkL 9 .Rh( FIXBORG1SS5

0 D IIR031(A.PHROP3N,:. K R O OK

II518CAROLINA LINDBERG

1073,BUDOLF,t2I'A TORNERKIEEM5.015

3:101F TORNERILIELM:555

ANN?. OHM

LALLING

J. saasA ZECEIDERGBANNA LOVISA, FOGELBERG

10,95ROSALIA IAC5LI514•1

1005

1. A- ROXIOWPVCRONELLA RONNOW

IR%/I LUNDBERG

ANNA IHANIINA LUNDBERG109

CARL Kao«

NELLY KROOK1510

CARL C III.APEEREDRIOUF TRAPP

:075JaNy arwAN

• • 22.16o. H. MINNE:IBER:I

LUV5LIALMAR .FE RO K AM MA ? .

1085EMILIE LILLIEBODE

:902A, 5. WESOBERG

19053,P ROMARE

1905

Minnestafla ärver donatorer.(Rådhuset )

ren B. M. Anderssons donationer till hem för ogifta mödrar och derasbarn m. m. (1908), konsuln och fru A. I Ianssons donation (1909), kon,suln P. Olssons donation för bildande af ett tjänarinnehem (1911) m. fl.

De under drätselkammarens förvaltning stående donationerna ut,gjorde år 1900 tillhopa 651,966: 60 kronor och vid 1911 års slut1,410,216: 84 kronor.

Ar 1911 hafva stadsfullmäktige beslutat, att för hedrande af aflidnedonatorers minne i rådhuset skulle uppsättas tvänne koppartafior, hvarådonatorernasDen 17 dec.ciselören fru RagnhildInskriptionerna å ramensaluti» (De hafva gifvittill Helsingborgs stad»

Samma dag, somnyssnämnda minnes,tafia erhöll sin plats irådhuset, öfverlämna,des till stadsfullmäkti,ge) af skeppsredarenOtto Banck och hansmaka, fru Ida Banck,gåfvobref å egendo,men Vikingsberg. Syf,tet med denna storar,tade donation, benämd»Otto och Ida Bancksdonation'), har om,nämnts vid redogörel,sen för hälsobrunnenHälsan.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 1 9

namn och årtalen för deras donationer skulle inristas.1912 uppsattes den första af dessa minnestaflor (utförd af

Schlyter i Helsingborg, se bilden å sid. 118).till densamma lyda (öfverst) »Communi dederetill samfälld välfärd) och (nederst) »Donatorer

Vinterbild från Vikingsberg.Utsikt ötver

Stadsfullm:s sammanträde den 17 dec. 1912, halfseklets sista ordinarie och heltsäkert långvarigaste, pågick från kl. 5 e. In. till kl, 110 å n a t t e n .

120 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERI närvarande stund (dec. 1912) utgör sammanlagda beloppet af de

donationer, som förvaltas af drätselkammaren, kyrkan, folkskolan, fattig,vården, högre allmänna läroverket, barnsiukhuset, vanförehemmet ochstiftelsen Konsul Olssons tjänarinnehem tillhopa c:a 2,557,241 kronor,däribland af drätselkammaren förvaltade 1,891,716 kronor") samt affattigvårdsstyrelsen förvaltade 233,749 kronor.

För att kunna gifva en mera allsidig föreställning om Helsingborgsutveckling under de nu tilländalupna femtio åren, måste vi jämväl ikorthet vidröra de framsteg, som ägt rum såväl inom järnvägstrafikensoch sjöfartens områden som i fråga om den verksamhet, hvilken utöfvashärstädes af vissa statens inrättningar.

Järnvägstrafik och sjöfart.Dessa tå verksamhetsgrenar höra innerligt nära tillsamman i Hel,

singborg. Båda leda sin utveckling tillbaka från stadsfullmäktigesförsta år, och båda äro för sin fortsatta tillväxt beroende af hvarandra.Vårt hamnväsendes historia hafva vi ofvan i korthet lärt känna; järn,vägarnes kunna vi knappast i största sammandrag skildra, enär händel,serna äro så många och det för järnvägarnes skapande nedlagda arbetetså omfattande. Några årtal skola blott angifvas. De första åren (1863—1865) tillkom Helsingborg—Landskrona—Eslöfsjärnvägen. Stadensaktieteckning i denna järnväg, hvilken utgjorde 300,000 rdr, hafvavi uti inledningen antydt. I Helsingborg—Hessleholmsjärnvägen, somöppnades för allmän trafik år 1875, tecknade staden år 1872 för 300,000rdr aktier.

Sedan den i slutet af 1870,talet uppträdande penningkrisens verk,ningar utjämnats tecknade staden 1881 för 300,000 kronor aktier

(höjdt följande år till 400,000 kronor) i Skåne—Hallandsjärnvägen*) Häri ingår den sista af de å sid. 119 nämnda donationerna med 300,000kronor.

sera järnvägsprojektetlinjen öfver Pålsjöoch ned öfver stran,den å norr (»Via,dukten»). Den fo,reslagna andra linjenöster om staden,hvarför särskildt öf,versten I. L. 0. Tollkämpade, blef dåefter lifliga debatterförkastad.

I Skåne—Små

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 2 1(Västkustbanan), som i sin helhet öppnades för allmän trafik 1885 ochmed är 1896 öfvertogs af staten. Frågan om sträckningen af dennajärnväg inom staden föranledde mycken strid, men för att kunna reali,

snarast möjligt valdes 1883 den ännu befintliga

landsjärnvägenverkställdes aktie,teckningar åren 1891 och 1895 (150,000 resp. 500,000 kronor). Järnvägenöppnades för trafik till Markaryd 1894, till Strömsnäsbruk 1897 ochtill Värnamo 1899.

Stadens aktiekapital i samtliga nu nämnda enskilda järnvägar har

»Viadukten» (Viketituethaunn),

sedermera under årens lopp väsentligt ökats.Sedan 1899 hafva underhandlingar pågått mellan staden och Kungl.

Järnvägsstyrelsen i syfte att erhålla järnvägsförhållandena i Helsingborgordnade, därvid man uppställt önskemålet att få Västkustbanan inleddöster om staden till en för alla järnvägarne gemensam bangård på nu,varande centralstationens plats.

Emellertid är nu — hösten 1912 — förslag uppgjordt att oberoendeaf statens medverkan lösa bangårdsfrågan genom anläggande af gods,och rangerbangård i närheten af blifvande ny hamn utanför den södrastadsdelen, dock med möjlighet lämnad att framdeles kunna åstadkommaen god anslutning från statens järnvägar, sedan den största af Helsing,

122 • O S C A R TRAPP OCH G. SCH LYTER

1872 49,246 33,202,092 c:a 4,1501911 145,982 397,637,258 104,501.

1900 1,635,554: 19 kr. 47,371: 19 kr. 4,779 4,1981911 1,672,075: 82 » 81,115: 94 » 5,179 4,782.

1900 5,511 5,500 114,481: 39 kr. 62,627: 21 kr.1911 6,173 6,168 142,768: 09 » 86,164: 64 »

borgs järnvägsfrågor — Västkustbanans inledande på ett för stadensutveckling gynnsammare sätt äfven vunnit sin lösning. I november1912 hafva stadsfullmäktige godkändt det nyssnämnda förslaget och fattatbeslut angående upplåtande till Helsingborg—Landskrona—Eslöfsjärn,vägen af mark för de nya spår, och bangårdsanordningarne.

Till slut bör erinras om den för Helsingborg betydelsefulla tilldra,gelse, då ångfärjetrafik mellan Helsingör och Helsingborg år 1892 inrät,tades. Redan 1881 hade stadsfullmäktige uttalat sitt varmaste tillstyr,kande af förslaget härom.

Några siffror skola visa ökningen i järnvägstrafiken från år 1872(det tidigaste år, för hvilket uppgifter af oss erhållits) till år 1911 vidHelsingborgs centralstation.

Antal försåldaÄr personbiljetter Antal kilogram afsändtoch ernottaget gods

Antal afsända ochmottagna godsvagnar

För Helsingborgs ångfärjestations (statens) del må följande trafik,siffror anföras:

År A n t a l resande Antal till, och af kopplade godsvagnar1903 306,708 1 0 1 , 3 1 81911 331,521 1 3 3 , 8 0 9 .

Helsingborgs Ängfärjestation.

Vid tullkammaren i Helsingborg utgjorde uppbörden år 1862226,245: 67 kronor.

Beträffande tullkammaruppbörden åren 1900 och 1911 hänvisas tillföljande siffror:

År Tul lmedel B å k m e d e l

Uppbörden

Antal ankomnaÅr f a r t y g

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 2 3

vid tullkammaren har i själfvaårtiondet undergått en betydande ökning. Från

Antal inklare,rade fartyg

Antal afgående Hainnafgi eter förfartyg ink omna fartyg

Antal utklare, rade fartyg

verket under det sistadet ofvan för år 1900

angifna beloppet måste nämligen afdragas cirka 500,000 kronor förminskad spannmålsimport.

Afven hamn trafiken visar en afsevärd ökning under det senaste de,cenniet, såsom framgår vid en jämförelse af följande uppgifter:

Hamnafgifter förutgående fartyg

Post, telegraf och telefon m. m.Kungl. Postverkets år 1857 inköpta hus betingade 33,000 rdr och

upptaxerades efter nybyggnad år 1863 till 45,000 rdr. Det nuvarandeposthuset i Helsingborg, fullbordadt år 1903, taxerades år 1911 till255,000 kronor.

Följande siffror rörande poströrelsen härstädes ma anföras:Antal postbehandladeÅr vanl iga brefförsändelser Uppbörd

1864 9 4 , 8 4 8 2 7 ,1 3 0 : 15 rdr1900 5,023,148 211,376: 18 kr.1911 7,597,204 403,273: 00 »

Telegrafstationen i Helsingborg öppnades 1854. — 1862 utgjordeantalet afsända telegram 3,245 och ankomna telegram 3,148. Telegraf,uppbörden var då 6,438: 49 kronor.

124 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERDessutom förmedlade stationen på den tiden en afsevärd del af

Sveriges utländska trafik, såsom »gränsestation». — Rikstelefon infördesunder år 1885, och räknade nätet under detta år 93 apparater. Samtidigtfanns ett enskildt telefonnät med 88 apparater.

Till jämförelse med ofvan lämnade siffror må följande anföras:Antalafsända ankomna Antal telefon,

Är t e l egram a p p a r a t e r Saintalsafgifter'') Totaluppbörd1900 41,689 48,454 1 , 0 4 8 23,665: 60 kr. 156,962: 59 kr.1910 58,012 70,213 2 , 7 3 5 117,939: 87 » 354,586: 34 »1911 62,214 75,631 3 , 0 2 5 134,622: 54 » 385,030: 07

År 1911 utgjorde antalet apparater pr 1,000 invånare:i Helsingborg 7 1» Gefie 6 9 , 9 medeltalet för alla städerna var 65,4.» Norrköping 6 8 , 8

Samma år var antalet taxerade samtalsperioder pr apparat och år:i Helsingborg 1 7 4» Norrköping 1 2 2 medeltalet för samtliga stationer var 136.» Gefle 1 0 8

Helsingborgs station var 1911 i uppbördshänseende den 5:te i ord,ningen bland Sveriges städer, föregången endast af Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall.Med anledning af stationens stegrade omfattning uppförde Kungl.

Telegrafverket härstädes åren 1907-09 ett eget telegraf hus, för närva,rande taxeradt till 319,252 kronor.

Sedan år 1902, då trenne undervattenskablar nedlades i Sundetmellan Helsingborg och Helsingör, går all Sveriges telefonförbindelsemed Danmark och Tyskland öfver Helsingborg med undantag endastför telefontrafiken mellan sydligaste Skåne och utlandet, som ännu sålänge ledes den gamla vägen öfver Hildesborg. En stor del af landetstelegraftrafik med utlandet ledes därjämte öfver Helsingborg.

') Samtalsafgifterna belöpte sig 1890 till 18 kronor 40 öre.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 2 5Utrymmet medgifver icke att närmare redogöra för statens öfriga

inrättningar i Helsingborg.Vi kunna blott nämna, att vid Helsingborgs högre allmänna läro.

verk antalet lärare och elever utgjorde höstterminerna 1863 12 (däraf 9ordinarie och 3 öfningslärare) resp. 169, 1900 31 (däraf 12 extraordi,narie och 3 öfningslärare) resp. 503 samt 1912 38 (däraf 5 extraordi,narie och 4 öfningslärare) resp. 611.

Huru upplysande det än skulle vara för stadens framsteg, kunna viej heller gifva oss in på fälten för den enskilda företagsamheten.Flickskole, och handelsundervisningen, tidningsväsendet och det riktutvecklade föreningslifvet på många skilda områden, särskildt olikaslags idrott, allt skulle kräfva sitt särskilda kapitel. — I fråga om han,del och handtverk, industri och sjöfart lämnas redogörelse uti en särskilduppsats i denna minnesskrift.

Från en år 1862 afgifven officiell berättelse rörande Helsingborganse vi oss dock böra här göra följande utdrag:

»De 52 handlande, som här nu finnas, torde vara ett antal öfverbehofvet och förorsakar måhända i tiden ett eller annat fallissement.Något egentligt stort eller solidare handelshus finnes här ej, men mångas. k. mindre, hvilka anses ganska välmående och säkra. — — livad somsynnerligast trycker ställets handel i alla afseenden äro de oerhördtdryga hamnafgifterna, hvilka här existera och hvari någon lindring ejär att hoppas, enär hamnen nu undergår en stor och mycket kostsamförändring.» — "Till sjöfartens bedrifvande äger staden 4 briggar, 6skonare, 7 jakter, 1 ångbåt, af tillsammans 821 läster, samt 18 styckenfärjelagsbåtar under 5 lästers dräktighet. På 1840,talet funnos här blott4 gamla fartyg af tillsammans 65 läster. Med nu befintliga fartyg görasflera resor om året till särskilda utrikes orter, för det mesta till Englandmed spannemål, och retourlasterna bli en mängd stenkol.» — — »I deöfriga näringsgrenarna finnas här 131 handtverksmästare, hvilka utöfvade för orten erforderliga arbeten. Åtskilliga af dessa hafva hunnit tillen väl accrediterad skicklighet, som anlitas äfven af våra grannar påandra sidan Sundet och hvarigenom en liten inkomstkälla mera blifvit

126 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERöppnad för idoga arbetare. Utom den från förra tider häri stadenbefintliga anläggningen af ett järngjuteri jämte en lerkärlsfabrik, hvilkabedrifvas med tämlig styrka, särdeles hvad den sistnämnda beträffar,finnes här en cichoriefabrik, som under året ej varit i verksamhet, eme,dan en väntad last cichorierötter uteblifvit.»

Helsingborgs successiva tillväxt.Utfyllningar. Är 1862 gick stranden i rak linje från nuvarande

strandlinjen norr om »Viadukten» (Västkustbanans öfvergång öfverDrottninggatan) till en punkt strax norr om Tägagatans västra ände,där de s. k. Hallarne (sandstensklippor) stuck° ut från stranden, ochdärifrån i en båge inåt, tangerande nuvarande Sundstorgets östra gräns,fram till tullhuset. Inre hamnbassängen var då land (utgräfdes 1863),och strandlinjen gick därifrån åter i en båge inåt, tangerande platsenstrax öster om nuvarande »Centralstationen», samt sedan ytterligare i ensvagt inåtböjd linje i riktning förbi förutvarande kasernområdets nord,västra hörn. Något tidigare gick stranden norr om Stortorget ännuöstligare än nyss nämndes, ungefär i Drottninggatans östra linje utanförkvarteren Fiskaren till och med Husaren, och söder om Stortorget i eninåtsvängd linje blott ett fåtal meter från Södra Strandgatan fram till»Centralstationens» nuvarande plats.

I fråga om de vidsträckta landvinningar, hvarigenom nu ett ord,nande af stadens bangårdsförhållanden och ytterligare hamnutvidgni ngutanför den södra stadsdelen möjliggöras, hänvisas till redogörelsen förhamnväsendets utveckling. Då år 1896 en utredning genom en särskildkommitté verkställdes rörande stadens utvecklingslinjer fäste man ensärskild vikt vid planen att genom utläggande af s. k. stenkistor norrom kallbadhuset bilda ny mark. Härigenom skulle tanken om åväga,bringandet af en strandpromenad utmed Sundet kunna förverkligas ochtillika dyrbar byggnadsgrund kunna beredas. Banbrytare för denna idéhar varit den mångårige ledaren af stadens angelägenheter konsulnin. in. N. Persson, och hans planer om skapande här af ett Nordens

Nizza återfinna vi i utredningeni en framtid helt säkert kommerutanför Pålsjö egendom. Bilden

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 2 7om de dyrbara landvinningar, stadenatt förskaffa sig jämväl i fortsättningenhär nedan af staden, sedd från Pålsjö,

visar huru genom utfyllning strandområdet utvidgats norrut till kall,badhuset, hvarefter stranden har sin ursprungliga sträckning.

Byggnadsverksamhet. En uppgift år 1857 anger antalet hus ochtomter i Helsingborg till 413; för åren 1901 och 1911 uppgår antaletbebyggda tomter till 1,093 resp. 1,810 (allt inom planlagdt område). Imidten af 1800,talet s t r ä c k te s i g d en b e by g gd a s ta de n n ed om h öj dp la tå n

ej sydligare än till Bergaliden — Södra tullen —, åt väster till Strand,gatorna i hufvudsak och åt norr ej längre än något söder om nuva,rande S:t Jörgens plats. Upp på höjdplatån gick blott en arm af huspå ömse sidor om Långvinkelsgatan, »Liden».*) Efter 1850 och i mån afstadens industrialisering utsträcktes byggnadsverksamheten alltmer i

Se stadskartan ä sid. 128.

Helsingborg och Pålsjö strand. Från norra Pålsjötilatån.

128 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERsydlig riktning. Omkring år 1880 gick södra gränsen ungefär vidGustaf Adolfstorg. Under de därpå följande två årtiondena har be,byggandet nått stadsområdets södra gräns. Under samma tid bebygg,

a h; nh,herele1«e;,,,,h, M ol a h

• Folle.tholanel EhtlegiureillhInge Coehluhr ,J ).11,1hUh.

7MIlkoyana/rhy h'hulenx Ifrok•h "ep, Mim,i if,;,/hush

h //hrwr ,ftal/arI 1,ekragh.r4axet, fly"- hpre

,14,,,‘

t t•• •,42?: ''

•

'51kkl-sz"45.. fi,14

/9 , rothiu.1,0,5n4rulgok

90. Lida 7,-ghohmFöråldrade namn å dator:

AJ falltax Pay/rem bihefrehkehyhthh, 2 • Fiyelmåhyrdah

„ StallgalgthYo- ,fthlheyykeelea,

r

'HELSINGBORG.

KÄRNANI th;,griakelektr geda

Pigeb,;hge..h )4//hgolhh

aorgalh.,h;hringpArtgegindeh

,6 la r t , ,,leg rr ;nde rv

,Vorra henza~a,8 herblitexigeithh, hrrjeae,,,,,

Utlett drorohnu,it Torget

th Ment kvrkogathhiLillez,ltrahelgat4h4,Fekira, lavAlbralh,

Id !ifk, ,hdderga/hopAtjtmir,14.1,17 15b. 4ryrkwit i

,dagaMot,

18 Iligh,hebikmfry29,

Karta öfver He6ingborg år 1853.

des strandområdet mellan Viaduktens korsning af Drottninggatan ochstadens norra gräns (Pålsjö bäck). Under de tre sista decennierna af1800,talet bebyggdes de västligaste kvarteren utanför den gamla staden(väster om Strandgatorna), och under samma tid tillkom stadsdelenStattena med Röamölla. Under det sista årtiondet före 1900 tillkommokvarteren i närheten af Kronborgsgatan, villorna närmast stranden vidDrottninggatan dock ännu tidigare. Aren 1897-1905 uppbyggdes i

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 2 9hufvudsak stadsdelarne Wilson Park och Anneberg, 1903-06 stads,delen Eneborg och 1905-10 stadsdelen Olympia. Stadsdelen Tåga,borg söder om Halalid har tillkommit hufvudsakligen åren 1900-10.Under de senaste åren hafva villor rest sig å höjdplatån norr omHalalid ända fram till Pålsjö skog. Och år 1912 har den första villanblifvit till å villaområdet inom Pålsjö skog.

På hösten 1912 öppnades den första fullt bekväma uppfartsvägentill Tägaborg, Pålsjögatan, som med en stigning af högst 1 : 25 lederfrån Hälsovägen upp till nämnda stadsdel.

Stadsområdet. Några större förändringar hafva icke ägt rum underdet sista halfseklet ifråga om gränserna för stadsområdet. Den oegent,ligheten, att inom stadens gränser ett flertal olika områden, tillhörandeHelsingborgs landsförsamling, befunno sig, blef dock genom ett Kungl.bref af år 1904 om de nämnda områdenas inkorporering med staden un,danröjd. Dessa områden med en areal af tillhopa 25 hektar utgjorde endel kvarnlägenheter längs Hälsobäckens dalgång m. n-K, n ä m l i g e n B a g a r e ,

möllan, Kopparmöllan, Hjelmshultsmöllan, Röamölla, Troedsmölla, Ladu,gårdshus och Ringstorp. Dessa lägenheter sträckte sig såsom en kilgenom nuvarande Hälsan ända fram mot Fågelsångsgatan.

En väsentlig ökning af stadsområdet kommer däremot att ske,därest en af staden år 1909 hos Kungl. Maj:t gjord framställning ominkorporering af de delar af landsförsamlingen, som befinna sig norroch nordväst om Engelholmsvägen, m. fl. blir bifallen. Härigenomskulle Pålsjö egendom, Sofiero och Tinkarp, Kungl. Skånska husarrege,mentets nya exercisfält (till större delen) m. fl. egendomar Häva medstaden införlifvade (framställningen är tillstyrkt af Kungl. Kammar,kollegium förutom af ett flertal andra myndigheter). — Det torde ej hellerdröja länge förrän det förstadsliknande område, som uppstått söder omstaden — Raus plantering — på allvar visar sig böra med staden inkor,poreras. (Ar 1899 afslogo stadsfullmäktige en från fastighetsägare inomsamhället gjord framställning därom.) Förslag har under 1911 väcktsom undersökningar i sådant syfte, men frågan är ännu outredd.

Folkmängden. I T. G. Rudbecks år 1857 utgifna »Försök till be,

130 O S C A R TRAK> OCH G. SCHLYTERskrifning öfver Sveriges städer» berättas, att i Helsingborg funnos år 1720ett antal af 448 mantalsskrifna personer. Detta var under Helsingborgsförnedring efter alla förödande krig. Ar 1800 funnos 1,741 och år1850 ej mindre än 3,594 (enligt tabellkommissionen 4,140). Författarentillägger: »och hade således staden inom den korta tidrymden af 50 årsett folkmängden ökad med mer än 100 procent». Under 18004aletsandra hälft utgör ökningen i folkmängd — 586 procent.

Den 31 dec. 1911 utgjorde Helsingborgs invånarantal 33,225 ochvid slutet af år 1912 hade det stigit till 33,877. Under de 60 åren från1852 till närvarande tid har stadens folkmängd nära åttadubblats.

Bevillningen. A f nedanstående grafiska framställning framgår be,vinningens och till jämförelse äfven folkmängdens successiva utvecklingi Helsingborg år efter år från och med året 1862 till nuvarande tid.På bevillningskurvan synas de allmänna ekonomiska kriserna omkringåren 1880 och 1910. Efter den sista krisen har kurvan åter stigit, ochdet framgår, att om tillväxten af antalet bevillningskronor från åren

Folktnangd.35.000

30.000

25.000

20.000

15,00010.000

5.000

181.23 4 5 6 7 8 ! 70 .1 6 8SO 23

e Folkmångd.- Bevillning.

06 7 8 990 2 3 4 6 7 05190012 3 4 d 6 7 851011 912

Grafi k framställning af folkmängdens och bevillningens tillväxt i Helsingborg 1862-1912.

Bevillning,220.000

200.000

180,000

160.000

140.000.

120.000

100.000

80.000

60.000

10.00020.000

IIELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 3 11905-06 skett i samma riktning, som dessa båda år markera, så hadebevillningssumman för är 1912 kommit att utgöra ungefär samma belopp,som faktiskt uppnåtts (220,000 kr.), oaktadt sänkningen under krisen.Till jämförelse må nämnas följande belopp för här nedan nämnda år:

18621872 1 2 , 0 7 4 : 49 kr.17,607: 551882 3 2 , 0 9 2 : 94 »1892 5 3 , 0 0 8 : 111902 1 1 5 , 4 8 2 : 39

I detta sammanhang kunna vi nämna beloppen af de kommunal,utskylder, hvilka, grundande sig på bevillningen, beslutats skola uttaxe,ras under följande år: 1863: 17,916: 38 rdr rmt, 1865: 22,262: 50 rdrrmt, 1900: 158,559: 93 kr. samt 1913: 807,403: 32.

Helsingborg som föregångare.i det föregående hafva vi sett, huru staden på en mängd olika om,

råden gjort de vackraste framsteg under de gångna femtio åren. MenHelsingborg har äfven haft att glädja sig åt en så framsynt ledning ivissa afseenden, att dess åtgärder därutinnan kunnat blifva äfven andrasamhällen till gagn, alltså främja den kommunala utvecklingen i vårtland i allmänhet. Ofvan har nämnts, huru vårt samhälle förstått attredan från början af den gällande stadsförfattningens tillämpning såmycket som möjligt centralisera den kommunala förvaltningen. Attstaden tidigt omgif vit sig med ett nät af järnvägsförbindelser hafva vijämväl funnit. Afven sin lokala samfärdsel visste staden att tidigtordna genom införandet (1903) af kommunal elektrisk spårväg, denförsta i mindre stad och den andra kommunala öfverhufvud i Sverige(Göteborgs elektriska spårväg öppnades i augusti 1902 eller mindre änett år förut). Redan från början slog Helsingborg in på kommunalise,ring af sådana industriella företag som gas,, vatten, och elektricitetsverk.Sålunda tillbakavisades försök att göra stadens redan i slutet af 1850,talet byggda gasverk till ett enskildt företag i likhet med de första

132 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTER

Partigruppering, antal röstande ochframgå af följande tablå: Antal sedlari norra

Är Partibeteckning valkretsen

rösttal vidAntal sedlari södravalkretsen

bådaRösttali norravalkretsen

dessa valRösttali södravalkretsen

1910 Borgerliga listan 950 433 21,729 9,3271 dec. i Arbetarpartiet 711 665 7,561 6,567

norra och Kommunala reforinlistan 327 243 5,547 3,84015 dec. isödra vah Sparsamhetsvännernas lista 42 — 771 —kretsen. Fria gruppen 11 2 263 241912 De borgerliga 1,010 397 24,433 8,905

6 dec. i Arbetarpartietnorra och 656 915 7,368 8,56720 dec. i De frisinnadesödra val,kretsen. Fria gruppen

2863

260— 5,093

633,876—

gasverken i Stockholm, Göteborg, Malmö etc., som upplätos åt privile,gierade entreprenörer. — Helsingborg var den första svenska stad, somupprättade kollektiva arbetsaftal med sina arbetare (1898) och likasåden stad, som upprättade den första afgiftsfria kommunala arbetsförmed,lingsanstalten (1902; motion väcktes 1900). Afven var det Helsingborg,som införde triangelmätning för kartläggning af stadsområde. Beträffandestadens fysionomi i allmänhet har Helsingborg alltid, där det ej af denpraktiska nödvändigheten hindrats, sökt att tillgodogöra sig de utmärktaförutsättningar för en sund utveckling, en gifmild natur skänkt staden.Därjämte har staden i fråga om stadsplan och planteringar ni. m. städsesökt »skapa utrymme och skönhet». Ett af stadens starkast framträ,dande karaktärsdrag är, att den kommunala förvaltningen härstädesalltid sökt undvika att lägga hämmande band på de enskilda initiativengenom för stränga bestämmelser i allehanda afseenden.

Inför ett nytt skede af kommunalstyrelsen.Liksom för femtio år sedan stå städerna äfven nu, vid öfvergången

till det 51:sta året, inför ett nytt skede af det kommunala lifvet. Redanmed år 1910 trädde i kraft under föregående året tillkomna bestämmel,ser, som i väsentliga afseenden inneburo ändringar i kornrnunallagstift,ningen. Sålunda kräfves numera 2/n m a j o r i t e t v i d b e s l u t i e t t fl e r t al

fall, exempelvis om anslag »för nya ändamål och behof», om anslag,hvartill medel skola anskaffas genom upplåning, etc. Kvinna erhöllvalbarhet till såväl stadsfullmäktige som drätselkammare tn. in. Denviktigaste reformen var emellertid den ändrade kommunala rösträtten.Röstskalans maximum sänktes från 100 till 40. Härigenom utvidgasi hög grad underlaget för stadsfullmäktigeinstitutionen. Först från ochmed år 1913 har denna lagändring vunnit sin fulla tillämpning beträf,fande stadsfullmäktigekårens sammansättning. Nya folkelement kommaatt deltaga i kommunalbesluten, och att hoppas är, att detta skall ländatill gagn för en saklig och allsidig beredning af ärendena. Sparsam,heten i utgifter påfordras på ett kraftigt sätt genom en annan lagbe,

stämmelse, som träder i kraft den 1 jan. 1913. Förut hafva städernahaft rätt att utan att underställa frågan högre myndighet upptaga lån,som äro ställda på kortare återbetalningstid än två år. Hädanefter ärostäderna nödsakade att äfven till dylika s. k. tillfälliga lån begära Kungl.Maj:ts tillstånd, därest sammanlagda beloppet af kommunens sväfvandeskuld öfverstiger en viss summa. Bestämmelsen lyder: »För att vinnabindande kraft skola stadsfullmäktiges beslut underställas Kungl. Maj:tsnådiga pröfning och fastställelse, då de angå: — — b) upptagande aflån; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upp,taga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet af kommunensutan underställning skedda upplåning icke öfverstiger skillnaden mellan,å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda inkomst, för hvilkenenligt § 57 stadsutskylder skolat för sistförflutna året utgöras, och, åandra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i stads,kommunen anskaffas genom uttaxering; skolande i sistnämnda summaicke inräknas de belopp, som afse folkskoleväsendet och uppfostran åtvanartade och i sedligt afseende försummade barn». (§ 74 i K. E omkommunalstyrelse i stad.)

I detta sammanhang böra vi omnämna resultatet af de val tillstadsfullmäktige — i dec. 1910 och dec. 1912 — som ägt rum på grund,valen af 1909 års lagändring.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 3 3

Om 1912 års partibeteckningar användas är partigrupperingen inom1913 års stadsfullmäktigekår följande:

De borgerliga och fri,De borgerliga sinnade gemensamt Arbetarpartiet

24 1 1 1

2,041 1.343 3,384 35,871 19,558 55,4291,955 1,572 3,527 36,957 21,348 58,305

134 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERAntalet valda 'stadsfullmäktige utgjorde:

Är Partibeteckning N o r r a valkretsen Södra valkretsen Summa1910 Borgerliga listan 7 5 12

59,726

Arbetarpartiet

97,239

3 5

10,073

Kommunala reformlistan 1 2 3Borgerliga listan och kommu,nala reformlistan gemensamt 1 1

11 10 211912 De borgerliga 8 4 12

Arbetarpartiet 2 4 6De frisinnade 1 2 3

/0 21

valkretsen S:ma valkretsen Ssma5,015 4,515 9,530 59,726 37,513 97,2395,316 4,757 10,073 64,886 42,288 107,174

De stadsfullmäktige, som i december 1912 blifvit valda för 4,års,perioden 1913-16, äro enligt magistratens protokoll öfver valförrätt,ningarne:

konsuln Oscar Trapp,konsuln Aug. Wingårdh,ingenjören K. j. Beskow,arbetskontorsföreståndaren Carl Johansson,grosshandlaren Bernh. Blasberg,konduktören Edv. Larsson,direktören Bernh. Ingelsson,direktören B. Kjessler,konduktören J. Ech,handlanden E. Palmgren,grosshandlaren G. W. Otterström,*)disponenten Henry Dunker,

*) Dc nu nämnde blefvo utsedde vid valet för den norra valkretsen.

De frisinnade6.

skoarbetaren J. J. Löfgren,ångbåtskommissionären Bernh. Bergh,verkmästaren Nils Åkesson,folkskollärarinnan Sara Thåström,stadsläkaren C. B. Hallengren,snickaren Olof Lindell,grosshandlaren Otto Jönsson,målarmästaren Edvin Berling samtf. handlanden P. Nilsson.

Följande siffror visa deltagandet i 1910 och 1912 års stadsfulbmäktigeval:

Antal röstandenorra s ödraÄr v a l k r e t s e n

1910*)1912

Antal röstberättigadenorra s ödra

19101912

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912

S:ma

Förekomna rös (talnorra s ö d r avalkretsen

Antal befintliga rösternorra s ödra

s:ma

135

Helsingborgs utvecklingslinjer.För jämnt tjugo år sedan väcktes i stadsfullmäktige motion därom,

att en »allmän regleringsplan för stadens utvidgning» skulle utarbetas.Det hette bland annat i motionen: »Denna plan borde därefter underårens lopp tjäna till ledning vid fattande af beslut om och verkställandeaf allmänna företag inom staden, så att man ej för framtiden behöfdebefara, att det ena komme i strid med det andra, utan tvärtom, då en

För föregående valet, då den 100,gradiga röstskalan sista gången tillämpades,finns gifvetvis ingen uppgift å antalet röstande. Såsom en motsvarighet till den å sid.56 lämnade upplysningen rörande 1862 års val kunna vi blott nåmna, att i dec. 1908det högsta uppnådda rösttalet var 62,368 och det lägsta 29,904.

136 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERgemensam plan följdes, hade säkerhet för att de olika företagen utveck,lade sig till ett organiskt helt och sålunda åt staden för framtiden be,reddes de största möjliga fördelar för den minsta möjliga kostnad».(Motion af lazarettsläkaren med. d:r G. Naumann.) I mars 1896 ingickdrätselkammaren till stadsfullmäktige med ett yttrande öfver motionen,därvid öfverlämnades ett kommitteutlåtande, hvari kammaren förklaradesig vilja instämma. Af största intresse är att se till, hvilka linjer, sam,

hället enligt drätselkammarens och kommitténs åsikter hade att följa i sinasträfvanden efter bästa möjliga framsteg. I fråga om byggnadsverksam.beten framhölls nödvändigheten, att de olika stadsdelarne bebyggdes livaroch en i enlighet med sin karaktär: handelscentrum i de äldre delarneaf staden, belägna i midten af densamma, industriella anläggningar ochbostäder för dem, s'om måste bo i närheten däraf, uti den södra stads,delen, bostadshus i allmänhet uti den norra stadsdelen samt offentligainstitutioner och villakvarter inom stadsdelarne å höjdplatån ofvanomstadens äldre delar. — 1 öfrigt uttalades följande önskemål:

1:o) att staden måtte i så god tid som möjligt söka med sig full,ständigt inkorporera de delar af närmast angränsande landsbygd, tillhvilka byggnadsverksamheten visade böjelse att utsträcka sig;

Helsingborg och dess hamn.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 3 72:o) att pastors, rektors och stadskomministers lönings jordar blefve

af staden förvärfvade;lo) att välbelägen och tillräckligt stor plats för ett offentligt slakt,hus i god tid utsåges:4:o) att nuvarande gasverkets tomt reserverades för beredande af

tillfälle att åstadkomma förbättrad kommunikation mellan nuvarandesödra hamnen jämte blifvande hamnanläggningar å Söder samt staden;

5:o) att Drottninggatan utvidgades till nöjaktig bredd mellan Tåga,gatan och Pålsjö bäck;

6:o) att om möjligt ännu en bekväm uppfartsväg till stadens påhöjdplatån belägna delar måtte åstadkommas;

7:o) att området öster om Kärnan, omslutet af kvarteret Tornet,Bergaliden och läroverkstomten, reserverades till allmän park (Slotts.-hagen);

8:o) att förslaget om att sätta Stortorget i omedelbar förbindelsemed platsen omkring Kärnan förverkligades (Terrassen);

9:o) att Eägelsångsgatan framdroges till Hälsovägen samt sattes iförbindelse med Kullagatan medelst en eller två tvärgator;

10:o) att Hälsovägen utvidgades och lägenheterna Hälsan, Nybodal

138 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERoch jensenska trädgården förvärfvades och sammansloges med öresunds=parken till en brunnspark,

11:o) att en brunnsinrättning skapades, inom sig inneslutande Sofia,källan och förenande behagen af den vackra utsikten från Oresunds,parken och den skuggrika dalgången genom Hälsans och Nybodalsområden (en sådan brunnsinrättning ansågo såväl kommitterade somdrätselkammaren skola blifva till mycket stor fördel för Helsingborg, idet att den »ej blott skulle tillföra staden en stor mängd brunns, ochbadgäster samt andra, som söka hvila under sommartiden, utan ockföranleda inflyttning och därmed förbunden ökad byggnadsverksamhet»),

12:o) att när och hvar sådant lämpligen kunde ske promenader an,ordnades längs backkrönet på höjden ofvanför staden;

13:o) att utvidgning af stadens hamn, hvilket inom en snar framtidtorde visa sig vara af behofvet påkalladt, skedde medelst ytterligare ut,sträckning af hamnanläggningarne åt söder, möjligen i form af enkanalhamn, hvarigenom äfven betydande landvinningar borde kunnaerhållas (en sådan utvidgning syntes lämplig såväl från handelns ochindustriens synpunkt som för byggnadsverksamhetens ordnande i enlig,het med samhällets i dess helhet intresse);

14:o) att inre hamnen, så snart den ansåges kunna undvaras, blefvei samfärdselns intresse igenfylld;

15:o) ifråga om järnvägsförbindelserna inom stadendels att statens järnvägars nuvarande hufvudspår mellan ångfärje,stationen och centralstationen flyttades väster om kvarteret Carl XV och

tullhuset samt droges jämte ett förbindningsspår mellan harnnarne å enbro öfver inre hamnbassängen och

dels att söder om staden anlades en rangerbangård, som med dubblaspår förenades med den nuvarande bangården (allt för att undvika denständiga vagnsväxlingen å stadens gator m. m. och gifva järnvägarneökadt utrymme);

16:o) att statens järnvägsinfart till staden blefve i en framtid ge,nom ändring af järnvägens riktning i stadens grannskap flyttad frånnorra till södra stadsdelen.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 3 9Af ofvannämnda önskemål äro de under punkterna 7:o-10:o i

hufvudsak, de under punkterna 2:o, 3:o och 11:o delvis förverkligade.(Slakthusfrågan löstes vid halfseklets sista stadsfullmäktigesammanträde,den 27 dec. 1912.) 1 samtliga de öfriga afseendena äro åtgärder förplanernas realisering vidtagna.

Genom inköpet af den stora egendomen Pålsjä strax norr omstaden med dess sällsynt sköna skog och strand har en mäktig faktorkommit till i utvecklingen. Här ute skall det nya epidemisjukhus,komplexet uppföras. Läget är det gynnsammast tänkbara med skogenstrax i väster. Omedelbart väster om epidemisjukhusets tomt är ettområde af betydande areal reserveradt för kommunalt lasarett i fram,tiden, sedan staden blifvit skild från landstinget, hvilket nu endast ären kort tidsfråga, äfvensom för andra sjukhusinrättningar.

Pålsjö egendom, som redan rymmer stadens nya dock ännu ej fulltfärdiga begrafningsplats, bjuder äfven plats för allmänna institutioner, egnahem och villabyggnader, hvilka här erhålla tomter, som ifråga om sköntläge högt öfver Sundet eller utmed detsamma torde få söka sitt motstycke.

Dessa nu omnämnda förhållanden rörande Pålsjöområdet torde speladen största roll för inflyttningen till samhället af exempelvis personer,som söka en plats, där de i ro och trefnad kunna tillbringa sina dagarefter att hafva lifvets arbetsperiod bakom sig. 1 detta sammanhang böravi icke underlåta att nämna, att inflyttningen till samhället äfven tordei hög grad röna inflytande af det förhållandet, att här billiga och väl,belägna bostäder ständigt stå att erhålla, äfvensorn af det allmänt kändafaktum, att Helsingborg är en af de angenämaste orter genom de såolika utflykter, som kunna företagas (till Kullen, norra Skåne, Danmarkoch kontinenten etc.) medelst de från Helsingborg utstrålande kommu,nikationslederna såväl till lands som sjös.

En händelse, som i sin mån torde komma att bidraga till stadensutveckling och som äfven tillkommit efter det ofvannämnda året 1896,är uppförandet af ett nytt kasernkomplex vid Berga, nordost om staden,för Kungl. Skånska husarregementet, som år 1912 tog de nya byggna,derna i bruk, sedan det redan år 1907 tillträdt det nya exercisfältet

140 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERlängs Engelholmsvägen. I utbyte mot detta fält jämte kasernområdetförvärfvade staden det gamla exercisfältet söder om staden äfvensom detförutvarande kasernområdet å Söder med därå varande byggnader m. m.

Utsikt åt väster från Kärnan.

4,Cr,

Härmed äro vi inne på ett för stadens utveckling synnerligen viktigtförhållande: befintligheten af vidsträckta, lämpligt belägna områden förindustrien, i närheten af järnvägsspår och hamn. Genom detta mark,förvärf, sedan gammalt innehafda jordar och de landvinningar, som vidarbetena för beredande af fast basis för en blifvande ny hamn åSöder m. m. åstadkommits, är staden i stånd att bjuda billig och sär,deles lämpligt belägen byggnadsgrund äfven för storindustrien.

För öfrigt äger staden stora jordarealer i alla stadsdelar, hvarigenomstaden kan leda byggnadsverksamheten och tillhandahålla tomtmark förslutet byggnadssätt, villor eller egna hem till billiga priser.

HELSINGBORGS UTVECKLING 1863-1912 1 4 1

Slutord.På krönet, som dominerar den gamla staden med dess åldriga tein,

pel och dess nya rådhus, där uppe där vandraren så ofta tvingas attstanna för att betrakta Sundets underbara glans eller himlens halftsagolika färgskiftningar, när solen går ned bakom Danmark, där resersig Kärnan högt öfver det litliga gatuhvimlet djärft »mot höjden». Denhar sett regenter bo i de forna slottssalarne på en tid, då Helsingborgvar en af Nordens hufvudstäder. Den har följt stadens öden underårhundraden, har sett den byggd uppe på platån, men för öfver etthalft årtusende sedan flyttad ned på stranden. Alltid såg den befolk,ningen på den fläck, dit så många budskap från främmande länderförst kommo, innan de nådde det baltiska hafvets olika kuster, idogtoch dådkraftigt arbeta. Men ofred kom och bröt ned hvad fliten upp,byggt. Och jätten själf med det vackra valspråket tog skada. Nu harhan sett ett århundrade af fred skapa om sin stad. Långt där bortavid stadsgränsen synas nya stadsdelar byggas upp. På höjden, längskusten och inne i skogen resa sig inbyggarnes boningar. Själf har hanblifvit omhuldad och ter sig nu som för femhundra år sedan. Hvadtänker han månne om sin stad, där han står så rak och stark, rät,vinklig och prydlig, vår trogne väktare, som välkomnar seglaren långtinnan den nått vår hamn?

Jo, han förundrar sig öfver att dessa sista femtio år af fred ochidoghet hafva öfverträffat de djärfvaste drömmar, han drömt om fram,åtskridande åt sin vackra gamla stad; och han tänker, att nästa tjugo,fem år kanske kunna uträtta lika mycket som det gångna halfseklet.

Kärnans existens är som ett godt omen för stadens utveckling.Den stadsbefolkning, hvars kärna är så frisk som Helsingborgs, denhar framtiden gifven.

För femtio år sedan erhöll staden nya moderna medel — hamn ochjärnvägar — till hjälp vid sitt arbete. Nu är det samma medel, somskola brukas, men de äro förbättrade. Den utveckling af Helsingborgs

142 O S C A R TRAPP OCH G. SCHLYTERharnnr och järn vägsförhållanden, som blir det nya halfseklets förstauppgift, skall inleda en ännu bättre tid för staden än den gångna. Mendärvid gäller det att följa tidens lösen, som gifvit sig uttryck i de nyalagbestämmelserna för städerna: att med största omsorg utföra de nödr,vändig-a arbeten, staden har sig förelagda, och därvid städse iakttagaen klok sparsamhet. Nya förvärfsmöjligheter skola då beredas stadensinbyggare, och främlingar skola söka sig arbetsfält här. Ty vida harden åsikten banat sig väg, att Helsingborg är en boplats som få. Ochdet större samhället, hvilket omsluter stad och land, staten, som hartill en af sina största uppgifter att gynna stadsbildning där, hvarestvånarne bo sundast och bäst, skall helt säkert göra sitt, som den for.dom i rikligt mått gjort för Helsingborg, för att främja stadens tillväxt.

Med en tacksamhetens tanke på dem, som under de sista femtioåren varit de ledande inom Helsingborgs kommunala lif, hvilkas arbetebetydt oerhördt för stadens utveckling, och med en förhoppning attäfven i fortsättningen staden skall få åtnjuta lyckan af att i spetsen seframsynta män med den kärlek till samhället, som är så stark i Hel,singborg, samt att vid besluts fattande och i förvaltningen den enighet,som ger styrka, allt framgent må göra sig gällande, sluta vi denna åter,blick med att uttala vår öfvertygelse, att Helsingborg såväl i materielltsom andligt afseende med det nya halfseklet går att börja ett nytt bety,delsefullt skede i sin historia.

Af CARL LINDMAN.Befolkningsförhållanden.

El R 1860 var Helsingborg, beträffande folkmängd, Sverigessjuttonde stad; nu är det den sjätte.

Folkmängden har ökats från 5,333 till öfver 33,800; den4 är nu mera än sex gånger större än den var för 50 år sedan.Af samtliga städernas folkmängd tillhörde Helsingborg: 1.2 90 år

1860, 2.4 04 år 1910.Af Sveriges folkmängd tillhörde städerna: 11.3 Vo år 1860, 25.2 Vo

år 1910.

Helsingborgs blomstrings, och tillväxttid började på 1860.talet,fortsatte under 1870,talet o c h n å d d e s i n h ö j d pu n k t u n de r 1 8 8 0,t a l e t.

Då fanns i vårt land ingen stad, som i afseende på folkökning kundetäfla med Helsingborg. Under 1890,talet, äfvensom under början afinnevarande århundrade, har Helsingborg, liksom många andra förutkraftigt tillväxande samhällen, icke på långt när vuxit såsom förr.Detta torde sammanhänga med det välkända faktum, att industrien och

•

144 C A R L LINDMAN

Åren GiftermålstaletSs Hbg

Födelsetalet

Ss I lbg

Dödstalet

Ss I lbg

OkningstaletQ/00•Ss Hbg

1861-70 7.3 6.7 31.2 34.9 26.2 20.4 21.3 , 38.31871-80 8.1 8.3 30.2 35.8 24.0 20.1 24.4 37.31881-90 7.7 7.5 28.7 36.1 19.7 19.1 26.2 58.41891-00 7.1 7.1 27.2 30.5 17.4 16.1 20.7 19.11901-10 7.5 7.3 25.9 26.9 14.9 13.5 21.5 30.3

annan rörelse i allt större skala uppsöka landsbygden och att, såsom enföljd häraf, »nya städer börja uppstå vid sidan af de gamla».

I. Befolkningsrörelsenunder årtiondena 1861-1910.

Relativa tal i samtliga städer (Ss) och i Helsingborg (Hbg) framgåaf nedanstående tabell.

I

Gifterrngstaiet, en god mätare i fråga om de ekonomiska konjunk,turernas växlingar, har under alla årtiondena i Helsingborg hållit sig

omkring medelvärdet. Under vissa år på 70, och 80,talen gick det upptill nära 10 Von, ett synnerligen högt tal. De allra senaste åren företetal under 6 clioo, hvilka till en del förklaras af rådande låga konjunk,turer. Delvis torde de dock bero på de friare förhållanden, i hvilkamän och kvinnor nu vilja lefva.

Födelsetalet, som till slutet af 1890,talet v a r m y c k e t h ö g t i f ö r h å l,

lande till medeltalet, har sedan alltmera närmat sig detta. Växlingen aftalen under olika tidsperioder är ungefär densamma för födelsetal somför giftermålstal; samma faktorer påverka helt säkert också dem båda.Den högst väsentliga nedgången af antalet födda under de sista tjugoåren torde väl därjämte, till icke ringa del, vara en direkt följd af denminskade dödligheten bland barn, hvilken i sin ordning blifvit en följdaf inrättandet af barnsjukhus, barnkrubbor, mjölkkontroll och effektivareepidemisjukvård.

a

BEFOLKNINGSFORHALLANDEN 4 5Döds talet. Dödligheten i Helsingborg, jämförd med samma i öfriga

städer, var under 60, och 704alen mycket låg. Detta därför att Hel,singborg, liksom öfriga skånska städer på den tiden i sanitärt hänseendehelt säkert stod framom det öfriga Sveriges. Under 1880,ta1et hadeHelsingborg endast obetydligt lägre dödstal än öfriga städer i medeltal.Staden hade blifyit efter i sanitärt hänseende. Man tyckte tydligen attallt redan var väl, beställdt. Man hade anlagt kloak, och vattenledning.Därjämte voro nog intressena mera bundna vid andra, mest industriellaoch merkantila göranden och låtanden. Men så väcktes på nytt lustenför hälso, och sjukvården: renhållningen ordnades, epidemisjukhusetgjordes brukbart, matvarukontrollen blef mera effektiv, fattigsjukvårdenförbättrades in. In., m. in. Och nu har Helsingborg återfått sitt gamlanamn af vårt lands friskaste stad. Dödstalet är också så lågt, att endastett litet fåtal städer kunna uppvisa lägre.

Folkökningen. De faktorer, som äro bestämmande för denna, ärodels öfverskottet af födda öfver döda öfverskottstalet, dels öfver,skottet af inflyttade öfver utflyttade - oinflyttningstalet.

Ofverskottstalet var länge på grund af förut omtalade lyckliga förohållanden - många födda och få döda - i Helsingborg mycket högt.Af Sveriges större städer kunde 1861-70 två, 1871-80 tre, 1881-90två och 1891-00 fem uppvisa högre tal. Men därefter intager ickeHelsingborg samma rangplats beträffande denna del af folkökningen.

Omflyttningstalet var redan under 1861-80 mycket högt; endastnågra få städer kunde uppvisa högre tal. Och under 1881-90 kundeingen af våra större städer uppvisa en sådan ökning af sin folkmängdgenom öfverskott af inflyttning som Helsingborg. - Men därefter stårHelsingborg icke längre främst. Staden har börjat dela andra städersöde; och under år 1911 var de utflyttades antal så mycket större än deinflyttades att folkmängden, trots nativitetsöfverskottet, minskades.

Under år 1912 synas bättre förhållanden åter hafva inträdt. Folk,mängden ökades med 652 personer; däraf 279 öfverskott af födda och373 öfverskott af inflyttade.

146 C A R L LINDMAN

öbo1213

0

CM

<"00 bo• G-.

COJ

g ebn

c' bh :•.g-0Isr-

E4 r..> 42 2o c;-E1

"g tf', <'•0 J."rc

'dt-4 aNCM a,.4 \ 04. 4.

Ö 1••••••

Cl C lCM— st5'n cl

. .

0 0 14-4 UD esi

.d c;

cJ cin n

0 C 2'CO -9UD

R ' 0106 1-•a; . .44,.ty!

• -• § ,rg 44 ».)0GO 0, E

715GOSg00

i00GO 00 0,

<40,bo

Folkmängden var år 1860 5,333, 1870 7,941, 1880 11,550, 189020,410, 1900 24,670 och 1912 33,877.

Under första hälften af förra århundradet var folkmängden: 18051,955, 1815 2,182, 1825 2,672, 1835 3,209, 1845 3,295 och 18554,473.

2. Dödsorsaker.Tabellen sid. 147 visar relativa medeldödligheten i viktigare sjuk,domar och sjukdomsgrupper dels i alla Sveriges städer, dels i Helsing

,borg. För åren 1871-74 saknas uppgifter. Tabellen omfattar på grundhäraf endast 45 år, uppdelade i 4 tioårsperioder och 1 femårsperiod.

I Helsingborg, liksom i öfriga städer, har dödligheten ökats iålderdomssjukdomar, cirkulationsorganens sjukdomar, kräfta och själf,mord, men minskats i samtliga öfriga sjukdomar och dödsorsaksgrupper.

På 1860,talet voro de akuta infektionssjukdomarna de vanligastedödsorsakerna. I medeltal för samtliga städerna utgjorde de döds,orsaker för 2 dödsfall af 10. I Helsingborg voro de ännu vanligare.Här utgjorde de dödsorsaker för 3 af 10 dödsfall. Nu utgöra de döds,orsaker för 1 af 20 dödsfall.

Antalet städer med högre och lägre dödstal än Helsingborg idessa sjukdomar var:

1861- -70 1876-85Högre 2 0Lägre 6 6

1886-95 1896-05 1906-108 6 4 7 5 1

80 8 3 4 4 4 1Af Sveriges 26 större städer (nu med öfver 19,000 iv.) hade un,

der ofvanstående tidsperioder resp. 13, 23, 24, 8 och 9 lägre dödlighetän Helsingborg.

Anda till midten af 90,talet var dödligheten i akuta infektions,sjukdomar mycket hög i Helsingborg; detta icke endast i och för sig

själf, utan äfven i jämförelse med andra städer. Se tabellen. Efterdenna tid inträder en plötslig förändring till det bättre, och Helsing,borg intager sedan dess alltjämt en framskjuten plats beträffande lågfarsotsdödlighet. Den första anledningen härtill var det tidiga och

"c1:1

.leuzonnfssuoutRzoupnfs suaurgTo

0s9upniKtus1:ewartuomfs

suaue9xos9ulupuv.retuopnn

su:91osuourinytaDwom fssplunsÅsAaaN

;odun -IJetuomins

,suolpiaju! 'GM ny

Nolungs

sppuggs>13A.10

13 4 y.I N

VO 0 9,11.IN(ninrsdAils)In4J1(1

.139Jsurneprns

2usissgw

'Intrifsstuopanyri'Pr* ePP9J13014

BEFOL KN1N GSFÖRH LLAN DEN 1 4 7

C 'ej

r0 10 10 104 ' r

-3 R

05 a:. a; d.01tZ'

0

VD

UD

.5 t-:

Ur;VD

CM

Ö

\

0•• CM NI e Ncr3.\

O r ‘ i

, UD CM

. .N.. 06 oc.;

VD C ;1 ,

GO•C;

kr-;

R c;

G \ •r ,

CM

"tr•••• oo

C;'4-'1 .1'

0

\

. . . . .d 06 h : 1/4.6

0717 Iz,GO GO CO 0 0 om

e••••\

. .o dt••• 01 0,VD CMmr; el01011010106 06

R RTt, nt,

".". 1 R

47SCM CMtO0e,CM

1-0 ,

L-•ciNI C;4,1ci

30

148 C A R L LINDMANrikliga användandet af antidifteriserum, som här infördes tack vare d. v.förste stadsläkaren, lifmedicus Hafströms energiska ingripande. Menatt Helsingborg kunnat behålla sin rangplats bland städerna, äfvensedan serum i alla öfriga börjat användas, torde bero därpå, att frånden tiden efter hand alla fall af smittosamma sjukdomar i staden vårdaså epidemisjukhuset.

Af anmälda sjuka vårdades där: 1891-95 42 Vo, 1896-00 63 Vo,1901-05 88 Vo, 1906 94 Vo och därefter 100 9o. Huru många, somföre 1891 begagnade sig af sjukhuset, kan icke uppgifyas. Endast förett år, 1877, finnes i berättelserna angifvet, att »å epidemisjukhusetvårdades en (1) patient». Detta år anmäldes 619 fall af smittosammasjukdomar; däraf 496 skarlakansfeber, 36 tarmtyfus och 87 difteri (stryp,sjuka). A f dessa aftedo resp. 109, 7 och 8, tillsammans 124. Sålunda20 procents dödlighet bland de insjuknade.

Under åren 1904-11 vårdades å epidemisjukhuset i nu nämndasjukdomar resp. 619, 89 och 1,863. A f dessa afiedo 23, 18 och 40.Tillsammans 2,571 sjuka och 81 döda. Dödlighetsprocenten bland desjuka under dessa år var 3.1 Vo.

Om de trenne viktigaste farsotssjukdomarnas förekomst i Helsing,borg under 1871-80 och 1901-10 ger följande öfversikt en god före,ställning: Skarlakansfeber. A f 10,000 inv. insjuknade resp. 62 och 21;sjukligheten nu 'lo mot förr. A f 100 sjuka aftedo resp. 20 och 5. Af10,000 inv. afiedo resp. 12.3 och 1.1; dödligheten nu VII mot förr.Tarmtyfus. A f 10,000 inv. insjuknade resp. 95 och 4; sjukligheten nu1/24 mot förr. Af 100 sjuka afledo resp. 9 och 17. Af 10,000 inv.

afledo resp. 8.4 och 0.7; dödligheten 'in mot förr. Difteri (strypsjuka).Af 10,000 inv. insjuknade resp. 22 och 55; sjukligheten nu 214 g å n g e rså stor. A f 100 sjuka afledo resp. 28 och 5. A f 10,000 inv. afledoresp. 6.1 och 2.5; dödligheten, trots den ökade sjukligheten, icke hälftenmot förr.

Afven i de kroniska infektionssjukdomarne har dödligheten i Hel,singborg aftagit rätt betydligt; mera än i medeltal i samtliga städer.

Den viktigaste af dessa är lungsot.

J. K Net.ler1848-80

C. B. Hallengren1906—

BEFOLKNINGSRÖRHALLANDEN

Stadsläkare.

J. L. Hafström1880-- 1906

149

2:dre stadsläkare: Johan Collinfrån 1883.

Distriktsläkare: Carl Lindmanfrån 1895.

Läkarevården vid epidemisjuk,huset bestrides sedan 1907, liksomföre 1895, af stadsläkaren. Under1895-1906 ålåg detta distriktsläka,ren. Sjukvården inom fattiginrätt,ningen bestrides sedan 1907 afdistriktsläkaren; 1883-1906 var2:dre stadsläkaren och före dessaår stadsläkaren läkare därstädes.

150 C A R L LINDMANLungsot. Antalet städer med högre och lägre dödstal häri än

Helsingborg var;Högre

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 68 29 52 76 76Lägre 20 59 37 15 16

Högre

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 67 55 46 66 37Lägre 19 33 43 25 55

Högre 42 24 54 68 65Lägre 44 64 35 23 27

Högre

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 23 6 9 83 63 68Lägre 65 1 9 6 28 24

Dödligheten i dessa sjukdomar har i Helsingborg, frånsedt åren

Högre 20 39 13 8 27Lägre 66 49 76 83 65

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10

Under 60,talet intog Helsingborg beträffande lungsot en medel,ställning bland städerna. Under 1876-85 var dödligheten däremot

mycket hög i Helsingborg. Endast 24 andra städer hade högre dödstal.Möjligen torde de betydande gatuomläggningsarbeten, som under sagdatio år pågingo, i sin mån hafva bidragit att öka dödligheten.

Dödstalet, som från midten af 80,talet efter hat‘d gått ned till 19.9,16.8 och 14.4 — mot 25.8, 22.2 och 20.1 i medeltal för samtliga städer,var år 1911 endast 10.5. Detta år afiedo af Helsingborgs invånare ilungsot endast 35 mot 47 i medeltal 1906-10.

Lungsotsdödligheten i Helsingborg är synnerligen låg. Och detsynes, som om nu, sedan tuberkulossjukhuset börjat sin verksamhet,antalet offer för denna sjukdom skulle bli än mindre.

talMedfödda sjukdomar.än Helsingborg var:1861-70

Dödligheten bland spädaförelsevis mycket hög. DettaUnder de sista åren synes en

Antalet städer med högre och lägre döds,1876-85 1886-95 1896-05 1906-10

barn har alltid i Helsingborg varit jäm,i synnerhet under årtiondena 1886-1905.förbättring hafva inträdt; men under år

1911 var dödligheten åter lika hög, som under 1896-05.Antalet fabriksarbetare i Helsingborg uppgick år 1910 till 3,232,

däraf 1,195 kvinnor. A f dessa sistnämnda voro 335 under 18 år. A farbetarna voro sålunda 37 kvinnor, däraf 28 '/o minderåriga. Mot,svarande tal för samtliga städer voro 31 04 och 19 '/o. I Helsingborgär antalet kvinliga fabriksarbetare stort, och af dessa äro ovanligt mångai unga år. Helt säkert torde förnämsta orsaken till den höga död,ligheten i medfödda sjukdomar kunna finnas häri.

BEFOLKNINGSFÖRH ULAN DEN 1 5 1Alderdomssjukdomar. Antalet städer med högre och lägre dödstal

än Helsingborg var:

1861-70, alltid varit mycket låg. Detta torde bero därpå, att stadenssnabba tillväxt genom inflyttningar gjort, att åldringarna stannat i mi,noriteten. — Af invånarna vore år 1900 endast 14.7 04 öfver 50 år.Motsvarande tal för samtliga landsortsstäder var 17.8.

Nervsystemets sjukdomar. Antalet städer med högre och lägredödstal än Helsingborg var:

Dödligheten i denna grupp af dödsorsaker, af hvilka hjärnslag ärden vanligaste, är numera i Helsingborg mycket låg.

Cirkulationsorganens sjukdomar. Antalet städer med högre ochlägre dödstal än Helsingborg var:

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 3 6 7 3 8 8 8 3 8 6Lägre 5 2 1 5 1 8 6

Såsom redan framhållits, har dödligheten i hithörande sjukdomarökats i Helsingborg liksom i de allra flesta öfriga städer. Men ök,ningen i Helsingborg är icke på långt när densamma som i andrastäder. Endast ett litet fåtal städer uppvisa så låg dödlighet somHelsingborg.

Andningsorganens sjukdomar. Antalet städer med högre och lägredödstal än Helsingborg var:

Dödstalen under de fyra tioårsperioderna i Helsingborg lägre än

152 C A R L LINDMANmedeltalen för samtliga städer. Under åren 1906-10 är dödligheten iHelsingborg något högre: 55 af städerna kunde uppvisa lägre dödstal.

0. Naumann1879 • 98

Lasarettsläkare.

M. 0. Fralukl1898—

Matsmältningsorganens sjukdomar. Antalet städer med högre ochlägre dödstal än Helsingborg var:

1861•70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 5 4 6 5 4 4 5 0 1 2Lägre 3 2 2 3 4 5 4 1 8 0

I synnerhet under de båda första, men äfven under de två därpåföljande tidsperioderna är dödligheten i dessa sjukdomar i Helsingborglägre än medeldödligheten. Under åren 1906-10 är förhållandet mot,satt. 80 af Sveriges städer kunna uppvisa en lägre dödlighet.

De till denna grupp hörande sjukdomarna utgöra dödsorsakerhufvudsakligen för späda barn och åldringar. I åldern under ett årafiedo i Helsingborg däri under åren 1900-04 resp. 14, 13, 7, 17 och9; under åren 1905-11 resp. 34, 29, 14, 27, 31, 24 och 24. I öfrigaåldrar afledo under samma tidsperioder resp. 19, 12, 11, 6, 11 och 14,

12, 14, 19, 15, 22 och 15. En plötslig, högst betydande förökning afdödligheten i dessa sjukdomar inträffar sålunda under år 1905. Dettaisynnerhet bland barn under ett år. I stället för i medeltal hvarje år12 afiedo fr. o. m. sagda år 26. I öfriga åldrar steg medeltalet dödatill 16 från 12.

Den viktigaste och nästan enda till denne grupp hörande sjukdom,som utgör dödsorsak bland späda barn, är akut mag, och tarminflarn,mation. Barn, som uppfödas med modersmjölken, hemsökas merasällan däraf. Däremot är det ytterst vanligt, att barn, som uppfödasmed komjölk, falla offer därför.

Alltflera kvinnor arbeta vid fabriker i Helsingborg. Härigenomförhindras de att själfva uppföda sina barn. Dessa erhålla i ställetkonstgjord näring, och långt flera af dibarnen här få numera vara utanden enda rätta födan. Att den ökade dödligheten bland dem i mat,smältningsorganens sjukdomar beror härpå, lider väl knappast någottvifvel.

Urinorganens sjukdomar. Antalet städer med högre och lägredödstal än Helsingborg var:

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 3 6 7 2 7 0 8 3 6 8Lägre 5 0 1 6 1 9 8 2 4

Dödligheten i dessa sjukdomar har i Helsingborg ända sedanslutet af 1870,talet, då länslasarettet här tillkom, varit mycket låg ochlägre än i de flesta öfriga städer. Att en högt utvecklad sjukhusvårdoch antidifteriserum, båda ägnade att förekomma och bota ägghvite,sjukdomarna, härvid varit de bestämmande, lider väl intet tvifvel.

Kräfta. Antalet städer med högre och lägre dödstal än Helsing,borg var

HögreLägre

Liksom i de flestai kräfta relativt högre

BEFOLKNINGSFÖRHALLANDEN 1 5 3

1861- 70 1876-85 1886-95 1896- 05 1906-1037 7 9 7 4 6 451 1 0 1 7 2 8

5135öfriga städer är också i Helsingborg dödlighetennu än förr. Men ökningen i Helsingborg är

154 C A R L LINDMAN

Ar

Antal Antal arbetare TillverkningsvärdeSockerbruk 1 476 7,823,766Gummifabrik 1 518 3,620,000Superfosfatfabrik 1 138 3,196,652Kvarnar 3 65 3,103,057juteväfveri 1 167 715,098Skofabrik 1 138 694,893jutespinneri 1 144 616,519Maltdrycksbryggerier. 7 79 563,304

Ar Antalfabriker Antalarbetare Tillverkningsvärdekr. Antal arbetarepå 1,000 inv. Tillverkningensvärde i kr. pr hav.

1868 14 80 82,758 10 111880 23 568 1,395,969 50 1211895 66 1,630 14,064,922 73 6301910 105 3,232 27,238,191 98 824

1861-70 1876-85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 67 44 55 27 49Lägre 19 44 34 64 43

1861— 70 1876- 85 1886-95 1896-05 1906-10Högre 44 53 53 49 46Lägre 42 33 36 42 46

icke så hög som i Sveriges städer i medeltal. Dödligheten i Helsing.borg i kräfta är under alla perioderna rätt mycket lägre än i de flestaandra städer. Detta torde kunna förklaras däraf, att kräfta är en ålders.sjukdom och att antalet gamla i IIelsingborg är förhållandevis mindrenu än förr och mindre här än i de flesta andra städer.

Olyckshändelse. Antalet städer med högre och lägre dödstal änHelsingborg var:

Dödligheten genom olyckshändelse är i Helsingborg lägre nu änförr. Minskningen inträder mot slutet af 70.talet, länslasarettets till.komsttid. Isynnerhet under åren 1906-10 var dödligheten mycket låg.Då det ju icke kan förutsättas, att antalet svårare olycksfall skulle vararelativt lägre i Helsingborg än i andra städer, utan snarare tvärtom, såtorde med full visshet kunna sägas, att den låga dödligheten i olycks.händelser här betingas dels af den utmärkta vård, skadade erhålla å vårtlasarett, och dels af den snabbhet, tack vare ambulansen, hvarmed dekomma i åtnjutande af densamma.

Själfmord. Antalet städer med högre och lägre dödstal än Hel.singborg var:

Under tidsperioderna 1861-95 hade hälften och mer än hälften afSveriges städer högre dödstal beträffande själfmord än Helsingborg.Aren 1896-05 var förhållandet motsatt. Men under åren 1906-10hade lyckligare förhållande ånyo inträdt. Relativa dödligheten är lägre,och mer än hälften af städerna hafva högre dödstal.

Dock är dödligheten i denna hemska sjukdom nu, i Helsingborg,liksom i de flesta andra städer, rätt mycket högre än förr.

At

BEFOLKNINGSFORHÄLLANDEN 1 5 5

3. Industri, handtverk, handel och sjöfart.Industri. Om industriens utveckling i Helsingborg ger följande

tabell en god föreställning.

Relativa antalet arbetare är nu 10 gånger så stort som 1868 ochtillverkningsvärdet pr invånare bortåt 80 gånger så stort.

I Helsingborg funnos år 1910 följande fabriker med tillverknings.värde af öfver 1/2 m i l l i on k r o no r . :

Antalet fabriksarbetare pr 1,000 inv. var år 1910 i samtliga städeri medeltal 96. I 13 städer var talet högre än i Helsingborg.

Tillverkningens värde i kronor pr invånare uppgick i samtligastäder i medeltal till 585, 12 städer hade högre tal än Helsingborg.

Inalles 26 af rikets städei uppnådde ett produktionsvärde öfver.stigande 5 millioner kronor. A f dessa kunde endast 4 uppvisa enhögre siffra än Helsingborg.

156 C A R L LINDMAN

Ar1871188118911910

Ångareantal t o n Segelfartygantal t o n1862 1 46 12 1,2661892 6 2,989 92 32,6351912 97 100,467 32 5,250

Ar1871188118911910

Handlande68132254452

Aktiebolag

36

Föreningar

6

Betjänte73152255

1,452

S:ma pr 1,000 inv.17232559

Hatidtverk.Ar Ilandtverkare Handtverksarbetare S:ma pr 1,000 inv.1868 1 0 3 2 1 5 4 2

1880 1 8 3 3 5 6 4 71895 2 7 1 8 0 7 4 51910 4 0 0 1 , 0 8 0 4 4

Relativa antalet handtverkare med deras arbetare är sålunda nuungefär detsamma som för 40 år sedan. Motsvarande tal 1910 för allaSveriges städer var 33.

Den för bevillning uppskattade inkomsten af handtverksdriftenuppgick år 1910 till 474,292 kronor. 6 städer hade högre tal.

För hvarje handtverkare utgjorde den i medeltal 1,185 kronor mot1,439 kronor i samtliga städer.

Utsikt åt söder från Kärnan.

BEFOLKNINGSFORHALLANDEN 1 5 7

Antalet handlande (med betjänte) pr 1,000 invånare är sålunda år1910 mer än 3 gånger så stort som år 1871. I samtliga städer funnosår 1910 i medeltal pr 1,000 inv. 44 handlande mot 59 i Helsingborg.

Den för bevillning uppskattade inkomsten af handelsrörelsen upp,gick år 1910 till 1,440,524 kr. Endast 4 städer kunde visa högre tal.

Inkomsten fördelar sig sålunda: enskilda personer (452 med 876betjänte) kronor 946,519, aktiebolag (36 med 550 betjänte) kronor474,347, och föreningar (6 med 26 betjänte) kronor 19,658. För hvarjeenskild gör detta i medeltal 2,094 kr., för hvarje bolag 13,176 kr. ochför hvarje förening 3,276 kr. Motsvarande medeltal för samtliga lands,ortsstäder voro resp. 2,742, 11,064 och 1,557 kr.

Tulluppbörden i Helsingborg uppgick år 1910 till 1,634,795 kronor.I ii andra städer uppgick densamma till belopp, öfverstigande en million.

Af dessa hade 4 högre och 7 lägre belopp än Helsingborg.Införseltullarna i Helsingborg i procent af rikssumman, åren 1861—

1910, voro i medeltal:1861-70 1871-80 1881-90 1891-00 1901-10

1.5 1 . 8 1 . 9 3 . 2 2 . 9Högre procenttal än Helsingborg under samma tidsperioder hade

följande antal städer:6 5 8 4 5

Sjöfart. Helsingborgs handelsflotta bestod vid slutet af nedan,nämnda år af

Handel.

158 C A R L LINDMANUnder de första 30 åren ökades ångbåtsflottan helt obetydligt. Men

från början af 90,talet inträder ett enastående uppsving. På fem år,1893-98, fyrdubblas antalet och nära åttadubblas tontalet. Under allatjugo åren 1893-1912 har antalet ångare nått nära 1004alet, och ton,antalet har öfverskridit 100,000,talet.

Segelflottans utveckling är alldeles motsatt. Under åren 1862-1892ökades den i en sådan grad, att ingen stad i vårt land kunde täfla medHelsingborg härutinnan. Därefter har den gått tillbaka. Men trotsdetta finnes ännu beträffande antalet ingen och beträffande tontaletendast en stad, som öfverträffar Helsingborg.

Vid 1910 års slut bestod Helsingborgs handelsflotta af 113 fartygmed en totaldräktighet af 89,966 ton. Endast två städer, Göteborg ochStockholm, kunde uppvisa högre tal. Närmast Helsingborg kom Malmömed 33 fartyg om tillsammans 25,191 ton.

iEDAN långt tillbaka i tiden ledde till Helsingborg två huf,vudleder, en från nordost och en från söder. Den förrautgjordes af den s. k. Engelholmsvägen, som inom det be,

uegocK79-3-<•• • • (' byggda stadsområdet kallades Liden, del af nuvarande Lång,

vinkelsgatan. Från söder kom Landskronavägen, som förenades medLiden genom Norra och Södra gatorna, nuvarande Norra och SödraStorgatorna. Den från söder kommande vägen gick inom stadsområdetöfver plan mark och beredde de trafikerande inga svårigheter i afseendepå lutningsförhållanden. Värre var det med den branta Liden. Dåingen järnväg ledde till staden gick all trafik, såsom person,, post, ochgodstrafik, denna väg. Bland den sistnämnda voro lervaror och kolfrån Höganäs. Många tillbud till olyckshändelser förekommo, isynner,het vintertid. En fråga, som därför allt mera trängde sig fram förhelsingborgarne, var att skapa en bättre förbindelse. En sänkning afLiden företogs, men blef till ringa nytta. Först i början på 1850.taletframkom förslag att helt frångå Liden och framdraga en väg på annat

Några trafikleder i Helsingborg.Af SIGERID EWALD.

160håll med bättre lutningsförhållanden. På dåvarande borgmästaren L.M. Wejlanders initiativ uppgjordes i juni år 1852 ett »betänkande öfverföreslagen väganläggning till förbigående af den så kallade Liden iHelsingborg». Häri omtalas, att Liden har lutningar från 1:37 till 1: 8,

SIGFRID EWALD

Liden, sedd från Bomgränden, år 1912.

hvilka på en så lång sträcka utan afbrott äro allt för stora, för att ejtalrika olyckshändelser och stora hinder uti trafiken skulle kunna ägarum. Synnerligast vid inträffande halka är vägen ytterst farlig.

»Då hela denna backe utefter ömse sidor är bebyggd och dessutomredan en gång, efter att varit ännu brantare, aftagen så mycket omstän,digheterna medgifvit, kan ej någon tillfredsställande sänkning ytterligare,utan allt för stor kostnad och olägenhet för de vid Liden befintligebyggnaderna, äga rum. Till erhållande af en ej allt för kostsam, medobetydliga och omvexlande lutningar anlagd, beciväm infart uti Staden

ness—_

NÅGRA TRAFIKLEDER I HELSINGBORG 1 6 1till undvikande af meranämnde Lid föreslås, att vägen föres uti en i detnärmaste rak linje från Statt Ena till Helsobrunnen Helsan, derifrån pånorra sluttningen af dalgången fram till staden vid Kullagatans början.

Då det, utan betydlig förökning i kostnaderne, låter sig göra att påden föreslagnalinjen göra vä,gen 20 fot bred,

har dennabredd uti för,slaget antagits,häldst då vägentill alla delar r ;7bör kunna er,sätta den gamlamycket trafike,rade infarten,och då framtidabebyggande afvägens sidor

torde hindra ut,vidgningen afdensamma i

händelse den nuskulle göras ett

Liden, sedd från Bergaliden, år 1912.

par fot smalare.» Kostnadsförslaget slutade på 8,367rdr b:co. Statsanslag söktes, och erhölls genom Kungl. Maj:ts nådigabref den 8 januari 1853 ungefär a f kostnadsförslaget eller 5,580rdr b;co till omläggning »af en ny väg i stället för Liden, norra in,körsvägen till Helsingborg, som befunnits otjänlig, högst besvärlig ochäfventyrlig».

Ur stadskassan anslogos 2,151 rdr 16 skilt. b:co, och genom sub,skription insamlades 1,346 rdr 32 skilt. b:co. Detta senare visar, hvil,ket intresse stads, och landtborna visade detta företag. I ett upprop,utfärdadt af brukspatron J. A. Dreilick, säges:

SIGFRID EWALD

»För att åt de mindre bemedlade inom Samhället åstadkommalindring i de för denna väganläggning nödige kostnader, framställde jagdet förslag att genom Subscription anskaffa en del af dessa kostnader.»

162

Hälsovägen vid S:t Jörgens plats år 1900.

Bland tecknarne å listan voro stadens och ortens bemärkte män.Höganäs stenkolsgrufva tecknade 33 rdr 16 skin. b:co.

Genom kungörelse i stadens tidning och ringning i kyrktornetkallades stadens invånare till sammanträde den 23 nov. 1852 inför ma,gistraten för att utse arbetsdirektion. Till ledamöter i densamma ut,sågos: till ordförande borgmästaren L. M. Wejlander samt till leda,möter ryttmästaren R. Tornerhjelm, regementsläkaren doktor Z. F. A.Stenkula, konsuln in. in. Carl H. Rooth och brukspatronen J. A.Dreilick. Till entreprenör antog direktionen brukspatronen Fr. Sund,ler från Göteborg mot en entreprenadsumma af 7,333 rdr 16 skin.

NÅGRA TRAFIKLEDER I HELSINGBORG 163b:co. Arbetet påbörjades i maj 1853 och slutfördes i oktober 1854.Ett öfverskott å den anslagna summan af 30 rdr b:co erhölls, ochbeslöts vid sammanträde med Borgerskapets äldste den 11 aug. 1855

Hälsovägen vid Nybodal år 1900.

sålunda: »Företogs Stadskassören Malmsteins anmälan af den 23 sist,lidne juli att af det utaf Stadens invånare i och för anläggningen afnya vägen genom Hälsan utdebiterade belopp uppkommit ett öfverskottaf 30 Riksdaler och 32 skilling Banko, hvilket öfverskott han projecte,rar böra inflyta i stadskassan. Vid öfverläggning härom, ansåg° Bor,gerskapets äldste för deras del, att detta belopp rätteligen borde inflytai stadens fattigkassa, hvarigenom det således skulle komma alla depersoner tillgodo, som till detsamma bidragit, enär denna utdebiteringskett efter samma grunder, som stadens fattigskatt utgör.»

Närvarande härvid voro: P. Carlsson, ordförande, C. C. Trapp,

164 S I G F R I D EWALDS. 11. Hafström, P. Persson, N. Arnhamn, P. L. Lindberg, L. P. Fri,stedt, B. Lundgren, N. B. Ekström och Gust. Ljungberg.

Genom ofvanstående arbete kom Hälsovägen till stånd och ficktjänstgöra i detta skick nära femtio år. Stadens utveckling på alla om,råden under slutet af förra århundradet framdref emellertid kraf på ännubättre förbindelser inom stadsområdet. I hufvudsak hade staden endastutvecklat sig längs den smala strandretnsan, men tvangs man nu att gesig upp på höjderna för att få tomtmark. Den ena nya stadsdelenefter den andra grundlades på olika platser å höjdplatån. På konsulOscar Trapps initiativ var drätselkammaren framsynt nog att framläggaförslag till Hälsovägens utvidgning och modernisering. Vid samman,träde med stadsfullmäktige den 12 dec. 1899 beslöts att inköpa Jensenskafastigheten, lägenheterna Nybodal och Hälsan samt några mindre jord,områden. Till vägförbättringen åtgick endast en mindre del af ofvan,nämnda områden. Återstoden skulle dels försäljas och dels utläggas tillplanteringar, Hälsan och Oresundsparken. Den 18 dec. 1900 beviljadestadsfullmäktige 60,000 kronor till Hälsovägens utvidgning m. m.samt för afloppsledningar 33,340

kronor. Arbetet utfördes underår 1901 af stadens byggnads-kontor.

Redan 11 år härefter är en nyförbindelse med anslutning tillHälsovägen färdig att tagas i bruk,nämligen Pålsjögatan. Dennagata, som redan projekterades i1906 års stadsplaneförslag, börjarvid Rösselska fabriken och fort,sätter norrut genom Tågaborgfram till Pålsjö.

I densamma har från Pålsjönya kyrkogård genom egnahems,

Påbjögatall år 1912.

NÅGRA TRAFIKLEDER I HELSINGBORG 1 6 5området och förbi det blifvande epidemisjukhuset ned till S:t Jörgensplats föreslagits en spkvägslinje.

Därest gatans fortsättning inom en ej allt för långt aflägsen tidblifver utförd, har staden fått en ny radie' hufvudled, som kommer atttillföra Helsingborgs stad och dess invånare många fördelar.

Rudolf Viktor Tornerhjelm.Af J. LJUNG11.

LAND märkesmännen i Helsingborgs historia under 1800,talet står i första ledet Rudolf Tornerhjelm, väl knappast afnågon öfverträffad i fråga om ett lefvande intresse för allt,som kunde befordra stadens utveckling och framåtskridande.

Höjd öfver alla egennyttiga beräkningar såg han blott på samhälletsbästa. Han hade visserligen sitt egentliga hem på sitt präktiga WramsGunnarstorp, men hörde likväl äfven till Helsingborg, där han tidtalshade sin bostad i en honom tillhörig fastighet, belägen under höjdenvid slutet af Fågelsångsgatan. Han var alltså berättigad att deltaga istadens kommunala lif, och vid stadsfullmäktigeinstitutionens införandeansågs han så godt som själfskrifven till en plats här. Ordförande,klubban lades strax i hans händer, och han skötte den också med kraftoch intresse, så länge lif och hälsa därför räckte till.

För Helsingborg var det nu en lifsfråga att komma i förbindelsemed statens järnvägar genom en bibana till Eslö E. Att denna kunde

RUDOLF VIKTOR TORNERHJELM 1 6 7blifva färdig redan 1865 var till stor del Tornerhjelms förtjänst. Dettorde kanske böra erinras därom, att för erhållande af erforderligt stats,lån till säkerhet för banans fullbordande det bolag, som därför bildades,måste uppvisa ett aktiekapital af 550,000 rdr, motsvarande halfva stats,lånet, men bolaget kunde endast åstadkomma 460,000 rdr, och stads,fullmäktige, som däraf tecknat 300,000 rdr, drogo i betänkande att ytter,ligare teckna 90,000 rdr, äfven om man hade utsikt att kunna åstadkommajärnvägen för de medel, som redan förefunnos, och i så fall återfåteckningen. Då förklarade Tornerhjelm, att om icke staden ville tecknabeloppet, så skulle han för egen del våga det. Stadsfullmäktige gåfvodå efter, men medlen behöfde dock icke användas. I järnvägsbolagetsstyrelse var Tornerhjelm ordförande, så länge han lefde. När sedan frågauppstod om ny järnväg för att dels få kortare afstånd till norrut belägnaorter vid stambanan, dels sätta gruffälten vid Bjuf äfvensom det inrelandet österut i samband med statens järnvägar, ägnade Tornerhjelm sittvarma intresse åt frågan och bidrog kraftigt till åstadkommande år 1872af Helsingborg—Hessleholins järnvägsaktiebolag, i byars styrelse hanäfven innehade ordförandeplatsen till sin död. Så stod han äfven ispetsen för åtskilliga större industriella företag, såsom Höganäs stenkols,aktiebolag och Skånska Superfosfat, och Svafvelsyrefabriksaktiebolaget.

Huru han motsvarade det förtroende, som sålunda kom honom tilldel, därom vittnar följande träffande yttrande i den dödsruna, som stod attläsa i Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 16 juni 1885, samma dagsom han afied: »Med en för alla ekonomiska företag ovanligt skarpblick, som ej lät bedåra sig af några lysande tablåer, valde han härmed nästan instinktmässig säkerhet sin ställning; också skattades hanskloka råd på detta område så högt, att alla slöto sig till honom, då hansatte sig i spetsen för något om än aldrig så stort företag, och mångagagnande sådana hafva honom att tacka både derför att de bringats tillverkställighet och derför att de hållits inom välbetänkta gränser. InomHelsingborgs stad fann Tornerhjelm en medborgerlig och kommunalverksamhet af vackraste art och största gagn. Höjd öfver de derstädesskarpt kämpande partierna, fri från all egennytta, alltid varmt och lifligt

9,168 j . LIUNGI-1intresserad för detta samhälles bästa, har han en stor andel i dess ovan,liga och lyckliga utveckling, och han har i denna skapat sig ett minne,som bättre än ärestoder skall bevara hans namn länge aktadt och äradt».— Särskildt skall hans minne vara hugfästadt genom den vackra dona,hjon, som afser alla kommande tider, i det han förordnade, att »såsomett tacksamt erkän,

nande af det för,troende och den väl,vilja, hvarmed hanalltid blifvit af sta,dens invånare om,fattad, I lelsingborgsstad skulle af hansbo erhålla 150,000kronor», hvaraf rän,lan hvart tionde årskulle användas tillnågot för Helsing,borgs samhälle all,mänt nyttigt ända,

V. d. Tornerhjelmska fasaigheten.Numera brunliskontor.

mål, sedan likväl 10,000 kronor hvarje gång öfverförts till fondens ökande.De ord, hvarmed den frikostige donatorn inledde sitt gåfvobref, bordehär återgifvas. Han yttrade: »Mångårig verksamhet inom Helsingborgsstad, hvarunder jag kommit till insikt om, hvad godt och lifskraftigtinom samhället finnes, har fäst mig vid staden med band af kärlek ochhängifvenhet, som först med lifvet upphöra och jämväl framkallat önskanatt kunna i någon mån bidraga till det för mig så kära samhällets ut,veckling och förkofran». Donatorn tillade, att denna hängifvenhet ochönskan utgjort grunden och målet för hans arbete inom staden.

Rudolf Viktor Tornerhjelm föddes den 19 jan.. 1814 på Gedsholm.Föräldrarne voro hofjägmästaren Gustaf Magnus Tornerhjelm och AuroraUlrika Tornerhjelm, född Silfverskiöld. Ätten härstammar från prosteni Fellingsbro Abraham Salmonius, hvars son Abraham, som blef rytt,

IIRUDOLF VIKTOR TORNERHIELM 1 6 9

mästare och deltog i slaget vid Helsingborg 1710, adlades 1719, dånamnet Tornerhjelm antogs. Rudolf Tornerhjelm blef gift den 8 aug.1850 med friherrinnan Eva Henrika Stjerncrona (född 1824, död 1878)och hade i sitt äktenskap sonen Gustaf David Rudolf, f. d. landshöfdingi Malmöhus län. I sin maka hade Tornerhjelm ett godt stöd för sinfilantropiska verksamhet.

Vid 16 års ålder blef Tornerhjelm kornett vid Skånska husarregemen,tet, men lämnade krigstjänsten redan 1843, då han afgick såsom ryttmästare.Sedermera blef han förste hofjägmästare 1863, förste hofstallmästare 1866och öfverhofstallmästare 1875. Bland öfriga utmärkelser, som han erhöll,kunna nämnas storkorsen af Wasaorden, danska Dannebrogsorden ochgrekiska Frälsareorden samt kommendörstecknet af norska S:t Olafsorden.I våra riksdagar tog Tornerhjelin liflig del både såsom ledamot af rid,derskapet och adeln och sedermera såsom ledamot af första kammaren.

Efter sin faders död 1838 öfvertog Tornerhjelm egendomarne Geds,holm och össjö, men följande år utbytte han sistnämnda egendom motWrams Gunnarstorp genom af handling med hofmarskalkinnan U. J.Berch, därvid han erlade en betydlig mellangift. Sina egendomar för,valtade han på utmärkt sätt. Redan 1839 anlade han på Gedsholm detförsta mejeriet efter holsteinskt mönster samt införde efter hand allt fleraförbättringar å de vidsträckta egendomarne. Han var den förste sven,ske godsägare, som hit i landet införde värdefulla hästar af engelsktfullblod, och äfven den förste svensk, som med sådana hästar vannpris vid utländska kapplöpningar. Han var sedan 1879 ledamot afLandtbruksakademien. Wrams Gunnarstorps stora skogar vårdades påutmärkt sätt; de voro präktiga parker och jaktmarker, som gåfvo sineclat åt det »gästfria, lysande och angenäma hem, som hos Tornerhjelinstod öppet för alla. Konungar trifdes där synnerligen väl, men sågjorde ock alla, som stego öfver den älskvärde värdens tröskel».') Till

*) Det har berättats, om i ett memoarverk eller i en tidning minnes jag icke,huru, då dansk,tyska kriget 1863 höll på att utbryta, Tornerhjelin reste till Berlin ochsökte företräde hos Bismarck för att fit anvisning på något sätt att förekomma kriget.Dit Bismarck icke kunde vägra den gästfrie värden från forna dagar på \mums Gun,narstorp företräde, skref han några lugnande rader på ett papper med blyertsskriftutan signatur. Som man vet, ledde besöket icke till något resultat.

170 J . LJUNGHsist säges i den ofvan citerade dödsrunan: »Det hufvud, som, likasomKis' sons, bars högre än mängdens, hvilar nu mjukt på en bädd afmånga stora och nyttiga verk. Skåne skall länge minnas honom, ochHelsingborgs stad och ort skall kring dess tinningar tacksamt fästa envälförtjänt medborgarekrona».Till sist må också anföras, huru han af sina politiska motståndareblef bedömd, då Oresunds,Posten s l u t a r e n l ä n g r e a r t i k e l i s i t t n u m me r

för den 16 juni 1885 på följande sätt: »Af hans drag tillhöra flere denförsvinnande feodaltidens junkerdöme, men genom många andra känneshan igen som nyare tidens man, verkande för dess stora allmänna in,tressen. För denna sistnämnda riktning har den aflidne gjort ett ganskaerkännansvärdt arbete, och i Helsingborgs historia särskildt skall hanalltid intaga en framstående plats, ty han tänkte alltid stort om Hel,singborg samt ville göra det stort och äradt, för hvilket ändamål hanaldrig sparade sin person, sitt verksamma deltagande. Med det erkän,nande hans minne kommer att få af denna kommun förenar sig ockmången enskild erinran om goda, glada och socialt effektiva gästabudhos en frikostig värd samt af ett vänligt bemötande mot äfven dem,som ej stodo i närmare förhållande till honom. — Vi ha principiellt be,kämpat mångt och mycket i Tornerhjelms åsikter och verksamhet, i åt,skilligt samverkat med honom, men under alla förhållanden hafva vityckt oss spåra den goda viljan att gagna medmänniskor och samhället,huru mycket än andra må hafva i hans verksamhet velat se öfvervä,gande fåfänga, hvarföre vi ock gerna lägga vår ringa minneskrans påvår gamle motståndares graf. Frid öfver den bortgångne samhällsmed,lemmens stoft!»

Helsingborg genom seklerna.Några bilder och erinringar.

Af YNGVE von SCHM1DTEN.

som på åttiotalet började vår skolgång i Helsingborg, haännu fått ett ganska lefvande intryck af den gamla staden

• och ha kunnat se den nya växa fram, hus efter hus. Stads,koz50,30 gränsen har blifvit allt vidare; regelrätta gator draga nu frampå vångarne, där i vår barndom och tidiga ungdom sädesfälten vajadeför vinden eller ängsblommorna doftade.ner ha rests på de forna tomterna förtrefna små gårdar, för att ej tala om de

Stenkolosser och hyreskaser,idylliska trädgårdstäppor ochmånga fordom öppna platser,

som under årens lopp blifvit bebyggda, Den nya tiden är högröstadoch vill tala sitt eget språk. Allt mer och mer försvinner idyllen, ochsnart nog skall icke mycket vara kvar af det gamla. Det lilla, somåterstår, förändras och förbättras dagligen. De små rutorna aflägsnas,och stora hål slås i murarne, enär de många handelsbodarne tarfva om,fångsrika skyltfönster, Fabriksskorstenarne bli allt flera och allt högre.För länge sedan ha vattenledningsrören ersatt de gamla träpumparne,

172 Y N G V E von SCHMIDTENgas och elektricitet ha följt snabbt efter, bekvämligheterna äro många,och lyxen ansenlig. Våra farföräldrar skulle göra stora ögon, om dekunde stiga upp ur sina grafvar.

Skådar jag från höjden invid Kärnan ut öfver min barndoms stad,märkes tydligt skillnaden mot förr. Den pittoreska öfverblicken afHelsingborg från landsidan, som kring midten af förra århundradet oftafästats på duken i färger, gifves ej mer. Mariakyrkan står icke längredominerande »midt i byn»; husgafiar och skorstenar i mängd ha vuxithenne öfver hufvudet. Och hvar äro de gamla måleriska tegeltaken?Det är nu mestadels fula plåt, och skiffertak, som möta ögat. Undan,tag bildar en liten huskomplex norr om postbyggnaden med åldrigategeltak, som lysa vackert röda i solen. Korsvirket på det Henckelskahuset ter sig så främmande i den nya omgifningen, men går jag in igården, som pietetsfullt bevarats i sitt gamla skick, blir sinnet gladt vidanblicken af den stämningsrika interiören, och barndomsminnena strömmaöfver mig.

Erinringar från forna tider framkallar likaså Mariakyrkans grann,skap; och i Kullagatan, Norra Strandgatan, Bruksgatan och framförallt i Prästgatan tyckas mig ännu de gamla husens andar lefva kvar,snärjande vandraren i sina garn och ingifvande honom drömmar ochfantasier om längesedan svunna dagar. Han kan ej gärna underlåta atttitta in i de sammangyttrade gårdar, hvilka bilda det stora kvarter, somgenom Karlsgatans anläggning delats i tvenne, och af hvilka åtminstoneett par ej torde vara mycket yngre än »stadens äldsta hus» af år 1641 ihörnet af Norra Storgatan och Långvinkelsgatan, eller att se sig om påBruket, som gifvit Bruksgatan dess namn och, märkligt nog, ännu fram,lefver sitt tynande lif i de små stugorna midt emot Bergaliden, därde elektriska spärvagnarne sedan ett decennium susa tätt förbi.

Min barndoms Helsingborg, så olika det nuvarande, står för migsådant det tedde sig för oss pojkar, då vi från lekarna kring gårds,pumpen därhemma och i granngårdarna begåfvo oss ut på ströftåg istaden. I egentlig mening sträckte den sig föga ut öfver Hälsovägen inorr och Stadsparken i söder. Vattnet låg oss liksom betydligt närmare;

norra hamnen fanns ju ej, och stranden, invid hvilken fisknät voroupphängda, bjöd på en mängd förströelser vinter, såväl som sommartid.Strax intill, där nu Sundstorget breder ut sig mellan två jämförelsevisnya kvarter, låg den stora Planen, en verkligen idealisk lekplats med

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 7 3

Danskarnes angrepp på Helsingborgs befästningar år 1676. Efter mtida kopparhtivit.

låga åsar och sandhögar, underjordiska hyddor och stora brädupplag inärheten af varmbadhuset. En annan omtyckt och fiffigt frekventeradöppen plats för lekar och sport var den, där nu rådhusets röda tegel,massa reser sig, och som då ofta äfven togs i anspråk för stora tillfälligacirkusbyggnader af trä. Drottning, och järnvägsgatorna saknade sinaståtliga husfader, som i så hög grad bidraga till stadens värdiga utse,ende, och stora luckor funnos här och där, mycket, mycket annat,som var annorlunda då än nu, att förtiga.

Stora förändringar, beroende på en ej vanlig materiell uppblomst,ring, har Helsingborg sålunda genomgått endast under den jämförelse,

174 Y N G V E von SCHMIDTENvis korta tidsperiod, som här ofvan afsetts. Förflytta vi oss ännu längretillbaka, bli skiftningarne i dess yttre gestaltning än påtagligare. Mångavidriga öden har staden varit underkastad; krig och brand har härjatden, och man förundrar sig öfver, att den någonsin åter kunnat resa sigur förstörelsen. Hårdt, hårdare än de flesta andra svenska städer, harHelsingborg varit pröfvadt under århundradenas växling och erbjuderej minst därför ett högst intressant exempel på, hur en stad kan så godtsom förintas, förnyas och förändras under generationernas äfian ochkamp. Den enastående gynnsamma belägenheten har räddat dess be,stånd. En sådan stad kan aldrig dö.

Helsingborg har, som vi veta, redan tidigt grundats — där upplef,des, enligt Njåls saga, ett reseäfventyr år 990, och om man får tro

tvenne gamla munkvers, byggdes hufvudfästet, efter krönikornas berät,telse, redan vid tiden för Kristi födelse. Småningom har staden vuxitupp kring den åldriga borgplatsen på platån invid Oresunds smalastedel. Förmodligen ha Sundets vågor en gång sköljt den branta slutt,ningens fot — man har ju funnit skeppskölar och järnringar fästade iberghällen. De små husen lågo samlade kring slottet och de bådakyrkorna, S:t Petri och S:t Clemens, uppe på höjden.

Tack vare biskop Absalons segerrika korståg till de hedniskaOstersjökusterna befriades man från de vilda sjöröfvarne; äfven strand,brädden vid Helsingborg blef jämförelsevis tryggad för fientliga öfver,grepp och var vid slutet af 1100,talet, säger Saxo, liksom beströdd medfiskarkojor. Helsingborg intog redan nu den ansenligaste platsen efterLund bland provinsens städer, och att staden ingalunda gick tillbaka,utan tvärtom, därom vittnar vår vackra Mariakyrka, som uppfördes ejlångt från stranden under det följande århundradet i den tidiga gotikensädla stil såsom skydd och centrum för den nya stadsdelen, till hvilkenden framtida utvecklingen af nya kvarter och förbindelseleder närmastskulle ansluta sig.

Om Helsingborgs anseende och betydelse under medeltiden tala dedär ofta af hållna mötena, herredagarne och festerna ett tydligt språk;

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 7 5helt säkert har en storartad prakt och ståt utvecklats, vare sig densvenske eller den danske konungen suttit som herre på slottet. Stridoch brand ha tidigt hållit sitt intåg. 1319 af brändes borgen, och hundraår senare härjades staden af vådeld, som for så illa fram, att endastMariakyrkan och svartbrödraklostret räddades från lågorna. Men stadenreste sig igen närmare Sundets strand för att öfvergås af nya olyckor.En uppkonstruering af det medeltida Helsingborg skall emellertid ej här

Holländska fiskare på isstycken i Öresund år 1697. Efter samtida kopparstick.

försökas. Kärnan och Marlakyrkan äro de enda synliga kvarlefvorna,och någon tillförlitlig och noggrann beskrifning känner man ej fråndenna aflägsna tidrymd. Denna min framställning är också afsedd atthufvudsaldigen grunda sig på det bildmaterial, som uppletats från skildaepoker i vår stads historia och som gifver ett godt begrepp om dessyttre skiftningar alltifrån 1500,ta1et.

Den äldsta kända bilden öfver Helsingborg är ett kopparstick iBrauns och Hogenbergs berömda stadsbok af 1584 (se omslaget tilldenna minnesskrift). Allt för stor tillit får man väl ej sätta till dettastick, men det är i alla händelser för oss af stort intresse, och vi ha ejorsak att allt för mycket underskatta dess trovärdighet, utan torde fåanse, att det med sin ringa skala och det halfva fågelperspektiv, hvaridet är hållet, ger oss en ungefärlig föreställning om vår stads utseende

176 Y N G V E von SCIIMIDIENför omkring 350 år sedan. Något särskildt konstvärde äger denna bildju ej, men ter sig dock ganska fördelaktigt, i synnerhet med pålagdafärger.

Efter den stora eldsvådan i början af 1400,talet h a r s t a d s p l a n e n , o m

Helsingborg vid slutet af 1.700.talet. Efter bandritning af Elias Martin.

man kan tala om en sådan, fått en väsentligen annan karaktär; KarlKnutssons brandskattning har väl äfven inverkat. Redan förut funnosvisserligen hus och gårdar vid brantens fot, och Mariakyrkans torn hadeunder en lång följd af år vägledt de sjöfarande, men vi söka nu för,gäfves någon stadsdel uppe på krönet vid sidan om fästningen. Afvende åldriga medeltida kyrkorna — Helsingborg säges under sin äldrevälmaktstid ägt fyra tempel — ha skattat åt förgängelsen, och först ivåra dagar vid verkställda utgräfningar ha grundmurarne till S:t Petrioch S:t Clemens påträffats. A f klostren finna vi ej heller många spår.

Strandremsan har, sannolikt genom utfyllningar, blifvit bredareoch lämnar nu god plats åt de sex kvarter, i hvilka de små tegeltäcktakorsvirkeshusen ligga sammangyttrade på ömse sidor om hufvudsträten,

• • •

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 7 7motsvarande de nuvarande Storgatorna och Fågelsångsgatan. De gamlauppfartsvägarne till höjden, Grydestöberliden och Badstubacken ellerSlottsgatan, »Liden» och »Hallbergs trappor», såsom de heta i våradagar — fortsättas af gränder ned till stranden, af hvilka den södraleder förbi kyrkan ut till en liten hamnbrygga på pålar, vid hvilkensmärre båtar ligga förtöjda. Midt emot kyrkan med dess takryttareoch kyrkogårdsmur står på platsen för det nutida apoteket Kärnan enbyggnad af dyster prägel med hängtorn och trappgaflar samt i norroch väster försedd med ett vidsträckt staket — det är rådhuset. Vidmidten af hufvudgatan rakt nedanför det stora fästningstornet synesett mindre hus af publik karaktär och inne i det stora kvarteret påandra sidan gatan ett trappgafvelhus af förnämligare utseende än gran,name. På höjderna norr och söder om Kärnan märkas stora inhägnadeplanteringar, den ena med ett litet trädomkransadt hus, och på slutt,ningarna ett par trädgårdar. I södra utkanten af staden, ett styckebortom det ställe, där Möllegränden nu går fram, stå, såsom represen,tanter för industrien, tvenne väderkvarnar.

Staden ligger alldeles öppen, men högt öfver densamma reser sigur brantens grönska dess skydd och värn: fästningen. Innanför denvidsträckta runda ringmuren med tolf smärre rundtom och två fyrkan,tiga torn, samtliga försedda med skottgluggar, räknar man sju en,våningshus, öfver hvilka det väldiga med tinnar krönta kärntornet do,minerande höjer sig, omgifvet af en låg, fyrkantig mur. En beskrifning afen samtida dansk författare, Pontanus, bestyrker teckningens ungefärligariktighet vid återgifvandet af slottet, som förliknas vid »en liten stad».Han tillägger, att på östra och norra sidorna finnes en djup graf, eme,dan slottet där ej är af naturen så befästadt som på den västra, hvarestäro branta, obestigbara höjder. Utanför i Öresund synas åtskilligastörre och mindre fartyg.

Till detta värdefulla gamla kopparstick, som sedermera omtrycktsoch äfven efterbildats, må här fogas ett uttalande af en förmögen bor,gare från Ulm, vid namn Samuel Kiechel, som en februaridag 1586passerade Helsingborg. »Vi hade besvär nog, innan vi kommo öfver»,

178 Y N G V E von SCHMIDTENheter det i hans reseanteckningar, »drogo seglet upp och rodde samtkunde med möda få fartyget genom isen. På andra sidan fanns en by,kallad Helsingborg, invid ett fast slott högst upp på ett berg, byggdtlikt en klippa, som svarar emot IIelsingör, ty de ligga alldeles emothvarandra, så att intet skepp utan stor fara kan gå emellan dem, emedanman kunde skjuta från det ena slottet på det andra. — I Sundet liggaock om sommaren konungens skepp med kanoner och soldater, för attnatt och dag passa på om något sig tilldrager, så att ej något fartygutan att stanna eller oförtulladt lätteligen går genom nämnda Sund.»

Under den s. k. grefvefejden hade 1535 en strid stått om Helsing,borgs slott, och staden fick naturligen lida därunder. Men värre tiderstundade. Under de långvariga dansk,svenska krigen tillfogades stadenfruktansvärda sår, på grund af hvilka den slutligen var helt nära attalldeles duka under. Hvilka lidanden och umbäranden ha icke dentidens helsingborgare nödgats utstå! Ar 1624 hade Kristian IV låtitutvidga och förbättra fästningsverken, men det oaktadt intogs stadentjugo år senare af en svensk armé under Gustaf Horns befäl. Seder,mera befästades staden och slottet ytterligare af danskarne. EnligtKrister Bondes berättelse (1658) nedrefvos utan vidare en del byggnaderoch förstördes alla träd, och kålgårdar. Med Kärnan vidtogs, såsomJ. L. Wolf beskrifver i »Encomion Regni Dani2e» (1654), den för,ändringen, att tornet af bröts och gjordes lägre samt besattes med stycken,på det att man skulle kunna bättre bestryka marken och försvara staden.

Förra hälften af 1600,talet betecknar dock icke för staden någontillbakagång. Arent Berntsen nämner i sitt verk »Danmarckis oc NorgisEructbar Herlighed» (1656) det gamla och namnkunniga Helsingborgsslott såsom omgärdadt af sådana murar, rundlar, torn och torra graf,var, att det fordom varit ansett för nästan oöfvervinneligt. Men hantalar äfven om I Ielsingborg såsom en förnämlig och välbyggd handels,stad med ett förmöget borgerskap.

Efter Roskildefreden tog Karl X Gustaf själf sitt nyförvärfvadeområde i besittning. En dag i mars 1658 for han öfver Sundet frånSjxliand till det viktiga Helsingborg, och Erik Dahlbergh, som var i

1.

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 7 9konungens följe, har i en prydlig teckning (sedermera stucken i kopparför Pufendorfs bok om Karl X Gustaf och äfven använd af kejs. geo,grafen J. B. Homann i Ntirnberg för hans karta öfver Sundet och dessstränder) återgifvit den skånska kustens utseende vid detta tillfälle.Helsingborgs stad och slott äro tydligt framställda från nordväst (se af,bildningen sid. 18). Salut aflossas, och flaggor vaja på fästningens af,

Helsingborg vid slutet af 1701Ma1et. Efter oljemålning af okänd i Helsingborgs museum.

brutna hufvudtorn och äfven på kyrktornet och ett annat torn söderdärom, den nye härskaren till ära. Staden, öfver hvilkens små låga husMariakyrkan ses imponerande stiga upp, sträcker sig i norr till Fågel,sångsgatan och är, såsom ju af bilden framgår, omgifven af vallar ochpallisader, äfven uppe på branterna. Hamnbryggan skjuter ganska långtut i vattnet och är försedd med en liten tvärbrygga. Omkring Kärnanär alltjämt en ringmur, vid hvilken i väster framstår ett större rundtornmed spetsig topp, och innanför hvilken märkas några andra mindrebyggnader. Mest iögonfallande för en nutida betraktare torde vara dealldeles nakna och skrofliga branterna. All växtlighet tyckes vara utrotad;blott två enstaka träd märkas invid de små stugorna norr om staden,där Hälsobäcken rinner fram till Sundet och S:t Jörgens källa är belägen.

180 Y N G V E von SCHMIDTENEn tid af lugn följde, som lände Helsingborgs stad och dess handel

till stort gagn. Under ledning af Erik Dahlbergh påbörjades en bastions,befästning kring såväl staden som slottet eller citadellet, såsom det nukallades. 1668 slopades den gamla ringmuren, som numera var obe,höflig. De nya anordningarne voro dock ej slutförda, när den danskekonungen Kristian V i spetsen för en arme anryckte mot staden ochbelägrade fästningen, som redan efter ett par dagar gaf sig. De för,ändringar, den undergått, framträda tydligt på ett särdeles vackert sam,tida kopparstick af ansenliga dimensioner. Konstnären framställer påsin bild det ögonblick, då svenskarnes krutförråd, antändt af en fientligbomb, exploderar, medan kanonaden på/ ö m s e s i d o r ä r i f u l l g å n g .

Två danska örlogsfartyg beskjuta fästningen från Sundet, bakom hvilketman skymtar danska landet med Helsingör och Kronborg. A f själfvastaden ser man på denna bild endast kyrkan, som den utländske kop,parstickaren långt ifrån verklighetstroget återgifvit, samt några få andrabyggnader.

Huru såg emellertid det Helsingborg ut, som år 1676 låg därnerevid höjdens fot? Några månader efter ofvannämnda kapitulation tvangsKristian V att åter öfverlämna stad och slott, och ett kopparstick afHelsingborg i fågelperspektiv, sådant som det då tedde sig, finnes i tvåupplagor af ringa skillnad, tack vare hvilket vi kunna göra oss en före,ställning om dess utseende. Omkring hela staden och slottet sluter sigvallen med sina tio bålverk, i norr, öster och söder begränsad af vatten,fyllda grafvar och i väster af en smal strandremsa. Staden sträcker sigfrån nuvarande Algränden i norr till nuvarande Bergaliden i söder. Fyraportar finnas; nämligen i nordost Engelholmsporten, i nordväst Kulla,porten, hvarifrån vägen leder åt norr på en bro öfver Hälsobäcken, ihvilkens dalgång här och där synas små hus och kvarnar, i västerStrandporten, till hvilken vägen leder från höjden förbi kyrkan, ochfrån hvilken man utkommer till hamnbryggan, samt slutligen i söderLandskronaporten, hvarifrån Storgatan liksom nu går fram och fortsättesaf Fågelsångsgatan.

Afven en nutida helsingborgare hade icke behöft känna sig alldeles

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 8 1främmande i det dåtida Helsingborg. Han skulle med lätthet ha kun,nat taga reda på Kullagatan, då kallad Lilla gatan, Strandgatorna, Bruks,gatan, Prästgatan, Möllegränden, Kyrkogatorna, Lilla Torggatan, vidhvilken märkes en större byggnad, Strömgränden, Kolmätaregränden,Hästmöllegränden och Långvinkelsgatan. Men förgäfves skulle han söka

Helsingborg i början af 1800italet. Kopia i Helsingborgs museum efter oljemålning af K. J. Fablerante.

efter det nuvarande Stortorget, på byars plats flera byggnader lago. Då,tidens torg var beläget sydost om våra dagars och utbredde sig strax ne,danför backen bort mot kyrkan. Ett andra torg, helt obetydligt och medkort tillvaro, var Axel, eller Fjelatorget, anlagdt 1651 där nu Springpost,gränden går ned till Storgatan. De nordligaste husen väster om Lillagatan hade trädgårdar åt solsidan, så ock husen väster om den nuva,rande Bruksgatan. Vid Strömgränden fanns äfven staket. I stället förmurar lågo norr och söder om kyrkan små hus, af hvilka det norratjänstgjorde som skollokal. Hospitalet var beläget i närheten af Strand,porten. Inom citadellet äro småbyggnaderna nästan helt raserade, så att

182 Y N G V E von SCHMIDTENKärnan står ganska ensam. På höjden österut i linje med Södra Kyrko,gatan var en kittelformig fördjupning, hvarest fem mörsare hade varitplacerade. Man kan särskilja tjugofem huskvarter, af hvilka åtskilligamed ungefär samma utsträckning som i våra dagar.

Det var svåra år, som nu följde för den lilla staden vid Sundet.1677 plundrades den af danskarne; stad och slott råkade åter i derasvåld och kvarblefvo där intill fredsslutet i Lund två år senare, då deåterlämnades till Sverige. För åstadkommandet af en bekvämare förbin,delse mellan fästningen och stranden hade en mängd hus nedbrutits,och snart efter hade den danske kommendanten låtit förstöra det åter,stående af staden. Helsingborg var så godt som alldeles tillintetgjordtoch företedde en högst bedröflig anblick; det liknade, såsom en förfat,tare uttrycker sig, »snarare en rö fvarekula än en stad». Staden troddesligga i själatåget. Invånarantalet hade naturligtvis i hög grad minskats,och de kvarvarande hade svårt att få tak öfver hufvudet.

På Erik Dahlberghs plan af staden vid slutet af Karl XI:s skånskakrig kunna vi tydligt följa förödelsens styggelse. Kvar äro endast denplundrade Mariakyrkan eller Vårfrukyrkan, som man då kallade den,ett smalt kvarter söder om Prästgatan och hälften af kvarteret norrdärom samt kvarteret midt emot på andra sidan Storgatan, vidare istadens norra del midtpartiet af det vidsträckta kvarteret vid Stor, o c hKullagatorna, som i norr begränsas af Hästmöllegränden och i söder afStrömgränden, Jakob Hansens egendom, upptagande kvarteret norr omdet föregående, och därtill en gård midt emot den nuvarande Algränden— några af dessa gamla byggnader finnas ännu i behåll, ehuru i ettmycket medtaget tillstånd. Afven bålverken, som Dahlbergh uppfört,voro till en del af danskarne nedbrutna.

På denna teckning är också uppdragen en »kommunikationslinea»mellan slottet och strandbälverket. Utmed och väster om denna, förhvilken så många gårdar skoningslöst raserats, anlades det nya torgetaf generalguvernören Rutger von Ascheberg. Ett antal illa medfarnahus återställdes. Byggnadsverksamheten var liflig; med verklig energigrep man sig an med att uppbygga staden. Redan 1680 hade fäst,

- - A

184 Y N G V E von SCHM1DTENningsverken, på hvilka båda grannfolken nedlagt så mycken mödaoch kostnad, raserats på Karl XI:s befallning. Endast Kärnan fick ståkvar och verksamt bevittna den sista striden på höjderna vid Helsing,borg 1710. Afven därunder led staden en ej obetydlig skada, i det attflera byggnader, däribland det nya skolhuset, råkade i brand, förorsakadaf inkastade bomber och eldkulor. Hamnbryggan förstördes, liksomflera gånger förut under tidernas lopp.

Afven på andra bilder från 1600,talet än de ofvannämnda kan mananträffa Helsingborg, såsom på framställningar af sjöslag i Sundet, mendet är andrahandsverk och stadens topografi missuppfattad; på ettkopparstick ha sålunda Kärnan och Mariakyrkan blifvit sammanförda.Ett nog så pittoreskt stick, röjande en skicklig hand, men, åtminstonehvad Helsingborg angår, föga trovärdigt, är det med de holländskafiskarne, hvilket här återgifves snarast af kuriositetsintresse. Enligt in,skriptionen är det en bild af Sundet, hvarest i januari 1697 intill 100holländare genom den uppbrutna isen, på hvilken de begifvit sig ut föratt fiska, lyckligen på en när drifvit i land. Vår stad har afsevärdt om,danats i den främmande konstnärens fantasi.

Snart nog hade staden åter rest sig ur gruset, men för länge entynande tillvaro, ehuru ständig fred nu rådde. De större medeltida stä,derna uppväxte i allmänhet vid segellederna kring kyrkan och borgen,som symboliserade Gud och öfverheten ; anläggningen af gator, bonings,hus och försvarsverk var beroende af den naturliga terrängen. Förhål,landet blef i stort sedt detsamma under 1700,talet, då emellertid vall,grafvar och ringmurar småningom försvunno och handel och industrimera än förr började sätta sin prägel på stadsbilden. I Helsingborg varalltjämt Mariakyrkan den dominerande byggnaden, än mera sedan cita,dellet demolerats och af den forna härligheten Kärnan stod ensam kvarsåsom blott ett sjö, och minnesmärke.

Vi ha följt krigens förödande verkningar. Därtill härjade farsoter.Sundstullen spelade en ej oviktig roll — Helsingör gjorde framsteg på

11111..-

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 8 5Helsingborgs bekostnad. Hamn saknades, redden var osäker och farlig;1710 fanns ej ens en skeppsbrygga. Handelsfartygen sökte sig följakt,ligen till andra platser vid Öresund. En stor stad hade Helsingborg jualdrig varit, men väl en viktig och betydande ort; nu var den verkligenförnedrad, hade blifvit en riktig småstad, föga mer än ett fiskläge.Afven den gamla stilfulla rådhusbyggnaden hade tillintetgjorts under-kriget. Medel saknades för dess återuppbyggande, så att man 1682måste hyra lokal för rådhusrätten i Schlyterska huset vid Södra Stor,gatan, där den förblef stationerad äfven under hela 1700,talet. En stadutan rådhus — det var ju ett tydligt fattigdomsbevis.

Efter krigets slut är Helsingborgs utseende regelbundnare än förr.Såsom synes af en plan öfver bataljen 1710 (Karl Bergquist se. 1710), harstaden endast två gator i norr och söder samt fyra parallella tvärgator. Iomgifningen markeras Filborna, Ramlösa, Dragarehusen, Pålsjö och Gy,hult, och några hus utanför Hälsobäcken benämnas förstad. På den offi,ciella plankartan af 1737 se vi Stor, och Kullagatorna, Norra porten vidslutet af Långvinkelsgatan, Södra porten och Kullaporten samt observerasärskildt sjöbryggan med dess batteri, hospitalet på den plats, där detlåg långt in i våra dagar, och latinskolan väster om kyrkan.

Låtom oss nu höra, hvad stadens egen magistrat har att förmäla år17381 I dess berättelse nämnes, att vid stranden och torgets västra ändeär i Helsingborg ett batteri af tio kanoner samt en stång med stor krono,flagg, livarmed saluteras vid behöriga tillfällen. Strax vid batteriet påsödra sidan är en sjöbrygga, som ännu är ofärdig. Här vid sjösidanär långgrundt och mest sandig, någonstädes stenig botten. Staden haringen hamn, utan öppen redd. Omkring staden är ingen skog på 1/4mil när. Vägarne äro i/12 m i l i f r å n s t a d en s å v äl i s ö de r s om i n or r vid

strandsidan besvärliga af djup sand, men landsvägen ifrån Norra portentill uppländska orterna är hård väg. — Alla hus och byggnader här istaden äro af korsvirke med mursten, heter det vidare, och de flestahusen äro nu i godt stånd och anseende, alla med tegel betäckta.Hospitalet äger äfven en liten kyrka. Inom staden finnas 202 bebyggdatomter och gårdar. Men handeln säges vara ringare än förr. Under

186 Y N G V E von SCHMIDTENåren 1709-20 hade staden haft 120 borgare, och så många funnos äfvennu. Borgerskapet hade emellertid under ofredsåren blifvit i det när,maste ruineradt; staden hade legat »just i gapet för fienden» och nöd,gats se all sin handel tillintetgjord. Många hus och gårdar, som blifvitslätt öde, hade dock nu tagits i besittning. Näringarna voro »brygg,,bränn, och krögeri»(1); ett kattuntryckeri och ett färgeri (anlagdt 1731)existerade emellertid också. Annu funnos tre stadsportar.

Helsingborg på 1840.talet. Etter litografi af M. Kfirner.

Denna redogörelse är ju i all sin korthet mycket belysande. Han,del och industri kunde icke få någon fart. Vid midten af 1700,talethade visserligen tillkommit två lackfabriker, ett bandväfveri och en band,fabrik. Man fann emellertid oanständigt, att åkerbruk skulle vara enhufvudnäring i en stapelstad som Helsingborg. Hårleman nämner i sinbekanta »Dagbok» att staden, som var täck och välbelägen, 1749 ägde1,048 invånare. Den hade nu förlorat sitt fordom krigiska och fögagästvänliga utseende, men var också litet imponerande, ehuru den ju varen för landet viktig plats såsom genomfartsort. Linné har ej mycket attomtala från sitt besök i Helsingborg sommaren 1749. Han finner staden

.61

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 8 7smal och utsträckt efter stranden i en hufvudgata men ägande »en denhärligaste prospekt». Mycket prisas källan norr om staden, där lands,vägen går österut, hvilken med ett starkt och stadigt språng springerupp genom en pumpstock högt öfver jorden, och från hvilken borg,mästare Pihl låtit leda vattnet till en artig fontän jämte gatan midt försitt fönster.

I Gillbergs »Beskrifning öfver Malmöhus län» (1765) klagas ocksåöfver handelns märkliga aftagande. Manufakturer bestå uti ett band,väfveri, en lackfabrik och ett tobaksspinneri — det är allt. Kvarnarfinnas tre, som gå med väder, och en, som går med vatten. Hamn harstaden ingen, och plantager ha ej någon särdeles framgång på grund afdet närbelägna hafvet och dess stormar. Staden består af två gator ibredden mellan backen och stranden och äger 225 vackra korsvirkeshus.Vid den danska prinsessan Sofia Magdalenas landstigning i Helsingborg1766 var den nya skeppsbryggan färdig.

Den äldsta, mig bekanta målning öfver vår stad stammar från slutetaf 1700,talet o c h h ar f rå n r åd hu se t fly tt at s till museet, där den ju har

sin rätta plats. Dess konstnärliga värde är ej stort, men dess kultur,historiska innebörd obestridlig. Det är en intressant och gifvande bildaf ganska stort format, som åskådligt berättar om vår stad för 125 årsedan. Denna tafla, som torde ha någon dilettant till upphofsman, geross en vy öfver stadens hufvuddel omkring Stortorget och kyrkan medstörre och mindre korsvirkeshus, som trängas om platsen invid gatoroch gränder. Vi se från vår höga utsiktspunkt, hurusom träd finnasplanterade öfverallt på gårdarne samt vid torgets långsidor och vid dessöstra kortsida, hvarest ingen byggnad synes resa sig.

Duken är målad före 1798, då ju rådhuset stod färdigt vid torgetsvästra sida, — detta finnes ej på bilden, som följaktligen härrör från entid, då lag och rätt ännu skipades i den gamla anspråkslösa byggnadenvid Södra Storgatan söder om Skånebankens forna hus, hvilken mingeneration ännu har i godt minne från barndomens dagar. Vid torgetsnordvästra del märkes kronobränneriet, som säges ha haft åtminstoneen ljus sida för Helsingborg. Landtmännen behöfde nämligen drank

188 Y N G V E von SCHM1DTENtill afvelsgårdarne och kommo därför oftare till staden, medförande sinavaror, hvilka salubjödos på torget, som i gamla dagar låg tomt och tystutom vid marknaderna. Västligast vid sydsidan är militärvaktens hus, somuppbyggdes 1778 under Gustaf III:s regering. Strax norr om torget har enaf stadens väderkvarnar sin plats. Kring kyrkan synes en hvit, tegeltäcktmur, uppförd i stället för den under kriget nedrifna och omgärdandebegrafningsplatsen. Några figurer upplifva taflan. En arbetsvagn medtvå hästar viker om hörnet till Kullagatan fram på torget, där en litenflock militärer uppenbara sig. På Södra Storgatan lägger man märketill en ridande husar. Skeppsbron skjuter blott ett litet stycke ut fram,för den sandiga stranden och är försedd med en hög stång, på hvilkenden blågula flaggan hissats. Största delen af dess längd uppfylles aftio kanoner, riktade mot norr, med hvilka salut gifves. En rodd, ochen segelbåt ligga förtöjda vid bryggan, till hvilken ett par roddbåtar'närma sig. Ute i Sundet äro ett femtiotal skepp samlade. Som synesaf vågornas och flaggornas riktning, råder sydlig vind, och öfver dendanska stranden hänga stora skyar.

I detta sammanhang torde man med intresse läsa några anteck,ningar af envoyén G. J. Ehrenswärd, som sommaren 1780 tillbragteen dag i Helsingborg och därvid var i tillfälle att åse »det präktigastespektakel, som någon kan föreställa sig, och som på få ställen i världenlär kunna synas och göra den verkan som nu ifrån Helsingborgsbryg,gan». En rysk flotta, danska och engelska fregatter samt ett stortantal handelsfartyg seglade förbi. »Vid Helsingborgs brygga stå någrarostiga järnkanoner, med hvilka svaras på den salut bägge rikena af för,bigående skepp gifvas», skrifver Ehrenswärd. »Bägge rikena anse salutengifvas för sig, och täflan är emellan bägge rikenas artillerisoldater, hvemsom först kan hinna sätta luntan på kanonen till svarets gifyande. Dåflottorna passerade Sundet, saluterade de; ifrån vårt batteri skulle svaras;en gammal utsupen artillerikonstapel skyndade till bryggan, affyradekanonerna, men uti ingen var mera än half laddning, så att röken kundesynas, men aldrig någon smäll höras. Jag frågade, om ej full laddningbestås; man svarade mig jo. Men artilleriofficeren skall vinna, under,

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 8 9officeren skall vinna och äfven konstapeln, att laddningen därigenomkan bli halt'. I samma ögonblick som vår högfärd tillägnade sig saluten,i samma ögonblick tog egennyttan ut sin rätt, fattigdomen visade sittvälde och efterlåtenheten sin svaghet.» Se där i förbigående en litentidsbild från »den gamla goda tidens» Helsingborg!

Helsingborg med Öresund vid slutet af 1840,ta1et• Efter oljemålning af E. Westerlingi Helsingborgs museum.

Vi äga äfven en annan tafla af det slutande 1700,talets H e l s i n g b o r g ,

också den gifvande en ofverblick af torget och dess grannskap, af ingenmindre än dåtidens främste svenske landskapskonstnär, Elias Martin, denypperlige skildraren af Bellmans Stockholm. Det är en alldeles förtjusandeliten bild, en lätt och fint utförd handritning med isättning af tusch,tagen från en något lägre synpunkt än den förra och med ett mästerligtperspektiv. Här är framför allt lagdt an på en konstnärlig verkan, ochden lilla staden vid det blå Sundet med det väldiga kyrktaket under enhög, ljus himmel ter sig mera pittoresk än tillförne med sina gröna träd

190 Y N G V E von SCHMIDTENoch landtliga hus, som klättrat upp på branten öster om torget. Manhar börjat att fängslas af den härliga utsikten öfver staden och motSundet i väster. Det har blifvit grönt i Helsingborg. De fordomnakna och skrofliga sluttningarna ha efter krigens slut under tidernaslopp täckts af matjord, och så ha de härliga trädgårdarna kommit tillmed deras nästan sydländska vegetation och med åren vuxit sig alltvackrare och lummigare — stadsbor och främlingar till glädje ochvederkvickelse.

Staden var ännu helt obetydlig — den hade 1780 blott 1,190 invå,nare, och utländska resenärer kring detta sekelskifte äro i allmänhet ej

vidare blidt stämda gentemot densamma. En finner Helsingborg snararelik en by än en stad; en annan, att staden hvarken kan kallas stad ellerby, och att den från sjösidan presenterar sig mindre fördelaktigt änMalmö. »Utan spår till lifl» säger en tredje; och en fjärde anser, att denpå afstånd ter sig större än den vid närmare betraktande visar sig vara.Af alla svenska städer, som jag sett, skrifver en tysk författare, är välHelsingborg minst tilldragande, ehuru den icke af naturen är helt ochhållet försummad, Andra prisa emellertid den storartade utsikten.Linnerhielm tjusades under sina resor i Skåne mest af »den högtidligablicken från Helsingborg», och en ung tysk poet faller i hänryckningöfver utsikten från Kärnan, »hvilken höjd ingen resande borde lämnaobestigen».*)

Linnerhielm skrifver för öfrigt 1806, att staden saknar stora bygg,nader, »Dock var nu ett hus under byggnad, som utmärkte sig, till

,hörigt kontrollör Taussen• Det lyste med elfva fönster i längden.Gatorna äro krokiga. Vid en af dem är den vattenkonst, som försersjöfarande med friskt vatten. Grönskande häckar med hvilsäten om,gifva den och lämna sålunda utväg till dubbel svalka.» Ernst MoritzArndt, som år 1804 reste i Sverige, framhåller den lilla och tämligen

Se j. G. Eck, »Bemerkungen Mlf einer Reise 1799»; J. G. Kerner, »Reise tiberden Sund» (1803); j. G. Seume, 'Mein Sommer im Jahr HOS»; J. F. Hausmann,»Reise durch Skandinavien 1806 und IM»; J. Macdonald, »Travets through Demnarkand part of Sweden» (1809), och L. de Boisgelin, »Travets through Denmark andSweden» (1810, — B. besökte Skåne redan 1790).

»EM

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 9 1obetydliga stadens lifiiga och nätta utseende, delvis ansenliga hus ochstora torg samt några mycket vackra trädgårdar med terrasser, ifrån hvilkaman har en präktig utsikt öfver Sundet till SjaAland. Och han utbris,ter: »Alla min barndoms gamla fabeldrömmar, om färder till lndus ochOtahiti, kommo lefvande för mig vid anblicken af de otaliga vimplarnal»

Den bekante frihetstidsförfattaren Hans Bergeström, som på 1770,och 17804alen var kyrkoherde i Helsingborg, har ägnat staden och dessgrannskap ett långt bombastiskt ode, En ny tid, med frid och grönska,var inne för den af krigen fordom så svårt hemsökta staden;

»här strömmars friska lopp sig böjer,där gröna parken sig upphöjer,och ner om denna trakt den täcka staden är,som svenska kusten klär.

man längs åt hela .h ö j d e n s e rPomona sina plantor pryda,hon gjort det skönsta valaf växter utan tal,som smaken fägna,den kullens värmda mur vill hägnaoch liljors skygd sig ömt tillägna;man i ambrosisk luft här lycklig anda drar;man gudavällust har.»

Vår berömde landskapsmålare Karl Johan Fahlcrantz har afporträt,terat Helsingborg, sådant det tedde sig från sydost i början af 1800,talet, på en väl komponerad tafia med fint samställda färgtoner. Ännuligger staden, hufvudsakligen bestående af envåningshus, samlad vidstranden kring kyrkan nedanför Kärnan, och åtskilliga borgare idkaännu åkerbruk, såsom framgår af bildens förgrund, hvilken nu skulle

192 Y N G V E von SCHMIDTFNupptagas af konsul N. Perssons villaområde och andra höga boningshus.Vid mynningen af Prästgatan igenkänner man lätt prästgården, somemellertid då och ända intill midten af århundradet var i ett bedröfligt

Helsingborg kring midt f IF.00,talet. Efter oljemålning af Westergren i Helsingborgs museum.

skick. Vid »Prostastretet» eller »Ny kyrkogårds gatan», såsom grändenförr ofta kallades, voro riktiga ruckel, och bortom dessa kunna viskymta den gamla teaterladan, där under en så lång tidrymd behofvenaf skådespel tillfredsställts, samt det bredvid liggande varmbadhuset,som på den tiden hade en konkurrent i en mindre badinrättning i ett

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 9 3halmtäckt korsvirkeshus strax norr om »Bäckabron». Den öppna plat,sen intill stod ofta fylld med vatten och bildade i våra föräldrars barn,dom vintertid en omtyckt skridskobana.

Tomterna på andra sidan Bruksgatan stötte i väster till strandenstångvall och voro åt detta håll i regeln planterade; öfverhufvudfunnos många trädgårdar i staden — vackrast ansågs konsul Rooths vidStorgatan vara. Kyrkomuren hade slopats och begrafningsplatsen för,lagts till den nuvarande utdömda Gamla kyrkogården, som 1817 börjadetagas i bruk, och på hvilken då knappast växte ett grässtrå. Vid torgetsvästra sida stod nu ett rådhus — tillkommet först öfver hundra år efteratt det medeltida rådhuset förstörts — visserlizen mycket oansenligt, mendock med plats äfven för tullkatrimarföreståndarens arbetsrum. Krono,bränneriet var nedlagdt och lokalen, liksom i Örebro, inredd till stallar,för den här förlagda husarskvadronens hästar. 1 närheten af skepps,bryggan, som 1816 något förbättrades, — ännu fanns ingen hamn — lågett litet obetydligt »tullvakthus». Men här tedde sig allt, enligt KristianMolbechs utsago 1812, långt mera fattigt och mindre ordentligt ochlifligt än vid Helsingörs tullkammare.

Det sedermera bebyggda Fisktorget var beläget i hörnet af Kohnä,taregränden och Norra Strandgatan, som i väster begränsades af inhägnadetomter, af hvilka åtskilliga pryddes af vackra trädgårdar med fruktträd,bärbuskar och blomsterrabatter. Stallgatan med dess ruckel för stallar,fähus och lador såg då betydligt ruskigare ut än i vår barndom. Annuin på 1800,talet v o r o g a t or n a s v å rt r a ti k a bl a nog, f rå ns ed t den dåliga be,

lysningen. Exempelvis ledde från Strömgränden öfver Kullagatan ettafloppsdike, betäckt med stora flata stenar, som lågo högre än gatan ochföranledde åtskilligt besvär. Kreatur kunde ännu anträffas i frihet pågatorna. Värdshusrörelsen var då en fri näring och utskänkningsställenamånga — blott i Möllegränden lågo åtminstone en tid fyra krogar. Tregästgifvaregårdar — von Bergen, Mollberg och Munthe — funnos. Detförnämsta stället var i traktören Petter Mollbergs stora gård vid torget.

Vid Kullagatan låg, liksom ännu på åttiotalet, stadens hospital, somditflyttats vid förra sekelskiftet från Prästgatan, hvarest man 1682 in,

194 Y N G V E von SCHMIDTENköpt ett litet hus för ändamålet. Det utvidgades sedermera och omfattadeslutligen, såsom vi väl minnas, hela det kvarter, som nu upptages af enöppen plantering. Ännu i början af 1800,talet stod den 1705 inrättadeHospitalskyrkan kvar med sitt lilla torn och den däri hängande ring,klockan. Den stora magasinsbyggnaden midt emot uppfördes först på1820,talet, och här var några år ett sockerbruk. Några steg längre norrutkunde man ej undgå att observera stadens högsta byggnad, »Ramelskagården», som ännu vid århundradets midt var Helsingborgs enda tre,våningshus. Andra mera bemärkta byggnader voro konsul Rooths gårdvid Storgatan; husen norr om Strömgränden midt emot den vackraträdplanteringen med vattenkonsten, där Gustaf IV Adolf och hansdrottning, som gaf Hälsan dess namn, en gång logerade; vidare »Backa,lanska gården», som sedermera inköptes af generaltullstyrelsen, och dären större fest firades 1822 vid kronprins Oskars återkomst, in. fl. Nedredelen af Liden upptogs af två små förfallna tvåvåningshus med träd,gårdstäppa, hvilka voro kvar ända in på 18404alet, då tomten skänktestill staden — den kallades en tid »Kungstorget», efter konungens vistelsei Roothska huset. Anmärkningsvärd är äfven den von Bergenska går,den i kvarteret Karl XI, där en gränd sedan gammalt gått fram, såsomännu synes af de tvenne åldriga hus, som vända sina sneda fasadermed tätt sittande fönsterrutor emot hvarandra i vinkel mot SödraStorgatan.

Men låtom oss efter denna lilla utvikning återvända till Fahlcrantz>tåla! Till vänster i förgrunden stiger röken upp ur tvenne skorstenar,som helt säkert äro stadens högsta, den ena nere vid stranden, denandra vid Södra Stora gatan, där stensättningen slutade. Det är detvidsträckta bruksområdet, hvilket för sin tillkomst har att tacka grefve•Erik Ruuth, som här 1798 anlade en lerkärlsfabrik och två år senare ettjärngjuteri, Helsingborgs första egentliga fabriker och såsom sådana afstor betydelse. De omfattade en mängd bättre och sämre byggnadermed stengärdesgårdar, plank och staket. Den tiden funnos sålundabland Helsingborgs borgare icke endast åkerbrukare, utan äfven bruks,patroner. Den stora byggnaden med gaflarna i norr och söder ofvanför

N

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 9 5backen är »Gröna längan», brukspatronens privatbostad, berömd för sittvackra läge och sin storartade utsikt. Karl XIV Johan bodde här 1819och har äfven sedermera jämte andra medlemmar af kungafamiljenuppehållit sig i »Gröna längan», som kvarstod till år 1886, då den ned,refs. »Bruket» var också Helsingborgsbarnens förtjusning; vinter såvälsom sommar kunde de icke finna någon bättre och angenämare lekplats.När snö fallit, skulle det då vara Långvinkelsgatan, på hvilken man åkte

Helsingborg från norr vid midten af 1800,taler. Efter samtida oljemålning.

kälke i hela dess längd ända ut i sjön, liksom vi i vår barndom påHalaliden, strax norr om Liatorp.

Helsingborg i början af förra århundradet närmare bestämdt1816 ä r för öfrigt åskådligt skildradt af gamle Tengberg i hans min,nesanteckningar, något skrala i språkbehandlingen, men särdeles intres,santa och upplysande. Man skall icke låta afskräcka sig af formen ochstoffets fördelning, utan följa den om staden och dess invånare väl un,derkunnige ciceronen på hans vandring från hus till hus. Det före,kommer en ej sällan vid läsningen af denna bok, som om man suttesåsom osynlig gäst vid ett dåtida kaffebord, lyssnande till skvallersyst,

,A

196 YNGVE von SCHM1DTEN

rarnes ifriga prat om de kära medmänniskorna — då för tiden kundeman helt säkert bättre hålla reda på hvarandra än i våra dagar.

Från 1800,talets början finnas också andra Helsingborgsbilder.Tengberg omnämner, att målarmästaren Otto Zebeck vid Lilla Södragatan (d. y. s. Bruksgatan) äfven målade mycket i olja, bl. a. en taflaöfver ett kaffebeslag hos Weströms (sedermera Hotell Mollberg) och enannan, utvisande Helsingborgs torg m. m. På en något fantastisk vyöfver Öresund, som framställts åtskilligt för smalt, af år 1801 (IL Be,langer del., P. Vanlerberghe pinx. och D. Merigot sculp.) skymtas Hel,singborg, representeradt af några få hus nedanför Kärnan. Afven förHälsans fägring hade man ett öppet öga; redan i slutet af 1700,talethade platsen börjat bebyggas och förskönas. »Öresund från Hälsan))kallas en bild, ritad af U. Thersner 1818 och graverad af K. Akrell1819, hvarpå man öfver skifferbergens pittoreska formationer betages afdet segelrika Sundet med Helsingör och Kronborg.

En ståtlig tafla öfver Helsingborg på 1830,talet, s ä r d e l e s o m s o r g s f u l l t

komponerad och noggrannt utpenslad, är den, som äges af konsul 0.Trapp och tillskrifves Fahlcrantz, men 'Ivars teknik och utförande kanskesnarare peka hän på den samtida danska landskapsskolan. Taflan ärsedd hänemot aftonen från höjderna vid Bergaliden. Sundet har lagtsig till ro, och seglarne söka hamn. Ett romantiskt skimmer insveperden lilla idylliska staden vid bråtens fot, byars kyrka och hustak fintafteckna sig mot den vackra ljusningen i nordväst, men öfver markensblommor, de lummiga träden och buskarne i söder stiger röken frånBrukets höga skorsten, och två ryttare synas rida norrut på vägenmellan prästgårdsträdgården och den ännu obebyggda Rosenschiöldskatomten. Liksom på åtminstone ett par andra målningar, har Kärnansoch kyrkans inbördes läge icke riktigt återgifyits; naturtroheten haroffrats för uppnåendet af en större konstnärlig verkan.

En anmärkningsvärd förändring i stadsbilden mot förr framgår afdenna tafla: staden har ändtligen fått en hamn. Många bekymmer hadeden gamla skeppsbryggan, ramponerad eller i grund förstörd än genomkrig och än genom storm, beredt stadens fäder. Efter fyra års arbete

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 9 7stod hamnen färdig år 1832, med två långa, smala armar sträckande sigut ifrån den plats af stranden, där den enkla brobyggnaden legat. Liksomanläggningen af gjuteriet är 1800, från hvilken tidpunkt Helsingborgsutveckling kan spåras, betecknar den en milstolpe, och det en mycketviktig sådan, på vägen framåt.

Under de två följande decennierna undergår Helsingborg ej någraanmärkningsvärda förändringar. Såsom synes af Magnus Körners lito,grafi öfver staden, sedd från höjden vid Gamla kyrkogården, går denegentliga gränsen i söder fortfarande vid Bruket, som emellertid någotmoderniserats. De lummiga träden ha nedhuggits, ett par af husen=byggts och nya tillkommit, men väster om gärdesgården, där i våradagar Stadsparken fägnar ögat, vajar ännu sädesfältet för vinden. Ham,nen har emellertid icke i verkligheten, såsom många kunde önska, utanblott i ritmästarens fantasi blifvit flyttad söderut. Vid östra sidan afStorgatan se vi en sirad gafvel sticka upp öfver de små låga husen. Detär det nuvarande museet, den nya lokalen för trivialskolan, som förut— sedan 1789 — varit inrymd i ett hus längre norrut vid samma gata,uppförd 1845 af rödt tegel efter ritningar af professor Brunius, som justhöll på med att underkasta Mariakyrkan en genomgripande restaurering— han tog bort både vapenhus och sakristia. Det är en i Helsingborgenastående byggnad, som emellertid i den sydsvenska universitetsstadenäger flera syskon. Det synes af Körners bild vara fest i staden —flaggorna ha hissats i topp. Förmodligen firar man ett kungligt gäst,besök, ty förbi »Södra lyckan» framskrider en fyrspänd vagn med för,ridare, sannolikt med Ramlösa som färdens mål.

Tack vare flera taflor med olika utsiktspunkter från århundradetsmidt, kunna vi få en åskådlig föreställning af det dåtida Helsingborg.Förebilden till II. Miitzels ännu allmänt kända litografi öfver stadenmed Öresund, en liten vacker oljemålning af Erik Westerling, har förej länge sedan införlifvats med museets samlingar. Den mycket deko,rativa taflan, som flankeras af tvenne resliga träd på de gröna kullarneinvid det gamla elementarläroverket, ger ett starkt intryck af idyll ochsommarfägring — här är förvisso »p•rlan vid Sundet». A f Westergrens

198 Y N G V E von SCHMIDTENstora duk med utsikt öfver torget, hamnen och en del af den nyrestau,rerade kyrkan ser man, hurusom grönskan på gårdarne förminskats, ochäfven på torget ha de välvårdade raderna af kastanj, alm och lind, un,der hvilka bord och stolar brukade utsättas från Mollberg, försvunnit

Helsingborg i vinterskred. Efter oljemålning af E. Wahlqvist år 1858.

mellan de röda taken. Af byggnaderna vid torget igenkännertydligt Hotell Munthe, som delvis ännu är sig ganska likt.

En tredje tafla visar oss Helsingborg från Hälsobackarne i norr.Vi se ut öfver det ganska ansenliga handelsträdgårdsområdet — i våradagar upptaget af S:t Jörgens plats — med en hufvudbyggnad, som for,dom inrymde bark, och mjölvattenkvarn. Den långsträckta staden söderdärom är betydligt smalare än nu, med endast små hus och stugor invidstranden i norr, där sedan den genom utfyllningar bildade Drottning,gatan anlades. Det på sin tid nog så förnäma Tornerhjelmska husetvid Fågelsångsgatan — ett af stadens få trähus — och det Ramelska vid

man

ned

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 1 9 9Kullagatan höja sig öfver omgifningarne. 1 hamnen med dess tullbygg,nad och minnesmärke öfver Karl Johans landstigning saknas ej hellerpå denna bild hjulångaren, som säkerligen var en mycket välkommenersättning för de gamla färjemansbåtarne. På sluttningen af nuvarandeOresundsparken lustvandra några af stadens notabiliteter, herrar ochdamer, bland hvilka man urskiljer konsul Rooths, Sturzen,Beckers ochstadsläkaren d:r Netzlers karaktäristiska gestalter.

Afven andra bilder från denna tid kunna framhållas. Den skånskemålaren Ehrnfrid Wahlqvist har på fyrtiotalet återgifvit hamninloppetmed en roddbåt fylld af musicerande herrar och ett tiotal år senare påett mindre verklighetstroget sätt staden i vinterskrud, sedd från sydväst.Lars Theodor Billing målade år 1850 en utsikt öfver stad och sund, ochäfven af J. Knutsons hand förefinnes en mindre bild. »Helsingborgoch danska landet 1859» kallar Fr. B. Blornbergsson en något kuriösta fla, på hvilken Mariakyrkan hvitmenats och som förefaller vara måladsnarare efter Miltzels litografi än efter naturen. På en målning afMarcus Larsson, äfven återgifven i litografi, synes ett ståtligt skepp förfulla segel passera Helsingborg.

Detta var Sturzen,Beckers och Wieselgrens Helsingborg, som af denförre skildrats i af hänförelse ofta burna ord. Skalden och naturvännenkunde aldrig se sig mätt på det oförlikneliga Sundets skiftande scene,ner. »Hälsan med sin löfskuggade dalgång, 'Backarne' med sina häng,ande trädgårdar, där naturen härmat Serniramis', hamnen med sinneapolitanska 'molo', se där Helsingborgs glanspunkterl Lägg därtillRamlösa såsom en förtjusande vallfartsort åt söder till, liksom Pålsjöåt norr, och du skall som Jerusalems skomakare få vandra länge ochväl icke blott genom Sveriges landskap, utan genom Europa, för attinom ett litet område finna på en gång samlad så mycken omväxlande,underhållande naturfägring som här. Stadens barn veta knappt själfvadärom; de misstro sina ögon, de äro alltför blygsamma för att ana,huru ofantligt vackert detta vackra är; men främlingen märker det vidförsta ögonkast och erkänner det oförställdt.» Se där ett litet brott,

200 Y N G V E von SCHM1DTENstycke som prof på Orvar Odds kärlek till och uppskattning af denstad, för hvilken han verkat och betydt så mycket!

Till de här återgifna bilderna af Helsingborg vid förra århundra,dets midt må äfven fogas några rader af konsthistorikern professorBrunius, som visst icke hade sinne endast för våra gamla minnesrikabyggnader, utan också för naturen. Om utsikten från Kärnan skrifverhan år 1845 bland annat följande: »Under ens fötter utbreder sig denlilla täcka staden med dess oregelbundna byggnadsgrupper och åldrigakyrka; det rymliga torget och vattenkonsten därå samt den nya hamn,byggnaden därutanför öka intrycket af detta fågelperspektiv.» Och hanfortsätter: »På de branter, hvarest kanoner hotade i flere afsatser öfverhvarandra, fägnas åskådaren af nätta lusthus, frodiga fruktträd ochdoftande blommor, och på de kullar, hvarest den väldiga ringmurenfordom höjde sig med sina torn och tinnar, och hvarest de forna graf,varne öppnade sina bråddjup, gungar nu en ymnig gröda.»

P. G. Ahnfelt, »Studentminnenas» författare, som för sin hälsasvårdande vistades några somrar i Helsingborg, har 1858 skildrat en afvår stads mest betagande idyller med ord, som likaledes väl förtjänaatt här anföras. »Hälsans belägenhet, i en dalklyfta mellan höga, nästanlodrätt sluttande berg, bildade en liten fredlyst värld, där man hadedet lugnare i forna tider än nu, sedan nya väganläggningar blifvitdragna därigenom. Det var särdeles ljufligt att sitta där och betraktaden lilla dammens spegelklara yta, när eftermiddagens melankoliskasken hvilade öfver den vänliga dalen. Där kunde man både filosoferaoch poetisera i ro. Ställets ovanliga formationer, en vacker naturlek, dåännu lämnad åt sig själf, utan synnerlig hjälp af mänsklig konst, gafbehaglig näring både åt tanke och fantasi.»

Snart skulle den lilla täcka sommarstaden vid Sundet vakna uppur sin vegetativa ro till ett nytt och verksammare lif.

Ännu på 1860,talet framhålles af så betydande reseskildrare somHorace Marryat och Ludvig Passarge, att naturen visserligen gjort

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 2 0 1mycket för Helsingborg, men att människan däremot gjort litet. Densenare finner staden dyster, nästan frånstötande med sina trånga gator,som vända sig uppåt höjden, där Kärnan står — så »kolossal och impo,nerande, att fantasien måste sväfva till den romerska ruinvärlden föratt få en värdig jämförelse». Det måste också erkännas, att sextiotalets

Helsingborg på 1860stalet. Efter samtida oljemålning.

Helsingborg på vår bild från sjösidan icke ser särdeles inbjudande ut.Framför det lilla rådhuset står ett gammalt ruckel och af de närmastebyggnaderna, som möta främlingens blick strax vid ankomsten, ärosomliga föga bättre. En mängd träplank, uthängda nät och uppdragnabåtar förhöja ej intrycket. Och dock har den stad, som vi här se, gjortåtskilliga anmärkningsvärda framsteg.

Hamnen, byars norra arm blifvit en omtyckt promenadplats ochdär vi se redaktören af Nyaste Oresunds.Posten studera de sista ny.heterna, har omändrats och betydligt förbättrats. Längst upp på torget

202 Y N G V E von SCHMIDTENreser sig det Kjellmanska trevåningshuset och därbredvid posthuset istället för de korsvirkeshus, där gurnman Sander höll marketenteri påsin tid. I århundraden hade Kärnan stått allena uppe på åsen, om manfrånser den branta, slingrande Långvinkelsgatan, på ömse sidor omhvilken husen klättrat ett betydligt stycke upp. Nu se vi därjämtenågot söderut det fritt liggande sjukhuset och ej långt därifrån elemen,tarläroverkets för dåtidens helsingborgare slottslika byggnad på höjdenofvanom den gamla. Väl inkommen i staden, betages dock främlingenaf vackra små planteringar och plaskande springvatten samt finner dethela ganska nätt.

En annan för staden viktig nyhet meddelar denna talande bild.Tvenne godsvagnar på den inre hatnnkajen afslöja för oss, att Helsing,borg fått järnväg, hvilket inträffade i nådens år 1865. Stationshusetmed sin plantering stod på mark, hvarest några år innan varit sjö.Gasverket hade då redan fungerat i sex år. Söder var, såsom fram,går af en samtida målning, en föga viktig stadsdel, norr om hvilkenplogen ännu sattes i jorden och där tre stabbamöllor frestade tillvaronjämte den stora, holländska väderkvarnen. Grönalunds utvärdshus ochHafströmska bryggeriet vore alltjämt de mest kända och oftast söktaställena där.

Staden hade emellertid undergått flera förändringar än de nämnda.I hela vårt land vidtog under 1860.talet en liflig byggnadsverksamhet;så ock i Helsingborg. Lurendrejerihandteringen hade börjat förlorabetydligt i anseende; driftigt folk, verkliga affärsmän, fyllda af verksam,hetslust, gjorde sig gällande, befriade som de blifvit från flertalet af debesvärande in, och utförselförbuden, och stora magasinsbyggnad« upp,fördes med anledning af den växande spannmålsexporten. Afven ettskeppsvarf kom till. Eröfringen af mark från Sundet fortgick alltjämt.Det stora Stewåliuska huset reste sig bokstafligt sagdt ur den forna dynsnedt emot inre hamnen, och ute på norr uppstod° småningom ett ganskastort antal mer och mindre förnämliga hus och villor vid de nyanlagdagatorna »Esplanaden» och Paulsgatan. Särskildt dröjde vandraren vidBeck,Friiska, Wahlinska och Nolckenska villorna samt Hamiltonhouse

~dg

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 2 0 3längst i norr. I söder märktes Essenska villan, Närlunda och VillaCanzonetta, Sturzen,Beckers diktarhem, och snart efter reste esig det ståt

A ,liga Vikingsberg ur grönskan norr om Hälsovägen. a n o r ägerdet vackra Fredriksdahl i stadens nordöstra del.

Bläddrar man i illustrerade tidningar från sextiotalet, kan man på,träffa äfven en och annan bild från Helsingborg. Af A. T. Gellerstedt

finnes sålunda reproducerad en liten originalteckning af staden, seddfrån södra hamnarmen. »Illustreret Tidende» offentliggjorde en dagen vy af Stortorget med köpenskapen i full gång och en utsikt öfverstaden, som vanligt från sydost. E tt Stockholmsförlag spridde enlitografi af A. Ney, på hvilken Helsingborg uppenbarar sig i hela sinfagra lummighet med fjärrblick mot det segelfyllda Öresund. CiselörenRydbeck, som torde vara bekant för äldre helsingborgare, har målatstaden från södra vallgrafven och en hel del andra nu förgätna utsikterfrån Sundets strand.

Vår gamle ritlärare Sven Andersson presenterade i en tidning enteckning af det nya varmbadhuset, som då låg i förnäm ensamhet påstranden med en trädgårdstäppa framför sig åt söder. I bakgrundenskymtar man kallbadinrättningen vid de gamla »Hallarne». »När järn,banan blir färdig till Helsingborg, med station vid Ramlösa, blir kom,munikationen med staden både billig och bekväm», skrifver BernhardCronholm 1865. »I Helsingborg», tillägger han, »har man nu ocksåbörjat vidtaga åtgärder för att göra staden till en komfortabel badort,i hvilket afseende den bör hafva att vänta en lysande framtid. Manhar till förra årets badsäsong byggt norr om hamnen ute i hafvet ettbadhus, som är mycket ändamålsenligt inrättadt och därjämte det mestsmakfulla, man i den vägen kan se.» Ännu för tjugo år sedan uppe,höll° sig som vi veta, många främlingar sommartid i Helsingborg försin hälsas skull. Det vill synas, som om förhoppningarne, uttalade ide anförda raderna, snart nog skulle uppfyllas för vår stad, som allt,mera blir en besökt brunns, och badort.

Långsamt men säkert hade utvecklingen försiggått under 18004aletsförsta hälft. Såsom Tengberg meddelar, ägde Helsingborg, som 1816

204 Y N G V E von SCHMIDTENhaft 1,864 invånare och 271 gårdar, 1866, efter hvilket år vi få tänkaoss den här återgifna taflan vara målad, 6,650 invånare och 673 gårdar.Under 18704alet gör sig ett allmänt uppsving inom affärslifvet märk,bart, och detta uppnår under 1880, och 1890,talen sin kulmen. Underde femton åren 1880-1895 fördubblas folkmängden. Det har fram,hållits, att Helsingborg till följd af de ofta inträffade belägringarna ickehaft någon särskild blomstringstid. Efter en lång fredsperiod korn den

Helsingborg frän södra hamnarmen år 1909. Efter dekorativ oljemålningar Justus Lundegärd i Bankaktiebolaget Södra Sveriges afdelnings,kontor i Stockholm.

slutligen, betingad af flera orsaker, och helt naturligtundergick äfven själfva staden under kort tid en genomgripande förän,dring, som våra farföräldrar icke ens kunnat drömma sig. På Torner,hjelms I Ielsingborg följde de djärfva och klarsynta affärsmännens, kon,sulernas Helsingborg. Systerstaden vid Sundets smalaste del, Helsingör,är för längesedan distanserad, och af Skånestäderna står nu endast Malmöframom Helsingborg, som dock har en påtagligare sjöstadsprägel änprovinsens hufvudort. Allting blef större, renare och snyggare, och —man må säga hvad man vill — mycket, om än ej allt, äfven vackrare.De små sandöknarne och rucklen, som visserligen ej alltid voro pitto,reska, försvunno och därmed detta, enligt min mening, odrägliga mellan,ting af stad och land, som förut existerat.

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 2 0 5Det skulle föra oss för vidt att här ingå på alla förändringarna,

och det vore väl äfven obehöfligt, enär man kort och godt kan säga,att det nuvarande Helsingborg till den öfveryägande delen är en fruktaf åttio, och nittiotalens arbete; dess yttre skepnad är ett verk af dessadecennier, om än ansatser funnos redan på sjuttiotalet. Gatornas istånd,sättande efter moderna principer hade redan då tagit sin början, ochnya vägar utlades. Teaterbyggnaden invigdes 1877, men så godt somalla andra offentliga och monumentala byggnader i Helsingborg ärotillkomna senare. Från detta enastående kvartsekel i Helsingborgs stadsutvecklingshistoria förskrifva sig sålunda rådhuset, Gustaf Adolfskyrkan,ålderdoms,, sjömans, och vanförehemmen, våra sjukhus, de mångabyggnaderna för el ementarläroverk och folkskolor, metodistkyrkan,goodtemplarhuset, frimurarehuset, Folkets hus, folkbadhuset, tingshuset,posthuset, telegrafverkets hus, hamn byggnader, ångfärjestationen, hu,saretablissementen, ridhuset, vattenverkets slottslika högreservoar, salu,hallen, elektricitetsverket, bankpalatsen, komfortabla hotell, en mängdhyreskolosser och fabrikskomplex på söder samt Oscar II:s terrass ickeatt förglömma, hvilka samtliga satt sin prägel på det moderna Helsing,borg. Afven restaureringarna af Kärnan och Mariakyrkan må här om,nämnas.

Nya torg ha utlagts, och för öppna platser är i allmänhet sörjdt påallra bästa sätt. Inuti och kring staden breda sig grönskande pIante,ringar af sällsynt fägring, åt hvilka en kärleksfull omsorg ägnas.Till de äldre parkerna, Stadsparken och Oresundsparken — i vår barn,dom ställd på äl-tier m e n n u ö f v e rl ä m na d t il l s ta de n — s lu ta sig v är di gt

Slottshagen — uppcagande området för den stora konst, och industri,utställningen 1903, som blef af så stor betydelse äfven för stadens ut,seende —, S:t Jörgens plats, Hälsodalen och andra mindre planteringarsamt slutligen Pålsjö skog. Denna sistnämnda, som blifvit stadensegendom, är förvisso en af dess största prydnader — en storartad stads,park med få motstycken. »Det är en vild skog af hundraåriga bokar,erinrande mig om de härliga parkerna kring Darlington House i Der,byshire, min hembygd, skref därom en främling för femtio år sedan,

206 Y N G V E von SCHMIDTENtilläggande: »den är särdeles kuperad och erbjuder utmärkta motivför en landskapsmålare». Den långsträckta Drottninggatans almalkeroch de dubbla raderna af lindar kring tre af Mariakyrkans sidor måäfven bringas i erinran.

På ett naturligt sätt har Helsingborg anlagts och dess område ut,vidgats. Branta vägar torde redan under medeltiden och väl äfven, dåstaden låg samlad uppe på höjden, ha ledt från fästningsområdet ned tillstranden. På ömse sidor om landsvägen till Landskrona, som sedan blefStora gatan, och dessa nedfartsvägar byggdes det senare medeltida Hel,singborg upp. Mariakyrkans plats var gifven i hörnet af Stora gatan ochden förnämsta tvärgatan, som ledde ut till skeppsbryggan. I gatukors,ningen uppstod torget, och vid dess sydöstra sida midt emot kyrkanbyggdes rådhuset. Genom de hopade byggnadsgruppernas ganska vid,sträckta områden framdrogs en gata väster om Stora gatan; det blef Lillagatan (nuvarande Kulla,, L i l l a t o r g, o c h B r u k s ga t o r n a ), h v i lk e n v ä st e r om

kyrkan lades något östligare (nuvarande Skolgatan), så att platsen kringkyrkan kom att göra ett mera slutet intryck. Sedan tillkommo Strand,gatorna och, allteftersom stranden växte ut i Sundet, flera kommunika,tionsleder, så att man i våra dagar nedanför platån i stadens centraladel räknar fem gator på bredden. När staden sträckte sig allt mera utåt norr och söder, blefvo följaktligen tvärgatorna flera. Det nya Stor,torget lades utefter den af danskarne under Karl XI:s krig utstakadeförbindelseleden mellan fästningen och sj öbryggan.

Långt ut åt söder har Helsingborg sträckt sig — här är det storafabrikssamhället —, och man torde nu våga förutspå, •att i en framtidRåå kommer att inkorporeras med Helsingborg, liksom Limhamn redanblifvit förenadt med Malmö. Åt norr har staden följt den tillsmalnandekuststräckan till Pålsjö. Utmed de nyare uppfartslederna, såsom Pauls,gatan, Tågabacken, Hälsovägen och Bergaliden, har den småningomklifvit upp på höjden; privathusen ha följt de publika byggnaderna ispåren. Den magnifika terrassbyggnaden har satt Stortorget i direktförbindelse med området kring Kärnan, och den har visat sig vara af

HELSINGBORG GENOM SEKLERNA 207den största betydelse för stadens utvidgning åt öster. Utefter helalinjen har höjden ockuperats. Tågaborgs villastad, Olympia med dessidrottsplats, Wilson park! Mera behöfver ej nämnas. Stattena står ejlängre ensamt, utan har knutits fast vid staden.

Somt kan väl klandras. Stadsplanen kunde tidigare, än som skett,uppgjorts för äfven en aflägsen framtid med dess, enligt allt att döma,stora möjligheter. Också hamnområdet har ju blifvit högst afsevärdtutvidgadt• Författaren hör ej till dem, som ständigt och högljudtklandra den norra hainnbyggnadens tillkomst, som han äfven finnerganska naturlig — de fördelar den bringat staden äro ju uppenbara, ochför ett stadssamhälle kan ju aldrig de ofta missriktade estetiska intres,sena enbart vara de bestämmande. Man får emellertid lifiigt önska, attPålsjöstranden måtte bli bevarad och icke utsättas för förfulningsattentataf det kommersiella förvärfsbegäret. Åtskilligt tyder äfven på, attsmaken förädlats; och vännerna till stadens försköning ha blifvit alltflera med åren, hvilkas rika erfarenhet helt säkert gjort många hufvudenklokare. Den senare tiden ha ju vederbörande haft tillfälle att pusta utoch i lugn betrakta sitt verk. En dylik hvila är alltid hälsosam ochgör skönhetsbegäret mera lefvande.

Mot arkitekturen i det moderna Helsingborg kan med fog anmärk,ningar framställas. I regeln röja de byggnader, som uppfördes i vårastäder under sextio,, sjuttio, och åttiotalen ingen finare smak; man efter,liknade italienska palatsfasader i oädelt material, gips och puts. Menäfven mot en senare tids byggnadsverk känner man ofta lust att in,vända. I många svenska städer har bristen på framstående och dugandearkitekter gjort sig på ett sorgligt sätt gällande, särskildt för tjugo åtrettio år sedan. Vackra prof på den kraftiga blomstring, som för när,varande kännetecknar den svenska byggnadskonsten, finnas emellertidockså i Helsingborg, äfven om de icke äro talrika — och dock, hurumånga tacksamma uppgifter för en byggnadskonstnär erbjudas icke i enstad med dess naturliga skönhet! Tyvärr sakna vi alldeles byggnads,minnen af konstnärlig art från äldre perioder, från renässansens, baroc,kens och rococons tider. Det gamla rådhuset vid torget från slutet af

208 Y N G V E von SCIIMIDTEN1700,talet har under sin sekellånga tillvaro blott burit vittnesbörd ombyggnadskonstens förfall.

Det är emellertid icke afsikten med dessa rader att bibringa enföreställning om våra dagars Helsingborg, så mycket mindre som för,fattaren för ett par år sedan på annat ställe gjort ett försök därtill.Helsingborgarne känna sin stad väl, och hedrande och vackert är dethelt säkert förefintliga intresset för dess utveckling med afseende på denyttre dräktens finhet och värdighet. Vår tid är fotografiens, och enoerhörd mängd bilder af det äldre Helsingborg, som finnes i behåll,och det nyare äro spridda vida omkring. Men äfven i våra dagar harstaden vid Sundet ägt konstnärliga fratnställare af dess sköna utsikteroch pittoreska vrår, om än Helsingborg och vattnet därutanför med dessmånga skiftande syner ej kan sägas ha fått sin store skildrare medpensel och färg. Den skånske målaren Justus Lundegård ha vi atttacka för flere fina hainnstämningar från Helsingborg. På en stor dukhar han på ett karaktäristiskt sätt, kärnfullt och lefvande, framställtstaden från sjösidan, hvarifrån den i våra dagar ter sig alldeles särskildtimponerande, sedan palatsliknande byggnader och hvita villor klättratupp bland höjdplatåns lummiga grönska. En sällsam: storartad ochenastående anblick erbjuder staden från danska kusten eller från Sundet.

Förvisso kan man säga, att Helsingborg bildar en ståtlig port tillSveriges rike och att främlingen vid dess åsyn måste intagas af lust attnärmare lära känna vårt vida och vackra land. Icke minst därför ägerstaden sin stora betydelse.

sY•Några anteckningar.

Af THEODOR TUEVESSON.

SturzewBecker om Sundsnaturen.

...MSCAR PATRICK STURZEN,BECKER (Orvar Odd) intogsom naturskildrare en särplats bland 1840,talets poeter. Hanstår bland dem i viss mån som föregångaren till åttiotalets,

o u uus j ow s ar sk il dt Bååths lefvande och verklighetskära naturåtergif,

vande. Mer än sina samtida har han målarögat inför naturen, den friskaoch omedelbara natursynen. Hans landskapsbilder äga en vederkvic,kande poetisk realism, som verkar så mycket mer välgörande, som manju nästan aldrig annars möter den i tidens naturpoesi.

Det var särskildt två landskap, — hvarandra rakt motsatta — somSturzen,Becker älskade. Det ena var fjällandskapet, det vilda, stortgripande, sådant han t. ex. skildrat det i »Sulitelma» och i »NorgesFjxIde». — Det andra var idyllens ljusögda och lummiga landskap,sådant han gifvit det i sina Djurgårdsminiatyrer eller i några af sinaluftiga och fina »crayonskisser» från Sundets vänliga och täcka stränder.Den egentliga »slätten», vår skånska slätt, som sedan skulle få så många

å

210 T H E O D O R TUFVESSONhängifna besjungare, förstod han däremot aldrig — uppsvensk som hanvar. Den var honom endast det »flackaste och enformigaste» han kundeskåda, »tråkig välmåga, tröttande guds välsignelse på åker och äng».

Men greps han aldrig af slätten, blef emellertid Sundsnaturen såmycket mer för honom, — särskildt landskapet kring Helsingborg, somhan aldrig tröttnar att prisa. Han upptäckte här, att "det gifves äfveni Skåne och i rikt

mått 'paysages' afden största, — —af den mest förtju,sande romantik».Skildringen af den,na natur möter enallt som oftast ihans diktning, —han bodde ju ocksåhärnere, dels i Kö,penhamn, dels i

här vid Sundets strandlilla förtjusande diktar,

Villa Canzonetta•

Helsingborg under större delen af sitt lif. Ochblef han till sist i tillfälle att bygga sig dettusculum, som han kallade »Villa Canzonetta», »en liten visstump»,som han skrifver i ett bref till en vän.

Helsingborgsnaturen tog, som sagdt, hans hjärta i synnerligen höggrad. — »Helsingborg, — det är min stad för mig», utropar han på ettställe, och annorstädes förklarar han »för min del lutar jag betydligt åtderas sida — — hvilka vilja sätta Helsingborg framför allt annat.Icke derför, som skulle man ej finna andra svenska landskapet till ochmed mera storartade, lika effektrika och slående i första ögonblicket,men därför att denna tafla intresserar mera i längden. De andra svenskanaturerna ega storhet, ega behag, ega, hvad ni vill; men de sakna 'if,de hafva denna urnordiska tysthet, denna högtidliga orörlighet, som äraf en så patetisk verkan för momangen, men som blir nedtryckande fören längre sammanvaro; här åter har man ett måleri med figurer, ett rör,

STURZEN,BECKER O M S U ND S NA T UR E N 211

ligt ständigt omväxlande och sig förnyande skådespel; det är en natur,vid hvilken man icke tröttnar, med hvilken man kan umgås i stället föratt blott i förbigående beundra den.»

Och hur förtrolig blef ej Sturzen,Becker med denna natur! Dessfärger och linjer, dess växlande stämningar i tindrande morgnar ochrosiga solnedgångar, i tystnad och storm, i sommar och vinter! Härvar alltid ämnen för hans »crayon och pensel», — och han förstod attmåla! Raskt och fiffigt, på en gång säkert och känsligt, trollade hanfram sina landskapsstycken, och Sundsnaturen !efter i dessa dikter,frisk och daggig och betagande, som Sturzen,Becker en gång såg den.

Jag plockar på måfå fram några dylika »crayonsskisser» ur hansböcker; läs — eller kanske rättare se! — denna bild af en vårmorgonöfver Sundet. Hvilken läcker färg och hvilket ljust skimmer har haninte förstått gjuta öfver den! Och hur den spelar af Id!

"Stig upp en vårmorgon, då solen ligger öfver den danska kusten,i dessa trädgårdar, dristigt hänkastade här och der i de nyckfullt skurnabranter, under hvilkas skugga Helsingborg är anlagdt, stig upp om nibehagar, och blicka ut öfver Sundet, öfver detta haf, som här är enflod! men en flod med hundratals seglare, ost, och vestindiefarare,amerikaner, britter, linjeskepp från Archangel, fraktfartyg från medel,hafvet! betrakta denna tafla, så ensam i sitt slag, så rik på motiver, såfull af färg och känsla, och tillika så dramatisk! — Se, huru den vak,nande dagen gjuter sitt allt bjertare ljus öfver Själlands kust med dessaf morgonrodnaden purprade skogar, mellan hvilka lustslott, byar,kyrkor öfverallt skymta fram, och huru Kronborgs gråa fästningspalatsmed de prunkande tornspirorna stiger, liksom belyst af en purpurrödbengalisk eld fram ur nattens dimmor! Märk hvilket nytt lif, som idessa ögonblick rörer sig öfver Sundets smäkrusiga böljor. Det är denglänsande svanen, som vänder åter till sina välkända vikar, det är denlångbenta storken med de , ,röda s t r u m p o r n a» , k a s t a nd e u n d er s in fl yk t

en rörlig, bred skugga öfver sjön, det är dessa tallösa härar af vildgässoch vildänder, dragande i långa, oändliga kolonner tätt öfver vattenytanmellan Sundets båda stränder, för att söka i bukterna en fristad för sina

•

212 T H E O D O R TUFVESSONägg och ungar. Här och där ligger en försåtlig båt med lystna jägare;alla man huka sig ner mellan tofterna, medan det sjungande tåget hvinerförbi, derpå ser man en och annan blank bösspipa stiga plötsligen upp,

pang, pang! der blir en sårad fågel efter kedjan, den håller sig ännu

1irc rec t,mtr tkque~p ,

Sundet med Knonborg.(Efter trAsni(t pit 1850-talet.)

ett ögonblick uppe i luften, nu falla vingarna tillsamman, den armastackaren plumsar blödande i hafvet ..»

Och för att taga ännu ett morgonstycke, hur i all sin korthet utsökt är inte denna strof om »Sundet» i dikten »Anne Marie»:

»— — — se det heldst en tidig morgontimma,när allting lyses upp af österns glöd!hur skog och bygder uti solsken glimmaoch Själlandskusten der, hur purpurröd.»

STURZEN,BECKER O M S U ND S NA T UR E N

213Bara några rader, — men lefvandel — Detta är Sundet i morgon,

sol, — vi skola här se hur han skildrar det en dag, då stormen liggeröfver det!»Tänk er», skrifver han i »Bref å la Demoustier» till baronessan

P. »för omväxlings skull en storm, en orkan i dessa farvatten!

De skummande böljor dragai väldiga massor förbi, — framåt!hvarann de rastlöst jaga,— en ursinnig hets! — på ändlös stråt.Det vildt genom luften hviner,och liksom en rök öfver sjön det står;helt gulblek solen skiner,der ur skyn för ett ögonblick hon går.

De komma längst uppe från Skagen,der Nordan sitter som flaxande örn,de djupa böljeslagen,och gnyt, som fyller himlens hörn;med en schock, som utaf miljoneraf hafvets vredgade »gossar blå»,de fnysande tritoner,det hela Kattegatt ligger på.

Så trängs, så pressas den sammani Sundet, den vilda jakt till slut,här blir det med yrande gammanen kalabalik, var det ej förut;mot stränderna tumlet sig bryterdet vräker mot reflar och långsträckt grund,det kokar, det sjuder, det ryter,det spottar mot skyn med hädisk mund.

a

214 T H E O D O R TUFVESSONKring rymden, den vida, vida,rent hus är fejadt, så långt du ser;på öppen redd, här båtar ej mer;ett segel, ett enda, allenast,nu skönjs därborta mot Hellebxk,— en lotsbåt, det visar sig genastpå hela manövern, lugn och käck ..»

Detta är målning i ord, — men det är också musik, — stormensoch böljornas, och af en ovanligt gripande verkan. Sundet i morgon,sol, Sundet i storm, — men hur har han ej också skildrat Sundet iaftonstämning!

Han står en höstkväll och skådar ut öfver dess vatten, och såkommer följande lilla tafia till, — helt i förbigående, men hur äkta ochhur vacker i tonen!

»Det var en höstafton af det vackra slaget. — — — Endast någralätta rosenmoln speglade sig i det lugna hafvet, det tornbekrönta Kö,penhamn med danska vallen framsteg från horisonten genom den renaluften i en förtrollande violett färgton; på vattnet lyste några hvitasegel som gungande svanor i aftonrodnaden.»

Den sista raden kunde en modern naturpoet afundas honoml —En annan gång vandrar han vid stranden »nedanför Helsingborg».»Har ni njutit», utropar han, »af dessa — — — scenerier, så karaktäris,tiska för Sundet, så nästan uteslutande för just denna punkt deraf?Dessa blida solnedgångar öfver ett slumrande haf! Hur allteftersomdet gyldne klotet sänker sig ner emot den danska kusten, allting målasi en mer och mera luftig ton, hur höjderna vid Påhlsköp, skogen där,bakom, landtuddarna framåt Viken, med den hvitglänsande kyrkan aldraytterst, alltmer förlora sig i ett drömlikt luftperspektiv, i magiskt väx,lande demi,teinter, nu rodnande, nu violetta, nu i ljusbrunt eller grått,sådana förtrollande färgspel, som man utom vid det underbara Sundet,kanske endast träffar under Italiens himmel! hur solen, äntligen göm,in ande sig bakom en aftonsky af lätt töcken, ännu kastar en förstulen

Elev

STURZEN,BECKER O M S U ND S NA T UR E N 215

blick af gnistrande guld öfver vissa punkter af vattenytan, — hvilkaflyta likt strimmor af eld bland de öfriga mer och mindre skuggadepartierna, — samt leker med ett rosenrödt sken på något toppsegel afde sakta framvaggande köpmansflottorna utåt Kattegatt eller liksomglödgar den uppstigande mörka stenkolsrökpelaren från någon ångarebakom horisonten

Känner ni igen detta'? N i svarar mig kanske något om Dar,danellerna; evigt och alltid Dardanellernal jag för min del ger »hund,turken» en god dag och ropar i stället: Lefve Öresund!

An en gång: lefve Öresund, Sundet vid Helsingborg!Så långt med ögat du skönja kanen svärm af segel, en skog af master,smärta jollar med ystra hoppoch bukiga skepp med tunga master.

Se lotsbåten der med sin röda lapp,se, där en blixt från den mörka fregatten,se där en ångbåt och åter en,och fiskarflottiljen från Kattegatts vatten.

Till de nu återgifna bilderna från Sundets strand skulle ännu flerkunna läggas, — men dessa må vara nog. De belysa tillräckligt, hurhögt hans diktarhjärta älskade denna fagra och ljusa natur, och hur märk,lig han i grund och botten är som naturåtergifvare. Som vi förut påpe,kat, — en föregångsman till Bååth midt ibland 40,tals poeterna, äfveni versens rytmik för öfrigt. Han visar sig ha den moderna tidens sättatt se på naturen och återgifva den. Han är framför allt sann och ärligi sin naturskildring, allt arrangeradt är för första gången bannlyst, —naturen lefver i hans dikter äkta och oförfalskad inför en. Han är enföregångsman till Bååth, och på sätt och vis också den förste skåne,poeten, ehuru uppsvensk till börden. Abninstone den förste, som i

•

216 T H E O D O R TUFVESSONmodern mening gifi)it skånskt landskap. Och inte minst därför böravi skåningar minnas honom med tacksamhet och glädje, och isynnerhetden stad, som han älskade mer än någon annan och hvars natur hanåtergifvit kärleksfullare än kanske någon.

kiikr

Y

Några af Helsingborgs kungliga minnen.I bilder.

Af G SCHLYTER.

1.1 ETT offentligt föredrag här i staden vid tiden för det nya

rådhusets tillkomst yttrade en gång riksantikvarien HansHildebrand, att »ett försök att skrifva Helsingborgs historia

u 06 \-0 0,go go • blefve ett försök att skrifva historia i stort». Genom sitt

läge hade Helsingborg kommit att spela en roll i de nordiska ländernashäfder. Det är en lysande rad af nordiska regenter, furstar och furst,innor, som fästat sina namn vid vår stad. På den plats, som synes åbilden på sid. 231 låg fordom Helsingborgs slott, hvaraf nu endast»Kärnan» finnes kvar. Denna stad var långt in i nyare tiden residens,stad i Helsingborgs slotts län; och på slottet tilldrog° sig sedan långttillbaka i medeltiden lika många glänsande festligheter, såsom vid kung,liga trolofningar och biläger, som viktiga historiska händelser.

Bland dessa händelser skola vi endast nämna dem, som äro hug,fästade å rådhusets vackra fönstermålningar. (Redogörelsen för glasmål,

ningarne är delvis hämtad från den om deras tillkomst så förtjänte

218konsuln in.ningar denaf professorn

in. Oscar Trapps berättelse om dem i en af stadens tid,17 maj 1898.) Tio sådana finnas, utförda*) efter kartonger

m. friherre G. 0. Cederström. Blott de tre fönstreni trapphuset afse emellertid me,deltiden. I mjdten visas »Fredsamötet mellan Nordens konungar,Birger, Erik Men ved och HåkanHålägg i Helsingborg den 21 juli1310» (Detta fönster skänktes afdirektören Gustaf Rooth i Närt),berg). Som så ofta valdes Hel,singborg äfven den gången tillkongressort för tvistigheters sli,tande. Det viktigaste mötet vardet nyss nämnda, då de tre konung,arne jämte en mängd furstar, pre,later och rådsherrar sammanträf,fade i hufvudsyfte att söka ordnaall den oreda i Norden, som upp,stått genom oenigheten mellankonung Birger i Sverige och hansbröder. I Arrild Huitfelds »Dan,marcks Rigis Kronicke» (1652)läsa vi bl. a. följande rader omfredsmötet, hvilka utgöra börjanaf den relation, som därom före,kommer: »Samme tid 1310. feria6. ante diem beatx Mari x Mag,dalen, til Helsingborg, paa Kong Haagens i Norge gode Behag, er

forhandlet oc gjort en evig Fred imelletn Kong Erich aff Danmarck,Kong Haagen aff Norge, Kong Byrge aff Sverig, Hertug Christoffer aff

&&it". , 0 8 . . .

T , 4'. Ni 5 5" r t 'N

Ill. I 4 'V INKNo.. lx art K 5il £

1 81 (t t5

r " t r e li s •,r -

4 l i• I T C l i k r ' 4 1•

;1 4 d i l l •E I lDte n dkel-b . kik.., ht /11Bli''t' E . .0

84r074

I MIfirin

rsik.t. v

I Mnrrill ii4stAJA

10:-Yr.'-.4 U

seettfianieFredsmötet 1310.

G. SCIILYTER

Glasmålningarne i rådhuset utfördes i Herrar Neumann Vogels glasmåleri,anstalt i Stockholm.

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 1 9Hallind oc Samso, Geert Greffue aff Holsten, Her Henrich Greffue affMeckelnburg, paa den ene, Hertug Woldemar oc Erich aff Sverig, paaden anden side, at de skal vzere huer andre Bistandige, imod huem det

Drottning Margaretha lösgifver. konung Albrecht. Erik XIII förnyar Helsingborgs privilegier- 1415.

er. All Kiff oc Trxtte, som denncm oc deris Anhang tu l diss hafuervret irnellern, skal vre ophoffven».

I rådhusets trapphus finnas vidare fönstermålningar, föreställande,huru »Drottning Margaretha lösgifver Konung Albrecht af Meckalen burg i Helsingborg 1395» samt "Erik X111 Ibrnyar Helsingborgs

220 G. SCHLYTERprivilegier 1415» (den sista skänkt af konsuln in. ni. Oscar Trapp).Uti magistratens sessionssal finnas trenne fönstermålningar, skild,rande tilldragelser från Carlarnes tid. Till vänster se vi sålunda, huru»Carl X Gustaf ankommer till Helsingborg är 1659» (skänkt af ban,,kiren m. in. C. G. Cervin i Stockholm). — Ylidtfönstret tänkes visahändelsen, då »Carl XI låter nedrifva Helsingborgs befästningar är1680» (skänkt af byggmästaren n). in. J. Andersson i Stockholm).Uppdraget härom gafs åt Erik Dahlbergh, i hvars dagbok vi undernämnda år angående händelsen läsa följande:

»Och aldenstundh Hans Maij:tt nådigst iblandh annat befalte, attjag mcdh all flijt skulle låta sprengning och raseringen af Helsingborgför sig gåå, dy reste den 24 julij jag dijt, och i det jag samma dag til,baka rijda skulle gick betzlet sönder i munn på hästen, hvilken merkian,des sig vara frij, som den der uthan des var modig, gick han medh migöfver grafvvar och dijken fält inn, stupade, då jag föll af, men blef medhfooten i stegböglen hengiandes, så att han mig ett gott styke släpade,och jag utaf fallet, som deraf både i ansichtett som eenkannerligen iryggen illa blef skadd, mig måste samma affton medh stoor sweda låtabringa till Landzcrona, hvilket fall twifwels uthan ett förbådh war förden stoora olycka, som mig sedan deropå fölgde.» — För Helsingborgvar raserandet af dess befästningar en lycka. Först därefter kunde det

utveckla sig, befriadt från de upprepade plundringar, striderna om fästningen vållade.Inskriften å det tredje fönstret i »Carlasalen» lyder: »Ulrika Eleoa

flora, förd af Johan Gyllenstierna, anländer till Helsingborg 1680»(skänkt af byggmästaren In_ m. J. P. Holmberg i Stockholm). Omdenna episod berättar d:r 0. Malmström uti sina »Anteckningar rörandedrottning Ulrika Eleonora d. ä. och Karl XI:s hof» bl. a.: »Den 4 majpå morgonen lämnade Ulrika Eleonora sitt gamla fädernesland, dit honaldrig mera skulle återkomma. Hennes moder och svägerska, de bådadrottningarne, togo på bron i Helsingör farväl af prinsessan, som därpåsteg ned i konungens egen präktigt smyckade slup. — Under salutfrån Kronborg och den å Helsingörs redd liggande danska eskadern

NAGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 2 1fördes slupen af den danske sjöhjälten Nils juel till Helsingborg. — —På den med blått kläde höljda bryggan mottogs hon af änkedrottningen,som omfamnade sin blifvande svärdotter. — — Grefve Bengt Oxenstierna

Carl X Gubtafs bes5k 1659. Carl Xl låter nedra'. befästaingarne 1680.

med riksmarskalkens silfverstaf i sin hand hälsade den kungliga brudenå konungens och svenska folkets vägnar välkommen till hennes nyafädernesland, ett hälsningstal, på hvilket den danske ambassadörenbaron juel svarade. Därpå begåfvo sig änkedrottningen och prinsessanmed de båda danska ambassadörerna på hvar sin sida och Bengt Oxen,

222stierna samt Johan Gyllenstierna framför sig mot staden. Här möttedeputerade af prästerskapet och stadens myndigheter. Prinsessan stan,nade; hon räckte med förbindlighet de andliga herrarna sin hand att

Ulrika Eleonora anländer 1680.

G. SCHLYTER

Carl XIV Johan landstiger 1810.

kyssa och åhörde magistratens tal.» Om den kärlek, helsingborgarnehyste till sin stad, vittnar följande utdrag ur detta »Sermon», som dåhölls »å samptlige inwåhnares vägnar». Talaren yttrade bl. a.: »Ehuru,wäl Stadhen Helsingborg säges, för Landtzcronas Stadz bättre uppkomstzskull, till en oundwijkelig undhergång vara beslutin, kunna wij dock

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 2 3omöjligen tänckia, att then ort och stadh, som himmelen med!) EdhersKongel. Höghetz första anträdande uppå Swerrijkes grunder har lyckeliggiort, skulle kunna effter thenna dagh någon Ruin blifva undherkastad,uthan i thess ställe till EdhersKongel. Höghetz Ewiga Glo,rieusa ihogkommelse medh fastbättre privilegier, ähn then nå,gonsin hafft, bekrönas, att ortentherigenom må blomstras till ettodödeligt monument, så förhela effterkommanderne, somallt folck och tungomåhl utijnärvarande tijder och så längewerden står, bära witne öfverthet allerliuf — saligste elenoelsom utij Edhers Kongel. Höghetz höga person Swerrijke be,kommit och Dänemark gifvithafwer. — — Både Gudh ochnaturen har förordnat, att Hel,singborgh bequemligast EdhersKongel. Höghetz första fotsporuppå Swänsk jord skulle emot,taga.» — Detta var i maj 1680.Som vi ofvan sett, kom ErikDahlbergh redan under påföl,jande juli månad hit för attverkställa den anbefallda »ra,seringen af Helsingborg». Denna gällde emellertid blott fästningsverken.Den till Ulrika Eleonora riktade vädjan låter framskymta en oro hosstadens borgare, att hela staden skulle jämnas med marken. Detta skulleemellertid icke blifva dess öde. Därtill var invånarnes kärlek till sinstad för stor och stadens belägenhet alltför gynnsam.

Magnus Stenhocks intåg 1710.

221 G . SCHLYTERMotivet i det mellan de båda rådhussalarna belägna förmakets

fönster är Magnus Stenbock i spetsen för sina »getapågar» 1710, Detvar den 6 mars 1710, som Stenbock tog det af danskarna utrymdaHelsingborg i besittning.

I stadsfullmäktiges sessionssal eller »Bernadottesalen» drages upp,märksarnheten genast till det af Konung Oscar II skänkta midtfönstret,

hvilket återgifver »Carl Johans landstigning i Helsingborg år 1810».Den närmare tidpunkten för denna händelse, då stamfadern för

Sveriges nu regerande dynasti första gången beträdde svensk mark, ärangifven å det monument, som till minne af tilldragelsen rests vid Hel,singborgs hamn och numera är beläget å den plats, bilden å sid. 225visar. Inskrifterna åt öster resp. väster å detta monument äro:

KRONPRINSENCARL JOHAN

ENHALLIGT VALDAF

SVENSKA FOLKETLANDSTEG HAR

DEN XX OCTOBERMDCCCX

UNDERCARL XIV JOHANS

REGERINGBYGGDES HAMNEN

OCI IFULLBORDADESMDCCCXXXII

Från en i »Helsingborgs Stads Rådstugu Protokoll» för år 1810intagen, af stadens dåvarande borgmästare, lagmannen m. in. A. P. Ståhlejusterad berättelse hämta vi följande upplysningar rörande kronprinsenCarl Johans landstigning.

»Till en angenäm hugkomst äfwen för Efterwerlden will Magistra,ten här hafwa intagen följande genom Magistratens försorg affattade

Berättelse.Helsingborg den 23 octob. 1810.Denna stad åtnjöt den Lyckan, at få ernottaga Hans Kongl. Hög,

het Kronprinsen Johan Baptiste Julius wid Dess första anträde på swenskbotten.» — — »Emellertid begåfvo sig till Bryggan, för att vara H. K.

till mötes Deras Exellenser, Herrar Grefve II. H. von Essen och Eri,herre J. C. Toll, åtföljde den förre af Hof Stat och den senare af dess

lee,-

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 2 5Generalstab, hvarjemte officerare af Eortification, af Skånska och Mör,nerska H u s a r,R e g e m e nt e r n a s a m t a f K o nu n ge n s e gi t w är f va de Rege,

mente, anförde af Deras Chefer, åtskillige Civil Embetsmän, en storDeputation af Malmöhus Läns Ridderskap och Adel, Presterskap, Stä,dernas Borgerskap och Menige Allmoge, anförd af nämnde Läns Lands,höfding, RiddarenGrefve G. J. v. Ro,sen, Deputeradefrån Lunds Acade,mie, och särskildtaf denna stadensPresterskap, Magis,trat och Borger,skap, infunno sigoch formerade Haijå bryggan, som vardecorerad med enmyckenhet flag,gor.» Det hetervidare i berättelsenbl. a.:

»Om aftonen voro alla hus i staden illuminerade, stadens Rådhuseclaireradt å bägge sidor med lampor, hade på sidan åt torget entransparent, föreställande i en ömsom bergig och fruktbar trakt detSwenska Lejonet i halft stående ställning under skuggan af en åldrigEk, hvaröfwer genom några moln Nordstjernan framlyste, i fonden förLejonet syntes hoppet och däröfwer Nytändningen, nedanskriften»Extiora redibunt».

Söndagen hölls hos H. K. H. Gudstjenst på franska språket) afProsten och Kyrkoherden i Farhult Doctor L. S. Wählin, och på efter,middagen behagade H. K. H. taga en promenad omkring i staden. Om

Carl XlV Johans monument.

") Den 19 oktober hade Carl Johan i Helsingör i närvaro af ärkebiskopen J. A..Linc1 blom ni. fl. antagit den evangeliskdutherska läran.

226 G . SCHLYTERaftonen täcktes H. K. H. bewista en wid Ramlösa Brunn af en del afLänets innevånare och förenämnde Officers Corpser genom Hofmar,skalken och Riddaren A. C. Ar. Platens försorg anställd Glädjefest, ochtillåta pr&sentation af alla derwarande Gifta och ogifta Fruntimmer afalla stånd, samt efter några tim,

mars uppehåll derstädes åter,wända till staden.

Måndagen den 22 var hosH. K. H. Cour på förmidda,gen, hwarefter H. K. H. täcktesbese de af Hans Excellence m.m. Herr Grefve Eric Ruuth häri staden anlagda Fabriquer. Se,dan H. K. H. låtit förklara Dessnådiga wälbehag öfver dennaStadens vid detta tillfälle åda,galagda underdåniga glädje ochtillgifwenhet för H. K.H.:s HögaPerson, behagade H. K. H. idag kl. 8 f. m. i Hög wälmågabegifwa sig härifrån åt Christi,anstad, åtföljd af Dess Swit ochunder de lifiigaste, ofta uppre,pade Hurrarop och lyckönsk,ningar för H. K. H.:s fortfaran,de Sällhet.»

Under Helsingborgs fattigvårdsstyrelses förvaltning finnas tvännedonationsfonder, som bära konung Carl XIV Johans namn, den enaerinrande om konungens första landstigning på svensk mark och den

.) Efter en till minnesskriften af hoffiitografen Alfred B. Nilson härstädes skänktfotografi af »den siste kopparstiekaren» professor Kristian Forssells (f. 1777 i Helsing,borgstrakten - - Allerum --; d. 1852) berömda porträtt af konungen, Forssells gynnare.Porträttet, resultatet af fem ärs arbete, utfördes efter en oljemålning af R Ge'rard, sedanForssell återkommit till Sverige.

(ad XIV Johan.)

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 2 7andra tillkommen till minne af Carl Johans »vunne segrar i Tyskland».Den senare fonden var ursprungligen ett »sammanskott, verkställdt iHelsingborgs stad å söndagen den 21 nov. 1813, då Te Deum afsjung,

Oscar Is besök 1846. Konung Oscar II öppnar riksdagen.

des», alltså i år jämnt 100,årig. Det är den förstnämnda fonden, somafses å den på sid. 118 af bildade minnestaflan i Helsingborgs rådhus ochsom enligt konungens egen bestämmelse kommer stadens fattiga till godo.

Uti »Bernadottesalen» finnes vidare ett fönster, föreställande »KonungOscar I med Kronprins Carl samt ar urstarne Gustaf och August i

228 G. SCHLYTERHelsingborg 1846». Under sommaren 1846 hölls hof här för att lärakänna den sydligaste provinsen, då, såsom det står skrifvet, stundomända till »19 kungliga och furstliga personer på en gång gästade utidenna stad». (Fönstret är skänkt af konsuln m. in. C. G. Stewenius iHelsingborg.)

Det tredje fönstret i salen bär följande inskription: »Konung OscarII öppnar Riksdagen» samt i nedre kanten:

»I Konung Oscar 11:s 25:te regeringsår lät Helsingborgs stad måladetta fönster.»

Uti den å sid. 218 omnämnda berättelsen rörande glasmålningarnei rådhuset heter det härom: »På detta sätt har man velat visa och hug,fästa den tacksamhet, Helsingborgs stad känner mot den regent, som iså hög grad visat sitt intresse för denna stad och under hvars spiradensamma nått en utveckling som aldrig förr». Denna glasmålningvisar Konung Oscar H, omgifven af sina söner, kronprins Gustafnumera Hans Majestät Konung Gustaf V, samt arffurstarne Carloch Eugen.

Denna framställning af några bland Helsingborgs kungliga minnenbör icke afslutas utan att äfven några andra viktigare konungabesök iHelsingborg sedan början af 1800,talet här omnämnas.

Sommaren år 1807 tillbragte konung Gustaf IV Adolf jämte drott.ning Fredrika flera veckor i Helsingborg, och under denna tid besöktede höga gästerna upprepade gånger den då uppspirande kurorten här,städes samt togo den under sitt nådiga hägn. Vid ett af dessa besökbehagade drottningen gifva den nya brunnsinrättningen det lyckligtfunna namnet Hälsan. — I detta sammanhang må erinras därom, attsedan på tillstyrkan af lifmedicus m. m. d:r J. L. Hafström år 1890företagits brunnsborrningar i Hälsan och den »saliniska källan» därstä,des bragts i dagen, drottning Sofia täcktes på gjord framställning gåvakällan namnet Sofiakällan.

Uti uppsatsen angående stadsförvaltningen i Helsingborg närmast

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 2 9före 1863 berättades (å sid. 50), att staden reste en äreport för emot,tagande af konung Carl XV och drottning Lovisa den 7 augusti 1862.Det var ett lysande följe, som då genom »norra tullen» gjorde sitt in,tåg i Helsingborg efter att hafva gästat ryttmästaren, sedermera öfver,hofstall mästaren, Tornerhjelm å Wrams Gunnarstorp. Det svenskakonungaparet åtföljdes nämligen af prinsessan Lovisa, numera änke,drottning af Danmark, prins Christian af Danmark med gemål, seder,mera konung Christian IX och drottning Louise, åtföljda af fyra barn,nämligen äldste sonen Fredrik, sedermera Fredrik VIII, som då förförsta gången sammanträffade med sin blifvande gemål, vidare Wilhelm,numera konung Georg I af Grekland, samt döttrarne Alexandra, nu,mera änkedrottning af England, och Dagmar, nu änkekejsarinna afRyssland, äfvensom prins Hans af Gläcksburg.

Ar 1863 hölls ett stort landtbruksmöte (det 10:de Skånska AllmännaLandtbruksmötet) jämte industriutställning i Helsingborg. På Fredriks,dahl anordnades den dag landtbruksmötet öppnades, den 23 juli 1863,en storartad fest för konung Carl XV, och hans bröder, prinsarne Oscaroch August. Konungen bodde under sin vistelse här i Tornerhjelmshus vid Fågelsångsgatan.

På 1860,talet höllos årliga kapplöpningar i Helsingborg, hvilka oftavoro förenade med glänsande festligheter, då deltagare och åskådaretalrikt samlades i Helsingborg från stora delar af Skåne. Dåvaranderyttmästare Tornerhjelm var ordförande i kapplöpningssällskapet ochräknade ofta vid dessa festligheter Carl XV bland sina gäster. En gångvid denna tid var Carl XV åtföljd af konungarne Christian IX af Dan,mark och Georg I af Grekland. Det hände då, att dessa tre konungartogo sig uti familjen Tornerhjehns berömda spann en promenad i stadentillsammans med friherrinnan Tornerhjelrn, ett minne för stadens invå,nare af ganska ovanligt slag.

Den 31 juli 1865 invigde konung Carl XV Landskrona och Hel.singborgs järnvägar. Det var en nydaningstid, som hade grytt. Påvårt stationshus lästes bland smakfulla dekorationer de framtidsmättadeorden: »Ignotas novasque alas Mercurio et Marti dabunt» (»de skola

230 G . SCITLYTERgif va nya och okända vingar i fred och krig»), och vid Ramlösastationen,dit festtåget ångade efter invigningarne i Landskrona och Helsingborg,lästes konungens valspråk: »Land skall med lag byggas». Vid den storafesten i Ramlösa på eftermiddagen föreslog förste hofjägmästaren Tor,nerhjelm konungens skål, därvid d:r Sturzen,Becker uppläste af honom

Utsikt Iran Kärnan åt öster. (Slottshagen, utstillIningsfititet 1903.)

författade verser. Det berättas, att härefter »behagade konungen tagatill ordet och i ett längre tal antyda, huruledes människan i alla sinaideella sträfvanden ej borde förgäta att iakttaga äfven materiens for,dringar, enär hon i annat fall lätt blefve öfvermodig» (se konungensporträtt å sid. 65 i samband med där omtalad händelse).

Några strofer af Orvar Odds vackra poem vid Ramlösafesten börahär återgifyas. Han kvad:

»Helt nyss, o Kung, i ridderliga lekarDu gångarn tumlade kring hed och slätt,— bedriftens ättling ej sin art förnekar,

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 3 1och lynnet röjer mannens anor lättoch hvad han brås på, om en fjellörns näste,om sparfvens bo inunder takets fäste.

Men denna fest, der i naturens sköte,i sommargama parkens frida tjäll,

Siottskagen.

två syskonstäder ha i dag stämt möte,betyder mer än fägnad för en civäll;ej dagens gjorda gerning blott vi fira,men framtiden, som skall utur den spira.

Se, detta är på sitt vis det sublimai våra dagars id, en trolldomskraft,som ingen siare i fordomtimahar drömt, hvad dristig dröm han eljest haft:att göra rummet, rymderna, till ingaoch timmar in uti minuten tvinga.

232 G . SCHLYTERSe, detta är triumf! Men det är mera,det är en lycka, som ej fanns förut;låt hypokondern ängsligt grimasera,vi gå framåt, det är dock visst till slut!

Konung Oscar 11:s terrass.

Det rör sig, pulsarna gå mera lätta,— vårt sekels hälsa ligger just i detta.

Hvar genom vilda skogar, tiomila,igenom ödslig dalgång, sprängda berg,den tämjda eldhäst frustande ses ila,allt omgestaltas och får annan färg;

NAGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 3 3det växer skördar på den ljung, han trampar,och guld hans hof ur öknens sandhaf stampar.

Du Konung, gläds åt hvarje dag som denna,den åt Din krona ger en perla mer!Hur svenska svärdet biter, väl vi känna,hur svenska spadan, hackan — här Du ser;och ärligt karlatag, det lika gäller,om väg det bryter eller björn det fäller.

Hell Dig, kung Carl! Hvarhelst det mandom kräfves,der är Du främst, men freden har ocksåaf idrott nog, vi vänta ej förgäfves,att äfven där Du skall ibland oss stå,som hittills för oss an i slutna ledertill arbetets bedrift, till mödans seger!"

Helsingborgs norra hamn invigdes den 2 sept. 1891 af konungOscar H, som då anlände tillstaden med »Drott». Den för,sta hamnanläggningen hade in,vigts år 1832. Några månaderefter sistnämnda invigning togkonung Carl XIV Johan den,samma i ögonsikte och teck,nade därvid med krita sittnamn på norra broarmen,hvarefter det inhöggs i gra,niten och förgylldes (se Or,var Odd, »Helsingborg ochdess nejder», 1851). UtomCarl XIV Johans namnteck,ning finnas å nuvarande hamn, Oscar lEs namnteckning å »Terrassen».

234 G . SCHLYTERparapeten dels Carl XV:s namn nära hamninloppet och dels Oscar II:snamn ytterst å parapeten. Enligt hvad jag erfarit, hafva dessa namn,teckningar nedskrifvits vid tillfälliga besök af bemälde konungar.

Till det nya rådhusets invigning i januari 1897 sände konung OscarII följande nådiga svar på stadens hyllnings, och tacksamhetstelegram:

»Jag lyckönskar samhället mycket till dagens tilldragelse likasomtill de stora framsteg på alla områden, som kännetecknat senare år ochjag med uppriktig glädje bevittnat.

Oscar.»Vid invigningen af Konung Oscar II:s terrass var kung Oscar per,

sonligen närvarande jämte dåvarande kronprinsen Gustaf och prinsGustaf Adolf. Festligheterna ägde rum den 12 juni 1903. Sedan kon,suln N. Persson å stadsfullmäktiges vägnar i underdånighet anhållit, att

NÅGRA AF HELSINGBORGS KUNGLIGA MINNEN 2 3 5Hans Majestät »till minne af detta kungliga besök täcktes kröna dettaarbete med sin höga namnteckning och tillåta, att denna byggnad måttefå bära namnet Konung Oscar II:s terrass», svarade konungen:

»Med största nöje och tacksamhet mottager jag detta anbud. Ar,betet är till heder för staden.»

Jämnt fyra årtionden efter det ofvan omtalade 10:de allmänna skån,ska landtbruksmötet 1863 hölls ett nytt allmänt landtbruksmöte i Hel,singborg, det 21:sta, äfven denna gång i förening med en utställning,»Industri,, Slöjd, och Konstutställningen i Helsingborg 1903». Dennautställning öppnades den 11 juni 1903, dagen före den nyssnämndaterrassens invigning, af utställningens höge beskyddare, Hertigen afSkåne, Hans Kungl. Höghet Prins Gustaf i ld4 numera Sverigeskronprins. Vid sitt besök i Helsingborg påföljande dag gjorde konungOscar det uttalandet, att det gladde honom att prins Gustaf Adolfs

236 G. SCHLYTERförsta officiella besök i Skåne stode i samband med de började utställ,ningarne. Konung Oscar Il vistades då som så ofta eljest på detkungliga lustslottet Sofiero, ett par kilometer norr om stadens gränsvid Pålsjö bäck.

Länge torde det icke dröja förrän detta kungliga slott, efter afslu,tandet af nu pågående inkorporeringsförfarande, hvartill slottets nuva,

rande herre, Hertigen af Skåne, genom sin hofförvaltning lämnat väl,villigt medgifvande, ligger inom Helsingborgs gränser. Helsingborg fårdå glädjen att icke blott såsom hittills ofta blifva besökt af Skåneshertigfamilj, utan äfven att själft tidtals vara hertigparets residensort.

Tack vare Deras Kungl. Högheter Kronprinsen Gustaf Adolfsoch Kronprinsessan Margaretas nådiga tillmötesgående har dennaminnesskrift kunnat prydas med deras bilder och namnteckningar.

*

Åren svinna under händelsernas växling. Helsingborgs skönhet,dess härliga och framskjutna läge vid Sundets 'hals, går dock som enklar ton genom tiderna. Vi förnimma där en stark känsla af stoltaminnen, af viljestark dådkraft och af ljust framtidshopp, grundadt ejminst på den kungliga ynnest och omvårdnad, Helsingborg alltid kun,nat glädja sig åt.

!ELSINGBORGS MARIAKYRKA har af sin forna rika inred,ning bevarat till våra dagar tvänne de förnämsta prydnaderna.

: Vissa delar af den gamla möbleringen ha visserligen bortta,u vuou vw gits och ersatts af nya ting, såsom bänkinredningen och den

praktfulla orgeln och orgelläktaren, andra ha skurits bort och lämnatsåt förgängelsen, utan annan ersättning än tillfredsställelsen hos en sentids ändrade smak, såsom de medeltida korstolarna samt sidoskeppensläktare m. m. Som helhet existerar därför den gamla inredningen ejlängre, men man har all anledning att glädja sig öfver, att de båda såväl gudstjänstligt som konstnärligt främsta lemmarna i kyrkans möble,ring, det förnämliga medeltida altarskåpet och den praktfulla predikstolenfrån Christian IV:s tid, ännu alltjämt finnas i behåll och efter all sanno,likhet komma att för framtiden förblifva Helsingborgs Mariakyrkas för,nämsta konstnärliga prydnader. Båda äro af den art, att de förtjänaden vidsträcktaste uppmärksamhet, hvadan ett ingående studium och en

Helsingborgs Mariakyrkas predikstol.Af SIGURD WALLIN.

238 S I G U R D WALLINutförlig publicering af dem bägge är ett ej oviktigt önskemål, som ty,värr ej ännu blifvit uppfyildt. Med de här införda af bildningarnajämte nedanstående rader har man velat rikta uppmärksamheten påpredikstolens konstnärliga egenskaper, ehuru här ej kan bli fråga om attsöka fastslå dess historiska plats i förhållande till öfriga alster af sammaperiods träsnidarkonst. Därtill kräfves ett allt för stort antal jämförel,ser — till stor del ännu ej gjorda — med mångfalden af andra samhö,riga konstverk i det sydliga Sverige och i Danmark.

Rörande tiden för sin tillkomst bär predikstolen själf ett vittnesbördi årtalet 1615, som finnes inlagdt å dörren till trappan bland den rikaintarsiadekoreringen å dess öfre fyllning (fig. 8). Hela predikstolen ärtill uppbyggnad och stil homogen, hvarför man med ganska stor säker,het kan hänföra detta årtal till det hela. De inskrifter, som för öfrigtförekomma å predikstolens bröstning, å ljudtaket samt å panelningenvid pelaren utgöras af bibelspråk och lämna alltså inga upplysningarom stolens tillkomst. A panelningen på pelarens framsida under ljud,taket stå tvänne vapen, skurna i relief (fig, 1). Till vänster (heraldiskträknadt till höger) står det danska riksvapnet under Christian IV i denfullständiga form, hvari det oftast förekommer å mynten från dennekonungs tid, med provinsernas vapen i krets kring riksskölden med detre leoparderna. Under vapnet står C 4 i monogram (Christian IV)samt bokstäfverna R I' P (= Regna härmat Pietas, fromhet styrker re,geringar, konungens valspråk). Ti l l höger (heraldiskt vänster) stårdrottning Anna Catharinas vapen och därunder hennes initialer i mo,nogram och bokstäfverna R MD SS T Rege Me Domine SantoSpiritu Tuo, regera mig herre med din helige ande, drottningens val,språk). Drottning Anna Catharina var dotter af kurfursten JoachimFredrik af Brandenburg och förde därför Brandenburgs vapen. Sam,tidigt som fadern blef kurfurste, år 1598, och insatte kurfurstesceptret isitt vapens hjärtsköld, har äfven drottning Anna Catharina iakttagitsamma förändring af vapnet, ehuru detta plägade göras endast af kur,furstarna själfva. I vapnet på predikstolen är emellertid denna förän,dring ej iakttagen. Christian IV:s regering inföll mellan åren 1588 och

IIELSINGBORGS MARIAKYRKAS PREDIKSTOL 2 3 91648; år 1597 förmäldes han med Anna Catharina, som dog 1612. Ar1615 äktade konungen Kristina Munk. Här på predikstolen stå dekungliga vapnen antagligen som ett statens märke ungefär i samma be.tydelse som en inskrift å en offentlig byggnad, att den uppförts under

Fig. 1. Christian W:s och Anna Callinrirms vapen i snidad och mälad relief mellan bilderat patriarkerna Abraham, Isak och Jakob; panel il pelaren bekom predikantplatsenk Helsingborgs Mariakyrkas predikstol.

den eller den kungens regering. Kungavapnen stå regelbundet på pre,dikstolar rundt hela Danmark från denna tid och ge således i och försig ingen direkt anvisning om, att denna predikstol skulle varit enkunglig gåfva till Mariakyrkan, hvilket för öfrigt ej vore otroligt. Denomständigheten att drottning Anna Catharina dog redan 1612 behöfverej heller betyda, att vapnen uppsatts senast detta år. Anda intill 1615

t

gleb II aI mall~ V IåIVIVIIV VIVP•0114,11,01,

MGM•:Eegvev.•vd B eåvila/./. • M E I -• t e e t ,•• • ,_ v m %• • lm

'UV

Fig. 2. Helsingborgs ålnrinkyrkg. f r å n x-i t s t e r .

-mega§

Fig. 3. Helsingborgs Marizikyrkas predikstol, sedd från söder,

242 S I G U R D WALLINhade ingen annan drottning trädt i hennes ställe, hvarför hennes vapen fort,farande hade sin naturliga plats vid sidan af kungens. Vapnen motsäga så,ledes ej, att hela predikstolen enligt årtalet på dörren blifvit färdig år 1615,hvaremot beställningen troligtvis ligger minst ett par år tidigare i tiden))

Af totalbilderna (fig. 2 och 3) framgår predikstolens uppbyggnadi stort sedt. Den är uppförd vid den femte pelaren i midtskeppetsnorra pelarrad och är riktad mot söder, vinkelrätt mot kyrkans längd,axel. Materialet är ek, som dels är synligt i sin naturliga, mörknadefärg, dels i rätt stor utsträckning är behandladt med målning i flerafärger samt guld och silfver. Inläggningar förekomma dels å stolensoch trappans bröstningar (fig. 4 och 5), dels särskildt rikt å dörren tilltrappan (fig. 7 och 8). Själfva puedikstolskorgen är uppbyggd på en8,sidig grundplan. Fem af sidorna äro fria, en stöder mot pelaren, ochintill de bägge närmaste sluta sig tvänne sidopartier med fyrkantig plan,tillbakadragna i förhållande till den egentliga korgen med predikant,platsen och symmetriskt utskjutande åt sidorna. I det östra af dessasidopartier uppmynnar trappan. Hela den sålunda sammansatta mång,hörniga bröstningen är enhetligt behandlad (fig. 4-6). Hyllande påett bredt, fylligt listverk står en uppbyggnad med karyatidpilastrar ihörnen (fig. 5) och hvarje sida prydd med en stor rundbågig figur,relief (fig. 4). Afslutningen upptill är ett kraftigt utspringande listverk.Karyatidpilastrarna, af ett vanligt renässansschetna, visa en halffigur,höjande sig ur en nedåt afsmalnande piedestal, prydd med en lejon,mask och fylliga fruktfestoner. Figurerna bära på hufvudet en kudde,på hvilken kapitälet hvilar. Karyatiderna äro tolf till antalet och före,ställa apostlarna. Ansiktena äro variationer på två typer, en skäggigoch en skägglös (fig. 4 och 5). De attribut, hvarpå de särskilda apost,lama äro igenkännliga, ha här i flera fall gått förlorade, och af de åter,stående sitta några lösa i apostlarnas händer och äro ej i hvarje falloomtvistliga i fråga om ålder och placering. Som bilderna nu befinnasig, framställa de i ordning från öster till väster följande apostlar:

1) För de här meddelade uppgifterna rörande drottning Anna Catharinas intres

santa vapen har jag att tacka Mag. 0. Andrup, assistent vid det Nationalhistoriskamuseet A Frederiksborgs slott.

Fig. 4. Ilerditrne tillbedla Kristosbarnet; snidad eldi målad relief å brästningentill Helsingborgs Marinkyrkss predikstol.

244 SIGURD WALLIN1. Petrus med nyckel; 2. Petrusj?med en portomfattning med inskriften PORT. LAT)); 3. To.mas(?) med lans; 4. Andreasmed X,forrnigt kors; 5. Tornas(?) med vinkelmått; 6. Bartolo=meus med knif; 7. Mattias(?)med yxa; 8. Filippus(?) medkors; 9. Judas Taddeus medklubba; 10 och 11. okända;12. Paulus(?) med svärd. Dess,utom bära flera af apostlarnasom vanligt böcker.

Reliefskulpturerna i fyllning,arna — lifliga och figurrika kom,positioner (jämför fig. 4) — in,nehålla ofta flera moment af enhistoria på samma tafia. A fscenerna äro några gammal,testamentliga och några nytesta,mentliga. De följa från östertill väster i följande ordning:

1. Skapelsen; Gud är fram,ställd tre olika gånger, skapan,de himlaljusen, Adam och Eva;2. Syndafallet och i bakgrun,den utdrifyandet ur paradiset;3. Noach lämnar arken med sitthusfolk och alla djuren; 4.Dansen kring den gyllene kali'.ven, i bakgrunden Moses, mot.

') Möjl. — porta /attila, i livilket fall detta för öfrigt okända apostlaattribut tordehäntyda på en episod i Petri legend, som försiggick vid den Latinska porten. För dennaoch andra upplysningar står förf. i tacksamhetsskuld till fil, lic. frih. Carl R. af Ugglas.

Fig. 5. Aposlintignrer som karyntider i detalj frän bröst.ningen till Helsingborgs Marinkyrkas predikstol.

HELSINGBORGS MARIAKYRKAS PREDIKSTOL 2 1 5tagande lagens taflor af' Gud; 5. Herdarna tillbedja Kristusbarnet; ibakgrunden änglarnas lofsång; 6. Korsfästelsen; 7. Uppståndelsen; 8.Himmelsfärden; 9. Yttersta domen.

Utom dessa figurskulpturer förekomma i ornamentiken änglahuf,vuden och maskaroner å listverkens konsoler. Ornamentiken i öfrigtbestår af intarsia å svicklarna ofvan relieffälten samt genombrutna och

• •5'.'s tod

~-sul

Fig. 6. Listverk med snidade och målade orn,inie flfl fil, 151 j håll ',röstningen åHelsingborgs Marinkyrkns predikstol.

innantill öppna konsoler och lister med hufvudsakligen vegetativ dekor.Arkitekturformerna visa genomgående iakttagande af renässansformer.

Utmed underkanten af korgen löper en krans af hängande ornamenti genombruten relief, föreställande änglahufvuden i kartuscher samtfåglar (fig. 6). Den undre afslutningen af korgen består af tre häng,konsoler, af hvilka den midtersta och största är sjusidig med konkavasidor samt omgifven af en krans af stora S,f o r m i g a k o n s o l a r m a r , s o m

utgå till korgens hörn. De bägge mindre hängkonsolerna under stolenssidopartier utgöras af liknande konsolarmar, ordnade kring en kraftigtprofilerad, svarfvad och snidad midtstaf.

Trappans barriär är liksom stolens bröstning rikt ornerad medskulptur och intarsia. Mellan fyllningarna stå karyatidpilastrar medtillbedjande änglafigurer. Fyllningarna bära på midten ett ovalt fält,fyildt med intarsiaornering och inramadt med en lagerkrans, buren af en

246 SIGURD WALLINliten ängel och en fågel, allt skuret i relief. Afven listverket är riktprydt med intarsia.

Dörren till trappan (fig. 7), själf prydd nästan enbart med inlägg,ningar, är infattad ien rikt skulpteraduppställning af posteroch öfverliggare medkrön. Framför dörr,posterna stå pilastrarmed änglakaryatider,bärande ett entable,'ment med krön i formaf en stor kartusch. Idennas midt ett ängla,hufvud med bred hvitkrage, omgifvet a ffruktfestoner och fåg,lar. Dörrens intarsiabestår å ramverket ochden nedre fyllningenenbart af ljust ochmörkt trä i två nyan,ser, hvaremot öfre fyll,ningen (fig. 8) försettsmed en flerfärgad ut,smyckning af mycketgod konstnärlighet be,träffande så väl korn,position som färgver,kan. Motivet är envas, ur hvilken upp,skjuter en rak stängelmed många grenar,Fig. 7. Dörren till nappan; Helsingborgs illarinkyrkas predikstol,

HELSINGBORGS MARIAKYRKAS PREDIKSTOL 2 4 7som i mjuka böjningar utfylla hela fältet och bära blad och flera slagaf blommor. På stjälkar och blommor sitta små fåglar och insekter.Hela kompositionen är i hög grad graciös och finlemmad, men strängtornamentalt uppfattad,sammanhållen af den rakastängeln i fältets midtlinjeoch noga utfyllande helaytan. Färgskalan innehål,ler flera nyanser af brunt,gult och grönt. Nedtillstår inlagdt det ofvan om,talade årtalet 1615. Vidsidorna om vasens halsfinnas dessutom inristadebokstäfvema NP, af tvif,velaktigt ursprung. Dettaintarsiaarbete är nära be,släktadt med de bästa dy,lika arbeten från sammatid, t. ex. tvänne fyllningarå en kista från Amagerfrån tiden 1610-20 iNationalmuseet i Köpen,hamn.) Stora allmännalikheter erbjuda äfven denpraktfulla bänkinredning,en i Frederiksborgs slotts,kyrka.

Predikstolens ljudtakeller himmel har liksom korgens midtparti en 8,sidig grundplan med defrämre sidorna något större än de bakre och stöder med en sida mot

') Nationalmuseet. Den danske Samling: Middelalder og Renxssancetid. Vej,ledning for Besogende. Kblivn 1911. N:o 832. — ') Samtliga illustrationerna, fig. 1 t.0. m. 8, i denna uppsats äro efter fotografier, tagna af Helsingborgs museum.

Fig. K') l'olykrolat ilitar,iaarbete med Årtalet 1615; detalj fräntrappans dörr, Helsingborgs Mitriakyrkas predikstol.

248 S I G U R D WALLINpelaren. Taket bildas af en midtkasett med intarsiaornering, omgifvenaf ett bredt listverk. Från midten nedhänger en dufva med ett oliv,blad i munnen. Taket omslutes af en utåt vettande stor taklist meden nedhängande krans af genombrutna reliefornarnent med fåglar, frukt,festoner och änglahufvuden. Uppbyggnaden på takets öfversida är högoch dekorativ och sluter sig kring en midtstam, på hvars öfre ändahvilar en förgylld glob. Kring midtstammen står en krans af stora S,formiga consoles renversees, utgående från takets hörn och sammanhållnaaf ett bredt genombrutet band. Vid konsolernas baser stå lejonmasker,och mellan dessa krönes hvar och en af takets sidor af en stor kartusch,liknande nischomfattning. I de genombrutna rundbågiga nischerna ståallegoriska kvinnofigurer, skurna i relief, representerande kristliga dyg,der. Dessa äro i ordning från öster till väster följande: 1. Prudentiamed en orm; 2. Temperantia med en kanna och en skål; 3.Justitia medsvärd och våg; 4. Fides med kors och bok; 5. Caritas med ett brin,nande hjärta och följd af ett barn; 6. Constantia med en kolonn påaxeln; 7. Spes med en fågel på handen.

Återstår att nämna den af predikstolens delar, som bär de ofvanbeskrifna kungliga vapnen, nämligen en panel, som är fästad på pela,rens framsida under himmeln. Mellan och vid sidorna af de bådafyllningarna, hvilka helt upptas af de kungliga vapnen, stå som karya,tider helfigursbilder af patriarkerna Abraham, Isak och Jacob.

Från den tid, då Mariakyrkans predikstol tillkom, äger kanhändaflertalet danska och skånska kyrkor ännu sin konstnärliga möblering,både domkyrkorna, de rikt prydda slottskyrkorna och de små lands,kyrkorna. Tiden var rikt produktiv både på arkitekturens och dendekorativa konstens område. Den som vill lära känna densamma haren förträfflig vägledning i Chr. Axel Jensens afhandling DanmarksSnedkere og Billedsnidere i Tiden 1636-1660 (Kbhvn 1911), ett syn,nerligen instruktivt, kunskapsrikt och åskådligt arbete med en mångfaldgoda af bildningar af danska sniderier.') Bland denna rikedom på mo,

') Till författaren af detta arbete står undertecknad i stor tacksamhetsskuld för dehär meddelade uppgifterna om Mariakyrkans predikstols samhörighet med andra arbeten.

HELSINGBORGS MARIAKYRKAS PREDIKSTOL 2 4 9nument intar vår predikstol ett ganska framstående rum, såsom en de,korativ komposition och försedd med en mycket väl afvägd, rik dekor.I flera afseenden skiljer den sig från de närmast liggande grupperna afsamtida monument på den danska sidan. Så t. ex. bruka där ej före,komma de stora figurreliefer, som här ge karaktären åt korgens fyll,flingan De äro i regel å de danska verken ersatta af mindre reliefer irika kartuschomrainningar. Kanske bör den snarare föras tillsammansmed de förnämsta samtida skånska predikstolarna till en skånsk grupp,ehuru den i stort sedt är besläktad med alstren af den Helsingörskabildsnidareskolan, som naturligen haft nära förbindelse med de ämbets,bröder, som voro bosatta eller vid exceptionella tillfällen arbetade igrannstaden på andra sidan Sundet.')

') Förutom i speciella Helsingborgsbeskrifningar har Mariakyrkans predikstol förutbehandlats af bl. a. C. G. Brunius i hans arbete Om Renaissans, eller Barockstilen iSkåne (K. Vitterhets Hist. och Ant. Akademiens hand!ingar Del XXI, sid. 201-203).

Af M. SCHORER von WALDHEIM.Helsingborgs stads vapen.

N GAMMAL stad bör ha ett gammalt vapen. De verkligenurgamla vapensköldarne, medeltidsvapnen, äro i allmänhetförsedda med enkla bilder, afsedda att föreställa något lätt

cemccefå s k ö nj b a rt k än ne mä r ke för vapnets ägare. Så är det med de

gamla adliga ättevapnen och så äfven med de äldre stadsvapnen.Dessa utmärka sig för enkla bilder och klara färger.Heraldikens glansperiod infaller också på medeltiden. Det är då

dess skönaste former utbildas och dess lagar fastställas.Den ursprungliga och verkligen vackra heraldiska konsten sökte

sin naturliga grund uti en nödvändig och naturlig förutsättning: behof,vet af synligt igenkänningstecken på en tid, då riddarens ansikte doldesaf hjälmens nedfällda visir och då konsten att skrifva sitt namn endastvar känd af ett fåtal och därför måste ersättas af sigillets betryggande

HELSINGBORGS STADS VAPEN 251insegel på rättsliga handlingar och bref. Det var då det praktiska be,hofvet, som gjorde sig gällande i konsten och som hos denna frain=brakte enkla, tydliga och sköna former.

Det ligger något af gammaldags finhetHelsingborgs stads vapen har aldrig

laga eller häfdvunnen ordning fastställdt.selkammaren en af Riksheraldikern för sinkänd färglagd bild af ett stadens vapen,men denna bild har aldrig af staden god,känts, ej heller vunnit kunglig stadfästelse.Tills dess att vederbörlig fastställelse afvapnet ägt rum, torde denna vapenbild där,för böra betraktas såsom provisorisk.

Mot detta vapen, sådant det återgifvesi här ifrågavarande målning (fig. 1), finnasdock åtskilliga berättigade anmärkningar.Det saknar verkligt heraldisk uppfattning,proportionerna äro klumpiga, det hela ver,kar platt, murkronan tynger ned vapensköl,den, då den mer har utseende af en bitkrona.

Detta vapen måste anses vara en väsentlig försämring af det ganskavackra vapensigill, som staden började använda 1584 vid kronprinsChristians, den blifvande Christian 1V:s, hyllande såsom dansk arfprinsoch som synes på här (fig. 2) meddelade af bildning. Här är detomisskänneligen stil öfver det hela. Hufvudtornet, Kärnan, i den ar,kitektoniska, men något stiliserade vapenbilden har nära samhörighetoch frändskap med sina två flankerande sidotorn.

I något försämrad form förekommer detta vapen 1738 (fig. 3) och1847, men, såsom man tydligt ser, företer 1909 års till ytterlighetmoderniserade vapenbild den minst stiltrogna formen.

Småtornen krönas på här ifrågavarande vapentyp af vimplar, trots

uti en gammal vapensköld.veterligen blifvit officiellt iVisserligen förvaras å Drät,del den 8 juni 1909 god,

Fig. 1.krenelerad mur än af en

252 M . SCHORER von WALDHEIMsigt blåsande inåt, mot hvarandra, utvisande att fästningen står sig ialla väder.t)

*

Men Helsingborgs stad har, såsom det höfves en gammal stad, ettvida äldre och förnämare vapen, nämligen det i sigillet fig. 4 här af,bildade. Afven på detta vapen är fästningen, borgen, hälsingeborgen,

det dominerande partiet, vap,nets hufvudfigur. Helsing,borg har af ålder framför alltannat varit den befistadeplatsen vid Sundets smalastedel. Däraf dess namn ochdäraf dess vapen.

Men på detta äldsta va,pen synas, utom fästningenshufvudtorn, Kärnan, äfvendenna orngifvande andra lägre,i ålderdomlig form stiliseradebyggnader, möjligen represen,

den nog också i själfva verketPå taket är ett kors — kyrkans

Fig. 2.

terande borgarstaden. Kärnan är, såsomursprungligen varit, försedd med trätak.symbol.

Detta det äldsta kända vapnet återfinnes vid en handling från 1468,men är säkerligen, såsom af dess stela strängt stiliserade former framgår,äldre. Kanonmynningarne på murens bröstvärn antyda dock tidigastsenare delen af 1300,talet. Bilden af Kärnan, som väl ej är uppfördföre det fjortonde århundradet, talar för ungefärligen samma ålder.

g Uti arkivarien Thisets i öfrigt synnerligen förtjänstfulla af handling om skånskastads, och häradsvapen i Historisk Tidskrift för Skåneland (Band 1. Häfte 7) har detklet insmugit sig, att vimpeln öfver det vänstra tornet blåser utåt i st. f. inåt. Föröfrigt äro vapensköldarne, isynnerhet för det äldsta vapnet, af en alltför modern form.

I det yngsta vapnet ha vimplarne, såsom det synes, godtyckligt utbytts mot sven,ska flaggor.

HELSINGBORGS STADS VAPEN 2 5 3Detta vapen är ovedersägligen den vackraste af de båda kända hufvud,formerna af stadens vapen. Genom sin ålder och sina former är detäfven historiskt det mest intressanta.

Borde ej åter detta gamla vapen komma till hedersofficiella vapen?

Jo, säkerligen!Och detta torde ju ock utan svårighet låta sig

har något i häfdvunnen ordning fastställdt vapen.Saken kan ju för mången synas helt ()betyd,

hg, men om staden öfver hufvud taget skall haett vapen och ett sigill, så finnes ju all anledning,att den ur alla synpunkter riktigaste vapenbildenkommer till användning såsom stadens symbol.Man må ej heller förglömma, att vapnet är endel af stadens historia. När Helsingborg har ettstilfullt vapen från stadens äldsta tid och frånheraldikens blomstringstid, så torde det ejgammal klenod råka i glömska.

Vår grannstad på andra sidan Sundet har nyligen återgått till sittäldre vapen.Färgen på den arkitektoniska vapenbilden, fästningstornet Kärnan

Fig. 4.

såsom stadens

göra, då staden icke

Fig. 3.

vara skäl att låta en så

254 M . SCHORER von WALDHEIMmed dess kringliggande byggnader eller torn, är i båda vapnen tegehröd, angifvande byggnadsmaterialet. Vapenskölden är i ett fält, i silfver.Endast på det yngre vapnet förekommer en gräsgrön markrand såsomett nedersta fält, en sköldfot.

Stadens färger äro sålunda rödt och silfver (hvitt).Vapensköldens form bör afse först att låta vapenbilden, med iakt,

tagande af proportionella skönhetslagar, komma till sin fulla rätt, menäfven att, också den i sin mån, ange vapnets ålder. Sköldformen börsålunda för det äldsta vapnet lånas från den äldre medeltiden.

Skall krona användas öfver skölden, så bör den vara en rnurkronaaf äldsta typ.

g j x.-.4 , .. 10, a ,16,-. 1 --rs, ,...,y.vr- ,,,,•;,.':

4,4 1.-•L• s","*-- ',...t,_ „4,--4, —.., .• -

1...' l e k . I i:'ll

256

Fig. S i d1. Sundet i månsken 1 22. Helsingborg 1658 i Pufendorfs ar,

bete öfver Karl X Gustaf 1 83. F.d.Suellska huset vidMariakyrkan 204. Mariakyrkan 2 35. Rådman Schlyters hus. Helsing,

borgs rådhus under 1700,talet 2 8

6. Fredrik 1 I enckels gård (gårdssidan) 357. Handlanden Jakobssons hus vid

Storgatan, midt emot Liden , 388. Generalguvernören Rutger von

Ascheberg 4 09. Gamla rådhuset, sedt från väster

(1870,talet)10. Torget en marknadsdag i börjanaf 1860

,talet 49

Handlanden S. H. Hafström, ordfinom B. A. 5 1

12. F. handlanden Paul Persson, le, damot af B. A. 5 213. K handlanden C. E. Hedström,

ledamot af B. A14. Gamla rådhuset med omgifningpå 1880,ta1et 5 515. R. Tornerhjelm, S. F:s ordförande 5716. J. Rosenberg, S. F:s sekreterare

(ek akvarell af öfverste Barfoth) 5817. Centralstationen o. Järnvägsgatan 6418. Carl XV, efter å Kungl. Biblio,

teket lånadt porträtt 6 519. G. Peyron, S. F:s ordförande , 6720. P. Olsson, 6 821. N. Persson, 6 922. Malte Sommelius, » 7 0

ILLUSTRATIONSFORTECKNING.

46

Fig 1(1.23. Axel von Matern, S. F:s y. ordf. 87024. S. F:s sessionssal 7 225. D. K:ns sessionsrum 7 326. 1,, M. Wejlander, borgmästare. 7 427. Victor Landegren,28. Erik von Stockenström, »29. G. Hoff,30. Johan Bååtb, 7 531. Rådhussalarne 7 632. Helsingborgs rådhus 7 733. 0. Toll, D . K:ns ordförande 8034. Axel De la Gardie,35. G. Peyron,36. A. Siöcrona,37. N. Persson, 8 138. Oscar Trapp,39. 0. Hedenblad,40. Ernst Th. Grönwall, D. Kris v

ordförande41. A. J. Simonsson, D. K:ns sekre,.

terare (tillika v. ordförande) 8242. Carl Oberg, kronouppbörds, och

drätselkamrerare 8 343. Vattenverkets högreservoar vid

Ringstorp 8 444. Nya elektricitetsverket 8 545. Utsikt åt norr från Kärnan 8 946. Utsikt från Oresundsparken 9 147. Dalgång i Pålsjö skog 9 248. N. C. Corfitzon, Hamnd:ns ordf 9749. August Wingårdh, » y . ordf »50. Tuberkulossjukhuset vid Gamla

Kungshult 1 0 251. Sofiakällan 1 0 4

Sid52. Vid Pålsjö strand 1 0 553. H. A. Witt, Skolrådets ordförande 10754. Magnus Stenbocksskolan 1 0 955. Clas Elis Johansson, Folkskole,

styrelsens ordf. 1 1 156. En af Magnus StenbocksskolansEn,

1 1 257. Helsingborgs museum 1 1 458. Vinterbild från museigården 1 1 559. På Möllebacken 1 1 660. Gamla teaterhuset, »Ladan», ned,

rifvet på 1870,talet 1 1 761. Minnestalla öfver donatorer 1 1 862. Vinterbild från Vikingsberg. Ut,

sikt öfver Hälsovägen (efter fo,tografi af skeppsred. Erik Banck) 119

63. Viadukten (»Västkustbanan») 12164. Helsingborgs ångfärjestation 1 2 265. Helsingborg och Pålsjöstrand.

Från norra Pålsjöplatån 1 2 766. Karta öfver Helsingborg år 1853 12867. Grafisk framställning af folkmäng, dens och bevillningens tillväxt

i Helsingborg 1862-1912 1 3 068. Helsingborg och dess hamn , L13376

69. Utsikt åt väster från Kärnan 14070. J. E. Netzler, stadsläkare 1 4 971. J. L. Hafström, »72. C. B. Hallengren, »73. G. Naumann, lasarettsläkare 1 5 274. M. 0. Franzén,75. Utsikt åt söder från Kärnan 1 5 676. Liden, sedd från Bomgränden,

år 1912 16077. » » Bergaliden, » 16178. Hälsovägen vid S:t Jörgensplats,

år 1900 16279. » Nybodal, » 16380. Pålsjögatan, år 1912 1 6 481. Rudolf Viktor Tornerhjelm 16682. K d. Tornerhjelmska fastigheten.Numera brunnskontor 1 6 883. Danskarnes angrepp på Helsing,borgs befästningar år 1676 1 7 3

257Fig. Sid.84. Holländska fiskare på isstycken

i Oresund år 1697 1 7 585. Helsingborg vid slutet af 1700,talet 17686. » » » » » 17987. » i början af 1800,ta1et 18188. » p å 1830,talet 1 8 3

89. » » 1840,talet 1 8 6

90. » m ed Öresund vidslutet af 1840,talet 1 89

91. Ilelsingborg kring raidten af1800,talet 1 9 2

92. Helsingborg från norr vid mid,ten af 1800,ta1et 1 9 5

93. Helsingborg i vinterskrud 19894. » p å 1860,ta1et 2 0 195. » f r å n södra hamn,

armen år 1909 2 0 496. Oscar Patrick Sturzen,Becker. 2 0 997. Villa Canzonetta 2 1 098. Sundet med Kronborg 2 1 299. Fredsmötet 1310 2 1 8

100. Drottning Margaretha lösgifverkonung Albrecht 1395 2 1 9

101. Erik XIII förnyar Helsingborgsprivilegier 1415102. Carl X Gustafs besök 1659 2 2 1103. Carl XI låter nedrifva Helsing,

borgs befästningar 1680104. Ulrika Eleonora anländer 1680 222105. Kronprins Carl Johan landstiger1810106. Magnus Stenbocks intåg 1710 223107. Carl XIV Johans monument 225108. Carl XIV Johan 2 2 6109. Oscar 1:s besök 1846 2 2 7110. Konung Oscar 11 öppnar riks,dagen111. Utsikt från Kärnan åt öster.. 230112. Slottshagen 2 3 1113. Konung Oscar II:s terrass 2 3 2114. Oscar 11:s namnteckning å »Ter,

rassen» 2 3 3115. H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf 234116. H. K. H. Kronprinsessan Marga,reta 2 3 5

258Fig. S i r i .117. Christian 1V:s och Anna Catha,

rinas vapen å Helsingborgs Ma,riakyrkas predikstol 2 3 9

118. Helsingborgs Mariakyrkas pre,dikstol från väster 2 4 0119. Helsingborgs Mariakyrkas pre,

dikstol, sedd från söder 2 4 1120. Herdarne tillbedja Kristusbarnet;

relief å Mariakyrkans predikstol 243121. Apostlafigurer som karyatider;

detalj å Mariakyrkans predikstol 244

122. Listverk, detalj å Mariakyrkanspredikstol 2 4 5

123. Dörren till trappan å Mariakyr,kans predikstol 2 4 6

124. Polykromt intarsiaarbete å dör,ren till Mariakyrkans predikstol 247

125. Helsingborgs stads vapen 2 5 1126. Sigill med stadens vapen 2 5 2127. » » 2 5 3128. » » »129. » » 2 5 4

Ss

TILLÄGG.Till sid. 123. Tulluppbörden i Helsingborg utgjorde under år 1912 tillhopa

1,986,457: 77 kr. mot 1,753,191: 76 kr. år 1911, alltså en ökning af 233,266: 01 kr.Hela postuppbörden vid Helsingborgs postkontor, inkl. underlydande poststationer,

utgjorde år 1912 420,825 kr. mot 403,273 kr. år 1911 och 378,985 kr. år 1910. — Post,kontorets egen uppbörd för frankotecken utgjorde 1912 331,796 kr. mot 280,156 kr. år1911 och 259,457 kr. år 1910. — Beträffande frankoteckenåtgången intager Helsingborg4:de rummet bland Sveriges städer, föregången af Stockholm, Göteborg och Malmö,med Örebro och Norrköping (år 1911) i 5:te och 6:te rummen. Afven beträffandesumman af inkomster intager postkontoret rummet näst efter ofvan nämnda tre städer.

Till sid. 124.Helsingborgs telegrafi och telefonrörelse 1912.Antalafsända ankomna Antal telefon= Samtalsafgifter Totaluppbdrdtelegram a p p a r a t e r66,742 79,199 3 , 2 8 7 152,674: 25 kr. 440,803: 58 kr.

RÄTTELSER.Sid. 77, rad 2 står 11 januari 1897, läs 9 januari 1897.Sid. 79, rad 8 står magister, läs collega.Sid. 230, rad 9 står (se , läs (Se

259

HELSINGBORGS STADKommunstyrelsens tö:vallning

the

%dkw

e4It

go,/

oa l o k aely G o a b •

tzlb b it* 6 :0

• g e ,

01%

1011 % . .C h e 4 9

'OLV

• k.tz,t,