Idrott och mångfald 14‐15 februari 2017 i Karlstad 

Mer information från konferensen som; bilder, PP‐presentationer hittar du på: 

www.idrottochmangfald.se 

 

 

Text: Jen

ny Nilsson, K

arlstads Universitet / Fo

to: Lotta Kulju

, Karlstads Universitet & Patrik Norlin, SISU Id

rottsutbild

arna/Layo

ut: M

onika Wikström, V

ärmlands IF 

Dag 1, 14/2 

Inledning För femte gången i ordningen arrangerades 

konferensen Idrott och Mångfald i Karlstad som syftar 

till att öka kunskapen om mångfaldsfrågor inom 

idrottsrörelsen. Här möter aktuell forskning praktiken. 

Denna gång med huvudtemat ”Nyanländas 

inkludering”.  

Fler människor än någonsin är på flykt undan våld och 

förföljelse i världen. Sammanlagt handlar det om 65 

miljoner människor, 30 miljoner av dessa är barn. 

Under 2015 sökte ungefär 163 000 personer asyl i 

Sverige. Vårt samhälle står nu inför både stora 

möjligheter och utmaningar. Vi vet att 

föreningsengagemang leder till ökad delaktighet i 

samhället, bättre hälsa och livskvalitet. Idrotten spelar 

därför en viktig roll i att bidra till nyanländas 

inkludering. 

Arrangörer för årets konferens var Karlstads 

Universitet, Karlstads kommun, Värmlands 

Idrottsförbund, SISU Idrottsutbildarna, 

Riksidrottsförbundet och Sveriges kommuner och 

landsting. 

Thomas Blom, Karin Karlsson, Nils Olof Zethrin och Malin Olin 

Vid öppnandet av årets konferens hälsade Karlstads 

universitets prorektor Thomas Blom, Karin Karlsson, 

verksamhetschef Kultur & Fritid, Nils‐Olof Zethrin, 

Sveriges kommuner och landsting och Malin Olin, 

ordförande Värmlands Idrottsförbund/SISU 

Idrottsutbildarna Värmland gäster och åhörare 

välkomna. 

Konferencierer för årets konferens var Sandra Sundbäck och 

Erika Bergkvist. 

 Incheckningen dag 1 på KCCC 

Publikhav 

1

Idrotten bidrar till ett starkare Sverige 

Björn Eriksson, ordförande RF & SISU Riks. 

Ordförande i Riksidrottsförbundet och SISU 

Idrottsutbildarna, Björn Eriksson, inledde årets 

konferens.  

Björn menar att idrotten drivs av att vilja göra något, 

det finns en frivillighet. Utifrån detta synsätt så går 

det inte att tillämpa samma metoder som attraherar 

näringslivet för att engagera.  

Under den tillströmning av flyktingar som skedde 

under 2015 och 2016 fick idrotten uppleva något nytt. 

Från att tidigare inte haft så stark förbindelse till 

andra folkrörelser så kom nu idrottsrörelsen in i andra 

rörelsers rum, bland annat Rädda barnen och 

Migrationsverkets. Plötsligt var idrotten med i en 

laguppställning. Sprungen ur en vilja att vilja ställa 

upp. 

Björn Eriksson avslutar med att förmedla de 

utmaningar som han menar att samhället har framför 

sig. Det handlar inte om en kortsiktig utmaning utan 

en långsiktig förändring. Vi ska akta oss för att reglera 

sönder idrottens inneboende kraft. Medvetenhet 

måste råda kring att idrotten inte kan göra allt, men 

den kan göra mycket och vill göra mycket. 

Bottenplattan i allt är föreningen, denna måste 

fungera fullt ut. Sist men inte minst så var Björn tydlig 

med att idrotten behöver pengar för att kunna 

fortsätta vara med och inkludera. 

Immigration till Sverige ‐ Läget just nu 

Magnus Önnestig, chef för Migrationsverket, region 

Mitt, gav oss en bakgrund kring hur det sett ut och 

vägen framåt utifrån Migrationsverkets syn. 

2015 kom det 163 000 personer till Sverige som sökte 

asyl. Under 2016 hade denna siffra sjunkit till 29 000 

personer.  

Under 2017 är prognosen enligt Migrationsverket, att 

ungefär 33 000 personer kommer att söka asyl. Under 

2018 ligger prognosen lite högre i dagsläget.   

Idrott är en väg för att öka inkluderingen. Idrotten har 

ett eget ”språk” som gör att man kan närma sig andra 

människor. 

Under 2017 behöver Migrationsverket fatta fler beslut 

än någonsin. Under året kommer behovet av 

bosättningar i kommuner vara som allra störst då 

Migrationsverket är inne i den mest intensiva 

perioden i avveckling av tillfälliga boenden. Detta 

innebär att barn och ungdomar flyttas från skolor och 

föreningar där de börjat etablera sig. Detta är en stor 

utmaning för idrottsrörelsen.  

Fler människor än någonsin är på flykt i världen, men 

färre når Sverige. Mycket hänger på politiska beslut 

och vilka hinder som finns på vägen. Människor 

fastnar mer och mer nära där konflikten är. 

‐ De största utmaningarna under 2017 och 2018 för 

kommuner och idrottsföreningar är, dels att integrera 

alla som får positiva besked men också att vara en 

2

medmänniska till att de som får avslag, som kommit in 

och börjat etablera sig och som nu måste bryta upp 

igen, avslutar Magnus.  

SportOpen ‐ hjälp till att öppna 

dörrarna med drömmen om idrott och 

integration  

Johan R Norberg, Professor vid Malmö Högskola 

Johan R Norberg, professor vid Malmö Högskola, 

berättade om SportOpen, en lyckad integration av 

nyanlända. SportOpen började som ett 

samarbetsprojekt mellan Malmö högskola och 

Skåneidrotten under 2015 när den stora 

flyktingströmmen kom och Malmö Central byggdes 

om till ”flyktingmottagning”.  

‐ Syftet med SportOpen är att aktivera och 

möta nyanlända. Tanken med projektet är att 

det ska ge redskap till föreningar att jobba 

vidare med. Det ska inte vara riktlinjer som 

kommer uppifrån och talar om för 

föreningarna vad de ska göra, utan tanken ska 

vara utifrån föreningarnas sätt att se vad man 

kan använda sig av, berättar Johan. 

Vidare berättar Johan om SportOpens tre C:n; 

Confidence, handlar om att inspirera. 

Competence, handlar om att ha kunskap 

och fakta. Här finns ”Verktygslådan”, där 

delarna:  

o konsten att tänka efter före,

o verksamheten på planen,

o vägen till idrottsplatsen,

o främlingsovana,

o att söka finansiellt stöd,

o försäkringar och regelverk,

o att möta barn på flykt,

o skapa samarbeten då ensam inte

är stark,

finns att använda sig av. Det sista c:t, 

Connection, handlar om nätverkande 

inom idrottsföreningar och mellan 

idrottsföreningar men också i 

samhället i övrigt. 

‐ SportOpens allmänna råd är att inte ha för 

höga förväntningar. Tonåringar kommer och 

går, så har de alltid gjort och kommer alltid 

att göra. Gör något roligt av den tid som finns, 

säger Johan. 

‐ Vilka förväntningar har man att bidra till 

integration? Bostadsletande? Språket? 

Arbete? Om detta är idrottens mål så blir 

idrotten besviken, säger Johan vidare. 

‐ För idrotten handlar det om sekundär 

integration, att känna att det finns ett socialt 

sammanhang. Att trivas i den miljön där man 

är. Här kan idrottsföreningar göra hur mycket 

som helst, menar Johan. 

Johan avslutar med orden; 

‐ Kontentan av SportOpen är att göra det 

enkelt! Ställa sig frågan om det måste vara ett 

projekt! Se till att öppna upp den ordinarie 

verksamheten och fundera över om 

uppdelningarna är nödvändiga. För att vara 

inkluderande så måste man bryta en del 

traditioner 

3

Idrott, en väg till bättre integration ‐ 

så här gör vi! 

Bodil Långberg, Svenska Innebandyförbundet 

Bodil Långberg från Svenska Innebandyförbundet och Helen Pellonpää, ordförande i Tierps IBK samtalar kring hur svensk innebandy jobbar med inkludering. 

‐ Svensk innebandy har fem stycken kärnvärden som man arbetar utifrån. Innebandy ska vara en folksport, detta innebär idrott för alla, likabehandling, damverkan, samhällsansvar och integration. Vidare utgår man från FN:s konvention om barnets rättigheter. Man använder sig av SIU‐modellen som är att idrottsutövarens upplever träning och tävling som tar hänsyn till individuell utveckling. Innebandy ska gå från integration till inkludering. Och slutligen ska det alltid finnas en föreningsutveckling, säger Bodil. 

‐ I arbetet med integration så finns det inom svenska innebandyförbundet tre olika så kallade startpaket, utifrån ålder, som ska vägleda och stimulera föreningar och distrikt i deras arbete. Det finns också tillgång till olika typer av utbildningar både från Svenska Innebandyförbundet, SISU och Rädda Barnen som erbjuds, fortsätter Bodil. 

‐Viktigt i detta arbete är uthållighet. Man bör även tänka kring kvalitet, börja inte för stort utan se till att få en bra verksamhet för få istället för att slita ut alla på en gång, säger Bodil avslutningsvis. 

‐Värdegrunden för Tierp IBK är där draget i laget är vägen mot framgång. Det bygger på delaktighet, att ha roligt, att vara en attraktiv förening och att det finns en gemenskap, säger Helen. 

Med grund i ett projekt så bjöd man in nyanlända till Tierps IBK till match. De hämtades upp med buss och bjöd på fika vid fyra öppna träningstillfällen.  Tierps IBK har fortsatt med att ha öppna träningar på måndagar, då det även finns fika och pyssel att ägna sig åt. Med detta så har man nu lyckats skapa en mötesplats för barn och ungdomar efter skolan. Även lyckats med en föräldragrupp med föreningslära och samtal om Sverige. 

Helens råd är att ha tålamod, mycket tålamod. 

Helen Pellonpää, ordförande Tierps IBK 

Målet är inkludering – så här gör vi! 

Representanter från Filipstads‐, Storfors‐ och Borås kommuner 

Tre kommunrepresentanter, Susanne Berggren från Filipstads kommun, Ulrik Piehl från Storfors kommun samt Paavo Väyrynen och Hans Andersson från Borås kommun samtalar kring inkludering. 

Ulrik menar att det handlar om att på bästa sätt få dessa människor att komma ut i samhället, bli en del av kommunen, Storfors. Tillsammans med Röda Korset och Svenska Kyrkan funderade man på hur man kunde göra.  ‐ Det handlar om att hitta resurserna i kommunen. I 

4

en liten kommun är föreningsidrotten begränsad. Vad är möjligt at genomföra med få eldsjälar? säger Ulrik. 

I det arbete som gjordes fick man feedback om att allmän information och svensk undervisning var bra. Det var svårare att få till det sociala, som till exempel matlagningskurser. Däremot idrottsaktiviteter för barn hade man lyckats väl med. 

Susanne från Filipstads kommun påpekar vikten av att gå från egenförsörjning till egenmakt. ‐ För kommunen handlar det om att tillgängliggöra 

det utbud som finns. Man måste ställa sig frågan, vad tar vi för givet i själva mötet? säger Susanne. Hon fortsätter; 

‐ Man måste funder kring frågor som språk och kommunikation, vart för vi ut detta? Vi måste komma bortom vår egen förståelse och att inte ta för givet var vi börjar samtalet. 

I Borås kommun ville man få föreningsidrotten att ta emot nyanlända. För att lyckas med detta måste idrotten tas ut till stadsdelarna, helt enkelt att ta idrotten till de platser där människorna finns. 

Borås Stad, tillsammans med SISU Idrottsutbildarna och distriktsförbundet, startade ett projekt, Sports For You, i tre områden som är socialt utsatta. Under maj till november 2016 genomförde man 70 olika aktiviteter. Föreningarna finns på plats och kan visa upp sin sport och på detta vis medverka i inkludering. Hans poängterar ‐ Det är viktigt att det som startas måste kunna 

drivas vidare efter att projektet är färdigt. Med detta menar han att föreningarna måste få förutsättningar att kunna driva det. 

‐ Nycklar för lyckad integration 

genom idrott 

Krister Hertting, universitetslektor vid Högskolan i Halmstad 

Krister Hertting, universitetslektor vid Högskolan i Halmstad, menar att utgångspunkter när det kommer till integration ligger i att idrotten verkar i ett globalt rum med ett internationellt språk, att våra idrottskulturer också är lokala och att det som verkar vara lika kan vara väldigt olika. ‐ Man måste förstå nyanländas väg in i samhället. 

Här finns det olika perspektiv, ur ett samhällsperspektiv, ur ett individperspektiv och ur ett lärande perspektiv. Alla dessa är viktiga att förstå vägarna in. Det handlar om att de ska få behålla sig själva, sin egen identitet och att lära sig något nytt, menar Krister. 

Utifrån de studier som Krister gjort framkom några centrala nyckelfaktorer för integration av barn genom idrott. Den första faktorn är språket, att både barn och föräldrarna kan det. Den andra faktorn är att det måste finna ömsesidiga kulturella förståelser. Den tredje handlar om att skapa det sociala nätverket i samhället och slutligen att det finns en idrottslig förmåga. 

Krister avslutar med att presentera nycklar för lyckad integration baserat på de studier som han gjort.  

‐ Det måste vara den ordinarie verksamheten som är arenan för integration. Sedan måste en av grunderna handla om att skapa mänskliga möten. Slutligen finns det några nyckelord som är viktiga att ha med sig i sitt integrationsarbete;  

förståelse,

känslighet,

flexibilitet och

ömsesidighet,avslutar Krister. 

5

Bilder från middagen på Karlstad CCC Underhållning med Malte Hallquist 

Per‐Inge Lidén, Omvärldsnämnden och Stina Höök, Region 

Värmland hälsar välkommen till kvällens trerätters middag. 

Kocken presenterar kvälles meny  

Malte underhåller 

      Malte med konferenciererna Erika och Sandra 

       Vy över Klarälven och Karlstad CCC 

6

Dag 2, 15/2 

Samtal med föreningar och ledare 

Moderator David Hanley, samtalar med föreningsledare 

Moderator David Hanley, projektledare för Integration från Värmlands Idrottsförbund lät en panel, bestående av Jiyan Behrozy, Kronoparkens Korpidrottsförening, Pia Torstensson, Deje IK, IA Petterson, Karlstad Dansförening, Walid Ahmed, Arvika United och Christer Freiholtz, Säffle Karateklubb, samtala kring integration utifrån deras erfarenheter.  

Ia Pettersson, Karlstad Dansförening och Jiyan Behrozy, 

Kronoparkens Korpförening 

Panelen började med att reflektera kring den första dagen. ‐ Alla gör vad de kan, i en förening har man 

vissa begränsningar men man gör vad man kan och det är gott nog, menade Pia. 

‐ Låt det ta tid, slås inte ned om det kommer få. Utan ha roligt i klubben, hjärtat måste vara med. Från topp och nedåt. Slå inte på stora trumman med en gång, gör det ni kan och bygg därifrån, tänk litet i början, fortsätter Christer. 

‐ Utgå ifrån att inkludera och integrera så 

många som möjligt med hjälp av de som har erfarenheten. Den finns bland de som arbetar med det, utifrån hur de själva blivit integrerade. Ungdomarna ser upp till dem, menar Walid. 

‐ Jobba utifrån förebilder, både i styrelsen och som tränar.  För många tjejer, speciellt i tonåren, så kan det bli så att de utesluts. Engagera föräldrarna så blir det lättare, menar Jiyan.  

‐ Arbeta med hela familjen, att engagera alla. Svårt att i vardagen arbeta både i litet och stort, menar IA. 

Moderator David leder över samtalet kring framtiden och nästa steg. Panelen var överens om att ett svårt moment är när de nyanlända ska in i den ordinarie verksamheten. Walid menar; ‐ Det kostar inget i början, men sedan måste de 

betala, betala istället från början… utbilda dem i hur det fungerar i samhället, man måste betala för sig. 

Panelen diskuterade också kring att föreningar måste ha flexibilitet kring verksamheten, t.ex. förespråkades att ha öppna träningar och många träningstillfällen. Se till att hålla spontanidrotten levande. Detta kan på kort sikt vara kostsam men majoriteten av panelen menade att det är ett vinnande koncept i längden. 

Walid Ahmed, Christer Freiholtz, Ia Pettersson, David Hanley, Pia Torstensson och Jiyan Behrozy 

7

Pausgympa med Sandra och Erika 

Fritidsbanken 

David Mathiasson, verksamhetsledare Fritidsbanken 

Med kort varsel fick David Mathiasson, verksamhetsledare för Fritidsbanken i Värmland, rycka in och presentera Fritidsbanken. Detta är en paraplyorganisation för alla andra Fritidsbankar som finns i Sverige.  

Den första Fritidsbanken öppnade i Deje, januari 2013 med en vision om att vara en inkörsport till idrotten. ”Alla kan låna och allt är gratis!” Det handlar om att samla ihop gammalt idrottsmateriel som fortfarande är användbart och som andra kan låna. Ett bibliotek för sportartiklar.  Framtiden för Fritidsbanken anser David ligger i att samla verkstad, utlåningsdel, fritidsdel, fikadel med ett gemensamt föreningskansli. Då kan detta bli en klockren arena för nyrekrytering av nya medlemmar.  

Visionen för Fritidsbanken är att det ska finnas 

minst en Fritidsbank i varje svensk kommun. 

Fritidsbanken ska möjliggöra fysisk aktivitet för 

alla och samtidigt värna om miljön. 

En OS‐deltagares egna upplevelser 

och perspektiv på integration och 

inkludering 

Meraf Bahta samtalar med Christian Augustsson 

I ett gripande samtal med Christian Augustsson, universitetslektor vid Karlstads Universitet, som moderator berättar Meraf Bahta om sin väg från Eritrea till Sverige. Det hela börjar med en idrottslärare i Eritrea som såg löpartalangen Meraf. Föräldrar som ville att hon skulle välja själv och valet föll på fotboll, men löpningen fanns kvar som komplement. Endast 12 år gammal tog hon plats i landslaget nu tävlandes i terränglöpning. Men på grund av krig och oroligheter lämnade Meraf Eritrea som tonåring och kom till Sverige och Älvsbyn. Här upplevde Meraf till en början bara mörker och kyla, som ett fängelse. Meraf kom snart i kontakt med en friidrottsledare. 2009 gjorde hon sin första tävling någonsin inomhus på bana. Samma år träffade hon coach Friberg för första gången och flyttade även till en svensk familj i Kungälv. Löpningen fortsätter, tillsammans med svenskundervisning. 2012 får Meraf uppehållstillstånd och året efter blir hon även svensk medborgare. Nu kunde hon äntligen satsa allt framåt på löpningen. Framgångarna radar upp sig under 2014, med EM‐guld på 5000 m i Zürich som höjdpunkten. Året efter kantas dock av skador och blir ett rehab‐år.  Det stora målet är nu OS i Rio 2016. Här blir Meraf 6:a i finalen på 1500m och bästa svenska friidrottare. Siktet är nu inställt på OS i Tokyo 2020. 

8

Meraf berättar själv att det tidvis har varit svårt och jobbigt, men hennes ”nya” familj i Kungälv, klubben IF Hälle och nya vänner har hjälpt henne på vägen. Idrotten har möjliggjort ett nytt liv för henne. 

Kort summering ‐ kommun, förenings‐ 

och forskningsperspektiv Karin Karlsson från Karlstad kommun, Christian Augustsson från Karlstads Universitet och Malin Olin från Värmlands Idrottsförbund summerar avslutningsvis de två dagarna. ‐ Vi blir aldrig färdiga. Det går inte heller att 

greppa allt samtidigt. Vägen fram blir fokus på en sak i taget. I detta arbete är kommunen som en viktig part i samordningen, säger Karin Karlsson, Karlstad kommun. 

Avslutningsvis skickar hon med en önskan kring mer forskning inom området. Detta för att veta att vi arbetar rätt och vad vi ska satsa resurser på. 

‐ Först och främst, vad bra idrottsrörelsen är. Dessa två dagar har gett många exempel på detta. Ibland måste vi berömma oss själva för ingen annan gör det! Vi måste våga visa att vi gör något bra. Vi ska fokusera på drivkraften som finns inom idrottsrörelsen, den är enorm, säger Malin Olin, Värmlands Idrottsförbund. 

Vidare ställer hon frågan;  ‐ Hur svårt kan det vara? Vi ska hålla på med 

idrott tillsammans. Inte ”rocket science” utan medmänsklighet. Vi behöver bjuda in och i och med det bjuda på oss själva! 

Även Malin skickar med en önskan om mer kunskap inom området, detta för att få rätt förutsättningar att arbete efter.  

‐ Jag är glad över att vara en del i detta sammanhang. I alla möten sker riktig inkludering och då skapar vi förutsättning för samverkan. På Karlstads Universitet sker utbildning och forskning inom området, men kunskap nås tillsammans och genom idrotten kan vi alla mötas, säger Christian Augustsson, Karlstad Universitet.  

 Inspirationsföreläsning med Zinat 

Pirzadeh 

Zinat Pirzadeh, färgstark komiker och föreläsare 

Avslutningsvis bjöd den färgstarka komikern och föreläsaren Zinat Pirzadeh på en inspirerande och berörande föreläsning. 

Zinat inledde med frågorna ”Hur vill vi ha det våra damer och herrar? Vill vi ha idrott som inkluderar alla eller bara vissa?” Längre in i sin föreläsning ställde hon frågan ”Hur ska vi vara inkluderande?” och svarade att det handlar om att vända på steken, nyttja nyanlända och deras drivkraft, resurser och kunskap.  Ibland behöver vi bara prata med varandra, ett enda leende kan inkludera. Hon påminde oss om att ensam inte är stark, då 

är man bara ensam! Tillsammans kan vi spränga 

gränser! Hon avslutade med att berätta att hon 

inte skräms av rädsla utan av bristen på kärlek! 

9

Intervjuer 

Madeleine Nilsson ‐ Rampen IK 

Vad anser du generellt om årets konferens?  ‐ Spridning på de som haft presentationerna, 

från olika vinklar Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? ‐ Just det att man kanske inte har sett det från 

olika håll. Många idéer från andra som man kan ta med sig in i sin egen verksamhet och arbeta med. 

Hanna Wadefalk ‐ Rampen IK 

Vad anser du generellt om årets konferens?  ‐ Jag tycker att det har varit jättebra. Arbetar 

själv i en förening med fotboll för nyanlända tjejer och det kan ibland bli ensamt i den rollen och då är det bra att höra andra föreningar och få olika perspektiv på dessa frågor. 

Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? ‐ Olika perspektiv. 

Att arbeta med att vara inkluderande men att samtidigt då i vårt fall att tjejerna ska ta ansvar och veta hur det fungerar i en förening och även detta med att nå ut till vuxna. Det har vi inte arbetat så mycket med så det är sådana konkreta delar som vi vill prata vidare om på hemmaplan. 

Alexis Riise‐Birger – Specialförbund Svenska Aikidoförbundet 

Vad anser du generellt om årets konferens? ‐ Varit väldigt, väldigt givande, har fått en massa uppslag, hört en massa perspektiv som jag inte har i min idrott eftersom vi inte har 

tävling. Vi är inte så breda, vi är inte så stora, finns inte så mycket i förorterna, en massa spännande perspektiv som jag vill ta med mig till vår idrott. 

Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? 

‐ Det konkreta är nog att jag har reflekterat runt att jag, för det första ska sluta att använda ordet integration, som jag tycker är så fruktansvärt tråkigt och nedsättande. Jag vill inte bli integrerad, jag vill bli inkluderad. Så känner jag själv och då måste det finnas andra som också känner så tänker jag. Att inkludering faktiskt är något mycket, mycket större än att titta på den ena eller andra gruppen ur ett mångfaldsperspektiv utan inkludering är faktiskt ett viktigt fundament för all rekrytering. Att jobba, att bygga in inkludering i alla ordinarie verksamheter, i alla ordinarie processer och att alltid jobba med inkludering är ett starkt verktyg för att nå ut med idrotten och att träffa människor. Särskilt utanför de målgrupper som man kanske normalt eller traditionellt inte rör sig i och detta kan ju vara nyanlända eller det kan vara barn med funktionshinder eller det kan vara något annat. Det spelar ingen roll utan det är en perspektivförändring, den tar jag med mig! Vi ska inte ha några specifika åtgärder, vi ska inte ha stoppaktiviteter, projekt som riktar sig som någon sorts välgörenhetsaktivitet för nyanlända eller någon annan grupp utan vi ska bygga in det i våra processer. Hitta former för deltagande för de som behöver det stödet. Vi ska hitta på former som gör det möjligt att vara med för de som behöver det stödet, inte för att de tillhör någon speciell grupp utan för att det ska ligga i värdegrunden. Det är den bestående och väldigt starka erfarenheten från dessa dagar.  

10

Lukas Svensson – Karlstad Universitets idrottsförening Vad anser du generellt om årets konferens? ‐ Det som jag först tänker på och som 

egentligen är viktigast är att det är så mycket folk, det är en så viktig fråga för alla. Folk har kommit hit från hela landet, från kommuner, universitet och många olika delar av samhället och det visar på att detta är jätteviktigt. Ju större famn vi har i denna fråga, desto mer kan vi fånga in. Mer kvalitet i frågan. Utifrån detta kan man bygga hur mycket som helst, se bara på viljan som finns här och då kommer man väldigt långt. 

Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? ‐ Jag tar med mig… klyschigt… men allt är 

möjligt! Men det är det jag tar med mig. Man får ett mer driv och har man viljan så ska man inte se för många murar 

Adam Stålberg – Sveriges Akademiska 

Idrottsförbund Vad anser du generellt om årets konferens?  ‐ Konferensen är otroligt inspirerande, det är 

fantastiskt att det är så många olika företag, olika förbund, olika distriktsförbund, lokala föreningar, politiker så otroligt, otroligt inspirerande. Bra att få ihop allt på detta viset 

Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? ‐ Ett ord som jag har fastnat för är uthållighet, och 

det verkar genomsyra de flesta som vi har hört prata. 

Jag tyckte framför allt att Tierps Innebandyklubb var ett väldigt bra exempel på hur man kan arbeta med detta.  

Dima Sarsour – Upplands Idrottsförbund & SISU Idrottsutbildarna 

Vad anser du generellt om årets konferens?  

‐ Jag anser att detta är ett jättebra samlande forum för idrott och civilsamhällsfrågor egentligen. Ordet mångfald är ju väldigt brett och egentligen i sig så är det ett statiskt förhållande för allt som finns i samhället. Idrottsrörelsen är mångfald! Vi har många idrotter, basket, ishockey, ja vi har allt möjligt, vi har casting liksom men vi pratar kring ämnen som rör samhällsfrågor egentligen, vissa är politiserade till och med… Det här är jätteintressant att se i en rörelse som är det äldsta gräsrotsrörelse i svensk historia som dessutom vilar på en organiseringsform som är exceptionell i världen. Föreningslivet i Sverige är något som vi studerar just nu i Europa. Jag har varit i kontakt med forskare från vissa ämnen i Europa, t.ex. Frankrike och Litauen, där man studerar, hur fungerar egentligen integration i Sverige genom föreningslivet, varför pratar Sverige om det? Vad har föreningslivet egentligen för roll? För där har man ju politik och organisationer med bidrag från staten, man kan säga att pengen är politisk, det är en ideologisk färg på pengen. Så här för mig är det jätteintressant att se utifrån att, nej det är en gräsrotsrörelse, det finns eldsjälar men det finns väldigt tydligt nu att Sverige har gått så långt att man samverkar med andra aktörer nu, som kommuner, som forskare, universitetet är här, t.ex. det är jätteviktigt!  Vilket leder mig till andra frågan egentligen… 

Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? 

‐ … vad jag tar med mig. Mycket av det jag hör här har jag redan tagit och diskuterat i olika former då 

11

jag är integrationssamordnare på Upplands Idrottsförbund. Däremot uppmärksammar jag väldigt tydligt i att vara i ett land som har jobbat nästan mest i Europa om vi tar ordet integration. Det är mest en europeisk… fråga…så har vi faktiskt väldigt lite forskning och det är jättekonstigt. Överhuvudtaget så finns det väldigt lite forskning gällande integration och det vi håller på med är social integration, när staten ger bidrag så är det ju oftast för social integration, det är inte arbetsmarknadsåtgärder som jag pratar om. Det är jättekonstigt att vi inte har mer forskning. Det finns en eller två som har forskat kring integrationsprocessen i skolorna i form av pedagogiska material och så och hur lärare ska kunna stötta, men inte vad det är för insatser, vilka aktörer är det? Vilka organisationer? Vilka samverkansroller? etc. Allt som skulle kunna vara under lupp. Så det tar jag med mig, hur ska man kunna förmedla det till alla aktörer som man möter? Hur ska vi kunna koppla in universitetet? För det är någonting som jag går och tänker på, hur får vi evidens på det som folket gör? Alltså om jag sitter och pratar med föreningsledare och säger ni ska inte bränna ut er eller ja, vi behöver flera eldsjälar. Jag måste kunna ge ett kvitto på deras hårda arbete. Den dokumentationen som ni gör här, måste vi också kunna göra, inte bara i form av att x antal människor har rört sig in i idrottsrörelsen utan också av långsiktiga och även kortsiktiga effekter. Men det finns inte studerat, men det är jättecoolt att det är idrottsrörelsen som gör det just nu! Väldigt ovanligt! 

Fler bilder från dagarna 

Tack för denna gång! Avslutningsvis poängteras att vi alla nu ska tänka på att vi nu är bärare av stafettpinnen! Vi ses snart igen i arbetet med mångfald! 

12