Korsholmssenioren nr 2 2015

seniorenseniorenKorsholmsI det här numret:

I vår serie om kyrkor och församlingar i Korsholm har turen kommit till Replot.

Bertel Lindvik berättar om kyrkan på s. 6-7

Replots kyrka

Nr 2 Oktober 2015 Korsholms pensionärsförening r.f. Årgång 9

Vi är många, vi blir fler ........................s.2

Den 900:e medlemmen .................... s.3

Tiderna förändras och vi med dem! ...s.4

IT-Dag, IT-Café och Upprop ...............s.5

Replots kyrka ...................................s.6-7

När Kvevlax blev en del

av Korsholm.....................................s.8-9

Sommarresa till Estland...............s.10-11

Helsinghörnan 40 år ....................s.12-13

Krigshistorisk resa i österled........s.14-16

Saxat ur VBL ....................................s.17

Bildgalleri .....................................s.18-19

Kom med på det vi erbjuder

medlemmarna inom SPF ..................s.20

Korsholms pensionärsföreningMånadsträff torsdag på Seniorpunkten i Smedsby .......................................................19.11 kl. 13.00Julfest på Carpella, Strandlid söndag ............ 13.12 kl. 17.00Julgröt på Seniorpunkten ............................... 21.12 kl. 12.00Revyresa till Pörtom i månadsskiftet januari – februari 2016

Kvevlaxnejdens PensionärklubbMånadsmöte ...................................................9.11. kl. 12.30Julfest på Norrvalla ...................................... 12.12. kl. 16.00Samtalscafé i Drängstugan ..........................23.11. kl. 13.00Pidro i Marthagården 16.11, 30.11, 7.12 och 14.12. kl. 13.00

SPF ÖsterbottenTeaterresa till Åbo ....................................................27-28.11Tre resor till Almunécar i Spanien. ............Avfärd 11.2. 2016, ...................................................... 27.2. 2016 och 14.3. 2016

Föreningens sommarresa gick till Estlands svenskbygder. Bland de sevärdheter som stannade i minnet var minnesmärket över Es-toniakatastrofen. Märket är rest på Dagös nordligaste udde. En

bronsklocka ljuder vid full storm. Fyra barnansikten mot olika väder-streck symboliserar de barn som omkom.

Kommande aktiviteter bland annat:

Sommarresa s.10-11

2 Korsholmssenioren

Ledare

Korsholmssenioren

Så kan man uttrycka sig om fler händelser som just nu pågår i vårt samhälle. De människor som lider stor nöd idag och söker möjlighe-ten till ett nytt, säkert liv blir bara fler. Det är

svårt att inte beröras och beröra den helt osannolika flyktingström som nu väller över Europa. Vi får hoppas att vi alla kan bidra på något sätt, hjälpa på något sätt på samma sätt som vi i Finland hjälptes under senaste krig. Vi är alla någon gång i behov av hjälp och vi får hoppas att vi i våra hjärtan finner viljan att hjälpa våra medmänniskor.

Vi i Korsholms pensionärsförening blir också fler och fler. Vi kunde med glädje uppvakta vår 900:e medlem med både blommor och tårta. Det var en verkligen positiv stund. Att sprida glädje och gemenskap är en av de absolut viktigaste uppgifterna en förening har. Utbudet som Korsholms pensionärsförening har är omfattande och vi hoppas naturligtvis att så många som möjligt kan delta i någon aktivitet. Vi vet att en

av dagens stora utmaningar är att nå alla medlem-mar. Många sitter kanske ensamma och har svårt att komma ut av olika orsaker – men om du känner till nå-gon som är ensam, ta kontakt, dela det positiva med henne/honom och livet blir lite lättare en stund.

Det är också många som säkert reagerat på att det kommunala utbudet av olika former av service blivit annorlunda och i vissa fall svårare att nå. Vi har haft det väldigt bra i Korsholm i många år. Nu kärvar det till sig och vi måste hitta nya sätt att arbeta, kanske ändra om någonting för att rädda något annat. Besluten är inte enkla att ta och vi kan vara absolut säkra på att alltid drabbar det någon. Men det är också viktigt att användarna av all service berättar hur det blivit, så vi kan behandla det på nytt och kanske hitta nya lös-ningsmodeller. Ingenting blir någonsin färdigt.

Därför, ta kontakt med Korsholms pensionärsfören-ing, Äldrerådet i kommunen eller någon annan som kan föra din talan vidare, så kan vi försöka påverka i

Monica Sirén-Aura, ordförande och ansvarig utgivareEmmavägen 11, 65610 KorsholmTfn 0440 256 101, e-post [email protected]

Henrik Svarfvar, ordförande för aktivitetskommitténMottatået 59, 65460 TölbyTfn 050 69341, e-post [email protected]

Börje Paro, sammankallareTölby-Vikbyvägen 22, 65480 VikbyTfn 050 339 3016, e-post [email protected]

Marlene Ehnström, medlem i redaktionsgruppenVallavägen 7, 65630 KarperöTfn 050 543 0574, e-post [email protected]

Håkan Wikberg, medlem i redaktionsgruppenAuroravägen 20, 65610 KorsholmTfn 050 313 8158, e-post [email protected]

Alf Norrgård, medlem i redaktionsgruppenLamaslotvägen 8, 66540 PetsmoTfn 0500 161 240, e-post [email protected]

Fredrik Björk, webbmasterBrobackvägen 53, 65520 HelsingbyTfn 0500 225 907, e-post [email protected]

Redaktionsgruppen för utgivningen av Korsholmssenioren består av:

Text-och bildbidrag till nästa nummer av Korsholmssenioren kan inlämnas före den 15 mars 2016 till redaktionsgruppen.

Ombrytning och tryck: Upc Print

www.korsholm.spfpension.fi

Vi är många, vi blir flerMonica Sirén-Aura

Korsholmssenioren 3

en för pensionärerna positiv riktning.

Med hopp om att alla får en skön höst.Monica Sirén-Aura

Vi är många, vi blir fler

Text och bild. H.Wikberg

Korsholms pensionärsförening fick sin 900:e medlem

Lisbeth Holmlund från Smedsby blev den 900:e med-lemmen i Korsholms pensionärsförening.

Tisdagen den 8 september uppvaktades hon av Monica Sirén-Aura och Henrik Svarfvar med blommor och tårta. Lisbeth och hennes man Kaj anslöt sig till föreningen i juli och den första aktiviteten de deltog i var den ”hemliga resan" som hade Lappfjärd och Sideby som mål.

Lisbeth och Kaj är också aktiva i andra föreningar. Ett av deras gemensamma intressen är folkdans som de utövar i Brages folkdanslag. De ser nu båda fram emot något nytt och positivt genom att få delta i pensionärsföreningens pro-gramtillfällen, utfärder och resor.

Föreningens medlemsutveckling har varit positiv under de senaste åren. I början av 2010 hade föreningen 600 med-lemmar. På våren 2013 skrevs den 800:e medlemmen in och sommaren 2015 passerades 900-strecket.

Svenska Pensionärsförbundet har enligt den färskaste medlemsstatistiken från augusti i år 19500 medlemmar. Av dessa hör 8700 till österbottniska föreningar. Korsholms pensionärsförening med sina 900 medlemmar är i storleks-ordning nummer två i Österbotten efter Närpes och num-mer fyra i hela förbundet efter Närpes, Borgå och Esbo.

Du som ännu inte är medlem. Följ Lisbeths och Kajs ex-empel och skriv in dej i föreningen! Livet stannar inte upp när du blir pensionär. Ännu har du mycket kvar att få och ge. Ett naturligt steg är att ansluta dig till den lokala pensio-närsföreningen.

Anmäl dig till Tor-Erik Båtman, tel. 050 541 0150 eller någon i styrelsen och du registreras som medlem vid föl-jande styrelsemöte.

Medlemsavgiften är 17 € (11 euro till Svenska pensionärs-förbundet, 6 euro till föreningen).

• Genom att ansluta dig bidrar du till den röststyrka som behövs för att göra pensionärerna hörda i det samhälleliga beslutsfattandet.

• I föreningens regi kan du delta i bl.a. resor, teaterbesök, danser och andra aktiviteter.

• Medlemskapet ger dig en föreningsgemenskap i din närmiljö.

• Som medlem får du vår medlemstidning Korsholmssenioren två ggr om året och förbundets tidning GOD TID nio ggr om året med information om hälsovård, socialpolitik, medicin, resor och pensionsfrågor.

Vår verksamhet baserar sig på: gemenskap, trygghet och livskvalitet.

4 Korsholmssenioren

När vi var barn väntade vi på att bli större och äld-re. Det var ingen merit att vara minst och yngst. Ti-den gick dessutom lång-

samt. För en sjuåring var en guds-tjänst i kyrkan lång som ett fattigår och de få avbrotten kom när för-samlingen enligt liturgin reste sig. Åren och månaderna släpade sig framåt i väntan på att man skulle bli konfirmerad och därefter få börja gå på dans och i bästa fall så små-ningom sova över hos någon flicka. Barnarbete var ingenting man för-fasade sig över, ungarna skulle ju i tid lära sig att göra rätt för sig. Kör-kort vid 18 var aktuellt för få, efter-som bilar inte fanns i alla familjer.

Många i vår generation tog för sig, mycket och tidigt. Gubbarna skulle ut och vi unga, som visste bättre, skulle in och bestämma, i arbetslivet, i föreningar och i poli-tiken. Olika åldersgränser, som vi tidigare irriterat oss så över, ville vi införa, men för äldre mänskor. Vår omvärld förändrades i mycket snabb takt med ny teknik på alla områden, mer information om

allt, ökad rörlighet, växande tätor-ter och glesnande glesbygd, med ständigt stigande materiell välfärd. Kort sagt, det gamla trängdes un-dan och mycket såg ut att gå vår väg, vilket det ju också ganska långt gjorde.

Nu är vi pensionärer och tiden bara ilar iväg. Som barn tyckte vi att väntan på julen var oändligt lång, ”nu är det jul igen” väldigt ofta. Vi är sällan yngst numera, på sin höjd yngst bland de gamla, men också det är övergående. Guds-tjänster och konserter och möten med mångordiga talare står vi väl ut med. Nu inser vi också att det där med en övre åldersgräns i ar-betslivet eller i olika uppdrag, som vi krävde som unga och som ge-nomfördes, ändå inte var speciellt begåvat. Gamla mänskor har fak-tiskt mycket att ge, inser vi nu.

Orden ”Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att de var livet”, var en hel kortdikt, skri-ven av den svenska författaren Stig Johansson under rubriken ”För-lusten”. Orden påminner oss om vikten att ta vara på stunden, på tiden. Oberoende av hur unga eller gamla vi är, så är dagar fyllda med stimulerande upplevelser, dem vi kommer ihåg. Sådana dagar får vi sällan utan egen aktivitet eller egna ansträngningar. De stimulerande och minnesvärda upplevelserna behöver inte vara himlastormande och stora. Små glädjeämnen, upp-levda i familjen eller med vänner, är oftast de vackraste i minnenas rad.

Ingen hel generation har upplevt så stora förändringar av omvärl-den, som vi gjort. Vårt av kriget sargade land har under drygt 70 år utvecklats till ett välfärdssamhälle, som i de flesta internationella jäm-förelser nu är bland de främsta i

världen. Den utvecklingen har vi bi-dragit till, och den kan vi vara stolta över. Sett i ett lite längre perspektiv är den aktuella krisen i ekonomin ännu inte något hot mot vårt väl-färdsbygge, men kan på sikt bli det om åtgärderna förblir otillräckliga. Också om inte alla har det bra, så kan vi ändå konstatera att ingen hel generation någonsin levt under så trygga förhållanden som vi gör. Också det kan vi känna stolthet över.

Har vi då som mänskor ändrats under årens gång? Svaret är säkert både ja och nej, oberoende av vem vi frågar. Mycket har vi fått ompröva under åren, men trots det känner vi oftast väl igen våra barndoms- och ungdomsvänner på deras manér, värderingar och åsikter, trots att vi kanske inte sett dem på årtionden. Små egenheter brukar dessutom förstärkas när vi blir äldre. Den som var småsnål redan i ungdomen kan ha blivit rena myntsamlaren som gammal.

Mycket har blivit bättre i vårt samhälle under vår livstid, men har vi också blivit bättre som mänskor? Den frågan är det omöjligt att ge ett entydigt svar på, men mycket tyder på att det är så. För de flesta är det självklart att de svagare skall ha speciell omsorg. De flesta tycker också att alla mänskor är lika vär-defulla. Det grova våldet minskar, vilket är ett gott tecken. Listan över civilisationens framsteg och ökad medmänsklig omtanke kan göras mycket längre.

Världen blir ju aldrig färdig, men både vi och vårt samhälle har levt till vår förbättring under vår livstid. Det är väl ändå ett rätt gott betyg.

Tiderna förändras och vi med dem!

Ole Norrback

Ole Norrback

Korsholmssenioren 5

Hej alla medlemmar i Korsholms pensionärsförening, och speciellt Ni som har och använder en elektronisk postlåda, dvs. har en mobiltelefon som kan ta emot meddelanden elektroniskt (SMS) och/eller en användbar personlig e-mail adress.

Som Ni alla vet skall de flesta samhällsfunktioner digitaliseras och vi råkar mer eller mindre i bryderi med alla nya system i vårt dagliga liv.

Därför har vi också inom vår förening redan startat med ett s.k. IT-café, där vi i mån av möjlighet och kunskap försöker informera och hjälpa dem som har intresse av och vill förkovra sig i användningen av de nya kommu-nikationsmedlen.

För att så snabbt och enkelt som möjligt kunna informera medlemmarna direkt i något ärende kan vi tänka oss att i vissa fall ta i bruk e-posten och/eller SMS-meddelanden direkt till de medlemmar som har utrustning, vill och kan ta emot elektroniska meddelanden.

För att detta skall lyckas och kunna utvecklas till en användbar kommunikationskanal behöver vi få Ert mobil-telefonnummer och e-postadress.

Därför ber vi Er vänligen meddela dem till vår förenings egna gemensamma e-postadress: [email protected]. Ifall Ni endast har mobilnummer och vill ge det, vänligen sänd Ert namn från Er egen telefon som SMS-meddelande till nummer 040 8307733.

Att ge oss Er e-postadress är förstås frivilligt, men med tanke på personsekretessbestämmelserna skall detta inte föranleda några säkerhetsrisker för Er.

Per-Göran Enamedlemsregisteransvarig

UPPROP

IT-DAG

Pensionärsföreningens dataträffar ordnas även i höst tillsammans med Folkhälsan i Korsholm. Vi samlas i biblioteket på Folkhälsan för tre IT-caféträffar med början 29 oktober, de två följande 26 november och 10 december. Tid 13-15.00. Vi hoppas att de tidigare deltagarna från vinterns träffar återkommer och att nya intresserade känner förtroende för oss och vill delta. Vi önskar ge de som känner sig osäkra inför datorn nya kunskaper och känna att datorn är ett arbetsredskap och en vän.

Kjell-Erik Backman

Inbjudan till dataträff 13 nov. 2015 kl 11.00-15.00 på Seniorpunkten Smedsby.Pensionärsföreningarna i Korsholm och Kvevlax gör i höst en storsatsning på pensionärernas förkovran i data-kunskap. Vi bjuder in alla er som vill lära er mer om vad arbete med dator innebär, ni som ännu inte tagit steget att skaffa egen dator och ni som redan har ett visst mått av datakunskap. Vi ska i lätt och trivsam anda ge tips om de möjligheter datorn ger. Fredagen den 13 november håller vi tillsammans med några leverantörer i branschen ett tillfälle där vi presen-terar de möjligheter som står till buds.De som önskar kan delta i Seniorpunktens lunch kl. 11.00-12.00. (7.80 €)Kl. 12.00-13.00 kommer vuxeninstitutets IT-lärare Tom Lillas att ge en mer proffsig syn på pensionärers inlär-ning. Vi handledare från förra vinterns IT-caféer deltar givetvis.Kl. 13.00-15.00 öppnar leverantörerna sina dörrar och där kan ni ställa frågor gällande allt från pekplattor, smarttelefoner och bärbara datorer till fasta datorer.Kaffet vi serverar är gratis. Alla vet vi hur viktiga datakunskaper har blivit i vår värld men datorn kan också ge mycken glädje. Gamla kon-takter kan återskapas, nya inledas och kunskaper i de mest skilda områden kan skaffas med datorns hjälp. Väl mött!

IT-caféer

6 Korsholmssenioren

Kyrkan i Replot är ritad av arkitekt Johan Elfström. Han är för övrigt också ar-kitekt för hovrättshuset i

Gamla Vasa, nuvarande Korsholms kyrka. Replots kyrka är en lång-kyrka och en värdig representant för 1700-talet. Den är 25,2 meter lång, 12,6 meter bred och höjden till takbandet är 9,8 meter. Kyrkan byggdes på den plats, där Gustav II Adolf en gång övernattade under sin färd över Kvarken. Därför fick den namnet Gustaf Adolph. In-vigningen skedde den 28 oktober 1781 av prosten i Mustasaari Petter Hedberg.

Den första prästen som tjänst-gjorde i Replot var magister Wil-helm Granlund från Malax. Hans fullmakt till komminister i Replots kapell utfärdades 27.9.1777.

InredningDen första inredningen var torftig och det fanns inga pengar till att sköta nödiga reparationer och ut-smyckningar. Den nuvarande al-taruppsatsen bär årtalet 1673 och härstammar från den gamla kyrkan i Vasa, nuvarande Gamla Vasa.

Den skänktes till Replot år 1842 och kom på så sätt att undkom-ma branden 1852. Äldst i Replots kyrka är förmodligen predikstolen. Årtalet är okänt, men den målades år 1661. Predikstolen har liksom altaruppsatsen tidigare funnits i Sankta Maria kyrka i nuvarande Gamla Vasa. Orgelfasaden är gjord av Carl Wåhlström i Stockholm år 1766. Den första orgeln hade 11 stämmor. År 1876 inköptes den till Replot från Ilmola. Efter ett par restaureringar och ombyggnad av orgelverket är ändå fasaden den-samma som från början.

Kyrkan har inte alltid varit röd med vita knutar. Den målades en gång, troligen på 1920-talet, i grå-vitt, men år 1959 återgick man till

den ursprungliga färgen. En sön-dagsmorgon i februari år 1968 ut-bröt en brand i kulverten av ång-systemet. Branden kunde dock släckas av rådiga bybor. Efter detta byttes värmesystemet ut till vatten-buret system.

Kyrkan som lutarDen som besöker Replots kyrka och kommer in via huvudingången kan nog inte undvika att lägga mär-ke till att kyrkan lutar. Det är faktiskt så att södra väggen har ”satt sig” under årens lopp och sjunkit ihop en hel del. Många tror att vinden ställt till med denna lutning, men så är inte fallet. Timret och tät-ningen har torkat ihop och gjort att södra väggen lutar ca 50 cm från takbandet ner till stenfoten. Under 1980-talet var man tvungen att sat-sa ett par miljoner finska mark för att få den alltmer lutande kyrkan att stabiliseras. Detta lyckades efter många om och men och idag har lutningen stannat vid nämnda mått.

Om du besöker kyrkan, ta gärna en titt på dörren och speciellt gång-järnen till dörren ut till vapenhuset. Ett mästerverk i sig. En besökande konfirmandgrupp konstaterade en gång att kyrkan lutar. Den snabb-tänkte prästen sade då: ”Ser ni inte att det är takkronorna som hänger snett?”

Övriga byggnaderTill församlingen hör också ett församlingshem, som ligger ca 500m från kyrkan. Det är byggt på 1970-talet och har genomgått ett par renoveringar. Vid den senaste förstorades huset med utrymmen för den yngsta generationen. Vär-

Altaruppsatsen

Replots kyRka (Gustaf adolph)Bertel LindvikFoto: Tom Mattsén

Den 23.10 1775 gav Gustaf III sitt bifall till Replotbor-nas anhållan om att få bygga en kyrka. Före detta hade Replot- och Björköborna varit tvungna att resa till Mustasaa-ri kyrka. Det var en både lång och besvärlig resa speciellt i menförestider och kunde ta flera dagar i anspråk.

Korsholmssenioren 7

Predikstolen

Orgeln Den speciella gångjärnskonstruk-tionen för att kompensera kyrkväg-gens lutning.

mesystemet ersattes med berg-värme. Församlingshemmet är ett välfungerande hus med många möjligheter. Pastorsexpeditionen finns här, liksom utrymmen för de anställda. Till Replots församling hör också Björköby kyrka och Björkögården, som vi senare åter-kommer till.

Till Replots kyrkas 200-årsju-bileum sammanställdes en jubi-leumsskrift av lärare Josef Lind-gren. I denna ingår med detaljerade uppgifter om församlingen och kyr-kan.

Till sist en liten berättelse från nutid:En 10-årig pojke kom på besök till oss efter att ha varit på juniorlä-ger tillsammans med vår son. Jag hämtade honom från busstationen i Vasa och körde genom byn. När jag berättade om kyrkan sade jag kanske litet generad att den lu-tar en hel del mot söder. Då säger 10-åringen något som satt sig fast i mitt minne:

”Int er hä så faalit hur kyrkorna ser ut. Hä e noo viktigare va som sägs i dem”.

Så sant som det är sagt.

8 Korsholmssenioren

Paul Ström representerar ”den innersta kretsen”, Henrik Kjellman en av de större si-

dobyarna och Bror Bertholm den minsta byn.

Kvevlax − Paul StrömPaul Ström anställdes i Kvevlax

1959 och tillsammans med kans-listen Mirjam Dahlberg lotsades kommunen framåt. Sålunda be-stod kommunens förvaltningsper-sonal av hela två personer. Utan att överdriva kan man säga att Paul Ström varit med från början och fört otaliga protokoll under möten om sammanslagningen. Paul utnämndes sedan till förvalt-ningschef i den nybildade kommu-nen.

Om det främjar en stads utveck-ling kan statsrådet besluta att överföra gränsande områden till staden. I detta fall fanns hotet att hela området med Korsholm och angränsande kommuner skulle överföras till Vasa. Efter mycket hopande och roende blev slutre-sultatet att de nämnda fem kom-munerna blev Korsholm. Samtidigt fick Vasa inkorporera Gerby, Ves-tervik, Höstves, Runsor och Sun-domdelen av Solf samt Bobäck av Korsholm. I Kvevlax var Albert Wiik fullmäktigeordförande och Gustav Fant styrelseordförande. Beslutet om sammanslagning var i Kvevlax enhälligt.

Redan före sammanslagningen förekom samarbete inom skolvä-sendet och sjukvården då Kvevlax och Korsholm hade gemensam kommunalläkare och tillsammans byggde Solgård. En mycket viktig faktor och avgörande för det goda resultatet var att det tillsattes en kommitté som gjorde en konse-kvensbedömning dvs. klargjorde hur det skulle bli i fortsättningen med t.ex. nämndplatser från de olika kommunerna och tusen an-dra små och stora saker. Paul häv-dar att sammanslagningen skedde med värdighet. Inget storebrors-syndrom där någon skulle ta hand om den andra kom i dagen. Många icke juridiskt bindande överens-kommelser ingicks och Paul på-pekar att dessa gentlemannaöver-enskommelser höll. Det uppstod inga schismer, blev inga konflik-ter. Lite knarr och gnissel måste finnas annars vore det onormalt. Det blev inga motsättningar som baserade sig på de gamla kom-munerna. I överenskommelsen beslöts att inga byacentra skulle slås ut och att det skulle satsas över hela kommunen. Solf växte, Kvevlax växte och satsningar har gjorts även utanför byacentra. Korsholm hade vid sammanslag-ningen 10500 personer och när-mar sig nu med stormsteg 20000. Kvevlax kyrkoby med 1350 perso-ner har mer än fördubblat sitt invå-narantal .

Paul Ström tycker att detta var

Paul Ström

Alf Norrgård

Efter åratal av möten och lobbningar i såväl offentliga som slut-na rum blev slutresultatet att de gamla kommunerna Kvevlax, Solf, Björkö, Replot och Korsholm upplöstes och bildade en ny kommun med namnet Korsholms kommun. Detta skedde år 1973. För att få en återblick på hur tankarna gick då Kvevlax stod inför förändringar i kommunstrukturen liknande det vi nu upplever med Vasa-Korsholm, tillfrågades några personer om deras åsikter och vad de anser i dag om resultatet.

NÄR KVEVLAx bLEV EN DEl av KoRSholm

Kvevlaxnejdens P ensionärsklubb r.f.

Korsholmssenioren 9

en av de mest lyckade samman-slagningarna i Finland. Vi lever i en bra kommun. Sett i backspe-geln var det nödvändigt med bil-dandet av Korsholm. Allt går igen. När det gäller sammanslagningen Vasa-Korsholm går diskussionens vågor höga med ungefär samma argument som för 40 år sedan. När nu det verkliga och konkreta samarbetet med Umeå har gått in i en helt ny fas ger det ett hopp om svenska språkets fortlevnad i regi-onen. Kanske ett minus faller bort och besmanen börjar inta vågrätt läge. Den som lever får se.

Petsmo − henrik KjellmanEn sammanslagning med Vasa var definitivt inte av intresse för att man fruktade språkproblem och att små byar i periferin skulle bli åsidosatta. Jordbrukslands-bygd och stadsmiljö går inte hand i hand. Henrik anser att folk inte var så över hövan intresserade av kommunsammanslagningen men man var mera för än emot. Spon-tant säger Henrik att utan vidare var det bra med sammanslagning-en när det gäller skolor och sjuk-vård. Vi fick det bättre. Det finns

ingen negativ effekt att vi hört till Korsholm.

Henrik ville inte vara med i politi-ken men sedan han som 11-åring fick uppdraget att ta emot avgiften för skoltidningen följde en hel del förtroendeuppdrag. Här är några utan inbördes ordning:

Styrelseuppdrag i Petsmo elan-delslag, Petsmo ungdomsfören-ing, Petsmo Jaktklubb jaktledare, Petsmo Båtklubb grundare, Pets-mo byaförening, Petsmo samfäl-ligheter, Petsmo fiskelag ordfö-rande, Petsmo Handelslag 24 år, Vasanejdens allmänna jaktför-ening, Korsholms fiskeriområde, Kvevlax idrottsvänner ordförande, IF Femman skidledare styrelse, Kvevlaxnejdens pensionärsklubb 10 år ordförande, Korsholm miljö-nämnd och socialnämnd, Äldrerå-det 2010 och därefter var 52 år av uppdrag slutfört. Tack Henrik för allt slit.

Köklot − Bror BertholmPå Köklot förekom inga stora dis-kussioner om kommunplanerna. Den länge planerade vägen påbör-jades 1972 och kunde invigas på

hösten 1975. Detta var en stor och viktig händelse som förde Köklot närmare Korsholm än den tidigare båtfärden till Petsmo och sedan transport till Kvevlax där bland annat hälsovården fanns. Arne Smedman från Köklot satt i Kvev-lax fullmäktige och var för bildan-det av storkommunen Korsholm. År 1975 kom första bilen med bränsle till Köklot. Tidigare hade bror transporterat allt bränsle i 200 liters fat med båt på sommaren och före snöskotern med häst på vintern. Att vara handelsman i ett samhälle utan väg, med transport av byggmaterial till villor, bränsle till fiskare och otaliga andra saker är inget uppdrag för veklingar. Ib-land badar man i isvatten då isen brustit eller gräver fram fordonet ur snön i timmar då vädrets makter är på sitt sämsta humör.

Bror kan inte erinra sig några ne-gativa effekter med kommunbild-ningen. För Köklots del var det ett stort steg framåt i rätt riktning.

Henrik Kjellman

Bror Bertholm

Kvevlaxnejdens P ensionärsklubb r.f.

HJÄLP oss med

innehållet på Kvev-laxnejdens Pensionärs-

klubbs sidor i Korsholms-senioren. Har du något som

kan vara av intresse om personer, saker eller hän-delser i Kvevlaxnejden, så kontakta någon av

styrelsemedlem-marna.

10 Korsholmssenioren

SOMMARRESA TILL

ESTlanDMarlene Ehnström

Vårt grannland Estland visade sig från sin soligaste och vack-raste sida, när en busslast pensionärer från Korsholm, Kvevlax och Vasa besökte landet i augusti. Blomsterprakten var bedå-rande och sandstränderna lockande.

Haapsalu

Efter överfarten till Tallinn med Eck-erö Line, styrde vi kosan mot Haap-salu, där vi övernattade. Haapsalu är en pittoresk stad med vacker arkitektur. På vår rundtur i staden kunde vi bl.a. titta på tecknaren Ilon Wiklands barndomshem. Hon kom härifrån till Sverige år 1944. Det märktes tydligt att hon i sina teckningar använt intryck från sin barndoms miljö. I staden kunde vi se förebilden till bl.a. Mattisborgen i boken om Ronja Rövardotter.

I Haapsalu mötte oss vår förträff-liga guide Inge Raie, som vi sedan hade med oss två dagar. På ut-märkt svenska lotsade hon oss på öarna.

Dagö, en gammal svenskbygd

Vi skeppades över till Dagö, Hii-umaa, med färja. Sitt svenska namn har ön fått av att den ligger ”en dags resa” bort från Sverige. Här har befolkningen sedan 1200-talet varit svensk, men av dessa svensk-ar finns inga spår kvar. På 1700-ta-let flyttades ca 1000 människor från Dagö till Gammalsvenskby i Ukraina, en färd som de företog till fots. Ca 650 överlevde, resten om-kom under den strapatsrika resan.

På Dagö tar man det lugnt. Öbor-na är kända för sitt godmodiga och tillmötesgående sätt. Vi besökte en yllefabrik, där man kunde följa med ullens väg till färdiga produkter. På vissa marknader i Finland säljs hantverk från denna fabrik. Ön har även plastindustri och speciellt tu-ristnäringen är viktig. Arbetslöshe-ten är låg.

Ett bestående intryck gjorde Tah-kunas minnesmärke över de barn som omkom i Estonia-katastrofen. Märket är rest på den udde som ut-gör det närmaste landområdet till

olycksplatsen.Vid häftiga stormar börjar en

bronsklocka slå som en skepps-klocka. Man ser fyra barnansikten, riktade mot fyra väderstreck. Allas tankar gick till den ödesdigra nat-ten då färjan gick under.

En yllefabrik,Vaemla, på Dagö säljer sina produkter även på marknader i Finland.

Den medeltida biskopsborgen i Kuressaare inrymmer i dag Ösels regionmuseum.

Foto. Börje Paro

Korsholmssenioren 11

I GoodKaarma tvålfabrik på Ösel tillverkas ekologisk tvål sedan 2005.

Vi fick en lektion i hur man tillverkar tvål i fabriken på Ösel.

Ösel

Färjan mellan Dagö och Ösel, Saaremaa, hade sett bättre dagar. Om jag inte tar fel, åkte jag med samma färja i början på 1990-ta-let mellan Muhu och fasta Estland. Men vi kom lyckligt över sundet och hittade vårt hotell i Kuressaare. På tisdagsförmiddagen kunde vi antingen besöka stadens berömda biskopsborg, eller bara strosa om-kring och bekanta oss med platsen.

Ett intressant mål på eftermidda-gen var en tvålfabrik, Goodkaarma. Stället drivs av ett energiskt ungt par, han engelsman och hon est-ländska. Man producerar tvål och andra ekologiska hygienprodukter. Här trivdes vi och stannade länge i solskenet. Paret serverade kaffe med god hembakad kaka. Två-lar och andra produkter fanns i de flestas väskor när vi lämnade stäl-let.

Kaalisjön, en jättemeteoritkrater, var nästa sevärdhet den dagen.

Vår guide Inge Raie kunde berätta ingående om Estlands brokiga his-toria. Landet har varit under olika

folks herravälde under olika tids-perioder. Danskar, svenskar, tyskar och ryssar har styrt landet. Sverige förlorade Estland efter Stora nord-iska kriget år 1721. Landet har upp-levt två självständighetsperioder. Den första varade från år 1918 till slutet av andra världskriget. I slu-tet av 1980-talet förekom politiska protester och självständighetsrö-relsen växte sig stark. Esterna är ett kämpastarkt folk och sången är ett av deras vapen. År 1988 samla-des 300 000 människor i Tallinn på det s.k. sångarfältet och genomför-de ”den sjungande revolutionen”. Den 20 augusti 1991 blev Estland på nytt ett självständigt land.

Pärnu lockar till nya besök

Hansastaden Pärnu är Estlands sommarhuvudstad sedan 1996. Staden gör verkligen skäl för sitt namn. Här hittar man kilometer-långa vita sandstränder och vack-ra promenadvägar. Tyvärr hade vi denna gång inte tid att närmare bekanta oss med staden, men det är ett lockande resmål. Många av läsarna känner säkert till de många spa-hotellen. Efter maten hann vi ta en promenad med en ny guide längs den vackra stranden.

Estland är ett ungt land som idag kämpar med återuppbyggnad efter år av osjälvständighet.

Landet är bördigt och klimatet tjänligt för odling av olika slag. För en österbottning var dock åsynen av de många obrukade åkrarna en nedslående syn. Lyckligtvis såg vi också bördiga, välskötta fält, vilket visar att landet är på uppgång, om än det tar tid.

På Estlands självständighetsdag, den 20 augusti, lämnade vi landet och åkte tillbaka. Ett tack till Tomas Yrjans på Ingves-Svanbäck som skickligt och vant körde bussen. Tack också till Henrik Svarfvar, vår reseledare.

Foto. Börje Paro

Foto: H.Wikberg

Foto. Börje Paro

Kaali-meteoriten föll ner för ca 7500 år sedan. Bland världens största jättekratrar återfinns Kaali på åttonde plats.

Foto. Börje Paro


Nils Nygård hälsar välkommen.

Helsinghörnan 40 årSiv Nordlund

Programmet flyttades inom-hus, där det blev både trångt och varmt. Men det påver-

kade inte vare sig sångglädjen el-ler samvaron. Mix Music underhöll oss med musik samt spelade till

och ledde allsången. Stort tack till er ”pojkar”.

Kvällens första talare var regio-nens ordförande , tillika aktivitets-kommitténs ordförande Henrik Svarfvar, som gav en kort tillba-kablick från bildandet av pensio-närsföreningen och byggstarten för pensionärshemmet, som sedan fick namnet Helsinghörnan. Svarf-var lät oss följa med från kommu-nalhemmet i Toby, ”fattiggården” som den kallades den tiden, till flytten till Solgård i Smedsby. Här fanns det ljusa, varma rum, toalett inne och tillgång till varmt vatten hela tiden. Rena paradiset enligt de inflyttade. Tiderna ändras: år 1970 kom frågan upp om ett hem som kunde erbjuda moderna hyreslä-genheter och ett visst mått av om-

när sommaren står i sin fa-graste blomning brukar vi samlas till den sedvanliga sommarsamlingen på hel-singhörnan. Så även denna sommar och samtidigt fira-des hemmets 40-årsjubileum. Men vädrets makter stod oss inte bi. Ösregn och hårda vin-dar gjorde det omöjligt att använda partytältet som var uppställt.

Foto. Börje Paro

Foto. Håkan Wikberg Foto. Håkan Wikberg


Benita Östman, Siv Nordlund, Inger Södersved, Rose-Marie Swanljung, Mikaela Nybäck, och Birgitta Södergård såg till att serveringen fungerade.

Stig Beijar underhåller publiken.

vårdnad. Men hur ordna finansie-ringen? Den största långivaren blev bostadsstyrelsen. Ingen förståelse för sociala synpunkter fanns, bara bostadsproduktion gällde. Tomt-frågan löstes för Helsinghörnan då kommunen erbjöd föreningen den gamla skoltomten mot ett symbo-liskt arrende. Svarfvar berörde till sist dagens teknik där kameraöver-vakning, TV-skärmar, talande dör-rar och sängar kan bli vanligt inom äldrevården. Är det sådan vård vi vill ha? Stora förändringar är på

gång och ingen vet egentligen vart vi är på väg.

Korsholms pensionärsförenings ordförande Monica Sirén-Aura sade i sitt tal att social- och hälso-vården står inför stora strukturelle förändringar. Hälsovård är ju viktig för oss alla och hon hoppas att för-eningen i fortsättningen skall kunna erbjuda de äldre en trygg boende-miljö. Hon sade sig slås av den en-tusiasm med vilken direktionerna arbetar, för att de som bor på hem-met skall ha det bra. Det jobb som man gör frivilligt och för att hjälpa andra är imponerande och för det skall alla ha ett erkännande.

Kvällens tredje person som tog till orda var den alltid gemytliga och humoristiska Stig Beijar. Han upp-trädde på känt revymanér, skojade och bjöd på sig själv. En och annan person fick sig också en känga, ib-land spontana applåder och skratt-salvor fick beijar till gensvar från publiken. Han höjde stämningen märkbart.

Mellan talen förekom musik och allsång. Givetvis hölls en paus med kaffeservering och glatt samspråk med bordsgrannen. Kvällen avslu-tades med korvgrillning och saft, som hade god åtgång i värmen.

Foto. Börje Paro

Foto. Håkan Wikberg

Tidningsklipp ur Vasabladet 8.4.1975


Två pensionärer från Karkmo på krigs-historisk resa i österled

Paul Martinsson

En tidig söndagsmorgon i början på maj samlas några förväntansfulla resenärer på busstationen i Vasa. Vi vän-tar på Dahls buss, som skall

komma 4.30. Bussen styr först norrut och folk droppar in längs vägen. Först i Terjärv svänger vi österut mot Jo-ensuu, där vi tar middagspaus, vid gränsstationen Niirala. Slutmålet är trakterna kring den mytomspunna flo-den Svir.

De flesta resenärer var faktiskt ve-teraner i fråga om krigshistoriska re-sor. Min reskamrat, Börje Boij hade gjort åtskilliga resor till dessa trakter. Han har ett brinnande intresse för vår krigshistoria. En riktig krigsveteran fanns faktiskt också med på resan. Mitt eget intresse grundades senaste vinter när jag började forska i pappas krigsäventyr. Några tidigare resor i österled har jag inte gjort om man inte räknar in fria Estland och Lettland. En kort visit i det forna Jugoslavien för länge sedan kan möjligen räknas in. Passet hade gått ut och det blev bråt-tom när Börje tyckte att jag som fors-kade i ämnet borde åka med. Första dagen skulle vi köra ända till Sordavala, som ligger vid Ladogas nordspets. Gränsstationen Niirala bjöd som väntat på just det väntande! Trafiken var inte särskilt livlig och det var inga bilköer, men som sagt där hade man ingen brådska. Bland de rutinerade resenärerna talades det om väntande på 15 timmar. Den här gången blev 1½ timme. Först skulle vi synas av den finska tullen innan vi kunde köra in i gränszonen. En rysk tulltjänsteman kom in i bussen och samlade in en blankett, en kopia av passets visum vi hastigt och lustigt

skulle fylla i. Bussen rullar sedan vida-re mot själva tullstationen. Nu blev det rysk granskning. Man kände sig som en brottsling när de spände ögonen i en. Nåväl vi fick fortsätta en bit innan

en ny tulltjänsteman kom in i bussen och ånyo skulle passen fram.

Gränsövergången betydde att vi samtidigt förflyttade oss årtionden

Här förbereder sig skribenten att överskrida den gamla gränsen.


tillbaka i tiden. Visst fanns det en del modernare byggnader, men de flesta var minst sagt i behov av renovering. Dessa vyer blandades av skog och märkligt nog fanns det en hel del snö och is kvar ännu på dessa breddgra-der. Hemma var vårsådden nästan avklarad. Tids nog anlände vi till Sor-davala, i tiden en vacker finsk stad. Numera verkade staden vara förfal-len och hotellet vi bokade in på var i stort behov av en fuktsanering. Innan färden fortsatte körde vi en rundtur i staden. Färden fortsatte längs Lado-gas östra strand. Natursköna Harlu passerades. I den kommunen hade såväl Börje som jag anförvanter. Vid Salmis bombade kyrkoruiner åt vi en fältlunch. Salmi var den sista kom-munen i det gamla Finland. Vi nådde snart den gamla gränsen, Rajakontu. Ingenting tydde på att en gränslinje hade gått här, men en sten nere vid vägkanten avslöjade gränslinjen. På den ena sidan hade man med blåfärg målat SUOMI och på stenens andra sida med rött målat CCCP. Har Fin-land verkligen varit så här stort? Vi be-finner oss på mitten av Ladogas östra strand. Man kunde förnimma att vi nu tog ännu ett snäpp bakåt i tiden. Färden fortsatte nu in i det gamla Sovjet. Vi passerade den väldiga Aunusslätten, som var 30 km både på längden och bredden. En verklig kornbod som nu verkade ligga för fä-fot. Snart anlände vi till staden Aunus, som skulle vara vårt högkvarter under resten av veckan. Vi tog in på hotel-let, som såg fint ut på utsidan, men som nu var i stort behov av en fuktsa-nering. Hotellet var byggt på 90-ta-let. Man kan inte konstruera trappor i Ryssland. Det första trappsteget kun-de vara 10 cm och de följande 20 cm och det översta 10 cm. Sedan kunde man även ha lagt in ett steg på 30 cm. Måtten är inte verkliga, endast beskri-vande. Redan i Sordavala gick jag på näsan när jag inte behärskade ”sym-metrin”. Serveringen på hotellet bor-de nämnas med några ord. Hotellets restaurang sköttes av unga damer, som inte kunde ett ord engelska. De verkade jobba dygnet runt. Var mid-dagen beställd till 20.00, så bar man fram maten oberoende om alla var på

plats eller inte. Man fick inte mer än en korvskiva, en brödskiva, en kaf-fepåse osv. Det här var veteranerna vana vid, så ingen blev utan. Det här var ganska lustigt när man som väs-terlänning är van att ta för sig.

Följande dag anländer vi till den väl-diga floden Svir. Vem har inte i barn-domen hört när krigarna sinsemellan talade om Svir. Det var inte så kon-stigt för det svenskspråkiga regemen-tet IR 61 var här i över två år. Floden förbinder Ääninen med Ladoga. Stora

skepp och pråmar trafikerar floden med bl.a. virke. Med vanligt bondför-nuft är det svårt att förstå att man gick över floden och byggde försvarslinjen en bit in på andra sidan. Nu hade man ju den lede ryssen framför sig och den breda floden bakom sig. När man ser floden skulle man nog hellre ha byggt försvarslinjen vid stranden. Vi kör över floden och fortsätter tills det blir dags att med terrängfordon fortsätta mot de omtalade stödjepunkterna Kako och Teeri. Terrängbilen var utrustad med tjocka plankor att sitta på. Man fick hålla fast sig med båda händerna för färden var minst sagt guppig. Än-dalykten fick sig en rejäl omgång för trots att man höll fast sig så gott det gick dunkades baken i plankan. Vä-

garna var minst sagt oframkomliga. Vår veteran fick sitta i hytten, så han slapp litet lindrigare undan. Det blev också en hel del fotarbete över stock och sten. Löpgravarna och korsuna var raserade och delvis igenväxta. Rostiga hjälmar och andra föremål fanns både här och där. Vår guide sa att vi med terrängbil och till fots förflyt-tat oss drygt 50 km. De följande da-garna blev mindre ansträngande.

Vi besökte Schemenski och Jan-deba, där många österbottningar stu-

pat under anfallskriget. Många andra platser fanns också på agendan. En tur till Klostret nära Lotinapelto visade på rikedom och var en bjärt kontrast till den rurala omgivningen. Området omfattade 6 hektar och det fanns kyr-kor klockstaplar och andra stora bygg-nader på området. En större byggnad hade verkat som finskt krigssjukhus under kriget. Vi tittade in i en kloster-kyrka och tände ljus såsom ortodox tradition bjuder. Vid altaret mässade några munkar och en annan munk höll oss under bevakning, antagligen för att ingen skulle fotografera. Plöts-ligt kom en nunna fram och förde mig till ett bakre rum. Man hann nog tänka vad som nu skulle hända för den be-vakande munken följde med. Till min

Floden Svir med kraftverket i bakgrunden. På stranden fanns rader av båthus, en del fallfärdiga.


lättnad ville hon visa upp kvarlevorna av klostrets grundare, som låg i en glasmonter. Rätt makabert. Varför just jag blev utvald vet jag inte.

På torsdag kom värmen. Termome-tern visade på drygt 20 grader, så nu byttes långkalsongerna ut mot dito korta. Förmiddagen var ledig och på eftermiddagen styrde vi mot Nurmoi-la för att avnjuta underhållning samt bastu och mat. Vi anlände i god tid till kulturhuset vackert beläget vid en vik. Kulturhuset påminde om en UF-lokal, som tyvärr sett sina bästa dagar. För underhållningen svarade en sjungan-de folkdansgupp från närbelägna Ala-voinen. De välsjungande damerna i vackra folkdräkter framförde karelska sånger och dansade till ackompanje-mang av en dragspelande dam. De sjöng och dansade och även vi blev tvungna att delta med både dans och sång. Efter underhållningen bjöd de ut handarbeten. Det var mattor, van-tar och sockor mm. De ville helst ha betalt i euro, en valuta som inte ver-kade vara gångbar här på den östra sidan av Ladoga. Förklaringen skulle komma senare. Vi lämnade kulturhu-set och förflyttade oss till andra sidan viken. Där väntade två gummor på oss. Vi delade upp oss så att hälften av oss följde med den ena gumman och den andra hälften med den andra. Vi skulle dela upp ännu en gång, så att en del besatte bastun och den an-dra matbordet. Bastun låg vid viken, så det gick att ta sig ett dopp för den hågade. Rentvättade tog vi matbordet i besittning. Värdinnan var änka och pensionär och bodde i ett rum och kök. Maten kanske inte föll alla i sma-ken, men två flaskor vodka passade alla. Vodkan togs som medicin mot eventuella magproblem. Ingen drab-bades av några magproblem under vår resa.

Hemfärden sammanföll med se-gerdagen den 9 maj. Det städades överallt. Utanför hotellet skurade man t.o.m. asfalten. Alla minnesmärken putsades och namntavlor rätades upp. Minnesmärken i form av pansarvag-nar eller kanoner fanns det rikligt av. I varje by samlades folk kring sina min-nesstoder. Flaggor vajade och blom-

mor bars fram. Man använder inte äkta blommor utan de är konstgjorda. Det här kunde vi konstatera när vi be-sökte en gravgård i Schemenski. De är så välgjorda att det först på nära håll kan avslöjas. Det var kanske tur att vi kunde återvända denna dag och slippa uppleva segerdagens nationel-la rus. Inte så roligt när man besökt platser där många stupat och sett det land vi förlorat.

Tullproceduren gick i samma teck-en som vid ankomsten fast i omvänd ordning. Det gick nu också snabbare och det berodde nog på firandet av

segerdagen. Resan bjöd på många intressanta upplevelser. Man kunde som första resans gosse inte anam-ma allting av det krigstekniska. Efter några dagars vila skulle jag nog kunna tänka mig en liknande resa nästa vår. Så var det ännu det där med eurona i Nurmoila. När jag några dagar senare besökte Rewell Center i ett ärende hörde jag bekanta toner. Tro det el-ler ej, men damerna från kulturhuset deltog i den årliga sångfestivalen. Det blev ett kärt återseende. De insam-lade eurona kom säkert väl till pass.

Här har Börje klivit upp på en krigstida pansarvagn. Sådana här minnes-märken fanns det gott om.


Allsång i KvevlaxBengt Österåker ledde allsången och Stig Snickars svarade för musi-ken i Kvevlax UF:s lokal 23.7.2015.

Solveig Åkerholm kåserar ”Om jord-gubbsodlarens dilemma”.

Kalervo Kantola bjöd på vissång.

Kaffet smakade mellan sångerna.

Korsholmssenioren inför från och med detta nummer korta ”klipp” ur Vasabladets historiska arkiv. Vi går 65 år tillbaka i tiden till år 1950 och finner ett intressant referat från Som-marösund och den stora sångfesten där i juli 1950. De som vill läsa mer om evenemanget kan gå in på VBL:s historiska arkiv och söka på datumet 11.07.1950. I nästa års num-mer av Korsholmssenioren flyttar vi fram ett år för att hålla tidsperspektivet på 65 år. Förhoppningsvis finner vi ”klipp” också från år 1951 som kan intressera oss Korsholmare.

Ur Vasabladets historiska arkiv, 11 juli 1950

Sång och fest i Sommarösund. Skärgården välkomnade Vasabygdens sång- och

musikförbund. – Ljuvlig festplatsen – gott humör bland tusen.

”Vasabygdens sång och musikförbund kunde fira sin skär-gårdsdag med glada ansikten, gott humör och friska toner och skärgårdsbefolkningen hade mött upp i stora skaror så

att man kunde räkna den betalande publiken till hela 750 personer.”

”Då beslutet fattades att förlägga tonfesten till denna av naturen så slösaktigt smyckade nejd, skedde det enhälligt, och med största tillfredsställelse erfor vi, att folket i Vallgrund åtagit sig de många åligganden som är förenade med värd-skapet. Jag tror att ingen behöver bli besviken.”

Så yttrade sig förbundsordförande K.F. Ljungberg i sitt hälsningstal.

Han fick nog rätt, festkonserten fick ett lyckat förlopp, sångarnas prestationer var väl värda den stora uppskatt-ning och det livliga bifall de fick. Den både ro- och tonfyllda festdagen skänkte många vackra intryck.

Nära 300 sångare hade samlats på estraden och tillsam-mans med publiken förenats i Sommarpsalmen.

Festkommitténs ordförande: Oskar Fors Dirigent för blåsarna: Verner Förars Förbundsordförande: K.F. Ljungberg Festskald: Alvar Nyqvist Festtalare: Elof Ohls Festdirigent: Lars Ryde

Ur Vasabladets historiska arkivKjell-Erik Backman

Foton: Börje Paro


Det traditionella och populära plättkalaset firades på Kronvik lägergård 3.6.2015.

Genom Västerhankmo guidades ”Känn ditt Korsholm” av Birger Näsman. Här förevisas en gammal Hankmoharv.

I Koskö samlingshus bjöds vi på kaffe och smörgås. Alf Burman berättade om sin hemby.

Plättstekarna och kaffekockarna Helena Wikberg, Gun-Britt Pörn, Ancha Willför och Elsie-Maj Sabel avtackas av Henrik Svarfvar.

Besöket i Petsmo och Petsmo fiskehamn företogs med Gunne Lax som ciceron.

”Känn ditt Korsholm” kring festligt dukade bord i Koskö.

Foto: Börje Paro

Foto Per-Göran Ena

Foto: Börje Paro

Foto: Börje Paro

Foto: Börje Paro

Foto: Per-Göran Ena

KäNN DiTT

KoRSHoLM

PLäTTKALAS


Hemliga resan I gjordes 1.7.2015. Första pausen var i Perus by i Lappfjärd på Twin House Winery där Paul Lillhannus underhöll med musik på såg.

Eftermiddagskaffet dracks hos Pettu-Eerikki i Venesjär-vi by i Kankaanpää. Här presenterar den unge ägaren stället som består av bl.a. ett gårdsmuseum med före-mål från Finlands självständighetsår.

Vid fiskodlingen och -förädlingen Rågårds Lax i Skaft-ung fick vi också bekanta oss med Stig Granskogs im-ponerande motorsamling.

Hemliga resan II förde oss till Perus, Sideby, Skaftung och Härkmeri. I Sidebys kyrka hälsades vi välkomna av diakonissan Siv Hellman som här leder sommarpsal-men till musik av Birgitta Lindroos.

I Härkmeri väckte potatisodlaren Kaj Berglunds ”päron-trösko” stort intresse.

Foto. H. Wikberg Foto: Börje Paro

Foto: Börje ParoFoto. H. Wikberg

Foto: Börje Paro

I Noormarkku besöktes Alvar Aaltos skapelse Villa Mai-rea från 1939.

Foto. H. Wikberg

HEMLiGA

RESAN iHEMLiGA

RESAN ii

KommanDE aKTIvITETER I FÖREnInGEn - REGIonEn - FÖRBUnDET

Korsholms pensionärsföreningMånadsträff torsdag 19.11 kl. kl. 13.00 på Seniorpunkten i SmedsbyDå får vi uppleva ”En safariresa till Kenya i ord och bild” med Christian Nylund, sång av sånggruppen Sjung och le samt musik av Mix Music som också leder allsången.

Julfest i Karperö uf söndag 13.12 kl. 17.00Vår julfest ordnas också i år på Luciadagen den 13 december i Karperö med program, julmiddag och dans.I programmet medverkar Monica Sirén-Aura med hälsningstal, Håkan Wikberg berättar om ett besök i Syracusa, varefter årets Lucia i Korsholm besöker festen. Festtalare är kommundirektör Rurik Ahlberg och Smedarna deltar i programmet och spelar till dansen. Anmälan om deltagande till Elsie-Maj tel. 0503779643 eller 3591788 senast torsdag 3.12.Pris för julfesten, inklusive middag, är 45 €.

Julgröt på Seniorpunkten 21.12 kl. 12.00Även denna jul bjuder föreningen sina medlemmar på julgröt och kort program på Seniorpunkten måndagen den 21.12 kl. 12.00. Med i programmet är spelmännen Stig Snickars och Kurt Gref. Ann-Charlotte Willför läser för gästerna och Henrik Svarfvar håller i trådarna. De medlemmar som kommer att fira en ensam jul inbjuds särskilt. Anmälan till Elsie-Maj tel. 0503779643 eller 3591788 senast måndag 14.12.

Revyresa till PörtomI månadsskiftet januari-februari 2016 åker vi på revyresa till Pörtom på en matinéföreställning en lördag. Ännu har Pörtom uf:s spelprogram inte publicerats så datum är oklart. Middag i Närvijoki efter föreställningen.

Vinterns och vårens programVi fortsätter med månadsträffarna varje månad under vintern och avslutar med ”plättkalas” i juni. Vi planerar en Umeåresa i april och en sommarresa i augusti tillsammans med Kvevlax och VIPS.

Kom med på det vi erbjuder medlemmarna inom SPF!

Kvevlaxnejdens PensionärsklubbMånadsmöte 9 november Månadsmötet i november hålls måndagen den 9.11 kl.12.30 med Håkan Wikberg som berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen.

Julfest på Norrvalla 12 decemberÅrets julfest ordnas på Norrvalla lördag 12 december kl. 16.00. Uppgifter om bussar senare i Vbl.

Samtalscafé i Drängstugan 23 novemberÅrets sista samtalscafé ordnas måndag 23.11. kl.13.00

PidroFöreningen spelar Pidro i Marthagården 16.11, 30.11, 7.12 och 14.12 kl.13.00

SPF Österbotten Teaterresa till Åbo 27-28.11Vi åker och ser ”Stormskärs Maja” på Åbo Svenska Teater med möjlighet att under en halv dag uppleva ”julmarknaden” i Åbo. Anmälan till SPF:s kansli i Vasa.

Resor till Spanien under vinternSPF Österbotten ordnar under vintern tre resor till Almunécar i Spanien med Göran Sundqvist som researrangör. Avfärd 11.2, 27.2 och 14.3. Resornas längd är 17 dagar för de två första och 24 dagar för den tredje resan. Anmälan till SPF:s kansli i Vasa.

VårfestSPF Österbotten kommer under vårvintern att ordna en vårfest med program och dans. Tidpunkten och platsen är ännu öppet.

Planerade resor under 2016Utöver Spanienresorna har SPF Österbotten initierat resor till Lofoten i Norge, Antika Grekland och till Zillerthal i Tyrolen. Mera om dessa resor i nästa KorsholmsSenioren.

Förbundet SPFFörbundet SPF ordnar olika utbildningar, resor och IT-verksamhet som alla medlemmar är välkomna till. Dessa marknadsförs i God Tid och på hemsidorna.

Följ med annonseringen i God Tid, Vbl:s spalt för föreningar och på våra hemsidor.

Documents

Korsholmssenioren nr 2 2015