Krogarängen - ett romartida gravfält, Östergötland, Vadstena

RAPPORT 2015:17

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING

Krogarängen – ett romartida gravfältÖstergötland, Vadstena kommun, Vadstena och Sankt Per socken, Kvissberg 2:5 och 2:6 Del av RAÄ 11 i Vadstena socken, Del av RAÄ 36 i Sankt Per socken RAÄ 67, 68 och 74 i Vadstena socken

Dnr 423-01493-2010

Marita Sjölin

Med bidrag av Alf Ericsson och Maria Petersson

Krogarängen – ett romartida gravfält 1

RAPPORT 2015:17

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING

Krogarängen – ett romartida gravfältÖstergötland Vadstena kommun Vadstena och Sankt Per socken Kvissberg 2:5 och 2:6 Del av RAÄ 11 i Vadstena socken Del av RAÄ 36 i Sankt Per socken RAÄ 67, 68 och 74 i Vadstena socken

Dnr 423-01493-2010

Marita Sjölin

Med bidrag av Alf Ericsson och Maria Petersson

2 Krogarängen – ett romartida gravfält

© 2015 STATENS HISTORISKA MUSEER

Rapport 2015:17

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744.

Grafisk form Britt LundbergKartor Alf Ericsson, Lars Östlin, Marita Sjölin

Foto Caroline Ahlström Arcini, Ulf Celin, Lena Engström, Alf Ericsson, Maria Petersson, Marita Sjölin

Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2015

Omslagsbild Folkets park utanför Vadstena med delar av undersökningsområdet sett från ovan. Foto Rikard Hedvall.

STATENS HISTORISKA MUSEER

Arkeologiska uppdragsverksamheten

Roxengatan 7

582 73 Linköping

Tel 010-480 80 00

Fax 010-480 81 73

e-post [email protected]

e-post [email protected]

www.arkeologiuv.se


Figur 1. Karta över Östergötlandmed platsen för undersökningenmarkerad. GRAFIK LARS ÖSTLIN.

Innehåll

Sammanfattning 5

Inledning 6

Bakgrund 6

Rapportens disposition 8

Kulturmiljö 9

Stenålder 9

Bronsålder 9

Äldre järnålder 10

Yngre järnålder och medeltid 12

Tidigare undersökningar inom Krogarängens gravfält 13

Forskning och kunskapsläge 15

Vadstenaområdets äldre järnålder 15 ur ett centralplatsperspektiv

Gravskick under äldre järnålder 17

Boplatslämningarnas karaktär 18 – rituella aktiviteter eller bosättning

Historisk markanvändning i området 19

Syfte och frågeställningar 23

Metod och genomförande 24

Fältarbete och dokumentation 24

Kort om den fältantropologiska metoden 25

Naturvetenskapliga analyser 26

Förmedling 27

Krogarängen – resultat och tolkning 28

Undersökningsområde 28

Fyndmaterialet 30

En tidigneolitisk gård 30

Betesmark under yngre bronsålder 31 och förromersk järnålder

Ett gravfält från romersk järnålder 32

Yttre gravskick 35

Inre gravskick 36

Bålplatser inom gravfältet 43

Fynden i gravarna 43

Benen i gravarna 45

Spår av rituella måltider eller matoffer 48 vid gravarna och på gravfältet

En mindre byggnad och härdar med 50 möjlig koppling till gravarna

Diskussion och tolkning av gravfältet 52

De gravlagda individerna 52

Begravningssed och gravrit 53

Slutsats: Krogarängen – ett gårdsgravfält 55

Två gårdar från romersk järnålder 55

RAÄ 36 55

RAÄ 67 56

Vägar och uppodling under historisk tid 57

Åkeryta med dikessystem 57

Odlingslager och röjningsrösen 58

En väg från yngre järnålder-medeltid 59

En väg från modern tid 60

Analyser 60

Osteologisk analys 60

Vedartsanalys 6014C-analys 62

Kol-/kväve och svavelanalys 63

Makrofossilanalys 64

Pollenanalys 64

Krogarängen – ett landskapsutsnitt under 6 000 år 65

Referenser 66

Litteratur 66

Otryckta källor 69

Tryckta källor 69

Administrativa uppgifter 70

Bilaga 1. Grupp- och anläggningsbeskrivningar 71

Bilaga 2. Fyndlista 95

Bilaga 3. Vedartsanalys 98

Bilaga 4. 14C-analys 100

Bilaga 5. Osteologisk analys 104

Bilaga 6. Makrofossilanalys 122

Bilaga 7. Konservering 127

Bilaga 8. Meddelande, schaktövervakning RAÄ Sankt Per 36 132

Bilaga 9. Undersökningsplaner 133

Motala

Norrköping

Vadstena

Mjölby

Linköping

Skänninge

SöderköpingSvartån

Motala ström

Stångån


Figur 2. Utdrag ur topografisk karta med undersökningsområdet markerat med blått. Skala 1: 50 000. GRAFIK LARS ÖSTLIN.

±


Arkeologisk undersökning

Krogarängen – ett romartida gravfält

Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, är en uppdragsfinansierad del av Statens historiska museer, som i huvudsak genomför arkeologiska utredningar och undersökningar efter länsstyrelsens beslut enligt kulturmiljölagen (SFS 1988:950). Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den arkeologiska uppdragsverksamheten har ingen myndighetsfunktion.

Sammanfattning

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) utförde hösten 2011 en särskild arkeologisk undersökning av delar av ett gravfält från romersk järnålder (RAÄ 11 i Vadstena socken) samt delar av två boplatser från samma tid (RAÄ 67 i Vadstena socken och RAÄ 36 i Sankt Per socken). Inom området undersöktes även ett gropsystem från neolitikum, härdar från yngre bronsålder och förromersk järnålder samt odlingslämningar och en väg från historisk tid.

Gravfältet omfattar RAÄ 11, 12 och 13 och ligger till stora delar inom Folkets park utanför Vadstena. Den del av gravfältet som undersöktes låg i åkermark sydost om Folkets park. Området var kraftigt påverkat av plöjning i modern tid, men trots det kunde rester av elva stensättningar och tolv gravar utan synlig överbyggnad identifieras. Gravgömmorna var i det närmaste intakta, men benen var påverkade och fragmentariska. Gravskicket dominerades av runda stensättningar med brandgravar, men en rektangulär stensättning innehöll en skelettgrav. Ytterligare minst en skelettgrav har funnits – ben från dessa fanns återdeponerade i en grop. Det inre gravskicket utgjordes av brandgropar, brandlager, bengropar, benlager och urnebrandgropar, sammanlagt 28 stycken. Av dessa har de två brandlagren tolkats som bålplatser. Huvuddelen av gravgömmorna saknade helt benbehållare. Endast i en gravgömma var benen gravlagda i en urna. I några fall fanns bitar av hartstätningsringar som pekar mot att benen hade lagts i en behållare av trä eller näver. I en grav fanns en Sformad krumkniv, men annars var fyndmaterialet sparsamt. I ett par gravar fanns nålar och en möjlig pryl. Av de gravar som kunde könsbedömas, osteologiskt eller utifrån fynd, var de flesta kvinnogravar. När det gäller ålderbestämning fanns barn från två år och uppåt, såväl som vuxna och äldre i materialet. Däremot saknades spädbarnen helt. I flera av gravarna fanns spår efter mat i form av brända djurben (däggdjur, fågel), fiskben, brända sädeskorn och andra fröer. I anslutning till gravarna fanns härdar och en mindre byggnad, vilka kan ha haft samband med rituella måltider eller matoffer knutna till gravmiljön. Gravfältet tolkas som ett gårdsgravfält knutet till en eller några gårdar i närheten.

Större delen av boplatserna, RAÄ 67 och 36, låg utanför vägarbetsområdet och berördes inte. Inom de delar som undersöktes fanns gropar och härdar, som kunde dateras till romersk järnålder. Inget hus fanns inom de delar som undersöktes. Boplatserna utgör troligen gårdar, vars innevånare har begravts på gravfältet.


Inledning

I Folkets park utanför Vadstena ligger Krogarängens gravfält med ett 20tal runda flacka stensättningar. Sju gravar undersöktes 1948–49 och visade sig innehålla brandlager med brända ben och enstaka fynd. Vid undersökningar på 2000talet framkom ytterligare gravar utanför Folkets park; gravfältet visade sig omfatta en 300x200 meter stor yta.

I följande rapport presenteras resultatet från de arkeologiska undersökningar vid Kroga rängen, som utfördes år 2011 med anledning av att väg 50 skulle ges en ny sträckning förbi Vadstena, istället för att som tidigare gå genom staden. Ett 600 meter långt och knappt 30 meter brett område undersöktes öster om Folkets park, från Skänningevägen i söder till en gammal järnvägsbank i norr.

Lämningarna speglar hur landskapet har nyttjats under 6000 år, från de äldsta spåren efter en möjlig tidigneolitisk gård, via en intensiv betesdrift under bronsålder och förromersk järnålder, till romersk järnålder då det fanns ett gravfält och två, kanske tre, samtida boplatser i området. Vägar, röjningsrösen, dikessystem och åkerytor visar markanvändningen under yngre järnålder och historisk tid.

De flesta gravarna utgjordes av brandgravar med brända ben, men det fanns också en skelettgrav och en grop med skelettdelar som tolkades som återdeponerade. Undersök ningen visade att de flesta av gravarna var från äldre romersk järnålder, det vill säga århundradena närmast efter Kristi födelse. På gravfältet hade kvinnor och män, barn, vuxna och äldre begravts. Det var sparsamt med fynd, men i ett par gravar fanns gravgåvor, såsom en krumkniv, några synålar och en möjlig pryl. Kring och i gravarna fanns spår av mat, både djur och fiskben samt brända sädeskorn och andra fröer, vilket visade att gravskicket hade involverat gravgåvor, matoffer och/eller rituella måltider i samband med begravningarna. Ut ifrån gravskick, innehåll i gravar och i samtida lämningar av boplatskaraktär fick vi en bild, inte bara av de gravlagdas kön och ålder, utan också av deras sociala och ekonomiska status samt av de ceremoniella och rituella handlingar som hade utförts i anslutning till begravningarna.

BakgrundMed anledning av en planerad ny dragning av väg 50 förbi Vadstena, istället för som tidigare genom staden, utförde Riksantikvarieämbetet, UV Öst utfört arkeologisk undersökning av RAÄ 11, 67, 68 och 74 i Vadstena socken samt RAÄ 36 i Sankt Per socken.

Riksantikvarieämbetets uppdragsarkeologiska verksamhet (RAÄ, UV) överfördes, enligt regeringsbeslut, till Statens historiska museer (SHMM) den 1 januari 2015. Verksamheten är en del av SHMM och har tills vidare namnet Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten. Samtliga ärenden som handlades av RAÄ, UV, däribland föreliggande, överfördes till Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, för slutförande.

Den nya vägsträckan går öster om Vadstena, strax intill Folkets park. Fornlämningarna utgjordes av Krogarängens gravfält (RAÄ 11), tre boplatser (RAÄ 36, 67 och 68) och en väg (RAÄ 74). Endast de delar av fornlämningarna som låg innanför arbetsområdet till den planerade nya vägen berördes av undersökningen. Det innebär att huvuddelen av gravfältet ligger kvar i Folkets park och en stor del av boplatsen RAÄ 36 ligger kvar öster om den nu färdigbyggda vägen. I Länsstyrelsens förfrågningsunderlag och beslut ingick även fornlämningarna RAÄ 64, 65, 66. Dessa kom dock att ligga utanför arbetsområdet och berördes ej. De behandlas därför heller inte vidare i rapporten.

Den arkeologiska undersökningen genomfördes efter beslut av Länsstyrelsen Östergötland (dnr 431218710). Uppdragsgivare var Trafikverket, vilket även svarade för kost


Figur 3. Inför byggandet av förbifart Vadstena utfördes arkeologiska slutundersökningar på tre ställen. Riksantikvarieämbetet, UV Östgrävde Krogarängens gravfält vid Folkets park och boplatslämningar på Kvarnbacken och Östergötlands museum grävde boplatslämningar vid Hovvägen. Skala 1:10 000. GRAFIK LARS ÖSTLIN.

Folkets parkVADSTENA

Kvissberg

Kvarn-backen

Hovvägen

Y 144200

145400

X 6479400

6481

400

Krogar-ängen

Skänninge

Väderstad

0 200 m

Skala 1: 10 000

±


naderna. Fältarbetet utfördes under perioden augusti november år 2011. Projektledare var Maria Petersson. Biträdande projektledare var Marita Sjölin som även svarat för föreliggande rapport, och där inte annat anges författat rapporten. Maria Petersson har skrivit avsnittet om forskning och kunskapsläge och Alf Ericsson har skrivit avsnittet om historisk markanvändning.

I samband med att ny sträckning för väg 50 förbi Vadstena började planeras i slutet av 1990talet och under första decenniet av 2000talet, genomfördes flera arkeologiska utredningar och förundersökningar i området. Vid en arkeologisk utredning etapp 1 (Larsson m fl 1997) samt en kompletterande utredning etapp 1 och 2 (Karlsson 2009) framkom flera fornlämningar inom sträckningen för den planerade vägen. För att närmare fastställa och beskriva både redan kända och vid utredningarna nyupptäckta fornlämningars utbredning och karaktär, genomförde Östergötlands museum flera arkeologiska förundersökningar längs med hela vägsträckningen förbi Vadstena. Resultatet av förundersökningen visade bland annat att gravfältet RAÄ 11 sträckte sig utanför Folkets park och att flera gravar skulle komma att beröras av den planerade vägen (Karlsson & Lundberg 2010).

Inför byggandet av den nya förbifarten genomfördes flera särskilda arkeologiska undersökningar. Förutom undersökningarna vid Krogarängen undersökte Riksantikvarieämbetet, UV Öst en boplats från romersk järnålder samt spridda lämningar från yngre stenålder och framåt på Kvarnbacken söder om Krogarängen (Helander 2013). Mellan Kvarnbacken och Hovvägen undersökte Östergötlands museum bland annat odlingslämningar och delar av en tidigmedeltida gård (Räf 2014 samt Karlsson under arbete).

Rapportens dispositionRapporten inleds med en bakgrund till undersökningen. Här presenteras kulturmiljö och tidigare undersökningar samt aktuell forskning. Vidare diskuteras kunskapsläget när det gäller Vadstenaområdet ur ett centralplatsperspektiv och det därtill kopplade gravskicket under äldre järnålder. I anslutning härtill redovisas en analys av den historiska markanvändningen i området. Därefter presenteras syfte och frågeställningar som legat till grund för undersökningen samt de metoder efter vilka undersökningen genomfördes.

I det därpå följande resultatkapitlet redovisas och tolkas resultatet av undersökningen. Kapitlet inleds med en presentation av undersökningsområdet och en kortare presentation av fyndmaterialet. Därpå följer resultaten utifrån nyttjandet av landskapet, så som vi kan följa det i området under 6000 år. Efter en redogörelse för de äldsta lämningarna kommer tyngdpunkten i rapporten som behandlar lämningar från romersk järnålder. Från denna tid finns gravfältet och två samtida boplatser. Här har förstås gravarna med yttre och inre gravskick, ben och fynd en framträdande plats, men här tas också upp de spår efter rituella måltider som fanns i anslutning till gravarna. Därefter presenteras lämningar från yngre järnålder och historisk tid. Resultatkapitlet avslutas med de naturvetenskapliga analyserna. I texten är alla 14Cdateringar som nämns kalibrerade med två sigmas noggrannhet, det vill säga cirka 95 % sannolikhet.

Den avslutande diskussionen utgår från temat Krogarängen – ett landskapsutsnitt i långtidsperspektiv. Sist återfinns administrativa uppgifter och därefter bilagor med grupp och anläggningsbeskrivningar, fyndlistor, analysresultat, konserveringsrapport samt översiktsplaner där samtliga undersökta arkeologiska objekt redovisas. Bilagd finns även en kortare redogörelse för en schaktövervakning som gjordes efter avslutad undersökning i samband med mindre ingrepp i RAÄ 36 i Sankt Per socken.


Kulturmiljö

Krogarängens gravfält ligger till stor del inom Folkets park, strax öster om Vadstena och ett par kilometer från Vättern. Området kring gravfältet är en del av Vadstenaslätten och utgörs idag av utpräglad fullåkersbygd. Slätten är svagt böljande med några enstaka relativt låga åsbildningar. Gravfältet är placerat på en sådan låg åsbildning, som ligger på nivåerna 100–105 meter över havet. Jordmånen utgörs främst av kalkhaltig och mullrik moränlera och berggrunden utgörs till största delen av kalksten. Idag finns få vattendrag i området, men historiska kartor visar att det har funnits ett stort antal våtmarker och vattendrag som försvunnit genom utdikning (Karlsson & Lundberg 2010).

StenålderFrån att ha varit i det närmaste helt okända har flera tidigneolitiska boplatser nu framkommit i Vadstenaområdet. Boplatserna härrör från den tid då människan började odla säd och hålla boskap. Sådana boplatser har de senaste tio åren påträffats på flera ställen i Östergötland, ofta när undersökningen egentligen rört andra tidsperioder. Tom Carlsson har nyligen genomfört ett forskningsprojekt om neolitiseringen i östgötskt material (Carlsson 2014). Han menar att den tidigneolitiska ekonomin var en bredspektrumekonomi där jakt och insamling fortsatt på samma sätt som under mesolitikum, parallellt med att jordbruket introducerats i form av odling av säd och djurhållning. Ofta har detta skett på samma platser. Det var alltså inte nya platser som togs i anspråk i och med neolitiseringen, utan man fortsatte ett landskapsutnyttjande som har rötterna i jägarstenåldern (ibid).

14Cdateringar och fynd av bearbetad kvarts visar att området runt Vadstena har brukats av människor redan under mesolitikum. De äldsta spåren av bebyggelse är dock från tidigneolitikum. Vid en schaktövervakning år 2010 framkom två härdar, tre stolphål och tre gropar, RAÄ Sankt Per 38, ungefär 750 meter nordost från den nordligaste delen av Krogar ängens arbetsområde (Konsmar & Ajneborn 2013). En av de båda härdarna har daterats till tidigneolitikum. Vid samma förundersökning daterades en härd ytterligare cirka 200 meter österut, RAÄ Sankt Per 40, till mellanneolitikum. Vid en arkeologisk utredning av RAÄ Vadstena 39 i kvarterat Cisternen, drygt 300 meter sydväst om Krogarängen, 14Cdaterades en grop till tidigneolitikum och strax intill, vid RAÄ Vadstena 36 påträffades fynd av kvarts och flinta (Karlsson 2007).

Vid undersökningarna inför den nya vägen undersöktes flera lämningar från yngre stenålder. Det äldsta skedet vid Kvarnbacken, RAÄ Vadstena 69 utgjordes av rännor och hyddor från tidigneolitikum (Helander 2013). I området fanns också spridda stolphål från övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder.

I området finns även ett fåtal lösfynd av flint och bergartsyxor, som indikerar ytterligare boplatser och kanske gravar från neolitisk tid. De närmast belägna kända gravarna från yngre stenålder utgörs av två hällkistor i närliggande Hagebyhöga (FMIS).

BronsålderNär det gäller bronsålder finns det ännu färre lämningar i området. Ett område som innehåller både gravar och en boplats är RAÄ 15 i Sankt Per socken. Fornlämningen delundersöktes år 1993 och då framkom stolphål, härdar och två gravar (Feldt 1993). Den ena graven utgjordes av en flatmarksgrav med skelettdelar och den andra av en benkoncentration. 14Canalys och keramik har daterat lämningarna till bronsålder och äldre järnålder.

Det finns också dateringar till bronsålder eller äldre järnålder från härdar och gropar som inte har kunnat kopplas till gravar eller boplatser. Inom RAÄ Vadstena 58 har två härdar daterats till bronsålder respektive äldre järnålder (Karlsson & Lundberg 2010).


Inom RAÄ 35, cirka 1,5 kilometer norr om Krogarängen, har en härd daterats till yngre bronsålder och äldre järnålder (ibid). Ensamliggande härdar med dateringar till yngre bronsålder och äldre järnålder förekommer på ett stort antal platser i Östergötland. Maria Petersson har i sin forskning visat att ensamliggande härdar och härdgrupper ofta har samband med betesdrift (Petersson 2006). Hennes arbete visar att man under yngre bronsålder och förromersk järnålder bedrivit välorganiserad betesdrift med herdar i centrala Östergötland. Centralt i betesdriften har varit platser till vilka man återkommit gång efter annan. På dessa platser fanns härdar, kokgropar och ibland hyddor.

Äldre järnålder Om bronsåldern är sparsamt företrädd, så framträder den äldre järnåldern desto tydligare kring Krogarängen. I området finns flera gravfält med bland annat skelettgravar och vapenfynd, något som brukar tolkas som ett utryck för social stratifiering, där dessa gravar tillhör människor med hög social och ekonomisk status. Också en del lösfynd, såsom vapen och guldbrakteater, understryker denna bild. I västra Östergötland framträder Vadstenaområdet som ett område med tecken på centralitet, vid sidan av Alvastraområdet (se vidare avsnittet Vadstenaområdets äldre järnålder ur ett centralplatsperspektiv).

I Granby, drygt 1,5 kilometer sydöst om Krogarängen, ligger gravfältet RAÄ 1 i Sankt Pers socken. Gravfältet, som är kraftigt skadat av grustäkt, omfattar fjorton runda stensättningar, två resta stenar och två högar (FMIS). En av högarna undersöktes 1914 i samband med att den skadades vid grustäkt. Den innehöll en skelettgrav och en riklig vapenuppsättning. Vapnen utgjordes bland annat av spjutspetsar och utifrån fynden har graven kunnat dateras till romersk järnålder (Karlsson & Lundberg 2010). I SHM:s samlingar finns en spjutspets av järn och en spjut/lansspets av järn med inläggningar av koppar eller brons på holken. Det är oklart var exakt de hittades, men det finns en notis om en hittad spjut/lansspets på Granby ägor (Karlsson & Lundberg 2010).

Drygt en kilometer söder om Krogarängen, strax norr om Fylla by, ligger gravfältet RAÄ 3 i Sankt Pers socken. På gravfältet finns 23 gravar, vilka består av runda stensättningar. Strax intill gravfältet har det funnits en rest sten, som numera är borttagen, RAÄ 13 i Sankt Pers socken (FMIS). Ungefär 1,5 kilometer nordöst om Krogarängen finns ett område, RAÄ 15 i Sankt Pers socken, med både gravar och boplatslämningar. När platsen undersöktes 1990 hittades härdar och stolphål samt en skelettgrav och två brandgravar. Utifrån keramikfynd och 14C har lämningarna kunnat dateras till äldre järnålder (Feldt 1993).

Kring Krogarängen var boplatser från äldre järnålder i stort sett okända fram till för några år sedan, men i och med flera exploateringsundersökningar, inte minst de som utfördes för ny väg förbi staden har detta ändrats. Några av boplatserna, RAÄ 67 och 68 i Vadstena socken och RAÄ 36 i S:t Pers socken, beskrivs vidare i denna rapport. Andra, såsom RAÄ 44 och 58 i Vadstena socken, ingick i de undersökningar som Östergötlands museum utförde 2011 intill Hovvägen. Lämningarna utgjordes av ett stort antal gropar, härdar och stolphål, men något hus påträffades inte (FMIS). Boplatser undersöktes också av UV Öst vid Kvarnbacken. Inom RAÄ 59, som låg cirka 700 meter söder om Krogarängen, fanns ett tvåskeppigt hus från romersk järnålder med tillhörande gårdstun och en brunn (Helander 2013). Inom RAÄ 69, som låg knappt 100 meter söder om Krogarängen, fanns en treskeppig byggnad från romersk järnålder (Helander 2013).

Lämningar som kan visa var järnålderns bebyggelse kan ha legat har också framkommit vid andra exploateringsundersökningar de senaste åren. Vid den tidigare nämnda utredningen i kvarteret Cisternen framkom också stolphål och härdar, där en av härdarna 14Cdaterades till romersk järnålder, 240–420 e Kr (Karlsson 2007).


Vadstena 46

Vadstena 44

Vadstena 58

Vadstena 59

Sankt Per 3:1

Vadstena 26:1

Sankt Per 36

Sankt Per 31Vadstena 11:1Vadstena 39

Vadstena 63

Vadstena 69

Sankt Per 1:1

Vadstena 67

Vadstena 32:1

Vadstena 68

Vadstena 31:2

Sankt Per 38

Vadstena 25:1

Vadstena 70

Vadstena 12:1

Sankt Per 39

Vadstena 71

Vadstena 72

Sankt Per 15:1

Vadstena 31:1

Sankt Per 40

Vadstena 36

Vadstena 40

Vadstena 66

Vadstena 35

Vadstena 65

Vadstena 43Vadstena 42

Vadstena 38

Vadstena 64

Vadstena 45

Vadstena 1:1

Vadstena 3:1Vadstena 30:1

Sankt Per 4:1

Vadstena 12:3

Vadstena 10:1

Vadstena 33:1

Vadstena 23:1Sankt Per 7:2

Sankt Per 2:1

Sankt Per 4:2

Sankt Per 7:1

Vadstena 24:1

Vadstena 13:2

Vadstena 12:2

Vadstena 19:1

Vadstena 27:1

Vadstena 13:1

Sankt Per 17:1

Sankt Per 16:1

Sankt Per 13:1

Vadstena 37

Y 144000

Y 146500

X 6478500

X 6482500

0 500 m

Skala 1: 20 000

±

Figur 4. Utdrag ur ekonomiska kartan med undersökningsområdet (blått) och omgivande fornlämningar (rött). Skala 1:20 000.GRAFIK LARS ÖSTLIN.


Yngre järnålder och medeltidHögarna på gravfälten vid Granby och Fylla indikerar att de har använts även under yngre järnålder, men i övrigt är antalet gravar från denna tid få i området. Det finns uppgifter om möjliga och bortodlade högar 500 respektive 700 meter söder om Krogarängen, RAÄ 43 i Vadstena socken och 2 i Sankt Per socken (FMIS). Inne i Vadstena har gravar undersökts, som utifrån fynden kunnat dateras till vikingatid (Karlsson & Lundberg 2010). Från samma tid är även den rika kvinnograv på Kvarnbacken som Östergötlands museum har undersökt (Karlsson 2008). I samband med ledningsdragning år 2010 cirka 100 meter väster om Krogarängens gravfält framkom lämningar efter en boplats från yngre järnålder (Konsmar & Ajneborn 2013). Inom en totalt 450 meter lång sträckning fanns härdar, stolphål och gropar. Lämningarna, RAÄ 70, 71 och 72 i Vadstena socken, har tolkats representera tre olika boplatser. En härd i den södra delen har daterats till folkvandringstid, 430–600 e Kr. Det treskeppiga hus som UV Öst undersökte på Kvarnbacken, knappt 100 meter söder om Krogarängen kan ha använts in i folkvandringstid (Helander 2013). Intill Hovvägen undersökte Östergötlands museum 2009 och 2011 kulturlager, gropar och stolphål (Karlsson & Lundberg 2010). En datering från förundersökningen visar att lämningarna är tidigmedeltida.

Äldre forskning visade att yngre järnålderns boplatser ofta ligger på samma ställen som den historiska bebyggelsen (Ambrosiani 1964). De senare årens arkeologiska undersökningar har bekräftat denna bild, men också visat att detta inte alltid är fallet. Ett exempel finns från Valla, utanför Linköping, där den yngre järnåldersbebyggelsen låg flera hundra meter från den historiska bytomten (Sköld 2012).

De historiska byar som ligger närmast Krogarängen är Kvissberg i norr, Huvudstad i öster och Vännestad i söder, andra historiska byar i närområdet är Granby och Fylla och ytterligare något längre bort Vadstena, Västra Starby och Östra Starby. Bebyggelsen i området under yngre järnålder och historisk tid behandlas vidare nedan i avsnittet Historisk markanvändning i området.


Tidigare undersökningar inom Krogarängens gravfält

Krogarängens gravfält omfattar RAÄ 11–13 i Vadstena socken. Inför undersökningarna i början av 2000talet fanns nitton stensättningar registrerade inom RAÄ 11, tre stensättningar inom RAÄ 12 och två möjliga stensättningar inom RAÄ 13 (Karlsson & Lundberg 2010).

Figur 5. Plan över Krogarängens gravfält upprättad år 1948 med undersökta gravar markerade (grönt).Efter Lindahl 1949a med tillägg. Ej skalenlig.


Åren 1948 och 1949 undersöktes sju gravar på gravfältet RAÄ 11 (Lindahl 1949 a och b). Gravarna låg inom eller strax utanför Folkets park och utgjordes av sex runda och en kvadratisk stensättning, som var mellan sex och åtta meter i diameter och ett par decimeter höga. De hade jord och stenfyllning och i gravarna fanns brandlager med brända ben, hartstätningar, keramik och rostklumpar, vilka då tolkades som sönderrostade järnföremål. Den kvad ra tiska stensättningen var fyndtom. Vid undersökningen tillvaratogs även träkol från gravarna. I samband med förundersökningarna lät Östergötlands museum analysera ett kolprov från grav 24 (jfr Karlsson 2005), vilket daterades till 820–540 f Kr (Ua24127), det vill säga yngre bronsålder. I beskrivningarna av undersökningen år 1948 finns inte några uppgifter om hur kolet samlades in eller från vilken kontext. Det är därför inte fastställt om kolet kommer från graven eller inte och dateringen bör användas med försiktighet i tolkningen. Gravarnas form och innehåll pekar snarare på en datering till äldre järnålder.

Vid den arkeologiska förundersökningen 2009 kunde det konstateras att det fanns ytterligare gravar sydöst om Folkets park och att dessa skulle beröras av den nya förbifarten (Karlsson & Lundberg 2010). Gravarna utgjordes av två stensättningar, sju omarkerade brandgravar och en grop med skelettdelar som bedömdes som återdeponerade. Den osteologiska analysen visade att skelettdelarna tillhörde en kvinna som dog i en ålder av 4045 år. 14Canalys av en tand gav en datering till romersk järnålder 240–410 e Kr (Ua38340). I brandgravarna påträffades ben och bitar av harts, men i övrigt få fynd. I anslutning till gravfältet påträffades bland annat härdar, där några kunde dateras till romersk järnålder (Ua38342).


Forskning och kunskapsläge

Maria Petersson

Vadstenaområdets äldre järnålder ur ett centralplatsperspektivMan har ofta talat om att det finns tre eller möjligen fyra centralområden i Östergötland under förhistorisk tid (Nordén 1925, Hyenstrand 1979, Kaliff 1999). Indelningen bygger på fornlämningsfrekvens och de antagna centralområdena ansluter väl till topografiska förhållanden. Indelningen börjar utkristallisera sig under bronsålder för att accentueras under äldre järnålder (Kaliff 1999:48). Kaliff menar att centralområden ska likställas med områden där det funnits en tätare befolkning samt fortsätter: ”Att dessa områden innehållit maktcentra är i och för sig sannolikt, men hur många och med vilken inbördes relation är en mer problematisk fråga” (Kaliff 1999:48).

De senaste tjugo årens centralplatsforskning ger en annan och mera differentierad bild av maktens landskap under Östergötlands förhistoria. Centrala platser har haft särskilda funktioner i förhållande till det omgivande samhället och kan vara centrala ur olika hänseende; ekonomiskt, religiöst, militärt eller administrativt. Centrala platser har funnits på flera olika nivåer; lokalt, regionalt och överregionalt. Ofta kan de centrala funktionerna ha varit spridda inom ett område, så som fallet i Stevnsområdet med Gudme och Lundeborg (Nielsen m fl 1994). Dagfinn Skre har visat att vilken enhet som utgjort den ledande i en begränsad trakt växlat över tid (Skre 1998). Det förekommer sällan att äldre järnålderns ledande enheter också varit de ledande under yngre järnålder (jfr Lindeblad & Nielsen 1997).

År 1997 gjordes en sammanställning av olika centralplatsindikerande fynd och fornlämningar i samband med att RAÄ, UV gjorde en arkeologisk utredning för väg 50 mellan Ödeshög och Motala (Lindeblad & Nielsen 1997). Urvalet av fynd och fornlämningar styrdes av den då aktuella forskningen där Lotte Hedeagers arbete kring centralplatser och samhällsorganisation under äldre järnålder fick stort genomslag (Hedeager 1989). Hedeagers analys utgick från ett stort danskt gravmaterial. Tre nivåer som representeras av vapengravar med olika utrustning har tolkats som en spegel av samhällets politiska och sociala organisation. Gravar med komplett vapenutrustning av svärd, spjut och sporrar samt ofta med guld och romersk import tillmättes särskild betydelse. De tolkades i termer av ett militärt och politiskt ledarskap som utvecklades under yngre förromersk järnålder och fördelade sig geografiskt på någorlunda jämnt avstånd. Nästa nivå representeras av ryttargravar med sporrar men utan vapen. Gravarna innehåller guld och importer. De tillhör äldre män. Den tredje nivån representeras av övriga vapengravar, som inte innehåller prestigevaror och endast i undantagsfall sporrar. Dessa gravar är betydligt fler och tillhör yngre män. Till det ledarskap som representeras av den översta nivån knyts unga män, rekryterade ur de ledande släkterna och begravda med vapen men utan sporrar. Krigare med sporrar miste sin vapenutstyrsel med åldern men bibehöll en status som sträckte sig utöver krigarfunktionen. Rätten att bära vapen och sporrar förefaller ha varit ärftlig (Hedeager 1989:126ff ).

När de indikationer Hedeager använt sig av appliceras på västra Östergötland för perio den romersk järnålder och folkvandringstid framträder två tydliga koncentrationer; en i trakten kring Alvastra och en i Vadstenaområdet, se Figur 6. Här har bland annat gjorts åtta fynd av vapen. I ett fall, i Granby, rör det sig om en grav med komplett vapenutrustning och romerska importföremål (Stibéus 2002:128), i övriga fall av enstaka fynd av sköldbucklor, svärd eller spjutspetsar. Det är påfallande att av de fem fynd som kommer från undersökta gravar rör det sig i fyra fall av skelettgravar. Ofta är gravar med många och rika gravgåvor från romersk järnålder just skelettgravar. Däremot finns skelettgravar som helt saknar gravgåvor eller endast har enkla föremål. Ett exempel är gravfältet vid Smörkullen i Alvastra (Brovall 2003).


Figur 6. Bygden kring Tåkern med centralplatsindikationer från järnåldern och tidig medeltid. Indikationer från romersk järnålder och folkvandringstid är markerade med rött. Efter Lindeblad & Nielsen 1997 samt Stibéus 2002.


Påvel Nicklasson har varnat för att okritiskt applicera Hedeagers hypoteser rörande danskt område inom andra geografiska områden (Nicklasson 1997). I Östergötland är till exempel seden att begrava med vapen mycket vanligare än i Danmark och kan ha haft en delvis annan innebörd. Att vapengravar däremot är en typ av statusindikationer torde vara okontroversiellt. Andra fynd som tolkats som statusindikatorer är guld – i Vadstena har hittats en folkvandringstida brakteat, men den mera exakta fyndplatsen är okänd (Stibéus 2002).

Ser vi istället på centralplatsindikationer från yngre järnålder och tidig medeltid i västra Östergötland framträder området även under denna period som i någon mening centralt. Här finns vikingatida guld och silverskatter, en påtaglig koncentration av tidigkristna gravmonument, så kallade eskilstunakistor, samt ett flertal tidiga romanska kyrkor. Det verkar som det finns områdeskontinuitet med avseende på centralitet både i Vadstena och Alvastraområdet. Under de yngre perioderna framstår dessutom området kring Väderstad som i någon mening centralt.

Sammanfattar man resultaten för äldre järnålderns del förefaller det helt klart att det funnits två områden i västra Östergötland som haft centralplatsfunktioner av olika typer. Vadstenaområdet är ett av dessa. Områdena är i storleksordningen 10x10 kilometer, det vill säga kring 100 kvadratkilometer stora. Däremot ska påpekas att centrum motsvarande den tredelning av landskapet som ofta nämns i litteraturen ej kan identifieras utifrån dagens kunskapsläge. När mera övergripande maktcentra tillkommit, hur de varit utformade och vilka funktioner de omfattat är frågor vi ännu saknar svar på. Ulf Näsman har, utifrån etnologiska exempel, pekat på att den övergripande makten kan vara av tillfällig natur; visigoterna valde till exempel sina krigshövdingar från gång till gång (Näsman 1988).

Gravskick under äldre järnålder Perioden äldre järnålder karaktäriseras av att det existerat olika traditioner, såväl brandgravar som skelettgravar, sida vid sida, ibland till och med inom samma grav. Av tradition tolkas gravar i termer av inre och yttre gravskick, kön (manligt/kvinnligt) eller genus, släktskap, status och särskilda funktioner hos den gravlagda. De ceremonier och ritualer som kringgärdat begravningen har ägnats mindre intresse. Religionshistoriker som fördjupat sig i förhistoriskt skandinaviskt gravskick menar att de religiösa föreställningarna förmedlades genom kultens alla handlingar. Meningen rymdes i handlingen och symboliken (Artelius & Kristensson 2006). Detta framgår av de skriftliga norröna källorna. Religiös mening förmedlades genom ritualens handlingar och de spår dessa efterlämnade, något som öppnar möjligheten för att studera dessa ingående med hjälp av arkeologiska undersökningar (Artelius & Kristensson 2006).

Kremeringen av en vuxen individ alstrar cirka 1,5 kilo brända ben men de gravar från äldre järnåldern som vi undersöker innehåller endast i snitt cirka 100–200 gram (Sigvallius 1994). Detta är ett återkommande förhållande på alla gravfält. Vad har skett med resten av de brända benen och vilka ceremonier och ritualer knöts till dem? Har de begravts på ett annat gravfält? Har de spritts på åkrarna i fruktbarhetssyfte? Frågor kring brandgravar och bålplatser har bland annat studerats av Caroline Ahlström Arcini (2007). Eldbegängelse på öppet bål förmår inte att helt utplåna en kropp. En väg att nå slutsatser om bålplatser vore att studera beninnehåll i undersökta härdar och eldningsplatser med relation till gravfält.

I Östergötland är det mycket vanligt att det finns mer än en skelettgrav på de gravfält där dessa förekommer. Själva gravskicket skelettgrav har tolkats som en statusindikation – gravskicket är ofta kopplat till gravar med rika gåvor. Så var fallet t ex på Linnebergsgravfältet vid Mjölby (Helander 1998).


Från andra områden, bland annat Gotland, känner man till brott eller minskning i antalet gravar mellan äldre och yngre romersk järnålder (Cassel 1998). Förklaringarna till detta kan vara flera, till exempel övergivande med anledning av minskad befolkning, ändrade former för gravläggning eller avsaknad av överbyggnader.

Boplatslämningarnas karaktär – rituella aktiviteter eller bosättningPå cirka 80 % av alla gravfält från äldre järnåldern finns härdar (Petersson 2006). Dessa kan ligga samlade i grupper, utefter gravfältets kanter eller spridda på gravfältet och ibland knutna till speciella gravar. Dessa härdar har tolkats som spår efter rituella måltider som tillagats och intagits här, men som inte nödvändigtvis behöver ha varit kopplade till begravningarna. Senare års undersökningar visar att gravfältet var en arena för en mängd rituella handlingar som inte enbart, och ibland inte alls, hade med begravningar och de döda att göra (Artelius & Kristensson 2006). Ibland har hittats kulthus i dessa sammanhang (Kaliff 2006). Inom det rituella området vid Abbetorp hittades spår av en påle intill vilken man placerat ett lerkärl som offer, antagligen fyllt med mat (Lindeblad & Petersson 2009). Ibland kan den rumsliga utformningen avspegla ritualer, ett extremt exempel är de rader av tätt liggande kokgropar som ibland framkommer (Nordqvist 2005).

Härdar på boplatser innehåller ofta några få träslag, beroende på att man föredragit vissa vedarter som brännved, medan härdar i rituella kontexter kan innehålla många olika träslag – brännveden har samlats in i den omedelbara närheten. Härdarnas form i plan och profil samt lagerföljd kan ge information om deras funktion, men ibland också visa om de används vid flera tillfällen. Återanvändning är betydligt vanligare i boplatssammanhang än i rituella kontexter. På den studerade Abbetorpsboplatsen innehöll ungefär hälften av alla härdar brända cerealier och det fanns en grupp stora härdar som använts för rostning av säd (Petersson 2006:143ff ). I rituella sammanhang saknas ofta brända cerealier helt.


Historisk markanvändning i området

Alf Ericsson

Föreliggande avsnitt är en analys av historiska kartor och skriftliga källor från medeltiden. Syftet är att klargöra undersökningsområdets äldre ägandeförhållanden och markanvändning.

Den äldsta kartan som berör undersökningsområdet är en geometrisk jordebokskarta från 1633 över den jord som låg under Vadstena och som brukades av stadens borgare och tjänstemän (LSA D6:1512). På denna redovisas sydväst om Kvissberg och öster om Huvudstad en inhägnad äng som ligger där Folkets park nu finns. Lantmätaren Johan Larsson Grot har över ängen skrivit att den tillhör staden och att den utgörs av hårdvall. I övrigt lämnar denna lantmäteriakt ingen information om markanvändningen. Betydligt mer givande är en karta som lantmätaren Johan Ekebom år 1705 upprättade över Vadstena stads ägor. Vid Folkets park fanns då på samma plats som på nyssnämnda karta en ängs och betes mark som kallades Krogarängen – namnet finns fortfarande på moderna kartor, Figur 7. I tillhörande beskrivning kan man läsa att nämnda äga är belägen mellan Kvissberg och något som kallas Galgbergets flåttejord. Med detta avses det åkergärde där stadens avrättningsplats förr hade legat och som bestod av ett stort antal åkerstycken, på äldre svenska benämnda flåttar (sing. flat). Dessa åkrar hade tagits upp på 1400talet av Vadstenas borgare på byn Vännestads marker och bildade ett sammanhängande lapptäcke av åkermark (Ericsson 2012:166 med not 88). Vidare kan man läsa att Krogarängen har fått sitt namn av att stadens hästkrögare där har slåtter och betesmark till sina hästar. En hästkrögare var en person som drev gästgiveri och var skyldig att hålla häst för resande. Lantmätaren har i vanlig ordning angivit ägans kvalitet och kvantitet. Han skriver att Krogarängen består mestadels av hårdvall beväxt med små ekar och hasselbuskar samt har sidläntare gräsväxt på den västra sidan. Ängen avkastar i normala år ett lass hö på tunnlandet, vilket totalt gör 14 ¼ lass. Den norra delen av Krogarängen var en med hägnader avstängd beteshage där hästkrögaren hade sina hästar på bete.

Figur 7. Krogarängen 1705. Utsnitt ur en karta över Vadstena stads ägor. LSA D121-1:3.


Figur 8. Medeltidens byar och deras ägoområden i Vadstenatrakten. Kvadraternas storlek är proportionerligmed byarnas attungstal, det vill säga deras taxerade storlek. Av ägoområdenas geometriska former framgåratt Rosendal är avstyckad från Kvissberg. Vadstena avser kungsgården som blev Vadstena klostrets huvudgårdoch en av dess avelsgårdar. GRAFIK ALF ERICSSON.


Figur 9. Medeltidens bebyggelse i Vadstenatrakten. Kvadraternas storlek är proportionerlig mebyarnas attungstal. Västra Starby och Kvissberg var inrättade som Vadstena klosters avelsgårdar. Vadstena gård var också en avelsgård, det vill säga en storgård som drevs i klostrets egen regi. Vadstena stad ägdes av Vadstena kloster som var stadens dominerande maktfaktor. Vägnät och stadsplan efter kartor från 1600-talet och tidigt 1700-tal. Vadstena slott tillkom först på 1500-talet och ligger på platsen för den medeltida stadsdelen Sanden. Korset utmärker stadens avrättningsplats. GRAFIK ALF ERICSSON.


Man kan fråga sig varför det mitt emellan byarna Kvissberg och Huvudstad låg en separat äga med eget namn och fasta rågångar. Sådana obebyggda fastigheter brukar med en kameral term benämnas utjord. Svaret på frågan finns i Vadstena klosters jordeböcker, det vill säga i de förteckningar som klostret lät upprätta över sina egendomar. I jordeboken av år 1447 kan man läsa att i Rosendal äger klostret en halv attung jord och att det är klostrets hästhage (SFSS 245:5). Vidare uppges att Rosendal är avsöndrat av Kvissberg (som af qwistbærghe ær wt takin). En halv attung jord är en förhållandevis liten äga, motsvarande en mindre gård eller ett torp (Ericsson 2012). Det råder ingen tvekan om att ägan Rosendal är identisk med Krogarängen. Förutom ägans storlek talar också kontinuiteten i markanvändningen och ägofigurernas former för detta. Studerar man vidstående karta över byarna och deras rågångar i Vadstenas omnejder framgår tydligt att Krogarängen/Rosendal är avsöndrat från Kvissbergs ägoområde, Figur 8. Rosendal är alltså ett äldre namn på Krogarängen. Rosendal var redan under medeltiden ett mycket populärt uppkallelsenamn med ursprung i det tyska klostret Rosenthal, instiftat 1241. Det äldsta belägget på svensk botten är från 1332 och avser ett torp i Rogslösa socken (SDHK nr 3923; Franzén 1937:89f ). Högst sannolikt har det funnits en medeltida bebyggelse någonstans i Krogarängen. Det exakta läget är i skrivande stund obekant och väntar på sin upptäckare.

Rosendal låg strax norr om landsvägen mellan Vadstena och Skänninge, Figur 9. Avståndet till Vadstena var drygt en kilometer. På Vännestads ägor på andra sidan landsvägen låg stadens avrättningsplats. Arkeologiska undersökningar har visat att dömda och avrättade jordades på platsen under medeltiden (Fendin 2008). Vännestad var den största byn i trakten. Den var på 15 attungar och hade tio landbor. Med undantag för en attung som låg under prästbordet i Vadstena ägdes hela byn av Vadstena kloster. Utanför byns tegskiftade åkergärden fick borgare i staden ta upp åkerlyckor mot en avgift som var lika stor som utsädet (SFSS 245:4).

Slutsats. Under äldre medeltid grundades ett nybygge på de sydvästra delarna av Kvissbergs utmark. Detta torp benämndes Rosendal och avskildes med tiden från sin moderenhet och blev till en så kallad avgärda enhet, det vill säga en självständig fastighet med erkända rågångar. Senare har gården ödelagts. När detta inträffade är inte bekant, men händelsen torde ha inträffat någon gång efter digerdöden 1350. Efter ödeläggelsen har fastigheten brukats som betesmark och donerats till Vadstena kloster, som där haft hästar på bete. Eftersom Kvissberg var en av klostrets avelsgårdar är det troligt att hästaveln har skötts av förvaltaren på denna gård. Efter klostrets upplösning har hästhagen lagts till Vadstena stads ägor och anslagits till stadens hästkrögare, som brukat marken för slåtter och bete. I samband med detta har ägan börjat benämnas Krogarängen varvid det gamla namnet Rosendal fallit i glömska.


Syfte och frågeställningar

Syfte och frågeställningar angavs i den undersökningsplan som upprättades inför undersökningen och dessa var i huvudsak vägledande. Under undersökningens gång kom de delvis att förändras och modifieras med utgångspunkt i det arkeologiska materialet och dess potential.

Den aktuella undersökningen omfattade såväl gravar som boplatser. Inom området fanns också ensamliggande härdar, gropar och liknande lämningar som inte kunde knytas till någon boplats. Ett viktigt syfte med undersökningen var att reda ut sambandet mellan fornlämningarna, såväl kronologiskt som funktionellt. För att bättre förstå platsen och dess betydelse ur olika hänseenden har tre olika rumsliga skalnivåer applicerats i analyserna:

• Anläggningen. Den första rumsliga nivån har gällt enskilda anläggningar. På denna nivå har de enskilda lämningarna, överbyggnader, brandgropar, härdar och liknande, specialstuderats. En central fråga här var hur rit och kult uttrycktes i enskilda anläggningar. När det gällde gravarna kretsade frågorna kring konstruktion och gravskick och när det gällde lämningar som härdar, stolphål kretsade frågorna främst kring funktion, konstruktion och datering.

• Platsen. Den andra rumsliga analysnivån gällde platsen och gravarnas relation till boplatser och lämningar av andra typer, såsom härdar, gropar etcetera som inte kunnat knytas till någon boplats. Här studerades spår av rit och kult knutna till platsen. Det gällde också att fastställa tidshorisont för gravarna respektive boplatser och lämningar av andra typer samt ta reda på hur de var relaterade till varandra.

• Trakten. Den tredje nivån var trakten och platsens roll och position i samtidens samhälle. Här studerades hur status och centralitet uttrycktes genom rit och kult i anslutning till gravarna samt i anläggningar som hörde samman med gravarna.

De två första nivåerna behandlas i föreliggande rapport, medan den tredje nivån främst kommer att behandlas i en kommande fördjupad analys.


Metod och genomförande

Fältarbete och dokumentationFältarbetet utfördes under tre månader hösten 2011. Personalstyrkan utgjordes huvudsakligen av fem arkeologer, ett arkeologibiträde, en grävmaskinist och en dumperförare. Tidvis tillstötte ytterligare fyra arkeologer. Fältarbetet inleddes med att matjorden banades av med grävmaskin ner till den nivå där gravar, konstruktioner, kultur eller odlingslager fanns. Redan vid avbaning lades fokus på att försöka tolka strukturer och identifiera sammanhang. Detta för att kunna prioritera och välja undersökningsmetod. Under arbetet med avbaning definierades de arkeologiska objekten, varpå de mättes in med RTKGPS. All inmätning skedde i koordinatsystemet SWEREF 99 1500.

Gravfältet lodfotograferades från skylift och fotoplanerna användes i fält som underlag för tolkning av överbyggnader och konstruktioner. Samtliga påträffade arkeologiska objekt undersöktes och dokumenterades i sin helhet. För att metallfynd lättare skulle kunna upptäckas avsöktes samtliga gravar och ett urval av lämningar av andra typer med metalldetektor innan undersökning.

Gravar, lager och konstruktioner undersöktes med modifierad kontextuell metod, som vid tidigare undersökningar visat sig ge bra resultat. Metoden innebär att fokus riktas mot handlingar och detta metodiska angreppssätt stämde väl med undersökningsplanens inriktning mot att spåra rituella handlingar och handlingsmönster. Spåren efter varje handling dokumenterades och registrerades som en kontext. Spåren efter sammanhängande handlingar sammanfördes till en grupp, exempelvis utgör varje grav en grupp.

Figur 10. Matjorden banades av med hjälp av hjulburen runtomsvängande grävmaskin utrustad med rototiltoch planeringsskopa. FOTO MARITA SJÖLIN.


Samtliga kontexter dokumenterades på en särskild blankett som utarbetades för undersökningen. Denna registrerades sedan, liksom fynden och proverna i Intrasis. Grupper dokumenterades på en särskilt blankett. Grupper och kontexter redovisas i bilaga. Plan och profilritningar upprättades i skala 1:20. De brända benen i gravarna var dåligt bevarade. För att ta tillvara de ibland mycket små benfragmenten vattensållades fyllningen i gravgömmorna.

Skelettgraven undersöktes och dokumenterades utifrån den fältantropologiska metoden, se vidare nedan. Det innebar en närstudie av hur skelettet låg i graven, det vill säga lägen (vridningar, utfall och så vidare). Hanna Menander, arkeolog UV Öst, som har erfarenhet av att arbeta enligt denna metod ledde undersökningen av skelettgraven.

Kontinuerliga tolkningar styrde upplägget och prioriteringar medförde anpassningar gentemot förfrågningsunderlag och undersökningsplan. Exempelvis djupbanades delar av gravfältet efter att gravarna undersökts, för att undersöka om det kunde finnas äldre lämningar på djupare nivåer.

Kort om den fältantropologiska metodenDen fältantropologiska metoden (från franskans Anthropologie de terrain) är en tvärvetenskaplig metod, som syftar till att kunna förstå de kulturella aspekterna av behandlingen av den döda kroppen. Metoden innebär en närstudie av det inre gravskicket, mera exakt hur benen ligger i graven. Genom att beakta de naturliga biologiska aspekterna av döden, det

Figur 11. Arbetsstyrkan utgjordes av från vänster; Magdalena Lobell, Marita Sjölin, Elisabet Schager,Veronica Forsberg-Ljungdahl, Ulf Celin och Maria Petersson. FOTO ALF ERICSSON.


vill säga förruttnelseprocessen, vid analys av en grav kan metoden bidra med att särskilja och belysa de kulturella faktorerna av behandlingen av den döda kroppen (Nilsson Stutz 2003). Till exempel kan knäskålarnas läge i graven visa om det funnits ett öppet hålrum kring kroppen och huvudets position kan visa om det funnits en sedan länge förmultnad kudde under huvudet.

Liv Nilsson Stutz har använt metoden på mesolitiska gravar från Skateholm (Nilsson Stutz 2003). Hanna Menander, UV Öst har använt metoden på medeltida gravar i Skänninge (Menander & Arcini 2013). För äldre järnålderns skelettgravar är det en hittills inte prövad metod som ger mycket ny information om detaljer kring gravläggningsceremonierna och behandlingen av de döda. Den fältantropologiska metoden kan med fördel kombineras med naturvetenskapliga analyser.

Naturvetenskapliga analyserUndersökningen omfattade en uttalad och betydande strategi för naturvetenskapliga analyser med särskilt fokus på skelettgraven och de återbegravda benen från ytterligare en skelettgrav.

De naturvetenskapliga analyser som har utförts på såväl gravar som härdar, stolphål, gropar med flera lämningar är: vedartsanalys, 14Canalys och makrofossilanalys. För gravarna har dessutom osteologisk analys utförts och för skelettgraven och gropen med återdeponerade ben har analys på stabila kol, kväve och svavelisotoper utförts. För skelettgraven har även pollenanalys utförts. Rapporter med analysresultat redovisas i respektive bilaga.

Figur 12. Öppet hus på grävningen tilldrog sig ett stort intresse från intresserad allmänhet. FOTO MARIA PETERSSON.


FörmedlingResultaten från undersökningen presenterades löpande på UV:s hemsida (www.arkeologiuv.se). Under fälttiden visades undersökningen för intresserad allmänhet den 9 oktober 2011 vid en särskild Arkeologidag för väg 50undersökningarna. Förutom Krogarängen visade UV Öst undersökningen på Kvarnbacken och Östergötlands museum visade den vid Hovsvägen.

Undersökningen tilldrog sig även lokalmedias intresse och såväl press (Vadstena Tidning) som etermedia (Corren 24) var på plats och gjorde inslag. Särskilt intresse tilldrog sig skelettgraven och det fina fyndet av en närmast komplett gravurna.

Genom ett samarbete med hotell och turismprogrammet på Vadstenagymnasiet fick ett tiotal elever under en dag prova på arkeologi genom att delta i undersökningen. Maria Petersson var också på gymnasieskolan och berättade om äldre järnålder.

Resultatet av undersökningen har vidare förmedlats på olika sätt. I tidskriften Arkeologi i Östergötland 2012 presenterade Alf Ericsson och Marita Sjölin delar av resultatet i artikeln Hästkrögare & järnåldersskelett (Ericsson & Sjölin 2012). Inom ramen för föreläsningsserien Arkeologi i Vadstena höll Maria Petersson den 23 februari 2012 ett föredrag med titeln Gravfältet vid Krogarängen och äldre järnålderns samhälle. Marita Sjölin presenterade den 15 mars 2012 på Länsstyrelsen Östergötland hur den fältantropologiska metoden hade tillämpats vid undersökningen. Marita Sjölin presenterade även delar av resultaten, bland annat osteologin och den fältantropologiska metoden, vid ett seminarium för väg 32/50 som UV Öst anordnade den 7 maj 2013.

Figur 13. Gymnasieelever fick prova på arkeologi för en dag. FOTO MARITA SJÖLIN.

http://www.arkeologiuv.se

http://www.arkeologiuv.se


Krogarängen – resultat och tolkning

UndersökningsområdeUndersökningsområdet låg öster om Folkets park utanför Vadstena och sträckte sig från Skänningevägen i söder till en järnvägsbank i norr. Det utgjordes av ett närmare 600 meter långt och 20–30 meter brett stråk, där den nya förbifarten runt Vadstena nu har byggts. Huvuddelen av ytan utgjordes av åkermark, men mindre delar för anslutande vägar till Folkets park utgjordes av parkområden.

Totalt utgjordes undersökningsområdet av en ungefär 15 700 kvadratmeter stor yta. Av denna avbanades knappt 8 000 kvadratmeter med maskin. I de områden där det fanns koncentrationer av lämningar avbanades hela vägbredden, medan det i övriga delar drogs sökschakt eller togs upp begränsade ytor. Efter avbaning framträdde områdets rumsliga struktur. Närmast Folkets park fanns ett område med gravar, där en del utgjordes av rester av stensättningar och andra saknade synliga överbyggnader. I anslutning till gravarna framkom härdar. I vardera änden av det långsmala undersökningsområdet framkom två boplatser. Inom området fanns även spår efter fossila odlingsytor, röjningsrösen och dikessystem. Sydväst om Folkets park, alldeles intill en mindre körväg, togs en mindre yta upp och här påträffades lämningar efter vägar och härdar.

Totalt registrerades i fält 290 arkeologiska objekt, i vilket även ingår de gravgömmor som undersöktes vid förundersökningen. En stor del av de arkeologiska objekten ingår i övergripande kontexter, benämnda grupper, totalt 29 stycken. Samtliga grupper och anläggningar redovisas i Bilaga 1. Grupp och anläggningsbeskrivningar samt i Bilaga 9. Undersökningsplaner. De arkeologiska objekten fördelar sig enligt Tabell 1 och övergripande kontexter/grupper fördelar sig enligt Tabell 2:

Arkeologiska objekt Antal

Bengrop 3

Benlager 6

Brandgrop 14

Brandlager 2

Dike 37

Grop 77

Härd 41

Kista 1

Käpphål 6

Lager 14

Lager med enstaka brända ben 3

Nedgrävning 5

Ränna 5

Röjningsröse 4

Sotfläck 13

Stenpackning 10

Stolphål 47

Urnebrandgrop 2

Summa 290

Övergripande kontexter/Grupper Antal

Grav utan synlig begränsning 11

Skelettgrav 1

Grop med återdeponerade skelettdelar 1

Gropsystem 1

Huslämning 1

Hägnad 1

Härdsystem 1

Stensättning 10

Väg 2

Summa: 29

Tabell 1. Totalt registrerades 290 arkeologiska objekt,fördelat på 18 olika typer.

Tabell 2. Totalt registrerades 29 överordnade kontexter, grupper, fördelat på nio olika typer


Figur 14. Vägarbetsområdet (blått) med undersökningsytor (svart), arkeologiska objekt (grått) och indelning i detaljplaner (grönt).Detaljplanerna återfinns i Bilaga 9. Skala 1:3500. GRAFIK LARS ÖSTLIN.

Kvissberg

Krogarängen

Y 145200

Y 145600

X 6480400

X 6481100

Detaljplan 1

Detaljplan 2

Detaljplan 3

Detaljplan 4

Detaljplan 5

Detaljplan 6

0 50 m

Skala 1: 3500

±


FyndmaterialetFyndmaterialet, både från gravarna på gravfältet och från övriga anläggningar, är sparsamt. Merparten av de undersökta lämningarna kan dateras till romersk järnålder, vilket också avspeglas i fyndmaterialet.

Sammanlagt har 127 fyndposter registrerats, se Tabell 3. Antalet fynd är dock större eftersom exempelvis flera skärvor keramik kan rymmas under en fyndpost. De två största kategorierna utgörs av brända och obrända ben, vilka har analyserats av Carolina Arcini och Ola Magnell, UV Syd. Den osteologiska analysen finns redovisad i Bilaga 5. Osteologisk analys. Bland fynden i övrigt finns ett komplett lerkärl, som använts som gravurna, en krumkniv, nålar och en möjlig pryl av järn. Även några recenta järnföremål, såsom spik och hästskosöm samt några bitar yngre rödgods, finns i fyndmaterialet.

Fyndomständigheter och fyndsammanhang beskrivs vidare i samband med att resultaten presenteras. Samtliga fynd redovisas i Bilaga 2. Fyndlista.

Samtliga järnföremål som påträffades i gravar har konserverats av Acta Konservering AB, se Bilaga 7. Konservering.

Fyndkategori Antal fyndposter

Ben 19

Bergart 4

Bränd lera 2

Bränt ben 65

Harts 17

Järn (varav recenta) 12 (5)

Keramik (varav yngre rödgods) 6 (2)

Kvarts 1

Slagg 1

Summa 127

En tidigneolitisk gårdDe äldsta spåren efter att landskapet vid Krogarängen tagits i anspråk är från tidigneolitikum. Från denna period fanns lämningar i den allra nordligaste delen av undersökningsområdet, tolkade som utkanten av ett gårdsområde. Lämningarna utgjordes av flera gropar i ett sammanhängande system. Det iakttogs först som ett oregelbundet format lager. När östra halvan grävdes framgick det att lagret istället utgjordes av flera gropar, totalt fjorton stycken. Det var tydligt att groparna följde på varandra i fyra faser. I ytan hittades en bit bränd lera, men i övrigt var de fyndtomma. Vid makrofossilanalysen av jordprover från ett par gropar hittades botaniskt material enbart i form av förkolnade örtdelar.

Utifrån fynd och innehåll gick det inte att datera gropsystemet, men 14Canalys på träkol av ek från två gropar visade att den äldsta fasen kunde dateras till tidigneolitikum, 3020–2570 f Kr och den yngsta till mellanneolitikum, 3950–3710 f Kr (Ua30669; Ua30661).

Groparna liknar lertäktsgropar och tolkningen är att de har tillkommit när att man har tagit lera ur marken. Leran kan ha använts till lerklining av väggar, vilket antyder att det också kan ha funnits ett hus i närheten. Platsen för gropsystemet ligger på en svag höjd, cirka 100 meter över havet. Sänkan söder därom kan under neolitisk tid mycket väl ha varit ett sankområde. Kända tidigneolitiska boplatser, exempelvis Nyckelby, RAÄ Västra Stenby 259, åtta kilometer norr om Vadstena, ligger ofta i liknande läge, på svaga förhöjningar av sand eller silt intill våtmarker (Helander 2011).

Tabell 3. Tabell med antal fyndposterper fyndkategori.


Inga fynd av kvarts eller flinta fanns i groparna eller i närområdet i övrigt, men lertäktsgroparna pekar mot att det kan ha funnits ett hus i området. Det kan därmed ha funnits en tidigneolitisk gård vid Krogarängen. Platsen kan representera en gård från tidigneolitikum av den typ som Tom Carlsson uppmärksammat i sin forskning (Carlsson 2014).

Betesmark under yngre bronsålder och förromersk järnålderVid Krogarängen fanns några härdar från bronsålder och förromersk järnålder, som inte kunde knytas till gravarna eller till några boplatser. Ensamliggande härdar och härdgrupper på andra platser i Östergötland, har visat sig höra samman med djurhållning och betesdrift (Petersson 2006).

Härdarna var 0,6–1 meter i diameter och 0,1–0,2 meter djupa. En av härdarna innehöll brända djurbensfragment. De påträffades i några fall under gravarna, så det stod redan i fält klart att de var äldre än dessa. När 14Canalysen var klar framgick det att de kan dateras till yngre bronsålder och äldre förromersk järnålder, 800–350 f Kr (Ua30655, Ua30665, Ua30670). En härd från förromersk järnålder, 380–110 f Kr (Ua30657) fanns också intill lämningar med härdar, gropar och en mindre byggnad. Den var två meter i diameter vilket var betydligt större än de härdar inom samman område som kunde visas höra samman med gravarna.

Ytterligare en härd med datering till förromersk järnålder, som skulle kunna kopplas till betesdriften fanns intill Skänningevägen i söder. Den har daterats till förromersk järnålder, 380–180 f Kr (Ua30652). Träkolet i härden utgjordes av al. Härden var 1,75 meter i diameter och 0,2 meter i djup med rikligt med stora skärvstenar i fyllningen. I härden fanns frö av kråkvicker.

Figur 15. Gropsystemet under utgrävning. I bakgrunden skymtar gården Kvissberg. Fotograferat från sydost.FOTO MARIA PETERSSON.


Från samma period är även en datering inne i Folkets park. Träkol från grav 24 visade också bronsålder, 820–540 f Kr (Ua24127; Karlsson & Lundberg 2010). Det saknas uppgifter kring kontexten för detta kol och det finns inget som pekar på att denna grav skulle vara så tidig. Det kan därför vara så att kolet från grav 24 i själva verket har en annan kontext, som hör samman med de härdarna som föregår gravfältet.

Härdarna visar att området kring Krogarängen under yngre bronsålder och förromersk järnålder använts som betesmark samt att det tillhört den mer intensivt brukade betsmarken.

Ett gravfält från romersk järnålderKrogarängens gravfält omfattar RAÄ 11, 12 och 13. De delar av gravfältet som undersöktes 2011 låg i åkermarken sydost om Folkets park och utgjordes av en del av RAÄ 11. På en svag höjdrygg i nordvästsydöstlig riktning fanns rester av elva stensättningar och tolv gravar utan synlig överbyggnad. Gravskicket dominerades av runda stensättningar med brandgravar, men en rektangulär stensättning innehöll en skelettgrav. Vid förundersökningen påträffades flera brandgravar och en grop med skelettdelar, vilka tolkades som återdeponerade (Karlsson & Lundberg 2010). Antalet gravgömmor uppgick till totalt 28 stycken, eftersom det förekom mer än en gravgömma i vissa stensättningar. Det fanns två brandlager, som inte tolkas som gravgömmor utan som bålplatser. Det fanns även två stensättningar som saknade gravgömma.

Gravarna som undersöktes 2011 låg helt i brukad åkermark. Detta medförde att både överbyggnader och gravgömmor var skadade, medan graden av sönderplöjning var svår att avgöra. Det är källkritiskt viktigt att hålla detta faktum i minnet, för trots plogskador kunde det yttre gravskicket ofta rekonstrueras utifrån skadade överbyggnader, liksom också det inre gravskicket.

Figur 16. Härd A371 var en av de härdar inom undersökningsområdet, som daterades till förromersk järnålder.Här rensas den fram i ytan. Fotograferat från väster. FOTO MARIA PETERSSON.


Tabell 4. Tabell över samtliga undersökta gravar vid Krogarängen.Förklaring: Gr=Grupp, ÖB=Överbyggnad, M=Man, Kv=Kvinna, O=Obestämt. Parentes innebär att bedömningen bygger på fynd, längd etc.

Gr Grävn Id Typ ÖB Fynd Kön Ålder Djur

1948 17 Grav Ja M Vuxen Svin

1948 19 Grav Ja O Vuxen

1948 20 Grav Ja O Tonåring/vuxen

1948 24 Grav Ja Kv Vuxen

100 UN 1469 Brandlager Ja Krumkniv (Kv) Ej bestämt

100 UN 6382 Brandgrop Ja O Vuxen Får/get

103 UN 5848 Brandgrop Ja O Större barn/tonåring

104 UN 6447 Skelettgrav Ja Harts (Kv) Vuxen 40+ Ja + fisk

106 UN 4688 Stenpackning Ja Ej människa Ja

107 UN 4872 Brandgrop Ja O Vuxen Ja

107 UN 6393 Brandgrop Ja O Vuxen

108 UN 6367 Bengrop Ja Harts/nål/kvarts (Kv) Större barn/tonåring Ja

108 UN 4579 Nedgrävning Ja Sten O Ev samma som ovan

109 UN 6577 Brandgrop Nej M Vuxen

110 UN 4611 Brandgrop Ja (Kv) Barn 3–4 år Ja

110 UN 6539 Benlager Ja Människa/djur ej best Ev

111 UN 1669 Brandgrop Nej O Vuxen Ja + fisk

112 UN 1660 Brandlager Nej O Vuxen/äldre

113 UN 4836 Brandgrop Nej O Barn 3 år

114 UN 4644 Brandgrop Nej O Barn/tonåring

115 UN 4630 Brandgrop Nej Beslag (?) O Tonåring Får

116 FU 5902 Brandgrop Ja O Äldre barn/tonåring/vuxen

116 UN 7290 Benlager Ja O Större tonåring/vuxen Ja

117 UN 7322 Brandgrop Ja O Människa/djur ej best Ev

117 UN 7500 Urnebrandgrop Ja Keramik O Barn 3–4 år Ja

117 UN 7514 Benlager Ja Järnföremål O Barn/tonåring

117 UN 7581 Benlager Ja Harts O Tonåring/vuxen

117 UN 8073 Bengrop Ja O Barn 5 år

119 UN 7298 Bengrop Nej O Barn, ej litet spädbarn

121 UN 7021 Benlager Ja Nål (Kv) Tonåring/vuxen

122 UN 3956 Lager Ja Ej människa Ja

123 FU 5913 Urnebrandgrop Nej O Tonåring/vuxen

127 UN 4460 Benlager Nej Fossil O Ej bestämt

128 FU 4448 Grop skelettdel Nej Kv Vuxen 40+

130 UN 1000312 Brandgrop Nej O Vuxen

131 FU 1915 Brandgrop Nej O Ej bestämt

Definitioner av yttre och inre gravskick i rapporten följer i stort Agneta Bennets kategorisering från 1987. För yttre gravskick följer Bennets kategorisering i mångt och mycket fornminnesinventeringens riktlinjer (Selinge 1969) och för det inre gravskicket följer den Björn Ambrosianis indelning från 1964. Den kategorisering som gjordes vid förundersökningen har behållits här.

Med utgångspunkt i gravarnas utformning, fyndmaterial samt 14Canalys kan gravfältet dateras till romersk järnålder med en tonvikt på periodens första hälft, det vill säga århundradena närmast efter Kristi födelse. Flera av gravarna innehöll djurben och makrofossil. Sammantaget ger gravskick och gravarnas innehåll en bild också av de rituella handlingar som har utförts i anslutning till begravningarna.


Y 145420

Y 145450

X 6480570

X 6480620 ±

0 10 m

Skala 1: 250

Grupp 122

Grupp 121

Grupp 108

Grupp 115

Grupp 113

Grupp 109

Grupp 106

Grupp 107

Grupp 112

Grupp 111

Grupp 100

Grupp 103

Grupp 119

Grupp 123

Grupp 116

Grupp 114

Grupp 110Grupp 127

Grupp 128

Grupp 104

Grupp 117

Schakt

Inre gravskickBengropBenlagerBrandgropBrandlagerGrop m återdep benSkelettgravUrnebrandgrop

Undersökning

Figur 17. Samtliga gravar, grupp 100 och så vidare inom undersökningsområdet redovisade tillsammans med inre gravskick. Skala 1:250.GRAFIK LARS ÖSTLIN.


Yttre gravskickGravfältet låg helt i brukad åkermark och det fanns inga synliga spår efter gravar i markytan. Trots det, kunde en del av det yttre gravskicket identifieras när matjorden hade tagits bort. Det fanns spår efter elva överbyggnader. Ibland kunde rester efter kantkedjor skönjas. Överlag var dock överbyggnaderna kraftigt skadade och till stor del bortplöjda. I flera fall indikerades överbyggnaderna endast av enstaka stenar i markytan eller också av välvning och begränsningar av rester av överbyggnadens jordfyllning. De överbyggnader som ändå kunde identifieras utgjordes av runda stensättningar, förutom skelettgraven som hade en rektangulär stensättning.

De tio runda stensättningarna varierade i storlek mellan tre och sju meter i diameter, vanligen fyra till fem meter. Stenmaterialet utgjordes av 0,10,3 meter stora stenar, där de större oftast ingick i en kantkedja. Eftersom överbyggnaderna var så skadade kunde inga övriga konstruktionsdetaljer skönjas. Om de liknat de stensättningar som idag finns bevarade inne i Folkets park bör de ha varit låga och flacka till formen, eventuellt med en svacka i mitten.

De intakta stensättningarna inne i Folkets park är åtta till tolv meter stora och 0,1–0,2 meter höga (Lindahl 1949a). De är alltså större än de som låg inom undersökningsområdet. I Folkets park fanns även en kvadratisk stensättning, Grav 21, med en sida på nio meter. Denna undersöktes hösten 1949 utan att någon gravgömma eller några fynd påträffades (Lindahl 1949b). Det förefaller alltså som att de största gravarna placerades centralt på gravfältet och de mindre i dess periferi. Men, det kan även finnas mindre gravar inom Folkets park; gravar som inte framträder förrän området avtorvas. Det är inte ovanligt att de största och äldsta gravarna ligger i centrum av ett gravfält och att det med tiden utökats stegvis så att de yngre och ibland också mer obetydliga gravarna ligger längre ut (jfr Lundström 1970). Om det är fallet även för gravfältet vid Krogarängen kan inte bedömas.

Figur 18. Grav 106 i förgrunden är med sin glesa stenpackning typisk för hur överbyggnaderna framträdde efter det att matjorden tagits bort. FOTO MARIA PETERSSON.


Inom undersökningsområdet påträffades även tolv gravar, där det inte gick att identifiera någon överbyggnad. Det är svårt att avgöra om de en gång har haft en överbyggnad som helt försvunnit eller om de aldrig har haft någon. I det senare fallet skulle de utgöra flatmarksgravar, men eftersom de likväl kan ha haft en överbyggnad som skadats och försvunnit benämns de i rapporten konsekvent för grav utan synlig överbyggnad.

Tre anläggningar innehöll enstaka brända ben. I några fall bedömdes dessa anläggningar som omrörda. Det är oklart om de i sig själva var rester efter sönderplöjda gravar eller om de innehöll fyllningar som härrörde från andra intilliggande gravar. De har kategoriserats som lager med enstaka brända ben. Inget av benen från dessa anläggningar har kunnat identifieras. De räknas inte in bland gravarna.

Inre gravskickDet inre gravskicket var varierat och utgjordes av de olika kategorier som vanligen återfinns på gravfält från äldre järnålder. Brandbegravningar, det vill säga att den döde hade kremerats, var vanligast förerkommande, men det fanns också en skelettgrav och en grop med obrända ben, tolkade som återdeponerade.

På gravfält från äldre järnålder förekommer ibland, bland alla brandgravar, att det finns någon eller några skelettgravar. Särskilt vanligt tycks detta vara i västra Östergötland, där det bland annat förekommer på gravfältet vid Granby nära Krogarängen, på Smörkullen i Alvastra och på Högbygravfältet utanför Mjölby (FMIS, LiebeHarkort 2010; Helander 1998). Skelettgravar innehåller ofta gravgåvor och flera forskare har föreslagit att skelettgravskick i sig ska ses som en statusmarkering (Hedeager 1989). Samtidigt visar flera undersökningar som genomförts av danska skelettgravar att individer med såväl hög som låg status kunnat begravas utan kremering (Sellevold, Lund Hansen & Balslev 1984).

Figur 19. Stensättningarna inne i Folkets park framskymtar som mycket svaga förhöjningar mellan och underhasselbuskarna. FOTO MARIA PETERSSON.


En skelettgravI västra kanten av undersökningsområdet, närmast Folkets park, framkom efter avbaning av matjorden en rektangulär stensättning. Den var ungefär 2,7x1,5 meter stor och 0,1 meter hög och uppbyggd av tätt, väl in emot varandra lagda, ungefär 0,1 meter stora stenar. Överbyggnaden låg orienterad i nordsydlig riktning. I graven låg en vuxen individ, utifrån längden möjligen en kvinna begravd, se vidare Benen i gravarna nedan. En tand har daterats till romersk järnålder 40–340 e Kr (Ua30867).

Under överbyggnaden fanns en ungefär 2,10 meter lång och 0,64 meter bred nedgrävning, med riktning nordnordvästsydsydöst, det vill säga något vriden jämfört med överbyggnaden. På vardera sidan fanns nedgrävda ”avsatser” som var knappt halvmetern breda. Nedgrävningen var 1,30 meter djup och på botten låg rester av ett skelett i sin rätta anatomiska position. Benen var krossade och delvis upplösta, men kraniet, armar, delar av bäckenet och benen var någorlunda bevarade. Individen hade varit cirka 1,50 meter lång. Den osteologiska analysen kunde inte avgöra kön, men att döma av längden och av kraniets gracila form kan det möjligen ha varit en kvinna. Slitaget på tänderna visar att personen har varit 40 år eller äldre vid sin död (Arcini & Magnell 2013).

Figur 21 (ovan). Dokumentation avstenpackning över skelettgraven.FOTO MARIA PETERSSON.

Figur 20 (t h). Överbyggnaden tillskelettgraven låg i nord-sydligriktning. FOTO ULF CELIN.


Behandling av den döda kroppenDet som fanns bevarat av skelettet undersöktes enligt den fältantropologiska metoden. Syftet var att belysa hur kroppen hade behandlats i samband med gravläggningen.

Armarna låg längs sidorna med den vänstra något böjd. Vänster skenben var böjt inåt mot det högra. När kroppens mjukdelar upplösts hade benen i bäckenet fallit ut och delats upp i sina separata ben, en så kallad öppen position. En sådan öppen position tyder på en begravning där kroppen inte har svepts in i något tyg. Inte heller bör kroppen ha varit insvept i åtsittande mantel eller haft andra kläder som suttit åt nedanför midjan. Vid en begravning med svepning eller liknande håller bäckenets ben ihop även efter att mjukdelarna förmultnat.

Benen var krossade, vilket tyder på att skelettet varit omgärdat av en kistkonstruktion, som kollapsat efter att kroppen har förmultnat. Att det har varit en kist (eller kammar) begravning styrks också av att det fanns träkol som följde nedgrävningens sidor. Detta tolkades som spår av plankor. Ovanför skelettet påträffades också en del kol, vilket skulle kunna komma från ett lock av trä. Under kroppen påträffades däremot inget kol. Den döda kan ha gravlagts direkt på jorden alternativt på obränt trä. Träkolet visar att den döda begravts i någon form av kista eller möjligen en platsbyggd mindre kammare med sidor och lock. Träkolet tyder på att virket var eldpåverkat från början. Kanske var plankorna svedda för att hålla bättre? Vedartsanalysen visar att träslaget i plankorna hade varit av lövträ (Strucke 2014).

Gravgåvor i skelettgravenNågon decimeter öster om huvudet fanns en hartstätningsring, vilken visar att en svepask av trä har ställts ned i graven. Harstätningsringen hade en diameter på cirka tio centimeter och bör ha kommit från ett mindre kärl, nedsatt i graven som gravgåva. Harstätningsringen var krossad av överliggande, infallande sten. Sådana svepaskar var vanligt förekommande i skelettgravarna på gravfältet vid Smörkullen (Brovall 2003). Där hade hela 34 individer fått med sig en spånask och i samtliga fall låg den placerad intill huvudet.

Inga fynd påträffades och inga personliga föremål fanns bevarade i graven. Däremot fanns rikligt med spår efter mat som ställts ned som gravgåvor på flera ställen i graven, se Tabell 5. Vid fötterna fanns så mycket spår efter mat att det kan röra sig om en tillredd måltid (Heimdahl 2012). Här fanns förkolnade sädeskorn, varav ett var korn, fiskben och fiskfjäll samt fragment av djur och fågelben. Djurbensfragment av däggdjur och fågel fanns även utanför höger överarm, norr om huvudet och vid hartstätningsringen en decimeter öster om huvudet. Norr om huvudet fanns även en del harts och förkolnade rester som tolkas som fragment av en matskorpa (Heimdahl 2012). Ytterligare ett kärl med mat kan ha varit nedställt här.

Figur 22. Skelettet i grav 104 var fragmenterat, men kraniet, armar, delar av bäckenet och benen var bevarade.Längden på individen var cirka 1,50 meter.FOTO MARIA PETERSSON.


Placering i skelettgraven Makrofossilt innehåll Förekomst

Vid fötterna

Djurbensfragment (däggdjur/fågel) Enstaka

Fiskben/-fjäll Enstaka

Sädeskorn 1

Korn 1

Pinnar/kvistar/ris Enstaka

Träkol Vanligt

Utanför höger överarm Djurbensfragment (däggdjur/fågel) Enstaka

Träkol Vanligt

Norr om huvudetDjurbensfragment (däggdjur/fågel) Enstaka

Harts Dominerande

Förkolnad skorpa av kärl? Enstaka

Träkol Vanligt

Vid hartstätningsring en decimeter öster om huvudet

Djurbensfragment (däggdjur/fågel) Vanligt

Harts Vanligt

Träkol Vanligt

Tabell 5. Skelettgraven innehöll rikligt med spår efter mat. Efter Heimdahl 2012.

Pollenanalys genomfördes av en serie jordprov som insamlades i skelettets längdriktning. Syftet var i första hand att se om en sådan analys kunde indikera vad den döda ätit mot slutet av sitt liv. Pollen från magregionen skulle kunna visa detta, men prov från kringliggande delar behövs som referens. Denna typ av analys är tämligen oprövad. Den kan även visa om blommor har lagts ned i graven (Lagerås m fl 2000). Tyvärr var bevarandeförhållandena för pollen dåliga. Analysen kunde inte visa varken föda eller gravblommor (Lagerås muntligen).

En grop med återdeponerade obrända benVid förundersökningen påträffades obrända ben, som låg i oordning i en mindre grop. I rapporten beskrivs den enligt följande:

”2129 Skelettgrav, oval form i plan, skålformad form i sektion, längd 0,43, bredd 0,37 m, djup 0,1 m. Gråbrun myllig fin sand. Grop med obrända människoben. I kanten av gropen fanns tre stenar, 0,10–0,18 m stora. Tolkades vid undersökningen som att en skelettgrav blivit skadad och delar av benen återbegravts i en grop.” (Karlsson & Lundberg 2010).

Benen har alltså vid något tillfälle flyttats från sin ursprungliga gravläggning och återdeponerats i en grop. De återdeponerade benen var från en vuxen kvinna i åldern 40–45 år, se vidare Benen i gravarna. En tand daterades vid förundersökningen till yngre romersk järnålder, 240–410 e kr (Ua38340).

Skelettgraven och gropen med återdeponerade skelettdelar visar att det funnits åtminstone två skelettgravar på gravfältet och att det var vuxna kvinnor som begravdes obrända.

BrandgravarDe brända benen har varit gravlagda på olika sätt. Oftast låg benen begravda tillsammans med sot och/eller kol (brandgrop, brandlager), men det förekom också att de brända benen låg fria från kol och sot (bengrop, benlager), se Figur 24. Brandgropar var det vanligaste gravskicket inom undersökningsområdet. Fjorton av totalt 28 gravgömmor var brandgropar. Brandgroparna var runda, ovala eller i något fall oregelbundna till formen och varierade


Y 145427

Y 145429

X 6480609

X 6480612

Makro skelettgrav

Hartstätningsring

Sot�äck

Skelett

Kista

Nedgrävning

Stenpackning

0 0,5 m

Skala 1: 20

±

6447

6447 - botten

4321

1000132

1000120

1000121

Harts ochdjurbensfragment

Harts, djurbensfragment ochförkolnad skorpa från kärl

40 f. Kr - 340 e. Kr

Djurbens-fragment

Korn, naketkorn, �skben-/�äll, och djurbensfragment

Figur 23. Kring den döde hade mat, både kött och fisk och kanske gröt, öl eller bröd satts ned. Planritning av skelettgraven. Skala 1:20.GRAFIK LARS ÖSTLIN.


mellan en halv och en meter i storlek. Näst vanligast var benlager, som det fanns sex stycken av. Tre av dessa undersöktes vid förundersökningen och övriga tre vid slutundersökningen. De tre sistnämnda var runda eller ovala och mellan 0,3 och 1,25 meter stora. Vidare fanns tre bengropar, vilka var runda eller ovala och 0,4–0,9 meter stora. I den sydöstra delen av gravfältet fanns två brandlager, 0,6 respektive 1,6 meter stora. Det fanns också två gravgömmor där de brända benen låg väl samlade i delvis bevarade benbehållare, en gravurna av keramik och en av trä eller näver där endast tätningen av harts återstod. Dessa två gravgömmor har bedömts som urnebrandgropar eftersom behållaren var nedgrävd tillsammans med sot och/eller träkol i en brandgrop.

När det gäller de olika typerna av inre gravskick enligt Agneta Bennets indelning (Bennet 1987), så förefaller de inte representera olika faser eller rumsliga indelningar på Krogarängens gravfält. De olika typerna ligger spridda över hela gravfältet och det finns inget mönster eller grupperingar vad gäller datering, ålder, kön, förekomst eller avsaknad av överbyggnad, fynd, djurben eller makrofossilt material. Med anledning av detta diskuteras de inte vidare i rapporten. Undantaget urnebrandgropar, som indirekt diskuteras gällande förekomst av benbehållare, och brandlager, som diskuteras vidare i frågan om anknytning till bålplatser.

Tre benbehållare av trä och en av keramikPå gravfält från brons och äldre järnålder påträffas de brända benen ofta i kärl av keramik, men det händer också att de påträffas så väl samlade att man kan tänka sig att de begravts i en behållare som inte har bevarats, till exempel insvepta i tyg eller lagda i ett träkärl. Ibland finns spår efter träkärl i form av harts. Harts har använts in i modern tid för att täta kärl, ofta svepaskar av trä eller näver. Gravfältet vid Mörtlösa Västergård utanför Linköping är ett exempel på att träkärl tätade med harts har använts som benbehållare under hela äldre järnålder (Nilsson 1980).

Seden att gravlägga benen i kärl, vare sig de är av keramik eller trä, har emellertid inte varit särskilt utbredd vid Krogarängens gravfält. Endast i fyra undersökta gravar har det funnits benbehållare, tre med spår efter hartstätning från kärl av trä eller näver och en med en urna av keramik.

0

2

4

6

8

10

12

14

16

Gravskick i gravar utansynlig överbyggnad

Inre gravskick i gravarmed överbyggnad

Figur 24. Fördelning av gravskick för gravar med respektive utan synlig överbyggnad. I båda kategorierna dominerar brandgropar, det vill säga att de brända benen har begravts tillsammans med sot och/eller träkol från gravbålet.


Gravarna med rester av hartstätning undersöktes dels 1948 inne i Folkets park och dels 2009 vid förundersökningen. I grav 17 och 19 inne i Folkets park låg de brända benen så väl samlade, att de bedömdes ha gravlagts i behållare; dessutom fanns bitar av hartstätning i anslutning till benen (Lundahl 1949a). I grav 123 fanns brända ben som låg väl samlade och rester efter ett kärl med hartstätning (Karlsson & Lundberg 2010). De individer som gravlagts i benbehållare av trä eller näver var i grav 17 en vuxen man, i grav 19 en vuxen individ och i grav 123 en tonåring eller en ung vuxen individ (Arcini 2012).

Mindre bitar av harts fanns även i gravarna 100, 108 och 117. Hartsbitarna i dessa låg så spritt och var så få, att de knappast kan vara rester efter benbehållare. Även de brända benen i dessa gravar var spridda och verkade inte ha blivit gravlagda i något kärl. Harts påträffades i flera fall som lösfynd och i något fall, i grav 116, i den övre stenpackningen. Det kan tyda på att det har funnits fler gravar som plöjts sönder inom området. Det kan också vara så att harts, som består av kåda, naturligt kan ha bildats i anslutning till gravbålet och därefter följt med de brända benen.

Den enda grav vid gravfältet som innehöll keramik var grav 117. Grav 117 låg i västra kanten av undersökningsområdet, nära Folkets park. När överbyggnaden hade avlägsnats framkom en urnebrandgrop med ett komplett kärl av keramik. Kärlet, som fungerat som benbehållare, hade med all sannolikhet ställts ned helt och därefter tryckts ut åt sidorna av ovanliggande jordmassor.

Keramiken i kärlet är av vanlig äldre järnålderstyp och ofta är det just vardaglig keramik som har använts i gravarna under äldre järnålder (Stilborg, muntligen). Keramiken har en orange, tegellik färg, men längre ner på insidan av krukan, där innehållet borde ha funnits är den mörk och gråsotig. Den är grov och spjälkar sig lätt. Magringen består av bland annat glimmer och annan granit. Mynningens kant och rand är rundad och lite utåtböjd. Botten är plan med vinklad bottenkant. Det finns ingen ornamentik.

I urnan fanns brända ben efter ett barn i trefyra årsåldern (Arcini 2012). Varför fick ett barn en för Krogarängen så speciell begravning som en benbehållare av keramik? Kanske för att, såsom Anna Molin har visat, att omsorgen av små barn i samband med gravläggelse många gånger var hög under äldre järnålder (Molin 1999). På samma sätt var det vanligt att små barn under medeltid fick de bästa gravplatserna intill kyrkväggen, helst i takdroppet och även idag är det vanligt att barn begravs på en särskilt vacker del av kyrkogården.

Figur 25. Några mynningsbitar av den enda gravurnan vid Krogarängens gravfält.I urnan hade brända bengravlagts efter ett barni tre-fyra års ålder.FOTO LENA ENGSTRÖM.


Bålplatser inom gravfältetDet har ofta varit svårt att lokalisera bålplatser på gravfält från bronsålder och äldre järnålder. Kanske är det som Caroline Ahlström Arcini har föreslagit, att en orsak är att arkeologer har letat efter stora gemensamma och återanvända bålplatser, medan de istället kan vara betydligt mindre och bara använda en gång (2005; 2007).

Vid undersökningar av ett bronsåldersgravfält i Gualöv i nordöstra Skåne kunde flera mindre bålplatser konstateras (Arcini 2007). Bålplatserna avtecknade sig som sotiga fläckar av varierande storlek och sotighetsgrad samt med varierande mängd brända ben. I flera fall hade en mindre oval eller rund grop, med en diameter kring 0,5 meter, funnits under bålet, tolkad som en grop för att förse bålet med luft. I bålplatserna fanns en mindre mängd ben, ofta enstaka skalltaksdelar, rörben och de yttersta falangerna av fingrar och tår, till skillnad mot i gravarna där skelettdelar som representerade hela kroppen fanns med. Slutsatsen blev att benen har plockats från bålplatserna och placerats i bengömman, som anlagts antingen i bålplatsen eller någon eller ett par meter därifrån (ibid).

Vid Krogarängen undersöktes två brandlager som har tolkats som bålplatser. Det ena brandlagret låg mitt i stensättningen, grav 100. Det var drygt 1 meter brett och 1,6 meter långt och innehöll sot, träkol och en mindre mängd (2,1 gram) brända ben. Benen utgjordes av några få skalltaksfragment samt rörbensfragment (Arcini & Magnell 2013). Under brandlagret framkom en brandgrop med brända ben. Det andra brandlagret, grav 112, hade inga spår efter någon överbyggnad. Det var något mindre i storlek än det förra, ungefär 0,6 meter i diameter. Fyllningen innehöll sot, träkol och en mindre mängd (8,6 gram) brända ben, som utgjordes av rörben som bedömdes komma från djur (Arcini & Magnell 2013). Under och runt om lagret fanns kompakt lera, som var värmepåverkad och sotig, vilket tyder på att man eldat på plats. Storleken, fyllning och den ringa mängden brända ben i dessa två brandlager har stora likheter med bålplatserna i Gualöv, vilket talar för att båda dessa brandlager egentligen är bålplatser.

Vid Krogarängen fanns ytterligare några indikationer på möjliga bålplatser. Vid grav 110, 117, 120, 121 och 122 fanns sotiga lager kring eller intill själva gravgömman. I några av dessa, som grupp 110, 117 och 121, fanns det även enstaka brända ben i det sotiga lagret. Dessa lager som till en del låg under överbyggnaderna, visar att bålplatserna ibland legat på samma platser som överbyggnaderna sedan anlagts. Åtminstone en del av brandgravarna har anlagts på och i rester av gravbålen. Detta är intressant, men frågan var alla de ben som blev resultatet av en kremering finns återstår att lösa!

Flera mindre och förmodligen individuella bålplatser kunde alltså identifieras vid Krogar ängen. Två moment är avgörande för att avgöra om ett brandlager, eller andra sotiga fläckar, är bålplatser; för det första att alla ben tas tillvara, vid Krogarängen genom vattensållning, och för det andra att en osteologisk bedömning görs för att se om det finns skelettdelar typiska för bålplatser.

Fynden i gravarnaDet förekom mycket sparsamt med föremål i gravarna. Det som fanns var keramik, bitar av harts, några järnföremål, däribland en krumkniv, några nålar och en möjlig pryl. Andra gravgåvor utgjordes av en bit kvarts, en slät liten sten och ett fossil.

Krumkniv, nålar och möjlig prylKrumknivar är en föremålskategori som hör till den senare delen av förromersk järnåldern, cirka 150 f Kr–Kr f (Hagberg 1967). Det är ett ganska vanligt gravfynd från den perioden i Östergötland, Västergötland och på Öland. Krumknivarna brukar kopplas ihop med


skinhantverk. Vid Krogarängen hittades en krumkniv i fyllningen till grav 100. Krumkniven är av typen Sformad. Den är tillverkad av järn och har ett asymmetriskt blad och ett vinklat handtag som slutar i en spiral. Inristade streck på skaftet bildar dekor.

Krumknivar förekommer ofta i fyndkombinationer tillsammans med prylar, synålar och ibland även skäror, ofta i gravar som tillhör kvinnor (Hagberg 1967; Kaliff 2001, Brovall 2003, Nordin 2005). Vid Krogarängen fanns förutom krumkniven även nålar och en möjlig pryl. Fynden hittades dock i olika gravar. Två nålar fanns i grav 121. Båda var avbrutna och den ena var böjd. Två delar av troligen samma nål fanns i grav 108. Den ena av dessa delar hade ett nålsöga. I grav 110 fanns ett 25 mm lång och 1 mm tjockt föremål med något kantigt tvärsnitt. Det är svårt att säga med säkerhet, men föremålet skulle kunna vara del av en pryl, avbruten i båda ändar. Ingen av de gravar där dessa föremål fanns har kunnat könsbestämmas osteologiskt. Utifrån fynden är de möjliga kvinnogravar.

Ett par mindre järnföremål som inte har kunnat identifieras fanns i grav 100 och 117.

Ekofakter som gravgåvorTill skillnad från artefakter som är tillverkade av människor, talas ibland inom arkeologin om ekofakter, vilka utgörs av föremål av naturligt ursprung, men som på olika vis har hanterats av människor. Därmed har de ett källvärde och ingår i den materiella kulturen.

Två gravar vid Krogarängen innehöll naturliga föremål som tolkas som gravgåvor. Det var dels en liten, slät, oval sten och dels ett fossil. Den knappt fem centimeter stora stenen är naturlig, men speciell så till vida att den är svallad, och inte har förekommit i den blandade morän som finns i området. Den låg bland de brända benen i gravgömman i grav 108. Fossilet, som var drygt fyra centimeter långt, låg bland de brända benen i gravgömman i grav 127. Båda föremålen av typen ekofakter fanns i gravgömmor där de brända benen låg fria från sot och träkol. Föremålen saknar spår av eld och har förmodligen inte varit med på gravbålet utan lagts ned direkt i gravarna. De brända benen i grav 108 tillhörde ett större barn eller tonåring, åldern för individen i grav 127 kunde inte fastställas.

KvartsI gravar från brons och äldre järnålder förekommer ibland kvarts. Dessa vita stenar tolkas ofta ha en symbolisk innebörd. Anne Carlie menar att kvartsen kan ha fungerat som en del i fruktbarhetsritualer för att symbolisera livscykeln och återfödelsen, men att den också kan också ha haft magiska och beskyddande egenskaper (Carlie 1999).

Figur 26. I en grav hittades den här krumkniven av typen S-formad. Fotograferad före konservering. FOTO MARIA PETERSSON.

Figur 27. Vid Krogarängen har man i några gravar lagt ner tregravgåvor av naturligt ursprung; en slät sten, en bit kvarts ochett fossil. FOTO LENA ENGSTRÖM.


På Krogarängens gravfält fanns en bit kvarts i grav 108, det vill säga i samma grav som den släta sten som nämns ovan. Kvartsen är bearbetad, förmodligen i syfte att framhäva dess vita färg, men saknar exempelvis slagbulor som uppstår vid bearbetning för att framställa redskap.

Benen i gravarnaI de undersökta gravarna på Krogarängens gravfält fanns obrända ben i två och brända ben i 26 gravgömmor. Medräknat i detta är fyra gravar som undersöktes 1948–49 och fyra gravar som undersöktes 2009. Benmaterialet var överlag dåligt bevarat. Caroline Ahlström Arcini, som har analyserat hela materialet, har kunnat konstatera att de ben som grävdes fram 1948–49 var bättre bevarade än de som grävts fram de senaste åren. En orsak till detta kan vara att de sistnämnda kommer från gravar som legat i åkermark. De dåliga bevaringsförhållandena har gjort det svårt att bestämma kön med utgångspunkt i benen. Endast i några fall har detta varit möjligt. Tack vare att tänder bevarats bättre har åldersbestämning kunnat göras för drygt hälften av de gravlagda individerna. I gravarna fanns ben från både män och kvinnor samt från individer i olika åldrar, från mindre barn, dock ej spädbarn, till större barn, tonåringar, vuxna och äldre.

KönNär bedömning av kön har gjorts utifrån benmaterialet har endast tre gravar kunnat bestämmas, se Bilaga 5. Osteologisk analys. Fynden i gravarna kan möjligen indikera kön i några ytterligare fall. De brända ben där en säker könsbestämning har kunnat göras kommer alla från gravar som undersöktes 1948–49 inne i Folkets park. Det är grav 24, som innehöll benen efter en man och grav 17 som innehöll benen efter en kvinna.

I gropen med återdeponerade skelettdelar, som undersöktes 2009, påträffades fragment av kranium, tänder och några av kroppens större rörben. Den osteologiska analysen indikerar att benen sannolikt kommer från en vuxen kvinna. Benen i den skelettgrav som påträffades in situ 2011 var mycket fragmentariska och tyvärr för dåligt bevarade för att säga något om kön. Det gick dock att avgöra att det var en vuxen individ som varit cirka 1,50 meter lång, något som talar för att det rör sig om en kvinna.

Övriga gravar har inte kunnat könsbestämmas utifrån benen, men några innehöll fynd som brukar förekomma i kvinnogravar (Hagberg 1967; Kaliff 2001 ). Det är grav 100 med krumkniven, grav 108 och 121 med nålar och grav 110 med en möjlig pryl, som alla skulle kunna vara kvinnogravar. Bland de gravar där könet indikeras av osteologi och/eller fynd är kvinnogravar i majoritet, se Tabell 6.

År Grav Inre gravskick Könsbestämning, osteologisk

Könsbestämning utifrån fynd

Kriterium

1948 17 Brandlager Kvinna Brända ben

1948 24 Brandlager Man Brända ben

2009 128 Grop med återdeponerade skelettdelar

Sannolik kvinna Obrända ben

2011 100 Brandgrop Möjligen kvinna Krumkniv

2011 104 Skelettgrav Möjligen kvinna Längd

2011 108 Bengrop Möjligen kvinna Nål

2011 110 Brandgrop Möjligen kvinna Möjlig pryl

2011 121 Benlager Möjligen kvinna Nål

Tabell 6. Könsbedömning utifrån både benen och fynd visar på en majoritet av kvinnogravar.


ÅlderUnder äldre järnålder begravdes vuxna och barn ibland på olika ställen. Barngravar kunde samlas på helt egna gravfält, såsom till exempel barngravfältet i Hulje utanför Mjölby, eller ligga som en egen del på ett gravfält (Molin 1999). Från gravfältet vid Krogarängen var olika åldrar representerade, från barn i tvåårsåldern till större barn och tonåringar, vuxna och äldre. Mindre barn i åldern 2–7 år fanns i sex gravar, barn/tonåring fanns också i sex, tonåring/vuxen i fem gravar, vuxen i tio gravar och vuxen/äldre i en grav, se Figur 29. Det fanns inte några spädbarn i gravarna, men jämfört med andra undersökta gravfält var andelen barngravar förhållandevis stor vid Krogarängen.

Skelettgraven och gropen med återdeponerade ben tillhörde båda vuxna individer. Analysen av de återdeponerade skelettdelar som tillhör en kvinna visar vidare att kvinnan sannolikt var vuxen och äldre än 40 år när hon dog. När det gäller den skelettgrav som påträffades in situ var det endast delar av kraniet och tänder som kunde analyseras. Slitaget på tänderna visade att den gravlagda, möjligen en kvinna, var vid sin död var minst 40 år gammal, se Figur 28.

Noterbart är att det är vuxna kvinnor, över 40 år gamla, som begravts obrända. På det närbelägna gravfältet vid Smörkullen var fördelningen för de vuxna individer som gravlagts obrända 10 kvinnor och 14 män (Brovall 2003).

Det går att utläsa en viss gruppering på gravfältet utifrån ålder. De yngsta barnen, 2–7 år, liksom barn/tonåring låg alla centralt inom den nu undersökta, sydöstra delen av gravfältet. Tonåring/vuxen, vuxen och vuxen/äldre fanns spridda över hela denna del av gravfältet. I de gravar som undersöktes i Folkets park var samtliga bestämda ben från vuxna individer. Avsaknaden av barn under två år kan bero på bevaringsförhållandena, som var mycket dåliga, eller så har de begravts någon annanstans.

I gravarna vid Krogarängen fanns sammanfattningsvis båda könen representerade, med en överrepresentation för kvinnogravar, bland de könsbestämda gravarna och alla åldrar utom spädbarn förekom i gravarna. Detta pekar mot att gravfältet representerar en eller flera gårdar, snarare än urval ur befolkningen som gjorts på grundval av ålder eller kön och därtill kopplad identitet.

Figur 28. Slitaget på tänderna från grav 104 indikerar att individen, möjligen en kvinna, vid sin död var minst40 år gammal. FOTO CAROLINE AHLSTRÖM ARCINI.


Ringa mängd ben i gravarnaGravfält från äldre järnålder innehåller i regel små mängder brända ben per gravgömma. Berit Sigvallius har kunnat konstatera att gravar från äldre järnålder i Mälardalen innehåller 150 gram brända ben i genomsnitt (Sigvallius 1994). Vid Abbetorp i västra Östergötland, där ett helt gravfält undersöktes, innehöll gravarna i medeltal cirka 50 gram brända ben (Petersson 2004). Detta kan jämföras med att efter en modern kremering uppgår vikten på de brända benen till 1–2 kilogram (Gejvall 1948). De små mängderna, liksom det faktum att ben från vissa delar av kroppen förekommer mer frekvent än andra i brandgravarna, tyder på ett medvetet urval. Det är vanligt att ben från huvudet finns med. Huvudet måste ha ansetts speciellt viktigt, kanske för att, såsom Anders Kaliff föreslår, det innehöll själen eller motsvarande (Kaliff 1992).

Vid Krogarängen uppgick mängden brända ben per gravgömma, från så lite som ett par gram upp till som mest knappt 90 gram. Till en del kan detta bero på de dåliga bevarandeförhållandena, men många av de undersökta gravgömmorna var intakta, vilket snarare antyder att benmängderna ursprungligen varit små och att de ben som har placerats i gravgömmorna varit medvetet utvalda. I gravarna fanns ben från huvud, bål, skuldra/arm, hand, bäcken/ ben och fot, men ben från huvudet var vanligast, se Figur 30. Ben från huvudet utgjorde 67 procent, vilket är en så tydlig dominans att dessa ben måste ha valts ut medvetet.

0

2

4

6

8

10

12

Antal gravgömmor med åldersbestämda individer

Figur 29. Diagram visande antal gravgömmor med åldersbestämda individer. Efter Arcini 2012.

67%

11%

5%

7%

5% 5%

Huvud

Bål

Skuldra/arm

Hand

Bäcken/ben

Fot

Figur 30. Ben från huvudetdominerar kraftigt urvaletav vilka ben som har lagtsned i gravgömman.Efter Bilaga 5. Osteologisk analys.

67%

11%

5%

7%

5% 5%

Huvud

Bål

Skuldra/arm

Hand

Bäcken/ben

Fot


Kost och mobilitetVid Krogarängern utfördes analyser av stabila kol, kväve och svavelisotoper på obrända ben och tänder. Isotopanalyser av obrända ben kan ibland säga något om individernas kost och ifall de var födda på samma plats som de var begravda. Genom att mäta stabila kol, kväve och svavelisotoper i ben och tänder kan uppgifter om kost och eventuell mobilitet kan utläsas (Fjällström 2013). Analyser av kol och kväveisotoper kan indikera födans sammansättning med avseende på protein. Kolvärdet indikerar om födan bestått å ena sidan av havslevande djur såsom fisk, skaldjur, säl och sjöfågel eller å andra sidan av landlevande djur, insjöfisk och vegetabilier. Kvävevärdet visar de nivåer i näringskedjan som det konsumerande proteinet kom ifrån, vilket innebär att det går att avgöra hur stor del av födan som kommer från vegetabilier, kött eller fisk.

Värdet för svavelisotoper varierar på olika platser, beroende på berggrunden på platsen. Det lokala värdet för svavelisotoper går också igen i den lokalt producerade maten och inlagras i människans skelett under hennes första levnadsår. På så sätt är det möjligt att undersöka ifall människor vuxit upp i ett annat område än det område de gravlagts (Fjällström 2013).

Vid Krogarängen var förhoppningen att använda isotopanalys på de obrända benen från både skelettgraven och gropen med återdeponerade benen. Tyvärr visade det sig att benen i skelettgraven inte var tillräckligt väl bevarade. Däremot hade de återdeponerade skelettdelarna förutsättningar för att ge ett resultat. De återdeponerade benen var från en kvinna som var i 40årsåldern när hon avled och för analyserna användes en falsk kindtand (premolar).

Kol och kvävevärdet visar att kvinnan vid en ålder av 2–6 år, haft en blandad diet, med både kött och insjöfisk. Värdena visar endast var proteinet i födan kom ifrån, vilket innebär att en stor del av föda även kan utgjorts av kolhydrater från vegetabilier (Fjällström 2013). För att få svar på frågan om kvinnan var uppväxt i trakten där hon blev begravd gjordes också analys av svavelisotoper. Resultatet jämfördes med de samtida skelettgravarna på Smörkullen i Alvastra och det visade sig då att kvinnan hade ett avvikande värde. Geologin på platsen är dock komplex, vilket gör det svårt att säga om kvinnan var född och uppväxt på den plats där hon dog eller var ditflyttad (Fjällström 2013).

Spår av rituella måltider eller matoffer vid gravarna och på gravfältetMatrester i gravar kan härröra från kremeringsritualen, det vill säga att de har offrats på gravbålet. De kan också utgöra spår efter att man har ätit tillsammans med de döda i gravmiljön (Heimdahl 2012). Det senare kan också ses som rituella måltider eller matoffer i gravmiljön, som förekommit i samband med gravläggning. Sådana rituella måltider kan emellertid också ha förekommit vid andra tillfällen än just vid gravläggning. Religionshistorikern BrittMari Näsström beskriver att det under vikingatid var vanligt att den avlidne mottog offer av mat vid graven. Offer kunde även företas på bestämda dagar efter begravningen genom att de anhöriga intog en gemensam måltid vid graven. Liknande seder fanns även i det antika Grekland och Rom, där det fanns en högtid tillägnad alla döda då en gemensam måltid intogs vid graven (Näsström 2002).

I flera av gravarna på gravfältet fanns spår efter mat i form av djurben och makrofossil. Bland 23 analyserade gravar, fanns det i sju av dem, alltså i ungefär en tredjedel, förkolnade vegetabilier, främst sädeskorn, men också nötskal och dådra. Det fanns också animalisk föda, såsom fisk i två gravar och i ytterligare några gravar fanns brända djurben.

I närområdet till gravfältet fanns en mindre huslämning, möjligen kopplad till en rituell aspekt, samt flera härdar och gropar. Dessa lämningar kan ha samband med rituella måltider eller matoffer knutna till gravmiljön.


Djurben i gravarnaFörutom mänskliga kvarlevor fanns i några gravar även djurben, både brända och obrända. Djurbenen tillvaratogs, dels direkt vid undersökningen, dels vid genomgång av jordprover för makrofossilanalys. De förstnämnda har genomgått osteologisk analys där arten har bestämts, när så har varit möjligt (se Bilaga 5. Osteologi), medan de sistnämnda var för små för att artbestämma och därför endast har bestämts som djurben (se Bilaga 6. Makrofossilanalys). Djurbenen låg antingen tillsammans med de brända människobenen i gravgömman eller skilda från människobenen i till exempel överbyggnaden.

Ett par gravar där djurben låg tillsammans med människobenen var grav 100 och 115. Benen var brända får/getben och det som fanns i gravgömman var delar av nedre extremiter. Det är alltså främst de köttfattiga delarna av djuren som finns med och just fot och skallben, det vill säga köttfattiga delar är vad som brukar förekomma i gravar på gravfält från brons och äldre järnålder (Arcini 2007). Caroline Ahlström Arcini har föreslagit att benen förmodligen utgör spår efter slakt i samband med en begravningsmåltid (2007).

I gravarna 106 och 110 hittades ben av nöt, vilka inte låg tillsammans med mänskliga ben utan i överbyggnaden respektive fyllningen. De behöver därför inte ha varit med på gravbålet, utan kan vara en del av ett efterföljande matoffer eller en rituell måltid. Djurben, som inte kunnat artbestämmas, har hittats i åtta gravgömmor och i en stenpackning. Även dessa kan ha varit del av matoffer eller rituella måltider.

I grav 111 fanns såväl fiskfjäll som fiskben tillsammans med en stor mängd brända djurben. Dessa skulle kunna vara rester av att man har tillagat mat i anslutning till graven, men också vara en offergåva i form av mat eller en rituell måltid i anslutning till gravläggningen. Fiskfjäll och fiskben fanns även i skelettgraven, närmare bestämt vid fötterna.

Det fanns också obrända djurben bland gravarna. Grav 17 inne i Folkets park innehöll förutom brända ben efter en vuxen man också ett fragment av en obränd kota av svin från ett ungt djur. Övriga obrända djurben, får/get, nöt och nöt/häst, påträffades inte i gravgömmorna utan i matjorden över och kring överbyggnaderna på gravfältet. De är förmodligen betydligt yngre än gravfältet.

Makrofossil i gravarnaI grav 103, 116 och 117 fanns sädeskorn som inte har gått att närmare artbestämma, men i grav 107 och 122 fanns skalkorn. I grav 100 fanns förutom ett bränt sädeskorn också oformliga förkolnade klumpar som kan vara spår efter mat. I grav 103 fanns också oljedådra och i gravarna 109, 110 och 119 fanns örtdelar. I alla gravar låg de brända sädeskornen och fröerna direkt i anslutning till brända ben. De bör därför ha kommit dit samtidigt som benen har gravsatts och de kan ha bränts på gravbålet, för att följa med som färdkost eller som ett brandoffer samtidigt med kremeringen.

I skelettgraven låg bränt, ej artbestämt sädeskorn, och korn tillsammans med fiskfjäll vid fötterna. Här har sannolikt en tillredd måltid placerats vid begravningstillfället.

Ett par gravar innehöll förkolnade örtdelar och bränd säd. Liknande material bildas enligt Heimdahl vid svedning av ett örtrikt markskikt. Kanske är det så i det här fallet att örtdelarna förkolnade när markskiktet under graven sveddes av ett bål i samband med att graven anlades. Att det förekommer just örtdelar tyder på att platsen vid denna tid utgjordes av en öppen miljö, kanske en äng eller en betesmark (Heimdahl 2012).

I grav 108 fanns ett stort inslag av oförkolnade makrofossil. Det oförkolnade materialet utgjordes av träfragment, svinmålla, knaggelstarr, humle och jordrök. När material på detta sätt är oförkolnat ligger det nära till hands att tolka det som ditkommet genom störning och omlagring, men vid undersökningen fanns det inget som tydde på att gravgömman


var störd. Det är enligt Heimdahl samtidigt svårt att förstå vad humlefrukten gör där. Har man möjligen odlat humle på platsen i sen tid? Heimdahl anser det för mer troligt att humlet faktiskt tillhörde begravningen, något som i så fall vore smått sensationellt. Humle dyker annars upp i högreståndsmiljöer under 600 och 700talet, även om arten också funnits i landet som vild sedan mesolitikum (Heimdahl 2012).

En mindre byggnad och härdar med möjlig koppling till gravarnaNorr om gravfältet finns en svag höjdrygg som sträcker sig i östvästlig riktning. På krönet och sydsidan av denna höjdrygg, och vänt mot gravfältet, fanns lämningar efter en mindre byggnad samt härdar och gropar, RAÄ 68 i Vadstena socken. Den mindre byggnaden och härdarna kan ha haft en koppling till gravarna.

Byggnaden har tolkats som ett 7x6 meter stort hus med riktning sydvästnordost. I byggnaden fanns fem stolphål med likartad karaktär, vilka bildade två bockpar. Det femte stolphålet har stått mitt i en tänkt gavel, se Detaljplan 4, skala 1:400. I byggnadens södra del fanns ett svart lager som ytterligare stärkte tolkningen, eftersom det följde en tänkt vägglinje. Det fanns ingen härd i huset. Träkol av lind från ett stolphål har daterats till äldre romersk järnålder, 70–250 e Kr (Ua30656), vilket gör att huset kan ha varit samtida med huvuddelen av gravarna på gravfältet. Jordprov insamlade från två av stolphålen visade ett varierat material. Ett av stolphålen innehöll förkolnade fröer, såsom korn, naketkorn, bröd/kubbvete och speltvete samt även ej artbestämda sädeskorn se Tabell 7. Ej artbestämda sädeskorn fanns också i ett annat stolphål, vilket dessutom innehöll skalkorn och fröer från oljedådra. Oljedådra är ett ovanligt fynd i Östergötland (Heimdahl 2012). Trots det fanns oljedådra, förutom i ett stolphål i byggnaden även i grav 103 på gravfältet och i en härd sydväst om gravfältet, något som kanske funktionellt och tolkningsmässigt knyter samman de tre kontexterna.

Figur 31. Vid Krogarängen fanns en mindre treskeppig byggnad, på bilden markerad med blåmålade käppar.Fotograferat från nordost. FOTO MARIA PETERSSON.


Helena Victor har gjort en genomgång av byggnader från bronsålder som har tolkats som kulthus (2002). Karaktäristiskt för dessa hus är i regel att de ligger ensamma eller i par och aldrig tillsammans med andra huskonstruktioner, att de inte ligger på boplatser utan i anslutning till gravar eller platser med stark rituell karaktär, att de saknar de vanliga boplatsfynden och att de ofta har en annan orientering än bostadshus. De kan antingen vara så kallade stengrundshus eller stolphus. Typiskt för stolphusen är att de är mindre än bostadshus, ofta D eller Cformade, och att de brukar innehålla fynd (ibid). Stolphus av detta slag har undersökts på flera platser i Östergötland, som vid gravfälten vid Klinga (Stålbom 1994) och vid Ringeby (Kaliff 1997). Även på en höjd strax norr om gravfältet på Smörkullen fanns en mindre byggnad, tolkad som en del av kulten på platsen (Brovall 2003). Även om merparten av kulthusen i Sverige har daterats till bronsålder, så förekommer fenomenet även under järnålder (Victor 2002).

Den mindre byggnaden vid Krogarängen har flera av de karaktäristiska dragen för kulthus. Den ringa storleken, frånvaro av andra byggnader och placeringen i sydvästnordostlig riktning i närheten av gravfältet antyder att byggnaden kan ha haft en koppling till gravfältet.

Intill den mindre byggnaden fanns flera härdar, vilka även de kan ha haft en koppling till gravfältet. Härdarna var endast någon decimeter djupa. De innehöll rikligt med skärvsten och under denna fanns ett tydligt kollager. Tolkningen utifrån det ringa djupet och lagerföljden är att härdarna inte har återanvänts utan att de endast representerar en användning. Träkolet i härdarna visade att lind och hassel var de träslag som hade använts. Vid makrofossilanalys av jord från härdarna framkom inga sädeskorn.

Undersökningarna vid Abbetorp utanför Väderstad visade att rituella härdar sällan återanvänts och att de till skillnad från härdar på boplatser i regel saknade sädeskorn. Vidare visade artfördelningen av träkolet från rituella härdar att man samlat in materialet från det närmaste området, utan att göra ett speciellt urval. På boplatsen i Abbetorp däremot dominerade tall, vilket visar att man där valt ut särskild brännved (Petersson 2004).

Härdarna norr om gravfältet vid Krogarängen kan inte knytas till något bostadshus. De tolkas som använda endast vid ett tillfälle och saknar i stort sädeskorn. De kan istället ha en koppling till gravfältet och haft en rituell funktion.

Härdar som kan ha haft en koppling till gravarna fanns även sydväst om gravfältet. I en av dessa fanns obränt djurben, oljedådra, korn, örtdelar samt amorfa förkolnade klumpar som kan vara rester efter mat. Oljedådra gör att härden möjligen kan kopplas till gravfältet och till den mindre byggnaden, där denna för Östergötland ovanliga växt också fanns. Eftersom härdarna sydväst om gravfältet inte kan knytas till någon boplats ligger det nära till hands att tolka även dessa som samhöriga med gravfältet.

Id Typ Ceralier, andra fröer, antal Övrigt material

2132 Härd

2166 Härd Rottrådar och basstamdelar från obestämda örter

2705 Stolphåli mindre byggnad

Ej artbestämt sädeskorn 8Korn 1Naketkorn 1Bröd-/kubbvete 1Speltvete 1

3271 Stolphåli mindrebyggnad

Ej artbestämt sädeskorn 1Skalkorn 1Oljedådra 2

7691 Härd Oljedådra 4Korn 1

Obränt djurbenÖrtdelarFörkolnade amorfa klumpar

Tabell 7. Stolphålen i denmindre byggnaden innehöllen stor variation av sädeskornoch andra fröer. Bland annatden för Östergötland ovanligaoljedådran.Även en härd sydväst omgravfältet innehöll oljedådra,i övrigt var avsaknaden avceralier påfallande i härdarna.Efter Heimdahl 2012.


Diskussion och tolkning av gravfältetGravfältet vid Krogarängen omfattar större delen av nuvarande Folkets park utanför Vadstena. Det har dessutom sträckt sig ut i åkermarken sydöst om Folkets park, där den nya vägen förbi Vadstena nu har byggts. Totalt är det cirka 300x200 meter stort (NS). Det gör gravfältet till ett av de ytmässigt större gravfälten i Östergötland. Smörkullen i Alvastra och Tift utanför Linköping är större till ytan, men i storleksklassen därefter, bland gravfält som Kungshöga, Klinga och Jusberg kan även Krogarängen räknas in.

Gravfältet ligger på en svag åsbildning, 100–105 meter över havet i ett område som idag utgörs av utpräglad fullåkersbygd. Slätten kring Vadstena är svagt böljande, men vid Kvarnbacken, drygt 600 meter söder om gravfältet finns en markant ås, som ligger 115 meter över havet. Närliggande gravfält som exempelvis Granby ligger cirka 120 meter över havet. Gravfältet vid Krogarängen ligger alltså inte i högsta läget i området. Idag finns få vattendrag i närheten, men historiska kartor visar att det har funnits ett stort antal våtmarker och vattendrag som försvunnit genom utdikning (Karlsson & Lundberg 2010). Kanske låg åsen där gravfältet ligger intill en våtmark eller ett vattendrag. Närheten till betesmark och bosättningar bör ha avgjort gravfältets placering.

De gravlagda individernaPå gravfältet vid Krogarängen har, med olika metoder, sju gravlagda individer kunnat bedömas vara kvinnor och en individ har kunnat bedömas vara man. Mannen, som kunde bedömas med osteologisk metod fanns i en grav som undersöktes i Folkets park 1948. Kvinnogravarna fanns alla inom den del av gravfältet som förundersöktes 2009 och undersöktes 2011. När det gäller kvinnogravarna har endast en säkert kunnat bedömas med osteologisk metod. Ytterligare två har osteologiskt bedömts som möjliga kvinnor. Övriga fyra kvinnogravar har bedömts utifrån fynden. I deras gravar fanns fynd som krumkniv, nålar och en möjlig pryl, föremål som förknippas med kvinnliga gravar (Hagberg 1967; Kaliff 2001). Av de gravar som kunnat könsbestämmas är flertalet kvinnogravar. Detta pekar mot ett känt faktum, där kvinnogravar, särskilt vad gäller fynd, är lättare att identifiera än mansgravar (Nordin 2005).

Åldern på de gravlagda individerna har kunnat bestämmas för den döde mannen och för sex kvinnor samt för ytterligare 20 individer, vilka ej kunnat könsbedömas. Den enda mannen var i vuxen ålder när han dog. För kvinnorna har åldern kunnat fastställas för sex av sju kvinnor. Tre kvinnor dog i vuxen ålder, en var barn eller i tonåren och en var ett barn i 3–4 års ålder. För samtliga åldersbedömda individer var fördelningen följande:

• Barn och barn/tonåring: 12. • Tonåring/vuxen: 5. • Vuxen och äldre: 11.

Andelen barn och barn/tonåring uppgick till 42 % av de åldersbestämda individerna. Det är en påfallande hög siffra. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande grupp vid gravfältet vid Klinga utgjordes av 15 % (Stålbom 1994), medan det på gravfälten vid Vilhemsberg och Abbetorp fanns en respektive inga barngravar (Petersson & Ulfhielm 2000; Petersson 2002).

En åldersgrupp saknades dock och det var spädbarn. Det är vanligt att spädbarn inte finns på gravfälten från äldre järnålder och detta brukar förklaras på olika sätt (Molin 1999). Med utgångspunkt i antropologiska studier av naturfolk brukar man räkna med att spädbarnsdödligheten var hög under förhistorisk tid. Trots det saknas nästan alltid de allra minsta barnen på gravfälten. Detta brukar förklaras med att de begravts ytligare och


försvunnit, att de begravts obrända och förmultnat snabbare eller i särskilda delar av gravfältet alternativt på helt egna gravfält så att de sällan hittas (ibid). En annan förklaring till att spädbarn ofta saknas kan vara, såsom Molin föreslår, att det kanske faktiskt speglar den reella mortaliteten. De naturfolk som har studerats lever ofta i marginalområden, vilket kan förklara en hög spädbarnsdödlighet, och att applicera detta på förhistoriska förhållanden låter sig inte göras rakt av. Spädbarn måste ändå ha dött under äldre järnålder och det faktum att de sällan eller aldrig finns på gravfälten måste förstås på något annat sätt. En förklaring kan vara att de ännu inte fått sitt namn och i och med det tagits upp i gemenskapen i samhället. Hos naturfolk sker detta ofta i tvåårsåldern och innan dess kan barnen inte begravas på det gemensamma gravfältet (Molin 1999).

De yngsta barnen, 2–7 år, liksom barn/tonåring låg alla centralt inom den nu undersökta, sydöstra delen av gravfältet. Tonåring/vuxen, vuxen och vuxen/äldre fanns spridda över hela denna del av gravfältet. I de gravar som undersöktes i Folkets park var samtliga åldersbestämda ben från vuxna individer. Spädbarn saknades helt och kan därför ha legat begravda någon annanstans. Det förefaller som att barnen låg inom en begränsad del, medan vuxna låg spridda över hela gravfältet.

När det gäller de gravlagda individerna vid Krogarängens gravfält är det således några företeelser som utmärker sig:

• De två individer som hade gravlagts obrända var båda kvinnor som varit 40 år eller äldre. • Andelen barngravar var påfallande hög. • Barnen låg begravda inom en begränsad del av gravfältet.

Begravningssed och gravritStensättningarna inom undersökningsområdet var runda och tre till sju meter stora, vanligen fyra till fem meter, medan stensättningarna i Folkets park är åtta till tolv meter stora (Lindahl 1949a). Stensättningarna i Folkets park är överlag större än de som fanns inom under sökningsområdet. Detta tyder på att de största gravarna placerades centralt på gravfältet och de mindre ligger i periferin. Det är fullt möjligt att det finns mindre gravar i Folkets park, som inte framträder förrän området avtorvas. Det är inte ovanligt att de största och äldsta gravarna anlades i centrum och att gravfältet med tiden utökades stegvis så att de yngre och ibland också till ytan mindre gravarna placerades längre ut. Om det är fallet även för gravfältet vid Krogarängen kan inte bedömas.

På gravfältet vid Krogarängen har det funnits minst två skelettgravar. Skelettdelar, tolkade som återdeponerade, fanns dels i en grop och dels in situ. Skelettgraven in situ hade en rektangulär överbyggnad (NS), som var uppbyggd av tätt lagda stenar. Under stenarna framkom en närmast rektangulär nedgrävning, som dock var något vriden (NVSO), jämfört med överbyggnaden. I nedgrävningen fanns rikligt med träkol utefter sidorna, vilket tolkas som rester av en kista eller möjligen en platsbyggd kammare. Skelettet var dåligt bevarat, men låg in situ på rygg med armarna utefter sidorna, den vänstra något böjd, liksom det vänstra benet. En analys av bäckenbenens läge visade att de låg i så kallad öppen position. Det innebär att kroppen inte kan ha varit insvept i något tättsittande tyg eller skinn.

Inom gravfältet kunde lämningar efter flera bålplatser identifierats. Dessa var i regel små och sotiga och innehöll mindre mängder brända ben, ofta skalltaksfragment och rörben. Bål platserna tycks ha varit individuella och ha använts endast en gång. I flera fall har de brända benen sedan placerats i gravgömmor i eller i omedelbar närhet av bålplatsen och i något fall har både bålplats och gravgömma täckts med en överbyggnad av jord och sten. Förhållandet med mindre och individuella bålplatser har detaljstuderats på bronsålders


gravfältet i Gualöv i nordöstra Skåne (Arcini 2007). Vid Krogarängen fanns betydligt fler gravar än bålplatser, vilket om de bara används en gång, innebär att flertalet bålplatser inte har lämnat några spår efter sig. För bränsle på gravbålen vid Krogarängen har främst björk använts.

Ett karaktäristiskt drag för gravfältet vid Krogarängen var att gravgömmorna mycket sällan innehöll benbehållare. De flesta gravgömmorna saknade kärl eller behållare för de brända benen. I de flesta fall låg benen så spridda att tanken på benbehållare är orimlig. Endast i fyra gravar fanns spår efter benbehållare. I en grav låg de brända benen i en gravurna och i tre andra gravar låg benen så samlat att de måste ha begravts i en behållare. I två av dessa, båda undersökta 1948, fanns spår av hartstätning (Lindahl 1949a). Fynd av harts tyder på att behållaren varit en ask av trä eller näver, en så kallad svepask, som tätats med harts.

Ett annat karaktäristiskt drag var att fyndmaterialet i gravarna var sparsamt. Fynden utgjordes av en krumkniv, tre nålar och en möjlig pryl samt en bit kvarts, en liten slät oval sten och ett fossil. Krumknivar, nålar och prylar tillhör fyndkategorier som ofta förekommer i kvinnogravar från äldre järnålder (Hagberg 1967; Kaliff 2001). Även kvarts kan förekomma i gravar från perioden, men de övriga två fynden är mer ovanliga. Den släta stenen och fossilet är naturliga, de är inte tillverkade av människor, men de kan inte ha hamnat i gravgömmorna på naturlig väg utan måste ha placerats där som ett medvetet uttryck. Fossilet fanns i ett benlager där varken ålder eller kön för den döde har kunnat fastställas. Kvartsbiten och stenen fanns båda i grav 108, där benen från ett större barn eller tonåring låg begravda. I graven fanns även en nål, vilket antyder att det kan vara en kvinnograv. När det gäller fynden i gravarna kan det konstateras att de förekommer såväl i barn som i vuxengravar. Inga skillnader i gravskick överhuvudtaget har kunnat urskiljas i gravskick utan barn har hanterats och begravts på samma vis som vuxna. Detta är intressant eftersom det visar att statusen för de gravlagda individerna på ett plan inte är kopplad till ålder.

I gravgömmorna hittades små mängder brända ben. Den ringa mängden kan förklaras med att många av gravgömmorna var skadade av åkerbruk, men stämmer även med förhållanden på andra gravfält från äldre järnålder. I gravgömman fanns endast en del av den kremerade människan. I kulturer med eldbegängelse av de döda är det själva kremeringen som är viktig och inte vad som händer med kvarlevorna (Kaliff 1992). Bland de ben som ändå har gravlagts finns olika delar av kroppen representerad, men skallfragment är något vanligare än andra delar. Att just delar av skallen finns med är vanligt under äldre järnålder och det har föreslagits att huvudet har varit viktigt, kanske som tillhåll för själen eller motsvarande (Kaliff 1992).

Flera av gravarna innehöll spår av mat, vilket visar att matoffer eller rituella måltider har förekommit vid begravningar eller vid andra tillfällen. I ett par gravgömmor fanns brända ben från får/get tillsammans med de brända människobenen. Dessa djur bör alltså ha varit med på gravbålet. I ett par andra fanns nöt i anslutning till gravgömmorna. Dessa kan snarare vara rester efter en måltid tillagad i anslutning till graven. Det samma kan gälla för de fiskfjäll och fiskben som fanns i skelettgraven och i en brandgrav. Andra spår av mat i gravarna är brända fröer och olika brända sädeskorn. I sex gravar låg brända sädeskorn ihop med brända människobenen och de kan till exempel ha bränts som ett brandoffer parallellt med kremeringen. Grav 100 innehöll både bränt sädeskorn och förkolnade klumpar som kan vara spår efter mat. I denna grav låg matresterna skilda från de brända benen och kan ha varit en del av ett efterföljande brandoffer eller del av en rituell måltid. I skelettgraven fanns brända sädeskorn tillsammans med fiskben och fiskfjäll vid fötterna av den döde. Sannolikt var detta rester efter en måltid som lagts ned vid begravningstillfället, kanske som färdkost för den döda?


Slutsats: Krogarängen – ett gårdsgravfältVadstenaslätten har under järnålder och medeltid utgjort en centralbygd i Östergötland och här finns flera stora gravfält med rika gravar. Gravfältet vid Krogarängen är stort till ytan och det har funnits minst två skelettgravar. Däremot finns inte några utmärkande gravgåvor och gravfältet har inte varit i bruk mer än några hundra år. Skelettbegravningar tycks vara vanligt förekommande i området under romersk järnålder (Brovall 2003). I den här delen av Östergötland ska kanske därför inte skelettgravskick i sig förknippas med individer tillhöriga samhällets elit.

I gravarna fanns ben från ett tvärsnitt av en befolkning. Kvinnor och män, barn, ungdomar, vuxna och äldre fanns begravda, men spädbarn saknades. Gravgåvorna utgjordes av föremål förknippade främst med kvinnligt hantverk, såsom sömnad och skinnberedning. Utifrån de näringsförhållanden som kunde utläsas hade befolkningen haft en varierad föda. Man hade ätit såväl en animalisk kost med nöt, får/get och fisk, som en vegetarisk kost med spannmål och örter. Utifrån skelettmaterial och tandhälsan kunde inga sjukdomar eller skador utläsas.

Även om gravfältet vid Krogarängen är till ytan stort och har haft minst två individer, som har begravts obrända, tycks det närmast vara ett gravfält knutet till en eller några gårdar i närheten, gårdar vars innevånare inte tillhört samhällets yttersta elit.

Två gårdar från romersk järnålderInom undersökningsområdet fanns två boplatser, RAÄ 36 i Sankt Pers socken längst i norr och RAÄ 67 i Vadstena socken längst i söder, som var samtida med gravfältet. Kanske var det innevånarna på någon av dessa gårdar som begravdes på gravfältet vid Krogarängen?

RAÄ 36Cirka 300 meter norr om gravfältet höjer sig terrängen upp emot en svag åsrygg, vilken löper i östvästlig riktning. På södra sidan av åsen fanns anläggningar från romersk järnålder. Hela fornlämningen var cirka 180x95 meter stor (SVNO). Vid den aktuella undersökningen berördes endast de västra delarna, där den nya vägen förbi Vadstena nu har byggts. Vid förundersökningen år 2009 framkom stolphål, härdar med mera i sådan omfattning och med sådan karaktär att detta tolkades som en gård från äldre järnålder. Det

Figur 32. Huvuddelen av boplatsen RAÄ 36 berördes inte utan ligger kvar öster om den nya vägen. FOTO ALF ERICSSON.


nu undersökta området torde därför utgöra utkanten av denna gård. 14Cdateringar antyder att den haft en varaktighet under romersk järnålder. Här har med andra ord funnits en gård, som varit samtida med gravfältet.

Inom det nu undersökta området fanns härdar, gropar och stolphål. De tretton groparna var av varierande storlek, och saknade innehåll som kunnat förklara deras funktion. Härdarna, sju stycken, var 0,4–1,6 meter i diameter och 0,1–0,2 meter djupa. En av härdarna har daterats till senare delen av romersk järnålder, 250–530 e kr (Ua30662). En av de större härdarna innehöll enstaka sädeskorn och förkolnade klumpar som sannolikt är bränd gröt eller liknande. Den innehöll också ett ogräs i form av kråkvicker. Detta kan ha insamlats och tillagats, men det kan också handla om ett ogräs som växte i närheten och hamnade i härden av en slump (Heimdahl 2012). Utifrån innehållet tolkas härden som en matlagningsanläggning. Något bostadshus har inte framkommit, men kan finnas i den del av fornlämningen som ligger kvar utanför arbetsområdet.

RAÄ 67Söder om Skänningevägen, cirka 40 meter söder om aktuellt undersökningsområde, undersökte Riksantikvarieämbetet, UV Öst år 2011 en mindre gård från romersk järnålder (Helander 2013). Här fanns ett treskeppigt hus som bedömdes ha legat på platsen under hela romersk järnålder och in i folkvandringstid, även om det kan ha stolpats om ett par gånger. Troligen hör de härdar och gropar som fanns 50–60 meter norr om huset, strax norr om Skänningevägen samman med denna gårdslämning.

Härdarna var 0,7–1 meter i diameter och 0,12–0,2 meter djupa med sotiga fyllningar och i enstaka fall kolansamlingar. En härd i området daterades vid förundersökningen till romersk järnålder, 80–320 e Kr (Ua38342).

Sammanfattningsvis kan konstateras att undersökningen har berört utkanten av två bebyggelselägen, två gårdar, som alltså var i bruk samtidigt som människor begravdes på gravfältet. Det är högst troligt att en del av de begravda har bott på dessa två gårdar.

Figur 33. Matjorden i området närmast Skänningevägen banas av med hjälp av grävmaskin och anläggningar rensas fram för hand. Fotograferat från öster. FOTO MARIA PETERSSON.


Vägar och uppodling under historisk tidInom undersökningsområdet fanns ett mindre antal lämningar från historisk tid, främst från efterreformatorisk tid. Det är åkerytor och dikessystem i söder, fossil åker norr om gravfältet och allra längst i norr samt lämningar efter två vägar sydväst om gravfältet.

Åkeryta med dikessystemPå de historiska kartorna från 1600–1700talen utgjordes större delen av undersökningsområdet av ängsmark; den så kallade Krogars Äng. Längst i söder fanns dock ett mindre område som utgjordes av åkermark (D6:1512; D1211:3). Inom detta område framkom vid undersökningen ett flertal diken. Redan i fält kunde dessa separeras i två tidsmässiga skikt. Fyra diken var maskingrävda och utgjorde moderna täckdiken. Övriga fyra bedömdes vara av äldre karaktär och utgjorde rester efter äldre öppna spadgrävda diken. Tre av de senare ansluter till en åkerbegränsning på de historiska kartorna. En ägofigur på 1705 års karta över Vadstena stads ägor (D1211:3) har en tydlig sydvästnordostlig riktning, se Figur 35 nedan. Samma strukturer fanns även på 1633–34 års karta över stadens ägor. I dikena påträffades fynd från tidigmodern tid, såsom yngre rödgods, tegel, glas och spik. En 14Cdatering på träkol från ett dike gav modern tid 1660–1950 e kr (Ua30653). Med samma riktning som dikena påträffades några stolphål på rad, vilka skulle kunna utgöra en del av en hägnad. Dateringarna, utifrån både överensstämmelser med historiska kartor, fynd och 14Canalys, visar att åkerytan längst i söder var brukad som åkermark redan på 1600talet. På grund av att strukturerna i kartmaterialet går tillbaka till tiden före skiftena kan området ha brukats som åker även längre tillbaka. Strukturer som föregår skiftena har visat sig kunna gå tillbaka till 1200talet (Windelhed 1995), och det är möjligt att så är fallet här.

Figur 34. Som mörka skiftningar framträder de diken som ligger i en teggräns på 1705 års karta.Fotograferat från söder. FOTO MARIA PETERSSON.


Odlingslager och röjningsrösenPå krönet och norrsidan av en svag åsrygg med östvästlig riktning norr om gravfältet fanns en fossil odlingsyta. Området är markerat som ängsmark på 1705 års karta över Vadstena stads ägor då området ligger inom Krogars äng (D1211:3). På den häradsekonomiska kartan från 1868–77 är området åker, vilket innebär att området odlas upp någon gång däremellan.

Odlingslämningarna i området utgjordes av ett odlingslager, ett röjningsröse och stolphål efter hägnader. Odlingslagret, A2965, framkom efter avbaning och låg direkt under det moderna matjordslagret. Det var 25x20 meter stort och 0,15 meter tjockt och avvek från den moderna odlingsjorden genom att vara mörkare i färg. Huvuddelen av lagret schaktades bort med maskin för att frilägga eventuellt underliggande anläggningar, men delar av lagret handgrävdes och genomgicks på hackbord. Inga daterbara fynd påträffades, men heller inget recent material. Under lagret framkom en förhistorisk härd, A2946.

I kanten av odlingslagret framkom ett röjningsröse, A4052, som var cirka två meter i diameter och 0,20 meter högt. Det var uppbyggt av 0,10–0,20 meter stora stenar kring en central 0,40 meter stor sten. I röjningsröset hittades en skärva förhistorisk keramik (F26), vilken skulle kunna komma från boplatslämningarna på södra sidan av krönet. Kring röjningsröset låg ytterligare sten, som röjts från åkermarken och deponerats.

Inom ytan fanns ett stråk med 14 stolphål. De varierade i storlek mellan 0,2 och 0,44 meter i diameter med ett djup på 0,1–0,2 meter där några var stenskodda. Stolphålen bildade inte några par eller andra strukturer men tolkas ingå i olika generationer av hägnader som legat på samma plats.

Längst i norr, inom RAÄ 36 i Sankt Pers socken, fanns också spridda odlingslämningar. Spridda stolphål som tolkades som spår av hägnader och stensamlingar som utgjorde botten av röjningsrösen.

Figur 35. Vid en samkopiering mellan de inmätta dikena (gulfärgade) och 1705 års kartaser man att riktningen på tre diken stämmer med riktningen på markslagen. GRAFIK MARITA SJÖLIN.

±

0 5 10Meter

1:600UndersökningsområdeArkeologiskt objektÖppna diken

Undersökningsområde

Arkeologiskt objekt

Öppna diken


En väg från yngre järnålder-medeltidVid förundersökningen framkom sydväst om Folkets park lämningar efter en stensatt väg (Karlsson & Lundberg 2010). Vägbanan var uppbyggd av en åtta meter lång och 2,70 meter bred stenpackning. Den kantades av vällagda stenrader av 0,4 meter stora stenar. Vägen gick i riktning sydvästnordost. Just den del som förundersöktes hamnade vid undersökningen 2011 utanför arbetsområdet och berördes inte vidare, men en trolig fortsättning på vägen fanns ungefär 80 meter längre norrut.

Området sydväst om Folkets park utgjordes inte som övriga delar av undersökningsområdet av åkermark utan av parklandskap med anlagda gräsmattor. Genom området gick fram till Folkets park en uppgrusad körväg, vilken skulle förstärkas i samband med att den nya vägen förbi Vadstena skulle anläggas. I området fanns även en brukningsväg, vilken gick i östvästlig riktning.

Den väglämning som troligen var fortsättning på vägen från förundersökningen löpte i sydvästnordostlig riktning strax utanför det sydvästra hörnet av Folkets park. Vägen, grupp 125, utgjordes av en nio meter lång och knappt fyra meter bred stenpackning av 0,07–0,45 meter stora stenar, lagda i två lager. I fyllningen påträffades ett nio centimeter långt bryne, som var avbrutet. Vägen är inte avgränsad i nordost I söder hade den förmodligen i senare tid plockats bort i samband med stenröjning av åkermarken. Riktningen sydvästnordost är densamma som för den väg som påträffades vid förundersökningen. Också vid en schaktövervakning i området framkom en väglämning med denna riktning (Konsmar & Ajneborn 2013). Troligen utgör de alla lämningar efter samma väg. Vägen går i sydsydvästnordnordostlig riktning och skulle om man drar ut den i samma riktning kunna tänkas gå i gravfältets västra kant från Kvissberg i norr till Kvarnbacken i söder. Det finns inget som tyder på att vägen är samtida med gravfältet och karaktären talar mot en datering till äldre järnålder om man jämför med vägar från denna period (Lindeblad & Petersson 2012, Carlsson m fl 1996). Vägen finns inte med på några historiska kartorna, vilket antyder att den förmodligen kan dateras till medeltid eller yngre järnålder.

Figur 36. Väg 125 sydväst om Folkets park kan vara medeltida eller äldre. Fotograferat från syd.FOTO MAGNUS LINDAHL.


En väg från modern tidI samma område fanns ännu en väglämning, vilken löpte i östvästlig riktning, det vill säga i samma riktning som den mindre brukningsvägen inom området. Vägen var fyra meter lång och knappt två meter bred, men fortsatte sannolikt längdmässigt utanför schaktet. Direkt norr om och parallellt med vägsträckningen fanns ett halvmeter brett dike. I diket hittades porslin, diverse järnskrot och en glasflaska (ej tillvarataget). Diket och väglämningen hör samman och kan utifrån fynden dateras till 1800–1900tal.

AnalyserNedan presenteras kortfattat de naturvetenskapliga resultaten. Rapporter med analysresultat redovisas i respektive bilaga.

Osteologisk analysI den osteologiska analysen har samtliga ben från Krogarängen tagits med. Det innebär brända och obrända ben från undersökningarna 1948–1949, 2009 och 2011. Benen från 1948–49 års undersökningar förvaras på Statens Historiska museum och benen från förundersökningen 2009 förvaras på Östergötlands läns museum. Analysen har utförts av Carolina Arcini och Ola Magnell, UV Syd.

Benmaterialet utgörs av både obrända och brända ben. De obrända benen kommer från en skelettgrav och från en grop med ben som tolkats som återdeponerade. De brända benen kommer från 28 gravgömmor, där en del haft överbyggnader och andra helt saknat spår efter överbyggnad samt från fyra gravar i Folkets park. I materialet fanns förutom människoben också djurben, troligen rester efter matoffer eller rituella måltider i anslutning till begravningarna.

Benmaterialet var överlag dåligt bevarat. De ben som grävdes fram inne i Folkets park 1948–49 var i regel bättre bevarade än de från de senare undersökningarna. En skillnad är att 1948–49 års ben låg i aldrig brukad mark, medan de senare framgrävda benen låg i åkermark som brukats i nutid. De dåliga bevaringsförhållandena har gjort att endast tre individer har kunnat könsbestämmas, en man och två kvinnor. Lyckligtvis har tänder bevarats bättre vilket har möjliggjort en åldersbestämning i 28 fall. Alla åldrar utom spädbarn, finns representerade. Benmängden i gravarna var låg, men så långt det har gått att bedöma tycks alla delar av kroppen vara representerade i gravarna. Tydligt är dock att skallfragment förekommer så ofta att dessa tycks ha varit medvetet utvalda.

Djurbenen utgjordes av får/get, nöt, nöt/häst och svin. De utgörs i flera fall av de nedre extremiteterna, vilket är väl känt från andra gravfält (Sigvallius 1994). Djurbenen kan utgöra gravgåvor/offer i form av delar av djur som kan ha bränts i anslutning till gravbålet.

VedartsanalysFör vedartsanalys insamlades 25 stycken träkolsprover från anläggningar. Vedartsanalysen har utförts av Ulf Strucke, RAÄ, UV Mitt, främst i syfte att bestämma träets egenålder inför 14Canalys, men också i syfte att ge mer information om val av träslag i exempelvis gravbål och härdar. Av dessa 22 skickades 19 vidare för 14Canalys. Vedartsanalysen har gett information dels om landskapet och dels om kulturellt påverkade val av träslag, se Figur 37.

LandskapetDet äldsta trä som har analyserats kommer gropsystemet längst i norr. Gropsystemet har daterats till tidig och mellanneolitikum och båda träkolsproven som har analyserats var ek. Från bronsålder och förromersk järnålder har sju träkolsprover analyserats. De utgörs av


lövträd, mestadels al men även enstaka hassel och ek. Under romersk järnålder fortsätter lövträden att dominera, nu i form av björk samt enstaka alm, lind och lönn. Det yngsta trä som har analyserats utgörs av björk från ett dike, daterat till 1600–1800tal. I samma dike fanns även hassel.

Sammantaget ger analysen av vedarter en bild av växtligheten kring Krogarängen. Från neolitikum finns för få prover för att säga något om det omgivande landskapet. Från bronsålder och förromersk järnålder framträder ett mer vattenrikt landskap än idag, där alen har trivts (Tunón m fl 2005). Ett landskap med sankmarker och kanske vattendrag bör ha varit lämpligt som betesmark och från denna period finns även ensamliggande härdar som kan kopplas till betsdriftens platser. Under romersk järnålder har alen försvunnit. Landskapet är sannolikt inte lika vattensjukt och istället framträder ett landskap med en blandad lövskog, kanske en ängsmark där ljuskrävande träd som björk och kulturgynnade träd som alm, lönn och lind trivs (ibid).

Träslag i gravarnaI brandgravarna fanns några enstaka träkol från alm, lönn och ej artbestämt lövträd, men huvuddelen av proverna utgjordes av björk. Sex av sju analyserade brandgravar innehöll träkol från björk, se Figur 37 nedan. Eftersom träkolet låg blandat med benen bör det vara virke från gravbålet som följt med. Detta är intressant eftersom det visar att man haft tydliga preferenser när det gäller ved som användes till gravbålen. En liknande tendens finns i Abbetorpsgravfältet i västra Östergötland, där björk hade använts i tre av fyra brandgravar (Petersson 2004). Björk har högt värmevärde och brinner lugnt, också alm har mycket gott bränsle värde (Tunón m fl 2005). Om det är detta som har styrt valet eller om andra hänsyn har spelat in, kan inte bedömas. I skelettgraven var det förkolnade trä som fanns längs med kroppens sidor, och som skulle kunna vara rester av svedda plankor i någon form av kistkonstruktion, lövträd.

0123456789

lövträd

lönn

lind

hassel

ek+al

ek

björk+lönn

björk+hassel

björk

alm+björk

Figur 37. Vedartsanalysen visade på ett landskap bevuxet med lövskog under romersk järnålder. Det visar också att björk har varit det vanligaste bränslet vid kremeringarna.


Tabell 8. Samtliga 14C-dateringar från Krogarängen, ordnande från äldsta till yngsta. Kalibrering enligt Stuiver et al. (1998);OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp (chron).

Und Lab nr A ID A Typ BP St Kalibr 1 Σ Kalibr 2 Σ Material

SU Ua-30661 5097 Gropsystem 5031 42 3950–3760 f Kr 3950–3710 f Kr Ek

SU Ua-30669 7816 Gropsystem 4215 82 2910–2670 f Kr 3020–2570 f Kr Ek

FU Ua-24127 24 Grav 2565 40 810–750 f Kr 820–730 f Kr Al

SU Ua-30670 8142 Sotfläck 2507 39 770–540 f Kr 800–420 f Kr Ek

SU Ua-30655 1762 Härd 2478 36 760–520 f Kr 770–410 f Kr Lövträd

SU Ua-30665 6631 Härd 2445 36 740–410 f Kr 760–400 f Kr Al



SU Ua-30657 3832 Härd 2179 36 360–170 f Kr 380–110 f Kr Hassel

SU Ua-30659 4630 Brandgrop 1969 36 20 f Kr–80 e Kr 50 f Kr–130 e Kr Björk

SU Ua-30668 7500 Urnegrop 1958 35 0–80 e Kr 40 f Kr–130 e Kr Björk

SU Ua-30664 6393 Brandgrop 1946 36 0–120 e Kr 40 f Kr–130 e Kr Björk

SU Ua-30666 7021 Benlager 1941 36 20–1200 e Kr 40 f Kr–130 e Kr Alm

FU Ua-38341 414 Härd 1921 33 50–125 e Kr 0–210 e Kr

SU Ua-30660 4872 Brandgrop 1915 37 50–130 e Kr 0–220 e Kr Björknäver

SU Ua-30663 6382 Brandgrop 1904 36 55–135 e Kr 20–220 e Kr Björk

SU Ua-30654 1660 Brandlager 1900 37 50–135 e Kr 20–220 e Kr Björk

SU Ua-30867 6447 Skelettgrav 1869 72 60–240 e Kr 40–340 e Kr Tand

SU Ua-30707 7514 Benlager 1860 33 80–220 e Kr 70–240 e Kr Harts

FU Ua38344 327 Härd 1848 34 125–220 e Kr 80–240 e Kr

SU Ua-30656 2686 Stolphål 1842 36 125–220 e Kr 70–250 e Kr Lind

SU Ua-30658 4611 Brandgrop 1839 37 125–225 e Kr 70–260 e Kr Björk

FU Ua-38342 2433 Härd 1832 37 130–225 e Kr 80–320 e Kr

FU Ua-38340 2129 Grop med återdep ben 1709 36 250–390 e Kr 240–410 e Kr Tand

SU Ua-30662 5454 Härd 1669 36 335–420 e Kr 250–530 e Kr Lönn

SU Ua-30708 7514 Benlager 1668 31 340–420 e Kr 250–440 e Kr Bränt ben

SU Ua-30653 699 Dike 148 31 1670–1950 e Kr 1660–1950 e Kr Björk

14C-analysÅngströmlaboratoriet vid Uppsala universitet har utfört 14Canalys av 22 prov. I syfte att fast ställa om alla gravar var från samma tid samt om härdar och andra lämningar var äldre, samtida eller yngre än gravarna daterades prover både från gravar och från härdar och andra lämningar. Av proverna som valdes ut för 14Cdatering utgjordes 19 av träkol. Övriga utgjordes av en tand, av ett bränt ben samt av harts. Från förundersökningen fanns ytterligare fem analyserade prover, vilka också diskuteras i rapporten.

14Canalysen visar att gravarna på gravfältet huvudsakligen var från äldre romersk järnålder, men att det fanns aktiviteter inom området redan under yngre stenålder och därefter under yngre bronsålder och äldre förromersk järnålder. Dateringarna visar ett tidigt nedslag under tidigneolitikum, då en mindre gård kan ha funnits i området. Under bronsålder och förromersk järnålder finns ett antal dateringar från ensamliggande härdar, vilka visar att området kan ha varit i bruk för betsdrift under denna period. Århundradena efter Kristi födelse, är den period, som det finns flest dateringar från. I området fanns då gravfältet och två boplatser. En datering till historisk tid kommer från ett dike i området närmast Skänningevägen.


Kol-/kväve och svavelanalysAnalyser av stabila kol, kväve och svavelisotoper har genomförts för ett av de obrända skeletten. Möjligheten finns att sådana analyser visar individernas kost och även mobiliteten under livstiden. Genom att mäta stabila kol, kväve och svavelisotoper kan uppgifter om kost och eventuell mobilitet utläsas (Fjällström 2013). Isotopanalyserna utfördes av Markus Fjällström på Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm. Analyserna utförs på bevarat kollagen främst i tänder.

Kol och kväveisotoper berättar om födans sammansättning med avseende på protein. Kolvärdet gör det möjligt att skilja på om födan bestått av å ena sidan havslevande djur såsom fisk, skaldjur, säl och sjöfågel eller å andra sidan landlevande djur, insjöfisk och vegetabilier. Kvävevärdet aviserar vilken nivå i näringskedjan, som proteinet i maten kommer ifrån, det vill säga i vilken utsträckning födan kommer från näringskedjans bas; vegetabilier, eller från dess topp; kött eller fisk. Svavelisotoper återspeglar berggrunden varifrån människans föda och vatten som dricks kommer ifrån. Genom variationer i berggrunden är det möjligt att undersöka om en individ tillbringat barndomen i ett område och blivit begravd i ett annat.

Tyvärr var kollagenet i tänder och andra ben från skelettgraven för dåligt bevarade, för att någon av dessa analyser skulle kunna utföras. Däremot var en tand från den kvinna i 40årsåldern, vars ben återbegravts i en grop, tillräckligt bra bevarat för att kunna analyseras.

Figur 38. De äldsta dateringarna, tidig- och mellaneolitikum kommer från två olika faser i ett gropsystem,från yngre bronsålder finns dateringar från härdar och en sotfläck, men merparten av dateringarna,både gravar och boplatslämningar ligger i romersk järnålder. Den yngsta dateringen är från ett dike.

Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[strat]

6000CalBC 4000CalBC 2000CalBC CalBC/CalAD 2000CalAD

Calibrated date

Ua-30653 148±31BP

Ua-30708 1668±31BP

Ua-30662 1669±36BP

Ua-30658 1839±37BP

Ua-30656 1842±36BP

Ua-30707 1860±33BP

Ua-30867 1869±72BP

Ua-30654 1900±37BP

Ua-30663 1904±36BP

Ua-30660 1915±37BP

Ua-30666 1941±36BP

Ua-30664 1946±36BP

Ua-30668 1958±35BP

Ua-30659 1969±36BP

Ua-30657 2179±36BP

Ua-30652 2204±33BP

Ua-30667 2411±35BP

Ua-30665 2445±36BP

Ua-30655 2478±36BP

Ua-30670 2507±39BP

Ua-30669 4215±82BP

Ua-30661 5031±42BP


Kol och kväveisotoperna visade att kvinnan, vid en ålder av 2–6 år haft en blandad diet med både kött och insjöfisk. Det är i denna ålder kollagenet bildas och kan påverkas. Svavelisotopvärdet visar på en avvikelse från närliggande gravfältet Smörkullen vid Alvastra, vilket skulle kunna tyda på att hon vuxit upp någon annanstans. Dock är geologin på platsen komplex. Trots det begränsade resultatet är denna analysmetod intressant. Resultatet belyser aspekter av livet som vi annars inte kan veta mycket om. Metoden är också förhållandevis billig och det finns all anledning att genomföra analyser av stabila kol, kväve och svavel isotoper när tillfälle ges.

MakrofossilanalysFör makrofossilanalys skickades totalt 34 jordprover. Jordproverna hade valts ut från gravgömmor, härdar, gropar och stolphål. Makrofossilanalysen har utförts av Jens Heimdahl, RAÄ, UV Mitt. I analysen har förkolnat material används, utom i ett fall. Gravgömman i grav 108 innehöll en anmärkningsvärt hög andel oförkolnat material. Oförkolnat material brukar i regel tillhöra senare faser, som genom omrörning av jorden, så kallad bioturbation, tagit sig ner i äldre lämningar. Vid undersökningen uppfattades gravgömman i grav 108 som intakt. Det kan därför vara så att det oförkolnade materialet ändå ska knytas till graven.

Makrofossilanalysen visade att flera gravar innehöll förkolnade vegetabilier, främst sädeskorn, men de innehöll också nötskal och andra fröer såsom oljedådra och kråkvicker. I några fanns också animalisk föda såsom fisk och djurben. Liknande innehåll fanns också i härdar och stolphål. Bilden av att mat har hanterats i och kring gravarna är tydlig. Även andra anläggningar i närheten, som härdar är kopplade till mat och matlagning.

Fiskben och fiskfjäll, vilket annars är ovanligt i Östergötland, fanns i skelettgraven och i en brandgrop i grav 111. De framkom vid flottering av jordprover från gravarna.

I de flesta gravgömmorna låg de brända matresterna ihop med de brända benen. Heimdahl menar att temperaturen på ett gravbål är så hög att inga rester skulle bli kvar om till exempel säd hade bränt tillsammans med den döde. Han menar istället att brandoffer av säd och annan mat kan ha bränts parallellt med kremeringen och att materialet sedan har hanterats tillsammans med de gravsatta benen (Heimdahl 2012).

Skelettgraven innehöll rester efter fisk, kött och fågel. Vid fötterna fanns bränt korn och fiskfjäll. Det tyder på att en tillredd måltid placerats där vid begravningstillfället (Heimdahl 2012).

Två stolphål från en mindre byggnad norr om gravfältet innehöll rikligt med vegetabiliskt material. I de båda stolphålen påträffades naketkorn och skalkorn, bröd/kubbvete och speltvete samt oljedådra. Materialet tyder på att mat har hanterats i huset, trots att det inte verkar vara något bostadshus. Dådra är ett ovanligt fynd i Östergötland (Heimdahl 2012). Att den påträffades i grav 103, i en härd sydväst om gravfältet och i den mindre byggnaden kopplar kanske ihop kontexterna med gravfältet i form av rituella måltider snarare är med boplatsmatlagning.

PollenanalysFrån skelettgraven samlades ett flertal jordprover in. Innan de gick till makrofossilanalys plockades mindre prover ut för pollenanalys. Pollenanalysen utfördes av Per Lagerås, UV Syd.

Proverna togs från en linje utmed hela kroppen, för att se om det fanns en anomali i magregionen, något som i så fall skulle kunna indikera vad personen ätit strax före sin död. Pollen skulle också kunna visa om till exempel gravblommor hade lagts ned i graven, så som fallet var i till exempel Hamneda (Lagerås m fl 2000). Tyvärr var bevarandeförhållandena för dåliga och inga pollen fanns bevarade.


Krogarängen – ett landskapsutsnitt under 6 000 år

Undersökningen vid Krogarängen gav information om hur landskapet hade nyttjats under 6 000 år. I följande avslutande diskussion kommer resultaten att sammanfattas utifrån landskapsutnyttjande i ett långtidsperspektiv.

De äldsta spåren av mänsklig närvaro var från tidigneolitikum och utgjordes av ett system med lertäktsgropar. Indirekt antyder det att det har funnits ett hus i närheten, vars väggar har tätats med lerklining. Också vid Kvarnbacken fanns hyddor, rännor och gropar från tidigneolitikum (Helander 2013). Lämningarna kan vara spår efter tidiga gårdar av den typ som under de senaste tio åren har påträffats på flera ställen i Östergötland, gårdar med jordbrukande bönder och boskap, men där jakt och insamling har fortsatt att spela en viktig roll (Carlsson 2014).

Från bronsålder och förromersk järnålder fanns inga spår efter hus eller gårdar, istället kan området vid denna tid ha använts för bete medan bebyggelsen legat på andra platser. Området kring Krogarängen har förmodligen under förhistorisk tid varit betydligt mer vattenrikt, med fler sankmarker och vattendrag än idag. Det skulle i så fall ha medfört goda förhållanden för betesdrift. Under yngre bronsålder och förromersk järnålder bedrevs på många platser i Östergötland en välorganiserad betesdrift med herdar och fasta replipunkter med härdar och kokgropar, som besökts vid upprepade tillfällen (Petersson 2006). De härdar vid Krogarängen, som inte kunnat kopplas till någon boplats eller gård kan därför höra samman med en betesdrift i området.

Kring Kristi födelse ser man stora förändringar i många delar av Östergötland. I vissa områden finns karaktär av centralitet (Lindeblad & Nielsen 1997). Det finns tecken på att det är så i Vadstena området och att Vadstenaslätten utgör en centralbygd i Östergötland. Här finns flera stora gravfält med vapengravar och rika fyndmaterial såväl som skelettgravar. Vid Krogarängen ser man att landskapet från denna tid nyttjas intensivt. Under romersk järnålder fanns i området ett gravfält och två, kanske tre boplatser. Gravfältet är relativt stort till ytan, cirka 200x300 meter, och innehöll åtminstone två skelettgravar, två faktorer som ibland tillskrivs gravfält där människor tillhöriga samhällets elit begravts, men i övrigt fanns inget som pekade åt det hållet. Några exceptionella utryck för hög status fanns inte på gravfältet vid Krogarängen, utan tolkningen är att här har befolkningen från en eller ett par vanliga gårdar blivit gravlagda.

Norr om gravfältet fanns en boplats, tolkad som en romartida gård, och söder om gravfältet fanns lämningar efter ytterligare en gård från samma tid. Även väster om gravfältet har spridda lämningar, möjligen från en tredje gård från samma tid påträffats. Kanske är det människor från dessa gårdar som begravts på Krogarängens gravfält.

Från yngre järnålder och historisk tid finns få lämningar, men utifrån historiska källor och kartor anas hur området kan ha brukats. Under äldre medeltid grundades i området torpet Rosendahl, som sedan ödelades i samband med den medeltida agrarkrisen. Därefter blev området betesmark, först under Vadstena kloster och sedan under Vadstena stad. Stadens hästkrögare fick bruka området för bete och slåtter och i och med det började området att kallas för Krogarängen.

Linköping i augusti 2014

Marita Sjölin


Referenser

Litteratur

Arcini, C. 2005. Pyre sites before our eyes. I: Dealing with the dead archaeological perspectives on prehistoric Scandinavian burial ritual. Artelius, T. & Svanberg, F. (red). Stockholm.

Arcini, A. 2007. Elden utplånar inte allt. Brandgravar och bålplatser vid Gualöv. I: Vägar till Vætland, en bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f. Kr. Artursson, M. (red). Stockholm.

Arcini, C., Höst, E. & Svanberg, F. 2007. Gravar, bålplatser och två bronsåldersfamiljer i Gualöv. I: Vägar till Vætland, en bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f. Kr. Artursson, M. (red). Stockholm.

Arcini, C. & Magnell, O. 2013. Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen.Artelius, T. & Kristensson, A. 2006. The universe container: projections of religious meanings

in a Viking Age burialground in northern Småland. I: Old Norse religion in longterm perspectives : origins, changes, and interactions : an international conference in Lund, Sweden, June 3–7, 2004. S. 147–152.

Bennett, A. 1987. Graven – religiös och social symbol: strukturer i folkvandringstidens gravskick i Mälarområdet. Diss. Stockholms universitet. Stockholm.

Brovall, H. 2003. Det forntida Alvastra. Statens historiska museum. Stockholm.Carlie, A. 1999. ”Sacred white stones”. On Traditions of Building White Stones into Graves.

Lund Archaeological Review 5 (1999): 41–58. Lund.Carlsson, T., Kaliff, A., Molin, A., Molin, F. & Sundberg, K. (red). 1997. Hulje, boplats,

skärvsten och gravar. E4syd, RAÄ 89, Högby socken samt RAÄ 234–236 och RAÄ 246, Mjölby socken, Östergötland. Linköping.

Carlsson, T. 2014. This must be the place, perspectives on the MesolithicNeolithic transition in Östergötland, Eastern Middle Sweden. Stockholm. Riksantikvarieämbetet.

Cassel, K.1998. Från grav till gård. Romersk järnålder på Gotland. Stockholm Studies in Archaeology 16.

Ericsson, A. 2012. Terra mediaevalis. Jordvärderingssystem i medeltidens Sverige. Uppsala.Ericsson, A. & Sjölin, M. 2012. Hästkrögare & järnåldersskelett. I: Arkeologi i Östergötland

2012. Räf, E. & Lindeblad, K. (red). Linköping.Fendin, T. (red). 2008. Döden som straff. Glömda gravar på galgbacken. Linköping.Fjällström, M. 2013. Isotopanalyser av skelettmaterial från krogarängen och Vadstena stad

(RAÄ 11 & 12), Östergötland.Franzén, G. 1937. Vikbolandets by och gårdnamn. Uppsala.Gejvall, NG. 1948. Antropologisk del. I: Sahlström, K. E. & Gejvall, NG. Gravfältet på

kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. Stockholm.Hagberg, U. E. 1967. The archaeology of Skedemosse. 2, The votive deposits in the Skedemosse

fen and their relation to the IronAge settlement on Öland, Sweden. Stockholm.Hedeager, L. 1989. Danmarks jernalder. Mellem stamme og stat. Aarhus.Heimdahl, J. 2012. Makroskopisk analys av jordprover från gravar och härdar vid Krogar

ängen. Helander, A. 1998. Högby. Linnebergsgravfältet från romersk järnålder, arkeologisk slutunder

sökning, Linneberg 1:2 och 1:3, RAÄ 14 Högby socken, Mjölby kommun, Östergötland. RAÄ, UV Öst rapport 1998:52.

Helander, A. 2011. Särskild arkeologisk undersökning. En tidigneolitisk boplats vid Nyckelby. Inför nybyggnad av Riksväg 50 mellan Motala och Mjölby. Östergötland, Motala kommun, Västra Stenby socken, RAÄ 259. UV rapport 2011:146.


Helander, C. 2013. Kvarnbacken. Särskild arkeologisk undersökning. Östergötland, Vadstena stad, Kvarnbacken 1:6, 1:18, 1:20 och 1:21. RAÄ 59 och 69. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2013:88. Linköping.

Hyenstrand, Å. 1979. Arkeologisk regionindelning av Sverige. Stockholm.Kaliff, A. 1992. Brandgravskick och föreställningsvärld: en religionsarkeologisk diskussion. Upp

sala Universitet. Uppsala.Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats, eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre

järnålder i Östergötland. Uppsala.Kaliff, A. 1999. En religionsarkeologisk syn på gravar. I: Tor 26.Kaliff, A. 2001. Den gotiska kvinnan i Skälv. I: Hemmet trakten världen. Kaliff, A. 2006. Gravhus, kulthus eller tempel? I: Kulthus & dödshus. Det ritualiserade rummets

teori och praktik. Anglert, M., Arthursson, M. & Svanberg, F. (red). RAÄ 1:1. Stockholm.Karlsson, E. 2005. Kv Cisternen 3. Boplatslämningar på Kvarnbackens industriområde. Vad

stena stad och kommun, Östergötland. Östergötlands länsmuseum. Kulturmiljöavdelningen. Rapport 2005:52.

Karlsson, E. 2007. Två arkeologiska förundersökningar. Neolitiska spår på Kvarnbacken. RAÄ 39, 40 m. fl. Cisternen 6. Vadstena stad och kommun. Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum. Kulturmiljöavdelningen. Rapport 2007:21.

Karlsson, E. 2008. Gravar på Galgbacksgärdet. Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2008:105.

Karlsson, E. 2009. Fornlämningar i Förbifarten. Ny sträckning av RV 50 förbi Vadstena. Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2009:5.

Karlsson, E. & Lundberg, A. 2010. Förundersökningar i förbifarten. Ny sträckning av RV 50 förbi Vadstena. RAÄ 11, 12, 44 och 58 i Vadstena stad och RAÄ 36 Sankt Pers socken, Vadstena kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2010:1 Linköping.

Konsmar, A. & Ajneborn, B. 2013. Förhistoriska boplatslämningar och fynd utanför Vadstena och Fågelsta, Östergötland, Kvarnbacken 1:12 m fl, Kvissberg 2:1 m fl, Huvudstad 5:3, Klosterstad 6:1, Brustorp 1:1, Aska 8:14 m fl i Vadstena kommun samt Götala 13:2, Styra 5:2, Sund 4:1 m fl i Motala kommun, RAÄ 36, boplats, Sankt Pers socken, Vadstena. Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll. Riksantikvarieämbetet, UV. Rapport 2013:36.

Lagerås, P., Högrell, L., Skoglund, P. & Torstensson Åhlin, I. (red). 2000. Arkeologi och paleoekologi i sydvästra Småland: tio artiklar från Hamnedaprojektet. 1. [uppl.] Lund: Avd. för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet.

Larsson, L.Z. m fl. 1997. Riksväg 50 arkeologisk utredning, etapp 1, Jönköping–Örebro, delen Ödeshög–Motala, Allhelgona, Appuna ... Östergötland. Del 1. Riksantikvarieämbetet, UV Linköping. Rapport 1997:3 Linköping.

LiebeHarkort, C. 2010. Oral disease and health patterns dental and cranial paleopathology of the early Iron Age population at Smörkullen in Alvastra, Sweden. Thesis and papers in oseoachaeology, 1652–4098;6, Stockholms universitet. Stockholm.

Lindeblad, K. & Nielsen, A. 1997. Centralplatser i västra Östergötland under 200–1200 e Kr – ett första försök till en rumslig analys. Riksväg 50. Arkeologisk utredning, etapp 1. Jönköping–Örebro, delen Ödeshög–Motala. RAÄ. Linköping.

Lindeblad, K. & Petersson, M. 2009. Riter kring berg, block och vatten – om utgrävningarna vid Abbetorp i västra Östergötland. A. Carlie (red). Järnålderns rituella platser. Femton artiklar om kultutövning och religion från en konferens i Nissaström den 4–5 oktober 2007. Halmstad.


Lindeblad, K. & Petersson, M. 2012. Mörtlösa bytomt – gårdar från järnålder och historisk tid, Östergötland, Linköpings kommun, S:t Lars socken, RAÄ 323:1 m.fl., arkeologisk slutundersökning. Linköping.

Lundström, P. 1970. Gravfälten vid Fiskeby i Norrköping. 1, Studier kring ett totalundersökt komplex. Stockholm.

Menander, H. & Arcini, C. 2013. Dominikankonventet S:t Olof. I: Borgare, bröder och bönder. Arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Hedvall, R., Lindeblad, K. & Menander, H. (red). Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Linköping.

Molin, A. 1999. Barngravfältet I Hulje. I: Carlsson, T. & Kaliff, A. (1999). Olika perspektiv på en arkeologisk undersökning i västra Östergötland. 1. [uppl.] Linköping, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet, UV Öst.

Nielsen, P., Randsborg, K. & Thrane, H. (red). 1994. The archaeology of Gudme and Lundeborg papers presented at a conference at Svendborg, October 1991. Köpenhamn.

Nilsson, C. 1980. Gravfält, äldre järnålder, och boplatsrester, stenålder, fornlämning 132, Mörtlösa Västergård, Sankt Lars församling, Linköpings stad, Östergötland, arkeologisk undersökning 1972. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 1980:44. Stockholm.

Nordén, A. 1925. Östergötlands bronsålder. Linköping.Nordin, P. 2005. Wealthy women and abcent men. I: Dealing with the dead archaeological

perspectives on prehistoric Scandinavian burial ritual. Artelius, T. & Svanberg, F. (red). Stockholm.

Näsman, U. 1988. Analogislut i nordisk jernalderarkaeologi. Et bidrag til udviklingen af en nordisk etnografi. I: Fra stamme til stat i Danmark. 1. Jeralderens stammesamfund. P. Mortensen & B. Rasmussen (red). Aarhus.

Näsström, BM. 2002. Fornskandinavisk religion, en grundbok. 2. uppl. Lund.Nicklasson, P. 1997. Svärdet ljuger inte. Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland.

Acta Archaeologica Lundensia. Series prima in 4o N 22o.Stockholm.Nilsson Stutz, L. 2003. Embodied rituals & ritualized bodies. Tracing ritual practices in Late

Mesolithic burials. Lund.Nordqvist, B. 2005. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Kultplatsen vid Stretered.

Västergötland, Kållereds socken, Stretered 1:1, RAÄ 34, 77:2 och 85. UV Väst Rapport 2005:1. Petersson, M. & Ulfhielm, A. 2000. Vilhelmsberg – ett gravfält från vendeltiden. Vilhelmsberg,

Skälstad 1:12, Kvillinge socken, Norrköpings kommun, Östergötland. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Öst 2000:10. Linköping.

Petersson, M. (red). 2004. Abbetorp – ett landskapsutsnitt under 6000 år. Arkeologisk undersökning av en boplats, ett gravfält, en offerplats, stensträngar och fossil åkermark. RAÄ 288 m fl, Abbetorp 1:2 och 1:10, Rinna socken, Boxholms kommun, RAÄ 244 m fl, Väderstad 1:2 och 5:1, Väderstads socken, Mjölby kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Öst. Rapport 2002:43. Linköping.

Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift, djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Diss. Uppsala universitet, Uppsala.

Petré, B. 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö D. 2 Fornlämning RAÄ 27 Lunda. Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies on NorthEuropean Archaeology 8. Stockholm.

Räf, E. 2014. Lager, gropar, rännor och en väg – Arkeologisk slutundersökning inom Vadstena 3:1 och 4:17 samt Kvarnbacken 1:3 och 1:17, Vadstena stad och kommun, Öster götland. Östergötlands museum. Rapport 2014:24.

Selinge, KG. (red). 1969. Inventering av fasta fornlämningar. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.


Sellevold, B.J., Lund Hansen, U. & Balslev, J. 1984. Iron age man in Denmark. I: Brøste, K. (red). Prehistoric man in Denmark, a study in physical anthropology. Vol. 3.

SFSS 245. Vadstena klosters två äldsta jordeböcker. Utg. av A. Larsson. Uppsala 1971.Sigvallius, B. 1994. Funeral pyres, Iron Age cremations in North Spånga. Diss. Stockholms

universitet. Stockholm.Sköld, K. 2012. En gård från yngre järnålder i Valla, Östergötland, Linköpings stad och kommun,

kv Intellektet, RAÄ 330, särskild arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst), Rapport 2012:073. Linköping.

Skre, D. 1998. Herredömet. Bosetning og besittelse på Romerike 200–1350 e Kr. Oslo.Stibéus, M. 2002. Vadstena före staden och Sanden. Arkeologi i Vadstena. Nya resultat med

utgångspunkt i undersökningarna i stadsdelen Sanden. RAÄ, Skrifter 46.Stålbom, U. 1994. Klinga – ett gravfält. Slutundersökning av ett gravfält och bebyggelseläm

ningar från bronsålder och äldre järnålder. Östergötland, Norrköpings kommun, Borgs socken, Klinga, STÄ 6352, Fornlämning 210. Riksantikvarieämbetet. Byrån för arkeologiska undersökningar, UV Linköping.

Tove, Å. 1996. Könsmarkeringar i gravar från romersk järnålder. Cuppsats. Uppsala universitet. Uppsala.

Tunón, H., Pettersson, B. & Iwarsson, M. (red). 2005. Människan och floran. Stockholm.Victor, H. 2002. Med graven som granne, om bronsålderns kulthus. Uppsala.Windelhed, B. 1995. Barknåre by, markanvändning och bebyggelse i en uppländsk by under

tusen år. Stockholm.

Otryckta källorÖstergötlands länsmuseums topografiska arkiv.Lindahl, A. 1949a. Rapport om undersökning av fornlämning i Krogarängen (Folkets park),

Vadstena, Ög. Linköping den 7/6 1949.Lindahl, A. 1949b. Rapport om undersökning av fornlämning i Krogarängen (Folkets park),

Vadstena, Ög. Linköping den 12/10 1949.

Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA):D6:1512. Vadstena stads ägor från 1633. Geometrisk avmätning av Johan Larsson Grot.D1211:3. Vadstena stads ägor 1705. Geometrisk avmätning av Johan Ekbom.

Online (URL):SDHK. Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (RA):

http://www.sok.riksarkivet.se/sdhkRiksantikvarieämbetet, Fornminnesregistret (FMIS), Vadstena och Sankt Per socknar:

http://www.fmis.raa.se

Tryckta källorLantmäteriet, Arkivsök RAK/LMS.Häradsekonomiska kartan, Orlunda J112445. 1868–77.

http://www.sok.riksarkivet.se/sdhk


Administrativa uppgifter

Län: ÖstergötlandLandskap: ÖstergötlandKommun: VadstenaSocken: Vadstena och Sankt PerPlats: Krogarängen, fastigheterna Kvissberg 2:5 och 2:6Fornlämningar: Vadstena RAÄ 11 (del av), RAÄ 67, RAÄ 68, RAÄ 74 samt Sankt Per

RAÄ 36 (del av). Vadstena RAÄ 64, RAÄ 65, RAÄ 66 var med i FFU, men berördes ej

Undersökningens mittpunkt: X 6480600, Y 145440Koordinatsystem: SWEREF 99 1500

Riksantikvarieämbetet dnr: 423014932010Länsstyrelsens dnr: 431218710Länsstyrelsens beslutsdatum: 20100623Projektnummer: A11731Intrasisprojekt: UV2010:102Rapportnummer: 2015:17

Ansvarig arkeolog: Maria PeterssonPersonal: Ulf Celin, Veronica ForslundLjungdahl, Magdalena Lobell (biträde),

Elisabeth Schager och Marita Sjölin, samt tidvis Alf Ericsson, Gustav GoneliusStenvall, Magnus Lindahl och Emelie Sunding

Beställare: Länsstyrelsen ÖstergötlandKostnadsansvarig: Trafikverket

Undersökningstid: 20110818 – 20111111Undersökningsområde: 15 700 kvadratmeterUndersökt yta: 8 000 kvadratmeter

Arkivhandlingar: Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisktopografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm utgörs av: 19 (7 A4 och 19 A3) planritningar i skala 1:20, 28 (25 A4 och 3 A3) profilritningar i skala 1:20.

Foton: Digitala foton med Unr 4837.Fynd: Fynd 1–149 förvaras på Statens historiska museer,

Arkeologiska uppdragsverksamheten i Linköping i väntan på beslut om fyndfördelning.


Bilaga 1. Grupp- och anläggningsbeskrivningar

Under hösten 2011 undersöktes delar av gravfältet RAÄ 11 i Vadstena socken samt väg och boplatslämningar, RAÄ 64, 67 och 68 i Vadstena socken samt RAÄ 36 i S:t Per socken. Den del av gravfältet som undersöktes utgjordes enbart av åkermark, varför samtliga påträffade gravar var mer eller mindre sönderplöjda. Trots det kunde överbyggnader till tio runda stensättningar identifieras. En stor del av gravgömmorna var också relativt intakta. Merparten av gravarna utgörs av brandgravar, men inom gravfältet påträffades även två skelettgravar. Den ena skelettgraven i form av en grop med återdeponerade skelettdelar, den andra intakt under en överbyggnad av sten.

I det följande beskrivs samtliga gravar och övriga övergripande kontexter, benämnda Grupp 100, 101 och så vidare, med ingående anläggningar i ett sammanhang. Varje anläggning beskrivs även löpande i följande tabell, för att ge ytterligare en sökväg.

Gravarna presenteras inledningsvis, följt av övriga övergripande kontexter och slutligen samtliga anläggningar i tabellform.

Gruppbeskrivningar – GravarGrupp 100STENSÄTTNING, rund, ca 5 m i diameter och 0,1–0,15 m hög. Belägen ungefär mitt på den del av gravfältet som ligger inom undersökningsområdet. Ligger på själva krönet av den svaga åsryggen (SVNÖ). Graven har sannolikt ursprungligen utgjorts av en rund stensättning med en diameter av 5 m och okänd höjd, men sannolikt mycket flack 0,1–0,15 m h (antagen begränsning A6154). I gravens mitt finns ett brandlager (A1469) med brända ben samt rester av överbyggnaden (A1486) i form av 0,1 m stora stenar samt brun sandblandad humus som i färg avviker från undergrundens gula färg. De bevarade delarna av stensättningen har en välvd profil som ger en höjd av ca 0,1–0,15 m. Gravgömman ligger i dagen och det bör ha funnits ytterligare material från denna. De bevarade delarna av överbyggnaden talar för att detta varit en stensättning. I brandgropens/brandlagret topp kom den Sformade krumkniven. Denna kan ha varit avsiktligen placerad här som en del i ritualen.

6154 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund med en diameter på ca 5 m, okänd höjd men troligen mycket flack. Stensättningens kant antas ligga där välvningen slutar. Omkring kanten och mittanläggningen är ytan slät och stenfri. I den antagna kanten finns ca 5 stenar i storlek 0,2–0,25 m, vilka kan ha tillhört en kantkedja.

1486 LAGER, oval, ca 3x2,5 m stort och 0,1 m tjockt. Tolkas som rester av överbyggnad. Det är tänkbart men mindre sannolikt, att det rör sig om en ursprunglig stensättning 2,5 m diam, vilken i så fall följer utbredningen för A1486. A1486 tolkas som rester efter stensättningens jordfyllning och utgjordes av brun sand och grusblandad humus med enstaka stenar, 0,1 m m stora. Fynd: Bränt ben (Fnr 73); Harts (Fnr 5 och 6); Slagg (Fnr 4); Järnföremål (Fnr 3).

1469 BRANDLAGER, oval 1,6x 1,2 m stort (NÖSV) och 0,01–0,02 m tjockt med plan botten. Ligger under den bevarade fyllningen (A1486) mitt i stensättningen och utgjorde en fyllning i denna. Lagret var brunsvart till färgen, bestod av sot, enstaka kolbitar samt enstaka brända ben. Kring dess kant fanns enstaka avsiktligt placerade stenar, ca 0,1 m stora. Lagret bedöms kunna vara bränt på plats. Lagret är långt som en människa och innehåller enstaka brända ben. Det skulle kunna vara resultatet av en bränning på plats. Gropen är genom lagret och kan innehålla sammansopade rester från bålet. Fynd: Sformad krumkniv av järn (Fnr 1).


6382 BRANDGROP, oval 0,7x0,4 m stor och 0,1 m djup med skålformad botten. Brandgropen framkom i norra delen av lager A1469. Fyllningen utgjordes svart sotig grusig och sandig humus med inslag av brända ben med flera, 0,010,07 m stora stenar, som markerade kanten. I brandgropens botten fanns en rund grop, 0,2 m i diam och 0,04 m dj, och omgiven av 0,05 m stora stenar. Gropen var nedgrävd i moränen och bedömdes först kunna utgöra ursprungligen av en spånask, men ingen benkoncentration fanns i gropen, varför den senare bedömdes som en del av brandgropen A6382. Inga särskilda observationer gjordes i avseende på de brända benen. Dock föreföll de vara särskilt rikliga i toppen av brandgropen och eventuellt helt borta i botten? Fynd: Bränt ben (Fnr 2).

Grupp 103STENSÄTTNING, rund, ca 2,45 m i diameter. Belägen i undersökningsområdets östra kant. Bestod av brandgrop, möjliga rester av en överbyggnad, samt en yttre begränsning (antagen begränsning).

A6190 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING) SAMT MÖJLIG REST AV ÖVERBYGGNAD, rund, ca 2,45 m i diameter. Urskiljdes efter avbaning eftersom utseendet skiljde sig något från omgivande steril. Utseendet var något slätare, men begränsningen var mycket otydlig och oklar. Inom begränsningen påträffades 7 jämnstora stenar, som möjligen skulle ha kunnat utgöra resterna av en ”inre” överbyggnad till graven. Stenarna är placerade i VSV och NO. Om en överbyggnad funnits så har den plöjts bort helt.

5848 BRANDGROP, oval, ca 0,7x0,6 m och 0,15 m djup med skålformad botten. Påträffades centralt inom A6190. Fyllningen utgjordes av svart till svartbrun smågrusig, sandig silt med inslag av humus, kol, sot och brända ben. Det brända benmaterialet var spritt i gropen och i ytan, men låg något mer koncentrerat längre ner i fyllningen. Det mesta av benen var väldigt fragmentariska. Anläggningen var skadad i östra/sydöstra kanten av ett stenlyft (med inslag av tegel och plast). Fynd: Bränt ben (Fnr 46).

Grupp 104SKELETTGRAV, rektangulär (nordsyd), ca 3,40x2,30 m stor, utgörandes av överbyggnad i form av stenpackningar (2 st), nedgrävningar (2 st), spår efter träkista/kammare, skelett, hartstätning och sotfläck.

A1000132 STENPACKNING, väl avgränsad, något oregelbunden rektangulär form (nordsyd) ca 3,4x2,3 m stor och 0,5 m tjocklek med skålad botten. Sannolikt har även den separat inmätta stenpackningen A6661, se nedan, varit en del av graven. Stenarna låg väl låsta, inkilade, av varandra vilket noterades när de skulle lyftas. Detta talar för att packningen var relativt intakt i samband med att dokumentationen påbörjades. Strax utanför packningen syntes en gräns som skiljde den omgivande sterilen mot nedgrävningen. Nedgrävningskanterna var synliga och tydliga i Ö och S samt delar av den västra sidan. I den N och NV delen var det inte möjligt att helt följa begränsningen, pga stenpackningar som först tolkades som satelliter men troligen var en del av stenarna som legat i ytan men hör till A1000132. I de undre nivåerna av stenpackningen låg stenarna mer i koncentrationer, snarare än som en packning. I stenpackningen påträffades obrända ben som ej gått att identifiera. Fynd: Harts (Fnr 135); Obränt ben (Fnr 136, 137, 138, 139).


6661 STENPACKNING, oregelbunden, ca 1,9x1,2 m stor med oregelbunden botten. Bestod av stenar och jord som sannolikt har varit en del av gravkonstruktionen. Stenarna tycks ligga på sterilen, det saknas således en nedgrävning. Tolkas som en ”satellit” till graven. Fynd: Harts (Fnr 97); Bryne (Fnr 134).

A4231 NEDGRÄVNING, oregelbunden 3x2,14 m stor 0,20 m djup med oregelbunden botten. Fyllningen utgjordes av jord och sten med inslag av sot och kol. Fynd: Harts (Fnr 98).

A6447 NEDGRÄVNING, oval till oregelbunden form, ca 0,7x2,3 m stor med ”avsatser” i NO och SV och 0,25 m djup med plan botten. Profilkanterna är ojämna ner till en nivå och sedan nästintill lodräta ner mot botten. Fyllningen utgjordes av jord med mycket sot och kol. Efter framrensning visade sig en utbredning upp längs nedgrävningskanterna. A6447 innehåller mer sot och träkol och är något vriden i jämförelse med begränsningarna av A4231 (men egentligen är båda samma händelse). Fynd: Obränt ben, skelettet (Fnr 87) och hartskoncentration (Fnr 149).

1000120 KISTA ALTERNATIVT KAMMARE, utgjordes av träkol som följde med nedåt, som efter stående plank? Som blivit svedda (för att hålla bättre?).

1000121 SOTFLÄCK, närmast rund, ca 0,24x0,2 m stor, påträffades i magregionen på skelettet.

Grupp 105 UTGÅR. Tolkades initialt som en antagen begränsning (av stensättning), A6350, ca 4 m i diameter. Denna utgjordes i väster och söder av 0,07–0,15 m stora stenar, vilket skiljer sig från området utanför, vilket i alla ledder är stenfritt. Då begränsningen är vag och ingen gravgömma och ej heller brända ben påträffades, har bedömningen gjorts att detta ej är en grav.

Grupp 106STENSÄTTNING, oval, ca 5,5x5,3 m stor. Ligger i västra kanten av undersökningsområdet. Utgörs av antagen begränsning och stenpackning. Saknar gravgömma. Den sammanvägda bedömningen är att det är rester av en rund stensättning som saknar gravgömma. Det som talar för att det är rester av en stensättning är dels det homogena stenmaterialet dels den skålformade profilen, som i sin tur talar för att det har legat mer sten ovanpå anläggningen, vilken under åren plöjts bort.

6266 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), oval, ca 5,5x5,3 m stor. Fyllningen bestod av grusblandad humös silt och stenar, 0,05–0,35 meter stora. Bland stenarna kom några större fragment av obrända ben samt recent material som tegel. Inga brända ben påträffades i anläggningen och det fanns inget sot som kunde vara rester av en gravgömma. Dock påträffades en del spridda träkol.

4688 STENPACKNING, oregelbunden form, 2,9x2,6 m stor och 0,1 m djup med skålformad profilform. Fyllningen utgjordes av ljust gråbrun humös grusig silt och stenar, 0,05–0,35 mm stora. Fynd: Bränt ben (Fnr 82).


Grupp 107STENSÄTTNING, närmast rund, 5x4,5 m stor. Belägen i undersökningsområdets sydvästra del. Utgörs av en antagen yttre begränsning, ett större sotlager, en inre stenpackning ovanpå en brandgrop, ytterligare ett mindre sotlager samt i kanten ännu en brandgrop. Delvis under den antagna yttre begränsningen och det större sotiga lagret låg i norra kanten ännu en gravgömma, knuten till Grupp 109. Den sammanvägda bedömningen är att det rör sig om en större stensättning som varit fylld med mindre stenar. Under denna har tre brandgropar legat. Det första intrycket var att A6393 utgjorde mitten av stensättningen och att de andra två brandgroparna var nedlagda i ett senare skede i utkanten av graven. Dock så överlagras alla tre av samma sotiga matjordslager och då är det troligt att A6577 och A4872 antingen är från samma tidpunkt eller att de är äldre begravningar.

A6241 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund ca 4,5x5 m stor. I ytterkanterna av denna förekom några enstaka större stenblock, 0,4–0,6 meter som eventuellt kan vara rester av en överbyggnad. Dock kunde inga spår av kantkedja urskiljas. Det fanns inte mycket kvar av överbyggnaden men vid framrensning med hacka kom det en ”matta” med stenar 0,05–0,15 meter söder om profilen som uppfattades som möjlig fyllning till denna.

A6594 LAGER, oregelbunden form, ca 3,3x2,7 m stort, som överlagrade de båda brandgroparna. Fyllningen i lagret utgjordes av gråbrun sotig matjord med inslag av träkol. Norr om profilen gick lagret ned ganska djupt.

A4808 STENPACKNING, oregelbunden form 1,4x0,9 m stor bestående av 0,1–0,3 m stora stenar. Stenpackningen låg ovanpå och till viss del runt brandgrop A6393, men den gick även ner och bildade en mindre, inre skoning eller konstruktion runt brandgropen som verkade följa gropens nedgrävningskant. Fynd: Enstaka bränt ben (Fnr 83).

A6406 LAGER, oregelbunden form, ca 1,45x1 m stor och 0,12 m tjockt. Beläget runt gravgömman A6393 urskiljdes ett till sotigt lager som hade en fetare karaktär och som var mer svartfärgat än det förra (A6594). Fynd: Bränt ben (Fnr 18). A6393 BRANDGROP, avlång oregelbunden form, ca 0,85x0,5 m stor och 0,24 m djup med skålformad botten. Nedgrävd i lager A6406. Fyllningen utgjordes av svartbrun sotig humus med inslag av träkol och brända ben. I fyllningen fanns även stenar 0,05–0,1 m stora, liksom enstaka skärvstenar. A6393 hade en oregelbunden form och överlagrades av ett tydligt avlångt sotlager som låg i östvästlig riktning. I gravgömman hittades även ett par skärvstenar och därför tolkas den som att kremeringen har skett på plats och att man sedan har samlat ihop askan och benen och lagt ner dem i gropen. Fynd: Bränt ben (Fnr 20). A4872 BRANDGROP, belägen i eller strax utanför den yttre antagna begränsningen i den östra kanten, belägen lite högre upp stratigrafiskt än den andra brandgropen (A6393). Oregelbunden form, 0,8x0,5 m stor och 0,14 m djup med plan botten. Fyllningen utgjordes av svartbrun sotig humus med enstaka stenar, träkol och rikligt med brända.ben. Benmängden verkar vara mer komplett än de andra. Det iakttogs också att benen verkade vara orienterade stratigrafiskt så att de hårdast brända låg mot botten av anläggningen. Fynd: Bränt ben (Fnr 19), varav en del ser ut att vara skalltaksfragment i den nedre delen av anläggningen.


Grupp 108STENSÄTTNING, rund, ca 3 m i diameter. Belägen i undersökningsområdets centrala del. Utgörs av en antagen begränsning, en nedgrävning och en bengrop.

A6314 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, 3 m i diameter. Urskiljdes efter avbaning i form av en viss skillnad mellan omgivande grusig silt och mer humös silt. Enstaka stenar i kanten skulle kunna utgöra en del av en i huvudsak bortplöjd kantkejda.

A4579 NEDGRÄVNING, rund, ca 2,5 m i diameter och 0,2 m djup med skålformad botten. Fyllningen utgjordes av ljusbrun humös silt med spridda stenar, 0,05–0,45 m stora. Några av stenarna bildade en koncentration sydväst om bengropen. Fynd: Enstaka brända ben (Fnr 67); en bit obearbetad kvarts (Fnr 34).

A6367 BENGROP, oval, ca 0,5x0,4 m stor och 0,14 m djup. Gropen var nedgrävd i omgivande något ljusbruna silt och omgavs av flera stenar 0,1–0,25 m stora. Fyllningen utgjordes av gråbrun humös silt, som innehöll ben utan sot och träkol. Huvuddelen av benen låg i översta delen av gropen, 0–0,05 m djupt. Fynd: Bränt ben (Fnr 7 och 85), harts (Fnr 33); två järnföremål, dels ett med oklar funktion (Fnr 35) och dels en nål (Fnr 96); dessutom påträffades i gravgömman en liten slät sten (Fnr 108).

Grupp 109GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oval form, 1,2x0,9 m stor. Belägen i sydvästra delen av undersökningsområdet, omedelbart intill och delvis under sotlager och antagen yttre begränsning till Grupp 107 och utgör en undergrupp till denna. Bestod av brandgrop täckt av en stenpackning. Graven framkom när den intilliggande Grav 107 höll på att grävas ut. På planfotot kan denna bara anas som en mörkare fläck med några stenar och lite brända ben i toppen. Därför var en tanke i början att den helt enkelt var en del av 107. När det stora matjordslagret A6594 togs bort så framkom dock en egen separat stenpackning under det med mycket brända ben i. Denna stenpackning syns inte på planfotot och är därför ritad i plan. Anläggningen ligger cirka 1,5 meter norr om brandgrop A4872 och A6393 men ligger på en något lägre nivå än båda dessa. Både A6393 och A6577 överlagras dock av det större sotiga matjordslagret A6594. På grund av att den såg ut att vara så avgränsad så fick den även ett eget gruppnummer men får ändå ligga som undergrupp till 107. När anläggningen grävdes i sektioner så blev det tydligt att stenpackningen följde gropens nedgrävningskanter i vad som verkade vara en stenskoning kring gropen. I gropen fortsatte det att komma brända ben, både mindre och lite större fragment. När profilen togs fram syntes kolet och benen som ett tunt sotigt lager som fortsatte ner i gropen och in under stenpackningen. När stenen sedan plockades bort gick det tydligt att se att vissa av dem tryckt ner sotlagret längre ner i den underliggande moränen. Grav 109 tolkas som en stensatt brandgrop som troligtvis har legat under samma överbyggnad som A4872 och A6393. Graven innehöll en större mängd brända ben, sot och träkol som troligtvis nedlagts i en grop i utkanten av den befintliga graven 107. Mycket tyder på att den sedan fyllts igen med sten som pressat ned sotlagret i gropens botten. Mitt i stenpackningen fanns en ficka med matjord som eventuellt skulle kunna vara rester av plöjning.


A4787 STENPACKNING, oregelbunden form, 1,2x0,9 m stor och 0,1 m hög. Utgörs av mörkt brun sotig matjord med stenar, 0,05–0,2 m stora. Stenpackningen är något cirkelformad och bildar närmast en skoning kring och över gravgömman. Matjordsfyllningen intill stenarna innehåller enstaka brända ben. Fynd: Bränt ben (Fnr:16).

6577 BRANDGROP, oval ca 1x0,6 m stor och 0,28 m djup med oregelbundent formad botten. Fyllningen utgjordes av svart sotig humus med inslag av träkol och brända ben. Fynd: Bränt ben (Fnr:17).

Grupp 110STENSÄTTNING, rund, ca 5 m i diameter med okänd höjd. Belägen i norra kanten av gravfältet i svag Nsluttning på norra kanten av den höjdrygg som är gravfältets utlöpare inom undersökningsområdet. Graven består av en antagen begränsning, ett lager som utgör rest av överbyggnad, två gravgömmor i form av en brandgrop i gravens sydöstra del och ett benlager i gravens nordöstra del. 4482 LAGER, oregelbunden form, ca 3,1x2 m stort och 0,1 m djup i mitten men tunnar ut mot kanterna. I lagrets övre del finns stenar, 0,07–0,1 m och 0,1–0,15 m stora, som tolkas som rester efter överbyggnad. Fyllningen därunder utgjordes av mörkbrun sandblandad humus med större kol frekvent i fyllningen och särskilt mot botten i övergången till det sterila. Inslag av enstaka brända ben, som eventuellt kan vara utdraget från de båda gravgömmorna. I Sydvästra delen är en grop med samma fyllning. Jorden i lagret har av tyngden i stenarna i överbyggnaden tryckts ner till en 0,1 m djup grop. Fynd: Bränt ben (Fnr 65 och 124).

4611 BRANDGROP, rund, ca 0,45 m i diameter och 0,08 m djup med skålformad botten. I övre delen av gropens sydöstra del låg en flat sten, en täckhäll, som var 0,15 m stor. Under täckhällen fanns en koncentration av brända ben och kol, i övrigt utgjordes fyllningen av sotig humus. Gropen föreföll vara nedgrävd genom stensättningens överbyggnad. Fynd: Bränt ben varav flera tänder (Fnr 74); Tand (Fnr 131).

6297 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, ca 5 m i diameter. Indikeras av enstaka stenar, 0,1 m stora i markytan och välvning och begränsningar av rester av jordfyllning i överbyggnaden.

6539 BENLAGER, rund, ca 0,4 m i diameter och 0,04 m tjockt med skålformad botten. Framkom i stensättningens NV del. Gravgömman har tolkats som ett benlager, men är kraftigt skadad av plogen. Anläggningen var framrensad vid förundersökningen (FU2477), men grävdes ej. Tolkas som ursprunglig gravgömma i 110 och 4611 är sekundärgrav. Fynd: Bränt ben (Fnr 49 och 128).

Grupp 111 GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oval, 0,5x0,38 m stor. Belägen i södra delen av undersökningsområdet intill A112 som utgörs av en liknande grav. Utgörs av en brandgrop.


1669 BRANDGROP, oval 0,5x0,38 m stor och 0,13 m djup med skålformad botten. Fyllningen utgjordes av svart till svartbrun silt med inslag av brända ben och träkol. Det brända benmaterialet är spritt i gropen utan någon tydlig koncentration. Det låg även ben i ytan. Det fanns ett och annat större fragment, även om det mesta var mycket smått. I östra kanten låg en större sten (A1679). Det är lite oklart om stenen hör till anläggningen. Den kan ha hamnat där i ett senare skede och tryckt till kanten av gropen lite. Fynd: Bränt ben (Fnr 66).

Grupp 112GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD. Belägen i södra delen av gravfältet strax norr om A111, som utgör en liknande grav. Utgörs av ett brandlager och ett underliggande lager av kompakt lera.

A1660 BRANDLAGER, runt, ca 0,66x0,6 m i diameter och 0,05 m tjockt. Lagret utgörs av svart till svartbrun grusig silt med inslag av lera, sand, småsten och träkol. Det förekommer spridda brända ben i hela lagret och en hel del utgörs av större bitar. Under och runtom brandlagret finns ett lager av kompakt lera. Fynd: Bränt ben (Fnr 45).

A6488 LAGER, oregelbunden form, ca 1 m i diameter. Ligger under och runtom brandlager A1660. Utgörs av ljusbrun och rödaktig lera med inslag av sot och enstaka kolbitar. Leran är mycket kompakt lera och är värmepåverkad och sotig. I och med den värmepåverkade leran under verkar det nästan som att de bränt på plats, men ska det ha varit en kremering av en individ känns anläggningen alldeles för liten. Eller så har man bränt på annan plats men lagt dit det kremeringen/materialet medan det fortfarande var mycket varmt.

Grupp 113GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD. Bestod av en brandgrop. Inga spår efter någon överbyggnad kunde urskiljas.

A4836 BRANDGROP, oval, ca 0,6x0,44 m stor och 0,1 meter djup med skålformad botten. Fyllningen utgjordes av mörkt gråbrun humös sotig silt med inslag träkol och brända ben. Den sammanvägda bedömningen är att anläggningen består av en grävd grop där man sedan har lagt ner brända ben tillsammans med sot och kol. Fyllningen upplevdes inte vara särskilt sotig med tanke på mängden ben varav det är möjligt att benen separerats från en del av askan och kolet innan de nedlagts. Fynd: Bränt ben (Fnr 23).

Grupp 114 GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund med en diameter på 0,8 m. Belägen mitt bland gravarna inom undersökningsområdet. Ligger ”i par” med Grupp 115, med vilken den har stora likheter. Utgörs av en brandgrop.

A4644 BRANDGROP, rund, ca 0,8 m i diameter och 0,22 m djup, med en plan, flack botten. Fyllningen utgörs överst av ljusbrun sandig silt med lite brända ben, ca 0,10 m tjockt. Därunder övergick fyllningen till brun till svart sandig silt samt någon lera med inslag av större mängd brända ben och en del kol. Benen i denna nedre del är mer svarta/mörkblå, det vill säga hårdare brända. Anläggningen var svåravgränsad i plan, men hade dock en tydlig nedgrävning. För tolkning, se Grupp 115 nedan. Fynd: Bränt ben (Fnr 68), med bland annat tandfragment.


Grupp 115GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund, ca 0,5 m i diameter. Belägen mitt bland gravarna inom undersökningsområdet. Ligger ”i par” med Grupp 114, med vilken den har stora likheter. Utgörs av en brandgrop.

A4630 BRANDGROP. Rund, ca 0,5 m i diameter, och 0,22 m djup med skålformad botten. Fyllningen utgjordes i den översta 0,24 m djupa delen av mörkbrun humös sandig silt med lite, relativt små brända ben. Därunder övergick fyllningen till att bli mörkbrun till svart humös sotig silt med inslag av kol rikligt med hårt brända och större ben. Brandgropen var tydligt avgränsad i ytan med distinkta nedgrävningssidor.

Det var i både Grupp 114 och Grupp 115 märkbart att det i de nedre delarna av gravarna fanns en större andel kol och sot samt något hårdare brända ben. Inga rester av urnor påträffades. Scenariot med lagerbildningen tolkas på följande sätt:

I samband med att benen samlades ihop från brandplatsen lades de i ett kärl. Då har man först tagit de större och helare benen eftersom dessa synts bättre och har varit mer tillgängliga. Sen har man ”sopat rent” mot botten och tagit upp de mindre benen tillsammans med sot och kol. Av ett sådant händelseförlopp följer att när man sedan vänt ut det kremerade innehållet i kärlet i brandgropen har sot och kol och mer brända ben hamnat i botten och de större hela benen utan kol och sot hamnat högre upp. Fynd: Bränt ben (Fnr 70, 71 och 72); Järnföremål, knivudd? (Fnr 107).

Grupp 116STENSÄTTNING; uppskattas ha varit rund och uppgått till ca 5 m i diameter. Belägen i undersökningsområdets östra kant, delvis utanför och hårt skadad (nedtryckt i hjulspår). I väster låg ett stenblock, 0,46x0,3 m stort, som om det har ingått i en kantkedja medför att gravgömman får en central placering. Utgörs av stenpackning (rest av överbyggnad), lager och benlager.

A5902 BRANDGROP, runt, ca 1 m i diameter. Anläggningen påträffades även vid förundersökningen år 2009, då den registrerades med nr A2094. Den tolkades som en brandgrav 0,7x0,56 m stor, med brända ben i ytan. Fyllning av mörkbrun humusblandat grus och lera med inslag av sot och enstaka brända ben. Tolkas som rest av överbyggnad, där leran bedöms ha tillhört stenfyllningen (A7277) i en stensättning. I lagret fanns ett 15tal stenar, 0,070,1 m stora. Fynd: Bränt ben. Tillvaratogs vid förundersökning från A2094 – förvaras på ÖLM.

7277 STENPACKNING, 2,8x0,65 m stor (påträffades endast nedtryckt i hjulspår i övrigt borta?) och 0,1 m hög. Fyllning av matjord och stenar, 0,1 m stora. Stenarna är tämligen tätt lagda, de bedöms vara från stensättningens överbyggnad och ha legat i botten av ploglagret. Tolkas som rest av en överbyggnad till en stensättning. Fynd: Harts (Fnr 32).

7290 BENLAGER, uppskattas ha varit runt med en diameter på ca 0,3 m (låg i det nedtryckta hjulspåret), djup 0,02. Fyllning av matjord med brända ben utan kol och sotinblandning. Fynd: Bränt ben (Fnr 86).


Grupp 117STENSÄTTNING, rund, ca 7 m i diameter, belägen mitt i undersökningsområdet på krönet av den svaga höjdrygg som löper i NVSOlig riktning. Uppfattades först som del av ett stort oregelbundet format ”flak” med stenar. Detta mättes in som A4291. Efterhand urskiljdes istället två rester efter överbyggnader, grupp 117 och 121. Grupp 117 var den mest komplexa graven och utgjordes av ett stort antal ingående anläggningar: En antagen begränsning (av stensättning); två nedgrävningar; två benlager, en bengrop; en brandgrop, en urnegrop och en mindre grop som eventuellt är äldre och inte hör till graven.

6730 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, ca 7 m i diameter. Utgörs av sten, 0,05–0,3 meter stora. I SV kanten låg stenarna extra tätt, närmast i form av ett bälte. I N var begränsningen något tveksam. Begränsningen syntes även i skillnad i fyllning, mer humöst och mörkare, mer siltigt än omgivande brungula grusiga silt. Innehåller en del spridda brända ben, som kan komma från benlager, A7514. Tolkas som rest av överbyggnad för grav, yttre begränsning.

6775 NEDGRÄVNING, rund, ca 2,5 m i diameter, och 0,05 m djup med plan botten. Fyllning av gråbrun siltig humus med enstaka stenar. Omger benlager A7514. Tolkat som nedgrävning, men kan snarare vara en nedtryckning där ovanliggande överbyggnad av sten har pressat ihop marken. Fynd: Bränt ben (Fnr 39); Harts (Fnr 89).

6796 NEDGRÄVNING, rund ca 2,2 m i diameter och 0,26 m djup med trattformad botten. Fyllning av gråbrun siltig humus med inslag av sot och träkol. Den yttre begränsningen utgjordes i form av enstaka stenar och otydlig nedgrävningskant. Däremot var nedgrävningskanten tydlig centralt i profilen. I ytan påträffades en bit keramik av samma typ (samma kärl?) som urna F7513. Inga ben påträffades. Begränsningen mättes in över A7322 och A7500 men svårt att avgöra om det verkligen förhåller sig så. Dock framträdde dessa anläggningar tydligt när A6796 hade tagit ned ca 5 cm. Fynd: Keramik (Fnr 36).

7322 BRANDGROP, oval, ca 0,7x0,6 m i storlek och 0,2 m djup. Fyllningen bestod av mörk svartbrun sotig, siltig och något grusig humus med rikligt inslag av träkol samt enstaka små fnyk av bränt ben. Ytterst lite ben, tolkas som en grav på grund av den tydliga begränsningen. Anläggningen ligger delvis under A6796. Fynd: Bränt ben (Fnr 37).

7500 URNEGROP, oval, ca 0,7x0,4 m stor och 0,22 m djup med skålformad botten. Fyllningen utgjordes av svartbrun siltig humus med inslag av bränt ben, enstaka kolbitar, enstaka stenar samt en visserligen krossad, men närmast komplett kruka. Bränt ben förekom relativt spritt i fyllningen men detta är troligen resultatet av att urnan (F7513) vid tillfälle gått sönder. Likaså fanns det små bitar keramik något högre upp i fyllningen. En del tänder och övrigt bränt ben låg inne i krukan mot kanten. Fynd: Keramik, kärl, urna (Fnr 92); Bränt ben (Fnr 93); Harts (Fnr 94).

7514 BENLAGER, oval 0,5x0,3 m i storlek och 0,12 m tjockt. Fyllningen bestod av mörkbrun sandig silt, med stenar 0,050,14 m stora och rikligt inslag av brända ben. Bränt ben fanns utspritt i lagret, både i ytan såväl som längre ner, men i princip inget kol alls. Stenarna bildar ingen konstruktion. Fynd: Bränt ben (Fnr 9, 13); Järnföremål (Fnr 90).


7581 BENLAGER, runt, ca 1,25 m i diameter och 0,08 m tjockt med plan botten. Fyllning av gråbrun siltig humus kring några stenar, 0,1–0,2 m stora. Benen ligger spridda i lagret. Det är inte sotigt, men däremot finns inslag av kolbitar i olika koncentrationer. Fynd: Bränt ben (Fnr 10); Harts (Fnr 38).

8073 BENGROP, oval, 0,9x0,54 m stor och 0,08 m djup med oregelbundet formad botten. Fyllning av mörkbrun siltig humus med inslag av stora bitar kol och en hel del bränt ben, varav några tänder. Belägen i kanten av Grupp 117 och Grupp 121. Ligger under båda och kan vara äldre. Fynd: Bränt ben (Fnr 11 och 12).

8131 GROP, rund, 0,4 m i diameter och 0,09 m djup med skålformad botten. Fyllning av sotigt och kolblandat grus. Påträffades under antagen begränsning för Grupp 117 vid djupbaning, osäkert om den tillhör graven eller är något äldre som fanns på platsen innan graven anlades.

Grupp 118UTGÅR. Tolkades initialt som en möjlig grav, utgörandes av gravgömma (A4020), lager (A4133), antagen begränsning för stensättning (A6642), stenpackning (A6942). Intill fanns även två stolphål (A4191 och A4220). När gravgömman grävdes och visade sig vara en härd (A6631) och inga fynd påträffades har bedömningen gjorts att detta ej är en grav. Se beskrivning för ovan nämnda anläggningar nedan under Anläggningsbeskrivningar.

Grupp 119GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund, ca 0,4 m i diameter, djup 0,03 m med plan botten. Belägen i undersökningsområdets östra del strax NO om Grupp 116. Ingen synlig överbyggnad kunde iakttas, men det behöver inte betyda att en sådan inte har funnits, den kan även vara helt bortplöjd. Utgörs av en gravgömma i form av en bengrop.

7298 BENGROP, rund, ca 0,4 m i diameter, djup 0,03 med plan botten. Fyllning av jord och tätt lagda stenar, 0,1 m stora. Ben låg ovanpå detta. Fynd: Bränt ben (Fnr 29).

Grupp 120UTGÅR. Tolkades initialt som en stensättning, utgörandes av antagen begränsning för stensättning (A6215) och lager (A1635), men då begränsningen var mycket otydlig och ingen gravgömma eller brända ben överhuvudtaget påträffades, har bedömningen gjorts att detta ej är en grav. Se beskrivning för ovan nämnda anläggningar nedan under Anläggningsbeskrivningar.

Grupp 121STENSÄTTNING, rund 3,8 m i diameter. Ligger mitt i undersökningsområdet omedelbart intill Grupp 117. Ett par anläggningar ligger precis där 117 och 121 tangerar varandra, men dessa har tolkats som tillhörande 117, se ovan. 121 utgörs av en antagen begränsning (av stensättning) samt ett benlager. Rakt genom anläggningen drogs ett schakt vid förundersökningen.


6695 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, ca 3, 8 m i diameter och 0,14 m djup med oregelbundet formad botten. Fyllningen utgjordes av gråbrun siltig humus med inslag av spridda brända ben. Begränsningen definieras av enstaka stenar i kanterna, som ligger tätare i SV och NV. Mitt i ligger A7021 som tolkats som ett benlager. Spridda ben finns även SV och NO om A7021 samt längst i SV där A6695 tangerar A6730, som har knutits till Grupp 117. Fynd: Järnföremål, nål (Fnr 41); Ben (Fnr 42); Bränt ben (Fnr 79 och 80; Harts (Fnr 114). 7021 BENLAGER, rund, ca 0,8 m i diameter och 0,14 m tjockt med oregelbundet formad botten. Fyllningen bestod av mörkbrun siltig humus med spridda ben. Anläggningen var framme vid FU. Fynd: Bränt ben (Fnr 40 och 47).

Grupp 122STENSÄTTNING, oval, ca 4,6x3,4 m i diameter. Belägen i gravfältets norra del. Utgörs av antagen begränsning (av stensättning), ett mörkt sotigt lager, en härd i den södra delen av anläggningen och en grop som delvis ligger utanför i den norra delen. Dock bör man ta med i tolkningen, särskilt av den yttre begränsningen, att lagret (A3956) förmodligen inte hade den här begränsningen från början utan delvis togs bort av misstag vid avbaning med maskin. Anläggningen har ingen gravgömma, men brända ben påträffades i ytan av det större lagret. Den är något oklar som just gravgrupp kanske men har ju troligen en relation till gravområdet. Under påträffades en härd, A7065, som inte tolkas höra samman med gruppen. I och med lagret och sedan härdens placering, dvs intill gravfältet där de flesta gravarna består av kremeringar, skulle man kanske kunna fundera på om det finns något samband? Har det haft något av en bålfunktion eller liknande?

6331 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), oval 4,6x3,4 (SVNO). Utgjordes av en väldigt svag, otydlig begränsning som skulle kunna utgöras av några stenar samt att jorden inte innehåller lika mycket småsten och grus som i omgivande steril. Det finns inga direkta gravgömmor eller liknande inom den här begränsningen, däremot finns ett lager (A3956) som innehåller mycket kol och sot och under detta påträffades en härd (A7065) med lite bränt ben i botten.

A3956 LAGER, rektangulärt, ca 3,7x1,73 m stort och 0,1 m tjockt. Lagret utgjordes av svartbrun grusig och sandig, humös silt med inslag av sten, sot och kol samt några få vitt spridda benfragment i ytan. Lagret innehöll rikligt med kol och sot och spridda brända benfragment utan någon koncentration. Mestadels kom detta i ytan. Tillkomsten av det här lagret är oklart men med tanke på innehållet av kol mm och läget i gravområdet är det intressant vid fortsatt tolkning. Fynd: Bränt ben (Fnr 64 och 132).

A7065 HÄRD, nedgrävd, oval, 0,76x0,56 m stor och 0,22 m djup med skålformad botten. Belägen i södra delen under Grupp 122. Fyllningen utgjordes av svartbrun sandig silt med sten 0,07–0,15 m stora, och inslag av träkol. I botten påträffades brända ben. Utbredning/avgränsning var något oklar åt det södra och i viss mån även åt öster. I sidorna av härden låg stora bitar kol och många av stenarna var värmepåverkade, sotiga och sprack lätt. Anläggningen påträffades när ovanliggande lager (A3956) grävdes bort och ligger därmed under detta. Åtminstone syntes inget tydligt av härden innan lagret togs bort. Eftersom utseendet liknar övriga härdar som förekommit inom undersökningsområdet och det endast förekom benfragment längst ner i botten blev typen ”härd”, men läget i, eller precis i utkanten på


gravområdet, gör att den antingen utgör resterna av en till större delen borttagen stensättning alternativt har haft någon särskild funktion relaterad till gravarna. Fynd: Bränt ben (Fnr 130).

A4201 GROP, oval, 1,48x0,38 m stor och 0,28 m djup med skålformad botten. Ligger i gravens norra del och delvis utanför antagen begränsning och lager. Fyllningen utgörs av mörkbrun till gråbrun silt med humösa inslag samt en hel del värmepåverkade stenar som sprack lätt. Anläggningen fick tolkningen grop eftersom den liknade så många andra gropanläggningar i området. Längst ned i botten kom enstaka brända benfragment och i sidorna fanns ordentliga bitar träkol. Det är oklart om den har, eller vad den har för, relation till det mörka lagret A3956 men får ändå innefattas av den här gruppen. I profilen som schaktats fram ser den ut att delvis skära en äldre, större anläggning (grop?), i alla fall vara en omgrävd grop, samt skära det sterilliknande material som verkar vara påfört (en senare handling?). Påträffades efter att lagret (A3956) hade tagits bort.

Grupp 123GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oval, 0,7x0,6 m stor. Påträffades efter avbaning i undersökningsområdets östra del, strax V om Grupp 116. Utgörs av en gravgömma i form av en urnebrandgrop

5913 URNEBRANDGROP, oval, 0,7x0,6 m stor. Anläggningen undersöktes vid förundersökningen år 2009, då den registrerades med nr A2087. Beskrivning från förundersökningsrapporten lyder: ”2087, Brandgrav, oval, 0,47x0,40 m. Kärl med hartstätning. Inre mått 0,20 x 0,15 m. Brända ben och sot, enstaka kolbitar. Flera av benen var hela men gick sönder vid upptagningen. Två ben inmätta. Ingen tydlig nedgrävningskant. Enstaka sot och brända ben utanför kärlet. Framkom vid schaktning. Benen har separerats (schaktfynd/rensfynd och gravgömma). Direkt under plogdjup/matjord (ca 0,30 m). Kärlet mycket fragmentariskt och skört.” Graven bedöms som en urnebrandgrop då det är en brandgrop med brända ben väl samlade i delvis bevarad benbehållare. Fynd: Bränt ben (ÖLM).

Grupp 127GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oregelbunden form, ca 1,1x0,5 m, belägen i svag nordsluttning på den nordöstra delen av gravfältet. Utgörs av ett benlager med något kol i.

A4460 BENLAGER, oregelbunden form, ca 1,1x0,5 och 0,03 m tjockt. Fyllningen utgjordes av svartbrun sotig humus med enstaka kolbitar och enstaka brända ben. Vidvattensållning av gravgömman påträffades ett mindre fossil. Norra delen av anläggningen var framme vid förundersökningen och registrerades då som A2315, vilken beskrivs enligt följande:

”Brandgrav, 0,86x0,29 m, Sotig myllig fin sand. I schaktkanten framkom ett mörkare lager innehållande kolbitar och brända ben. Okänd utbredning.” Anläggningen gjorde intryck av att vara del av sönderplöjd/söndergrävd överbyggnadsrest (kan vara samma som A6539 eventuellt kvaddad äldre grav). Fynd: Bränt ben (Fnr 27); Fossil (Fnr 95).

Grupp 128GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, närmast rund, 0,43x0,37, belägen i N delen av gravfältet. Utgjordes av grop med återdeponerade skelettdelar, som undersöktes vid förundersökningen.


A4448 GROP MED ÅTERDEPONERADE SKELETTDELAR, närmast rund 0,43x 0,37 m stor och 0,1 m djup. Undersöktes vid förundersökningen och beskrevs då:

”2129 Skelettgrav, oval form i plan, skålformad form i sektion, längd 0,43, bredd 0,37 m, djup 0,1 m. Gråbrun myllig fin sand. Grop med obrända människoben. I kanten av gropen fanns tre stenar, 0,10–0,18 m stora. Tolkades vid undersökningen som att en skelettgrav blivit skadad och delar av benen återbegravts i en grop.” Fynd: Ben (ÖLM).

Grupp 130GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, närmast rund 0,4x0,3 m stor, belägen i norra delen av gravfältet. Utgjordes av en brandgrop som undersöktes vid förundersökningen.

A1000312 BRANDGROP, närmast rund 0,4 x 0,3 m stor och 0,07 m djup. Undersöktes vid förundersökningen och beskrevs då:

”A2130. Brandgrav, oval form i plan, skålformad form i sektion, längd 0,40, bredd 0,30, djup 0,07 m. Urnebrandgrav med benbehållare av harts. Påträffades vid schaktning i lager 2127. I botten fanns flera större ben som dock gick sönder vid upptagandet”. Fynd: Bränt ben (Fnr 145).

Grupp 131GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund, 0,57 meter i diameter, belägen i södra delen av gravfältet. Utgjordes vid undersökningen av en rund grop med skålformad botten. Fyllning av gråbrun humusblandad sand och grus med inslag av enstaka träkolsbitar. Anläggningen sammanfaller med en anläggning A2078 från förundersökningen. A2078 bedömdes som brandgrav i vilken det kom människoben.

A1915 BRANDGROP, rund, 0,57 meter i diameter och 0,15 meter djup. Undersöktes vid förundersökningen, och beskrivs i shapefilen enligt:

”A2078 Brandgrav, längd 0,83, bredd 0,76, rund form i plan, fynd ja.” Fynd: Bränt ben (ÖLM).

Gruppbeskrivningar – Övriga

Grupp 101 HÄGNAD, recent, belägen i södra delen av undersökningsområdet, strax norr om Skänningevägen. Flack terräng. Ca 5 m lång, nordostsydvästlig riktning. Utgjordes av två stolphål och en grop, som ligger i rad vid intilliggande dike. Kan utgöra del av en hägnad.

A460 GROP, oval, ca 0,88x0,78 m stor och 0,3 m djup med oregelbunden botten. Fyllningen utgjordes av gråbrun sandig humus med inslag av sten 0,05–0,08 m stora samt tegel, som även kom i botten av fyllningen. Tolkas som recent grop pga förekomst av tegel i hela fyllningen. Fynd: Ben (Fnr 24). A490 STOLPHÅL, runt, ca 0,27 m i diameter och 0,12 m djupt med skålformad botten. Fyllningen bestod av gråbrun sandig humus.

A497 STOLPHÅL, runt, ca 0,57x0,52 m stort och 0,13 m djupt med oregelbunden botten. Fyllningen bestod av gråbrun sandig humus med sten 0,02–0,05 m stora, samt enstaka kolbitar.


Grupp 102HUSLÄMNING, beläget i svag sydsluttning av svag åsrygg (östväst), strax öster om folkparkens nordöstra hörn. Fyra stolphål bildar ett 3x1,6 m stor konstruktion av typen fyrstolphus, torkställning etc. Ytterligare ett likartat stolphål, A2654 står ensamt söder om de andra, men kan höra till byggnaden i form av en stödstolpe. I byggnadens södra del fanns ett svart lager som ytterligare stärkte tolkningen, eftersom det följde en tänkt vägglinje.

A2654 STOLPHÅL, ovalt, ca 0,5x0,4 m stort och 0,24 m djupt med skålformad botten. Fyllning av mörkgrå silt. Står ensamt – kan ha utgjort en stödstolpe.

A2677 STOLPHÅL, runt, ca 0,28 m i diameter och 0,12 m djupt med skålformad botten. Fyllning av gråbrun siltig humus.

A2686 STOLPHÅL, stenskott, runt, ca 0,25 m i diameter och 0,3 m djupt med plan botten. Fyllning av svartbrun grusblandad humus med inslag av sot och träkol. Stenskoning utgjordes av 0,1 m stora stenar. Det fanns eventuellt spår av nedgrävning utanför stolpspåret. A2705 STOLPHÅL, stenskott, runt, ca 0,3 m i diameter och 0,26 m djupt. Fyllning av mörkt gråbrun siltig humus. Stenstorlek i skoningen uppgick till 0,1 m. Parställt med A2686.

A3271 STOLPHÅL, stenskott, runt, ca 0,25 m i diameter och 0,11 m djupt med skålformad botten. Fyllningen bestod av gråbrun humusblandad grusig morän med inslag av sot och träkol. Stenstorleken uppgick till 0,1 m. Parställt med A2677.

Grupp 124GROPSYSTEM, belägen längst i norr, söder om museijärnvägen, i svag sydsluttning. Iakttogs först som ett oregelbundet format lager. Östra halvan maskingrävdes varpå det framgick att lagret istället utgjordes av flertalet gropar. Groparna följer på varandra i fyra faser. Vid rensning i ytan påträffades en bit bränd lera, i övrigt fyndtomt. A5097 LAGER, egentligen yttre begränsning för gropsystem, oregelbunden form, ca 6,7x4 m stort, djup 0,25 med oregelbunden botten. Utgörs av flertalet gropar, se nedan.

Fas 4 (äldsta fasen):A7771 GROP, oregelbunden form, ca 0,8x0,55 m stor, 0,25 m djup. Fyllning av brungrå svagt sotig silt med inslag av enstaka skärvstenar, 0,03–0,05 m stora (i öster kanten delvis bortschaktat). A7786 GROP, oregelbunden form, ca 1,3x0,9 m stor, 0,25 m djup med skålformad botten. Fyllning av brungrå silt med inslag av sot och enstaka skärvstenar, ca 0,05 m stora. A7816 GROP, oregelbunden form, ca 0,75x0,5 m och 0,2 m djup med skålformadbotten. Fyllningen bestod av gråsvart sotig silt med inslag av enstaka kolstänk. A7834 GROP, oregelbunden form, ca 0,75x0,5 m stor och 0,15 djup med skålformadbotten. Fyllning av gråbrun silt med inslag av sot och grus. Stört av yngre gropar.


Fas 3 (näst äldsta fasen): A7849 GROP, oval, ca 0,8x0,75 m stor och 0,12 m djup. Fyllning av brungrå svagt sotig silt med enstaka kolstänk.

A7865 GROP, oval, ca 0,9x0,76 m stor.

A7887 GROP, rund, ca 0,80 m i diameter och 0,3 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråsvart sotig silt med enstaka kolstänk och enstaka skärvstenar, 0,05 m stora. Störd av yngre grop, bedöms som ursprungligen rund.

Fas 2 (näst yngsta fasen): A7906 GROP, oregelbunden form, ca 0,85x0,8 m stor och 0,25 m djup. Störd av yngre grop.

Fas 1 (yngsta fasen): A7927 GROP, oregelbunden form, ca 1,55x1,1m stor och 0,2 m djup med plan botten. Fyllning av gråsvart sotig silt med inslag av kolstänk samt enstaka skärvstenar, ca 0,05 m stora. Delvis bortschakt i östra delen.

A7947 GROP, oval, ca 0,8x0,5 m stor och 0,2 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråsvart sotig silt med inslag av grus och kolstänk. Östra delen bortschaktad. Fynd: Bränd lera (Fnr 121).

A7960 GROP, rund, ca 0,48 m i diameter och 0,4 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråsvart sotig silt med inslag av grus.

A7973 GROP, oval, ca 1,7x1,2 m stor och 0,2 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråsvart sotig sand med förekomst av enstaka skärvsten.

A7997 GROP, rund, ca 0,5 m i diameter och 0,12 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråsvart sotig silt med inslag av grus.

Grupp 125VÄG, belägen sydväst om Folkets Park, påträffades under befintlig mindre grusväg till folkparken. Vägen löper i nordnordöstsydsydvästlig riktning och därmed i samma riktning som den vägbit som påträffades vid förundersökningen (FU3359).

A6051 VÄG, rektangulär, ca 8,7x 3,8 m och 0,35 m tjock med plan botten. Väglämningen utgjordes av stenar (natursten) och gråbrun kompakt sandig silt. Fyllningen var homogen men var mörkare i vägens östra del. En tydlig gräns kunde dock inte urskiljas mellan den ljusa resp. mörkare fyllningen. Påträffades under nuvarande väg och sträckte sig i NS riktning. Stenarna låg i två lager sten och varierade i storlek mellan 0,07–0,45 m. Stenarna var blandade oberoende av storlek. I norr kunde vägens hela sträckning inte dokumenteras då den fortsatte utanför undersökningsområdet. I söder hade dock vägen en begränsning, den har förmodligen i senare tid plockats bort i samband med stenröjning av åkermarken. En annan möjlighet är dock att området i denna del varit mindre sankt och att det därmed inte behövdes någon stenbeläggning. Vägens södra del hade dessutom enbart ett lager med sten. Vägen föreföll hålla samma sträckning som åkerremsan bakom röjningsröset som var placerat norr om den nuvarande vägen. Inga fynd påträffades som kunde ge någon datering av vägen. Vägen finns ej med på 1600 eller 1700talskartorna och är med största sannolikhet äldre än så. Fynd: Bryne (Fnr 119).


A7083 STEN, ca 0,07–0,45 m stora, utgör packning till vägen.

Grupp 126VÄG, belägen sydväst om Folkets Park, påträffades i åkermark, östvästlig riktning i samma riktning som mindre brukningsväg som löper i kanten av åkern idag. Utgörs av dike och väglämning.

A6114 DIKE, ca 5,4 m lång (men fortsätter sannolikt utanför schaktet) och 0,5 m bred samt 0,15 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråbrun lera med enstaka stenar, 0,3–0,45 m stora. Diket ligger längs kanten på en äldre vägsträckning. I botten av diket ligger flera större stenar, ca 0,3–0,45 m stora. Dessa har troligen en dränerande funktion. Diket är överlagrat av ett utfyllnadslager till den äldre vägsträckningen vilket visar att diket förlorat sin funktion och kan ha en betydande ålder. Ett fynd av vit porslin i ytan av diket visar dock på recent inslag. Diket är ej med på 1700talskartan. Vid andra avbaningen framkom modernt skrot i den del av diket som utgör den nuvarande vägen. Diket är således ”modernt”, fynden bestod av 1 st glasflaska samt järnskrot (ej tillvarataget).

6134 VÄG, oregelbunden form, ca 4,4x1,75 m stor (fortsätter sannolikt längdmässigt utanför schaktet) och 0,2 m djup med plan botten. Fyllningen utgjordes av brungrå lerig silt. Kan troligen relateras till vägen som är anlagd ovanpå och som sträcker sig västöstlig riktning.

A7256 STEN, ca 0,4 m stora, del av vägfyllning.

A7410 STEN, ca 0,15–0,3 m stora, del av vägfyllning.

Grupp 129HÄRDSYSTEM, beläget intill folkparkens nordöstra hörn, på sydsluttning av ås i östvästlig riktning, ca 2 m nordväst om huslämning, grupp 102. Utgörs av sex stycken härdar inom ett ca 10x5 m stort område (lämningarna fortsätter sannolikt utanför schaktkanten). Anläggningarna är grunda, beroende på hård plöjning på åsryggen. Inga fynd påträffades.

A2132 HÄRD, nedgrävd, rund, ca 1,1 m i diameter och 0,15 m djup med plan botten. Fyllning av mörkbrun/svart grusig silt med inslag av träkol, lite sand samt brända och obrända stenar. Stenarna varierande i storlek mellan 0,1–0,12 m.

A2145 HÄRD, nedgrävd, rund, ca 0,3x0,25 m stor och 0,1 m djup med oregelbundet formad botten. Fyllning av svartgrå sotig silt med grus och stenar, 0,01–0,08 m stora. A2155 HÄRD, nedgrävd, oval, ca 0,9x0,8 m stor och 0,04 djup med plan botten. Fyllning av mörkt, gråbrun, sotig silt med större stenar, 0,030,15 m, och inslag av enstaka träkolsbitar. A2166 HÄRD, nedgrävd, rund, 0,86x0,78 m stor och 0,11 m djup. Fyllning av gråbrun sandig och grusig silt, med rikligt med sten. Stenarna varierar i storlek mellan 0,03–0,1 m.

A2183 HÄRD, nedgrävd, oval, ca 0,8x0,48 m stor och 0,1 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråbrun, grusig silt. Något otydlig utbredning.

A2719 HÄRD, nedgrävd, rund, ca 0,7x0,7 m stor och 0,1 m djup med plan botten. Fyllning av mörkt gråbrun sotig silt med grus och mycket stenar, 0,05–0,2 m stora, men få skärviga.


Anr Typ L B Diam Tj/dj/h Planform Profilform Fyllning/innehåll Anmärkning

201 Stolphål 0,4 0,3 0,2 Oval Spetsig Siltig humus

213 Grop 0,47 0,2 Siltig humus blandad med grus

262 Härd 1,05 0,36 0,17 Skärvsten

280 Härd 1 0,7 0,1 Trol FU 2433

294 Sotfläck 0,42 0,36 0,13 Relativt humös fyllning, ngt koloch sot

315 Grop 0,3 0,04 Rund Plan Sotig silt

323 Grop 0,74 0,45 0,16 Oval Plan Humöst m siltiga inslag

360 Härd 1,58 0,78 0,23 Oval Plan Skärvsten 0,06–0,15 m, humös silt Störd

371 Härd 1,75 1,75 1,75 Rund Plan Humusbl grus, sot, kol, rikligt med skärvsten

388 Sotfläck 0,25 0,02 Rund Plan Sot i lätt humusblandad grus Ev rest av härd

402 Härd 0,7 0,12 Rund Skålformad Humusbl grus m kol, sot, rikl med skärvsten

424 Stolphål 0,5 0,4 0,24 Oval Trattfromad Sandig humus, inslag av lera och grus

450 Grop 0,59 Rund

460 Grop 0,88 0,78 0,3 Oval Oregelb Sandig humus, inslag av sten0,05–0,08

490 Stolphål 0,27 0,12 Rund Skålformad Sandig humus

497 Stolphål 0,57 0,52 0,13 Rund Oregelb Sandig humus, sten 0,02–0,05,enst kol

515 Grop 0,6 0,65 0,81 Rund Skålformad Sotig silt, lera, stenar mot botten 0,2–0,05

528 Grop 0,9 0,7 0,05 Inslag av tegel och porslin FU2458

570 Stolphål 0,5 0,25 Rund Trattfromad Sandig humus, en sten 0,1

582 Stolphål 0,4 0,12 Rund Skålformad Sandig humus, inslag av grus och småsten

610 Grop 0,5 0,45 0,1 Rund Plan Sotig stenig silt

621 Sotfläck 0,4 0,25 0,13 Sotig silt m inslag av lera och sten

635 Sotfläck 0,4 0,1 Rund Oregelb Sandig silt med inslag av träkol

645 Dike 0,4

672 Dike 0,55 0,6 Plan Humös, lite sandig silt, några mindre stenar

683 Dike 1,2 0,6 0,16 Skålformad Siltblandad humus, inslag av sten 0,02–0,05

699 Dike 0,62 0,12 Siltig sand, grus m m

711 Dike 0,18 Modernt täckdike



754 Dike 1,4 0,5 0,12 Plan Mestadels silt, bitvis sand

797 Dike 0,4


836 Grop 0,42 0,12 Rund Skålformad Humus, ngt sandigare o grusigarei botten

849 Käpphål 0,1 0,09 Rund Plan Humös silt

940 Grop 0,35 0,08 Rund Skålformad Sandig lera

970 Dike 0,44

Anläggningstabell



992 Grop 0,4 0,24 Rund Skålformad Silt, matjord

1010 Stolphål 0,37 0,26 0,2 Oval Skålformad Sandig lera

1030 Grop 0,75 0,55 0,06 Rund Skålformad Sandig lera

1090 Grop 0,9 0,65 0,16 Rund Skålformad Sandig lera, ngt kol i N delen

1105 Grop 0,7 0,14 Rund Skålformad Lera m sandig ton, ngt kol o sot, stenar 0,1

1118 Grop 0,5 0,11 Rund Lera m kolstänk och stenar

1155 Grop 0,3 0,23 0,12 Oregelb Skålformad Smågrusig silt, lite ”frasigt”,ngt sot o kol

1181 Grop 1,4 0,6 0,29 Oregelb Oregelb Silt m humösa inslag, större sten 0,1–0,3

1220 Grop 0,6 0,3 0,17 Oregelb Lerig silt, enstaka träkol

1228 Grop 1,5 0,9 0,12 Skålformad Sandig lera

1242 Ränna 1,65 0,4 0,12 Skålformad Sandig lera, sotig inslag

1287 Dike 0,36


1311 Dike 0,39

1320 Dike 0,37

1327 Dike 0,38

1333 Dike 0,42

1362 Grop 1 0,45 0,09 Oval Skålformad Sandig lera

1392 Dike 5,32 0,42

1405 Dike 5,8 0,35

1410 Dike 5,5 0,55

1456 Sotfläck 1,2 0,6 0,02 Oregelb Plan Kol, humus

1469 Brandlager 1,6 1,2 0,05 Oval Plan Sot o kol, enst br ben Bränt på plats

1486 Lager 3 2,5 0,1 Oval Sand och grusbl humus, enst sten 0,1 Överbyggnad?

1543 Härd 0,8 0,7 0,08 Oval Skålformad Sandig lera, insl m sot o kol

1600 Grop 0,4 0,13 Rund Skålformad

1610 Dike 0,43

1635 Lager 1,4 0,8 0,15 Sotig humusblandad lera, kol Botten av stensättn

1660 Brandlager 0,66 0,6 0,05 Rund Grusig silt, insl. av lera, sand,småsten, kol

Bränt på plats

1669 Brandgrop 0,5 0,38 0,13 Oval Skålformad Silt, br. ben, träkol

1701 Enst br ben 0,4 0,07 Sot och ngt kol, bränt ben i ytan

1713 Ränna 1,8 0,5 Lerig grus sandig fylln ngt kol

1713 Ränna 1,8 0,5 Lerig grus sandig fylln ngt kol

1736 Grop 0,43 Rund

1745 Grop 1,24 0,73 0,18 Oval Oregelb Sten, silt, sotfläckig

1762 Härd 0,8 0,7 0,09 Oval Skålformad Sandig lera m kol o sot

1788 Dike 0,26

1807 Grop 0,53 0,2 Rund Humös, matjordsaktig,ngt grus i botten

1815 Sotfläck 0,67 0,58 0,08 Rund Plan Silt m humösa inslag

1826 Dike 0,52

1864 Härd 1,4 1,1 0,13 Oval Skålformad Sandig lera, sot o kol

1880 Stolphål 0,5 0,26 Rund Skålformad Sandig lera, ngt kol o sot

1892 Dike 0,69



1915 Brandgrop 0,57 0,15 Rund Skålformad Humös sand o grus, enst kol FU2078

1960 Dike 0,5 0,18 Skålformad Silt med inslag av humus

1981 Dike 4,96 0,45

1987 Grop 2,5 0,12 Plan Sandig siltig lera

2004 Dike 5 0,52

2010 Dike

2017 Dike

2040 Grop 0,65 0,35 0,08 Oval Plan Sandig siltig lera

2050 Grop 2,56 0,5 0,22 Skålformad Lerig sandig silt, kol o sot

2070 Stolphål 0,24 0,16 Skålformad Siltig lera, en del sten Stenskott

2077 Grop

2087 Grop 0,6 0,5 0,12 Rund Oregelb Siltig lera, stenar 0,05–0,2

2112 Dike 0,3

2124 Grop 0,39 0,35 0,11 Rund Oregelb Siltig humus, inslag av grus,sten 0,03–0,05

2132 Härd 1,1 0,15 Rund Plan Grusig silt, träkol, lite sand,br o obr sten

2145 Härd 0,3 0,25 0,1 Rund Oregelb Sotig silt m grus, stenar 0,01–0,08

2155 Härd 0,9 0,8 0,04 Oval Plan Sotig silt m större stenar 0,03–0,15

2166 Härd 0,86 0,78 0,11 Rund Sandig och grusig silt, rikl m sten

2183 Härd 0,8 0,48 0,1 Oval Skålformad Grusig silt Rest av härd

2194 Grop 0,6 0,4 0,18 Rund Oregelb

2201 Härd 0,41 0,35 0,1 Oval Oregelb Lerig silt, två skärvstenar

2265 Grop 1,6 0,5 0,2 Oregelb Oregelb Stilig humus

2291 Grop 0,4 0,25 0,05 Oval Skålformad Silt, enstaka kol

2300 Härd 1,44 1,1 0,09 Oval Plan Sandig, grusig lera m mkt träkol

2331 Sotfläck 0,4 0,4 0,01 Rund Plan Sotig, grusig silt, enst sten

2346 Grop 0,9 0,66 0,12 Oregelb Lerig silt

2410 Grop 2,36 0,88 0,32 Oregelb Skålformad Lerig sandig silt

2438 Grop 1,8 1,6 0,27 Oregelb Oregelb Lerig silt

2513 Härd 0,32 0,3 0,1 Oregelb Oregelb Skärvsten, kol, diffus botten

2524 Stolphål FU488

2544 Härd 0,55 0,35 0,06 Oval Plan Sandig lera m träkol

2558 Ränna 2,3 0,8 0,3 Oregelb Oregelb Lerig silt

2620 Grop 0,48 0,07 Rund Morän

2642 Grop 1 0,72 0,16 Rund Skålformad Ngt sandig silt, insl av humus,sten 0,12–0,2m

2654 Stolphål 0,24 Skålformad Silt

2677 Stolphål 0,28 0,28 0,12 Rund Skålformad Siltig humus

2686 Stolphål 0,25 0,3 Rund Plan Grusblandad humus, sot, kol Stenskott

2694 Stolphål 0,4 0,3 0,18 Oregelb Skålformad Siltig humus, större stenar 0,05–0,3

2705 Stolphål 0,3 0,26 Rund Siltig humus, sten 0,01–0,1 Stenskott

2719 Härd 0,7 0,7 Rund Plan Sotig silt m grus och stenar 0,05-0,2

2741 Härd 0,8 0,08 Rund Plan Sot och kol

2757 Stolphål 0,27 0,08 Rund Humusbl grus, morän, enst kol

2767 Härd 1,15 0,93 0,12 Oval Plan Sandig lera

2779 Ränna 2,2 0,9 0,25 Oregel-bunden

Oregelb Siltig lera, stenar 0,03–0,2

2863 Härd 0,54 0,4 0,1 Rund Plan Sotig, ngt sandig silt I härdområde



2876 Grop 0,54 0,4 0,1 Rund Plan Silt, grusig sand FU599

2946 Härd FU676

2965 Lager 25 20 0,15 Odlingslager


2995 Grop 1,32 Sandig lera

3015 Dike 0,3 0,02 Modernt täckdike

3023 Dike 0,3 0,02 Modernt täckdike

3048 Stolphål 0,36 0,35 0,13 Rund Skålformad Lerig silt Stenskott

3058 Stolphål 0,3 0,1 Rund Skålformad Sandig silt

3116 Dike 0,3 0,45 0,22 Silt, småstenar 0,05–0,1, grus

3150 Grop 0,3 0,28 Rund Oregelb Silt

3168 Stolphål 0,25 0,2 0,09 Rund Skålformad

3177 Stolphål 0,4 0,1 Rund Skålformad Sandig humus, en sten 0,1

3206 Stolphål 0,23 0,18 0,21 Oval Trattfromad Ngt sandig, lite humös silt,en sten 0,25

Stenskott

3224 Stolphål 0,4 0,16 Rund Silt m inslag av grus

3241 Stolphål 0,32 0,2 0,18 Oval Trattfromad Lerig silt

3250 Stolphål 0,23 0,16 0,19 Oval Trattfromad Sandig silt, en sten 0,8 stor

3258 Stolphål 0,46 0,23 Rund Spetsig Sandig lera Stenskott

3271 Stolphål 0,25 0,11 Rund Skålformad Humusbl. grusig morän, inslav sot o kol

Stenskott

3291 Stolphål 0,4 0,35 0,2 Oval Skålformad Sandig siltig humus Stenskott

3300 Stolphål 0,36 0,16 Rund Skålformad Sandig humus Stenskott

3333 Stolphål 0,16 Rund Plan Humus m ngt grus, enstaka kol Stenskott

3370 Käpphål 0,06 0,12 Grusig humus

3607 Stolphål 0,44 0,42 0,22 Rund Skålformad Sandig silt m humösa inslag Lutar åt söder

3617 Stolphål 0,24 0,19 Rund Spetsig Humus m silt och grus

3635 Stolphål 0,21 0,12 Rund Plan Sot blandat m humus, ngt silt o grus

3643 Stolphål 0,2 Rund Skålformad Humusbl grus m sot o kol Stenskott

3676 Sotfläck 1,2 0,5 Plan Grus, sot, silt

3717 Sotfläck 0,36 0,24 0,03 Rund Oregelb Sotig silt, ngt sandig Rest av härd?

3725 Stolphål

3732 Härd 0,62 0,54 0,14 Rund Skålformad Grusig, sandig silt, obr sten 0,1 Diffus profil

3753 Grop 0,27 Rund Skålformad

3761 Grop 0,76 0,3 0,1 Avlång Skålformad Grusig silt, enst småsten, ngt sot Ev rest av ränna?

3821 Stolphål 0,24 0,3 0,16 Oval Spetsig Humös silt, stenar 0,01–0,05

3832 Härd 1,6 1,6 0,14 Rund Skålformad Sotig silt, skärvstenar 0,05–0,3, träkol

3852 Härd 0,7 0,6 0,03 Rund Plan Sotig grusig silt, stenar 0,03–0,2

3863 Grop 2,8 1,4 0,2 Oregelb Oregelb Sotig humös silt, grus

3924 Stolphål 0,44 Rund Trattfromad Sandig silt, inslag av kol

3938 Grop 0,6 0,4 0,12 Oval Skålformad Grusig humus

3956 Lager 3,7 1,73 0,1 Rek-tangulär

Grusig sandig silt, insl av humus, sot, kol

4052 Röjningsröse 1,7 1,3 0,27 Oregelb Oregelb Lerig silt

4094 Härd FU584

4133 Lager 1,9 0,18 Oregelb Oregelb Siltig humus



4201 Grop 1,48 0,38 0,28 Oval Skålformad Silt med humösa inslag

4231 Nedgrävning 3 2,14 Oregelb Oregelb

4418 Grop

4435 Enst br ben 0,6

4448 Skelettgrav 0,43 0,37 0,1 Återdeponerade skelettdelar FU2129

4460 Benlager 1,1 0,5 0,03 Plan Humus m enst. kol, sot, enst br ben FU2315

4482 Lager 0,1 Sandblandad humus m kolfrekvent i fylln

4536 Grop 2,6 1 0,09 Oval Plan Humös sandig lera

4555 Grop 0,43 0,36 0,1 Oval Skålformad Sandig lera m kol i ytan

4566 Härd 0,28 0,22 0,07 Oregelb Oregelb Grusig silt, enst kol

4579 Nedgrävning 2,5 0,2 Rund Skålformad Humös silt

4611 Brandgrop 0,45 0,08 Skålformad Flat sten 0,15, br ben, kol

4630 Brandgrop 0,5 0,22 Rund Skålformad Humös sandig silt

4644 Brandgrop 0,8 0,12 Rund Plan Sandig silt

4660 Lager Sand grusbland. humus,rikl m stora kol

4688 Stenpackning 4,2 0,1 Oregelb Skålformad Matjord, grusig silt. stenar 0,05–0,35

4771 Grop 1 0,8 0,2 Rund Skålformad Grusig silt, enst. kol, stenar 0,1–0,3

4787 Stenpackning 1,2 0,9 0,1 Oregelb Oregelb Sotig matjord, stenar 0,05–0,2, br ben Ngtcirkelformad

4808 Stenpackning 1,4 0,9 Stenar 0,1–0,3 m, enst skärvsten

4836 Brandgrop 0,6 0,44 0,1 Oval Skålformad Humös silt, sot, träkol och br ben

4856 Käpphål 0,05 0,2 Humus m mkt kol i ytan,halvt förmultn trä

4872 Brandgrop 0,8 0,5 0,14 Oregelb Plan Sotig humus, enst sten, br ben, träkol

4923 Käpphål 0,2 Rund Skålformad Silt

4944 Ränna 0,9 0,14 Oregelb Oregelb Silt, spridda kolfragment

4966 Grop 1,7 1,4 0,6 Oval Oregelb Sotig silt

4977 Grop 0,6 0,5 0,2 Oval Skålformad Silt

4991 Stolphål 0,4 0,1 Rund Skålformad Silt Stenskott

5004 Lager 0,4 0,05 Rund Plan Silt med inslag av sot och kol

5012 Härd 1,6 1,3 0,18 Oval Skålformad Silt

5025 Grop 0,4 0,12 Rund Oregelb Humös silt Upplösta trärester

5033 Lager 1,2 0,85 0,02 Oval Silt med inslag av kol

5043 Sotfläck 0,15 0,02 Mörk lera med sot och kol

5049 Grop 0,4 0,35 0,1 Oval Humös silt m inslag av kol,sten 0,05–0,1

5057 Stolphål

5065 Stolphål

5097 Lager

5097 Lager

5154 Sotfläck 0,7 0,02 Rund Plan Sotig silt med inslag av kol

5174 Stolphål 0,4 0,4 0,18 Rund Trattfromad Siltig humus, enst sot, träkol,sten 0,05–0,15

Delvisstenskott

5182 Stolphål 0,3 0,2 Rund Skålformad Grusig sand

5190 Grop 0,5 0,16 Rund Oregelb Skärvsten i toppen, sand, enst kol

5233 Stolphål 0,32 0,12 Rund Skålformad Sand, inslag av silt

5248 Lager 0,35 0,05 Rund Silt med inslag av kol



5267 Härd 0,64 0,64 0,1 Rund Skålformad Sotig silt

5285 Grop 0,5 0,1 Rund Plan Silt med inslag av kol

5303 Stolphål 0,3 0,05 Rund Oregelb Lerig silt

5311 Grop 0,6 0,5 Oval Skålformad Silt, inslag av lera

5325 Grop 0,62 0,58 Rund Grusig sand

5335 Grop 0,9 0,2 Rund Skålformad Sotig silt

5346 Grop 1,2 0,9 0,16 Oval Skålformad Sotig silt

5357 Stolphål 0,48 0,2 Rund Skålformad Silt, kol i botten Stenskott

5377 Grop 0,7 0,6 0,12 Oval Oregelb Humus, sandig silt, kol, sten, 0,15 FU217

5386 Grop 0,6 0,45 0,3 Oregelb Oregelb Siltig humus med sot i botten

5398 Dike

5433 Röjningsröse 7 2,5 0,2 Plan Grusig/sandig silt, enst stenar ca 0,1

5454 Härd 0,8 Rund Plan Kol, sot, lera Ingenskärvsten

5474 Stolphål 0,9 0,7 0,3 0,25 Rund Skålformad Lerig silt Stenskott

5485 Härd 0,4 0,2 0,08 Skålformad Lerig silt

5495 Grop 0,7 0,6 Oregelb Oregelb Sotig lera, enstaka småstenar

5505 Härd 0,6 0,5 Oval Skålformad Kol, sot, silt

5512 Härd 0,6 Skadad av hjulspår

5546 Härd 1,5 1,3 0,16 Rund Skålformad Kol, skärvsten, sotig lera Nedtryckt i hjulspår

5573 Röjningsröse 3,61

5596 Röjningsröse

5848 Brandgrop 0,7 0,6 0,15 Oval Skålformad Smågrusig, sandig silt, insl av humus, kol, sot

5902 Brandgrop 0,87 0,65 Rund Humusbl grus o lera med sot,enst br ben

FU2094

5913 Urnebrand-grop

0,7 0,6 Rund Kärl med hartstätning, br ben,sot, enst kol

FU2087

5940 Härd 0,8 0,6 0,05 Oval Plan Kol, humus, sk sten

5950 Stolphål 0,23 0,15 Rund Plan Sot, enst kol och grus

5957 Stolphål 0,5 Oval

5968 Härd 0,9 0,12 Rund Skålformad Kol underst, sk sten ovanpå

5979 Härd 0,55 0,05 Rund Humus, ngt sot o kol i botten

6051 Väg 8,7 3,8 0,35 Rek-tangulär

Plan Kompakt sandig silt

6051 Väg 8,7 3,8 0,35 Rek-tangulär

Plan Kompakt sandig silt

6114 Dike 0,5 0,15 Skålformad Lera, enstaka stenar 0,3–0,45 m

6134 Väg 4,4 1,75 0,2 Oregelb Plan Lerig silt

6154 Ant begr 5

6190 Ant begr 2,45 Rund

6215 Ant begr 5 4 Oval

6241 Ant begr 4,5 5 0,03 Rund

6266 Ant begr 4,2 4,2 Rund Grusig silt, matjord, enst steni kanterna

6297 Ant begr 5

6314 Ant begr 3 3 1,4 Rund

6331 Ant begr 3,5 Rund

6350 Ant begr 4 Rund



6367 Bengrop 0,5 0,4 0,14 Oval Plan Humös silt

6382 Brandgrop 0,7 0,4 0,1 Skålformad Kol, sot, br ben, grus, sand, humus, stenar

6393 Brandgrop 0,85 0,5 0,24 Oregelb Skålformad Sotig humus, sten, enst skärvsten

6406 Lager 1,45 1 0,12 Oregelb Oregelb Sot

6447 Nedgrävning

6447 Nedgrävning

6447 Nedgrävning

6488 Lager 1 Rund Oregelb Lera, sot o enst kol

6539 Benlager 0,4 0,04 Rund Skålformad FU2477

6550 Enst br ben 0,25 0,15 Rund Skålformad Humus, i ytan stenar 0,07–0,15

6577 Brandgrop 1 0,6 0,28 Oval Oregelb Sotig humus, träkol, sot, br ben Delvisstenskott

6594 Lager 3,3 2,7 Oregelb Sotig matjord

6631 Härd 1 0,2 Rund Trattfromad Humös silt, insl av träkol o sot

6661 Stenpackning 1,94

6681 Stenpackning Ej undersökt

6695 Ant begr 3,8 0,14 Rund Oregelb Siltig humus

6730 Ant begr 7 Rund

6775 Nedgrävning 2,5 0,05 Rund Plan Siltig humus Enst stenar

6796 Nedgrävning 2,2 0,26 Rund Trattfromad Siltig humus, insl av sot o kol

6942 Stenpackning

6942 Stenpackning

6942 Stenpackning

7021 Benlager 0,8 0,14 Rund Oregelb Siltig humus FU200048



7065 Härd 0,76 0,56 0,22 Oval Skålformad Sten 0,07–0,15, sandig silt, träkol

7277 Stenpackning 2,8 0,65 0,1 Stenar ca 0,1, matjord Nedtryckti hjulspår

7290 Benlager 0,3 0,02 Nedtryckti hjulspår

7298 Bengrop 0,4 0,03 Rund Plan Stenar 0,1

7322 Brandgrop 0,7 0,6 0,2 Oval Sotig siltig humus m inslag av träkol

7500 Urnebrand-grop

0,7 0,4 0,22 Oval Skålformad Siltig humus, bränt ben, enst kol, enst sten

7514 Benlager 0,5 0,3 0,12 Oval Sandig silt, stenar 0,05–0,14,rikl m br ben

7567 Härd 0,5 0,15 Rund Skålformad Rikl m kol o sot, enst eldspår sten 0,1

7581 Benlager 1,25 0,08 Rund Plan Siltig humus

7632 Käpphål 0,2 0,12 Rund Spetsig Humös silt Stenskott

7644 Käpphål 0,18 0,12 Rund Spetsig Humös silt

7691 Härd 1,2 1,4 0,14 Oval Oregelb Kol, skärvig o skörbr sten 0,13

7771 Grop 0,8 0,55 0,25 Oregelb Svagt sotig silt, enst skärvsten

7786 Grop 1,3 0,9 0,25 Oregelb Skålformad Silt m inslag av sot, enst sk.sten 0,05

7816 Grop 0,75 0,5 0,2 Oregelb Skålformad Sotig silt med inslag av enstaka kol

7834 Grop 0,75 0,5 0,15 Oregelb Skålformad Silt med inslag av sot och grus

7849 Grop 0,8 0,75 0,12 Oval Svagt sotig silt, enstaka kol

7865 Grop

7887 Grop 0,8 0,3 Rund Skålformad Sotig silt, enst kol, enst skärvsten



7906 Grop 0,85 0,8 0,25 Oregelb

7927 Grop 1,55 1,1 0,2 Oregelb Plan Sotig silt m inslag av kol, enst skärvst

7947 Grop 0,8 0,5 0,2 Skålformad Sotig silt med inslag av grus och kol

7960 Grop 0,48 0,4 0,2 Rund Skålformad Sotig silt m inslag av grus

7973 Grop 1,7 1,2 0,2 Oval Skålformad Sotig sand, enstaka skärvsten

7997 Grop 0,5 0,12 Rund Skålformad Sotig silt med inslag av grus

8061 Grop

8073 Bengrop 0,9 0,54 0,08 Oval Oregelb Siltig humus

8131 Grop 0,4 0,09 Rund Skålformad Sot och kolblandat grus Under grav

8142 Sotfläck 0,7 0,5 0,08 Oval Kolblandat grus m ngt humus Under grav

8481 Dike

8551 Väg 1,5

1000120 Kista Förkolnat trä Som efterstående plank

1000121 Sotfläck 0,24 0,2

1000132 Stenpackning 3,45 2,3 Rek-tangulär

1000132 Stenpackning 3,45 2,3 Rek-tangulär

1000312 Brandgrop 0,4 0,3 0,07 Oval FU2130


Bilaga 2. Fyndlista

Fnr Material Sakord Antal Vikt (g) Anmärkning Ark obj

1 Järn Krumkniv 1 0 S-formad, inristade streck på skaftet 1469

2 Bränt ben Ben 35 Människa och djur 6382

3 Järn Järnten 1 0 1486

5 Harts Harts 2 0 Fragment; i överbyggnaden 1486

7 Bränt ben Ben 128 Människa 6367

8 Bränt ben Ben 16 Oidentifierat 6550




12 Bränt ben Ben 2 2 Människa 8073







21 Bränt ben Ben 1 1 Djur; lösfynd


24 Ben Ben 1 1 Oidentifierat 460

26 Keramik Kärl 1 6 4052


28 Ben Ben 1 3 Oidentifierat


30 Bränt ben Ben 6 Människa; A7490 5902

32 Harts Harts 4 8 Nedtryckt i hjulspår 7277

33 Harts Harts 5 0 6367

34 Kvarts Kvarts 1 12 Ekofakt 6367

36 Keramik Kärl 1 1 Liknar Fnr 92 6796


38 Harts Harts 1 0 Vid rensning 7581

39 Bränt ben Ben 1 1 Oidentifierat 6775


41 Järn Nål 2 0 6695

42 Ben Ben 1 22 Djur 6695





50 Bränt ben Ben 1 Människa. 1864


52 Bränt ben Ben 1 1 Oidentifierat; lösfynd fr gravomr

53 Bränt ben Ben 1 1 Människa; lösfynd fr gravomr

54 Bränt ben Ben 2 2 Djur; lösfynd fr gravomr


56 Ben Ben 1 2 Oidentifierat; lösfynd fr gravomr

57 Ben Ben 1 1 Oidentifierat; lösfynd fr gravomr



58 Bränt ben Ben 1 1 Oidentifierat; lösfynd fr gravomr

59 Ben Ben 1 8 Djur; lösfynd

60 Bränt ben Ben 1 1 Människa; lösfynd fr gravomr


64 Bränt ben Ben 3 2 Människa; i ytan av 3956





69 Bränt ben Ben 1 1 Människa 6005

70 Bränt ben Ben 1 4 Djur 4630












82 Bränt ben Ben 65 Djur 4688


84 Bränt ben Ben 4 Människa; lösfynd nära A5902



87 Ben Ben 0 Människa; in situ 6447

88 Keramik Kärl 1 4 1864


90 Järn Föremål 1 0 Fragment, kan ej identifieras 7514

91 Harts Harts 2 0 Lösfynd fr gravomr

92 Keramik Gravurna 1430 Komplett 7500

93 Bränt ben Ben 21 Människa; från gravurna Fnr 92 7500

95 Bergart Fossil 1 10 Ekofakt 4460

96 Järn Nål 2 0 Avbruten; tydligt nålsöga 6367

97 Harts Harts 1 2 Fragment 4231

98 Harts Harts 1 0 Fragment 4231

99 Harts Harts 2 0 Grävenhet 5543

100 Harts Harts 1 0 Grävenhet 5539

101 Ben Ben 1 8 Djur 683

102 Slagg Slagg 1 44 Sintrat 683

103 Järn Hästskosöm 1 2 Recent; lösfynd

104 Bränt ben Ben 5 27 Djur; lösfynd

105 Keramik Fat 2 20 Yngre rödgods; mynning, botten

106 Keramik Kärl 1 0 Yngre rödgods; grönglaserat 683

107 Järn Beslag? 1 0 4630

108 Bergart Slät sten 1 28 Ekofakt 4579



109 Bränd lera Bränd lera 2 6 6730

110 Bränt ben Ben 1 Djur; lösfynd

111 Järn Pryl? 1 0 Möjlig pryl 6297

112 Järn Bleck? 1 6 Recent; lösfynd

113 Harts Harts 1 4 Lösfynd fr gravomr


115 Järn Hästskosöm 1 1 Lösfynd, recent

116 Harts Harts 1 0

117 Järn Hästskosöm 1 1 Recent; lösfynd

119 Bergart Bryne 1 48 Avbrutet 6051


121 Bränd lera Bränd lera 1 4 Vid rensning i ytan 7947

122 Ben Ben 2 1 Oidentifierat samt djur 1987

124 Bränt ben Ben 3 3 Djur och oidentifierat 4482




129 Ben Ben 146 Djur 7691


131 Bränt ben Tand 1 1 Människa 4611



134 Bergart Bryne 1 54 Avbrutet 6661

135 Harts Harts 9 0 I ytan 4231


137 Ben Ben 0 Oidentifierat 4231


139 Ben Ben 0 Oidentifierat 4231

149 Harts Tätningsring 56 Till höger om skallen i Grav 104 6447


Bilaga 3. Vedartsanalys

AnalysprotokollLandskap: Östergötland Socken: VadstenaFastighet: Krogarängen RAÄ nr: –Kategori: –

AnalysId: 10269Anläggning: 699 Provnr: PK1000007Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1Fragment: 12 Analyserat antal: 12Art: Björk Antal: 1Material: TräkolKommentar: –Art: Hassel Antal: 11Material: TräkolKommentar: Småfragment, ej tillräckligt för datering AnalysId: 10266Anläggning: 371 Provnr: PK1000009Vikt (g): 3,4 Analyserad vikt (g): 3,4Fragment: 51 Analyserat antal: 51Art: Al Antal: 51Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10273Anläggning: 1660 Provnr: PK6446Vikt (g): 1,6 Analyserad vikt (g): 1,6Fragment: 13 Analyserat antal: 13Art: Björk Antal: 13Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10274Anläggning: 1762 Provnr: PK1000215Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1Fragment: 25 Analyserat antal: 25Art: Lövträd Antal: 25Material: TräkolKommentar: Småfragment hopkittade med silt och sot AnalysId: 10272Anläggning: 2686 Provnr: PK3044Vikt (g): 0,4 Analyserad vikt (g): 0,4Fragment: 4 Analyserat antal: 4Art: Lind Antal: 4Material: TräkolKommentar: –

AnalysId: 10262Anläggning: 3832 Provnr: PK4051Vikt (g): 16,9 Analyserad vikt (g): 3,6Fragment: Över 500 Analyserat antal: 46Art: Hassel Antal: 46Material: TräkolKommentar: Sekundärt fragmenterat AnalysId: 10270Anläggning: 4611 Provnr: PK7558Vikt (g): 0,5 Analyserad vikt (g): 0,5Fragment: 3 Analyserat antal: 3Art: Björk Antal: 3Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10263Anläggning: 4630 Provnr: PK1000100Vikt (g): 1,2 Analyserad vikt (g): 1,2Fragment: 14 Analyserat antal: 14Art: Björk Antal: 14Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10259Anläggning: 4872 Provnr: PK6901Vikt (g): 1,3 Analyserad vikt (g): 1,3Fragment: 23 Analyserat antal: 23Art: Bark Antal: 1Material: FörkolnadKommentar: Björknäver, lämplig för dateringArt: Björk Antal: 22Material: TräkolKommentar: –

AnalysId: 10276Anläggning: 5097 Provnr: PK7630Vikt (g): 0,4 Analyserad vikt (g): 0,4Fragment: 21 Analyserat antal: 21Art: Ek Antal: 21Material: TräkolKommentar: –


AnalysId: 10268Anläggning: 5454 Provnr: PK7660Vikt (g): 0,9 Analyserad vikt (g): 0,8Fragment: 13 Analyserat antal: 13Art: Lönn Antal: 13Material: TräkolKommentar: –

AnalysId: 10275Anläggning: 5902 Provnr: PK7541Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1Fragment: 7 Analyserat antal: 7Art: Lövträd Antal: 7Material: TräkolKommentar: Småfragment hopkittade med silt och sot AnalysId: 10277Anläggning: 6131 Provnr: PK6968Vikt (g): 3,5 Analyserad vikt (g): 3,5Fragment: 32 Analyserat antal: 32Art: Al Antal: 32Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10271Anläggning: 6382 Provnr: PK1000182Vikt (g): 0,2 Analyserad vikt (g): 0,2Fragment: 4 Analyserat antal: 4Art: Bark Antal: 2Material: FörkolnatKommentar: Ej tillvaratagetArt: Björk Antal: 2Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10261Anläggning: 6393 Provnr: PK6880Vikt (g): 1,5 Analyserad vikt (g): 1,5Fragment: 28 Analyserat antal: 28Art: Al Antal: 2Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Björk Antal: 26Material: TräkolKommentar: Lämplig för datering

AnalysId: 10265Anläggning: 7021 Provnr: PK1000185Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1Fragment: 3 Analyserat antal: 3Art: Alm Antal: 2Material: TräkolKommentar: –Art: Björk Antal: 1Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagen

AnalysId: 10260Anläggning: 7065 Provnr: PK7001Vikt (g): 5,9 Analyserad vikt (g): 3,2Fragment: Över 200 Analyserat antal: 39Art: Al Antal: 39Material: TräkolKommentar: Ytterst lättfragmenterat träkol, träkolet faller isär när det torkar AnalysId: 10258Anläggning: 7500 Provnr: PK8055Vikt (g): 1,1 Analyserad vikt (g): 1,1Fragment: 13 Analyserat antal: 13Art: Björk Antal: 10Material: TräkolKommentar: Lämplig för dateringArt: Lönn Antal: 3Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagen AnalysId: 10264Anläggning: 7816 Provnr: PK8129Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1Fragment: 3 Analyserat antal: 3Art: Ek Antal: 3Material: TräkolKommentar: – AnalysId: 10267Anläggning: 8142 Provnr: PK8171Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1Fragment: 8 Analyserat antal: 8Art: Al Antal: 1Material: TräkolKommentar: Ej tillvaratagenArt: Ek Antal: 7Material: TräkolKommentar: –


Bilaga 4. 14C-analys





Bilaga 5. Osteologisk analys

Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen Caroline Arcini och Ola Magnell, 2013

Gravarna från KrogarängenVid tre olika tillfällen år 1949, 2009 och 2011 har gravar framkommit på området vid Krogar ängen, RAÄ 11 och 12 i Vadstena socken En sammanställning av materialet från de tre gräv ningarna visar att det sammanlagt har påträffats 35 anläggningar som bedömts vara gravar. Utifrån föremål och 14Cdatering bedöms gravplatsen ha varit i bruk från yngre bronsålder till romersk järnålder. Alla gravar utom två, är brandgravar. De två skelettgravarna som tyvärr båda var i dåligt skick är båda daterade till romersk järnålder. Beträffande de två senare låg skelettet av den ena individen i orört läge, det vill säga benen låg i rätt anatomisk position, medan skelettdelarna i det andra fallet var blandade i en grop.

Bland de 33 anläggningar som förmodas vara brandgravar finns de olika typer av bengömmor och de benämningar som använts är följande; brandlager, brandgropar, benlager, urnebrandgropar. Beträffande benens bevarandestatus är det av intresse att notera att man redan vid utgrävningarna 1949 konstaterar att brandlagren är starkt fuktbemängda och att man förmodar att de rostbilningar som man observerat kan vara ”försvunna järnföremål”. De brända benen från grävningen 1949 är välbrända och jordiga men ganska bra bevarade, vilket innebär att flera olika delar av skelettet kunnat identifieras. Benen i de gravar som undersöktes 2009 och 2011 är däremot sämre bevarade. I flera fall är de kritaktiga till sin konsistens, delvis upplösta och bedöms att, under drygt sextio år som gått 1949–2011, ytterligare ha påverkats negativt av vatten som stått i marken under kortare eller längre tid. Dock har ej frambrutna tänder från barn bevarats i fem av gravarna, vilket möjliggjort snävare åldersbedömningar för just dessa individer.

Benmängden i gravarna är låg med tanke på att en kremerad människa brukar resultera 1–2 kg ben (Gejvall 1948:157). Benen var som nämnts tidigare nötta och eroderade och de låga benvikterna från gravarna beror troligen främst på tafonomiska förhållanden, snarare än medvetet manipulerande med kvarlevorna.

I de två av de fyra brandgravar som 1949 innehöll brända ben påträffades könsindikerande kriterier. I de brandgravar som påträffats 2009 och 2011 påträffades inte könsindikerande kriterier i något fall, vilket kan är ytterligare en indikator på att benens bevarandestatus försämrats. Från de sammanlagt 33 gravarna tillvaratogs 6 756,2 g ben (1949: 928 g, 2009: 1210,8 g och 2011: 4617,4 g). Åldersfördelningen på de gravlagda i hela materialet både brandgravar och skelettgravar har varit möjlig för 28 av individerna och är som följer: 1 vuxen/äldre, 13 vuxna, 3 tonåring/vuxen, 1 tonåring, 4 större barn/tonåring och 6 barn varav åldern närmare kunnat bestämmas för fyra av dem (1st 5 år ±16 m, 2st 3–4 år ±12 m och en 3 år ±12 m). Det innebär att 11 av de 28 individer (39 %) inte har uppnått vuxen ålder.

Inga spädbarn har påträffats i någon av gravarna. Under förhistorien har sannolikt spädbarnsdödligheten varit hög, så som den har varit i historisk tid och i uländer utan modern läkarvård. Avsaknaden av de mycket sköra benen efter kremerade ben från spädbarn beror sannolikt även på tafonomiska faktorer.

Könsbedömning varit möjlig för tre av de vuxna individerna där två bedömts en vara man, en kvinna och en kvinna? (tab 2). Jämförbart med Krogarängen är materialet från Smörkullen i Alvastra. På den gravplatsen finns ett ansenligt antal skelettbegravningar


från romersk järnålder, men även ett omfattande brandgravar från förromersk järnålder. Skelettmaterialet är analyserat och visar också det upp en förhållandevis stort andel barngravar (LiebeHarkort 2010). Brandgravsmaterialet är dock ännu inte analyserat.

Analyser av brandgravsmaterial från bronsålder (Arcini, Höst, Svanberg 2007) visar på en hög andel subadulta och det analyserade gravmaterialet från Krogarängen liksom skelettmaterialet från Smörkullen i Alvastra tycks även visa på liknade förhållanden i äldre järnålder. En demografisk bild med hög andel barn, men även yngre och äldre vuxna män och kvinnor återspeglar troligen begravningen av människor från ett samhälle, snarare än något utvalt segment av befolkningen.

Från tabell 2 framgår att det i sammanlagt 9 gravgrupp 107 (Fnr 19 och 20), 109 (Fnr 16 och 17), 111 (Fnr 66), 117 (Fnr 10) grävda 2011 samt i grav 17,19 och 24 grävda 1949 har identifierats benfragment från flera olika delar av kroppen. Det innebär inte att dessa delar saknas i de övriga gravarna men att de där är så fragmenterade så att de inte med säkerhet kan identifieras till ett bestämt benslag.

Fynd av obrända djurben och tänder av nötkreatur, får och svin från grupp 127 och fornlämning 17 återspeglar troligen matrester. Oklart är dock dessa djurben förhållande till gravarna. De kan utgöra spår efter tidigare aktiviteter på platsen eller måltider i samband med begravningar, men likväl senare aktiviteter.

De brända djurbenen funna (grupp 100 och grupp 115) tillsammans med människoben utgörs av nedre extremiteter av får och representerar sannolikt gravgåvor i form av hela djur eller kanske snarast delar av djur. Ben från får eller get är helt klart det vanligaste djuret som påträffas i gravar från yngre bronsålder/äldre järnålder i Sydskandinavien (Magnell 2004).

För de samtida obrända skeletten, dels det som påträffades in situ vid utgrävningen 2011, dels det som påträffades omrört i en grop 2009, var förhoppningen att studier skulle kunna göras av individernas kost, men också huruvida de var födda på den plats där de var begravda. Det är via mätningar av stabila kol kväve och svavelisotoper (δ13C, δ15N, δ34S) i ben och tänders fiberprotein (kollagen) som uppgifter om kost och eventuell mobilitet kan utläsas (Fjällström 2013). Analyserna av kol och kväveisotoper berättar om födans sammansättning med avseende på protein där kolvärdet gör det möjligt att skilja på om födan bestått av havslevande djur såsom fisk, skaldjur, säl och sjöfågel eller landlevande djur, insjöfisk och vegetabilier. Kväveresultaten å andra sidan aviserar om andelen av den föda som konsumeras består av protein från olika nivåer i näringskedjan och innebär att det går att avgöra i vilken utsträckning födan kommer från vegetabilier, kött eller fisk. Svavelisotoper återspeglar berggrunden varifrån människans föda och vatten som dricks kommer ifrån och genom variationer i berggrunden är det möjligt att undersöka ifall skeletten kommer från andra eller det område de gravlagts. Isotopanalyserna utfördes av Markus Fjällström på Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm (Fjällström 2013).

Tyvärr visade det sig att det skelett som framkom 2011 i A5433 inte var tillräckligt bra bevarat för denna form av analys, men skelettet i gropen (VAD 1) A2129 som troligen härrör från kvinna gav resultat. För analyserna användes en falsk kindtand (premolar) och gav kolisotopvärdet 19,7 ‰ och kväveisotopkväve på 11,9 ‰, vilket visar att individen i barndomen vid en ålder av 2–6 år haft en blandad diet, mellan kött och insjöfisk. Så trots närheten till Tåkern och Vättern har hon likt andra från samma tid i dessa trakter som exempelvis Smörkullen i Alvastra första hand inte levt på näring från sjöarna (Fjällström 2013). Det är viktigt att notera att isotopanalysen visar var proteinet i föda kom ifrån, vilket innebär att en stor del av föda även kan utgjorts av kolhydrater från vegetabilier. För att få svar på frågan om kvinnan var uppväxt i trakten där hon blev begravd gjordes också


analys av svavelisotoper, som gav ett värde på δ34S 1,47 ‰, vilket avviker från till exempel de samtida på Smörkullen (Fjällström 2013). Geologin på platsen är dock komplex (Fornander 2011:61), vilket gör det svårt att säga om kvinnan var född och uppväxt på den plats där hon dog eller var ditflyttad.

Förutom gravarna påträffades i olika typer av kontexter både brända och obrända ben av djur och i några fall har det inte gått att avgöra om det kommer från djur eller människa (tab 1 och 2).

Tabell 1

Anr Typ av gravgömma Ålder Kön Övrigt

17 Brandlager Vuxen Man Svin

19 Kompakt bensamling + harts Vuxen ?

20 Brandlager Människa

24 Brandlager Vuxen Kvinna

2078 Brandgrav Människa

2087 Brandgrav Vuxen ?

2094 Möjlig brandgrav Människa

2129 Grop/skelettgrav 40+ Kvinna?

2130 Grop Oidentifierat

2477 Möjlig grav Oidentifierat

200048 Brandgrav Tonåring/vuxen ?

Grupp 100

1469 Brandlager ? Människa

6382 Brandgrop Vuxen ? Får/get

Grupp 103

5848 Brandgrop Större barn/tonåring

Grupp 104

104 Skelettgrav Vuxen 40+ ?

Grupp 107

6393 Brandgrop Vuxen ?


F83 Stenpackning Nötkreatur

Grupp 108

6367 Bengrop Större barn/tonåring

Grupp 109


Grupp 110

4611 Brandgrop 3–4 år ±12 m

4482 Människa

Grupp 111


Grupp 112

1660 Brandlager Vuxen/äldre ?

Grupp 113

4836 Brandgrop 3 år ± 12 m

Grupp 114

4644 Brandgrop Större barn/tonåring

Grupp 115

4630 Brandgrop Tonåring

F70 Brandgrop Får


Anr Typ av gravgömma Ålder Kön Övrigt

Grupp 116

7290 Benlager Tonåring/vuxen

Grupp 117

7500 Urnegrop 3–4 år ±12 m

7514 Benlager Barn/tonåring

7581 Benlager Barn

8073 Bengrop 5 år ±16 m

Grupp119

7298 Bengrop Barn

Grupp 121

7021 Benlager Tonåring/vuxen

Grupp 122

3956 Lager Rörben av människa

Grupp 123

5913 Urnebrandgrop Oidentifierat

Grupp 127

4460 Benlager Människa

F42 ? Nötkreatur

F51 ? Nötkreatur/häst

F55 ? Nötkreatur

F59 ? Däggdjur

F82 ? Nötkreatur

F101 Dike Nötkreatur

F104 ? Får/get

F122 Grop Nötkreatur

F129 ? Djur

Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen undersökt av A. Lindahl år 1949

Sammanlagt undersöktes sex anläggningar varav fyra innehöll ben till en sammanlagt vikt av 928 gram.

Fornlämning nr 17 Rund stensättning i vilken det påträffades ett brandlager innehållande 304 g brända ben varav 53,7 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen man. Bedömningen av individens ålder grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt samt att suturerna (skallens sömmar) börjat sluta sig. Att den gravlagde var en man är bedömt utifrån muskelfästet på nackbenet (protuberantia occipitalis externa). Bland benen påträffades också ett obränt fragment av en kota från ett ungt svin. Det är osäkert om kotan av svin hör till graven, i de andra anläggningarna påpekas det att det finns obrända fragment, men inte i denna.

Fornlämning nr 19I denna runda stensättning påträffades under en flat kalkstenshäll en kompakt samling brända ben och i botten på denna bitar av hartstätning. Den sammanlagda benmängden uppgick till 397,4 g brända ben varav 4,7 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ.


Fornlämning nr 20 I denna runda stensättning påträffades ett brandlager och vid sållningen av detta fann man 10 g brända ben. Den osteologiska analysen indikerar benen kommer från människa, någon närmare åldersbedömning har inte kunnat göras annat än att de inte är från ett litet barn. Bland de brända benen fanns också ett fragment av ett obränt revben, vilket kommer från antingen nötkreatur eller häst (tab 2).

Fornlämning nr 24I denna runda stensättning påträffades ett brandlager och några bitar keramik. Brandlagret innehöll 216,9 g brända ben varav 40 g närmare kunnat identifieras till benslag. Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen kvinna. Åldersbedömningen grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt samt att suturerna (skallens sömmar) börjat sluta sig invändigt. Att den gravlagde var en kvinna är bedömt utifrån ögonhålans övre kant (margo supraorbitalis) som är smal

Osteologisk analys av benmaterial från Krogarängen undersökt av Östergötlands länsmuseum år 2009

A2078I denna möjliga brandgrav påträffades endast 0,6 gram brända ben. Synliga Haverska kanaler indikerar att fragmenten härrör från människa.

A2087Denna anläggning som är tolkad som en brandgrav innehöll 657,7 g brända ben varav 65,8 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 1). Den osteologiska analysen indikerar att det rör sig om en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, där alla tre är observerbara samt att rörbensfragmenten är grova.

A2094I denna möjliga brandgrav påträffades 0,2 g brända ben. Ett av fragmenten uppvisar tre olika skikt, men där det kompakta dominerar, vilket kan indikera att det är en liten del av ett skalltaksfragment från människa.

A2129I denna grop påträffades obrända ben från människa. Benen låg inte i anatomiskt korrekt ordning utan låg blandade som om man påträffat en grav och valt att återdeponera benen i en grop. Av skelettet återstår fragment av kranium, tänder och några delar av kroppens större rörben. Den osteologiska analysen indikerarar att benen kommer sannolikt från en vuxen kvinna äldre än 40 år (tab 1). Åldersbedömningen grundar sig på tandslitaget som är uttalat på både första och andra kindtanden. Bedömningen att det är en man grundar sig på storleken och grovleken på muskelfästet (processus mastoideus) bakom och nedanför örat.

A2130 Denna anläggning är tolkad som en grop med sotig silt och 292,1 g brända ben där tyvärr inga fragment närmare kunnat identifieras till benslag. Den osteologiska bedömningen är att benen kommer från människa, en vuxen individ.


A2477En möjlig grav innehållande 24,1 g ben. Det har inte kunnat avgöras om fragmenten kommer från människa eller djur.

A200048Brandgrav innehållande 19,2 gram ben varav 2,2 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att benen härrör från en tonåring/vuxen individ.

Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängenundersökt av UV Öst grävningen år 2011

Grupp 100En rund stensättning i vilken det fanns ett brandlager A1469 och en brandgrop A6382. Brandgropen framkom i den norra delen av brandlagret. Brandlagret A1469 innehöll endast 2,1 gram brända ben varav 0,6 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att benen kommer från människa. Bedömningen grundar sig på några få skalltaksfragment, vilka i stort sett enbart består av de två kompakta skikten, det yttre och inre samt att rörbensfragmenten. Någon närmare åldersbedömning är inte möjlig att göra. Brandgropen A6382 innehöll 35,2 g varav 1,5 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att benen kommer från en vuxen individ Bland benen påträffades också ett bränt tåben av får/get som väger 0,4 g.

Grupp 103En rund stensättning i vilken det fanns en brandgrop A5848 som innehöll 124,3 g brända ben varav 11,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda kan ha varit ett större barn/tonåring. Bedömningen grundar sig på några få skalltaksfragment, vilka domineras av de två kompakta skikten, det yttre och inre samt att rörbensfragmenten är gracila. Någon närmare åldersbedömning är inte möjlig att göra.

Grupp 104En skelettgrav A104 med skelettet från en vuxen individ som vid sin död var minst 40+ år. Skelettet var mycket fragmenterat och det var framförallt delar av kraniet, tänder som är identifierbara (tab 2). På fotografiet av tänderna ses svagt mörka fläckar på tre av tänderna, en kindtand, en hörntand och en falsk kindtand (premolar). På den första se den mörka färgade gropen på tuggytan och på de andra två i anslutning till kronan. Det skulle kunna röra sig om karies men osäkerhet råder på grund av bevaringsförhållandena är dåliga och att kindtanden är hårt sliten,

Grupp 107En i det närmaste rund stensättning i vilken det fanns två brandgropar A6393 och A4872 innehållande brända ben. Brända ben i mindre mängd påträffades också i A6406 som var ett svartfärgat lager runt A6393, liksom A4808 som tolkas som en inre stenskoning till brandgropen.

I brandgrop A6393 påträffades 235 g brända ben varav 25,7 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är observerbara. Någon närmare åldersbedömning är inte möjlig att göra. Benen i


det sotiga lagret runt A6393 som benämns A6406 innehöll endast 3,1 g ben och bedöms komma från människa dock inte ett spädbarn. Samma sak gäller för benen som påträffades i stenskoningen A4808, vilka uppgick till 10 g. Sannolikt kommer benen från sotlagret och i stenskoningen från samma individ som i brandgropen.

I brandgrop A4872 påträffades 812 g brända ben varav 70,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är observerbara samt att tillväxtzonerna är slutna. Någon närmare åldersbedömning är inte möjlig att göra.

Grupp 108En rund stensättning i vilken det fanns en bengrop A6367 innehållande 128 g brända ben varav 5,3 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett större barn eller en tonåring. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt där de två kompakta skikten dominerar, men också på att rörbensfragmenten är tunna och gracila. Mindre mängder brända ben påträffades också i två nedgrävningar A4579 innehållande 19,8 g ben och Fnr 67 som innehöll 5,2 g brända ben. Benen från A4579 kommer från människa och kan mycket väl höra till samma individ som benen från A6367 medan benen från F67 är oidentifierbara.

Grupp 109Denna till formen ovala grav var utan synlig överbyggnad och innehöll en stensatt brandgrop A6577. Brända ben påträffades både i brandgropen men också bland stenskoningen A4787 runt gravgömman A6577. I A6367 påträffades 713 g ben varav 87,9 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är observerbara. Några könsindikerande fragment har inte påträffats. De ben som kom i A4579 kan mycket väl höra samman med de i A6367.

Grupp 110En rund stensättning i vilken det fanns en brandgrop A4611 och ett benlager A6539. Därtill kom det ben i lager A4482 i gravens överbyggnad. I lagret kom brända vilka bedöms höra samman med benen från någon av gravgömmorna. I brandgropen A4611 påträffades tandkronor efter ej frambrutna tänder från ett barn i ålder 3–4 år ± 12 månader (tab 2, fig 1). Vikten ben och tandkronor i graven uppgick till 7,4 g, vilket endast utgör en bråkdel av den ursprungliga mängden ben som blir efter kremationen av ett barn i den åldern. I benlagret A6539 fanns 26,6 g brända ben. Det har inte gått att avgöra om fragmenten kommer från djur eller människa (tab 2).Benen från A4482 bedöms vara rörben från människa men det går inte att säga huruvida de hör samman med benen från någon av bengömmorna A4611 eller A6539 (tab 2).

Fig 1. På bilden ses ej ännu frambrutna anlag till två framtänderna i underkäken, överst på bilden, sexårständerna från överkäken, och en avsexårständerna från underkäken.


Grupp 111En oval grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns en brandgrop A1669. Brandgropen innehöll 735 g ben varav 42,6 g ben närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är observerbara. Några könsindikerande fragment har inte påträffats.

Grupp 112En grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns ett brandlager A1660 innehållande 173 gram brända ben varav 8 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen/äldre individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är observerbara och att det mellanliggande skiktet dominerar. Några könsindikerande fragment har inte påträffats.

Grupp 113En oval grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns ett brandgrop A4836 innehållande 9,4 g ben varav 24,9 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett barn i åldern 3 år ± 12 månader. Bedömningen grundar sig på storleken av en ej frambruten premolar (falsk kindtand) som inte varit frambruten utan legat skyddad av underkäkens ben.

Grupp 114En rund grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns en brandgrop A4644 innehållande 174 g brända ben varav 12,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett äldre barn/tonåring. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan kranietaken olika skikt där tabula dominerar.

Grupp 115En rund grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns en brandgrop A4630 innehållande 305 g ben varav 8,9 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en tonåring. Bedömningen grundar sig på att det finns benfragment från något av de långa rörbenen där tillväxtzonen (epifysyta) fortfarande är öppen. I F70 påträffades ett bränt språngben från får (tab 2).

Grupp 116En rund stensättning i vilken det påträffades ett benlager A7290 innehållande 270,8 g brända ben varav 13,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en större tonåring/vuxen. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt, vilka alla är observerbara.

Grupp 117En rund stensättning i vilken det fanns fyra gravgömmor; en brandgrop A7322, en urnegrop A7500, två benlager A7514 och A7581, en bengrop A8073. Brandgropen 7322 innehöll endast 0,2 g brända ben (tab 1). Det kunde inte avgöras om fragmenten kommer från människa eller djur. Urnegropen A7500 innehöll något mer ben 18,5 g varav 4,4 närmare kunde identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska bedömningen blir att den gravlagda var ett barn som dött i en ålder av 3–4 år ± 12 månader (fig 2). Bedömningen grundar sig på


storleken på ej frambrutna tandkronor vars emalj undgått att splittras då de legat skyddade nere i käkbenet. Benlager A7514 innehöll 256,4 g brända ben varav 4,5 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var att benen kan komma från ett barn eller tonåring. Benen är dock gracila vilket indikerar att det mest troliga är att de kommer från ett barn. I nedgrävning A6775 som omger benlager A7514 påträffades 0,1 g ben, det har inte gått att avgöra om det kommer från människa eller djur. Benlager A7581 innehöll 259,8 g ben varav 7,7 g ben närmare kunnat identifieras till benslag (tab2). Deon osteologiska analysen indikerar samma förhållande som i A7514 det vill säga att benen kan komma från ett barn. Bengrop A8073 innehöll 55 g ben varav 13,6 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett barn i åldern 5 år ± 16 månader. Bedömningen grundar sig storleken, på de ej frambrutna permanenta tänder (fig 3).

Grupp 119En rund grav utan synlig överbyggnad i vilken det påträffades en bengrop A7298 som innehöll 47,1 gram ben varav endast 0,6 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett barn, dock inte ett litet spädbarn. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt där det mellanliggande svampaktiga skiktet i detta fall består av större benblåsor.

Grupp 121En rund stensättning i vilken det påträffades ett benlager A7021 som innehöll 165,2 g ben varav 12,2 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en individ som kan ha varit en tonåring eller vuxen. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan de tre skalltaksskikten vilka alla tre är observerbara.

Grupp 122 En oval stensättning i vilket det fanns ett lager innehållande 8,6 g brända ben, hårt fragmenterade. Fragmenten som består av rörben bedöms komma från djur (tab 2).

Fig 2 (t v). På bilden ses en ej frambruten framtand, båda sexårtänderna frånöverkäken och en av sexårständerna från underkäken (obs fyrcuspad).

Fig 3 (ovan). På bilden ses ej frambrutan tänder från underkäken, hörntanden längst till vänster i bild, därefter två falska kindtänder (premolarer), nederst i bilden de båda tolvåständerna och längt upp till höger sexårtsanden.


Grupp 123En oval grav utan synlig överbyggnad i vilken det påträffades en urnebrandgrop A5913 innehållande 0,2 g ben. Det har inte gått att avgöra om fragmentet kommer från djur eller människa (tab 2).

Grupp 127Denna oregelbundna grav utan synlig överbyggnad i vilken det påträffades ett benlager A4460. Benlaget innehöll 32 g brända ben vilka utgjordes av rörbensfragment av människa, ben som tyvärr inte närmare kunde bedömas till benslag (tab 2). Bedömningen att benen härrör från människa grundar sig på att Haverska kanaler är observerbara.

ReferenserArcini, C., Höst, E. och Svanberg, F. 2007. Gravar, boplatser och två bronsåldersfamiljer i

Gualöv. I Artursson, M. (red): Vägar till Vætland. En bronsåldersbygd i nordöstra Skåne Vägar till Vætland.

Fjällström, M. 2013. Isotopanalyser av skelettmaterial från krogarängen (RAÄ 11) och Vadstena stad (RAÄ 11 & 12), Östergötland.

Fornander, E. 2011. A Shattered Tomb of Scattered People. The Alvastra Dolmen on Light of Stable Isotopes. I: Consuming and communicating identities. Dietary diversity and interaction in Middle Neolithic Sweden. Doctoral Thesis in Archaeological Science. Stockholms University.

Gejvall, N.G. 1948a. Antropologisk del. I: Sahlström, K.E. & Gejvall, N.G. Gravfältet på Kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. KVHAA Handlingar 60:2. Stockholm.

LiebeHarkort, C. 2010. Oral disease and health patterns: dental and cranial paleopathology of the early Iron Age population at Smörkullen in Alvastra, Sweden. Thesis and papers in osteoarchaeology, 1652–4098:6, Stockholm University.

Magnell, O. 2004. Osteologiskt material. I: Edring, A. Snårarp. En boplats från yngre bronsålder/förromersk järnålder. Arkeologisk undersökning 2000. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. Rapport 2004:1. pp. 154–170.


Plats

Huvud - människa

Bål- människa

Övre extremitet och skuldra- människa

Hand- människa

Nedre extremitetoch bäcken- människa

Fot- människa

Djur - beskrivning

Könsindikerande kriterier - människa

Åldersindikerande kriterier

FB

ID

Totalvikt

Människa

Ålder

ÅldergruppKön

Vikt bestämda människa

Djur

Djur specifik

Vikt bestämda ben av djur

Skalltak- människa

Klippdelen av tinningbenet (pars petrosa) - människa

Skalle beskrivning av ben

Tänder- människa

Kotor, revben - människa

Övre extremitet och skuldergördel - människa

Hand människa

Nedre extremitet och bäcken - människa

Fot - människa

Övrigt

Kolbitar

ÖLM

JaJa

Proc

es-

sus

mas

toid

eus

-1

tand

slita

ge e

ndas

t en

tunn

rand

av

emal

j krin

g M

121

290

Ja40

+k ?

0x

2 M

1, 2

M2,

2

pm fr

ån

man

dibu

la

SHM

Ja

Skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

104

0vu

xen

?0

x

tand

kron

or

från

I1el

ler I

2 m

and

s.d.

, C

man

d s.

d.,

pm 4

elle

r 5

man

d (s

kick

ad fö

r da

terin

g),

M1

man

d s.

d., p

m 4

el

ler 5

max

, M

2 m

ax

d.M

3 m

ax d

. s.

UV

Ja

Fron

tale

, fö

r lite

t för

at

t våg

a kö

ns-

Skal

ltaks

fragm

ent

trolig

tvis

occ

ipita

le2

35Ja

vuxe

n?

1,5

JaFå

r/get

0,4

xoc

cipi

tale

?,

tem

pora

lero

tph

2, >

5

mån

ader

ÖLM

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

2108

2000

4819

,2Ja

tonå

ring/

vuxe

n?

2,2

xro

t


UV

Ja

Skal

ltaks

fragm

ent

där t

abul

a do

min

erar

ej

fram

brut

na

tand

kron

or 2

M1

max

, 2 M

1 m

and

(obs

fyrc

uspa

de),

1 I m

and,

Ipm

man

d,

1 m

and

elle

r m

axilla

9318

,5Ja

3-4

år +

-12

m4,

4x

xte

mpo

rale

UV

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

ski

kten

ob

serv

erba

ra m

en

dom

inan

s av

ta

bula

70

128

Jast

örre

ba

rn/to

nårin

g5,

3x

xte

mpo

rale

rötte

r

UV

JaJa

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

100

259,

8to

nårin

g/vu

xen

7,7

xrö

tter

cost

eph

UV

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

men

di

ploe

dom

iner

ar

450

173

Javu

xen/

äldr

e8

xrö

tter

UV

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

, rö

rben

obe

st m

en

med

epi

fysy

ta

720

305

Jato

nårin

g?

8,9

xx

tem

pora

lerö

tter

gråv

ita

UV

Jask

allta

ksfra

gmen

t m

ed a

lla s

kikt

en

obse

rver

bara

men

46

012

4,3

Jast

örre

ba

rn/to

nårin

g11

,4x

xte

mpo

rale

rötte

r

UV

Ja

skal

ltak

med

alla

tre

ski

kten

ob

serv

erba

ra, e

j fra

mbr

utna

ta

ndkr

onor

3 p

m, 1

110

53,6

Ja5å

r +-

16m

12,2

xx

tem

pora

le

tand

kron

or 3

pm

, 1 M

1, C

, I1

, I2

i m

axilla

och

3

pm, 1

M1,

2

UV

Jask

allta

ksfra

gmen

t m

ed d

omin

ans

av

680

174

b/t

12,4

xx

små

fragm

ent a

v rö

tter

UV

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

som

till

stor

del

be

står

av

tabu

la, 1

ej

fram

brut

en

tand

kron

a pm

230

89,4

Ja3å

r +-

12m

24,9

xx

tem

pora

le

1 ej

fra

mbr

uten

ta

ndkr

ona

pm m

and

+ yt

terli

gare

UV

JaJa

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

200

235

Javu

xen

25,7

xx

tem

pora

lerö

tter

sesa

mbe

n


SHM

JaJa

Ja

Fron

tale

m

ed

mar

go

supr

aorb

ital

is -1

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

, nå

gra

sutu

rer

påbö

rjat f

örsl

utni

ng

invä

ndig

t

2421

6,9

Javu

xen

k40

xx

tem

pora

lerö

tter

cost

em

t

UV

JaJa

JaJa

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

6673

5Ja

vuxe

n?

42,6

xx

tem

pora

lerö

tter

xra

dius

fem

ur

gråv

ita

fragm

ent,

det

mes

ta

välb

ränt

men

de

t fin

ns e

n de

l dål

igt

förb

ränd

a

x

SHM

JaJa

JaJa

Occ

ipita

le

med

pr

otub

era

ntia

oc

cipi

talis

ex

tern

a +1

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

1730

4Ja

vuxe

nm

53,7

Jax

xte

mpo

rale

, m

andi

bula

thor

acal

is,

lum

balis

scap

ula

coxa

e,

fem

ur

Föru

tom

m

änni

ska

finns

här

en

kota

av

svin

, un

gt d

jur

SHM

JaJa

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

1939

7,4

Javu

xen

54,7

xx

tem

pora

le,

zygo

mat

icu

m,

rot

cerv

ical

is

(den

s ax

is),

cost

eul

na

ÖLM

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

och

öp

pna

sutu

rer

2105

2087

626,

8Ja

vuxe

n?

65,8

xx

tem

pora

lerö

tter

UV

JaJa

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

190

812

Javu

xen

70,4

xrö

tter

cerv

ical

isph

UV

JaJa

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

ski

kten

ob

serv

erba

ra17

071

3Ja

vuxe

nm ?

87,9

xx

tem

pora

lerö

tter

ph

UV

124

2,7

2,7

gram

va

rav

1,4

g br

änt D

et

brän

da ä

r rö

rben

frn

djur

, d

et o

brän

da

är o

iden

tifer

at

UV

700

2Ja

Får

2as

traga

lus,

br

änd

ÖLM

2130

292

Javu

xen

?0

Gro

va

rörb

ensf

ragm

ent a

v m

änni

ska,

in

ga b

en

näm

are

best

ämba

ra


ÖLM

2141

013

,3Ja

tonå

ring/

vuxe

n?

0

Rör

bens

fragm

ent m

ed

synl

iga

have

rska

ka

nale

r

ÖLM

2087

5,7

Jato

nårin

g/vu

xen

0

ÖLM

intil

l 20

870

17,7

Jato

nårin

g/vu

xen

0

ÖLM

2087

24,9

Jast

örre

to

nårin

g/vu

xen

0nå

got a

v de

st

örre

rö

rben

en

ÖLM

2078

0,6

Ja

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0

rörb

ensf

ragm

entm

ed

have

rska

ka

nale

r

ÖLM

intil

l 21

290

1,1

män

nisk

a?0

ÖLM

3231

0,7

Ja0

rörb

ensf

ragm

ent a

v m

änni

ska

ÖLM

00

0Ö

LM31

270,

30

oide

ntifi

erat

ÖLM

636

556

4,5

0oi

dent

ifier

at

ÖLM

210

00

oide

ntifi

erat

, ob

ränt

be

nfra

gmen

t

ÖLM

2560

01,

90

rörb

ens-

frage

nt fr

ån

djur

ÖLM

2466

2477

24,1

0oi

dent

ifier

at

ÖLM

2119

2315

3,1

Ja0

tunn

a sm

å rö

rben

sfra

gmen

t

ÖLM

Dum

p-hö

g in

till

2087

2087

0,3

0oi

dent

ifier

at

ÖLM

2554

00,

40

oide

ntifi

erat

ÖLM

R21

42

02

0oi

dent

ifier

atÖ

LM21

390

6,9

0oi

dent

ifier

atÖ

LM21

380

0,3

0oi

dent

ifier

atÖ

LM21

300,

10

oide

ntifi

erat

ÖLM

F255

90,

10

oide

ntifi

erat

ÖLM

3721

0,1

0oi

dent

ifier

at

UV

Jask

allta

kens

olik

a sk

ikt ä

r ob

serv

erba

ra13

083

,7Ja

tonå

ring/

vuxe

n0

UV

650

3,3

Ja

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0rö

rben

s-fra

gmen

t frå

n m

änni

ska

UV

840

2,8

Ja

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0rö

rben

s-fra

gmen

t frå

n m

änni

ska


UV

830

10

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0

från

topp

en a

v gr

avgö

mm

an,

rörb

ensf

ragm

ent

UV

500

0,8

Ja

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0

UV

grac

ila rö

rben

850

19,8

Jast

öre

barn

/tonå

rong

0

UV

640

1m

änni

ska

0

UV

270

32Ja

män

nisk

a0

UV

820

62,9

be O

la

se p

å0

UV

Jatu

nt s

kallt

ak,

näst

an b

ara

tabu

la69

00,

1Ja

barn

?0

UV

Ja

M1

man

d d.

ej

fram

brut

en o

ch i

stor

lek

med

en

tand

hos

en

indi

vid

i åld

ern

2 år

+-8

m

131

00,

42å

r +-8

m0

UV

800

0,7

Ja0

rörb

en a

v m

änni

ska

UV

240

0,7

0ob

ränt

oi

dent

ifier

at

UV

810

00

be O

la s

e på

UV

280

1,7

0ob

ränt

oi

dent

ifier

atU

V67

05,

20

oide

ntifi

erat

UV

790

10

oide

ntifi

erat

UV

560

0,9

0ob

ränt

rörb

en

oide

ntifi

erat

UV

540

90

rörb

en fr

ån

djur

UV

139

00,

80

obrä

nt rö

rben

oi

dent

ifier

at

UV

138

00,

50

obrä

nt rö

rben

oi

dent

ifier

at

UV

137

00,

70

obrä

nt rö

rben

oi

dent

ifier

at

UV

136

00,

40

obrä

nt rö

rben

oi

dent

ifier

at

UV

780

00

oide

ntifi

erat

UV

210

0,9

0Ja

rörb

en fr

ån

djur

UV

770

10

oide

ntifi

erat

UV

760

1,7

0ob

ränt

, oi

dent

ifier

at


UV

620

6,7

0bå

de o

brän

t oc

h br

nt

UV

430

0,6

0oi

dent

ifier

at

UV

751

0oi

dent

ifier

at

UV

122

04,

30

Janö

t4,

3m

olar

, obr

änf

UV

128

00,

60

brän

t ben

oi

dent

ifier

at

UV

132

010

0Ja

rörb

en fr

ån

djur

UV

610

2,9

0Ja

rörb

en a

v dj

ur

UV

490

26Ja

0Ja

rörb

ens-

fragm

ent f

rån

både

m

änni

ska

och

djur

UV

590

5,8

0be

Ola

se

på

UV

20

35,2

0Ja

får/g

et

UV

520

00

oide

ntifi

erat

UV

130

08,

60

Jarö

rben

av

djur

UV

101

6,7

0Ja

nöt

6,7

cost

ae,

obrä

nd

UV

780

0,4

0oi

dent

ifier

at

UV

4219

02,

70

Janö

t/ hä

st2,

7v.

thor

acic

ae,

obrä

nd

UV

590

5,8

0oi

dent

ifier

at

dägg

djur

UV

420

16,6

0Ja

nöt

16,5

mol

ar M

3

UV

830

10,5

0ta

ndro

t dä

ggdj

ur,

UV

550

5,1

0Ja

nöt

5,1

v. c

ervi

calis

UV

129

012

,50

Jarö

rben

av

djur

UV

820

610

Janö

t7,

9rö

rben

av

djur

, em

alj

och

UV

00

0

UV

430

0,5

0oi

dent

ifier

at

UV

810

00

obrä

nt

oide

ntifi

erat

UV

570

0,4

0ob

ränt

oi

dent

iera

t

UV

530

0,5

Ja0

rörb

en fr

ån

män

nisk

a

UV

600

0,6

Ja0

rörb

ensf

ragm

ent a

v

UV

580

0,2

0oi

dent

ifier

at


UV

129

00

0ob

ränt

dju

rben

UV

390

0,1

0oi

dent

ifier

at

UV

80

15,8

0oi

dent

ifier

at

UV

123

01,

20

oide

ntifi

erat

UV

370

0,2

0oi

dent

ifier

at

UV

122

00,

70

oide

ntifi

erat

UV

110

00,

30

rörb

en fr

ån

djur

UV

133

00,

20

obrä

nt

oide

ntie

rat

SHM

2010

Jato

nårin

g/vu

xen

0O

brän

t rev

ben

Ja0

00

ÖLM

Jask

allta

k m

ed

dom

inan

s av

ta

bula

2094

0,2

Jam

änni

ska

0,1

ÖLM

Ja21

210

1,3

Jaba

rn/to

nårin

g?

0,2

ÖLM

Jask

allta

k m

ed

dom

inan

s av

ta

bula

2118

04,

3Ja

barn

?0,

3

ÖLM

Ja24

850

5,1

Ja

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0,4

UV

Ja11

50

0,5

Ja

stör

re

barn

/tonå

ring/

vuxe

n

0,5

rot

UV

180

3,1

Jaba

rn/to

nårin

g/vu

xen

0,5

små

tunn

a sk

allta

k, k

an

kom

ma

från

ett b

arn

men

oc

kså

från

kran

iets

su

nnar

e pa

rtier

hos

en

vuxe

n

UV

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

alla

tre

skik

ten

obse

rver

bara

300

5,8

Ja0,

5ko

m i

dum

phög

en

UV

Ja

skal

ltaks

fragm

ent

med

sto

rblå

sig

dipl

oe, t

unna

rö

rben

sfra

gmen

t

290

47,1

Barn

, in

te li

tet

späd

barn

0,6

UV

Jai s

tort

sett

bara

ta

bula

inte

rna

och

exte

rna

730

2,1

Ja?

0,6

UV

JaJa

160

36,1

Javu

xen

1,1

1 ev

entu

ellt

fragm

ent a

v ph


UV

Jaej

fram

brut

en 1

M1

max

illa12

01,

4Ja

5år+

-16

m1,

4ej

fram

brut

en

1 M

1 m

axilla

UV

Jaej

fram

brut

na

perm

anen

ta

tänd

er, 2

M1

740

0Ja

3-4

år +

-12

m1,

5

UV

Jask

allta

ksfra

gmen

t m

ed a

lla s

kikt

en

90

172,

7Ja

barn

/ to

nårin

g4,

5

UV

Jask

allta

kets

alla

tre

skik

t är

400

19,7

Jato

nårin

g/vu

xen

5,9

rötte

r

UV

Jask

allta

ksfra

gmen

t m

ed a

lla s

kikt

en

470

145,

5Ja

tonå

ring/

vuxe

n6,

3

UV

Jask

allta

ksfra

gmen

t m

ed a

lla tr

e 86

270,

8Ja

äldr

e to

nårin

g/13

,4

UV

104

210

21,2

Jafå

r/get

12


Bilaga 6. Makrofossilanalys

Makroskopisk analys av jordprover från gravar och härdar vid Krogarängen Teknisk rapport

Jens Heimdahl, UV Mitt 2012-08-21

Bakgrund och frågeställningarUnder den arkeologiska undersökningen av grav och boplatsområdet vid Krogarängen 2011 togs 34 jordprover för analys av makroskopiskt innehåll med fokus på växtrester, samt kvalitativ urval av makroskopiskt material att datera. De provtagna lämningarna bestod av jord från bengömmor, härdrester, gropar, stolphål och andra anläggningar. Lämningarna från gravfältet har med hjälp av 14Canalyser daterats till äldre järnålder, medan övriga lämningar har daterats till yngre stenålder, bronsålder, yngre järnålder och historisk tid.

Frågeställningarna inför analysen gäller huruvida det makroskopiska innehållet i proverna kan komplettera de arkeologiska tolkningarna, och avslöja något om gravskick och riter, och platsens miljö, ekonomi och matkultur.

Metod och källkritikProvtagningen genomfördes av arkeologerna under utgrävningen och innehöll torrvolymer om 2 liter jord per prov. I laboratoriet preparerades proverna genom flotation enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986) och våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Även den kvarvarande flotationsresten av tyngre minerogent material våtsiktades och genomsöktes efter artefakter. Efter floteringen samlades proverna upp och förvarades i vatten till dess de analyserades. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med 7–100 gångers förstoring. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, fekalier, smältor, slagg, ben m m har eftersökts.

Proverna innehöll främst förkolnat material men även rottrådar och färska fröer från fröbanken och daggmaskkokonger. Materialet är att betrakta som omrört tillföljd av biologisk aktivitet (bioturbation), dvs färskt biologiskt material har kontinuerligt förts ner och blandats med de äldre arkeologiska lämningarna. Därför är det (med ett undantag) bara rimligt att knyta förkolnat botaniskt material till den arkeologiska lämningen. De ickeförkolnade växtmakrofossil som hittades i proverna kan visserligen vara spår efter äldre växtsamhällen, men de kan inte särskiljas från de yngre växtresterna i den moderna fröbanken och därför har ingen hänsyn till detta material tagits i tolkandet av de arkeologiska lämningarna, utan endast i tolkandet av de postdepositionella processer som påverkat lämningarna i efterhand.

Ett undantag från ovanstående har gjorts. I ett av proverna (nr 218) från en bengrop i grav 108, var innehållet av det oförkolnade växtmaterialet anmärkningsvärt, och har därför analyserats och förts upp till diskussion, dock med brasklappen att källvärdet i detta fall kan anses något tvivelaktigt.


AnalysresultatI bifogade tabell har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala om 1–3 punkter, där 1 punkt innebär förekomst av enstaka (ca 1–5 st) fragment i hela provet. 2 punkter innebär att materialet är vanligt – att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. 3 punkter innebär att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar.

DiskussionTotalt sett innehöll 13 av de 34 proverna innehöll analyserbart makroskopiskt växtmaterial, men även flera av proverna utan sådant material innehöll andra fynd som kanske kan bidra till tolkningen. Diskussionen nedan har delats upp efter de enskilda delområdena och anläggningarna diskuteras var för sig.

Delområde 1Från detta område analyserades endast ett prov, taget ur en härd. Vid sidan om träkol påträffades en förkolnad ärt kråkvicker. Denna kan ha insamlats och tillagats, men det kan också röra sig om ett lokalt växande ogräs som hamnat i härden av en slump.

Delområde 3Provtagningen har främst fokuserats på gravarna i detta delområde som analyserats med 23 prover. Av dessa innehöll 7 prover (ca 1/3) förkolnade vegetabilier, främst spannmål, men även nötskal och dådra. Fynden av vegetabiler återfanns i gravarna 100, 103, 104, 107, 116, 117 och 122. Därtill hittades animalisk mat som fisk i grav 111.

Inledningsvis kan vi fråga oss i vilket sammanhang dessa matrester hamnat i gravarna. Är de delar av kremeringsritualen, utgör de särskiljda offer i gravarna eller är de spår av komunionshandlingar (att man ätit tillsammans med t ex de döda) i gravmiljön (jmf t ex Heimdahl 2011)?

I ett fall (brandgropen i grav 100) har de brända vegetabilierna, och oformliga förkolnade klumpar som kan vara spår av mat, påträffas utan att man samtidigt hittar några spår av brända eller obrända ben som skulle kunna tolkas som rester av begravda individer. I provet hittas endast träkol, förkolnat hasselnötsskal och förkolnad säd, vilket tyder på att vegetabilierna i detta fall hanterats utanför begravningen, kanske som ett efterföljande brandoffer eller under matlagning på platsen i kommunionssyfte.

I andra fall är fynden gjorda i direkt anslutning till en bengömma eller en urna, t ex grav 108, 116 och 117 med brända ben. Det är här möjligt att tolka materialet som ditkommet i samband med gravsättningen av benen. Det är samtidigt svårt att föreställa sig att säd bränts direkt i samband med ett gravbål, eftersom temperaturen och varaktigheten i ett sådant bål knappast skulle lämna kvar något botaniskt material av detta slag. Troligare är att brandoffer av säd och annan mat bränts parallellt med kremeringen och att materialet sedan hanterats tillsammans med de gravsatta benen.

I ett fall, vid fötterna i skelettgraven 104, har bränt korn tillsammans med fiskfjäll påträffats, och sannolikt har resterna av en tillagad (delvis bränd) måltid placerats där vid begravningstillfället. Vid huvudänden i samma grav noterades ett hartsartat ämne som inte kunde bestämmas närmare. Här påträffades också förkolnade rester som tolkas som fragment av en kärlskorpa.

I flera av gravarna förekommer förkolnat växtmaterial, eller andra matrester, i sammanhang som visar att mat hanterats vid graven, men fyndomständigheterna gör det svårt att


närmare tolka hur detta skett. Till exempel i brandgropen 111 påträffades fiskfjäll tillsammans med en stor mängd brända benfragment. Dessa benfragment skulle kunna vara rester av att man tillagat animalier på platsen, men likaväl kremerade och gravsatta kvarlevor som hanterats tillsammans med en offergåva i form av mat eller en kommunionshandling.

I grav 103 har rika delar med förkolnade basstamdelar och rottrådar från örtartade växter påträffats tillsammans med brända ben och bränd säd. Liknande material bildas vid svedning av ett örtrikt markskikt (eller när ett hus med torvtak brinner) vilket i detta fall kan tolkas som att marskiktet under graven bränts av ett bål (kanske en kremering) innan graven anlagts. Vegetationstypen ger också en antydan om att platsen i detta skede varit en öppen miljö, kanske en äng eller betesmark.

I en gravgömma med brända ben i grav 108 påträffades oförkolnat material i form av träfragment och en oförkolnad humlefrukt. Det ligger kanske närmast till hands att tolka detta material som ditkommet genom omlagring, men det är samtidigt svårt att förstå vad humlefrukten gör där. Har man möjligen odlat humle på platsen i sen tid? En alternativ förklaring till detta är att humlet i själva verket tillhör begravningen, vilket i så fall vore smått sensationellt. Humle dyker annars upp i högreståndsmiljöer under 600 och 700talet, även om arten också funnits i landet som vild sedan mesolitikum.

Delområde 5Detta delområde bestod av en boplats med huslämningar och andra anläggningar vilka provtogs med tre prover, varav två i två stycke intilliggande stolphål och ett i en större härd. Härden (Id 4049) innehöll i princip bara träkol, och dess närmare funktion kan inte avgöras. De två stolphålen visade sig vara rika på vegetabiliska fynd, naketkorn och skalkorn, bröd/kubbvete och speltvete, samt oljedådra. Sannolikt utgör stolphålen en del av ett bostadshus i vilket man tillrätt mat. Att dådra liksom på gravfältet påträffas även här, och annars rätt sällan i Östergötland, kan anses stärka kopplingen mellan det odlande hushållet i område 5 och gravarna i område 3.

Delområde 6Endast ett (Id 7620) av de fem proven från härdarna och groparna i detta delområde innehöll makrofossilt material, och då i form av enstaka sädeskorn och förkolnade klumpar som sannolikt är bränd gröt eller liknande. Härden tolkas därför som en matlagningsanläggning

Delområde 7En härd i detta område (Id 8019) innehöll bränt korn samt oljedådra och förkolnade klumpar – sannolikt av mat. Härden tolkas därför som en matlagningsanläggning.


ReferenserAnderberg, AL. 1994. Atlas of seeds. Part 4. ResedaceaeUmbelliferae. Naturhistoriska Riks

museet, Stockholm.Beijerinck, W. 1976. Zadenatlas der Nederlandsche Flora. Backhuys & Meesters. Amsterdam.Berggren, G. 1969. Atlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet,

Stockholm.Berggren, G. 1981. Atlas of seeds. Part 3. SalicaceaeCruciferae. Naturvetenskapliga Forsk

ningsrådet, Stockholm.Heimdahl, J. 2011. De dödas skörd. Arkeobotaniska funderingar kring profant och sakralt.

I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2011:111: s. 415–426.

Wasylikowa, K. 1986. Analysis of fossil sruits and seeds. In Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd. 571–590.


Kro

garä

ngen

Om

råde

1

Gru

pp10

010

310

410

410

410

410

710

710

810

911

011

011

111

311

611

711

711

711

711

711

912

212

210

210

210

212

912

912

412

412

5

Prov

num

mer

115

8726

326

426

526

698

100

218

9422

022

722

210

221

917

220

520

825

733

822

510

610

736

3968

2962

141

203

132

A

371

6382

5848

6447

6447

6447

6447

6393

4872

6367

6577

4611

6539

1669

4836

7290

7500

8142

8131

7581

7514

7298

7065

3956

2705

3271

3832

2132

2166

7927

7816

5012

7691

6051

Id

1898

7545

6189

1000241

1000242

1000243

1000244

6879

6900

1000165

6630

1000167

1000174

1000169

6931

1000166

8057

8169

8172

1000228

1000175

1000172

7082

6940

3046

3379

4049

3039

3921

7629

8121

7620

8019

8020

Kon

text

besk

rivni

ng

Härd

Brandgrop

I mitten av grav 60 cm djup

Grav, vid fötterna

Grav, utanför h överarm (kista?)

Grav, norr om huvud

Grav, vid huvud, harts?

Från gravgömma

Brandgrop

Bengrop

Brandgrop

Brandgrop

Benlager

Brandgrop

Brandgrop

Bengömma

I och runt urnan

Kolfläck under grav

Grop under stensättning nära skelettgrav

Benlager

Benlager

Bengrop

Härd (mitten)

Fr västra delen i mitten, k-lager

Stolphål

Stolphål

Härd

Härd

Härd

Grop från yngsta skedet

Grop från äldsta skedet

Härd

Härd

Väg

Anal

yser

ad v

ol. l

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

22

Sållr

est 2

mm

XX

XX

XX

XTr

äkol

●●●●●

●●●●

●●●●

●●●●

●●●●●

●●●●●

●●●●●●

●●●●●●●●●

●●●

●●●●●●●●●●

●●●●●●●●●●●●●●●●

●●●●●●●●

Pin

nar/k

vist

ar/ri

s●

Förk

olna

de ö

rtdel

ar●●

●●●

●●

●●

●Tr

öskn

ings

rest

er/H

alm

Rot

tråda

r &ba

ssta

mde

lar f

rån

obes

t örte

r●●●

●●●●

●●

●●

●●A

mor

fa fö

rkol

nade

klu

mpa

r●●

●●

●H

arts

●●●●●

Förk

olna

d sk

orpa

(frå

n kä

rl)●

Ofö

rkol

nat b

otan

iskt

mat

eria

lTr

äflis

●●●

Brä

nda

djur

bens

fragm

ent

●●●●

●●●

●●●

●●●

●●

Dju

rben

sfra

gmen

t (dä

ggdj

ur/få

gel)

●●

●●●

Fisk

ben/

-fjäl

l●

●To

t ide

nt fr

ukte

r & fr

öer

12

22

00

00

127

00

00

01

10

00

00

01

128

00

00

02

50

Åke

rbin

daFa

lopi

a co

nvol

vulu

s1

Krå

kvic

ker

Vic

ia c

f. cr

acca

11

Insa

mla

deH

asse

lC

oryl

us a

vela

na1

Olje

dådr

aC

amel

ina

cf. s

ativ

a1

24

Obe

stäm

t säd

esko

rnC

erea

liea

(inde

t.)1

11

11

84

1K

orn

(osp

ec.)

Hor

deum

vul

gare

(ind

et.)

11

1N

aket

korn

Hor

deum

vul

gare

ssp

. nud

um1

Ska

lkor

nH

orde

um v

ulga

re s

sp. v

ulga

re1

11

Brö

d-/k

ubbv

ete

Triti

cum

aes

tivum

/com

pact

um1

Spe

ltvet

eTr

iticu

m s

pelta

1K

nagg

elst

arr-t

ypC

arex

flav

a-ty

pe1

Svi

nmål

la-ty

pC

heno

podi

um a

lbum

- ty

pe24

Jord

rök

Fum

aria

offi

cina

lis1

Hum

leH

umul

us lu

pulu

s1

76

Odlade växter Oförkolnade

35

Övr

igt f

örko

lnat

mat

eria

l

Ani

mal

iska

mat

rest

er

Förk

olna

t bot

anis

kt m

ater

ial

Ogr

äs


Postadress Acta KonserveringsCentrum AB Riddargatan 13 D 114 51 Stockholm Besöksadress Riddargatan 13 (Armémuseum, östra flygeln) 114 51 Stockholm

Telefon 073-213 80 40 073-360 74 73

E-post [email protected] [email protected] Hemsida www.actakonservering.se

Bankgiro 230-7155

Organisationsnummer 556744-7395 Företaget innehar F skattsedel

2013-06-27 Marita Sjölin RAÄ, UV Öst Roxengatan 7 582 73 Linköping KONSERVERINGSRAPPORT Uppdrag Konservering av sju föremål av järn Ög. Krogarängen, Raä 11, Vadstena. Fyndnr 1 – Krumkniv Beskrivning Längd 85 mm. Spetsen och en del av eggen är avbrutna. Dekorränder på skaftet.

Tillstånd Täckt av ett tunt lager med jord- och sandblandad järnkorrosion. Under finns en tät svart magnetityta med ett flertal korrosionsblåsor. Föremålet har kvar en järnkärna. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med

Bilaga 7. Konservering

Postadress Acta KonserveringsCentrum AB Riddargatan 13 D 114 51 Stockholm Besöksadress Riddargatan 13 (Armémuseum, östra flygeln) 114 51 Stockholm

Telefon 073-213 80 40 073-360 74 73

E-post [email protected] [email protected] Hemsida www.actakonservering.se

Bankgiro 230-7155

Organisationsnummer 556744-7395 Företaget innehar F skattsedel

2013-06-27 Marita Sjölin RAÄ, UV Öst Roxengatan 7 582 73 Linköping KONSERVERINGSRAPPORT Uppdrag Konservering av sju föremål av järn Ög. Krogarängen, Raä 11, Vadstena. Fyndnr 1 – Krumkniv Beskrivning Längd 85 mm. Spetsen och en del av eggen är avbrutna. Dekorränder på skaftet.

Tillstånd Täckt av ett tunt lager med jord- och sandblandad järnkorrosion. Under finns en tät svart magnetityta med ett flertal korrosionsblåsor. Föremålet har kvar en järnkärna. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med


Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax.

Fyndnr 3 –fragment Beskrivning Längd 50 mm. Böjd ten med fyrkantig profil. Avbruten i ändarna. Tillstånd Täckt av ett tunt lager med jord och sandblandad järnkorrosion. Under detta skikt är ytan är sprucken och krackelerad. Föremålet har kvar en järnkärna. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax.

Efter konservering

Efter konservering


Fnr 41 – Nål Beskrivning Längd 23 mm. Böjd ten samt korrosionsflaga. Tenen är avbruten och har ett utplattat tvärsnitt. Tillstånd Tenen är täckt med jord och sandblandad korrosion. Ytan flagnar och krackelerar. Rester av järnkärna kvar. Det lilla fragmentet innehöll endast korrosionsflaga och jord. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. Fnr 90-Föremål, ten Beskrivning Längd efter limning 25 mm. Avsmalnande ten med fyrkantigt tvärsnitt. Tillstånd Tenen är täckt med jord och sandblandad korrosion. Ytan flagnar och krackelerar. Föremålet har gått sönder i ett stort antal små fragment. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Föremålet limmades med cyanoakrylat ”Megabond”. Urlakades därefter från

Efter konservering

Efter konservering


klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. Fnr 96-Nål Beskrivining Två delar av en nål. Längd: varje del är 25 mm. Delarna har inte passning. En av delarna har ett öga. Tillstånd Täckta av ett tunt lager med jord- och sandblandad järnkorrosion. Under finns en tät svart magnetityta. Föremålet har kvar rester av järn. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. Fnr 107-Föremål Beskrivning Längd 30 mm. Fragmentet är tunnare mot ena långsidan, vilket innebär att det kan ha varit en knivsudd eller en del av en tånge. Tillstånd Tenen är täckt med jord och sandblandad korrosion. Ytan flagnar och krackelerar. Rester av järnkärna kvar.

Efter konservering


Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta(korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. Fnr 111- Fragment Beskrivning Längd före 5 mm. Fragment som endast bestod av korrosion och lera. Efter konservering återstod endast två mindre rostflagor. Åtgärder Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. Annmarie Christensson Konservator

Efter konservering

Efter konservering


Bilaga 8. Meddelande, schaktövervakning RAÄ Sankt Per 36

1 (1)

Rapport gällande antikvarisk kontroll i form av schaktningsövervakning, RAÄ S:t Per 36, Vadstena kommun

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Öst, har den 21 november 2012, utfört antikvarisk kontroll i form av schaktningsövervakning inom rubricerad fornlämning.

I anslutning till vägprojektet Förbifart Vadstena behövde Trafikverket iordningställa två ytor, intill den nya vägen och den gamla museijärnvägen, för uppställningsplats för dressiner. Då ytorna låg direkt i anslutning till det område som UV Öst undersökte 2011 beslutade Länsstyrelsen via e-post att arbetet skulle ske under antikvarisk kontroll och avrapporteras som bilaga till den rapporten.

De båda ytorna omfattade 134 respektive 135 m2 och låg på vardera sidan av den nya förbifarten, direkt söder om järnvägsspåret. Med hjälp av grävmaskin banades matjorden av ned till 0,30 m under markytan. Matjorden utgjordes av brun lerig mylla och den opåverkade sterila jorden därunder utgjordes av gulbrun lera. I det östra schaktet påträffades en rad med fyra stängselstolpar, 0,2-0,3 m i diameter och 0,15 m djupa, med humös fyllning och inslag av recent material (glas, tegel). Det västra schaktet innehöll en hel del sten, 0,15-0,3 m stora samt hade bitvis rikligt inslag av träkol i övergång mellan matjord och steril. Inga boplats- eller andra anläggningar, förutom de sentida stängselstolpar, påträffades. Fornlämningen berördes ej.

RIKSANTIKVARIEÄMBETET Arkeologiska uppdragsverksamheten UV Öst

Marita Sjölin Arkeolog

Datum 2012-12-17 Dnr 423-1493-2010

Er ref 431-2187-10

Länsstyrelsen Östergötland Kultur- och samhällsbyggnadsenheten 581 86 LINKÖPING

Arkeologiska uppdragsverksamheten Roxengatan 7 582 73 Linköping Tel 010-480 81 40 E-post [email protected] Hemsida www.raa.se Org.nr 202100-1090 Plusgiro 59994-4 Bankgiro 5052-3620


Bilaga 9. Undersökningsplaner

1892

1762

6190

360

1745

1904

1788

1736

7298

Y 145400

Y 145440

X 64

8047

0

X 64

8057

0

371

262

528

683

672

699

645

809

737

711

754

1960

797

388

360

460

402

515

280

621

294

570

201

610

414

450

635

213

323

582

424

315

497

490

1915 18

26

7277

1864

5979

5968

5957

5902

5940

1777

5913

1815

7290

1543

1807

1880

0

10 m

Skal

a 1:

300

Ant

agen

beg

räns

ning

(a

v st

ensä

ttni

ng)

Dik

e

Gro

p

Gro

p m

ed å

terd

epon

erad

e sk

elet

tdel

ar

Här

d

Käpp

hål

Kist

a

Lage

rLa

ger m

ed e

nsta

ka

brän

da b

en

Ned

gräv

ning

Ränn

a

Röjn

ings

röse

Sot�

äck

Sten

Sten

pack

ning

Stol

phål

Gra

vgöm

mor

med

brä

nda

ben

Väg

Scha

kt

Und

ersö

knin

gsom

råde

±

Detaljplan 1, skala 1:300


970 99

2

940

6730

6266

6154

6215

1826

6331

6695

6241

6190

6297

6350

3956

6594

4688

4133

1486

7036

4231 67

75

4579

4482

6314

1000

132

7049

6796

4808

191566

61

7581

6447

1713

1456

1181 45

36

2995

4020

4660

4787

4460

4201

836

1762

5979

6488

7065

5848

1228

1745

5902

1105 12

95

1610

1320

1327 12

87

1788

1311

727784

81

6406

6631

1242

1220

4771

1469

4644

8073

5940

6393

4418

3938

4872

7500

7021

1030

4566

6577

5913

7322

4435

8142

1090

6382

1669

1118

1155

1815

6681

7290

1600

1543

6550

1807

7514

1701

4630

6539

4555

1660

6367

4836

1010

4611

1635

8131 17

36

7298

4448

849

4856

1679

5857

1000

312

5957

4622

6942

1000

120

1000

121

Y 145410

Y 145460

X 64

8056

0

X 64

8066

0

0

10 m

Skal

a 1:

300

Ant

agen

beg

räns

ning

(a

v st

ensä

ttni

ng)

Dik

e

Gro

p

Gro

p m

ed å

terd

epon

erad

e sk

elet

tdel

ar

Här

d

Käpp

hål

Kist

a

Lage

rLa

ger m

ed e

nsta

ka

brän

da b

en

Ned

gräv

ning

Ränn

a

Röjn

ings

röse

Sot�

äck

Sten

Sten

pack

ning

Stol

phål

Gra

vgöm

mor

med

brä

nda

ben

Väg

Scha

kt

Und

ersö

knin

gsom

råde

±



1333

3863

1987

1362

2050

2410

970

2300

2291

1090

2331

1105

2346

3852

1295

3023

3015

1410

2004

1981

1392

1405

2010

2017

2438

2265

1030

2040

2077

2070

Y 145440

Y 145480

X 64

8067

0

X 64

8076

0±

0

10 m

Skal

a 1:

300

Ant

agen

beg

räns

ning

(a

v st

ensä

ttni

ng)

Dik

e

Gro

p

Gro

p m

ed å

terd

epon

erad

e sk

elet

tdel

ar

Här

d

Käpp

hål

Kist

a

Lage

rLa

ger m

ed e

nsta

ka

brän

da b

en

Ned

gräv

ning

Ränn

a

Röjn

ings

röse

Sot�

äck

Sten

Sten

pack

ning

Stol

phål

Gra

vgöm

mor

med

brä

nda

ben

Väg

Scha

kt

Und

ersö

knin

gsom

råde



3863

4052

2558

3832

1987

2050

2410

2300

2779

2132

2767

2331

2346

3852

3116

3023

2112

2972

3015

2004

2010

2017

2438

3676

2265

2155

2544

2166

2863

2719

2183

2087

2741

2620

4094

3732

2040

2642

2694

2145

2757

2513

2946

2077

3821

3924

2201

2654

2876

2194

3761

3607

2524

3048

3177

3717

3291

3224 31

68

3271

3058

3250

2291

3617

3150

2705

2677

3206

3753

3258

3300

3333

3725

3241

3635

2070

2686

3643

3370

Y 145470

Y 145520

X 64

8076

0

X 64

8086

0

0

10 m

Skal

a 1:

300

Ant

agen

beg

räns

ning

(a

v st

ensä

ttni

ng)

Dik

e

Gro

p

Gro

p m

ed å

terd

epon

erad

e sk

elet

tdel

ar

Här

d

Käpp

hål

Kist

a

Lage

rLa

ger m

ed e

nsta

ka

brän

da b

en

Ned

gräv

ning

Ränn

a

Röjn

ings

röse

Sot�

äck

Sten

Sten

pack

ning

Stol

phål

Gra

vgöm

mor

med

brä

nda

ben

Väg

Scha

kt

Und

ersö

knin

gsom

råde

±

2694

2654

3271

2705 26

77

2686

Hus

102



!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

5398

5433

5573

5596

5012

4944

5546

5512

4966

5474

5033

5335

5454

5346

5357

5086

5495

5325

5154

5267

5377

5004

5386

5182

5505

5248

5485

5285

5367

5190

5174

5303

5049

4977

5065

5057

499150

25

5233

5078

5311

4923

5073

5043

764476

32

Y 145530

Y 145570

X 64

8098

0

X 64

8107

0±

0

10 m

Skal

a 1:

300

7887

5097

7927

7973

7786

7771

7906 78

49

7865

781678

3479

47

7997

7960

Ant

agen

beg

räns

ning

(a

v st

ensä

ttni

ng)

Dik

e

Gro

p

Gro

p m

ed å

terd

epon

erad

e sk

elet

tdel

ar

Här

d

Käpp

hål

Kist

a

Lage

rLa

ger m

ed e

nsta

ka

brän

da b

en

Ned

gräv

ning

Ränn

a

Röjn

ings

röse

Sot�

äck

Sten

Sten

pack

ning

Stol

phål

Gra

vgöm

mor

med

brä

nda

ben

Väg

Scha

kt

Und

ersö

knin

gsom

råde



6051

6134

6095

7691

6114

7567

7083

8025

72567410

7350

Y 145250

Y 145290

X 6480610

X 6480670

0 10 m

Skala 1: 300

Dike

Härd

Sten

Utgår

Väg

Schakt

Undersökningsområde

±

±


Krogarängen är ett gammalt namn som medvetet togs bort när Folkets park etablerades strax utanför Vadstena vid mitten av 1900-talet. Namnet uppfattades då som mindre tilltalande, men var egentligen en sedan 1600-talet använd officiell benämning på den mark som stadens ”hästkrögare” eller gästgivare fick bruka. På utsnittet från 1705 års karta över Vadstena är området tydligt markerat och lantmätaren har skrivit: ”Krogars ängen kallat”. Nu har Krogarängen fått ge namn åt det gravfält från romersk järnålder som ligger i Folkets park.

I den här rapporten presenteras resultatet från de arkeolo-giska undersökningar som utfördes vid Folkets park år 2011 med anledning av att en ny väg förbi Vadstena skulle byggas. Ett 600 meter långt och knappt 30 meter brett område öster om Folkets park, från Skänningevägen i söder till museijärnvägen i norr under söktes. I området fanns spridda boplatslämningar från yngre stenålder och äldre järnålder, såväl som vägar och spår efter markanvändning från historisk tid. Men tyngdpunkten vid undersökningen låg på den del av Krogarängens gravfält som berördes av den nya vägen. De flesta gravarna utgjordes av brandgravar med kremerade kvarlevor efter människor, men två individer hade begravts obrända. Resultaten av undersök-ningen visar att de flesta gravarna är från romersk järnålder, år-hundradena närmast efter Kristi födelse. Det visar också att kvinnor och män, barn, vuxna och äldre har begravts på grav-fältet. I ett par gravar fanns gravgåvor, såsom en krumkniv, synålar och en pryl. Kring och i gravarna fanns spår av djur- och fiskben, rester efter sädeskorn med mera. Sammantaget visar det på att en hel population har begravts och gravskicket har involverat gravgåvor och kanske också rituella måltider i samband med begravningarna.

Documents

Krogarängen - ett romartida gravfält, Östergötland, Vadstena