Magasin - 321an.se

#11 | Oktober 2015 | Pris: 49:-

Magasin

Korsord: Kryssför takt-hållare

Mötet: Astridbyggerfioler

Lokal musik:Ida görpopmusiktill konst

Mer i detta nummer

Hi på schema

Knutit

Kort för nationellt

prov

Först av alla

Estnisk öReklam finns ...

Har åkare

Warnerbring

Kort skiva

Jobbar på

Ihop med ettor

Ful som en apa

Fiskbarn

Ger en sin älskling

Rosfrukten

Car

pe

Slin

grar

sig

Kurs

med

Fem

Öster om muren

Är skutan

Spelas med stråke

Inte vår

Blir nyttdå och då

Slutet på mer

Vandrar i fjällen

Sam-hällen

Bak och pjäsdel

Guld-pengs-

valör

Världs-religon

Hörs i debatt

Ovana med O-tillägg

En miljon

Gripa

Orätt

En del av gåtan

Tids-epoken

Frid

Tuggar

Före detta

Kväll

Skrivande Erland

Gammal på engelska

Färggrannavslutning

Många i följd

Öltyp

Leder F!

Med rätt att gripa

Har

ski

van

Vår s

tjärn

aLi

ten

Hälftenav alla i

alla

Tar glada toner i grupp

I dem hänger druvor

Kort för kilometer

Finns in-nan vissa korsningarBerg-

mansk rekvisita

Populära i London

De lj

uder

Kan röst vara

100 gram

Korv

ar

Land i Mellan-östern

Finare än att ta

Fråga för miljö & bygg

Sibiriskflod

Centrum

Lagras

Ängslan

Innan prispå Ö&B

På s

ten

Känns framtiden

OS-stad

Växer vidvatten

DynamitPrecis

Prov

Ger tyngdåt term

Mellanfjällen

Två påscen

321anshustypsnitt

Går vissasaker i

Ligger på stranden

Kallas hen med lapp för ögat

Typ som dem

Svalkande och stär-

kande

Huttrade

Gjorde journalist

Bra till kläder

StorslalomEfterNew

Engelskkatt

Framförartist

I Tenn- soldat

Stad iUSA

Inte hon

Läppdrag

Förknippasmed Dana

Innan bild

Slang för lovsång

Nästan ost

LOKALA MUSIKER STOR INTERVJU MED KINGEN FIOLBYGGMÄSTAREN ASKA & GUNNEL SPELAR IHOP VELVET I JAPAN KÖRJUBLIEUM IDAS POP ÄR KONST ÖVRIGT TRE SKJUTNA BJÖRNAR FÄRRE MEN STÖRRE FIRRAR KORSORD BRITTS KRÖNIKA

2 | 321AN.SE MAGASIN

Redaktion:Björn Dahlfors | Reporter, Fotograf, Redigering070-938 14 40, [email protected]

Anna Persson | Redigering, Familj, Reporter070-25 26 288, [email protected]

Kent Livendahl | Reporter och fotograf 073-182 13 88, [email protected]

Gästskribenter detta nummer:Britt Jakobsson, Ewy Dahl

Tack till Elisabet Livendahl som rättar till omkastade bokstäver, syftningsfel och annan korrektur.

Nästa nummer: Utgivning: Mitten av decemberManusstopp: 23 novemberBokningsstopp annonser: 23 november

Adress och kontakt321an.seHallenvägen 30830 01 HallenTelefon: 0643-30 000 Fax: 0643-30189E-post: [email protected] Webb: 321an.sePostGiro: 51 71 26-9 HBIS 321an

AnnonseraKontakta Lars Andersson, 072-211 10 76Prislistor finns på www.321an.se/annonsera.

Prenumeration1/2 år (3 nummer)............................................190:-1 år (6 nummer) ............................................... 300:-1 år (6 nummer utanför Hallenbygden)...... 400:-PDF-tidning 1 år (6 nummer) .................... 150:-Utrikes ........................................................... 65:-/st

Beställ din prenumeration på vår hemsidawww.321an.se/magasin eller ring 0643-30 000.

Information321an.se Magasin ägs av Hallenbygden i Samverkan ekonomisk förening.Omslagsfoto: Björn DahlforsTidningsformgivning: storsjobygdens.seTryck: Daus Tryckeri, Östersund

Musiktraditionen är stark i vår bygd, det märks inte minst på alla evenemang med toner som centrum. Allt från musikcaféer och danskväll-ar till festivaler och spontant musicerande.

Musiklivet i bygden vid Storsjöns västra strand är något vi vill uppmärksamma nu när höstmörkret faller och de sista löven tappar greppet och dalar ner till marken. Även om tidningen inte kommer få dig att nynna så ska den förhopp-ningsvis både skildra bredden och visa den skapande kraften hos människorna vid Storsjöns strand.

Vi har som vanligt mycket att bjuda på. I ett stort report-age får du möta Kingen Karlsson som flyttat tillbaka till Hackås, han pratar om sina snart 35 på scenen och om hur Rocken kom till Sveg. Du får också möta Astrid Pullar som är violinbyggmästare och på så vis skapar och lagar de instrument som sedan ska i händerna på spelmän och andra musiker. Vi har också intervjuat Ida Segersten och Jonas Eriksson, två artister som i olika konstellationer nu turnerar runt i Sverige och världen. Gemensamt för båda är att de tagit sina första toner i pojk- och flickrum längs 321an.

Men vi har mer att bjuda på, krönikor av Kent Livendahl och Britt Jakobsson, en härlig familjesida, korsord, evene-mangskalender, boktips från Ewy Dahl och en fullmatad nyhetsmix.

Det är nog fortfarande många av oss som är besvikna på sommaren som gick och när en summerar skörden i trädgårdslandet kan en bara konstatera att även grödorna hade invändningar mot kylan. Däremot har vi fått en fantas-tisk höst som jag verkligen har njutit av. Det är läckert när första frosten tar sitt grepp om marken och att se hur solens varma strålar sakta förvandlar kristallerna till droppar. Vi har även haft några riktigt häftiga norrskensnätter. Men snart är november här och förhoppningsvis kommer snön tidigt denna säsongen så vi slipper det kompakta mörkret som årets elfte månad brukar för med sig.

Avslutningsvis vill jag passa på att åter igen berätta om de förändringar vi kommer göra med 321an Magasin. Vi kom-mer disponera om innehållet och lämna den tydliga temati-seringen, iställer delar vi upp innehållet efter huvudrubriker så som kultur, reportage, jakt, sport, stafettintervju och liknande. Nästa nummer kommer i mitten av december.

Släpp tonerna loss, det är höst!

REDAX

BJÖRN DAHLFORS REDAKTÖR 321AN.SE & 321AN [email protected] | 070-938 14 40

321AN.SE MAGASIN | 3

INNEHÅLL #11Månadens bild 4

Hallenkören jubilerade 5

Nyhetsmixen 6-7Färre men större firrarNy förskola ska byggas i MyrvikenTre björnar skjutna i jaktenAddMovement till SvenstavikPengar till Marby kyrka

Lokala musiker 8-19 Kingen har hittat hem 8 Musiken tar Jonas ut i världen 13Möt violinbyggmästaren 14Gunnel och Aska 16Idas konst är popmusik 18

Kentas krönika 19

Evenemangsguide 19

Knep och Knåp 20-21Korsord och gåtor

Äldrecenter 21

Kyrkans information 22

Avslutningsvis 23 Britt Jakobssons krönikaBoktips

Familjesidan 24

Läs mer påsidan 4-7

Läs mer påsidan 14

Läs mer påsidan 18

Läs mer påsidan 8-12

Foto: Lisa Lindqvist Liljedahl


Månadens bild Norrsken Vällviken, Foto: Björn Dahlfors

FÅ DIN BILD PUBLICERAD | Har du fotograferat något vackert eller spännande, skicka in bilden till [email protected] så kanske just din bild blir månadens bild i nästa nummer.


Den 26 september jubilerade Hallen-kören, 91 år som kör firades med konsert i Hallens kyrka.

Förutom en skön blandning av kyrkliga och profana sångnummer fick publiken veta en del om körens historik, berättad av Gunnar Jansson. Gunnar är den som har varit med längst i kören och väl lämpad att berätta dess historia. Namn på körledare genom åren som nämndes: John Alexius, Birgitta Marklin, Britt-Marie Tholsson fram till nuvarande Jan-Erik Wahlén.

Jubileet började med procession in i kyrkan. Direkt efter det sjöng kören Sångarfanan under ledning av Birgitta Marklin. Birgitta var körledare för 50

år sedan och nu inbjuden att medverka vid jubileet.

Efter välkomnande ord och presenta-tion av kvällens program framförde den 20 personer starka kören två sånger Jag hade en gång en båt och Smedsvisan. Man svängde också till det med gospel, Soon and very soon och Sing till the power. Därefter fick Birgitta Marklin leda kören i Brahms Säg får jag ljuva flicka och I folkviseton.

Därefter två sånger Mor dansar och Kärleksvisa.

Kören fick ledigt en stund då kör-ledaren och kantorn Jan-Erik Wahlén gick upp på läktaren och spelade tre melodier på den mäktiga kyrkorgeln. Lapp-Nilspolska Juninatt och en vid

namn Stämning. Den tredje var hemlig och publiken skulle gissa vad det var.

Under andra halvlek framfördes ytterligare sex sånger. Bör nämnas de känslosamma Min plats på jorden och Gabriellas sång med de två solist-erna Agneta Brovinius och Marianne Wahlén. Avslutningsvis sjöng kör och publik psalmen Härlig är jorden.

Därefter avtackades gästen Birgitta Marklin och solisterna. Ett kort och fint tacktal framfört av kyrkoherde Kerstin Strömberg till kören med sin körledare Jan-Erik Wahlén som har gått i pension men fortsätter att ta hand om den fina Hallenkören!

TEXT OCH FOTO:KENT LIVENDAHL

Hallenkören jubilerade med konsertHallenkören under ledning av Jan-Erik Wahlén.

Birgitta Marklin gjorde ett gästspel som körledare. Hallenkören firade sina 91 år med konsert.


NYHETSMIXEN

Färre men större firrar

Åreföretaget AddMovement flyttar sin tillverkning av AddSeat till Sam-hall i Svenstavik.

Det var 2012 som företaget lanserade AddSeat, en produkt som förvand-lar ett gyrostyrt tvåhjuligt fordon till ett praktiskt hjälpmedel. Sedan dess har försäljningen ökat stadigt på de skandinaviska och nordeuropeiska marknaderna. För att möta den ökade efterfrågan har företaget nu tecknat avtal med en ny tillverkningspartner, Samhall i Svenstavik.

– Samhall har femtio års erfarenhet

av den här typen av produkter och är ett varumärke som står för kvalitet.Det har varit avgörande för oss eft-ersom vi nu börjar diskutera bredare distribution utanför Europa. Utöver

tillverkningskompetensen får vi i Sam-hall också en partner som delar våra värderingar om att föra rörlighet till en bredare grupp människor, säger Marit Sundin, vd för AddMovement AB

– Vi har redan sett en positiv reak-tion från våra befintliga kunder och återförsäljare när vi meddelat att Sam-hall blir vår tillverkningspartner för AddSeat. För oss är detta det första stora steget mot en betydande tillväxt under 2016, fortsätter Marit Sundin som 2014 utsågs till Årets Uppfin-narkvinna.

AddMovement flyttar tillverkningen till Svenstavik

Längre, tyngre men färre firrar, så kan sommaren vid Dammåns fisktrappa sammanfattas.

Fisktrappan i Dammån är nu stängd för säsongen och mätningarna har sam-manställts. Totalt vandrade det 901 Dammåöringar genom trappan, det är drygt 300 färre än ifjol.

– Det är naturliga variationer och man kan inte räkna med att det ska bli fler och fler fiskar för varje år som går. Antalet som passerar beror på många olika faktorer så som vattenstånd, temperatur och annat. Glädjande är att både medellängden och medelvikten har ökat vilket betyder att det finns fler stora fiskar, säger Roger Staf som är en av de som är engagerade i tömning, vägning och inrapportering vid Dam-måns Fisktrappa.

– En annan positiv nyhet är att det finns gott om smolt, eller yngel, ovan-för trappan. Fiskerienheten på Länssty-relsen i Härnösand har genom elfiske kunnat konstatera att det både i år och ifjol fanns mycket smolt vilket betyder att återväxten ser bra ut, fortsätter Staf.

MÄTNINGARNA vid Dammåns fisk-trappa har pågått sedan 1950 då fiske-vårdsföreningen tog över fisktrappan som funnits där sedan kraftstationen invigdes 1912. I fjol slogs alla tiders

rekord sett till hur många fiskar som passerar. Under mätperioden passerade det 1 205 fiskar.

– Alla fiskar som passerar och räknas är Dammåöringar, de vandrar tillbaka till de vattnen där de själva föddes för att nu reproducera sig, berättar Roger Staf.

MÄTSERIEN VID landets enda ma-nuellt tömda fisktrappa är unik och det skådespel som dagligen utspelar sig vid tömningen är något som lockar många turister.

– Antalet besökare ligger på runt

2 500 personer varje år, det är både svenska och utländska turister, unga som gamla. De kommer för att beskåda när fiskarna vägs, mäts och köns-bestäms. Vi berättar också om fiskens vandring från Storsjön och upp genom Dammån, säger Roger och fortsätter.

– Vissa eftermiddagar hade vi uppe-mot 70 besökare samtidigt och då var det trångt.

Han berättar också att många av de utländska turisterna är väldigt fascin-erade över att det är vild fisk som visas upp.

BJÖRN DAHLFORS

Uppfinnaren och entreprenören Marit Sundin. Foto: Michael Levin

Roger Staf är en av de som arbetar med fisktrappan i Dammån. Foto: Anna Persson


Upptäck mer på 321an.se

Planer för miljoneri Hoverberg

Hjälpen väller in i Svenstavik

Radio: ”Detta kankosta liv i fjällen”

Skördefest påFjöset i Myckelåsen

På detta fält intill skolan i Myrviken ska nya förskolan byggas. Foto: Bergs Hyreshus AB

Lars Albertsson vid en av de björnar som fallit i årets jakt. Foto: Birgitta Andersson

Bydalsfjällen. Foto: Björn Dahlfors

Tre björnar fällda i jakten

Miljoner till Bydalsfjällen

Årets björnjakt i Hallenbygden slutade med att jaktlaget lyckades fälla tre björnar, två vuxna och en fjolårsunge.

Bydalsfjällens Lift AB har beviljats ett regionalt investeringsstöd på 2,6 miljoner. Totalt räknar företaget att investera 7,5 miljoner i anläggningen.

Bergs Kommun har beslutat att åter-uppta planerna på att bygga en ny förskola i Myrviken. Den nya förskolan planeras vara klar 2017.

Bergs Hyreshus AB har fått uppdraget att förbereda upphandlingen av en ny förskola.

Behovet av fler förskoleplatser i Myrviken/Oviken-området är enligt kommunen stort. Förskoleverksam-heten är trångbodd i en bygd som kom-munen bedömer vara expansiv.

Ett intentionsavtal mellan Bergs Hyreshus och Bergs Kommun, som

kommer att hyra förskolan i lång tid framöver, har skrivits.

– Myrviken har länge behövt en ny förskola, vi var tvungna att ta omtag i våras men fokus har hela tiden varit att vi ska hitta möjligheter till nybygg-nation vid skolan i Myrviken. Nu har vi glädjen att meddela att vi har tagit ett finansieringsbeslut och vi ser fram emot att Myrvikens förskolebarn och förskolepersonal 2017 har nya lokaler för sin verksamhet, säger Therese K Zetterman, kommunalråd i Bergs Kom-mun i ett pressmeddelande

Härnösands stift har beviljat Västra Storsjöbygdens församling ett stöd på 800 000 kronor för att renovera Marby kyrka.

Pengarna ska användas till ut-vändig renovering av putsfasad, fönster och tegeltak.

Marby nya kyrka är byggd av sten och är en av landskapets bäst bevarade 1800-talskyrkor.

Marby Kyrka. Foto: Björn Dahlfors

Pengar till Marby kyrka

Ny förskola i Myrviken


Kingen harhittat hem

TEXT OCH FOTO: BJÖRN DAHLFORS


I snart 35 år har Torgny Kingen Karlsson turnerat runt i olika konstellationer. Första turnén gav han sig ut på som 13-åring. Genom åren har han flyttat runt en del men sedan några år är han tillbaka i Hackås.

Vid skylten Hälsa i Hackås svänger jag upp den höstgula björkallén som leder fram till ett vitt hus. Ut på farstukvisten kliver mannen som jag sett på tv flera gånger och vars smeknamn och varu-märken konkurrerar om kunglig glans. En ganska kortvuxen man med bakåt-kammat hår möter mig. Det är Torgny Kingen Karlsson, en 47-årig Hackåsbo, som snart turnerat runt i 35 år. Innan vi går in i hans studio så visar han familjens gårdsbutik och vi fastnar i ett samtal om ekologiska matvaror och giftfria hygien-produkter av olika slag. Vägg i vägg med affären ligger hans studio. Där inne står bland annat ett piano, en orgel, ett trum-set, mikrofoner, en gitarr, förstärkare, en soffa, en skivspelare och en stor vinyl-samling. Sedan några år är han, hustrun Maria och de tre barnen återflyttade till Hackås.

Vem är Kingen?– Jag är född och uppvuxen i Sveg.

Jag är musiker och jag har turnerat mer eller mindre konstant sedan 13 års ålder. Idag är jag 47 år och fyller 48 i vår. Det betyder ju för fasiken att jag turnerat i snart 35 år.

Vad tycker du om att göra vid sidan av musiken?

– Det passar mig ypperligt att bo på en liten lagom gård, jag gillar att hålla på att odla potatis – vilket jag önskar att jag skulle ha mer tid till. Utöver det och familjen så delar jag Marias intresse för ekologisk mat och sånt som vi säljer i vår lilla gårdsbutik.

Hur är livet i Hackås?– Livet i Hackås är lugnt. Det är helt

perfekt, ett minisamhälle med en jättebra skola för barnen. Det är tryggt och folk känner vandra. Sen är det nära till stan vilket är en fördel.

Ni har flyttat runt en del, kommer ni stanna i Hackås nu?

– Det hoppas jag verkligen. Vi har

flyttat runt så himla mycket och det är andra gången vi bor i Hackås och detta är faktiskt vårt tredje boende i byn. Sedan vi flyttade tillbaka efter några år i Falken-berg så flyttade vi in i ett av radhusen men vi visste hela tiden att vi längtade efter en liten gård och det här känns perfekt.

Hackås har ett rikt kulturliv, är det något som fått er att flytta hit?

– Det har det. Varken jag eller Maria har en naturlig koppling till Hackås från början. Men vi både jag och Maria är intresserade av kultur av olika slag, Maria målar och håller på med teater. Vi var sedan tidigare bekanta med Anders och Maud Hedén och genom det visste vi att Hackås var rikt på kultur. Själv så är jag med i bildskolans gubbgrupp – under ledning av Maud Hedén träffas vi ett gäng gubbar för att måla. Varje vår har vi sedan en utställning.

Hur kom det sig att det blev musik?– Jag var besatt av musik redan som

liten, jag hade inget val liksom. De som inte höll på med sport spelade musik. Dessutom hade jag turen att växa upp i Sveg under en fantastisk period. Det fanns ett musikliv som var helt makalöst. Det var det jag ville belysa med boken När rocken kom till Sveg. När jag själv levde i det hela så var det svårt att förstå men när jag flyttade och såg på det hela från ett annat perspektiv så insåg jag vilket fenomen det var. Tänk dig, folk från Sveg var på USA-turné utan att grannarna visste om det. Som ung hade jag och min kompisar god hjälp av de som fanns innan oss, och vi fick äran att spela med de äldre gubbarna så som Roland Cedermark, Åke Hallgren, Ewert Ljusberg och hans bror Arne. Idag är vi många från Sveg som fortfarande jobbar professionellt med musik.När började du spela musik?

– Jag började spela vid sjuårsålder, eller egentligen redan när jag fick min leksaksgitarr när jag var två år, jag var

helt besatt av den. Men när jag var sju så fastnade jag vid min morbrors elorgel och efter ett tag insåg morsan att jag satt som klistrad där. Hon skramlade då ihop pengar och köpte en elorgel till mig – då var jag åtta. Jag började spela i band 1979 när jag var elva år i den skramliga rock and roll-orkestern Poprocks.

När vi ändå är inne på När rocken kom till Sveg, berätta om projektet!

– Det började som en bok, jag ville beskriva det som skedde i Sveg under 60, 70 och 80-talet. Sen blev det ett projekt utöver det vanliga. Först hade jag tänkt att skriva om alla andra och lämna mig utanför historien men då var det så många som opponerade sig och sa att jag inte kan skriva den boken utan egen med-verkan och då blev projektet lite annor-lunda. Till boken släpptes också en skiva med låtar. Bok och skiva trycktes i 3 000 exemplar och de är sedan länge slutsålda. Ur boken föddes en dokumentärfilm och en föreställning i Riksteaterns regi. Fil-men sågs av över en miljon människor när den visades på SVT. Det är märkligt vilken förmåga TV har att sätta fart på saker och ting och det måste varit ett ämne som låg svenska folket varmt om hjärtat. Efter det fick vi göra 90 föreställ-ningar från Kiruna till Skåne. Och fortfarande finns det intresse för föreställ-ningen. Nu i höst sätter vi upp en variant som julshow, vi kommer bland annat att spela på Mittlandia i Ånge och tre kvällar i Gällivare.

Beskriv dig själv som musiker?– Jag är en gehörsmusiker som tar

influenser från alla möjliga håll. Det viktiga för mig är att musiken känns äkta. Jag lyssnar på allt från rock och pop till country, jazz eller soul, och allt de tar jag med mig när jag skapar min egen musikSom betraktare slås en av din energi på scenen, från Kingen och Hallgren och framåt, vad får du den energin ifrån?

– Ja du, den har jag nog alltid haft, jag vet inte var det kommer ifrån.Är du självlärd eller utbildad?

– Både ock, jag gick musiklinjen i Härnösand i mitten av 80-talet. Men min skola är främst att jag fick spela med äl-dre musiker – allt från spelmän och gam-meldans till Ewert Ljusberg och Roland Cedermark hemma i Sveg.

►


Var hittar du din musikaliska inspira-tion, finns det någon artist som är extra speciell?

– Det är så många, men allt börjar ju med Elvis, sedan Chuck Berry och hela rock and roll-svängen. Efter det fortsatte det med allt möjligt – jag har varit inne på så många olika stilar och genres. En som jag återkommer till och håller väl-digt högt är Ray Charles. Men jag älskar också Tom Waits, Ry Cooder och Aretha Franklin. Alla olika artister har sina egna uttryck och varumärken. Hur ska man kunna slå en rocksångare som Little Richard? Han är ju essensen av vad en rocksångare ska vara. Men tar du exempelvis Elvis och Ray Charles, de kan sjunga vilken låt som helst, det kan vara en usel låt, men som i deras händer blir hur bra som helst. Sen har vi Dylan, när jag hörde honom första gången så fattade jag inte vad det var – men det var bra. Hans gitarr var ostämd och han sjöng halvsurt – hur fan kan jag tycka att det där är bra tänkte jag. Men det landar i äktheten.

Du har turnerat i snart 35 år, hur har musikerlivet förändrats?

– Förr var det mer livemusik, när vi växte upp i Sveg under 80-talet så fanns det så otroligt mycket speltillfällen, det skulle vara liveband överallt: i bygde-gårdarna, folkparkerna, på krogen och

på caféer. När jag och Stefan Hallgren startade Kingen och Hallgren hade vi cirka 180 spelningar per år. Samma sak gällde Smalare än Tord och Lars Vegas-trio som startade samtidigt som oss. Vi hade så otroligt mycket jobb. På vintern spelade vi i fjällvärlden och på som-maren var det Öland och Gotland som gällde. Man önskar att de som är unga idag skulle kunna få spela lika mycket som vi gjorde då. Musikbranschen har förändrats senaste tio åren, hur ser du på det?

– Det har verkligen skett stora föränd-ringar, skivförsäljningen har rasat och sättet människor lyssnar på musik är helt förändrat. Men till min stora glädje har vinylskivan återuppstått och det säljs mer vinylskivor idag än vad det gjorts på mycket länge. Och en sak är säker, min nya platta ska komma ut på vinyl.Har musikerlivet blivit tuffare?

– Ja, det är en otroligt hård konkur-rens idag, det finns så mycket för publiken att välja på. När jag växte upp fanns det två TV-kanaler – idag är hela världen öppen. Du kan med några knapptryckningar hitta vilken låt du vill – både för att lyssna på men också för läsa texterna och ackorden. Förr fick vi ta ut låtarna för hand från kassett-band. Men det är inte bara en bredare musikvärld, det finns så mycket annat så som film, spel och appar.

Från dina år som artist, finns det något minne som är extra speciellt?

– Oj det finns så många, både stora och små. En rolig sak är att jag halkade in filmbranschen med en huvudroll i filmen Stora och små män som var Åke Sandgrens nästa film efter supersuccén Kådisbellan. Det var en vändpunkt i mitt liv att göra något annat. Tänk dig själv att skådespela mot Sif Ruud, Peter Dalle och Tommy Berggren. Det bananskalet ledde till att mitt tredje skådisjobb blev i Hollywood och en reklamfilm för IBM. Jag spelade modern tomtenisse som räddade julen genom IBMs nya program-vara Lotus Domino efter att tomten brutit benet när han åkt snowboard. Reklamfil-men sändes i hela världen och jag brukar skämtsamt säga att jag åkte limousine till jobbet tio dagar av mitt liv – en fantastisk upplevelse.

– Rent musikaliskt finns det massor, men jag vill gärna minnas när allt tog fart på allvar. Det var i början på 80-talet och vi hade just startat bandet Kingen and the pants och våra första spelningar utanför Sveg. Vi var på turné i Jämtland och bland annat blev det braksuccé på en musikfestival i Kluk – det blev en milstolpe i karriären och efter det hade vi massor med jobb i många år fram över. Vi var 13 år och väldigt drivna. Tänk dig själv ett gäng tonåringar som spelade Beatles, Chuck Berry och Elvis. Vi blev


snabbt etablerade och drog mycket folk. Vi spelade bland annat i pauserna på danser, vi körde show medan dansbandet tog en paus mellan första och andra set, men vi spelade också i folkparker och liknande.

Vilken är den märkligaste spelningen du gjort?

– Nog fan har man varit med om många märkliga spelningar. Men det hände mycket märkligt på Kingen och Hallgren-tiden, ibland kändes det som att publiken skulle riva stället. Jag minns en spelning i Vemdalen då det hängde folk i takfläkten och plötsligt rasade den ner. Det var så mycket folk på våra spelningar. När jag och Stefan spelade på Sveapark i Kaxås var 1400 personer in-lösta. Vår lilla anläggning var så klen och trycket från publiken så stort så vi hörde inte ens vad vi själva spelade. Det var tjejer och killar på scenen. Det är nästan så en kan förstå hur Beatlesstjärnorna kände sig.

Hur håller du dig i musikalisk form?– Faktum är att jag häromdagen kände

att jag har för lite tid att öva, jag fick träningsvärk i vänsterarmen när jag hade suttit en stund. Jag spelar på heltid och det är ibland så mycket att rådda med runt omkring att jag inte hinner spela. Det är för mycket tid som går åt

till sådant som inte är musik. Men det kanske kan ha med planering att göra. Men fjolåret var ju makalöst med 90 föreställningar av När rocken kom till Sveg, från Skåne i söder till Kiruna i norr, det blev mer än 150 hotellnätter. Med facit i hand var det kanske inte det bästa när en har familj och bitvis var det ganska tungt. Nu blickar jag framåt och de projekt som ligger framför mig och vi får se vad som händer efter att jag släppt min nya skiva.Du har alltså en ny skiva på gång, berätta mer om den!

– Den är nästan klar, det ska läggas på lite gitarrer, körer och blås, och sedan ska allt slutmixas. Det är en väldigt enkel skiva med mina egna låtar. Jag skulle nog säga att det är retromusik med en slags modern touch. Jag har verkligen älskat att göra den här skivan, allt har gått så lätt och vi har haft så himla roligt. Vissa dagar har vi bara klivit in i studion och kört på. Ibland utan färdiga låtar. Då krävs det bra producent och det har jag verkligen haft i Patrik Frisk, producent på Nine Tone Records. Det ska bli roligt att se hur skivan tas emot. I grund och botten bygger det på mitt pianospel och sång. Det känns som att jag kommit till-baka till mina Boggie-rötter. För texterna har jag haft hjälp av Björn Höglund, Åke Hallgren och Fredrik Westin, alla tre är bra låtskrivare och när en jobbar med

sådana så går det fort. Vi planerar att släppa skivan under nästa år och efter det blir det turné.

Utöver den nya skivan, har du fler aktuella projekt?

– Som jag tidigare nämnde så ska vi göra en julshow av När rocken kom till Sveg. Men det blir också en julshow på Frösö Park, den heter Tre Tenorer och det är Jag, Micke Mojo och Hans Löfgren. Men innan dess har vi smygpremiär på turnén That’s all right. Sen fortsätter det med 16 konserter i februari och mars nästa år. Det är en turné tillsammans med kompbandet från Rhapsody in rock, de som brukar spela med Robert Welsh.

Din skiva Ride with me, gjorde succé i USA och spår från skivan har bland annat hörts i stora tv-serier. Berätta om skivan.

– Det som hände var att vi hade gjort en platta. Vi jobbade väldigt intensivt, kämpade hårt och var väldigt noga. Det var Björn Höglund som producerade och Stefan Hallgren var med på ett hörn. Vi gjorde skivan och gav ut den på eget bolag utan pengar till marknadsföring. Då förslog Stefan att vi skulle prova i USA, vilket ledde till att jag idiotförkla-rade honom – han var ju inte klok. Det visade sig att han fick rätt. Han klippte ihop en video som han slängde ut i cyber- ►


space och skickade sedan en länk till ett bolag där borta på ren råchansning. Varpå han ringer mig en morgon och säger: ”Du måste komma in till stan, vi har fått svar från USA”. Väl inne i stan visade han mig mejlet och i det stod: ”This is amaz-ing” följt med hundratals utropstecken, vi fick skrolla på skärmen och längst ner stod det ”I´m in, what do you want me to do? Rwanda Kelly”. Hon var då chef på en PR-byrå och i vanliga fall tackar de nej till 90 procent av allt som kom-mer till dem men de sa att de måste börja göra detta. Hon hjälpte oss att synas, hon såg till så att vi hördes på radiostationer och att skribenter skrev. På valborgsmäs-soafton 2008 ringde Stefan och skrek att jag fått min första recension i USA, och att jag var tvungen att gå in på datorn och läsa. Det var en så jäkla bra recension så jag bara gapade, fem av sex möjliga plus. Jag tänkte att det är ju inte klokt, de har ju förstått precis. Sen fortsatte det med fler helt otroliga recensioner. Tyvärr kunde vi inte följa upp det, vi försökte få hjälp av de stora drakarna i branschen men problemet var att 2008 var skivbran-schen i totalt störtloppsläge och det fanns inga pengar att satsa på oss och en turné. Det lämnade oss med alternativet att åka till USA på promotionturné och spela i flera månader för i bästa fall mat och husrum. Det funkade inte, jag var inte 23 år och singel, jag stod med vårt tredje

barn i famnen så det var bara att glömma det. Men i och med de fina recessionerna vaknade man till här hemma och jag fick vara med i bland annat Allsång på Skansen och i Så ska det låta.

Vad gör Kingen om tio år?– Jag spelar nog fortfarande. Det jag

tycker är tufft med att vara ute och spela är allt resande i bil och bo på hotell. Jag trivs bra hemma och jag ställer mig fortfarande frågan vad jag ska bli när jag blir stor – men det är ju det här jag kan.

Fast det är tufft och i perioder har jag känt att jag inte orkar jaga jobb och driva på. Just nu producerar och sjunger jag i julshowen Tre Tenorer på Frösö Park och vi har en dialog om hur jag ska kunna hjälpa dem med bokningar och liknade i framtiden. Så om tio år hoppas jag att jag har en bra balans i min planering och att jag kan lägga upp turnéplaner samtidigt som jag gör annat. Förhoppningsvis kanske jag har lite mer tid för potatisod-lingen ●

Dan Torgny Karlsson, men kallas Kingen, bor i Hackås med fru och tre barn. Han föddes i Sveg 1968 och har turnerat i snart 35 år. I eget namn har han släppt tre fullängdsskivor: Nära mig 2004, Ride with me 2008 och Move 2014. Just nu är han aktuell med en ny skiva, hans fjärde under eget namn, som släpps våren 2016. Två julshower en på temat När rocken kom till Sveg och en på Frösöpark som heter Tre tenorer. Under våren ska han ut på turné i ett projekt som heter That´s allright tillsammans med kompbandet som vanligtvis turnerar runt med Robert Welsh och Rapsody in rock.Utöver musik är han författare till boken När rocken kom till Sveg och krönikör i Tidningen Härjedalen. Han har även prövat lyckan som skådespelare i både reklamfilm och långfilm.

FAKTA | TORGNY KINGEN KARLSSON


Från Hallen och ut i världen med sitt band Velvet Insane. Jonas Eriksson har stora drömmar för sin musikaliska framtid.

Jonas Eriksson och de andra band-medlemmarna i Velvet Insane har genom sin musik fått resa till både Japan och Australien, och senare i höst bär det av till England för turné. Det är en hektisk period som Velvet Insane står inför, turnerandet inleds med åtta dagar i Japan där de ska riva av tre spelningar, två i Tokyo och en i Osaka. Efter bara drygt en månad på hem-maplan så bär det av igen och då åker bandet till England för fem konserter.

När vi får tag i Jonas är han mitt i de sista förberedelserna inför Japanresan, planet mot Asien lyfter dagen efter.

– När vi släppte vår EP Break out of Eden fick den bra gensvar i både Japan och Australien. I våras var vi i Aus-tralien och nu bär det av till Japan. Vi har själva fixat med spelningarna och upplägget – vi ser verkligen fram emot att möta publiken, säger Jonas som själv aldrig varit i Asien och han ser fram emot att uppleva landet.

– Förutom musiken ska det bli roligt att möta kulturen och människorna. Vi har bland annat planerat att besöka några temarestauranger – det finns bland annat en vars servitörer är Nin-jor, berättar Jonas.

VELVET INSANE ÄR ETT band som består av fyra jämtar, utöver Jonas från Hallen så är det Jesper från Änge, Tobias från Åre och Niklas från Dock-myr. Jonas vill själv inte kategorisera in bandet i ett fack utan säger att det är upp till publiken att avgöra.

– Det vi spelar är åt det rockiga hållet, men jag tycker att man ska lyssna själv och skaffa sig en egen uppfattning. Vår musik har tydliga in-

fluenser från 70-talet, bland annat Led Zeppelin och David Bowie, men vi kikar också på mer moderna band så som Foo Fighters. Av det försöker vi skapa något eget och modernt, säger Jonas som är bandets vokalist och den som tillsammans med gitarristen Jesper skriver bandets låtar.

BANDET HAR ETT tydligt mål och de vill en dag synas bland de stora gigan-terna i landet. Och när en pratar framtid så hörs det att bandet är målinriktat.

– Vi vill gå vår egen väg, göra det vi själv tycker är bra. Vi jobbar väldigt målmedvetet och försöker hela tiden planera för att kunna öppna nya dörrar och på så vis ta nästa steg, säger Jonas som också berättar att bandet i somras spelade in en video och dessförinnan släppte de EP:n Break out of Eden.Om ni vill till toppen kan ni då stanna i Jämtland?

– Ja det tror jag verkligen, jag tror till och med att det är en förutsättning för att vi ska lyckas. Här finns utrymme att göra något eget och bli bra på det. I exempelvis Stockholm och Göteborg

finns det många band som liknar oss, berättar Jonas som tillsammans med de andra i bandet hoppas kunna vara med och sätta Östersund på Sveriges musikkarta.

JONAS ERIKSSON ÄR uppvuxen i Hal-len och det var redan på lågstadiet han upptäckte musiken när de lite äldre eleverna spelade tillsammans.

– Jag tyckte det var häftigt att de kunde spela Offspring och då väcktes viljan att själv spela tillsammans med andra, säger Jonas som lät instrument-valet falla på trummorna. I högstadiet lärde han sig noter och när det var dags att välja gymnasium så kom han in på Palmcrantzskolans musikprogram och det var där han upptäckte sången.

– Vi hade mycket körövningar och det var roligt, men det är fortfarande trummorna som är mitt huvudinstru-ment. Jag spelar fortfarande trummor och bredvid Velvet Insane har jag ett sidoprojekt som vi kallar Abrasumente som är ett progressiv metallband utan sång, avslutar Jonas innan vi lägger på.

BJÖRN DAHLFORS

Musiken tar Jonas ut i världen

Jonas Eriksson från Hallen är sångare i bandet Velvet Insane. Tillsammans med de andra i bandet åker han på turné till Japan och England under hösten.

Vår musik har tydliga influenser

från 70-talet


I tonåren spelade hon fiol och blev ombedd av en bekant till familjen som samlade på fioler att provspela dem. Vad tyckte Astrid om dessa fioler?

– Att det kändes olika att spela på dem märkte jag, berättar Astrid. När jag senare besökte en instrumentverk-stad där det doftade lack och trä och vimlade av vackra verktyg och träbitar såddes ett frö till mitt senare yrkesval. Ett hantverk som förblir ett sådant utan att mekaniseras och är intimt samman-länkat med musikutövande! Det var verkligen lockande! Dessutom måste

man vara noggrann och det passade mig, som till och med ibland blivit re-tad för att vara alltför noggrann! Finns det ett sådant yrke?

Jo det finns! Några år senare hittade Astrid en utbildning till detta lockande yrke och fick möjligheten att bli elev i den första kullen fiolbyggare på Hant-verkets Folkhögskola i Leksand. Där gick hon i fyra år och hade Carlo Berg-man från Helsingfors som huvudlärare. Carlo hade fått sin utbildning i Cre-mona under mästare som Guiseppe Ornati, Pietro och Gaetano Sgarabotto.

Hon erhöll gesällbrev vid utbildning-ens slut, våren 1986. Efter skoltiden flyttade hon till Jämtland, och startade Astrids Fiolverkstad som hon driver sedan 1987. Sedan 1994 har hon Hans Kungliga Majestäts Mästarbrev inom Violinbyggaryrket och sitter i styrelsen för branschförbundet Sveriges Violin-byggarmästare.

UNDER SIN fiolbyggarutbildning spelade Astrid förutom klassisk musik, även en del folkmusik. När hon efter utbildningen 1986 flyttade till Jämt-land och senare gifte sig med en riksspelman på fiol, blev det mera folk-musik, och hon musicerar sedan dess en hel del tillsammans med maken. Det har också blivit vissång i mindre grup-per och folkmusik från olika delar av världen i kören Mozaik.

Från lärling till mästare i violinbyggeViolinbyggarmästaren Astrid Pullar föddes i Västerås 1957. Hon växte upp med mestadels klassisk musik. Hon gick i musikklass och var med i en ungdoms-orkester och kyrkokör.

TEXT OCH FOTO: KENT LIVENDAHL


– Men det senaste året har jag tagit upp det klassiska fiolspelet igen i Östersunds orkesterförening, berättar Astrid.

Vad gör du i din fiolverkstad?– Min verksamhet i verkstaden består

framförallt av renovering, service och underhåll av stråkinstrument, omtag-ling och reparation av stråkar och även försäljning av instrument och tillbehör, berättar Astrid. Jag har även en liten men exklusiv nytillverkning av framför allt violiner, säger Astrid och forsätter:

– Idag, 30 år senare är jag fortfarande fascinerad av dessa instrument och har mycket kvar att lära. Instrumentet är musikerns arbetsredskap och måste fungera optimalt, både speltekniskt och klangmässigt. Det är mitt jobb att hitta rätt i varje enskilt fall. Att se på

kundens ansiktsuttryck, och själv höra när ljudpinnen (fiolens själ) hamnat rätt och klangen lyfter, ger stor arbets-tillfredsställelse! Att bygga nya fioler är en utmaning! De instrument som är de mest eftertraktade än idag byggdes för 300 år sedan och står sig väl både vad gäller klang och skönhet. På senare år har jag även byggt några hummlar, ett gammalt folkligt instrument som inte alls är vanligt numera men kul att bygga och att spela. Det händer att jag tar emot nyckelharpor för smärre repa-rationer eller justeringar men det är inte särskilt många som spelar nyckelharpa här omkring.

Hur ser din kundkrets ut?– Kunderna kommer från hela länet

och ibland längre ifrån. En del är hemvändare som passar på att lämna in

något när dom är här på besök.

Har du några konkurrenter eller kollegor?

– Inga konkurrenter direkt men jag har några kolleger i närheten. En i Ånge, en i Bodsjöbränna Västjämtland och en ännu längre västerut, i Trond-heim.

I kraft av sitt mästarbrev kunde hon nyligen erbjuda en lärlingsplats i sin verkstad åt en ung man som vill lära sig yrket.

– Han sökte upp mig på en spelmans-stämma och frågade om jag kunde lära honom yrket. Jag föreslog att han skulle söka lärlingsplats i Stockholm. Efter en tid återkom han dock med samma förfrågan och efter en vecka på prov är han nu hos mig.

Från lärling till mästare i violinbygge


När och varför ”fann” ni varandra musikaliskt?

– Jag hade en elev som spelade piano i Fjällstråket och under en period tog han lektioner för Aska. På så sätt träf-fades vi och Aska började spela fiol i min elevorkester.

Vad gjorde att ni ville uppträda offentligt?

– Vi började öva tillsammans och leta musik som vi båda kunde finna intressant. Aska hade en hel del japansk musik som jag försökte skriva fiolstämma till och varför skall man hålla bra musik bara för sig själv.

Hur många framträdande har det blivit hittills?

– Det har jag inte riktigt koll på, mel-lan 10-15.

Hur mycket tränar ni, var för sig, och tillsammans?

– När vi engagerats till en spelning övar vi ofta flera gånger i veckan men annars kan det bli var fjortonde dag eller var tredje vecka.

Både du och Aska har tidigare spelat mycket, berätta!

Gunnels liv är och har varit fyllt med orkesterspelNär och varför ”fann” ni varandra musikaliskt?

– Jag jobbade som praktikant på kul-turskolan och Gunnel var min person-liga ledare. Då visade Gunnel intresse för japansk musik och hon fick noter av mig. När jag fick möjlighet att spela japansk musik på en konsert frågade jag Gunnel om hon hade lust att spela tillsammans med mig och det ville hon!

Vad gjorde att ni ville uppträda offentligt?

– Jag ville bjuda folk på lite ovanlig, vacker och spännande musik som inte spelas ofta omkring här, till exempel japansk musik och vissa klassiska stycken.

Hur många framträdande har det blivit hittills?

– Jag minns inte exakt. Några gånger i Östersund, några gånger häromkring.

Hur mycket tränar ni, var för sig, och tillsammans?

– Vi tränar tillsammans kanske fyra gånger inför något framträdande, annars när tiden passar, ibland en gång i månaden ibland varannan månad och ibland oftare och jag tränar själv så ofta

som möjligt när framträdande närmar sig, annars när jag känner för det och har extra tid till exempel medan jag kokar potatis.

Både du och Gunnel har tidigare spelat mycket, berätta!

– Jag började ta grupplektioner när jag var fyra år gammal och sedan både i grupp och privatlektioner hos Yamahas musikskola i Japan. När mina studier i skolan blev viktigare blev det allt mindre tid för pianot men jag fort-satte att spela som hobby. Min vän som tyckte att jag kunde spela bra ordnade en konsert i gamla kyrkan i Östersund för mig för tio år sedan. Det var nog då jag började spela mer och mer. Det är roligt att få spela japanska låtar i Sverige. Jag upplever att de brukar bli uppskattade.

Jag brukade spela själv så det är jättekul att spela med Gunnel. Jag lär mig mycket av att spela med henne.

Vi har en plan om att spela tillsam-mans med en ny kantor i Hallen också, hon kan spela cello, det skulle vara jätteroligt!

KENT LIVENDAHL

Aska tog ton som fyraåring

I somras gav Aska Staf och Gunnel Lundholm en konsert till-sammans på Visionshuset i Gärdsta. Efter konserten träffade Kent Livendahl de båda musikanterna för en pratstund om deras samarbete och framtida planer.

Gunnel och Askaförenar musiktraditioner


– Jag har spelat piano för min syster sedan sex års ålder men strax efter att jag fyllde tio lyckades jag lura min familj och i hemlighet börja lära mig att spela fiol. På den tiden var lärarna konsulenter och jag fick lektioner när det passade dem, annars fick jag undervisa mina kamrater eftersom jag lärde mig snabbt. Jag var också med i Bollstabruks ungdomsorkester.

När jag flyttat till Härnösand åkte jag varannan lördagskväll till Sunds-vall för att ta lektioner vid Lambert och Föllinges musikskola. Här bör-jade jag när jag var tretton år och gick för samma lärare till jag fyllt tjugo. I Härnösand var jag hela tiden aktiv som andra fiolist i Orkesterföreningen och i Domkyrkans oratorieorkester. Efter att jag var klar med min ingenjörsutbild-ning gifte jag mig med Gusten och fick arbete vid ASEA i Västerås.

Eftersom jag alltid spelat i orkester provade jag in i Västerås Symfoni-orkester och kammarorkester. Här fann jag också min fantastiska violinlärare Friedrich Weigel. Under sju år både spelade jag och tog mina lektioner i Västerås även fast jag flyttade till Stockholm. Därefter tog jag lektioner för Harry Hansen-Damgaard och

senare Wille Sundling på Konserthuset i Stockholm och spelade i Järfälla kammarorkester med Lennart Hedwall som ordnade en operaföreställning av Dido och Eneas under flera veckor på Alléteatern och i AGA/Tullens orkester bland annat på Skansens Sollidenscen. 1978 flyttade jag till Hölåsen och bör-jade spela i Östersunds Orkesterfören-ing och Jämtlands symfonietta och på senare år även i Ovikens Kammar-orkester. Efter åren som ingenjör vid olika industrier och flytten till Jämtland var det omöjligt att hitta jobb som exempelvis laserkonstruktör, men Wille Sundling hade tipsat Arnold Österlund att jag fanns i Hallen. Så började mina jobb som fiollärare i Östersund och därefter i Åre kommun. Varje sommar gick jag olika utbildningar och samar-betet med Tröndelag gav stort utbyte. Eleverna gav mig verkligen energi att jobba med mina idéer och orkesterkun-skap hade jag redan. Eftersom stor del av min tid upptogs av måleriet var det bra att ha något annat att jobba med så att längtan till ateljén kvarstod på kvällarna och helger. Under många år ledde jag Mattmarensemblen. Folk-musik har jag spelat med bland annat Västjämtarna.

Kommer ni att tillsammans fortsätta ge konserter?

– Ja det kommer vi och letar för när-varande efter mer spännande asiatisk musik och amerikansk/europeisk musik som jag har massor av.

Fritt ur hjärtat, vad tycker du är viktigt?

– Det är skoj att spela i orkestrar. Där blir man kollega med ungdomar man har haft som elever. Jag har tom haft förmånen att följa en ung orkester SAO (Stockholms Akademiska Orkester) till Nice där vi gjorde invigningskonserten för den klassiska musikveckan. Att spela med Aska är mycket stimulerande och det finns en enorm massa musiklit-teratur komponerad för fiol och piano. Vi övar så mycket vi kan för jag har under detta år även ovanligt många ut-ställningar som upptar min tid. I slutet av november ska jag till Stockholm och i oktober till Trondheim för utställ-ning. Jag vill naturligtvis påminna om att Mattmars hembygdsförening har gett ut ett häfte om musik och musiker i Mattmar och att en LP med många av Mattmars spelmän överförts till CD.

KENT LIVENDAHL

Gunnels liv är och har varit fyllt med orkesterspelAska Staf och Gunnel Lundholm spelade tillsammans på Visionshuset i Gärdsta. Foto: Anna Persson


Musiken är Idas konstMusiken är Idas konstMusiken är Idas konstMöt sångaren Ida Segersten från Sven-stavik som är en del av konstnärskollek-tivet Pica Pica.

Var går gränsen mellan konst och musik, och finns det ens någon gräns? Konst-närskollektivet Pica Pica löser i så fall upp den. Här ges utrymme för flera typer av konstnärliga uttryck – ett av dem är Ida Segerstens texter och sång. Musik som sedan produceras av Per Alexander Esbjörnsson. Deras musik gestaltas sedan genom klädkonstnären och Idas bästa vän ClaesMikael Svensson, gestaltningar som fångas av bildkonstnären Lisa Lindqvist Liljedahl. I och omkring kollektivet finns en rad andra konstnärer, där ibland graffittimålare. Ida och Per Alexander är båda från Svenstavik och de båda barn-domsvännerna återförenades igen efter 15 år när de av en slump stötte ihop på en konsert och snart föddes deras samarbete.

– Jag har aldrig jobbat så här innan, han förstår mig utan att jag behöver sätta ord på vad jag vill skapa, säger Ida som också berättar att Per Alexander driver sin egen studio Beating Hearts.

KREATIVITETEN STÅR verkligen i cen-trum för Pica Pica och det är ett ord som tillsammans med lekfullhet, frihet, glädje och utveckling ständigt återkommer under intervjun.

– Alla som är med har sitt eget ut-

tryckssätt och vi andra lägger oss inte i varandras expertis. ClaesMikael är konst-nären, jag sjunger och skriver, Per Alex-ander producerar och Lisa fotograferar. Vi har märkt att resultatet bli bättre om vi ger varandra frihet. De gånger vi varit inne och försökt påverka varandras kunskapsområden har resultatet blivit lidande, säger Ida och fortsätter:

– Med vårt projekt önskar jag att vi kan visa upp att kulturarbetare inte är flum-miga, vi är hårt arbetande och ambitiösa människor.

Både hur Pica Pica låter och hur det tar visuell form är ständigt under utveckling och det är en uttalad önskan i projektet.

– Precis som en själv utvecklas med åren så ska också ens uttryck utvecklas. Personligen har jag själv sjungit så väl jazz och soul som pop och rock. I Pica Picas fall spelade vi mer elektronika i starten och nu, i och med samarbetet med artisten Jonas Jonsson på senaste singeln, så har vi popat till oss. Igenkännande är dock den melankoliska tonen, säger Ida.

ALLA I KOLLEKTIVET har andra projekt bredvid, Ida arbetar på dagtid på en för-skola med kulturinriktning.

– Mitt ”brödfödejobb” är på en kul-turförskola här i Stockholm, det är en speciell förskola där vi hela tiden skapar musikteater. Jag skriver texterna, en kol-lega gör musiken och en skriver och ger

regi i teatern. Vår förskola är den första i Sverige som fått ett skivkontrakt och spelat in en skiva med barnsånger.

Just nu är Ida mamma-ledig och under intervjun är hon ute på en promenad med sin lilla dotter Edit. Intervjun går i ett högt tempo och vi kastar oss mellan hennes aktuella projekt och uppväxten i Svenstavik. En uppväxt som präglades av musik.

– Jag sjöng i barnkör och sedan i kyrkokör. Men jag hade också mycket musik runt omkring mig, min morbror Kurt och morfar Ivan spelade mycket för mig. Och det gick snabbt för mig att förstå hur jag skulle göra för att få pianot att låta bra, säger Ida som under uppväxt-en fortsatte sitt musicerande. Senare gick hon musikestetlinjen på gymnasiet.

Efter gymnasiet flyttade hon från Jämtland och pluggade musik på olika folkhögskolor. Sedermera hamnade hon i Stockholm där hon nu bott i 11 år. Under åren har hon spelat i andra band, bland annat i San Fairy Ann och arbetat som studiomusiker.

Ida Segersten. Foto: Lisa Lindqvist Liljedahl

Ida Segersten och Per Alexander Esbjörnsson är två av personerna i konstnärskollektivet Pica Pica, båda är uppvuxna i Svenstavik. På bilden syns kläder skapade av ClaesMikael Svensson. Foto: Lisa Lindqvist Liljedahl

BJÖRN DAHLFORS


EvenemangskalenderAnnonsera gratis på 321an.se/event, där hittar du även fler evenemang.

HalloweendiscoNär: 30/10 18-21Plats: Vigge BygdegårdDisco och maskerad för bygdens alla barn, ungdomar och vuxna.

DialektNär: 2/11 18:30Plats: Sockenstugan OvikenVälkommen till Dialektgrup-pens månatliga forum för diskussioner om användning av ord i vår dialekt. Fika

FilmrullenNär: 4/11 14-18Plats: Tingshuset Filmrullen erbjuder unga en plattform där de kan utveckla

sitt digitala skapande inom film och foto. Gratis. Bengt i BymansNär: 7/11 11-13Plats: Vigge BygdegårdFöreställning med sketcher, monologer och en hel del musik. Inträde 160 kronor.

FarsdagsmiddagNär: 8/11 15.00 & 16.30Plats: Månsåsens BygdegårdFira far med en trerätters middag och underhållning. Pris: 250 kr/vuxen, 50 kr/barn upp till 12 år. Anmälan senast 4/11 till Inger 070-266 72 27 (kvällstid) eller Bibbi 0643-210 41.

FilmrullenNär: 10/11 15-19Plats: AllhusetFilmrullen erbjuder unga en plattform där de kan utveckla sitt digitala skapande inom film och foto. Gratis

Må bra-dag i ViggeNär: 15/11 11-15Plats: Vigge bygdegård Föreläsningar och prova på Workshops.

JulmarknadNär: 22/11 11-15 Plats: Mårdsunds bystuga Allt från garn och glamour till korv och ost. Kolbullar, glögg och servering. Ponnyridning

för barnen. Utställare: 150 kr/bord. Anmälan till Anna-Lisa 070-219 16 07.

JulmarknadNär: 13/12 11-15Plats: Vigge Bygdegård Hantverkare från Jämtlands alla hörn. Luciatåg klockan 14.00. Försäljning av fika, varmkorv, lotter och fisk-damm.

JulmarknadNär: 19/12 11-15Plats: Vætabacken MattmarJulmarknad och försäljning av Jämten.

Att bli pensionär är inte alltid så lätt. Nu ska jag berätta hur det var för mig. År 2013 gick jag in i det år då jag skulle fylla pension. Fullt frisk såg jag fram emot att kunna fortsätta med det jobb

som jag stortrivdes med: skribent på 321an! Då kom den första smällen, jag fick en stroke. Den satte sig kroppsligt på vänster sida. Jag fick bra hjälp av sjukvården och hade tränat bort mycket av besvären när man kollade upp varför jag hade blod i urinen när jag pinkade. I januari 2014 kom då beskedet att jag hade en dålig cancer i urinblåsan, så hela blåsan måste opereras bort. Kämpade under hela det året för att överleva. Tanken att bli pensionär försvann som i ett töcken, nu gällde det bara att överleva. Tack vare sjukvården och min kära hustru och familj så klarade jag det.

Konstigt nog fortsatte jag jobba lite efter pärsen med cell-gifter och operation, men nu minns jag inte riktigt vad jag gjort. Det finns bevisligen en hel del artiklar som jag skrev under den tiden. Fick som en efterdyning problem med vänstra njuren och den förhoppningsvis sista operationen gjordes under trettonhelgen i år i Umeå. Kirurgerna upplyste mig om att för varje ingrepp så kunde tyvärr strokeskadorna backa. Det har jag verkligen fått känna på. I skrivande stund finns ingen cancer i min kropp utan det som är besvärligt är sviterna efter min stroke. Även om den var lindrig så är varje dag en kamp. Enligt expertisen så läker hjärnskadan men man måste räkna med att det går långsamt, med myr-steg. Framför allt får man ha tålamod och kämpa på!

Som tur var kom vår nuvarande chefredaktör Björn Dahl-

fors under min sjukdom och tog hand om och utvecklade 321ans papperstidning och dess upplaga på webben. Så länge Björn orkar jobba så hårt som han gör kommer tidningen 321an finnas kvar.

När jag sedan kände att jag kunde börja jobba igen så var det inte så enkelt, hjärnskadan gör att jag blir fort trött och allt jag ska ta mig för går mycket långsamt. Efter att ha försökt att jobba som vanligt ett tag har jag börjat förlika mig med att faktiskt vara pensionär. Ganska skönt att kliva upp när man vill, gå och lägga sig när man är trött och göra allt i sin egen takt. Till förra arbetsplatsen Allhuset behöver jag bara gå för att dricka kaffe med mina vänner där, eller som kund på bibblan. Dessutom har jag börjat massera så smått i mitt gamla fina massagerum som finns i Allhuset.

Musiken är viktig för mig så den kommer att hålla mig sysselsatt på flera sätt, med spelkamrater och diverse orkes-trar och gitarrgruppen ”Gubbar med komp” inte att förglöm-ma. Skriva och jobba lite åt 321an kan jag göra hemifrån.

Det tog lite tid att vänja sig vid tanken att bli pensionär men nu känns det bara skönt!

Kort information om stroke!Stroke yttrar sig ofta som en plötslig känselnedsättning eller förlamning av kroppens ena sida, eller som förlust av synfältet i någon riktning. Talsvårigheter är också ett vanligt symptom. Det kan vara svårt att formulera ord eller att förstå vad andra säger.

KRÖNIKA AV KENT LIVENDAHL

KRÖNIKAN

Att bli pensionär, bara skönt?


Hi på schema

Knutit

Kort för nationellt

prov

Först av alla

Estnisk ö Reklam finns ... Har åkare

Warnerbring

Kort skiva

Jobbar på

Ihop med ettor

Ful som en apa

Fiskbarn

Ger en sin älskling

Rosfrukten

Car

pe

Slin

grar

sig

Kurs

med

Fem

Öster om muren

Är skutanSpelas

med stråke

Inte vår

Blir nyttdå och då

Slutet på mer

Vandrar i fjällen

Sam-hällen

Bak och pjäsdel

Guld-pengs-valör

Världs-religon

Hörs i debatt

Ovana med O-tillägg En miljon

Gripa OrättEn del

av gåtan

Tids-epoken

Frid

Tuggar

Före detta

Kväll

Skrivande Erland

Gammal på engelska

Färggrannavslutning

Många i följd

Öltyp

Leder F!

Med rätt att gripa

Har

ski

van

Vår s

tjärn

aLi

ten

Hälftenav alla i

alla

Tar glada toner i grupp

I dem hänger druvor

Kort för kilometer

Finns in-nan vissa korsningar

Berg-mansk

rekvisita

Populära i London

De lj

uder

Kan röst vara

100 gram

Korv

ar

Land i Mellan-östern

Finare än att ta

Fråga för miljö & bygg

Sibiriskflod

Centrum

Lagras

Ängslan

Innan prispå Ö&B

På s

ten

Känns framtiden

OS-stad

Växer vidvatten

DynamitPrecis

Prov

Ger tyngdåt term

Mellanfjällen

Två påscen 321ans

hustypsnitt

Går vissasaker i

Ligger på stranden

Kallas hen med lapp för ögat

Typ som dem

Svalkande och stär-

kande

Huttrade

Gjorde journalist

Bra till kläder

Storslalom

EfterNew

Engelskkatt

Framförartist

I Tenn- soldat

Stad iUSA

Inte honLäppdrag

Förknippasmed Dana

Innan bild

Slang för lovsång

Nästan ost

Kryss för dig med taktkänslaSätt samman bokstäverna i de blåa rutorna, tillsammans bildar de ett ord som beskriver de män-niskor du träffat i tidningen. Skicka in lösningen till oss senast den 25 november: [email protected] eller med post till 321an, Hallenvägen 30, 830 01 Hallen. En person vinner en trisslott.

KORS

ORD

SKO

NST

RUKT

ION

: STO

RSJO

BYGD

ENS.

SE


321an Nr 12 december 2013

Skicka in din lösning till [email protected] eller till 321an, Hallenvägen 30, 830 01 Hallen

Lösningen måste var redaktionen tillhanda senast 1 december

Trisslotter till tre som har svarat rätt!

Hej och hopp! Nu är jag här igen…

Rätt svar i augusti var:

27st trianglar

Vinnare:

Leif Lindholm, Södra Arvesund Pelle Borgh, Granhill

Brita Ståhlberg, Enskede

(Vinsten kommer på posten)

Vilka svenska städer finns gömda i dessa två rebusar?

November

Torsdag 5/11 11.00 Elvakaffe med poesi och hörselhjälp

Fredag 6/11 10.00 Fredag med Anna

Onsdag 11/11 13.30 Karin och Bure sjunger och spelar

Fredag 13/11 13.30 Bingo

Fredag 20/11 10.00 Fredag med Anna

Onsdag 25/11 11.00 Andakt Fjällvinden

Onsdag 25/11 13.00 Daglediga i församlingshemmet


December

Tisdag 1/12 12.00 Terapins Julmarknad

Onsdag 2/12 14.15 Underhållning

Torsdag 3/12 11.00 Elvakaffe med poesi och hörselhjälp


Måndag 14/12 13.30 Luciafirande

Äldrecenter på BjurgårdenMed reservation för eventuella ändringar.

Terapi Mån-Ons 11.00Sittgympa Torsdagar 10.00

Lördag 31 oktober 17.00 Minnesgudstjänst i Hallens kyrka. Hallenkören.

19.00 Minnesgudstjänst i Mörsils kyrka. Kerstin Strömberg

Söndag 1 november 17.00 Minnesgudstjänst i Mattmars Kyrka.

19.00 Minnesgudstjänst i Marby Kyrka. Kyrkkaffe Kerstin Strömberg.

Söndag 8 november 11.00 Mässa i Hallens kyrka. Kyrkkaffe. Ulf Persson

Söndag 15 november 18.00 Mässa i Mattmars kyrka.

Avtackning av Gunnar Nilsson. Ulf Persson Söndag 22 november

11.00 Gudstjänst i Hallens kyrka. Kerstin Strömberg Onsdag 25 november

12.00 Babyrytmik i Hallens församlingshem. 13.00 Sopplunch och dagledigträff i

Hallens församlingshem. Vi sjunger in advent. Elisabet Nygårdh-Lundhag

Söndag 29 november 11.00 Mässa i Marby kyrka. Kyrkkaffe. Ulf Persson

11.00 Gudstjänst i Mörsils kyrka. Mörsilkören. Skaparverkstan ordnar kyrkkaffe. Kerstin Strömberg

18.00 Mässa i Hallens kyrka Röda korset ordnar kyrkkaffe. Kerstin Strömberg 18.00 Gudstjänst i Mattmars kyrka. Kyrkkaffe.

Ulf Persson Söndag 6 december

11.00 Ekumenisk gudstjänst i Arvesunds missionshus. Hallenkören. Kerstin Strömberg & Arne Månsson

Söndag 13 december 11.00 Temamässa i Mattmars kyrka.

Församlingsungdomar, Hanna Sundbäck & Kerstin Strömberg

14.00 Luciatåg med konfirmanderna på Thomégården. 18.00 Luciahögtid med konfirmanderna i

Mörsils kyrka. Lions ordnar fika. Insamling till barndiabetesfonden.

Söndag 20 december 11.00 Gudstjänst i Hallens kyrka. Ulf Persson

Torsdag 24 december 13.00 Gudstjänst vid krubban i Hallens kyrka.

Kerstin Strömberg 23.30 Julnattsmässa i Mörsils kyrka.

Kerstin Strömberg Fredag 25 december

06.30 Julotta i Marby kyrka. Solist. 08.00 Julotta i Mattmars kyrka. Solist.

Ulf Persson Lördag 26 december

11.00 Julandakt på Fjällvinden. 12.00 Gudstjänst i Hallens församlingshem.

Kerstin Strömberg Söndag 27 december

11.00 Gudstjänst i Mattmars kyrka. Ulf Persson

Med reservation för ändringar

se annons i ÖP & LT och på vår hemsida.

Välkommen på gudstjänst!

Se även vår kalender på: www.vastrastorsjobygden.se

Vår växel/expedition har öppet:

Mån, ons och tor 9 -12.

0647-146 50

E-post: [email protected]

Tankar kring ljus i allhelgonatid Så här i allhelgonatid, när vi närmar oss advent, känns det naturligt att låta tankar kring ljus vandra. Kanske är det inte en slump att vi fortfarande, trots mängder av elektriska ljus och lampor och lyktor, tycker om att tända de levande ljusen. På gravar, i hemmen och även på arbetsplatser. De lyser inte för starkt, men påminner om att mörkret inte har vunnit, i en tid när mycket i vår värld känns som kamp mellan ont och gott. Jesus sa: Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte leva i mörkret utan ha livets ljus. Vi får leva i Jesu närhet och bli belysta av hans liv och kärlek, hans död och uppståndelse. Jesus säger också till sina följeslagare: Ni är världens ljus! Då tror jag inte han menar att de som personer är fläckfria, höjda över brister och begränsningar. Jag tror han menar att vi alla är vittnen om något viktigt, nämligen att vi behöver och är till för varandra. En ljuskälla ser vi nästan inte, för det är för starkt att titta rakt in i den, men ljuskällor kan belysa det som finns runt om kring och varandra! Låt oss därför frimodigt fortsätta tända ljus, och vara ljus för varann! Kerstin Strömberg, Kyrkoherde

Under Allhelgona helgen är det många som kommer till kyrkogården för att tända ljus.

Fredag den 30 oktober mellan 14.00-18.00 finns vi på följande platser; Hallen, Marby, Mattmar, Mörsils östra & Mörsils västra kyrkogård. Vi bjuder på varm dryck och kaka. Det finns möjlighet att ställa frågor och kyrkorna är öppna.

Levande musik i kyrkorna Mörsil kl 14.00 Hallen kl 16.00 Mattmar kl 15.00 Marby kl 17.00

I kyrkorna finns pysselhörna för barnen.

Välkomna!


KRÖNIKA AV BRITT JAKOBSSON

AVSLUTNINGSVIS

Kulturen räddade mina barn

Det är mycket prat om att konst och kultur måste vara lönsam. En väldigt tröttsam och inskränkt inställning när det i själva verket är så att konsten räddar liv. Carl-Göran Ekerwald bevisade det

en gång under en studiedag för lärare på Storsjöteatern. Jag återger i korthet vad han berättade. En etnolog hade förlagt sin forskning till en utrotningshotad jägar- och samlarstam i en djungel någonstans. Deras överlevnad berodde på att männen dagligen gick ut på jakt. Så blev det några veckors hällregn som förstörde hyddorna och alla stannade inne, mer och mer deprimerade. Plötsligt hände något. Stammens äld-sta kvinna kom ut ur hyddan helt naken och började uppföra en komisk dans som imiterade männens jakt. Alla kikade ut och började skratta, livsmodet återvände, männen tog sina spjut och gick ut. Kom ihåg det, sa Ekerwald till oss, konst är inte något kosmetiskt, det handlar om liv och död!

En sommarnatt på 80-talet, det var helt ljust minns jag, satt jag totalt utmattad i en soffa här hemma. Huset var fullt av spelmän och löst folk som skulle övernatta efter en hek-tisk vecka på Moholmen och avslutningsfest i Oviken. Jag ville bara dö. Då började mannen som satt bredvid prata med mig. Om konst måste det ha varit för jag fick en massa energi och förstod senare att det var Per Nittve, bror till Lars Nittve som varit chef för Moderna muséet och byggt upp ett berömt konstmuseum i Hongkong. Något av hans gener fanns tydligen också hos brorsan, läkare och spelman.

Min yngsta dotter var nio år när jag lämnade familjen och orsakade stor smärta och kaos. Hon ville helt enkelt inte leva har hon berättat. Som av en magnet drogs hon till biblioteket och bad att få höra den sorgligaste musik de hade att erbjuda. ”Vi har också några böcker som du ska läsa” sa bibliotekarien som tydligen också jobbade som skyddsängel. Det var Barbro Lindgrens böcker hon rekommenderade. På

den vägen vandrar min flicka ännu och tackar biblioteket för sitt liv. Hennes bror var en tid på glid under denna mörka period men räddades av musiken. Nu spelar han i Hovkapel-let och är lycklig varje dag.

Något gjorde jag ändå kanske rätt som mamma. Jag tog dem med på teatern. När Katti som ganska liten såg ”Hamlet” tänkte hon, det där vill jag också göra. De vuxna leker! Jag fortsätter att leka så gott det går i kulturföreningen Röda Ladan i Hackås. Där kan jag måla, sjunga och spela teater och hävdar bestämt att Carl-Göran Ekerwald hade rätt.

Stammens äldsta kvinna kom ut ur hyddan helt naken och började uppföra en komisk dans.

Karthago av Joyce Carol Oates handlar om en familj, pappa Zeno och mamma Arlette, storasyster Juliet och nittonåri-ga Cressida.

Systrarna kallas den söta och den smarta. Juliet är förlovad med Brett som kommer hem efter att ha varit i kriget i Irak. Han är både fysiskt och psykiskt dålig. Juliet och Brett bryter upp förlovningen.

Det är ingen som vet att Cressida älskar Brett. De båda är på en bar, Brett ska köra henne hem, då berättar hon

för honom vad hon känner. Han avvisar henne och hon flyr.

Det blir att alla letar efter Cressida, men hon hittas inte. Brett blir anklagad för att ha skadat och mördat henne. Han erkänner och hamnar i fängelse.

Sedan händer mycket med Cressida. Hon får hjälp att hålla sig undan. Hon byter namn och sedan får hon arbete. Efter sju år tänker hon återvända hem.

Läs boken, mycket bra.

EWY DAHL

BOKTIPSET OKTOBER 2015

Karthago av Joyce Carol OatesFörfattare: Joyce Carol Oates

Förlag: Albert Bonnier Förlag

ISBN: 9789100140816

Översättare: Ulla Danielsson

Utgiven:2014

FAKTA OM BOKEN

Returadress321anHallenvägen 30830 01 Hallen

Nu kommer jag hem på heltid igen från Sveg :) Tusen Tack till:Mamma Karin, Pappa Olle, Syster Andrea o Eriks pappa och min numer vän och klippa Örjan, ExtraMamma Maggan o Eriks stora-syster Camilla som ställt upp på Mig och Erik. Så Erik kunde vara kvar hos nära och kära i den trygga miljö han är van vid i Hallen o jag kunde ta job-berbjudandet i Sveg!! Att jag kommer hem kommer bli skönt och ord räcker inte till, men..Ni är Guldvärda Allesammans!!Kramar i mängder!

FAMILJESIDAN

Vem vill du uppmärksamma lite extra? Skicka grattishälsningar, hälsa välkommen till världen, tacka eller uppmuntra någon du tycker om! Skicka bild och kort text till 321ans familjesida, [email protected].

Annonsera gratis på familjesidan!

Den 30 april kom Jack Åström till världen. Han vägde 3 070 gram och var 49 centimeter lång. Glada föräldrar är Gabriel Andersson och Linda Åström. Jacks storasyskon är Elina 5 år, Melott 4 år och Gabriel 3 år.

Den 9 oktober blev Jan-Peter och Nemi Nilsson föräldrar till Robin. Han vägde 4 800 gram och var 53 centimeter lång. Glada syskon är Alva 5 år och Vilde 9 år.

Den 6 juli föddes Elias Montelius. Stolta föräldrar är Carola Jakobsson och Johan Montelius. Systrarna är Felicia 12 år och Wilma 5 år.

Tusen tack!

Välkommen Jack!

Välkommen Elias!

Välkommen Robin!

Documents

Magasin - 321an.se