Upload
lengoc
View
218
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för hälsovetenskap och medicin
Enheten klinisk medicin
Röntgensjuksköterskeprogrammet 180 hp
Medicin C, Examensarbete 15 hp
Vårterminen 2015
Pre- och postoperativ radiologisk
undersökning vid höftledsartros - en empirisk studie
Författare: Aya Lamaa, Sofia Lindvall
Handledare: Eva Liljeholm-Andersson
Fil. Mag.
Universitetssjukhuset Örebro
ABSTRAKT
Inledning/Bakgrund: Höftleden är den vanligaste leden att drabbas av artros. Höftledsartros
är lika vanligt hos kvinnor som hos män. Höftledsplastik är ett vanligt behandlingsalternativ
som grundar sig på en preoperativ radiologisk undersökning och följs upp med kontinuerliga
postoperativa undersökningar. Svensk Ortopedisk Förening har tagit fram nationella riktlinjer
för pre- och postoperativ undersökning vid proteskirurgi i höftleden.
Syfte: Syftet med studien var att jämföra metoder från universitets- och länssjukhus i Sverige
gällande pre- och postoperativ radiologisk undersökning vid höftledsartros. Syftet var också
att ta reda på hur följsamheten ser ut gentemot de nationella riktlinjer som finns för
radiologisk undersökning vid proteskirurgi.
Metod: Detta är en empirisk kvantitativ studie. För att besvara studiens syfte kontaktades 21
sjukhus i Sverige via telefon och sedan skickades ett e-postmeddelande innehållande
information om studiens syfte och önskat material att ta del av.
Resultat: Vid preoperativa undersökningar var sjukhusen fördelade mellan sju alternativ
gällande vilka projektioner som ingår och vid de postoperativa undersökningarna var
sjukhusen fördelade mellan fem alternativ. De nationella riktlinjerna följdes av två av 17
sjukhus vid preoperativ undersökning och nio av 17 sjukhus använde de utökade nationella
riktlinjerna som standardundersökning. Vid postoperativ undersökning var det 11 av 17
sjukhus som följde de nationella riktlinjerna.
Konklusion: Metoderna från de utvalda sjukhusen vid höftledsartros varierar mellan en del
projektioner för såväl pre- och postoperativ undersökning. Utifrån uppsatsens resultat
framkommer det även att följsamheten gentemot de nationella riktlinjerna vid preoperativa
undersökningarna jämfört med de postoperativa undersökningarna är likvärdig.
Nyckelord: höftledsartros, preoperativ, postoperativ, radiologisk undersökning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
2. BAKGRUND. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
2.1 Artros. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
2.2 Orsaker till artros. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
2.2.1 Förekomst. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
2.3 Höftledsartros. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2
2.4 Diagnostik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3
2.4.1 Klinisk undersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
2.4.2 Radiologisk undersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
2.5 Behandling av höftledsartros. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
2.6 Nationella riktlinjer kring radiologisk undersökning vid höftproteskirurgi. . . . . . . . . .5
2.6.1 Preoperativ undersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
2.6.2 Postoperativ undersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6
3. TIDIGARE FORSKNING. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8
4. PROBLEMFORMULERING. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
5. SYFTE. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
6. METOD. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
6.1 Design. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
6.2 Urval. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
6.3 Datainsamling och tillvägagångssätt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9
6.4 Analys och bearbetning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10
6.5 Etiska övervägande. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
7. RESULTAT. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10
8. DISKUSSION. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
8.1 Metoddiskussion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .12
8.2 Resultatdiskussion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
8.2.1 Preoperativ undersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
8.2.2 Postoperativ undersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .17
9. KONKLUSION. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18
10. FRAMTIDA FORSKNING. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18
REFERENSER
BILAGOR
1
1. INLEDNING Artros är en vanligt förekommande ledsjukdom som främst drabbar höftleden.
Förekomsten av höftledsartros är bekräftad vid den radiologiska undersökningen hos
drygt 3 procent i åldrarna över 55 år [1]. Idag är det vanligt att höftledsartros behandlas
operativt där den drabbade höftleden byts ut mot en protes, höftledsplastik. Enligt
Svenska höftprotesregistret utfördes, under år 2013, drygt 16 000 höftledsplastiker [2].
Inför höftledsplastiken genomgår patienten en preoperativ röntgenundersökning och
efter det undersöks patienten med upprepade postoperativa röntgenundersökningar,
bland annat för att kunna följa protesens läge [3]. Under den verksamhetsförlagda
utbildningen (VFU) deltog författarna bakom denna empiriska studie vid många pre-
och postoperativa radiologiska undersökningar angående höftledsartros. Denna
empiriska studie valdes för att författarna ville få en inblick i vilka projektioner som
ingår vid de två olika undersökningarna.
2. BAKGRUND
2.1 Artros Artros är en ledsjukdom där ledbrosket gradvis förstörs. Brosket som finns i ledhuvud
och ledpanna bryts ned samtidigt som underliggande ben omformas. Vid denna
nedbrytning sker en reduktion av den brosksubstans som finns i leden [4-5]. Brosket är
till för att skydda benet som vid denna brosknedbrytning blir tunnare och ojämnare.
Detta ger upphov till att ytterkanterna på benet blir förtjockade och eventuellt ändrar
utseende, vilket i sin tur kan leda till att benpålagringar (osteofyter) bildas på benets
ytterkanter. Med tiden kan brosket brytas ned helt och hållet och vid rörelse i leden
gnider benändarna direkt mot varandra [4-5]. Hinnorna, membranen, som omger
lederna kan inflammeras och orsaka en förtjockad ledkapsel, vilket leder till att
mängden ledvätska ökar och ger upphov till en svullen led. Leden blir då instabil och
orsakar en sned felbelastning [4, 6]. Samtidigt som benet förtätas kan det inom vissa
områden förstöras och ge upphov till cystbildningar. Vid artros drabbas även de
ledkapslar, muskler och nerver som omger de drabbade lederna [5, 7].
2
2.2 Orsaker till artros
Ledsjukdomen artros är en kronisk sjukdom som kan ha många orsaker. Orsakerna
brukar delas in i två huvudgrupper, primär och sekundär artros. Orsaken bakom den
primära artrosen är okänd men troligen samverkar flera faktorer, till exempel ärftlighet,
övervikt och otillräcklig motion [8-9]. Den sekundära artrosen uppkommer som en
konsekvens av en annan sjukdom och kan därför ha många bakomliggande orsaker. De
vanligaste är trauma – främst fraktur, artrit, bennekros och tillväxtrubbningar [8, 10].
Andra orsaker till artros kan vara långvarig upprepad eller tung belastning och
förekommer till exempel hos lantbrukare, byggnadsarbetare och personer i
omvårdnadsyrken. I vissa idrotter där lederna belastas hårt exempelvis skidåkning och
fotboll är det inte ovanligt att artros utvecklas [6, 11].
2.2.1 Förekomst
I Sverige har 700 000 – 800 000 personer artros och de som drabbas är främst äldre men
artros kan debutera redan i 20–30-årsåldern. Cirka 25 procent av alla personer över 55
år har någon form av artros [11-13]. Artros är vanligare hos kvinnor än hos män. Hos
unga elitidrottare som utövar ansträngande sporter och träning finns också en ökad risk
att utveckla artros. Av dessa unga elitidrottare utvecklar cirka hälften artros efter 20 år
eller senare i livet. Artros är därför en sjukdom som alla förväntas komma i kontakt
med, antingen via en nära anhörig som har artros eller genom att drabbas personligen
[6, 14].
2.3 Höftledsartros
Höftleden är den vanligaste leden att drabbas av artros. Tillståndet coxartros
(höftledsartros), förekommer hos både kvinnor och män och framförallt hos personer
som är äldre än 60 år. Artros är dubbelsidig (bilateral) i 40 procent av fallen [1, 9, 15].
Smärta är det vanligaste symtomet vid höftledsartros och kan uppkomma vid belastning
och/eller vid igångsättning efter stillasittande. Smärtan känns framför allt i ljumsken,
lateralt över trochanter major och ibland ner mot knäleden. Vid avancerad artros kan
även besvärande vilosmärta uppstå [9, 16]. Andra vanliga symtom är stelhet i leden,
förminskad muskelstyrka samt nedsatt rörlighet vid rotation, böjning och sträckning.
3
Detta leder till att det blir svårt att böja i höften och gå längre sträckor. Dessa symtom är
en anledning till att patienter med höftledsartros får en sämre livskvalité [1, 5, 11, 15].
2.4 Diagnostik
2.4.1 Klinisk undersökning
Vid en sjukhistoria som talar för förekomst av artros genomgår patienten vanligen en
klinisk undersökning. Läkaren undersöker leden manuellt genom att undersöka
rörelseomfång, ledens utseende och förekomst av felställningar. Vidare ställs frågor
kring de symtom som patienten upplever. Den kliniska undersökningen kan till exempel
visa tecken på smärta, försämrad rörlighet, ledstelhet, svårighet att sträcka i höften och
inskränkt inåtrotation av höftleden [5, 7, 9, 17-18].
2.4.2 Radiologisk undersökning
Den radiologiska undersökningen kan praktiskt taget alltid verifiera eller utesluta artros.
Konventionell röntgen med en bäcken- och höftfrontal samt en sidoprojektion över
höften (höftaxial) ingår i den primära radiologiska undersökningen vid misstanke på
höftledsartros. Projektionerna visar på skelettförändringar som till exempel
broskreduktion och cyst- och osteofytbildning [16-17, 19-20].
2.5 Behandling av höftledsartros
När höftledsartros har bekräftats, finns ett flertal behandlingsalternativ att välja på. I
förebyggande syfte bygger behandlingen på viktminskning vid övervikt och fysisk
aktivitet som stöds av en sjukgymnast. Sjukgymnasten har till uppgift att både utforma
ett träningsprogram och hjälpa till med smärtlindring under träningen. Den här grunden
gäller alla åldrar och är ett steg i att förbättra livskvalitén och minska invaliditeten hos
patienten med höftledsartros [11, 15-16].
För symtomlindring av höftledsartros används ofta en kombination av olika läkemedel.
I samband med smärta rekommenderas i första hand paracetamol medan
cyklooxygenas-hämmare (COX-) används i perioder vid uttalade stelhetsproblem. Vid
gångsvårigheter kan patienten använda hjälpmedel, till exempel en käpp för att avlasta
4
och vila den drabbade höftleden. Om patienten upplever belastningssmärtor eller
instabilitetsproblem kan ortoser (stödbandage) användas för att lindra besvären [11].
Om patienten upplever uttalade smärtor och tidigare behandlingar inte lett till några
förbättringar är operation ett logiskt behandlingsalternativ. Vid denna operation,
höftledsplastik, ersätts den skadade ledskålen av en protes i polyetylen, metall eller
keramik (acetubularcup) och den översta delen av lårbenet tillsammans med
höftledskulan ersätts med en metallprotes (femurkomponent) som fixeras i benet med
eller utan bencement. Proteserna tillverkas i olika former och storlekar, beroende på vad
som är lämpligast för patienten [3, 6].
Den kliniska undersökningens resultat utgör huvudindikationen om patienten ska kunna
genomgå en höftledsplastik eller inte. Den radiologiska undersökningen ger främst en
förklaring till de symtom som patienten upplever och bekräftar diagnosen. Inför en
höftledsplastik, måste patienten genomgå en preoperativ radiologisk undersökning. Det
är även viktigt att ta hänsyn till patientens ålder, vikt, aktivitet och eventuell
bakomliggande grundsjukdom vid denna preoperativa planering. För att kunna bedöma
protesens läge och förändringar som kan uppkomma i omgivande ben, får patienten
efter höftledsplastik också genomgå upprepade standardiserade postoperativa
radiologiska undersökningar [3].
Höftledsplastik är ett effektivt och vanligt behandlingsalternativ där protesen har en
hållbarhet på 10 till 20 år efter operationen. Trots detta kan det uppkomma
komplikationer som till exempel luxation, infektion, proteslossning, upplösning av
benvävnad (osteolys), fraktur och materialslitage. För att kunna upptäcka dessa
komplikationer tidigt ska bildtagningen vid de postoperativa radiologiska
undersökningarna vara standardiserad för att en jämförelse med tidigare bildtagningar
ska kunna genomföras [3, 21-22].
5
2.6 Nationella riktlinjer kring radiologisk undersökning vid höftproteskirurgi
Svensk Ortopedisk Förening har, tillsammans med Svensk Förening för
Muskuloskeletal Radiologi samt Sveriges kommuner och landsting tagit fram nationella
riktlinjer för pre- och postoperativ undersökning vid proteskirurgi i höftleden. I början
av 2000-talet framkom det, i samband med en revisionskurs, att det i praktiken fanns en
markant skillnad mellan olika sjukhus gällande metoden vid pre- och postoperativa
radiologiska undersökningar. Svensk Ortopedisk Förening fick till uppdrag att
tillsammans med radiologerna utforma gemensamma riktlinjer [23].
2.6.1 Preoperativ undersökning
Den rekommenderade preoperativa radiologiska undersökningen av höftledsartros
innehåller två projektioner. Den första projektionen är ett protesbäcken, som centreras
fyra till fem tvärfingrar nedanför symfysens övre kant. Patientens ben ska fixeras i
neutralläge där patella är riktad rakt ventralt och fötterna pekar rakt fram. Vid denna
projektion placeras en metallkula (kalibreringskula) mellan benen på patienten, i höjd
med trochantern, för att underlätta vid kalibrering av planeringsprogram [23].
Figur 1. Protesbäcken med kalibreringskula. Källa: www.ortopedi.se
6
Den andra projektionen vid preoperativ undersökning är en höftaxial. Denna projektion
används istället för belastade vridbilder [23].
Figur 2. Beskuren höftaxial. Källa: www.ortopedi.se
Vid de tillfällen när patienten inte kan rotera benet till neutralläge, utökas den
grundläggande standardundersökningen med en extra höftfrontal. Denna projektion tas
med hjälp av en kilkudde under höften för att en rak frontal av proximala femur ska
avbildas [23].
2.6.2 Postoperativ undersökning
I den rekommenderade standardundersökningen för postoperativ undersökning, ingår tre
projektioner. Den första projektionen är ett protesbäcken och har samma centrering som
vid den preoperativa undersökningen [23].
Figur 3. Protesbäcken vid postoperativ undersökning. Källa: www.ortopedi.se
7
Den andra projektionen är en höftfrontal och ska innefatta hela femurprotesen inklusive
all eventuell cement nedanför protesens spets [23].
Figur 4. Höftfrontal med protes + cement. Källa: www.ortopedi.se
Den tredje projektionen är en höftaxial som ska innefatta hela femurprotesen inklusive
all cement. Det är viktigt att projektionen är väl exponerad för både acetubularcup och
femurkomponent [23].
Figur 5. Höftaxial med protes och cement. Källa: www.ortopedi.se
8
3. TIDIGARE FORSKNING Tidigare forskning har visat att det är viktigt med standardiserade radiologiska pre- och
postoperativa undersökningar av höftleden. Detta för att bilderna ska kunna jämföras
med varandra och för att röntgenläkarna ska kunna tolka bilderna utan att det uppstår
felbedömningar [24-25]. Nilsdotter et al menar även att det med hjälp av framtagna
riktlinjer blir enklare att uppnå dessa standardiserade undersökningar [24].
4. PROBLEMFORMULERING Inför en operation gällande höftledsartros, har röntgensjuksköterskan till uppgift att
utföra standardiserade pre- och postoperativa undersökningar. De preoperativa
undersökningarna genomförs för att underlätta planeringen inför operationen och de
postoperativa undersökningarna genomförs för att kunna följa protesläge och upptäcka
eventuella komplikationer. För att underlätta röntgensjuksköterskans arbete finns
nationella riktlinjer framtagna för hur dessa standardiserade undersökningar skall
genomföras [23].
Under VFU:n fick författarna möjlighet att vara på röntgenkliniker vid olika sjukhus i
Örebro läns landsting. Då upptäcktes att bildtagningsprocessen vid såväl pre- som
postoperativa undersökningar av höftleden varierar mellan olika sjukhus. Författarna till
denna uppsats valde därför att utföra en empirisk kvantitativ studie för få en uppfattning
om hur bildtagningsprocessen ser ut hos de utvalda sjukhusen i Sverige. Författarna
valde även att ta hjälp av de nationella riktlinjerna.
5. SYFTE
Syftet med studien var att jämföra metoder från universitets- och länssjukhus i Sverige
gällande pre- och postoperativ radiologisk undersökning vid höftledsartros. Syftet var
också att ta reda på hur följsamheten ser ut gentemot de nationella riktlinjer som finns
för radiologisk undersökning vid proteskirurgi.
9
6. METOD
6.1 Design
Det utfördes en empirisk kvantitativ studie i denna uppsats som baserades på att jämföra
metoder från olika sjukhus i Sverige. Begreppet empirisk innebär att påståendena i stort
sett är testbara och att de grundar sig på kontakt med verkligheten [26].
6.2 Urval
Urvalet av de 21 sjukhus som valdes baserades på att de alla skulle vara
universitetssjukhus, eller i de län där inget universitetssjukhus fanns, ett länssjukhus.
Inklusionskriterier var att det skulle vara ett sjukhus från varje län i Sverige och att på
varje sjukhus skulle det finnas en röntgenklinik som utför konventionell
röntgenundersökning inför och efter höftledsplastik. I ett län med såväl ett universitets-
som ett länssjukhus har den planerade ortopedin organiserats så att den är centraliserad
till länssjukhuset, varför detta kontaktades för metodboksinformation.
6.3 Datainsamling och tillvägagångssätt
En ny e-postadress skapades för att det skulle bli enklare att hålla reda på de
meddelanden som skickades till och från sjukhusen samt för att författarna skulle ha
lika tillgång till e-postkontot. Ett e-postmeddelande utformades och som skulle skickas
till de utvalda sjukhusen. I meddelandet stod det beskrivet om ämnet till C-uppsatsen,
en förfrågan om att ta del av metoderna från respektive sjukhus, att deltagandet var
anonymt och frivilligt, ett slutdatum för att skicka in uppgifter från metodboken och
önskemål om att få adressuppgifter till en kontaktperson på respektive röntgenklinik. E-
postmeddelandet avslutades med kontaktinformation till handledare och författarna
(bilaga 1).
På varje sjukhus hemsida letades ett telefonnummer upp till dess växel. Sedan
kontaktades de 21 utvalda sjukhusen via detta nummer för att bli kopplad till
röntgenkliniken. Vid kontakt med metodboksansvarig personal informerades personen
om uppsatsens ämne och syfte. Efter godkännande av att ta del av metoderna
antecknades dess e-postadress och efter avslutat samtal skickades det färdigställda e-
10
postmeddelandet iväg. Slutdatumet sattes två veckor efter första utskicket och efter
cirka en vecka skickades ett påminnelsebrev iväg till de som inte svarat på den första
utskickade e-posten (bilaga 2).
6.4 Analys och bearbetning
Efter att påminnelsebrevet skickats ut och slutdatumet för att skicka in uppgifterna
passerats, påbörjades bearbetningen av materialet. Av 21 sjukhus som kontaktades,
svarade 17. Alla inskickade metoder lästes igenom och materialet gällande preoperativa
och postoperativa undersökningar noterades. Varje sjukhus numrerades med ett
löpnummer, från 1 till 17 och sedan genomfördes en sammanställning av de
projektioner som ingår vid de preoperativa undersökningarna. Denna sammanställning
presenterades i en tabell (bilaga 3). Efter det genomfördes samma procedur gällande de
projektioner som ingår vid de postoperativa undersökningarna (bilaga 4).
6.5 Etiska övervägande
Vid första kontakt tillfrågades varje sjukhus om möjligheten att få tillgång till uppgifter
från metodboken. När de olika sjukhusen sedan kontaktades via e-post fick de åter igen
frågan om att dela med sig av metoderna gällande pre- och postoperativa
undersökningar, till denna studie. De blev även informerade om att respektive sjukhus
metodval skulle redovisas anonymt och att det inte skulle framgå vilka sjukhus som var
inkluderade i studien. I e-postmeddelandet fanns också information om möjlighet att
kontakta handledaren om det skulle uppkomma några frågor eller funderingar kring
ämnet. Ett slutdatum för att skicka in metoderna sattes och påminnelser skickades iväg
till de som inte svarade.
7. RESULTAT Resultaten visade att vid preoperativa undersökningar var sjukhusen fördelade mellan
sju alternativ gällande vilka projektioner som ingår (Tabell 1). Vid postoperativa
undersökningar var sjukhusen fördelade mellan fem alternativ (Tabell 2).
11
Tabell 1. De preoperativa projektioner som varje alternativ består av, samt hur många
sjukhus som använder sig av respektive alternativ.
Projektioner Antal sjukhus Protesbäcken med kalibreringskula, höftaxial och höftfrontal. 2
9
Protesbäcken med kalibreringskula och höftaxial.1
2
Protesbäcken med kalibreringskula och Lauensteinprojektion.
2
Protesbäcken med kalibreringskula, höftfrontal och Lauensteinprojektion.
1
Bäckenfrontal med kalibreringskula, höftfrontal och Lauensteinprojektion.
1
Bäckenfrontal med kalibreringskula, höftfrontal och höftaxial.
1
Protesbäcken, höftfrontal och höftaxial. 1 1 Dessa sjukhus följde de nationella riktlinjerna kring preoperativ radiologisk undersökning vid
höftproteskirurgi. 2 Ytterligare nio sjukhus använde de utökade nationella riktlinjerna som standardundersökning
oavsett patientens förmåga att rotera det aktuella benet.
Tabell 2. De postoperativa projektioner som varje alternativ består av, samt hur många
sjukhus som använder sig av respektive alternativ.
Projektioner Antal sjukhus Protesbäcken, höftfrontal och höftaxial.1
11
Protesbäcken och höftaxial.
2
Protesbäcken med kalibreringskula, höftfrontal och höftaxial.
2
Bäckenfrontal med kalibreringskula, höftfrontal och höftaxial.
1
Protesbäcken, höftfrontal, höftaxial A och höftaxial B. 1 1 Dessa sjukhus följde de nationella riktlinjerna kring postoperativ radiologisk undersökning vid
höftproteskirurgi.
12
8. DISKUSSION
8.1 Metoddiskussion
Den här studien var en empirisk kvantitativ studie som grundades på att jämföra pre-
och postoperativa metoder från 21 röntgenkliniker vid olika sjukhus i Sverige. Att få
kontakt med personal på respektive röntgenklinik var komplicerat, då författarna initialt
inte hade några kontaktuppgifter till metodboksansvarig personal. Det blev därför
problematiskt att komma i kontakt med rätt personal och många gånger krävdes
upprepade samtal för att hamna hos rätt person. Detta skapade en fördröjning innan e-
postmeddelandena kunde skickas iväg, vilket ledde till att inte alla röntgenkliniker fick
två veckor på sig att svara. Det färdigställda e-postmeddelandet skickades iväg direkt
efter avslutat samtal med metodboksansvarig personal. Dels för att dessa skulle vara
informerade och veta vem som skickade det och dels för att minimera risken för
fördröjning av svarstiden. För att ytterligare öka svarsfrekvensen, skickades efter cirka
en vecka ett påminnelsebrev till de som ännu inte svarat.
Anledningen till att 21 röntgenkliniker valdes till denna empiriska studie var att
författarna ville få en spridning över hela landet, med uppgifter från en röntgenklinik
vid varje län i landet. Samtliga läns- och universitetssjukhus valdes då dessa vanligen
har en ledande roll för framtagande av länsövergripande vårdprogram och oftast utför
flest höftledsplastiker i respektive län. Universitetsklinikerna har vanligen en dubbel roll
och fungerar som länskliniker i sina respektive län.
Till studien var det 17 metodbeskrivningar som inkom till studien, vilket innebar en
svarsfrekvens på 81 procent. Bortfallet berodde på att ett sjukhus inte ville lämna ut sina
metodbeskrivningar och tre sjukhus svarade inte innan slutdatum passerats. Trots detta
bortfall, ansåg författarna att svarsfrekvensen var tillräckligt hög för att resultatet skulle
kunna analyseras och anses som tillförlitligt. Vid bearbetning av de inskickade
metoderna, numrerades varje sjukhus från 1 till 17, dels för att metoderna från
respektive sjukhus skulle redovisas anonymt och dels för att underlätta
sammanställningen i tabellerna. För att få in svar från alla utvalda sjukhus och
13
eventuellt öka svarsfrekvensen ytterligare, kunde författarna istället för att skicka ett
påminnelsebrev, kontaktat metodboksansvariga personal per telefon ännu en gång.
8.2 Resultatdiskussion
8.2.1 Preoperativ undersökning
Vid preoperativ undersökning av höftleden ingår, enligt de nationella riktlinjerna, ett
protesbäcken med kalibreringskula och en höftaxial. En höftfrontal är inte obligatorisk
som standardprojektion, men kan bli aktuell om patienten inte kan rotera lårbenet till
neutralläge [23]. Av resultatet från denna empiriska studie framkom det att endast två
sjukhus följer de nationella riktlinjerna. Däremot är det nio av 17 sjukhus som följer de
utökade nationella riktlinjerna, som innebar ett protesbäcken med kalibreringskula,
höftfrontal och höftaxial. Det här är den bildkombination som bland annat
rekommenderas av Petrén Mallmin när patienten inte kan rotera lårbenet till neutralläge
i liggande position [3]. Skillnaden mellan den nationella rekommendationen och den
utökade standardundersökningen är således liten, en frontalbild över den aktuella höften
har adderats. Författarna bakom denna empiriska studie känner inte till orsaken till att
den här kombinationen blivit en vanligt förekommande undersökning men en sannolik
förklaring är att patienter relativt ofta har svårt att rotera i höften vid artros och att det
därför ofta krävs en komplettering i efterhand med ytterligare bild hos dessa patienter.
Författarna antar därför att det av praktiska skäl införts den extra bilden för att undvika
undersökningskompletteringar i efterhand.
Eftersom det är nio av 17 sjukhus som använder den utökade standardundersökningen
och därmed följer de nationella riktlinjerna, anser författarna bakom denna empiriska
studie att dessa bör förnyas för att en mer aktuell version finns tillgänglig. Då denna
version framställdes år 2006 kan det under senare år tillkommit andra kombinationer av
projektioner, vilket tydligt framställs i denna empiriska studie om att det är nio sjukhus
som använder den utökade preoperativa standardundersökningen [23].
Riktlinjerna är inte ett krav som alla röntgenkliniker måste följa utan finns framför allt
till som ett hjälpmedel men samtidigt anser författarna bakom denna empiriska studie
14
att det underlättar om så många som möjligt följer dem. Detta kan leda till att
standardiserade pre- och postoperativa undersökningar vid höftledsartros förekommer i
större utsträckning. Vid standardiserade undersökningar anses riskerna för felaktiga
undersökningar minska, vilket ökar möjligheten att jämföra undersökningar mellan
olika kliniker och sjukhus. Idag sker ett ökat patientflöde mellan olika sjukhus och olika
län på grund av valfrihetsregler och då anses en nationell standard underlätta utbyte av
bilder och verka för en ökad patientsäkerhet.
The American College of Radiology har (ACR), i samarbete med The Society for
Pediatric radiology (SPR) och the Society of Skeletal Radiology (SSR), framställt
internationella riktlinjer och kriterier gällande vilka projektioner som bör ingå vid de
radiologiska undersökningarna av extremiteterna. Dessa riktlinjer finns för att underlätta
röntgensjuksköterskor i dess arbete och för att ge lämplig radiologisk undersökning för
patienterna, vilket ytterligare är ett tecken på att standardiserade radiologiska
undersökningar är viktiga. Vid undersökning av höftleden framkommer dock inte vilka
projektioner som en pre- och postoperativ undersökning av höftleden bör innehålla,
vilket leder till en svårläst jämförelse mellan dessa internationella riktlinjer och
resultatet i denna empiriska studie [27].
Trots omfattande sökningar efter studier att diskutera kring hittades endast ett fåtal, men
med annat syfte. Dock nämndes övergripande att de patientgrupper som undersöktes
fick genomgå pre- och postoperativa radiologiska undersökningar. Författarna bakom
denna empiriska studie valde att sortera ut det mest väsentliga i dessa studier för att
sedan diskutera och jämföra det med resultatet från denna empiriska studie.
Eggli et al undersökte i en studie hur viktigt det är med den preoperativa planeringen
inför en total höftledsplastik. Vid planering anses det att den radiologiska preoperativa
undersökningen har en betydande roll för att kunna besluta vilken typ och storlek av
protes patienten behöver, kunna bestämma den anatomiska positionen och placering av
acetabularkomponenten samt utföra korrektion av benlängd. För att uppnå en ordentlig
och noggrann planering rekommenderades det, vid den preoperativa radiologiska
undersökningen, en bäckenfrontal som inkluderar en tredjedel av lårbenet och en
15
höftaxial [28]. Hulleberg et al redovisade i en annan studie en uppföljning efter 13 år av
84 patienter som genomgått en höftledsplastik. Uppföljningen gick bland annat ut på att
utreda patienternas eventuella komplikationer, i vilken utsträckning patienterna var
nöjda med operationen, patienternas livskvalité och protesens hållbarhet. Alla patienter
fick innan operationen genomgå en preoperativ radiologisk undersökning inkluderande
en bäckenfrontal och en höftaxial [25].
Ytterligare en studie, av Røkkum et al, utfördes även en uppföljning fast mellan sju och
nio år efter höftledsplastik på 94 patienter. I studien undersöktes patienterna före en
total höftledsplastik och sedan efter tre veckor, fyra månader, 12 månader och därefter
varje år efter operationen. För att kunna följa upp dessa patienter fick de genomgå en
standardiserad preoperativ radiologisk undersökning som ansågs lämplig, inkluderade
en bäckenfrontal och en höftaxial [29].
De tre studierna av Eggli et al, Hulleberg et al och Røkkum et al stämmer överens med
varandra angående vilka projektioner som bör ingå vid en preoperativ radiologisk
undersökning av höftleden [25, 27, 29]. Dock stämmer studierna inte överens med
dagens rutiner vid de utvalda svenska sjukhusen. Det kan bero på att bildtagningen vid
denna preoperativa undersökning kan skilja sig mellan de länder som studerats,
beroende på att sjukhusen har egna riktlinjer som de följer.
I en studie, av Nilsdotter et al, undersöktes det om det finns någon radiologisk eller
klinisk skillnad mellan patienter med svår höftartros ett år efter en total höftledsplastik
jämfört med patienter med måttlig artros. Den radiologiska jämförelsen grundades på en
preoperativ undersökning inkluderande en bäckenfrontal, en höftfrontal och en höftaxial
[24]. Projektionerna som framkom i studien av Nilsdotter et el stämmer inte överens
med de projektioner som resultatet i denna empiriska studie visar. Däremot stämmer
studien av Nilsdotter et al överens med en annan utförd av Sharkey et al. I den
undersöktes 39 patienter som genomgått en ocementerad total höftprotes. De utfördes
en uppföljning inom minst fem år för att i efterhand kunna undersöka både det kliniska
och radiologiska utfallet. Projektionerna vid den preoperativa undersökningen var en
bäckenfrontal, en höftfrontal och en höftaxial [30].
16
Inget av de utvalda sjukhusen i den här empiriska studien utför den här kombinationen
av projektioner som framkommer i studierna av Nilsdotter et al och Sharkey et al. Dock
är det ett sjukhus som anser att en kalibreringskula bör ingå i samband med
bäckenfrontalen. Kalibreringskulan används av de flesta utvalda sjukhusen i den här
empiriska studiens resultat men inte i studierna av Nilsdotter et al och Sharkey et al. Det
kan vara en följd av att studierna av Nilsdotter et al och Sharkey et al är från år 2001
respektive år 1998, vilket kan bero på att kalibreringskulan inte var tillgänglig när de
publicerades [24, 30].
En tydlig spridning kan ses över de 17 utvalda sjukhusen eftersom de är fördelade
mellan sju alternativ när det gäller vilka projektioner som ingår vid preoperativ
undersökning. Den här spridningen kan bero på att de utvalda sjukhusen har egna
metoder som de följer och att dessa inte är utformade utifrån de nationella riktlinjerna.
Det kan bero på olika faktorer som exempelvis att röntgenläkare lokalt har egna
önskemål om vilka projektioner som ska användas och vilka kriterier de ska uppnå.
Trots den här spridningen som resultatet i denna empiriska studie visar, är det nio
sjukhus som kommer överens om att protesbäcken med kalibreringskula, höftfrontal
och höftaxial är det främsta alternativet gällande preoperativ undersökning.
Några av de metodvarianter som redovisas används av enstaka sjukhus och fyra av
dessa utgår från alternativet med ett protesbäcken/bäckenfrontal med kalibreringskula,
samt en axialbild och eventuellt en frontalbild av den aktuella höftleden. Den äkta
axialbilden har dock bytts ut mot en så kallad Lauensteinprojektion, vilket innebär att
undersökningen görs med höftleden utvinklad och med anteroposterior strålriktning i
stället för horisontell [31]. Det gör att höftleden inte avbildas i två plan med exakt 90
graders skillnad mot varandra. Acetabulum avbildas då på exakt samma sätt som vid en
bäckenfrontal/protesbäcken, vilket kan leda till felbedömning av hur skadad acetabulum
är och hur lågt ledbrosket är till exempel i acetabulums bakre delar.
Ett sjukhus har valt att utgå från det vanligaste alternativet, protesbäcken, höftfrontal
och höftaxial, men använder inte kalibreringskula. Det innebär att ingen exakt kontroll
17
över höftledens verkliga dimensioner erhålls. Orsaken till det är att tekniken vid varje
radiologisk undersökning gör att objekten på bilden förstoras något i förhållande till den
verkliga storleken [32]. Kalibreringskulan har en känd diameter och placeras mellan
benen på patienten. Det skapar en möjlighet att kalibrera om bilden inför planering av
en höftledsplastik och på så sätt exakt beräkna skelettdelarnas storlek och välja en
protes som storleksmässigt passar [3]. Alternativet att inte använda kalibreringskula kan
framstå som riskabelt med uppenbara risker för felaktiga protesval.
8.2.2 Postoperativ undersökning
Vid en postoperativ undersökning av höftleden anser Bontrager att en höftfrontal och en
höftaxial är adekvat [33-34]. Dock anser Petrén-Mallmin att även ett protesbäcken bör
ingå tillsammans med de två föregående projektionerna [3]. I de nationella riktlinjerna
ingår också dessa tre projektioner vid en postoperativ undersökning [23], vilket
stämmer överens med det vanligaste alternativet i denna empiriska studie där 11 av 17
sjukhus använder dessa tre projektioner och således också följer de nationella
riktlinjerna. Resten av sjukhusen, sex stycken, följer inte de nationella riktlinjerna utan
är fördelade mellan andra alternativ. Som nämnt tidigare kan denna skillnad bero på att
de utvalda sjukhusen har egna metoder som de följer.
Trots att det är 11 av 17 sjukhus som utför samma projektioner vid postoperativa
undersökningar visas en spridning mellan sjukhusen. Det är fem alternativ som den här
empiriska studien redogör och som sjukhusen är fördelade mellan. Den här spridningen
är dock inte lika omfattande som vid de preoperativa undersökningarna. Det kan bero på
att det vid de preoperativa undersökningarna krävs mer planering inför
höftledsplastiken, samt att olika kombinationer av projektioner framställts för att det ska
kunna utföras så noggranna preoperativa radiologiska undersökningar som möjligt.
Vid en radiologisk postoperativ undersökning framkommer det i tre studier av Eggli et
al, Hulleberg et al och Røkkum et al att bildtagningen bör inkludera en bäckenfrontal
och en höftaxial [25, 27, 29]. I denna empiriska studie är det inget av de utvalda
sjukhusen som använder sig av denna kombination av projektioner (tabell 2). Detta kan
bero på, som tidigare nämnts, att det skiljer sig mellan de länder som studerats.
18
Studierna av Nilsdotter et al och Sharkey et al stämmer överens om att en postoperativ
undersökning ska inkludera en bäckenfrontal, en höftfrontal och en höftaxial [24,30].
Dock stämmer studierna av Nilsdotter et al och Sharkey et al inte överens med denna
empiriska studie, som visar att det är tre sjukhus som genomför en bäckenfrontal eller
protesbäcken tillsammans med en kalibreringskula, en höftfrontal och en höftaxial.
Användningen av kalibreringskulan vid postoperativa undersökningen anses märkligt,
då kulan endast har till uppgift att räkna ut protesens storlek. Vid en mer grundlig
analys av metoderna framkom det att vid ett av dessa tre sjukhus används
kalibreringskulan postoperativt för att se om protesen behöver bytas. En anledning till
att kalibreringskulan är mer vanligt förekommande preoperativt kan bero på att den har
en mer betydande roll vid planering inför en höftledsplastik än vid postoperativa
kontroller. Förekomsten av kalibreringskulan postoperativt kan bero på att de utvalda
sjukhusen har en egen metodbok där det framkommer, av olika skäl, att
kalibreringskulan verkligen är nödvändig vid postoperativa undersökningar.
9. KONKLUSION
Studien visade att metoderna från de utvalda universitets- och länssjukhusen i Sverige
vid höftledsartros varierade för såväl pre- som postoperativ undersökning men att i båda
fallen dominerade ett alternativ mycket tydligt. Utifrån resultatet i denna empiriska
studie framkommer det även att följsamheten gentemot de nationella riktlinjerna vid
preoperativa undersökningarna jämfört med de postoperativa undersökningarna är
likvärdig. Dock är följsamheten inte helt jämförbar då det vid de preoperativa
undersökningarna var nio av 17 sjukhus som använde den utökade
standardundersökningen.
10. FRAMTIDA FORSKNING Författarna bakom denna empiriska studie anser att det finns många anledningar bakom
att det skiljer sig mellan de studerade metoderna och varför de nationella riktlinjerna
inte följs. Dock kan dessa anledningar inte verifieras av den här empiriska studien utan
det krävs mer forskning inom detta ämne.
19
11. REFERENSER
1. Höftartros (coxartros) [Internet]. Göteborg: Skadekompassen; - [uppdaterad
2014 Aug 11; citerad 2015 Mars 18]. Tillgänglig från:
http://www.skadekompassen.se/skador-sjukdomstillstand/hoftartros-coxartros/
2. Garellick G, Kärrholm J, Lindahl H, Malchau H, Rogmark C, Rolfson O.
Svenska Höftprotesregistret – Årsrapport 2013 [Internet]. Göteborg: Svenska
Höftprotesregistret; 2014 [citerad 2015 April 17]. Tillgänglig från:
http://www.registercentrum.se/sites/default/files/dokument/svenska_hoftprotesre
gistret_arsrapport_2013.pdf
3. Petrén-Mallmin M. Ledplastiker: I: Aspelin P, Pettersson H, red. Radiologi.
Lund: Studentlitteratur AB; 2008. p. 676-692.
4. Nystrand A. Reumatiska sjukdomar. Stockholm: Medicinska forskningsrådet,
1998.
5. Ekstrand J. Den onda leden. Linköping: Lifespan AB, 2003.
6. Björkenwall R. Att leva med artros – en reumatisk folksjukdom. Stockholm:
Reumatikerförbundet, 2001.
7. Medin L-O, Sahlqvist M et al. PM Praktisk Medicin 2013. 21:a upplagan.
Uddevalla: Three Doctors Förlag; 2013.
8. Artros [Internet]. Göteborg: Nationalencyklopedin; - [-; citerad 2015 Mars 05].
Tillgänglig från:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/artros#primär-artros
9. Engström-Laurent A, Leden I, Nived O, Sturfelt G. Reumatologi. Upplaga 1.
Falköping: Liber Utbildning AB; 1994.
10. Artros i knäleden [Internet]. Helsingfors: YLE; - [uppdaterad 2013 Apr 17;
citerad 2015 Mars 05]. Tillgänglig från:
http://svenska.yle.fi/artikel/2010/11/02/artros-i-knaleden
11. Petersson I. Artros. I: Brittberg M, red. Broskskador och artros. Lund:
Studentlitteratur AB; 2014. p.115-120.
12. Artros [Internet]. Stockholm: Reumatikerförbundet; 2013 Nov 21 [-; citerad
2015 Mars 05]. Tillgänglig från:
https://reumatikerforbundet.org/reumatism/diagnoser/artros/
20
13. Artros allt vanligare folksjukdom [Internet]. Stockholm: Läkartidningen; -
[uppdaterad 2014 maj 20; citerad 2015 Mars 05]. Tillgänglig från:
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-
oversikt/2014/05/Artros-allt-vanligare-folksjukdom/
14. Williams PT. Effects of Running and Walking on Osteoarthritis and Hip
Replacement Risk. National Institutes of Health. 2013;45(7):1292-1297.
15. Czyzewska A, Glinkowski WM, Walesiak K, Krawczak K, Cabaj D, Córecki A.
Effects of preoperative physiotherapy in hip osteoarthritis patients awaiting total
hip replacement. Clinical research. 2014;10(5):985-991.
16. Nitelius E. Reumatiska sjukdomar. I: Widegren M, red. Medicinboken.
Stockholm: Liber AB; 2013. p. 511-552.
17. Redlund-Johnell I. Degenerativa sjukdomar och osteonekros: I: Aspelin P,
Pettersson H, red. Radiologi. Lund: Studentlitteratur AB; 2008. p. 642-649.
18. Daivajna S, Bajwa A, Villar R. Outcome of Arthroscopy in Patients with
Advanced Osteoarthritis of the Hip. PLOS ONE. 2015;10(1):1-6.
19. Blum A, Raymond A, Teixeira P. Strategy and optimization of diagnostic
imaging in painful hip in adults. Orthopaedics & Traumatology: Surgery &
Research. 2015;101(1):85-99.
20. Kliniskt diagnosticerad artros i höft, där osäkerhet råder om diagnos eller där
specialistremiss övervägs [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; - [- ; citerad
2015 mars 10]. Tillgänglig från:
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforrorelseorganenssjukdomar/so
kiriktlinjerna/klinisktdiagnostiseradartrosih
21. Pivec R, Johnsson AJ, Harwin SF, Mont MA. Differentiation, Diagnosis, and
Treatment of Osteoarthritis, Osteonecrosis, and Rapidly Progressiv
Osteoarthritis. Ortohopedics. 2013;36(2):118-125.
22. Aprato A, Massé A, Caranzano F, Matteotti R, Pautasso P, Daghino W et al.
Patient-Perceived Quality of Life after Total Hip Arthroplasty: Elective versus
Traumatological Surgery. ISRN Orthopedics. 2011;(25):1-6.
23. Höft. Radiologisk undersökning vid proteskirurgi. Svensk Ortopedisk Förenings
skriftserie nr 18, 2006. Tillgänglig från:
http://www.ortopedi.se/pics/1/5/Hoftradiologisk_undersokning.pdf
21
24. Nilsdotter AK, Aurell Y, Sjösteen, AK, Lohmander LS, Roos HP. Radiographic
stage of osteoarthritis or sex of the patient does not predict one year outcome
after total hip arthroplasty. Annals of the Rheumatic Diseases. 2001;60:228-232.
25. Hulleberg G, Aamodt A, Espehaug B, Benum P. A clinical and radiographic 13-
year follow-up study of 138 Charnley hip arthroplasties in patients 50–70 years
old. Acta Orthopaedica. 2008;79(5):609-617.
26. Den traditionella forskningsprocessen. I: Backman J, red. Rapporter och
uppsatser. Danmark: Studentlitteratur; 2008. p. 25-34.
27. ACR-SPR-SSR practice guideline for the performance of radiography of the
extremities [Internet]. Reston: American College of Radiology; - [uppdaterad
2014; citerad 2015-04-13]. Tillgänglig från:
http://www.acr.org/~/media/823F21FDB67E47FABF21ACADA69AF8D1.pdf
28. Eggli S, Pisan M, Müller ME. The value of preoperative planning for total hip
arthroplasty. The Journal of Bone & Joint Surgery. 1998;80:382-390.
29. Røkkum M, Brandt M, Bye K, Hetland KR, Waage S, Reigstad A. Polyethylene
wear, osteolysis and acetabular loosening with an HA-coated hip prosthesis. The
Journal of Bone & Joint Surgery. 1999;81:582-589.
30. Sharkey PF, Barrack RL, Tvedten DE. Five-Year Clinical and Radiographic
Follow-up of the Uncemented Long-Term Stable Fixation Total Hip
Arthroplasty. The Journal of Arthroplasty. 1998;13(5):546-551.
31. Movin A, Karlsson U. Skelettröntgenundersökningar: Handbok för
röntgenpersonal. 2:a upplagan. Stockholm: Esselte studium AB; 1979.
32. Murphy C, Popovitch J, Geise R. Image Quality, Digital Technology, and
Radiation Protection. Bontrager KL, Lampignano JP, red. Textbook of
Radiographic Positioning and Related Anatomy. St Louis, Missouri; 2005. p.
41-73.
33. Steinsultz KL. Trauma, Mobile, and Surgical Radiography. I: Bontrager KL,
Lampignano JP, red. Textbook of Radiographic Positioning and Related
Anatomy. St Louis, Missouri; 2010. p. 589-643.
34. Vealé BL. Femur and Pelvic Girdle. I: Bontrager KL, Lampignano JP, red.
Textbook of Radiographic Positioning and Related Anatomy. St Louis,
Missouri; 2010. p. 259-285.
22
BILAGA 1 Örebro, februari 2015
Hej!
Vi heter Sofia Lindvall och Aya Lamaa och läser vår sjätte och sista termin på
röntgensjuksköterskeprogrammet vid Örebro universitet. Vi ska snart påbörja vår C-
uppsats som ska handla om bildtagning vid höftledsartros och vi skulle bli väldigt
tacksamma om vi fick ta del av Er metodbok om hur bildtagningsprocessen ser ut vid
preoperativa och postoperativa undersökningar vid höftledsartros.
Deltagandet i vår studie är frivilligt men vi skulle bli väldigt tacksamma om vi fick ta
del av Er metodbok. Deltagandet är anonymt, så det kommer inte framgå vilka sjukhus
som deltar. Vi skulle gärna vilja ha svar från Er senast den 6:e mars. Skicka in svaret till
Vi skulle även vilja ha en kontaktperson på er klinik om vi har ytterligare frågor kring
metoderna.
Om du har några frågor, kontakta gärna oss eller vår handledare:
Handledare: Eva Liljeholm Andersson
Telefon: 019 - 602 50 94
e-post: [email protected]
Vänliga hälsningar
Sofia Lindvall
Telefon: 073 - 53 51 678
Adress: Hagendalsvägen 2, 692 30 Kumla
e-post: [email protected]
Aya Lamaa
Telefon: 073 – 63 05 920
Adress: Örnsköldsgatan 147, 703 50 Örebro
e-post: [email protected]
23
BILAGA 2
Örebro, 2 mars 2015
Hej!
Här kommer en påminnelse om vår C-uppsats gällande bildtagningen vid höftledsartros
vid preoperativa och postoperativa undersökningar. Vi har ännu inte fått ett utdrag från
er metodbok så vi skulle bli väldigt tacksamma om ni kunde skicka den till oss så att vi
kan använda det till vår uppsats.
Skicka metodboken till [email protected] senast den 6:e mars. Om ni har
några frågor så är det bara att höra av sig.
Tack på förhand!
Vänliga hälsningar
Sofia Lindvall
Telefon: 073 - 53 51 678
Adress: Hagendalsvägen 2, 692 30 Kumla
e-post: [email protected]
Aya Lamaa
Telefon: 073 – 63 05 920
Adress: Örnsköldsgatan 147, 703 50 Örebro
e-post: [email protected]
24
BILAGA 3 Tabell gällande projektioner som de olika sjukhusen tar vid preoperativa
undersökningar.
Sjukhus Projektioner Sjukhus 1 • protesbäcken med kalibreringskula
• höftaxial Sjukhus 2 • protesbäcken med kalibreringskula
• höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 3 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 4 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 5 • bäckenfrontal • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 6 • bäckenfrontal med kalibreringskula • höftfrontal • lauensteinprojektion
Sjukhus 7 • protesbäcken med kalibreringskula • lauensteinprojektion
Sjukhus 8 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 9 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 10 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • lauensteinprojektion
Sjukhus 11 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 12 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 13 • protesbäcken med kalibreringskula • lauensteinprojektion
Sjukhus 14 • protesbäcken med kalibreringskula • höftaxial
25
Sjukhus 15 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 16 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 17 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
26
BILAGA 4 Tabell gällande projektioner som de olika sjukhusen tar vid postoperativa
undersökningar.
Sjukhus Projektioner Sjukhus 1 • protesbäcken
• höftfrontal • höftaxial A • höftaxial B inbländad över cuppen och cement
Sjukhus 2 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 3 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 4 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 5 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 6 • bäckenfrontal med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 7 • protesbäcken • höftaxial
Sjukhus 8 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 9 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 10 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 11 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 12 • protesbäcken • höftfrontal • höftaxial
Sjukhus 13 • protesbäcken med kalibreringskula • höftfrontal • höftaxial