Uppföljning av klienter som bedömts ha ADHD

Allmän SiS-rapport

2009:08

Berit Bihlar

Hornö LVM-hem

Hornö LVM-hem Ett av 11 LVM-hem som tar emot vuxna

missbrukare.

44 vårdplatser

Målgrupp är vuxna män som är våldsbenägna och/eller har svåra psykiska störningar.

Psykologutredningar som underlag för behandlingsplanering.

Neuropsykiatriska frågeställningar ökat kontinuerligt sedan slutet av -90-talet

Fördubbling av ADHD-diagnoser mellan 2005-2007

Bakgrund till studien En mängd enskilda komplicerade

utredningsärenden gett upphov till frågor som

– ”Vad är vad” i all problematik? – Hur ser gruppen ut? Likheter, skillnader med vad

som beskrivs i litteraturen och övriga LVM-klienter.– Hur har det gått? Hjälper det med medicin för denna

psykosocialt och psykiatriskt ”tunga” grupp?– Motsvarar utfallet den stora arbetsinsatsen?

Komplicerande omständigheter Inte fullt utvecklade rutiner för utredning

och behandling. Klienter från hela landet, försvårat att

utveckla samarbete med hemlandstingens neuropsyk. enheter.

Ofta svårt att veta vart remisserna skall skickas

Svårt få tag på läkare (för påbörjande av medicinering på Hornö)

Långa väntetider till specialistenheterna för de klienter som hinner lämna Hornö.

Undersökningsgrupp Tidsperiod: 1/1 2004 till och med 30/6 2008

71 utredda för ADHD

47 klienter fick ADHD-diagnos

Undersökningsgrupp är 60 klienter.

Bortfall av uppföljningsdata är 11 klienter. Av dem är fem avlidna och sex inte varit möjlig att få någon information om

49 klienter har följts upp

Åldersfördelning Stor skillnad i åldersfördelning mellan

ADHD-gruppen och LVM-klienter i stort.

Undersökningsgruppen domineras av yngre klienter. (73% mellan 18-29 år)

Manliga LVM-klienter mer jämn åldersfördelning.(35% mellan 18-29 år)

Social bakgrund

Jämfört med LVM-klienter i stort: Färre vuxit upp med båda föräldrar (27 % resp.

40 %)

Betydligt större omfattning haft föräldrar som missbrukat och/eller har psykiska problem under uppväxten. (55% resp. 29%)

Stor andel med komplikationer under graviditet/förlossning (31%, sannolikt fler –stort bortfall) (finns ej jämförelsedata)

Vårderfarenheter Betydligt oftare varit omhändertagna enligt

LVU (40% resp. 14% för samtliga LVM-klienter)

57% haft barnpsykiatrisk kontakt

60% haft kontakt med vuxenpsykiatrin

Utbildning och arbetslivserfarenhet

Ofta någon form av specialundervisning (65%)

Ofta med ofullständiga betyg.

Få har gått teoretisk linje i gymnasiet (5%)

41% arbetat mer än 2 år.

Missbruk*

*Obs! så gott som alla är blandmissbrukare.

ADHD % LVM-klienter %

Alkohol 7 65

Centralstim. 53 16

Opiater 20 9

Hasch 12 5

GHB 5 2

Bensodiazep.

3 3

Neuropsykiatriska diagnoser%

ADHD/ADD 100

DAMP 10(Alla diagn. sedan

tidigare)

Autismspektrumstörning

15

Mental retardation 3

Förvärvad hjärnskada 2

Tourettes syndrom 5

Psykiatriska diagnoser%

Psykos 10

Drogrelaterad psykos 7

Depression/ångest 20

Minst en pers.störning – alla typer 85

Pers.störning UNS 15

Pers.störning Kluster A 2

Pers.störning Kluster B 63

Pers.störning Kluster C 5

Antisoc.pers.störning (ingår i kluster B) 55

Kognitiva funktioner Medel IK är 88.2, dvs. i nedre normalzon Undergenomsnittliga resultat på funktioner

som är nedsatta vid ADHD (arbetsminne och psykomotorisk snabbhet).

Svårigheter med exekutiva funktioner (Hjärnans dirigent)

– Uppmärksamhet, koncentration– Arbetsminne– Initiativ– Planering– Organisation– Impulskontroll– Strategibyte– Självkorrigering

Uppföljning Boende/vårdform

Missbruk

Medicinering för ADHD

Insättning av medicinering. Var? Har betydelse?

Kombination av dessa

Boende/vårdform och missbruk*

n=49, 7 i tvångsvård*Uppgiftslämnare är socialsekreterare

Drogfri Enstaka återfall

Aktivt missbruk

Summa

Tvångsvård 7 0 0 7

Bostadslös 0 0 5 5

På behandlings-/ familjehem

9 3(av 9) 0 9

Stödboende 10 5(av 10) 2 12

Eget boende 7 5 4 16

Summa 33 (67%)

13 11 49

MedicineringAntal %

Påbörjat medicinering för ADHD 30 61

Påbörjat, men avslutat medicinering 13 43

Medicinerar vid uppföljning 17 57

Aldrig påbörjat medicinering 19 39

Vård/boendeform och medicinering

Medicinerar vid

uppföljning

Påbörjat, men avslutat medicinering

Aldrig påbörjat

medicinering

Summa

Tvångsvård (LVM, krim.-el. rättspsyk.vård

1 0 6 7

Bostadslös 0 2 3 5

Behandlings-el. familjehem

6 1

2 9

Stödboende 6 4 2 12

Eget boende 4 6 6 16

Summa 17 13 19 49

Medicinering och missbrukMedicinerar

vid uppföljning

Påbörjat, men avbrutit

medicinering

Aldrig påbörjat

medicinering

I aktivt missbruk

0 3 8

Ett eller flera kända återfall

4 7 3

Helt drogfri 17 3 8 (obs 7 i tvångsvård)

Summa 17 13 19

Slutsatser Gått sämst för dem som aldrig påbörjat

medicinering

Klienter som medicinerar är i högre grad i någon form av behandling

Inställning av medicin

Antagande att inställning på institution är bättre för att:

Medicinsk behandling av missbrukare kräver en fast ram

För höga förväntningar (”kick-effekter”) från klienterna

Personal kan ge positiv feed-back

Möjlighet till utvärdering av medicineffekt och justering/ändring av medicin

Inställning av medicin (forts.) 20 klienter inställda på Hornö

12 av dem fortfarande i någon form av behandling (60 %)

8 klienter inställda i öppen vård

2 av dem fortfarande i någon form av vård

( 25 %)

Slutsats: Antagandet att det är bättre att ställas in på institution får stöd av resultat.

Vilka (19) har inte påbörjat läkemedelsbehandling?

7 har själva avböjt medicinsk behandling

3 har kallats, men inte kommit

Resterande 9: Administrativa hinder (ej funnits läkare, klienten inte varit drogfri tillräckligt länge, inte blivit kallad)

Några positiva överraskningar 3 klienter som tackat nej till

läkemedelsbehandling var drogfria, hade eget boende och arbete, varav 2 på öppna marknaden

3 klienter som skattats som psykiatriskt särskilt symptombelastade haft en lång tids stabilitet. Gemensamt är en fungerande vårdkedja.

Mindre positiva fynd Många av de som skattats som psykiatriskt

särskilt symtombelastade har inte fått adekvat hjälp

Stor del av hela gruppen som inte fått adekvat hjälp trots kontakter med barnpsykiatrin (57%) och omhändertagande enligt LVU (>40%)

Sammanfattning Av 71 neuropsykiatriskt utredda fick 60 diagnos

(ADHD el ADD)

28% av samtliga vårdade hade ADHD-diagnos. Stämmer relativt väl med de prevalenssiffror som finns för missbrukare

Kan finnas fler med ADHD, endast 48 % av samtliga klienter som genomgått psykologutredning

Sammanfattning (forts.) Hög grad av psykosocial belastning, ex.

Stor förekomst av missbruk och/eller psykisk störning hos vårdnadshavare.

Låg utbildningsnivå

Liten arbetslivserfarenhet

Sammanfattning (forts.) Lång vårdhistoria

Låg grad av frivilliga behandlingar

Hög grad av samsjuklighet

Sammanfattning (forts.) Gruppen normalbegåvad, men lägre

medelvärde än normalpopulationen

Omfattande exekutiva svårigheter

Sammanfattning (forts.)

Resultat av uppföljning måste tolkas försiktigt, men det talar för:

Gått sämst för klienter som aldrig börjat med läkemedelsbehandling (19klienter)

Att beakta Finns risk för återfall även med

läkemedelsbehandling för ADHD

Nödvändigt med parallella behandlingar för ADHD och komorbida tillstånd

Ett förbättringsområde är att utveckla icke farmakologiska behandlingsmetoder för ADHD-problematik, som färdighetsträning (utvecklande av copingstrategier), psykoedukation, coachingstöd.

Avslutande slutsats Vi har fått bekräftat att det varit rätt att

välja neuropsykiatriska utredningar för denna psykosocialt, psykiatriskt och neuropsykiatrisk hårt belastade grupp