.9Lfjven ian a 1/94'Utgiven av !f{ugo 5!llfvensä{fsl@pet

.. '.~ .: :.:

U~/l_ j-t~r/l~ iz:«: .:a~/(~'~/';")~

Läs om Uti vår hageEn båt med blommorSverges flagga

Al f v e n i a n a 1/94u t g iven a v H u g O' A I f ven -sällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327,102 54 Stockholm. Tel: 08-783 88 58,fax 08-662 62 75Prenumerationsärenden:Agneta Ljunggren,S:t Olofsgatan lB, 752 35 Uppsala.Postgiro: 42 88 52 - 8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Omslaget:Utsikt från AHvengården, TällbergTuschteckning av Hugo Alfven 1923( I dur och moll, Sthlm 1949, s 240)

2

InnehållU t i vå r h ag e. Någ ra a n tec kn i ng a r k r i ng de n"svenskaste" av kör-visor. Av Märta Ram-sten 3En båt med blommor i belysning av ArnoldBöcklins Die Toteninsel. Av Jan Olof Ruden .. 6En Alfvenkonsert i Norrtälje 1893. AvGöran Furuland 9Sverges flaggas tillkomst. Av Göran Furu-land 9När kontrapunkten segrade över matematiken.Av Gunnar Ternhag 12Deklarationsdags i Tibble. Av Gunnar Tern-hag 13Altvans föreläsningar i musikhistoria. AvJan Olof Ruden 14Attvans manskörssånger på BIS recenseras avJan Kask 15Föreningsmeddelanden. - Framföranden avAlfvenverk 16

Innehållet i föreliggande nummer av Attvenranabjuder på många brevcitat av honom själv ochandra.Var god observera Alfvendagen i Uppsala i maj(se Föreningsmeddelanden)

Uti vår hageNågra anteckningar kring den"svenskaste" av kör-visorAV MÄRTA RAMSTEN

"Jag skulle faktiskt vilja påståatt det enda nya som Alfventillför i sitt arrangemang arslutkodan i dur" säqer ManaRamsten efter att ha granskatAlfvens förebilder till Uti vårhage.

Jag har just försökt att räkna ut hurmånga gånger jag i mitt köraktiva livkan ha sjungit Hugo Alfvens körsätt-ning av Uti vår hage. Det borde vara ettpar tusen gånger. För naturligtvis harden stått på repertoaren i samtlliga dekörer jag varit med i. Och jag är säker påatt alla de flera hundra tusen körsångaresom lär finnas i vårt land har sjungit denotaliga gånger inte bara i repetitions 10-kalen och på konsertestraden utan ocksåi tumebussar, båtar, flygplan, vid kaffe-bord, påkörstämmor ,ja, i praktiskt tagetalla sammanhang där körsångare sam-manstrålar. För är det något stycke somalla kan utantill, så är det Uti vår hage.Och publiken, den finns likaväl i Emma-boda och Farsta som i New York, Bue-nos Aires och Tokyo.

Men hur medvetna är vi om vad visjunger eller lyssnar till, om historienbakom denna "folkvisa från Gotland"?Är det en folkvisa och är den från Got-land? Och vilken källa utgick Alfvenifrån när han gjorde sittkörarrangemang?

Vad ar folkvisa?För att börja med de två första frågor-

na så måste vi konstatera att begreppetfolkvisa är väldigt luddigt. Helt kort kanman väl säga att det är en term somanvänts sedan 1800-talets början på deballader, lyriska visor, sånglekar m.m.som tecknades upp från "folkets läppar"och som sedan publicerats och ofta också

arrangerats och bearbetats för kör, för enröst och piano, för skolbruk etc. Iblandhar utgivaren tyckt att melodin var vär-defull men att texten inte var tillräckligtsalongsfähig och därför "rättat till" tex-ten eller helt enkelt diktat till några stro-fer. I många fall saknas melodiuppteck-ningar -långt ifrån alla folkviseinsam-lare var notkunniga - och då kundeutgivaren själv komponera nya melo-dier i folkton till intressanta textupp-teckningar.

Folkvisornas geografiska bestämning-ar bör man nog också ta med en nypasalt. Ofta betyder det bara att en vissvariant av visan råkar ha tecknats upp ien viss trakt, men att visan samtidigtfinns i andra varianter i andra delar avlandet. Melodin till "Vårvindar friska"t.ex., brukar anges som folkmelodi frånNorrland, medan den i själva verket varitspridd i hela landet och bl.a. finns imånga varianter inom spelmansmusi-ken.

TextenMen hur ligger det då till med ''Uti vår

hage"? Ja, det är en ganska kompliceradhistoria och tidiga källor saknas helt. Vivet helt enkelt väldigt litet. Men de text-fragment som finns bevarade pekar åt attden verkligen haft anknytning till Got-land. Jag ska försöka sammanfatta deuppgifter som hittills kommit fram omvisans tidigare liv och jag stöder mig dåframför allt på en artikel med rubrikenNågra av våra vanligaste "folkvisor"(Sumlen 1981) som min kollega Marga-reta Jersild skrivit.

Någon uppteckning ellertraditionskäl-la som direkt kan sägas vara förebild förden visa som på 1890-talet kom attpubliceras som Folkvisa från Gotlandfinns inte. Själva vistexten tycks gå till-baka på en sånglek. Den enda uppteck -

ning som stämmer någorlunda överensmed "vår" version av ''Uti vår hage" ärnedanstående två strofer, som samtidigtsammanfaller med strofer ur sångleken"Och jungfrun hon går i dansen".

Äuti mors hage, där vaksar blabär,kum hjärtansfrögd!U vilst däu mi nåke, så träffes vör där.Kum liljar u pullilajeKum rosar u salivieKum krusande mynteKum hjärtans frögd.

U nå har je bIet giftar,nå hajtar ja mor -Kum hjärtans frögdNå jär ja lete betar än ja var e fjorKum liljar u pullilajeosv.

De här två stroferna är upptecknade avden gotländske geologen ThorbernFegraeus (1853-1923) och överlämnadetill Gotlands Landsmålsförening i Upp-sala troligen under dennes studietid därpå 1880-talet. Själva omkvädet, meduppräkning av örter, återfinns i betydligtäldre källor. Bl.a. finner vi det somomkväde till en s.k. medeltidsballad i envisbok från ca 1600 (KB:s visbok 8:0 nr35):

Wungersuen snaka thill kärristen sin:Min hiertans frödh,wille J rida tJI lunden Jdag,Roser och saluier, lilijer och persilierkrusade mynte och hiertans frödh:

Att omkvädena vandrade och använ-des till olika visor - som här både tillballader och sånglekar - är vanligt före-kommande i den folkliga visans historia- den är ju en del aven muntlig kultur.Omkväden med uppräkning av örter-krydd- och medicinalväxter - förekom-

3

-4. Folkvisa från Gotland.fijr långsamt.

hiir. hornrln ns . nomh~r. hornhär. l-lom

(L~ J I I l J .~ ~ • ft-,

I tJ I l I I, träLrD.~ vi der.~l dig CD k'fn s , (Rom Iil _ jor och 1\ • qui _

) hop _ pel upp _ ;;ar.hä _ r:\~t mi~ nr.

Iii jO!"

~ J J I J l

I I l ! (' ~--7J

r ~

Ex. 4. Hugo Lutteman. Fyris, Sånger för mansröster, h. l u.å., nr 4.

113. ,;Uti vår hage."Folkvisa. rr~n Oottla.nd.

Ej för långsamt.p

träf • fa.s~t dig

vien

där. Ikra.ns.

Kom 111· jor,

le - ro - sor och 8a. - 11 - vi kom

le Ja., kom ro - sor och 8a. - Il - vi - a., kom

2134.

le ja,

n _ qui _ le

ro _ sor o ch !':l _ Ii _kom

j n, ro s o r ,

rit.

taos r röjd!

kru _ sa. _ ntyn _ ta, hjer _ lang fröjd!

l:i

!ju - va. krus- myn - ta., kom hJ8:r - - tMS fröjd!

kom kru- 911rm:yn- La.,hjä.r-ta.ns fröjd!

Ut - l v~r ha. - ge finns blommor och biir. Kom

bJä.r - tans fröjd! Men ut - a.v a.l - la. du kä.- ra.st mig

ja., kom ro - Bor och sa.- 11 -

Kom 11l- Jor och a. - kvi-Ie - ja., ro - sor oohä.r.

Kom 111 • - jor, a.- kvl-Je - ja., ro-

Kom 11l- jor och a. _ kv1 - le· ja., kom ro- sor och sa.-ll-

mer för övrigt också i danska, tyska ochengelska balladuppteckningar. (Den påsenare tid utbredda föreställningen omatt de uppräknade växterna skulle haverkan som abortmedel, får anses somett exempel på modem mytbildning,vilket Margareta Jersild påpekar, efter-som det inte fmns något som pekar på attjust dessa växter skulle ha varit kändaför denna verkan.)

MelodinNär det gäller melodin till "Uti vår

hage" är uppgifterna ännu osäkrare, föratt inte säga obefintliga. Till de textersom nu nämnts finns inga melodierupptecknade. En fragmentarisk uppteck-ning aven melodi till själva omkvädetgjordes av A P Berggreen någon gångvid 1800-talets mitt - ett melodifrag-ment som bara har slutfallet gemensamtmed den nu använda.

Hugo Lutteman publicerade "Utivår hage"

Den hittills äldsta kända förekomstenav hela visan med både text och melodifinns publicerad under titeln Folkvisafrån Gotland i~, sånger för mansrö-ster, H l av Hugo Lutteman. Det lillahäftet, som omfattar 12 sånger i sättningför manskvartett, saknar utgivningsår(dock senast publ, 1891) men måste hasammanställts på 1880-talet - Lutte-man avled 1889. Lutteman var av got-ländsk prästsläkt och studerade i Uppsa-la på 1860-talet, där han var en välkändkvartettsångare - han var tenor. Hanstartade också själv en manskvartett,Luttemanska kvartetten, som även tur-nerade utomlands. Lutteman kan alltsåha hört visan i sina hemtrakter eller fåtten uppteckning av den och bearbetat denbåde textligt och melodiskt, kanske försin egen manskvartett. Som Jersild fram-håller bör nämligen både text och melo-di vara tillrättalagda - de tre sista stro-ferna har ju otvivelaktigt en litterär prä-gel och ingen som helst motsvarighet ibevarade textfragment.

Melodi och text trycktes senare i ett

flertal populära sångböcker, t.ex. Egge-lings Sångbok (1898), Alice TegnersUnga röster (1904) och ~ swenskafolk (1906) för att senare hamna blandde s.k. Stam-sångerna. I dessa utgåvorpublicerades melodin enstämmigt -ibland med en tersstämma - och medväxelsång solo och "alla", det senare iomkvädet.

Alfvens arrangemangOch nu kommer vi till Hugo Alfven.

Hans arrangemang av 'Uti vår hage"både för manskör och för blandad körtrycktes 1923, men framfördes dessfö-rinnan första gången vid en OD-konserti Stockholm 1918. Hans förlaga har utantvekan varit Luttemans version, alltsåden som trycktes i ~. En jämförelsemellan Alfveris manskörsarrangemangoch Luttemans visar att Alfven inte barautgått från hans text och melodi, utanockså till stora delar följt Luttemans ar-rangemang av visan.

Till att börja med har han anammatLuttemans tempoföreskrift "Ej för lång-samt" samt val av tonart. Det homofona,ackordiska ackompanjemanget i visansförsta del följer också Lutteman påtag-ligt nära, även om Alfven här och var harnågot fylligare harmonier. Den rytmisktlivligare melodin till omkvädet uppvi-sar också förvånandsvärt stora likhetermed tanke på Alfvens, enligt egen utsa-go, "fria behandling". Den för Alfvensarrangemang så karakteristiska, troddejag, basgången i näst sista takten avvarje strof är så gott som kopierad frånLutteman. Jag skulle faktiskt vilja påståatt det enda nya som Alfven tillför i sittarrangemang är slutkodan i dur. Menden får väl å andra sidan sägas varamycket Alfvensk i sin vändning frånmörker till ljus.

Alfvens installning till folkvisanAlfven kommenterade själv denna sin

bearbetning i en tidningsintervju:Slutet gör jag litet lättare än det övri-

ga, tyflickan vet hur älskad hon är. Honhör nu melodien bara itona i öronen.Hon glider lycksalig över markens blom-

ster. Det skall viskas fram lätt och luf-tigt. Det skall vara bara tondoft. (GHT1956-06-22 Uti vår hage ..)

Så talar en äkta romantiker. I sammaartikel beskriver Alfven också sitt sättatt nalkas folkvisorna när han kompone-rar:

Melodiens perspektiv satte jag migförst in i när jag började med en sång.Därur gav sig självt harmoniken, somsåledes alltid är visans egen inneboendeklang och ej något av mig påtvunget.Därur kom också känslan för stämmor-nas karaktärer och textens roll.

''Folkvisearrangemangen betraktar jagsom det betydelsefullaste i mitt liv",säger han vidare. Alfven skrev sinamånga folkvisearrangemang i förstahand för "sina" körer, Siljanskören ochOrphei Drängar, men kanske också medbitanken att sälja dem till Gehrmansförlag - hans penning behov är juomvittnat.

Folkvisornas räddare?Själv intar han en rent idealistisk stånd-

punkt - han uppger långt senare att hanskrev sina arrangemang för att "räddavisorna undan glömskans död".

Till detta kan sägas att varken "Uti vårhage" eller de andra folkvisorna somAlfven bearbetade skulle ha glömts bortutan Alfveris "räddning". Han valdenämligen att arrangera just de visor somredan var vä]kända och redan hadepublicerats i stora upplagor, med ellerutan arrangemang. Här har säkerligenskolsångböckerna och sångböcker medjätteupplagor som Sjung svenska folkbetytt mer för spridningen av "folkvi-sorna" än körarrangemangen. Mensamtidigt tror jag att väldigt mångasvenskar har en klangbild, ett klangligtminne, av dessa visor i den harmoniskadräkt som de försetts med, kanske fram-för allt av Hugo Alfven .•

5

En båt med blommor i belysning av ArnoldBöcklins Die ToteninselAV JAN OLOF RUDEN

Arnold Böcklin. "Dödens ön.

BOckllnutställningen på PrinsEugens Waldemarsudde hOsten1993 uppdagade ett idemässlgtsamband mellan hans målningDie Toteninsel - Dödens ö - ochAlfvens tonsättning En båt medblommor.

Arnold Böcklin ägnade sig huvudsak-ligen åt ett idemässigt måleri där antikamotiv får gestalta mänskligaegenskaperoch relationer. Ett motiv som särskilt fa-scinerade samtiden, både konstnärer, för-fattare och tonsättare var Die Totenin-sel. Det gav uttryck åt det mystiska,mytiska och hinsides som fanns i tiden.Sekelskiftets svenska konstnärsperson-ligheter (som Strindberg) drogs till tav-lan och ville äga kopior av den.

6

MotivetBöcklin gjorde fem versioner av tav-

lan mellan 1880 och 1886. Den förestäl-ler Karan som står i en båt vid en kista.Båten ros över floden Styx som skiljerde dödas rike från de levandes. Målet ären klippig ö, som kan innehålla grav-kamrar. De mörka cypresserna, som juockså är en kyrkogårdssymbol, tornarupp sig i öns centrum. Ön vilar i onatur-lrgt ljus, belyst liksom aven blixt frånsidan. Vattnet är spegelblankt. Det är ettonaturligt landskap. Dödsriket tillhör intedenna världen.

Die Toteninsel som tondiktÅtminstone tre tonsättare har inspireratsav tavlan. Svensken Andreas Hallen,

ryssen Sergej Rachmaninov och tyskenMax Reger. Alla tre har skrivittondikter för orkester, en genre som harutveckllats ur pianolitteraturens Liederohne W orte och liknande genrestyckenoch som nådde sin blomstring decen-nierna kring sekelskiftet.

Andreas Hallen var utbildad i Tysk-land och hade sett en av versionerna avDie Toteninsel hos sin förläggare Sim-rock i Berlin. Men motivet hade ocksåinspirerat diktaren Eugen von Enzbergtill en dikt till allhelgonadagen 1898.Allhelgonadagen är ju den kristna hög-tid då vi tänker på de döda. Men detligger också i förlängningen att de dödapå domens dag skall återuppstå. Dessatvå stämningar, kroppens död men hopp

om själens uppstigande till himlen åter-speglas i denna dikt. Den första strofenmanar fram bilden av tystnad och mör-ker vid färden över en vindstilla vatteny-ta. Den andra strofen talar om harpospel,körklanger och ljusvisioner.

"Mörker och ljus-samma kontrastuppträder i Hallens orkesterpoem. Detbörjar meden "ur-musik" i tommakvin-ter som efter hand förtätas till en lång-spunnen orkestersång (i a-moll) medbarkarollens vaggande rörelse som grun-drytm, men stiliserat, långt borta frånpittoreska gondolvisor och venetiansklokalkolorit

Versraderna i dikten och fraserna imusiken har ungefär samma fördelning,samma andetag. Det är inte helt omöjligtatt foga in de första raderna i diktenunder början av den första melodin iHallens orkesterstycke-kanske harmusiken sin upprinnelse i tanken på ensång till Enzbergs dikt men växte iställetut till ett verk för orkester?

Harmoniken är övervägande modalt!kyrkotonalt färgad. Längre fram följerorkesterdiktens andra "strof' med ettkontrasterande motiv (i A-dur), som ilånga melodiska förlopp leder till englansfull, ljust instrumenterad stegring.Stycket slutar-"lohengrinskt"-med"himmelska" ackord i höga stråkar." (urMSCD621).

Sergej Rachmaninov såg en svart-vitreproduktion av Die Toteninsel i Paris1907. Han fullbordade sin symfoniskadikt i april 1909.

Han är den som starkast slits mellanstämningar av liv och död, den somverkligen kämpar för själens frälsning.Men döden i form av Dies irae-sekven-sen får till sist övertaget.

Slutligen har vi Max Regers tonsätt-ning, som egentligen är den andra, lång-samma satsen i Fyra tondikter eftermålningar av Arnold Böcklin, som titelnlyder. Sats I refererar till tavlan Fiolspe-lande eremit, sats II till Vågornas lekoch sats IV till Backanal. Den här svitenkomponerade Max Reger år 1913.

Den andra satsen, Die Toteninsel,synes också ta fasta på de två stämning-

ama av död och uppståndelse. Genommelodifragment ges först en dysterbakgrund. Det är mindre Karons färdman får associationer till utan det ärmera klagande tonfall i fallande melo-dier som beledsagar de döda, iblandstegrat till verklig veklagan. Stigandemelodier däremot associerar till upp-ståndelsen. Emellanåt spelas av blecketen tretonsgrupp som kan vara en remini-scens av Dies irae. Det är en kamp mel-lan mörker och ljus, förtvivlan och hoppsom slutligen leder till en rörelse mothögre rymder. Regers orkestrering ärmycket subtil och kammarmusikalisk.

En båt med blommorVi förflyttar oss nu till Sverige. Inne-

hållet i Oscar Levertins dikt En båt medblommor ligger väl i linje med Böcklinsmotiv som Levertin var bekant med.Levertin har tagit fasta på dödsmotivetmen omformat det. Här är det inte längreKaron som följer en död till dödsriketutan här är vi placerade i ett svensktlandskap. Men båten finns där och denär obönhörligt på väg mot det okända.Ombord finns Han och Hon. Förgängel-sesymboler finner vi redan i diktensanslag med vissnande löv och blommor.Men det är inte bara livets förgänglighetutan också kärlekens. Det är en kärleks-död som återges. Först i döden förenasdet älskande paret slutgiltigt, först dåfulländas kärleken.

JJgenclerWalfacle?-J?omanferJ)ikmrotlGscar•..(gptJrfinJ

($f;båt fffedflomf1t~

7

1!8R./fIRSCIfS fDRl!tfJ.JroCKHOlt1

En båt med blommor glider bort mot havetmed blad. som hösten bränt. kring toft och masteroch däcket i förbleknad prakt begravet .av slocknad vallmo och av vissen aster.Blott tubarosen står där marmorsteloch doftar om förbrunna kiirleksöden.Min levnads älskade, min tankes själ,säg, om vi slumra eller det är döden?En båt med blommor glider bort mot havet.

Kring noden le i kväll sol livets ländermed ljusa hus i vita körsbårslundar.På ängarna till ringdalls knytas händer,men barnet ljuvt vid modersbröstet blundar,och aftonsvalkan dör i fågelsång.Vad ölet läskar golt den gamle! Skrattenfrån gröna gärden klinga kvällen lång ..Se, älskade, snart skymmes allt av natten.För evigt sjunker soln bak livets länder.

Nu slottets spira. parkens poppelkronaren töcknet höljt. Varthän då bär oss båten?Ty tornets klockor jag ej mer hör tona.Mot vilken okänd ocean går stråten?Ack. lir min hund så kall som din? sa domnatmitt leende. som det jag svagt ser smekadin slutna mun? Säg, är då allt fullkomnatoch vi fått sluta sörja. sluta leka -ej någon klocka jag hör längre tona.

I svarta mörkret står nu allt begravet.Nej, intet avsked. intet tack, du kära!Vi skiljas ej. som förr, på dunkla havetmitt hjärta skall ditt hjärta vara näraoch samman segla vi i natten. samman,mer oupplösligt än oss världen unnat.Den stund. som släcker sista stjämeflammanbeskär en hi>gre frijjd än livet kunnat.En båt med blommor glider ut på havet.

(Oscar Levertin: Dikter, 1900)

8

Två tonsättare har inspirerats av dik-ten nämligen Ture Rangström och HugoAlfven som använt dikten till (orkestre-rade) romanser. Både hos Rangströmoch hos Alfven fmner man sekelskiftetsdödsrnystik. Alfven kallade denna "li-vets kontrasubjekt"-en musikaliskterm.

Vi skall först stanna inför Rangströmstonsättning. Den kom till år 1923 - Le-vertins dikt är från 1900. Rangström varytterst känslig och medveten inför valetav dikter och diktare att tonsätta. Det varinte Alfven - han behövde ett sinnesin-tryck som satte hans fantasi i rörelse.Rangström hör till de utpräglade ro-manstonsättarna i svenskt 1900-tal. Detgör inte Alfven. som hellre använder or-

- kesterns alla färger när han målar i toner.

Rangström har tagit fasta på båtensrörelse på floden och låter ackompanje-manget porla medan sångstämman dek-lamerar i ett närmast exalterat känslolä-ge. Tonsättningen är motiviskt starktenhetlig och nästan centrallyriskt kon-centrerad trots diktens stora format. Enscenförändring sker i den andra strofen."Kring floden le i kväll sol livets länder"ges en ljusare ton som i strof 3 och 4 återförmörkas. Romansen slutar i giss, somoftast är Rangströms tonart för död ochförgängelse.

Också Hugo Alfven blev inspireradav Levertins dikt. I den igenkände hanegna ungdomsupplevelser i dimman påhavet, när han en gång seglat hem frånett kärleksmöte i ett förhållande som varpå väg att brista. Det var just en sådanupplevelse han behövde för att gestaltaLevertins dikt.

Till skillnad från Rangströms fård påfloden befmner vi oss snarare redan påhavet. Det är en lugn våghävning i enödslig omgivning. Även hos Alfvenförbyts scenen i den andra strofen. Alf-ven har tagit fasta på ordet "ringdans"och musiken ger en stämning av världs-lig idyll. Men det varar inte så länge. Detblir töcknigt igen och osäkerheten över-går till insikten att döden närmar sig.

Liksom hos Rangström finns en stark

motivisk enhetlighet i Alfvens tonmål-ning. Alfven har en mer recitativisktextbehandling och närmar sig operansvärld.

Oavsett om Alfven kände till Böck-lins Toteninsel-det fanns dock kopiori Sverige - eller dess olika tonsättning-ar så var Levertins dikt direkt inspireradav den. En båt med blommor har därförsina rötter i en centraleuropeiskidevärldfrån 1880-talet.

Skivinspelningar:

Andreas HallenToteninselHelsingborgs symfoniorkester/Hans-Peter FrankMusica Sveciae MSCD 621

Sergej RachmaninovDödens ö op.29Royal Philharmonic Orchestra!Enrique BätizNaxos 8.550583

Max RegerVier Tondichtungen op.128 nachArnold BöcklinSats II: Die ToteninselRadio-S ymphonie-Orchester Berlin/Gerd AlbrechtMusica Mundi CD 311 011 Hl

Ture RangströmEn båt med blommorErland Hagegård, Staffan Scheja(piano)Caprice CAP 1208

Hugo AlfvenEn båt med blommorErik Saeden, Radions symfoniorkes-ter/Stig WesterbergSwedish Society Discofil SCD 1036

•

En Alfvenkonsert i Norrtälje 1893AV GÖRAN FURULAND

En titt I norrtäljebon StigAnderssons kronologiskaförteckning över artlktar INornelje tidning, "Nar handevad I Nornaije: Nornaljeshistoria i årtal medlitteraturhanvisningar" (1990)tipsade mig om en notis omHugo Alfven.

I Norrtelje Tidning 30 dec 1893 hittarjag en osignerad notis som lyder:

Hr Hugo Alfvens konsert i Nyastadshotellets festivitetssalong annan-dag jul hade lockat en ganska talrikoch intresserad publik, som helt visstblifvit ännu talrikare såvida ickesjukdomar och sedvanliga familje-bjudningar lagt hinder i vägen derför.Det omväxlande och i allmänhet välutförda programmet upptog flera

mycket vackra stycken, som utfördespå ett, kan man säga, mästerligt sätt.Så var i synnerhet förhållandet med"Dyvekes sange" 2 och 4, i hvilkafröken Maria Eklöf lyckades på ettanslående sätt tolka kompositionensvackra innehåll. Af pianisten frökenGreta Samuels ' nummer förtjenarsärskildt ''La Fileuse" af Raff attframhållas som väl utfördt. Hennesprestationer hade säkerligen gjordt sigännu bättre gällande, såvida ett bättreinstrument stått till hennes förfogande.Violinisten hr Hugo Alfvens spel var iallmänhet vällyckadt. Han förstod attgenom bred och fyllig ton i föreningmed glöd och innerlighet i föredragetrycka publiken med sig.

Alfven fyllde 21 år den l maj 1893.Redan i januari samma år hade Alfvenspelat Charles Beriots G-durkonsert

(med Greta Samuel vidpianot),Roman-ce av Paul Viardot, Chanson slave avLago (d v s Laura Nerzen) och Capric-cio-vals av Henri Wieniavsky . Denkonserten ägde rum i Vetenskapsakade-mins hörsal på Drottninggatan i Stock-holm och ingen mindre än Bellman-sångaren Sven Scholander var "drag-plåster" vid denna konsert (se Hedwall,Hugo Alfven. Sthlm 1973, s 23).

Våren 1893 blev intensiv med kon-sertframträdanden den 17/3,20/3,12/4,15/4,29/4 i Vetenskapsakademien ochden 21/4 i Falun (ibidem, s 24)Greta Samuel skulle ackompanjeraAlfven även vid den konsert den 20mars 1896 då han uruppförde sinRomans för violin och piano och sinSonat för piano och violin (sic)(ibidem, s 25) .•

Sverges flaggas tillkomstAv GÖRAN FURULAND

I samma veva fick jag i min handen liten skrift av Otto Cantzlersom heter "Sångaren på FrOstad: K G Ossiannilsson" ISBN 91-87362-09-0. Skriften ar på bara28 sidor och utgiven på fOrlagStålgården i Linghem iÖstergötland. Det ar, trots detlilla formatet en intressant skriftom den produktive fOrfattaren.Har återges det avsnitt somheter "Samarbete med HugoAlfven":

För K. G. Ossiannilsson var tonsättarenHugo Alfven inte någon främling ochhan gladdes över flagg-styrelsens val avkompositör för den dikt som skulle bli

Sveriges andra nationalsång. Alfvenhade 1913 skrivit musiken till diktenKvinnornas lösen, som hade beställtsför tidningen Iduns rösträttsnummer -en dikt som Ossiannilsson skördadelivligt beröm för. Samarbetet blev intelika friktionsfritt när dikten Sverigesflagga skulle få sin musikaliska dräkt.K. G. Ossiannilsson var mera nöjdmed Alfvens melodi, en belåtenhetsom han gav uttryck för vid mångatillfällen, men tonsättaren hade tagitsig friheten att ändra texten och dettautan att ta kontakt med upphovsman-nen. Detta upprörde Ossiannilssonstarkt.Hugo Alfvens 'tafsande' på K. G.Ossiannilssons text till Sveriges flaggakan synas oförarglig, på en rad i

dikten hade 'fria' ändrats till 'tappra'.För författaren var tonsättarens tilltagmycket allvarligt. När författaren tilldenna skrift i juni 1969 medverkade iett TV -program med den då 94-årigeOssiannilsson i dennes hem -Fröstadvillan - gav han uttryck åt sinbesvikelse över ändringen i texten tillSveriges flagga. När filmningen varklar och fotografen packat ned sinkamera, reste sig den gamle, menandligt fortfarande mycket vitalemannen, ur sin fåtölj med orden- Alla folk är tappra när det behövs,men FRIA folk är det ont om.Det är tydligt att K. G. Ossiannilssonsdikter fortfarande är intressanta förtonsättare. Så sent som 1992 framför-de sångaren Peter Engborn i ettradioprogram författarens dikt Till en

9

förtryckare. Den finns i samlingenFrihetssängen. 1943. Dikten skrevsredan 1940 och det är ingen tvekan omatt det är Adolf Hitler som åsyftas.Vid den tiden var flertalet svenskatidningar försiktiga när det gälldeopinionsyttringar och det var endastTorgny Segerstedt i GöteborgsHandels- och Sjöfartstidning som'vågade' publicera dikten Till enförtryckare, vilket skedde 1940, dvssamma år den skrevs.Peter Engborn har även tonsatt ochframfört K. G. Ossiannilssons dikter Ibokskogen och Sju svanar. Den förstaskrevs 1906 och den andra tio årsenare. Båda dessa dikter ingår iförfattarens samlingsverk.

Den 6 juni 19 16 skulle »Svenska flaggans dag~ för förstagången firas i Stockholm, vid en fest på Stadion, Jag hade bli-vit ombedd att samla ihop en så stor kör som möjligt, och detgjorde jag också. Men jag hade även blivit anmodad att för dennahögtidlighet komponera musik rill en text, som man beställtav Ossiannilsson. Dikten hette sSveriges flagga». Den vållademig huvudbry så till vida, att jag icke kunde förlika mig medslutorden. Så vidt jag nu minns, lydde de: »Gud är med oss, Hanär med ett f r i d s a m t folk.s Det överensstämde alls intemed vad jag hade läst i historien. Jag hade den bestämda upp-fattningen, att Gud aldrig varit: med ett fridsamt folk. Han

tyckte bara om dem, som kunde slåss och sparka ifrån sig or-dentligt, när de blev angripna. En dylik sångs klimax måste na-turligtvis komma på ett adjektiv, men det måste vara ett man-ligt, krafrfullt ord, som inte luktade klenmodigt bönemöte. Detdär »fridsarnt» var käppen i hjulet, vilket gjorde att jag intekom ur fläcken.

Så en dag skulle jag ned till Stockholm på frackmiddag. Ifickan hade jag en liten tunn notskizzbok, ty jag visste aldrignär anden kunde falla på. Tåget körde i gång och dunkade sinfriska rytm samman med textorden, som aldrig släppte mintanke. Plötsligt började en melodi tona fram ur dem, alldelesspontant. Jag tog fram notboken och skrev ned den ena kru-meluren efter den andra, Det gick bra ända till dess jag komfram till »Gud är med oss)'). Då slocknade inspirationens lågamed ens. Nej, det gick inte. Logikens lagar krävde obönhörligt,att de citerade orden måste leda till en stegring, men inte tillett avslappnande, en mjäkig fridsamhet, en kovändning just närflaggan skall gå i topp. Här måste texten ändras, om inte sångenskulle bli dödfödd! Och jag ändrade genast, samtidigt som jagskrev den klimax i melodien, som min känsla krävde. Så härville jag ha der: ltGud är med oss, Gud är med oss, han skall bäras t a r k vårt fria svenska folk> Och så blev det. På ordet»stark» drev jag upp förstatenoren på höga b och satte till ytter-mera visso en fermat över noten.

Nu :indtligen hade jag fått frid i min själ och gick till midda-gen i verkligt festhumör. Det hade stigit åtskilliga grader, närjag sent omsider åkte hem med sista tåget - den så kallade»nattskramlan». Jag var ensam i kupen, melodien tonade i mitthuvud, skizzboken åkte fram, och nästan omedvetet börjadejag skriva ned de tre övriga stämmorna. Harmonierna låg redanklara, ty dc hade födts samtidigt med melodien. När jag komfram till Uppsala, var kvartetten färdig.

Till detta har Alfven själv följande attandraga i sina memoarer (I dur och moll.Sthlm 1949, s. 117ff; jfr även en någotavvikande version i Hugo Alfven berät-tar : Radiointervjuer utg av Per Lind-fors. Sthlm 1966, s. 67ff).:

Den följande dagen sände jag Ossiannilson - som jag ickekände personligen - ett brev, vari jag bekände min synd ochmotiverade anledningen till varför jag ansett mig nödd att begåden. Hans svar gladde mig genom sin älskvärdhet. Han bådeförstod och godkände mina skäl.

10

I Uppsala universitetsbiblioteks sam-ling av brev från och till Alfven finnsfem brev från tiden 1911-43 av Ossian-nilsson och i Lunds universitetsbiblio-teks handskriftsavdelning fmns HugoAlfveris brev till Ossiannilsson sombelyser hur de båda personerna undertidspress och med ömsesidig högakt-ning modellerar Sverges flagga. FörstOssiannilsson som besvarar ett förslagfrån Alfven (brev i UUB):

Linghem d. 22/5 16Kompositören

Director Musices Hugo Alfven!

Jag har sökt tillmötesgå Edraförslagtill ändringar i flaggdikten. Manu-skriptet till de tre av Eder valdastroferna inneligger /bilaga/, Jagbeklagar mycket, att den mig ålagdaskyndsamheten med" leveransen"omöjliggjorde nödig filning dessförin-nan.Måtte texten nu vara sångbar! Skulleordet" torp" förefalla mindre vackert(p-ljudet), går det att utbyta /.Q[Jl mot!QLg!

VördsamtEder förbundne

K G OssiannilssonLinghem

Alfven svarar (brev i LUB):

Herr Ossiannilsson,

Genom att intendent Nyblom jäktadepå utan uppehåll med attflaggsångengenast måste tonsättas, kom jag i enmycket pinsam situation. En dylikpopulärt hållen dikt måste musikalisktsett behandlas som" Strophlied" ,d.v.s. samma melodi till alla verserna.Men Edra 6 verser voro ej beräknadeför denna behandling ..betoningeninfaller delvis olika i de olika stråfet-na, vadan jag varit tvungen, att, somvanligt i dylikafall, göra några småanpassningar av orden. Av de 6verserna har jag utvalt 3, som syntsmig särskildt lämpliga för tonsättning,den la, 2dTa och 4de• Att sjunga sammamelodi 6 gånger skulle bli för enfor-migt. Av de 3 av mig behandladeverserna kommer för framtiden

sannolikt endast att sjungas den förstaoch sista, då vid konsert ej för mångaomtagningar av melodin bör äga rum.Jag bifogar här dikten med de än-dringar jag som tonsättare ansett migböra göra.Dikten kommer att tryckas särskildtfiiLsjgpå programmet förutom också imin musik. Önskar Herr Ossiannilssonatt Er ursprungliga dikt, eller Eromarbetning - som tyvärr kom mig försent till handa - eller den i musikenförekommande något ändrade skalltryckas på ovannämnda plats.Jag vore Er tacksam om Ni villemeddela hr Nyblom Er önskan i dettafall.

Med utmärkt högaktningHugo Alfven25 maj 1916

På detta svarar Ossiannilsson (brev iUUB)

Linghem d. 27/5 16Director Musices Hugo Alfven.

Upsala

Jag tackar förbindligast för Edert brevoch Eder läsart av diktmanus. Densynes mig bättre än min egen ur-sprungliga. Men jag har, som Ni ser, imin omarbetning grundligare tilläm-pat Edra egna önskningar och kanskejust däiför nått ett resultat, som bättretillfredsställer mig. Jag hoppas alltså,Ni inte har någonting emot den lillaoegentligheten, att dikten kommer attoffentliggöras samtidigt i två läsarter:Eder egen till musiken och min i Ederanda omarbetade, som enligt min tillhr Nybllom uttalade önskan tordetryckas separat.Jag vet knappt, omjag i dessaför migmer än vanligt laddade och händelse-rika dagar haft vett tacka Eder förEder vänlighet att åtaga Er tonsätt-ningen och för Ert säkert stora omakdärmed, såsom på en gång tonsättareoch textkritiker. Den ära Ni därmedgjort mig. vet jag emellertid tillfullovärdesätta, och skall jag aldrigförgäta min skuld till Eder.Vad Intendenten Nyblom beträffar, såvar nog felet, vad dikten angår, ejhans, utan mitt eget. Jag missuppfatta-de och överdrev kanske hans krav på

skyndsam expedition. Hade jag tagitsaken lugnare, skulle jag kanskebesparat oss båda mycket besvär. Jaganhåller om Ert välvilliga överseende.Som ett lustigt exempel på, hurbeställare stundom kunna uppfattaproduktionens hemlighet, kan jagnämna, att den i Dagens Nyheteroffentliggjordafredsdikt, Ni måhändaej lagt märke till, men som trycktes isöndagsnumret (21 dennes), beställdesper iltelegram, som var mig tillhandakl. 6 3/4 lördagskvällen d. 20. Detbegärdes, att dikten, när den blivit till,skulle telefoneras in samma afton. Dåjag ej har telefon, måste jag meddikten [fickan marschera tjugominuters väg till en viltfrämmande föratt söka klara uppgiften. Detfinnstyvärr i en svensk forfauares liv ettständigt måste, som besegrar allahinder - blott ej tryckfelen.

VördsamlingenEder förbundne

K G Ossiannilsson

Författaren skickade sedermera nyut-givna diktsamlingar med dedikation tillAlfven. De finns nu i Alfvengården.Alfven måtte inte ha känt någon längtanatt ta del av dem - de är nämligen inteuppsprättade .•

11

När kontrapunkten segrade över matematikenAV GUNNAR TERNHAG

Konstnarernas kolonivisaflyttning till Dalarna i början påseklet har ännu inte fått sinsamlade beskrivning. I väntanpå den skildringen - sakertläsvärd så det förslår - finnsdet utrymme för en skarva avhistorien, en liten men talandeepisod.

I Hugo Alfvens fall föll valet sombekant på Leksand. 1908 bodde han enperiod tillsammans med sin nyvunnahustru Maria (Kröyer) i Kaptensgårdeni byn Tibble. Under vistelsen där beslu-tade de sig för att skaffa sig en fast punkti bygden. Alfvenlyckadesköpaettvack-ert beläget tomtstycke i Tällberg - endrastisk beskrivning av affären fmns ihans memoarer. Inspirerad av AndersZorns och Carl Larssons redan då väl-kända hem ville Alfven skapa ett ombo-nat monument över sig själv, kort sagten Alfvengård. Hemmet stod klart förinflyttning hösten 1911.

Men Tällberg bjöd inte den pastoralaidyll som tonsättaren längtade efter.1912 råkade han in i en häftig gran nk-onflikt - inte med någon odlandetällbergsbonde, utan med en annan"turist": matematikern Gösta Mittag-Leffler, professor vid Stockholmshögskola'

Mittag-Leffler uppskattade inte att haAlfven till närmaste granne. Med ytter-ligare markköp och påkallande av lant-mäteriförrättning ville han tvinga bortden 40-årige tonsättaren. Men denkampglade Alfven var inte främmandeför att använda samma smutsiga taktiksom sin antagonist.

I ett färgstarkt brev till vännen ochtonsättarkollegan Bror Beckman berät-tar Alfven om sin sammandrabbningmed Mittag-Leffler. Brevet, skrivet iTällberg den 3 oktober 1912, förvaras iMusikaliska akademiens bibliotek. Ettbrottstycke lyder:

12

Det har sannerligen varit en underbarstrid i det fördolda. Leffler är ju enkänd matematiker, som är van atträkna ut svåra problem, men gubbenhar ej studerat den dubbla kontra-punkten, med dess skenbart fria, menändock så oändligt lagbundna stämfö-ring och dess problem. Nåväl! hanräknade och drog ut rötter på allasina ekvationer och jag grubbladeöver stämmornas gång och gjorde om-läggningar i alla möjliga intervaller.Så kom äntligen i måndags dagen fördet första lantmäterisammanträdet, dåresultatet skulle bli känt angåendevåra nya jordinköp kring respektivegränser.Det visade sig då, att kontrapunktensegrat över matematiken, i det jaglyckats inköpa bortåt 6 tunnland avsammanlagt fem säljare samt dessu-tom göra ett byte med två andra.Leffler däremot hade ej, trots, isynnerhet de sista dagarna.fortvivla-de ansträngningar, fått köpa såmycket som en kvadrat-tum jord avbönderna.

I byarna runt Siljan sökte Alfven ochhans artistiska gelikar arbetsro och in-spiration. Men de utgjorde samtidigtfrämmande - och som vi sett störande- varelser i andra, mer prosaiska inflyt-tares ögon. Faktum är att de båda kate-gorierna stod i vägen för varandra, närdet gällde att skaffa sig en oförfalskadutsikt över det efterlängtade Dalarna .•

Alfvengården i Tällberg. l fonden t.V.står en siciliansk oljekruka.Vindflöjeln är ritad och skänkt av CarlMilles. (Tempo furioso, Sthlm 1948, s.~m~ 400)

Ett Alfvenbrev:Deklarationsdags i TibbleAVGUNNAR TERNHAG

Bävan vid deklarationsdags ärlångt ifrån ny. För snart fyrtio årsedan satt Hugo Alfven i Tibbleoch svor över sin medborgerligaskyldighet.Sina starka känslor inför defOrhatliga blanketterna vädradehan I ett brev till gode vännenEinar Rosenborg som också varhans förläggare. Som förläggarevar Rosenborg Inblandad IAlfvens ständigt trassligaprivatekonomi.Brevet, som skrevs den 4februari 1947 när källskatten varny, förvaras I Stockholmsstadsarkiv.

Nu stundar den fö1j'ärliga deklara-tionsstiden med den gräsliga kungö-relsen, att det skall vara skatt vidkällan, och husmodern har blivitpålagd ansvaret att gå som en skugga- en detektiv över hembiträdet ochnosa reda på varje femöring, som honmöjligen kanförtjäna extra, och räknaut alla avdrag, som kunna tänkasgöras på pigans inkomster.Det måste bli ett godt förhållandemellan husmodern ochjungfrun, isynnerhet då den senare även måstedraga av sin fästman husbondenspyamas - vilket någon gång lär ha ägtrum i en musikforläggares hem dengång det gällde skatten vid "fjällan"(detta uttryck är hederlig stockholms-slang, och med" skatten" menar jagden av henne lyckliggjorda sjöman-nen, plåtslagaren, provryttaren, baseneller vad han nu var).Men denna gång gäller frågan mig

själv. Hur skall jag deklarera enligt denya bestämmelserna?Skall det ske enligt tumskruven A, Beller C? Skall arbetsgivaren - d.v.s.Du - deklareraför de inkomster jaghaft från Dig, och skall Du eller jagbetala skatten?Jag begriper ingenting av detta, idiotsom jag är av födsel och ohejdadvana. l det förra fallet måste Dunaturligtvis ha innehållit den del avmin inkomst som motsvarar skatten förinkomsten - och gåve Gud att Du gjortdet, så att jag slipper se hur dedyrbara slantarna glider mig urhanden; men jag misstänker att jagsjälv av de redan förbrukade pengar-na måste fylla det bottenlösa vigfors-ska gapet med dess konfiskatoriskasugrör.

Alfvens galla känner nog många medartistiska yrken igen. Med sina små ochkrångliga ekonomier är musiker, konst-närer, författare och andra främmandeför blanketternas tilltal. •

VIdstående artikel liksom När kontra-punkten segrade över matematiken hartidigare viarit införda i Dala- Demokra-ten.I Ystads Allahanda fanns under rubri-ken Tonsättare ett porträtt av HugoAlfven den 18/12 1993.I Sångaren 1/94 finns en artikel av Ro-land Cox kallad Tre minuter med HugoAlfven.

Uti vår hage finns med tysk översättningav Gustav Schulten i SkandinavischeChormusik hrsg von Thomas Wirtz undHans-J urgen Habelt aus Anlass desEurotreffs 1993. Wolfenbiittel 1993,Möseler Verlag 62.501.

13

Alfverts föreläsningar i musikhistoria vidUppsala universitetAV JAN OLOF RUDEN

Till Hugo Alfvens åliggandensom dlrector muslees vidUppsala universitet hörde atthålla offentliga föreläsningar.Dessa ägde rum onsdagar kl 13 iLinneanum, så som det hadevarit i alla tider. Den förstatermin han utövade sitt ämbete,höstterminen 1910, kan manläsa I Universitetets katalog p.13 att hans kunskaperutnyttjades även på annat satt:

Föreläser offentligen å kapellsalen(Svartbäcksgatan 27) onsd. kl. 1 e.m.över musikens historia; leder kl. 6,30e.m. onsd. kvartettspelningsövningar .och torsd. musikaliska kapelletsövningar; meddelar enskild undervis-ning i fiolspelning, harmonilära,kontrapunkt och instrumentation;träffas onsd. kl. 2-2,30 e.m. (Svart-bäcksgatan 27).

Åren 1919-1921 hade Hugo Alfvenen medarbetare som levererade färdigaföreläsningar. Medarbetaren var SveaDelin, som med hjälp av litteratur frånKungliga biblioteket skrev ut föreläs-ningarna på maskin så att det för Alfvenbara var att läsa innantill. Själv var haninte så road av att förbereda dessa.

Nedan följer en förteckning överämnena ordnade i kronologisk följd ef-ter tillkomst och sannolikt också i denordning föreläsningarna hölls. Som synesskrevs nästan hälften vt 1919. Därefterär ett uppehåll till nyår 1920 och åter ettuppehåll till ht 1920 med fyra nya kapi-tel (varav Wagner ensam är lika omfat-tande som resten vt 1920). De sista före-läsningarna är daterade jan 1921.

Om man lägger ut dessa 22 föreläs-ningar över det akademiska läsåretsveckor så finns en otvetydig överens-stämmelse. Det är fråga om ett helt års

14

föreläsningar i musikhistoria, kanskeförsta gången använd läsåret ht 1920/vt1921 om föreläsningar hölls varje vecka.Det fanns i och för sig inte något hinderatt nästa läsår upprepa föreläsningarna.

Klaverspelets och den tyska sångens(Liedens) utveckling före Schubert. 35s. Dat tidiga våren 1919

Sonatens historiska utveckling. 29 s.Odat

Fransk opera-comique och musikenunder revolutionen och kejsardömet.16 s. Odat

Carl Maria von Weber (Spohr,Marschner m fl). 16 s. Odat

Tyska instrumentalmusiken föreSchumann och Mendelssohn. 53 s. Datvåren 1919

Beethoven I-II. 86 s. Dat juni 1919

Felix Mendelssohn. 26 s. Dat juni1919

Klaverm usiken och virtuoserna föreChopin och Liszt. 5 s.Chopin. 42 s. Dat juni-juli 1919Listz I-II. 36+61 s. Odat

Rossini och hans efterföljare. Franskmusik omkring 1830. Berlioz. 28 s.Dat nyår 1920

Brahms, Bruckner, Strauss, Wiener-valsen. 18 s. Dat hösten 1920

Richard Wagner I-IV. 24+/26/+25+23s. Dat hösten 1920

Paganini. 29 s. Dat okt 1920

Rysk musik. Tschaikowski. Rubin-stein. 28 s. Dat nov 1920

Charles Gounod. 23 s. Dat 1-20/11921

Georges Bizet. 22 s. 1-20/1 1921 •

En engelsman har lyssnat påAlfvens femma på BIS

I BBC Music Magazine, Dec 1993skriver Michael Jameson (cellist, recordproducer and writer):

...Thecomplete work (viz. Symphonyno.S) , now receiving its first recording,leans generally towards Strauss, Niel-sen and Sibelius. That said, the extendedopening movement, tersely argued andpowerfully conceived, quickly identi-fies an altogether distinctive, and hardlyless practised hand at work. The Andan-te is by tums nostalgic and consolatory;its tasteful orchestration is typical ofAlfven' s mature style. An agitated Scher-zo follows; skeletal xylophone episodesand lurid stopped horn glissandi con-firm this to be the work of a truly pro-gressive, rather than provincial cornpo-ser. Heroism and melodic spontaneitycombine in ajubilant finale, whose clo-sing peroration benefits a symphonyassuming the Beethovenian "tragedy totriumph" mantle, borne with dignity andno trace of sycophantic artifice ...

Järvi draws playing of total distinc-tion from the excellent Stockholm or-chestra, who surpass themsel ves underhis direction. Though the shorter itemsare enjoyable in their own right, theSymphony has both substance and qua-litY , and surely merits regular repertoirestatus. An indispensable issue.

Både tolkning och ljudkvalitet fårhögsta poäng.

Meddelat av Lars Ramsten •

B/S GD-633: OD sings A/fven. G/aes-Håkan Ahnsjö,

tenor, Fo/ke A/in, piano. Dirigent Robert Sund

Hugo Alfvens mångsidigaproduktion för manskör harsedan LP-skivans frånfälleinte varit helt lätt att få tag påi representativt, nyinspelatskick. En repertoarlucka fyllsdärför nu med den nyutkom -na BIS-skivan med OrpheiDrängar, Alfvens "egen" körunder åren 1910-48. Samling-en är visserligen inte komp-lett, men ger en fyllig bild avAlfvens skapande för mans-kör. Åtskilliga av inslagenskrevs en gång med OD iåtanke; skivan är dessutominspelad på ort och ställe, iUppsala universitetsaula. Dethela är alltså så autentiskt detrimligen kan bli, 45 år efterdet att Alfven själv avgicksom körens ledare. Somjämförelse finns sedan längeutgivna men numera nogsvåråtkomliga LP-skivor påHMV med intressanta upp-tagningar av såväl hela sång-ersorn instruktivarepetitions-fragment med Alfven.

Dagens OD låter naturligtnog rätt annorlunda än AIf-vens. Klangidealet har radi-kalt förändrats - mellan Ro-bert Sund och Alfven står EricEricson, som med sina 40 årsom OD-dirigent till och meddistanserar Alfven som lång-varig inspiratör. Borta ärdåtidens egenmäktigt indivi-dualiserade röster och sång-stil, i stället framstår kören ien spänstig, rytmiskt fjädran -de och kraftfullt tät klang.

Även om Alfven själv oftavalde snabba tempi och intevar sentimental i onödan harnutidens upptagningar en merflexibel, på en gång drama-tisk och lyrisk ansats. Fleraav sångerna ges i föreliggan-de utförande inte blott hög-tidlighet och vokal briljans,utan även en lyriskt eftertänk -sam kvalitet som blir särskilteffektfull mot bakgrund aven osviklig rytmisk stabilitet.

OD finner lätt det rätta an-slaget och lyckas t o m medden känsliga balansen mel-lan allvar i uttrycket och enviss underton av studentikos

glimt i ögat inför några av denumera ofrånkomligt peko-ralistiska texterna. Musice-randet är alltigenom intelli -gent, märkligt distinkt ochklangligt välavvägt fångat iaulans besvärliga akustik.Endast de hyperromantiskasolosångerna-även de intel-ligent om än stundom litetschablonmässigt framfördaav Claes-Håkan Ahnsjö ochFolke Alin- avviker oför-delaktigt i en alltför blöt aku-stik. Ahnsjös ljust lyriskatimbre kontrasterar annarssolistiskt mycket bra till OD:smassiva grundklang i körav-

snitten.Höjdpunkterna är därför

många: den alltid suggestivaGryning vid havet imponerari sina underbyggda dynami-ska och harmoniska stegring-ar lika mycket som de i sinimpressionistiska tyngdlös-het lätt framglidande sånger-nasom texPapillon. I övrigtfmns inte mycket att skriva, isynnerhet som skivan redanrecenserats i den medföljan-de textboken, som franktkon-staterar att "inte så få kritikerser i OD världens bästa mans-kör".

JAN KASK15

· -.-- - .·fI:nBllf<inIBrlllImllliJllf-.. '~'-'-'-'.".'.'.'.'.'.'. . .

......................

................... _ .

.', -. :-.;..-:-: -. .: -. ::.::: .

....... ;,..»< .

.... ::::-:.:-:.:.>:.:-:-:-:-:-:-:.:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-.-:-:-:->:- .... :-:-:.:-:-:.:-:-:-'.-.".-'"

•el.:lli~·19944-5/3 Symfoni nr 3

Stockholm, Berwaldhallen/Sk, Sveriges radiossymfoniorkester, dir Niklas Willen

13/3 Symfoni nr 3Malmö, Konserthuset, Sveriges radios symfonior-kester, dir Niklas Willen

17/3 FestspelMalmö, Konserthuset, Malmö symfoniorkester, dirJames DePreist

19/3 FestspelKöpenhamn, Helligkorskyrkan, Malmö symfoniorkes-ter, dir James DePreist

16/4 Min kära - Gryning vid havetHelsingfors, OD, dir Robert Sundd:o 17/4 i Åbo

23-24/4Min kära - Gryning vid havetStockholms konserthus, OD, dir Robert Sund

5/5 Dalarapsodi - OrkestersångerFalun, Dala-sinfoniettan, Amelie Fleetwood, dirClaes Merithzd:o 6/5 Vansbro, 7/5 Orsa

Arsstämmankommer att äga rum under Alfvendagen den8 juli i Tibble. Handlingar kommer att tillställasmedlemmarna i god tid dessförinnan.

En Uppsalakväll i Alfvens fotspår

Vårens Alfvenarrangemang blir en kväll i Uppsaladen 30 maj med början kl 18.15 vid Linneanum,som var Alfvens tjänstebostad under nästan helahans tid som director musices.Därifrån tar vi oss till en restaurang för ett middags-mål.Kvällen avslutas med serenadkonsert av OrpheiDrängar, Alfveris "egen" kör under Uppsalatiden.Den äger rum i den nyrestarurerade universitetsau-lan och börj ar 21. 30.Anmäldig senast den 25 maj till Jan Olof Ruden tel08-783 88 58 (kontorstid).Sätt också in 200 kr som täcker alla kostnader på pg42 88 52 - 8 och skriv "Alfvenkväll"på talongen.

Ett gott skratt förlänger livetDet är inte alltid så lätt för en utlänning att översätta svenskaverktitlar. Ett lustig'texempel står att läsa i Svensk MusiksAlfvenfolder på engelska.Titeln Gustaf Frädings jordafärd har där tolkats som GustafFröding's Journey around the Earth

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Alla som vill lära känna Hugo Alfven och hans tid är välkomnasom medlemmar i Hugo Alfvensällskapet.Som medlem har du många förmåner, Du får gratis inträde påAlfvengården. Tibble, du får 10% rabatt på biljettpriset vidNorrtälje kammarmusikfestival, du kan till det låga priset av80 kr köpa Filharmonikernas CD-inspelningar av Hugo Alf-vens symfonier, som säljs i Stockholms konserthus, du får15% rabatt på biljetter till konserter i Stockholms konserthus,du får 10% rabatt på inträdet till Prins Eugens Waldemarsud-

16

de, vid ett köptillfålle får du 30% rabatt på musiklitteratur hosLundeq i Uppsala, du kan till rabatterat pris köpa CD-inspelningar med Alfvens musik utgivna av Bluebell, Propho-ne och Musica Sveciae. Allt detta mot uppvisande av med-lemskort i Hugo Alfvensällskapet.Som medlem får du också Alfvenlana tre gånger om året ochdu inbjuds att delta iföreningnens vår- och höstarrangemang.

Årsavgiften för 1994 är 100 kr. Betala på pg 428852-8.Glöm inte att ange namn och adress! .•