Använd, Hyllad, Ifrågasatt

1

Hyllad- Använd- Ifrågasatt

En undersökning av begreppet standard. Perspektivet ändras och fenomenet ifråga-‐

sätts. Vad gjorde det möjligt att börja framställa standards? Hur har man använt sig av

olika standard? Hur har synen på användningen ändrats från förr till nu? Framförallt

vad har standarden skapat och hur bör den användas?

I boken acceptera finns ett kapitel som heter Samtal med en skeptiker. Författarna talar

om för skeptikern att vi redan har accepterat industrialisering och standardisering på

många ting som resväskor och bilar. Skeptikern tycker det är en helt annan sak och

menar att kugghjul är han på jobbet men i hemmet vill han vara en människa. Som svar

på tal får han höra:

”– Det förstår vi så väl. /…/ Ni behöver en god, rymlig och bekväm bostad, där ni kan vila

ut och känna er fri och lycklig. Men ni behöver den billigt, annars har ni inte råd. /…/

absolut inte ha råd till, om de inte var industriprodukter, standard…”

”Machines à habiter” (maskiner att bo i)

Le Corbusier, uttalande om bostaden, Towards a new architecture, utgiven 1923

I acceptera ser man möjligheten att bygga rationellt med olika standardiserade produk-‐

ter. De talar t.ex. om att produktionen fönster och dörrar närmat sig en standard men

att den bör definieras ytterligare. Denna text publicerades 1931, ett år efter Stock-‐

holmsutställningen. I efterskriften till 1980 års upplaga skriver Anders Åman ”Inte

heller var det deras av sikt att skriva ”en funktionalistisk programskrift”. Det är efte-‐

rvärlden som formulerat sig så.

Deras omedelbara avsikt var en annan: att bryta udden av den kritik som riktats mot

Stockholmsutställningen och funktionalismen.”

I kapitlet Gammalt och Nytt frågar de läsaren varför vi är så rädda för förändringen. De

menar att om 50 till 100 år kommer vi se tillbaka på dessa ting som idag är ”okultur”

som ”gammal god kultur”.

2

Standardiserat byggmaterial är egentligen inget nytt, skillnaden är hur det tillverkas

och i vilken utsträckning. Tegelstenen är en sorts standard, en byggkloss där varje sten

har samma dimensioner för att det ska gå lätt att bygga. Med tegelstenen kan det

byggas många olika byggnader med olika karaktär. Allt som krävs är lite kreativitet.

”We must aim at the fixing of standards in order to face the problem of perfection.

The Parthenon is a product of selection applied to a standard.

Architecture operates in accordance with standards.

Standards are a matter of logic, analysis and minute study:

they are based on a problem which has been well ”stated.”

A standard is definitely established by experiment”

Le Corbusier, Towards a new architecture

Ett exempel på en standardlösning är köksstandarden. Där man efter experimentella

studier kom fram till att en bänkhöjd bör vara 90 cm hög och med djupet 60 cm. Denna

standard är satt efter analyser av experiment, precis som Le Corbusier menade. När

man har satt en standard har man en lösning som man kan använda flera gånger utan

att behöva göra om studien varje gång – bra! Standarden gör det också möjligt att välja

mellan ett antal olika fabrikat, eftersom om tillverkarna följer standarden kan man välja

och kombinera fritt mellan dessa. I köksstandarden finns valmöjligheter och egentligen

inget tvång inom uppsatta ramar. Självklart kan du specialrita ditt kök om du önskar ha

annan höjd på din bänk eller annan bredd på dina köksluckor, men det blir dyrare som

påpekas i acceptera i samtalet med en skeptiker. Att specialtillverkat blir dyrt om

tillverkningen inte kommer upp i en viss volym.

Det är industriproduktionen som gjort det möjligt att massproducera och på så sätt

även upprätthålla olika standard. Men vad hände med det handtillverkade? I början av

industrins era fanns det motståndare som talade för det traditionella hantverket. En

rörelse var Arts and Crafts rörelsen i Storbritannien ledd av William Morris under

andra hälften av 1800-‐talet. Under industrins framväxt fanns det också dem som tyckte

att hantverket hade stor betydelse. I Bauhaus ville man skapa modern design med hant-‐

verkskunskap men riktad mot industrin. Där lärde man sig om materialen och hant-‐

verket och la även stor vikt på färg och form. Vackra ting skapades som också var

möjliga att tillverka industriellt. De var medvetna om både materialens egenskaper och

3

industrins redskap. På så sätt kunde ta fram ny design som gick att massproducera.

Därför tycker jag ofta att deras produkter oavsett om det är en tekanna, stol eller hus

ofta är lyckade. De såg att det fanns olika aspekter på hur man formade saker och hus.

Bauhausskolan i sig är ett bra exempel där mottot ”form follows function” kan app-‐

liceras. Skolans olika delar har olika utformning. Bostadsdelen har mindre fönster och

en mer kompakt samt högre huskropp. Ateljéerna

däremot ligger i en större lägre huskropp och har

stora glaspartier för att släppa in ljus.

På 1900-‐talets början trodde man på industrialise-‐

ringen och standardiseringen. De nya möjligheterna

gav hopp. Men visst kan vi idag nästan ett sekel

senare känna igen oss lite i skeptikern. I hemmet vill vi känna hemtrevnad och person-‐

lighet. En standardprodukt är allt annat än personlig det kan vem som helst ha – den är

allmängiltig. Det här problemet eller motsatserna såg även arkitekterna som skrev

acceptera. De inleder boken med denna frågeställning:

”Individen och massan…

Det personliga eller det allmängiltiga?

Kvalitet eller kvantitet?

– en olöslig frågeställning, ty vi kan icke komma ifrån kollektivitetens faktum

lika lite som vi kan komma ifrån individens fodran på självständigt liv.

Problemet heter i våra dagar:

Kvantitet och kvalitet, massa och individ.

Det är nödvändigt att söka lösa det även i byggnadskonst och konstindustrin.”

Det var problemet då och kanske har vi fortfarande samma problem även idag? Men är

lösningen standardisering och industrialisering? Att systematisera och kategorisera?

Ett par decennier efter att acceptera kom ut, 1968, trycktes Staden som rättighet av

Henri Lefebvre. Lefebvre ifrågasätter hur man bygger städer och de urbana miljöerna. I

förordet skriver han:

”Denna skrift kommer att anta formen av en offensiv framstöt (vilket vissa kanske

kommer att finna stötande). Varför?

4

Därför att varje läsare säkerligen redan har en samling idéer i sitt huvud som är systema-‐

tiserade eller på väg att bli systematiserade. Med största sannolikhet söker varje läsare

ett ”system”, om han inte redan funnit sitt ”system”. Det är modernt med System, såväl

inom tänkandet som i terminologierna och språket.

Men varje system tenderar att stänga in tanken, att krympa synfältet. Denna skrift vill

bryta sönder systemen – inte för att ersätta dem med ett annat system utan för att öppna

tanken och handlingen mot nya möjligheter genom att visa på horisonten och vägen.”

Vi människor tycker om system, det är lugnande för då har vi kontroll. Frågan är om

man inte med system förenklar verkligheten och då tappar en del av komplexiteten och

det vackra. Färgsystemet NCS, Natural Color System, är en internationell standard

sedan 1979, utarbetad i Sverige. Systemet bygger på de färgegenskaper människan kan

se och spektrat är uppdelat i exakta delar. Det kan liknas med hur man kom fram till en-‐

heten meter där man utgick från jordens omkrets och delade upp den i x antal lika delar

och den delen blev enheten meter. Många som jobbar med färg menar att man pga. av

systematiseringen missar några av de vackraste färgerna då de hamnar i skarvarna.

Självklart finns det även fördelar med dessa två standards. De underlättar kommuni-‐

kationen. Tänk er hur det var innan man hade metern! En fot, en tum, en aln m.m. som

från början skiljde sig från region till region. Som följde av att det är lättare att kom-‐

municera sina önskemål eller krav blir också svaret eller resultatet mer exakt. Eftersom

alla utgår från samma enhet eller system.

Tillbaka till Henri Lefebvre. Det finns system som tenderar att stänga in tanken.

Förorter, stora områden utanför stadens kärna, är ofta uppbyggda på en slags standard

eller system. Husen ser likadana ut och är uppbyggda av samma industritillverkade

byggelement. Billigt att bygga men blir det trevligt? Hur hittar man när allt ser likadant

ut?

Vad hände egentligen från den optimistiska och medvetna synen på industrialiseringen

och standardiseringen från 30-‐talet till 60-‐ 70-‐talet där synen tyckts ha ändrats. 1964-‐

1975 pågick Miljonprogrammet, 100 000 bostäder per år, en rätt fantastiskt bedrift. Var

man kanske lite väl optimistisk och glömde bort många av funktionalismens idéer.

Började man massproducera utan tanke på kvalitet? Kvantitet eller kvalitet? Individen

eller massan?

5

Eventuellt var det utifrån denna problematik som Lefebvre skrev Staden som rättighet?

För att ifrågasätta vad som egentligen höll på att hända med våra urbana miljöer.

”Tvetydigheten (eller mer exakt mångtydligheten, mångfalden av betydelser) hos denna

term ”form” har redan framhållits. Det var knappt ens nödvändigt. Den faller i ögonen.

Termen är inte på något sätt mindre mångtydig än termen som ”funktion”, ”struktur”, etc.

Men man kan inte stanna där och acceptera situationen. Hur många tror sig inte ha sagt

allt och löst allt bara för att de använder ett av dessa fetisch-‐ord! Mångfald och förväx-‐

lingen av innebörder tjänar tankens frånvaro och den fattigdom som tror sig vara

rikedom.”

Första stycket ur kap. ”Om den urbana formen”, Staden som rättighet

”Bara för att de använder dessa fetisch-‐ord”, funktion och struktur –kanske kan även

standard vara ett av de orden. ”Tankens frånvaro”, det som inte får hända. Har stan-‐

dardösningarna gjort det för enkelt? Glömmer vi bort att tänka? –Standarden är ju satt

som en lösning på ett problem som uppkommer mer än en gång. Men är situationerna

lika varje gång? Troligtvis inte.

Vad har standarden tillfört till vårt moderna samhälle? En levnadsstandard? Tack vare

att vi har kommit på standardlösningar som går att industritillverka så fick fler

möjlighet att köpa bra produkter. Inte de bästa produkterna men en bättre produkt än

innan. Fler får det bra och färre får det dåligt. Vem får det optimala, den perfekta

produkten? Är det den som väljer det specialtillverkade? Eller vad var det Le Corbusier

skrev i Towards a new architecture?

”We must aim at the fixing of standards in order to face the problem of perfection.”

Vad är problemet med perfektion enligt Le Corbusier? Är det att det perfekta är dyrt att

tillverka eftersom den skiljer sig gång till gång. Därmed aldrig kommer upp i någon

volym? Eller menar han att med en standard och med att sätta en standard har man

tagit i åtanke en massa aspekter som gör standarden nästintill en perfekt lösning? Eller

att med hjälp av framtagningen av en standard kan vi komma närmare det perfekta?

6

Hur bör vi använda oss av standarden och industrin idag och i framtiden? Kan vi lösa

frågeställningen och problemet, att både kvantitet och kvalitet efterfrågas? Finns det

någon annan bransch som har funnit ett svar på frågan? Mode? De har under en längre

period tillverkat sina plagg billigt i t.ex. Indien. Den nya trenden inom mode idag är när-‐

producerat och sägs ha blivit inspirerade av matindustrin. Närproducerat blir mer

individuellt och dyrare. Kan den tillverkningen komma upp i en sådan volym att priset

sjunker och fler kan ta del av det? Vilka ska kunna ta del av det? Staden, regionen eller

världen? Vad räknar vi egentligen till massan? Kanske skulle världens olika delar på

nytt bli mer individuella igen om det blev mer närproducerat och att det närpro-‐

ducerade då inte skickades ut över hela världen? För med industrialiseringen och stan-‐

darden har nu allt fler städer blivit mer och mer lika varandra.

Reykjavik, Island Kapstaden, Sydafrika New York, USA

Trots att dessa städer ligger i olika världsdelar och olika breddgrader så ser alla husen

relativt lika ut. Förhållandena på de olika platserna är olika, klimat, material, kultur

m.m. Borde inte husen se olika ut? Ännu en gång står vi framför frågeställningen

personligt eller allmängiltigt, kvalitet eller kvantitet.

”Idag talar man om att ge individen mer makt”

Tidskriften RUM 11/2011, tema framtidens stad

Idag vill man utgå från individen i planering och politik som kanske försvann från

mitten av 1900 talet till början av 2000 talet, med miljonprogrammet och där standard-‐

lösningen var svaret på det mesta, allt blev väldigt lika. Har standarden missbrukats?

Den standard och industri som acceptera talade för. Är vi tillbaka på samma frågeställ-‐

ning idag igen?

”Problemet heter i våra dagar:

Kvantitet och kvalitet, massa och individ.”

Citat ur inledningen i boken acceptera från 1931

7

Stora delar av världen står idag inför samma problematik som dagens i-‐länder stod

inför vid förra sekelskiftet. Folk flyr landsbygden i hopp om ett bättre liv i städerna och

ett arbete inom industrin. 100 år efter en första våg av urbanisering är flytten till

städerna större än någonsin.

”Asiens städer genomgår en omvandling som saknar motstycke i historien. Den urbana

befolkningen kommer att öka med 700 miljoner människor inom 20 år. Här finns en stor

utvecklingspotential, men absolut inte för alla.”


”Aldrig tidigare i modern tid har så många valt att packa väskorna och flyttat till

Stockholm som just nu -‐ under 2011 får Stockholms län 40000 nya invånare. ”

SvD, Inflyttarna, 9 december 2011

Ofantligt många människor flyttar idag till städerna, men var ska alla bo? Städerna har

inte kapacitet att ta emot en sådan massa idag. Det är ett problem. Det finns inte bo-‐

städer så det räcker. När man söker på Google efter bilder på förorter i asiatiska, afri-‐

kanska och sydamerikanska städer möts man ofta av samma bild:

Exempel från Mumbai, Indien

”Till skillnad mot tidigare utopier som handlade om att ge arkitekten mer inflytande,

talar man idag istället om att ge individen makt.”


8

Varför skriver man detta idag? Litar man inte på arkitekten längre? Är det p.g.a. det som

hänt med städerna det senaste seklet? Ser städerna idag ut så som acceptera författarna

och arkitekterna drömde om? Jag tror inte det. Är man trött idag på arkitektens försök

att komma på rationella planeringar som så ofta slutar med opersonliga förorter. För-‐

orter idag är ofta associerade till negativa levnadsförhållanden. En miljö där allt ser lika

ut. En plats där kriminalitet gror. En osäker plats att besöka. En segregerad plats i

staden. Är dessa påståenden sanna? Om det är det, är det då arvet eller miljön som

skapar dessa beteenden och atmosfär? Har man misslyckats med att skapa förorter?

”Människor formar arkitektur och arkitektur formar människor.”

Per Nilsson, filosofilärare Umeå Arkitekthögskola

Kan vi skapa en standard som går att masstillverka för att gynna massan men som

också går att kombinera på olika sätt för att kunna uttrycka individen? En standard som

är utbytbar, för att enkelt kunna uppdatera kvalitén. Eller är kanske standarden inte

lösningen? I så fall vad är lösningen?

Synonymer

Standard, 1 fastställd norm, norm; normaltyp, likare, måttstock, modul 2 levnadsnivå,

nivå; kvalitet, klass

Kvalitet, el. kvalité 1 Sort, slag, klass, beskaffenhet, standard, sortiment, sortering 2 bra,

sort, bra värde 3 inre värde, värde, egenskap

www.synonymer.se

Standard 3) kvalitet, kvalitativ nivå o. d. a) (uppnådd) kvalitativ nivå, kvalitet, klass (se d. o. 5 c α). Företagets produkter håller hög standard. Teknisk, moralisk, kulturell, konstnärlig standard. b) (levnads)nivå l. (levnads)ställning i materiellt l. ekonomiskt l. socialt avseende; (materiella l. ekonomiska) förhållanden l. tillgångar; (ekonomisk l. social) ställning; äv. i uttr. ekonomisk l. materiell l. social standard. SAOB.se Svenska Akademins ordbok.

9

Källor

Böcker Henri Lefebvre, Staden som rättighet, tryckt Le Corbusier, Toward a new Architecture Acceptera, Gunnar Asplund, _________, 1980 års upplaga (Gropius text) Uppslagsverk NE, tryckår 1994 Meter NCS Standard Tidskrifter SvD Kvartersmode, 31/12-‐11 RUM 2011/11, tema framtidens stad Internet Henri Lefebvre http://www.henrilefebvre.org/hlt/ SvD.se Inflyttarna svd http://www.svd.se/nyheter/stockholm/inflyttarna-‐en-‐artikelserie-‐om-‐stockholms-‐nya-‐invanare_6690604.svd SVD, Inflyttarna, 9 december 2011 kl 11:37, uppdaterad: 9 december 2011 kl 14:05 NE.se Miljonprogrammet http://www.ne.se/miljonprogrammet Arts and Crafts http://www.ne.se/arts-‐and-‐crafts-‐movement?i_h_word=art+and+craft SAOB, 8 jan -‐12

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

standard

kvalitet

Synonymer.se

http://www.synonymer.se/

standard

kvalitet

Documents

Använd, Hyllad, Ifrågasatt