NU

MM

ER

1 2004 •• ••• S

IDA

N

KAMPENKAMPENKAMPENKAMPENKAMPENKlubbtidning för SOK Viljan Nummer 1Oskarshamn 2004

KAMPENKAMPENKAMPENKAMPENKAMPEN

STSTSTSTSTORSLAMORSLAMORSLAMORSLAMORSLAM

VVVVViljan filjan filjan filjan filjan fiririririrade 60 årade 60 årade 60 årade 60 årade 60 årVVVVViljan filjan filjan filjan filjan fiririririrade 60 årade 60 årade 60 årade 60 årade 60 år

med pompa ocmed pompa ocmed pompa ocmed pompa ocmed pompa och ståth ståth ståth ståth ståtmed pompa ocmed pompa ocmed pompa ocmed pompa ocmed pompa och ståth ståth ståth ståth ståt

Kampenredaktionens motto: ”En Kampen utanJossan på framsidan är ingen riktig Kampen..”

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

Redaktörens sida

23

LEDAREN

Först och främst vill jag tacka förförtroendet att ännu ett år få ledaklubben. Arbetet är bådespännande och utmanande.Under det gångna året har jagblivit förvissad om attarbetet inte är allt förbetungande då det finns enmycket kompetent styrelseoch i övrigt mycketambitiösa och duktigaklubbfunktionärer att dela arbetet med.Visst det kan låta som om vi inte harnågra tunga frågor att kraftsamla vårtutvecklingsarbetet till – men så är interiktigt fallet.Innan jag går in på styrelsens beslutadeinriktning under året så måste jag baranämna några ord om den trevliga 60-årsfesten som vi avhöll i Folkets Parksändamålsenliga anläggning.Festkommittén hade lagt ned ett stortoch välplanerat jobb för att vi alla skullefå en trevlig stund – och som delyckades. Det gick inte att ta fel på attalla från 2 – 80+ hade en helt igenomlyckad kväll. Jag hade förmånen att fåsitta tillsammans med Peter Wretlund,vårt ärade kommunalråd. Det var ingentvekan om utan att han var djuptimponerad av festen, klubben och vårverksamhet. Ett stort varmt tack till allasom bidrog till denna lyckade kväll. Detfinns redan diskussioner i styrelsen attanordna en trevlig årsfest varje vinter.Vi får se….Styrelsen har inför årsmötet lagt framen verksamhetsplan som innehåller mål,uppgifter och inriktningar och ansvarför klubbens arbete under året. Har duinte tagit del av detta viktiga alster såfinns det i stugan samt på vårhögklassiga hemsida. Återstår nu att i

sektioner och kommittéer omsättadetta till trevliga aktiviteter förallmänheten och medlemmarna.Det är ambitiösa målsättningar som

vi ska försöka att nå under året– samtidigt som det alltidfinns möjligheter för hugademedlemmar att komma mednya idéer och testa dessa iform av aktiviteter. Det är judessa innovationer som

utvecklar vår klubb.Vad ska då styrelsen att ta tag i? Jo, förstoch främst gäller det ”utbildningen” avviktiga funktionärer i klubben. Som ettexempel kan jag nämna att vi genomförden stundande (när du läser dettagenomförda) tävlingen vid Djupeträskutan behörig banläggare. Utbildnings-behovet sett ur klubbens synvinkel ärstort och här måste vi ta krafttag. Vidareska nu ”ledarvård” omsättas i aktiviteter– m.a.o. det ska hända något på dettaområde. Den tredje frågan vi lyfter framär projekten ”Handslaget” och”Skogsäventyret” Här finns storaekonomiska resurser att hämta för ensatsning i skolan. Vi kan tänka oss attpå deltid anställa någon klubbmedlem.Så, du som läser detta och skulle kunnatänka dig att under en period tatjänstledigt (Gå ned i tid) på dittnuvarande jobb för att arbeta medstimulerande uppgifter i projektet såkontakta mig för vidare diskussion.

Återstår bara att önska alla lycka tillmed klubbarbetet och att alla dekontroller som du avser passera underåret står precis där de ska stå. Vi syns iskogen.

Roland

Äntligen är orienteringssäsongen igångigen. Visst är det kul att orientera. Mittstora mål för året är att slå Ove Lernåpå en individuell tävling. Vi får se hurdet går. Ännu har vi inte mötts. Självhar jag vunnit en tävling och kommittvåa på en i Åhus, men då var inte Ovemed. Ove har vunnit de två tävlingar hansprungit.

Annars ska detta nummer givetvisfokusera på skidor. Ove har skrivit ettlångt och roligt reportage från ettmycket kallt Öppet spår.

Vintern har varit lång i år, tyckerjag, men ändå har det inte varitsådär jättemycket skidföre.De är beundransvärda, desom åker Vasaloppet årefter år och bor här nere isödra Sverige. Och värreoch värre lär det bli med denaccelererande växthuseffekten.Jag är själv medskyldig till att denaccelererar då jag köpt en Saab som drarmer soppa än Seaten jag hade innan.

Om några decennier kanske Vasaloppetfår flytta till Lappland. Där var migveterligen inte Gustav Vasa och åkteförstås. Men någon kung borde ju havarit där. Om inte annat så har säkertvår nuvarande kung varit där. Ellernågon annanstans. Han brukar ju ändåinte veta riktigt var han är. Bernadotte-loppet mellan Abisko och Nikkaloukta,det blir bra. Där är det nog snö ett tagtill. Nikkaloukta brukar ju vara kallast iSverige.

Sådär jättemånga reportage har vi intefått in till det här numret. Å andra sidanär de rätt långa. Förutom redan nämndaÅhus och Öppet spår har Anna-Liskrivit om ett ungdomsläger i Eksjö ochJossan om ett träningsläger för OL-gymnasiets ungdomar i Tyskland.

Jossans Love search har Martin tagitöver det här numret. Alltid likaspännande. Missa inte heller Martins

bildreportage från gympan ochårsfesten, mitt reportage från

Surdegen, Agnetas stjärnor ochRolands ledare.

Ja, så har det varit årsmöteoch det har Göran skrivitom. Där står bl.a. vilkasom fått standar ochmedaljer för att degenomfört ett visstantal tävlingar för

Viljan. Jag läste att jag själv kommit uppi 150 st. nu. Det kom Jossan upp i förflera år sedan. Jag har visserligensprungit en hel del tävlingar för andraklubbar också men jag började springaför Viljan 1990 och då hade Jossan ännuinte börjat orientera. Knappast Danielheller som i år kom upp i 250 tävlingar.Grattis.

Manusstopp till Kampen nr 2/2004 blirtorsdagen den 27/5. Mejla ditt bidragtill Martin och mig. Lycka till medskrivandet!

hoppasF. Knut

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

45

L E

D A

R E

N

SURDEGEN

På trettondagen var det i vanlig ordningdags att springa bort det nypålagdajulfläsket (det som innan jul satt på småsöta grisar).

Detta sker årligen på den traditionellaSurdegen, så också i år. Inte mindre än11 personer antogutmaningen attspringa den suraste avdegar. Den riktigafläskborttagaren. Nivet väl att det är förstefter 90 min somkroppen börjaranvända fettet sombränsle. Innan dess ärdet bara kolhydratersom går åt. De tio somsprang korta bananuppnådde således inteavsedd effekt. Menalla 8 på mellanbananoch nämnda 11 pålånga banan blev avmed fett.

Banläggare Stefan Olheden förklaradehur det gick till. Bl.a. detta att man påSurdegen alltid får m.h.a. angivelsenmäta in var kontrollen är på kartan. Men,sa Stefan, oavsett hur ni mätt så är detkontrollens placering i skogen somgäller. Nämnas bör att kartan påSurdegen är i 50 000-dels klass. Skalanvar i år 1:30 000 men kurvningen trorjag var ekonomiska kartans vilken ärsämre än på 50 000-dels kartan.

Alla i startfältet utom en kom i år från

Viljan. Icke-Viljanen kom dock ändafrån Sjövalla i Göteborg. För att förvillaoss sprang hon i Viljans överdragsjackaoch hette Ida Svensson, precis som IdaSvensson från Viljan gör. På Sjövalla-Idas jacka stod det dock Henke, varförden sluge Kampen-reportern förstod attdet inte var en äkta Viljan, åtminstoneinte än…

Starten gick och i år sprang vi ivägomgående beroende på att kartorna låguppåtvända på startlinjen så de flestahade redan listat ut var första kontrollenlåg. Till ettan var det inga problem. Föregen del var jag dock lite seg på väg ditmest beroende på efterhängsennyårsfests jetlag. Jag hade helt enkeltinte riktigt vaknat. Därför tappade jagnågra sekunder på täten. Men tänkte attdet tar jag snabbt igen genom att intekolla in var tvåan ligger på kartan.

Mycket riktigt så tog jag in några meterpå dem närmast framför mig. Vi komrätt snart ut på en väg och drog iväg.Jag fick tid att kolla på angivelsen ochmäta in på kartan var tvåan skulle vara.Till min förskräckelse såg jag att visprang på fel väg. Ytterligare förskräcktblev jag när jag upptäckte att Våge intevar med i klungan. Han hade alltsåsprungit rätt väg. Något större probleminnebar dock inte detta eftersom tvåanvar en sänka. I ”ringen” fannsåtminstone tre sänkor på kartan, iverkligheten ännu fler. Fältetåtersamlades således.

Bosse och Daniel hittade kontrollenförst och så småningom vi övriga, jagsjälv sist av alla. På väg till trean sprangvi i stort sett rakt på. Där var ett parbäckar på kartan varav en i verklighetenvar en å.

Sprang efter den en bit tills den börjadesvänga åt fel håll. Sten höll då på att tasig över på en egenhändigt tillverkad

”bro”. Tord, Kalén, Erikoch jag klättrade efter.Nästa kontroll var en göl.Inga tveksamheter omvilken heller. Inga störreproblem för någon trorjag.

På väg till nästa sprangjag en onödig omväg föratt få mer väg. Det tog litelängre tid men var ändåbra för morgon-grötentryckte på och ville ut.Inget papper hade jag ochsnö i ändan är inte skönt.

Den på kartan tydliga vägen visade sigbitvis vara en knappt skönjbar stig mendet fina var att den passerade ett utedassintill en igenbommad sommarstuga. Jagöppnade dörren till dasset och blev glattöverraskad över att det fanns papper.Satt där och myste ett par minuter ochvar därefter garanterat sist. Men ett parkilo lättare och därigenom snabbare.

Vid fjärde kom jag ikapp Jonas B och SCarlsson och femte gick bra. Där (fickjag reda på senare) passerade jag sådanastorheter som Bosse, Daniel, Erik ochTord. De hade bommat så mycket på5:an så att de var övertygade om att densatt fel. Det tyckte dock inte övriga.Från det håll som jag kom så stämdekartan ovanligt bra fram till denkontrollen. Det hållet kom dock inteovanstående fyra ifrån…

Nästa kontroll var vätskekontroll vidEckerns sydspets. Stefan frågade då omjag hade några efter mig. Jag trodde attjag hade ett par stycken. Men senare

Kalén och Bergfors pustar ut vid vätskan.

Koncenterad Hasse.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

67

kom jag fram till att hela7 stycken måste ha legatefter mig då. Före migvar bara Våge, Leif ochSten.

Sedan tuffade jag påutan större misstag ävenom tempot inte var ensegrares direkt. Kändessvårt att plåga sig närjag visste att jag varavhängd och som jagtrodde bland de sista ominte sist.

Sista och elftekontrollen var dagensandra sänka. 16 mmSSV om G i Gröndal.Svårt att få framriktningen SSV med entumkompass men mm-skala hade jag så jagkom fram till att detskulle vara en av någrasänkor öster om en ravin. Precis som vidandra kontrollen kunde det vara en avca tre sänkor på kartan och betydligt fleri verkligheten. Bara att följabergskammen och kolla i varenda sänka.Gjorde det några minuter när till minförvåning Bosse dök upp. Inte sist ändåtänkte jag och blev glad. Snart dök ocksåErik och Daniel upp och de sa att Tordstruntat i sista när han inte hittade den.

Jag fick idén att kontrollen kanske ändåsatt på andra sidan ravinen och sprangöver den och började leta. Hittade dendock inte direkt och så kom vi fyra somsprang och letade fram till att vi skulle

strunta i den viockså. Lite synd förden satt nämligen påden andra sidanravinen. Någraminuters letande tilloch vi hade hittatden. När vi kom imål fick vi veta attVåge kommit 40minuter tidigare ochSten och Leif ca 10minuter efter Våge.Imponerande av degamla gubbarnamåste jag tillstå.Bara de tre hittadesista men övrigautom S Carlssonsprang dock helabanan förutom att viinte hittade sista. Enhalvtimme efter osskom Jonas Bergforsoch Lennart Kalén.De blev av med allt

julfläsk. Detta inträffar som alla vet närman sprungit mer än 3 timmar. Grattis.

Avslutningsvis tackar jag banläggarenför trevliga banor. En del gruff hördesom att sänkor är olämpliga på Surdegenoch att den sista kontrollen satt fel. Mendet var inte sant. Kontrollen satt där densatt och det var ju det som gällde enligtinstruktionen. Dessutom ska det intevara för lätt på Surdegen, då har maninget att prata om i bastun efteråt ochinget att skriva om i Kampen.Tack Stefan för ett bra arrangemang.

F. Knut

Långseger för Våge.

HÖRT I VILJAN

Vi fortsätter vår serie ”Hört i Viljan”,där vi ska delge er medlemmar vad somsägs i vår klubb. Sen sist:

”Vem är William?”Maria Rindstig på Viljans 60-årsfest närViljans egna Lena PH:ar tog initiativettill att sjunga ”Viljan fyller 60 år!”. Avd.dags att skaffa hörapparat?

”Knut, du ser ut som en gorilla”Kajsa Bergfors efter att sett Kampen-redaktörens håriga bringa. Avd. dags attvänja sig, Kajsa..

John Sjösäter + Therese i EksjöJohn smusslar med det, men säkrakällor säger att det är något på gång.Säkra källor säger också att John skaha hoppat över Tiomila-träningslägreti Kolmården för att – just det –besöka Eksjö och Therese.Fortsättning följer…

Kristin + Micke från TorfinnYngsta talangen Boman hade enstockholmare ett tag. Nu verkar honha en skåning på gång. Och intevilken som helst. Vad Kampen erfar ärdet självaste Mikael Kristensen frånOK Torfinn som är på väg att erövraKristins hjärta. Kristensen sombeskrivs som en talang utöver detvanliga. Han går på OL-gymnasiet iEksjö – Kristin börjar i höst. En inteallt för vågad gissning är att Jossanhaft ett finger med i spelet..

Jossan + Nikki i EksjöÄr det inne att ha en respektive iEksjö? John verkar i alla fall hahoppat på trenden som syskonenCarlsson startade. För Jossan är detfortfarande utbytesstudenten Nikisom gäller. Hon var alltså inte bereddatt byta för att få lite nytt skvaller tilldenna sida a la ”Se & Hör”. Kansketur det?

Martin + MarietteUndertecknad tränar mindre ännågonsin. Kanske har det sina skäl?Hittade kärleken på en bortamatchmed IKO mot Bofors. Se där Jossan,jag ansträngde mig för att få lite nyttinnehåll.. När ni ser mig i stuganigen är det ingen som vet? KanskeMariette vet?

LOVE SEARCH- den här gången med Martin

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

89

OL-LÄGER I EKSJÖ

Tidigt på morgonen lördagen den 28februari åkte jag, Stina och Kristin tillEksjö för att delta i OL-gymnasietsungdomsläger. Vi åkte med Ethel.Stackars henne, vi var nog inget roligtsällskap för vi sov mest. John åkte ocksådit, men på något annat sätt… När vikom fram var han i alla fall redan där.Först packade vi in våra saker i salendär vi skulle sova. Vi fick dela sal meden massa andra klubbar, bl.a. Ålem, sådet var ganska trångt.Vi hade två hårda träningspass.Egentligen skulle det första passet vara

ute i skogen och det andra inne i Eksjö.Men eftersom bussen hade gått sönderfick det bli tvärtom.

Jag och Stina sprang och upptäcktestaden Eksjö tillsammans. Vi var såduktiga att vi sprang alla banorna(nästan 5 km sammanlagt). De yngstalöparna (John m.fl.) blev uppföljda avduktiga elever från gymnasiet. MenJohn förstod nog inte riktigt derasfunktion (att hjälpa till och säga vadman gjorde fel), han sprang nämligenifrån sin uppföljare. Busigt John!Efter det passet fick vi lunch och någratimmars vila innan nästa pass. Bussen

var fortfarande inte lagad så vi fick åkai minibussar och för att så många sommöjligt skulle komma med var vitvungna att sitta 4 personer i baksätet(lite olagligt!).Jag och Stina sprang tillsammans ävendetta pass för hon hade glömt sinsportident-pinne.Vi sprang med min pinne. Men den varinte till någon större nytta förstämplingen vid en kontroll funkadeinte och när vi kom i mål kunde vi intestämpla ut för den funkade inte heller.Loppet gick i alla fall bra. Förutom enkontroll som vi hoppade över, vi hadekommit lite fel och det verkade så gröntså vi struntade i den. Det var mycketsnö i skogen så marken var full av spår.Lite tråkigt tyckte vi. Så vi blev bådahelt lyckliga när vi valde en väg somingen annan hade sprungit så att vi fickspringa utan spår.På vägen tillbaka till skolan fick vi åkaolagligt igen, men det gjorde inte såmycket. Vi var glada att få åka ochduscha.På kvällen hade OL-gymnasiets eleverspex. Det var bl.a. VM-uttagning medkända personer (Grynet, Britney Spearsoch en blå Robinson-Robban m.fl.),sång och dans. Jossan gjorde en brainsats som en vacker Miss Universum iprisutdelnigen trots att hon inte vann

priset för Årets Miss. Priset gick iställettill en orienterare som alltid sprang bortsig och missade en massa. Det var ettväldigt bra och roligt spex så det får femorienterings-skärmar av fem möjliga.Efter spexet blev det konsert medgymnasiets egna band. Nämnas bör attdet var Jossans kära Niki som speladetrummor. Han var jättebra!Innan vi gick och la oss gick Stina ochjag ut på en promenad i Eksjö. Det varganska dött förutom några töntar påmoped som körde runt, runt i stan.Jag, Stina och Kristin sov lugnt i våransal. Men John sov visst någonannanstans.

Nästa dag var det dags för att springalångpass. Först sprang vi i skogen ochsen bytte vi karta och sprang en sprintmed 20 kontroller inne i Eksjö. För migvar det ett roligt pass. Men för mångaandra var det blött, kallt och mindreroligt. (Det var väldigt mycket snö ochis.) Stina trampade igenom isen i enbäck och blev blöt långt upp på benen.Tur att duschen var så varm!

Lägret var superkul!! Men allt roligtmåste ju tydligen ha sitt slut och vi vartvungna att åka hem.

Anna-Li

Anna-Li:s bedömning av OL-gymnasiets ”spex”:

”Komet-Anna-Li” var på läger i Eksjö.”Det var ett väldigt bra och roligt spex så det får fem OL-skärmar

av fem möjliga.” (Reds anm: bra jobbat, Jossan!)

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

1011

TYSKLANDSRESA MEDOL-GYMNASIET I EKSJÖ

Vi var ett stort gäng med ungdomar somåkte iväg på Eksjö OL-gymnasietsträningsläger till Tyskland. En hel bussskulle packas med de flitigt tränandeeleverna plus de nya ”nollorna”, de somkommer att börja ettan nästa år,däribland Kristin.

Vi åkte ner till Northeim i sydöstra delenav Tyskland. Där bodde vi på ett fintvandrarhem som mer liknade ett hotell.De nya fick följa med för att bekantasig med oss, så de inte ska vara blygasen när skolstarten börjar. Och visst gickdet bra, Kristin hittade fort in i MikaelKristenssons armar och undertecknadfick en mycket fin bild på dem 5 minuter

efter första pussen, något jag är mycketstolt över. Givetvis kommer bilden attpubliceras, dock inte i detta nummer.Vi fick lära oss att äta den tyskafrukosten, ljust bröd, mest frallor medNutella på. Givetvis var det också gröt,kryddad med bland annat banan ochananas. Vi tränade och tränade, backeupp och backe ner. Det var inte denterrängen jag mindes från våratklubbläger nere i Tyskland på tredagarsför länge sedan. Här var det inga plattaytor, utan riktigt kuperat. Det var genomvåran utbytesstudent vi hade förra åretsom vi fick åka ner dit. Hon och hennestränare hjälpte oss med träningar ochboendet. Genom dem blev vi ocksåmycket uppmärksammade, två gångerblev vi fotade av tyska tidningar, engång blev vi bjudna på gratis bad, energi

läsk och frukt. Jag och fem andra fickfölja med Helene (den tyskautbytesstudenten) på en konsert. Vivisste inte innan vad de skulle vara förnågon konsert men vi blev ju bjudna sådet var klart vi skulle gå. Det börjadeju ganska bra, en tysk kvinna stod ochpratade, sedan var de dansare ochsångare. Ögonen blev tyngre, vi hadeju trotts allt tränat två pass på dagen.När jazz orkestern var klara, återstodendast det klassiska numret, vid dettillfället var jag halvsovande, menvaknade lagom till konserten var slut.Visst var det underbart att gå på konsertminsann!

En dag hade vi halv dag med träningoch skulle åka och hitta på något kul,vi åkte och tittade på museum från närTyskland var delat i två. Om det hadevarit på svenska hade man noguppskattat det mer. Men när man lyssnatpå den tyska guiden som jag följde medi några minuter så orkade inte öronenmer. Jag bestämde mig för att endastlyssna i vartannat rum och bara läsaskyltarna där jag inte orkade lyssna. Jagvet inte om jag lärde mig så mycket,men en sak jag fortfarande kommer ihågär att det fortfarande finns 33000 minorlängs gränsen som man inte hittat.Det var bra dagar vi hade i Tysklandäven om man ville att det skulle finnasnågot pass då man bara kunde brännapå och inte behöva kämpa i allauppförsbackar. Men vi tog oss igenomdet. Som ”pris” åkte vi till Danmark ochsprang spring cup. Under den tidenhände nog de roligaste sakerna. Vibesökte nordens största köpcentrum.

Tog oss cirka en och en halv timme atthitta dit då vi av misstag kom in pånågot stortföretag som var helt tomt påfolk men väl framme kom vi på att vivar tvungna att vända eftersom vi skulleäta. Tillbaka tog det dock bara 10 min.Vi hade ju lärt känna de nya ganska väl,och nu var lägret snart slut och vi hadeinte gjort några rackigheter. Så närnollorna var på möte med våra tränarepassade vi på att byta deras lakan ochtäcken. Några fick sitt täcke hoptejpattill en boll. Någon hade ett tjugotalvattenflaskor i täcket som var fintförseglat med tejp. Hittade de inte sinakläder eller väskor var vi till sluttvungna att ge dem lite ledtrådar.Det var så kul att hitta på bus, men jatror de små blev lite paffa när de komtillbaka. Men vi sa ju bara som det var,”de var några danskar som sprang in ochtog massa saker på rummen och sprangut igen och åkte iväg i en skåpbil”. Omdet var sant eller ej förtäljer intehistorien.

Vill ni veta något om tävlingen, då skajag berätta för er att det var ganskahäftigt eftersom det var så mångaduktiga stjärnor där. Nästan hela elitenvar samlad. Om jag inte minns fel såvar det fem av de sex bästa damernamed, något glesare bland killarna.Kavle på söndagen och sedan for vihem. Ännu kan jag höra tonerna avSpring-cups melodin i mitt huvud,”Spring-cup orienterings Wake up”.Äntligen hemma.

Josefine

”Nollan” Kristin och ettan Jossan var utomlands, minsann.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

1213

BILDSVEP...

BILDSVEP...

Medanföräldrarnagympar kanman hittapå annatkul..

..FRÅN HÖSTENS GYMPA!..FRÅN HÖSTENS GYMPA!

Viljans gympa har ivanlig ordninggympats i Rödsle-skolans gympasal.Gympan har också, ivanlig ordning, bes-ökts av gammal somung - det finns någotför alla.

Stort tack till de amb-itiösa gympaledarnaAnna Lernå ochMaria Rindstig.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

1415

ÅRSMÖTET 28 FEBRUARI

Viljans 60:e årsmöte hölls i klubbstugan den 28 februari med ett 20-tal medlemmarnärvarande. Mötet leddes av Manfred Olejnik och valen gicks snabbt igenom då devar väl förberedda av valberedningen. Två förändringar genomfördes i klubbensorganisation, nämligen att breddkommittén och triathlonkommittén slogs sammantill en motionskommitté samt att skidsektionen och spårkommittén slogs samman.

Styrelsen fick följande samman-sättning:Roland Nilsson ordförandeJerry Svensson sekreterareStefan Carlsson vice ordförandeAnna Svensson ledamotIda Svensson representant OL-sekt-ionenStefan Bergh representant skidsektionenStefan Olheden representant ungdoms-kommitténJonas Bergfors suppleantJan Andersson suppleant

Orienteringssektionen:Göran Svenson sammankallandeIda SvenssonTobias GunnarssonTord HultbergLennart KnutssonÖrjan LaneborgAnders Persson

Skidsektionen:Stefan Bergh sammankallandeOve LernåManfred OlejnikTonney GunnarssonHåkan SvenssonJan Johansson

Efter årsmötet förrättades utdelning avpriser och utmärkelser av vilka kannämnas:

Diplom för 50 fullföljda tävlingar:Ove LernåPontus GunnarssonBritt-Marie CarlssonDavid SvensonEthel Boman

Standar för 100 fullföljdatävlingar:John Sjösäter

Bronsmedalj för 150 fullföljdatävlingar:Lennart KnutssonKarl-Erik PetterssonBo SöderqvistKristin BomanStina Lord

Silvermedalj för 250 fullföljdatävlingar:Daniel Gunnarsson

Slutligen avtackades ett antalfunktionärer med blommor för gottarbete i sektioner och kommittéer.

VAL OCH UTMÄRKELSER

FRUSNA DRÖMMARPÅ NATURLIG SNÖ…ELLER VIVE LA FRANCE

Vad gör egentligen traktens outtröttligavasaloppsmotionärer när Kung Boreinsisterar med att utebli?Mer än att sticka nunan motköksfönstret varenda morgon bara föratt ännu en gång konstatera sydvästligvind tillsammans med att termometernenvisas med att redovisa fem, sexplusgrader och gråmulet?Jo, tränar och åter tränar – på konstspåri Nässjö och Nybro.Egentligen började mitt Vasalopp ellerÖppet spår om ni så vill, redan i januari.För under humanare delen av svinottanstartade färden västerut och redan innanKristdalaavfarten hade ett 20-taletVasalopp tillbaka i historien, inkluderatföre, valla, omkullåkningar och övriga

incidenter, avhandlats. Dryga tio milsenare kändes det som man redan varen sådan där motionsguru som otåligtstått och stampat i Vasaloppshorden vidstarten i Berga by.För undertecknad var nu begåvad mednära nog total koll eller åtminstone ennågorlunda bild av allt från slakmotanupp till Oxberg till avanceradutförsteknik vid den tvära svängenunder landsvägen ett stycke efterEvertsberg. Alla TV-vinklar och dyliktsom redan etsats sig fast i skallen målasåter upp, förbättras och förbryllar…Samtidigt som en ytterst snöfattigsmåländsk skogsbygd svischar förbiutanför bilfönstret.Dagens Viljanuppställning består avHåkan Svensson tio Vasalopp, StefanBergh tio, samt Per- Åke ”Pecka”Persson 31 lopp (lägg därtill tre ÖppetSpår) som därmed titulerar sig som såkallad veteran. Det innebär bland annat

Ove hann med att vinna det efterlängtade skid-KM:et innan han åkte öppet spår.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

1617

att Pecka är begåvad med VIP-plats vid starten och kan i stortsett välja vraka bland startledeni det drygt 15 000 gigantiskastartfältet – snacka ombreddmanifestation förresten.Lägg där till Stefans lopp frånmitten av 80-talet, som innebaren dryga 300-placering när hanåkte på smått fantastiska 4.45timmar, så förstår ni att det äringa duvungar man är påskidutflykt med.Men har du aldrig åkt? ypparPecka på, om uttrycket tillåts,omisskännelig stockholms-dialekt med visst värmländsktinslag, inte direkt nedlåtande,men dock med ett eftertryck ivokabulären som får en att känna sigsom en måttlig nybörjare eller typiskflatlandssvensk inom den vita sporten.Nja, var anmäld redan 1981, men dåsnöade det en enda flinga på helavintern så min plats såldes. Platsenägdes av min förra klubb och såldesvidare. ”Geschäft i Vasaloppet”svartmålade därför en blaska påKalmarslätten och slog på med rejälabecksvarta rubriker – min enda ”insats”i loppet hittills. Förresten har det ocksåblivit ett reportage om envasaloppsåkare 1990 – då blev visstloppet inställt på grund av snöbrist. Såvisst känns mytomspunna Vasaloppetoch Öppet Spår som nyckfullt värre ochmånne smått ouppnåeligt, åtminstoneför undertecknad.När vi närmade oss Nässjö övergick välinte snacket direkt till nervositet menväl till det erforderliga vallarsnacket; attlämna in skidorna till experter och

betala dyra slantar kvällen innanVasaloppet, existerar liksom inte på ensann vasaloppsåkares repertoar.Det är då undertecknad sänkerdiskussionsnivån ett par snäpp; varförinte köra med den här nya finska tejpen,placerad just under fästet på skidorna?Efterföljs förstås av en djup suck avsamtliga medresenärer.Tejpen skulle kunna vara en finskuniversallösning för alla motionärersom lider av kroniskt bakhalt… såsmåningom möts dock mitt naivapåstående av viss nyfikenhet. Bra fästeoch skapligt glid (nja!) och vidinspektionen av skidorna efteråt visardet sig att tejpen fortfarande lever ochlär tjänstgöra med skapligt fäste ett antalmil till.Två slingor erbjuds i den småländskaskidmetropolen. En rejäl gata medkonstspår som mäter knappt 3,5kilometer, men inkluderar i gengäld två

riktiga rysare till motlut medefterföljande utförslöpor istörtloppsklass – det var ju här som SMavgjordes för några veckor sedan ochnu är det motionärernas tur att låtamjölksyran bubbla i skallen i derekordlånga backarna. Dessutom kanman välja ett fegare och flackarealternativ dock med måttlig tillgång pånatursnö, men med visst inslag avgrusrally, på en halvmil.

Vid en ytlig betraktelse påskidinspektion efter träningenkonstateras att tejpen gjort ett tappertförsök till succé. Samtidigt som enåterförsäljare inom skidbranschen vidfikabordet bredvid totalt dömer utparaffinpåläggningen på mina laggarsglidparti. Fel paraffin och i fel ordning– en 300-hundring för ett höjdarvallaoch det hela är löst. Av någonoutgrundlig anledning kan skidsportenemellanåt upplevas som en något dyrsysselsättning. Tio tusen spänn för enskidsäsong och då har man ännu integrävt allt för djupt i prylhysterin,summa: 7-8 orienteringssäsongerungefär.Vid hemkomsten vid 18-tiden harmörkret för länge sedan fallit överOskarshamnstrakten och efter lång dagsfärd mot natt kan konstateras; fyra milpå laggarna, 30 mil i bilen och dessutomen otäck repa i belaget.Skidentusiasterna skiljs därefter medorden; då harvar vi en repa på Nybroskonstspår redan på onsdag…Veckorna gick och nästan 70 mil(inkluderat konstsnö, sjöis, gräsrallysamt en vecka i Idre) kunde till slutsummeras i träningsdagboken.

Tekniken kändes hyggligt stabil ochvissa delar av överarmarna hade vid enytlig betraktelse nästan tagit enannorlunda form.

I Jönköping hoppade jag på ennedlastad minibuss bestående av trelundensare som tydligen var professoreri partikelfysik, samt två doktoranderinom samma genre, samt en fransmanoch en italienare. Fransmannen skullegöra tröstlösa försök att bemästra de niomilen mellan Sälen och Mora (ensiffrigachanser att lyckas enligt sakkunskapen,hade nämligen i stort sett aldrig stått påett par skidor) medan italienaren mestvar med som chaufför och varsytterligare uppgift månne var att utökarökpauserna (när han och Pierre,fransmannen, hade inhalerat den förstabengaliska så satte vi andra oss givetvisi bussen, samtidigt som de tände uppnummer två…). Trots detta så tog interesan upp till Mora särskilt lång tid.Utan att vara elak så kördevederbörande som en ohygglig biltjuv– eller för att använda Pierresvokabulär; ”ta det inte som kritik, mendu kör som en riktig italienare”...- Men han saktade ju alla fall ned tilltvåan när det drog ihop sig för att stannaför Stop-tecken.

Söndagen den 29 februari är en dag mansällan eller aldrig kommer att glömma.Ruggiga minus 26 grader vid starten iBerga by. Vi satt och huttrade i bussenbåde länge och väl. Ingen var särskiltsugen på att knalla bort till startplatsen– som numera är vid riktiga(Vasaloppsstarten på fältet ett styckeinnan vägövergången och åkningen är

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

1819

samtliga nio mil till Vasaloppsmålet).Ändå hade Håkan Svensson, åtskilligagånger poängterat hur viktigt det var attkomma iväg exakt klockan sju, förannars hamnar man mitt i flocken blandmåttliga skidåkare. Strax innan sju fannsdet dock ingen återvändo. Ut i kylan ochned med skidorna från takboxen ochsedan lommade vi iväg. Bort tillstartplatsen, huttrandes kändes kylanända in i märgen, började vi köa, enkänsla som möjligtvis bara kan jämförasmed att stå naken i Sibirien.Först yppade speakern någoti stil med; behållöverdragen på så längesom möjligt samtidigt somhan påstod att 2000 löpareredan startat.

Tjenare, där rök förstamålsättningen (nämligen attkomma iväg klockan sju) förman suttit i bussen och halvdeppat.Istället handlade det om att tokköraspårlöst uppför första långa backen.Korsande över skidor, stavar och spårpå bredden, vid Smågan (10, 5 km) hadejag ännu inte kört i något som liknadeskidspår. Rundade ett par hundra somstod vid vätskekontrollen och skippadealltså att själv inta erforderlig vätska föratt avancera så mycket som möjligt ikön. Ett stycke efter kontrollen börjademyrarna breda ut sig och spåret längsttill vänster var helt fritt från åkare. Härkom jag ifatt Håkan. Inte för att jag såghonom men enligt åkprofilerna måstehan varit här någonstans. Ute påmyrarna handlade det uteslutande om attstaka, staka och åter staka – min stilkräver nämligen fasta ytor för

stavspetsarna och det var det verkligen.Men först nu förstod man hur kärvt detvar i spåren, eftersom det var förstagången mina skidor gjorde entré ispåren – det blir liksom lite kärvt iskidspår när det är nästan 30 graderkallt. Från Mångsbodarna var det enlång utförslöpa som inte slutade förräni en liten ettrig köldhåla som benämnsTennäng. Minus 31 grader mätte manupp vid tiodraget på morgonkvisten.Trots ett hyggligt utförslut så bromsades

skidorna effektivt in och det varnästan som om någon drog ett

skruvstäd kring dem.Samtidigt som laggarnaförde ett ohyggligt oväsen iden stenhårda och knirrandesnön. Dock hade minansiktsmask som tyvärr var

rejält nedisad fått stämpla utredan ett par kilometer

tidigare.

Förbi kontrollen i Risberg och översjöarna mot Evertsberg var kroppenfortfarande tämligen pigg.Kontrollerade den digitala kronografenhalvvägs och kunde konstatera att detfanns god marginal i tidschemat, sominnebar att man skulle nå målet undersex timmar, trots trängseln och fighteni den första backen. Det kostade dockkraft i backen vilket var något somskulle straffa sig – redan efterEvertsberg passerade vi en lite körvägdär funktionärer skottade på snö,eftersom bilar hela tiden passerade,slant jag med staven och trötthetensmög sig på obönhörligen. Iutförsbackarna gled det inte alls så brasom tidigare (är det inte märkligt med

skidåkning, när man är pigg har manalltid bra fäste och glid medan när manär trött är det alltid uselt glid och dåligtfäste). Slet mig fram till Oxberg ochkonstaterade alla konkurrenter jag glattkört förbi tidigare under färden nu i enstrid ström passerade med ett endahånflin (kändes det som). Ingen energifanns kvar, men var det verkligenväggen? Total dominans av negativatankar. Hade ju trots allt åkt 70 mil – 20mer än de där femtio som är ett måste…skulle det trots detta blilandsvägsbussen till Mora, är det ettsvek mot mig själv och inte minst Annasom betalat 25 spänn för sms-rapporter.Pinsamt värre förstås… Förstod ocksåatt man inte skulle kunna skylla pånågon maginfluensa för en vecka sedanlika lite som sömnlösa nätter osv.I Oxberg handlade det obönhörligen omatt gå in i depå och inta en energikakatillsammans med en välsmakandeMarabou mjölkchoklad, samt ett parliter vatten. Här bör väl också nämnasatt det blev en dipp i åkprofilen (mellanOxberg och Hökberg), men någottidsavdrag bara för att man fikar erhållerman alltså inte…Av någon outgrundlig anledning sååterkom såväl krafter som vilja.Resterande del av loppet pressade manåterigen i fyraminuterstempo och ävenunder. Därefter handlade det omharmonisk åkning förbi Moraparkenoch hårnålskurvan innan upploppet ochså var det hela över för denna gång. 5.57stannade förresten klockan på.Matintag i mängder och sedan vänta inbusspolarnas insatser. Samtligaskåningar tog sig runt med blandaderesultat. Därefter handlade det om att

checka vart vår franske vän tagit sinmats ur skolan. En snabbkoll på nätetskvallrade om att han var i Evertsbergoch skulle komma i mål framåt åtta påkvällen. Alltså ett par timmar eftermörkrets inbrott. Inte nog med det. Hanpasserade såväl Oxberg som Hökberg– nu hade han till och börjat öka takten.När det tickade fram på datorskärmenatt han även passerade Eldris och skullekomma under ”magiska” tolv timmarrusade vi ner till målet med en dalahäst,istället för lagerkrans, och pava fransktlantvin i högsta hugg för att hedra vårfranske hjälte. Vi försökte även fåmålpersonalen att spela marseljäsen…men det sistnämnda uteblev tyvärr. Medlätt guppande diagonalstil och rejältsliten gled Pierre fram i ensamt majestätpå upploppsrakan. Med 11 timmar och54 minuter dubblade han nästan påsekunden min tid – dagens tveklösasegrare.Och sedan återstod egentligen bara attgöra bokslut från årets begivenhet;

• Ett förfruset lillfinger, samt ett parilskna frostskador i nunan som numerapåminner dem som besöker apoteketRöda Näsan alltför regelbundet.• Vasaloppet eller Öppet Spår är ettmycket bra träningsmål.• Tennäng är ett ohyggligt köldhåleller möjligen ett gudsförgätet ställesom förvirrat sig väster ut i Tajgan –hur hittade egentligen folk hit för ett partusen år sedan och vad var det som drevdem..?• Dricka vid varje kontroll – stressaaldrig, lugn och harmonisk åkning är attrekommendera. Annars spelar det ingensom helst roll om du har åkt de

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

2021

erforderliga 50 träningsmilen eller ej.• Konstsnö på Scaniaslingan redantill hösten så skidentusiaster slippervallfärda till Nybro och Nässjö –skrapsnön vid ishallen (som inte Martinspolare behöver) som lätt transporterasde 700 metrarna mellan ishallen ochslingan (Stefan Palmgren, hängivenskidåkare, 6.15 på Öppet Spår, ochtillika VD på Scania, liksomfritidsförvaltningen är redan informeradoch givit positiva signaler).

Ove Lernå

Fotnot: Nuna = ansikte, Bengaliska =kontinentala stinkpinnar eller cigaretter,pava = flaska, Apoteket Röda Näsan =Systembolaget, Tajgan = norrahalvklotets barrskogsbälte.Ursprungliga benämningen på de storabarrskogarna i Sibirien. Marseljäsen =franska nationalsången.

Anna Lernås kortare version avOves bedrift07.15 smyger försiktigt upp ur sängen,hämtar DN i brevlådan och sätter på

mobilen. PIP!PIP! Du har ettmeddelande: Ove Lernå har just börjatsin färd mot Mora. Nu var det alltsåigång.SMS-tjänsten verkar ju fungera bra.Morgonen fortsätter med frukost,förmiddagsfika och ytterligare ett parPIP!PIP! Nya tider och passeringar pågång, vid frukost såg målet med att gåunder 6 timmar kärvt ut men nu straxföre lunchtid ser det ut att kunna gå medganska stor marginal… Bäst att surfaut på nätet också för att få den exaktastarttiden 07.12, men har Ove verkligeninte startat förrän 12 minuter över förstastarttid – det måste ha hänt något?! Nubörjar det bli riktigt spännande…senaste SMS under lunchen pekar på enmålgång 13.12, nu är det sekunder somgäller! Bäst att sätta på kaffe efter matenockså. Det går åt mycket energi för osspå hemmaplan också. PIP!PIP! Du harett meddelande: Ove Lernå beräknas gåi mål på tiden 5.57. PUH! Äntligen överför den här gången. Undras om han skavåga sig på riktiga Vasaloppet nästagång…?

Ishallen byggs om -är det härifrån manska få snö tillScaniaslingan? Dettror Ove.

ÅHUS

Så var orienteringssäsongen igång igen.Äntligen…Två knökfulla minibussar + Carlssonsbil drog till Åhus första helgen i marstrots att friidrotts-VM och Vasaloppetlockade på TV. Vasaloppet lockade ävenvissa Viljaner att sporta själva. Sesärskilt reportage i detta nummer avKampen.

Pan-NattenFör en gång skull var vi i så pass godtid så att vi hann åka till våra stugor ochbyta om innan, utan att någon kom försent till start. Det speciella med Pan-Natten är att det är gemensam start ochgafflade banor. Således varvar alla vidmålet minst en gång. Kul upplägg

tycker jag som inte gillar att vara ensampå natten. Av någon anledning skullealla ha nummerlapp. Jag antar att detvar för att man skulle kunna hålla redapå vilken karta man skulle ta vid startoch varvning.När jag skulle tömma SI-brickan såupptäckte jag att jag hade ett hål i fickandär jag lagt pinnen. Som tur var så hadejag överdragsbyxor på mig så pinnenhade fastnat i dessa. Puh.

Sedan bar det iväg. Vi H40-gubbarstartade samtidigt som D18-tjejerna.Det är inte varje natt man blir jagad avsådana unga vackra damer…Ett tag var Kristin förbi mig men då fickjag ta mig i kragen och lägga i en högreväxel, varför jag sprang förbi förstakontrollen. Får skylla på den för mig

Leif kalasar på en korv uppfiskad ur termosen. Kaffe-korv? Örjan ser sugen ut.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

2223

nya skalan 1:7500. Alla andra på mingaffel sprang också förbi första så detvar ingen ko på isen. Iväg igen. Gickskapligt ett par kontroller men sedankom fyran och jag hade plötsligt ingenaning om var jag var. Efter att hasprungit runt planlöst och tittat i varendagrop ett tag fortsatte jag en bit till ochse där satt den. Jag hade stannat förtidigt. Får skylla på den för mig nyaskalan 1:7500.

Till femman kom jag också snett menredde ut det och ett par kontroller senaresåg jag ett par andra löpare i min klassoch förstod att jag inte var helt avhängd.Till åttan skulle jag följa en stig ochgjorde så, då jag plötsligt fick se storahus till höger om mig. Var är jag?Kollade över hela kartan. Till slut komjag på att husen kanske var utanför

kartan. Får skylla på den för mig nyakartskalan 1:7500.

Vid varvningen såg jag att det var någrakartor tagna, men faktiskt fler kvar,vilket gav mig nytt mod. Andra varvetgick betydligt bättre. Gjorde bara enliten krok och sprang om Leif Carlssonpå väg till sista kontrollen. Spurtadesedan allt vad jag orkade för att inte bliomsprungen av Leif. Vilket var bravisade det sig då jag helt ovetandes vannmed ca ½ minut. Leif var trött ochkunde inte springa om mig. Detbehövde han dock inte heller. Han vannändå H50 med 8 minuter!Kristin vann D18 och Ida SvenssonD21M i sin livs första natt-tävling.

Skåne-MixenEfter några timmars välbehövlig sömn

var det dags igen. Den här gången påden legendariska kartan ”Gropahålet”som ritas om ca var tredje år. Passandenamn då den består av höjder och gropari ett obegripligt virrvarr om man inteläser kartan väldigt noggrant. Jagsprang H21 denna dag tillsammans medjuniorerna Daniel, Henke och Fredrik.I genomsnitt var vi ca 25 bast. Perfekt.Ändå hade vi ingen H21:a i laget. Bästi vårt lag gick en ändå inte helt nöjdHenke. Näst bäst Fredrik som verkarvara på gång.

Sämst gick jag och nästan lika dåligtDaniel. Vi hade för bråttom. Daniel föratt han sprang första och jag för att jaggick ut strax efter Farum-Tisvildesförstalag. Dumt nog försökte jagkomma ikapp. När jag ändå blevifrånsprungen fungerade inte huvudetlängre. Syrebrist. Fick stryk av YuriOmilchenko (eller hur han nu stavar sittnamn) med 20 minuter. Lite för mycketpå 8 km, även om Yuri måste ha gåttruggigt bra. Vann gjorde Bäkkelagetmed Björnar Valstad på sista, så det varinte bara blåbär som deltog.Vi kom till slut 15:e vilket faktiskt trotsallt var på den övre hälften, i alla fallom man räknar antal startande lag.

Bäst i Viljan sprang Kristin, Stina,Anna-Li och John i klassen HD16. Dekom fyra. De lättfotade, tungfotade ochblyfotade damerna (enl. B-M Carlssonsdefinition) hade ett lag i klassen D135/H180 och kom femma.Sedan var det flera lag i den störstaklassen, nämligen Prop. Bäst där gickLeif, Örjan och Stefan C som ocksåslutade femma.

På kvällen gick Carlsson igenom hurman ska göra när man orienterar. Trestörre grejer per sträcka ska man försökaleta upp varav den sista är sista säkra.Sen kan man ha en trigger, typ ”NU”och då skärper man till sig lite extra.

Pans-Våren (klassisk)Sista dagen är det viktigast att gå braför det är den dagen man gläds åt ellergrämer sig åt ända till nästa gång det ärdags att tävla. Vilket i mitt fall är helasex veckor senare. Samma luriga kartasom dagen innan. Men faktiskt såbommade jag bara ca en minut på helabanan. Kanhända att Carlssonsteknikgenomgång gjorde susen.

Så när jag kom i mål kollade jagresultattavlan och såg att jag var tvåminuter före den som ledde. Just det,tänkte jag, idag är det ingen som kanslå mig. Så ska man aldrig tänka.Murphy eller Gud eller vem det nu är,straffar en direkt. När jag kom tillbakafrån duschen upptäckte jag att fått strykmed två minuter. Men huvudsaken ärinte att kämpa väl utan att komma blandde två bästa, eller hur är det, det heter?

Som tur var så var Jossan med dennadag och försvarade Viljans färger medden äran då hon vann D18L. Hade honinte varit med så hade Kristin vunnit.Den tredje tvåan var S Carlsson,himself. Triggern funkade även förhonom.Å till nästa år igenkommer vi tillbaks igenty det har vi lovat.

F KnutS Carlsson himself förklarar hur man orienterar. De lättfotade damerna Anna-Li,Jossan och Kristin ser intresserade ut.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

MOT GOTLAND!

2425

Göran Svenson I är en framträdandeprofil inom SOK Viljan. Med ett beni nästan varenda del av klubben är detmånga som vet vem han är.Han är en trevlig ledare som för detmesta har humöret på topp. Inte undrapå, vid 52 års ålder hänger hanfortfarande med de flesta i klubben.

Martin

Så här beskriver Göran sig själv:Som väl de flesta (åtminstoneViljaner) vet vid det här laget föddesjag på nyårsdagen 1952 som den sistei en trio bröder på Kolbergavägen 53där föräldrarna hette Sonja och Biggan.

Där i bergskrevorna sydost omnuvarande Havslätts motionsgård lekteman cowboy och indian som liten ochsenare körde man moped som 12-13-åring i samma skog. Det borde alltsåvara hemmaterräng när man nu springeromkring och bommar på OBN.

Det blev ett par tappra försök i någrapojkfotbollslag innan man insåg attbollsinnet saknades. Sen blev detorientering för hela slanten och det ärfortfarande så himla kul! Man fick det

I Kampenredaktionens arbetsuppgifter ingår, förutom att sätta ihop fyra nummer avallas er favoritblaska om året, även att adressera, stämpla och förse kuvert medporto till de Kampar som ska skickas till medlemmar utanför Oskarshamn.Vid dessa tillfällen lägger vi alltid märke till Göran Svenson I, Göran Svensson II,Göran Svensson III och Göran Svensson IV.

Vilka är alla dessa som har sitt namn gemensamt? I en serie som sträcker sig överfyra nummer av Kampen hade vi tänkt presentera Göran I, II, III och IV. Vi börjar medettan.

GÖRAN SVENSON I II III IV

nog med modersmjölken – det sägs attmamma sprang SM hösten 1951 (dåbör jag ha varit med!). Debuten, först iparklass och sen på egen hand, begicks1963 och då var det direkt in i YP (yngrepojkar) numera H 14 som var yngstaklassen då. Dom första åren fick manhålla tillgodo med hundratusendelenoch rita in banan själv – det ingick itävlingstiden.

Så småningom blev det skogen sombåde idrotts- och arbetsplats då jagvalde att bli skogsarbetare. Somskogshuggare skaffade man sig en godfysik som kom till pass i idrotten.

Jobbarkompisarna hade lite syrligakommentarer när jag ibland tog på migjoggingskorna och sprang hem frånjobbet – kan inte du jobba dig trött somvi andra?

I en sån här ”biografi” får man välskryta lite också? Det har ju blivit liteframgångar även om jag var ganska seni starten. Jag hade inte en chans i pojk-och junioråren mot bröderna Carlssonmen det tog jag igen i seniorklassen ochnu i gubbklassen har det jämnat ut sigigen. Det jag är mest nöjd med är en7:e-plats på förstasträckan i 10-mila1981 och en andraplats påSmålandsrankingen i H 21 1982 plustotalsegrar i 5-dagars 1975 och 1999.Det blev även en karriär som friidrottarepå 70- och 80-talet. Det bästa där blev15.06 på 5000 meter bana och 1.49.54på Lidingöloppets 3-mil.

GRAGRAGRAGRAGRATTIS!TTIS!TTIS!TTIS!TTIS!Olle Holgersson 75 år 9/4Per Lindén 60 år 19/2Håkan Krantz 60 år 10/2Ulf Rindstig 40 år 15/4Ulf Ådvall 40 år 21/2Annika Arvidsson 40 år 17/2Pär Johansson 30 år 16/2Karin Boman 20 år 4/3

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

2627

Namn Klubb/ort Lopp Åktid PlaceringBergh, Stefan SOK Viljan Vasaloppet 6.21.14 4175Fransson, Rolf SOK Viljan Vasaloppet 9.33.36 11107Fransson, Ulf SOK Viljan Vasaloppet 7.02.51 5747Johansson, Jan SOK Viljan Vasaloppet 5.57.43 3244Jonsson, Rolf SOK Viljan Vasaloppet 9.37.52 12627Jonsson, Tomas SOK Viljan Vasaloppet 9.37.51 12626Karlsson, Hans SOK Viljan Öppet spår 07:58:31 -Lennartsson, Ingemar SOK Viljan Vasaloppet 10.58.39 13031Lernå, Ove SOK Viljan Öppet spår 05:57:26 -Nilsson, Bertil SOK Viljan Vasaloppet 6.29.33 4512Persson, Per-Åke SOK Viljan Vasaloppet 8.48.32 9605Petersson, Lennart SOK Viljan Vasaloppet 9.07.13 10273Petersson, Tomas SOK Viljan Vasaloppet 9.22.55 10741Ragnheden, Christer SOK Viljan Vasaloppet 6.12.49 3795Skatt, Örjan SOK Viljan Vasaloppet 6.00.41 3380Söderqvist, Bo SOK Viljan Öppet spår 06:30:49 -Stenfelt, Dag SOK Viljan Vasaloppet Brutit -Svensson, Håkan SOK Viljan Öppet spår 06:41:20 -

SKIDRESULTAT

Vasaloppet

Klubbmästerskapet

Maria vann blanddamerna.

I kommunens tidning”Transitomagasinet”nummer fem 2003fastnade vi för enspeciell sida. Därframgår att vissa viljanerligger efter medträningen - och istället ärute och ägnar sig åt”RAJTAN TAJTAN”..(???)

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

2829

RAPPORT FRÅNSERVICEKOMMITTÉN – VÅREN 04

Vi har haft många tipssöndagar och närni läser detta är det slut på våromgången.Många människor blir det som sökt sigtill Linghem på söndagar och mångakilometer blir det som trampats av fötter– både unga och gamla.Vi vill tacka alla er som jobbat medfrågor och tipseri, lagt banor och såltbrickor, sammanställt och räknat pengar.Vi vill också säga ett stort tack till allasom bakat och sålt kaffe och kakor tillsugna tipsvandrare. Utan all er hjälphade det inte blivit någonting.

STORT TACK!!Från oss i servicekommittén

Skogsvy. Linslusen Agneta lyckadeskomma med också.

Parkeringen är alltid välfylld. ”..för fika efter tipset, det är nåt som alla vill!”

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

NN

UM

ME

R 1 2004

•• ••• SID

AN

3031

BILDSAMLING FRÅN VILJANS 60-ÅRSFEST

Kvällens konferencier,Roland Nilsson, lotsadegästerna genom kvällen.

Ungdomarna visade Viljans klädsel från 60-talet fram till idag i en uppskaddadmodevisning.

Viljans första 1000-man, Bengt-Åke,delade ut pris till den andra, Göran.

Knut höll iallsången,Tuva trivdesoch Jerryminglade medMire.

NU

MM

ER

1 2

004

•••• • S

IDA

N32

AGNETASSTJÄRNOR

Småstjärnornasspontana

uppträdande på60-årsfesten.

Alla ni som fixarmed

tipspromenadernapå söndagar.

John SjösätersOL-frisyr.

Jan Johansson(den äldre) - bästa

viljan påVasaloppet.

Våra ambitiösagympaledare AnnaLernå och Maria

Rindstig.

SurdegenvinnarenVåge.