BULLER – en utmaning för hamnars framtida utveckling

Maria Mustonen, TFK – TransportForsK

Transportforum 2013, Linköping den 10 januari

Hamnar både i Sverige och internationellt upplever buller och framför allt bullerkraven från

myndigheterna som en allt större miljöutmaning. TFK har kartlagt hammbullerproblematiken

i en studie som en del av EU-projektet Penta, ett utvecklings- och samarbetsprojekt mellan

fem Östersjöhamnar (Stockholm, Helsingfors, Åbo, Nådendal och Tallinn) och tre

forskningsinstitut (TFK, Åbo universitet och Estniska marinakademin). Ämnethar studerats i

de tre länderna och studien svarar på fem huvudfrågor:

1. Vilka bullerkrav ställer myndigheterna på hamnar och hur definieras buller som ett

problem i Sverige, Finland och Estland?

2. Hur arbetar de medverkande hamnarna med bullerfrågorna i nuläget?

3. Hur kan man analysera buller som en potential riskfaktor för hamnars

samhällsrelationer, särskilt med tanke på hamnnära bostadsprojekt?

4. Hur bör man allokera kostnaderna för bullerreducerande åtgärder mellan olika aktörer

som förorsakar och utsätts för buller?

5. Hur kan bullerfrågorna utvecklas som en del av hamnars sociala ansvar och

samhällsrelationer?

Omgivningsbuller är ett mycket komplext problem, och hamnbuller är endast en bråkdel av

hela bullerbelastningen i samhället. Den medicinska forskningen har på senare år hittat mer

bevis på bullrets negativa hälsokonsekvenser, och därför behöver bullerfrågan tas på allvar på

alla nivåer. Samtidigt är hamnbuller ett problem med få standardlösningar.

De viktigaste resultaten av studien är:

1. Bullerkrav som myndigheterna ställer till hamnar är höga i alla tre länder, men det

finns väsentliga skillnader mellan hamnarnas situation. Hamnbuller anses vara ett

svårlöst problem därför att man måste balansera mellan olika intressen, tekniska

lösningar och kostnader. Situationen är särskilt problematisk i Sverige.

2. Hamnarnas bullerarbete har initierats av myndighetskraven, och hamnarna upplever

att det kräver mycket arbete att nå de uppsatta decibelgränserna. Buller från fartygen

nämns som den viktigaste och samtidigt också den mest problematiska enskilda

bullerkällan.

3. Hamnstädernas strävan efter att expandera till sjönära lägen är en riskfaktor för

hamnarnas utveckling. Den tidigare stadsplaneringsfilosofin med särskilda zoner för

bullriga verksamheter har ersatts med en filosofi om blandade funktioner. Hamnarna

har varit tvungna att planera om sin verksamhet, och stadsplanerarnas visioner möter

inte hamnarnas verklighet helt friktionsfritt.

4. Det råder enighet om principen ”polluterpays” även i bullerfrågan. Det är en bra

utgångspunkt för kostnadsallokering, men i vissa fall kan det vara lägligt att ta avsteg

från den för att uppnå bättre resultat. En effektiv bullerhantering i hamnar kräver en

hel verktygslåda med olika åtgärder och samarbete åt flera håll.

5. Ett systematiskt bullerarbete är mycket viktigt för hamnarnas framtida utveckling. Det

innebär både införande av nya tekniska lösningar och en mer aktiv och proaktiv roll

mot det omgivande samhället. Olika sätt att föra dialog med grannar och andra

intressanter är att rekommendera. Hamnarna kan dock inte ensamt lösa bullerfrågan,

utan behöver stöd från myndigheterna och beslutsfattarna.