ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE KLAGANDEcentrumforrattvisa.se/wp-content/uploads/2011/05/Mellandom-hovrätten.pdf · DOM SVEA HOVRÄTT T 10558-12 Avdelning 04 YRKANDEN I HOVRÄTTEN Daniel

1

DOM

SVEA HOVRÄTT Mål nr

Avdelning 04 2013-06-19 T 10558-12

0402 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts mellandom 2012-10-30 i mål T 16000-11, se bilaga A

KLAGANDE

Daniel Ståhl, 820317-4076

Nobelvägen 109 A

214 33 Malmö

Ombud: Jur.kand. Clarence Crafoord och jur.kand. Anna Rogalska Hedlund Box

2215

103 15 Stockholm

MOTPART

Rikspolisstyrelsen, 202100-0076

Box 12256

102 26 Stockholm

Ombud: Jur.kand. Lars Stark och jur. kand. Maria Tingnell

Adress som ovan

SAKEN

Preskription

___________________

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1. Hovrätten fastställer tingsrättens mellandom.

2. Det åligger tingsrätten att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet

för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad i hovrätten.

____________________

Dok.Id 1085851

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 Birger Jarls Torg 16 08-561 670 00 08-561 672 59 måndag – fredag 103 17 Stockholm 08-561 672 50 09:00-15:00

E-post: [email protected]

www.svea.se

2

DOM SVEA HOVRÄTT T 10558-12

Avdelning 04

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Daniel Ståhl har i första hand yrkat att hovrätten ska förklara att hans talan om

diskrimineringsersättning inte är preskriberad i någon del och i andra hand att hans

talan om diskrimineringsersättning inte är preskriberad vad gäller det sista steget i

urvalsprocessen till polisutbildningen.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.

Hovrätten har med stöd av 50 kap. 13 § andra stycket 2 rättegångsbalken tagit målet

till avgörande utan huvudförhandling.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma grunder som i tingsrätten.

Parterna har utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten. Parterna

har inte åberopat någon bevisning i hovrätten.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort och finner således

att Daniel Ståhls talan är preskriberad i fråga om missgynnande som skett under

antagningsförfarandet fram till den 11 november 2009. Tingsrättens mellandom ska

således inte ändras.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i hovrätten. Frågan om

rättegångskostnader här bör dock prövas av tingsrätten i samband med tingsrättens

slutliga avgörande av målet.

Vid den prövning som ska göras enligt 54 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken

finner hovrätten att domen bör få överklagas särskilt.

3

DOM

SVEA HOVRÄTT T 10558-12

Avdelning 04

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2013-07-17

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsråden Marianne

Åbyhammar, referent, och Anne Mellqvist samt tf. hovrättsassessorn Veronica Widell

Edlund.

1

MELLANDOM

2012-10-30

Bilaga A

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Mål nr

Avdelning 3 T 16000-11

Meddelad i

Stockholm

PARTER

KÄRANDE

DANIEL Carl-Gustaf Ståhl, 820317-4076

Nobelvägen 109 A Lgh 1102

214 33 Malmö

Ombud: Jur.kand. Clarence Crafoord och Jur.kand. Anna Rogalska Hedlund, Box

2215, 103 15 Stockholm

SVARANDE

Rikspolisstyrelsen, 202100-0076

Box 12256

102 26 Stockholm

Ombud: Jur.kand. Lars Stark och arbetsrättsjuristen Maria Tignell, adress som ovan

______________________

DOMSLUT

1. Tingsrätten förklarar att Daniel Ståhls rätt att föra talan om

diskrimineringsersättning i detta mål är preskriberad till den del som talan avser

missgynnanden under antagningsförfarandet fram till den 11 november 2009.

Rätten att föra talan om senare missgynnanden, dvs. under

reservantagningsförfarandet mellan den 11 november 2009 och den 19 januari

2010, är dock inte preskriberad.

2. Målet förklaras vilande i avvaktan på att denna mellandom vinner laga kraft.

______________________

2

STOCKHOLMS TINGSRÄTT MELLANDOM T 16000-11

Avdelning 3 2012-10-30

Dok.Id 1119163

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307 Scheelegatan 7 08-561 652 70 08-561 650 03 måndag – fredag 104 20 Stockholm E-post: 08:00-16:00

[email protected]

www.stockholmstingsratt.se

BAKGRUND

Rikspolisstyrelsen (nedan RPS) är den myndighet som ansvarar för antagning och

fördelning av platser till polisutbildningen vid de tre utbildningsorterna Umeå, Solna

och Växjö. Antagningen består av fem steg där varje steg innehåller olika delmoment.

Steg ett innebär en formell prövning av de sökandes behörighet. Steg två innebär ett

språkprov och ett inledande samtal för att undersöka sökandens lämplighet för

polisyrket. Parallellt därmed genomförs även en utvärdering av sökandens meriter.

Steg tre innebär fysiska prov och en förnyad lämplighetsbedömning. Urvalsprocessen i

steg fyra sker i samarbete med Rekryteringsmyndigheten och innehåller tester,

referenser, psykologsamtal och slutintervju med två representanter från en

polismyndighet. Steg fem innebär ett beslut av en antagningsnämnd om vilka som ska

antas till utbildningen. Mellan varje steg i processen sker ett urval där vissa sökande

sorteras bort. Att en sökande får godkänt resultat på proven vid något av stegen innebär

inte att sökanden är garanterad att gå vidare till nästa steg.

Daniel Ståhl sökte till polisutbildningen vårterminen 2010. I samband med det

beskrivna testförfarandet uppnådde han godkänt resultat till och med språkprovet i steg

två. Han klarade alltså språkprovet men uttogs ändå inte till att genomföra tester och

intervjuer inom ramen för steg tre och fyra. Följaktligen blev han inte heller antagen

till polisutbildningen i steg fem.

YRKANDEN M.M.

Daniel Ståhl har efter ansökan om stämning den 11 november 2011 yrkat att RPS ska

förpliktas att utge diskrimineringsersättning med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 §

räntelagen från dag för delgivning av stämning till dess betalning sker. Som grund för

talan har åberopats att Daniel Ståhl blivit diskriminerad vid antagningen till

polisutbildningen vårterminen 2010 genom att ha missgynnats på grund av sitt kön och

sin etniska bakgrund jämfört med de kvinnor och personer av annan etnisk bakgrund

3



än svensk som sökt till polisutbildningen i samma antagningsomgång (1 kap. 4 § och 2

kap. 5 § diskrimineringslagen [2008:567, DL]). Missgynnandet har bestått i att

sökande av kvinnligt kön och annan etnisk bakgrund än svensk givits företräde till

tester, intervjuer och antagning framför honom själv.

RPS har bestritt käromålet och som grund för talan åberopat i första hand att Daniel

Ståhls rätt att föra talan om diskriminering vid antagningen till polisutbildningen

vårterminen 2010 har gått förlorad till följd av preskription enligt 6 kap. 6 § DL, vilket

har bestritts av Daniel Ståhl.

Tingsrätten har med parternas samtycke beslutat att genom mellandom pröva frågan

om Daniel Ståhls talan har gått förlorad till följd av preskription. Mellandomsfrågan

har avgjorts utan huvudförhandling efter att parterna har beretts tillfälle att slutföra sin

talan. Daniel Ståhl har hemställt att mellandomen av processekonomiska skäl ska få

överklagas först i samband med tingsrättens slutliga dom i målet. RPS har å sin sida

begärt att mellandomen ska få överklagas särskilt.

Till utveckling av talan i preskriptionsfrågan har parterna anfört i huvudsak följande.

RPS

Daniel Ståhl har gjort gällande att han har blivit utsatt för diskriminering i samband

med antagningen till polisutbildningen för vårterminen 2010. Vad som anförts tar sikte

på att han gick vidare till steg två (språkprov) i antagningsprocessen, men att han inte

uttogs till de fysiska tester som genomfördes i steg tre. Grunden för Daniel Ståhls talan

är alltså att han anser sig ha blivit diskriminerad när han blev bortsållad efter

genomfört och godkänt språkprov. Preskriptionsfristen för Daniel Ståhls käromål

började därför löpa den 13 maj 2009 när RPS lämnade besked om att hans ansökan

hade sorterats bort efter steg två i urvalsprocessen eller i andra hand den 14 oktober

2009 när antagningsnämnden fattade beslut om vilka sökande som skulle antas till

polisutbildningen vårterminen 2010. Eftersom Daniel Ståhls stämningsansökan inkom

till tingsrätten den 11 november 2011 har mer än två år förflutit sedan den påtalade

handlingen företogs.

4



Daniel Ståhl

RPS har missgynnat Daniel Ståhl genom att ge sökande av kvinnligt kön och med

annan etnisk bakgrund än svensk företräde framför Daniel Ståhl till dels fysiska tester

(steg tre), dels till ytterligare tester och intervju vid Rekryteringsmyndigheten (steg

fyra), dels till antagningen till polisutbildningen vårterminen 2010 (steg fem).

Daniel Ståhl har inte mottagit något besked om de beslut som RPS fattat den 13 maj

respektive den 14 oktober 2009. Antagningen avslutades först den 19 januari 2010 då

det slutligt stod klart vilka reserver som skulle antas. Enligt uppgift från Marie

Andersson på antagningsenheten fick samtliga sökande som fått genomföra tester och

intervjuer hos Rekryteringsmyndigheten besked om de antagits eller ej den 11

november 2009. Därefter fick de 140 personer som erbjudits plats på polisutbildningen

tacka ja eller nej till den erbjudna platsen. 114 av dessa personer accepterade

erbjudandet och antogs således till polisutbildningen. Mellan den 11 november 2009

och den 19 januari 2010 antogs ytterligare 26 personer genom reservantagning, dvs.

personer som tidigare fått ett negativt besked under urvalsprocessen. Hälften av de

personer som antogs genom reservantagning var kvinnor och hälften var män. RPS

synes således ha tillämpat kvotering även under reservantagningen. Den 19 januari

2010 stod det således klart vilka sökande som slutligen antogs till vårterminen 2010.

Det skulle strida mot EU-rättens effektivitetsprincip om någon av de påtalade

handlingarna skulle anses preskriberad. RPS har nämligen gjort det omöjligt för Daniel

Ståhl att få vetskap om omfattningen av den diskriminering han utsatts för. Under

slutet av 2010 har han genom sina ombud vänt sig till RPS med en begäran om att få ut

fullständiga uppgifter om vilka meriter de sökande som antagits eller gått vidare i

antagningsförfarandet bedömts ha, men blivit nekad. Denna förvaltningsrättsliga

process, som alltså innebar ett avslag till hans begäran om att få ut

ansökningsunderlaget, avslutades först den 1 juli 2011. På grund av RPS vägran att

lämna ut dessa uppgifter kan han än i dag inte veta med säkerhet i vilken omfattning

han har blivit diskriminerad. Daniel Ståhl har även i en anmälan till

Diskrimineringsombudsmannen (DO) hemställt att DO ska begära ut nödvändiga

uppgifter från RPS för att granska om det förekommit olaglig diskriminering vid

antagningen till vårterminen 2010. Genom beslut den 5 oktober 2011 meddelade dock

5



DO att myndigheten inte hade befogenhet att företa någon granskning av antagningen

till polisutbildningen.

I vart fall har den sista diskriminerande handlingen – att ge sökande av kvinnligt kön

och med annan etnisk bakgrund än svensk företräde framför Daniel Ståhl till

polisutbildningen – inte preskriberats ännu. RPS interna tillsättningsbeslut den 14

oktober 2009 kan inte ses som avgörande för preskriptionsfristens starttidpunkt då

detta beslut i praktiken endast var preliminärt, avhängigt bland annat om den som

erbjöds plats tackade ja eller inte.

RPS (genmäle)

Centrum för rättvisa har med början sommaren 2010 vid åtskilliga tillfällen kontaktat

RPS rörande antagningsförfarandet för polisutbildningen 2009 och våren 2010. Vid

dessa kontakter har stiftelsen bl.a. fått en presentation av själva ansökningsförfarandet

samt möjlighet att ta del av samtliga ansökningshandlingar direkt i det datorbaserade

systemet samt även begärt och fått ut RPS planeringsförutsättningar för åren

20072009. Vidare har stiftelsen erhållit listor med namn och födelseuppgifter på

samtliga sökande till polisutbildningen för 2009 och 2010 samt listor på de män

respektive kvinnor som klarat de fysiska proven men inte antagits. Inte vid något

tillfälle har uppgetts att Centrum för rättvisa agerade på uppdrag av Daniel Ståhl. Av

RPS beslut och Kammarrättens i Stockholm dom den 11 april 2011 framgår också att

det var Centrum för rättvisa som var part i målet som gällde en begäran om att utfå

handlingar. Begäran framställdes med stöd av tryckfrihetsförordningen och inte 2 kap.

8 § diskrimineringslagen. Vidare framgår att anledningen till att begäran om

handlingar avslogs var att den avsåg sammanställningar av uppgifter som inte fanns

omedelbart tillgängliga hos RPS. Det bestrids således att styrelsen skulle ha vägrat att

lämna ut sådana uppgifter som skulle möjliggöra för Daniel Ståhl att bedöma

omfattningen av den diskriminering han utsatts för. Det finns överhuvudtaget inte

något stöd för att Daniel Ståhl skulle ha begärt ut några uppgifter från RPS, vare sig

detta skulle ha skett med stöd av offentlighetsprincipen eller 2 kap. 8 § DL. Påståendet

att RPS har brutit mot skyldigheten att på begäran lämna ut uppgifter enligt denna

bestämmelse bestrids.

6



Vid bedömning av preskriptionsfrågan måste också beaktas att Daniel Ståhl den 30 maj

2011 gjorde en anmälan till DO i vilken han begärde att DO skulle begära ut

nödvändiga uppgifter från RPS för att granska om det har förekommit olaglig

diskriminering vid antagningen till polisutbildningen, bl.a. vid antagningen till

vårterminen 2010. Daniel Ståhls anmälan kan knappast förstås på något annat sätt än

att han ansett sig ha anledning att misstänka att han hade varit föremål för

diskriminering vid antagningsförfarandet. RPS vitsordar att reserver antogs till

polisutbildningen till och med den 19 januari 2010. Daniel Ståhl var emellertid inte

aktuell som reserv då han inte hade ansetts tillräckligt konkurrenskraftig i

urvalsprocessen.

DOMSKÄL

Allmänt om tingsrättens prövning

Daniel Ståhls talan gäller ersättning på grund av direkt diskriminering i samband med

antagningsförfarandet till polisutbildningen vårterminen 2010. Frågor om preskription

av en sådan talan regleras i 6 kap. 6 § DL. Enligt denna bestämmelse ska talan väckas

inom två år från att den påtalade handlingen företogs eller, när fråga är om en

underlåtenhet, från den tidpunkt då en skyldighet senast skulle ha fullgjorts. Om så inte

sker är rätten till talan förlorad. Med avseende på detta fall innebär bestämmelsen att

Daniel Ståhl, som väckte talan den 11 november 2011, har förlorat rätten att föra talan

om sådana handlingar som företagits före den 11 november 2009. För att bedöma om

hans talerätt har preskriberats i någon del är det således av avgörande betydelse vad

som utgör den påtalade handlingen i Daniel Ståhls fall.

Vad innebär den ”påtalade handlingen”?

Innebörden av 6 kap. 6 § DL motsvarar den tidigare preskriptionsregeln i 19 § lagen

(2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan som gällde fram till

diskrimineringslagens ikraftträdande år 2009. Vad som avses med ”den påtalade

handlingen” har dock inte angetts i förarbetena till dessa bestämmelser (jfr prop.

2001/02:27 s. 83, 2002/03:65 s. 170 och 2007/08:95 s. 450 ff.). I frånvaro av sådana

uttalanden kan begreppet antas motsvara vad som enligt 14 § tredje meningen lagen

(1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet utgjorde

preskriptionsfristens startpunkt. Preskriptionsfristen räknades då från det

7



missgynnande som gjordes gällande från den påstått diskriminerades sida. Förarbetena

till denna äldre lag innehåller i nämnda hänseende bl.a. följande motivuttalande.

Sexmånadersfristen räknas från missgynnandet eller med andra ord från den tidpunkt då den

diskriminerande handlingen företogs (jfr prop. 1978/79:175 s. 60 ff). Den diskriminerande

handlingen kan ha bestått t.ex. i att arbetsgivaren har träffat anställningsavtal med en annan

sökande eller tagit ut en annan till utbildning. Att den missgynnade har fått kännedom härom först

någon tid efteråt har i princip inte någon betydelse för beräkningen av tidsfristen. En arbetssökande

har sålunda att i eget intresse hålla sig underrättad om vad ansökningen har lett till. Att rättsskyddet

även från andra synpunkter bygger på att den som skall komma i åtnjutande av det själv tar till vara

sin rätt, utvecklas i de tidigare förarbetena (se a. prop. s. 63). Vid tillämpning av

sexmånaderspreskriptionen torde det dock inte behöva anses att ett missgynnande har skett vid en

viss tidigare tidpunkt, om det av omständigheterna klart framgår att syftet har varit att kringgå

diskrimineringsförbudet, t.ex. om det står alldeles klart att ett anställningsavtal har i detta syfte

träffats lång tid före tillträdestidpunkten och bekantgörandet. (Se prop. 1979/80:129 s. 28.)

Av ovanstående kan således utläsas att preskriptionsfristen räknas från missgynnandet

och att fristen är oberoende av vid vilken tidpunkt som den påstått diskriminerade fått

kännedom härom. Som utgångspunkt gäller därmed att en fordran på

diskrimineringsersättning kan preskriberas även om dröjsmålet med talans väckande

beror på att den påstått diskriminerades saknat kännedom om att diskriminering har

förekommit. Om okunskapen orsakats av motpartens vilseledande eller något liknande

förhållande kan preskriptionsregeln emellertid åsidosättas med stöd av den EUrättsliga

effektivitetsprincipen (se C-326/96 Levez, ECR 1998, I-07835 m.fl. rättsfall;

motsvarande princip torde även gälla enligt svensk rätt, jfr ovannämnda motivuttalande

i prop. 1979/80:129 s. 28 och AD 2010 nr 20 med vidare hänvisning till AD 1977 nr

220). Tingsrätten återkommer strax till denna fråga.

Är talan preskriberad enligt 6 kap. 6 § DL?

Daniel Ståhl har som grund för talan åberopat att han blivit missgynnad genom att

sökande av motsatt kön och med annan etnisk bakgrund än svensk har getts företräde

till ytterligare tester och intervjuer i steg tre och fyra samt till alla utbildningsplatser

som tillsatts fram till den 19 januari 2010. Med ledning av det antagningsbeslut som

RPS presenterat kan tingsrätten konstatera att samtliga missgynnanden, hänförliga till

tester och intervjuer i steg tre och fyra samt till den första antagningen i steg fem, ägt

rum senast den 14 oktober 2009. Som utgångspunkt gäller således att talan i dessa

delar är preskriberad.

8



Frågan är då om även det missgynnande som hänför sig till reservantagningen mellan

den 11 november 2009 och den 19 januari 2010 ska anses preskriberat med hänsyn till

vad RPS anfört om att Daniel Ståhls ansökan inte var aktuell i detta skede.

Som konstaterats ovan innebär utformningen av preskriptionsbestämmelsen att ”den

påtalade handlingen” utgörs av det missgynnande som käranden gjort gällande.

Missgynnande och särbehandling utgör alltså två sidor av samma rättsfaktum (jfr

legaldefinitionen i 1 kap. 4 § 1 DL). Med hänsyn till att Daniel Ståhl har gjort gällande

att han blivit missgynnad i samband med RPS tillsättning av reservplatserna mellan

den 11 november 2009 och den 19 januari 2010 är talan således inte preskriberad i

denna del.

Är preskriptionsfristen förenlig med effektivitetsprincipen? En kvarvarande fråga är

om det skulle strida mot den unionsrättsliga effektivitetsprincipen att tillämpa

preskriptionsfristen i 6 kap. 6 § DL på sätt som nu skett. Enligt Daniel Ståhl ska RPS

ha gjort det omöjligt, eller i vart fall orimligt svårt, för honom att bedöma

omfattningen av den diskriminering han blivit utsatt för eftersom Centrum för

rättvisa nekats att, som ombud för honom själv, få ut de uppgifter om de sökandes

meriter m.m. som varit nödvändiga för att utreda denna fråga.

Av unionsrättslig praxis framgår att det ankommer på varje medlemsstat att i sin

nationella rättsordning fastställa rättegångsreglerna för en talan som är avsedd att

säkerställa skyddet av de rättigheter som tillkommer enskilda enligt EU-rätten, t.ex.

rätten till likabehandling. Av det ovannämnda Levezfallet följer t.ex. att en

preskriptionsfrist om två år inte i sig är oförenlig med unionsrätten. EU-domstolens

praxis kan inte heller anses föreskriva något generellt förbud mot sådana

preskriptionsfrister som styrs av andra omständigheter än den påstått diskriminerades

kännedom om missgynnandet. Avgörande är istället om det föreligger sådana

omständigheter som medför att preskriptionsregelns tillämpning i det enskilda fallet

skulle göra det omöjligt eller orimligt svårt för den enskilde att hävda sina rättigheter.

Denna fråga ska bedömas med beaktande av preskriptionsfristens funktion i

förfarandet som helhet – med beaktande av dess förlopp och särdrag – i de olika

nationella rättsinstanserna (se t.ex. C-430/93 Van Schijndel, REG 1995, s. I-4705).

9



Enligt tingsrättens mening kan det inte anses oförenligt med effektivitetsprincipen att

låta det ankomma på Daniel Ståhl själv att hålla sig underrättad om huruvida dennes

ansökan föranlett ett avslag eller ej (jfr prop. 1979/80:129 s. 28). Inte heller kan

tidsfristen om två år anses ha medfört att Daniel Ståhl i praktiken saknat möjlighet att

vidta de utredningsåtgärder som krävts för att ta ställning till om talan skulle väckas

eller ej (jfr prop. 2001/02:27 s. 83). Härvid beaktas särskilt att Daniel Ståhl i egenskap

av påstått diskriminerad omfattas av en bevislättnad enligt 6 kap. 3 § DL och att han

haft rätt att med stöd av 2 kap. 8 § DL begära ut en skriftlig uppgift om vilka meriter

de andra sökande haft som tagits ut till fortsatta tester och/eller blivit antagna till

utbildningen. Ingenting har heller framkommit som tyder på att Centrum för rättvisas

begäran om att få ut dessa handlingar av RPS skulle ha framställts på uppdrag av

Daniel Ståhl eller, för den delen, med stöd av 2 kap. 8 § DL. Omständigheterna kan

således inte anses jämförliga med att Daniel Ståhl i praktiken skulle ha saknat

möjlighet att känna till förekomsten eller omfattningen av en eventuell diskriminering

från RPS sida. Inte heller vad Daniel Ståhl anfört i övrigt föranleder någon annan

bedömning. Förutsättningar saknas således att i detta fall åsidosätta preskriptionsregeln

med stöd av effektivitetsprincipen.

Slutsats

Sammanfattningsvis finner tingsrätten utrett att Daniel Ståhls talan är preskriberad i

fråga om de missgynnanden som skett under antagningsförfarandet fram till den 11

november 2009. Mellandomsfrågan ska besvaras i enlighet med det anförda. Med

hänsyn till att talan endast delvis är preskriberad bör detta förhållande preciseras i

domslutet.

Vid den prövning som ska göras enligt 49 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken

finner tingsrätten att domen bör få överklagas särskilt. Målet i övrigt ska vila i

avvaktan på att mellandomen vinner laga kraft.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 401)

Överklagande ställt till Svea hovrätt ges in till tingsrätten senast den 20 november

2012. Prövningstillstånd krävs.

Axel Taliercio Anna Erman Björn Bräutigam

10



Bilaga 1

Bilaga

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I TVISTEMÅL

Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen.

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen.

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas.

Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande.

För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om

1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till

hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas.

Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om

1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen,

2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart,

3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,

4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt

6. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, ska klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till varför omständigheten eller beviset inte åberopats i tingsrätten. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att motparten ska infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet

ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på

klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i

målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.

www.domstol.se

Bilaga B

HUR MAN ÖVERKLAGAR

Om Ni vill överklaga hovrättens avgörande ska Ni göra det genom att

skriva till Högsta domstolen.

Överklagandet ska dock skickas eller lämnas till hovrätten. Det ska ha

kommit in till hovrätten senast den dag som anges i slutet av det

överklagade avgörandet.

Beslut om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken

eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning.

Det krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett

överklagande. Högsta domstolen får meddela prövningstillstånd endast

om

1. det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen (prejudikatskäl)

att överklagandet prövas av Högsta domstolen, eller

2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns

grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets

utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller

grovt misstag.

Överklagandet ska innehålla uppgifter om

1. klagandens namn, adress och telefonnummer,

2. det avgörande som överklagas (hovrättens namn och avdelning

samt dag för avgörandet och målnummer),

3. den ändring i avgörandet som yrkas,

4. varför avgörandet ska ändras,

5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd

ska meddelas,

6. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

Förenklad delgivning

Om Ni tidigare informerats om att Ni kan komma att delges

handlingar i målet/ärendet genom förenklad delgivning, kan förenklad

delgivning med Er komma att användas också hos Högsta domstolen

om någon överklagar avgörandet dit.

Documents

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE KLAGANDEcentrumforrattvisa.se/wp-content/uploads/2011/05/Mellandom-hovrätten.pdf · DOM SVEA HOVRÄTT T 10558-12 Avdelning 04 YRKANDEN I HOVRÄTTEN Daniel